Sök i Ratio Lex

Angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter

231 sidor, varav 223 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 223 av 231 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1909:81, Angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

KuhijI. Majds Nåd. Proposition N:o Si.

1

N:o 81.

Kungi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsunderstöd

till kommunala och enskilda läroanstalter; gifven

Stockholms slott den 12 februari 1909.

Under åberopande af bilagda utdrag *af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t, med återkallande af den

i 1909 års statsverksproposition å ordinarie stat gjorda framställning beträffande

uppförande å riksstatens åttonde hufvudtitel af ett anslag med

rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter, föreslå Riksdagen, att dels med

uteslutande ur riksstaten af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till understöd åt enskilda läroverk, högst 60,000 kronor, och

det under samma hufvudtitel upptagna anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom, 380,000 kronor, å nämnda hufvudtitel under rubrik: kommunala

och enskilda läroanstalter uppföra ej mindre

ett anslag med titel: kommunala mellanskof å 85,000 kronor,

ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,

ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor och

ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,

dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven

ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor;

Bih. till Biktd. Frot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. ö4 Haft. (N;o SI.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kuntjl. Majrts Nåd. Proposition N:o SL

dels godkänna följande grunder och villkor för tilldelande af understöd

från:

A. Anslaget till kommunala mellanskolor.

1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna

utgå ej mindre till samskolor, som under år 1909 åtnjutit understöd från

anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till skolor, som

utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna

förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen

af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A.

2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola anordnad

enligt gällande normalplans typ Litt. A.

3. Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i medeltal

sammanlagdt minst 18 lärjungar.

4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.

5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig

lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall

finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring. Har kommun endast

en kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd för såväl gossar

som flickor.

6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inheräknade.

7. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster

erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd

sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och erforderlig

undervisningsmateriell samt kunna aflöna de vid skolan anställda

lärarinnor enligt de i sådant afseende stadgade grunder, hvarjämte kommunen

skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder,

som framdeles må varda stadgade.

8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, skall frågan om

befrielse från eller nedsättning i sådana afgifter handläggas af en nämnd,

bestående af skolans inspektor och föreståndare eller föreståndarinna samt

en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas, att

•terminsafgifter ej må uttagas af medellösa lärjungar från kommunen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81,

9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och do bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

10. Statsunderstödet till kommunala mellanskolor må kunna utgå,

därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med

högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, pied

högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna

erhålla ett särskilt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande

600 kronor, allt för år räknadt.

O 7

11. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor

ej till alla delar nppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor

Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd från

anslaget till kommunala mellanskolor, dock under förutsättning att kommunen

eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,

hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

B. Anslaget till högre flickskolor.

1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå till

flickskola, som har till ändamål att utöfver omfånget för folkskolans

verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning och som fyller ett ä

orten verkligen förefintligt bildningsbehof.

2. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i medeltal

sammanlagdt minst 24 lärjungar.

3. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

4. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara

ändamålsenligt anordnad, och de vid skolan anställda lärarinnor skola aflönas

enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

5. Kommunen eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som det från anslaget till högre flickskolor utgående understödet,

samt dessutom tillhandahålla föreståndaren eller föreståndarinnan bostad,

bestående af minst tre rum och kök, eller motsvarande hyresersättning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

äfvensom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas ålderstillägg

med hälften af det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter, så ock

till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda

stadgade.

6. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skola medgifvas

till rden omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.

7. Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå, därest skolan

omfattar fyra årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med högst 4,400

kronor och, därest skolan onifattar flera sådana klasser, med högst 5,200

kronor, hvarjämte skolan må kunna erhålla ett särskilt understöd till

undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 1,000 kronor.

År skolan förbunden med gymnasium, må understödet kunna ökas,

dock ej med högre belopp än 2,000 kronor, under förutsättning

a) att gymnasiet omfattar minst tre årsklasser, samt att antalet lärjungar

i gymnasiets tre högsta årsklasser under de senaste tre åren uppgått

i medeltal till sammanlagd t minst 18,

b) att föreståndaren eller föreståndarinnan erhållit rätt att vid läroanstalten

anställa studentexamen, samt

c) att kommunen eller enskilda donatorer till gymnasiets uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som statsunderstödet, samt bidraga till de å gymnasiet anställda

lärarinnornas ålderstillägg och pensionering, på sätt här ofvan i afseende

å flickskolan i öfrigt blifvit stadgadt.

8. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

9. Flickskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor

ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor

Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd

från anslaget till högre flickskolor, dock under förutsättning att kommunen

eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,

hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

C. Anslaget till enskilda läroverk.

1. Af anslaget till enskilda läroverk må understöd kunna utgå till

enskild! läroverk, som ej är berättigad! till understöd från något af öfriga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

i reservationsanslaget till kommunala och enskilda läroanstalter ingående

särskilda anslag, men som genom en framgångsrik och för det allmänna

gagnelig verksamhet på uppfostrans och undervisningens område gör sig

förtjänt af understöd från statens sida.

2. Läroverket skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara

ändamålsenligt anordnad, och de vid läroverket anställda lärarinnor skola

aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder. Därjämte skall läroverket

bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles

må varda stadgade.

3. Läroverket skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Muj:t kan Unna godt föreskrifva.

4. Statsunderstöd till enskildt läroverk må kunna utgå för det skolstadium,

som i afseende på undervisningens mål motsvarar realskolan, med

högst 9,000 kronor och för det skolstadium, som i nämnda afseende motsvarar

gymnasiet, med högst 6,000 kronor, dock att understödet till läroverk,

som i större omfattning anlitar manliga lärarkrafter, må kunna ökas

för hvartdera stadiet med högst 2,000 kronor.

D. Anslaget till enskilda lärarinneseminarier.

1. Af anslaget till enskilda lärarinneseminarier må understöd kunna

utgå till enskildt seminarium, som har till ändamål att utbilda lärarinnor

för undervisningen vid högre flickskolor och annan därmed jämnställd

undervisning.

2. Seminariet skall omfatta minst två årsklasser och i afseende på

inträdesfordringarna förutsätta minst det kunskapsmått, högre flickskola,

som är berättigad till statsunderstöd, afser att bibringa.

3. De vid seminariet anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i

sådant afseende stadgade grunder.

4. Seminariet skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de

grunder, som framdeles må varda stadgade.

5. Seminariet skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 81.

6. Statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium må kunna utgå

med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

E. Anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala

och enskilda läroanstalter.

Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala

och enskilda läroanstalter skola till hvarje läroanstalt, som åtnjuter

understöd från något af de i reservationsanslaget till kommunala och enskilda

läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd

åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknadt:

1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som är ^berättigad till en

aflöning af minst 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:dra och 2,000

kronor i 3:dje lönegraden, samt

2) två tredjedelar af de ålderstillägg, som enligt här nedan stadgade

grunder tillförsäkras föreståndarinnor och lärarinnor;

dels ock godkänna följande grunder för lärarinnepersonalens aflöning vid

statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter, med rätt för Kungl.

Maj :t att utfärda de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa

grunder må finnas erforderliga:

1. Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från något af de i reservationsanslaget

till kommunala och enskilda läroanstalter ingående särskilda

anslag, skola föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta aflöning till minst

följande belopp, för läsår räknadt:

a) föreståndarinna: 2,000 kronor i lista och 2,300 kronor i 2:a lönegraden

samt därjämte bostad, bestående af minst tre rum och kök, eller

motsvarande hyresersättning;

b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: ‘därest hon aflagt de prof,

som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt

läroverk, 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e

lönegraden, eljest 1,200 kronor i lista, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor i

3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;

c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för hvarje veckotimme;

d) öfningslärarinna: 60 kronor för hvarje veckotimmes undervisning

i välskrifning, teckning, musik och gymnastik samt 50 kronor för hvarje

veckotimmes undervisning i handarbete, hvarjämte lärarinna med minst 6

veckotimmars undervisning i ett eller flera af dessa öfningsämnen äger

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

åtnjuta ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme, af 10 kronor i 2:a och

20 kronor i 3:e lönegraden.

Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna att lämna

bidrag till sin egen pensionering framdeles varda utfärdade, må från de

här stadgade aflöningarna afdragas ett belopp, motsvarande nämnda bidrag.

Den tjänstgöring, som här afses, skall vara förlagd till klasserna öfver

de förberedande, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna

fullgöra intill en tredjedel däraf i de förberedande klasserna.

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,

som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.

Aflöning för lärarinna, som tillträdt sin tjänst före utgången af år

1909, må ej understiga hvad hon skulle hafva rätt att uppbära, därest

de under år 1909 gällande bestämmelser fortvarande ägde giltighet.

2) I afseende på uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:

att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad tillkommer

ämneslärarinna, som aflagt de prof, hvilka erfordras för behörighet

till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller folkskola,

eller som genomgått af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt

lärarinneseminarium, samt öfningslärarinna, som genomgått teckningslärarkurs

vid tekniska skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid rnusikkonservatorium

eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet eller

af Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock

att lärarinna, som på annat sätt än bär sägs förvärfvat sig motsvarande

utbildning för sitt kall, må af Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande

förmån;

att lärararinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärfvats, blifvit

fullgjord vid under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

ställd läroanstalt, vid folkskoleseminarium eller vid folkskola, därest tjänstgöringen

varit förlagd till det stadium och haft den omfattning, som här

ofvan stadgats som villkor för åtnjutande af aflöning i högre lönegrad;

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad pröfvas af öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk; samt

att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters

uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.

Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari 1910 vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium

eller folkskola, äfvensom vid enskild skola, som stått under

af Kungl. Maj:t förordnad inspektion eller som vid den tid, tjänstgöringen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung}-. Majds Nåd. Proposition N:o 81.

ägt rum, enligt da gällande bestämmelser skulle hafva varit berättigad till

statsunderstöd, därest ansökan därom gjorts.

Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd kommunal eller

enskild läroanstalt före den 1 april 1909, må, ändock att hon ej fullgjort

de prof, som här ofvan stadgats som villkor för rätt till lönetursberäkning,

likväl komma i åtnjutande åt denna förmån, sedan hon under 10 lästerminer

bestridt tjänstgöring af den art, som berättigar till åtnjutande af aflöning

i högre lönegrad.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

9

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari

1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,

Statsråden: Albert Petersson.

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, anförde härefter: Proposition

»Sedan med anledning af framställning utaf 1907 års Riksdag utredning

verkställts rörande förändrade bestämmelser om statsunderstöd åt enskilda

läroanstalter, hemställde jag vid underdånig föredragning den 13

mars 1908 på anförda skäl, att Eders Kungl. Maj:t, med återkallande af

den i 1908 års statsverksproposition å ordinarie stat gjorda framställning

beträffande det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till understöd åt enskilda läroverk och det under samma hufvudtitel

upptagna anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, täcktes föreslå

Riksdagen, att

dels, med uteslutande ur riksstaten af dessa anslag, å nämnda hufvudtitel

under rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter uppföra ej mindre

ett anslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor,

ett anslag med titel: höcjre flickskolor å 375,000 kronor,

ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor och

Bih. till Rikad. Prot. 1,90,9. 1 Sami. 1 Afd. 54 Hiift.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 81.

ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,

dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven

ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor;

dels godkänna följande grunder och villkor för tilldelande af understöd

från:

A. Anslaget till kommunala mellanskolor.

1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna utgå

ej mindre till samskolor, som under år 1908 åtnjutit understöd från anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till skolor, som

utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna

förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta

årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A.

2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola anordnad

enligt gällande normalplans typ Litt. A.

3. Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren haft i medeltal

sammanlagdt minst 18 lärjungar.

4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.

5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig

lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall

finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring.

6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

7. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster

erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd

sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och

erforderlig undervisningsmateriell samt kunna aflöna de vid skolan anställda

lärarinnor enligt de i sådant afseende stadgade grunder, hvarjämte kommunen

skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder,

som framdeles må varda stadgade.

8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, äger Kungl. Maj:t

bestämma, om och i hvilken omfattning befrielse från eller nedsättning i

sådana afgifter skall äga rum.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

10. Statsunderstödet till kommunala mellanskolor må kunna utgå,

därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med

högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med

högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna

erhålla ett särskilt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande

600 kronor, allt för år räknadt.

11. Samskola, som för år 1908 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade

villkor ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1911, på de

villkor Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd

från anslaget till kommunala mellanskolor, dock under förutsättning

att kommunen eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna

ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp

som statsunderstödet.

B. Anslaget till högre flickskolor.

1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå till

flickskolor, som hafva till ändamål att utöfver omfånget för folkskolans

verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning.

2. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren haft i medeltal

sammanlagdt minst 24 lärjungar.

3. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

4. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara ändamålsenligt

anordnad, och de vid skolan anställda lärarinnor skola aflönas

enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

5. Kommunen eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som det från anslaget till högre flickskolor utgående understödet,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

samt dessutom tillhandahålla föreståndaren eller föreståndarinnan bostad,

bestående af minst tre rum och kök, eller motsvarande hyresersättning,

äfvensom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas ålderstillägg

med hälften af det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter, så ock

till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda

stadgade.

6. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skola medgifvas

till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.

7. Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå, därest skolan

omfattar fyra årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med högst 4,400

kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med högst 5,200

kronor, hvarjemte skolan må kunna erhålla ett särskildt understöd till

undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 1,000 kronor.

År skolan förbunden med gymnasium, må understödet kunna ökas,

dock ej med högre belopp än 2,000 kronor, under förutsättning

a) att gymnasiet omfattar minst tre årsklasser, samt att antalet lärjungar

i gymnasiets tre högsta årsklasser under de senaste tre åren uppgått

i medeltal till sammanlagdt minst 18,

b) att föreståndaren eller föreståndarinnan erhållit rätt att vid läroanstalten

anställa studentexamen, samt

c) att kommunen eller enskilda donatorer till gymnasiets uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som statsunderstödet, samt bidraga till de å gymnasiet anställda

lärarinnornas ålderstillägg och pensionering, på sätt här ofvan i afseende

å flickskolan i öfrigt blifvit stadgadt.

8. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

9. Flickskola, som för år 1908 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor

ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1911, på de villkor

Kungl- Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd

från anslaget till högre flickskolor, dock under förutsättning att kommunen

eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag, hvars

värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:t Nåd, Proposition N:o 81.

13

C. Anslaget till enskilda läroverk.

1. Af anslaget till enskilda läroverk må understöd kunna utgå till

enskildt läroverk, som ej är berättigadt till understöd från något af öfriga

i reservationsanslaget till kommunala och enskilda läroanstalter ingående

särskilda anslag, men som genom en framgångsrik och för det allmänna

gagnelig verksamhet på uppfostrans och undervisningens område gör sig

förtjänt af understöd från statens sida.

2. Läroverket skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriel!; dess undervisning skall vara

ändamålsenligt anordnad, och de vid läroverket anställda lärarinnor skola

aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder. Därjämte skall läroverket

bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles

må varda stadgade.

3. Läroverket skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

4. Statsunderstöd till enskildt läroverk må kunna utgå för det skolstadium,

som i afseende på undervisningens mål motsvarar realskolan, med

högst 9,000 kronor och för det skolstadium, som i nämnda afseende motsvarar

gymnasiet, med högst 6,000 kronor, dock att understödet till läroverk,

som i större omfattning anlitar manliga lärarkrafter, må kunna ökas

för hvardera stadiet med högst 2,000 kronor.

D. Anslaget till enskilda lärarinneseminarier.

1. Af anslaget till enskilda lärarinneseminarier må understöd kunna

utgå till enskildt seminarium, som har till ändamål att utbilda lärarinnor

för undervisningen vid högre flickskolor och annan därmed jämnställd

undervisning.

2. Seminariet skall omfatta minst två årsklasser och i afseende på

inträdesfordringarna förutsätta minst det kunskapsmått, högre flickskola,

som är berättigad till statsunderstöd, afser att bibringa.

3. De vid seminariet anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i

sådant afseende stadgade grunder.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 81.

4. Seminariet skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de

grunder, som framdeles må varda stadgade.

5. Seminariet skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

6. Statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium må kunna utgå

med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

E. Anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala och

enskilda läroanstalter.

Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala

och enskilda läroanstalter skola till hvarje läroanstalt, som åtnjuter

understöd från något af de i reservationsanslaget till kommunala och enskilda

läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd

åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknadt:

1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som är berättigad till en

aflöning af minst 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:dra och 2,000

kronor i 3:e lönegraden, samt

2) två tredjedelar af de ålderstillägg, som enligt här nedan stadgade

grunder tillförsäkras föreståndarinnor och lärarinnor;

dels ock godkänna följande grunder för lärarinnepersonalens aflöning

vid statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter, med rätt för

Kungl. Maj it att utfärda de närmare bestämmelser, som för tillämpning

af dessa grunder må finnas erforderliga:

1. Vid läroanstalt, som åtnjuter understöd från något af de i reservationsanslaget

till kommunala och enskilda läroanstalter ingående särskilda

anslag, skola föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta aflöning till minst

följande belopp, för läsår räknadt:

a) föreståndarinna: 2,000 kronor i l:a och 2,300 kronor i 2:a lönegraden

samt därjämte bostad, bestående af minst tre rum och kök, eller

motsvarande hyresersättning;

b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon aflagt de prof,

som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt

läroverk, 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JST:o SI.

lönegraden, eljest 1,200 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor i

3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;

c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för hvarje veckotimme;

d) öfningslärarinna: 60 kronor för hvarje veckotimmes undervisning i

väl skrifning, teckning, musik och gymnastik samt 50 kronor för hvarje

veckotimmes undervisning i handarbete, hvarjämte lärarinna med minst 6

veckotimmars undervisning i ett eller flera af dessa öfningsämnen äger

åtnjuta ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme, af 10 kronor i 2:a och 20

kronor i 3:e lönegraden.

Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna att lämna

bidrag till sin egen pensionering framdeles varda utfärdade, må från de

här stadgade aflöningarna afdragas ett belopp, motsvarande nämnda bidrag.

Den tjänstgöring, som här afses, skall vara förlagd till klasserna öfver

de förberedande, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna

fullgöra intill en tredjedel däraf i de förberedande klasserna.

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,

som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.

2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:

att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad tillkommer

ämneslärarinna, som aflagt de prof, hvilka erfordras för behörighet

till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller folkskola,

eller som genomgått af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt

lärarinneseminarium, samt öfningslärarinna, som genomgått teckningslärarkurs

vid tekniska skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium

eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet eller

af Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock

att lärarinna, som på annat sätt än här sägs förvårfvat sig motsvarande

utbildning för sitt kall, må af Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande

förmån;

att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärfvats, blifvit

fullgjord vid under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

ställd läroanstalt, folkskoleseminarium eller folkskola, därest tjänstgöringen

varit förlagd till det stadium och haft den omfattning, som här ofvan

stadgats som villkor för åtnjutande af aflöning i högre lönegrad;

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem är;

att ansökning om uppflyttning i högre lönegrad pröfvas af öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk; samt

att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters

uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Motioner

rid 1908 åt

Riksdag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd kommunal eller

enskild läroanstalt före den 1 april 1908, må, ändock att hon ej fullgjort

de prof, som här ofvan stadgats som villkor för rätt till lönetursberäkning,

likväl komma i åtnjutande af denna förmån, sedan hon under 10

låsterminer bestridt tjänstgöring af den art, som berättigar till åtnjutande

af aflöning i högre lönegrad.

Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari 1909 vid enskild skola, som stått

under af Kungl. Maj:t förordnad inspektion.

Hvad jag sålunda hemställt, täcktes Eders Kungl. Maj:t bifalla, och

blef i anledning häraf nådig proposition i öfverensstämmelse med mitt

förslag till Riksdagen aflåten (proposition n:o 163).

_ Hen utredning, som ingick i motiveringen till min berörda underdåniga

hemställan, omfattade, bland annat, dels historik öfver de högre

flickskolorna och de enskilda läroverken, dels förslag af flick- och samskoleföreningen

angående statsunderstöd åt högre flickskolor, dels utlåtande och

förslag af läroverksöfverstyrelsen angående statsunderstöd åt enskilda skolor,

dels yttranden afgifna i anledning af läroverksöfverstyrelsens förslag, dels ett

till protokollet fogadt sammandrag af en promemoria rörande enskilda läroverk.

Under erinran om dessa redogörelser, hemställer jag i underdånighet,

att de måtte få inflyta i en till detta protokoll fogad bilaga (bil. I).

Sedan berörda nådiga proposition blifvit till Riksdagen aflåten, hemställde

ledamoten af Riksdagens Andra kammare F. Berg i en inom kammaren

väckt motion, n:o 298, att Riksdagen måtte i anledning af den nådiga

propositionen,

dels å riksstaten under åttonde hufvudtiteln, men utan samband med

de i nämnda proposition äskade anslagen till högre flickskolor, enskilda

läroverk och enskilda lärarinneseminarier, uppföra ett särskilt förslagsanslag

med titel: kommunala mellanskof å 85,000 kronor;

dels godkänna följande grunder och villkor för tilldelande af understöd

från samma anslag::

1. Åt anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna

utgå till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan

och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som

inhämtas i högsta årsklassen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans

typ litt. A.

2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola, anordnad

enligt gällande normalplans typ litt. A.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

3. Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren haft i medeltal

sammanlagdt minst 18 lärjungar.

4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.

5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig

lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall

finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring. Har kommun endast

en kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd för såväl gossar

som flickor.

6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

7. För anställning såsom ämneslärare eller ämneslärarinna vid kommunal

mellanskola fordras samma kompetens som för anställning såsom

ordinarie lärare eller lärarinna vid högre folkskola.

8. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster

erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd

sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och

erforderlig undervisningsmateriell samt kunna aflöna de vid skolan anställda

lärare och lärarinnor enligt de i sådant afseende stadgade grunder,

hvarjämte kommunen skall bidraga till lärares och lärarinnors pensionering

enligt de grunder, som framdeles må varda stadgade.

9. Skolan skall vara försedd med ett af Kungl. Maj:t godkändt reglemente.

Vid skolan anställd realskolexamen skall stå under inseende af

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

10. Undervisningen skall vara afgiftsfri, dock att för lärjungar från

annan kommun än flen, som upprättat skolan, afgift må kunna få uppbäras

till belopp som i reglementet föreskrifves.

11. Statsunderstödet till kommunala mellanskolor må kunna utgå,

därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med

högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med

högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna

erhålla ett särskildt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande

600 kronor, allt för år räknadt.

12. Samskola, som för år 1908 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock hon icke utgör öfverbyggnad

på den egentliga folkskolan eller i afseende å inträdesfordringarna

förutsätter det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen af folk
Bih.

till ROetd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. .54 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

skola, anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A, kunna komma i

åtnjutande af understöd från anslaget till kommunala mellanskolor. Sådant

understöd må ock, på de villkor Kungl. Maj:t äger bestämma,

intill utgången af år 1911, tilldelas samskola, som för år 1908 åtnjutit

understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, ändock

att här i punkterna 2—11 stadgade villkor ej till alla delar uppfyllas,

dock under förutsättning att kommunen eller enskilda donatorer

till skolans uppehållande lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt

uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet;

dels godkänna de af Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för lärarepersonalens

aflöning, dock med det tillägg, att" hvad däruti föreskrefves

angående kvinnliga föreståndare, ämneslärare, timlärare och öfningslärare

måtte i tillämpliga delar gälla äfven angående manliga.

Vidare hemställde ledamoten af Riksdagens Andra kammare E. Hammarlund

i en inom kammaren väckt motion, n:o 329, att Riksdagen måtte

i den nådiga propositionen vidtaga följande ändringar och tillägg:

1) Beträffande grunder och villkor för tilldelande af understöd från

anslaget till kommunala mellanskolor:

att bestämmelserna under afdelning A erhålla sådan formulering att

efter utgången af år 1911 understöd från anslaget till kommunala mellanskolor

endast må utgå till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den

egentliga folkskolan;

2) Beträffande grunder och villkor för tilldelande af understöd från

anslaget till högre flickskolor:

att till punkt 1 under afdelning A fogas det tillägg, att understöd

må utgå till högre flickskolor endast i det fall, att skolan fyller ett i

verkligheten förefintligt bildningsbehof för den ort, där den upprättats;

3) Beträffande manliga lärares löner, statsunderstöd härför m. m.:

dels att bland grunder och villkor för tilldelande af understöd från

anslaget till lönetillägg inryckes en bestämmelse därom, att, därest manlig

föreståndare eller ämneslärare är anställd och innehar samma kompetens

samt åtnjuter minst de för föreståndarinna eller ämneslärarinna fastställda

löneförmåner, enahanda bidrag till aflöning och ålderstillägg må utgå

som för föreståndarinna eller ämneslärarinna, samt att i följd häraf det i

punkt 4 under afdelning C omnämnda tilläggsunderstödet å 2,000 kronor

bortfaller;

dels att bland grunder för lärarpersonalens aflöning införas föreskrifter

ej mindre därom, att manlig lärare i intet fall må aflönas lägre

än hvad i samma grunder fastställts i fråga om lärarinna, än äfven därom,

att manlig lärare erhåller samma rätt till lönetursberäkning som kvinnlig;

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kuryl. il aj ds Nåd. Proposition N:o 81.

dels slutligen att i propositionen sådana redaktionella ändringar vidtagas,

att äfven i (ifrigt de bestämmelser, som gälla i fråga om lärarinna,

i tillämpliga delar må göras gällande jämväl för lärare.

Jag hemställer, att äfven de sålunda väckta motionerna må i deras

helhet få inflyta i bilagan till detta protokoll.

I utlåtande öfver den kungl. propositionen anförde statsutskottet,

att propositionen föresloge ej blott en afsevärd ökning af de statsanslag,

som dittills utgått till flickskolor, vissa samskolor och andra enskilda

läroverk, utan äfven en djupt ingripande förändring i statens ställning

till dessa undervisningsanstalter. Därtill komme, att den kungl.

propositionen hemställde om Riksdagens godkännande af förslag om inrättande

af eu ny, hittills ej i vårt land förekommande skolform och

således kunde sägas innehålla förslag om en skolreform, som helt visst

skulle få en djupt ingripande betydelse för landets undervisningsväsende

utan att dock lämna någon antydan om, huru många skolor af den nya

formen skulle, under nuvarande förhållanden, kunna väntas blifva upprättade,

en sak, hvarom utredning vore önskvärd. Häraf framginge, att

den kungl. propositionen påkallade en mycket noggrann pröfning och detta

så mycket mera som de i densamma innehållna förslagen å ena sidan

väsentligen skilde sig från hvad af vederbörande sakkunnige under ämnets

förberedande behandling föreslagits och å andra sidan, för så vidt af den

kungl. propositionen framginge, själf ej gjorts till föremål för pröfning

af någon sakkunnig myndighet. Vid sådant förhållande och då den kungl.

propositionen inkommit till Riksdagen först den 9 april 1908 samt det

för utskottet varit en omöjlighet att med tillräcklig noggrannhet pröfva

ett till sin innebörd och sina konsekvenser så djupt ingripande och så

vidtomfattande ärende som det, hvarom den kungl. propositionen handlade,

så ansåge sig statsutskottet icke kunna tillstyrka Riksdagen att då bifalla

den kungl. propositionen. Utskottet ansåge alltså, att de å ordinarie stat

utgående anslagen till enskilda läroverk och högre skolor för kvinnlig ungdom

borde för år 1909 upptagas till samma belopp som för år 1908.

Då emellertid ifrågavarande läroanstalter borde jämväl för år 1909 erhålla

understöd utöfver det ordinarie anslaget, ville utskottet tillstyrka Riksdagen

att för år 1909 bevilja samma anslag å extra stat som för år 1908

eller 50,000 kronor för enskilda läroverk och 78,000 kronor för högre

skolor för kvinnlig ungdom och samskolor med rätt för Kungl. Maj:t att

under iakttagande åt i hufvudsak hittills gällande villkor för anslagets åtnjutande,

med fasthållande särskildt af villkoret, att statsbidrag ej kunde

beviljas till högre belopp än hvad af kommuner eller enskilde tillskötes, i

Riksdagens

beslut.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

1909 års stats

verksproposition.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

ifrigt vidtaga de jämkningar vid anslags beviljande, som af förhållandena

kunde anses påkallade.

Utskottet hemställde alltså

a) att Riksdagen icke måtte i vidare mån för det dåvarande bifalla

Kungl. Maj:ts förevarande proposition än att Riksdagen i anledning af

densamma

dels med oförändrade belopp i riksstaten å ordinarie stat under åttonde

hufvudtiteln uppförde såväl anslaget till understöd åt enskilda läroverk,

såsom förslagsanslag högst, med 60,000 kronor som ock anslaget till högre

skolor för kvinnlig ungdom med 380,000 kronor;

dels ock på extra stat för år 1909 anvisade

ej mindre till förhöjning af understöden åt enskilda läroverk ett anslag

af 50,000 kronor,

än äfven till beredande af tilläggsunderstöd åt högre skolor för kvinnlig

ungdom och samskolor ett belopp af 78,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att under iakttagande af i hufvudsak

hittills gällande villkor för anslagens åtnjutande, med fasthållande särskilt

af villkoret, att statsbidrag ej kunde beviljas till högre belopp än

hvad af kommuner eller enskilde tillskötes, i öfrigt vidtaga de jämkningar

vid anslags beviljande, som af omständigheterna kunde anses påkallade'';

b) att F. Bergs förut berörda motion icke måtte af Riksdagen bifallas;

samt

c) att E. Hammarlunds förenämnda motion ej heller måtte vinna

Riksdagens bifall.

Vid ärendets behandling i Riksdagens Andra kammare den 21 maj

1908 framställdes i anledning af den kungl. propositionen vissa önskemål,

hvilka i hufvudsak innehållas i de förut omnämnda motionerna, hvarjämte

en ledamot af kammaren påyrkade sådan ändring i villkoren för tilldelande

af understöd från anslaget till kommunala mellanskolor, att dels

sådant understöd kunde utgå, änskönt kommun ej å orten anordnat folkskola

enligt gällande normalplans typ Kitt. A, dels bestämmelsen därom,

att skola måste hafva ägt bestånd i tre år för att kunna komma i åtnjutande

af statsbidrag, måtte mildras.

Riksdagen beslöt i öfverensstämmelse med statsutskottets förslag.

\ id underdånig föredragning af anslagsbehofven under riksstatens

åttonde hufvudtitel den 12 januari 1909, yttrade jag, såsom inhämtas af

det 1909 års statsverksproposition bilagda utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden, punkt 23, efter en erinran om 1908 års Riksdags

sistberörda beslut, att min mening visserligen vore, att omförmälda för

1908 års Riksdag framlagda nådiga proposition jämväl borde föreläggas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

21

Riksdagen år 1909, men att omständigheterna då ej medgåfve en föredragning

af ärendet i dess helhet. Fördenskull inskränkte jag mig till att hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte i statsverksproposition upptaga de

anslagsbelopp, som borde af Riksdagen äskas för ifrågavarande ändamål,

för att hänsyn härtill måtte kunna tagas vid statsregleringen, och täcktes

Eders Kungl. Maj:t till denna min hemställan gifva sitt bifall.

Jag är nu beredd att åter upptaga frågan till behandling, och torde rTillnpr

jag därvid först böra lämna en redogörelse för de mera beaktansvärda ut-fick-och »amlåtanden,

som, utöfver hvad vid Riksdagens förhandlingar förekommit, *«%<:»."

afgifvits i anledning af de i den kungl. propositionen framställda förslagen.

Centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen, som ansett en lycklig

lösning af lärarkårens lönefråga kräfva, att kåren med största möjliga enighet

slete sig till det förslag, som framlagts i 1908 års kungl. proposition,

har i cirkulär till de af ifrågavarande läroanstalter bildade kretsföreningarna

lämnat en redogörelse för förslagets grundtankar och därvid

framhållit förslagets, enligt dess mening, nackdelar och fördelar.

Förslagets nackdelar vore följande. Begynnelselönen för ämneslärarinna

vore mindre, än hvad under de två sista åren gifvits på flertalet orter.

Anledningen härtill vore, att staten ej af en enskild arbetsgivare kunde

fordra mera, än den själf gåfve, ej heller kunde göra anställning i enskild

tjänst mera lockande än i statens. Ortstillägg hade föreslagits af öfverstyrelsen,

men ej ansetts kunna bibehållas i propositionen, enär staten ej

lämnade ortstillägg åt statsskolornas lärare. Lärarinnor, som haft längre

tids tjänstgöring vid icke statsunderstödd skola och först nyligen fått sitt

arbete förlagdt till statsunderstödd skola, blefve ogynnsamt ställd med

afseende på lönetursberäkningen. Den första och sista af dessa anmärkningar

vore onekligen förslagets svagaste punkter. Emellertid borde beaktas,

att skolorna i regel blefve i stånd att genom att gifva mera än

minimilönen bryta udden af de påpekade olägenheterna. Det vore nämligen

en styrka i förslaget, att skolornas ekonomi blefve så väsentligt förbättrad.

Detta gällde om såväl små som stora skolor. De små, därför

att lärjungeantalet ej längre skulle vara bestämmande för anslagets storlek.

De stora, därför att skolan ej förpliktades att betala lärarinna med full

tjänstgöring mera än 1,200 kronor, under det stat och kommun betalade

lönen i öfrigt. Hvilka besparingar detta innebure för en större skola,

t. ex. i Stockholm, där skolan nu förpliktades att gifva 1,550 kronor,

vore uppenbart. Dessa besparingar komme icke att uppvägas däraf, att

eu dylik skola torde komma att gifva de lärarinnor, som voro i första

lönegraden, mera än minimilönen, eventuellt samma lön som nu.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

Förslagets fördelar vore dels bestämmelserna om ålderstillägg, dels

höjningen af medellönen, dels ock utsikterna till ett ordnadt pensionsväsende.

En effektiv lönereglering kräfde nödvändigt, att ålderstillägg

gåfves. Men skolorna kunde icke förpliktas att gifva sådana. Ty då

skulle skolorna blifva ekonomiskt intresserade af att gifva en yngre lärarinna

företräde framför en äldre. Rätt till lönetursberäkning för lärarinnor vore

därför otänkbar, med mindre stat och kommun öfvertoge ålder stilläggen.

Så hade äfven föreslagits i den kungl. propositionen. Det torde ligga

i öppen dag, af hvilken oerhördt stor betydelse för de enskilda skolorna

detta statens öfvertagande af större delen af lönetilläggen komrne att blifva.

Ehuru begynnelselönen vore lägre, än hvad den under de två sista åren

i allmänhet varit, blefve medellönen under en lärarinnas hela tjänstetid

afsevärdt högre. I Stockholm exempelvis vore nu begynnelselönen och

sålunda — eftersom ålderstillägg i allmänhet ej kunde gifvas — medellönen

1,550 kronor. Den vore högre än på de flesta andra platser. Enligt

det nya förslaget skulle medellönen öfverallt för alla lärarinnor med högre

kompetens blifva 1,870 kronor och för lärarinnor med lägre kompetens

1,785 kronor. En förutsättning för pensionsväsendets ordnande vore,

såsom tidigare arbete för denna sak nogsamt visat, ordnade löneförhållanden

och en viss fasthet i lärarinnekårens ställning. Detta komme att

vinnas, om det nu föreliggande förslaget antoges af Riksdagen. Men förslagets

betydelse för pensionsfrågan vore i själfva verket ännu större.

Statens bidrag till skolorna enligt förslaget hade nämligen ökats mer än

fordringarna på bidrag af kommun och enskilda, så att därför i förslaget

kunnat intagas en bestämmelse om att kommun eller enskilde skola bidraga

till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles måtte

varda stadgade. Detta bidrag skulle, för att uppväga hvad staten gåfve

mera än kommunerna till lönerna, enligt beräkning blifva lika med

statens nuvarande bidrag till lärarinnas pensionering. Häraf framginge,

att om Kungl. Maj:ts proposition ginge igenom och om därefter, såsom vore

att hoppas, Kungl. Maj:t framlade förslag till pensionsväsendets ordnande,

utsikt funnes att af stat och kommun tillhopa erhålla det bidrag, som

enligt beräkning erfordrades för åstadkommandet af en pension på omkring

1,200 kronor vid 60 års ålder.

styrelse» för Styrelsen för de enskilda läroverkens förbund har i underdånig skriftäroverkms

velse, anfört i hufvudsak följande. De enskilda läroverken hade tidigare

förbund, hvar för sig haft tillfälle att i olika underdåniga framställningar inför Eders

Kungl. Maj:t framhålla behofvet af ökadt statsunderstöd för dessa läroverk,

för att de måtte kunna på bästa möjliga sätt fylla de maktpåliggande

uppgifter, som tillkomme dem i vårt lands undervisningsväsen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Nämnda läroverk hade också under hösten 1907 inför statsrådet och

chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet framställt betänkligheter, delvis

af ganska allvarsam art, emot de förslag till närmare bestämmelser för

åtnjutande af statsunderstöd, som på sin tid uppgjorts inom öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk. De enskilda läroverkens förbund, som

utgjorde en sammanslutning af åtskilliga enskilda läroverk i Stockholm

och landsorten, hade med tillfredsställelse funnit, att Eders Kungl. Maj:t i nådig

proposition angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter

till 1908 års Riksdag täckts i fråga om åtskilliga punkter beakta dessa

framställningar. På samma gång förbundet beklagade, att nämnda kungl.

proposition ej kommit under behandling vid 1908 års Riksdag, vågade förbundet

uttala den förhoppningen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes inför Riksdagen

1909 framlägga samma proposition i väsentligen oförändradt skick. Det

för 1908 års Riksdag framlagda förslaget rörande understöd åt enskilda

läroverk syntes förbundet ej mindre till sina allmänna grunder än äfven

beträffande enskilda punkter vara så väl afvägdt, att förbundet lifligt

önskade, att det måtte vinna framgång.

Härefter påyrkas i skrifvelsen några detaljändringar, för hvilka. jag

längre fram kommer att redogöra.

I en uppsats i Pedagogisk tidskrift förordas en återgång till det i början Fackpressen.

af 1800-talet tilllämpade s." k. parallellskolesystemet, d. v. s. ett system af

parallella, från begynnelsen strängt skilda skolor eller bildningslinjer, afsedda

för de olika samhällsklassernas behof. Det borde sålunda enligt

författaren finnas en skola för de kroppsarbetande klasserna och för de

icke kroppsarbetande klasserna borde upprättas åtminstone två skolformer,

en afsedd för grundläggande af vetenskaplig bildning och en för blifvande

näringsidkare. Och dessa olika skolarter borde skilja sig så tidigt som möjligt.

Förslaget angående kommunala mellanskolor, som afser en sammanslagning

å vissa orter af folkskolan och den delvis parallellt löpande privata samskolan,

betecknas som skadligt för den högre bildningen.

I öfrigt hafva mot förslagets detaljer gjorts en del anmärkningar,

för hvilka jag får tillfälle att redogöra längre fram.

Departe
För

närvarande finnas två ordinarie anslag till understödjande

enskilda skolor, det ena, anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, pe enskilda

afsedt för hvad ia,£r bär vill kalla kommunala läroanstalter, det vill säga läroverkens

o fördelning i

olika grupper

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Ett anslag

till enskilda

lärarinneseminarier.

Ett anslag

till enskilda

läroverk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

sådana läroanstalter, till hvilkas uppehållande jämväl vederbörande kommuner

lämna bidrag, det andra, anslaget till understöd åt enskilda läroverk,

afsedt för sådana enskilda skolor, för hvilkas understödjande staten

ej fordrar något bidrag från kommunens sida. I denna uppdelning har

öfverstyrelsen föreslagit en ändring af vidtgående innebörd. Öfverstyrelsen

har nämligen, efter afsöndrande af seminariekurserna för utbildande af

lärarinnor, sammanfört öfriga statsunderstödda enskilda skolor i en enda

grupp och för dessas understödjande föreslagit uppförandet af ett gemensamt

anslag, från hvilket understöd till de olika skolorna skulle utgå efter

i det hela enahanda grunder. Den viktigaste konsekvensen af detta förslag

är den, att de goss- och samskolor, som nu tillhöra gruppen enskilda läroverk,

för framtiden ej skulle kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd,

med mindre äfven kommunerna bidroge till deras uppehållande. Dock skulle

i fråga om nu existerande skolor det kommunala bidraget ej behöfva uppgå

till mera än hälften af statsbidraget.

För egen del instämmer jag med öfverstyrelsen däruti, att seminariekurserna

för utbildande af lärarinnor böra afsöndras från de öfriga läroanstalterna,

samt att för dessas understödjande bör uppföras ett särskildt

anslag. Som villkor för erhållande af understöd från detta anslag bör

lika litet, som nu är fallet, fordras kommunalt understöd. De tillgodose

nämligen icke ett lokalt behof, utan hafva ett allmänt statsändamål. För

korthetens skull torde anslaget böra erhålla titeln: enskilda lärarinneseminarier.

Hvad i öfrigt angår öfverstyrelsens nu föreliggande förslag, hänvisar

jag till de anmärkningar, som riktats mot detsamma från statskontorets

samt vissa skolors sida. För egen del vill jag i denna fråga anföra

följande. Då bidrag från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

är gjordt beroende af motsvarande bidrag från kommunens sida, hvilket

däremot icke är fallet i fråga om bidrag från anslaget till understöd åt

enskilda läroverk, har öfverstyrelsen undersökt, huruvida denna skillnad

är grundad i sakens egen natur, eller med andra ord, huruvida en uppdelning

af de statsunderstödda enskilda skolorna kan ske på grundvalen

af förhandenvaron eller frånvaron af ett kommunalt intresse för den

skola, det i hvarje fall gäller. Denna fråga bör enligt öfverstyrelsens

förmenande i allmänhet besvaras nekande. Jag är i detta fall af en

motsatt mening. Om exempelvis Trollhättans samskola skulle nedläggas,

så skulle med all säkerhet kommunen göra icke ringa ansträngningar

för att åter få skolan till stånd. Om åter Palmgrenska samskolan i

Stockholm — jag väljer ett exempel på måfå — oförmodadt upphörde

med sin verksamhet, så skulle kommunens representanter såsom sådana

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

icke vidtaga någon åtgärd för skolans återupprättande. I det förra fallet

förefinnes ett kommunalt intresse för skolan, i det senare fallet däremot

icke. Eller rättare sagdt, i förra fallet förefinnes ett påtagligt kommunalt

intresse af skolans vidmakthållande, i det senare fallet är det möjligen

förefintliga kommunala intresset mycket ringa. Orsaken härtill är den,

att den förra skolan tillgodoser ett på orten förefintligt bildningsbehof,

för hvilket icke på annat sätt är sörj dt, hvaremot det bildningsbehof, som

den senare skolan bidrager att fylla, är väl tillgodosedt genom statsläroverk

och statsunderstödda flickskolor, till hvilka kommunen lämnar bidrag.

Det är denna skolornas olika ställning till kommunen, som gör, att staten

kan affordra kommunalt bidrag till den förra skolan, men ej till den

senare. Och det är denna skillnad, som ligger till grund för den nuvarande

uppdelningen af anslagen till de enskilda skolorna. Denna uppdelning

anser jag vara principiellt riktig och därför böra bibehållas. Nu

har emellertid 1907 års Riksdag i den af mig förut omnämnda underdåniga

skrifvelsen anfört, att de för närvarande utgående understöden till

enskilda läroanstalter sakna med önskvärd tydlighet angifven begränsning

i afseende å de olika slags läroverk, som skola från det ena eller andra

anslaget tillgodoses, hvilket åter haft till följd, att i vissa fall understöd

tilldelats en skola från ett af anslagen, under det att det andra anslaget

med lika goda skäl skulle kunna hafva användts. Denna anmärkning

torde endast kunna åsyfta en skola, nämligen Eslöfs förutvarande enskilda

elementarskola för gossar. Ifrågavarande skola tillhör den grupp af skolor,

för hvilka kommunalt bidrag bort affordras. Men det enda anslag,

som härvid kunde komma i fråga, anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom, är endast afsedt för flickskolor och samskolor. Skolan skulle

därför antingen gå miste om statsunderstöd eller ock erhålla sådant

understöd utan villkor af bidrag från kommunen, ehuru ett sådant bidrag

borde affordras. Den af Riksdagen gjorda anmärkningen påkallar alltså

endast ändring i den riktning att separata gosskolor må kunna erhålla

understöd på samma villkor som samskolor, och jag ämnar framlägga förslag

i detta syfte. I förbigående torde härvid tillika böra erinras därom,

att nämnda gosskola i Eslöf och högre flickskolan därstädes numera sainmanslagits

till en samskola.

Mot den ståndpunkt, jag intagit i fråga om de enskilda läroverken,

kan nu göras gällande, att, om alla dylika läroverk i exempelvis Stockholm

indroges, kommunen skulle tidigare än eljest se sig nödsakad att

uppföra nya läroverkshus, hvadan ifrågavarande skolors bibehållande bör

vara ett intresse för kommunen. Till belysning af Stockholms stads ställning

till denna fråga tillåter jag mig omnämna, att år 1899 tre enskilda

Pilt. till Rikad. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 04 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Rungl. Maj:ts Säd. Proposition N:o 81.

läroverk i Stockholm, nämligen Beskowska skolan, Palmgrenska samskolan

och Stockholms nya samskola, ingingo till stadsfullmäktige med ansökan

om understöd af kommunens medel. Samtliga ansökningarna afslogos. I

ärendet anförde drätselnämndens första afdelning, att det icke kunde» bestridas,

att stadens allmänna läroverk skulle blifva otillräckliga, därest de

enskilda läroverken skulle upphöra; men af delningen hölle före, att det

för kommunen vore fördelaktigare att ikläda sig till och med betydligt

högre kostnad för byggande af läroverkshus än att lämna bidrag till de

enskilda skolorna. Beviljades de då gjorda framställningarna, kunde antagas,

att anspråk på ökade anslag inom kort skulle framställas och nya

anslagskraf framkomma, och under sådan förutsättning skulle snart kommunens

anslag representera belopp, för hvilka nya läroverkshus knnde

byggas och underhållas. Af delningen framhåller jämväl en annan synpunkt,

som, berättigad eller icke, helt visst skulle komma att spela en

icke ringa roll vid en eventuell votering om kommunalt bidrag till de

enskilda läroverken. Afdelningen yttrar nämligen, att då en hel del af kommunens

invånare ansåge det fördelaktigare att hålla sina barn i de dyrare

privata skolorna än att sätta dem i statens billigare läroverk, det väl

kunde antagas, att de skäl, som förmått dem därtill, icke borde rubbas,

om terminsafgifterna sattes till sådana belopp, att de betäckte alla''omkostnaderna

för undervisningen; och härtill komme, att föräldrarna till de

lärjungar, som begagnade undervisningen vid de privata skolorna, tillhörde

samhällets välbärgade befolkning, hvarför något understöd af kommunens

medel för deras barns uppfostran icke kunde anses lämpligt.

Äfven i andra kommuner antager jag, att anspråk på understöd till

skolor, som kommunerna utan afsevärd olägenhet kunde undvara, skulle

möta starkt motstånd. Och jag är viss om, att exempelvis den kommun,

där Lundsbergs skola är belägen, hvarken skulle kunna eller vilja lämna

det enligt öfverstyrelsens förslag erforderliga bidraget till skolan. Sak

samma gäller för öfrigt om alla landskommuner, där enskilda läroverk

äro eller blifva upprättade.

Nu är det val möjligt, att, om öfverstyrelsens förslag vunne afseende,

vederbörande kommuner eller några utaf dem skulle af barmhärtighetsskäl

eller af andra hänsyn lämna det affordrade bidraget till redan bestående

skolor. Men det torde med säkerhet kunna antagas, att uppkomsten af

nya enskilda läroverk skulle omöjliggöras eller åtminstone i hög grad försvåras.

På en sådan skolpolitik synes staten icke böra slå in. Äfven om

jag bortser från den ekonomiska fördel, som ifrågavarande skolor bereda

statsverket, äro de att anse som ett viktigt statsintresse, alldenstund de

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

på grund åt’ de friare former, under hvilka de arbeta, äro ägnade att utöfva

en lifvande och väckande inverkan på uppfostrans och undervisningens

område. Sant är visserligen, som öfverstyrelsen säger, att dessa

skolor icke ensamma och icke alltid kunna göra anspråk på att betecknas

som försöksläroverk. Alla de statsunderstödda privatskolorna afvika nämligen

i flera eller färre punkter från statsläroverken, och det är icke

möjligt att i hvarje fall afgöra, huruvida en skola på grund af sådana afvika

ser kan karaktäriseras som försöksläroverk. Ty svaret på denna fråga

beror på olika uppfattning om undervisningens mål och medel och på

subjektiv värdering af en sådan afvikelses betydelse för reformarbetet.

Uppenbart är emellertid, att en kommunal skola, det vill säga en skola,

som“ på grund af dess behöflighet för orten af kommunen understödjes, i

första hand måste se till, att den för ortens ungdom ersätter bristen på

statsläroverk och fördenskull mindre lämpar sig för anställande af mera

omfattande pedagogiska försök. De enskilda läroverken åter, hvilka vanligen

befinna sig å orter, där det normala bildningsbehofvet är på annat

sätt tillgodosedt, äro mera obundna i sin verksamhet och behöfva ej i

samma grad som de kommunala taga hänsyn till det sätt, på hvithet statsläroverken

arbeta. Det är därför som de enskilda läroverken bättre lämpa

sig som försöksläroverk, något som ock af erfarenheten ådagalagts. Emellertid

får man icke — och däruti torde jag vara ense med öfverstyrelsen

— allt för starkt betona denna egenskap hos de enskilda läroverken

och som villkor för tilldelande af statsunderstöd fordra, att de

alltjämt skola anställa pedagogiska försök, genom hvilka en värdefull erfarenhet

kan vinnas, en fordran som alltför lätt leder till artificiella åtgärder.

^Vitten af att anställa pedagogiska försök framträder nämligen mera

eller mindre påtagligt å olika tider. Nu, kort efter det att statsläroverken

genom 1904 års skolreform tillgodogjort sig bland annat de enskilda

läroverkens erfarenheter, är dessas roll som försöksläroverk mindre framträdande.

Men det kan väl antagas som visst, att den nuvarande läroverksorganisationen

är lik alla andra skolorganisationer däruti, att den om

en tid, kortare eller längre, visar sig icke motsvara det förhandenvarande

bildningsbehofvet. Och trots det framgångsrika arbete, som under öfverstyrölsens

nitiska och förtjänstfulla ledning nu pågår i syfte att förbättra

undervisningen vid de allmänna läroverken, torde väl den möjligheten ej

vara alldeles utesluten, att dessa förr eller senare komma att mera eller

mindre stelna i de för deras verksamhet eu gång fastställda former. Med

denna min uppfattning kan jag ej tillstyrka vidtagandet af en åtgärd,

genom hvilken de nuvarande enskilda läroverkens existens skulle riskeras

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

och uppkomsten af nya sådana läroverk omöjliggöras eller försvåras. På

nu anförda grunder förordar jag, att ett särskildt anslag med titel: enskilda

läroverk uppföres.

>

Em ifre höFre flickskolorna och de kommunala samskolorna åtnjuta nu

flickskola, understöd från samma anslag. Af skäl, som jag längre fram kommer att

utveckla, böra dessa skoltyper skiljas och understödjas från särskilda anslag.

För de högre flickskolorna, som fortfarande böra understödjas af staten

under villkor af motsvarande bidrag från kommunens sida, bör därför

uppföras ett särskildt anslag, som för korthetens skull torde höra erhålla

titeln: högre flickskolor.

Ekommunala^ (len till detta protokoll fogade historik framgår, att Riksdagen,

meiianskoior. som år 1896 medgaf, att understöd från anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom jämväl skulle kunna tilldelas samskolor å orter, där

allmänt läroverk för gossar ej funnes, sedermera i så måtto ändrat uppfattning

angående lämpligheten af att staten understödde dylika skolor,

att Riksdagen inskränkt rätten till delaktighet af ifrågavarande anslag till

samskolor, som före utgången af år 1902 fullgjort då gällande villkor

för erhållande af understöd från anslaget eller upprättats å orter, hvilkas

läroverk genom 1904 års Riksdags och Kung!. Maj:ts beslut underkastats

indragning. Orsaken till den af Riksdagen sålunda beslutade inskränkningen

i samskolans rätt till statsunderstöd torde, såsom af berörda historik

framgår, åtminstone delvis vara att söka i den af två motionärer inom

Andra kammaren påvisade olämpligheten af att staten gynnade uppkomsten

landet rundt af smärre med folkskolorna konkurrerande samskolor.

Riksdagens omförmälda beslut har gifvit upphof åt en skolfråga, _som

synes böra lösas i sammanhang med frågan om fastställande af nya grunder

för statens understödjande af enskilda skolor. Under de senare årtiondenas

ekonomiska uppsving hafva i samband med landets fortgående

industrialisering och kommunikationsväsendets utveckling uppstått en del

stadsliknande samhälligheter, Indika i afseende å såväl invånarantal som

kommersiell och industriell betydelse för den kringliggande orten öfverträffa

ej så få städer, där allmänt läroverk af ålder varit inrättadt. Sålunda

funnos år 1906, förstadssamhällen oräknade, omkring 30 köpingar

och municipalsamhällen, som räknade mera än 2,000 invånare, af dessa 5

med ett invånarantal af 35000—4,000 och 8 med 4,000 invånare eller därutöfver.

Härvid har jag icke tagit med i räkningen de folkrika samhällen,

som fortfarande tillhöra den landskommun, där de äro belägna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 81.

29

Det säger sig själft, att å flera, af dessa orter behofvet af en skolbildning,

som går utöfver omfånget för folkskolans verksamhet, skall göra sig

gällande. Också hafva under senare tiden till ecklesiastikdepartementet

ingått talrika förfrågningar, huruvida de å sådana orter upprättade samskolorna

skulle kunna komma i åtnjutande af statsbidrag, änskönt de icke

uppfyllde de af Riksdagen för sådan förmån stadgade villkor. Då svaret

å dessa framställningar måst utfalla nekande, har i stället anvisning lämnats

å anslaget till understöd åt högre folkskolor. Mot anlitandet af denna

utväg förefinnes emellertid på åtskilliga orter en bestämd obenägenhet.

Orsaken härtill är den, att genomgåendet af en högre folkskola ej medför

någon kompetens, hvilket däremot är fallet med afgångsbetyg från statens

realskolor. Om en far gör uppoffringar, för att hans son skall erhålla

ett högre mått af bildning, gör han detta icke enbart af rent bildningsintresse,

utan framför allt med tanke på den större utsikt till framtida

bärgning, som sonen genom sina fortsatta studier kan vinna. Man må om

detta förhållande hysa hvilken uppfattning som helst, det är icke dess mindre

ett faktum, som man vid lagstiftningen måste taga hänsyn till. Hvad

ifrågavarande orter eftersträfva, det är, förklaras det tämligen enstämmigt,

ej en högre folkskola, utan eu skola, som kan föra lärjungarna fram till

realskolexamen, detta därför att denna examen medför behörighet till inträde

i en mängd fackskolor och anställning i åtskilliga statstjänster. Härtill

kommer, att realskolexamen genom denna officiella värdering erhållit

högre kurs i den allmänna uppfattningen och förty betraktas som en viktig

merit äfven vid ansökan om enskild tjänst.

Då det bildningsbehof, på hvars förhandenvaro jag sålunda fäst uppmärksamheten,

torde få anses berättigadt, synas åtgärder för dess tillgodoseende

böra vidtagas. I sådant afseende torde det icke vara lämpligt att

föreslå Riksdagen att utvidga samskolornas rätt till delaktighet i flickskoleanslaget,

enär de af mig förut omnämnda skäl, som åtminstone delvis

bestämt Riksdagens hållning i denna fråga, synas hafva oförminskad giltighet.

Men om Riksdagen icke är villig att understödja klasser, som äro

parallella med folkskolan, torde Riksdagen däremot icke befinnas ovillig

att lämna bidrag till klasser utöfver den egentliga folkskolan. Och om

dessa klasser anordnas så, att de föra lärjungarna fram till hufvudsakligen

samma bildningsmål som statens realskolor, så torde behofvet af högre

allmänbildning å dessa orter vara behörigen tillgodosedt. Som villkor för erhållande

af statsunderstöd bör stadgas, att folkskolan å orten skall vara.

anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A. Med hänsyn till den

ifrågasatta nya skolformens ändamål får denna fordran icke eftergifvas,

och jag kan därför icke biträda det förut berörda yrkandet, att understöd

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

till skola af ifrågavarande art skulle kunna utgå, änskönt kommunen ej

anordnat sin folkskola enligt nämnda normaltyp. Detta innebär icke ett

förnekande af möjligheten, att en folkskola af lägre typ i enstaka, gynnsamma

fall kan föra lärjungarna till samma bildningsmål som skolor af

A-typen. Men skolorganisationen måste grundas på allmännare förutsättningar,

än hvad i enstaka fall möjligen kan äga rum.

Den nya skolformen torde i brist på annat namn lämpligen kunna

kallas mellanskola, alldenstund den utgör ett mellanstadium mellan folkskolan

och gymnasiet. För inträde i mellanskolans lägsta klass bör fordras

det kunskapsmått, som inhämtas i folkskola, anordnad på sätt nyss nämnts.

Med hänsyn till skolans betydelse för orten, bör som villkor för dess understödjande

af staten föreskrifvas, att kommunen ikläder sig ekonomisk

garanti för skolans behöriga skötsel under den tid, för hvilken understöd

sökes. Då det kan tagas för gifvet, att kommun, som endast har en

mellanskola, kommer att göra denna tillgänglig för såväl gossar som flickor,

har jag intet emot ett framställdt förslag, enligt hvilket detta skulle fastslås

som regel.

En liknande lösning af de mindre samhällenas skolfråga har jämväl

förordats af en reservant inom öfverstyrelsen, läroverksrådet Lagerstedt,

hvilken, såsom af bilagan till detta protokoll närmare inhämtas, tillstyrkt,

att statsunderstöd skulle kunna utgå, bland annat, till samskolor, hvilka

afsåge att föra sina lärjungar till realskolexamen, men som icke började

med en klass motsvarande den första vid de allmänna läroverken, utan

anslöte sig till genomgången sexårig folkskolekurs eller eventuellt till annat

stadium af folkskolan, högre än det, som motsvarade inträdet i de allmänna

läroverkens första klass. Starka ekonomiska skäl syntes nämligen

reservanten tala för lämpligheten af att i stället för sexklassig samskola uti

mindre samhällen inrätta en samskola af ifrågavarande slag, och sannolikt

vore, att sådana skolor skulle uppstå i åtskilliga mindre samhällen eller

att redan befintliga samskolor skulle ombildas till sådana, såvida icke möjligheten

att erhålla statsunderstöd därigenom minskades.

Därest Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen skulle gilla den anordning,

jag sålunda förordat, torde en därmed i viss mån sammanhängande fråga

böra tagas under ompröfning. I de största städerna, där folkskoleväsendet

är väl ordnadt, har det, alltsedan realskolexamen infördes vid statsläroverken,

varit ett önskemål att få anordnade öfverbyggnader på folkskolan,

där dennas mera begåfvade lärjungar kunde fortsätta sina studier till realskolexamen.

En sådan skola finnes redan i Stockholm, nämligen Grevesmtihlska

samskolan, hvars kurs är treårig och byggd på Stockholms folkskolors

sjuåriga kurs. Skolan har dels genom nådigt beslut den 7 februari

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

1908 och den 29 januari 1909 tilldelats statsbidrag från anslaget till

understöd åt enskilda läroverk dels genom nådigt, beslut den 21 februari

1908 erhållit rätt att anställa realskolexamen. I Malmö finnes en fyraårig

öfverbyggnad på folkskolan, kallad Malmö stads borgarskola, som

genom nådigt beslut denna dag tilldelats rätt att anställa realskolexamen,

dock endast för en tid af tre år. Äfven i andra städer äro, efter hvad

jag inhämtat, dylika realskolekurser planerade. Nu är min mening den,

att dessa i städerna anordnade kurser böra af staten understödjas enligt

samma grunder som de ifrågasatta kommunala mellanskolorna i de nämnda

stadsliknande samhällena. Sådana i de större städerna upprättade mellanskolor

torde understundom blifva särskolor för de olika könen.

De af mig ifrågasatta skolorna torde i allmänhet komma att blifva

fyraåriga. Då emellertid äfven treårig mellanskola kan under synnerligen

gynnsamma omständigheter föra sina lärjungar fram till. realskolexamen,

bör sådan skola ej uteslutas från möjligheten till delaktighet i det anslag,

som för ifrågavarande ändamål må komma att beviljas.

I detta sammanhang torde jag böra till behandling upptaga en skolfråga,

som ansetts vara mycket nära förbunden med frågan om de föreslagna

öfverbyggnaderna å folkskolan. För närvarande fordras två främmande

språk i realskolexamen. Denna anordning har flerstädes rönt mycket motstånd,

enär den ansetts hinderlig för folkskolans utveckling uppåt. Till

belysning af frågans innebörd torde jag böra anföra ett yttrande af lektorn,

för närvarande chefen för läroverksöfverstyrelsen Ernst Carlson som i en

reservation till 1902 års läroverkskommittés betänkande yrkat, att det

måtte medgifvas lärjungar vid läroverken äfvensom pri vänster, som

läst endast ett främmande språk, att aflägga realskolexamen med den

inskränkning i kompetens, som af examens enspråkighet kan blifva

en följd, och till stöd för detta yrkande anfört bland annat: »Ty den

skuggrädda misstanke, som från visst håll framskymtat, att ett sådant stadgande

skulle alltför mycket gynna folkskolans sträfvan att genom en enspråkig

öfverbyggnad på densamma upptaga täflan med det allmänna

läroverket och göra någon eller några af dess klasser öfverflödiga, anser

jag ej ens förtjänt af allvarligt bemötande. Uppenbart är nämligen, att

antingen har det allmänna läroverket en specifik och viktig kulturuppgift

att fylla och kan då ej därifrån undanträngas, eller ock kan det i vissa

delar ersättas af en annan, för ändamålet lika lämpligt eller lämpligare

organiserad skolform, och då lärer det ej mycket båta att genom konstlade

åtgärder åt läroverken söka häfda monopol på bibringandet af ett visst

slags bildning». Så långt bemälde reservant.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Under erinran därom, att jag icke ifrågasatt någon ändring i de allmänna

-läroverkens organisation, tillåter jag mig uttala den meningen, att

den föreliggande frågans pedagogiska betydelse öfverdrifvits. Ty å ena

sidan ser jag intet hinder för att en fyraårig mellanskola upptager två

obligatoriska främmande språk å sin timplan. Så är förhållandet i Danmark.

A andra sidan vore enligt min mening ingen olycka skedd, om

ett af dessa språk gjordes valfritt. Så är förhållandet i Norge. Till stöd

för denna min mening vill jag anföra följande. I gällande läroverksstadga

föreskrifves, att i samskolans tre högsta klasser kvinnlig lärjunge skall,

efter af målsman hos rektor gjord skriftlig anmälan, vara frikallad

från undervisningen i, bland annat, tyska eller engelska språken. Lärjunge,

som åtnjuter sådan befrielse, heter det vidare, må utan hinder

däraf kunna i vederbörlig ordning till högre klass inom realskolan uppflyttas,

men äge ej rätt att undergå realskolexamen enligt den för läroverkets

lärjungar stadgade ordning. I läroverksstadgan föreskrifves jämväl,

att lärjunge i den skriftliga pröfningen för realskol examen äger rätt att

efter eget val deltaga i ettdera eller bägge profven i främmande språk.

Slutligen är stadgadt, att lärjunge kan i nämnda examen godkännas

med underbetyg i ett eller två ämnen, såvida minst två tredjedelar

af de i bedömandet deltagande lärarna finna honom på grund af

hans ståndpunkt i öfrigt böra i examen godkännas. Härifrån och till en

bestämmelse af innehåll, att lärjunge må under nyss angifna förutsättning

kunna aflägga realskolexamen med endast ett främmande språk, är steget

mycket litet. Den reala skillnad, som förefinnes mellan lärjunge, hvilken

bortvalt ett främmande språk i den skriftliga examenspröfningen och i

samma språk blifvit underkänd i den muntliga pröfningen, samt lärjunge,

hvilken bortvalt språket i de bägge pröfningarna, synes mig vara alltför obetydlig

för att den skulle kunna tillmätas afgörande betydelse för en skolorganisatorisk

fråga, som bör skärskådas ej genom pedagogiska förstoringsglas,

utan med öppen blick för de ekonomiska och sociala förhållandenas

mäktiga kraf. Lärjunge, som bortvalt ett språk, skulle gifvetvis icke äga

tillträde till sådana specialskolor och lefnadsbanor, hvilka i afseende å inträdesfordringarna

förutsätta kunskap i tre eller två främmande språk eller i ett

främmande språk annat än det, hvari han i examen blifvit pröfvad och

godkänd. Han skulle ej heller kunna vinna inträde å gymnasium, hvilket

icke, utan att desorganiseras, kan eftergifva fordran på förkunskaper i två

främmande språk. Tilläggas bör, dels att lärjunge, som bortvalt ett

språk i examen, bör hafva samma rätt till komplettering som lärjunge,

hvilken i språket underkänts, dels ock att erfarenheten från Norge,

gifver vid handen, att lärjungarna i allmänhet icke göra bruk af denna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81. 33

rätt. Det är i detta afseende ganska belysande, att af de 100 lärjungar,

som år 1907 befunno sig i Kristiania treåriga kommunala rnellanskolas

afgångsklasser och som samtliga anmälde sig till mellanskolexamen,

motsvarande vår realskolexamen, ingen bortvalt någotdera af de två främmande

språken.

Jag anser sålunda, att af Riksdagen bör äskas ett ordinarie anslag

med titel: kommunala mellanskolor, från hvilket understöd må kunna utgå

till tre- eller fyraklassiga skolor, som utgöra öfverbyggnader på folkskolan

och i afseende å kunskapsfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som

inhämtas i högsta årsklassen af folkskolan, anordnad enligt gällande normalplans

typ Lätt. A.

Af många upplysta och för den andliga odlingen i vårt land nitälskande

män har emellertid förslaget, i hvad det afser upprättandet af

kommunala mellanskolor, emottagits med icke ringa misstro och allvarliga

farhågor för den högre bildningens framtida öde. Det har i sådant afseende

framhållits, att de ifrågasatta fyraåriga och ännu mera de treåriga

kommunala mellanskolorna skulle i längden komma att verka neddragande

på kunskapsfordringarna å såväl realskolans som gymnasiets stadium och

förty åstadkomma en sänkning af den högre bildningen i allmänhet och

den vetenskapliga bildningen i synnerhet.

Under erinran därom, att under de senast gångna generationerna

knappast någon viktigare förändring vidtagits i vårt lands högre skolväsen,

utan att den från något håll, framför allt från anhängarna af det

förut omnämnda parallellskolesystemet, betecknats som bildningsfientlig, vill

jag nu närmare ingå på denna fråga, i all synnerhet som de anmärkningar,

hvilka i berörda hänseende riktats mot förslaget, ej sällan burit vittne om

en påfallande obekantskap med förslagets grundtankar och de förutsättningar,

under hvilka dessa måste tänkas realiserade.

Enligt sakens natur erhåller ingen enskild skola, huru den än må

vara anordnad, rätt att anställa realskolexamen eller att dimittera till

gymnasiet vid de allmänna läroverken utan föregående ansökning och eu

ingående pröfning däraf. Denna pröfning tillgår sålunda, att läroanstalten

i fråga affordras alla de handlingar, som kunna lämna underlag för vinnande

af kännedom om undervisningens anordning och omfattning, lärjungefrekvensen

samt lärarnas och lärarinnornas utbildning och förutsättningar

i öfrigt för fullgörande af deras åligganden. Vidare underkastar

läroverksöfverstyrelsen skolan en eller flera inspektioner för att i berörda

Bill. till rulad. Prof. 190.9. 1 Sami. 1 Afd. 54 Häft. 5

Den kommu

nala mellan

skolan och

den högre

bildningen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

hänseenden äfvensom beträffande undervisningslokalernas och undervisningsmateriellens

beskaffenhet vinna eu på personlig iakttagelse grundad

kännedom. Sedan öfverstyrelsen härefter afgifvit underdånigt utlåtande

öfver ansökningen samt ärendet undergått vederbörlig departemental behandling,

föredrages detsamma inför Kungl. Maj:t. Beviljas den sökta

rätten, hvilken endast lämnas för en begränsad tidsperiod, vanligen fem

år, föreskrifvas vissa villkor för dess åtnjutande såsom, bland andra, i fråga

om realskolexamen, att denna skall öfvervakas af någon ledamot af öfverstyrelsen

eller ett af öfverstyrelsen för hvarje fall förordnadt ombud, och

i fråga om afgångsexamen till gymnasiet, att denna skall öfvervakas af

två af rektor vid något i närheten befintligt högre allmänt läroverk

utsedda ordinarie lärare, hvilka äga att, därest de samstämma, underkänna

lärjunges examen.

Någon annan form för beviljande af berörda förmåner åt de kommunala

mellanskolorna har jag icke ifrågasatt. Befinnes skola vid sådan

pröfning hålla måttet, beviljas den sökta rätten; i motsatt fåll icke. Tillvaron

af kommunala mellanskof!'' kommer att lika mycket eller lika litet

inverka på kunskapsnivån å realskole- och gymnasiestadiet som tillvaron

af hvilken annan som helst form af enskilda läroanstalter.

Nu inställer sig själfmant den frågan, i hvilken omfattning berörda

förmåner, särskildt rätten att anställa realskolexamen, på hvilken det här

mest kommer an, kan komma att beviljas ifrågavarande skolor. Eller med

andra ord, kan under gynnsamma omständigheter — ty det är en grundförutsättning

för hela förslaget, att de ifrågasatta skolorna blifva val omhuldade

— en fyraårig mellanskof, byggd på en sexårig folkskola af den

bäst utvecklade typen, bibringa i hufvudsak samma bildningsmått som eu

sexårig realskola, byggd på eu treårig folkskolekurs? Vår egen erfarenhet

inskränker sig i detta afseende hufvudsakligen till de förut omnämnda

Grevesmiihlska samskof n i Stockholm och Malmö stads borgarskola, hvilka

båda erhållit examensrätt, och af hvilka den förra är treårig och byggd

på en sjuårig folkskolekurs, den senare fyraårig och byggd på en sexårig

folkskolekurs. En annan skola af liknande art är Kristiania treåriga kommunala

mellanskof, som förutsätter en sjuårig folkskolekurs jämte en tre

månaders tilläggskurs. Skolan har ett betydande lärjungeantal och lämnar

goda resultat i mellanskolexamen, motsvarande vår realskolexamen. En

omständighet, som i nu förevarande hänseende bör tillmätas stor och enligt

min mening afgörande betydelse, är den, att samtliga statsskolor i

Norge och Danmark, hvilka hafva nämnda examen till slutmål, äro fyraåriga

och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta i hufvudsak det kunskapsmått,

som inhämtas under en femårig folkskolekurs. När hela det

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 81.

offentliga högre skolväsendet i våra grannländer är så ordnadt, lärer, med

hänsyn till likheten i öfrigt i de skandinaviska ländernas skolförhållanden,

det antagandet ej vara för djärft, att en väl skött fyraårig mellanskola,

byggd på en sexårig folkskol ekurs, skall i allmänhet kunna föra lärjungarna

fram till ifrågavarande afgångsexamen.

Det torde emellertid kunna förutses, att åtskilliga mellanskolor komma

att, åtminstone under någon tid, innan de nått full utveckling, vara i

afsaknad af examensrätt. Men härutinnan kan jag ej se någon fara för

den högre bildningen. Vore det så, borde, synes det, staten icke, såsom

nu sker, understödja andra, i förhållande till realskolan lägre skolformer,

såsom fortsättningsskolor, folkskolans högre afdelningar och högre folkskolor,

för att nu icke tala om de statsunderstödda samskolorna, af hvilka

endast ett mindretal erhållit rätt att anställa realskolexamen.

I betraktande af samtliga de omständigheter, som man måste beakta

för att i denna fråga kunna afgifva ett vederhäftigt omdöme, kan det

föreliggande förslaget betecknas som bildningsfientligt endast af den, som

i tillvaron af enskilda skolor öfver hufvud taget ser en fåra för den högre

bildningen.

Den uppgift, som de kommunala mellanskolorna äro afsedda att fylla,

har hittills varit anförtrodd åt de privata fem- eller sexklassiga samskolorna.

Som villkor för tilldelande af statsbidrag åt dessa skolor har stadgats,

förutom hvad som rör inspektionen och lärarinnepersonalens aflöning,

att skolan skall omfatta minst fem årsklasser och af kommun eller

enskilde understödjas med ett belopp, ej understigande statsbidraget. Ifrågavaranda

skolor kunna följaktligen reducera inträdesfordringarna till ett

minimum. I allmänhet torde de ej väsentligen öfverstiga det kunskapsmått,

som inhämtas i småskolans tvååriga kurs. Det står vidare skolorna

fritt att anordna samläsning mellan olika årsklasser, hvilket af ekonomiska

skäl äger rum i ej ringa utsträckning. Följden häraf, liksom i allmänhet

af den klena ekonomien, är, att dessa skolor i afseende å undervisningens

omfattning och anordning samt undervisningslokalernas och undervisningsmateriellens

beskaffenhet i allmänhet ej lämna så litet öfrigt att önska. Som

villkor åter för erhållande af statsbidrag åt kommunala mellanskolor skulle förcskrifvas,

att skolan skall omfatta minst tre årsklasser — i regel torde dessa skolor,

som jag nämnt, blifva fyraåriga —, att inträdesfordringarna skola motsvara

livad som inhämtas under en sexårig folkskolekurs, samt att kommunen

skall vara skyldig dels att å orten anordna folkskola enligt den

bäst utvecklade normaltypen, dels att tillhandahålla skolan de medel, som

erfordras för undervisningens ändamålsenliga anordning och bedrifvande.

Vidare kommer jag att förorda en bestämmelse af innehåll, att de olika

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Den kommunala

mellanskolan

och

bottenskoleprogrammet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

årsklasserna skola i läi oämnena åtnjuta skild undervisning, så att någon

samläsning mellan klasserna ej skulle förekomma i dessa ämnen.

Jämföras nu dessa garantier i afseende å såväl de ekonomiska förhållandena

som ock undervisningens omfattning ocli anordning, torde det

val vara otvifvelaktigt, att de kommunala mellanskolorna komma att i allmänhet

tylla den förelagda uppgiften bättre än de privata samskolorna.

Men när det gällt fråga om statsunderstöd åt dessa senare skolor, då hafva

ej några farhågor för den högre bildningen försports, ej ens när förslag

förelagts Riksdagen, hvilka, såsom tvenne motionärer i Andra kammaren

yttrat, skulle leda därhän, att landet blefve öfverspunnet med ett nät af

dylika skolor. Att dessa förslag strandat, har ej berott på den högre bildningens

målsmän. Nu åter, när det gäller införandet af skolform, som

omgärdats af starkare garantier för en framgångsrik verksamhet, då höjes

ropet, att den högre bildningen är i fara.

Det motstånd, som i berörda hänseende reses mot förslaget, skulle

vara mig oförklarligt, därest jag ej bakom detta motstånd skönjde en

sträfvan att vrida vårt skolväsendes utveckling tillbaka till dess gestaltning

i en tid, då gränsen mellan samhällsklasserna var skarpare dragen och det

förty ansågs som en själfklar sak, att det borde finnas särskolor för de

olika samhällsklassernas barn.

Jag har nu kommit till den punkt i min framställning, då jag torde

höra ingå på en närmare jämförelse mellan innebörden af det föreliggande

förslaget och det nu mycket omdebatterade programmet: folkskolan som

bottenskola. En sådan jämförelse torde vara så mycket mera påkallad,

som förslaget ej sällan afvisas enbart med hänvisning till de anmärkningar,

som riktats mot nämnda program.

Mot programmet: folkskolan som bottenskola har anmärkts, att folkskoleväsendet

i vidsträckta delar af vårt land ännu icke nått den utveckling,

att folkskolan kan tjänstgöra som bottenskola. Med afseende härå

tillåter jag mig erinra därom, att mitt förslag hvilar på förutsättningen,

att ort, där kommunal mellanskola upprättas, skall hafva sin folkskola anordnad

enligt den bäst utvecklade folkskoletypen. Då härtill kommer, att

dessa skolor skulle komma att mottaga barn från alla de olika befolkningslagren

inom samhället, torde det kunna antagas, att skolorna komma att blifva

föremål för en sådan omvårdnad och omsorg, att de ej blott skola draga till sig

goda lärarkrafter utan äfven i öfrigt sättas i stånd att på ett tillfredsställande

sätt fylla sitt uppfostrande värf. Vid sådant förhållande och då någon rubbning

i de allmänna läroverkens organisation icke ifrågasattes, torde det förelig
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 81.

gande förslaget icke beröras af frågan, huruvida landets folkskoleväsen i

det hela är så utveckladt, att ett allmänt genomförande af bottenskoleidén

kan tillrådas.

Mot programmet: folkskolan som bottenskola har vidare anförts, att

dess genomförande skulle främja uppkomsten af med folkskolan parallella,

för de förmögnares barn afsedda privatskolor, hvarigenom den demokratisering

af samfundsandan, som är bottenskoletankens främsta syfte, skulle

motverkas. Denna invändning torde så mycket mindre äga tillämplighet

på det föreliggande förslaget, som detta just går ut på att afskaffa dylika

med folkskolan parallella särklasser. Om nämligen de samhällen, hvarom

fråga är, åläggas att anordna sin folkskola på sätt jag förordat, och om

för inträde i mellanskolans lägsta klass fordras att hafva inhämtat det kunskapsmått,

som meddelas i sådan folkskola, samt slutligen statsunderstödet

endast utgår för klasser öfver den egentliga folkskolan, så torde med hänsyn

till dessa, samhällens ej allt för heterogena befolkning och ej heller

synnerligen stora ekonomiska bärkraft anordnandet af särklasser parallella

med folkskolan endast sällan, måhända icke alls ifrågakomma. Och hvad

angår de större städerna, där högre läroverk för gossar och för flickor

finnas upprättade, saknar den nu berörda invändningen hvarje betydelse,

då det ej finnes någon som helst anledning att antaga, att antalet med

den egentliga folkskolan parallella särklasser i dessa städer skulle komma

att ökas genom den af mig ifrågasatta anordningen.

Bland alla de invändningar, som, med rätt eller orätt, riktas mot bottenskoleprogrammet,

torde ingen tillmätas större vikt än den, att folkskolans

barn skulle komma att i större utsträckning än eljest dragas bort från

det kroppsliga arbetet. Denna invändning torde i någon mån gälla äfven

det föreliggande förslaget. Det torde nämligen kunna antagas, att, efter

genomförande af den af mig ifrågasatta anordningen, antalet af dem, som

aflägga realskolexamen kommer att ökas. Denna omständighet torde dock

ej kunna tillmätas en för frågan afgörande betydelse, ty för det första har

förslaget i förevarande afseende icke stor räckvidd, för det andra regleras

tillströmningen till de olika lefnadsbanorna icke så mycket af skolorganisationen

som fastmer af andra kraftigare verkande faktorer, företrädesvis

af ekonomisk natur. Mig synes, att förslaget så mycket mindre bör afvisas,

därför att tillträdet till den högre undervisningen å vissa orter skulle

underlättas för de lägre samhällsklassernas barn, som vi hittills alltid ansett

det som en fördel och en heder för vårt land, att den högre bildningen

är lätt tillgänglig för den fattige såväl som den rike, och att i

följd häraf ståndscirkulationen hos oss varit kraftigare än i åtskilliga andra

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

länder. Någon anledning att nu slå in på en restriktiv skolpolitik torde

ej förefinnas, då tillströmningen till de högre skolorna ej kan anses större,

än att den motsvarar landets behof af bildad arbetskraft. Och detta behof

kommer med all sannolikhet att ökas, i den mån landet industrialiseras

samt handel och näringar utvecklas. Redan nu synes de praktiska yrkenas

dragningskraft vara så stor, att det klagas öfver för liten tillströmning

till åtskilliga tjänstemannabanor.

Den nu berörda invändningen är emellertid af den vikt, att den bör

beaktas från flera synpunkter, som jag längre fram skall söka närmare

utveckla.

Äfven om nu emellertid de anmärkningar, som göras mot programmet:

folkskolan som bottenskola, ej skulle äga tillämplighet å det föreliggande förslaget,

torde detsamma i allt fall betraktas med misstroende af de principiella

motståndarna till nämnda program af den grund, att det enligt deras mening

kan anses som en början till ett generellt genomförande af bottenskoleprogrammet

som slutet. I afseende härå bör emellertid beaktas, att kommunala

mellanskolor endast skulle komma att inrättas å orter, där förutsättningar

för denna skolform äro för handen. Endast i den mån i följd af den materiella

utvecklingen nya stadsliknande samhälligheter växa upp, endast i

den mån skulle den nya skolformen vinna utbredning. Skulle nu, genom

ett mera ändamålsenligt tillvaratagande af landets naturliga resurser, industriens

och öfriga näringars utveckling komma att försiggå så raskt och

landet i följd häraf inom den närmare framtiden erhålla en sådan befolkningstäthet,

att den nya skolformen komme till användning på många orter

i landets olika delar, så vill det synas som om fosterlandsvännen borde

ej med beklagande, utan med tillfredsställelse se, om bottenskoletanken

blefve på sådant sätt i så mån genomförd. Men jag lämnar det därhän,

huru det i detta afseende kan komma att gå i framtiden. Våra efterkommande

lära icke underlåta att inrätta sig på sätt de finna med sin

fördel förenligt, äfven om deras göranden och låtanden ej skulle öfverstämma

med vår uppfattning om klokhetens kraf. Hvad vi hafva att gorå,

det är att tillse, huru vi för det närvarande och den närmare framtid, om

hvilken vi kunna äga en på realiteter grundad föreställning, skola lösa

den föreliggande skolfrågan, hvilken, om nu intet åtgöres åt densamma,

skall återkomma med ständigt stigande kraf på sin lösning.

Jag bär framlagt ett förslag till lösning af denna fråga. Må detta

förslag falla för ett bättre. Men det får ej bringas till fåll enbart på

grund af mera eller mindre dunkla antipatier mot bottenskoleprogrammet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Såsom jag förut omnämnt anmärkte statsutskottet i utlåtande öfver

berörda för 1908 års Riksdag framlagda proposition, bland annat, att propositionen

ej lämnade någon antydan om, huru många skolor af den föreslagna

mellanskoletypen skulle, under nuvarande förhållanden, kunna väntas

blifva upprättade, en sak hvarom utredning vore önskvärd. Samma

uttalande återfinnes i Riksdagens till svar å propositionen aflåtna underdåniga

skrifvelse.

Med afseende härå anförde jag vid frågans behandling i Riksdagens

Andra kammare, att den af statsutskottet ifrågasatta utredningen visserligen

vore mycket önskvärd, men att jag verkligen icke visste, huru en

sådan utredning skulle gå till, då Kungl. Maj:t svårligen kunde skrifva

till de olika platserna med förfrågan, huruvida vederbörande vore betänkta

på att upprätta skolor af ifrågavarande art.

Hvad jag sålunda anfört, åberopar jag nu, dock med framhållande, att

jag anser Riksdagens berörda anmärkning förtjänt af synnerligt beaktande.

Bakom densamma skymtar nämligen den lätt förklarliga farhågan, att vid

bifall till den kungl. propositionen en mängd mellanskolor i ett slag skola

växa upp, hvilka icke motsvaras af ett förefintligt bildningsbehof och följaktligen

måste uppehållas genom en konstlad rekrytering, till men för

de kroppsliga yrkena och den högre bildningen till intet gagn. Med afseende

härå tillåter jag mig erinra därom, att bland de föreslagna villkoren

för tilldelande af understöd från anslaget till kommunala mellanskolor ingå

bestämmelser af innehåll

dels att vederbörande kommun skall anslå de medel, som utöfver skolans

öfriga inkomster erfordras, för att skolan skall till sitt förfogande

hafva tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell

samt kunna aflöna de vid skolan anställda lärarinnor enligt de i sådant

afseende stadgade grunder, hvarjämte kommunen skall bidraga till lärarinnornas

pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda stadgade;
dels

att på den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola

anordnad enligt gällande normalplans typ Lutt. A;

dels ock att ingen skola kan komma i åtnjutande af understöd från

ifrågavarande anslag, med mindre den ägt bestånd i tre år och under denna

tid meddelat undervisning åt det för statsunderstöds erhållande erforderliga

antalet lärjungar.

1 betraktande af dessa bestämmelser, af hvilka den sista vid ärendets

berörda behandling i Andra kammaren af eu talare betecknats som under

vissa förhållanden nästan väl hård, torde det kunna antagas, att med hänsvn

till frågans betydelse* för kommunernas ekonomi hvarje beslut om

Mellanskoleformens

utbredning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

upprättande af kommunal mellanskola skall föregås af en ingående och_

allvarlig ompröfning af det å orten förefintliga bildningsbehofvets omfatt

ning. Skulle emellertid, mot förmodan, kommun, i trots häraf, fatta sådant

beslut i onödan, lärer Eders Kungl. Maj:t ej underlåta att taga hänsyn

härtill vid pröfning af frågan om statsunderstöd åt en under sådana

omständigheter upprättad skola. Slutligen torde ej böra lämnas obeaktadt,

att Riksdagen i sin egen anslagsbeviljande myndighet synes innehafva

en god garanti mot missbruk af ifrågavarande skolform.

Under erinran till sist, att det i det ifrågasatta reservationsanslaget

till kommunala och enskilda läroanstalter ingående anslaget till kommunala

mellanskolor är fixt och följaktligen endast i den mån kan öfverskridas,

som öfriga i nämnda reservationsanslag ingående särskilda anslag därtill

lämna tillgång, tillåter jag mig uttala den förvissningen, att de af mig

nu anförda omständigheter skola vara ägnade att undanröja de betänkligheter,

hvartill förslaget i nu berörda hänseende kunnat gifva anledning.

Den kommu- Folkskolans öfverbyggnader hafva flera bildningsuppgifter att fylla.

"skolan11 och En af dessa är att bibringa lärjungarna eu mera teoretisk allmänbildning

öfriga öfver- af i hufvudsak den art och den omfattning, som meddelas å realskolestadiet

vid de allmänna läroverken. En annan är att tillgodose behofvet af

en på någon särskild gren af praktisk verksamhet inriktad, efter förhållandena

å orten afpassad undervisning. Sålunda är, för att åskådliggöra det

sagda, Malmö stads folkskolors högre afdelning eller den s. k. borgarskolan

delad i två linjer, den ena fyraårig med ändamål att föra lärjungarna

fram till realskolexamen, den andra treårig med ändamål att meddela en

för näringarna afpassad förberedande undervisning.

Af de nu nämnda bildningsuppgifterna skulle den förra öfvertagas af

den kommunala mellanskolan, den senare af andra öfverbyggnader å folkskolan.

På hvad sätt dessa skola för ifrågavarande ändamål organiseras,

är en fråga af högsta vikt, enär en ökad insikt hos näringarnas utöfvare

i alla grader är en förutsättning för att vi skola kunna i görligaste mån

utnyttja våra naturliga resurser och såmedelst bestå i den ekonomiska

täflingskampen nationerna emellan, ett lifsvillkor för vårt land. Också

hafva under senare tider krafven på en omdaning i praktisk riktning af

folkskoleväsendet, särskild! folkskolans öfverbyggnader, framträdt med

alltjämt ökad styrka. Sålunda hafva hushållningssällskapens ombud vid

möte i Stockholm förlidet år i underdånig skrifvelse, på anförda skäl

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke med det snaraste må genomföras en fullständig omorganisation i praktisk

riktning af hela vårt folkbildningsväsen, så att det hela blefve satt i ett

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

41

system, hvilket bibringade på hvarje utvecklingsstadium det därför och med

hänsyn till lokala förhållanden bäst lämpade mått och slagaf praktiska kunskaper

och färdigheter. Med anledning häraf har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt

beslut den 12 januari 1908 anmodat den nu arbetande s. k. seminariekommittén

att afgifva yttrande angående den sålunda väckta frågan om en omorganisation

i praktisk riktning af vårt folkbildningsväsen samt inkomma med

förslag till de åtgärder, som kommittén i berörda hänseende kan finna

erforderliga.

Med hänsyn till det allt starkare framträdande behofvet af eu på

praktisk verksamhet inriktad undervisning för dem, som lämnat den egentliga

folkskolan, torde en omorganisation af folkskolans öfverbyggnader i

nu angifven riktning vara ägnad att stärka dessas konkurrenskraft, så att

de komma att lägga hinder i vägen för en opåkallad tillströmning till de

kommunala mellanskolorna och en af förhållandena icke motiverad utbredning

af denna skolform, och i så måtto kan en sådan omorganisation anses

som ett från många synpunkter önskvärdt och viktigt komplement till

inrättandet af kommunala mellanskolor.

Jag öfvergår nu till frågans ekonomiska sida. Jag tillåter mig i

sådant afseende framhålla, att den bärande idén i förslaget om kommunala

mellanskolor är den, att de ifrågavarande samhällenas ekonomiska resurser*

icke skulle splittras på två parallellt med hvarandra löpande skolformer,

utan samlas på en enda läroanstalt. Bättre än en klent utrustad samskola,

delvis jämnlöpande med en klent utrustad folkskola, är uppenbarligen

en väl utrustad mellanskola, byggd på en god folkskola. Belysande i detta

afseende är statssamskolornas tillkomst. Att samskolor, trots de invändningar,

som i pedagogiskt och socialt afseende gjordes mot en sådan skolform,

ändock kommo till stånd, hade sin grund däri, att det var förmånligare

att använda de tillgängliga medlen på en samskola än på två

särskolor.

Betraktas frågan från statens synpunkt, torde det kunna antagas, att

ett genomförande af förslaget kommer att medföra en ökning i statens

utgifter för de enskilda läroanstalterna. Då emellertid, enligt de grunder

jag längre fram kommer att utveckla, statsbidraget till hvarje särskild

kommunal mellanskola ej skulle blifva större än att det någorlunda motsvarar

medelaflöningen för en läroverkslärare, torde denna ökning i utgifterna

för de enskilda läroanstalterna motsvaras af en ungefärligen lika

stor minskning i utgifterna för statsläroverken. Och för framtiden kommer

den af mig förordade anordningen att bereda statsverket ekonomisk fördel.

Ty om nu intet åtgöres för tillgodoseende af ifrågavarande orters bild
Bih.

till Jliksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. .54 Haft. 6

Deri kommunala

mellanskolan

från

''konomisk synpunkt.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Den kommunala

mellanskolan

och de

privata samskolorna.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

ningsbehof, torde med säkerhet kunna antagas, att de af samhällena, som

utveckla sig raskast, komma att göra anspråk på statsläroverk. Utgifterna

för den af staten bekostade högre undervisningen äro i Sverige jämförelsevis

dryga. Jag tror, att det skulle vara klokt af staten att slå in på en skolpolitik,

genom hvilken staten i högre grad än hittills anlitade enskildes

och kommunernas medverkan för fyllande af behofvet af högre undervisning.

En sådan skolpolitik har sedan länge pröfvats i andra länder och

bestått profvet.

Påpekas bör ock, att om staten ej skulle lämna ifrågavarande orter

bidrag i den af mig förordade formen, så komma dessa att mera eller

mindre motvilligt anlita anslaget till understöd åt högre folkskolor, som

är ett förslagsanslag. Och att anspråk på en förhöjning af de från detta

anslag utgående understödsbeloppen skulle komma att framställas, lärer

icke vara tvifvel underkastadt, liksom ej heller, att dessa anspråk rätt

snart skulle vinna afseende. På så sätt skulle den kommunala mellanskolan

i allt fall komma till stånd, visserligen under annat namn, hvilket

är likgiltigt, men utan att vara omgärdad af de af mig förordade garantierna

i syfte att hålla den nya skolformens bildningsmål uppe och att

förhindra en af förhållandena icke påkallad utbredning af densamma, hvilket

åter icke är likgiltigt.

Slutligen har jag i detta sammanhang att angifva min uppfattning

angående den ställning, staten bör intaga till de samskolor,'' som för närvarande

åtnjuta bidrag från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.

Dessa skolor böra af staten understödjas enligt samma grunder och på

samma villkor som de kommunala mellanskolorna, dock med ett undantag.

Sistnämnda skolor skulle nämligen utgöra öfverbyggnader på folkskolan,

och för inträde i deras lägsta klass skulle fordras att hafva inhämtat det

kunskapsmått, som meddelas i folkskola, anordnad enligt gällande normalplans

typ Litt. A. Ett sådant ingrepp i de nu statsunderstödda samskolornas

organisation anser jag mig ej böra föreslå. För öfrigt torde ett

förslag i detta syfte vara i det hela öfverflödigt. Ty de af mig omnämnda

förhållanden, på hvilka jag grundat den uppfattningen, att med folkskolan

parallella särklasser ej komma att upprättas i samband med mellanskolorna,

skola gifvetvis åtminstone i flertalet fall påverka de nu statsunderstödda

samskolornas organisation, så att dessa anpassa sig efter den egentliga

mellanskoletypen.

Såsom jag förut omnämnt, har emellertid i en inom Andra kammaren

vid 1908 års Riksdag väckt motion (n:o 329) påyrkats sådan ändring i

grunderna och villkoren för tilldelande af understöd från anslaget till

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

kommunala mellanskolor, att efter nästa treårsperiods utgång sådant understöd

endast må utgå till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga

folkskolan. I motiveringen anför motionären, bland annat, att, om

flertalet af ifrågavarande samskolor helt visst komme att af ekonomiska

skäl ombilda sig till mellanskolor, ännu mindre anledning finnes att efter

utgången af nämnda treårsperiod medgifva bibehållandet af ett litet fåtal

statsunderstödda skolor af en typ, som icke vidare skulle få upprättas.

Ett dylikt medgifvande strede för öfrigt mot den bärande idén i hela

förslaget, som vore, att de ifrågavarande samhällenas ekonomiska resurser

icke skulle splittras på två parallellt med hvarandra löpande skolformer

utan samlas på en enda läroanstalt.

Ehuru det i sak knappast råder någon meningsskiljaktighet mellan

mig och motionären, kan jag svårligen biträda hans förslag. Jag har

nämligen icke den ingående kännedom om förhållandena å de olika orterna,

som erfordras för att vara förvissad om, att icke nämnda förslag skulle

i något eller några fall leda till kränkning af häfdberättigade intressen.

Frågan berör sålunda exempelvis ganska nära en icke ringa lärarpersonals

anställning och bärgning. Det kan hända, att afvecklingen i enstaka fall

behöfver försiggå långsammare, än motionären påyrkat, och vid sådant

förhållande anser jag det riktigare, att förhållandena själfva, hellre än ett

beslut af Riksdagen, få verka i den af mig och motionären afsedda

riktningen.

Jag anser sålunda, att understöd från anslaget till kommunala mellanskolor

jämväl må kunna utgå till samskolor, som under år 1909 åtnjutit

understöd från anslaget till" högre skolor för kvinnlig ungdom, ändock att

de icke utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan eller i afseende

å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta

årsklassen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ Ditt. A.

I berörda nådiga proposition till 1908 års Riksdag finnes bland

grunderna och villkoren för tilldelande af understöd från anslaget till ter vid de

kommunala mellanskolor intagen en bestämmelse af innehåll, att, därest

terminsafgifter upptagas af lärjungarna, Kungl. Maj:t skall äga att be- loma.

stämma, om och i hvilken omfattning befrielse från eller nedsättning i

sådana afgifter skall äga rum. För min del hade jag tänkt mig, att denna

bestämmelse skulle tillämpas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de

grunder, som äro föreskrifna i fråga om terminsafgifter till statsverket

vid de allmänna läroverken. Enligt de i sådant afseende stadgade bestämmelser

skall lärjunge, som är obemedlad, helt och hållet befrias ifrån

nämnda afgift och lärjunge, som är mindre bemedlad, erlägga hälften däraf.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Nu bär emellertid, såsom jag redan omnämnt, en ledamot af Riksdagen

i en inom Andra kammaren vid 1908 års Riksdag väckt motion

(n:o 298) yrkat, att bland grunderna och villkoren för tilldelande af understöd

från anslaget till kommunala mellanskolor skulle, i stället för den

förut omnämnda bestämmelsen, införas ett stadgande af innehåll, att undervisningen

skall vara afgiftsfri, dock att för lärjunge från annan kommun

ån den, som upprättat skolan, afgift må kunna få uppbäras till belopp,

som i reglementet föreskrifves. Och har motionären i nu berörda hänseende

anfört, bland annat, att grundtanken i förslaget om öfverbvggnader

på folkskolan är den, att vägen till högre bildning måste, hvad skolväsendets

anordning vidkommer, hållas öppen för hvarje studiebegåfvadt,

barn i samhället, alltså äfven för sådana, hvilka till följd af föräldrarnas

ringa ekonomiska omständigheter icke kunna begagna sig af allmänna läroverket,

utan äro hänvisade till folkskolan. Att afsiktligt lägga hinder i

deras väg genom att afkräfva dem terminsafgifter borde aldrig sättas i fråga.

V hl läroverken och andra högre skolor, där de verkligt fattiga barnen

utgjorde ett mindretal, kunde det vara någon mening i att skilja mellan

helbetalande och halfbetalande och frielever, men i folkskolan och dess

öfverbyggnader, där begreppet medellöshet ägde en annan och vida

bistrare innebörd, skulle hvarje afgift, huru obetydlig den kunde förefalla

den med. förhållandena obekante, blifva en damm, som obarmhärtigt afstängde

tillströmningen från det störa sociala bottenlagret. Täflinge°n om

tillträde till folkskolans öfverbyggnader måste vara absolut fri; frågan om

intagning eller icke-intagning måste här afgöras uteslutande på grund

af de täfiandes personliga företräden med afseende på begåfning, flit och

uppförande. Fasthölles icke detta, så vore den kommunala mellanskolan

i egenskap af öfverbyggnad på folkskolan till själfva sitt väsende förfelad.

\ ille man förhindra, att den kommunala mellanskolan härigenom gjordes

till något helt annat, än hon borde vara, måste krafvet på kostnadsfri

undervisning orubbadt vidhållas.

Den uppfattning, för hvilken motionären sålunda gjort sig till målsman,

har jämväl med styrka gjorts gällande af andra för folkskolans fortsatta

utveckling nitälskande män.

Då ej heller jag anser, att terminsafgifter böra utkräfvas af de kommunala

mellanskolornas medellösa lärjungar, har jag intet emot, att eu

bestämmelse härom införes bland grunderna och villkoren för tilldelande

åt understöd åt ifrågavarande skolor.

Men om jag sålunda härutinnan är ense med''"motionären, har ja»

svårt att förstå, huru han af det förhållandet, att terminsafgifter ej böra

f

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

upptagas af de medellösa lärjungarna, kan draga den slutsatsen, att

undervisningen bör vara afgiftsfri för samtliga lärjungar. Denna slutsats

vore gifvetvis riktig, om de kommunala mellanskolorna komme att besökas

uteslutande af de fattiges barn. Men det är väl mer än ett antagande, att

de kommunala mellanskolorna å orter, där allmänt läroverk och högre

flickskola icke finnas, komma att anlitas jämväl af de ekonomiskt bättre

lottade klasserna i samhället. Finnes det något skäl, hvarför dessa skulle

befrias från att bidraga till sina barns undervisning, för att motsvarande

bördor skulle läggas på stat och kommun? Motionärens tankegång i berörda

hänseende torde vinna sin förklaring däraf att han närmast haft i

sikte sådana mellanskolor, som må komma att upprättas i de större städerna,

där allmänt läroverk finnes. I dessa skolor torde, med hänsyn till

det med dem afsedda ändamålet, terminsafgifter icke komma att af kommunerna

ifrågasättas.

För kostnadsfri undervisning i de kommunala mellanskolorna har jag

någon gång hört anföras ett annat skäl, gående ut därpå att skillnaden

mellan betalande och icke betalande lärjungar skulle utgöra ett slags

penningstreck, som för de senare och deras föräldrar skulle kännas förödmjukande.

Om så är, torde detta penningstreck jämväl böra undanröjas

vid andra läroanstalter, där det finnes infördt, såsom exempelvis

de allmänna läroverken och de högre flickskolorna, då någon anledning

icke finnes till det antagandet, att känsligheten i sinnena är mindre hos

de obemedlade, som för sina barns undervisning anlita sistnämnda läroanstalter,

än hos dem, som för sagda ändamål äro hänvisade till de

kommunala mellanskolorna. För att belysa den sålunda ifrågasatta åtgärdens

ekonomiska räckvidd, vill jag erinra därom, att summan af samtliga

de terminsafgifter, som under loppet af ett år upptagas vid de allmänna

läroverken och de högre flickskolorna, uppgår till inemot två och

en half miljon kronor, med hvilket belopp statens och kommunernas utgifter

för ifrågavarande ändamål skulle komma att ökas. Mig vill det

synas, som om nu berörda skäl mot förslaget om terminsafgifter icke

skulle vara förenligt med den sunda verklighetssyn på tingen, utan hvilken

medkänslan med armodet slår öfver i en falsk och missriktad filantropi.

Stadgas det nu, att de medellösa lärjungarna i de kommunala mellanskolorna

skola helt och hållet befrias från erläggande af terminsafgifter,

bör det finnas någon myndighet, som afgör, huruvida lärjunge är medellös

eller ej. För sådant ändamål torde å ort, där kommun beslutat att af

skolans lärjungar upptaga terminsafgifter, böra inrättas en nämnd, som

lämpligen kan bestå af skolans inspektor, dess föreståndare eller föreståndarinna

och en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot. Och torde denna

s. 46 Kontrollera mot PDF

Den kommunala

mellanskolans

styrelse

och

ledning.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

nämnd böra besluta jämväl om nedsättning åt terminsafgiften för mindre

bemedlade, därest sådant af kommunen medgifves.

Ifrågavarande bestämmelse bör erhålla följande lydelse:

»Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, skall frågan om befrielse

från eller nedsättning i sådana afgifter handläggas af en nämnd,

bestående af skolans inspektor och föreståndare eller föreståndarinna samt

en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas, att

terminsafgifter ej må uttagas af medellösa lärjungar från kommunen.»

Därest hvad jag sålunda förordat skulle komma att underställas Riksdagens

pröfning, förutser jag, att yrkanden på en del kompletterande bestämmelser

skola komma att framställas, afseende bland annat att förebygga,

att kommun måste bereda kostnadsfri undervisning åt medellösa

lärjungar i obegränsadt antal. Då emellertid kommun ej kan anses skyldig

att bekosta uppehållandet af parallellklasser och då en gräns för lärjungeantalet

i hvarje särskild klass kräfves af hänsyn till undervisningens egen

natur, torde någon bestämmelse i nu antydda syfte ej vara erforderlig.

I merberörda till 1908 års Riksdag aflåtna nådiga proposition finnes

bland grunderna och villkoren för tilldelande af understöd från anslaget

till kommunala mellanskolor införd en bestämmelse af innehåll, att läroanstalt

af ifrågavarande art skall stå under inseende af öfverstyrelsen för

rikets allmänna läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

I sist omnämnda vid samma års riksdag väckta motion (n:o 298)

yrkas, att denna bestämmelse skall uteslutas och ersättas med följande

stadgande:

»Skolan skall vara försedd med ett af Kungl. Maj:t godkändt reglemente.

Vid skolan anställd realskolexamen skall stå under inseende af

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.»

Detta förslag torde afse, att de ifrågasatta nya läroanstalterna skola,

utom i fråga om kontrollen öfver realskolexamen, stå under folkskolans

myndigheter.

I motiveringen anföres, bland annat, att det visserligen vore i sin

ordning, att de kommunala mellanskolorna med afseende å nämnda examens

bedömande ställdes under läroverksöfverstyrelsens kontroll. Men att

af denna omständighet ensam draga den slutsatsen, att samma skolor jämväl

måste i hela sin verksamhet för öfrigt med nödvändighet sortera under

läroverksöfverstyrelsen, vore att alltför mycket skatta åt den hos oss gängse

öfvervärderingen af examensväsendet och att drifva konsekvensmakeriet

rent af i det orimliga. Skulle öfvervakandet af realskolexamen anses vara

af så utomordentlig vikt, att det ovillkorligen måste föra med sig full

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

myndighet öfver hvarje skola, vid hvilken denna examen aflades, erhölle

folkskolestyrelserna på flere orter snart en mycket egendomlig dubbelställning,

i det de med afseende å skolans och undervisningens anordning

komme att lyda dels, genom folkskoleinspektörerna, under ecklesiastikdepartementets

folkskolebyrå, dels, genom läroverksöfverstyrelsen, under

samma departements läroverksbyrå. I längden vore en dylik dubbelställning

omöjlig att uppehålla; alla vänner af ordning och reda skulle inom

kort samlas i krafvet på en gemensam ledning af skolväsendet i dess

helhet, och enär den nuvarande läroverksöfverstyrelsen organiserats med

alldeles särskild hänsyn till läroverken och ensamt genom dem vore öfverhopad

med arbete, blefve det nödvändigt att för det nya uppdraget göra

densamma vida talrikare och gifva den en betydligt ändrad sammansättning.

Kände man sig icke fullt förvissad, att detta vore den enda riktiga

vägen för ordnandet af vårt skolväsens framtida förvaltning, gjorde man

klokast i att tills vidare låta läroverksöfverstyrelsens myndighet öfver folkskolans

öfverbyggnader inskränka sig till öfvervakandet af vid dem anställd

realskolexamen.

Med anledning af hvad i motionen sålunda anförts, anser jag mig

böra något närmare angifva min mening rörande de kommunala mellanskolornas

styrelse och ledning.

Af de kommunala och enskilda läroanstalter, som nu åtnjuta statsunderstöd,

befinna sig somliga i enskild persons, andra i bolags, andra

åter i kommuns ägo. Rätten att bestämma angående undervisningens

omfattning och anordning, lärarpersonalens anställning och skolans öfriga

angelägenheter tillkommer ägaren allena, vare sig nu denna rätt utöfvas

direkt af ägaren eller indirekt genom en af denne förordnad skolstyrelse.

Läroverköfverstyrelsens öfverinseende öfver sådan skola innebär endast

befogenhet att inspektera skolan, hvarvid den inspektionsförrättande må

gifva de erinringar och råd, hvartill omständigheterna kunna föranleda,

samt att afgifva utlåtanden öfver ansökningar om statsunderstöd och

examensrätt, äfvensom att genom inspektor följa gången af skolans verksamhet.

Någon bestämmanderätt öfver skolan tillkommer icke öfverstyrelsen.

Om nu förslaget om kommunala mellanskolor går igenom, så komma

dessa skolors principaler att vara än enskilda personer, än bolag, än åter

kommuner, hvilka senare kunna utöfva sin ifrågavarande befogenhet än

genom den borgerliga, än genom den kyrkliga kommunens verkställande

myndigheter. Men hvilken skolans ägare än må vara, så blir öfverstyrelsens

ställning till denne densamma och ingen annan än den, jag förut

angifvit. Om alltså, såsom i många fall torde inträffa, mellanskola kommer

att stå under folkskolestyrelseri å orten, så kommer denna att i för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1V:o 81.

hållande till öfverstyrelsen intaga samma ställning som hvilken som helst

ägare åt sådan skola. Farhågan för oreda och konflikter är lika stor eller

lika liten i det ena som i det andra fallet. Och hvad den invändningen

angår, som afser svårigheterna vid ärendenas departementala behandling,

torde denna ej förtjäna afseende, då sådana svårigheter icke finnas och

icke få finnas.

Till närmare belysning af hvad jag nu anfört, vill jag erinra därom,

att Malmö stads skolråd under år 1908 ingick till Eders Kungl. Maj:t med

underdånig anhållan om rätt att vid stadens folkskolors högre afdelning,

äfven kallad Malmö stads borgarskola, anställa realskolexamen med de lärjungar,

som genomgått afdelningens fjärde årsklass. Ansökningen remitterades

till läroverksöfverstyrelsen, som efter att genom inspektion och på

annat sätt hafva tagit kännedom om läroanstalten afgaf underdånigt utlåtande

i ärendet. Sedan detta vederbörligen beredts å departementets byrå

för den högre undervisningen, har ärendet denna dag föredragits för Eders

Kungl. Maj:t, som därvid täckts bifalla ansökningen.

Vid denna frågas bedömande bör strängt fasthållas, att realskolexamen

vid de kommunala mellanskolorna måste hållas uppe, så att den i den

allmänna opinionen får samma valör som motsvarande examen vid statsläroverken.

Skulle examen vid de förstnämnda läroanstalterna erhålla en

stämpel af mindervärdighet, så skulle den nya skolformen råka i misskredit.

Man må klandra detta allmänhetens skattande åt examensväsendet,

det är icke dess mindre ett faktum, som måste tagas med i räkningen

vid uppgörande af grundritningen till den kommunala mellanskolan.

För att hålla en examen uppe i vederbörlig kurs har man under olika

tider anlitat olika utvägar. I äldre tider, med deras kärf vare uppfattning

i fråga om undervisningens mål och medel, sökte man vinna ändamålet

genom en sträng kontroll af examen, som därigenom gjordes till en s. k.

examen rigorosum. Man har emellertid funnit, att en så anordnad slutpröfning

lätt förrycker den förutgående undervisningen, så att denna urartar

till examensdressyr utan varaktigare bildningsvärde. Därför sträfvar man

numera att skärpa kontrollen öfver undervisningen för att i stället minska

kontrollen i examen. Betraktelsesättet är härvid, att om undervisningen

i afseende på kvalitet och omfattning befinnes tillfredsställande, så bör

den af många tillfälligheter beroende utgången af slutpröfningen ej tillmätas

någon mera afgörande betydelse för bedömande af lärjunges bildningsståndpunkt.

Det är denna sträfvan, som ligger till grund för det af

mig förut skildrade, nu tillämpade förfaringssättet med afseende å beviljandet

af examensrätt åt privatskolor. Har läroverksöfverstyrelsen genom

inspektion af en skola och eljest gjorda iakttagelser kommit till den upp
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

fattningen, att dess undervisning är tillräckligt omfattande och väl ordnad,

då kan kontrollen i realskolexamen göras mycket ringa. Och den kontroll,

som i sådant afseende nu utöfvas, är mycket ringa. Skulle åter, på sätt

motionären yrkat, öfverstyrelsens befogenhet inskränkas till öfvervakande

af examen, så finnes väl icke det ringaste tvifvel, att denna skulle komma

att blifva en examen rigorosum med mindre goda resultat för examinanderna

och en menlig återverkan på den förutgående undervisningen.

Jag tror, att den mening, jag i dessa stycken företräder, är i högre

grad än motionärens ägnad att stödja folkskolans öfverbyggnader i deras

sträfvan att täfla med de allmänna läroverken.

Det torde icke kunna anses som ett underskattande af folkskoleinspektörernas

skicklighet för deras kall, om jag uttalar den förmodan, att läroverksöfverstyrelsen,

med hänsyn till grunderna för dess sammansättning,

i allmänhet torde sitta inne med större förutsättningar än en enskild folkskoleinspektör

att pröfva, huruvida en kommunal mellanskola, i afseende

å undervisningens beskaffenhet i de skilda läro- och öfningsämnena, är

förtjänt af statsunderstöd och examensrätt. Jag må hafva misstagit

mig härutinnan, men visst är, att, om jag skulle slå åt något på min

fordran, att de kommunala mellanskolorna skola stå under inseende af

läroverksöfverstyrelsen, jag skulle komma att stå ganska maktlös gentemot

motståndet från dem, Indika, såsom jag förut omnämnt, förmena, att den

nya skolformen kommer att verka neddragande på kunskapsnivån vid de

högre bildningsanstalterna i vårt land.

För behörighet till lärartjänst vid statsunderstödd enskild läroanstalt

skulle enligt öfverstyrelsens förslag (§ 3) erfordras, då fråga är om läro ~rarper sonalens

ämne, att hafva fullgjort de prof, som medföra behörighet till anställning komPetenlsom

ordinarie äinnesiärare eller ämneslärarinna vid allmänt läroverk eller

folkskola, eller ock att hafva genomgått något af de statsunderstödda enskilda

lärarinneseminarierna, och, då fråga är om öfningsämne, att hafva

genomgått viss för hvarje särskildt sådant ämne föreskrifven utbildningskurs.

Behörighet till ämneslärartjänst skulle jämväl af Kungl. Maj:t kunna

tilläggas den, som på annat sätt förvärfvat erforderlig utbildning för lärarkallet.

Skulle emellertid skola se sig nödsakad att anställa lärare eller

lärarinna, som icke fullgjort de sålunda föreskrifna prof, skall enligt förslaget

(§ 10) statens till skolan utgående årsanslag minskas med ett belopp,

motsvarande, noga räknadt, 97r>« kronor för hvarje veckotimmes undervisning,

som bestrides af sådan lärare.

Dessa bestämmelser, hvilkas lofvärda syfte är att vinna garanti för

att lärarpersonalen vid de statsunderstödda enskilda skolorna är vuxen

Bih. till Rikad. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 54 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

sitt kall, .kan jag icke tillstyrka, först och främst emedan de synas mig

på samma gång för mycket och för litet detaljerade. I sådant afseende

tillåter jag mig erinra därom, att ifrågavarande skolor för undervisningen

särskild! å det högsta stadiet ej sällan anlita medverkan af framstående

personer från andra verksamhetsområden, exempelvis vetenskapen, konsten

och kyrkan, hvilka icke äga den utbildning i öfrigt, att de skulle kunna

tillerkännas behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk eller

folkskola. Mot detta förhållande har jag i hufvudsak intet att anmärka,

snarare synes mig denna anordning ägnad att främja ett rikare andligt lif

på uppfostrans och undervisningens område. Enligt öfverstyrelsens förslag

skulle emellertid skola, som på nu nämndt sätt besörjde någon del af Undervisningen,

fördenskull vidkännas minskning i det statsunderstöd, som eljest

skulle utgå. Detta kan dock icke vara lämpligt, och det är alldeles säkert

olämpligt att fastslå en dylik bestämmelse genom Riksdagens beslut. Det

bjuder mig emot att förorda ett stadgande, enligt hvilket en skola skulle

utsättas för nyssnämnda påföljd, därest den exempelvis uppdroge åt eu

legitimerad läkare att meddela undervisning i läran om människokroppens

organer och dessas funktioner eller i hygien eller åt en pedagogiskt bildad

utlänning att med lärjungarna anställa talöfningar i sitt modersmål eller

åt en framstående prästman att meddela undervisning i religion. Mig

synes, att öfverstyrelsens förslag i denna punkt behöfver ytterligare detaljeras

och kompletteras.

Hvad som jämväl gör mig obenägen att acceptera öfverstyrelsens förslag

i kompetensfrågan, är den omständigheten, att de allmänna läroverken

i stor utsträckning få hålla till godo med lärare, som icke erhållit någon

särskild lärarutbildning för undervisningen i de åt dem öfverlåtna ämnena.

Sålunda förekommer det, att ämneslärare undervisa i välskrifning utan att

hafva genomgått någon kurs i ämnet, att undervisningen i åtskilliga andra

öfningsämnen måste uppdragas åt personer, som ej kunna förete de enligt

öfverstyrelsens förslag erforderliga behörighetsbevisen, samt att lärare i

icke ringa omfattning undervisa i läroämnen, utan att hafva förvärfva!

kompetens till ordinarie anställning vid allmänt läroverk.

Lämpligheten af de föreslagna bestämmelserna om beräkningen af den

minskning, statsbidraget skulle lida, därest skolan anställde icke behörig

lärare, synes mig jämväl kunna ifrågasättas. Föreskrifves det, att statsunderstödet

skall minskas med ett belopp motsvarande 9Y36 kronor för

hvarje veckotimmes undervisning, som bestrides af sådan lärare, komina^

vederbörande å de olika orterna helt visst att mycket snart ställas inför

exempelvis den frågan, huru statsbidraget skall beräknas, därest en veckotimmes

undervisning i ett ämne under en termin eller en kortare tid

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

bestridts af behörig lärare och under den återstående delen af läsåret

bestridts af icke behörig lärare. Denna detaljfråga är så pass invecklad,

att olika myndigheter helt säkert skulle komma att uti ifrågavarande afseende

tillämpa olika beräkningsgrunder. Följden häraf blefve sannolikt

den, att frågan efter en mängd tvister och klagomål komme att underställas

Kungl. Maj:ts pröfning, som, efter infordrande af allehanda utlåtanden

och förklaringar och efter det att öfverstyrelsen i ärendet lämnat

en omfattande utredning, finge utfärda nya kompletterande bestämmelser.

Saken är enligt min mening icke värd mödan. Börjar man att i detalj

reglementera för läroanstalter, som arbeta under så olika förhållanden

som de ifrågavarande, då måste man fortsätta länge, innan man kommer

till slutet.

Af omkring 640 redovisade ämneslärarinnor, som under läsåret 1906

—1907 tjänstgjorde vid de statsunderstödda enskilda skolorna, saknade

omkring 180 sådan behörighet, som enligt öfverstyrelsens förslag skulle

erfordras för anställning vid ifrågavarande läroanstalter. Dessa lärarinnor

skulle enligt förslaget aflönas som timlärarinnor och sålunda icke kunna

komma i åtnjutande af ålderstillägg, med mindre de af Kungl. Maj:t tillerkändes

nämnda kompetens. Bifalles nu öfverstyrelsens förslag i kompetensfrågan,

har Eders Kungl. Maj:t att inom den närmaste framtiden motse

inemot ett par hundra dispensansökningar, öfver hvilka de lokala skolmyndigheterna

samt öfverstyrelsen skola afgifva utlåtande och därvid på

anförda skäl angifva, huruvida de olika sökandena skola tillerkännas den

högre kompetensen, den lägre kompetensen eller ingen kompetens alls,

hvaruppå ärendet skall pröfvas af Eders Kungl. Maj:t. För min del tror

jag, att denna fråga kan lösas på ett mycket enklare sätt, nämligen så, att

nyssnämnda formellt inkompetenta lärarinnor i fråga om rätt till ålderstillägg

likställas med öfriga lärarinnor, dock att de ej erhålla rätt till

-lönetursberäkning förr än efter 10 terminers tjänstgöring, som må anses

utgöra en motsvarighet till den tid och de omkostnader, de kompetenta

lärarinnorna nedlagt på sin utbildning för lärarinnekallet.

Den med ifrågavarande bestämmelser afsedda garantien i fråga om

lärarkårens vederbörliga utbildning för sitt kall torde kunna vinnas genom

de åtgärder, som öfverstyrelsen i öfrigt föreslagit och som äfven jag finner

lämpliga, nämligen att staten för det första sörjer för att lärarinnorna

-erhålla en någorlunda god ekonomisk ställning, för det andra genom understödjande

af enskilda lärarinneseminarier bereder ökadt tillfälle till utbildning

för blifvande lärarinnor och för det tredje åtager sig den väsentliga

kostnaden för det tillägg i lön, som må vara lärarinna tillförsäkradt

på grund af hennes högre kompetens, så att skolorna ej frestas att åt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts JSåd. Proposition N:o 81.

sparsamhetsskäl anställa mindre väl kvalificerade lärarkrafter. Om så sker,,

kommer kompetensfrågan att lösa sig af sig själf. Och skulle i något fall

friheten missbrukas, så att skola anställde formellt och reellt obehörig

lärarinna, så torde öfverstyrelsen och, om så påfordras, Ivungl. Maj:t äga

utvägar att eftertryckligt reagera däremot.

Föreskrifvas nu inga bestämmelser angående villkoren för behörighet

till anställning som lärare vid vare sig kommunal mellanskola, högre flickskola

eller enskildt läroverk, innebär detta att rätten till täflan om sådan

anställning står öppen för en hvar, sålunda ej mindre för den, som fullgjort

de för behörighet till lärartjänst vid de allmänna läroverken föreskrifna

prof, än äfven för den, som erhållit sin utbildning vid folkskoleseminarium

eller på annat sätt förvärfvat sig de för ändamålet erforderliga

insikter och färdigheter.

Nu har emellertid i sistberörda inom Andra kammaren vid 1908 års

Riksdag väckta motion (n:o 298) yrkats, att bland grunderna och villkoren

för tilldelande af statsunderstöd åt kommunala mellanskolor skulle införas

en bestämmelse af innehåll, att för anställning som ämneslärare eller

ämneslärarinna vid kommunal mellanskola skall fordras samma kompetens''

som för anställning såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid högre folkskola.

För anställning af sistnämnda art erfordras enligt gällande bestämmelser
att

hafva blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad

för studier vid universitet och hafva antingen med godt vitsord genomgått

den praktiska öfningskursen vid ett folkskoleseminarium eller på

annat af Ivungl. Maj:t godkändt sätt förvärfvat sig undervisningsskicklighet;

eller

att hafva erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium;

eller

att hafva förvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium

eller allmänt läroverk; eller ock

att hafva med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter

med hänsyn till fortsatta studier eller väl vitsordad tjänstgöring vid

högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan motsvarande

undervisningsanstalt af Kungl. Maj:t blifvit förklarad behörig att antagas

till ordinarie lärare vid högre folkskola.

Till stöd för berörda yrkande har motionären framhållit önskvärdheten

däraf, dels att framstående folkskollärare må kunna vinna anställning

vid kommunala mellanskolor, dels att vid sådan anställning framstående

folkskollärare må äga företräde framför mindre framstående läro
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 81.

verkslärare, dels ock att anställning vid kommunal mellanskof ej må

komma att betraktas som en öfvergångsplats till annan statstjänst.

För det första af de af motionären sålunda åsyftade ändamålen torde

några särskilda föreskrifter icke erfordras. 1 frånvaron af kompetensbestämmelser

ligger ju rätt för folkskollärare liksom för alla andra lärare

att täfla om anställning vid kommunal mellanskola. Till belysning af nu

föreliggande fråga torde jag böra erinra därom, att en afsevärd del af

undervisningen vid den af mig förut omnämnda Malmö stads borgarskola,

som erhållit rätt att anställa realskolexamen, uppehälles af lärare, hvilka

endast aflagt folkskollärarexamen.

Hvad vidare angår de två andra af motionären framhållna önskemålen,

torde dessa icke kunna vinnas genom de föreslagna kompetensbestämmelserna

i vidare män, än om inga som helst kompetensbeståmmelser föreskrifvas.

Ty äfven enligt motionärens förslag skulle ju läroverkslärare

hafva rätt att med folkskollärare täfla om anställning vid kommunal

mellanskola.

Anledningen, hvarför jag, som på sin sin tid föreslog Kungl. Maj:t

att utfärda föreskrifter om villkoren för behörighet till lärartjänster vid

de högre folkskolorna, icke anser det erforderligt, att några kompetensbestämmelser

stadgas i fråga om de kommunala och enskilda läroanstalterna,

är den, att sistnämnda läroanstalter, i olikhet med hvad som gäller

om de högre folkskolorna, skulle stå under inseende af läroverksöfverstyrelsen,

som ju äger nödiga förutsättningar för att pröfva, huruvida formellt

inkompetent lärare äger reell kompetens, och som icke torde underlåta att,

vid afgifvande af yttrande öfver ansökning om statsunderstöd eller examensrätt,

taga hänsyn därtill, huruvida skola anställt formellt och reellt

obehörig lärare.

Att i förevarande afseende göra en skillnad mellan de kommunala

mellanskolorna och öfriga kommunala och enskilda läroanstalter, d. v. s.

att föreskrifva kompetensbestämmelser i fråga om de förra, men ej föreskrifva

några sådana bestämmelser i fråga om de senare,^ synes mig icke

betingadt af förhållandenas egen natur. Till belysning häraf torde jag endast

behöfVa anföra ett exempel. Om vid Djursholms nu statsunderstödda samskola

finnes anställd lärare utan den af motionären påyrkade behörigheten,

skulle denne lärare nödgas lämna sin tjänst, därest skolan genom indragning

af några klasser förvandlades till kommunal mellanskola. Han skulle

emellertid kunna vinna sin utkomst som lärare å nämnda läroanstalts eller

annan statsunderstödd skolas gymnasiestadium, där, såvidt jag förstått

motionären rätt, hinder ej skulle möta för hans anställning, äfven om

sådan måste förvägras honom å stadiet därunder.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Frågan om

de manliga

lärarnas

aflöning.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Det bör slutligen ej lämnas oomnämndt, att hittills inga kompetensbestämmelser

föreskrifvits som villkor för tilldelande af understöd från

anslagen till högre flickskolor och till understöd åt enskilda läroverk.

I merberörda för 1908 års Riksdag framlagda proposition finnas inga

bestämmelser angående de manliga lärarnas aflöningsvillkor. Hvad däremot

angår lärarinnorna innehåller propositionen bestämmelser om en viss

minimiaflöning, utgörande för ämneslärarinna med full tjänstgöring 1,200

kronor, i vissa fall 1,400 kronor, i lägsta lönegraden och 2,000 kronor i

högsta lönegraden. Af de lärarinnorna i följd häraf garanterade lönetilllägg

skulle två tredjedelar bekostas af staten. Som en motsvarighet till

detta bidrag till lärarinnornas aflöning, skulle enskild! läroverk, som i

större utsträckning anlitade manliga lärare, kunna erhålla ett särskildt tillläggsunderstöd,

ej öfverstigande 2,000 kronor, för hvartdera af realskoleoch

gymnasiestadiet.

Med afseende å behofvet af bestämmelser, afseende att garantera de

manliga lärarna en viss aflöning yttrade jag vid underdånig föredragning

af detta ärende den 13 mars 1908 följande:

»För närvarande finnes angående den vid de enskilda skolorna anställda

lärarpersonalens aflöning intet annat stadgadt än att vid högre flickskola

anställd ämneslärarinna, som har sin hufvudsaldiga tjänstgöring i klasserna

öfver de förberedande, skall för 24 timmars undervisning i veckan under

36 läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade,

erhålla aflöning, uppgående minst till ordinarie folkskollärarinnas

inom samma kommun för 8 månaders tjänstgöring bestämda lägsta aflöning

med inberäknande af naturaförmånerna, eller, om ordinarie folkskollärarinna

icke är inom kommunen anställd, lägsta lagstadgade lön för ordinarie

folkskollärarinna, likaledes med inberäknande af naturaförmånerna,

samt för ett mindre eller större antal läsveckor eller veckotimmar i proportion

härtill. Öfverstyrelsen har nu föreslagit, att statens garanti för

erhållande af en viss minimiaflöning skall utsträckas till samtliga de vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärare och lärarinnor i

såväl läroämnen som öfningsämnen. Med afseende å behofvet af en sådan

garanti förefinnes enligt min mening en ganska stor skillnad mellan manliga

och kvinnliga lärare. Vid ifrågavarande skolor uppgick under läsåret

1906—1907 antalet kvinnliga ämneslärare med full tjänstgöring till

omkring 640 och antalet manliga sådana lärare till omkring 55. Under

det att de förra, som utgöra det öfvervägande flertalet, i allmänhet hafva

ringa möjligheter till befordran på andra lefnadsbanor, hafva de senare,

som utgöra ett jämförelsevis litet fåtal, för sig vägen öppen till det offentliga

såväl högre som lägre undervisningsväsendets vidsträckta verksamhets
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

områden. Därför är under nuvarande förhållanden anställningen vid enskild

skola för lärarinnorna att anse som deras egentliga lefnadsuppgift

och lefvebröd, för lärarna åter mestadels en öfvergångsplats till anställning

i statens tjänst. Erinras bör ock, att tillgången på manliga lärare icke

är så stor, att de löpa fara att få lönerna nedpressade genom konkurrensen.

Vid öfvervägande af nu anförda omständigheter har jag icke för

närvarande funnit tillräcklig anledning att föreslå, att den ifrågavarande

statsgarantien skall utsträckas jämväl till de manliga lärarna.

»Men äfven om jag i denna punkt kunde biträde öfverstyrelsens mening,

så skulle jag ändock näppeligen kunna tillstyrka förslaget. Enligt

detta skulle nämligen manlig lärare med full tjänstgöring tillförsäkras en

begynnelselön af 1,300 kronor och en slutlön af 1,900 kronor jämte eventuellt

ortstillägg å högst 200 kronor och det lönetillägg, som sådan lärare

möjligen skulle kunna erhålla af ett för ändamålet afsedt tilläggsanslag.

Med hänsyn till de aflöningsvillkor, som staten ansett sig böra stadga för

motsvarande lärare vid de allmänna läroverken, kan det ifrågasättas, huruvida

den ställning i ekonomiskt hänseende, som enligt öfverstyrelsens förslag

skulle tillförsäkras lärarna vid de enskilda skolorna, skulle blifva tillfredsställande.

Ett bifall till öfverstyrelsens förslag skulle med all sannolikhet

mycket snart resultera i en framställning från skolorna, däri det

påvisades, att de manliga lärarnas aflöningsförhållanden voro otillfredsställande,

hvadan ökadt statsbidrag vore af nöden. Tillkomsten af det förut

omnämnda, af 1907 års Riksdag beviljade tilläggsanslaget till högre skolor

för kvinnlig ungdom och samskolor är belysande för det ansvar, staten

ådrager sig genom att gifva föreskrifter angående den vid de enskilda

skolorna anställda lärarpersonalens aflöning».

I hvad uti den kungl. propositionen sålunda föreslagits hafva de meromnäinnda

motionärerna inom Andra kammaren vid 1908 års Riksdag

(motioner n:is 298 och 329) påyrkat vissa ändringar, gående ut därpå, enligt

den ene motionären, att bestämmelserna angående lärarinnornas aflöning

skulle, såvidt anginge de kommunala mellanskolorna, jämväl äga tillämplighet

å de manliga lärarna, och, enligt den andre motionären, att grundsatsen

om likställighet i aflöningsvillkor mellan manliga och kvinnliga

lärare skulle utsträckas till samtliga kommunala och enskilda läroanstalter,

i följd hvaraf bestämmelsen om ett särskildt tilläggsunderstöd åt enskilda

läroverk, som i större utsträckning anlitade manliga lärare, borde utgå.

Med detta ändringsyrkande vilja motionärerna vinna, dels att skolorna

i valet mellan manliga och kvinnliga lärare skola vara fullt oberoende af

hänsyn till storleken af det påräknade statsbidraget, dels ock att lärare,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 81.

som vunnit anställning vid kommunal mellanskola, skall stanna kvar på

sin plats och ej förr eller senare söka sig öfver till statens tjänst.

Med afseende å det förstnämnda önskemålet må framhållas dels, beträffande

de enskilda lärarinneseminarierna och de högre flickskolorna, att

dessa läroanstalter i följd af själfva undervisningens anordning och omfattning

i allmänhet icke anlita manliga lärare annat än som timlärare

och följaktligen icke beröras af ifrågavarande ändringsyrkande, dels ock

beträffande de kommunala mellanskolorna med deras i allmänhet mycket

begränsade ämneslärarpersonal, att enligt de af mig föreslagna villkoren

för erhållande af statsbidrag, minst en manlig lärare skall vara anställd

vid skola, däri gossar erhålla undervisning. Det må sedan ankomma på

kommunen, hvilken det ekonomiska ansvaret för skolan påhvilar, att, om

anställande af ännu någon manlig lärare skulle befinnas erforderligt eller

gagneligt, anvisa de för sådant ändamål nödiga medlen. Och hvad angår

enskilda läroverk, torde nu berörda syftemål kunna vinnas genom den af

mig förordade bestämmelsen om särskild! tilläggsunderstöd för läroanstalt,

som i större omfattning anlitar manliga lärare. Måhända äro de af mig

i sådant afseende föreslagna beloppen val knappt beräknade. Denna mening

har gjorts gällande af de enskilda läroverkens förbund i dess förut

berörda underdåniga skrifvelse. Men om, efter någon tids erfarenhet, så

befinnes vara förhållandet, torde Eders Kungl. Maj:t ej underlåta att af

Riksdagen äska den gifvetvis icke betydande anslagsförhöjning, som för

sådant ändamål påkallas.

Öfvergår jag sedan till det andra önskemålet, motionärerna haft i

sikte, så torde det kunna starkt ifrågasättas, huruvida garantien för en

årsaflöning af 1,200 ä 1,400 kronor i lägsta och 2,000 kronor i högsta

lönegraden är tillräcklig för att förhindra, att lärarplatserna vid de kommunala

mellanskolorna komma att betraktas som öfvergångsplatser. Men

om de af motionärerna ifrågasatta bestämmelserna skulle komma att i berörda

hänseende visa sig vara utan åsyftad verkan, så kan det tillika

ifrågasättas, om de ej skulle komma att verka direkt skadligt. Ty väl

gälla dessa bestämmelser endast ininimiaflöningen, men de komma att

uppfattas såsom afseende normalaflöningen och skulle därför af kommuner,

som anställde underhaltiga lärare mot ringa betalning, kunna åberopas

som ett af staten på förhand gifvet godkännande af ett sådant förfaringssätt.

Fara är, att dessa bestämmelser skulle komma att från början

pressa ned nivån hos den manliga lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna.

Principiellt har jag ingenting mot, att staten lämnar garanti för en

viss minimiaflöning åt de manliga lärarna vid kommunala och enskilda

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SI.

läroanstalter. Men om bestämmelser för sådant ändamål skola föreskrifvas,

måste aflöningsbeloppen sättas icke oväsentligt högre, än motionärerna tänkt

sig. Och torde jag i sådant afseende endast behöfva erinra därom, att

minimiaflöningen för ordinarie manlig lärare vid högre folkskola utgör

1,500 kronor i lägsta och 2,400 kronor i högsta lönegraden, förutom tjänlig

bostad och nödigt bränsle eller ersättning härför. Då emellertid en sådan

lönereglering skulle nödvändiggöra en afsevärd ökning af statsanslagen för

ifrågavarande ändamål, har jag, i betraktande dels däraf, att den anslagsförhöjning,

som i allt fall behöfver äskas, är betydande, dels ock däraf,

att de manliga lärarna, med afseende å löneförhållandena, icke äro i behof

af statens skydd i samma grad som lärarinnorna, icke ansett tiden nu vara

inne att föreslå någon reglering af den vid ifrågavarande läroanstalter anställda

manliga lärarpersonalens aflöningsförhållanden.

Jag öfvergår nu till att granska öfverstyrelsens förslag, i hvad deti䙫»»orafser

lärarinnornas lönevillkor. Först och främst vill jag da ifrågasätta 3

lämpligheten af de föreslagna bestämmelserna angående ortstillägg. Skall

en sådan aflöningsform införas, så synes mig, att början bör göras med

statens egna skolor. Ty staten kan väl svårligen fordra, att lärarinnorna

vid de enskilda skolorna skola komma i åtnjutande af ortstillägg, då staten

icke bereder den i dess tjänst anställda lärarpersonalen motsvarande förmån.

Och om för öfrigt behofvet af ortstillägg föreligger, så torde detta

behof vara mera kännbart för de manliga lärarna, hvilka böra vara och

mestadels äro familjeförsörjare, än för de kvinnliga lärarna, hvilka icke i

samma utsträckning hafva att sörja för andras uppehälle. Till stöd för

sin mening kan öfvcrstyrelsen åberopa, att de nu gällande bestämmelserna,

enligt hvilka ämneslärarinna vid högre flickskola skall åtnjuta minst samma

aflöning som ordinarie folkskollärarinna å orten, i själfva verket utgöra

en tillämpning af principen om dyrortstillägg. Men öfvcrstyrelsen synes

mig ha förbisett, att, då Riksdagen fattade ifrågavarande beslut, detta

berodde därpå, att jämförelsen med ordinarie folkskollärarinnornas aflöningsvillkor

var den, som då låg närmast till hands. Sedan dess hafva statssamskolor

inrättats, och det lider väl intet tvifvel, att det är aflöningsförhållandena

vid dessa skolor, som nu böra tagas till utgångspunkt för bestämmande

af den vid de enskilda skolorna anställda lärarinnepersonalens

minimiaflöning. Jag afstyrker alltså förslaget i hvad det afser bestämmelser

om ortstillägg.

Hvad vidare angår den för ämneslärarinnor med full tjänstgöring föreslagna

grundlönen å 1,300 kronor (§ 5), så synes mig detta aflöningsbelopp

ej vara väl afvägdt. Enligt gällande bestämmelser skall nämligen vid stats
Bih.

till Rikad. Prat. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 54 luft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

samskola anställd lärarinna, som cj fullgjort de för behörighet till ordinarie

ämneslärarinnetjänst erforderliga prof, åtnjuta ett årligt arfvode af

1,200 kronor. Vid sådant förhållande lärer staten icke kunna fordra, att

sådan lärarinna, därest hon erhåller anställning vid enskild skola, skall

omedelbart erhålla en aflöning af 1,300 kronor, för år räknadt. Och då

staten för sin del aflönar ämneslärarinna, som fullgjort nyssnämnda prof,

med 1,400 kronor för år, så synes det billigt, att sådan lärarinna tillförsäkras

samma aflöning, därest hon anställes vid enskild skola. Om nu

emellertid bestämmelser varda utfärdade i öfvererensstämmelse med denna

min mening, skulle några i skolornas tjänst nu anställda lärarinnor komma

att garanteras ett lägre aflöningsbelopp, än nu är tillförsäkradt dem. Denna

olägenhet torde böra häfvas genom en öfvergångsbestämmelse af innehåll,

att lärarinna, som redan vunnit anställning vid skola af ifrågavarande art,

ej må erhålla lägre aflöning än som tillförsäkrats henne genom de för år

1909 gällande bestämmelser.

Öfvergår jag därefter till öfverstyrelsens förslag i fråga om lärarinnornas

ålderstillägg (§ 5), så måste jag äfven i detta afseende tillkännagifva

en afvikande mening. I likhet med statskontoret har jag ej kunnat finna

tillräckliga skäl, hvarför lärarinna redan efter två års tjänstgöring skall

vinna uppflyttning i 2:a lönegraden. Ej heller har jag öfvertygats om

behofvet af så många lönegrader, som öfverstyrelsen föreslagit. Den af

mig förut tillämpade grundsatsen om likställighet i lönevillkor mellan

lärarinnorna vid statsläroverken och lärarinnorna vid de enskilda skolorna

kan visserligen icke fullföljas i det afseende, hvarom nu är fråga, beroende

därpå att den skillnad mellan extraordinarie och ordinarie lärarinnor,

som förefinnes vid de förstnämnda skolorna, svårligen kan genomföras vid

de sistnämnda skolorna. Men jag tror, att bestämmelser kunna utfinnas,

genom Indika den eftersträfvade likställigheten något så när kan uppnås.

Vid statssamskola anställd ämneslärarinna, som fullgjort de för behörighet

till ordinarie anställning erforderliga kunskapsprof, erhåller enligt gällande

bestämmelser som extraordinarie 1,400 kronor, som ordinarie 1,500 kronor

i l:a lönegraden och 2,000 kronor i 2:a lönegraden, allt för år räknadt.

Min mening är nu, att vid enskild skola anställd lärarinna, som fullgjort

nämnda prof, bör tillförsäkras en årlig aflöning af 1,400 kronor i l:a,

1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e lönegraden, med 5 års mellanrum

mellan lönegraderna.

Vid statssamskola anställd ämneslärarinna, som icke aflagt de för befordran

till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk erforderliga

prof, erhåller ett årligt arfvode af 1,200 kronor, men äger såsom extra

ordinarie ej rätt till uppflyttning i högre lönegrad. Sistberörda föreskrift

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

är icke tillämplig i fråga om de enskilda skolorna. Dessa anlita nämligen

i mycket vidsträckt omfattning lärarinnor, som icke fullgjort nämnda prof.

Af 640 vid ifrågavarande skolor under läsåret 1906—1907 anställda ämneslärarinnor

med full tjänstgöring hade endast omkring 300 denna högre

kompetens, 160 hade genomgått folkskoleseminarium eller enskildt statsunderstödt

lärarinneseminarium och 180 hade ingen dylik utbildning.

Den lägre formella kompetens, som den andra gruppens lärarinnor äga,

skulle enligt öfverstyrelsens förslag medföra rätt till lönetursberäkning.

Och i betraktande af denna grupps betydelse för de enskilda skolorna

iinner jag detta riktigt. Likaledes instämmer jag i öfverstyrelsens förslag,

att en längre tjänstgöring må kunna ersätta hvad som brister i dessa

lärarinnors teoretiska kompetens, så att de kunna komma upp till samma

slutlön som lärarinnor med den högre kompetensen. På grund af det anförda

anser jag, att vid statsunderstödd enskild skola anställd ämneslärarinna,

som har nyssnämnda lägre formella kompetens, bör tillförsäkras en minimiaflöning

af 1,200 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor i 3:e

och 2,000 kronor i 4:e lönegraden, med 5 års mellanrum mellan lönegraderna.

Hvad slutligen beträffar den tredje gruppen, nämligen de lärarinnor,

som icke hafva vare sig den högre eller den lägre kompetensen, synas

dessa, såvida de redan vunnit anställning vid enskilda skolor af ifrågavarande

art, böra få komma i åtnjutande af ålderstillägg i likhet med

lärarinnor af den andra gruppen, dock att sådan lärarinna ej bör erhålla

rätt till lönetursberäkning förr än efter 10 terminers tjänstgöring.

Rätt till uppflyttning i högre lönegrad bör endast i det fall tillkomma

ämneslärarinna, att hon har full tjänstgöring och att denna tjänstgöring

till minst två tredjedelar fullgöres i klasserna öfver de förberedande. All

tjänstgöring af denna art, som nu anställd lärarinna fullgjort före den 1

januari 1910, bör hon få räkna sig till godo, enär hon eljest skulle få

vänta allt för länge på de löneförmåner, som förslaget afser att tillförsäkra

henne, eller kanske aldrig hinna att komma i åtnjutande däraf.

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till den omfattning, som

åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk, och torde vid beräkning häraf

lärarinna böra äga rätt att sammanräkna tjänstgöring vid skola och därmed

förbundet gymnasium eller enskildt lärarinneseminarium.

Enligt gällande bestämmelser äger lärare, liksom lärarinna, vid högre

folkskola att vid beräkning af den tjänstetid, som erfordras för vinnande

af ålderstillägg, tillgodoräkna sig intill tio år af den tid, han tjänstgjort som

ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium eller ock innehaft

ordinarie anställning vid folkskola. I anslutning härtill torde böra

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

stadgas, att lärarinna vid kommunal eller enskild läroanstalt må för uppflyttning

i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid, hon på förut angifvet

sätt tjänstgjort som lärarinna vid allmänt läroverk eller annan under läroverksöfverstyrelsens

inseende ställd läroanstalt, folkskoleseminarium eller

folkskola. Då emellertid lärarinna för åtnjutande af ifrågavarande förmån

jämväl skulle äga rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöring före den tid, dessa

bestämmelser må träda i kraft, torde stadgandet härom böra erhålla en

motsvarande affattning. Det torde sålunda ej vara riktigt att, såsom skett

i berörda för 1908 års Riksdag framlagda proposition, begränsa denna

tjänstgöring till skola, som stått under af Kungl. Ma:jt förordnad inspektion.

Tillägg synes böra göras för allmänna läroverk, folkskoleseminarier och

folkskolor. En annan ändring i berörda stadgande har påyi’kats af några

skolors representanter, hvilka i underdåniga framställningar fäst uppmärksamheten

därå, att skolorna i fråga under en längre eller kortare tid, innan

de erhållit statsunderstöd och i följd häraf ställts under Kungl. Maj:ts

inspektion, haft den utveckling, att de enligt då gällande bestämmelser

varit berättigade till sådant understöd, ehuru ansökning härom af uppgifna

anledningar ej blifvit gjord. De hålla före, att den omständigheten, att

skolorna afstått från en förmån, hvartill de varit berättigade, icke billigtvis

bör lända till afkortning af den rätt till uppflyttning i högre lönegrad,

som eljest skolat tillkomma de vid berörda skolor anställda lärarinnorna.

1 detta ärende har öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk blifvit hörd,

och har öfverstyrelsen, som funnit framställningarna behjärtansvärda, förordat

bestämmelser i detta syfte. Jag delar öfverstyrelsens mening härutinnan

och anser det förty böra stadgas, att lärarinna må för uppflyttning

i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari

1910, vid enskild skola, som vid den tid, tjänstgöringen ägt rum, nått

en sådan utveckling, att skolan enligt då gällande bestämmelser varit berättigad

till statsunderstöd.

öfverstyrelsen har föreslagit (§ 5), att föreståndarinna skall åtnjuta

samma löneförmåner som ämneslärarinna med högre kompetens samt därutöfver

dels ett särskildt arfvode af 300 kronor för läsår, dels fri bostad

eller hyresersättning, beräknad efter hyran för 3 rum och kök intill 750

kronor. Med hänsyn därtill, att föreståndarinna för enskild skola har

samma ansvar, som åligger rektor vid allmänt läroverk, samt att rektor

vid sådant läroverk äger åtnjuta högsta läraraflöning jämte fri bostad eller

motsvarande hyresersättning äfvensom ålderstillägg, anser jag, att föreståndarinna

för statsunderstödd enskild läroanstalt bör tillförsäkras en aflöning

af 2,000 kronor i l:a och 2,300 kronor i 2:a lönegraden jämte fri

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

bostad, bestående af minst 3 rum och kök, eller motsvarande hyresersättning.

Några afgörande skäl, hvarför föreståndarinna skulle såsom sådan

få tillgodoräkna sig tjänstgöring, som hon fullgjort före den 1 januari 1910,

synas ej föreligga.

Öfverstyrelsen har (§ 6) föreslagit bestämmelser angående timlärarinnors

aflöning. Jag är ense med öfverstyrelsen därom, att sådana bestämmelser

höra" gifvas, ty eljest skulle bestämmelserna angående aflöningen

för ämneslärarinnor med full tjänstgöring kunna kringgås på så sätt, att

skolorna i större utsträckning, än nödigt är, anställde timlärarinnor, som

aflönades efter godtfinnande. Med hänsyn därtill, att arfvodet för timlärare

vid de allmänna läroverken utgår med 80 å 90 kronor för veckotimme,

torde ifrågavarande lärarinnor böra tillförsäkras en minimiaflöning af 60

kronor per veckotimme.

öfverstyrelsen har (§ 6) föreslagit bestämmelser angående öfningslärarinnornas

aflöning. Rörande behofvet af sådana bestämmelser delar jag

öfverstyrelsens mening, ty öfningsämnena, hvilkas betydelse kanske ej alltid

fullt uppskattas, äro för lärjungarnas uppfostran och utbildning lika

viktiga som läroämnena, hvartill kommer, att jag vid granskning af skolornas

aflöningsstater funnit, att ifrågavarande lärarinnor understundom

aflönas oförsvarligt lågt. Jag är likaledes af öfverstyrelsens mening, att

öfningslärarinnorna böra åtnjuta aflöning som timlärarinnor, alldenstund

de blott sällan kunna erhålla full tjänstgöring vid en skola och den undervisningsskyldighet,

som åligger dem, till omfattningen är synnerligen

växlande. Aflöningen för veckotimme synes mig böra sättas till 60 kronor

för undervisning i välskrifning, teckning, musik och gymnastik samt 50

kronor för undervisning i handarbete.

Enligt öfverstyrelsens förslag skulle öfningslärarinna endast i det fall

kunna komma i åtnjutande af ålderstillägg, att hennes undervisningsskyldighet

uppginge till minst 20 veckotimmar. Vid bifall till detta förslag

skulle af skäl, som jag nyss anfört, endast ett fåtal öfningslärarinnor kunna

komma i åtnjutande af ifrågavarande förmån. Enligt min mening torde

det föreliggande, rätt invecklade spörsmålet kunna erhålla en någorlunda

tillfredsställande lösning, om öfningslärarinnorna vid de statsunderstödda

enskilda skolorna tillförsäkrades ålderstillägg beräknadt efter veckotimme,

en aflöningsform som förekommer vid de allmänna läroverken. Denna

förmån bör emellertid icke tillkomma lärarinna, som endast bestrider eu

eller annan timmes undervisning. Det minsta veckotimtal, som är beräknadt

för öfningslärare vid allmänt läroverk, är 6; jag bär trott mig i förevarande

fall höra välja denna gränssiffra, ehuru jag medger, att några

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

objektiva grunder för bestämmande af denna gräns ej förefinnas. På grund

af det anförda torde böra föreskrifvas, att öfningslärarinna med minst 6

veckotimmars undervisning äger rätt till ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme,

åt 10 kronor i 2:a och 20 kronor i 3:e lönegraden. Rörande rätt

till lönetursberäkning och uppflyttning i högre lönegrad bör i fråga om

öfningslärarinnor i tillämpliga delar gälla, hvad förut förordats i fråga om

ämneslärarinnor.

Of ver styr elsen har (§ 7) föreslagit bestämmelser angående tjänstlediga

lärarinnors aflöningsförhållanden. Om dessa bestämmelser vill jag endast

i förbigående anmärka, att fall skulle kunna förekomma, då en skola icke

skulle kunna rå med att betala de af öfverstyrelsen föreslagna beloppen

till lärarinnor, som vore på grund af sjukdom urståndsätta att tjänstgöra.

Och det synes mig hardt, om, såsom öfverstyrelsens mening synes vara,

skolans statsunderstöd i sådant fall skulle indragas. Huru ömmande ifrågavarande

lärarinnors ställning än må vara, hyser jag äfven af principiella skäl

stärka betänkligheter mot öfverstyrelsens förslag uti nu föreliggande fråga.

Skulle något i saken åtgöras, så vore väl den rätta vägen att, såsom skett

i fråga om extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, för ändamålet

uppföra ett särskildt understödsanslag. Det ekonomiska ansvaret

kornme helt visst att i allt fall till sist drabba staten. Men äfven om

lämpligheten åt denna utväg är jag tveksam. Och i hvarje fall finnes

ingen som helst utredning i frågan, hvarför jag anser, att deri nu icke bör

föranleda någon åtgärd från Eders Kungl. Maj:ts sida.

Flick- och samskoleföreningens i bilagan till detta protokoll omförinålda

kommitterade hafva till Kungl. Maj:t inlämnat förslag angående

den vid statsunderstödda enskilda skolor anställda lärarpersonalens pensionering.

På grund åt remiss har öfverstyrelsen i ärendet afgifvit underdånigt

utlåtande och förslag. Denna fråga synes mig böra anstå, till

dess Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen fattat beslut angående grunderna

för tilldelande åt statsunderstöd åt ifrågavarande skolor. Om emellertid

grunderna för statens bidrag till lärarinnornas pensionering skulle komma

att ändras, bör därvid föreskrifvas, bland annat, att dels lärarinnorna

själfva, dels de kommuner, där kommunala mellanskolor och högre flickskolor

åro upprättade, dels de enskilda läroverken och de enskilda lärarinneseminarierna

skola till ifrågavarande ändamål bidraga med visst belopp.

Förbehåll om den skyldighet, som i sådant afseende kan komma att åläggas

ifrågavarande lärarinnor, kommuner och läroanstalter, torde böra intagas

i bestämmelserna angående statsunderstöd åt enskilda och kommunala

läroanstalter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Själf har jag erfarit en känsla af att de af mig sålunda förordade

bestämmelserna i fråga om lärarinnornas aflöning äro väl mycket detaljerade.

Två omständigheter hafva emellertid skingrat de tvifvel, jag hyst angående

lämpligheten af att underställa dessa bestämmelser Eders Kungl. Maj:ts

pröfning. Den ena är, att den jämförelse, från hvilken jag ansett att man

bör utgå vid bestämmandet af lärarinnornas minimiaflöning, nämligen

aflöningsförhållandena vid statssamskolorna, med oafvislig konsekvens drar

med sig stadganden om ålderstillägg. Utan detta komplement skulle öfriga

bestämmelser, som jag förordat i syfte att tillförsäkra lärarinnorna en

ekonomiskt tryggad ställning, vara otillfredsställande. Det vore i så fall

bättre att bibehålla de nu gällande bestämmelserna orubbade. Den andra

af nyss berörda omständigheter är, att sistnämnda bestämmelser, såsom ock

öfverstyrelsen framhållit, visat sig vara otillfredsställande och i behof af

komplettering. Men hvarje försök, som göres i detta syfte, leder till ett

system af bestämmelser, det ena stadgandet ger upphof åt det andra, allt

beroende därpå att de förhållanden, man söker reglera, äro så växlande

och olikartade.

Vid underdånig föredragning af detta ärende den 13 mars 1908 an - vepartemenuförde

jag, bland annat, följande: & enskilda

»Som villkor för att högre flickskola eller samskola skall kunna komma skoiomas

i åtnjutande af statsunderstöd föreskref 1896 års Riksdag, såsom framgår mepeUxonaf

bilagan till detta protokoll, att vederbörande eforalstyrelse skall styrka,

ej mindre att anordningarna vid skolan äro i hygieniskt hänseende tillfredsställande

och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna

därigenom icke föranledes, än äfven att legitimerad läkare är

vid skolan anställd. I anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t i tidigare

utfärdade cirkulär angående fördelning af anslaget till högre skolor

för kvinnlig ungdom, att de statsunderstödda skolorna skulle under den

tid, för hvilken understödet beviljats, stå under inseende af vederbörande

eforalstyrelse och den inspektor, denna myndighet ägde förordna. 1 proposition

till 1902 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att eforalstyrelsernas

nu omnämnda åligganden skulle öfverflyttas på vederbörande skolläkare.

Riksdagen vidhöll emellertid sitt år 1896 fattade beslut. Sedan år 1904

en öfverstyrelse för de allmänna läroverken inrättats, förordnade Kungl.

Maj:t år 1905 vid fördelning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

för perioden 1906—1908, att skolorna skulle stå under inseende af

öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och den inspektor, denna myndighet

ägde förordna. 1 öfverensstämmelse härmed föreslog Kungl. Magt

1906 års Riksdag att stadga, att öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

skulle utse inspektor vid de statsunderstödda skolorna, samt att denne

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!» Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

inspektor — ej, såsom förut varit bestämdt, eforus — skulle styrka, att

anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende tillfredsställande

och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna därigenom

icke föranleddes. Men Riksdagen vidblef äfven denna gång sitt

meromnämnda beslut angående ifrågavarande skolors inspektion.

> Enligt nu gällande bestämmelser stå alltså de statsunderstödda flickskolorna

och samskolorna under dubbel inspektion. A ena sidan har

nämligen Kungl. Maj:t föreskrifvit, att dessa skolor skola stå under inseende

af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och den inspektor,

denna myndighet äger förordna. A andra sidan har Riksdagen stadgat,

att vederbörande eforalstyrelser skola afgifva de omförmälda intygen angående

de hygieniska förhållandena samt undervisningens anordning vid

skolorna. Då det nu rimligtvis icke kan fordras, att eforerna skola taga

personlig kännedom om alla dylika skolor i deras stift, måste de äga rätt

att för fullgörande af denna uppsiktsplikt förordna ombud vid de särskilda

skolorna. Och då eforus skall intyga, att undervisningen är så anordnad,

att öfveransträngning af lärjungarna därigenom icke föranledes, måste han

eller hans representant äga rätt att granska undervisningsplanen i dess

helhet och undervisningens anordning i öfrigt, samt att, där så erfordras,

påkalla rättelse i hithörande förhållanden. Men samma befogenhet tillkommer

ock den af öfverstyrelsen förordnade representanten vid skolan.

Att detta förhållande behöfver ändras torde vara uppenbart. Det skulle

eljest kunna hända, att den eforala inspektorn finner skolans undervisning vara

sådan, att statsunderstöd ej bör vidare utgå till densamma, under det att

den af öfverstyrelsen förordnade inspektorn finner allt godt och väl, eller,

omvändt, att den förre tillstyrker statsbidrag, under det den senare finner

undervisningen olämpligt anordnad.

»I detta sammanhang torde jag böra underdånigst anmäla följande

ärende. I en till ecklesiastikdepartementet ställd, den 13 december 1906

dagtecknad skrift har eforus öfver de allmänna läroverken i Skara stift

anmält, att han, sedan den af eforus förordnade inspektorn vid privata

samskolan i Hjo, prosten O. Hedén aflidit, till dennes efterträdare förordnat

kyrkoherden i Frej ereds pastorat A. L. Linder. Denna skrift öfverlämnades

till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, som i underdånig

skrifvelse den 21 januari 1907 omförmälde, att styrelsen den 26 januari

1906 till inspektor för samskolan i Hjo förordnat prosten O. Hedén samt,

sedan denne den 7 december 1906 aflidit, till hans efterträdare som inspektor

vid skolan utsett kyrkoherden i Fogelås A. M. Hasselrot. Då nu

eforsämbetet i Skara till bemälde Hedéns efterträdare som inspektor utsett

kyrkoherden A. L. Linder, ville öfverstyrelsen, som föreställde sig, att det

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

af eforsämbetet i Skara för Linder utfärdade förordnande endast åsyftade

uppdrag för Linder att såsom eforsämbetets ombud vid samskolan i Hjo

öfvervara vissa hygieniska förhållanden, angående hvilka det enligt punkt

d) af nådiga kungörelsen den 14 september 190G ålåge eforsämbetet att

vid ansökning om understöd lämna intyg, i underdånighet hemställa om

Kungl. Maj:ts åtgärd i syfte, att eforsämbetet i Skara måtte med afseende

å det åt Linder lämnade förordnande, till undvikande af missförstånd,

meddela vederbörande närmare kännedom om hvad samma uppdrag innebure.

Tillika hemställde öfverstyrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes föreskrifva,

att, därest eforus i något fall skulle, till öfvervakande af nyssnämnda

hygieniska förhållanden eller till utöfvande af annan eforsämbetet

författningsenligt åliggande funktion, anse sig böra förordna särskilda ombud

vid sådan läroanstalt, som i nådiga cirkuläret den 24 november 1905

af ses, eforus skall, till förekommande af den förvirring och det missförstånd,

som genom anställande af två inspektörer vid samma läroanstalt måste

uppstå, icke för nämnda ombud begagna den af Kungl. Maj:t för öfverstyrelsens

ställföreträdare vid dylik skola föreskrifna beteckningen inspektor.

På grund af nådig remiss har eforus öfver de allmänna läroverken

i Skara stift i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande.

>Då, såsom jag förut omnämnt, eforernas och öfverstyrelsens representanter

vid de statsunderstödda skolorna i stor utsträckning hafva, satnma

befogenhet som inspekterande myndigheter, ett förhållande, som ej häfves

därigenom, att dessa erhålla olika benämningar, synas de af öfverstyrelsen

föreslagna åtgärderna ej ägnade att lösa den föreliggande frågan. Såvidt

jag kan linna, kan denna fråga endast lösas på följande sätt. Antingen

skall eforus afgifva de erforderliga intygen öfver förhållandena vid skolan,

och då bör denna myndighet utse skolans inspektor, eller ock skall öfverstvrelsen

utse inspektor, och då bör denne utfärda omförmälda intyg.

Emellertid synes mig Eders Kungl. Maj: t icke hafva anledning föreslå

Riksdagen att gifva föreskrift vare sig i den ena eller den andra riktningen.

Det förslag, som må komma att föreläggas Riksdagen, torde i

förevarande hänseende endast böra innehålla föreskrift därom, att skola,

för åtnjutande af statsunderstöd, skall stå under statskontroll. Närmare

bestämmelser angående sättet för utöfvande af denna kontroll torde sedermera

böra lämnas af Eders Kungl. Maj:t. Skulle emellertid Riksdagen

fortfarande vidblifva sitt beslut om eforalstyrelsernas skyldighet att öfva

uppsikt öfver ifrågavarande skolor, har jag för afsikt att föreslå Eders

Kungl. Maj:t att förordna, att eforalstyrelserna skola utse inspektörer vid

de statsunderstödda hick- och samskolorna liksom vid de allmänna läroverken.

»

Bih. till Riked. Prot. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 54 Haft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

,Kun<jl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Vid detta tillfälle anhåller jag få anmäla en af 1908 års Kyrkomöte

gjord underdånig framställning, däri Kyrkomötet på anförda skäl anhåller,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser, att kyrkan må

kunna med full effektivitet fullgöra sitt laglikmätiga åliggande att leda

kristendomsundervisningen och den religiösa fostran vid de allmänna läroverken,

dels ock att åt eforus måtte beredas samma ställning till de statsunderstödda

blick- och samskolorna, som enligt §§ 201 och 204 i Eders

Kungl. Maj:ts nådiga stadga för rikets allmänna läroverk tillkommer honom

i förhållande till de allmänna läroverken.

Under hänvisning till hvad jag förut yttrat angående de statsunderstödda

flick- och samskolornas inspektion, anser jag, att Kyrkomötets berörda

framställning, i hvad den afser nämnda angelägenhet, icke bör för närvarande

föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

anden* ^ s^> som jao redan anfört, böra kommunerna ej åläggas några

förpliktelser gentemot de enskilda läroverken och de enskilda seminarierna.

Af likaledes anförda skäl bör kommun, där kommunal mellanskola är

upprättad, åtaga sig ekonomisk ansvarighet för skolan. Kommunen bör

alltså anslå de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster erfordras, för

att ''skolan under den tid, för hvilken statsuriderstöd sökes, skall till sitt

förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell

samt kunna aflöna de vid skolan anställda lärarinnorna enligt de

i sådant afseende stadgade grunder, hvarjämte kommunen bör bidraga till

lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda

stadgade. Med förut angifven inskränkning bör det stå kommunen fritt

att af lärjungarna upptaga terminsafgifter. En förutsättning för, att den

nu ifrågavarande skoltypen skall komma till stånd, är att kommunen å

orten inrättar folkskola, anordnad enligt normalplanens typ Litt. A.

De högre flickskolorna böra, där ej enskilda donatorer träda emellan,

af kommunen understödjas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i

sådant afseende nu gällande grunder. Kommun, där högre flickskola är

upprättad, bör följaktligen till skolans uppehållande under den tid, för

hvilken statsunderstöd erhålles, lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt

uppgår till minst samma belopp som det från anslaget till högre flickskolor

utgående understödet. Utöfver detta understöd skulle emellertid

enligt förslaget staten till skolan betala dels två tredjedelar af lärarinnornas

ålderstillägg, dels ock skillnaden i minimiaflöning för kompetent

och icke kompetent lärarinna. Kommunen skulle å sin sida som vederlag

härför dels tillhandahålla skolans föreståndare eller föreståndarinna fn

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 81.

bostad eller motsvarande hyresersättning, dels ock betala en tredjedel af

lärarinnornas ålderstillägg äfvensom bidraga till lärarinnornas pensionering

enligt de grunder, som framdeles må varda stadgade. Full jämvikt mellan

statens och kommunens bidrag uppnås härigenom icke i de enskilda tallen,

men, om de högre flickskolorna tagas som en enhet tillsammans, torde

skillnaden mellan statens och kommunernas utgifter för ifrågavarande ändamål

icke blifva synnerligen stor.

Enligt nu gällande bestämmelser kan statsunderstöd till högre flickskola

och samskola, bortsedt från det förut omnämnda tilläggsunderstödet,

utgå med högst 45 kronor för lärjunge och högst 4,500 kronor

för skola.

Det är sålunda lärjungeantalet intill en viss gräns, som nu är bestämmande

för statsunderstödets maximibelopp. Öfverstyrelsen har (§ 8)

föreslagit, att statsunderstödet till enskild skola skall utgå under form dels

af bidrag till lärarpersonalens ålderstillägg dels af årsanslag till skolan.

Detta senare skulle beräknas dels efter antalet årsklasser dels efter antalet

lärjungar. Statskontoret förordar, att statsunderstödet skall enligt en närmare

angifven fallande skala beräknas efter antalet lärjungar intill 300.

En närmare detaljgranskning af myndigheternas åsikt i denna fråga torde

icke vara behöflig, då jag i själfva hufvudfrågan har en afvikande mening.

Enligt min mening bör — och i så måtto är jag principiellt åt samma

mening som öfverstyrelsen — statsunderstödet till enskild skola utgå i

form dels af lönetillägg åt lärarinnorna, dels af årsanslag till skolan. Anslagets

förra del bör, såsom jag förut anfört, utgöras af dels två tredjedelar

af lärarinnornas ålderstillägg dels skillnaden i minimiaflöningen för

ämneslärarinna, som fullgjort de för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst

vid allmänt läroverk erforderliga prof, och minimiaflöningen

för ämneslärarinna, som ej aflagt dessa prof. Syftet med sistnämnda bestämmelse

är, att skola vid anställning af lärarinna skall hafva minsta

möjliga intresse af att gifva företräde åt någon åt de sökande på grund

af ekonomiska skäl. För ändamålet bör af Riksdagen äskas ett ^anslag,

som bör hafva karaktären af förslagsanslag. Det torde böra uppföras under

titeln: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala och enskilda

läroanstalter.

Jag öfvergår härefter till statsunderstödets andra del eller det s. k.

årsanslaget till skolan. Hvad då först angår de kommunala mellanskolorna,

bör för hvarje årsklass utöfver den egentliga folkskolan beräknas samma

understödsbelopp, som utgår för hvarje årsklass vid de högre folkskolorna,

det vill säga 1,200 kronor. Dock bör statsbidrag ej utgå för mera än

Stats
understödets
beräkning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

fyra sådana klasser. Statsunderstödet till kommunal mellanskof skulle

alltså, därest skolan omfattar tre klasser utöfver den egentliga folkskolan,

utgå med högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana

klasser, utgå med högst 4,800 kronor. Härjämte bör kommunal mellanskof

som bidrag till undervisning i huslig ekonomi kunna erhålla ett

särskildt tilläggsunderstöd af högst 600 kronor.

I hufvudsak samma princip anser jag böra läggas till grund för beräkningen

af statsunderstödet till de högre flickskolorna. Om man jämför

två sjuklassiga flickskolor utan parallellklasser, den ena med 60 lärjungar

och den andra med 80 lärjungar, så äro under i öfrigt lika förhållanden

omkostnaderna för deras undervisning icke synnerligen olika. Dessa omkostnader

har den senare skolan lättare att bära än den förra, enär den

har en större intäkt af terminsafgifter. Skillnaden i inkomster torde uppgå

till omkring 2,500 kronor, för år räknadt. Enligt gällande bestämmelser

erhåller emellertid den ekonomiskt bärkraftigare skolan ett större statsunderstöd

än den ekonomiskt svagare skolan. Mot dessa bestämmelser synes

med visst fog den anmärkningen kunna göras, att statsunderstödet är rikligare,

där det mindre behöfs, och knappare, där det mera behöfs. För

min del anser jag, att dessa båda skolor böra hafva samma statsunderstöd.

Den störres något drygare omkostnader täckas till fullo af den större

inkomsten af terminsafgifter. Detta gäller äfven för det fall, att den större

skolan får så många lärjungar, att den måste inrätta parallellklasser. För

en parallellklass med exempelvis 15 lärjungar uppgår inkomsten af terminsafgifter

till omkring 1,800 kronor eller väsentligen »mera, än hvad, enligt

de förordade bestämmelserna, skolan själf skulle betala för en lärarinnekraft.

När alltså en skola i afseende på lärjungeantal och organisation

nått en viss utveckling, bör maximibeloppet af statens understöd till skolan

beräknas med hänsyn till antalet af skolans årsklasser, oberoende af det

antal lärjungar, skolan har utöfver det för statsunderstöds erhållande

erforderliga minimiantalet. Vid bedömande af denna fråga bör ihågkommas,

att de högre flickskolorna uppehållas genom samverkan af staten, kommunerna

och lärjungarnas föräldrar, att dessa senares tillskott uppgår till ett

väsentligen högre belopp än statens och kommunernas bidrag tillsammans,

samt att i följd häraf de talrikare besökta skolorna i allmänhet hafva den

bästa ekonomiska ställningen. Erinras bör ock, att, såsom framgår af

historiken, 1885 års flickskolekommitté föreslog samma understödsbelopp

för de olika skolorna.

Den anordning, jag i förevarande afseende förordat, är afsedd att

väsentligen förbättra ställningen för de mindre flickskolorna, hvilka utgöra

flertalet. Jag har nämligen kommit till den uppfattningen, att det i

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 81.

synnerhet är flickskolorna i de mindre och de medelstora städerna, som

behöfva hjälpas upp. Däremot har det icke varit min afsikt att med de

ifrågasatta bestämmelserna främja uppkomsten å samma ort af mindre,

med hvarandra konkurrerande skolor. Ty ju mindre en skola är, desto

sämre är i regel dess ekonomiska ställning och desto sämre dess undervisning.

En alltför stor frikostighet från statens sida kan motverka det

syfte, man vill vinna, och medföra en sänkning af den högre kvinnobildningen.

Då redan nu konkurrensen mellan flickskolor å en eller annan

ort är så stor, att den knappast kan kallas sund, bör det vid tillämpningen

af de förordade bestämmelserna tillses, att ingen ny skola erhåller

statsunderstöd, med mindre en noggrann utredning gifvit vid handen, att

den verkligen fyller ett förefintligt bildningsbehof. Anslaget till högre

flickskolor får icke betraktas som" ett förslagsanslag, hvari hvarje skola,

som uppfyller de stadgade minimifordringarna, skulle äga delaktighet.

I anslutning till denna af mig en gång förut uttalade mening har i en

af förutberörda vid 1908 års Riksdag inom Andra kammaren väckta motioner

(motion n:o 329) påyrkats ett uttryckligt stadgande därom, att understöd

till högre flickskola endast må utgå i det fall, att skolan fyller ett i verkligheten

förefintligt bildningsbehof för den ort, där den upprättats. För

min del har jag intet sakligt skäl emot en bestämmelse i detta syfte.

Enligt öfverstyrelsens förslag skulle inga andra högre flickskolor än

sådana, som hafva minst sju klasser, kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd.

Vinner detta förslag afseende, skulle en skola gå miste om

bidrag från statens sida, därest en eller flere af dess lägre klasser blefve

indragna. För min del kan jag icke finna lämpligt, att staten med dylika

medel söker tvinga de högre flickskolorna att upprätthålla med folkskolan

parallella klasser. Staten bör i denna fråga ställa sig neutral och hvarken

framtvinga eller förhindra bibehållandet af dylika klasser. Som villkor

för erhållande af statsunderstöd bör därför föreskrifvas, att skolan skall

hafva ett visst antal årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med full

frihet för skolans målsmän att vid densamma inrätta lägre klasser till det

antal, som förhållandena påkalla och medgifva. För lärår- och lärarinnepersonalen

vid de högre flickskolorna torde denna tankegång icke vara

främmande. Såsom inhämtas af bilagan till detta protokoll, hafva de af

flick- och samskoleföreningen utsedda kommitterade med föreningens gillande

föreslagit, att statsbidraget till de högre flickskolorna skall beräknas

efter antalet lärjungar i klasserna öfver den tredje elementarklassen, det

vill säga, tillägga kommitterade, den klass, som med afseende på lärjungarnas

ålder är parallell med folkskolans fjärde klass.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

De statsunderstödda högre flickskolorna hafva för närvarande 7 eller

8 klasser öfver de förberedande, det vill säga 4 eller 5 klasser utöfver den

egentliga folkskolan. Då nu en kommunal mellanskola med 3 klasser utöfver

den egentliga folkskolan skulle kunna erhålla ett statsbidrag af 3,600

kronor, bör en flickskola med 4 sådana klasser kunna erhålla ett något

större understödsbelopp. I sådant afseende synes en förhöjning af 800

kronor, motsvarande två tredjedelar af hvad skolan har att utbetala till

en ämneslärarinna med full tjänstgöring, vara lämplig. Har skolan 5 klasser

utöfver den egentligt? folkskolan, bör understödet kunna höjas med

ytterligare 800 kronor. Statsunderstödet till högre flickskola bör alltså

kunna utgå, därest skolan omfattar 4 årsklasser utöfver den egentliga folkskolan,

med högst 4,400 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana

klasser, med högst 5,200 kronor. Härjämte bör skolan kunna erhålla ett

särskildt understöd till undervisning i huslig’ ekonomi, ej öfverstigande

1,000 kronor.

Det säger sig själft, att statsunderstödd högre flickskola bör framdeles

liksom för närvarande få använda statsunderstödet till uppehållande äfven

af klasser, som äro parallella med folkskolan. Och liksom nu är fallet,

bör statens garanti för erhållande af en viss minimiaflöning gälla alla lärarinnor,

som hafva sin hufvudsakliga tjänstgöring i klasserna öfver de förberedande.

Häraf följer ock, att skolan för samtliga sådana lärarinnor

bör äga delaktighet i förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter.

Enligt nu gällande bestämmelser tages vid beräkningen af statsunderstödets

maximibelopp ingen hänsyn till huruvida flickskolan har gymnasieafdelning-

eller icke. I likhet med öfverstyrelsen anser jag en ändring

häri påkallad, och förordar jag i sådant afseende, att statsunderstödet till

högre flickskola, med hvilken gymnasium är förbundet, må, under vissa

villkor i afseende å gymnasiets utveckling och under förutsättning, att

kommunen för ändamålet tillskjuter ett motsvarande belopp, kunna ökas

med högst 2,000 kronor.

I hufvudsaklig anslutning till nu gällande bestämmelser anser jag,

att statsunderstödet till enskildt läroverk må kunna utgå för det skolstadium,

som i afseende på undervisningens mål motsvarar realskolan, med

högst 9,000 kronor och för det skolstadium, som i nämnda afseende motsvarar

gymnasiet, med högst 6,000 kronor. Härutöfver bör enskildt läroverk,

som i större utsträckning anlitar manliga lärarkrafter, kunna ei*hålla

ett ytterligare understöd af högst 2,000 kronor för hvartdera skolstadiet.

Utan denna senare bestämmelse, som jag anser i och för sig påkallad,

skulle de enskilda läroverken frestas att uteslutande eller hufvudsakligen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kung!. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 81.

71

anställa kvinnliga lärare, enär de, med hänsyn till bestämmelserna angående

lönetillägg af statsmedel åt lärarinnor, härigenom skulle komma i

åtnjutande af större bidrag från statens sida.

I sin förut berörda underdåniga skrifvelse hafva de enskilda läroverkens

förbund hemställt om ett stadgande af innehåll, att för läroverk, hvilka

meddela undervisning i träslöjd, smide, huslig ekonomi och dylika ämnen,

som kräfva dyrbarare materiell och särskilda lokaler, förhöjning i anslaget

må kunna beviljas, för träslöjd eller smide med 200 kronor, för huslig

ekonomi med 600 kronor för undervisad klass eller afdelning. Detta förslag

har väckt mitt synnerliga intresse, enär det vittnar om en sträfvan

hos de enskilda läroverken att väcka eller vidmakthålla lärjungarnas håg

för nyttiga kroppsliga sysselsättningar, hvilken eljest löper fara att domna

bort under trycket af det öfvervägande intellektuella arbetet. Om jag

därför nu icke kan förorda någon åtgärd i anledning af förslaget, beror

detta därpå, att jag icke ansett mig böra tillstyrka Eders Ivungl. Maj:t att

för ifrågavarande läroanstalter äska högre anslag nu än förlidet år. Den

af förbundet väckta frågan bör emellertid icke falla i glömska utan återupptagas

vid ett kommande tillfälle, sedan den blifvit närmare utredd.

Enligt nu gällande bestämmelser kan statsunderstöd till enskild! lärarinneseminarium

utgå med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

Någon ändring häri anser jag icke påkallad.

De af mig sålunda förordade understödsbeloppen äro maximibelopp.

Inom de angifna gränserna bör det stå Kungl. Maj:t fritt att i hvarje fall

bestämma understödets storlek med hänsyn till samtliga de på denna fråga

inverkande omständigheter, såsom skolans behof, den utsträckning, i hvilken

samläsning mellan olika årsklasser äger rum, samt den dagliga lästidens

längd o. s. v.

För att erhålla en föreställning om de af mig förordade bestå ro mel-^(^"''^"“

sernas inverkan på de högre flickskolornas och de kommunala mellansko- nas inverkan

lornas ekonomi har jag låtit undersöka, hurudan dessa skolors ekonomiska p“Jon<Zr‘

ställning skulle hafva varit under läsåret 1906—1907, därest nämnda bestämmelser

då varit gällande. Resultatet af undersökningen föreligger i en

uppgjord tabell, som jämväl torde böra biläggas statsrådsprotokollet (bil. II).

I kol. 1 finnes angifvct, med hvilket belopp skolornas utgifter öfverskridit

inkomsterna, bidragen af kommuner, enskilde och staten däri icke inräknade.

I kol. 2 finnes angifvet, med hvilket belopp detta öfverskott skulle

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

hafva ökats eller minskats, därest lärarinnorna då aflönats enligt de af mig

förordade grunder. Att utgiftsöfverskottet i vissa fall minskats, innebär

icke, att lärarinnornas aflöning minskats, ty dessa skulle, utöfver hvad skolan

är skyldig att betala till dem, jämväl erhålla lönetillägg af stat och

kommun. Kol. 3 upptager summan af talen i kol. 1 och 2. Dessa summor

angifva de belopp, som behöfva täckas genom kontanta bidrag af stat

och kommun eller enskilde. I kol. 4 äro upptagna de understödsbelopp,

skolorna med sin dåvarande utveckling skulle kunna hafva erhållit enligt

de af mig förordade grunder. Reduktion är gjord för samläsning mellan

olika årsklasser och, hvad de kommunala mellanskolorna angår, jämväl för

felande klassantal. I kol. 5 äro upptagna de kontanta understödsbelopp,

skolorna skulle kunnat påräkna af kommunerna eller enskilda donatorer,

under förutsättning att staten bidragit med de i kol. 4 angifna beloppen.

Där siffrorna i kol. 5 äro lägre än i kol. 4, beror detta därpå, att understöd

lämnats in natura. Där så varit förhållandet, äro gifvetvis siffrorna

i kol. 1 och följaktligen också i kol. 3 lägre, än de eljest skulle hafva

varit. Kol. 6 innehåller summorna af talen i kol. 4 och 5. Dessa summor

angifva hela det kontanta understöd, skolorna skulle hafva kunnat

påräkna. Dragas talen i kol. 3 från talen i kol. 6, erhållas talen i kol. 7.

Dessa äro ett matematiskt uttryck för skolornas ekonomiska ställning läsåret

1906—1907, sådan den skulle hafva varit, därest de af mig förordade

bestämmelserna då varit gällande. Dessa siffror hafva naturligen endast

ett relativt värde och få ej betraktas som exakta svar på den uppställda

frågan. I stort sedt torde de emellertid kunna gifva en någorlunda god

föreställning om den fråga det gäller.

Granskas nu dessa siffror, så befinnes att några skolor skulle hafva

gått med tämligen stor förlust. Detta beror antingen därpå, att skolan

under året haft tillfälliga stora utgifter eller att skolan haft en organisation,

som ej motsvarat lärjungefrekvensen. Där mindre brist förefinnes,

torde denna kunna hafva täckts genom en måttlig höjning af terminsafgifterna.

I de flesta fall förefinnas öfverskott och i några fall så stora öfverskott,

att statsunderstödet ej behöft utgå med maximibeloppet. På det

hela taget skulle de af mig förordade bestämmelserna bereda flickskolorna

en god ekonomisk ställning och sålunda bidraga till den högre kvinnobildningens

höjande.

Svagare ter sig onekligen resultatet för de kommunala mellanskolorna.

TJppenbart är emellertid, att ställningen skulle hafva varit en helt

annan, därest de tillgängliga ekonomiska resurserna endast behöft användas

till bekostande af undervisningen i klasserna öfver den egentliga folk
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

skolan. För öfrigt skulle enligt förslaget ifrågavarande skolors ekonomiska

existens garanteras af vederbörande kommun.

Såsom jag förut framhållit, skulle för understödjande af de enskilda

skolorna erfordras: antiagen.

ett anslag till kommunala mellanskolor,

ett anslag till högre flickskolor,

ett anslag till enskilda läroverk,

ett anslag till enskilda lärarinneseminarier, samt

ett anslag till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala

och enskilda läroanstalter.

Af kol. 4 i nyssnämnda tabell framgår, att summan af de understöd,

som de kommunala mellanskolorna under läsåret 1906—1907 skulle kunna

hafva erhållit, uppgår till 61,800 kronor. Under nästkommande treårsperiod

torde några nya skolor tillkomma. Antalet sådana skolor kan i

följd af bestämmelserna angående villkoren för erhållande af statsunderstöd

ej blifva stort. Jag anser, att anslaget till kommunala mellanskolor

bör sättas till 85,000 kronor.

Af kol. 5 i samma tabell framgår, att summan af statsunderstöden

till de högre flickskolorna under läsåret 1906—1907 skulle hafva uppgått

till 384,700 kronor. Härtill komma understöden till undervisning i

huslig ekonomi, för hvilket ändamål öfverstyrelsen beräknat ett belopp af

20,000 kronor. Med hänsyn därtill att behofvet af högre flickskolor synes

vara fylldt, att icke alla skolorna äro i behof af det understödsbelopp, till

hvilket deras utveckling eljest skulle berättiga dem, äfvensom därtill att

åtskilliga kommuner äfven af andra skäl torde komma att anslå lägre belopp,

än som beräknats, anser jag, att anslaget till högre flickskolor bör

sättas till 375,000 kronor.

Summan af de till understöd åt enskilda läroverk för år 1908 anvisade

anslag uppgick till 110,000 kronor. Från ifrågavarande anslag böra

utsöndras dels enskilda lärarinneseminarier, som för år 1908 åtnjöto understöd

med sammanlagdt 13,000 kronor och för hvilka ett särskildt anslag

bör uppföras, dels Grevesmilhlska samskolan i Stockholm, som åtnjuter

ett understöd af 2,000 kronor och som bör öfverföras till anslaget till

kommunala mellanskolor, dels slutligen Eslöfs enskilda elementarskola för

gossar, som åtnjöt ett understöd af 3,000 kronor, och som efter sammanslagningen

med flickskolan å orten jämväl bör öfverföras till sistnämnda

anslag. Härigenom besparas ett belopp af 18,000 kronor, som skulle

komma de enskilda läroverken till godo.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 54 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Enligt öfverstyrelsens beräkning skulle för understödjande af läroverk,

som vore förtjänta af statsunderstöd, men vid tiden för afgifvande

af öfverstyrelsens utlåtande ej kommit i åtnjutande af sådant, erfordras

inalles omkring 38,500 kronor. Två af de 4 läroverk, öfverstyrelsen vid

denna beräkning haft i åtanke, skulle emellertid enligt de af mig förordade

bestämmelserna hänföras till gruppen kommunala mellanskolor. De återstående

två läroverken hafva genom nådigt beslut den 7 februari 1908

erhållit statsbidrag till ett belopp af sammanlagdt 10,800 kronor. Till

ytterligare understöd åt nämnda två skolor skulle alltså erfordras högst

19,200 kronor. Härjämte behöfver ifrågavarande anslag ökas med ett belopp

af 8,000 kronor för beredande af tilläggsunderstöd åt läroverk, som i större

utsträckning anlita manliga lärare. Att denna summa ansetts tillräcklig,

beror därpå, att understöden till läroverk, som i större utsträckning anlita

kvinnliga lärare, i allmänhet ej behöfva utgå med maximibeloppen,

enär sådana läroverk erhålla större statsbidrag i form af lönetillägg åt

lärarinnorna. Summan af de sålunda erforderliga beloppen utgör 27,200

kronor. Dragés härifrån det nyssnämnda besparade beloppet” å 18,000

kronor, återstå 9,200 kronor, med hvilket belopp anslagen till understöd

åt enskilda läroverk behöfva ökas.

På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag, att anslaget till enskilda

läroverk bör sättas till 120,000 kronor.

Till understöd åt seminariekurser för utbildande af lärarinnor har

öfverstyrelsen föreslagit ett belopp af 21,000 kronor. Jag anser, att anslaget

till enskilda lärarinneseminarier bör sättas till 20,000 kronor.

Med hänsyn till svårigheten att beräkna de olika anslagens storlek

anser jag, att samtliga fyra nu nämnda anslag böra sammanföras till ett

gemensamt reservationsanslag med rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter.

För beräkning af anslaget till lönetillägg åt lärararinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter gifvas följande hållpunkter.

Under läsåret 1906—1907 voro vid de enskilda skolorna anställda

omkring 300 lärarinnor med full tjänstgöring, hvilka fullgjort de

prof, som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid

allmänt läroverk. För att bereda dessa lärarinnor det förordade kompetenstillägget

å 200 kronor erfordras ett belopp af 60,000 kronor. Under

samma läsår voro vid nämnda skolor anställda omkring 115 lärarinnor i

2:a, 185 lärarinnor i 3:e och 60 lärarinnor i 4:e lönegraden, allt enligt de

af mig förordade lönetursbestämmelserna. Då nu statens bidrag till lärarinnornas

ålderstillägg skulle utgå med 200 kronor för lärarinna i 2:a,

400 kronor för lärarinna i 3:e och 533 Y3 kronor för lärarinna i 4:e

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. •Proposition N:o 81.

lönegraden, erfordras för ifrågavarande ändamål en anslagssumma af 129,000

kronor. Den anslagssumma, som erfordras för öfningslärarinnornas ålderstillägg,

är svårare att beräkna, då i allmänhet skolorna icke uppgifvit dessa

lärarinnors tjänstålder. Den torde dock icke kunna sättas högre än till

10.000 kronor. Sammanräknas de sålunda erforderliga beloppen, erhålles

en slutsumma af 199,000 kronor. En minskning i denna anslagssumma

torde blifva en följd dels däraf, att ej så få till ordinarie lärarinnetjänst

behöriga lärarinnor öfvergått till statssamskolorna, dels däraf, att vid en

noggrannare pröfning af de till ålderstillägg berättigade lärarinnornas tjänstgöring

åtskilliga år torde komma att afräknas af den anledning, att tjänstgöringen

icke haft den omfattning eller varit förlagd till det stadium, som

enligt de ifrågasatta bestämmelserna skulle erfordras för rätt till lönetursberäkning.

Jag anser, att förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid

statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter bör sättas till

190.000 kronor.

Summan af samtliga dessa anslag skulle alltså uppgå till 790,000

kronor eller 222,000 kronor mera än som för närvarande är anvisadt för

ändamålet, och till 9,000 kronor mera än öfverstyrelsen föreslagit. Att

jag kommit till en större slutsumma än öfverstyrelsen, beror delvis därpå,

att jag icke, såsom öfverstyrelsen, tagit med i räkningen kommunalt

bidrag till de enskilda läroverken.

Jag hemställer alltså, att Eders Ivungl. Maj:t, med återkallande af den

i 1909 års statsverksproposition å ordinarie stat gjorda framställning beträffande

uppförande å riksstatens åttonde hufvudtitel af ett anslag med

rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter, täcktes föreslå Riksdagen, att dels

med uteslutande ur riksstaten af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till understöd åt enskilda läroverk, högst 60,000 kronor, och

det under samma hufvudtitel upptagna anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom, 380,000 kronor, å nämnda hufvudtitel under rubrik: kommu
O

O 7 7 7 /»..T

nala och enskilda läroanstalter uppföra ej mindre

ett anslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor,

ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,

ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor och

ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,

dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven

ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda

kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor;

dels godkänna följande grunder och villkor för tilldelande af understöd

från:

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

A. Anslaget till kommunala mellanskof.

1. Af anslaget till kommunala mellanskof må understöd kunna

utgå ej mindre till samskolor, som under år 1909 åtnjutit understöd från

anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till skolor, som

utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna

förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen

af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A.

2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola anordnad

enligt gällande normalplans typ Litt. A.

3. Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i medeltal

sammanlagdt minst 18 lärjungar.

4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.

5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig

lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall

finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring. Har kommun endast

en kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd för såväl gossar

som flickor.

6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

7. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster

erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd

sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och erforderlig

undervisningsmateriell samt kunna aflöna de vid skolan anställda

lärarinnor enligt de i sådant afseende stadgade grunder, hvarjämte kommunen

skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder,

som framdeles må varda stadgade.

8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, skall frågan om

befrielse från eller nedsättning i sådana afgifter handläggas af en nämnd,

bestående af skolans inspektor och föreståndare eller föreståndarinna samt

en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas, att

terminsafgifter ej må uttagas af medellösa lärjungar från kommunen.

9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

10. Statsunderstödet till kommunala mellanskolor må kunna utgå,

därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med

högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med

högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna

erhålla ett särskildt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande

600 kronor, allt för år räknadt.

11. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor

ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor

Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd från

anslaget till kommunala mellanskolor, dock under förutsättning att kommunen

eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,

hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

B. Anslaget till högre flickskolor.

1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå till

flickskola, som har till ändamål att utöfver omfånget för folkskolans

verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning och som fyller ett å

orten verkligen förefintligt bildningsbehof.

2. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i

medeltal sammanlagdt minst 24 lärjungar.

3. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,

påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

4. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara

ändamålsenligt anordnad, och de vid skolan anställda lärarinnor skola aflönas

enligt de i sådant afseende stadgade grunder.

5. Kommunen eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som det från anslaget till högre flickskolor utgående understödet,

samt dessutom tillhandahålla föreståndaren eller föreståndarinnan bostad,

bestående af minst tre rum och kök, eller motsvarande hyresersättning,

äfvensom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas ålderstillägg

med hälften af det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter, så ock

till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda

stadgade.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

6. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skola medgifvas

till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.

7. Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå, därest skolan

omfattar fyra årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med högst 4,400

kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med högst 5,200

kronor, hvarjemte skolan må kunna erhålla ett särskildt understöd till

undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 1,000 kronor.

År skolan förbunden med gymnasium, må understödet kunna ökas,

dock ej med högre belopp än 2,000 kronor, under förutsättning

a) att gymnasiet omfattar minst tre årsklasser, samt att antalet lärjungar

i gymnasiets tre högsta årsklasser under de senaste tre åren uppgått

i medeltal till sammanlagdt minst 18,

b) att föreståndaren eller föreståndarinnan erhållit rätt att vid läroanstalten

anställa studentexamen, samt

c) att kommunen eller enskilda donatorer till gymnasiets uppehållande

lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som statsunderstödet, samt bidraga till de å gymnasiet anställda

lärarinnornas ålderstillägg och pensionering, på sätt här ofvan i afseende

å flickskolan i öfrigt blifvit stadgadt.

8. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

9. Flickskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor

ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor

Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd

från anslaget till högre flickskolor, dock under förutsättning att kommunen

eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,

hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

C. Anslaget till enskilda läroverk.

1. Af anslaget till enskilda läroverk må understöd kunna utgå till

enskildt läroverk, som ej är berättigadt till understöd från något af öfriga

i reservationsanslaget till kommunala och enskilda läroanstalter ingående

särskilda anslag, men som genom en framgångsrik och för det .allmänna

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

gagnelig verksamhet på uppfostrans och undervisningens område gör sig

förtjänt af understöd från statens sida.

2. Läroverket skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara

ändamålsenligt anordnad, och de vid läroverket anställda lärarinnor skola

aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder. Därjämte skall läroverket

bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles

må varda stadgade.

3. Läroverket skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Ivungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

4. Statsunderstöd till enskildt läroverk må kunna utgå för det skolstadium,

som i afseende på undervisningens mål motsvarar realskolan, med

högst 9,000 kronor och för det skolstadium, som i nämnda afseende motsvarar

gymnasiet, med högst 6,000 kronor, dock att understödet till läroverk,

som i större omfattning anlitar manliga lärarkrafter, må kunna ökas

för hvardera stadiet med högst 2,000 kronor.

D. Anslaget till enskilda lärarinneseminarier.

1. Af anslaget till enskilda lärarinneseminarier må understöd kunna

utgå till enskildt seminarium, som har till ändamål att utbilda lärarinnor

för undervisningen vid högre flickskolor och annan därmed jämnställd

undervisning.

2. Seminariet skall omfatta minst två årsklasser och i afseende på

inträdesfordringarna förutsätta minst det kunskapsmått, högre flickskola,

som är berättigad till statsunderstöd, afser att bibringa.

3. De vid seminariet anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i

sådant afseende stadgade grunder.

4. Seminariet skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de

grunder, som framdeles må varda stadgade.

5. Seminariet skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.

6. Statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium må kunna utgå

med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

E. Anslag till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala

och enskilda läroansta1ter.

Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala

och enskilda läroanstalter skola till hvarje läroanstalt, som åtnjuter

understöd från något af de i reservationsanslaget till kommunala och enskilda

läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd

åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknadt:

1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som är berättigad till en

aflöning af minst 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:dra och 2,000

kronor i 3:dje lönegraden, samt

2) två tredjedelar af de ålderstillägg, som enligt här nedan stadgade

grunder tillförsäkras föreståndarinnor och lärarinnor;

dels ock godkänna följande grunder för lärarinnepersonalens aflöning vid

statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter, med rätt för Kungl.

Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa

grunder må finnas erforderliga:

1. Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från något af de i reservationsanslaget

till kommunala och enskilda läroanstalter ingående särskilda

anslag, skola föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta aflöning till minst

följande belopp, för läsår räknadt:

a) föreståndarinna: 2,000 kronor i lista och 2,300 kronor i 2:a lönegraden

samt därjämte bostad, bestående af minst tre rum och kök, eller

motsvarande hyresersättning;

b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon aflagt de prof,

som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt

läroverk, 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e

lönegraden, eljest 1,200 kronor i lista, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor i

3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;

c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för hvarje veckotimme;

d) öfningslärarinna: 60 kronor för hvarje veckotimmes undervisning

i välskrifning, teckning, musik och gymnastik samt 50 kronor för hvarje

veckotimmes undervisning i handarbete, hvarjämte lärarinna med minst 6

veckotimmars undervisning i ett eller flera af dessa öfningsämnen äger

åtnjuta ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme, af 10 kronor i 2:a och

20 kronor i 3:e lönegraden.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna att lämna

bidrag till sin egen pensionering framdeles varda utfärdade, må från de

här stadgade aflöningarna afdragas ett belopp, motsvarande nämnda bidrag.

Den tjänstgöring, som här afses, skall vara förlagd till klasserna öfver

de förberedande, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna

fullgöra intill en tredjedel däraf i de förberedande klasserna.

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,

som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.

Aflöning för lärarinna, som tillträdt sin tjänst före utgången af år

1909, må ej understiga hvad hon skulle hafva rätt att uppbära, därest

de under år 1909 gällande bestämmelser fortfarande ägde giltighet.

2) I afseende på uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:

att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad tillkommer

ämneslärarinna, som aflagt de prof, hvilka erfordras för behörighet

till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller folkskola,

eller som genomgått af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt

lärarinneseminarium, samt öfningslärarinna, som genomgått teckningslärarkurs

vid tekniska skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium

eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet eller

af Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock

att lärarinna, som på annat sätt än här sägs förvärfvat sig motsvarande

utbildning för sitt kall, må af Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande

förmån;

att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärfvats, blifvit

fullgjord vid under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

ställd läroanstalt, vid folkskoleseminarium eller vid folkskola, därest tjänstgöringen

varit förlagd till det stadium och haft den omfattning, som

här ofvan stadgats som villkor för åtnjutande af aflöning i högre lönegrad;

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad pröfvas af öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk; samt

att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters

uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.

Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig

tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari 1910 vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium

eller folkskola, äfvensom vid enskild skola, som stått

under af Kungl. Maj:t förordnad inspektion eller som, vid den tid, tjänstgöringen

ägt rum, enligt då gällande bestämmelser skulle hafva varit berättigad

till statsunderstöd, därest ansökan därom gjorts.

Bih. till Riked. Prot. 1.909. 1 Samt. 1 Afd. 54 Häft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd kommunal eller

enskild läroanstalt före den 1 april 1909, må, ändock att hon ej fullgjort

de prof, som här ofvan stadgats som villkor för rätt till lönetursberäkning,

likväl komma i åtnjutande af denna förmån, sedan hon under 10 lästerminer

bestridt tjänstgöring af den art, som berättigar till åtnjutande af aflöning

i högre lönegrad.

Hvad föredragande departementschefen sålunda anfört

och hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder gilla och bifalla;

och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

Ur protokollet:

Karl Masreliez.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

83

Bil. I.

Innehållsförteckning.

1. Historik öfver de högre flickskolorna och de enskilda läroverken,

sid. 84—132.

(ur statsrådet Hammarskjölds anförande till statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 13 mars 1908).

2. Förslag af flick- och samskoleföreningen ang. statsunderstöd åt högre

flickskolor, sid. 132—139.

(ur statsrådet Hammarskjölds anförande till statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 13 mars 1908).

3. Utlåtande och förslag af läroverksöfverstyrelsen angående statsunderstöd

åt enskilda skolor, sid. 139—185.

(ur statsrådet Hammarskjölds anförande till statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 13 mars 1908).

4. Yttranden afgifna i anledning af läroverksöfverstyrelsens förslag,

sid. 185—194.

(ur statsrådet Hammarskjölds anförande till statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 13 mars 1908).

5. Sammandrag af P. M. rörande enskilda läroverk, sid. 194—200.

(bilagd statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 mars •

1908).

6. Motion af herr F. Berg i Stockholm, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter,

sid. 200—216.

(N:o 298 i Andra kammaren vid 1908 års Riksdag).

7. Motion af herr E. Hammarlund, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition

angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter,

sid. 216—222.

(N:o 329 i Andra kammaren vid 1908 års Riksdag).

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

l. Historik öfver de högre flickskolorna och de enskilda

läroverken.

Motioner vid Efter det redan vid föregående riksdagar yrkanden gjorts, att staten

Biktdag, skulle ordna och understödja den högre skolundervisningen för kvinnlig

ungdom, väcktes vid 1862 års Riksdag två motioner i detta syfte. I den

ena föreslogs, att Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla, att en kommitté

måtte tillsättas för att utarbeta organisations- och kostnadsförslag

för inrättande af högre bildningsanstalter för kvinnor i alla de städer,

hvilkas folkmängd i förening med den omgifvande ortens uppginge till

det antal, att en skola där borde grundas, därvid beräknande så väl hvad

städerna och orterna vore villiga eller borde förpliktas att tillskjuta, som

ock det belopp, hvarmed staten borde bidraga, samt att Riksdagen skulle

för ändamålet bevilja 100,000 rdr såsom reservationsanslag. I den andra

yrkades, att 12,000 rdr måtte beviljas till inrättande af fyra högre flickskolor.

Vederbörande städer skulle kostnadsfritt upplåta lokal åt skolorna

samt bostad åt deras föreståndarinnor. Lärjungarna skulle betala en årsafgift

af 100 rdr, men en del lärjungar borde åtnjuta undervisning för en

till hälften af detta belopp nedsatt årsafgift. Statsutskottet, som erkände,

att den kvinnliga undervisningen ingalunda vore för samhället likgiltig,

tillstyrkte dock endast, att ett årligt anslag af 5,000 rdr måtte beviljas

för inrättande och underhåll af en med högre lärarinneseminarium förenad

normalskola för flickor; och hvad statsutskottet i denna punkt tillstyrkt

blef af Riksdagen bifallet.

Sedan normalskolan under år 1864 öppnats, inrättades under de närmast

följande åren ganska många flickskolor, för hvilka normalskolan i

större eller mindre grad tjänade till föredöme, och vid hvilka åtminstone

en del af undervisningen sköttes af lärarinnor, som erhållit sin utbildning

vid högre lärarinneseminariet eller något af de öfriga kvinnliga seminanarierna.

f°]865 *a vid Vid 1865 års Riksdag väcktes åter två motioner i frågan, båda af

Riksdag, samma innehåll, nämligen att Riksdagen måtte antingen besluta, att 24

allmänna lägre elementarläroverk för flickor skulle inrättas enligt af motionärerna

angifna grunder, och för ändamålet anvisa 95,000 rdr årligen och

57,000 rdr för en gång äfvensom ingå till Kungl. Maj:t med underdånig

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 81.

anhållan om utfärdande af skolstadga och läsordning samt om vidtagande

af öfriga för saken erforderliga åtgärder, eller ock till Kungl. Maj:t aflåta

underdånig skrifvelse med anhållan, det Kungl. Maj:t täcktes i nåder uppgöra

eller genom en kommitté af sakkunniga personer låta utarbeta ett

fullständigt förslag till inrättande af elementarläroverk för flickor, att, om

möjligt, för näst sammanträdande Riksdag framläggas.

Statsutskottet yttrade med anledning af dessa motioner: »Möjligen stauuukottit.

kan det ifrågasättas, om icke, i den mån fullt skickliga lärarinnor hinna

bildas och äfven tillgången på lärare blir mindre knapp, staten bör äfven

på ett mera direkt sätt (än genom åtgärder för lärarinnebildningen) åtaga

sig omsorgen om den kvinnliga ungdomens ändamålsenliga undervisning,

men då en fullständig utredning af denna ytterst viktiga fråga nu icke

kunnat af utskottet verkställas, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att

Rikets Ständer måtte i skrifvelse anhålla, att Kungl. Maj:t behagade, på

sätt i nåder pröfvas lämpligt, låta utreda och undersöka, dels i hvad mån

offentliga läroanstalter för kvinnlig ungdom må anses ytterligare böra på

det allmännas bekostnad upprättas, och dels huru i sådan händelse dylika

anstalter höra organiseras, samt att Kungl. Maj:t täcktes för en kommande

riksdag låta framlägga den utredning, som sålunda kan i frågan vinnas,

jämte de förslag, som däraf kunde föranledas.» Hvad utskottet sålunda

tillstyrkt blef af Riksdagen godkändt.

I följd häraf tillsatte Kungl. Maj:t den 7 december 1866 en kommitté JL8o6Jm“trt’

med uppdrag att utreda och undersöka, i hvad mån offentliga läroanstalter

för kvinnlig ungdom borde upprättas och huru dylika anstalter borde vara

organiserade. Denna kommitté föreslog i sitt den 18 november 1868 afgifna

betänkande, att såväl staten som kommunen och elevernas föräldrar

borde bidraga till flickskolornas inrättande och underhåll. Staten borde

gifva ett årligt understöd: åt fullständiga skolor med åttaårig kurs 10,000

rdr, åt skolor med sexårig kurs — fördelad på fem klasser, af hvilka den

högsta tvåårig — 6,000 rdr samt åt treklassiga skolor — hvilka vederbörande

kommun dock borde förbinda sig att efter någon tids förlopp utvidga

till femklassiga — 3,000 rdr. Dessutom borde staten bidraga till

kostnaden för materiells anskaffande med halfva beloppet. Kommunen

åter borde tillhandahålla passande lokal jämte tillhörande lekplats, bereda

rektor eller föreståndarinna fri bostad och dessutom garantera, att skolan

genom inflytande årsafgifter erhölle en summa, motsvarande hälften af

statsbidraget. Elevernas föräldrar skulle, utom hvad som erfordrades för

belysning, uppvärmning, renhållning och dylikt, årligen betala: för lärjungar

i de tre lägsta klasserna 40 rdr, i mellanklasserna 50 rdr samt i

de båda öfverstå klasserna 60 rdr. Hvar elfte lärjunge skulle kunna er
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

1873 års

preposition.

Särskilda

utskottet.

86 Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 81.

hålla befrielse från terminsafgiften. Såsom villkor för intagning i skolans

lägsta klass föreslogs, att lärjunge borde hafva uppnått 9 års ålder samt

inhämtat ett mått af kunskaper och färdigheter, som ungefärligen motsvarade

folkskolans minimikurs. Anstaltens närmaste ledning skulle vid

de åttaklassiga skolorna handhafvas af rektor och föreståndarinna, vid de

tre- och femklassiga skolorna af föreståndarinna, biträdd af studierektor.

I regel borde lärarinnorna vara examinerade. Vid de fullständiga skolorna

borde, utom lärarinnor och timlärare, äfven fasta lärare eller lektorer anställas.

Skolans styrelse skulle utgöras af en af Kungl. Maj:t förordnad

ordförande och inspektor samt fyra ledamöter.

I den nådiga proposition, som afläts till 1873 års Riksdag angående

elementarskolor för kvinnlig ungdom, godkändes i hufvudsak hvad nyssnämnda

kommitté föreslagit beträffande läroplan och organisation, men

framhölls med afseende på kommunernas skyldigheter och elevernas afgifter,

att de kommuner, inom hvilka elementarskolorna blefve förlagda,

icke borde betungas med andra eller större kostnader för dem, än som

vanligen ålades samhällen, där elementarläroverk funnes, d. v. s. anskaffande

af nödig skollokal med passande lekplan samt bostad åt rektor eller föreståndarinna,

samt att af lärjungarna icke borde fordras större skolafgifter,

än som föreskrefves vid de allmänna läroverken för gossar. För Riksdagen

föreslogs, att ett reservationsanslag af 20,000 rdr måtte beviljas till 4

offentliga treklassiga flickskolor, förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö

och Norrköping, med 5,000 rdr åt hvar och en, under villkor att berörda

kommuner förbunde sig att, så länge skolorna fortginge, på egen bekostnad

anskaffa och underhålla för dem erforderliga och lämpliga lokaler

med passande platser för lärjungarnas vistelse i fria luften under fristunderna.

Ordinarie ämneslärare eller lärarinna skulle åtnjuta i lön

1,000 rdr samt, om de fullgjort villkoren för kompetens till lektors- eller

adjunktsbefattning vid elementarläroverken, ålderstillägg i likhet med

lärare vid dylika läroverk. Föreståndarinna skulle uppbära i lön 1,500

rdr, samt, efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring, tillökning i lönen med

500 rdr, och därefter, om hon fullgjort nyssnämda kompetensvillkor,

åtnjuta samma rätt till ålderstillägg som ämneslärare eller lärarinna, dock

så, att lönen icke öfverstege 3,000 rdr.

Denna proposition remitterades till det särskilda utskott, som vid

ifrågavarande Riksdag tillsattes för behandling af undervisningsfrågor. I

sitt utlåtande anmärkte utskottet, att skolor med blott tre klasser blefve

alltför obetydliga; de kunskaper, som kunde inhämtas under denna korta

tid och vid så unga år — 12 års ålder — skulle ej komma att medföra

verkligt gagn för eleverna efter deras utträde ur skolan. Därjämte ut
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

talade utskottet den farhågan, att propositionen innehölle ett vidsträcktare

erkännande af statens skyldighet att vidkännas uppoffringar för kvinnans

bildning, än landet kunde och borde åtaga sig. Utskottet ansåg därför,

i öfverensstämmelse med 1866 års kommitté, att staten borde samverka

med kommunerna för ändamålets vinnande. De bidrag, som staten åtoge

sig att lämna, borde sålunda gifvas under vissa villkor rörande skolornas

omfång, lärares och lärarinnors kompetens, skolafgifternas maximibelopp,

frielevplatser, rättighet för staten att utöfva kontroll öfver de särskilda

skolornas verksamhet m. m., hvilka bestämmelser likväl ej borde gå därhän,

att kommunernas rätt att organisera dessa skolor efter sina behof

träddes för nära. Sedan utskottet vidare fäst uppmärksamheten därpå,

att antalet af de unga kvinnor, som utgått från högre lärarinneseminariet,

icke varit tillräckligt att ens fylla det behof af så kvalificerade lärarinnor,

hvilket redan visat sig, tillstyrktes, att Riksdagen skulle i skrifvelse begära,

att Kungl. Maj:t behagade för nästa Riksdag framlägga förslag, i

hvad mån och under hvilka villkor staten borde understödja af kommunerna

upprättade undervisningsanstalter för kvinnlig ungdom, samt, i

sammanhang därmed, om vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunde

erfordras för bildande af lärarinnor. Hvad utskottet sålunda tillstyrkt,

blef af båda kamrarna bifallet.

Med anledning häraf begärdes i nådig proposition till 1874 års Riksdag

ett förslagsanslag af 50,000 rdr, att användas till understöd åt af

kommunerna upprättade tre-, fem- eller åttaklassiga elementarläroverk för

flickor, under samma villkor beträffande lokals anskaffande m. m. som i

propositionen till 1873 års Riksdag angifvits, samt under villkor för öfrigt,

att vederbörande kommun skulle bidraga till första uppsättningen af läroverkets

undervis ningsmateiell med 250 rdr för treklassig skola, 500 rdr

för femklassig och 750 rdr för åttaklassig, samt dessutom för en tid af

fem år i sänder ikläda sig förbindelse att ansvara för att skolan, vare sig

genom lärjungarnas skolafgifter eller på annat sätt, årligen erhölle ett belopp,

som icke finge understiga: för treklassig skola 1,333 rdr 33 öre, för

femklassig skola 2,666 rdr 66 öre och för åttaklassig skola 5,000 rdr,

samt ej heller vara mindre än sammanlagda beloppet af lärjungarnas afgifter,

beräknade vid treklassig skola till 30 rdr samt vid 5- och 8-klassiga

skolor till 50 rdr för hvar och en af lärjungarna, de oberäknade, åt hvilka

skolan såsom villkor för statsanslag kunde vara skyldig att lämna kostnadsfri

undervisning. Staten skulle åtaga sig att till undervisningsmateriell

bidraga med samma belopp som kommunen samt till öfriga utgifter

— utom dem, som erfordrades för skollokal, bostad för rektor eller föreståndarinna

samt anskaffning af undervisningsmateriell — med dubbelt så

1874 åra

proposition.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet.

Kungörelse

den It september

1874.

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

stort belopp som det, hvartill skolans inkomster genom lärjungeafgifter

eller kommunala bidrag uppginge, dock icke utöfver 3,333 rdr 33 öre för

treklassig, 6,666 rdr 66 öre för femklassig och 12,000 rdr för åttaklassig

skola. Lärjungarnas årsafgifter skulle få bestämmas af kommunen, ehuru

icke till högre belopp än 40 rdr för lärjunge i de tre lägsta klasserna,

50 rdr i fjärde och femte samt 60 rdr i de högre klasserna, hvarförutom

dock finge uppbäras en inskrifningsafgift af 6 rdr samt en terminlig afgift

af 4 rdr till materiell, ljus, ved och städning. Hvar tionde lärjunge

borde åtnjuta kostnadsfri undervisning. Förslag till fullständig plan framlades

icke, men några bestämmelser föreslogos rörande lärarnas och lärarinnornas

aflöning och kompetens. Tryckt årsberättelse skulle af de understödda

skolorna årligen afgifvas. Beträffande af Riksdagen begärda ytterligare

åtgärder för utbildande af lärarinnor erinrades dels därom, att två

nya folkskollärarinneseminarier komme att föreslås till inrättande, dels

därom, att högre lärarinneseminariet ännu hade utrymme för flera lärjungar,

än som dittills efter fullgjorda intagningsvillkor där sökt inträde.

Då tilloppet af inträdessökande komme att ökas, skulle förslag framläggas

angående de ytterligare åtgärder, som till lärarinnebildningens befrämjande

visade si°: erforderliga.

Med afseende på denna proposition yttrade statsutskottet, att Kungl.

Maj:ts förslag dels innefattade allt för detaljerade bestämmelser och dels

skulle, i händelse det antoges, medföra, att staten måste bestrida den

betydligaste delen af kostnaderna för undervisningen, hvadan utskottet

tillstyrkte, att propositionen måtte endast på det sätt bifallas, att för år

1875 på extra stat anvisades 30,000 kronor att användas till understöd,

med högst 3,000 kronor till hvarje, åt sådana högre skolor för kvinnlig

ungdom, hvilka efter vederbörandes hörande pröfvades vara däraf i behof,

under villkor att elevernas årsafgifter icke bestämdes till högre belopp än

50 kronor, att frielever till det antal, som af Kungl. Maj:t bestämdes, vid

skolan antoges, att årlig berättelse afgåfves öfver skolans verksamhet, samt

att skolan skulle vara underkastad den kontroll och de villkor i öfrigt,

Kungl. Maj:t kunde finna godt bestämma. Detta utskottets förslag blef

af båda kamrarna antaget.

Genom nådig kungörelse den 11 september 1874 fastställdes detta

Riksdagens beslut och förordnades därjämte, att skola, som undfinge statsunderstöd,

skulle vara skyldig att lämna kostnadsfri undervisning åt en

elev för hvarje till 300 kronor uppgående belopp af det läroverket beviljade

understödet. Emellertid inkommo under år 1874 endast sex ansökningar

om understöd af ifrågavarande anslag. Under förra hälften af år

1875 inkommo visserligen ytterligare ansökningar från tre skolor, men

opaginerad Kontrollera mot PDF

jKung!. Mnj.is Nåd. Proposition N:o SI. $9

det slutliga resultatet klöf dock, att af det beviljade anslaget ä 30,000

kronor endast 12,400 kronor anvisades i följd af brist på berättigade sökande.

< )rsaken härtill var tydligen ingen annan än den låga skolafgift, som utgjorde

ett af villkoren för statsunderstödet. Däraf hindrades nämligen de

bättre flickskolorna från att begagna sig af det erbjudna tillfället att erhålla

ett eljest väl behöfligt statsbidrag.

Med anledning häraf väcktes vid 1875 års Riksdag motion därom, att

stadgandet angående 50 kronor såsom högsta årsafgift vid af staten understödda

flickskolor skulle upphäfvas, samt yrkades därjämte, att staten skulle

åtaga sig att till hvarje fullständigt elementarläroverk för flickor erlägga

150 kronor årligen för hvarje elev, som genom vederbörligt intyg styrkte

sin medellöshet, dock med den inskränkning, att understödssumman till

hvarje läroverk icke finge öfverstiga 3,000 kronor. Statsutskottet afstyrkte

båda dessa förslag, anförande såsom skäl, att oaktadt den korta tid, som

förflutit efter anslagets beviljande, redan icke mindre än nio läroverk sökt

och sex erhållit understöd. Utskottets afstyrkande godkändes af båda

kamrarna.

Ehuru för år 1876 anslag beviljades åt elfva skolor med tillsammans

25,400 kronor samt ytterligare fem skolor inlämnat ansökningar om understöd

till ett belopp af omkring 14,000 kronor, kunde dock de framställda

anmärkningarna mot de fastställda villkoren för statsunderstödets erhållande

icke därigenom anses vederlagda. I nådig proposition till 1876 års

Riksdag begärdes därför ett till 40,000 kronor förhöj dt anslag på ordinarie

stat, att användas till understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom

med högst 3,000 kronor åt hvarje, under villkor, att elever till det antal,

som af Kungl. Maj:t bestämdes, i skolan crhölle undervisning dels kostnadsfritt

dels mot en årsafgift, som icke finge öfverstiga 50 kronor, att

årlig berättelse afgåfves om skolans verksamhet, samt att skolan skulle

vara underkastad den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som Kungl.

Maj:t kunde finna godt att meddela. Med den förändring, att anslaget

uppfördes på extra stat, tillstyrktes propositionen af statsutskottet och

bifölls af kamrarna utan votering.

De förändrade villkoren, Indika alltsedan varit gällande, gjorde understödet

begärligt äfven för de större och bättre skolorna. För 1877 anmälde

sig 34 sökande, af Indika 28 erhöllo understöd, men alla utom eu

till betydligt mindre belopp än de begärt. Det disponibla anslaget utgjorde

nämligen, såsom nyss nämnts, 40,000 kronor, men summan af de begärda

understöden något öfver 90,000 kronor. För 1878 anmälde sig 36 sökande,

af Indika 32 erhöllo understöd. En förhöjning af anslaget visade sig således

ganska snart vara af behofvet påkallad. Redan vid 1877 års Riksdag

Bih. Hd Rikta. Frat. 1909. 1 Sami. 1 Afä. 04 HUft. 12

Motion vid

2815 är8

Riksdag.

1876 års

proposition.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

väcktes ock motion härom, och Första kammaren beviljade i enlighet med

motionärens yrkande 60,000 kronor, men Andra kammaren biföll statsutskottets

afstyrkande utlåtande. Vid anställd gemensam votering segrade

sistnämnda kammares mening. Vid 1878 ars Riksdag höjdes däremot, i

enlighet med Ivungl. Maj:ts proposition, anslaget till 50,000 kronor och

öfverflyttades till ordinarie stat.

Understöden, som dittills beviljats för blott ett år i sänder, hafva

sedermera tilldelats vederbörande skolor för en tid af tre år. Under de

följande åren till och med 1882 steg småningom antalet af de flickskolor,

som åtnjöto understöd af det ordinarie anslaget, till 38. Vid pröfning af

de ansökningar om understöd, som under loppet af år 1881 ingåfvos från

flickskolorna, befanns emellertid, att eforalstyrelserna tillstyrkt, att underpropösition.

stöd måtte beviljas till ett sammanlagdt belopp af 87,000 kronor. 1 följd

häraf föreslogs genom nådig proposition till 1882 års Riksdag, att det

ordinarie anslaget till understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom måtte

höjas till 70,000 kronor; och erinrades härvid därom, att det af Riksdagen

beviljade anslaget icke oväsentligt bidragit till den kvinnliga undervisningens

framsteg dels genom att i någon mån minska svårigheten att upprätta

och underhålla en god flickskola dels ock genom att i skilda delar

af riket framkalla och underhålla intresset hos kommuner och enskilda

för dylika skolor, ett intresse, som i flera order visat sig uti anslag och

uppoffringar långt utöfver hvad genom statsunderstöd erhållits, hvarjämte

också påpekades, att på grund af de vid statsunderstödet fästa villkor ej

mindre än 151 elever under hvart och ett af åren 1879—1881 haft kostnadsfri

undervisning samt 290 elever under samma tid undervisats mot

en afgift, understigande hälften af den vanliga skolafgiften. Då emellertid

i Första kammaren motion väckts, att anslaget måtte höjas till 100,000

kronor, hvaraf någon mindre del borde användas till bestridande af kostnaderna

för inspektion öfver skolorna, tillstyrkte statsutskottet, att anslaget

måtte höjas till det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, men att någon

del däraf måtte användas till inspektion. >Ju större understöd», säger

utskottet, »staten lämnar åt den högre kvinnliga undervisningen, desto mer

blifver det statens icke blott rättighet utan äfven plikt att förvissa sig

därom, att denna undervisning anordnas efter fullt ändamålsenliga grunder

samt på sådant sätt, att densamma må blifva eleverna till största möjliga

gagn». Sedan Första kammaren bifallit Kung]. Maj:ts proposition,

men Andra kammaren statsutskottets utlåtande, blef propositionen vid

verkställd gemensam votering af Riksdagen bifallen.

M°fö°Vandtid hvar och en af de följande tre Riksdagarna väcktes motioner

Riksdagar, därom, att det till flickskolorna utgående anslaget måtte höjas till 100,000

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition No 81.

kronor. Dessa motioner blefvo emellertid af statsutskottet afstyrkta och

af kamrarna afslagna. Såsom skäl för sitt afstyrkande anförde 1883 års

statsutskott, att huru riktig och gagnelig den i allt mer ökadt mått understödda

institutionen än vore att anse, det dock icke kunde vara välbetänkt

att, innan noggrann erfarenhet vunnits om de resultat den frambragt,

låta densamma i obegränsad utsträckning tillväxa. En sådan erfarenhet

saknades ännu, emedan osäkerhet fortfarande rådde om den kvinnliga

undervisningens hufvudsakliga mål, rätta systemet för dess anordnande

och de kurser, som borde genomgås. Äfven vid Riksdagarna 1884 och

1885 afstyrkte statsutskottet den ifrågasatta_ anslagsförhöjningen på grund

af bristande utredning af flickskoleundervisningens beskaffenhet och resultat.

__ 1SS5 års

Med anledning af väckt motion beslöt Riksdagen år 1885 i underdå-^,,„äjir;y..;3e_

nig skrifvelse anhålla, att Ivungl. Maj:t täcktes låta undersöka, huru undervisningen

i de enskilda högre skolorna för kvinnlig ungdom bedrefves,

och hvilka resultat af densamma dittills vunnits, samt af de upplysningar,

som genom undersökningen erhållits, gifva Riksdagen del.

På grund häraf tillsatte Kungl. Maj:t för det sålunda angifna ändamålet

en kommitté, som efter omfattande och grundliga utredningar afgaf

underdånigt utlåtande den 19 januari 1888. Häri föreslog kommittén

bland annat, att i 32 mindre städer, där såväl flickskolorna som statens

läroverk för gossar visade sig medföra alltför dryga kostnader, staten skulle

inrätta samskolor, samt att i 41 större städer flickskolorna skulle bibehållas

såsom särskolor för endast kvinnliga lärjungar. Antalet sistnämnda

skolor skulle uppgå till 45, nämligen 4 i Stockholm, 2 i Göteborg och en

i hvar och eu af öfriga ifrågavarande städer. Hvar och en af dessa skolor

skulle erhålla ett årligt statsunderstöd af 4,000 kronor under villkor:

att kommun eller af kommun understöd! bolag svarade för anskaffande

och underhåll af lämplig skollokal;

att vederbörande föreståndares eller föreståndarinnas kompetens vore

styrkt på sätt, Kungl. Maj:t kunde Unna lämpligt föreskrifva;

att skolan hade minst sju årsklasser utöfver småskolans stadium;

att språkundervisningen vid skolan vore så ordnad, att läsningen af

det första främmande språket icke började förr än i fjärde årsklassen eller

den klass, i hvilken lärjungarnas normalålder vore 9 år, att läsningen af

det andra främmande språket, som borde vara valfritt, icke började förr

än i sjunde årsklassen eller den klass, i hvilken lärjungarnas normalålder

voro 12 år, samt att undervisning i ett tredje främmande språk icke meddelades

inom den egentliga flickskolan, utan först i den s. k. fortsättningsskolan;
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

1891 års pro

position.

Kungl. Map-tfi Nåd. Proposition N:o 81,

att lärarinnornas löner icke understege vissa angifna minimibelopp;*

att lärjunges högsta skolafgift icke öfverstege 120 kronor, för år

räknadt;

att ungefär hvar tionde lärjunge åtnjöte undervisning antingen kostnadsfritt

eller för en afgift, som icke öfverstege hälften åt den nyssnämnda

högsta afgiften; samt

att skolan årligen utgåfve tryckt redogörelse, affattad i noggrann

öfverensstämmelse med formulär, som af ecklesiastikdepartementet fastställdes.

Kommittén föreslog jämväl, att ett mindre understödsbelopp, 1,000 å

1,500 kronor, skulle kunna tilldelas sådana rent privata skolor, som på

grund af förtjänstfull ledning och andra omständigheter däraf gjorde sig

förtjänta.

I detta förslag hafva gjorts gällande två grundsatser, hvilka särskild!

påkalla uppmärksamhet. Den ena är, att statsunderstödet skulle till de

af kommunen understödda skolorna utgå med lika belopp, oberoende af

det växlande lärjungeantalet; den andra, som därmed sammanhänger, är

att, frånsedt de två största städerna, statsunderstöd endast skulle lämnas

till en kommunal flickskola i hvarje stad. I sistnämnda afseende yttrar

kommittén, att statsunderstöd icke borde gifvas åt mer än en flickskola i

stad, hvars invånarantal icke öfverstege 50,000, och om sådant understöd

söktes af två eller flera flickskolor i samma stad, borde det gifvas,

icke åt den, som hade de sämsta affärerna, utan åt den, som visat sig

kunna meddela den bästa undervisningen. Ty ändamålet med statens

bidrag måste vara, icke att gifva en allmosa åt behöfvande personer, utan

att främja den kvinnliga bildningen. Men för detta ändamål gåfves intet

verksammare medel än goda skolor, och en god skola kunde icke existera

utan en sund ekonomisk basis, för hvilken ett jämförelsevis betydligt lärjungeantal

i regel måste vara en nödvändig förutsättning. Staten'' borde

således icke med sitt understöd afse att främja uppkomsten af en mängd

små läroanstalter, hvilka sällan kunde gifva annat än ett jämförelsevis

mindre godt resultat, utan fast hellre att gifva en sådan handräckningåt

de skolor, som redan förde en lifskraft^ existens, att de kunde ännu

bättre än dittills lösa sin viktiga uppgift.

I 1891 års statsverksproposition gjordes framställning om höjning af

anslaget till flickskolorna, men denna framställning grundade sig icke på

förutberörda kommittéutlåtande. Enligt det vid propositionen fogade utdrag

ur statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden yttrade departementschefen,

efter en redogörelse för kommitténs utlåtande och de däröf
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maf:ta Nåd. Proposition N:o 81.

ver afgifna yttranden, att, då icke oväsentliga anmärkningar framställts

mot flertalet af kommitténs förslag, dessas genomförande i oförändrad gestalt

icke torde vara att förorda, och då tillräcklig tid fattats för att underkasta

dem nödig pröfning och erforderlig omarbetning, kunde departementschefen

icke då framlägga något förslag till ett definitivt ordnande

af den högre undervisningen för kvinnlig ungdom. I ett afseende hade

emellertid meningarna varit fullt öfverensstämmande, nämligen däruti, att

ett rikligare understöd från statens sida borde komma flickskolorna till

del. 1 öfverensstämmelse med departementschefens hemställan föreslog

Kungl. Maj:t 1891 års Riksdag att höja anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom med 30,000 kronor, eller från 70,000 kronor till 100,000

kronor. Detta förslag blef af Riksdagen bifallet.

Sedan under år 1895 vid ett möte mellan föreståndare och förestanda- me ån

rumor för Sveriges högre flickskolor beslutits att genom utsedda ombud proportion.

hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska en

förhöjning af anslaget till de högre skolorna för kvinnlig ungdom med

åtminstone 200,000 kronor, så att nämnda årliga anslag i sin helhet komrne

att uppgå till 300,000 kronor, gjordes af Kungl. Maj:t hos 1896 års Riksdag

framställning om höjning af nämnda anslag.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t yttrade föredragande departementschefen,

bland annat, att den förut omförmälda flickskolekommitténs

betänkande och förslag redan burit god frukt, i det att mycket af hvad

kommittén föreslagit beträffande tidsfördelning, de särskilda läroämnenas

utsträckning och behandling, hälsovård in. in. vunnit tillämpning inom

flickskolan. De brister åter, som direkt eller indirekt hade sin hufvudsakliga

grund i flickskolornas dåliga ekonomiska ställning, kvarstode däremot

i det hela oförminskade. De förslag, som kommittén framställt till

den ekonomiska ställningens förbättring och nämnda bristers undanröjande,

hade icke heller vunnit allmännare tillslutning. Hufvudsakliga orsaken

härtill hade utan tvifvel varit, att dessa förslag i själfva verket gingo ut

på att upphäfva de då befintliga privata flickskolorna och ersätta dem

dels med sämskolor, som underhölles af staten under förutsättning af vissa

bidrag från kommunerna, dels med högre flickskolor, som upprättades af

kommun eller af ett utaf kommun understödt och därför i beroende af

denna stående bolag samt erhölle bidrag af staten. Den omstörtning af

dittills bestående förhållanden, som på många ställen måste blifva följden

af genomförandet af ett dylikt förslag, hade synts mången lika obillig

som farlig. De dåvarande högre flickskolorna hade i hög grad vunnit allmänhetens

förtroende och sträfvade kraftigt till högre utveckling såväl i

afseende å lärjungarnas sedliga och hygieniska vård som beträffande valet

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Majds Nåd. Proposition N;o 81.

och anordningen af lärostoffet samt dettas metodiska behandling vid undervisningen.

Det skulle, ansåges det, å ena sidan vara högst obilligt att

neka så lifskraftiga anstalter rätten att existera samt å andra sidan innebära

en icke ringa fara att inskränka den fria själfbestämningsrätten för

en så ung och i så liflig utveckling stadd anstalt som den högre flickskolan,

hvilken ännu måste söka sin rätta form. Dessutom måste det

anses högst tvifvelaktigt, huruvida flertalet kommuner skulle befinnas villiga

och i stånd att underkasta sig de ganska stora offer, som genomförandet

af kommitténs förslag skulle af dem kräfva. Föreståndare och föreståndarinnor

vid de högre flickskolorna hade därför ock i den ingifna petitionen

fasthållit vid den form af statsunderstöd, som Regering och Riksdag dittills

funnit vara den lämpligaste, och blott yrkat, att såväl anslaget i dess helhet

som det belopp, som kunde till hvarje särskild skola utdelas, skulle

betydligt ökas. Under sådana förhållanden ansåg departementschefen, att

någon mera genomgripande förändring i den högre flickskolans organisation

för det dåvarande ej borde ifrågasättas, men fann å andra sidan högeligen

angeläget, att den kraftigare än dittills understöddes af staten, på det å

ena sidan de pedagogiska och hygieniska hänsynen vid densamma måtte

komma till sin rätt och å andra sidan såväl lärarpersonalens ställning

måtte blifva drägligare, som lättare tillgång till bildning måtte öppnas för

mindre bemedlade lärjungar. Departementschefen ville därför hemställa

om en höjning af det ifrågavarande anslaget med 150,000 kronor.

1 sammanhang härmed erinrade departementschefen därom, att å

några mindre orter gossar mottagits till undervisning i därvarande flickskolor,

som sålunda förvandlats till samskolor. I följd af folkmängdens

ringhet kunde på dylika platser lika litet en skola endast för flickor som

en skola ensamt för gossar på längden uppehållas, men för en samskola

kunde elevantalet blifva tillräckligt. Utan statsunderstöd kunde dock en

sådan skola ingalunda reda sig bättre än en flickskola med motsvarande

lärjungeantal, och det syntes därför vara hardt och obilligt att neka eu

dylik skola hvarje bidrag. Då den af departementschefen påyrkade ökningen

i anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom vore ganska

stor och då samskolor af ifrågavarande art torde blifva helt få, tvekade

han icke att föreslå, att af berörda anslag bidrag måtte på samma villkor,

som gällde för flickskolor, kunna meddelas äfven åt samskolor med minst

fem klasser å orter, där allmänt läroverk för gos§ar ej funnes.

Slutligen anmälde departementschefen en af styrelsen för pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom

ingifven petition därom, att Kungl. Maj:t ville vid aflåtande af nådig

proposition om höjning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuwjl. Moj:ls Nåd. Proposition N:o 81.

föreslå Riksdagen, att däraf äfven måtte kunna anvisas det belopp, som

Kungl. Maj:t kunde finna tillräckligt för att trygga pensionsinrättningens

förbindelser.

I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan föreslog

lvungl. Maj:t Riksdagen, bland annat, att anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom måtte höjas med 150,000 kronor, eller från 100,000

kronor till 250,000 kronor, att understöd af detsamma på dittills gällande

villkor måtte kunna tilldelas sådana skolor med högst 4,000 kronor åt

hvar och eu, samt att af samma anslag måtte kunna anvisas dels understöd,

på de för högre flickskolor stadgade villkor, åt sa mskolor med minst

fem klasser å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, dels ett

årligt bidrag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre

skolor för kvinnlig ungdom, motsvarande högst 10 kronor för hvar och

eu af de delägare, som erlade årsafgift.

I sitt svar å denna proposition anförde Riksdagen bland annat, att

ifrågavarande skolor borde beredas ett kraftigare understöd än det, som

dittills kommit dem till del.

Enligt Riksdagens mening borde emellertid kostnaden härför icke

uteslutande ålläggas staten. Då befolkningen å den ort, där dylik skola

vore förlagd, i främsta rummet hade gagn af dess verksamhet, syntes det

kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke kommun eller enskilda borde

till skolans uppehållande i en eller annan form lämna så stort bidrag, att

dess värde, för år räknadt, motsvarade minst det belopp, som staten lör

ändamålet tillsköte; och hade Riksdagen ansett lämpligt, att villkor härom

blefve för skolans delaktighet i statsanslaget stadgadt. Med hänsyn till de

ökade bidrag från kommuner och enskilde, som genom detta villkor bolde

kunna vinnas, hade Riksdagen ansett sig kunna begränsa förhöjningen åt

ifrågavarande anslag till 100,000 kronor.

Af samma skäl ansåg Riksdagen, att maximibeloppet al det statsbidrag,

som kunde komma en skola till del, fortfarande liksom förut borde sättas

till 3,000 kronor. Enligt Riksdagens mening borde emellertid vid statsanslagets

fördelning väsentligt afseende fästas vid elevantalet, så att till

skolor, som hade ett mindre antal lärjungar, statsbidraget komme att

utgå med proportionsvis lägre belopp än till sådana skolor, hvilka hade

ett större antal lärjungar. Utöfver det statsbidrag, som enligt dessa grunder

skulle utgå, borde skola, som i sin undervisningsplan upptagit ämnet

huslig ekonomi, kunna erhålla ett särskildt understöd af 500 kronor.

Som villkor för delaktighet i statsanslaget borde, utöfver hvad i sådant

afseende förut vore föreskrifvet, stadgas vissa bestämmelser angående

Riksdagens

skrifvelec,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majås Nåd. Proposition N:o 81.

skolans omfattning i afseende å antalet lärjungar och årsklasser äfvensom

angående öfvervakando af skolans anordningar och verksamhet, särskildt i

hygieniskt afseende.

Riksdagen beslut att höja anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

med 100,000 kronor, eller från 100,000 kronor till 200,000 kronor

samt bestämde, att understöd af detta anslag Unge utgå till högre flickskolor

och till sådana samskolor med minst fem klasser, som vore upprättade

å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, under iakttagande

af följande villkor:

a) att skolan, oberäknadt s. k. förberedande klasser, meddelade undervisning

i minst fem årsklasser och under senaste tre år eller den kortare

tid, hvarunder skolan varit i verksamhet, då ansökning om statsbidrag

gjordes, haft i medeltal minst 30 lärjungar, tillhörande sistnämnda årsklasser;
b)

att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämnade

bidrag, hvars värde, för år räknadt, uppginge till minst samma belopp

som statsunderstödet;

c) att åt skola, som i a) nämnts, måtte kunna tilldelas statsunderstöd

af högst 30 kronor för hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver

de förberedande, med iakttagande härvid, dels att detta understöd måtte

utgå med högst 3,000 kronor till hvarje skola, dels att hvarje i a) nämnd

skola, som meddelade undervisning i huslig ekonomi, måtte för detta ändamål

kunna tilläggas ett särskildt understöd intill ett belopp af 500 kronor;

d) att genom intyg af vederbörande eforalstyrelse blifvit styrkt, ej

mindre att anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende tillfredsställande

och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna

därigenom icke föranleddes, än äfven att legitimerad läkare vore vid skolan

anställd;

e) att lärjungar till det antal, som af Kungl. Maj:t bestämdes, i skolan

erhölle undervisning dels kostnadsfritt och dels mot en årsafgift, som icke

öfver stege 50 kronor;

f) att årlig berättelse afgåfves om skolans verksamhet; samt

g) att skolan skulle vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela.

De under a), b), c) och d) här ofvan stadgade villkor och bestämmelser

skulle intill år 1903 tillämpas endast med afseende å statsbidragtill

skola, som år 1896 ej vore i åtnjutande af sådant bidrag, äfvensom,

hvad anginge en vid denna tid af staten understödd skola, för tilldelande

åt densamma af statsbidrag till högre belopp, än den då uppbar-.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Vidare beslöt Riksdagen medgifva, att af nyssnämnda anslag skulle få

utgå ett årligt bidrag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom, motsvarande högst 10 kronor för hvar

och en af de delägare, som erlade årsafgift.

Med år 1896 kan det första skedet i de högre flickskolornas historia

sägas vara afslutadt. Från och med 1897 blef nämligen statsunderstödet

till dessa skolor beroende af anslag från kommunernas eller enskilda donatorers

sida. Och för att komma i åtnjutande af offentligt understöd

måste skolorna underkasta sig en del villkor och bestämmelser i afseende

på antalet klasser och lärjungar samt skollokalernas beskaffenhet och undervisningens

anordning. Lägges härtill, att statens omkostnader för den

högre kvinnobildningen på en gång fördubblades, kan den förändrade

ställning, de högre flickskolorna genom 1896 års Riksdags beslut kommo

att intaga, uttryckas så, att de alltmera förlorade sin karaktär af rent privata

läroanstalter och i allt högre grad blefvo erkända som en kommunens

och statens gemensamma angelägenhet.

Frågan om ökadt statsanslag till de högre flickskolorna upptogs af

Kungl. Magt ånyo i 1902 års statsverksproposition. I det till denna proposition

fogade protokoll öfver ecklesiastikärenden yttrar departementschefen,

bland annat, att i följd af den dyra tiden under de sista åren

otillräckligheten i den aflöning, som tillkommit lärarpersonalen vid de

högre flickskolorna och därmed likställda samskolor, skarpt framträdt. Dä

härtill kommit, att flera ansökningar dels om understöd åt nya skolor dels

om förhöjning af redan beviljadt understöd, gjorda i enlighet med gifna

bestämmelser, måst afslås, emedan tillgång saknats å det för ändamålet

anvisade anslaget, hade departementschefen föranstaltat om en utredning

af de ekonomiska förhållandena vid de af staten understödda högre skolorna

för kvinnlig ungdom och med dem likställda samskolor. Denna utrednings

verkställande hade uppdragits åt rektorn vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm L. M. ^Vrern, hvilken efter on omfattande undersökning

kommit till det resultat, att anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom borde höjas därhän, att bidragen till skolorna kunde utgå med

minst 50 procent högre belopp än förut. I stället för att bidragen enligt

då gällande bestämmelser utginge med 80 kronor för lärjunge och med

högst 3,000 kronor för skola, borde de alltså för framtiden utgå med 45

kronor för lärjunge intill ett maximum af 4,500 kronor för skola. I sammanhang

med redogörelsen för Wferns yttrande och förslag anmälde departementschefen

en af föreståndare och föreståndarinnor vid högre flickoch

samskolor genom utsedda ombud ingifven petition, däri anhölls om

Bill. till Rund. Prof. 1.908. 1 Samt. 1 Afd. 54 Haft. 13

1902 års

proposition.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

sådan förhöjning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, att

högre fiick- och samskola måtte kunna tilldelas statsunderstöd af högst

50 kronor för hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver de förberedande

intill ett maximum af högst 5,000 kronor för hvarje skola, äfvensom

att det bidrag, som af berörda anslag utginge till pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,

måtte kunna höjas till 50 kronor för hvarje lärarinna, som vore medlem

af densamma. Äfvenledes anmälde departementschefen en af styrelsen för

nämnda pensionsinrättning ingifven petition därom, att Kungl. Maj:t ville

för pensionsbeloppens höjande från 400 kronor till 600 kronor af Riksdagen

äska ett anslag, hvarifrån till förmån för de lärarinnor, för eller af

hvilka avgifter erlades till sammanlagdt belopp af 60 kronor årligen, måtte

kunna till pensionsinrättningen anvisas dels ett årligt bidrag af 105 kronor

årligen för en hvar af dem, som före utgången af år 1900 inträdt såsom

delägare, dels ock ett årligt bidrag af 60 kronor för hvarje lärarinna, som

efter. nyssnämnda tid inträdt eller inträdde såsom delägare i pensionsinrättningen.

För egen del uttalade departementschefen den meningen, att i de då

gällande grunderna för tilldelande af understöd från anslaget till högre

skolor för kvinnlig ungdom borde vidtagas vissa ändringar, gående ut,

bland annat, därpå

att statsunderstöd skulle kunna utgå till skola med högst 45 kronor

föi hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver de förberedande, med

iakttagande därvid dels att detta understöd skulle utgå med högst 4,500

kronor föi hvarje skola, dels att skola, som meddelade undervisning i

huslig ekonomi, skulle för detta ändamål kunna tilläggas ett särskilt

understöd af högst 1,000 kronor, för hvilket särskilda- understöd motsvarande

bidrag af kommun eller enskilda donatorer ej skulle erfordras;

att genom intyg af vid skolan anställd legitimerad läkare skulle

styrkas, att anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende till.

t n der visning en så ordnad, att öfveransträngning af lär
jungarna

därigenom icke föranleddes; samt

att lärjungar till det antal, som af Kungl. Maj:t, med hänsyn såväl

till understödets belopp som antalet lärjungar och läsafdelningar vid skolan,

bestämdes, skulle erhålla undervisning i skolan dels kostnadsfritt och dels

mot en årsafgift, som icke öfverstege 50 kronor.

I öfverensstämmelse med departementschefens hemställan beslöt Kungl.

Maj:t föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att i enlighet med de af departementschefen angifna

grunder statsunderstöd finge tilldelas högre skolor för kvinnlig" ungdom

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 81.

och sådana samskolor, som vore upprättade å orter, där allmänt läroverk

tör gossar ej tunnes, samt att ett årligt bidrag linge lämnas till pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,

motsvarande högst 30 kronor för hvar och en af de delägare, som

erlade årsafgift;

dels ock för ifrågavarande ändamål höja anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom med ett belopp af 160,000 kronor, eller från 200,000

kronor till 360,000 kronor.

Med anledning åt denna Kungl. Maj:ts proposition föreslogs i en af %««

två ledamöter af Andra Kammaren, F. Berg och E. Hammarlund, väckt r,^*„

motion sådan ändring i villkoren för erhållande af statsbidrag från anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom, att skyldigheten för statsunderstödd

skola att i viss omfattning meddela undervisning åt lärjungar

kostnadsfritt eller mot nedsatt afgift skulle upphöra. I motiveringen framhålla

motionärerna, att den skyldighet, som dittills ålegat skolorna att

mottaga icke betalande eller halfbetalande elever — att döma af uttalanden

från flick- och samskolornas målsmän — inneburit en belastning af ifrågavarande

skolors budget samt varit en bidragande orsak till det ekonomiska

betryck, hvari dessa skolor befunne sig. Visserligen komme genom ifrågavarande

bestämmelse ett stort antal lärjungar i åtnjutande af högre bildning

mot en ringa afgift eller utan någon afgift alls. Det kunde emellertid

ifrågasättas, huruvida det ej för många af dessa lärjungar varit lika

bra, att icke säga bättre, om de genomginge folkskolan och därpå folkskolans

högre afdelning eller en högre folkskola, samt huruvida ej den

undervisning i tre främmande språk, som i fiick- och samskolorna hide

beslag på deras tid och intresse, mer än väl uppvägdes af den grundligare

undervisning i handarbete och huslig ekonomi, som på folkskolans högre

stadium i stället skulle komma dem till del. Visst vore däremot, att ifrågavarande

skyldighet innebure en synnerligen stor olägenhet föY folkskolan

och en fara för dess utveckling. Så länge nämligen fiick- och samskolorna

vore formligen ålagda att skaffa sig lärjungar ur de samhällsklasser, Indika

eljest för sina barn närmast vore hänvisade till ortens folkskola, så måste

de ovillkorligen medvetet eller omedvetet komma att äfven bland dessa

samhällsklasser utbreda dem föreställningen, att folkskoleundervisningen

under alla omständigheter voro något sämre och ringare, något som man

endast i yttersta nödfall kunde låta sig nöjas med. Denna fara vore så

mycket större, som antalet skolor, hvilka åtnjöte understöd från anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom, i betydande grad varit och fortfarande

vore i stark tillväxt. Detta förhållande syntes gifva anledning

till den frågan, huruvida en dylik utveckling i rent kvantitativt hänseende

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Riksadgens

skrifvelse.

verkligen vore fullt sund och kunde vara förtjänt att af statsmakterna befrämjas.

Skulle det understöd, som borde lämnas de högre flick- och

samskolorna, blifva dessa till verkligt gagn och icke lända folkskoleväsendet

till obotlig skada, så måste det enligt motionärernas mening begränsas

till sådanna skolor, hvilka visat sia: äga lifskraft nog att kunna existera och

draga till sig nödigt antal elever utan den lockelse, som läge i beviljandet

af nedsatta afgifter eller gratis undervisning åt lärjungar på folkskolans

åldersstadium.

I sitt svar å propositionen anförde Riksdagen, bland annat, följande.

Då utlåtande och förslag rörande de allmänna läroverkens organisation

inom kort vore att förvänta från den för ändamålet tillsatta kommitté,

och denna kommitté kunde väntas därvid äfven afgifva förslag om

ordnande eller understödjande af sainskolor å orter, hvilkas folkmängd

icke ansåges betinga bibehållande eller inrättande af allmänna läroverk,

syntes det Riksdagen icke lämpligt att då medgifva, att från ifrågavarande

anslag, hvilket hufvudsakligen syntes böra afse uppmuntrande af

skolor för kvinnlig ungdom, skulle kunna utgå understöd till andra samskolor

än dem, som vid de nya grundernas trädande i tillämpning redan

vore i åtnjutande af statsbidrag från anslaget i fråga.

Kungl. Maj:ts förslag angående ökningen af understödsbeloppen ansåg

sig Riksdagen böra bifalla, men på samma gång ansåg Riksdagen det

behörigt, att grunderna för tilldelande af understöd från anslaget fullständigades

med en bestämmelse, hvarigenom vid statsunderstödd skola

anställd ämneslärarinna med full tjänstgöring garanterades en viss minimilön.

Kungl. Maj:ts förslag, att skola skulle kunna erhålla bidrag till undervisning

i huslig ekonomi utan motsvarande bidrag från kommunens eller

enskilda donatorers sida, vann icke Riksdagens bifall, då enligt Riksdagens

mening bestämmelsen om ett statsunderstödet motsvarande bidrag från

kommuner eller enskilde, såsom innebärande den mest betryggande garantien

för undervisningens ändamålsenliga anordning, icke borde eftergifvas

beträffande någon del af det från ifrågavarande anslag utgående understödsbcloppet.

Kungl. Maj:ts förslag, att den eforus förut åliggande skyldigheten att

i vissa afseenden inspektera skolorna skulle öfverflyttas på skolläkare, fann

Riksdagen icke heller ändamånsenligt, och ansåg Riksdagen fördenskull,

att de i detta afseende förut gällande bestämmelserna borde bibehållas

oförändrade.

Likaså ansåg Riksdagen, att bestämmelsen om skolas skyldighet att

mottaga elever mot nedsatt afgift eller utan afgift borde bibehållas i sin

förutvarande allmännare lydelse, på det att Kungl. Maj:t skulle vara oför
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!. Maj:U Nåd. Proposition N:o 81.

hindrad att efter de i hvarje fall sig företeende omständigheter bestämma

antalet elever, hvilka kostnadsfritt eller emot nedsatt afgift borde vid viss

skola erhålla undervisning.

Riksdagen beslöt godkänna följande grunder för tilldelande af statsunderstöd

åt högre skolor för kvinnlig ungdom och sådana å orter, där

allmänt läroverk för gossar ej funnes, upprättade samskolor, som vid dessa

grunders trädande i tillämpning redan vore i åtnjutande af statsbidrag

från förevarande anslag, nämligen;

a) att skolan, oberäknadt s. k. förberedande klasser, skulle meddela

undervisning i minst fem årsklasser och under senaste tre år, hvarunder

statsunderstöd åtnjutits, hafva haft i medeltal minst 30 lärjungar, tillhörande

sistnämnda årsklasser, eller, beträffande nytillkommande skola,

vid den tid, dä ansökning om statsbidrag gjordes, räkna minst 30 lärjungar

i sistberörda klasser;

b) att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande skulle

lämna bidrag, hvars värde för år räknadt uppginge till minst samma belopp

som statsunderstödet;

c) att åt skola, som i a) nämnts, kunde tilldelas statsunderstöd af

högst 45 kronor för hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver de

förberedande, med iakttagande härvid, dels att detta understöd Unge utgå

med högst 4,500 kronor till hvarje skola, dels att hvarje i a) nämnd skola,

som meddelade undervisning i huslig ekonomi, skulle för detta ändamål

kunna tilläggas ett särskilt understöd af högst 500 kronor;

d) att genom intyg af vederbörande eforalstyrelse blifvit styrkt, ej

mindre att anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende tillfredsställande

och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna

därigenom icke föranleddes, än äfven att legitimerad läkare vore vid

skolan anställd;

e) att ämneslärarinna, som hade sin hufvudsakliga tjänstgöring i

klasserna öfver de förberedande, skulle för 24 timmars undervisning i

veckan under trettiosex läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt

tillfälliga lofdagar inberäknade, erhålla aflöning, uppgående minst till ordinarie

folk skollärarinnas inom samma kommun för åtta månaders tjänstgöring

bestämda lägsta aflöning med inberäknande af naturaförmånerna,

eller,°om ordinarie folkskollärarinna icke vore inom kommunen anställd,

lävsta lagstadgade lön för ordinarie folkskollärarinna, likaledes med inberäknande

af naturaförmånerna, samt för mindre eller större antal läsveckor

eller veckotimmar i proportion härtill;

fj att lärjungar till det antal, som af Kungl. Maj:t bestämdes, skulle

s. 102 Kontrollera mot PDF

190J års

Riksdag.

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

erhålla undervisning i skolan dels kostnadsfritt och dels mot en årsafo-ift

som icke öfverstege 50 kronor; ö ’

g) att årligen berättelse skulle afgifvas om skolans verksamhet; samt

_hj att skolan skulle vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i (ifrigt, som Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva.

Det under e) upptagna villkoret skulle intill år 1909 tillämpas endast

med afseende å statsbidrag till skola, som vid dessa grunders trädande i

tillämpning ej vore i åtnjutande däraf, äfvensom, hvad anginge en vid

nämnda tidpunkt af staten understödd skola, för tilldelande åt densamma

åt statsbidrag till högre belopp, än den då uppbar.

Vidare medgaf Riksdagen, att ett årligt bidrag finge lämnas till

pensionsmrattmngen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlioungdom,

motsvarande högst 30 kronor för hvar och en af de delägare0

som erlade årsafgift. ° ’

. i. Slutligen beslöt Riksdagen att för ifrågavarande ändamål höja anslaget

7/ hf%re skolor för kvinnlig ungdom med ett belopp af 147,500 kronor

eller från 200,000 kronor till 347,500 kronor.

Kungörelse i ämnet utfärdades af Kungl. Maj:t den 13 juni 1902.

låghet med Kungl. Maj :ts därom gjorda framställning beslöt 1903

al s Kiksdag medgifva, att till svenska lärarinnornas pensionsföreninu* måtte

utgå, ett ärligt bidrag af 30 kronor för hvarje lärarinna vid högre skola

tor kvinnlig ungdom eller samskola, som icke vore delägare i pensionslnrättnmgen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom,

med villkor att af eller för henne i pensionsföreningen under näst

toregaende år insatts minst 60 kronor, att berörda bidrag skulle tillo-odoföras

vederbörande lärarinna, samt att pensionsföreningen årligen till

Kungl. Ma]:t afhimnade berättelse öfver föreningens verksamhet och förvaltning.

Till bestridande af såväl detta statsbidrag som det förut pensionsmrättnmgen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig

ungdom beviljade, anvisade Riksdagen ett förslagsanslag med titel: Bidra”

till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor å 19,000

kronor.

Då af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom 10,000 kronor

beräknats komma att från och med år 1903 utgå som^pensionsbidrag, blef

denna summa genom Riksdagens nyss omförmälda beslut att för lärarinnorna

uppföra ett särskildt pensionsanslag lösgjord och disponibel för det

förstnämnda anslagets egentliga ändamål.

1903 års Riksdag hade jämväl att behandla ett annat af Kungl. Maj-t,

tramställdt förslag rörande ändring i de af 1902 års Riksdag fastställda

grunder tor tilldelande af understöd från anslaget till högre skolor för

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

kvinnlig ungdom. Styrelsen för Trollhättans samskola hade nämligen i

en till Kungl. Maj:t ingifven skrift anfört, att samskolan i september

1901 nått den utveckling, att den enligt de då gällande bestämmelserna

var berättigad till understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom. Vid denna tidpunkt — slutet af treårsperioden 1900—1902 —

hade emellertid ej så mycket återstått af berörda anslag, att skolan då

kunnat erhålla bidrag från detsamma. Skolan hade sedan dess fortsatt

sin framgångsrika verksamhet i förhoppning att för åren 1903—1905

kunna komma i åtnjutande af understöd från de medel, som 1902 års

Riksdag väntades komma att anslå till understöd åt flink- och samskolor

för sistnämnda treårsperiod. Då emellertid denna förhoppning genom

1902 års Riksdags beslut att från delaktighet i berörda anslag utesluta

samskolor, som vid 1902 års utgång ej vore i åtnjutande af statsunderstöd,

blifvit besviken, anhöll styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes för 1903

års Riksdag framlägga proposition om ändring uti sistberörda af 1902

års Riksdag fastställda bestämmelse.

Vid föredragning af denna skrift erinrade departementschefen därom,

att anledningen till meromnämnda af 1902 års Riksdag fattade beslut var

den. att utlåtande och förslag rörande de allmänna läroverkens organisation

vore inom kort tid att förvänta från den för ändamålet tillsatta kommittén,

samt att denna kommitté kunde väntas därvid äfven afgifva förslag

om ordnande eller understödjande af samskolor å orter, hvilkas folkmängd

icke ansåges betinga bibehållandet eller inrättandet af allmänna

läroverk. Det sålunda afvaktade kommittébetänkandet hade afgifvits den

K december 1902. Däri hade kommittén, bland annat, dels föreslagit inrättandet

af statssamskolor å ett visst antal orter, dels uttalat önskvärdheten

däraf att kommunala samskolor å vissa andra orter, hvilka enligt

1902 års Riksdags beslut ej vore berättigade till statsunderstöd, måtte

komma i åtnjutande däraf.

Då sålunda det skäl, hvarpå 1902 års Riksdag grundat sitt beslut

att från delaktighet i anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom utesluta

sådana samskolor, som icke redan under år 1902 åtnjutit understöd

från detta anslag, enligt departementschefens mening måste anses förfallet,

hemställde han, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen medgifva, att samskolor

å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, måtte kunna erhålla

understöd af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom enligt

de för sådant understöd stadgade grunder, äfven om de vid samma grunders

trädande i tillämpning icke varit i åtnjutande af statsbidrag från anslaget.

Den för det sålunda föreslagna ändamålet erforderliga ökningen

af ifrågavarande anslag skulle vinnas, därest Riksdagen bifölle Kungl.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Motion inom

Andra Kammaren.

Riksdagens

skrifvelse.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Maj:ts förslag om uppförande af ett särskildt förslagsanslag till pensionering

af lärarinnor vid högre flick- och samskolor. Denna departementschefens

hemställan vann Kungl. Maj:ts bifall.

Den sålunda beslutade propositionen föranledde två ledamöter af Andra

Kammaren, F. Berg och E. Hammarlund, att i en inom kammaren väckt motion

yrka, att Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag om ändring i grunderna för

tilldelande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

icke måtte af Riksdagen bifallas.

I motionen gjordes gällande, bland annat, att de skäl, på hvilka 1902

års Riksdag grundat sitt meromnämnda beslut, ingalunda förfallit genom

det af läroverkskommittén framlagda betänkandet, utan tvärtom genom detsamma

ytterligare vunnit i styrka. Skulle nämligen kommitténs förslag

om upprättande genom statens försorg af 23 samskolor blifva förverkligadt,

måste de mindre städernas rimliga anspråk på statsunderstöd för

sina högre samskolor anses vara i rikligt, mått uppfyllda, och all anledning

att använda det för flickskolorna afsedda anslaget till understöd åt

läroverk af annan art hafva bortfallit. Gjordes detta anslag tillgängligt

äfven för nya privata och kommunala samskolor, skulle anspråken på delaktighet

däri komma att växa i snart sagdt obegränsad utsträckning. Till

stöd härför åberopade motionärerna ett uttalande af chefen för ecklesiastikdepartementet,

hvilken i det 1902 års statsverksproposition bifogade

statsrådsprotokollet påvisat, i hvilken betydande utsträckning de statsunderstödda

skolornas antal ökats, och därvid tillika främhållit, att denna ökning

komme att fortgå, särskildt emedan man kunde vänta uppkomsten af

högre samskolor i mindre städer, köpingar, större stationssamhällen och å

andra mera befolkade platser. Skulle, yttrade vidare motionärerna, staten

åtaga sig att åt hvarje för barn i åldern 9—14 år inrättad samskola, som

räknade 30 lärjungar, fördelade i 5 klasser, gifva ett årligt understöd,

motsvarande 45 kronor för lärjunge, så kunde man vara förvissad därom,

att utvecklingen icke skulle afstanna, förrän man hunnit därhän, att hela

vårt land blifvit öfverspunnet med ett nät af högre samskolor, lika dyrbart

som vårt nuvarande folkskolesystem, men i olikhet med detta afsedt

icke för alla samhällsmedlemmar, utan endast för de mera bemedlade.

Riksdagen gick en medelväg mellan Kungl. Majrts och motionärernas

förslag och medgaf, att samskolor å orter, där allmänt läroverk för gossar

ej funnes, kunde, därest de före utgången af år 1902 fullgjort då gällande

villkor för erhållande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom, erhålla sådant understöd enligt de i nådiga kungörelsen den

13 juni 1902 stadgade grunder, äfven om de vid samma grunders trädande

i tillämpning icke varit i åtnjutande af statsbidrag från anslaget.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

De under slutet af föregående och början af innevarande århundrade

förda förhandlingarna om de allmänna läroverkens organisation berörde i

åtskilliga punkter frågan om de högre flickskolorna. Särskildt gällde detta

spörsmålet om de s. k. småläroverken. Bland de olika förslag, som framställdes

i syfte att rädda deras existens och möjliggöra en utveckling af

desamma, träder så småningom samskoleidén i förgrunden. Denna hade

nämligen under 1880- och 1890-talen vunnit en allmännare utbredning och

tillämpning vid privata och kommunala läroanstalter. Orsaken härtill

var icke i första hand en principiell öfvertygelse om samundervisningens

företräde framför särundervisningen. Snarare vill det af de vid denna

tid förda diskussionerna i frågan synas, som om samskoletankens motståndare

voro i flertalet. Men den hårda verkligheten talade ett mera

öfvertygande språk. A en del mindre orter med ringa lärjungeantal befanns

det för dyrt att uppehålla en särskild skola för gossar och en särskild

skola för flickor, och i följd häraf beslöt man att sammanföra de

båda slagen af lärjungar i en skola och på denna samla de tillgängliga

ekonomiska resurserna. Denna utväg började i synnerhet anlitas, sedan

en mängd pedagogier i början af 1890-talet genom Riksdagens beslut

blifvit indragna. En lösning af småläroverksfrågan i denna riktning föreslog

Kungl. Maj:t Riksdagarna 1887, 1890, 1892 och 1893, men dessa

förslag lyckades lika litet som öfriga förslag rörande om organisation af de

allmänna läroverken vinna Riksdagens bifall.

För 1885 års flickskolekommittés förslag rörande anordnande af samskolor

å vissa orter har i det föregående redogjorts. Detta förslag ledde

emellertid ej till något emedelbart resultat, framför allt på grund af

myndigheternas motstånd mot samundervisningen.

Ett principiellt erkännande från statens sida kom samskoleidén till

del genom 1896 års Riksdags beslut att utsträcka delaktigheten i flickskoleanslaget

till kommunala och privata samskolor. Riksdagens sedermera

fattade beslut att för samskolornas vidkommande begränsa rätten till sådan

delaktighet torde i afsevärd grad hafva påverkats af de förut omnämnda

motionärernas varning för att gynna uppkomsten landet rundt af en mängd

med folkskolorna konkurrerande smärre samskolor.

Frågan om samskolans inordnande i statens undervisningsväsende upptogs

ånyo af 1899 års läroverkskommitté, som, såsom förut omnämnts,

föreslog inrättandet af statssamskolor å 23 orter. I nära öfverensstämmelse

med Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1904 års Riksdag, att 19 mindre

läroverk och pedagogier skulle ombildas till samskolor. Denna ombildning

har sedermera trädt i verkställighet, och allt eftersom densamma fortgått,

Bill. till Rikd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. o4 Hälft% 14

Samskolors

inrättande.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 81.

hafva statsbidragen till flickskolorna å ifrågavarande orter efterhand minskats

för att slutligen helt och hållet indragas.

fTick^oek I ^digare utfärdade cirkulär angående fördelningen af anslaget till

latiukoiornu. högre skolor för kvinnlig ungdom hade Kungl. Maj:t stadgat, att skolorna

skulle under den tid, för hvilken understöd af statsmedel vore beviljadt,

stå under inseende af vederbörande eforalstyrelse och den inspektor, denna

myndighet ägde förordna. Sedan i sammanhang med 1904 års läroverksreform

upprättats en öfverstyrelse för rikets allmänna läroverk, hvilken

enligt den för densamma utfärdade instruktion skulle hafva inseende jämväl

öfver sådana flickskolor och andra enskilda eller kommunala läroanstalter,

hvilka åtnjöte statsunderstöd, föreskref Kungl. Maj:t den 24 november

1905, vid fördelningen af flickskoleanslaget för treårsperioden

1906— 08, att skolorna skulle under den tid, för hvilken understöd af

statsmedel vore beviljadt, stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk och den inspektor, denna myndighet ägde förordna.

I underdånig skrifvelse den 28 oktober 1905 hemställde öfverstyrelsen

manna lära- för rikets allmänna läroverk på anförda skäl om höjning af anslaget till

öorc skolor för kvinnlig ungdom med 53,100 kronor, eller från 347,500

1905. kronor till 400,600 kronor. Tillika påyrkade öfverstyrelsen vissa ändringar

i grunderna för tilldelande af understöd från anslaget i fråga. Sålunda

anförde öfverstyrelsen, att det af 1903 års Riksdag fattade beslut, enligt

hvilket rätten till delaktighet i flickskoleanslaget endast skulle tillkomma

sådana samskolor, som före utgången af 1902 fullgjort då gällande villkor

för erhållande af statsbidrag, varit afsedt att förblifva gällande endast till

dess den nya läroverksorganisationen hunnit blifva fastställd, samt att, då

denna förutsättning vore fylld, det af omförmälda Riksdag stadgade villkoret

för samskolans delaktighet i flickskoleanslaget saklöst kunde bortfalla.

Vidare omförmälde öfverstyrelsen, att de högre flickskolorna å orter,

hvilkas läroverk enligt 1904 års Riksdags beslut skulle ombildas till samskolor,

komme att så småningom indragas. Under denna afvecklingsperiod

skulle det förr eller senare inträffa, att antalet årsklasser och lärjungar

komme att nedgå under det för statsunderstöds erhållande fastställda

minimum. Då det icke vore billigt att fordra, att sådana under

afveckling stadda skolor fullständigt uppfyllde villkor, som vore afsedda

för helt andra förhållanden, syntes en sådan ändring i gällande bestämmelser

önsklig, hvarigenom det för Kungl. Maj:t möjliggjordes att bevilja

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kung!. Majds Nåd. Proposition No 81.

understöd åt ifrågavarande skolor äfven i sådana fall, då villkoret med

afseende på antalet klasser och lärjungar icke vore uppfylldt.

Slutligen erinrade öfverstvrelsen därom, att öfverinseendet öfver statsunderstödda

flickskolor och samskolor uppdragits åt öfverstvrelsen, hvilken

särskildt ålagts tillse, att undervisningen vore ändamålsenligt anordnad,

samt att öfvervaka skolans sundhetsförhållanden och ungdomens fysiska

uppfostran. Häraf synas följa, att det för framtiden borde tillkomma öfverstyrelsen

att utse skolans inspektor, samt att denne borde erhålla det uppdrag,

som enligt gällande bestämmelser ålåge eforus, nämligen att, då

statsunderstöd söktes, utfärda intyg angående do hygieniska anordningarna

vid skolan m. in.

Förut är omnämndt, hurusom Kungl. Maj:t kort tid efteråt uppdrog

åt öfverstyrelsen att utse inspektörer vid ifrågavarande skolor.

Vid underdånig föredragning af öfverstyrelsens skrifvelse anförde

departementschefen, att han biträdde öfverstvrelsens framställning utom i

hvad denna gällde utsträckt rätt för samskolor till delaktighet i flickskoleanslaget.

Departementschefen förklarade sig nämligen ha anledning

antaga, att 1903 års Riksdags beslut angående inskränkning af denna rätt

i viss mån påverkats af förutnämnda, af honom jämte en annan ledamot

af Andra Kammaren vid samma Riksdag väckta motion. De skäl, som

anförts i denna motion, hade fortfarande för departementschefen afgörande

betydelse. Staten borde ej genom understöd bidraga till uppehållandet af

ett obegränsadt antal enskilda samskolor, hvilkas tillkomst och fortvara i

många fall visat sig vara glam dåde på ett konstladt behof samt på ett

oberättigad t sträfvande att enbart af sociala skäl vid undervisningen från

hvarandra afskilja barn från olika lager af samhället. Endast så tillrida

kunde departementschefen tillstyrka en utsträckning af rätten för samskolorna

till delaktighet i det ifrågavarande anslaget, att sådan delaktighet

skulle tillkomma samskolor, upprättade å orter, hvilkas läroverk genom

190-1 års Riksdags beslut underkastats indragning.

De af departementschefen förordade ändringarna i då gällande grunder

för tilldelande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom gingo alltså i hufvudsak ut på

att rätten till erhållande af statsunderstöd skulle utsträckas til! sådana

samskolor, som upprättats å orter, hvilkas läroverk enligt 1904 års

Riksdags och Kungl. Majrts beslut underkastats indragning;

att öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk skulle utse inspektor

vid statsunderstödd skola, samt att denne inspektor — ej, såsom förut

varit bestämdt, eforus — skulle styrka, att anordningarna vid skolan vore

1906 års

proposition.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

i hygieniskt hänseende tillfredsställande och undervisningen så ordnad,

att öfveransträngning därigenom icke föranleddes; samt

att redan befintlig statsunderstödd flickskola å ort, där enligt 1904

års Riksdags och Kungl. Maj:ts beslut statssamskola hölle på att upprättas,

skulle under tiden för statssamskolans utveckling kunna erhålla statsunderstöd,

äfven om de stadgade villkoren i afseende på minimiantalet klasser

och lärjungar ej vore uppfyllda.

Vidare hemställde departementschefen, att anslaget till högre skolor

för kvinnlig ungdom måtte höjas med 32,500 kronor eller från 347,500

kronor till 380,000 kronor.

Kungl. Maj:t aflat proposition i öfverensstämmelse med departementschefens

hemställan.

Motioner inom I anledning af Kungl. Maj:ts sålunda afgifna proposition yrkades i

Riksdagen. motioner, väckta den ena i Första Kammaren af E, Bohnstedt in. fi.

och den andra i Andra Kammaren af J. Widén in. fl., dels att understöd

från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom måtte kunna tilldelas

äfven andra, på orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, inrättade

samskolor än sådana, som före utgången af år 1902 fullgjort då gällande

villkor för erhållande af dylikt understöd, dels att anslaget till högre

skolor för kvinnlig ungdom skulle för ifrågavarande ändamål höjas

med ett belopp af 5,000 kronor utöfver hvad Kungl. Maj:t föreslagit. 1

en tredje af ledamoten af Andra Kammaren E. Räf väckt motion yrkades,

att Riksdagen skulle till Nässjö samskola å extra stat för hvart och ett

af åren 1906—1908 bevilja ett anslag af 1,500 kronor.

Statsutskottet. Beträffande frågan, i hvilken omfattning delaktighet i flickskoleanslaget

skulle tillkomma samskolor, yttrade statsutskottet, att de skäl departementschefen

anfört för vidhållande af den ståndpunkt, Riksdagen år 1903 intagit

i frågan, synts utskottet vara välgrundade. Då staten, som genom sina

högre allmänna läroverk, realskolor och samskolor sörjt för särskilt den

manliga uppväxande ungdomens högre skolbildning, tillika kraftigt understödde

de enskilda försöksläroverken för gossar och de högre flickskolorna,

och jämte kommunerna underhölle icke blott de vanliga folkskolorna utan

äfven, hvarhelst behofvet sådant kräfde, högre folkskolor och fortsättningsskolor,

funnes från statens sida icke anledning att uppmuntra tillkomsten

eller fortbeståndet af privata samskolor, hvilkas undervisningsplan i allmänhet

torde väsentligen sammanfalla antingen med de lägre klassernas

vid de allmänna läroverken, realskolorna och de högre flickskolorna eller

med de högre folkskolornas. Härtill komme, att därest den rätt till understöd

af staten, som på grund af särskilda billighetshänsyn medgifvits vissa

privata samskolor, hvilka före utgången af år 1902 fullgjort dä gällande

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kimgl. Majits Nåd. Proposition

No 81.

villkor för erhållande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom, skulle utsträckas äfven till senare tillkomna eller framdeles uppkommande

sådana skolor, kostnaden härför tvifvelsutan skulle blifva synnerligen

afsevärd och vida öfverstiga det belopp af 5,000 kronor, årligen,

hvarmed de nämnda motionärerna ansett berörda anslag böra höjas. Utskottet

förordade Kungl. Maj:ts framställning i denna del.

Sex ledamöter af utskottet yrkade sådan ändring i utskottets hemställan,

’ att statsunderstöd skulle kunna tilldelas samskolor, hvilka upprättats

å orter, där allmänt läroverk för gossar ej funnes, äfvensom åt sådana

samskolor, som komme att upprättas å orter, hvilkas läroverk enligt 1904

års Riksdags och Kungl. Maj:ts beslut underkastats indragning.

Beträffande den andra åf Kungl. Maj:t föreslagna ändringen, afseende

inspektionen öfver ifrågavarande skolor, förklarade utskottet sig icke öfvertygadt

om ändamålsenligheten af att för de högre flickskolorna och samskolorna

inspektionen ordnades på annat sätt än för de allmänna läroverken,

hvilkas inspektörer fortfarande utsåges af eforalstyrelserna. På grund häraf

afstyrkte utskottet Kungl. Maj:ts förslag i förevarande punkt och tillstyrkte

bibehållandet af de i detta afseende då gällande bestämmelser.^ Reservation

anmäldes af sex utskottsledamöter, som förordade bifall till Kungl. Maj:ts

förslag.

1 öfriga punkter tillstyrkte utskottet Kung]. Maj:ts förslag.

Första Kammaren beslöt i fråga om samskolors rätt till delaktighet i

flickskoleanslaget i öfverensstämmelse med den förstnämnda reservationen

och i fråga om inspektionen öfver skolorna i öfverensstämmelse med utskottets

förslag. .

Andra Kammaren beslöt i fråga om samskolors rätt till delaktighet i

flickskoleanslaget i öfverensstämmelse med utskottets förslag och i fråga

om inspektionen öfver skolorna i öfverensstämmelse med den sistnämnda

reservationen, d. v. s. i båda fallen i öfverensstämmelse med den kungl.

propositionen

I

öfrigt bifölls utskottets förslag.

Vid den gemensamma

segrade

voteringen

i den senare frågan Första Kammaren.

grunder

den förra frågan Andra

alltså godkänt följande

skolor

Kammaren och

Riksdagen hade

statsunderstöd åt högre skolor för

skolor, hvilka upprättats å orter,

nes, och före utgången af år 1902 fullgjort då ö

laude af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom,

äfvensom åt sådana samskolor, som upprättades å orter, hvilkas läroverk

kvinnlig ungdom samt

där allmänt läroverk för gossar

för tilldelande af

åt sådana samej

fun
-

rällande villkor för erhål
-

Riksdagen»

beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kung1. Maj:ts Narf. Proposition N:o 81.

enligt 1904 års Riksdags och Kungl. Maj:ts beslut underkastats indrao-ning

nämligen: *

a) att skolan, oberäknad! så kallade förberedande klasser, skulle meddela

undervisning i minst fem årsklasser och under senaste tre år, hvarunder

statsunderstöd åtnjutits, hafva haft i medeltal minst 30 lärjungar,

tillhörande sistnämnda årsklasser, eller, beträffande nytillkommande skola,

vid den tid, då ansökning om statsbidrag gjordes, räkna minst 30 lärjungar

i sistberörda klasser;

b) att kommun eller enskilda donatorer till skolans uppehållande skulle

lämna bidrag, hvars värde för år räknadt uppginge till minst samma belopp

som statsunderstödet;

c) att åt skola, som i a) nämnts, kunde tilldelas statsunderstöd af

högst 45 kronor för hvar och en af dess lärjungar i klasserna öfver de

förberedande, med iakttagande härvid, dels att''detta understöd skulle ut«&

med högst 4,500 kronor till hvarje skola, dels att hvarje i a) nämnd skofa,

som meddelade undervisning i huslig ekonomi, skulle för detta ändamål

kunna tilläggas ett särskildt understöd af högst 500 kronor;

d) att genom intyg åt vederbörande eforalstyrelse blifvit styrkt, ej

mindre att anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende tillfredsställande

och undervisningen så ordnad, att''öfveransträngning af lärjungarna

därigenom icke föranleddes, än äfven att legitimerad läkare vore

vid skolan anställd;

e) att ämneslärarinna, som hade sin hufvudsakliga tjänstgöring i klasserna

öfver de förberedande, skulle för 24 timmars undervisning i veckan

under trettiosex läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfällig

lofdagar inberäknade, erhålla aflöning, uppgående minst till ordinarie folkskollärarinnas

inom samma kommun för åtta månaders tjänstgöring bestämda

lägsta aflöning med inberäknande af naturaförmånerna felley om

ordinarie folkskollärarinna icke vore inom kommunen anställd, lägsta’lagstadgade

lön för ordinarie folkskollärarinna, likaledes med inberäknande

af naturaförmånerna, samt för mindre eller större antal läsveckor eller

veckotimmar i proportion härtill;

f) att lärjungar till det antal, som af Kungl. Maj:t bestämdes, skulle

erhålla undervisning i skolan dels kostnadsfritt och dels mot en årsafirift

som icke öfverstege 50 kronor;

g) att årlig berättelse skulle afgifvas om skolans verksamhet; samt

h) att skolan skulle vara underkastad den kontroll och de bestämmelser,

som Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva.

Härjämte förklarade Riksdagen: 1) att åt redan befintlig, statsunderstöda

flickskola å ort, där enligt 1904 års Riksdags och Kungl. Maj:ts

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 81.

beslut, statssamskola upprättades, finge, äfven om det under a) upptagna

villkoret icke vore uppfylldt, tilldelas statsunderstöd under statssamskolans

utveckling, efter hvars slutliga genomförande understöd ej vidare finge

utgå; 2) att det under e) upptagna villkoret skulle intill år 1909 tillämpas

endast med afseende å statsbidrag till skola, som vid 1902 års utgång

ej var i åtnjutande däraf, äfvensom hvad anginge en vid nämnda tidpunkt

af staten understödd skola, endast för tilldelande åt densamma af

statsbidrag till högre belopp än den då uppbar; samt 3) att understöd

icke finge för samma skola beviljas både från anslaget till understöd

åt enskilda läroverk och från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom.

Anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom höjdes i sammanhang

härmed af Riksdagen från 347,500 kronor till 380,000 kronor, eller med

32,500 kronor.

På Kungl. Maj:ts förslag höjde 1906 års Riksdag den lägsta lagstadgacle

lönen för ordinarie folkskollärarinna från 7 00 kronor till 900 kronor, tm och tm.

Denna allmänna lönereglering föranledde åtskilliga kommuner, företrädesvis

i städerna, att höja de där anställda ordinarie folkskollärarinnornas löner

med afsevärda belopp. Då enligt 1902 och 1906 årens Riksdagars beslut

de vid de statsunderstödda fiick- och samskolorna anställda ämneslärarinnorna

med full tjänstgöring skulle erhålla aflöning, uppgående minst till

ordinarie folkskollärarinnas inom samma kommun bestämda lägsta aflöning,

med inberäknande af naturaförmånerna, medförde den allmänna löneregleringen

för de ordinarie folkskollärarinnorna en afsevärd höjning af lönerna

för ämneslärarinnorna vid nämnda flack- och samskolor. På grund häraf

inkommo representanter för en mängd dylika skolor till Kungl. Maj:t med

framställningar, däri sökandena, under förklarande att skolorna icke kunde

med då utgående statsunderstöd bära den ökade utgift, som af denna löneförhöjning

förorsakades, anhöllo om ökade understödsbelopp, motsvarande,

tillsammans med kommunernas lika stora bidrag, skolornas af nyss angifna

orsak ökade utgiftsuumma. Med anledning häraf föreslog Kungl. Maj:t i

nådig proposition 1907 års Riksdag att på extra stat för år 1908 bevilja

ett anslag af 156,000 kronor att utgå med ena hälften år 1907 och andra

hälften år 1908, för att användas som bidrag till bestridande af de ökade

utgifter, som de högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, hvilka

åtnjöte understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, förorsakades

i följd af 1906 års Riksdags äfvensom vederbörande kommuners

beslut om höjning af minimilönen för ordinarie folkskollärarinna, dock

under villkor att kommunen eller enskilda donatorer för samma ändamål

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

lämnade bidrag, hvars värde, för år räknadt, uppginge till minst samma

belopp som statens tilläggsunderstöd.

Riksdagen beslöt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts

förslag med tilläggande af bestämmelserna, att det ifrågavarande tilläggsunderstödet

uteslutande skulle användas till förbättring i lönerna för de

lärarinnor, som tjänstgjorde i klasserna öfver de förberedande, samt att

skola, som ville komma i åtnjutande af tilläggsunderstöd, skulle vara underkastad

det af Riksdagen förut fastställda villkor i afseende å lärarinnornas

minimiaflöning.

I skrifvelsen hänvisade Riksdagen till sitt i annat sammanhang gjorda

uttalande angående önskvärdheten af en gemensam plan för användningen

af de olika till privata läroanstalter beviljade anslagen. För detta Riksdagens

uttalande skall jag längre fram närmare redogöra.

nering.

staieM"m,lg I det föregående har omnämnts, att 1896 års Riksdag på Kungl. Maj:ts

till lärarinnor- förslag medgaf, att af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom ett

na>eri"n''°~ ärligt bidrag finge lämnas till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom, motsvarande högst 10 kronor för en

hvar af de delägare, som erlade årsafgift, att detta bidrag af 1902 års

Riksdag höjdes till 30 kronor, äfvensom att 1903 års Riksdag, med återkallande

af detta medgifvande, under riksstatens tionde hufvudtitel uppförde

ett förslagsanslag å 19,000 kronor till bidrag till pensionering af

lärarinnor vid högre flick- och samskolor, af hvilket anslag bidrag af högst

30 kronor för lärarinna skulle kunna lämnas till såväl pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom som ock till

Ö Ö o C?

svenska lärarinnornas pensionsförening.

År 1905 beslöt Riksdagen i anledning af en inom Första Kammaren

väckt motion, att ett årligt bidrag af högst 60 kronor skulle utgå till

hvarje vid högre skola för kvinnlig ungdom eller högre samskola anställd

lärarinna, som ägde delaktighet vare sig i pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller i svenska lärarin
-

nornas pensionsförening, med villkor att af eller för henne i endera af

dessa pensionsanstalter under nästföregående år insatts minst 60 kronor.

I sammanhang härmed höjde Riksdagen förslagsanslaget till bidrag till

pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor med 21,000 kronor

eller från 19,000 kronor till 40,000 kronor.

Resestipendier

åt lärarinnor

m. fl.

Äfven några andra för den högre kvinnobildningen utgående statsanslag

vill jag hår omförmäla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KiOiffl. Maj''M Nåd. Proposition N:o SL 14 •>

På framställning af Kungl. Maj:t beviljade 1900 års Riksdag på extra

stat för år 1901 ett anslag af 6,000 kronor till resestipendier åt föreståndarinnor

och lärarinnor vid högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor

under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna godt

föreskrifva. Samma belopp beviljades sedermera för enahanda ändamål al

Riksdagarna åren 1901—1906. '' I 1907 års statsverksproposition föreslog

Kungl. Maj:t Riksdagen att till resestipendier åt föreståndarinnor och föreståndare

samt lärarinnor och lärare vid högre läroverk för kvinnlig ungdom

och enskilda samskolor äfvensom privata lärarinneseminarier på extra

stat för år 1908 anvisa ett belopp af 10,000 kronor. Denna framställning

blef af Riksdagen bifallen.

Till omkostnaderna för den högre kvinnobildningen torde jämväl höra Resestipendier

räknas det af 1907 års Riksdag på extra stats för år 1908 anvisade belopp

å 2,000 kronor dels till resestipendier dels ock till understöd vid fort- m. m.

satta studier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid lärarinneutbildningsanstalter

i huslig ekonomi äfvensom åt skolkökslärarinnor vid andra läroanstalter.

Slutligen bör ock omnämnas, att 1907 års Riksdag medgifvit, att vissa understöd åt

lärarinnor vid flickskolor, som i följd af 1904 års Riksdags beslut om inrättande

af samskolor i åtskilliga städer indragits eller komma att indra- rinner,

gas, må från den tid, deras anställning vid skolorna af nyssnämnda anledning

upphört, kunna komma i åtnjutande af stadsunderstöd hvardera till

ett belopp af högst 400 kronor för år räknadt, att utgå under förutsättning

att vederbörande kommun i hvarje fall lämnade understöd till minst

lika stort belopp. För detta ändamål beslöt Riksdagen å allmänna indragningsstaten

uppföra ett förslagsanslag af 4,000 kronor.

Jag öfvergår härefter till en redogörelse för tillkomsten och den suc- Enskilda

cessiva ökningen af statsanslaget till understöd åt enskilda läroverk. läroverk.

Vid 1874 och 1875 årens Riksdagar väcktes i Andra Kammaren motioner Motioner vid

därom, att Riksdagen skulle anvisa ett förslagsanslag å 12,000 kronor att

enligt vissa angifna grunder användas till understöd åt enskilda läroverk, dagar.

Som skäl för dessa förslag anfördes i hufvudsak, dels att de enskilda läroverken

beredde staten en lättnad i omkostnaderna för undervisningsväsendet,

dels ock att dessa läroverk, som kunde utveckla sig under friare former,

bidroge till vinnendet af en rikare och mångsidigare pedagogisk erfarenhet.

De ifrågavarande motionerna blefvo emellertid af Riksdagen afstadna.

O CD CJ

Sik. till Biksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 A/d. 54 Raft. 10

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 81.

Motion vid

1S8S års Riksdag.

1889 års

proposition.

Under de förhandlingar, som vid slutet af föregående århundradet

fördes angående de allmänna läroverkens organisation, uttalades af derå

den tanken, att läroverksfrågan vore eu praktisk fråga, som ej kunde lösas

genom teoretiska diskussioner, utan att man måste lita till erfarenheten

för att kunna komma fram till den råtta lösningen. I anslutning till

denna tanke hemställdes uti en vid 1888 års Riksdag inom Första Kammaren

väckt motion, att Riksdagen skulle för år 1889 till Kungl. Maj:ts disposition

ställa ett förslagsanslag af 15,000 kronor eller ock medgifva Kungl. Maj:t

att af besparingarna å de allmänna läroverkens stat disponera motsvarande

belopp för att, på de villkor Kungl. Maj:t ville bestämma, användas

vid ett eller annat därför lämpligt enskildt läroverk till anställande af

sådana undervisningsförsök, som kunde vara till gagn för lösningen, på

erfarenhetens väg, af den viktiga undervisningsfrågan.

Motionen blef af Riksdagen afslagen hufvudsakligen af den grund, att

lösningen af läroverksfrågan i dess helhet, med hvilken motionen hade ett

visst sammanhang, då antogs vana nära förestående.

Sedan underdåniga ansökningar om statsbidrag inkommit dels från

föreståndaren för Praktiska arbetsskolan för barn och ungdom, sedermera

kallad Palmgrenska samskolan, dels ock från föreståndarna för f. d.

Beskowska skolan, föreslog Kungl. Maj:t i 1889 års statsverksproposition

Riksdagen

medgifva,

att af reservationerna å anslagen till de allmänna

läroverken, så länge desamma därtill lämnade tillgång, måtte få användas

ett belopp af högst 15,000 kronor årligen till understöd åt enskilda läroverk

af sådan art som de nyss nämnda, hvilka däraf visat sig förtjänta,

allt under de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna godt för

hvarje sådant läroverk föreskrifva. Till det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden yttrade departementschefen

i denna fråga, bland annat, att för utvecklingen af ett lands undervisningsväsen

försök på olika håll måste göras med tillämpning af de pedagogiska

idéer, som alltjämt framstode med yrkande att blifva förverkligade samt med

löfte om en därigenom vunnen snabb och säker förbättring af uppfostran och

undervisning. Skulle emellertid försök af nämnda slag lyckas, fordrades

det, att deras ledare drefves därtill af öfvertygelsens värme och hänförelse

samt ägde den mera obundna myndighet icke blott med afseende

på läroverkets hela organisation utan äfven beträffande val af lärarpersonal,

arbetstid m. m., som endast kunde tillkomma föreståndare för privata läroanstalter.

Men skulle pålitliga frukter af gagn för ett helt lands undervisningsväsen

skördas af dylika försök med olika läsordningar, undervisningsmetoder

och organisationsformer, så måste de erhållna resultaten af

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungi: Maj.is Nåd. Proposition N:o 81.

en tillräcklig erfarenhet fastställas för att opartiskt bedömas samt säker

kännedom vinnas om de medel och omständigheter, hvarigenom och hvarur

berörda resultat framgått. Departementschefen framhöll jämväl, att i synnerhet

i vårt land, där den högre undervisningen för den manliga ungdomen

vore så godt som kostnadsfri, privata läroverk med sagda uppgift

måste föra en bekymmersam tillvaro och näppeligen kunna under längre

tid uppehållas utan statens bistånd. Vidare anfördes, att utgifterna för

statens läroverk, särskild! de i hufvudstaden, skulle komma att stiga icke

obetydligt, om talrikt besökta privata läroverk, såsom f. d. Beskowska skolan

och Praktiska arbetsskolan, nödgades upphöra eller inskränka sin verksamhet.

Äfven ur rent ekonomisk synpunkt kunde det därför blifva eu

vinst för staten, om den genom ett jämförelsevis mindre bidrag kunde

upprätthålla dylika skolor samt medverka därtill, att den däri meddelade

uppfostran och undervisning blefve fastare, bättre och mer fruktbringande.

Statsutskottet uttryckte sin sympati för propositionens syfte, men afstyrkte

densamma under hänvisning till läroverksfrågans väntade lösning. Som

kamrarna stannade vid olika beslut, förföll frågan.

År 1890 föreläde Kungl. Maj:t Riksdagen proposition angående ändrade

bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken och pedagogierna,

hvarvid det förslag angående understöd åt enskilda läroverk, som

framlagts för 1889 års Riksdag ånyo underställdes Riksdagens pröfning.

Frågan om understöd åt enskilda läroanstalter upptogs jämväl i en inom

Andra Kammaren vackt motion, däri yrkades, att Riksdagen skulle till

Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 20,000 kronor för att därmed

understödja sådana enskilda läroverk, där gossar erhölle undervisning till

studentexamen.

Riksdagen, som afslog de viktigaste punkterna i läroverkspropositionen,

medgaf emellertid, att, enligt de närmare bestämmelser Kung!. Maj:t kunde

finna lämpligt föreskrifva, af reservationerna å anslagen till de allmänna

läroverken finge användas ett belopp af högst 20,000 kronor årligen till

understöd åt enskilda läroverk, hvilka förberedde till studentexamen.

Det af Riksdagen sålunda anvisade beloppet fördelades på f. d. Beskowska

skolan i Stockholm och Fjellstedtska skolan i Uppsala med 6,000

kronor åt hvardera samt Palmgrenska sa mskolan i Stockholm med 8,000

kronor, allt för läsår räknadt.

Vid 1897 års Riksdag föreslogs i två lika lydande motioner, väckta

den ena i Första Kammaren af F. Wachtmeister och den andra i Andra

Kammaren af H. Hamilton, att Riksdagen måtte å extra stat för 1898

till Kung!. Maj:ts disposition ställa ett belopp af 100,000 kronor, att,

1890 års

läroverksproposition
-

Motioner vi

1807 års

Riksdag.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

under vissa angifva villkor och bestämmelser, med minst 15,000 kronor

tilldelas sådana för manlig eller både manlig och kvinnlig ungdom afsedda,

redan befintliga privata läroverk, som beredde till mogenhetsexamen,

och som i fråga om organisation och arbetssätt åsyftade att

tillämpa och pröfva nya former och metoder för undervisningen. I

motionerna anfördes bland annat, att enskilda högre läroanstalter utgjorde

en väsentlig och viktig länk i landets undervisningsväsen. Sedan de

allmänna läroverken vunnit den fasta och likformiga organisation, hvilken

för dem som statsinstitution vore naturlig, kunde de ej utan olägenheter

i vidsträcktare män användas som försöksanstalter, där nva arbetsplaner

och lärometoder kunde till sitt praktiska värde pröfvas. För sådana

försök fordrades bekvämare yttre former, än som lämpligen kunde medgifvas

de offentliga läroverken, äfvensom större frihet i valet af lärarpersonal,

än som vore förenlig med offentlig anställning. De rön, som i

enskilda anstalter gjordes, kunde sedan komma de allmänna läroverken

till godo och vore för dem lika värdefulla, vare sig de försökta nyheterna

befunnes icke kunna bestå profvet och därför måste afvisas ur

den pedagogiska diskussionen eller de visade sig förtjänta af vidare tillämpning

äfven i statens skolor. I diskussionen om läroverksfrågan framställdes

en mängd yrkanden på förändringar, hvilka emellertid tills vidare

väsentligen vore teorier — mer eller mindre väl grundade på olika psykologiska,

socialpolitiska eller praktiska åskådningssätt, men i vårt land opröfvade

eller ännu ej tillräckligt pröfvade. Och sannolikt syntes, att läroverksfrågan

aldrig skulle kunna vinna ens en provisorisk lösning, så länge blott teorier

och meningar stode emot hvarandra. Det måste därför ligga alla om

hjärtat, såväl försvararna af det bestående som reformvännerna, att genom

förberedande pröfning, utförd i tillräckligt stor skala, under tillräcklig

tid och under våra förhållanden, få utrönt, hvad som kunde vara bäst

och lämpligast.

Statsutskottet ansåg i likhet med motionärerna önskvärdt, att enskilda

skolor funnes, vid hvilka nya anordningar med afseende på undervisningen

kunde pröfvas, samt att det följaktligen borde ligga i statens intresse att,

där så behöfdes, understödja de enskilda skolor, som gjort sig däraf förtjänta.

Utskottet ville ej heller förneka, att de medel, som då vore för

ifrågavarande ändamål tillgängliga, måhända vore väl knappa, men afstyrkte

likväl motionerna, enär villkoren för åtnjutande af understöd från det

ifrågasatta anslaget borde närmare bestämmas, än hvad motionärerna föreslagit.

Motionerna vunno ej heller Riksdagens bifall.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Följande år föreslog Kungl. Magt Riksdagen att, med återkallande

förutnämnda medgifvande om användning af reservationerna å anslagen

till de allmänna läroverken, anvisa ett särskilt förslagsanslag af högst

40.000 kronor till understöd åt enskilda läroverk att, enligt de närmare

bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva, utgå med högst

12.000 kronor åt sådana läroverk, som förberedde till mogenhetspröfning,

och högst 4,000 kronor åt sådana, som motsvarade femklassiga allmänna

läroverk med tillägg af eu särskild afslutningskurs.

1 sitt yttrande till vederbörande ststsrådsprotokoll omnämner föredragande

departementschefen, bland annat, att styrelsen för Uppsala enskilda

läroverk i gjord underdånig ansökning om statsbidrag till skolan

ifrågasatt vissa villkor för statsunderstöds åtnjutande, såsom att skolans

räkenskaper skulle granskas af offentlig myndighet, att skolan skulle meddela

undervisning åtminstone till det kunskapsmått, som inhämtades i statsläroverkens

fem lägre klasser, och äga ett ej alltför obetydligt lärjungeantal,

samt att eu viss procent af lärjungarna skulle få undervisning mot

betydligt nedsatt afgift eller utan afgift. Däremot kunde det icke anses

lämpligt, att statsanslaget gjordes beroende af motsvarande anslag från

lokala myndigheter eller enskilda, åtminstone försåvidt man fäste sig vid

de enskilda skolornas betydelse som försöksläroverk, enär de såsom sådana

verkade icke för fyllande af lokala behof utan i statens intresse. Beträffande

de sålunda ifrågasatta villkoren för åtnjutande af statsunderstöd

yttrade departementschefen, att dessa villkor syntes honom vara af mindre

betydelse för det därmed afsedda ändamålets vinnande, hvarför det torde

vara lämpligare att, såsom dittills skett, öfverlåta åt Kungl. Maj:t att fastställa

de villkor för meddeladt understöd, som i särskilda fall kunde befinnas

erforderliga.

Riksdagen yttrade i sitt svar a propositionen, att Riksdagen förutsatt,

att Kung]." Magt i hvarje särskilt fall komme att meddela de närmare

bestämmelser, som kunde finnas erforderliga, men likväl förmenade, att

beviljande af understöd städse borde vara beroende af särskild af Kungl.

Maj:t företagen pröfning af lämpligheten i de nya undervisningsformer

och metoder, som vore afsedda att tillämpas vid läroverken i fråga. Såväl

härom som rörande prutningen af läroverkets behof åt understöd ansåg sig

Riksdagen vid anslagets beviljande böra meddela särskild bestämmelse.

Riksdagen beslöt på det sättet bifalla, den kung], propositionen, att Riksdagen,

med återkallande af det förut omförmälda medgifvandet om användning af

reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken, under riksstatens

åttonde hufvudtitel till understöd åt enskilda läroverk, hvilkas under
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

visningsformer och metoder af Kungl. Maj:t pröfvades lämpliga, uppförde

ett förslagsanslag af högst 35,000 kronor att, sedan i fråga om läroverk

förlagdt i hufvudstaden direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk,

och eljest vederbörande eforalstvrelse efter granskning af läroverkets

räkenskaper vitsordat, att läroverket vore i behof och gjort sig förtjänt

af sådant understöd, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t kunde

Unna lämpligt föreskrifva, utgå med högst 9,000 kronor åt sådana läroverk

som förberedde till mogenhetspröfning, och högst 3,000 kronor åt

sådana, som motsvarade femklassiga allmänna läroverk med tillägg af eu

särskild afslutningskurs.

Af det sålunda anvisade anslaget beviljades under de följande åren

understöd åt följande läroverk: Beskowska skolan och Palmgrenska Barnskola»

hvardera 9,000 kronor, Fjellstedtska skolan 7,000 kronor, samt

Stockholms nya samskola, Uppsala enskilda läroverk och Eslöfs enskilda

elementarskola för gossar hvardera 3,000 kronor, utgörande tillhopa 34,000

kronor.

°pomon.ro'' Sedan representanter för enskilda läroverk under år 1901 inkommit

med underdåniga ansökningar om statsunderstöd till ett sammanlagdt belopp,

vida öfverskridande det för ändamålet beviljade anslaget, föreslog

Kungl. Maj:t 1902 års Riksdag att höja anslaget till understöd åt enskilda

läroverk med 25,000 kronor samt medgifva, att från anslaget finge, enligt

de bestämmelser Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela, utgå understöd

dels åt enskilda läroverk, hvilkas undervisningsformer och metoder af

Kungl. Maj:t pröfvades lämpliga, med högst 9,000 kronor åt sådana läroverk,

som förberedde till mogenhetspröfning, och högst 3,000 kronor åt

sådana, som motsvarade femklassiga läroverk med tillägg af en särskild

afslutningskurs, dels ock åt seminarieknrser, hvilka afsåge utbildande af

lärarinnor för högre flickskolor, samskolor och familjer, med högst 1,500

kronor för hvarje läsafdelning.

Angående ifrågavarande seminariekurser anföres i det propositionen

bilagda statsrådsprotokollet, att behofvet af lärarinnor under de senare

åren så tillväxt, att högre lärarinneseminariet med sitt begränsade elevantal

ej kunde tillfredställa detsamma. Närmast kunde då ifrågasättas

att upprätta ett nytt högre lärarinneseminarium, och fråga härom hade

äfven varit väckt, bland annat af den år 1885 tillsatta fiickskolekommittén.

Men då ännu återstode åtskilligt att göra — i synnerhet att anskaffa ändamålsenliga

lokaler — för att sätta det redan befintliga högre lärarinneseminariet i

stånd att på ett tillfredsställande sätt utöfva sin verksamhet, så syntes

frågan om upprättande af ett nytt sådant ännu en tid böra anstå. ’ Det

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In Nåd. Proposition -N:o 81. 119

syntes därför vara af vikt för staten att under tiden uppmuntra cell understödja

enskilda sträfva,liden till fyllande af det ifrågavarande behofvet.

Den kungl. propositionen blef af Riksdagens bifallen.

Det sålunda förhöjda anslagsbeloppet, 60,000 kronor, fördelades på

elfva läroanstalter, af hvilka fyra åtnjöto 0,000 kronor, tre 4,000 kronor

och fyra 3,000 kronor hvardera.

Sedan under år 1904 styrelser och föreståndare för tio enskilda läro-ffffy%ffi|^fff

verk gjort underdånig framställning, gående ut bland annat därpå, attaUmännaiaroläroverk,

som förberedde till studentexamen, måtte kunna erhålla under-'',*£„

stöd med högst 15,000 kronor och läroverk, som motsvarade sexklassig temier mc.

realskola, i proportion därefter, anbefalldes öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk genom nådigt beslut den 31 mars 1905 att verkställa utredning

angående beloppet af det understöd af statsmedel till enskilda

läroverk, som ansåges erforderligt, samt de villkor, som borde uppställas

för dylikt understöds åtnjutande.

Den sålunda infordrade utredningen afgaf öfverstyrelsen den 28 september

1906, därvid öfverstyrelsen anförde bland annat, att flera af de ifrågavarande

enskilda läroverken arbetade under ganska tryckande ekonomiska omständigheter.

De löner, som kunnat utbetalas åt föreståndare och lärare, hade i

de flesta fall varit knappa. Medel hade saknats att åt skolorna förvärfva

tillfredsställande lokaler, tidsenlig inredningsmateriell och behöflig materiell

för undervisningen. Man måste dessutom vänta sig, att kostnaderna för

skolorna under den närmaste framtiden skulle ytterligare stegras, icke

minst genom återverkan af förändringar i fråga om de allmänna läroverken,

hvilka direkt eller indirekt stode i samband med den nya läroverksorganisationen.

Då nämligen genom löneregleringen för lärarna vid

sistnämnda läroanstalter lönerna blifvit icke obetydligt höjda, måste konkurrensen

om dugliga lärarkrafter medföra en höjning af aflöningen äfven

för lärarna vid de enskilda läroverken. Och då de läroverksbyggnader,

hvilka mångenstädes planlades eller vore under uppförande, särskildt såsom

eu följd af många mindre, allmänna läroverks utvidgning till sexklassiga

real- eller samskolor, i allmänhet byggdes med större hänsyn till

hygienens och undervisningens kraf, än förut plägat vara fallet, syntes

detta förhållande komma att medföra, att äfven de enskilda skolorna till

sina lärjungars bästa mera än förut måste tänka på att tillgodose de

nämnda krafvel!. Då slutligen de nya undervisningsplanerna för de allmänna

läroverken gåfve föreskrifter om en undervisning, hvilken kräfde,

att läroverken förfogade öfver eu ändamålsenlig och rikhaltig undervisningsmateriel!

för olika ämnen, kunde det väntas, att denna omständighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

12Q

Kun yl. Mnj.ts Nåd. Vroposition N:o 81.

skulle orsaka, att äfven de enskilda skolorna bättre än förut måste tillgodose

undervisningen från ifrågavarande synpunkt.

Af det anförda syntes framgå, att de nämnda skolorna, åtminstone

vissa af dem, hade behof af förhöjda statsunderstöd, Indika syntes böra

bestämmas med hänsyn därtill, att skolorna måtte kunna uppehållas på

ensidigt hög ståndpunkt med afseende på lärarnas duglighet, lokalernas

och materiellens ändamålsenlighet o. s. v. Betydelsen häraf vore så mycket

större, som dessa skolor vore afsedda att utgöra försöksanstalter, vid Indika,

emedan skolorna arbetade under friare former än de allmänna läroverken,

försök med nya undervisningsformer och metoder lättare än vid dessa

kunde underkastas pröfning.

Slutligen borde i detta sammanhang erinras därom, att de kostnader,

ifrågavarande skolors understödjande orsakade statsverket, i själfva verket

kompenserades genom minskning i utgifterna för de allmänna läroverken.

Detta framginge bland annat däraf, att antalet ynglingar och gossar, tillhörande

klasser öfver de förberedande, Indika uti ifrågavarande skolor åtnjutit

undervisning läsåret 1905—1906, uppgått till 1,114, ungefärligen

motsvarande antalet lärjungar i två af de största högre allmänna läroverken.

På grund af det sålunda anförda funne öfverstyrelsen önskligt, att

framställning gjordes till 1907 års Riksdag rörande ökning af högsta beloppet

af det understöd, som kunde utgå till de särskilda skolorna af

ifrågavarande slag. Med afseende på det belopp, som borde ifrågasättas,

hölle styrelsen före, att för skolor, som förberedde till studentexamen, det

högsta understödsbeloppet borde sättas till 15,000 kronor, hvilken summa

varit föreslagen under tider, då utgifterna för en skolas skötsel i flera

afseenden varit mindre än nu.

öfverstyrelsen funne emellertid, att eu skola först då borde kunna

ifrågakomma till erhållande af ett understöd, uppgående till det nämnda

beloppet, när den såväl i andra afseenden som med hänsyn till lärjungeantalet

hunnit en viss utveckling. För en bestämmelse i sistnämnda hänseende

talade bland annat den omständigheten, att den minskning i statens

kostnader för de allmänna läroverken, som orsakades därigenom, att ifrågavarande

enskilda skolor mottoge lärjungar, Indika annars skulle tillhöra

statsläroverken, vore beroende af nämnda lärjungars antal.

Då det ifrågasatta högsta beloppet, 15,000Bannor, borde förbehållas

skolor, som förberedde till mogenhetsexamen, syntes en bestämmelse önsklig

i sådant syfte, att skolan först då kunde erhålla detta understöd, när

dess gymnasium, särskilt för sig, uppnått ett lärjungeantal, som kuride

anses berättiga till så stort understöd.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kunyl. Majits JSäd. Proposition N:o 81.

Öfverstyrelse]! tänkte sig, att det sålunda uttalade önskemålet kunde

vinnas genom följande bestämmelser: Statsunderstödet utginge med högst

KO kronor för hvarje lärjunge i klasser öfver de förberedande, dock så att

det för ett läroverks gymnasium, särskildt för sig, högst kunde uppgå till

Ö,000 kronor och för det öfrig» läroverket, särskildt för sig, högst till 9,000

kronor. För att ett läroverk i enlighet med dessa grunder skulle kunna

erhålla ett understöd af 15,000 kronor, måste det i gymnasialklasserna —

i medeltal för de tre senaste åren, såsom öfverstyrelsen ansåge sig böra

föreslå — haft ett lärjungeantal af minst 67 samt i den öfriga skolan, förberedande

klasser oberäknadt, ett lärjungeantal af minst 100.

För läroverk, hvilka saknade gymnasialafdelningar, syntes samma bestämmelse

böra gälla i fråga om understödsbelÖppet för lärjunge. Det

största totala understödet syntes, i öfverensstämmelse med de nu angifna

bestämmelserna för de fullständiga läroverken, böra fastställas till 9,000

kronor.

Enär särskilda omständigheter kunde göra det ensidigt, att i undantagsfall

understöd utginge med högre belopp än 90 kronor för lärjunge,

syntes en bestämmelse böra upptagas, hvarigenom sådant möjliggjordes.

Maximibeloppet af 15,000 kronor borde likväl i intet fall få öfverskridas.

Med afseende på öfriga bestämmelser rörande understödsbeloppen till

särskilda skolor, såsom i fråga om den hänsyn som vid beloppens bestämmande

borde tagas till läsårets längd och antalet frielever i skolan, hölle

öfverstyrelsen före, att de icke borde preciseras i den kungörelse, som torde

komma att utfärdas rörande dessa understöd. Dels syntes detta, som icke

heller förut ansetts behöflig!, mindre nödvändigt med hänsyn till ifrågavarande

skolors ganska ringa antal, dels orsakade den omständigheten, att

skolorn;} vore försöksläroverk med olika organisationsplaner, att ganska

olika förhållanden rådde inom de skilda skolorna. Detsamma som man

önskade vinna genom att föreskrifva mer eller mindre detaljerade villkor

för anslagens åtnjutande, nämligen att dessa tillgodokomme de ändamål,

för hvilka de vore beviljade, syntes kunna uppnås på ett annat och troligen

mera effektivt sätt, nämligen genom föreskrift af en årlig revision

af skolans räkenskaper, hvilka sistnämnda jämte vederbörliga, verifikationer

samt revisionsberättelse borde till öfverstyrelsen årligen insändas. Genom

en sådan revision, hvilken principiellt syntes vara på sin plats, när det,

såsom i detta fall, gällde anslag af statsmedel till ett icke obetydligt belopp,

torde möjliga missförhållanden inom skolornas förvaltning på enklaste

sätt kunna undanröjas. De närmare bestämmelserna rörande revisionen

liksom rörande öfriga villkor, som kunde befinnas önskvärda, syntes böra

öfverlämnas till Kungl. Maj:ts afgörande.

Bill. till Jlikltl. Vrot. 1909. 1 Kami. 1 Afri. 94 Höft. 10

opaginerad Kontrollera mot PDF

ISO" års

proposition.

>

1 -- Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

lifter en utredning’ angående beloppet af det understöd, som borde

utgå till de olika enskilda läroverken, hemställde öfverstyrelsen, att Kungl.

Maj:t ville föreslå Riksdagen att höja anslaget till understöd åt enskilda

läroverk med 00,000 kronor, eller från 60,000 kronor till 120,000 kronor,

samt begära Riksdagens medgifvande, att från nämnda anslag finge, enligt

de närmare bestämmelser rörande revision åt räkenskaperna, anslagsbeloppets

beroende af läsårets längd, antalet elever, som skulle undervisas

kostnadsfritt eller mot nedsatt afgift, samt öfriga villkor, som Kungl.

Maj:t kunde finna godt föreskrifva, utgå understöd

dels åt enskilda läroverk, hvilkas undervisningsformer och metoder af

Kungl. Maj:t pröfvades lämpliga, med högst 90 kronor, såvida Kungl. Maj:t

icke på grund af särskilda förhållanden i undantagsfall kunde finna skäligt

bevilja ett högre belopp, för hvar och en af skolans lärjungar i klasser

öfver de förberedande, med iakttagande härvid att understödet skulle utgå

med högst 6,000 kronor för ett läroverks gymnasialafdelning och högst

9,000 kronor för den öfriga delen af läroverket,

dels ock^ åt seminariekurser, Indika afsåge utbildande af lärarinnor,

med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.

_Vid föredragning af detta ärende inför Kungl. Maj:t den 12 januari

1907 anförde jag, att jag ej hade något att erinra mot de af öfverstyrelsen

föreslagna understödsbelopp. Det syntes nämligen vara uppenbart, att

ifrågavarande skolor numera i allmänhet måste kämpa med större ekonomiska

svårigheter än förr. öfverstyrelsen hade angifvit några af skälen härför.

Det kunde tilläggas, att de förbättrade aflöningsvillkor för folkskollärarinnor,

som blifvit en följd af 1906 års Riksdags beslut, för flera af de enskilda

läroverken komme att indirekt medföra ökade kostnader för lärarinnelöner.

Den beräkning, öfverstyrelsen ville lägga till grund för bestämmandet

af understödsbeloppet för en skola, nämligen 90 kronor för hvarje lärjunge,

utginge antagligen från det understöd, som man ville hafva garanteradt

i fråga om flickskolorna, för lärjunge räknadt. Statsunderstödet till dem

beräknades nämligen efter högst 45 kronor för lärjunge och förutsatte ett

lika stort tillskott från kommun eller enskilda donatorer.

Utan tvifvel funnes skäl för den sålunda föreslagna beräkningsgrunden,

öfverstyrelsen sjålf hade dock velat lata det bero på Kungl. Maj:ts pröfning,

om på grund af särskilda förhållanden i undantagsfall skulle kunna beviljas

ett högre belopp. En bestämmelse härom syntes emellertid i och för sig

mindre tillfredsställande. Den ifrågasatta beräkningsgrunden borde ej ens

principiellt uttryckligen fastslås genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut.

Beträffande flickskolorna tjänade motsvarande bestämmelse till säkerhet för,

«

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

att statsunderstödet verkligen komme ett visst antal lärjungars undervisning

till godo. Men syftet med statsunderstöd till de enskilda läroverken vore ej

endast och ej heller i främsta rummet att tillförsäkra ett större eller mindre

antal lärjungar undervisning. Man ville, att dessa läroverk, för att komma i

åtnjutande af statsunderstöd, skulle tjäna till ett slags profskolor, där olika

undervisningsformer och metoder, tilläfventyrs äfven skolorganisationer,

kunde pröfvas. Men med detta syfte syntes det bäst, att man ej nödgade

anstalterna att, för att utfå ett visst understödsbelopp, ovillkorligen söka

pressa upp sitt lärjungeantal.

På min hemställan beslöt Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att, med

ändring i vissa delar af hithörande, gällande föreskrifter, medgifva, att

från förslagsanslaget till understöd åt enskilda läroverk måtte, enligt

de närmare bestämmelser i afseende å revision af läroverkens räkenskaper,

läsårets längd, antalet elever, som skulle undervisas kostnadsfritt

eller mot nedsatt afgift, samt öfriga villkor, som Kungl. Maj:t kunde Unna

godt föreskrifva, utgå understöd dels åt enskilda läroverk, hvilkas organisation,

undervisningsformer och metoder af Kungl. Maj:t pröfvades lämpliga,

med högst 15,000 kronor för sådana, som förberedde till studentexamen,

och högst 9,000 kronor åt sådana, som förberedde till realskolexamen,

dels ock åt seminariekurser, hvilka afsåge utbildande af lärarinnor för högre

flickskolor, samskolor och familjer, med högst 1,500 kronor för hvarje

läsafdelning, samt att höja omförmälda förslagsanslag å högst 60,000 kronor

till högst 120,000 kronor, eller med 60,000 kronor.

I sin skrifvelse den 31 maj 1907 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens åttonde hufvudtitel yttrade Riksdagen i anledning af

denna framställning följande.

I likhet med departementschefen ansåge Riksdagen talande skäl föreligga

att genom ökadt understöd till de enskilda läroverken af nu ifrågavarande

art bereda dem ekonomisk lättnad i deras för vårt undervisningsväsende

betydelsefulla verksamhet såsom försöksskolor, där olika undervisningsformer

och metoder äfvensom skolorganisationer kunde pröfvas.

Emellertid hade Riksdagen icke kunnat undgå att finna, att ej mindre de

för närvarande utgående anslagen till enskilda läroanstalter, såväl det nu

ifrågavarande soin det anslag, från hvilket understöd lämnades till högre

skolor för kvinnlig ungdom och till samskolor, än äfven det anslag till

tilläggunderstöd åt sistnämnda skolor, som Riksdagen, såsom förut omnämnts,

beviljat, saknade med önskvärd tydlighet angifven begränsning i

afseende å de särskilda slags läroverk, som skulle från det ena eller andra

anslaget tillgodoses, hvilket åter haft till följd att, såsom det ville synas

Riktdagtnt

tkrifvelt*.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124 Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition X:o 81.

Riksdagen, i vissa fall understöd tilldelats en skola från ett af anslagen,

under det att det andra anslaget med lika goda skäl skulle kunna hafva

användts. Denna oegentlighet saknade icke praktisk betydelse vid det

förhållande, att åtnjutande af understöd från anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom vore förenadt med vissa villkor, som däremot ej vore

förbundna med anslaget till enskilda läroverk. En uppdelning af hvart och

ett af anslagen på de olika läroverksformer, som borde af dem tillgodoses,

och utfärdande af allmänna bestämmelser angående eventuella villkor

för de sålunda uppdelade anslagens åtnjutande syntes Riksdagen därför

skäligen kunna ifrågasättas. Då hvarken i afseende å förutberörda anslag

till tilläggsunderstöd åt högre flickskolor och samskolor eller beträffande

anslaget till understöd åt enskilda läroverk föreslagits bestämda” grunder

för understödens beräknande, och Riksdagen, på de af departementschefen

anförda skäl, icke ansett sig höra då bestämma sådana grunder, syntes

jämväl frågan härom böra ingå i den utredning, som torde blifva erforderlig

för åstadkommande af en gemensam '' plan för samtliga anslag till

de enskilda läroanstalterna. För underlättande af genomförandet af en

sådan plan hade Riksdagen emellertid ansett, att det belopp, som i anledning

af Kungl. Maj:ts förevarande framställning beviljades, borde uppföras

å extra stat, enär det syntes önskligt, att de perioder, för hvilka understöd

från ifrågavarande båda anslag utginge, sammanfölle med hvarandra,

men den treårsperiod, för hvilken de enskilda läroverken erhållit understöd,

utginge med är 1907, under det att den för högre skolor för kvinnlig

ungdom löpande anslagsperioden, likaledes på tre år, tilländaginge

först med år 1908. Beträffande beloppet af den föreslagna anslagshöjningen

hade detta synts Riksdagen väl högt tilltaget och torde utan olägenhet

kunna nedsättas till 50,000 kronor, och detta så mycket heldre som

dels de understöd, hvilka för år 1907 kunde komma i fråga, i första rummet

torde böra tillkomma skolor, som förberedde till studentexamen, därvid

emellertid borde tillses, att skolan först då erhölle det föreslagna

maximiunderstödet, när dess gymnasium, särskilt för sig, uppnått ett

lärjungeantal, som kunde anses berättiga till så stort understöd, dels ock

understöden borde utdelas med tillbörligt afseende fåstadt å huruvida vederbörande

läroanstalt hade karaktär af verklig försöksskola. Dessutom

ansåg Riksdagen hela det belopp, som beräknats för understöd till nyinrättade

skolor, icke genast behöfva tagas i anspråk. Riksdagen ville vidare

uttala, att de förhöjda understöden i första hand syntes böra komma lärarpersonalen

till godo i de fall, där behof af löneförbättring skäligen kunde

anses föreligga. Slutligen villo Riksdagen framhålla, att insändande till

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

öfverstyrelse!! för rikets allmänna läroverk, på sätt departementschefen

ifrågasatt, af vederbörande läroverks räkenskaper med verifikationer för

revision, syntes vara en med alltför stor omgång förenad åtgärd, och

att den nödiga kontrollen öfver understödens användande torde med fullt

tillräcklig säkerhet kunna vinnas genom tillhandahållande allenast af ett

räkenskapssammandrag. o .

Riksdagen, som sålunda icke ansett sig böra föreslå någon förändring

af det ordinarie anslaget till understöd åt enskilda läroverk, finge alltså

dels anmäla, att Riksdagen till förhöjning af understöden åt enskilda läroverk

på extra stat för år 1908 anvisat ett anslag af 50,000 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att vid understödens utdelande vidtaga de ändringar

i hithörande, nu gällande föreskrifter, hvartill omständigheterna kunde

föranleda, dels och anhålla, att Kungl. Maj:t matte låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till gemensam plan för fördelningen och användningen

af de nu utgående anslagen till enskilda läroanstalter.

Med denna skrifvelse hade Riksdagen jämväl besvarat en inom Andra

Kammaren af C. R. Johansson väckt motion, gående ut därpå, att anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom skulle uppdelas i två anslag,

afsedda det ena för egentliga flickskolor, det andra för samskolor af realskoletyp.

Med anledning af det sistnämnda beslutet anbefallde Kungl. Maj:t

den 28 juni 1907" öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att efter

verkställd utredning före den 1 oktober 1907 till Kungl. Maj:t inkomma

med det af Riksdagen begärda förslag.

Innan jag öfvergår till de förslag, till hvilka Riksdagens nyssnämnda

anhållan gifvit upphof, torde jag som afsilning å den redogörelse, jag

nu lämnat, böra meddela några sammanfattande öfversikter angående storleken

af statens bidrag till enskilda läroanstalter och angående antalet

läroanstalter, som åtnjutit och nu åtnjuta statsunderstöd.

Anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom har af Riksdagen

dannämnda år bestämts till följande belopp:

1874.................................... 30,000 kronor å extra stat,

1876.................................... 40,000

1878.

1882.

1891.

1896.

1902.

1906

50.000

70.000

100,000

200,000

347,500

380,000

å ordinarie stat

ökningen af

anslaget till

högre skolor

för kvinnlig

ungdom.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj."is Nåd. Proposition N:o 81.

Förutom nämnda ordinarie anslag beviljade 1907 års Riksdag för samma

ändamål å extra stat för år 1908 156,000 kronor att utgå med ena hälften

år 1907 och med andra hälften år 1908.

De anslag, som för år 1908 utgå till understöd åt högre skolor för

kvinnlig ungdom och samskolor, äro alltså

å ordinarie stat................................................................................. 380,000 kronor,

å extra stat....................................................................................... 78,000 *

eller tillhopa 458,000 kronor.

Antalet tlcolor,

tom erhållit

understöd.

Antalet skolor, som erhållit understöd från anslaget till högre skolor

för kvinnlig ungdom, var enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 6 december 1878...

» 4 november 1881

» 28 november 1884

» 16 december 1887...

» 23 januari 1891 ......

» 26 januari 1894 ......

» 5 februari 1897 ...

» 17 november 1899.!''.

» 27 februari 1903......

» 24 november 1905...

42 flickskolor,

42

59

61 » ,

64

76 >

85 » och 6 samskolor,

88 » »11 » f

93 » » 13 » ,

95 > 18

Genom nådiga cirkuläret den 31 maj 1907 erhöllo ytterligare en

flickskola och två samskolor statsunderstöd. Af de nyssnämnda 95

flickskolorna voro 2 under ombildning till samskolor och 16 under

indragning.

Frånsedt de af nämnda 16 under indragning varande skolor, som ännu

finnas kvar, utgör för närvarande antalet skolor, som åtnjuta understöd

från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom:

högre flickskolor .............................................................. 78

samskolor................................................................................. 22

eller tillhopa 100.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proportion N:o 81.

På hvad sätt de anvisade anslagen under år 1908 äro fördelade på

dessa skolor, framgår af följande öfversikt:

Å. Högre flickskolor.

Arvika, elementarskola för flickor ...............

Af det ordi- narie an- slaget.

Kronor.

Af anslaget å

extra stat.

Kronor.

S u m m

Kronor

A.

Af anslaget

för undervis- ning i huslig

ekonomi.

Kronor.

3,100

250

3,350

350

Boras, elementarläroverk för flickor...............

4,500

—

—

—

4,500

—

—

—

Eksjö, läroverk för flickor...........................

1,750

—

—

—

1,750

—

—

—

Enköping, el.-sk. f. fl..................................

1,500

—

—

—

1,500

—

—

—

Eskilstuna, el.-lvk f. fl...............................

4,500

—

—

—

4,500

—

—

—

Eslöf, högre flickskola.................................

2,550

—

—

—

2,550

—

100

—

Falun, el.-lvk f. fl.....................................

4,500

—

800

—

5,300

—

500

—

Gäfle, högre flickskola.................................

4,500

—

2,000

—

6,500

—

—

—

» , lyceum ..........................................

1,000

—

400

—

1,400

—

—

—

Göteborg, H. Bergs skola f. fl.....................

3,450

—

750

—

4,200

—

500

—

» , Frunt.-för:s flicksk......................

4,000

—

800

—

4,800

—

500

—

» , M. Halls sk. f. fl.........................

4,500

—

1,100

—

5,600

—

—

—

» , Kjellbergska fl.-sk.........................

4,500

—

750

—

5,250

—

—

—

> , Majornas el.-lvk f. fl...................

4,500

—

1,190

—

5,690

—

—

—

» , nya el.-lvk. f. fl.........................

4,500

—

1,100

—

5,600

—-

—

—

> , S. Kudebecks sk........................

4,500

—

1,700

—

6,200

—

500

—

» , G. Wigerts flickskola ..................

2,600

—

970

—

3,570

—

—

—

Halmstad, högre el.-lvk f. kv. u...................

4,500

—

550

—

5,050

—

—

—

Hudiksvall, el.-sk. f. fl...............................

3,750

—

500

—

4,250

—

—

—

Hälsingborg, högre el.-sk. f. fl......................

3,900

—

100

—

4,000

—

500

—

i , E. Lundbergs h. lvk f. fl..........

4,400

—

100

—

4,500

—

500

—

» , nya el.-sk. f. fl......................

4,500

—

—

—

4,500

—

—

—

Härnösand, el.-lvk f. fl...............................

4,500

—

—

—

4,500

—

—

—

Jönköping, el.-sk. f. fl...............................

4,500

—

950

—

5,450

—

—

—

» , västra el.-lvk f. fl......................

4,500

—

650

—

5,150

—

—

—

Kalmar, el.-sk. f. fl.....................................

4,500

—

800

—

5,300

—

—

_

Karlshamn, el.-lvk f. fl...............................

3,500

—

810

—

4,310

_

—

_

Karlskrona, högre lvk f. fl.........................

4,500

—

1,000

—

5,500

—

500

_

Karlstad, li. el.-lvk. f. fl............................

4,250

—

—

—

4,250

—

_

_

Kristianstad, el.-lvk f. fl............................

3,400

—

1,000

—

4,400

_

_

_

Kristinehamn, el.-lvk f. fl............................

3,550

—

—

—

3,550

—

200

—

Transport

118,700

—

1S,270

1-

| 136,970

1-

| 4,150

—

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Transport

Landskrona, el.-lvk f. fl...............................

Lidköping, cl.-lvk f. fl...............................

Linköping, el.-lvk f. fl...............................

Luleå, el.-lvk f. fl.....................................

Lund, högre el.-skola f. fl............................

» , fullst. lvk f. fl.................................

Malmö, högre lvk f. fl...............................

d , T. Åbergs h. lvk f. fl......................

» , A. och E. Bunths sk. f. fl................

Mariestad, el.-lvk f. fl...............................

Norrköping, norra fl.-lvk ...........................

» , östra fl.-lvk..............................

Nyköping, el.-sk. f. fl..................................

Oskarshamn, el.-lvk f. fl............................

Skara, h. skola f. kv. ungdom .....................

Sköfde, el.-lvk f. fl.............. ......................

Stockholm, Afzelii el.-skola f. fl...................

» , Ateneum f. fl............................

» , Brummerska skolan.....................

» , Detthowska skolan .....................

» , Kungsholms el.-sk. f. fl................

» , Kungsholms lvk f. fl...................

» , Lyceum f. fl...............................

» , Nya elementarskolan för flickor ...

» , Realskolan för flickor..................

» , A. Sandströms skola ..................

» , Södermalms h. läroanst. f. fl.......

» , Wallinska fl.-skolan.....................

» , Åhlinska skolan ........................

» , Östermalms h. läroanst. f. fl..........

Strängnäs, el.-lvk f. fl..................................

Sundsvall, lvk f. fl.....................................

Söderhamn, el.-lvk f. fl...............................

Transport

Af det ordi- narie an- slaget.

Kronor.

Af anslaget å

extra stat.

Kronor.

Sura m a.

Kronor.

Af anslaget

för undervis- ning i huslig

ekonomi.

Kronor.

118,700

_

18,270

_

136,170

—

4,150

—

2,500

—

1,200

—

3,700

—

500

—

2,340

—

800

—

3,140

—

—

—

4,500

—

1,100

—

5,600

—

—

—

4,500

—

350

—

4,850

—

—

—

4,500

—

—

—

4,500

—

300

—

4,500

—

990

—

5,490

—

500

—

4,500

—

1,550

—

6,050

—

—

—

4,500

—

2,335

—

6,835

—

—

—

2,500

—

1,580

—

4,080

—

—

—

2,250

—

575

_

2,825

—

500

—

4,500

—

1,100

—

5,600

—

500

—

4,500

—

1,125

—

5,625

—

500

—

4,500

—

825

—

5,325

—

—

—

3,730

—

—

—

3,730

—

—

—

4,500

—

—

—

4,500

—

500

—

2,200

—

725

—

2,925

—

—

—

4,500

—

1,150

—

5,650

—

—

—

4,500

—

2,025

—■

6,525

—

500

—

4,500

—

4,400

—

8,900

—

—

—

4,500

—

1,925

—

6,425

—

—

—

3,000

—

935

—

3,935

—

—

—

3,500

—

1,150

—

4,650

—

—

—

4,500

—

1,200

—

5,700

—

—

—

2,150

—

1,650

—

3,800

—

—

—

3,750

—

950

—

4,700

—

500

—

4,500

—

1,610

—

6,110

—

—

—

4,500

—

1,285

—

5,785

—

—

—

4,500

—

1,575

—

6,075

—

500

—

4,500

—

2,500

—

7,000

—

—

—

4,500

—

1,375

—

5,875

—

500

—

2,020

—

600

—

2,620

—

—

—

4,500

—

—

—

4,500

—

—

—

3,150

—

775

—

3,925

—

—

—

246,290

—

57,630

— | 303,120

—

9,450

—

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

129

Af det ordi- narie an- slaget.

Af anslaget å

extra stat.

Summa.

Af anslaget

för undervis- ning i huslig

ekonomi.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

246,290

—

57,630

—

303,120

—

9,450

—

Uddevalla, el.-Ivk f. fl.................

4,400

—

—

—

4,400

—

500

—

Umeå, el.-lvk f. fl....................

4,100

—

—

—

4,100

—

—

—

4,500

2,000

_

_

_

4,500

_

_

—

» , Lindska skolan.............

—

—

—

2,000

—

—

—

Varberg, el.-lvk f. fl.................

2,600

—

1,000

—

3,600

—

500

—

4,000

3,400

_

550

_

4,550

_

_

—

Vänersborg, h. lärov. f. kv. u.....

—

700

—

4,100

—

—

—

3,200

4,500

_

350

_

3,550

_

—

—

Västerås, h. el.-lvk f. 11.............

—

1,200

—

5,700

—

500

—

Växjö, el.-lvk f. fl....................

4,500

4,500

_

_

_

4,500

_

_

_

Ystad, el.-sk. f. fl.......................

—

—

—

4,500

—

—

—

Örebro, el.-sk. f. fl....................

4,500

—

2,200

—

6,700

—

—

—

» , nya el.-sk. f. fl..............

4,180

—

320

—

4,500

—

—

—

Östersund, el.-lvk f. fl.................

3,500

—

—

—

3,500

—

—

—

Summa

300,170

—

63,950

—

363,320

—

10,950

—

B. Samskolor.

Djursholms samskola ................

4,500

—

1,515

•-

6,015

—

500

—

Avesta, elementarskola................

1,800

—

—

—

1,800

—

—

—

Bollnäs, ensk. läroverk................

800

—

200

—

1,000

—

—

—

Borlänge, samskola ...................

1,800

—

—

—

1,800

—

—

—

Falkenberg, el.-skola...................

3,000

-

985

—

3,985

—

350

—

Hedemora, Barnskola...................

2,500

—

—

—

2,500

—

—

—

Hjo, Barnskola .........................

1,500

—

600

—

2,100

—

—

—

Hör, samskola .........................

1,350

—

—

—

1,350

—

—

—

Hörby, samskola ......................

1,700

—

250

—

1,950

—

—

—

Klippan, Barnskola......................

1,400

—

—

—

1,400

—

—

—

Lindesberg, Barnskola ................

2,100

—

400

—

2,500

—

—

—

Lysekil, samskola......................

1,550

—

—

—

1,550

—

—

—

Motala, Barnskola......................

4.500

—

—

—

4,500

—

—

—

Mönsterås, Barnskola..................

1,600

—

—

—

1,600

—

—

—

Nora, Barnskola........................

2,380

—

—

—

2,380

—

—

—

Transport

32,480

—

3,950

—

36,430

—

850

1-

Bill. till Rilcsd. Prot. 190.9. 1 Samt. 1 Afd. 54 Höft. 17 ^

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Af det ordi- narie an- slaget.

Af anslaget å

extra stat.

Summa.

Af anslaget

för undervis- ning i huslig

ekonomi.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

32,480

—

3,950

_

36,430

_

850

_

Konneby, samskola ....

2,200

—

—

—

2,200

—

—

—

Seffle, Barnskola..........

1,480

—

—

—

1,480

—

—

—

Simrishamn, samskola.

2,600

—

—

—

2,600

—

—

—

Sollefteå, Barnskola.......

2,500

—

—

—

2,500

—

—

—

Söderköping, Barnskola.

4,090

—

300

—

4,390

—

—

—

Trollhättan, Barnskola .

2,650

—

—

—

2,650

—

—

—

Värnamo, privat elementarläroverk

1,700

—

400

—

2,100

—

—

—

Summa

49,700

—

4,650

—

54,350

—

850

—

C. Skolor som äro under indragning.

Arboga, elementarskola för flickor...

1,500

—

—

—

1,500

—

—

—

Filipslad, , »

» »

1,950

—

—

—

1,950

—

—

—

Piteå, »

2> »

800

—

—

—

800

—

—

—

Sala, »

» » ...

1,750

—

200

—

1,950

—

—

—

Skellefteå, »

» »

1,000

-i

—

—

1,000

—

—

—

Strömstad, »

» » ...

1,450

J

—

—

1,450

—

—

—

Södertälje, »

» » ...

2,500

—

675

—

3,175

—

—

—

Trelleborg, »

» » ...

1,000

-

—

—

1,000

—

150

—

Vadstena, »

» » ...

500

—

—

—

500

—

—

—

Ängelholm, »

» » ...

1,500

—

500

—

2,000

—

—

—

Summa

13,950

—

1,375

—

15,325

—

150

—

Sammanfattning.

A. Flickskolor..........

300,170

—

63,950

—

364,120

—

10,950

—

B. Samskolor..........

49,700

—

4,650

—

54,350

—

850

—

C. Skolor under indragning.........

13,950

—

1,375

—

15,325

—

150

—

Summa

363,820

—

69,975

—

433,795

—

11,950

—

Dessutom hafva Kristinehamns elementarläroverk för flickor, Lunds högre elementarskola för flickor,

Sundsvalls läroverk för flickor, Uddevalla elementarläroverk för flickor och högre elementarläroverket för

flickor i Uppsala äfvensom samskolorna i Avesta, Lysekil, Simrishamn och Sollefteå inlämnat ansökan om

tilläggsunderstöd. Beslut om dessa ansökningar har ännu ej fattats.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Anslaget till understöd åt enskilda läroverk utgjorde enligt beslut af

Riksdagen år

1890: 20,000 kronor, som utgick af besparingarna å reservationsanslaget

till de allmänna läroverken,

1898: 35,000 kronor, ordinarie förslagsanslag högst,

1902: 60,000 » » » » •

Härjämte anvisade 1907 års Riksdag för ifrågavarande ändamål å extra

stat för år 1908 ett belopp af 50,000 kronor.

De till understöd åt enskilda läroverk för år 1908 anvisade medel

äro alltså:

ordinarie förslagsanslag, högst..................................................... 60,000 kronor,

anslag å extra stat........................................................................... 50,000 » ,

eller tillhopa 110,000 kronor.

Af dessa medel hafva för år 1908 understöd tilldelats:

I. Läroanstalter med studentexamen som slutmål:

a) Gosskolor:

Beskowska skolan i Stockholm..................................................... 14,500 kronor

Fjellstedtska skolan i Uppsala...................................................... 12,000

Lunds privata elementarskola......................................................... 4,UUU

Lundsbergs skola.............................................................................. 7,000

b) Samskolor:

Göteborgs högre samskola ............................................................ 3,800 »

Palmgrenska särskolan i Stockholm.......................................... 14,500 »

Sofi Almquists samskola » » .......................................... 12,060

Stockholms nya samskola............................................................... 9,630

Uppsala enskilda läroverk och det därmed förenade Uppsala

privatgymnasium ............................................................ 14,500

IT. Läroanstalter med realskolexamen som slutmål:

Eslöfs enskilda elementarskola för gossar................................. 3,000

Grevesmuhlska samskolan i Stockholm....................................... 2,000

III. Seminariekurser för utbildande af lärarinnor:

Anna Sandströms seminarium i Stockholm.............................. 3,000

Nya lärarinneseminariet » » .............................. 3,000

Privata lärarinneseminariet » » .............................. 4,000

» » » Lund .............................. 3,000 »

eller tillhopa 109,990 kronor.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1V:o 81.

Af det sålunda anförda framgår, att för år 1908 äro af statsmedel

anvisade till understöd åt

högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor............... 458,000 kronor,

enskilda läroverk............................................................................. 110,000 »

eller till understöd åt enskilda läroanstalter tillhopa 568,000 kronor.

2. Flick- och samskoleföreningens förslag ang. statsunderstöd

åt högre flickskolor.

Enligt beslut af föreningen af lärarinnor och lärare vid Sveriges

högre flick- och samskolor ingåfvo därtill utsedda kommitterade den 14

september 1907 till Kungl. Maj:t ett förslag till lönereglering för lärarinnor

vid de högre flickskolorna samt till bestämmelser angående beräkningen

af statsbidraget till ifrågavarande skolor. Detta förslag är af följande

lydelse:

A. Förslag till lönereglering för lärarinnor i läsämnen.

1. För vinnande af kompetens för undervisning i läsämnen fordras:

för högre kompetens:

1) fil. känd.- eller fil. lic.-examen,

2) examen vid kungl. högre lärarinneseminarium,

3) examen vid privat högre lärarinneseminarium, som af Kungl.

Maj:t godkänts;

för lägre kompetens:

1) examen vid privat lägre lärarinneseminarium, som af Kungl.

Maj:t godkänts,

2) examen vid folkskollärarinneseminarium.

2. Föreståndarinna åtnjuter följande löneförmåner:

a) grundlönen 1,850 kronor per år,

b) bostad eller hyresersättning.

Hyresersättningen beräknas efter 3 rum och kök, dock högst 750

kronor per år.

c) dyrortstillägg.

Dyrtidstilläggen bestämmas efter förslag af stadsfullmäktige af Kungl.

Maj:t vid beviljande af statsunderstöd till skolan.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

d) ett ålderstillägg af 300 kronor per år efter o års tjänstgöring som

föreståndarinna vid skola inom samma kommun.

3. Full tjänstgöring för lärarinna innebär en undervisningsskyldighet

af minst 20, högst 24 lektioner i veckan af 40—50 minuters längd i

klasserna öfver småskolan.

Om 3 eller flera af lektionerna äro endast 35 minuter eller därunder,

må undervisningsskyldigheten ökas till högst 26 lektioner i veckan, därigenom

att 3 af de kortare lektionerna beräknas motsvara 2 af normal längd.

2 vakttimmar beräknas motsvara en lektion.

En mindre del af lektionerna må kunna ges i öfningsämnen.

4. Under de första 2 år lärarinna efter vunnen kompetens har anställning

med full tjänstgöring erhåller hon en lön, som utgöres af

a) grundlönen 1,300 kronor per år,

b) dyroi t st illa gg, lika med föreståndarinnans.

5. Lärarinna, som haft full tjänstgöring under tvenne läsår och

blifvit väl vitsordad för densamma, blir ordinarie, om hon fortfarande

innehar anställning med full tjänstgöring, dock icke såsom vikarie för en

ordinarie lärarinna.

Såsom ordinarie lärarinna erhåller hon utom dyrortstillägg enligt § 2:

i lista lönegraden: 1,400 kronor per år, om hon har lägre kompetens,

och 1,550 kronor per år, om hon har högre kompetens;

i 2:dra lönegraden: 150 kronor per år mera än i lista;

i 8:dje lönegraden: 150 kronor per år mera än i 2:dra.

För lärarinna med lägre kompetens finnes dessutom en 4:de lönegrad,

där lönen är 150 kronor per år högre än i 3:dje.

6. Vikarie för en tjänstledig ordinarie lärarinna åtnjuter för full tjänstgöring

lön enligt § 4. För mindre tjänstgöring erhåller hon för hvarje

veckotimme Y2o af samma lön.

7. Föreståndarinna och ordinarie lärarinna anställas för ett eller flera

läsår. Sker ej uppsägning å någondera sidan före mars månads utgång, anses

aftalet mellan skola och lärarinna förlängdt äfven för nästkommande läsår.

8. Under de första 2 åren, som en lärarinna har anställning med

full tjänstgöring, samt medan en ordinarie lärarinna befinner sig i lista

lönegraden, må en mindre del af tjänstgöringen kunna förläggas till småskolan,

dock utan minskning af lärarinnans lön.

9. Föreståndarinna och ordinarie lärarinna, som på grund af sjukdom

erhåller full tjänstledighet för hela eller en de! af det läsår, för

hvilket hon är anställd, afstår af sin lön, per läsår räknadt, halfva grundlönen

och dyrortstillägget.

Ordinarie lärarinna, som för idkande af studier erhåller full tjänst
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SI.

ledighet för hela eller en del af det läsår, för h vilket hon är anställd,

afstår, per läsår räknadt, hela lönen.

Lärarinna, som haft full tjänstledighet under ett helt läsår, kan icke

under samma femårsperiod erhålla full tjänstledighet för ytterligare ett

helt läsår.

Om föreståndarinna eller ordinarie lärarinna önskar tjänstledighet utöfver

den, som skolan enligt föregående moment äger att bevilja, må

sådan beviljas endast om öfverstvrelsen finner det kunna shjg utan olägenhet.

10. Om skolan medger ordinarie lärarinna, som för hälsans vårdande

eller idkande af studier önskar minskning i sin tjänstgöring, partiell tjänstledighet,

minskas hennes lön med yjw af sitt belopp för hvarje veckotimme,

hvarmed hennes tjänstgöring understiger 20 lektioner i veckan.

11. När ordinarie lärarinna fyllt 55 år, äger skolan rätt att, äfven

utan hennes ansökan, gifva henne partiell tjänstledighet och sålunda reducera

hennes tjänstgöring.

12. Ordinarie lärarinna med partiell tjänstledighet skall gifva minst

10 lektioner i veckan.

13. Ordinarie lärarinna uppflyttas i 2:dra och 3:dje lönegraden, då

hon varit ordinarie lärarinna 5 år efter uppflyttningen i närmast lägre

lönegrad och efter samma tidpunkt haft full och väl vitsordad tjänstgöring

under minst 4 läsår.

Ordinarie lärarinna med lägre kompetens uppflyttas i 4:de lönegraden,

om hon varit ordinarie lärarinna 10 år efter uppflyttningen i 3:dje lönegraden

och efter samma tidpunkt haft full och väl vitsordad tjänstgöring

under minst 9 läsår.

Om lärarinna, som, efter vunnen kompetens enligt § 1, tjänstgjort i

småskolan med minst 24 veckotimmars undervisningsskyldighet, blir ordinarie,

räknas vid hennes uppflyttning i högre lönegrad de år, hon så tjänstgjort

vid småskolan.

Föreståndarinna, som afgår från sin befattning som föreståndarinna

och erhåller anställning såsom ordinarie lärarinna, räknar för uppflyttning

i högre lönegrad de år, hon tjänstgjort såsom föreståndarinna.

14. Lärarinna, som icke har full tjänstgöring (ordinarie lärarinnor

med partiell tjänstledighet och vikarier undantagna) aflönas per veckotimme

och läsår, så att de första 10 veckotimmar, som hennes tjänstgöring

omfattar, betalas efter 80 kronor per timme och läsår, de följande 5 veckotimmarna

betalas efter 70 kronor per timme och läsår samt öfriga betalas

efter 60 kronor per timme och läsår.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

15. Om ordinarie lärarinna åtager sig flera lektioner i läsämnen, än

som åligga henne enligt § 3, betalas dessa med 60 kronor per veckotimme

och läsår.

16. Vaktgöring vid skrifningar betalas efter 40 kronor per veckotimme

och läsår.

B. Förslag till lönereglering för lärarinnor i öfningsämnen.

1. För vinnande af kompetens för undervisning i öfningsämnen fordras:

För undervisning i teckning: examen vid tekniska skolan i Stockholm.

För undervisning i gymnastik: examen vid gymnastiska centralinstitutet

eller annat gymnastiskt institut, som af Kungl. Maj:t blifvit godkändt.

För undervisning i sång: examen vid kungl. musikkonservatoriet.

För undervisning i handarbete: examen vid något lärarinneseminarium

eller vid lägre eller högre afdelningen i tekniska skolan i Stockholm eller

vid någon lärarinnekurs för handarbete.

För undervisning i välskrifning: examen vid något lärarinneseminarium

eller vid lägre eller högre afdelningen i tekniska skolan i Stockholm.

2. Full tjänstgöring innebär en undervisningsskyldighet af minst 24,

högst 28 lektioner i veckan af 40—50 minuters längd i klasserna öfver

småskolan.

Om 3 eller flera lektioner äro af endast 35 minuters längd eller därunder,

må undervisningsskyldigheten ökas till högst 32 lektioner i veckan,

därigenom att 3 af de kortare lektionerna beräknas motsvara 2 af normal

längd.

3. Under de första 2 år lärarinna efter vunnen kompetens för tecknings-

eller handarbetslärarinnebefattning har anställning med full tjänstgöring

erhåller hon en lön, som utgöres af:

a) grundlönen 1,300 kronor för teckningslärarinna,

1,100 » » handarbetslärarinna;

b) dyrortstillägg desamma som för föreståndarinnan (se A, § 2).

4. Tecknings- eller handarbetslärarinna, som haft full tjänstgöring

under tvenne läsår och blifvit väl vitsordad för densamma, blir ordinarie,

om hon fortfarande innehar anställning med full tjänstgöring, dock icke

såsom vikarie för en ordinarie lärarinna.

Såsom ordinarie lärarinna erhåller hon utom dyrortstillä^a;en (enligt

A, § 2): ''

i lista lönegraden:

som teckningslärarinna 1,550 kronor per år,

» handarbetslärarinna 1,200 » » »;

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

i 2:dra lönegraden: 150 kronor per år mera än i lista;

i 3:dje lönegraden: 150 » » » » » i 2:dra.

5. Vikarie för en tjänstledig ordinarie tecknings- eller handarbetslärarinna

åtnjuter för full tjänstgöring lön enligt § 3. För mindre tjänstgöring

erhåller hon för hvarje veckotimme 1/24 af samma lön.

6. Ordinarie lärarinna i teckning eller handarbete anställes för ett

eller flera läsår. Sker ej uppsägning å någondera sidan före mars månads

utgång, anses aftalet mellan skola och lärarinna förlängdt äfven för nästkommande

läsår.

7. Under de första 2 åren, som en lärarinna i teckning eller handarbete

har anställning med full tjänstgöring, samt medan en ordinarie

lärarinna i samma ämnen är i lista lönegraden, må en mindre del af

tjänstgöringen kunna förläggas till småskolan, dock utan minskning af

lärarinnans lön.

8. Ordinarie lärarinna i teckning eller handarbete, som har kompetens

för undervisning i andra ämnen, må kunna fullgöra en del af sin

undervisningsskyldighet genom att undervisa i dessa ämnen.

9. Rörande beviljande af full eller partiell tjänstledighet åt ordinarie

lärarinna i teckning eller handarbete gälla samma bestämmelser som i

fråga om ordinarie lärarinna i läsämnen (se A, §§ 9 —12) blott med den

ändring, att lönen vid partiell tjänstledighet minskas med y24 af sitt belopp

för hvarje veckotimme, hvarmed lärarinnans tjänstgöring understiger

24 lektioner i veckan.

10. Rörande uppflyttning i högre lönegrad af ordinarie lärarinna i

teckning -eller handarbete gälla samma bestämmelser som i fråga om lärarinnor

i läsämnen (se A, § 13).

11. Lärarinna i öfningsämne, som icke har full tjänstgöring (ordinarie

lärarinnor med partiell tjänstledighet och vikarier undantagna), aflönas per

veckotimme efter följande grunder.

a) De första 10 veckotimmarna tjänstgöringen omfattar aflönas per

timme och läsår:

för teckningsundervisning med 70 kronor

» handarbetsundervisning »60 »

» välskrifningsundervisning »60 »

De följande 10 veckotimmarna tjänstgöringen omfattar aflönas per

timme och läsår:

för teckningsundervisning med 60 kronor

» handarbetsundervisning » 50 »

» välskrifningsundervisning » 50 »

öfriga veckotimmar aflönas per timme och läsår:

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

för teckningsundervisning med 50 kronor

» handarbetsundervisning » 40 »

» välskrifningsundervisning » 40 »

b) Om aflöningen för lektioner i sång och gymnastik öfverenskomma

skola och lärarinna.

12. Om ordinarie lärarinna åtager sig utöfver den tjänstgöringsskyldighet,

som åligger henne, lektioner i öfningsämnen, betalas dessa med:

för lektion i teckning 50 kronor per läsår,

» » i handarbete 40 » » »

» »i välskrifning 40 » » »

» » i sång eller gymnastik efter öfverenskommelse.

0. Förslag till bestämmelser angående statsbidraget.

1. Statsbidraget till de högre flickskolorna utgår i form af:

a) anslag till viss skola,

b) lönetillägg till ordinarie lärarinnor.

2. Statens årsanslag till viss skola (§ l:a) utgår högst med det belopp,

som beräknas efter följande grunder.

Maximibeloppet beräknas efter det antal lärjungar skolan har i klasserna

öfver den tredje elementar klassen (d. v. s. den som med afseende

på lärjungarnas ålder är parallell med folkskolans fjärde klass), så att

för de 25 första lärjungarna anslaget utgör 100 kronor per lärjunge,

för de följande 25 lärjungarna anslaget utgör 75 kronor per lärjunge,

för de följande 25 lärjungarna anslaget utgör 50 kronor per lärjunge.

3. Villkor för att en skola skall erhålla statsbidrag äro bland annat:

1) att kommun, landsting eller enskilda understödja skolan kontant

eller genom lokalupplåtelse med minst lika stort årligt belopp som staten

enligt § l:a,

2) att kommun, landsting eller enskilda dessutom betala dels det

enligt A, § 2 bestämda dyrortstillägget till föreståndarinnan och till hvarje

lärarinna med full tjänstgöring, dels ett lönetillägg af 100 kronor till hvarje

ordinarie lärarinna (äfven under tjänstledighet) och af 300 kronor till

föreståndarinnan, när hon som sådan tjänstgjort 5 år vid skola inom

kommunen,

3) att skolan genomför en lönereglering, hvarigenom föreståndarinna

och lärarinnor erhålla minst de löneförmåner, som här föreslagits,

4) att så många lärjungar i klasserna öfver den tredje elemcntarklassen

erhålla nedsättning i terminsafgiften, att skillnaden mellan de afgifter,

som dessa lärjungar skulle betalt efter 65 kronor per termin i 4:de,

Bill. till Rilcsd. Prof. 1.90.9. 1 Sami. 1 Afd. 54 Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

70 kronor i 5:te och 75 kronor i öfriga klasser, samt de afgifter de verkligen

betala, uppgår för året till minst 1/s af statsanslaget,

5) att bolag eller enskild person, som i skolan nedlagt kapital, ej

tillgodogör sig högre ränta på detsamma än 4 %,

6) att staten genom en revisor deltager i granskningen af skolans

räkenskaper och förvaltning.

4. De lönetillägg staten betalar till lärarinnor (§ 1: b) äro:

a) till ordinarie lärarinna i läsämme med högre kompetens och till

ordinarie teckningslärarinna: 150 kronor i l:sta, 300 kronor i 2:dra och

450 kronor i 3:dje lönegraden,

b) till ordinarie lärarinna i läsämne med lägre kompetens: 150 kronor

i 2:dra, 300 kronor i 3:dje och 450 kronor i 4:de lönegraden.

c) till ordinarie handarbetslärarinna: 150 kronor i 2:dra och 300

kronor i 3:dje lönegraden.

Öfvergångsbestämmelser.

1. Vid tiden för löneregleringens genomförande kan öfverstyrelse!!

tillerkänna en lärarinna högre eller lägre kompetens, äfven om hon ej

aflagt härför stadgad examen, såvida hon på annat sätt, särskildt genom

längre, väl vitsordad tjänstgöring visat sig äga för undervisningen nödiga

kunskaper och skicklighet.

2. Lärarinna, som vid löneregleringens genomförande är anställd

vid skola, men icke förvärfvat sig eller af öfverstyrelsen fått sig tillerkänd

kompetens, må af skolan med öfverstyrelsens medgifvande fortfarande kunna

användas. Lönen för lärarinna i läsämne skall då i öfverensstämmelse

med hittills gällande föreskrift beräknas så, att hon för en tjänstgöring

af 24 veckotimmar ä 40—50 minuters längd erhåller samma aflöning som

ordinarie folkskollärarinna har i lista lönegraden inom den kommun, där

skolan ligger. Timlektioner aflönas i proportion härtill.

3. Om skolas ekonomiska ställning icke medger löneregleringens

omedelbara genomförande, må öfverstyrelsen medgifva skolan rätt att genomföra

den successivt under loppet af viss tid, på det sätt att den tjänstgöring,

som motsvarar grundlönen, sättes högre och timlektionerna betalas

lägre än enligt löneregleringen.

4. Föreståndarinna räknar icke för erhållande af lönetillägg såsom

föreståndarinna tjänstår från tiden före löneregleringens genomförande.

5. Lärarinna får från tiden före löneregleringens genomförande räkna

för uppflyttning i högre lönegrad högst 12 tjänstår.

4

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition i\T:o 81.

Kommitterade hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition till

1908 års Riksdag föreslå, att statsanslaget till de högre flickskolorna må

från och med 1909 beräknas och fördelas på sådant sätt, att skolorna

sättas i stånd att genomföra en lönereglering, som tillförsäkrar lärarinnekåren

minst de löneförmåner, hvilka upptagas i deras nyss nämnda förslag.

I skrifvelsen framhålles, att''om man, med iakttagande af de föreslagna

bestämmelserna, beräknade statens och kommunernas bidrag till lönerna

för hela den lärarinnekår, som inginge i beräkningen, så funne man, att

statens och kommunernas bidrag blefve ungefär lika stora. För den enskilda

kommunen eller med afseende på den enskilda skolan kunde dessa bidrag

vara ganska olika. Men för skolorganisationen i dess helhet rådde jämvikt

mellan dem.

Till kommitterades förslag äro fogade åtskilliga tabeller till belysning af

skolornas ekonomiska ställning, sådan den var läsåret 1906—1907 och sådan

den då skulle hafva varit, därest kommitterades förslås: varit genomfördt.

'' o o

3. Läroverksöfverstyrelsens förslag ang. statsunderstöd

åt enskilda skolor.

Det förslag, för hvilket jag sålunda redogjort, remitterades till öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk, som behandlade det i sammanhang

med den utredning, öfverstyrelsen hade att verkställa på grund af

Kungl. Maj:ts befallning den 28 juni 1907 att inkomma med underdånigt

utlåtande och förslag till gemensam plan för fördelningen och användningen

af de nu utgående anslagen till de enskilda läroverken.

Till åtlydnad af nämnda befallning öfverlämnade öfverstyrelsen med

underdånigt utlåtande den 14 november 1907 följande förslag till bestämmelser

angående statsunderstöd åt enskilda skolor:

§ 1.

1. Enligt de närmare bestämmelser, som här nedan angifvas, kan understöd

af statsmedel tilldelas enskild skola tillhörande någon af följande grupper:

a) högre flickskolor med minst sju klasser;

b) högre samskolor och högre goss-skolor med hufvudafdelningar motsvarande

realskola och gymnasium;

<•) sexklassiga samskolor å orter, där allmänt läroverk ej finnes;

d) sexklassiga goss-skolor;

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

hvarvid i hvarje fall med klasser afses årsafdelningar öfver så kallade

förberedande klasser.

2. Förutom till skolor, som tillhöra någon af de ofvannämnda grupperna,

må understöd till belopp, samt enligt grunder, som af Kungl. Maj:t

i hvarje fall bestämmas, kunna utgå till skolor, hvilka antingen vid de

nya grundernas trädande i kraft redan äro i åtnjutande af statsunderstöd

eller tillhöra ny skolform, som af Kungl. Maj:t pröfvas förtjänt af uppmuntran.

§ 2.

Såsom allmänna villkor för åtnjutande af statsunderstöd enligt de i

§ 8 här nedan angifna grunder gälla:

a) att med afseende på vid skolan anställda lärares och lärarinnors

behörighet, tjänsteåligganden och aflöningsförmåner iakttages hvad i §§ 3,

4, 5, 6 och 7 här nedan stadgas, samt att ifråga om samma lärarpersonals

pensionering skall gälla, hvad som därom kan varda särskildt stadgadt;

b) att lärjungeantalet i skolans klasser öfver de förberedande under

de senaste tre åren varit i medeltal sammanlagdt minst sex gånger så

stort som nämnda klassers antal, och att i fråga om sexklassig samskola

och sexklassig goss-skola minst hälften af det sålunda beräknade lärjungeantalet

tillhört skolans tre högsta klasser;

c) att lärjungar i den utsträckning, som i § 9 sägs, varda kostnadsfritt

eller mot nedsatt afgift i skolan undervisade;

d) att vid skolan är anställd en legitimerad läkare med skyldighet att

öfvervaka lärjungarnas fysiska uppfostran samt sundhetsförhållandena vid

skolan;

e) att genom intyg af hälsovårdsnämnd eller vederbörande provinsialläkare

styrkes, att skolans lokaler äro i hygieniskt afseende tillfredsställande;

f) att läsåret omfattar minst 36 läsveckor, påsk- och pingstferier samt

tillfälliga lofdagar inberäknade;

g) att kommun eller enskild donator understöder skolan på sätt i §

8 mom. 3 sägs;

h) att bolag eller enskild person, som nedlagt kapital i skolan, ej

tillgodogör sig högre ränta än 4 procent på det nedlagda kapitalet;

i) att af Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande utsedd revisor

årligen granskar skolans räkenskaper och förvaltning samt däröfver

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifver berättelse;

k) att berättelse om skolans verksamhet, affattad enligt fastställd plan,

årligen insändes till kungl. ecklesiastikdepartementet och till kungl. öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk;

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

hvarjämte skall iakttagas, att, därest öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk icke i särskilda fall finner skäl medgifva undantag, vid sexklassig

samskola skola vara anställda minst två och vid högre samskola minst

fyra manliga lärare med sådan tjänstgöring, som i § 4 mom. 2—3 sägs,

samt att vid sagda skolor enahanda bestämmelser skola gälla i fråga om

minimiantalet af kvinnliga lärare.

§ 3.

1. För att kunna anställas som ämneslärare eller ämneslärarinna vid

enskild skola, som åtnjuter statsunderstöd enligt de i § 8 stadgade grunder,

erfordras

a) att hafva aflagt filosofisk eller teologisk kandidat- eller licentiatexamen

samt att därjämte hafva genomgått för anställning såsom lärare

vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium föreskrifven profårskurs eller

förvärfvat annan af Kungl. Maj:t med afseende på ändamålet godkänd praktisk

lärarutbildning;

b) eller att hafva aflagt afgångsexamen från högre lärarinneseminariet

i Stockholm eller däremot svarande enskildt lärarinneseminarium, som af

Kungl. Maj:t för ändamålet godkänts;

c) eller att hafva aflagt afgångsexamen vare sig från enskildt lägre

lärarinneseminarium, som af Kung!. Maj:t för ändamålet godkänts, eller

från folkskoleseminarium för lärarinnor;

d) eller att hafva af Kungl. Maj:t förklarats innehafva sådan behörighet,

som i någondera af punkterna a), b) eller c) här ofvan sägs.

2. För att kunna anställas såsom lärare eller lärarinna i öfningsämne

vid enskild skola, som åtnjuter statsunderstöd enligt de i § 8 stadgade

grunder, erfordras:

a) för anställning som lärare eller lärarinna i teckning eller välskrifning:

afgångsbetyg från högre eller lägre undervisningskursen för teckningslärare

vid tekniska skolan i Stockholm;

b) för anställning som lärare eller lärarinna i sång: afgångsbetyg från

sånglärarkursen vid musikkonservatorium;

c) för anställning som lärarinna i handarbete: afgångsbetyg från lärarinnekurs

i handarbete, som är ställd under af Kungl. Maj:t för or druid inspektion;

d) för anställning som lärarinna i huslig ekonomi: afgångsbetyg från

lärarinnekurs i huslig ekonomi, som är ställd under af Kungl. Maj:t förordnad

inspektion;

e) för anställning som lärare eller lärarinna i gymnastik: afgångsbetyg

från instruktörskursen eller den fullständiga gymnastiklärarkursen

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

vid kungl. gymnastiska centralinstitutet eller från motsvarande kurs vid

enskild gymnastisk anstalt, som af Kungl. Maj:t för ändamålet godkänts;

dock att behörighet för anställning som lärare eller lärarinna i teckning,

välskrifning, sång och handarbete äfven må tillkomma ämneslärare

eller ämneslärarinna, som jämte sin öfriga pedagogiska utbildning i något

af sagda öfningsämnen förvärfvat utbildning, som af Kungl. Maj:t blifvit

för ändamålet godkänd.

§ 4-

1. Lärare och lärarinnor skola anställas antingen med full tjänstgöring

eller såsom timlärare.

2. Lärare och lärarinna med full tjänstgöring är skyldig att i skolans

klasser öfver de förberedande hvarje vecka meddela undervisning under

minst 20, högst 24 lektioner af 40 till 50 minuters längd.

I denna tjänstgöringstid må äfven kunna inräknas ledning af morgonbön

och rättande af lärjungars skriftliga arbeten; dock att så beskaffad

tjänstgöring må uppskattas till högst 2 lektioner i veckan. Ingå vakttimmar

i full tjänstgöring, må två sådana kunna räknas lika med en lektion.

Af möjligen förekommande lektioner af 35 minuters längd eller därunder

må tre kunna räknas som två lektioner af ofvan stadgade längd;

dock att för full tjänstgöring icke må erfordras mer än inalles 26 särskilda

lektioner i veckan.

3. Föreståndare eller föreståndarinna med full tjänstgöring är skyldig

att hvarje vecka meddela undervisning i skolan, allt efter skolans storlek

och beskaffenhet, under minst 8, högst 20 lektioner af 40 till 50 minuters

längd.

4. Ämneslärarinna med full tjänstgöring må, utan minskning af henne

tillkommande löneförmåner, kunna fullgöra en del, dock högst en tredjedel,

af sin tjänstgöring i de förberedande klasserna.

Likaledes må ämneslärare eller ämneslärarinna, som äger behörighet

för undervisning i öfningsämne, utan minskning af löneförmånerna, kunna

fullgöra en del, dock högst en tredjedel, af sin tjänstgöring genom undervisning

i sådant ämne.

5. Lärare eller lärarinna, som äger behörighet för undervisning i

mera än ett af öfningsämnena teckning, välskrifning, sång och handarbete

eller som jämte behörighet för undervisning i sådant ämne jämväl äger

behörighet såsom ämneslärare eller ämneslärarinna må, därest sammanlagda

antalet veckolektioner uppgår till det här ofvan i mom. 2 angifna, för tillgodoräknande

af full tjänstgöring kunna fullgöra sin tjänstgöring i två

eller flera af de ämnen, den vunna behörigheten afser.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

143

§ 5.

1. Lärare och lärarinnor med full tjänstgöring skola åtnjuta minst

följande löneförmåner:

a) Amneslärare och ämneslärarinnor med den högre kompetens, som

angifves i § 3 mom. 1 punkt a) och b):

i första lönegraden 1,300 kronor (grundlönen),

» andra » 1,500 »

» tredje » 1,700 »

» fjärde » 1,900 »

b) Amneslärare och ämneslärarinnor med den lägre kompetens, som

angifves i § 3 mom, 1 punkt c):

i första lönegraden 1,300 kronor (grundlönen)

» andra »

1,400 «

» tredje »

1,550 »

» fjärde »

1,700

» femte »

1,900

c) Lärare och lärarinnor med hufvudsaklig tjänstgöring i något eller

några af ämnena teckning, välskrifning, sång och handarbete och med den

behörighet, som angifves i § 3 mom. 2, äga uppbära en grundlön, beräknad

efter det arfvode för timlärare i vederbörande ämne, som finnes här nedan

angifvet i § 6 mom. 1 punkt c), samt därutöfver ålderstillägg i tre lönegrader

med resp. 100, 150 och 150 kronor.

2. Föreståndare eller föreståndarinna skall åtnjuta samma löneförmåner

som ämneslärare med högre kompetens samt därutöfver dels ett

särskildt arfvode af 300 kronor för läsår, dels fri bostad eller hyresersättning,

beräknad efter hyran för tre rum och kök intill 750 kronor för år.

3. A ort, där ordinarie folkskollärarinnas lägsta aflöning, naturaförmåner

inberäknade, öfverstiger 1,300 kronor, skola föreståndare och

föreståndarinna samt lärare och lärarinnor med behörighet enligt § 3 och

med full tjänstgöring åtnjuta ett ortstillägg utgörande minst skillnaden

mellan sagda båda belopp, dock att ortstillägget i intet fall behöfver öfverstiga

200 kronor för år.

4. I fråga om uppflyttning från lägre till högre lönegrad, hvarom

framställning göres hos Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande,

som i ärendet äger besluta,1 iakttages, att lärare och lärarinna i första löne
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

graden, äfvensom vikarie med sådan behörighet, som i § 3 sägs, uppflyttas

i andra lönegraden efter två års väl vitsordad tjänstgöring,

att lärare och lärarinna uppflyttas i tredje och fjärde lönegraden, då

fem år förflutit efter uppflyttningen i närmast lägre lönegrad,

och att ämneslärare och ämneslärarinna med den lägre kompetens,

som angifves i § 3 mom. 1 punkt c), uppflyttas i femte lönegraden, då

tio år förflutit efter uppflyttningen i fjärde lönegraden;

och skall beträffande uppflyttning i tredje eller högre lönegrad gälla,

att tjänstinnehafvare under mer än fyra femtedelar af den tid, som

efter uppflyttning i närmast lägre lönegrad erfordras för att vinna sådan

uppflyttning, med vitsord om nit och skicklighet själf skall hafva bestridt

tjänsten, samt

att den högre aflöningen icke får tillträdas förrän vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd.

5. Lärare och lärarinna med lägre kompetens, som förvärfvar högre

kompetens enligt § 3 mom. 1 punkt a) eller b), äger att för uppflyttning

i högre lönegrad räkna sig till godo jämväl sin tjänstgöring såsom lärare

eller lärarinna med lägre kompetens.

6. Lärarinna med kompetens och tjänstgöring enligt §§ 3 och 4, som

under någon tid, dock högst tre år i samma lönegrad, haft sin hufvudsakliga

tjänstgöring i de förberedande klasserna, äger att för uppflyttning

i högre lönegrad räkna sig till godo jämväl den tid tjänstgöringen i de

förberedande klasserna omfattat.

7. För tjänstledig ämneslärare eller ämneslärarinna anställd vikarie

med behörighet enligt § 3 skall för full tjänstgöring aflönas med minst

1,300 kronor för läsår jämte ortstillägg, där sådant förekommer. Vikarie

för tjänstledig öfningslärare eller öfningslärarinna, äfvensom vikarie, som

ej har full tjänstgöring, skall aflönas som timlärare enligt § 6 mom. 1

punkt c).

§ 6.

Timlärare med sådan behörighet, som i § 3 sägs, äger att för veckotimme,

utgörande lektion af 40 till 50 minuters längd, uppbära minst

följande arfvode:

a) såvida veckotimmarnas antal icke öfverstiger 10, för undervisning i

läroämne 80 kronor,

teckning- och sång- 70 kronor,

O Ö 7

handarbete och välskrifning 60 kronor;

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

b) för därefter följande 5 veckotimmar för undervisning i

läroämne 70 kronor,

teckning och sång 60 kronor,

handarbete och välskrifning 50 kronor;

c) för öfriga veckotimmar för undervisning i

läroämne 60 kronor,

teckning och sång 55 kronor,

handarbete och välskrifning 45 kronor.

2. Arfvodet för undervisning i huslig ekonomi och gymnastik bestämmes

genom öfverenskommelse mellan lärarinnan eller läraren och

skolans föreståndai’e eller styrelse.

3. Om lärare eller lärarinna med full tjänstgöring åtager sig flera

lektioner än i § 4 mom. 2 och 3 sägs, skola sådana lektioner betalas med

minst följande belopp: i läroämne med 60 kronor, i teckning och sång

med 50 kronor samt i handarbete och välskrifning med 40 kronor för

veckotimme.

§ 7.

I fråga om tjänstledighet för de vid enskild skola anställda tjänstinnehafvare

skall, såvida icke vederbörande föreståndare eller styrelse Annor

sig kunna utan ökad kostnad för statsverket bereda fördelaktigare villkor,

iakttagas följande:

1. Lärare och lärarinna i första lönegraden, som åtnjuter tjänstledighet,

skall för den del af läsåret, tjänstledigheten omfattar, afstå alla

sina löneförmåner.

2. Lärare och lärarinna i andra eller högre lönegrad, som på grund

af sjukdom åtnjuter tjänstledighet, skall för den del af läsåret, tjänstledigheten

omfattar, afstå halfva grundlönen och ortstillägget, där sådant förekommer,

men äger bibehålla öfriga löneförmåner, dock att tjänstledighet

på sådana villkor ej må beviljas för längre tid än sammanlagdt ett läsår

under samma femårsperiod. Lärare och lärarinna, som på grund af sjukdom

behöfver tjänstledighet för längre tid än ett läsår under samma femårsperiod,

skall under den öfverskj utande tiden afstå alla sina löneförmåner.

3. Lärare och lärarinna i andra eller högre lönegrad, som af annan

anledning än sjukdom åtnjuter tjänstledighet, skall för den del af läsåret,

tjänstledigheten omfattar, afstå alla sina löneförmåner.

4. Föreståndare och föx-eståndarinna, som åtnjuter tjänstledighet på

grund af sjukdom, skall för den del af läsåret, tjänstledigheten omfattar,

afstå halfva grundlönen samt föreståndararfvodet och ortstillägget, där

Bill. tiU Ili hs cl. Trot. 1909. 1 Sami. 1 Afcl. 04 Hlift. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

sådant förekommer, men äger bibehålla öfriga löneförmåner. I öfrigt

gäller om föreståndares och föreståndarinnas tjänstledighet detsamma som

om lärares i andra eller högre lönegrad.

§ B.

1. Det i § 1 omförmälda understöd af statsmedel till enskild skola

skall utgöras af

dels lönetillägg till lärare och lärarinnor med ett belopp, motsvarande

summan af alla af lärarpersonalen intjänta ålderstillägg med undantag af

de bidrag till dessa, som i enlighet med § 8 mom. 3 skola utgöras af

vederbörande kommun,

dels ärsanslag till skolan, och skall sistnämnda anslag, på sätt här

nedan sägs, beräknas dels efter antalet lärartjänster, dels efter lärjungarnas

antal.

1) För beräkningen af maximibeloppet af den del af årsanslaget,

som utgår efter antalet lärartjänster, skola följande grunder gälla:

a) ett belopp, motsvarande en tredjedel af ämneslärares grundlön,

beräknas för högst så många lärartjänster, som antalet af skolans årsklasser,

de förberedande klasserna och de tre högsta gymnasieklasserna

oberäknade, med reduktion för Barnundervisning af olika årsklasser och

för kortare undervisningstid än den normala i enskild klass;

b) om skolan har gymnasium och detta under de senaste tre åren i

de tre högsta klasserna haft i medeltal sammanlagdt minst 18 lärjungar,

som under minst två läsår begagnat undervisningen i skolan, beräknas ett

särskildt anslag för tre lärartjänster å gymnasiet med en tredjedel af

ämneslärares grundlön för hvarje tjänst;

c) för samskolor och goss-skolor beräknas därutöfver ett särskildt anslag

för att sätta dem i stånd att anställa erforderligt antal manliga lärare,

nämligen för sexklassiga samskolor och sexklassiga goss-skolor 1,000 kronor,

för högre samskolor 2,000 kronor och för högre goss-skolor 3,000 kronor.

2) För beräkning af» maximibeloppet af den del af anslaget, som

utgår efter lärjungarnas antal, skola, därest icke Kungl. Maj:t i särskilda

fall finner skäl annorlunda förordna, följande grunder gälla:

a) för hvarje lärjunge i klasserna öfver de förberedande, de 3 högsta

gymnasieklasserna undantagna, beräknas ett belopp, som utgör en tiondedel

af medelårsafgiften för lärjunge i dessa klasser;

b) om skolan har ett gymnasium med det lärjungeantal i de 3 högsta

klasserna, som ofvan sägs, beräknas enligt samma grunder ett särskildt

anslag för gymnasiet efter antalet lärjungar i dessa klasser;

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

c) det efter lärjungeantalet beräknade anslaget må utgå med högst

2,000 kronor till hvarje skola; dock att för högre samskola och högre

goss-skola beloppet må kunna ökas intill 4,000 kronor, i den mån lärjungarnas

antal i gymnasiets 3 högsta klasser betingar sådan ökning med tillämpning

af ofvan angifna beräkningsgrund.

2. Till högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, hvilka visat

sig äga på lämpligt sätt anordnad undervisning i huslig ekonomi, må

enligt grunder, som Kungl. Maj:t kan finna skäligt närmare bestämma,

utgå ett särskildt understöd af högst 400 kronor om året för kurs i ämnet,

hvilken omfattar en lärjungegrupp, samt ytterligare högst 200 kronor för

hvarje därutöfver tillkommande lärjungegrupp, dock att dylikt understöd ej till

någon skola må utgå med högre belopp än 1,000 kronor.

3. Det i § 2 punkt g) omförmälda understöd af kommun eller enskild

donator skall utgöras af

dels lönetillägg till lärare och lärarinnor, nämligen

1) ett kontant bidrag af 100 kronor till hvart och ett af de ålderstillägg,

som utgå till lärare eller lärarinnor i andra och högre lönegrader,

2) ortstillägg å den ort, där sådant skall förekomma;

dels är sanslag till skolan, hvilket anslag skall utgå med

1) ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som statens årsanslag till skolan, dock att kommunens bidrag för

skolor, hvilka hittills åtnjutit understöd från anslaget till enskilda läroverk,

ej behöfver uppgå till mer än hälften af sagda anslag;

2) i händelse understöd af statsmedel utgår för undervisning i huslig

ekonomi, ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma

belopp som statens understöd för ändamålet.

§ 9.

Den del af statens årsanslag till skolan, som utgår efter lärjungeantalet,

skall i sin helhet användas till betäckande af kostnaden för friplatser

och nedsättningar i terminsafgiftcr för lärjungar i klasserna öfver de förberedande.

§ 10.

Finner sig enskild skola, som i öfrigt uppfyller villkoren för erhållande

af statsunderstöd, nödsakad att anställa lärare eller lärarinna, som

icke äger behörighet i enlighet med bestämmelserna i § 3, må skolan utan

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

hinder af denna omständighet kunna erhålla understöd af statsmedel enligt

de i § 8 mom. 1 angifna grunder, under villkor

att lärare eller lärarinna, som saknar sagda behörighet, erhåller arfvode

som timlärare till minst de belopp, som angifvas i § 6 mom. 1

punkt c), samt

att i fråga om beräkningen af den del af statens årsanslag till skolan,

som utgår efter antalet lärartjänster, iakttages, att, därest de af icke behöriga

lärare eller lärarinnor bestridda lektionerna sammanlagdt uppgå till

24 i veckan, nämnda anslag minskas med en sjättedel af ämneslärares

grundlön, samt att, om antalet af nämnda lektioner understiger eller

öfverstiger 24, anslaget lider minskning i förhållande därtill.

§ Il
Till

skola, som åtnjuter understöd af statsmedel, må för anställande

af särskildt försök, som pröfvas vara af den betydelse, att en värdefull

pedagogisk erfarenhet därigenom kan vinnas, ett särskildt tilläggsunderstöd

för viss tid kunna beviljas.

Öfvergångsbestämmelser.

1. Lägre samskolor, hvilka för närvarande äro femklassiga, må upprätta

den sjätte klassen, när detta befinnes lägligt, dock senast med ingången

af läsåret 1911—1912. Så länge skolan är femklassig, åligger det

ej skolan att anställa mer än en manlig lärare och begränsas därunder

det i § 8 mom. 1 punkt 1 c) omnämnda tilläggsanslaget till 500 kronor

för år.

2. Om skolans ekonomiska ställning icke tillåter löneregleringens

omedelbara genomförande må den, efter Kungl. Maj:ts medgifvande i hvarje

fall, kunna genomföras successivt under loppet af den första treårsperioden

efter de nya grundernas trädande i kraft, på det sätt att den tjänstgöring,

som motsvarar grundlönen, sättes högre och timlektionerna betalas lägre

än enligt sagda grunder.

3. Föreståndare och föreståndarinna, ämneslärare och ämneslärarinna

äga att från tiden före löneregleringens genomförande för uppflyttning i

högre lönegrad räkna sig till godo högst 12 tjänstår.

Öfverstyrelsen hemställde i sitt underdåniga utlåtande den 14 november

1907, att Kungl. Maj:t täcktes göra framställning till 1908 års

Riksdag, att Riksdagen måtte

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 81.

dels godkänna de bestämmelser angående statsunderstöd åt enskilda

skolor, som öfverstyrelsen föreslagit;

dels i stället för samtliga för år 1908 till enskilda läroanstalter utgående

anslag å tillhopa 568,000 kronor bevilja följande anslag, nämligen:

1) ett anslag å ordinarie stat för understödjande af sådana enskilda

skolor, som omnämnas i § 1 af öfverstyrelsens förut omnämnda förslag, till

ett belopp af 590,000 kronor,

2) ett förslagsanslag å ordinarie stat för tilldelande af ålderstillägg

åt lärarpersonalen vid samma skolor till ett belopp af 170,000 kronor,

3) ett anslag å ordinarie stat för understödjande af seminariekurser

för utbildande af lärarinnor till ett belopp af 21,000 kronor,

dels ock medgifva, att, under förutsättning att Eslöfs högre flickskola

och Eslöfs enskilda läroverk för gossar sammanslås till en samskola, understöd

måtte till denna skola kunna utgå enligt de grunder, som kunna för

samskolor blifva stadgade.

Till stöd för de förslag för Indika jag nu redogjort, har öfverstyrelsen

i sitt utlåtande den 14 november 1907 lämnat en utförlig motivering. Öfverstyrelsen

omnämner till en början, att på grund af nådigt medgifvande

följande lärare och lärarinnor biträdt vid ifrågavarande ärendens utredning,

nämligen föreståndarinnan för Djursholms samskola Gerda von Friesen,

lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg P. J. G. Laurin, föreståndarinnan

för högre elementarskolan för flickor i Lund Anna Rönström samt

lektorn vid högre lärarinneseminariet i Stockholm L. M. Wtern.

Sedan öfverstyrelsen därefter i korthet redogjort för de nu stadgade

gunderna för utdelning af statsunderstöd till högre flickskolor och samskolor

och därvid särskildt framhållit, att Riksdagen dels för tilldelande

af sådant understöd föreskrifvit villkor, hvarigenom ämneslärarinnorna tillförsäkrats

en viss minimiaflöning, dels ock vid beviljande år 1907 af det

förut omnämnda tilläggsanslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

och samskolor erkänt billigheten däri, att de lärarinnor, hvilka redan på

grund af ålder i tjänsten eller andra omständigheter åtnjöte eu aflöning,

som öfverstege den bestämda minimilönen, fortfarande bibehöllcs i en

högre lönegrad, uttalar öfverstyrelsen den mening, att tiden nu vore

kommen för att på ett mera effektivt sätt än tillförene bereda understöd

åt de enskilda skolor af olika arter, som vore däraf förtjänta, och särskildt

för att åt frågan om lärarpersonalens vid dessa skolor aflöningsförhållanden

söka vinna en mera tillfredsställande och mera definitiv lösning

än den provisoriska, som åstadkoms genom nyssnämnda villkor om

lärarinnelönerna i 1902 års kungörelse. 1 detta afseende erinrar öfver
-

Öfver
styrelsens

utlåtande

den

14 november

1907.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

styrelsen därom, att hittills gällande bestämmelser visat sig otillfredsställande,

bland annat, då det vid 1907 års Riksdag gällde att bringa

skolorna hjälp med anledning af de ekonomiska återverkningar, de måste

röna af den åt folkskollärarinnorna beviljade löneförbättringen, och därför

i alla händelser borde ersättas med nya grunder för den treårsperiod för

ifrågavarande statsunderstöds utgående, som inginge med år 1909. Vidare

anför öfverstyrelsen, att 1904 års läroverksreform omfattade jämväl lönereglering

för de allmänna läroverkens lärarpersonal, hvilkens ekonomiska

ställning härigenom väsentligt förbättrats. Att ett tryggande af den ekonomiska

ställningen äfven för lärarpersonalen vid de enskilda läroverken,

hvilka hade att fylla en kulturell uppgift fullt jämförlig med den, som

tillkomme de allmänna läroverken, likaledes skulle ligga Riksdagen om

hjärtat, kunde med så mycket större tillförsikt väntas, som uttalanden i

sådan riktning icke varit sällsynta i Riksdagens förhandlingar.

Öfverstyrelsen ville därjämte framhålla, att de kostnader, som ett

kraftigare understödjande af de enskilda läroverken komme att orsaka statsverket,

äfven om de måste blifva ganska betydliga på grund af läroverkens

stora antal och den talrika lärarpersonalen, likväl kunde betecknas såsom

ringa i förhållande till statsverkets omkostnader för de allmänna läroverken.

Ihågkommas borde vidare, yttrar öfverstyrelsen, att kostnaden för en

skolas uppehållande mycket ökats sedan 1902, hvarför ett understöd till

det belopp, som då fastställdes och möjligen vid den tiden var fullt tillräckligt,

numera för skolan utgjorde en icke oväsentlig mindre hjälp än

den, som varit åsyftad.

Slutligen önskade öfverstyrelsen framhålla, att, ifall — såsom lämpligt

syntes vara — en ökning i vissa afseenden af de fordringar, som hittills

ställts på de enskilda skolorna, förbundes med förhöjningen af statsunderstödet

till dessa skolor, staten sålunda skulle vinna ökad säkerhet

därför, att skolorna rätt fyllde sin viktiga uppgift. De ökade fordringarna

borde, enligt öfverstyrelsens förmenande, emellertid icke gå i den

riktningen, att skolorna bundes vid vissa organisations- eller undervisningsplaner,

utan borde fordringarna fast mera i främsta rummet åsyfta vinnande

af tillfredsställande garanti för lärarpersonalens kompetens. Ifall,

såsom öfverstyrelsen hoppades, en i väsentlig grad tryggare ekonomisk

ställning än den hittills åtnjutna komme att beredas lärarpersonalen vid

de enskilda skolorna, syntes det billigt att i gengäld fordrades, att denna

personal genom förvärfvande af erforderlig teoretisk och praktisk utbildning

för sitt kall gjorde sig för detsamma fullt lämplig.

Efter dessa erinringar af allmän art öfvergår öfverstyrelsen till frågan

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

om de grunder, hvilka enligt dess förmenande borde fastställas för utgående

af understöd till enskilda läroanstalter, samt om understödsbeloppens

beräkning. Härvid ansåge sig öfverstyrelsen, som till en början närmast

tänkte på förhållandena vid de högre flickskolorna, böra taga till utgångspunkt

det förslag till lönereglering, kompetensbestämmelser m. m. för

lärarinnorna vid sistnämnda skolor, hvilket redan förelåge såsom i vissa

afseenden i detalj utarbetadt i den förut omtalade, till öfverstyrelsen remitterade

petitionen rörande ifrågavarande ärende.

Rörande frågan om behofvet af en lönereglering för lärarinnorna vid öfverstyreUen

de högre flickskolorna hänvisar öfverstyrelsen därtill, att en sådan för „/ e» i»n«- hvarje kår utgjorde hufvudvillkoret för en tryggad ekonomisk ställning. re9lertnsMed

insikt härom hade statsmakterna sedan länge beredt förmånen af en

lönereglering åt de lärarkårer, som stode närmast den nu ifrågavarande,

nämligen lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och vid folkskolorna.

Att lärarinnorna vid de högre flickskolorna i detta afseende blifvit mindre

väl tillgodosedda, kunde ingalunda väcka förundran. Orsaken vore tydligen

att söka däri, att det jämförelsevis sent blifvit erkändt, att högre undervisning

för flickor vore ett statsintresse, jämförligt med den högre undervisningen

för manliga lärjungar och med folkundervisningen, samt jämväl

— och måhända förnämligast — däri, att det ansetts möta alltför stora

vanskligheter att genomföra en lönereglering i fråga om lärarpersonalen

vid skolor, hvilka visserligen med ganska stora belopp understödts af staten

och kommunerna, men hvilka likväl i regel varit i enskilda personers,

sällskaps eller bolags ägo.

Öfverstyrelsen hoppades emellertid kunna visa, att dessa svårigheter,

ehuru visserligen stora, likväl stode att öfvervinna. För öfrigt tilläte sig

öfver styrelsen att äfven i detta- sammanhang erinra om den ofvan omtalade

bestämmelsen i den nådiga kungörelsen den 13 juni 1902, hvarigenom

aflöningen för vissa lärarinnor vid enskilda skolor gjorts beroende af

folkskollärarinnornas minimilöner. Det torde icke kunna anses obsrättigadt

att betrakta denna bestämmelse såsom en första åtgärd i riktning af en

lönereglering för sagda lärarinnor. Och såsom ett ytterligare steg i samma

riktning måste anses det förut omnämnda uttalandet af 1907 års Riksdag

rörande billigheten däraf, att lärarinnor, hvilka på grund af ålder i tjänsten

eller andra omständigheter åtnjutit en aflöning utöfver den bestämda

minimilönen, måtte varda bibehållna i en högre lönegrad.

Om det alltså, fortsätter öfverstyrelsen, på grund af det sagda syntes

kunna göras gällande, att en lönereglering för lärarpersonalen vid de högre

flickskolorna, åstadkommen genom statsmakternas försorg, redan vore er
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

känd såsom principiellt berättigad, borde det å andra sidan framhållas,

att den enda bestämmelse härom, som funnes utfärdad, nämligen i nyssnämnda

nådiga kungörelse, förutom att den i öfrigt vore otillfredsställande,

blifvit affattad i alltför obestämda ordalag. Det hade af denna anledning

icke sällan befunnits svårt att afgöra, huruvida i särskilda fall kungörel:

sens bestämmelse ägt tillämplighet eller icke, hvarför det kommit att inträffa,

att lärarinnor gått miste om den förmån, Kungl. Maj:t och Riksdagen

velat åt dem bereda.

Af de skäl, som förut anförts, hade öfverstyrelsen känt sig kraftigt

manad att nu framkomma med underdånigt förslag till en genomförd lönereglering

för lärarinnorna vid enskilda statsunderstödda skolor. I fråga

om bestämmelserna för en sådan reglering hade öfverstyrelsen funnit sig

kunna i det väsentliga ansluta sig till det förslag i nämnda afseende, som

utarbetats af omförmälda kommitterade, enär detta förslag syntes i det

hela väl afpassadt samt moderat i fråga om beloppen af de löner, som för

olika lönegrader blifvit ifrågasatta. Dock skilde sig öfverstyrelsens löneförslag

i flera punkter från kommitterades.

Rörande de särskilda bestämmelserna i förslaget ville öfverstyrelsen i

underdånighet anföra följande.

öfver styrelsen För ämneslärarinna med högre kompetens och full tjänstgöring, d. v. s.

0V}sr^åmnes-1 en tjänstgöring af 20 å 24 timmar i veckan, hade kommitterade föreslagit

lärarinnor, följande lönegrader, oberäknadt ortstilläggen, nämligen

en första lönegrad af................................................ 1,300 kronor (grundlönen)

efter 2 års tjänstgöring en andra lönegrad af 1,550 »

* 7 » » » tredje » » 1,700 »

* 12 » » » fjärde » » 1,850 »

Med hänsyn därtill, att den föreslagna löneförhöjningen vid uppfiyttningen

i andra lönegraden syntes väl stor i jämförelse "med de följande

löneförhöjningarna, ansåge sig öfverstyrelsen i stället böra föreslå:

en första lönegrad af ................................................ 1,300 kronor (grundlönen)

efter 2 års tjänstgöring eu andra lönegrad af 1,500 »

* 7 » » » tredje » » 1,700 »

* 12 » » » fjärde » » 1,900 »

För ämneslärarinnor med lägre kompetens och full tjänstgöring hade

korjamitterade föreslagit

en första lönegrad af................................................ 1,300 kronor (grundlönen)

efter 2 års tjänstgöring en andra lönegrad af 1,400 »

* 7 » » » tredje » » 1,550 »

* 12 » » » fjärde » » 1,700 »

* 22 » » » femte » » 1,850 »

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Grundlönen skulle alltså enligt kommitterades förslag blifva densamma

som för lärarinna med högre kompetens och likaså slutlönen, ehuru den

sistnämnda skulle uppnås först efter längre tids tj änstgöring.

öfverstyrelsen, som delade kommitterades mening i detta afseende,

ansåge sig, i anslutning till sitt nyss omförmälda ändringsförslag med afseende

på lärarinnor med högre kompetens, böra äfven för nu ifrågavarande lärarinnor

föreslå ett aflöningsbelopp i högsta lönegraden af 1,900 kronor.

För ämneslärarinnor med ett jämförelsevis litet antal undervisningstimmar

hade kommitterade af naturliga skäl icke ansett sig böra föreslå

fasta lönegrader. Kommitterade hade emellertid icke därför underlåtit att

också för sådana lärarinnor föreslå bestämda minimiaflöningar, beräknade

efter antalet undervisningstimmar i veckan.

Äfven öfverstyrelsen funne föreskrifter beträffande timlärarinnors minimiaflöningar

erforderliga, enär öfriga bestämmelser i öfverstyrelsens förslag,

hvilka vore afsedda att blifva till gagn för skolorna och deras lärarpersonal,

i annat fall kunde befaras blifva illusoriska. Rörande de arfvoden,

som enligt öfverstyrelsens förmenande borde utgå till timlärarinnor, ville

öfverstyrelsen anmärka, att de vore så beräknade, att det för en skola

skulle ställa sig fördelaktigare att använda lärarinnor med full tjänstgöring

än att använda timlärarinnor. • _

Kommitterade hade föreslagit, att en föreståndarinna, oberäknadt orts-0m

tillägg, skulle erhålla följande löneförmåner, nämligen en grundlön af l,850/<5r /«*•«*<“»- kronor, bostad eller hyresersättning beräknad efter tre rum och kök, dock ar,nnorhögst

750 kronor per år, samt ett ålderstillägg af 300 kronor efter 5 års

tjänstgöring såsom föreståndarinna vid skola inom samma kommun.

Då öfverstyrelsen funne det önskligt, att föreståndarinnas aflöning utginge

enligt enahanda grunder som lärarinnornas, ehuru med de tillägg,

som kunde anses betingade af hennes ställning i skolan, ville öfverstyrelsen

för föreståndarinna föreslå samma grundlön, orts- och ålderstillägg som

för lärarinnor med högre kompetens samt dessutom ett särskild^ föreståndarinnearfvode

af 300 kronor jämte bostad eller hyresersättning, så

beräknad som kommitterade föreslagit.

För en föreståndarinna, hvilken tjänstgjort såsom lärarinna eller föreståndarinna

i statsunderstödd skola under kortare tid än sammanlagdt 12

år, ställde sig öfverstyrelsens förslag något mindre gynnsamt än kommitterades,

hvilket emellertid föga betydde, enär en föreståndarinna sällan

hade en så kort tjänstgöringstid. Efter 12 års tjänstgöring blefve föreståndarinnans

aflöning 50 kronor högre enligt öfverstyrelsens förslag än

enligt kommitterades.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 54 Hdft.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

cmafiZi^en Kommmitterades förslag till lönereglering omfattade äfven lärarinnor i

Tor öfningvisso öfning sämnen, nämligen i teckning och handarbete. I fråga om

lärarinnor, dessa hade kommitterade föreslagit, dels att full tjänstgöring skulle motsvara

24 ä 28 lektioner i veckan, dels att lönegraderna skulle bestämmas

sålunda, nämligen

för lärarinnor i teckning:

en första lönegrad.............................................

efter 2 års tjänstgöring en andra lönegrad

s 7 » > » tredje >

» 12 *> » » fjärde »

och för lärarinnor i handarbete:

en första lönegrad................................................ af 1,100 kronor (grundlönen)

efter 2 års tjänstgöring en andra lönegrad... » 1,200 »

* 7 » » » tredje » ... » 1,350 »

» 12 » » » fjärde « ... > 1,500 »

Med afseende på detta förslag funne öfverstyrelsen till en början den

ändringen önskvärd, att antalet lektioner i veckan, som skulle fordras såsom

villkor för lönetursrätt, nedsattes till samma antal, som föreslagits för

ämneslärarinnor, eller till 20 ä 24 lektioner. Härigenom vunnes nämligen

ökad möjlighet för ifrågavarande lärarinnor att komma i åtnjutande af

sagda rätt. Samtidigt med denna ändring borde förslaget till aflöningsbelopp

för de olika lönegraderna något ändras, en fråga till hvilken öfverstyrelsen

längre fram ämnade återkomma.

öfriga ändringar af kommitterades förslag beträffande öfningslärarinnornas

aflöning, hvilka öfverstyrelsen ansåge sig böra föreslå, hade i det

väsentliga enahanda syfte, nämligen beredande af ökad möjlighet för dessa

lärarinnor att komma i åtnjutande af lönetursrätt, och därmed äfven af

samma fasta ställning i skolorna som ämneslärarinnorna; och förmenade

öfverstyrelsen, att sådana bestämmelser kunde träffas, att sagda rätt bereddes

icke blott lärarinnor i teckning och handarbete utan äfven i sång och

välskrifning. Däremot hade öfverstyrelsen icke ansett sig böra framlägga

förslag i detta afseende för lärarinnor i huslig ekonomi och gymnastik,

hvilkas ställning i skolorna mera väsentligt afveke från öfriga lärarinnors.

Hvad som särskildt vållade svårighet, då det gällde att bereda lönetursrätt

åt lärarinnor i öfningsämnen vore i främsta rummet den omständigheten,

att antalet lektioner inom en skola i ett öfningsämne sällan

vore tillräckligt stort, för att en lärarinna i ämnet skulle kunna erhålla

full tjänstgöring. Detta gällde om sång och välskrifning i högre grad än

af 1,300 kronor (grundlönen)

» 1,550 »

» 1,700

» 1,850 »

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

om teckning och handarbete, och det hade utan tvifvel varit detta förhållande,

som föranledt kommitterade att i fråga om lärarinnor i sång och

välskrifning icke ifrågasätta lönetursrätt.

Det vore emellertid uppenbart, att möjlighet att få räkna lönetur

skulle i många fall inträda äfven för lärarinna i de båda sistnämnda ämnena,

på samma gång sådan möjlighet skulle ökas för lärarinnor i teckning

ocli handarbete, ifall det medgåfves — under vissa förutsättningar med

afseende på utbildningen, till hvilka öfverstyrelsen ämnade återkomma i

det följande — att en lärarinnas undervisningstimmar i två eller flera öfningsämnen

finge sammanräknas, så att lönetursrätt erhölles, ifall sammanlagda

timantalet uppginge till minst 20 veckotimmar.

I fråga om ämnena teckning och välskrifning läge en sådan sammanräkning

närmast till hands, enär en teckningslärarinna, åtminstone ifall

hon under senare år genomgått kurs för teckningslärare vid tekniska skolan

i Stockholm, erhållit utbildning äfven för undervisning i välskrifning. öfverstyrelsen

förmenade emellertid, att rätten till sammanräkning i nämnda

fall borde tydligt uttalas, samt att den icke borde inskränkas till teckning

och välskrifning. Det kunde nämligen icke anses själfklart, att en lärarinna

i teckning hade bättre förutsättning att meddela undervisning i välskrifning

än till exempel i handarbete, ifall hon äfven för undervisning i sistnämnda

ämne erhållit tillfredsställande utbildning. Ingen anledning syntes

förefinnas att icke medgifva sådan sammanräkning äfven i fråga om en

undervisning, som delvis omfattade läroämnen och delvis öfningsämnen.

Oafsedt d9n fördel, som härigenom i vissa fall bereddes enskilda lärarinnor,

måste det för undervisningen i öfningsämnena mången gång vara en vinst,

att den öfvertoges af skolade ämneslärarinnor, under förutsättning naturligtvis,

att de ägde kompetens äfven såsom lärarinnor i de ifrågavarande

öfningsämnena.

Det af öfverstyrelsen sålunda framställda förslaget syntes orsaka svårigheter

med afseende på beräkningen af en lärarinnas aflöning, enär ju

denna enligt kommitterades förslag i vissa fall skulle utgå med olika belopp

för lärarinnor i olika ämnen, öfverstyrelsen förmenade emellertid, att dessa

svårigheter kunde öfvervinnas genom den bestämmelsen, att grundlönen

för eu lärarinna i öfningsämnen, vare sig hon meddelade undervisning i

ett eller flera ämnen, skulle beräknas efter antalet undervisningstimmar

samt efter det arfvode per timme, som för de särskilda ämnena föreslagits,

öfverstyrelsens förslag för ifrågavarande lärarinnor ställde sig, äfven oafsedt

den större möjligheten att få räkna lönetur, fördelaktigare än kommitterades.

Med afseende på hvad öfverstyrelsen sålunda föreslagit beträffande

öfningslärarinnornas löneförmåner, ville öfverstyrelsen till sist anföra, att

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 81.

förslaget alldeles icke innebure något tvång för en skola att lämna undervisningen

i öfningsämnen åt lärarinnor, hvilka, därigenom att de vore i

stånd att öfvertaga undervisningen i mera än ett ämne, kunde erhålla lull

tjänstgöring i skolan. Det skulle stå skolan fullkomligt fritt att för ifrågavarande

undervisning använda timlärarinnor, med det antal undervisningstimmar

i veckan, som kunde befinnas lämpligt, samt aflöna dem efter de

grunder, som för sådan undervisning föreslagits.

Ö^om<oru,-en tidigt kommitterades förslag skulle å orter, där lefnadskostnaderna

tillägg, gjorde detta behöfligt, ortstillägg utgå till lärarinnor med full tjänstgöring.

Beloppen skulle efter förslag af stadsfullmäktige bestämmas af

Kungl. Maj:t vid statsunderstödens beviljande. Äfven öfverstyrelsen ansåge

ortstillägg behöfliga på många ställen, men förmenade, att det sätt, kommitterade

tänkt sig för bestämmandet af dessa tillägg, ej läte förena sig

med vederbörande kommuners själfbestämmanderätt i ekonomiska frågor.

Däremot torde intet vara att invända mot att från statens sida såsom

villkor för statsunderstöds åtnjutande, i anslutning till nu gällande bestämmelse,

stadgades en skyldighet för vederbörande kommun att lämna här

ifrågavarande lärarinnor ortstillägg till de belopp, hvarmed inom den kommun,

där skolan vore belägen, ordinarie folkskollärarinnas lägsta aflöning

i första lönegraden öfverstege den lägsta lagstadgade lönen. Dock syntes

en begränsning lämplig af det maximibelopp, på hvilket en lärarinna*ägde

göra anspråk, och ansåge sig öfverstyrelserp i likhet med kommitterade, i

detta afseende böra föreslå 200 kronor. Å orter med särskildt dyra lefnadskostnader

torde det sålunda begränsade ortstillägget blifva mindre än

önskligt. Det kunde emellertid förväntas, att i de stora kommuner, där

detta företrädesvis kunde antagas blifva fallet, kommunalstyrelserna skulle

befinnas villiga att bevilja ortstillägg till högre belopp.

^oriTratYm1 Rörande de närmare bestämmelser, hvilka öfverstyrelsen ansett sig böra

Umetursberäk-föreslå med afseende på tjänstgöring, som borde betinga rätt till lönetur,

villkor för uppflyttning i högre lönegrad samt rätt till löneförmåner, som

i vissa fall borde tillerkännas tjänstledig lärarinna, framhåller öfverstyrelsen

önskväi’dheten däraf, att antalet sådana bestämmelser såvidt möjligt reduceras.

Det gällde emellertid i detta fall spörsmål, som nära berörde icke

blott lärarinnornas och skolornas ekonomi utan äfven statens intressen.

Härtill komme, att det med säkerhet kunde väntas, att dessa spörsmål skulle

framträda, och på sådant sätt, att de icke kunde afvisas, när det blefve

fråga om löneregleringens genomförande. Af dessa skäl hade öfverstyrelsen

funnit det angeläget att redan nu föreslå vissa bestämmelser i nämnda afseende^

för att de måtte komma under Kungl. Maj:ts och Riksdagens

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 81.

ompröfning samtidigt med frågan om löneregleringsförslagets hufvudprinciper.

öfverstyrelsen öfvergår härefter till frågan om lärarinnornas kompetens0

och erinrar därvid, att öfverstyrelsen i början af sin skrifvelse uttalat den me norna8

ningen, att såsom villkor för en lönereglering borde uppställas vissa fordringar komPeten>- på färarinnornas kompetens. Det förslag, som öfverstyrelsen i detta hänseende

ansett sig böra framställa, skilde sig, i hvad det gällde ämneslärarinnorna,

icke mycket från det af kommitterade framlagda, men afveke i fråga om

öfnintfslärarinnor i väsentligt afseende från detta sistnämnda. Den viktigaste

olikheten vore följande.

öfverstyrelsen hade tänkt sig, att en lärarinna, som önskade förvärfva

kompetens t. ex. för undervisning i teckning eller sång, icke nödvändigt

skulle behöfva genomgå någon af de utbildningskurser för lärarinnor i

dessa ämnen, som vore anordnade vid tekniska skolan i Stockholm eller

musikkonservatorium, utan att sagda kompetens borde kunna vinnas äfven

genom att på annat sätt förvärfva tillfredsställande utbildning.

För att tydligare angifva arten af den utbildning, som öfverstyrelsen

härvid närmast åsyftade, ansåge sig öfverstyrelsen böra i detta sammanhang

redogöra för ett önskemål, som blifvit uttaladt af de i ämnet tillkallade

sakkunnige, och som öfverstyrelsen funne behjärtansvärdt.

Då en tidsenlig undervisning i ett öfningsämne kräfde af lärarinnan,

förutom egen färdighet i ämnet, särskild utbildning såsom lärarinna, hvilken

väsentligt vunne i värde, ifall den icke allenast omfattade ifrågavarande .

öfningsämnes speciella metodik utan äfven vore af allmän pedagogisk art,

syntes det önskligt, att utbildningskurser för lärarinnor i de öfningsämnen,

som i detta afseende syntes böra komma i betraktande, nämligen teckning,

välskrifning, sång och handarbete, upprättades vid de seminarier, där så

kunde befinnas lämpligt.

Det kunde enligt öfverstyrelsens mening förväntas, att undervisningen

i sagda ämnen, hvilken till följd af svårigheten att förvärfva kompetenta

lärarkrafter, särskildt i mindre skolor, icke sällan vore mycket försummad,

skulle i hög grad därigenom befrämjas, att skolorna bereddes tillgång på

lärarinnor, hvilka förvärfvat pedagogisk skolning på samma gång som fackutbildning.

För lärarinnor med håg och fallenhet för något af de nämnda

ämnena skulle det vara af värde, att möjlighet bereddes dem att i sammanhang

med utbildningen för undervisning i läsämnen, förvärfva sådan specialutbildning,

som här vore i fråga.

För närvarande funnes redan vid folkskoleseminarierna dylika kurser

i öfningsämnen, ehuru speciella betyg för undervisningsskicklighet i dessa

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

ämnen icke meddelades, samt den utbildning, som genom kurserna gåfves,

icke kunde anses motsvara undervisningens behof i nu ifrågavarande skolors

högre klasser. Hvad öfriga seminarier beträffade, vågade öfverstyrelsen,

närmast på grund af uttalanden af två bland de förutnämnda af öfverstyrelsen

tillkallade sakkunnige, hvilka kunde betraktas såsom representanter

för seminarierna, nämligen skolföreståndarinnan Anna Rönström,

tillika lärarinna vid privata högre lärarinneseminariet i Lund, samt lektorn

vid högre lärarinneseminarit L. M. Wasrn, antaga, att vid dem utbildningskurser

för öfningslärarinnor skulle kunna upprättas, utan att med

anledning häraf seminariernas organisation och läroplan i öfrigt behöfde

undergå någon ändring. Ett nödvändigt villkor vore emellertid, att i fråga

om valet af studieämnen en utsträckt frihet inedgåfves eleverna, enär i

annat fall tidens knapphet skulle förbjuda den grundlighet i utbildningen,

som icke finge eftergifvas. Hvad särskildt beträffade högre lärarinneseminariet,

kunde det icke betviflas, att en sådan valfrihet i alla händelser komme

att införas genom de nya undervisningsplaner, som för närvarande vore

under utarbetning.

I fråga om utbildningskurser för lärarinnor i handarbete eller huslig

ekonomi hade öfverstyrelsen icke tänkt sig, att de borde ställas i förbindelse

med seminarierna. Då emellertid genomgåendet af en sådan kurs i

regel vore nödvändigt för lärarinnor i sagda ämnen, och då härigenom, i

enlighet med hvad öfverstyrelsen förut föreslagit, i vissa fall skulle beredas

lärarinnorna afsevärda ekonomiska förmåner, förmenade öfverstyrelsen, att

det vore af vikt, att garanti vunnes för att kurserna leddes med pedagogisk

insikt. Såsom villkor för att afgångsbetyg från en sådan kurs skulle medföra

nämnda förmåner, syntes därför höra fordras, att kursen i enlighet

med bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles kunde finna ändamålsenligt

föreskrifva, ställdes under sakkunnig inspektion.

I fråga om utbildningen af lärare och lärarinnor i gymnastik ansluter

sig öfverstyrelsen till det af kommittén framställda förslaget.

Med afseende på de af öfverstyrelsen föreslagna kompetensbestämmelserna

ansåge sig öfverstyrelsen böra ytterligare anföra följande. Det syntes

så mycket mindre behöfva befaras, att sagda bestämmelser skulle verka

betungande för de lärarinnor, som hädanefter inträdde på lärarbanan, som

tillfällen att förvärfva den ifrågasatta utbildningen numera stode till buds

ättare än tillförne och säkerligen skulle göra det ännu lättare i framtiden,

sedan de enskilda lärarinneseminarierna, hvilkas afgångsbetyg, enligt öfverstyrelsens

förmenande, under vissa villkor borde kunna tillerkännas giltighet

såsom kompetensbevis, vunnit full utveckling.

Annorlunda ställde sig frågan emellertid för redan nu tjänstgörande

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

lärarinnor, hvilka icke uppfyllde de för kompetens ifrågasatta villkoren.

Billigheten syntes kräfva, att möjlighet bereddes sådana lärarinnor att, ifall

de befunnes däraf förtjänta, på annan väg än genom aflagda prof komma

i åtnjutande af de förmåner, som genom profven skulle vinnas. Bland

dessa lärarinnor funnes för visso många, som under praktisk verksamhet

i skolorna förvärfvat fullgod realkompetens. Då emellertid för bedömandet

af denna någon allmängiltig norm svårligen kunde fastställas, syntes det

i hvarje särskilt fall böra bero på Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida

dispens från de föreskrifna kompetensvillkoren borde beviljas. Öfverstyrelsen

förmenade, att särskildt under första tiden efter den nya ordningens

trädande i kraft, det skulle visa sig behöfligt att medgifva sådana dispenser

i ganska stor utsträckning.

Det funnes emellertid ytterligare en omständighet att i detta sammanhang

taga i betraktande. Det läte sig uppenbarligen icke göra att för en

skola såsom oeftergifligt villkor för erhållande eller bibehållande af statsunderstöd

uppställa krafvet på att samtliga dess lärarinnor skulle genom

aflagda prof eller dispens hafva förvärfvat kompetens. Förhållandena kunde

nämligen vara sådana, särskildt i tider af lärarbrist, att skolan kunde blifva

nödsakad att använda en eller annan lärarinna utan föreskrifven kompetens.

En följd häraf borde icke blifva förlust för skolan af rätten till

statsunderstöd, men väl syntes det billigt, särskildt med hänsyn därtill att

statsunderstödet i väsentlig mån gåfves för att sätta skolan i stånd att

förvärfva kompetenta lärarkrafter, att understödet i denna händelse minskades

med lämpligt belopp; och tilläte sig öfverstyrelsen i detta afseende

föreslå följande.

Därest en lärarinna, som icke förvärfvat den föreskrifna kompetensen,

anställdes vid en skola, borde anslaget till skolan, under förutsättning att

antalet af lärarinnans tjänstgöringstimmar i veckan uppginge till 24, lida

en minskning motsvarande hälften af statens bidrag till skolan för en

lärarinnetjänst, d. v. s. en sjättedel af en ämneslärarinnas grundlön. Att

äfven orts- och ålderstilläggen skulle bortfalla, blefve en följd däraf, att

ifrågavarande lärarinna icke uppfyllt de föreslagna villkoren för att komma

i åtnjutande af dessa förmåner. Beträffande sagda lärarinnas aflöning förmenade

öfverstyrelsen, att den icke borde få understiga hvad en timlärarinna

för motsvarande tjänstgöring skulle erhålla efter det stadgade lägsta

priset för veckotimme.

Hvad beträffade afgörandet i de särskilda fallen af frågan om statsunderstödets

minskning på grund af nu angifna omständigheter, hade öfverstyrelsen

tänkt sig följande ordning. Sedan maximibeloppet af statsunderstödet

till skolan blifvit af Kungl. Maj:t bestämdt för en kommande

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj it s Nåd. Proposition N:o 81.

treårsperiod, borde det, före understödets utbetalning vid slutet af hvarje

lästermin genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande, afgöras af denna myndighet,

med stöd af ett af skolans inspektor utfärdadt intyg, huruvida

understödet borde utgå med hela det beviljade maximibeloppet eller afdrag

göras med visst belopp. Härvid borde afdraget beräknas på följande sätt.

De undervisningstimmar, för hvilka skolan under en viss lästermin användt

icke kompetenta lärarkrafter, en eller flera, sammanräknades. Uppginge

summan till 24, gjordes ett afdrag lika med en sjättedel af en lärarinnas

grundlön, och i proportion därtill för större eller mindre antal sådana

undervisningstimmar.

Enär kompetensfrågan syntes erbj uda särskilda svårigheter med afseende

på timlärarinnorna, önskade öfverstyrelsen till sist därom yttra följande.

Utan tvifvel gällde det oftare i fråga om sådana lärarinnor än i fråga

om lärarinnor, hvilka helt ägnade sig åt skolan, att de vunnit fullgod realkompetens,

nämligen i fråga om vissa speciella ämnen, på andra vägar än

de vanliga. Såsom exempel kunde anföras kvinnliga läkare i fråga om

ämnet hygien samt språklärarinnor, hvilka under längre tid idkat studier

i utlandet. Då emellertid intet hinder borde möta för sådana lärarinnor

att genom dispens få sig kompetens tillerkänd, syntes denna omständighet

icke behöfva föranleda något särskildt stadgande.

Icke heller syntes sådan åtgärd behöflig med afseende på skolans rätt

att, då det befunnes nödigt, använda timlärarinnor utan föreskrifven kompetens

och utan dispens. Det förhölle sig nämligen så, att den minskning

af statsunderstödets belopp, hvilken öfverstyrelsen föreslagit, närmast med

tanke på inkompetenta lärarinnor med full tjänstgöring, kunde beräknas

efter enahanda grunder, äfven när det vore fråga om timlärarinnor.

öfverstyrelsen I fråga om grunderna för beräkning af statsunderstöden åt högre skolor

“för ^Tdlninyför kvinnlig ungdom yttrar ötverstyrelsen, att dessa grunder borde fastaf

stats-'' ställas med hufvudsaklig hänsyn därtill, att skolorna — under förutsättjUcksicoiorna.

ning att deras ekonomi vore byggd på hållbara principer och de i öfrigt

vore väl skötta — måtte kunna bära de ökade utgifter, som blefve en följd

af den föreslagna löneregleringen. Utgående från denna grundsats hade

flick- och samskoleföreningens kommitterade i afseende å flertalet flickskolor

gjort en beräkning af det statsunderstöd, som för sagda ändamål vore erforderligt.

Denna beräkning hade öfverstyrelsen genom en af de tillkallade

sakkunnige, lektor Laurin, låtit komplettera, så att den omfattade samtliga

skolor, som åtnjöte understöd från anslagen till enskilda läroanstalter.

Resultatet af denna sjmnerligen omfattande undersökning är angifvet i

åtskilliga till öfverstyrelsens utlåtande fogade tabeller.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Sedan de särskilda skolornas behof af statsunderstöd genom denna

beräkning utredts, gällde det närmast, yttrar öfverstyrelsen, att uttänka

sådana grunder för statsunderstödens bestämmande, hvarigenom sagda behof

blefve tillgodosedda, i den mån detta kunde och borde ske, och hvilka

i öfrigt kunde anses tillfredsställa berättigade fordringar på sparsamhet med

statens medel samt enkelhet vid tillämpningen. Nämnda kommitterade

hade i nära anslutning till det framställda löneregleringsförslaget ifrågasatt

t o O O O o

en uppdelning af statsbidraget till en skola i ett anslag, som skulle utgå

till skolan själf och utgöra statens hjälp för bestridande af skolans kostnader

för lärarinnornas grundlöner m. m., samt ett anslag, som skulle utgå

direkt till lärarinnorna i form af efter bestämda grunder fastställda ålderstillägg.

öfverstyrelsen, som funnit denna uppdelning betingad af förslagets

hufvudprinciper, ville med afseende på sättet för beräkningen af förstnämnda

del af statsbidraget, nämligen statens bidrag till skolan själf, i

hvilket afseende öfverstyrelsen hade en från kommitterade afvikande mening,

anföra följande.

Enligt kommitterades förslag skulle maximibeloppet af denna del af

statsbidraget beräknas efter det antal lärjungar skolan hade i klasserna

öfver den tredje elementarklassen och sålunda, att anslaget för de 25 första

lärjungarna skulle utgöra 100 kronor per lärjunge, för de följande 25 lärjungarna

75 kronor per lärjunge och för följande 25 lärjungar 50 kronor

per lärjunge. Till grund för beräkningen skulle alltså läggas uteslutande

skolans lärjungeantal.

Nu förhölle det sig emellertid så — och öfverstyrelsen hade haft rikligt

tillfälle att härom öfvertyga sig, när det år i 906 gällde att föreslå

grunder för beräkning af det tilläggsanslag till de högre flickskolorna och

samskolorna, hvilket måste begäras af Riksdagen med anledning af löneförhöjningen

åt folkskollärarinnorna — att en beräkningsgrund, som endast

toge hänsyn till lärjungeantalet, på understödsbeloppen till olika skolor icke

kunde gifva värden, som vore väl afpassade i förhållande till de omkostnader,

vid hvilkas bestridande statens bidrag till skolorna företrädesvis vore

afsedda att vara dessa till hjälp.

Ifrågavarande kostnader, hvilka uppenbarligen i det väsentliga vore

desamma, som enligt den uppgjorda planen skulle åläggas skolorna såsom

villkor för statsunderstöds erhållande, utgjordes i främsta rummet af utgifter

för lärarpersonalens aflöning — man hade härvid endast att tänka

på grundlönerna, enär ortstilläggen och ålderstilläggen skulle bestridas

genom särskilda anslag af kommun och stat — samt de kostnader, hvilka

skolans skyldighet att mottaga frielever eller elever mot nedsatt afgift kunde

anses motsvara. Man borde därför enligt öfverstyrelsens förmenande söka

Bill. till Ritad. Prof. 190!). 1 Sami. 1 Afd. .54 Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

en sådan beräkningsgrund för statens bidrag till skolorna, att tillbörlig hänsyn

blefve tagen till skolornas kostnader i sagda två hänseenden.

Hvad då till en början beträffade utgifterna för lärarpersonalens grundlöner,

så växte dessa proportionellt mot antmet lärartjänster, som vore

erforderligt för undervisningen vid skolan. Man kunde också säga, att de

växte proportionellt mot antalet läsafdelningar i skolan, dock under förutsättning

att vid detta antals fastställande vederbörlig reduktion skedde, i

händelse samläsning i större utsträckning förekomme mellan afdelningarna

eller undervisningstiden i en eller annan klass, såsom understundom hände

t. ex. i s. k. fortsättningsklasser, vore afsevärdt mindre än den normala.

Hvad åter beträffade kostnaden motsvarande befrielser från eller nedsättningar

af terminsafgifter, vore denna beroende af de skjddigheter, som

i detta afseende komme att åläggas skolorna, och kunde antagas blifva

ungefär proportionella mot lärjungeantalet, ifall det bestämdes, såsom

öfverstyrelsen funne skäligt, att antalet frielever eller elever,, som undervisades

mot nedsatt afgift, skulle normalt och till en bestämd gräns utgöra

en viss del af hela lärjungeantalet.

I anslutning till det sålunda anförda tilläte sig öfverstyrelsen att för

den del af statsbidraget, som skulle utgå till skolan själf — öfverstyrelsen

tänkte härvid till en början endast på högre flickskolor utan gymnasieafdelningar

— föreslå följande beräkningsgrunder.

För hvarje lärartjänst, som är erforderlig för undervisningens uppehållande

i klasserna öfver de förberedande, erhåller skolan ett statsbidrag,

som högst kan uppgå till en tredjedel af den för en ämneslärarinna fastställda

grundlönen, dock att detta bidrag högst må utgå för så många

lärartjänster, som skolan har årsklasser, de förberedande klasserna oberäknade,

och med reduktion för Barnundervisning af olika årsklasser och för

kortare undervisningstid än den normala i enskilda klasser. Dessutom erhåller

skolan ett statsbidrag afsedt att utgöra ersättning för åt mindre bemedlade

lärjungar beviljade befrielser från terminsafgifterna eller nedsättningar

af dessa afgifter, hvilket bidrag, därest icke Kungl. Maj:t i särskilda

fall finner anledning att annorlunda bestämma, normalt beräknas så, att

det motsvarar terminsafgifterna för en tiondel af skolans lärjungeantal i

klasserna öfver de förberedande, dock att denna del af statsbidraget till

skolan högst må utgå med 2,000 kronor.

Genom den föreslagna dubbla beräkningsgrunden vunnes, yttrar öfverstyrelsen,

väsentligt ökad möjlighet att efter skolornas verkliga behof afpassa

understödsbeloppen. Den nära till hands liggande invändningen, att

beräkningsgrunden sålunda blefve komplicerad, kunde icke mycket betyda,

då beräkningen, ehuru visserligen ganska besvärlig, i sin helhet läte utföra

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

sig med hjälp af från skolorna lämnade uppgifter, som i alla händelser

syntes böra inhämtas i sammanhang med ansökningar om statsunderstöd.

Förslaget rörande begränsning af den förra delen af statsbidraget till

skolan, nämligen den, som skulle utgå efter antalet lärartjänster, hade sm

grund däri, att öfverstyrelsen funnit det nödvändigt förekomma, att totalbeloppet

af statsbidraget skulle växa öfver höfvan, i händelse skolans klasser

vore uppdelade i parallellafdelningar. Härvid vore hänsyn äfven tagen

till den större lättheten att ekonomiskt reda sig för en skola med stort

lärjungeantal.

Äfven förslaget till begränsning af den senare delen af statsbidraget

till skolan, nämligen den, som skulle utgå efter lärjungeantalet, vore framkalladt

af enahanda skäl, hvartill komme, att det icke kunde vara lämpligt,

att föranleda en redan förut möjligen alltför stor skola att genom

intagande af frielever utöfver en viss gräns därhän öka sitt lärjungeantal,

att skolans skötsel blefve alltför svår.

Med afseende på den sistnämnda delen af statsbidraget till skolan anför

slutligen öfverstyrelsen, att det siffervärde, som lagts till grund för

beräkningen, nära öfverensstämde med det i normala fall hittills använda,

samt att det syntes böra stå en skola fritt att efter omständigheterna bestämma

proportionen mellan befrielser från hela terminsafgiften eller nedsättningar

af denna afgift med större eller mindre belopp, dock att befrielser

och nedsättningar tillsammans icke finge understiga beloppet af den

del af statsbidraget, som för sådana befrielser och nedsättningar blifvit

beviljad.

Med afseende på högre flickskolor, som vore förenade med ett gymnasium,

funne öfverstyrelsen billigt, att statsbidragen kunde öfverstiga de

förut angifna gränserna. Rörande det förslag, som öfverstyrelsen i detta

hänseende ansett sig böra framställa, hänvisar öfverstyrelsen till sitt yttrande

rörande sam- och gosskolor med gymnasium, för hvilket jag längre fram

kommer att redogöra.

Öfverstyrelsen erinrar vidare därom, att staten enligt såväl kominitterades

som öfverstyrelsens förslag skulle jämväl bestrida den hufvudsakliga

kostnaden för lärarpersonalens ålderstillägg. Ett sådant åtagande från statens

sida utgjorde uppenbarligen en betingelse för att löneregleringen skulle

blifva till åsyftadt gagn, enär ju i annat fall hänsynen till en skolas ekonomi

mången gång skulle förmå en skolstyrelse att — i strid mot skolans

verkliga intresse — tillbakasätta en äldre förtjänt lärarinna för en ung

och oerfaren, som för skolan blefve billigare.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Föi'' upprätthållande af hittills gällande princip, att staten å ena sidan

och kommuner eller enskilda å andra sidan böra bidraga med lika stora

belopp, äfven i fråga om understöd, som skulle utgå direkt till lärarpersonalen,

har öfverstyrelsen i likhet med flick- och samskoleföreningens kommitterade

föreslagit, att kommunerna skola bekosta, förutom ortstilläggen,

ett ålderstillägg af 100 kronor för hvarje kompetent lärarinna, som med

full tjänstgöring undervisat i skola under minst två år. I afseende härå

yttrar öfverstyrelsen, att, då enligt de föreslagna grunderna statens bidrag

till aflöning af lärarpersonalen vid samtliga ifrågavarande läroverk skulle

uppgå till en summa af 167,900 kronor och motsvarande summa för kommunerna

eller enskilda skulle blifva 161,650 kronor, det kunde sägas, att

den eftersträfvade likheten, så vidt det gällde totalbeloppen, blefve uppnådd,

så nära detta torde vara möjligt. Att en sådan likhet ingalunda

u le vinnas i frå^a om bidragen till hvarje särskild skola, saknade enligt

öfverstyrelsens mening betydelse, enär det icke vore fråga om medel, som

skulle ställas till skolornas förfogande.

JTUm . Såsom Jag förut omnämnt, hafva alltsedan år 1896 högre skolor för

för undervis- kvinnlig ungdom och samskolor, hvilka meddelat undervisning i huslig

ek°o°mi, för denna undervisning kunnat erhålla ett årligt understöd af

500 kronor under förutsättning af bidrag till minst lika belopp från kommun

eller enskilda donatorer. Något särskilt anslag för sådana understöd

har icke varit i riksstaten upptaget, men vid beräkningen af det ordinarie

anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom har alltsedan år 1902 för

sagda ändamål upptagits en summa af 12,500 kronor. För närvarande

utgår häraf ett belopp af 11,950 kronor, fördeladt på 27 högre flickskolor

och samskolor. Ftöfver nyssnämnda villkor hafva med afseende på fördelningen

af ifrågavarande understöd hittills inga särskilda grunder varit

stadgade, öfverstyrelsen anser emellertid, att, ehuru det icke heller nu

kunde anses lämpligt att i detalj fastställa sådana grunder, enär det vore

fråga om en undervisning, som ännu vore ny samt icke på långt när

kommit till den utveckling, som med hänsyn till sagda undervisnings stora

betydelse såsom moment i den kvinnliga uppfostran syntes eftersträfvansvärd,

en närmare bestämmelse likväl i ett afseende vore önsklig.

I de skolor, hvilka för närvarande åtnjöte understöd af statsmedel för

undervisningen i huslig ekonomi, vore antalet i denna undervisning deltagande

lärjungegruppen mycket växlande. I medeltal uppginge sagda

antal till 2, i några skolor vore det endast 1, i några 3 och i en skola 6

grupper. Antalet lärjungar i hvarje grupp hade i medeltal utgjort 10.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Då kostnaden för undervisningen naturligtvis växte med antalet lärjungegrupper,

syntes det icke med billighet förenadt, att understödsbeloppet

vore af detta antal oberoende.

Med hänsyn därtill att nämnda kostnad omfattade dels utgifter, som

kunde sägas vara ungefärligen proportionella mot gruppernas antal, exempelvis

utgifterna för lärarinnans aflöning, vissa driftkostnader o. s. v., dels

utgifter, om hvilka detta icke gällde, såsom kostnaden för lokalen m. in.,

förmenade öfverstyrelsen, att understöden borde så beräknas, att för första

gruppen af lärjungar, som deltoge i undervisningen i huslig ekonomi, bestämdes

ett understöd till ett visst grundbelopp, hvartill för hvarje ytterligare

grupp intill en viss gräns komme ett tilläggsunderstöd mindre än

grundbeloppet; och tilläte sig öfverstyrelsen i detta afseende föreslå, att

understödet för första gruppen bestämdes till 400 kronor samt tilläggsunderstödet

för hvarje följande grupp till 200 kronor intill ett maximibelopp

af 1,000 kronor.

I skolor, där två eller flera lärjungegrupper deltoge i ifrågavarande

undervisning, skulle understödet enligt detta förslag utgå med något högre

belopp än det nuvarande. Däremot skulle i skolor, där endast en grupp

af lärjungar deltoge i undervisningen, understödsbeloppet blifva 100 kronor

mindre än det nu utgående. Dessa ändringar vore betingade, förutom

såsom förut nämnts af önskemålet att vinna en mera rättvis afpassning af

understöden efter skolornas kostnader, äfven af hänsynen därtill, att undervisningen

måtte komma största möjliga antalet lärjungar till del, utan att

anslagsbeloppet i det hela alltför mycket ökades.

För det antal lärjungegrupper, som läsåret 1906—1907 vid nu ifrågavarande

skolor åtnjutit undervisning i huslig ekonomi, skulle, under förutsättning

att för alla grupperna understödet utginge med maximibeloppet,

blifva erforderligt ett anslag af 15,200 kronor. Då emellertid ifrågavarande

undervisning omfattades med alltjämt växande intresse, hvilket

visade sig i ökningen af antalet deltagande lärjungar och lärjungegrupper

inom de skolor, som hittills för ändamålet åtnjutit understöd, samt öfverstyrelsen

dessutom hade sig bekant, att ansökningar om understöd för nästkommande

treårsperiod skulle inkomma från nya skolor, förmenade öfverstyrelsen,

att det erforderliga beloppet icke borde beräknas lägre än till

20,000 kronor.

De närmare bestämmelser med afseende på antalet lärjungar i grupperna,

antalet arbetsdagar under läsåret för hvarje grupp o. s. v., hvilka

kunde anses erforderliga, syntes böra öfverlämnas till Kungl. Maj:ts afgörande.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Såsom jag förut nämnt, hafva 22 samskolor åtnjutit understöd från

"Zch i*” samma anslag som de högre flickskolorna. I enlighet med det i detta

afseende stadgade villkoret hafva de alla varit upprättade å orter, där allmänt

läroverk för gossar ej finnes. Om Djursholms samskola, som är ett

fullständigt läroverk med dimissionsrätt till studentexamen, tills vidare

frånses, äro samtliga ifrågavarande skolor lägre samskolor. Flertalet äro

femklassiga; dock har en sjätte klass på senare tid upprättats vid 8 af

dessa skolor. Lärjungeantalet har i de flesta skolorna varit ganska litet

men har i medeltal vuxit med 8 procent för tiden från vårterminen 1905

till vårterminen 1907.

Sedan öfverstyrelsen erinrat om den meningsskiljaktighet, som rådt

rörande frågan, huruvida dylika skolor böra understödjas af staten eller

icke, yttrar öfverstyrelsen, att, enligt dess förmenande, ingen berättigad

anmärkning syntes kunna framställas mot den skolform, dessa skolor tillhörde.

De öfverensstämde med afseende på bildningsmål och läroplan i

det väsentliga med statens real- och samskolor, eller sträfvade åtminstone

att uppnå en sådan öfverensstämmelse. Likasom statens samskolor vore

erkända såsom en naturlig skolform för de större af de samhällen, där det

befunnits alltför kostsamt att uppehålla både en realskola för gossar och

en högre flickskola, syntes enskilda statsunderstödda samskolor kunna betecknas

såsom en ändamålsenlig form för de mindre samhällen, hvilka icke

kommit i åtnjutande af förmånen af ett allmänt läroverk, men stode närmast

under den utvecklingsgräns, som för erhållande af ett sådant ansetts

böra vara uppnådd. Vidare kunde det sägas, att det för statens egna samskolor

kunde betraktas såsom en vinst, att vid sidan af dem enskilda samskolor

finge tillfälle att utveckla sig med större obundenhet i fråga om

organisations- och undervisningsplaner.

På grund af de anförda skälen förmenade öfverstyrelsen, att möjligheten

fortfarande borde stå öppen för enskilda lägre samskolor att erhålla

understöd af statsmedel. Dock vore det angeläget, att sådana villkor fastställdes,

att garanti vunnes därför, att skolorna i verkligheten vore i stånd

att föra eleverna till ett bildningsresultat, likvärdigt med det, som vore

uppställdt som mål för statens samskolor. I fall en skärpning i vissa afseenden

af villkoren för erhållande af understöd skulle hafva till följd en

utgallring af en eller annan af ifrågavarande skolor, nämligen bland- dem,

som saknade en någorlunda bärkraftig ekonomisk grund eller vore svagt

ledda i pedagogiskt afseende, syntes från statens synpunkt detta icke vara

att beklaga.

På samma gång villkoren för erhållande af understöd skärptes, borde

emellertid, enligt öfverstyrelsens förmenande, äfven åt lifskraftiga och

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

ändamålsenligt inrättade skolor af denna typ bringas en kraftigare hjälp

af staten än den hittills gifna. Äfven härigenom skulle en uppryckning

af skolorna främjas i de fall, då de fortfarande kunde och borde äga bestånd.

Dock finge härvid icke lämnas ur räkningen, att det icke vore

staten, som ansvaret för de särskilda skolornas ekonomi borde tillkomma.

På samma gång öfverstyrelsen uttalade den meningen, att dessa skolor,

såvida de icke bure sig själfva, hvilket särskildt under utvecklingsåren

sällan eller aldrig torde vara händelsen, för sin ekonomiska trygghet måste

kunna lita till offervilligheten hos de för skolan närmast intresserade, kommunen

eller enskilda skolans gynnare, önskade öfverstyrelsen erinra därom,

att äfven i de samhällen, där allmänna läroverk af ett eller annat slag

vore upprättade, kommunerna med afseende på dessa ålagts förpliktelser,

hvilka understundom kunde vara ganska betungande.

De villkor för erhållande af statsunderstöd, som öfverstyrelsen ansåge

sig böra föreslå för enskilda lägre samskolor, utöfver dem, som föreslagits

för de högre flickskolorna, vore följande.

Bestämmelsen att skolan skall finnas å ort, där allmänt läroverk för

gossar ej finnes, syntes böra i det väsentliga bibehållas, dock borde, sedan

numera allmänna läroverk blifvit upprättade, där äfven flickor mottoges,

orden »för gossar» utgå.

Beträffande antalet klasser syntes det böra bestämmas, att skolorna

skola vara sexklassiga. Med hänsyn därtill, att lärjungeantalet för närvarande

vore lågt i de högsta klasserna af flera af ifrågavarande skolor,

syntes emellertid en respittid böra lämnas skolorna. Ett uppställande af

den fordran, att samtliga skolor omedelbart skulle upprätta en sjätte klass,

kunde förväntas leda till åtgärder af artificiell natur. I enlighet härmed

hade öfverstyrelsen i sitt förslag till öfvergångsbestämmelser upptagit en

paragraf, som skulle för skolorna möjliggöra att under loppet af den första

treårsperioden efter den nya ordningens trädande i kraft upprätta den

sjätte klassen vid den tidpunkt, som kunde befinnas mest lämplig.

Rörande antalet lärjungar i hvarje klass förmenade öfverstyrelsen, att

som villkor för erhållande af statsunderstöd borde stadgas — likasom i

fråga om de högre flickskolorna — att medeltalet lärjungar per klass, de

förberedande klasserna oberäknade, under de tre senaste åren icke understigit

sex, eller, såsom det tydligare kunde uttryckas, att lärjungeantalet

i skolans klasser öfver de förberedande under de tre senaste åren sammanlagdt

i medeltal varit minst sex gånger så stort som dessa klassers antal.

Då emellertid statsunderstödet till dessa skolor syntes böra gifvas med

särskild hänsyn till de högre klasserna, borde den fordran uppställas, att

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 81.

sagda medelantal af sex lärjungar per klass skall vara uppnådt i skolans

tre högsta klasser, dessa klasser tagna för sig.

Då skolans lärjungar delvis komme att utgöras af gossar och ynglingar

intill sextonårs-åldern eller därutöfver, vore det enligt öfverstyrelsens

förmenande af vikt, att en del af lärarpersonalen vore manlig. Af detta

skäl borde det bestämmas, att, såvida icke tillfälligt undantag på grund

af särskilda omständigheter af öfverstvrelsen medgåfves, minst två manliga

lärare med full tjänstgöring, manlig föreståndare häri inräknad, ifall sådan

funnes, skulle vara anställda vid samskolan.

Beträffande beräkningen af de understödsbelopp, som böra utgå till

de lägre samskolorna, anser öfverstyrelsen att, med endast en afvikelse,

samma grunder böra i detta afseende fastställas för samskolorna som för

de högre flickskolorna. Den angifna afvikelsen står i samband med den

af öfverstyrelsen föreslagna bestämmelsen rörande anställandet vid skolan

af manliga lärare, öfverstyrelsen har tänkt sig, att dessa böra äga rätt

till minst samma aflöning, omfattande grundlön, ortstillägg och ålderstillägg,

som lärarinnorna för motsvarande tjänstgöring, hvarför de förut

föreslagna bidragen från stat och kommun, såväl de bidrag, som utgå till

skolan själf, som de, hvilka utgå direkt till lärarpersonalen, icke borde

vara beroende af huruvida lärarna vore män eller kvinnor. Då nu emellertid

dugliga manliga lärare icke kunna erhållas för samma aflöning som

lärarinnor, har öfverstyrelsen föreslagit, att ett tilläggsunderstöd af 1,000

kronor måtte, under förutsättning af lika stort bidrag från kommunen eller

enskilda, kunna utgå till ifrågavarande skolor. I händelse under öfvergångstiden

en skola omfattar endast fem klasser, anser öfverstyrelsen att

detta bidrag bör minskas till 500 kronor, samt att villkoret om manliga

lärares anställning i detta fall så tillvida bör ändras, att såsom obligatorisk

fordran endast begäres, att en manlig lärare med full tjänstgöring skall

vara vid skolan anställd.

Slutligen yttrar öfverstyrelsen, att då de af öfverstyrelsen föreslagna

grunderna syntes vara af beskaffenhet att i väsentlig mån hafva de betänkligheter,

som framställts med afseende på tilldelande af understöd åt

nya samskolor, det kunde ifrågasättas, huruvida icke inskränkningen af

rätten att erhålla understöd af statsmedel till endast sådana skolor, som

redan före utgången af år 1902 uppfyllde villkoren för att kunna erhålla

dylikt, borde borttagas i sammanhang med nya grunders trädande i kraft.

Med anledning af det läge, hvari denna fråga kommit till följd af dess

föregående behandling, funne sig öfverstyrelsen för närvarande endast böra

ge uttryck åt den förvissningen, att fall understundom skulle inträffa, då

starka skäl kunde förebringas för tilldelande af statsunderstöd åt en eller

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

annan enskild samskola, som hittills icke åtnjutit sådant. De högre folkskolorna,

i hvilkas intresse inskränkningen blifvit vidtagen, syntes icke i

alla mindre samhällen och under alla förhållanden vara den lämpligaste

skolformen. Den utvägen stode emellertid alltid öppen att i förekommande

fall göra direkt framställning till Riksdagen.

I fråga om ett särskildt samhälle, nämligen Eslöf, ansåge sig öfverstyrelsen

emellertid redan nu böra göra hemställan om en samskolas upprättande.

Till denna fråga har öfverstyrelsen återkommit längre fram.

Sedan öfverstyrelsen redogjort för grunderna för utdelning af under- öfverstyrelsen

stöd från anslaget till understöd åt enskilda läroverk samt erinrat om 1907 lilltå iinjutlt

års Riksdags underdåniga skrifvelse med begäran om utarbetande af ny ^understödfrån

grunder för tilldelande af statsbidrag åt enskilda läroanstalter, framhåller ™kådaiåroöfverstyrelsen,

att det är egenskapen att vara försöksläroverk, som i främ- verk.

sta rummet angifvits såsom utmärkande för de läroverk, hvilka kunna

tömma i åtanke till understöd från anslaget till enskilda läroverk. Beträffande

den allmänna karaktären af ett försöksläroverk anför öfverstyrelsen

följande. Det gällde om ett stort antal skolor, såväl bland dem, som

tillhörde nu ifrågavarande grupp, som bland högre flickskolor och samskolor,

att de i fråga om vissa detaljer af organisations- eller undervisningsplanen

eller i fråga om särskilda ämnens metodik företedde väsentliga

afvikelser från andra skolor af motsvarande art; och det kunde icke bestridas,

att sådana afvikelser ofta haft karaktären af värdefulla försök,

öfverstyrelsen förmenade, att sådana försök borde uppmuntras samt i de

fall, då de direkt eller indirekt orsakade skolorna kostnader, äfven ekonomiskt

stödjas, hvarför det vore i hög grad önskligt, att medel särskildt afsedda

för sådant ändamål ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande. Endast

i händelse de anställda försöken vore af sådan beskaffenhet, att de kunde

sägas väsentligt inverka på skolans karaktär i det hela, syntes emellertid

orsak förefinnas att låta skolornas understöd utgå såsom ett särskildt anslag

och efter grunder, som afveke från dem, som vore fastställda för

andra läroverk med likartad uppgift.

De läroverk, som nu tillhörde ifrågavarande grupp, utgjordes dels af

fyra högre samskolor, nämligen Sofi Almqvists samskola i Stockholm, Palmgrenska

samskolan i samma stad, Stockholms nya samskola samt Uppsala

enskilda läroverk och privatgymnasium, dels af fyra gosskolor, nämligen

Beskowska skolan i Stockholm, Fjellstedtska skolan i Uppsala, Lunds privata

elementarskola och Eslöfs enskilda elementarskola för gossar. Till de

förstnämnda skolorna, hvilka alla vore fullständiga läroverk med dimissions
Bih.

till Riksd. Prof. 1909. 1 Samt. 1 Afd. 54 Häft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

rätt till mogenhetsexamen, anslöte sig på det närmaste Djursholms samskola,

om hvilken detsamma gällde.

Äf dessa läroverk ville öfverstyrelsen till en början fästa sig vid samskolorna.

Det hade funnits en tid, då en samskola redan genom denna

sin egenskap kunde betecknas såsom försöksläroverk. Det hade varit under

den tid, då samskoletanken arbetade sig fram. Numera hade emellertid

staten själf upprättat ett icke ringa antal samskolor. Då dessa emellertid

alla vore belägna i mindre samhällen, samt, äfven sedan de färdigbildats,

endast omfattade sex klasser, syntes det icke utan skäl kunna göras gällande,

att samskolor, hvilka arbetade under de afvikande förhållanden, som

betingades af läget i en större stad, eller hvilka förde sina lärjungar ända

fram till mogenhetsexamen, fortfarande vore behöfliga såsom försöksläroverk.

Men, äfven om detta i viss mån vore händelsen, så funnes häri knappast

tillräckligt skäl att särskilja dessa skolor såsom en grupp med eget anslag,

och detta så mycket mindre som karaktären af försöksläroverk minst framträdt

i de högsta klasserna, hvartill komme, att intet syntes hindra, att

inom ramen af det allmänna anslaget sådana bestämmelser kunde träffas

med afseende på dessa läroverk, att de särintressen, de kunde hafva, blefve

skäligen tillgodosedda.

Beträffande till gruppen hörande gosskolor syntes till en början obestridligt,

att Fjellstedtska skolan i Uppsala, som hade till uppgift att gifva

elementär skolbildning åt ynglingar, som ämnade utbilda sig för det

prästerliga kallet, alldeles icke kunde betecknas såsom försöksläroverk.

Ej heller kunde Lunds privata elementarskola så betecknas, och såsom

grund för staten att understödja denna skola syntes hufvudsakligen endast

kunna åberopas den för samtliga större enskilda läroverk gällande, nämligen

att statsverket genom skolans tillvaro besparades kostnaden för undervisningen

af ett betydande antal ynglingar.

Eslöfs enskilda elementarskola för gossar hade varit försöksläroverk

endast genom förefintligheten vid skolan af en afslutningsklass ofvanpå

den femte klassen. Sedan liknande klasser numera blifvit upprättade vid

de allmänna läroverken, funnes tydligen ej längre något skäl att på denna

grund beteckna ifrågavarande skola såsom försöksläroverk.

Beträffande slutligen Beskowska skolan kunde det sägas, att den —

oafsedt tidigare försök af organisatorisk art — haft och fortfarande hade

betydelse såsom försöksläroverk därigenom, att den vid sidan af de större

allmänna läroverken i Stockholm utgjort en skola med samma hufvuduppgift

som dessa, hvilken arbetat under friare former, öfverstyrelsen underskattade

icke betydelsen häraf och ansåge, att skolan af detta och andra

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

skal förtjänade att effektivt understödjas, men förmenade emellertid, att

detta kunde ske på annat sätt än genom att inordna skolan i en grupp af

försöksläroverk med särskildt anslag.

Såsom sammanfattning af det sålunda anförda ansåge sig öfver styrelsen

böra uttala, att karaktären af försöksläroverk icke längre lämpade sig

för att särskilja grupper af skolor, hvilka borde erhålla understöd från

olika anslag och efter särskilda grunder. Man vunne sålunda endast en

sväfvande gräns, enär nämnda karaktär, som egentligen i större eller

mindre grad borde tillkomma hvarje insiktsfullt ledd enskild skola, i

regel icke vore en permanent egenskap. Det kunde nämligen inträffa, att

en skola, som under en viss tid förtjänat att i en särskild mening benämnas

försöksläroverk, under ändrade förhållanden besutte denna karaktär

i vida mindre grad än åtskilliga skolor, som aldrig med detta namn

betecknats.

Den viktigaste olikheten mellan de föreskrifna grunderna för understöds

utgående från det ena eller det andra anslaget till enskilda läroanstalter

innefatta,des i den bestämmelsen, att för erhållande af understöd

från anslaget till högre flickskolor och samskolor erfordrades understöd till

lika belopp af kommun eller enskilda donatorer, hvilket däremot icke fordrades

för understöd från anslaget till enskilda läroverk, öfverstyrelsen

funne häri anledning att taga i ompröfning, huruvida det gällde i fråga

om vissa läroverk, att deras understödjande kunde sägas vara uteslutande

ett statsintresse, och i ingen mån ett kommunalt intresse. För sådana

läroverk skulle ju finnas skäl att bibehålla ett särskildt anslag med särskilda

grunder för understödens utgående, och en distinkt gräns vore härigenom

vunnen mellan skolor tillhörande grupper, som borde understödjas

enligt olika principer.

I fråga om de läroverk, hvilka för närvarande åtnjöte understöd från

anslaget till enskilda läroverk, och hvilka alltså för närvarande icke åtnjöte

kommunalt understöd, eller för hvilka sådant understöd åtminstone

icke utgjort villkor för statsunderstödens utgående, hade öfverstyrelsen i

följande tabell upptagit antalet lärjungar dels från den ort, där skolan

vore belägen, och dels från andra orter.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JV.-o 81.

Antal lärjungar i klasser öfver de för-

beredande vårterminen 1907

Högre samskolor.

med hem i

läroverks- kommunen

med hem å

andra orter

Summa.

Sofi Almqvists samskola..................................................

195

189

117

U 16

57

2) 32

96

211

246

149

233

Palmgrenska samskolan ..........................

Stockholms nya samskola ...................................

Uppsala enskilda läroverk...............................................

137

Gosskolor.

Beskowska skolan..........................................................

Fjellstedtska skolan..........................................

191

1

16

105

207

106

377

Lunds privata elementarskola ..........................................

24

353

Eslöfs enskilda elementarskola .........................................

35

s) 39

74

Af tabellen framgår, yttrar öfverstyrelsen, att understödjandet af

Lunds privata elementarskola endast i ringa grad kunde anses vara ett

kommunalt intresse, samt att detta, såsom visserligen äfven utan tabellen

vore uppenbart, i ingen mån kunde sägas gälla om Fjellstedtska skolan.

Ett sådant intresse förefunnes däremot onekligen, ehuru i olika grad, i fråga

om de öfriga skolorna, enär de samtliga meddelade undervisning åt ett

afsevärdt antal lärjungar, som hade sitt hem inom kommunen, och hvilkas

inplacering i andra å orten befintliga eller nyupprättade läroverk icke skulle

vara möjligt utan ökade kostnader för kommunen. Icke minst gällde detta

i fråga om de manliga lärjungarna, såsom beträffande Stockholm framginge

däraf, att antalet gossar i de fyra hithörande skolorna i Stockholm

vårterminen 1907 utgjorde tillsammans 432, hvilkas intagande i allmänna

läroverk för kommunen skulle innebära en utgiftsökning, möjligen icke

omedelbart men säkerligen inom ganska kort tid, motsvarande kostnaden

för ett ganska stort allmänt läroverk, alltså med nuvarande uppdrifna tomtoch

byggnadspriser ett ansenligt belopp. I jämförelsevis mindre men dock

afsevärd grad hade Uppsala kommun intresse att understödja Uppsala enskilda

läroverk och privatgymnasium, tillhörande nu ifrågavarande grupp,

enär mera än hälften af läroverkets lärjungar hade sina hem i staden.

På grund af det sålunda anförda funne öfverstyrelsen, att förefintlig—

'') Af dessa bodde 9 i Stockholms närmaste omgifningar.

2) Af dessa bodde 23 i Stockholms närmaste omgifningar.

s) Af dessa bodde 37 i Eslöfs närmaste omgifningar.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

heten af ett kommunalt intresse för skolan, lika litet som karaktären af

försöksläroverk, lämpade sig såsom särmärke för skolor, som borde understödjas

från olika anslag och efter olika grunder.

Man komme då, fortsätter öfverstyrelsen, naturligtvis till frågan, huruvida

det icke läte sig göra att sammanföra de båda anslagen till ett enda,

samt huruvida icke de grunder, som förut föreslagits beträffande högre

flickskolor och samskolor, äfven kunde i hufvudsakliga delar stadgas beträffande

de skolor, som hittills åtnjutit understöd från anslaget till enskilda

läroverk, utan att man därigenom komme för nära berättigade intressen

hos dessa skolor eller särskilda grupper af dem. öfverstyrelsen

förmenade, att detta läte sig göra, men endast under förutsättning af vissa

tilläggsbestämmelser i öfverensstämmelse med hvad öfverstyrelsen förut

föreslagit i fråga om de lägre samskolorna.

Den första tilläggsbestämmelse för nu ifrågavarande skolor, som öfverstyrelsen

ansåge sig böra föreslå, gällde frågan om kommunalt bidrag till

skolorna. I anslutning till hvad öfverstyrelsen förut yttrat, förmenade öfverstyrelsen,

att sådant bidrag borde i regel erfordras, dock med vissa undantag,

hvartill öfverstyrelsen ville återkomma i det följande. Med hänsyn

emellertid såväl därtill, att hittills intet som helst kraf uppställts på ett

dylikt bidrag, som äfven därtill att orsakerna till hithörande skolors undantagsställning

i ifrågavarande afseende icke fullständigt förlorat giltighet,

särskildt icke i fråga om några af skolorna, funne öfverstyrelsen lämpligt,

att på kommunerna icke ställdes kraf på större bidrag än statsunderstödens

halfva belopp. Af den gjorda utredningen rörande ifrågavarande skolors

behof af understöd syntes framgå, att skolorna borde kunna reda sig med

de statsunderstöd, som de kunde erhålla i enlighet med af öfverstyrelsen

föreslagna grunder jämte de sålunda stadgade understöden af kommuner

eller enskilda donatorer. I händelse ytterligare behof af kommunalt understöd

skulle visa sig föreligga, torde det kunna väntas, att kommunerna

skulle befinnas villiga att understödja skolorna, i fall dessa ansåges däraf

förtjänta, utöfver de stadgade minimibeloppen.

öfverstyrelsen öfvergår härefter till frågan om sådana tilläggsbestämmelser,

som enligt dess mening böra ifrågasättas för särskilda grupper af

hithörande skolor, hvarvid öfverstyrelsen först beträffande de högre samoch

gosskolorna anför två omständigheter, som borde betinga tilläggsunderstöd

åt dessa skolor utöfver de understöd, som föreslagits för sjueller

åttaklassiga högre flickskolor; den ena vore hänsynen till de vid skolorna

befintliga gymnasierna, den andra hänsynen till behofvet af manliga

lärare.

Beträffande gymnasierna framhåller öfverstyrelsen, under hänvisning

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 81.

till de dryga omkostnaderna för ett gymnasium samt vikten däraf, att undervisningen

särskildt vid ett sådant uppehälles på en hög nivå, att ett

särskildt understöd med så mycket större skäl kunde ifrågasättas, som

nämnda skolors understöd hittills utgått med betydligt högre belopp, i fall

skolorna förberedt sina elever till mogenhetsexamen, än om de endast omfattat

fem klasser med en afslutningsklass. Maximiunderstödet hade nämligen,

såsom förut nämnts, i förra fallet utgjort 9,000 kronor och i senare fallet

endast 3,000 kronor, hvilka belopp genom nådiga kungörelsen den 31

augusti 1907 för år 1908 ändrats till respektive 15,000 kronor och 9,000

kronor.

Beträffande frågan om det särskilda understöd, som borde komma ett

läroverk till del för dess gymnasium, förmenade öfverstyrelsen emellertid,

i anslutning till ett yttrande i detta afseende i 1907 års riksdagsskrivelse,

att hänsyn borde tagas till gymnasiets utvecklingsgrad. Det kunde icke

anses lämpligt att genom utsikten att erhålla ökadt statsunderstöd locka

ett läroverk att upprätta ett gymnasium, hvaraf möjligen intet behof förelåge,

och som saknade förutsättningar att kunna uppnå en större utveckling.

I denna tanke ansåge sig öfverstyrelsen böra föreslå, att särskildt

understöd för ett gymnasium först då skulle utgå, när gymnasiet

under de senaste tre åren i de tre högsta ringarna haft i medeltal sammanlagdt

minst 18 lärjungar, hvilka under minst 2 läsår begagnat undervisningen

vid läroverket.

Till beloppet syntes tilläggsunderstödet böra beräknas enligt förut

föreslagna grunder för beräkningen af statens bidrag till skolorna, alltså

i två delar, den ena beräknad efter antalet lärartjänster och den andra

efter lärjungarnas antal i ifrågavarande klasser. Maximibeloppet skulle

blifva 1,300 kronor för understödets förra del och 2,000 kronor för dess

senare del.

Orsaken, hvarför enligt öfverstyrelsens förmenande vid tilläggsunderstödets

beräkning endast de tre högsta gymnasieringarna borde tagas i betraktande,

ehuru vid några läroverk gymnasierna omfattade fyra ringar,

vore den, att det understundom endast vore en namnfråga, huruvida den

fjärde årsklassen, räknadt från gymnasiets högsta, ansåges tillhöra gymnasiet

eller icke, hvarför beloppet af det till skolan utgående understödet

icke syntes böra göras häraf beroende. Frågan om ett gymnasiums organisation

på tre eller fyra årsringar syntes nämligen böra bestämmas af

pedagogiska grunder, icke af hänsynen till statsunderstödets belopp. För

öfrigt ville öfverstyrelsen erinra därom, att äfven den lägsta ringen i ett

fyraårigt gymnasium kunde komma i betraktande vid beräkning af detta

s. 175 Kontrollera mot PDF

Eangl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81. 175

belopp, ehuru icke i fråga om det särskilda tilläggsunderstödet för gymnasiet.

Hvad åter beträffade förslaget att endast sådan lärjunge finge tagas

i beräkning, som under minst två år begagnat undervisningen vid läroverket,

så vore denna bestämmelse, hvilken för öfrigt hade sin motsvarighet

i de af Kungl. Maj:t under de senare åren stadgade bestämmelser

rörande rätt för enskilda läroverk att anställa mogenhetsexamen, betingad

af följande skäl. Det läge nära till hands för enskilda läroverk att söka

vinna ökning i inkomsterna genom att i den högsta ringen intaga ynglingar,

som af en eller annan anledning, i regel bristande begåfning eller

bristande flit, icke lyckats på normal tid genomgå gymnasieringarna vid

de allmänna läroverken. Det vore uppenbart, att intagandet af sådana

lärjungar, utgörande de svagaste elementen från de allmänna läroverken,

hvilket icke sällan skett utan tillräcklig kontroll, måste inverka störande

på arbetets jämna gång i de klasser, där de intagits, hvarför en sådan

åtgärd icke borde därigenom premieras, att sagda lärjungar finge vid statsunderstödets

bestämmande tagas i beräkning.

Det sålunda framställda förslaget hade, fortsätter öfverstyrelsen, närmast

afsett gymnasierna vid sådana skolor, som åtnjutit understöd från

anslaget till enskilda läroverk, det är vid högre samskolor och högre gossskolor.

öfverstyrelsen förmenade emellertid, att icke heller gymnasier med

endast kvinnliga lärjungar borde uteslutas från möjligheten att erhålla

tilläggsunderstöd. Då emellertid de läroverk, där dessa gymnasier vore

upprättade, dels hittills ej åtnjutit särskilda understöd för gymnasierna

dels i regel hade en relativt gynnsam ekonomisk ställning, hade öfverstyrelsen

ansett sig böra föreslå, att ifrågavarande tilläggsunderstöd endast

skulle utgå med den del, som skulle beräknas efter antalet erforderliga

lärartjänster, eller för hvarje sådant gymnasium med ett belopp af högst

1,300 kronor.

Beträffande slutligen behofvet af manliga lärare vid de högre samskolorna

och de högre gosskolorna hänvisade öfverstyrelsen till hvad förut

anförts i fråga om lägre samskolor. Hvad som där vore yttradt gällde i

ökad grad i fråga om högre skolor. Öfverstyrelsen förmenade, att antalet

manliga lärare med full tjänstgöring vid en högre samskola borde bestämmas

till minst fyra, såvida icke öfverstyrelsen på grund af särskilda

omständigheter kunde finna skäligt att för viss tid medgifva minskning af

detta antal. Vid en högre gosskola borde antalet vara väsentligt större,

men någon bestämmelse härom syntes icke vara erforderlig. Tilläggsunderstöden

åt skolorna för de manliga lärarna syntes böra utgå till be
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

lopp af 2,000 kronor för högre samskolor och 3,000 kronor för högre

gosskolor.

Med afseende på detta förslag om tilläggsunderstöd åt manliga lärare

tilläte sig öfverstyrelsen ytterligare erinra därom, att rekryteringen af

manliga lärare i hög grad försvårats för de enskilda läroverken, sedan

genom beslut af 1904 års Riksdag den lönetursrätt borttagits, som lärare

vid åtskilliga enskilda läroverk lika väl som extra ordinarie lärare vid de

allmänna läroverken tidigare ägt tillgodonjuta vid utnämning till ordinarie

lärartjänst. Sedan sagda rätt borttagits, bjöde hänsynen till framtida fördel

den unge läraren att fortast möjligt söka ordinarie tjänst vid de allmänna

läroverken, och det vore svårt för ett enskildt läroverk att bjuda

sådana villkor, att det kunde påräkna att för någon längre tid få behålla

en duglig lärare.

I fråga om lägre gosskolor yttrar öfverstyrelsen, att då för närvarande

endast en skola af denna typ åtnjöte statsunderstöd, nämligen

Eslöfs enskilda elementarskola för gossar, och denna skola enligt öfverstyrelsens

förmenande borde understödjas på annat sätt, det kunde synas

obehöflig! att i förslaget upptaga skolor af denna art. Öfverstyrelsen hade

emellertid tagit jämväl denna skoltyp med i räkningen, alldenstund upprättandet

af skolor af ifrågavarande slag, parallellt med statens realskolor,

enligt öfverstyrelsens åsikt vore i flera afseenden till gagn. Beträffande

grunderna för deras understödjande syntes intet skäl finnas att föreslå

afvikelse från dem, som ifrågasatts för lägre samskolor. Dock syntes det

så mycket mindre böra föreskrifvas, att dessa skolor endast i det fall skulle

kunna erhålla understöd af statsmedel, att de vore belägna i samhällen,

där allmänt läroverk icke funnes, som ifrågavarande skolor kunde väntas

göra den största nyttan just i större samhällen, där deras upprättande

också ekonomiskt borde medföra en kostnadsbesparing såväl för statsverket

som för kommunen.

Öfverstyrelsen öfvergår härefter till frågan om det sätt, hvarpå Eslöfs

elementarskola för gossar bör understödjas. Denna fråga anhåller jag få

upptaga i annat sammanhang.

Två af de skolor, som för närvarande åtnjuta understöd från anslaget

till enskilda läroverk, nämligen Fjellstedtska skolan i Uppsala samt Lunds

privata elementarskola, anser öfverstyrelsen intaga en särställning, såsom

tillhörande skolformer med hufvudsakligen utveckladt öfverstadium, och,

ehuru visserligen under särskilda förhållanden berättigade, likväl saknande

typisk karaktär. På grund häraf hade öfverstyrelsen icke ansett sig böra

upptaga dem bland de skolformer, som normalt kunde erhålla understöd.

Härmed hade emellertid öfverstyrelsen icke velat uttala den meningen, att

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

de statsunderstöd, som hittills utgått till nu ifrågavarande två läroverk,

borde indragas. Hvad särskildt beträffade Fjellstedtska skolan förmenade

öfverstyrelsen, att understödet till skolan, som för närvarande utgjorde

9,000 kronor, tvärtom borde höjas, enär skolan hade en speciell uppgift

att fylla samt vore i stort behof af ökadt understöd. Bidrag till skolan

från kommunen borde af tidigare anförda skåf icke ifrågasättas.

Huruvida understöden till de nämnda skolorna borde utgå.från ett

särskildt anslag, eller inom det allmänna anslaget till enskilda skolor medel

för ändamålet borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, syntes öfverstyrelsen

vara en fråga af ringa vikt. Med hänsyn därtill att sådana medel

äfven för andra ändamål vore behöfiiga, ansåge sig öfverstyrelsen böra

förorda det senare alternativet. Bestämmandet af understödens belopp,

liksom fastställandet af de särskilda villkor för understödens utgående, som

kunde befinnas ändamålsenliga, syntes böra öfverlämnas till Kungl. Maj:ts

ompröfning.

Beträffande behofvet af medel för understödjande af skolor af ny form

yttrar öfverstyrelsen, att det med säkerhet kunde förväntas, att parallellt

med de allmänna läroverken och de enskilda- läroverk, som öfverstyrelsens

förslag afsett, i den närmaste framtiden skulle komma att utveckla sig

mer eller mindre afvikande skolformer, Indika förtjänade att af staten

understödjas. Det vore emellertid enligt öfverstyrelsens förmenande uppenbarligen

för tidigt att nu uppställa några bestämda grunder för sådana

skolors understödjande, hvarför öfverstyrelsen inskränkte sig till att föreslå,

att till Riksdagen skulle göras framställning därom, att medel för sådant

ändamål ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande. I sammanhang härmed har

öfverstyrelsen erinrat om sin förut uttalade åsikt, att medel vore behöfiiga

äfven för understödjande af pedagogiskt viktiga försök vid särskilda läroverk.

Beträffande de statsunderstödda seminariekurserna för utbildande af

lärarinnor uttalar öfverstyrelsen den meningen, att dessa fyllt eu för un- stöd å semidervisningen

af den kvinnliga ungdomen viktig uppgift. Enär nämligen

dels antalet elever, som kunnat mottagas vid högre lärarinneseminariet,,/ lärarinnor.

icke på långt när motsvarat ens de högre flickskolornas och samskolornas

behof af metodiskt utbildade lärarinnor än mindre behofvet af sådana

lärarinnor för familjernas räkning, hade de ifrågavarande privata seminarierna

utgjort ett viktigt komplement till statens seminarium, i det de

dels försett högre flickskolor och samskolor med lärarkrafter lämpade för

undervisning i dessa skolors lägre klasser, dels tillgodosett det allt mer

Bih. till Riksd. Pr Öl. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 51 Häft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

växande krafvel från familjernas sida att för de i hemmet undervisade

flickornas räkning erhålla lärarinnor med pedagogisk utbildning.

Att betydelsen af de enskilda seminarierna skulle i framtiden blifva

ytterligare ökad, kunde enligt öfverstyrelsens mening förväntas, särskild! i

händelse Kungl. Maj:t hos Riksdagen gjorde framställning rörande enskilda

skolors understödjande i enlighet med de af öfverstyrelsen föreslagna

grunderna och Riksdagen till sådan framställning lämnade bifall. En konsekvens

häraf skulle blifva, att frågan om grunderna för seminariernas

understödjande inom en snar framtid måste upptagas till ingående utredning.

För framställande af förslag i sådant afseende syntes emellertid

tiden ännu icke vara inne.

En åtgärd borde likväl enligt öfverstyrelsens förmenande redan nu

vidtagas. Då lärarinnebildningens understödjande vore ett ändamål, som

måste anses vara af en helt annan art än skolornas understödjande, och

det icke kunde tänkas, att de grunder, som i fråga om det ena ändamålet

vore lämpliga, äfven skulle vara det i fråga om det andra, ansåge sig

öfverstyrelsen böra hemställa, att för seminariernas understödjande måtte

i rik sstaten upptagas ett särskild! anslag. Hvad beträffade beloppet af

detta, syntes det höra så bestämmas, att understöd måtte kunna tilldelas

nu befintliga seminarier för de läsafdelningar, som för närvarande vid

dem vore upprättade, för hvilket ändamål behöfdes 16,500 kronor. Dessutom

syntes ett belopp erforderligt för att möjliggöra tillmötesgående af

eventuellt inkommande nya framställningar om understöd, hvilka kunde

befinnas förtjänta af beaktande, öfverstyrelsen ville därför föreslå, att

detta belopp bestämdes till 4,500 kronor och alltså hela anslagssumman

till 21,000 kronor.

w‘derföre-" dao har förut omnämnt, att öfverstyrelsen låtit verkställa en beräkning

siagna 6es<äm-angående de olika skolornas behof af understöd, under förutsättning af,

“r“X.bJand annat’ den föreslagna löneregleringens genomförande. Härjämte har

lomas etono-öfverstyrelsen sökt utreda, huru stort bidrag från stat och kommun, skonomi.

loma skulle kunna påräkna, därest dessa bidrag utginge enligt de af öfverstyrelsen

föreslagna grunder. Denna utredning återfinnes i tabeller,

som öfverstyrelsen fogat till sitt utlåtande. Genom att jämföra resultaten

af dessa^ båda undersökningar har öfverstyrelsen bildat sig en föreställning

om de föreslagna bestämmelsernas inverkan på skolornas ekonomi. I fråga

härom yttrar öfverstyrelsen, att för flertalet skolor löneregleringens genomförande

ingalunda skulle möta svårighet. I regel skulle för skolorna uppstå

en behållning, hvilken kunde betecknas såsom tillfredsställande, och i

åtskilliga fall skulle en sådan behållning erhållas, utan att statens under
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81. 179

stöd behöfde utgå med det högsta belopp, som med de föreslagna grundernao

vore förenligt.

A andra sidan funnes emellertid ett icke ringa antal skolor, för hvilka

sannolikt en större eller mindre brist skulle uppstå. Med afseende härå

ville öfverstyrelsen till en början erinra därom, att det äfven nu ganska

ofta förekomme, att en skola ginge med brist. Det hade under läsåret

1906—1907 enligt gjord beräkning inträffat vid 35 skolor. Af dessa skulle

efter de nya grundernas trädande i kraft 17 erhålla behållning och för 7

skulle bristen till sitt belopp minskas. För 11 skolor, eller om de båda

skolorna i Eslöf, rörande hvilka öfverstyrelsen ansett sig böra göra särskild

framställning, lämnades ur räkningen, för 9 skolor skulle bristen mer eller

mindre ökas; och för 13, som nu hade behållning eller åtminstone icke

brist, skulle brist uppstå. Den sammanlagda årsbristen för samtliga skolor,

som beräknats erhålla brist, skulle minskas från 65,105 kronor till 46,115

kronor, medan å andra sidan sammanlagda behållningen för skolor, som

beräknats erhålla sådan, skulle ökas från 82,190 kronor till 157,780

kronor.

Ehuru den beräkning, som läge till grund för de anförda siffrorna

torde angifva, så pass tillförlitligt som det vore möjligt, den ekonomiska

ställningen för de enskilda läroverken såsom en helhet, gällde detta naturligtvis

icke i fråga om hvarje särskild skola. Beräkningen vore nämligen

grundad på vissa teoretiskt gjorda antaganden, som icke kunde väntas i

hvarje fall motsvara verkligheten, hvartill komme, att det vore svårt att

vinna insikt rörande åtskilliga på donna ställning inverkande omständigheter,

hvilka för öfrigt, äfven i fall de vore kända, icke läte uttrycka sig i

siffror. I anslutning härtill ansåge sig öfverstyrelsen böra påpeka, att

ställningen för en skola ingalunda behöfde vara bekymmersam, därför att

den utförda beräkningen visade en brist. I åtskilliga fall kunde en måttlig

höjning af terminsafgifterna utöfver de i räkningen antagna värdena

vara en tillräcklig åtgärd för bristens afhjälpande. I andra fall då skolorna

befunne sig i utveckling, såsom i regel kunde sägas vara fallet,

kunde det väntas, att svårigheterna skulle inom en nära framtid af sig

själfva afhjälpas. Med afseende härå ville öfverstyrelsen framhålla, att

åtskilliga af densamma föreslagna bestämmelser, som hade till ändamål

befrämjande af arbetet inom skolorna, torde visa sig ägnade att i sammanhang

därmed gynnsamt påverka äfven skolornas ekonomi.

Emellertid skulle nog fall förekomma, i framtiden såsom hittills, då

en skolas ekonomiska svårigheter härrörde af sådana grunder, att dessa

svårigheter icke lätt kunde öfvervinnas. Orsaken kunde vara en mindre

god skötsel af skolans ekonomi eller en sådan svaghet i den pedagogiska

s. 180 Kontrollera mot PDF

180 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

ledningen, att allmänhetens förtroende uteblefve. Såsom regel kunde det

% väntas, att en skola i ett mycket litet samhälle måste ha svårt att reda sig

ekonomiskt. Det vore likaledes att vänta, att i en stor stad med dryga

kostnader en skola skulle hafva svårigheter under de första åren efter dess

upprättande. Men om skolan icke vore öfverflödig på grund af befintligheten

å samma ort af tillräckligt antal goda skolor med enahanda ändamål,

och om den sköttes med insikt och omtanke, skulle det sannolikt icke

dröja länge, innan lärjungeantalet uppnått den gräns, som vore ett villkor

för att en sådan skola skulle kunna bära sig. I anslutning till det sålunda

anförda ville öfverstyrelsen gifva uttryck åt den meningen, att staten icke

kunde anses skyldig garantera ett ekonomiskt gynnsamt resultat af skolornas

verksamhet. Staten syntes böra lämna skolorna bidrag i enlighet med vissa

allmänna grunder, som blifvit afvägda med hänsyn till normala fall. Att

för understödjande af enskilda skolor finna grunder, som innebure säkerhet

för att samtliga skolor skulle lämna behållning, syntes icke vara

tänkbart.

öfver styrei- flor understödjande i enlighet med de af öfverstyrelsen sålunda an
sens

beräkning i . J

af de för gilna grunder åt de skolor, som förutsatts komma i åtnjutande åt statsi90Pg—°9n

er-^rae > skulle, under förutsättning att samtliga dessa skolor erhölle underf

orderliga stöd till maximibeloppen, enligt öfverstyrelsens beräkning erfordras ett

‘m"åskåda statsan8lag af 512,070 kronor. Ytterligare tillkomme emellertid underläroanstalter.

stöden åt några läroverk, som redan nu åtnjöte understöd, men icke vid

beräkningen medtagits, och ansåge sig öfverstyrelsen för dessa läroverk

böra förslagsvis upptaga: för Fjellstedtska skolan 12,000 kronor, eller

samma belopp, som öfverstyrelsen för denna skola beräknat i sin skrifvelse

den 28 september 1906 rörande ifrågasatt förhöjning af anslaget till enskilda

läroverk, för Lunds privata elementarskola 4,000 kronor eller det

nu utgående understödet, och för samskolan i Söderköping 4,600 kronor,

hvilket belopp ungefär motsvarade hvad som beräknats för likställda skolor.

Ifall dessa sistnämnda understödsbelopp, utgörande tillhopa 20,600

kronor, sammanlades med den först angifna summan samt med det anslag

af 20,000 kronor, som enligt öfverstyrelsens förut omnämnda beräkning

vore erforderligt för understödjande åt undervisningen i huslig ekonomi, erhölles

såsom maximibelopp af det statsanslag — ålderstilläggen till lärarpersonalen

icke inräknade — som skulle vara erforderligt för de skolor, som

redan nu åtnjöte understöd af statsmedel, summan 552,670 kronor. Såsom

öfverstyrelsen förut framhållit, behöfdes dessutom anslag för understödjande

af nya skolor äfvensom af sådana organisatoriska och metodiska försök vid skolorna,

som kunde befinnas förtjänta af uppmuntran. En någorlunda tillför
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

litlig'' beräkning; af anslagsbehofvet för dessa ändamål vore vansklig. Såsom en

ledning för uppskattningen ville öfverstyrelsen emellertid anföra, att, sedan

1907 års Riksdag för kalenderåret 19Ö8 beviljat en böjning med 50,000

kronor af anslaget till enskilda läroverk, hade, förutom ansökningar om

understödsförhöjningar från skolor, hvilka för närvarande åtnjöte understöd

från detta anslag, äfven ansökningar om understöd till ett sammanlagdt

belopp af 38,500 kronor inkommit från skolor, hvilka förut icke åtnjutit

understöd af statsmedel. Ehuru öfverstyrelsen icke såge sig i stånd att

för närvarande göra något uttalande om och i hvad mån dessa ansökningar

kunde vara förtjänta att vinna afseende, förmenade öfverstyrelsen likväl,

att till grund för beräkningen kunde läggas nämnda summa. Utan tvifvel

skulle ansökningar ytterligare inkomma från nya läroverk om understöd

för den treårsperiod, som toge sin början 1909. Då emellertid vid beräkningen

af anslagsbeloppen för skolor, som redan nu åtnjöte understöd,

upptagits maximibelopp, medan de belopp, som i verkligheten skulle komma

att tilldelas skolorna, i åtskilliga fall icke komine att blifva fullt så höga,

kunde härigenom väntas för statsverket uppstå en besparing, som torde

visa sig tillräcklig för de behof, för hvilka en reserv vore erforderlig. På

grund af det sålunda anförda ansåge sig öfverstyrelsen böra beräkna

den del af anslaget till de enskilda skolorna, som skulle utgå till skolorna

själfva, till ett belopp af 591,170 kronor, eller i rundt tal 590,000 kronor.

Härtill komme slutligen ytterligare dels understöden åt de enskilda

seminarierna dels statens bidrag till lärarpersonalens ålderstillägg.

Hvad först beträffade understöden till seminarierna, syntes dessa af

grunder, hvilka öfverstyrelsen förut närmare angifvit, böra utgå från ett

särskildt anslag, för hvilket enligt öfverstyrelsens förmenande borde beräknas

ett belopp af 21,000 kronor. Äfven för statens bidrag till lärarpersonalens

ålderstillägg syntes i riksstaten ett särskildt anslag böra upptagas,

hvilket borde hafva karaktären af förslagsanslag, enär det i annat

fall blefve beroende af tillfälliga omständigheter, huruvida i ett särskildt

fall ett af någon lärare eller lärarinna intjänadt ålderstillägg i verkligheten

kunde utgå. Vid beräkning, verkställd med hänsyn till den under läsåret

1906—1907 tjänstgörande lärarpersonalen, af det erforderliga beloppet af

sagda förslagsanslag, crhölles summan 167,900 kronor eller i rundt tal

170,000 kronor.

Eu jämförelse mellan de af öfverstyrelsen sålunda föreslagna anslagsbeloppen

och nu utgående motsvarande belopp gåfve följande resultat.

För närvarande utginge till ifrågavarande läroanstalter af olika slag följande

anslag, nämligen:

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 81.

Läroverhsrådet

Lagerstedts

reser,

vallört.

anslag å ordinarie stat till högre skolor för kvinnlig

ungdom och samskolor................................................... kronor 380,000: —

anslagsförhöjning på extra stat till samma skolor...... » 78,000: —

förslagsanslag till enskilda läroverk och seminariekurser

för utbildning af lärarinnor, högst.................. » 60,000: —

anslagsförhöjning på extra stat till samma läroanstalter » 50,000: —

Summa kronor 568,000: —

Enligt de af öfver styrelsen framställda förslagen skulle anslagen blifva

följande:

anslag å ordinarie stat till enskilda skolor..................... kronor 590,000: —

förslagsanslag å ordinarie stat till ålderstillägg åt lärarpersonalen

vid dessa skolor....................................... » 170,000: —

anslag å ordinarie stat till seminariekurser för utbildning

af lärarinnor..................................................... » 21,000: —

Summa kronor 781,000: —

Den sammanlagda ökningen af de olika anslagen, hvilken löneregleringens

genomförande tillika med andra orsaker, förnämligast lärjungeantalets

fortgående tillväxt, skulle göra erforderligt, skulle alltså enligt öfverstyrelsens

beräkning uppgå till 213,000 kronor eller 37,5 procent af nu

utgående anslagssummor.

Vid öfverstyrelsens utlåtande är fogad en skrift, däri de tillkallade

sakkunnige förklara sig gilla och förorda öfverstyrelsens förslag samt instämma

i dess utlåtande.

Öfverstyrelsens utlåtande är icke enhälligt. Läroverksrådet Lagerstedt

har nämligen till detsamma afgifvit en reservation af följande lydelse:

»I fråga om kungl. öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk förslag

till bestämmelser angående statsunderstöd åt enskilda skolor får undertecknad

beträffande följande punkter angifva sin afvikande mening.

»1) § 1 mom. 1 punkt c).

»Enligt min åsikt hade den skoltyp, som ifrågavarande moment är

afsedt att angifva, icke bort begränsas endast till sexklassiga samskolor,

utan hade bort innefatta äfven sådana samskolor, hvilka utan att utgöras

af sex klasser, kunna, med afseende på det bildningsresultat, till hvilket

de sträfva att föra sina lärjungar, anses jämförliga med de sexklassiga

samskolorna. Det är särskildt ett slag af sådana läroverk, till hvilket jag

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

183

anser, att hänsyn i detta fall bort tagas. Detta slag är samskolor, hvilka

afse att föra sina lärjungar till realskolexamen, men som icke börja med

en klass motsvarande den första vid de allmänna läroverken, utan ansluta

sig till genomgången sexårig folkskolekurs (inberäknadt småskola) eller

eventuellt till annat stadium af folkskolan, högre än det, som motsvarar

inträdet i de allmänna läroverkens första klass. Visserligen är mig icke

bekant, huruvida någon skola af detta slag hittills upprättats å sådan ort,

där allmänt läroverk ej finnes, men då uti Stockholm redan finnas åtminstone

två läroanstalter, som förbereda lärjungar från högre afdelning af

folkskolan till realskolexamen, och då starka ekonomiska skäl synas tala

för lämpligheten af att i stället för sexklassig samskola uti mindre samhällen

inrätta en samskola af nu ifrågavarande slag, måste jag anse sannolikt,

att sådana skolor skola uppstå i åtskilliga mindre samhällen eller att

där redan befintliga samskolor skola ombildas till sådana, såvida icke möjligheten

att erhålla statsunderstöd därigenom minskas. Den omständigheten,

att antagligen ännu ingen skola af ifrågavarande slag blifvit upprättad

uti mindre samhällen, torde icke hafva bort utgöra hinder för att

taga hänsyn till dessa skolor vid affattningen af ifrågavarande punkt, allra

helst förhållandet är liknande med de sexklassiga gosskolor, som upptagas

1 punkt d) af samma moment och paragraf i öfverstyrelsens förslag. —

Af denna typ finnes nämligen för närvarande blott en enda skola, Eslöfs

enskilda elementarskola för gossar, och i fråga om denna skola föreslår

öfverstyrelsen, att den jämte flickskolan å samma ort skulle komma att

ersättas af en sexklassig samskola. Visserligen skulle enligt öfverstyrelsens

förslag skolor af den typ, som af mig föreslagits till upptagande i punkt

c), kunna ifrågakomma till erhållande af statsunderstöd på grund af mom.

2 af samma paragraf, men då det måste innebära en större fördel för en

skola att tillhöra någon af de skolgrupper, som omtalas i mom. 1 af ifrågavarande

paragraf, synas mig dessa skolor hafva bort upptagas där.

»På grund af hvad nu blifvit anfördt, anser jag alltså, att § 1 mom.

1 punkt c) af öfverstyrelsens ifrågavarande förslag bort hafva följande

lydelse:

sexklassiga samskolor å orter, där allmänt läroverk ej finnes, eller å

sådana orter upprättade samskolor, hvilka med afseende på det bildningsresultat,

till hvilket de sträfva att föra sina lärjungar, kunna anses jämförliga

med dylika läroverk.

»2) § 3 mom. 2 punkt a).

»Den begränsning af kompetensen för lärare och lärarinnor i välskrifning,

som af öfverstyrclsen föreslagits, skulle, efter mitt förmenande,

kunna medföra afsevärda olägenheter. För närvarande torde för under
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

visningen i detta ämne vid flickskolorna ganska ofta användas lärarinnor

1 läroämnen. Hädanefter skulle, enligt öfverstyrelsens förslag, sådana lärarinnor,

för att kunna tillgodoräkna sig undervisningen i välskrifning för

beräkning af lönetur, antingen hafva genomgått kurser för teckningslärare

vid tekniska skolan i Stockholm eller annan utbildning-skurs, som af Kungl.

Maj:t för ändamålet godkänts, eller ock hafva erhållit dispens af Kungl.

Maj:t. Skulle, såsom öfverstyrelsen tänkt sig, pedagogiska utbildningskurser

i välskrifning hädanefter komma att inrättas vid seminarierna, skulle

helt visst eleverna därstädes med det ansträngande arbete, som utbildningen

i läroämnen kräfver, i vanliga fall icke hinna genomgå sådan kurs,

utan att seminariekursen i det hela förlängdes, något som för de flesta af

dem torde medföra mycket alsevärda olägenheter. Ehuru pedagogisk utbildning

för undervisning i välskrifning utan tvifvel måste anses vara af

ganska stort värde, tror jag dock, att en lärarinna, som erhållit vanlig

utbildning för undervisning i läroämnen, har sådana pedagogiska förutsättningar,

att hon kan, om undervisning i välskrifning uppdrages åt henne

och hon i öfrigt har fallenhet för denna undervisning, vid sidan af sitt

arbete i skolan göra de för ändamålet nödiga pedagogiska studierna. Den

af flick- och samskoleföreningen tillsatta kommitté, hvars förslag till lönereglering

in. m. ligger till grund för det af öfverstyrelsen framställda förslaget,

hade i fråga om kompetens för undervisning i välskrifning jämte

examen vid tekniska skolan äfven föreslagit examen vid något lärarinneseminarium,

hvilka kompetensfordringar synas mig motsvara hvad som för

närvarande är af behofvet påkalladt. Emot fastställandet af strängare fordringar

än dessa i fråga om de enskilda skolorna synes äfven tala den

omständigheten, att icke ens af de allmänna läroverkens lärare för närvarande

kräfves särskild kompetens för undervisning i välskrifning. Kär

framdeles utbildningskurser för undervisning i välskrifning kommit till

stånd vid seminarierna och resultatet af dessas verksamhet kan bedömas,

torde tiden vara inne att taga i öfvervägande frågan om strängare kom
O

O O o

petensvillkor för lärare och lärarinnor i välskrifning.

»På grund af hvad nu blifvit anfördt, anser jag alltså, att § 3 mom.

2 punkt a) af öfverstyrelsens ifrågavarande förslag bort hafva följande

tillägg;

i fråga om välskrifning äfven behörighet som ämneslärare eller ämnes
C

Ö Ö

lärarinna.

»B) § o mom. 1 punkt c).

»De lärarinnor, som för närvarande genomgå kursen för teckningslärare

vid tekniska skolan i Stockholm, erhålla där äfven utbildning för

undervisning i välskrifning, hvarför undervisningstimmar i sistnämnda

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

ämne ofta torde vid skolorna uppdragas åt teckningslärarinnor med vederbörlig

kompetens. Det synes också vara till fördel för undervisningen i

välskrifning, om så sker. Enligt öfverstyrelsens förslag skulle emellertid

en kompetent lärare eller lärarinna i teckning, som erhåller några undervisningstimmar

i välskrifning, för dessa aflönas med lägre arfvode än för

sina öfriga timmar. Däraf skulle sannolikt blifva följden, att teckningsläraren

eller lärarinnan sökte att erhålla så få välskrifningstimmar som

möjligt. En bestämmelse, att, med viss begränsning, kompetent lärare

eller lärarinna i teckning utan minskning i aflöningsförmåner kunde få

öfvertaga välskrifningstimmar, synes därför vara lämplig. Äfven andra

skäl synas tala för lämpligheten af att jämförelsevis goda lönevillkor beredas

kompetent lärare och lärarinna i teckning. Deras utbildning krafvel''

lång tid, och de kunna för närvarande vid andra skolor erhålla ganska

fördelaktiga lönevillkor, hvarjämte afseende synes böra fästas vid teckningsundervisningens

alltmer ökade betydelse i nutiden.

»På grund af hvad nu blifvit anfördt anser jag, att § 5 mom. 1 punkt

c) af öfverstyrelsens förslag bort hafva följande tillägg:

hvarvid dock iakttages, att lärare eller lärarinna i teckning, som jämväl

bestrider undervisning i välskrifning till ett antal lektioner, icke öfverstigande

en tredjedel af full tjänstgöring, äger att för denna tjänstgöring

uppbära arfvode efter samma grunder som för undervisning i teckning.

»De af mig i ofvanstående punkter 2 och 3 framställda förslagen skulle,

om de af öfverstyrelse!! antagits, hafva utöfvat inverkan på vissa af öfyerstyrelsens

kostnadsräkningar beträffande nu ifrågavarande lönereglering.

Denna inverkan torde dock icke hafva blifvit synnerligen stor och måste i

alla händelser anses vara af föga betydelse, då beräkningarna helt naturligt

blott kunna vara approximativa».

4. Yttranden afgifna i anledning af läroverksöfverstyrelsens

förslag.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 11 januari 1908 af-ttafsfonforefs

gifvit underdånigt utlåtande i ärendet. Efter att i detta utlåtande hafva

lämnat en kort historik öfver den successiva tillväxten af anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom samt af anslaget till understöd åt

enskilda läroverk, yttrar statskontoret beträffande de åt öfverstyrelse!!

föreslagna grunderna för lärarpersonalens aflöning, att det först och främst

kunde ifrågasättas, huruvida en fullständig, för alla de ifrågavarande enskilda

läroverken gemensam lönereglering lämpligen kunde på föreslaget

sätt genomföras. Visserligen borde vid fastställandet af grunder för statsBih.

till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 54 Raft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81. ■

understöd åt dessa läroverk ett af de främsta syftemålen vaiti att behörigen

tillgodose lärarpersonalens anspråk på skäliga löner. Men detta kunde enligt

statskontorets förmenande låta sig göra, utan att man behöfde tillgripa

den åtgärden att ålägga alla de mångskiftande läroverken af ifrågavarande

slag skyldighet att följa de synnerligen detaljerade föreskrifter,

som öfverstyrelsen föreslagit. Ett sådant, ur såväl ekonomisk som organisatorisk

synpunkt betydelsefullt ingrepp i de enskilda skolornas handlingsfrihet

syntes knappast böra ske under annan förutsättning än att staten

rent utaf iklädde sig garanti för skolans ekonomi, hvilket emellertid,

såsom öfverstyrelsen ock framhållit, icke borde komma i fråga. Härjämte

torde kunna anmärkas, att kontrollen öfver de uppställda föreskrifternas

efterlefnad skulle blifva synnerligen svår att utöfva, hvilket ock måste inverka

menligt på deras effektivitet.

Såsom en hufvudpunkt i förslaget framträdde, yttrar statskontoret vidare,

bestämmelsen om att lärarpersonalens ålderstillägg skulle till hufvudsaklig

del bestridas af statsverket och utbetalas direkt till lärarinnorna

och lärarna. En sådan anordning torde dock, förutom att den skulle förorsaka

betydlig omgång i fråga om medlens utbetalning och redovisning,

fa anses ur principiell synpunkt olämplig och skulle lätt föranleda till eu

af förhållandena i öfrigt icke betingad skef uppfattning af lärarpersonalens

ställning såsom statens löntagare.

Enligt statskontorets mening borde lärarpersonalens ställning i aflöningshänseende

kunna betryggas äfven utan uppställandet af de villkor, öfverstyrelsen

föreslagit. DenvidKungl. Maj:ts till 1907 års Riksdag aflåtnaproposition n:o 82

fogade tabell utvisade, att lägsta aflöning för folkskollärarinna samma år uppgick

i Stockholm till 1,550 kronor, i många städer till 1,500 kronor, i det

stora flertalet städer till 1,300 å 1,400 kronor och blott mera undantagsvis

understeg 1,300 kronor. Häraf framginge, att, med tillämpning af den

vid 1902 års Riksdag gifna föreskriften i fråga om minimiaflöning för

lärarinna vid högre flickskola eller samskola, sådan lärarinna för 24 timmars

undervisning i veckan under 36 läsveckor skulle erhålla en grundlön,

som i Stockholm öfverstege och i allmänhet föga understege hvad öfverstyrelsen

för henne föreslagit. I de mindre städer och orter, där skillnaden

skulle blifva mer afsevärd, torde lärarinnans kompetens knappast vara

större än ordinarie folkskollärarinnas, vid hvilket förhållande någon orättvisa

icke torde ligga däri, att hon finge åtnöjas med samma lön som den

senare. Hvad ålderstilläggen beträffade, ansåge statskontoret att, vid bestämmande

af statsunderstödens belopp särskild hänsyn borde tagas bland

annat till det sätt, hvarpå vederbörande skola tillgodosåge lärarinnornas skäliga

anspråk på sådana lönetillägg, i hvilket fall skolan skulle finna med

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

187

sill fördel öfverenstämmande att såvidt möjligt fylla dessa anspråk; och

ett missbruk i detta afseende skulle därför snart kunna afhjälpas, därest

Kungl. Maj:t i sådant fall såsom villkor för statsunderstödets förnyande

föreskrefve, att viss del af understödet skulle användas till erforderlig löneförhöjning

åt lärarpersonalen. Denna utväg syntes äfven kunna tillgripas,

om i något fall lärarinnans grundlön skulle vid tillämpning af nyssberörda

villkor om minimiaflöning blifvit oskäligt låg.

Rörande de föreslagna bestämmelserna om statsunderstödets utgående

kunde statskontoret icke undgå att anse dem alltför invecklade. Härtill

komme, att statskontoret ville. ifrågasätta lämpligheten af en sådan anordning,

att understödets storlek skulle framgå blott såsom en matematisk

produkt af vissa föreliggande faktorer. Visserligen afsåge förslagets bestämmelser

understödens maximibelopp, men det förefölle dock, som om

meningen vore, att inskränkning i dessa belopp skulle äga rum blott i den

mån sådana af särskildt angifna förhållanden, till exempel enligt § 10,

påkallades. I hvarje fall syntes dock de noggrant detaljerade föreskrifterna

icke stå fullt väl öfverens med den rätt, som utan tvifvel borde tillkomma

Kungl. Maj:t att vid understödens utdelande taga hänsyn äfven till andra

förhållanden, såsom till läroverkets faktiska ekonomiska ställning och så

vidare.

Häraf följde äfven, att statskontoret ansåge de föreslagna bestämmelserna

om tilläggsanslag för gymnasier och samskolor icke böra vinna afseende

i annan mån, än att det behof af manliga lärarkrafter, som vid

sådana läroverk förelåge, borde utgöra en af de omständigheter, som vid

statsunderstödens bestämmande i de särskilda fallen borde beaktas.

Under förutsättning af en dylik friare pröfning anser statskontoret,

att de maximibelopp, som kunna tilldelas de särskilda läroverken, lämpligen

fortfarande böra hänföra sig till elevantalet. För undvikande af den

anmärkta orättvisan däruti, att enligt nu gällande bestämmelser ett större

läroverk med till exempel 300 lärjungar och därutöfver ej kunde erhålla

högre bidrag än ett läroverk med blott 100 elever, oaktadt det förra, utan

tvifvel på grund af sin större betydelse för det allmänna, förtjänade och

merendels behöfde större understöd, torde dock enligt statskontorets förmenande

begränsningen icke böra, såsom nu, stanna vid antalet 100

elever, utan lämpligen utsträckas längre, till exempel till 300, dock med

iakttagande af fallande skala beträffande det belopp, som skulle kunna

utgå för hvarje elev. Att härvid så afväga bestämmelserna, att maximibeloppet

i hvarje särskildt fall träffade det rätta, vore nog förcnadt med

svårigheter. Med hänsyn dels till de af öfverstyrelsen föreslagna maximibeloppen

af de bidrag, som skulle utgå till skolorna, dels ock till det

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 81.

behof af statsunderstöd därutöfver, som kunde beräknas uppkomma, därest

öfverstyrelsens förslag om ålderstilläggens utbetalande icke godkändes, ville

statskontoret i sådant afseende föreslå ett maximibelopp af 8,000 kronor

samt följande skala för maximiunderstödets beräknande i förhållande till

elevantalet, nämligen för hvarje elev till och med 50 ett belopp af 60

kronor, för hvarje elev därutöfver till och med 100 ett belopp af 40 kronor,

för hvarje elev därutöfver till och med 200 ett belopp af 20 kronor

och för hvarje elev därutöfver till och med 300 ett belopp af 10 kronor,

hvarvid förenämnda maximibelopp af 8,000 kronor skulle uppnås vid ett

elevantal af 300.

Statskontoret anför vidare, att det kan ifrågasättas, huruvida kommunalt

bidrag bör uppställas såsom villkor för beviljande af statsunderstöd

åt de enskilda gossläroverken, hvaremot krafvet på dylikt bidrag åt de

högre samskolor, som understöddes af staten, syntes mera befogadt. Med

en sådan uppfattning ansåge statskontoret, att högre samskolor i de fall,

där statsunderstöd till dem skulle utgå, borde, äfven om de vore belägna

å ort, där allmänt läroverk funnes, understödjas från anslaget till högre

flickskolor och samskolor, hvarvid dock såsom en öfvergång från nu rådande

förhållanden syntes böra stadgas, att villkoret i fråga om bidrag

från kommun eller enskild donator ej skulle beträffande sådana högre

samskolor, som hittills åtnjutit understöd från anslaget till enskilda läroverk,

träda i tillämpning förr än exempelvis år 1914.

Anslaget till understöd åt enskilda läroverk kunde i sådant fall kvarstå

såsom ett särskildt anslag till understöd åt sådana enskilda läroverk

för gossar, hvilka med hänsyn till sin karaktär af att vara försöksläroverk

eller på annan särskild grund borde af staten understödjas; och torde härigenom

den af Riksdagen framhållna ovissheten om från hvilket anslag ett

läroverk rätteligen borde understödjas vara undanröjd.

1 fråga om vissa detaljer i det framlagda förslaget till bestämmelser

angående statsunderstöd åt enskilda skolor anmärker statskontoret, bland

annat,

att af § 1 mom. 2 ej synes med tydlighet framgå, hvilka slags läroverk

i denna punkt afses;

att fråga om lärarinnas eller lärares uppflyttning i högre lönegrad,

om sådan skall ifrågakomma, synes böra pröfvas snarare af öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk än, såsom föreslagits, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

;

att något skäl ej synes hafva blifvit anfördt till stöd för den af öfverstyrelsen

föreslagna bestämmelsen, att första ålderstillägget må tilldelas

vederbörande redan efter två års tjänstgöring; samt

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. ilaj;ts Nåd. Proposition N;o 81.

att stadgandet i § 5 mom. 6 synes sakna erforderlig tydlighet.

Hvad slutligen angår beloppet af den ökning i statsanslag, som är af

behofvet påkallad, anser statskontoret de af sakkunnige uppgjorda beräkningarna

lämpa sig såsom grunder för bestämmande i det hela af den erforderliga

anslagshöjningen. Om emellertid, såsom satskontoret ifrågasatt,

understöden åt enskilda gossläroverk komme att utgå från ett särskilt

anslag, borde således enligt statskontorets mening den af öfverstyrelsen

angifna slutsumman, 781,000 kronor, fördelas å tre ordinarie anslag, nämligen

ett till högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, ett till understöd

åt enskilda läroverk för gossar och ett till seminariekurser för utbildning

af lärarinnor.

Jag anhåller att härefter få i korthet redogöra för åtskilliga framställningar^

som inkommit till ecklesiastikdepartementet med anledning af öfverstyrelsens

i ärendet afgifna utlåtande och förslag.

Föreståndare och föreståndarinnor samt lärare och ett stort antal lära-Från skolorna

rinnor vid högre flickskolor hafva i en den 28 november 1907 ingifven

underdånig skrift, under framhållande att grundtankarna i Hick- och samskoleföreningens

genom utsedda kommitterade ingifna petition återfinnas

i öfverstyrelsens förslag till bestämmelser angående statsbidrag till enskilda

läroanstalter, anfört bland annat, att nämnda förslag innebär en synnerligen

lycklig lösning af de högre flickskolornas anslagsfråga, äfvensom

att förslaget, därest det godkändes, skulle åstadkomma en länge motsedd,

välbehöflig lönereglering för dessa skolors lärarpersonal. I följd häraf anhålla

skriftens undertecknare, att frågan om ändrade grunder för tilldelande

af statsunderstöd åt enskilda läroanstalter måtte sa behandlas, att nådig

proposition i ärendet måtte kunna aflåtas till 1908 ars Riksdag.

Representanter för Sofi Almquists skola, Palmgrenska särskolan, Uppsala

enskilda läroverk och det därmed förenade privatgymnasium samt Stockholms

nya samskola hafva i en den 3 december 1907 dagtecknad, till chefen för

ecklesiastikdepartementet ställd skrift anfört, bland annat, att de enskilda

läroverken i följd af själfva sin natur äro så olika andra läroverk och

jämväl sins emellan så olika, att det icke läte sig göra att utmäta statsunderstödet

efter detaljerade grunder, som skulle kunna automatiskt tilllämpas.

Det enda naturliga sjmtes vara, att hvarje läroverk för Kungl.

Maj:t framlade och motiverade sina behof, och att Kungl. Maj:t efter

vederbörlig pröfning bestämde beloppet inom ramen af till disposition

stående anslag, blott med iakttagande af det maximum, som Riksdagen

kunde hafva angifvit. Den enda ekonomiska kontroll, som för läroverk af

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

ifrågavarande slag torde vara fullt lämplig, vore, att det genom vederbörligen

reviderade räkenskaper ådagalades, att statsunderstödet användes

i undervisningens och uppfostrans tjänst och ej för att bereda enskilda

personer oskälig vinst.

Skulle det emellertid vara nödvändigt att uppställa några allmänna

grunder för bedömande af de relativa behofven, vore det enklast och rättvisast,

att till grund för beräkningen lades antalet årsklasser utöfver de

förberedande klasserna, att förhöjning beräknades för årsklass, som vore

fördelad på olika linjer eller af delningar, och att å andra sidan beloppet

reducerades, om två årsklasser eller afdelningar något större antal veckotimmar

hade gemensam undervisning, att särskild hänsyn toges till behofvet

af manliga lårarkrafter, och att förhöjning beräknades för sådana praktiska

ämnen, som kraf de dyrbarare utrustning, exempelvis träslöjd, smide, huslig

ekonomi.

Med hänsyn till de enskilda, läroverkens uppgift som försöksläroverk

vore det, framhålla vidare de nämnda skolornas målsmän, synnerligen

olämpligt att vare sig i fråga om anställning eller aflöning och arfvode

fästa afseende vid lärarpersonalens formella kompetens. Den verkliga kompetensen

berodde mindre på utbildningen än på naturlig begåfning i förening

med ett lefvande intresse för uppfostrans kall. De originella begåfningama,

som kunde gifva nya uppslag, vore ganska ofta sådana, som icke

genomgått den vanliga utbildningen. Det visade pedagogikens historia

likaväl som den dagliga erfarenheten. Den vanliga lärår- och lärarinneutbildningen

afsåge — det läge i sakens natur — företrädesvis eller uteslutande

att göra kandidaterna skickliga att fylla sin plats inom de på en

viss tid antagna formerna och tillämpa redan kända och erkända metoder.

Det läge också i sakens natur, att därigenom nya uppslag från deras sida

mindre främjades än undanskötes. Ju bättre deras utbildning lämpade

sig efter bestående former och metoder, och ju bättre de lämpade sig efter

dem — ju bättre för dem. Måste man vid enskilda läroverk ge företräde

och högre arfvode åt den formella kompetensen, motverkades därigenom

direkt dessa läroverks uppgift, sådan den af Riksdag och Regering hittills

formulerats och bestämts.

Hinderliga för dessa läroverks arbete vore äfven de föreslagna bestämmelserna

om visst antal fast anställda lärare, viss tjänstgöringstid för

rektorer, föreståndarinnor och lärarpersonal, om en mångfald olika beräkningsgrunder

för statsunderstöd, löner och arfvoden, om lönegrader,

åtminstone för manliga lärare, om läsårets längd in. m. Hvad som vid

ett läroverk eller på en ort kunde vara lämpligt eller åtminstone oskadligt,

kunde under andra förhållanden visa sig hinderlig! eller till och med

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

omöjligt att genomföra. Sålunda vore förhållandena väsentligt olika vid

de enskilda läroverken i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lundsberg. Förbise

dessa olikheter och för samtliga enskilda läroverk tro på möjligheten att

tillämpa en gemensam regelkodex kunde icke den, som själf arbetat i ett

dylikt läroverk och nitälskade för dess framgång.

Öfverhufvud syntes alla de af öfverstyrelsen föreslagna, i ett hundratal

punkter formulerade bestämmelser, äfven om de i vissa fall utan olägenheter

eller åtminstone utan större olägenheter läte sig tillämpa, icke ägnade

att främja de enkilda läroverkens arbete i uppfostrans tjänst. Men alltid

skulle de i sin tillämpning vålla mycket besvär och skrifveri.

De ifrågavarande skolrepresentanterna förklara slutligen, att de icke

ville undandraga sig sakkunnig kontroll; de önskade fastmer sådan både i

fråga om det sätt, på hvilket de använde dem anförtrodda allmänna medel,

och med hänsyn till resultaten af deras undervisning. Men de hoppades,

att såvida Kungl. Maj:t funne de läroverk, de representerade, vara af sådan

vikt för staten, att de förtjänade offentligt understöd, Kungl. Maj:t också

skulle visa det förtroende till deras goda vjlja och till deras förstånd på

uppfostringskallet, att de i sitt arbete finge deri rörelsefrihet, hvarförutan

detta arbete skulle förlora sitt intresse för dem liksom sitt gagn för samhället.

Till skriften är fogad en promemoria, som utgör en sammanfattning

af de enskilda läroverkens önskemål i fråga om grunderna för statens

understödjande af deras verksamhet, äfvensom af deras anmärkningar mot

öfverstyrelsens nu ifrågavarande förslag. Jag anhåller att ett utdrag ur

J O o O O

denna promemoria får bifogas statsrådsprotokollet.

Föreståndaren och föreståndarinnan för Stockholms nya samskola hafva

i eu särskild den 7 december 1907 dagtecknad, till chefen för ecklesiastikdepartementet

ställd skrift framhållit vissa af de synpunkter, som innehållas

i nyss nämda promemoria. I skriften anföres jämväl, att det föreslagna

stadgandet därom, att enskildt läroverk ej skall kunna komma i

åtnjutande af statsanslag till sitt gymnasium, med mindre gymnasiet räknar

minst 18 lärjungar, som under minst trå år erhållit undervisning vid läroverket,

icke synes tillräckligt motiverad. Den skola, skriftens undertecknare

representerade, hade i sitt gymnasium icke mottagit några underhaltiga

lärjungar från de allmänna läroverken, men väl mycket goda elever från

landsortens flickskolor och privata samskolor, hvilket icke borde räknas

skolan till nackdel. För närvarande hade den ifrågavarande skolans gvm
o

O.''

nasium 21 lärjungar, af hvilka sex icke gått i skolan under fulla två år.

Af dem hade tre kommit från högre samskolor och tre från högre flickskolor,

alla utom Stockholm.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. 21aj: Is Nåd. Proposition N:o 81.

I eu den 4 december 1907 till chefen för ecklesiastikdepartementet

ingifven skrift har styrelsen för Beskowska skolan i Stockholm likaledes

framhållit en del af de önskemål och anmärkningar, som återfinnas i meromnämnda

promemoria. Härjämte har styrelsen anfört, bland annat, att,

då enligt öfverstyrelsens förslag lärare i öfningsämne endast i det fall

skulle kunna erhålla ålderstillägg, att han hade full tjänstgöring, blott ett

fåtal sådana lärare skulle komma i åtnjutande af sagda förmån. Vidare

förmenar styrelsen, att man vid fastställande af lönereglering för de enskilda

skolornas lärarpersonal lämpligast borde utgå från 1904 års lönereglering

för lärare vid de allmänna läroverken, ej, såsom öfverstyrelsen föreslagit,

från minimilönerna för ordinarie folkskollärarinnor. Minimilönerna borde

då bestämms för ämneslärarinna med högre kompetens till 1,400 kronor

och för annan lärarinna till 1,200 kronor. Under en sådan förutsättning

skulle det af öfverstyrelsen förslagna ortstillägget i allmänhet kunna bortfalla

och endast behöfva bibehållas i ett fåtal städer med drygare lefnadsomkostnader.

Sedan styrelsen på anförda skäl framlagt ett detalj eradt

förslag till ändring i de af öfverstyrelsen föreslagna bestämmelserna, yttrar

styrelsen, att det emellertid syntes med fog kunna ifrågasättas, huruvida

en i detalj gående reglering af de enskilda skolornas verksamhet, äfven

om denna ej omedelbart berörde undervisningsmetoder och organisation,

kunde i fråga om alla skoltyper sägas vara en lycklig åtgärd. Fastmer

förefölle det, som om åtminstone en stor del af de s. k. försöksläroverken vore

i behof af friare former.

I en den 7 december 1907 ingifven underdånig skrift har direktionen

för Lunds privata elementarskola riktat sig mot öfverstyrelsens i dess utlåtande

uttalade mening, att nämnda skola icke kunde betecknas som ett

försöksläroverk. Bland de afvikelse!’ från statsläroverken, som förekomme

vid denna skola, omnämner direktionen särskild! den, att Lunds privata

elementarskola utgjorde eu öfverbyggnad på folkskolan, från hvars 4:de

årskurs lärj ungarna vunne inträde i elementarskolans lägsta afdelning. Det

hade händt, att sådana lärjungar nått fram till mogenhetsexamen på 4 år,

i regel beräknades dock 6 års studier vid skolan erforderliga för att nå

detta mål. En lärjunge, som gått 4 år i en folkskola och 6 år vid Lunds

privata elementarskola, hunne sålunda aflägga mogenhetsexamen inom samma

tid som en lärjunge, hvilken undervisats ett år i folkskolan och 9 år vid

högre allmänt läroverk. Då, yttrar direktionen, från många håll ganska

tungt vägande skäl anfördes, för att folkskolan skulle blifva bottenskola

för de allmänna läroverken, borde den skola, som hade folkskolan till bottenskola,

anses anställa försök, som från statens synpunkt måste vara berättigadt.

Visserligen kunde mot ett sådant försök invändas, att man där
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

igenom till studier lockade ynglingar, som eljest skulle hafva stannat vid

något kroppsarbete, men denna onekligen stora fara, som vore förenad med

genomförande af programmet: folkskolan som bottenskola, sökte direktionen

undvika genom att dels icke mottaga andra elever från folkskola

än dem, som hade mycket vackra afgångsbetyg, dels låta dem, som visade

sig icke äga studieanlag, afbryta studierna så fort som möjligt. Af dessa

och andra anförda skäl gör direktionen gällande, att Lunds privata elementarskola

måste anses som en försöksanstalt. Vidare riktar sig direktionen

mot öfverstyrelsens anslagsberäkning, enligt hvilken skolan endast skulle

erhålla ett årligt understöd af 4,000 kronor, och hemställer på anförda

grunder, att det till skolan nu utgående understödet måtte ökas från 4,000

kronor till åtminstone 10,000 kronor.

I en till chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 februari 1908 ingifven

skrift har föreståndaren för Fjellstedtska skolan i TJppsala framhållit, att

nämnda skola ej kan likställas med öfriga s. k. enskilda läroverk, alldenstund

dessa rekryterades från de mera burgna samhällsklasserna och blott

hade en eller annan fri elev, hvaremot Fjellstedtska skolan erhölle sina lärjungar

från de ekonomiskt svagast lottade samhällslagren och fördenskull

måste ej blott lämna alla sina 105 lärjungar kostnadsfri undervisning utan

äfven till väsentlig del bestrida omkostnaderna för deras uppehälle under

skoltiden. Härtill komme, att, under det behofvet af en del privata läroverk

kunde sättas i fråga, Fjellstedtska skolan vore oundgängligt nödvändig,

enär vår statskyrka, henne förutan, skulle komma i det svåraste trångmål för

erhållande af det nödiga antalet präster. Skulle nu, fortsätter skolans föreståndare,

statsunderstödet beräknas efter antalet lärjungar på sätt statskontoret

föreslagit, så skulle skolan, som då åtnjöte ett bidrag af 9,000 kronor —

detta bidrag har genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 februari 1908 höjts

till 12,000 kronor — endast kunna komma i åtnjutande af 5,100 kronor. Föreståndaren

anhåller, att skolan måtte erhålla ett understöd af 15,000 kronor.

I en den 15 februari 1908 ingifven underdånig skrift har föreningan

G. C. I., bestående af från gymnastiska centralinstitutet utexaminerade

kvinnliga gymnastikdirektörer, på anförda skäl hemställt, bland annat, att

gymnastiklärarinna med 20, högst 24 lektioner per vecka af 40—50 minuters

längd eller 26 högst 30 lektioner per vecka af 35 minuters längd eller

därunder må åtnj uta samma löneförmåner som öfverstyrelsen föreslagit för

ämneslärarinna med full tjänstgöring och s. k. lägre kompetens, äfvensom

att timlärarinna i gymnastik måtte aflönas på sätt öfverstyrelsen föreslagit

Bih. till Rilcsd. Prål. ISO.9. 1 Sand. 1 Afd. Öl Höft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

Om vista villkor

för statsanslag.

(Öfverslyrelsens

förslag §2.)

Om lärarpersonalens

kom

petens.

(öfverstyrelsens

förslag §3.)

194 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

i fråga om timlärarinna i läroämne samt därjämte erhålla ålderstillägg

efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Enligt föreningens beräkning

skulle för tillämpning af dessa och öfriga af föreningen föreslagna grunder

för gymnastiklärarinnornas aflöning erfordras, utöfver den af öfverstyrelsen

beräknade anlagssumman, ett belopp af 18,756 kronor 3 öre.

5. Sammandrag af P. M. rörande enskilda läroverk

från S. Almquists samskola, Palmgrenska samskolan samt Uppsala enskilda

läroverk och privatgymnasium.

Att skolans lokaler äro i hygieniskt afseende tillfredsställande bör

styrkas af skolans läkare i stället för af hälsovårdsnämnden eller provinsialläkaren.

Läsårets minimilängd bör icke fastslås. Det låter tänka sig, att ett

läroverk vill anordna sin undervisning efter en helt annan tidsplan än den

vanliga, t. ex. samla praktiskt arbete, studieresor och dylikt på vissa tider

i maj eller september, att ett läroverk har ordnade feriearbeten o. s. v.

Antalet läsveckor är icke ett exakt mått på arbetet.

Att fixera räntefoten för i skolan insatt kapital är olämpligt, då

det skulle försvåra eller omöjliggöra anskaffandet af nödigt kapital, bland

annat för uppförande af skolhusbyggnader.

Att en af Konungens befallningshafvande utsedd revisor skall granska

skolans räkenskeper, är lämpligt. Intet skäl torde däremot finnas att

utsträcka granskningen utom räkenskaperna, äfven till förvaltningen.

Att nödgas anställa fyra manliga lärare med full tjänstgöring skulle

för vissa enskilda läroverk kunna medföra stora olägenheter, särskilt under

nu rådande lärarbrist. Däraf skulle bland annat följa täta ombyten

af lärare på det högre stadiet. Och de ekonomiska konsekvenserna kunde

blifva ödesdigra för dessa skolor.

öfverstyrelsen försöker att så vidt möjligt tvinga de enskilda läroverken

att gifva företräde åt lärare och lärarinnor med formell kompetens.

Detta försök ter sig ganska egendomligt i ljuset af det faktum, att

äfven de allmänna läroverken i stor utsträckning måste anlita lärare utan

stadgad formell kompetens. Då nu de enskilda läroverken icke kunna

bjuda lika höga löner oeh lika goda pensionsförmåner som statens läroanstalter,

så skulle de tydligen, om de vore hänvisade till att söka sina

lärare och lärarinnor uteslutande bland dem, som äro kompetenta äfven

för anställning i statsskolor, få nöja sig med dem, som de allmänna

läroverken ratat.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.

Vid de allmänna läroverken såsom statsinstitutioner kan man icke

undgå att vid lärartjänsters tillsättande besluta väsentligen efter pappersmeriter,

ehuru nog alla äro ense därom, att dessa emellanåt leda vilse. Men

en enskild skola bör icke bindas vid pappersmeriter. Dess styrelse måste

ha fria händer att framför en lärare med den af de vackraste betyg vitsordade

formella kompetens föredraga en, som saknar sådan kompetens, om

styrelsen på grund af sin personliga kännedom om de bådas kapacitet

finner den senare öfverlägsen i verkliga lärargåfvor.

Någon fara, att de enskilda läroverken skulle komma att missbruka

den frihet, de i detta afseende hittills haft, förefinnes icke. Ty om de

genom att anställa verkligt underhaltiga lärare lämna en sämre undervisning

än de allmänna läroverken, så få de inga lärjungar. Det kan nämligen

icke antagas, att många föräldrar skola betala vida högre terminsafgifter

än i allmänt läroverk för en undervisning, som gåfve sämre resultat.

För öfrigt finns ju inspektion och censorer.

Särskildt må med styrka framhållas, att det varit och är en mycket

stor fördel för de enskilda läroverken att kunna anställa som timlärare

begåfvade och kunniga studerande. Skolorna ha sådana lärare att tacka

för flera fruktbringande metodiska reformer, hvilka nog i vissa fall blifvit

af betydelse äfven för de allmänna läroverken.

Hvad slutligen beträffar de för öfningslärare uppställda kompetensfordringarna,

så torde det vara omöjligt för flertalet skolor att få lärare,

som fylla dessa fordringar. Särskildt gäller detta i fråga om lärare i

sång och välskrifning.

De bestämmelser, som föreslås angående undervisningsskyldigheten 0mr/^"*<s''5''

för en lärare eller lärarinna med full tjänstgöring, kunna icke förekomma (ofverslyrel.

orättvisor vare sig mot skolan eller lärarinnorna. Fn bestämmelse om viss »ens fardag

daglig arbetstid inom skolan såsom maximum vore då mera effektiv, t. ex. § 4)

i medeltal 4 timmar dagligen, raster inräknade. Vid Almquistska skolan

är en sådan ordning genomförd. Allas arbetstid blir lika lång. Den som

har endast 50-minuterslektioner får 22 lektioner i veckan, under det att

den som har endast 40-minuterslektioner på samma tid kan få 28. Öfverstyrelsens

förslag tillåter ej denna rättvisa fördelning af arbetet.

Det kan finnas förhållanden som göra, att en föreståndarinna bör vara

alldeles fri från lektioner, om hon skall väl sköta sin skola.

Minimilöner behöfva icke bestämmas, emedan skolorna i alla fall måste^

aflöna både lärare och lärarinnor i proportion till de löner, som ges vid

allmänna läroverk och kommunala samskolor, så sant de vilja ha utsikt »en» fardag

att få duglig personal. Bestämmelser om minimilöner skulle endast vålla $

besvär med redovisningar och kontrollåtgärder.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kiingl. May.ts Nåd. Proposition N:o 81.

Staten plägar icke annars vid beviljande af understöd åt enskilda företag

bestämma minimilöner och lönegrader. Det brukar vara fackföreningarnas

uppgift och ej statens. °

Skulle något år en inbesparing med afseende på löner göras, så är

det lätt för vederbörande att vid granskning af skolans räkenskaper förvissa

sig om, att detta belopp ej användts annat än till skolans nytta och

ej beredt enskilda en extra vinst.

Hvad särskildt de manliga lärarna beträffar, är det meningslöst att

bestämma minimilönen till blott 1,300 kronor. Och detta upphjälpes ingalunda

genom de lönetillägg, som öfverstyrelsen föreslår, hvarigenom läralen

efter en följd af år skulle komma upp till 1,900 kronors lön. Den

enda möjligheten för ett enskildt läroverk att några år få behålla en duglig

lärare är att vid engagemang med kontrakt binda honom för ett visst

antal år vid läroverket, naturligtvis då med en lön, som redan från början

ej obetydligt öfverstiger extralärararfvodet, 2,000 kronor. Det af öfverstyrelsen

föreslagna tilläggsanslaget af 2,000 kronor åt högre samskola för anstälande

af manliga lärare räcker då ej långt. I Stockholm är grundlönen för

kompetent manlig lärare 2,500 kronor.

I stället för anslag till lönegrader åt manliga lärare behöfves därför

Om nyssnämnda ans^ae för anställande af manliga lärare.

stödets beräk- . Om man tillämpar öfverstyrelsens grunder för statsunderstödets beräktö''f9r

®nner man aff en 8-klassig flickskola med gymnasium skulle kunna

.tyrehens få höost 6>765 och en högre samskola, med 6-klassig realskola och gymföniag

§ 4.) nasium, 9,900 kronor.

lvu skall kommunen bidraga med minst samma belopp till flickskolan

och, enligt öfverstyrelsens förslag, med halfva beloppet till det enskilda

läroverket (samskolan). Alltså skulle flickskolans understöd uppgå till

13,530 kronor och samskolans till 14,850 kronor.

Denna skillnad mellan understödsbeloppen är, äfven om man tar hänsyn

till att flickskolan har två afdelningar mera, alldeles för liten, om

den högre samskolan skall kunna taga verklig hänsyn till gossars och

flickors högre utbildning. Meningen med en samskola är icke, att gossar

och flickor skola stöpas i samma form. Hänsyn måste tagas till gossars

och flickors olika anlag och detta i främsta rummet hvad beträffar de

praktiska ämnena. Gossarna måste undervisas i trä- och metallslöjd o. s. v.,

flickorna i handarbete, huslig ekonomi och andra för dem särskildt lämpade

ämnen. Och dessa praktiska ämnen få icke såsom »frivilliga ämnen»

falla utanför ett af läsämnena fullproppadt skema. Läsämnenas tid måste

inskränkas till förmån för de praktiska ämnena. Särskildt på denna punkt

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

tjänstgöra de högre privata samskolorna fortfarande som föregångs- och

försöksläroverk för de statskommunala samskolorna.

Men de praktiska ämnena kosta mycket pengar. Detta har öfverstyrelsen

behjärtat i fråga om den husliga ekonomien, men icke i fråga

om andra praktiska ämnen, såsom trä- och metallslöjd. Tvärtom stadgas

det, att afdrag i statsunderstödet skall göras för »kortare undervisningstid

än den normala i enskild klass». Ett läroverk, som, i enlighet med

den fullt moderna uppfattningen att läsämnenas tid godt kan inskränkas,

anslår ökad tid åt de praktiska ämnena, skall alltså icke blott icke erhålla

anslag för dessa ämnen utan t. o. m. vara underkastadt reduktion af statsanslaget.

Det anförda visar tydligt, hur styfmoderligt de högre samskolorna

behandlats i förhållande till flickskolorna.

Det anslag, som öfverstyrelsen nu beräknar vara nödigt för Uppsala

enskilda läroverk, understiger med 1,145 kronor det statsanslag, som af

öfverstyrelsen redan för år 1908 beräknats för läroanstalten. Likväl skulle

enligt öfverstyrelsens beräkning en betydlig behållning uppstå. Det är

läroverkets styrelse obegripligt, hur man kunnat komma till sådant resultat.

Enligt de allmänna grunder, som de enskilda läroverkens styrelser i

sin skrifvelse till statsrådet och chefen för kung], ecklesiastikdepartementet

af den 4 december framhållit, skulle Uppsala läroverk, i stället för af öfverstyrelsen

beräknadt anslagsbehof af knappt 14,000 kronor, behöfva ett

understöd af inemot 25,000 kronor.

Till sist må framhållas, att öfverstyrelsens bestämmelser, hur utförliga

de än te sig, skulle i tillämpningen visa sig otillräckliga, lämna rum för

en mängd tvifvelsmål och olika tolkningar, som måste diskuteras mellan

styrelser och ämbetsverk. Mycken tid skulle därigenom förspillas, i all

synnerhet om, såsom öfverstyrelsen synes vilja, anslaget skulle bestämmas

år för år i stället för som hittills för tre år i sänder.

I det föregående ha vi med öfverstyrelsen förutsatt, att kommunerna*?''» under»!,u

skulle befinnas villiga att understödja de enskilda läroverken med minst kommunen.

hälften af det belopp, som staten ger. Men vi äro förvissade om, att (öfverdenna

förutsättning är oriktig. Stockholms enskilda läroverk ha begärt2

kommunalt understöd, men motioner därom ha regelbundet afslagits. Upp- och s.- *j

sala enskilda läroverk har ett understöd af 1,200 kronor från kommunen,

men det beviljades med knapp majoritet och skulle säkerligen icke kunna

höjas. En bestämmelse om kommunalt understöd som villkor för statsunderstöd

vore därför liktydig med ekonomisk ruin för de enskilda läroverken.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Men äfven om vi antaga, att det skulle vara möjligt att utverka

kommunalt understöd åt de enskilda läroverken, så är det tydligt, att utsikterna

att få sådant understöd skulle vara desto mindre, ju mera skolan

afveke från de vanliga typerna, ju mindre skolan alltså motsvarade det

statsintresse, som motiverar statsunderstödet åt henne. Ty det kan aldrig

antagas, att stadsfullmäktige som kår skulle intressera sig för nya uppslag

på det pedagogiska området. Ett nytt försöksläroverk med ny typ

skulle aldrig kunna påräkna kommunalt understöd. Endast hos Kungl.

Maj:t och Riksdagen men icke hos några vare sig ämbetsverk eller kommunala

styrelser af ena eller andra slaget kan man förutsätta det intresse

och de vidare vyer, som kräfvas för att uppskatta nya, »opröfvade» skolformer

och metoder.

Hvad ha de Bland de pedagogiska nyheter, som efter 1904 vunnit tillämpning i

Telken hittills de allmänna läroverken, torde vara svårt att upptäcka några, som ej förut

uträttat* praktiserats, försökts och utbildats vid de enskilda läroverken. Och utvecklingen

torde ej vara slut härmed. Det vore oklokt att beröfva sig

den hjälp, det enskilda initiativet kan bjuda. Ty därifrån komma i regeln

framstegen på alla områden.

Inför den tankegång, som finner det enskilda initiativet hädanefter

umbärligt, kan det kanske vara lämpligt att en gång ta en öfversikt af

hvad de enskilda läroverken hittills uträttat och hvad de nu syssla med.

En sådan öfversikt kan icke i en hast göras ens någorlunda fullständig,

men äfven några konturer torde vara af intresse:

Nya organisationsformer:

Barnundervisning af gossar och flickor inom högre läroverk (tidigast

Palmgrenska samskolan).

Folkskolan som bottenskola för högre läroverk (Fjellstedtska skolan,

Lunds privata läroverk).

Läroverket uppdelas i mellanskola och gymnasium, med afslutade

kurser och särskilda mål för mellanskolan (tidigast Uppsala ensk. läroverk

och Privatgymnasium).

3-årigt gymnasium med 3-årig latinkurs (Uppsala privatgymnasium).

Försök med olika språk som hufvudspråk och olika succession mellan

språken (Beskowska skolan, S. Almquists samskola, Whitlockska samskolan,

Uppsala, Göteborg, Lundsberg).

IJögre läroverk med internat på landet (Lundsberg).

Åtgärder för minskning af mångläseriet, dels »koncentrerad undervisning»,

dels afslutning af vissa ämnen före mogenhetsexamen (Beskowska

skolan, S. Almquists samskola, Whitlockska samskolan, Lund).

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Klassbibliotek och klassmuseer (Whitlockska samskolan).

Lektioner utom skolkursen. Bland annat ha från Whitlockska samskolan

planlagts de föreläsningar och förevisningar i sociala ämnen, som

anordnats gemensamt för Stockholmsskolor.

Undervisning i sexuell hygien (Whitlockska samskolan, Uppsala).

Praktiska ämnen i uppfostrans tjänst inom det högre läroverket:

Pedagogisk träslöjd (först Palmgrenska samskolan; för utbildning af

kurser och metoder ha sedan flere enskilda läroverk arbetat).

Smide och annat metallarbete (Uppsala enskilda läroverk).

Huslig ekonomi i samskola (Uppsala ensk. läroverk). Fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala, Skandinaviens mest betydande läroanstalt i sitt

slag, är utgången ur Enskilda läroverkets skolkök.

Boktryckeri (i Göteborg: samskolan trycker bland annat själf läroböcker).

Bokbinderi (Whitlockska samskolan).

Fria lekar inom läroverkets plan (Whitlockska samskolan, Uppsala,

Lundsbergs m. fl.; med aflönad lekledare).

Nya metoder inom olika ämnen:

För religionsundervisningens .reformering verka särskildt Whitlockska

samskolan och Göteborgs samskola.

Omläggning af undervisningen i modersmålet: föredrag i syfte att

lära eleverna muntligen uttrycka sig, uppsatsskrifning redan i de lägsta

klasserna (Beskowska skolan, Whitlockska samskolan, Uppsala m. fl.).

För de nya metoderna för språkundervisning (imitativ metod, praktisk

undervisning) ha i första hand verkat dels Beskowska skolan (Hjorths och

Lindhagens läroböcker), dels Palmgrenska skolan, hvars pedagogiska insatser

i fråga om träslöjd och språkundervisning äfven i utlandet tilldragit

sig uppmärksamhet. Moderna metoder i språkundervisning utbildades och

tillämpades i alla enskilda läroverk länge, innan de fingo insteg i de allmänna

läroverken.

Ny anordning af läroplanen för grekiska (Homerus — nya test. —

attisk prosa, i Uppsala privatgymnasium).

Nya planer för undervisningen i historia i syfte att dels närmare förbinda

allmän och svensk historia, dels ställa i närmare inbördes samband

politisk historia, kyrko- och litteraturhistoria (Beskowska skolan, Whitlockska

samskolan, Uppsala).

Förbindelse af undervisningen i geografi och biologi i de lägre klasserna

(Beskowska skolan, Göteborg).

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 81.

Den nya läroplanen för matematik i realskolan är först uppgjord och

tillämpad i S. Almquists och Beskowska skolorna.

Metoder för undervisning i botanik och zoologi med hufvudvikten

lagd på ämnets rent biologiska sidor och med försök och observationsserier

af lärjungarna hade länge tillämpats i enskilda läroverk (t. ex. Stockholm,

Göteborg och Uppsala), innan de formulerades i de allmänna läroverkens

nya undervisningsplaner.

För reformering af teckningsundervisningen och teckningens användning

som uttrycksmedel (bland annat genom förbindelse med uppsatsskrifningen)

ha flera enskilda läroverk verkat (bland andra Whitlockska samskolan,

Göteborg, Uppsala).

En pedagogisk modellserie för metallarbete (i bestämd motsats till folkskolans

metoder) är utarbetad och tillämpas i Uppsala.

6. Motion af herr F. Berg i Stockholm, i anledning af Kungl.

Maj:ts proposition angående statsunderstöd till

kommunala och enskilda läroanstalter.

I Kungl. Maj:ts nyligen till Riksdagen aflämnade proposition n:r 163

angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter upptages

till lösning en skolorganisatorisk fråga, som länge hållits sväfvande

men nu borde vara mogen för afgörande. Den riktning, i hvilken densamma

af Kungl. Maj:t sökes löst, är ock i hufvudsak uppenbarligen den

riktiga.

I det anförande till statsrådsprotokollet, hvarmed propositionen motiveras,

påpekar statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet (sid. 129),

att i vårt land utgifterna för den af staten bekostade högre undervisningen

äro jämförelsevis dryga, detta naturligtvis väsentligen på grund

däraf, att antalet statsläroverk hos oss är i förhållande till landets folkmängd

särdeles stort.

Icke desto mindre framställes oaflåtligen det krafvel att samma förmån,

som läroverksstäderna åtnjuta, i det staten tillhandahåller deras barn

undervisning af högre och dyrbarare art än folkskolans, måtte beredas

äfven alla andra mera betydande orter, helst genom upprättande af fullständiga

läroverk, realskolor eller statssamskolor, men, i fall detta ej kan

utverkas, åtminstone genom beviljande af statsunderstöd åt därstädes befintliga

enskilda eller kommunala »samskolor».

Under de senare årtiondenas ekonomiska uppsving — yttras härom i propositionens

motivering (s. 123) — hafva i samband med landets fortgående industrialisering och

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SI.

kommunikationsväsendets utveckling uppstått en del stadsliknande samhälligheter, hvilka

i afseende å såväl invånarantal som kommersiell och industriell betydelse för den

kringliggande orten öfverträffa ej så få städer, där allmänt läroverk af ålder varit

inrättadt. Sålunda futmos år 1906, förstadssamhällen oräknade, omkring 30 köpingar

och municipalsambällen, som räknade mera än 2,000 invånare, af dessa 5 med ett invånarantal

af 3,000—4,000 och 8 med 4,000 eller därutöfver. Härvid har jag icke

tagit med i räkningen de folkrika samhällen, som fortfarande tillhöra den landskommun,

där de äro belägna.

Det säger sig själft, att å flera af dessa orter behofvet åt en skolbildning, som

går utöfver omfånget för folkskolans verksamhet, skall göra sig gällande.

Om det nu måste erkännas, att det bildningsbehof, som sålunda föreligger,

och om hvars utomordentligt snabba och" starka tillväxt ingen kan

vara i tvekan, klöfver tillgodoseende från statens sida, erbjuda sig härför

två olika vägar.

Antingen kan man, i enlighet med gammal slentrian och utan tanke

på framtidskonsekvenserna, sträfva att få ifrågavarande behof tillgodosedt

på det sättet, att »samskolor» alltfort inrättas enligt hittills gängse typ,

d. v. s. med parallellklasser till folkskolan och med ett bildningsmål, som

endast i afseende å främmande språk afgjordt öfverskjuter dennas. Men

man kan då ock, såsom ofta blifvit framhållet, bland annat i en vid 1903

års riksdag af undertecknad och herr E. Hammarlund i ämnet väckt motion,

vara förvissad, att utvecklingen icke skall afstanna, förr än man hunnit

därhän, att hela vårt land blifvit öfverspunnet med ett nät af dylika samskolor,

lika dyrbart som vårt nuvarande folkskolesystem, men i olikhet

med detta afsedt icke för alla samhällsklasser utan endast för de mera

bemedlade.

A andra sidan kan man, ryggande tillbaka för en skolorganisation,

som vore så absolut oförenlig med det demokratiska samhällsskick, vi

dock nu gå till mötes, tänka sig det omnämnda bildningsbehofvet tillgodosedt

icke genom parallellanstalter till folkskolan utan genom öfverbyggnader

på denna.

Det är pa den senare af dessa bada vägar, som föreliggande proposition

om upprättande af kommunala »mellanskolor» slagit in, och det är

härigenom, som den med säkerhet kommer att erhålla eu afgörande betydelse

för vår följande skolhistoriska utveckling.

»Den bärande idén i förslaget», yttrar departementschefen i sitt anförande

till statsrådsprotokollet (s. 129), »är den, att de ifrågavarande

samhällenas ekonomiska resurser icke skulle splittras på två parallellt med

hvarandra löpande skolformer, utan samlas på en enda läroanstalt. Bättre

än en klent utrustad samskola, delvis jämnlöpande med en klent utrustad

liih. till Riksil. Prot 1.909. 1 Sami. 1 Afd. ,54 Häft. 20

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Kurnjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

folkskola, är enligt min mening en val utrustad mellanskola, byggd på

en god folkskola.»

Genom den sålunda gifna motiveringen för de kommunala mellanskolorna

har grundsatsen »folkskolan som bottenskola» blifvit oåterkalleligen

erkänd såsom grundval för vårt skolväsendes fortsatta utbildning.

Visserligen undantages från tillämpningen af denna grundsats det allmänna

läroverket, hvars organisation för närvarande skulle lämnas däraf alldeles

oberörd. Häremot synes emellertid intet vara att invända. Man kan mycket

väl hysa den öfvertygelsen, att i en framtid de sociala fördomarna

skola hafva så försvagats, att de rent pedagogiska synpunkterna kunna få

vid det offentliga undervisningsväsendets ordnande blifva bestämmande,

och man kan tro, att den fullständiga tillämpningen af grundsatsen »folkskolan

som bottenskola» då skall komma af sig själf såsom en utvecklingens

mogna frukt. Men just därför kan man godt gifva sig till tåls,

äfven om det nya endast långsamt arbetar sig fram. Den dualism, som

skulle ligga däruti, att vissa till realskolexamen ledande undervisningsanstalter

vore byggda på tre folkskoleklasser (»realskolorna»), andra åter

på sex (»mellanskolorna»), äger sin fulla motsvarighet på många andra

samhällslifvets områden, där det ju är en vanlig företeelse, att äldre former

stå kvar vid sidan af yngre, tills erfarenheten hunnit visa, att de

senare utan olägenhet kunna ersätta de förra. Tills den tiden är inne,

böra läroverket och folkskoleväsendet stå vid sidan af hvarandra utan att

inkräkta på hvarandras fria utveckling af sina krafter och resurser. Läroverket

bör icke beröfvas de nederklasser, hvilka nu anses nödvändiga såsom

dess underlag, och hvilkas borttagande i alla händelser skulle medföra omfattande

rubbningar i deras komplicerade och ännu knappt fullt genomförda

läroplan. Men ännu mindre bör det naturligtvis kunna ifrågakomma,

att den lofvande utveckling uppåt, som folkskoleväsendet, trots de svåraste

hinder, småningom lyckats vinna genom sina öfverbvggnader: »högre folkskolan»

och »folkskolans högre afdelning», skulle på grund af främmande

hänsyn hämmas och stäckas, utan bör af mångahanda skäl denna utveckling

tvärtom i alldeles särskild grad blifva föremål för statens varma och

kraftiga omvårdnad.

Med denna uppfattning säger det sig själft, att man med glädje hälsar

ett regeringsförslag, hvars klart angifna syfte är att bereda vidsträcktare

erkännande och rikligare understöd just åt folkskolans öfverbyggnader,

samt att man med synnerligt intresse tager kännedom om de åtgärder,

som i detta hänseende af regeringen påyrkas.

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Det första spörsmål, som man härvid ställer sig, är detta: huru förhåller

sig den form af folkskolans öfverbyggnader, som i propositionen

ifrågasättes, till de nu bestående?

En närmare pröfning af detta spörsmål ådagalägger, att förslaget i

sitt utförande icke håller allt hvad den förträffliga motiveringen lofvar.

Det åsyftar — såsom departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet

(s. 130) yttrar — »intet annat än en för ifrågavarande orters

behof lämpligare afpassad form för statens understödjande af högre folkskolor.

Eller med andra ord, den af mig tilltänkta anordningen är att

anse som det slutmål, i riktning mot hvilket den högre folkskolan å vissa

orter sträfvar att utveckla sig». T öfverensstämmelse härmed finner lian

förslagets styrka ligga däruti, att de högre folkskolornas historia (liksom

äfven de statsunderstödda samskolornas) skulle peka hän mot den »kommunala

mellanskolan», hvilken följaktligen vore att anse »som en organisk

utveckling ur de förhandenvarande förhållandena».

Enligt hvad fortsättningen visar, skall detta yttrande emellertid icke

innebära, att högre folkskolan borde enligt departementschefens mening

komma att »duka under i konkurrensen med den kommunala mellanskolan»,

eller att den förra borde helt och hållet uppgå i den senare

såsom i en högre och fullkomligare utvecklingsform. »Då den högre

folkskolan är en för vissa orter väl afpassad och flerstädes mycket omhuldad

skolform, torde», heter det tvärtom, »denna farhåga vara ogrundad,

så mycket mera som de villkor, under Indika de kommunala mellanskolorna

skulle understödjas af staten, torde lägga hinder i vägen för eu

talrikare öfvergång från den ena skolformen till den andra.»

Jag måste tyvärr i detta afseende vara af en motsatt uppfattning.

Visserligen förhåller det sig så, att den högre folkskolan är en för

vissa orter ganska val afpassad och flerstädes äfven mycket omhuldad

skolform. Men detta lärer ingalunda kunna rädda hennes fortvara, i fall

den befolkning, som underhåller henne, får klart för sig, att den genom

att förvandla högre folkskolan till en »kommunal mellan skola» skulle

dels säkrare vinna den förmån för sina barn, hvilken så många lifligt eftertrakta,

nämligen tillträde till realskoleexamen, dels för sin skola erhålla

vida rikligare årligt statsbidrag, nämligen intill 4,800 kronor i stället för

som nu intill 2,400 kronor. Skulle'' föreliggande proposition om kommunala

mellanskolor vinna bifall, utan att de högre folkskolorna samtidigt

koinme i åtnjutande af ett lika kraftigt understöd från statens sida, så

lider det intet tvifvel, att de senare skulle inom kort fullständigt duka

under i den ytterst ojämna täflan, som de då finge att utstå.

Redan under hittillsvarande förhållanden har, såsom departements
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

chefen (å ss. 123 och 124) alldeles riktigt påpekat, mångenstädes förelunnits

en bestämd obenägenhet mot en skolform, hvilken af staten blifvit

utrustad med så få förmåner, som fallet hittills varit med högre folkskolan,

Det är alldeles obestridligt, att om en fader gör uppoffringar

för att hans son skall erhålla ett högre mått af bildning, så gör han

detta icke enbart af rent bildningsintresse, utan framför allt med tanke

på den större utsikt till framtida bärgning, som sonen genom sina fortsatta

studier kan vinna. Hvad de ifrågavarande orternas ledande män

främst eftersträfva är därför helt visst en skola, som kan föra sina lärjungar

fram till realskoleexamen, detta icke blott därför, att nämnda

examen medför behörighet till inträde i en mängd fackskolor och anställning

i åtskilliga statstjänster, utan framför allt på grund däraf, att realskoleexamen

genom denna officiella värdering erhållit en viss kurs i den

allmänna uppfattningen och därför betraktas som en viktig merit äfven

vid ansökan om enskild tjänst. För min del instämmer jag till fullo i

departementschefens åsikt, att denna tankegång hos de olika orternas befolkning,

hvad man än därom må tycka, icke dess mindre är ett faktum,

som man vid lagstiftningen måste taga hänsyn till.

Häraf följer, att om man anser högre folkskolan hafva en uppgift

att fylla, soin icke helt kan öfvertagas af den »kommunala mellanskolan»

i dess nu tilltänkta skick, så måste man för den förra öppna samma

möjligheter att erhålla statsbidrag och att föra sina lärjungar till realskoleexamen,

som man yrkar för den senare. Gör man detta, kommer

i samma stund den obenägenhet mot högre folkskolan, som i departementschefens

anförande omnämnts, att förlora sin enda berättigade sakliga

grund. Gör man det åter icke, är utan tvifvel genom propositionen högre

folkskolans dödsdom skrifven. De nuvarande högre folkskolorna komma

då att med allra första ombildas till »kommunala mellanskolor», och om

nya högre folkskolor framgent upprättas, torde de få betydelse endast

såsom ett slags medel att kringgå den i propositionen föreslagna bestämmelsen,

att en skola ej skulle kunna i egenskap af »kommunal mellanskola»

erhålla statsunderstöd, innan den under tre år haft minst tre

klasser och i dessa sammanlagdt minst 18 lärjungar. På grund af denna

bestämmelse skulle det för en kommun, hvars ledande män önskade en

läroanstalt med 4,800 kronors statsunderstöd och rätt till anställande af

realskoleexamen, befinnas vara ekonomiskt fördelaktigt att först provisoriskt

upprätta en »högre folkskola» med 2,400 kronors statsbidrag och

att därpå, sedan ett dylikt bidrag under de tre föreskrifna vänteåren åtnjutits,

förvandla densamma till »kommunal mellanskola». Blefve det

till högre folkskolan utgående högsta statsbidraget ökadt från 2,400 kronor

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

till 3,600 kronor, komme antydda omväg till erhållande af en kommunal

mellanskola med därtill hörande förmåner och rättigheter måhända

att för vederbörande inom kommunerna synas ännu mera lockande. Lämnar

staten de högre folkskolorna i en sämre ställning än mellanskolorna,

hjälper det sålunda icke, huru omhuldade af sin orts befolkning och huru

väl afpassade för dess behof de förra än må vara; deras undergång är i

alla händelser gifven. Detta antagande är mer än en farhåga, det är en

visshet.

Fråga blir då, om en dylik utgång vore så synnerligen att beklaga.

Vid besvarandet af detta spörsmål gäller det naturligtvis att väl skilja

mellan namn och sak. -Benämningen »högre folkskola» äger ålderns företräde

och är i sig själf lika lämplig som benämningen »kommunal mellanskola».

Mot densamma talar egentligen endast, att ordet »folk» har

en dubbel betydelse: dels af folket i dess helhet utan hänsyn till stånd och

klass, dels af folkets lägre sociala lager, dess s. k. underklass. Sistnämnda

betydelse, som ännu är den i dagligt tal öfvervägande, har inom vidsträckta

och inflytelserika kretsar framkallat en mer eller mindre medveten

obenägenhet mot hvarje skolform, i hvars namn ordet »folk» ingår såsom

led, och med hänsyn till detta psykologiska faktum hafva tid efter annan

förslag framställts om utbytande af benämningarna »folkskola» och »högre

folkskola», mot andra: »kommunalskola», »mellanskola», »realskola» o. s. v.

Huruvida en läroanstalt heter så eller så, kan dock ej tillmätas någon

afgörande vikt. Om sålunda den föreliggande propositionens inverkan

på högre folkskolan bestode däruti, att denna skola förlorade sitt gamla

namn, men, med bibehållande af sin väsentliga karaktär, komme att under

en ny och kanske för mången mera tilltalande benämning lefva upp

i förbättrad gestalt, skulle ingen hafva anledning att beklaga dess öde.

Hvad som måste undersökas är endast, huruvida den föreslagna skolarten

med det nya namnet verkligen i sak skulle kunna ersätta högre folkskolan

och gifva hvad denna förmår samt kanske något däröfver.

I flera afseenden skulle nog så blifva förhållandet. Den i propositionen

förordade kommunala mellanskolan öfverensstämmer i väsentliga

stycken med den kommunala mellanskola, hvarom förslag första gången

framlades vid 1892 års riksdag genom en motion (n:o 96), väckt af undertecknad

järnte hr E. Hammarlund, och som uteslutande åsyftade att

blifva en organisk utveckling af högre folkskolan i enlighet med en nyare

tids fordringar. Motionen, som med något utförligare motivering ånyo

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

framlades vid 1893 års riksdag (motion n:o 111), vann då statsutskottets

samt Andra Kammarens godkännande. Den afsåg upprättande af ett nytt

slags undervisningsanstalter, utgörande praktiska öfverbyggnader på folkskolan

(»realskolor», »mellanskolor», borgareskolor»), anordnade enligt

följande grunder:

1. Dessa skolors syfte bör vara att tillgodose de lärjuugars bildningsbehof, hvilka

vid 15—16 års ålder skola utgå i det praktiska lifvet.

2. De böra vara tillgängliga för såväl gossar som flickor samt förses med såväl

manliga som kvinnliga lärarekrafter.

3. För de lärjungar, hvilka fullständigt inhämtat skolans kurs, bör anordnas eu

särskild afgångspröfning, hvars genomgående medför vissa rättigheter.

4. Fordringarna för inträde i första årsklassen böra vara: fyllda 12 år samt

kännedom af det kunskapsmått, som eu väl ordnad folkskola (enligt normalplanen litt.

A) ban bibringa.

5. Undervisningen bör vara afgiftsfri.

6. Folkskollärare eller folkskollärarinna, som, på sätt Kungl. Maj:t genom särskilda

bestämmelser kan finna lämpligt föreskrifva, styrkt sig äga de för undervisning

vid skolan erforderliga kunskaper och färdigheter, må vid densamma kunna vinna anställning.

7. Kostnaderna för dylik skola böra bestridas dels af staten, dels af kommunen,

detta enligt väsentligen samma grunder, som nu gälla för folkskolan och som af 1882

års läroverkskommitté föreslogos beträffande de då ifrågasatta »kommunalskolorna».

8. Läroverk af detta slag må kunna upprättas på alla sådana orter, där behofvet

af en dylik bildningsanstalt gör sig så kännbart, att vederbörande kommun vill åtaga

sig de på dess del belöpande utgifterna.

Statsutskottet hemställde, att den genom förslaget väckta frågan måtte

underkastas en utredning, hvilken borde utgå från de i motionen angifna

grunderna, dock att i dessa borde inryckas, att i de föreslagna skolorna

skulle meddelas undervisning i ett främmande lefvande språk, hvarjämte

utskottet ansåg, att det äfven, på sätt i motionens motivering blifvit antyda

kunde ifrågasättas, huruvida icke barn från annat distrikt än det,

där kommunal mellanskola vore belägen, borde äga tillträde till densamma

mot erläggande af någon mindre afgift. Statsutskottets utlåtande vann

Andra Kammarens bifall.

Sammanställer man med ifrågavarande förslag till upprättande af

kommunala mellanskolor det nu af Kungl. Maj:t i samma syfte framlagda,

träder det genast i dagen, att hufvudkaraktären i stort sedt är densamma.

Enligt det nya förslaget liksom enligt det gamla skulle den kommunala

mellanskolan blifva en öfverbyggnad på den egentliga folkskolan

samt i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som

inhämtas i högsta årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande nor
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 81.

malplans typ litt A. Till yttermera visso yrkas i den kungl. propositionen,

att bland villkoren för beviljande af statsunderstöd åt kommunal mellanskola

måtte intagas, att på ort, där sådan skola är upprättad, skall

finnas folkskola på dylikt sått anordnad — en bestämmelse, som innebär

en mycket värdefull förbättring.

Äfven med afseende å målet för den kommunala mellanskolans undervisning

råder i väsentliga stycken öfverensstämmelse mellan det gamla

förslaget och det nya. Enligt det förra skulle skolans syfte vara att tillgodose

de lärjungars bildningsbehof, hvilka vid 15—16 års ålder utgå i

det praktiska lifvet, och såsom garanti för att detta syfte vunnes borde

för de lärjungar, hvilka fullständigt inhämtat skolans kurs, anordnas en

särskild afgångsexamen (en »allmänt medborgerlig bildningspröfning»),

hvars genomgående medförde vissa rättigheter. Förslaget om inrättande

af en dylik pröfning gjordes under de följande åren till föremål för lifligt

meningsbyte, upptogs i modifierad form i den senaste stora läroverkskommitténs

betänkande samt i Kungl. Maj:ts läroverksproposition år 1904 och

blef slutligen förverkligad! i den s. k. realskoleexainen.

Tvärtemot hvad ursprungligen varit afsedt kom denna examen att innefatta

icke ett obligatoriskt främmande språk utan två sådana samt blef

förlagd icke till åldersstadiet 15 —16 år utan till ett stadium, som är mer

än ett år högre. I sitt anförande till statsrådsprotokollet (ss. 126, 127)

erinrar departementschefen visserligen därom, att för kvinnliga lärjungar

vid statens samskolor endast ett främmande språk nu är obligatoriskt, att

vid läroverken realskoleexamen kan afläggas med betyget »underkänd» i

ett eller två ämnen, samt att kunskap i två främmande språk icke är erforderlig

å samtliga de lefnadsbanor, till hvilka realskoleexamen medför

behörighet, och han förklarar sig på grund häraf vilja taga under ompröfning,

huruvida ej realskoleexamen må kunna afläggas med endast ett främmande

språk. Men äfven om de starka önskningar, som särskild! af målsmännen

för folkskolans öfverbyggnader blifvit härom uttalade, sålunda

skulle sent omsider vinna beaktande, torde man dock, med hänsyn till

den läggning realskoleexamen i det hela erhållit, knappast böra räkna på

att mellanskolans lärokurs i allmänhet skall med säkerhet vara inhämtad

på tre år, såsom i förslaget från 1892 och 1893 var förutsatt, och i den

kungl. propositionen har på grund häraf måst antagas, att mellanskolan

skulle komma att bestå af minst tre klasser, sannolikt fyra.

Vidare skall såväl enligt det nya förslaget som enligt det gamla den

kommunala mellanskolan vara afsedd för såväl gossar som flickor samt

hafva både manliga och kvinnliga lärarekrafter. Af ordalagen i den

kungl. propositionen att döma, skulle emellertid på viss ort kommunal

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

mellanskof kunna inrättas såsom uteslutande goss-skola eller uteslutande

fickskola, hvadan det på ifrågavarande ort kunde tänkas inträffa, att i ena

fallet flickorna och i andra fallet gossarna blefve alldeles utestängda från

erhållande af mellanskoleundervisning. Lämpligheten af en dylik frihet

torde xnöjligen kunna medgifvas i fråga om sådana kommuner, som äga

vilja och förmåga att underhålla åtminstone två mellanskolor, en för gossar

och en för flickor, men knappast i fråga om andra.

Slutligen öfverensstämmer det nya förslaget om kommunala mellanskolor

med det gamla äfven däruti, att läroanstalter af ifrågavarande art

skulle kunna upprättas på alla sådana orter, där behofvet däraf gjort sig

så kännbart, att vederbörande kommun ville åtaga sig de på dess del

belöpande utgifterna. Enligt förslaget från 1892 och 1893 skulle kostnaderna

för en kommunal mellanskof fördelas på stat och kommun enligt

väsentligen samma grunder, som gälla för folkskolan. Enligt propositionen

åter skulle statsunderstödet utgå med 1,200 kronor för årsklass, dock lägst

med 3,600 kronor och högst med 4,800 kronor (oberäknadt 600 kronor

såsom särskildt bidrag för undervisningen i huslig ekonomi), hvaremot

kommunen borde vara skyldig att anslå de medel, som utöfver skolans

öfriga inkomster erfordrades, för att skolan under den tid, för hvilken

statsunderstöd sökes, skulle till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler

och erforderlig undervisningsmateriell samt kunna på föreskrifvet

sätt bestrida lärarekrafternas aflöning och bidraga till deras pensionering.

I fråga om statsunderstödets belopp skulle således den nya

kommunala mellanskolan blifva betydligt mera gynnad än höo-re folkskolan

varit, ‘ ö

Om i nu nämnda hänseenden det föreliggande förslaget ganska väl

öfverensstämmer med det för femton år sedan framlagda samt delvis till

och med utgör en förbättring däraf, finnes det å andra sidan vissa punkter,

där afvikelserna äro särdeles betydande samt tillika i hög grad betänkliga.

Hit höra bestämmelserna om terminsafgifter, om lärarekompetensen och om

skolornas ledning samt i samband härmed anslagets plats i riksstaten.

1 erminsafgifterna. I det äldre förslaget hade en af hufvudgrunderna

ör de kommunala^ mellanskolorna följande lydelse: »Undervisningen bör

vara afgiftsfri». År 1893 godkände, såsom redan blifvit nämndt, såväl

statsutskottet som Andra Kammaren denna punkt, dock med tillägg, att

det kunde ifrågasättas, huruvida icke barn från annat distrikt än det där

en sådan skola vore belägen, borde äga tillträde till densamma mot er
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 81. 209

läggande af någon lägre afgift. Måhända tala öfvervägande praktiska

skäl för ett dylikt mindre betydande undantag från kostnadsfrihetens

princip, men i öfrigt måste denna orubbligen fasthållas, såvida ej grundtanken

i hela förslaget om öfverbyggnader på folkskolan skall gå förlorad.

Denna grundtanke är nämligen den, att vägen till högre bildning måste,

hvad skolväsendets anordning vidkommer, hållas öppen för hvarje studiebegåfvadt

barn i samhället, alltså äfven för sådana, Indika till följd af föräldrarnas

ringa ekonomiska omständigheter icke kunna begagna sig af

allmänna läroverket, utan äro hänvisade till folkskolan. Svårigheterna för

barn af ifrågavarande art att få följa sin studiehåg och utveckla sina

anlag äro i allmänhet så stora, att för dem, liksom för deras mera gynnade

likar vid läroverken, helst borde inrättas studiestipendier. Att afsiktligt

lägga hinder i deras väg genom att afkräfva dem terminsafgifter

borde aldrig sättas i fråga. Vid läroverken och andra högre skolor, där

de verkligt fattiga barnen utgöra ett mindretal, kan det vara någon mening

i att skilja mellan »helbetalande» och »halfbetalande» och »frielever»,

men i folkskolan och dess öfverbyggnader, där begreppet »medellöshet»

äger en annan och vida bistrare innebörd, skulle hvarje afgift, huru obetydlig

den än kunde förefalla den med förhållandena obekante, blifva en

damm, som obarmhärtigt afstängde tillströmningen från det stora sociala

bottenlagret. Täfiingen om tillträde till folkskolans öfverbyggnader måste

vara absolut fri; frågan om intagning eller icke-intagning måste här af
7

O CD CD CD CD

göras uteslutande på grund af de täflandes personliga företräden med

afseende på begåfning, flit och uppförande. Fasthålles icke detta, så är

den kommunala mellanskolan i egenskap af öfverbyggnad på folkskolan

till själfva sitt väsende förfelad.

I betraktande häraf måste det anses som ett särdeles svårt missgrepp,

att bland grunderna för den kommunala mellanskolan blifvit i propositionen

upptagen en så lydande bestämmelse: »Därest terminsafgifter upptagas

af lärjungarna, äger Kungl. Maj:t bestämma, om och i hvilken omfattning

befrielse från eller nedsättning i sådana af gifter skall äga rum».

Härmed skulle vara öfverlåtet åt de inom kommunen styrande att besluta,

huruvida terminsafgifter skulle åläggas lärjungarna eller icke, och det är

fara värdt, att dylika afgifter i många fall skulle af vederbörande befinnas

lämpliga, om icke för annat, så för att hålla tillbaka de barn, som folkskolans

öfverbyggnader åsyfta att hjälpa fram. Vill man förhindra, att

den kommunala mellanskolan härigenom göres till något helt annat, än

hon bör vara, måste det gamla krafvel på kostnadsfri undervisning orubbadt

vidhållas.

Bill. till Uiksd. Prat. 180.9. 1 Sami. 1 Aftl. 04 Haft.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

Lärarekompetensen. I hög grad ofullständiga äro propositionens upplysningar

om beskaffenheten af de lärarekrafter, hvilka vid de föreslagna

mellanskolorna tänkas använda. En af de föreslagna hufvudgrunderna

antyder, att både manliga och kvinnliga lärare borde förekomma. Beträffande

de kvinnliga lärarnas kompetens meddelas, att vid mellanskola

rätt till anställning med lönetursberäkning skulle tillkomma:

ylen som aflagt de prof, hvilka erfordras för behörighet till ordinarie ämnes
lärarinnetjänst

vid allmänt läroverk;

den som aflagt de prof, hvilka erfordras för behörighet till ordinarie ämnes
lärarinnetjänst

vid folkskola;

den som genomgått af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium

;

den som.på annat sätt än här sägs forvärfvat motsvarande utbildning och därför

af Kungl. Maj:t fått sig tillerkänd ifrågavarande förmån.

Härtill kan läggas, att för uppflyttning i högre lönegrad vid mellanskola

kvinnlig lärare skulle äga att tillgodoräkna sig tjänstgöring, som

blifvit fullgjord ej blott vid under läroverksöfverstyrelsens inseende ställd

undervisningsanstalt eller vid folkskolereminarium utan ock vid folkskola.

För bedömande af dessa kompetensfordringars lämplighet torde man

böra sammanställa dem med de numera för högre folkskolan föreskrifna.

Enligt dessa kan vid högre folkskola såsom ordinarie anställas:

den som forvärfvat behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium;
den

som erhållit godkändt afgångsbetyg från högre lärarinneseminarium;

den som blifvit genom intyg om genomgången pröfning väl vitsordad för studier

vid universitetet samt antingen med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen

vid ett folkskoleseminarium eller på annat af Kungl. Maj:t godkändt sätt förvärfvat

sig undervisningsskicklighet;

den som med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt därefter med

hänsyn till fortsatta studier eller väl vitsordad tjänstgöring vid högre folkskola eller

högre afdelning af folkskola eller annan motsvarande undervisningsanstalt blifvit af

Kungl. Maj:t förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola.

Af jämförelsen framgår, att hvad folkskollärarinna angår, kompetensen

för högre folkskola öfvergår och i sig innefattar kompetensen för kommunal

mellanskola. Det synes då naturligt, att en folkskollärare, som

äger samma kompetens för högre folkskola, likaledes borde vara behörig

till anställning vid mellanskolan.

Möjligen är detta ock propositionens mening. Härom är dock svårt

att döma, enär den i det stycket iaktager fullständig tystnad. Inga

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

kompetensfordringar finnas nämligen angifna för mellanskolornas manliga

lärare. Följaktligen skulle vid dessa skolor kunna »med full tjänstgöring»

anställas lärare, hvilka icke äro behöriga att söka ordinarie plats vid högre

folkskola. Af vissa uttryck i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet

vill det emellertid förefalla, som om han snarast tänkt sig

mellanskolans manliga lärare (med full tjänstgöring) alldeles likställda

med de nuvarande manliga lärarna vid privatskolorna. I så fall koinme

gifvetvis att om mellanskolorna gälla hvad i anförandet (å s. 134) med

rätta yttras om privatskolorna, nämligen att under nuvarande förhållanden

anställningen'' vid dem är för lärarinnorna deras egentliga lefnadsuppgift

och lefvebröd, »för lärarna åter mestadels en öfvergdngsplats till

anställning i statens tjänst».

Att mellanskolorna skulle vara väl betjänta med en manlig lärarkår

enbart af denna art, synes föga sannolikt. Förmodligen skulle man snart

göra den erfarenheten, att icke ens på detta område de minst framstående

förmågorna inom en högre kompetenskategori äro att föredraga framför

de mest framstående förmågorna inom en lägre, samt att man i allmänhet

knappast har att vänta mera af personer, hvilka ej kunnat vinna befordran

till läroverket och därför måste nöja sig med anställning vid kommunal

mellanskola, än af personer, för hvilka i motsats härtill sistnämnda anställning

i sig själf utgjort en eftersträfvansvärd befordran.

Här gäller säkerligen samma betraktelsesätt, som tagit sig uttryck i

de ord, hvarmed departementschefen föregående år motiverade de af honom

föreslagna kompetensbestämmelserna för lärare och lärarinnor vid högre

folkskolor.

Att personer — yttrade lian då — som äro behöriga att söka adjunktsbefattning

vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, äfven böra vara kompetenta fpr

här ifrågavarande tjänster, synes mig vara uppenbart. Men jag anser, att det äfven

skulle vara till fördel för den högre folkskolan, särskild! med hänsyn till denna skolas

ställning såsom öfverbyggnad på den egentliga folkskolan, om till lärare vid de högre

folkskolorna kunde förvärfvas de mest framstående bland folkskolans lärare, flit

skulle räknas sådana lärare, som visat, att de, efter att hafva genomgått folkskoleseminarium,

vidare utbildat sig, vare sig genom fortsatta studier eller under företagna

resor eller ock genom väl vitsordad tjänstgöring vid högre afdelning af folkskola eller

.såsom extra ordinarie vid högre folkskola. Frågan om sådana folkskollärares behörighet

till lärarebefattning vid högre folkskola torde emellertid i hvarje särskild! fall höra

blifva föremål för Kungl. Maj:ts pröfning.

Alldeles samma, tankegång låg ock till grund för den bestämmelse i

O O O

mellanskoleförslaget af 1892 och 1893, hvilken uttalade såsom önskemål,

att, folkskollärare eller folkskollärarinna, som, på sätt Kungl. Maj:t genom

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 81.

särskilda bestämmelser kunde finna lämpligt föreskrifva, styrkt sig äfja de

för undervisning vid inellanskolan erforderliga kunskaperna och färdigheterna,

borde vid densamma kunna vinna anställning.

Fasthålles denna tankegång, hvars riktighet svårligen lärer kunna

bestridas, kommer man till den slutsatsen, att viss kompetens måste bestämmas

för manliga lärare med full tjänstgöring vid kommunal mellanskof.

samt att fordringarna på både manliga och kvinnliga lärare måste

höjas till öfverensstämmelse med dem, som nu gälla för lärare och lärarinnor

vid högre folkskola.

Mellan&kolans styrelse och ledning. Då förslaget om kommunala mellanskolor

år 1892 först framkom, var meningen den. att liksom dessa skolor

i allt annat afsågo att vara en organisk utveckling af de högre folkskolorna,

så borde de ock i fråga om sin styrelse och ledning närmast jämnställas

med dessa. Härtill syntes så mycket större skål föreligga, som

högre folkskolan i nämnda hänseende haft att glädja sig åt en frihet, som

man ej borde i onödan kringskära. Denna frihet har ock allt hittills

blifvit åt högre folkskolan bevarad, i det uti gällande föreskrifter endast

finnes stadgadt, att högre folkskola skall vara försedd med ett af Kungl.

Maj:t godkändt reglemente, genom hvars innehåll garanti kunnat vinnas,

att hvarje dylik skola blifvit underkastad deri kontroll och de bestämmelser

i öfrigt, som Kungl. Maj:t funnit godt föreskrifva. Att den brist

på sträng uniformitet, som på grund häraf varit rådande, skulle ländt

högre folkskolan till skada, har man icke förnummit. Pröfningen af ansökningar

om statsbidrag åt högre folkskolor är som bekant öfverlåten åt

vederbörande länsstyrelser.

För nu ifrågasatta kommunala mellanskolor föreslår emellertid Kung].

Maj:t, att de skola stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk. Såsom skäl härför andrages i propositionens motivering (s. 129),

att på så sätt säkerhet skulle erhållas, »att ingen skola understödjes, med

mindre den i afseende å resultatet af dess verksamhet är någorlunda likställd

med statens realskolor».

Om med »resultat af dess verksamhet» menas det slags resultat,

som en slutexamen afser att vitsorda, må villigt medgifvas, att enär läroverksöfverstyrelsen

är den myndighet, som har att leda och öfvervaka realskoleexamen,

det ock är i sin målning, att de kommunala mellanskolorna

med afseende å nämnda examens bedömande ställas under läroverksöfverstyrelsens

kontroll.

Men att af denna omständighet ensam draga den slutsatsen, att samma

skolor då äfven måste i hela sin verksamhet för öfrigt med nödvän
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 81.

dighet sortera under läroverksöfverstyrelsen, vore att alltför mycket skatta

åt den hos oss gängse öfvervärderingen af examensväsendet och att drifva

konsekvensmakeriet rent af i det orimliga. Det är ju dock för folkskolans

öfverbyggnader, som den allmänt medborgerliga bildningspröfning,

hvilken 1904 tog gestalt i »realskoleexamen», först föreslagits; denna examen

hade vid dem kunnat komma till stånd, äfven om en läroverksöfverstyrelse

aldrig blifvit beslutad, och visst är, att rättighet till densammas

anställande måste komma att medgifvas skolor, hvilka i öfrigt icke stå och

enligt sakens natur icke heller kunna stå under de allmänna läroverkens

specialstyrelse. Om exempelvis folkskolestvrelserna i Stockholm, Göteborg

eller Malmö skulle såsom öfverbyggnad på egentliga folkskolan inrätta en

mellanskolekurs, hvilken bibringade sina lärjungar de kunskaper och färdigheter,

som erfordras för afläggande af rcalskoleexamen (något som redan

skett eller snart torde komma att ske), så lärer det val näppeligen från

Kungl. Maj:ts sida blifva ifrågasatt, att de skulle förvägras anställa sådan

examen, lika litet som att de af dem inrättade mellanskolekurserna borde

i annat afseende, än hvad själfva examenskontrollen angår, ställas under

läroverksöfvcrstyrelsens inseende.

Skulle öfvervakandet af realskoleexamen anses vara af så utomordentlig

vikt, att det ovillkorligen måste föra med sig full myndighet öfver

hvarje skola, vid hvilken denna examen aflägges, erhölle folkskolestyrelserna

på flera orter snart en mycket egendomlig dubbelställning, i det de

med afseende å skolans och undervisningens anordning komme att lyda

dels (genom folkskoleinspektörerna) under ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå,

dels (genom läroverksöfverstyrelsen) under samma departements

läroverksbyrå. I längden vore en dylik dubbelställning naturligtvis omöjlig

att uppehålla; alla vänner af ordning och reda skulle inom kort samlas

i krafvet på en gemensam ledning för skolväsendet i dess helhet, och

enär den nuvarande läroverksöfverstyrelsen organiserats med alldeles särskild

hänsyn till läroverken och ensamt genom dem är öfverhopad med

arbete, blefve det nödvändigt att för det nya uppdraget göra densamma

vida talrikare och gifva den en betydligt ändrad sammansättning. Känner

man sig icke fullt förvissad, att detta är den enda riktiga vägen för ordnandet

af vårt skolväsendes framtida förvaltning, gör man säkerligen

klokast i att tills vidare låta läroverksöfverstyrelsens myndighet öfver

folkskolans öfverbyggnader inskränka sig till öfvervakandet af vid dem

aflagd realskoleexamen.

Anslagets plats i riksstaten. Då enligt departementschefens uttalande

(s. 130) det af honom framlagda förslaget om kommunala mellanskolor

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 81.

intet annat åsyftar ån en för vissa orters behof lämpligare afpassad form

för statens understödjande af högre folkskolor, borde det för de kommunala

mellanskolorna begärda anslaget å 85,000 kronor naturligtvis ickehafva

sammanförts med anslagen för högre flickskolor, enskilda läroverk

och enskilda lärarinneseminarier. Sin rätta plats har det uppenbarligen

icke under samma rubrik som dessa anslag, med Indika det saknad all

inre förvantskap, utan snarare vid sidan af det besläktade anslaget för

högre folkskolor. Af alldeles samma skäl som detta synes det ock rätteligen

böra hafva karaktären af förslagsanslag.

'' O o

Söker man gå till botten med föreliggande ärende, torde man svårligen

kunna undgå den öfvertygelsen, att »kommunal mellanskola», »högre

folkskola» och »folkskolans högre afdelning» egentligen endast äro olika

modifikationer af samma sak, och att det riktigaste följaktligen vore att

sent omsider taga under ompröfning, huruvida de ej i betraktande af sin

besläktade natur lämpligen kunde sammanföras i en gemensam grupp och;

tillerkännas lika ställning i förhållande till stat och kommun samt ordnas

enligt väsentligen öfverensstämmande hufvudgrunder. I alla händelser

synes det, som om hänsyn till nödig varsamhet bort bjuda, att samtidigt

med de kommunala mellanskolornas uppförande å riksstaten den

ändringen i villkoren för bidrag till högre folkskolor vidtagits, att årsunderstödet

för tre klasser af högre folkskola bestämts till 3,600 kronor

och för fyra klasser till 4,800 kronor. Tyvärr lär efter den ordinarie

motionstidens utgång motion om en dylik ändring ej kunna väckas, ehuru

den efter min mening måste anses som en nödvändig konsekvens af föreliggande

proposition.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen måtte i anledning af Ivungl. Maj:ts

proposition n:o 163

dels å riksstaten under åttonde hufvudtiteln, men

utan samband med de i nämnda proposition äskade anslagen

till högre flickskolor, enskilda läroverk och enskilda

lärarinneseminarier, uppföra ett särskilt förslagsanslag

med titel: kommunala mellanslcolor å 85,000 kronor;

dels godkänna följande grunder och villkor för tilldelande

af understöd från samma anslag:

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd

kunna utgå till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga

folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta

det kunskapsmått, som ihämtas i högsta årsklassen af folkskola,

anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A.

2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola,

anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A.

3. Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den

egentliga folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren

haft i medeltal sammanlagdt minst 18 lärjungar.

4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.

5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst

en manlig lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor

undervisas, skall finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring.

Har kommun endast en kommunal mellanskola, skall

denna vara afsedd för såväl gossar som flickor.

6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor

om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.

7. För anställning såsom ämneslärare eller ämneslärarinna

vid kommunal mellanskola fordras samma kompetens som för

anställning såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid högre folkskola.

8. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver skolans

öfriga inkomster erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken

statsunderstöd sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga

undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriel samt

kunna aflöna de vid skolan anställda lärare och lärarinnor enligt

de i sådant afseende stadgade grunder, hvarjämte kommunen

skall bidraga till lärares och lärarinnors pensionering enligt de

grunder, som framdeles må varda stadgade.

9. Skolan skall vara försedd med ett af Kungl. Maj it godkändt

reglemente. Vid skolan anställd realskoleexamen skall stå

under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

10. Undervisningen skall vara afgiftsfri, dock att för lärjungar

från annan kommun än den, som upprättat skolan, afgift må

kunna få uppbäras till belopp som i reglementet föreskrifves.

11. Statsunderstödet till kommunala mellanskolor må kunna

utgå, därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga

folkskolan, med högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar

flera sådana klasser, med högst 4,800 kronor, hvarjämte skola,

däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett särskild! understöd

till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 600 kronor,

allt för år räknadt.

12. Samskola, som för 1908 åtnjutit understöd från anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock hon

icke utgör öfverbyggnad på den egentliga folkskolan eller i af
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

\ Kungl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 81.

seende å inträdesfordringarna förutsätter det kunskapsmått, som

inhämtas i högsta årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande

normalplans typ litt. A, kunna komma i åtnjutande af understöd

från anslaget till kommunala mellanskolor. Sådant understöd må

ock, på de villkor k. m:t äger bestämma, intill utgången af år

1911, tilldelas samskola, som för 1908 åtnjutit understöd från

anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, ändock att här i

punkterna 2—11 stadgade villkor ej till alla delar uppfyllas,

dock under förutsättning att kommunen eller enskilda donatorer

till skolans uppehållande lämna ett bidrag, hvars värde för år

räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.

dels godkänna de af Kung!. Maj:t föreslagna grunderna

för lärarepersonalens aflöning, dock med det tilllägg,

att hvad däruti föreskrifves angående kvinnliga

föreståndare, ämneslärare, timlärare och öfningslärare

måtte i tillämpliga delar gälla äfven angående manliga.

Stockholm den 22 april 1908.

Fridtjuv Berg.

7. Motion af herr E. Hammarlund, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition angående statsunderstöd till kommunala och

enskilda läroanstalter.

Med anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 163 angående statsunderstöd

till kommunala och enskilda läroanstalter har herr Fridtjuv Berg

i motion n:o 298 i Andra Kammaren fäst uppmärksamheten på vissa punkter

i den kungl. propositionen, där afvikelser från densamma synas påkallade.

Det är särskildt tre punkter i förslaget om kommunala mellanskolor,

på hvilka han riktat uppmärksamheten och beträffande hvilka han

påyrkat ändring, nämligen terminsafgifterna, lärarekompetensen samt skolornas

styrelse och ledning.

Motionären har uteslutande hållit sig till förslaget i hvad det gäller

de kommunala mellanskolorna. Men äfven i några andra afseenden synas

— utan rubbning af regeringsförslagets utan allt tvifvel riktiga grundtanke

— vissa detaljändringar i propositionen vara behöfliga, och jag har

genom denna motion velat hänleda uppmärksamheten särskildt på tre punkter,

i hvilka det synes mig vara af vikt. att ändring af Riksdagen vidtages.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition No 81.

217

1. De 22 statsunderstödda samskolorna.

Kungl. Maj:t föreslår, att af anslaget till kommunala mellanskolor må

understöd kunna utgå till två slags skolor, nämligen: 1) samskolor, som

under år 1908 åtnjutit understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom, 2) kommunala skolor, som utgöra öfverbyggnader på den

egentliga folkskolan (de verkliga mellanskolorna). Och i punkt 11 föreslås

den undantagsbestämmelse, att »samskola, som för år 1908 åtnjutit

understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock

att de här stadgade villkor ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af

år 1911, på de villkor Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande

af understöd från anslaget till kommunala mellanskolor, dock

under förutsättning att kommunen eller enskilda donatorer till skolans

uppehållande lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till

minst samma belopp som statsunderstödet».

En dylik undantagsbestämmelse är ju alldeles på sin plats. De enskilda

samskolor, hvilka för närvarande åtnjuta statsbidrag, böra få sådant

bidrag under ytterligare en treårsperiod på liknande villkor som hittills.

Men att de skulle efter utgången af denna treårsperiod få behålla sin särställning,

under förutsättning att de stadgade villkoren i öfrigt uppfyllas,

härför finnes intet som helst skäl. Vilja de efter utgången af år 1911

fortfarande få statsanslag, torde de böra ombilda sig till öfverbyggnader

på folkskolan i likhet med de föreslagna kommunala mellanskolorna.

De enskilda samskolor, hvilka på grund af äldre bestämmelser åtnjuta

statsbidrag, uppgå till ett antal af 22 och finnas uppräknade å sid. 54

och 55 i den kungl. propositionen. Såsom synes äro de förlagda hufvudsakligen

till smärre städer samt åtskilliga större stationssamhällen. Om

dessa 22 skolor allt fortfarande skulle få behålla sin nuvarande privilegierade

särställning, skulle gifvetvis följden blifva, att å dessa orter folkskolan

komme i en sämre ställning än å andra liknande platser, där inga

parallellt med folkskolan gående samskoleklasser kunde erhålla statsunderstöd.

På dessa 22 platser skulle visserligen efter utgången af år 1911

finnas folkskola enligt litt. A, men det i propositionen med all rätt häfdade

sambandet mellan folkskolan och dess öfverbyggnad — mellanskolan

— skulle där ej behöfva förefinnas. Tvärtom skulle samskolan allt fortfarande

kunna ordna sina kurser utan hänsyn till den egentliga folkskolans

högre klasser.

Föredragande departementschefen finner det öfverflödigt att införa en

bestämmelse därom, att dessa samskolor skola framdeles utgöra öfverbygg
Bih.

till Riksd. Prat. 190.9. 1 Sami. 1 Afd. 51 Häft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 81.

nader på folkskolan, enär, såsom han framhåller, de nya förhållandena

* skola gifvetvis åtminstone i flertalet fall påverka de nu statsunderstödda

samskolornas organisation, så att dessa anpassa sig efter den egentlig

mellanskoletypen» (sid. 130). Men om man ganska visst kan antaga, att

flertalet af de 22 skolorna komma att af ekonomiska skäl ombilda sig till

mellanskolor, finnes ju ännu mindre anledning att efter utgången af år

1911 medgifva bibehållandet af ett litet fåtal statsunderstödda skolor af

en typ, som icke vidare skulle få upprättas. Ett dylikt medgifvande strider

för öfrigt mot den bärande idén i hela förslaget, som är den, »att de

ifrågavarande samhällenas ekonomiska resurser icke skulle splittras på två

parallellt med hvarandra löpande skolformer utan samlas på en enda läroanstalt»

(sid. 129).

I de grunder och villkor, som föreslagits för tilldelande af understöd

från anslaget till kommunala mellanskolor, torde alltså sådana ändringar

böra vidtagas, att efter utgången af år 1911 anslaget i fråga endast får

användas till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan.

Detta kan ernås genom att bibehålla öfvergångsstadgandet i punkt

11 under afdelning A, men ur punkt 1 utesluta orden: »ej mindre--

--än äfven», så att sistnämnda punkt erhölle följande lydelse:

1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna utgå

till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och

i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas

i högsta årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans

typ litt. A.

2. Högre flickskolan skall fylla ett förefintligt bildningsbehof.

Beträffande afsikten med den nu ifrågasatta ganska betydliga höjningen

af anslaget till de högre flickskolorna gör föredragande departementschefen

följande beaktansvärda uttalande (sid. 145):

»Jag har kommit till den uppfattningen, att det i synnerhet är flickskolorna i de

mindre och de medelstora städerna, som behöfva hjälpas upp. Däremot har det icke

varit min afsikt att med de ifrågasatta bestämmelserna främja uppkomsten å samma

ort af mindre, med hvarandra konkurrerande skolor. Ty ju mindre en skola är, desto

sämre är i regel dess ekonomiska ställning och desto sämre dess undervisning. En

alltför stor frikostighet från statens sida kan motverka det syfte, man vill vinna, och

medföra en sänkning af den högre kvinnobildningen. Då redan nu konkurrensen

mellan flickskolor å en eller annan ort är så stor, att den knappast kan kallas sund,

bör^ det vid tillämpningen af de förordade bestämmelserna tillses, att ingen ny skola

erhåller statsunderstöd, med mindre en noggrann utredning gifvit vid handen, att den

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 81.

verkligen fyller ett förefintligt bildningsbehof. Anslaget till högre flickskolor får icke

betraktas som ett förslagsanslag, hvari hvarje skola, som uppfyller de stadgade minimifordringarna,

skulle äga delaktighet.»

Hvad departementschefen härvidlag uttalat synes mig vara af den

vitala betydelse, att det icke blott bör hafva en plats i motiveringen utan

inryckas i de af Riksdagen godkända grunderna och villkoren för tilldelande

af understöd. Ett tillägg i denna riktning torde lämpligen böra

inflyta i punkt 1 under afdelningen B, hvilken punkt borde erhålla ungefär

följande lydelse:

1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå till

flickskolor, som hafva till ändamål att utöfver omfånget för folkskolans

verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning, och som fylla ett i verkligheten

förefintligt bildningsbehof för den ort, där de upprättats.

3. De manliga lärarnes ställning.

Herr Berg har i sin motion n:o 298 med allt fog fästat uppmärksamheten

därå, att i propositionen inga kompetensfordringar finnas angifna

för mellanskolornas manliga lärare. Men äfven beträffande manlig lärares

aflöning samt om rätten till statsunderstöd för lönetillägg åt manlig lärare

saknas alla bestämmelser ej blott för mellanskolorna utan för samtliga i

propositionen afsedda läroanstalter.

Föredragande departementschefen framhåller, att några bestämmelser

om minimilöner för lärare ej äro behöfliga särskildt af det skäl, att »under

nuvarande förhållanden anställningen vid enskild skola är för lärarinnorna

att anse som deras egentliga lefnadsuppgift och lefvebröd, för lärarne åter

mestadels en öfvergångsplats till anställning i statens tjänst» (sid. 134).

Men särskildt beträffande de kommunala mellanskolorna vore det att djupt

beklaga, om förhållandena ordnades på sådant sätt, att manlig lärare toge

anställning vid dem endast som en öfvergångsplats. Dessa skolor, rätt

ordnade och utvecklade, blifva ju ett slags högre folkskolor med ytterligare

påbyggnad (minst tre årsklasser i stället för två), och då böra de hafva en

föreståndare som tager sig an skolans sak såsom sin lifsuppgift.

Beträffande statsunderstödet föreslås i propositionen, att enskildt läroverk,

som i större utsträckning anlitar manliga lärarekrafter, bör kunna

erhålla ett tilläggsunderstöd af högst 2,000 kronor för hvartdera skolstadiet,

och föredragande departementschefen motiverar detta förslag därmed, att

utan en dylik bestämmelse »skulle de enskilda läroverken frestas att uteslutande

eller hufvudsakligen anställa kvinnliga lärare, enär de, med hänsyn

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.

till bestämmelserna angående lönetillägg af statsmedel åt lärarinnor, härigenom

skulle komma i åtnjutande af större bidrag från statens sida» (sid.

147). Hvad sålunda anförts har i viss mån tillämpning äfven på de öfriga

skolarterna, framför allt på de kommunala mellanskolorna. Om regeringsförslaget

i denna del oförändradt antages, blir det nämligen för skolan

ekonomiskt fördelaktigare att hafva kvinnlig lärare än manlig. Men staten

bör gifvetvis ej genom konstlade medel lägga hinder i vägen för att skolorna

må anställa manliga lärare till den utsträckning, sådana kunna vara

behöfliga.

Hvad särskildt angår de kommunala mellanskolorna är visserligen

föreskrifvet, att vid skola, däri gossar undervisas, minst en manlig lärare

med full tjänstgöring skall finnas. Men statsbidrag till lönetillägg åt

denne lärare skulle ej kunna utgå. Detta är en inkonsekvens, som bör

rättas.

Ej blott för mellanskolorna utan äfven beträffande såväl högre flickskolor

som ock enskilda läroverk och enskilda lärarinneseminarier torde

alltså böra föreskrifvas, att därest manlig föreståndare eller lärare är anställd

och innehar samma kompetens samt åtnjuter minst de för lärarinna

fastställda löneförmåner, enahanda statsbidrag till aflöning och ålderstillägg

må utgå som för kvinnlig föreståndare eller lärarinna. Som en komplettering

härtill bör vidare stadgas, att där manlig lärare är anställd, vare sig

som föreståndare, ämneslärare, timlärare eller öfningslärare, han i intet

fall må aflönas lägre än hvad föreskrifvits i fråga om lärarinna.

I sammanhang med dessa bestämmelser böra naturligvis sådana redaktionella

ändringar vidtagas i propositionen, att det hela kommer att

omfatta såväl manlig som kvinnlig lärare. Särskildt fäster jag uppmärksamheten

på angelägenheten däraf, att äfven för manlig lärare stadgas rätt

till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad. I fråga om de

högre flickskolorna torde en dylik rätt endast undantagsvis vara” af någon

betydelse, då vid dessa skolor manliga lärare mera sällan äro anställda

med full tjänstgöring, men så mycket betydelsefullare blir den för de rätt

många manliga lärare, som utan tvifvel skulle komma att anställas vid de

kommunala mellanskolorna, därest nämligen ej sådana föreskrifter varda

fastställda, att det för skolan blir ekonomiskt förmånligare att använda

kvinnliga lärarekrafter än manliga.

Om samma rätt till statsbidrag stadgas för manlig lärare som för

kvinnlig, kan det i punkt 4 under afdelning C ifrågasatta tilläggsanslaget

till understöd åt enskildt läroverk, som i större omfattning anlitar manliga

lärarekrafter, utgå, enär dylikt läroverk blir äfven utan någon sådan undan
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

221

tagsbestämmelse berättigadt till statsanslag efter enahanda grunder som ett

läroverk med öfvervägande kvinnliga lärarekrafter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag hemställa,

att Riksdagen måtte i Kungl. Maj:ts proposition n:o

163 angående statsunderstöd till kommunala och enskilda

läroanstalter vidtaga nedannämnda ändringar och tilllägg:
1)

Beträffande grunder och villkor för tilldelande af

understöd från anslaget till kommunala mellanskolor:

att bestämmelserna under afdelning A erhålla sådan

formulering, att efter utgången af år 1911 understöd

från anslaget till kommunala mellanskolor endast må

utgå till skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga

folkskolan;

2) Beträffande grunder och villkor för tilldelande af

understöd från anslaget till högre flickskolor:

att till punkt 1 under afdelning B fogas det tillägg,

att understöd må utgå till högre flickskolor endast i det

fall, att skolan fyller ett i verkligheten förefintligt bildningsbehof

för den ort, där den upprättats;

3) Beträffande manliga lärares löner, statsunderstöd

härför m. m.:

dels att bland grunder och villkor för tilldelande

af understöd från anslaget till lönetillägg inryckes en

bestämmelse därom, att, därest manlig föreståndare eller

ämneslärare är anställd och innehar samma kompetens

samt åtnjuter minst de för föreståndarinna eller ämneslärarinna

fastställda löneförmåner, enahanda bidrag till

aflöning och ålderstillägg må utgå som för föreståndarinna

eller ämneslärarinna, samt att i följd häraf det i

punkt 4 under afdelning C omnämnda tilläggsunderstödet

å 2,000 kronor bortfaller;

dels att bland grunder för lärarepersonalens aflöning

införas föreskrifter ej mindre därom, att manlig lärare

i intet fall må aflönas lägre än hvad i samma grunder

fastställts i fråga om lärarinna, än äfven därom, att

manlig lärare erhåller samma rätt till lönetursberäkning

som kvinnlig;

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Xungl. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

dels slutligen att i propositionen sådana redaktionella

ändringar vidtagas, att äfven i öfrigt de bestämmelser,

som gälla i fråga om lärarinna, i tillämpliga delar må

göras gällande jämväl för lärare.

Stockholm den 5 maj 1908.

Emil Hammarlund.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Bilaga II.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 81,

223

Tabell till belysning af de högre flickskolornas och de kommunala mellanskolornas

ekonomiska ställning samt statsanslagens storlek.

Läroverk.

öfverskott af skolans utgifter öfver dess in-

komster för läsåret 1906—07; understöd af

stat, kommun och enskilda icke medräknade,

icke heller eventuella löneförhöjningar under

vårterminen 1907.

Ökning (+) eller minskning (—) i skolans

utgifter läsåret 1906—07, om lärarinnorna

aflönats enligt de nu föreslagna grunderna.

Summan af kol. 1 och kol. 2.

Det högsta statsunderstöd, skolan med sin

dåvarande utveckling kunde hafva erhållit

för läsåret 1906—07, om de nu föreslagna

bestämmelserna då varit gällande.

Det kontanta understöd af kommun och

enskilda, som motsvarar det i kol. 4

beräknade statsunderstödet.

Summan af beloppen i kol. 4 och 5.

Beräknadt öfverskott (+) eller brist (—) för

skolan läsåret 1906—07, om de nu före- slagna bestämmelserna då varit gällande.

1

2

3

4

5

6

7

[I. Högre flickskolor.

Arvika

elementarskola för flickor .........

4,800

+ 2,700

7,600

6,200

6,200

10,400

-f 2,900

Borås

elementarläroverk för flickor......

4,600

+ 600

6,100

6,200

1,700

6,900

+ 1,800

Eksjö

läroverk för flickar..................

Vt

o

o

-f 2,600

6,300

4,000

4,000

8,000

+ 2,700

Enköpings

elementarskola för flickor .........

2,600

+ 2,400

6,000

3,500

3,600

7,000

+ 2,000

Eskilstuna

elementarläroverk för flickor......

6,700

+ 500

7,200

6,200

3,400

8,600

+ 1,400

Faluns

elementarläroverk för flickor......

8,000

— 800

7,200

6,200

5,200

10,400

+ 3,200

För föreståndarinnan,

som äger skolan, bär i

Gäfle,

högre flickskola .....................

9,800

+ 2,600

12,400

6,200

6,200

10,400

— 2,000

den nya lönestaten upp- tagits en inkomst af

2,000 kr., under det hon

Gäfle

lyceum ........................

2,000

3,700

6,700

— 6,700

— 1,900

icke var upptagen i den

gamla lönestaten.

/Lärjungeantalet ej till-

Göteborg,

H. Bergs skola för flickor.........

8,700

+ 2,000

10,700

4,400

4,400

8,800

/räckligt stort.

/Bristen är ungefär den-

\sarama

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81,

Läroverk.

Öfverskott af skolans utgifter öfver dess in- ;

komster för läsåret 1906—07; understöd af

stat, kommun och enskilda icke medräknade,

icke heller eventuella löneförhöjningar under

vårterminen 1907.

Ökning (+) eller minskning (—) i skolans

utgifter läsåret 1906—07, om lärarinnorna

aflönas enligt de nu föreslagna grunderna.

Summan af kol. 1 och kol. 2.

Det högsta statsunderstöd, skolan med sin

dåvarande utveckling kunde hafva erhållit

för läsåret 1906—07, om de nu föreslagna

bestämmelserna då varit gällande.

Det kontanta understöd af kommun och

enskilda, som motsvarar det i kol. 4

beräknade statsunderstödet.

Summan af beloppen i kol. 4 och 5.

Beräknadt öfverskott (+) eller brist (—) för

skolan läsåret 1906—07, om de nu före- slagna bestämmelserna då varit gällande.

1

2

3

4

5

6

7

Göteborg,

Fruntimmersföreningens flickskola

8,900

— 1,100

7,800

4,400

4,400

8,800

+ 1,000

Göteborg,

M. Halls skola för flickor.........

8,600

— 1,800

6,700

6,200

5,200

10,400

+ 3,700

Göteborg,

Kjellbergska flickskolan............

3,300

— 2,000

1,300

3,000

—

3,000

+ 1,700

Göteborg,

Majornas elem.-läroverk för flickor

4,200

—

4,200

5,200

—

6,200

+ 1,000

Göteborg,

Nya elementarlärov. för flickor...

4,300

— 1,600

2,700

5,200

2,200

7,400

+ 4,700

Göteborg,

S. Kudebecks elem.-skola.........

8,600

— 1,500

7,100

7,200

7,200

14,400

+ 7,300

Göteborg,

G. Wigerts flickskola...............

10,800

+ 3,700

14,500

5,200

5,200

10,400

— 4,100

Halmstads

högre elementarläroverk för kvinn-

lig ungdom ........................

3,300

— 200

3,100

5,200

6,200

10,400

+ 7,300

Hudiksvalls

elementarskola för flickor .........

7,800

+ 3,000

10,800

4,400

2,600

7,000

— 3,800

Hälsingborgs

högre elementarskola för flickor..

13,500

+ 2,900

16,400

6,200

5,200

10,400

— 6,000

Hälsingborg,

E. Lundbergs högre läroverk för

flickor.................................

6,000

+ 4,200

10,200

7,200

7,200

14,400

+ 4,200

Hälsingborgs

nya elementarskola för flickor ...

4,000

+ 1,700

6,700

5,200

4,900

10,100

+ 4,400

{Skolan har under året

utfört omfattande reparationer

af skolhuset.

IB risten har minskats.

Skolan har under året

inköpt inventarier och

materiel för 3,250 kr.

[En större reparation af

< skolhuset ökar beloppet

|i kol. 1 med 3,700 kr.

f Skolan inköpte under

året inventarier ooh

materiel för 7,600 kr.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81

225

Läroverk.

Öfverskott af skolans utgifter öfver dess in-

komster för läsåret 1906—07; understöd af

stat, kommun och enskilda icke medräknade,

icke heller eventuella löneförhöjningar under

vårterminen 1907.

Ökning (-f) eller minskning (—) i skolans |

utgifter läsåret 1906—07, om lärarinnorna 1

aflönats enligt de nu föreslagna grunderna.

Summan af kol. 1 och kol. 2.

Det högsta statsunderstöd, skolan med sin

dåvarande utveckling kunde hafva erhållit

för läsåret 1906—07, om de nu föreslagna

bestämmelserna då varit gällande.

Det kontanta understöd af kommun och

enskilda, som motsvarar det i kol. 4

beräknade statsunderstödet.

! Summan af beloppen i kol. 4 och 5.

1 slagna bestämmelserna då varit gällande.

Beräknadt öfverskott (+) eller brist (—) för

skolan läsåret 1906—07, om de nu före-

1

2

3

4

5

6

7

Härnösands

elementarläroverk för flickor......

4,400

— 300

4,100

4,400

—

4,400

+

300

Jönköpings

elementarskola för flickor .........

3,700

+ 1,700

6,400

6,200

1,700

6,900

+

1,600

Jönköpings

västra elementarlärov. för flickor

3,700

+ 2,200

6,900

6,200

2,700

7,900

+

2,000

Kalmar

f Skolan inköpte under

elementarskola för flickor .........

7,800

+ 800

8,600

6,200

6,200

10,400

+

1,800

1 året inventarier och

| undervisningsmateriel

Karlshamns

( för 4,300 kr.

elementarläroverk för flickor......

2,300

+ 1,600

3,900

4,400

2,900

7,300

+

3,400

Karlskrona

högre läroverk för flickor.........

6,000

+ 1,000

7,000

6,200

3,700

8,900

+

1,900

(Samma anmärkning

\som vid Hallska skolan.

Karlstads

högre elementarläroverk för flickor

2,200

+ 1,000

3,200

6,200

2,850

8,060

+

4,860

Kristianstads

elementarläroverk för flickor......

3,100

+ 1,400

4,600

6,200

4,300

9,600

+

6,000

Kristinehamns

elementarläroverk för flickor......

7,660

+ 2,600

10,160

6,200

6,200

10,400

+

260

Landskrona

elementarläroverk för flickor......

6,400

+ 800

7,200

4,400

4,400

8,800

+

1,600

Lidköpings

elementarläroverk för flickor......

3,600

+ 2,400

6,000

3,600

2,700

6,200

+

200

Linköpings

elementarläroverk för flickor......

7,000

— 300

6,700

6,200

2,700

7,900

+

1,200

Luleå

elementarläroverk för flickor......

4,000

— 300

3,700

4,400

—

4,400

+

700

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 54 Häft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Läroverk.

Öfverskott af skolans utgifter öfver dess in-

komster för läsåret 1906—07; understöd af

stat, kommun och enskilda icke medräknade,

icke heller eventuella löneförhöjningar under

vårterminen 1907.

Ökning (-f) eller minskning (—) i skolans

utgifter läsåret 1906—07, om lärarinnorna

aflönats enligt de nu föreslagna grunderna.

Summan af kol. 1 och kol. 2.

Det högsta statsunderstöd, skolan med sin

dåvarande utveckling kunde hafva erhållit

för läsåret 1906—07, om de nu föreslagna

bestämmelserna då varit gällande.

Det kontanta understöd af kommun och

enskilda, som motsvarar det i kol. 4

beräknade statsunderstödet.

Summan af beloppen i kol. 4 och 5.

Beräknadt öfverskott (+) eller brist (—) för

skolan läsåret 1906—07, om de nu före- slagna bestämmelserna då varit gällande.

1

2

3

4

6

6

7

Lunds

högre elementarskola för flickor..

7,500

+ 1,700

9,200

5,200

|6,200

10,400

+ 1,200

Lunds

fullständiga läroverk för flickor...

7,300

— 1,400

6,900

4,400

4,400

8,800

+ 2,900

Malmö

högre läroverk för flickor.........

7,100

— 1,900

5,200

5,200

5,200

10,400

+ 5,200

Malmö,

T. Abergs högre läroverk för flickor

6,700

— 2,000

4,700

7,200

7,200

14,400

+ 9,700

Malmö,

A. och E. Bunths skola för flickor

9,200

—

9,200

5,200

5,200

10,400

+ 1,200

Mariestads

elementarläroverk för flickor......

4,300

+ 2,700

7,000

4,600

2,400

7,000

—

Norrköpings

norra flickläroverk ..................

3,000

+ 1,200

4,200

6,200

—

6,200

+ 1,000

Norrköpings

östra flickläroverk ..................

3,400

+ 700

4,100

6,200

—

6,200

+ 1,100

Nyköpings

elementarskola för flickor.........

4,400

+ 1,800

6,200

5,200

2,800

8,000

+ 1,800

Oskarshamns

elementarläroverk för flickor......

6,100

+ 2,300

8,400

6,200

6,200

10,400

+ 2,000

Skara

högre skola för kvinnlig ungdom

2,800

+ 2,600

5,400

6,200

3,500

8,700

+ 3,300

Sköfde

elementarläroverk för flickor......

3,000

+ 2,500

6,500

5,200

6,200

10,400

+ 4,900

Stockholm,

Afzelii elementarskola för flickor

5,800

— 2,200

3,600

6,200

6,200

10,400

+ 6,800

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

227

o & w Oi

pr p o 2»

® -** 3 ©

5* " a.

© o © pr

EP 3 -t O

S 1 3*

2 c >t »

< t 0 - "■

g° g. g & g.

g- B g- g" o

S & o g. g

3 p o 5

Ökning (+) eller m

utgifter läsåret 1906

aflönats enligt de ni

Summan af k

Det högsta statsund

dåvarande utveckla

för läsåret 1906—07

bestämmelserna

Det kontanta unde

enskilda, som mo

beräknade s

rn

c

B

B

p

3

p

er

2.

0

Beräknadt öfverskott

skolan läsåret 19C6

slagna bestämmelse]

Läroverk.

3 p- 9f £

2 g; So C

B g g- f s

11 a S f

^ 9- a

*5: 3 c 2;

2. 3 s <*

inskning (—)

—07, om läi

i föreslagna

:ol. 1 och ko

a" w ®

f30 © m

< 3 § g- g a 2.-°-

ST © ® tfl

W 3 0

p sr 3

I

3 3

Öl 1 n

©

“ m1 •*-

0: *** 0

9- — 3

©

P

pr

0

4»

(+) eller br

—07, om de

ma då varit

3 CD Q* O

jii a o -i

! J ■ a

_ sr s ®

B g “■ s

g-ap -•

o * S, 3

i skolans

rarinnorna

grunderna.

to

g 3 2 a

o. 3 © 3

® »L S- ©

JO M ©1

1 Sb.

P JP 3

® 3

• g,§

r- 3

4» O

s*

0

0

p*

c*

ist (—) för

nu före- g äflande.

1

2

3

4

5

6

7

Stockholm,

7,500

— 2,100

6,400

6,200

5,200

10,400

+ 5,000

Stockholm,

13,000

— 3,000

10,000

6,200

6,200

10,400

+ 400

Stockholm,

9,300

— 900

8,400

4,400

4,400

8,800

+ 400

Stockholm,

/Bristen har ökats med

Kungsholms elem.-skola för flickor

7,200

+ 3,600

10,700

4,300

4,300

8,600

— 2,100

(700 kronor

Stockholm,

Kungsholms läroverk för flickor..

6,700

+ 2,600

9,300

6,200

6,200

10,400

+ 1,100

Stockholm,

6,000

— 600

6,400

7,200

7,200

14,400

+ 9,000

Skolans ekonomi tynges

Stockholms

nya elementarskola för flickor ...

af ett gymnasium, som

har för få lärj. för att

. kunna få statsunderstöd

7,200

+ 2,900

10,100

3,800

3,800

7,600

— 2,500

enligt de föreslagna be- stämmelserna.

Stockholm,

(Läsåret 1906—07 hade

Realskolan för flickor...............

6,600

_

6,600

4,400

4,400

8,800

+ 2,200

/skolan blott 6 klasser,

|nu 7; anslaget i kol. 4

(är beräknadt efter 7 kl.

Stockholm,

A. Sandströms skola ...............

8,900

— 3,000

6,900

6,200

5,200

10,400

+ 4,600

Stockholm,

Södermalms högre läroanstalt för

(Samma anmärkning

flickor.................................

11,600

— 1,000

10,600

6,200

6,200

10,400

— 100

<som vid Nya elementar-

(skolan för flickor.

Stockholm,

4,000

— 2,000

2,000

7,200

7,200

14,400

+ 12,400

Stockholm,

Ahlinska skolan .....................

6,600

— 2,600

4,000

7,200

7,200

14,400

+10,400

Inventarierför 11,000 kr.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

Läroverk.

Öfverskott af skolans utgifter

komster för läsåret 1906—07;

stat, kommun och enskilda ick

icke heller eventuella löneförhi

vårterminen 1907

Ökning (+) eller minskning

utgifter läsåret 1906—07, om

aflönats enligt de nu föreslag

Summan af kol. i och

Det högsta statsunderstöd, s]

dåvarande utveckling kunde

för läsåret 1906—07, om de

bestämmelserna då varit

O

1?

er er 5»

a> B* **■

ä J» »

B

3 O ft

Pa

P- ö 0

• a §

Sfi

131

g »

8* *

Summan af beloppen i ko

Beräknadt Bfverskott (+) eller

skolan läsåret 1906—07, om

slagna bestämmelserna då v

öfver dess in-

understöd af

e medräknade,

öjningar under

(—) i skolans

i lärarinnorna

na grunderna.

w

o

tö

S: c S, p

» O? P ö

cL O 3

® p 3- 2.

Ö K 2.

P £-• 3

8* ~ B

^ 3

o c

f 3

*• O

o

er

1. 4 och 5.

5-o.sr

•" ® 5"

« B •*

g

§• ? a

►i

1

2

3

4

5

6

7

Stockholm,

Östermalms högre läroanstalt för

(Samma anmärkn. som i

flickor................................

10,800

+ 1,600

12,300

6,200

6,200

10,400

— 1,900

< fråga om Nya elementar*

(skolan för flickor.

Strängnäs

elementarläroverk för flickor......

6,100

+ 2,700

7,800

6,200

6,200

10,400

+ 2,600

Sundsvalls

läroverk för flickor..................

6,600

— 900

6,700

6,200

3,700

8,900

+ 3,200

Söderhamns

elementarläroverk för flickor......

6,200

+ 1,900

8,100

4,400

3,260

7,650

— 460

Bristen har minskats.

Uddevalla

elementarläroverk för flickor......

7,300

+ 400

7,700

4,400

2,260

6,660

— 1,060

(Bristen har ökats med

(400 kronor.

Umeå

elementarläroverk för flickor......

2,300

+ 1,300

3,600

4,400

4,400

8,800

+ 6,200

Uppsala

högre elementarläroverk för flickor

1,600

+ 1,800

3,400

6,200

2,200

7,400

+ 4,000

Uppsala,

(Samma anm. som vid

Lindska skolan................

2,800

+ 2,600

6,300

4,400

4,400

8,800

+ 3,600

< realskolan för flickor i

(Stockholm.

Varbergs

elementarläroverk för kvinnl.ungd.

6,200

+ 2,200

8,400

4,400

4,400

8,800

+ 400

Visby

högre flickskola ..

6,800

+ 2,500

9,300

6,200

4,400

9,600

+ 300

Vänersborgs

elementarskola för flickor

6,800

+ 1,800

7,600

4,400

4,400

8,800

+ 1,200

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 81.

229

Läroverk.

öfverskott af skolans utgifter öfver dess in-

komster för läsåret 1906—07; understöd af

stat, kommun och enskilda icke medräknade,

icke heller eventuella löneförhöjningar under

vårterminen 1907.

Ökning (+) eller minskning (—) i skolans

utgifter läsåret 1906—07, om lärarinnorna

aflönats enligt de nu föreslagna grunderna.

Summan af kol. i och kol. 2.

Det högsta statsunderstöd, skolan med sin j

dåvarande utveckling kunde hafva erhållit :

för läsåret 1906—07, om de nu föreslagna ;

bestämmelserna då varit gällande.

Det kontanta understöd af kommun och

enskilda, som motsvarar det i kol. 4

beräknade statsunderstödet.

Summan af beloppen i kol. 4 och 5.

Beräknadt öfverskott (+) eller brist (—) för

skolan läsåret 1906—07, om de nu före- slagna bestämmelserna då varit gällande.

1

2

3

4

5

6

7

Västerviks

läroanstalt för flickor...............

3,900

+ 2,100

6,000

6,200

6,200

10,400

+ 4,400

Västerås

högre elementarläroverk för flickor

4,800

—

4,800

6,200

1,700

6,900

+ 2,100

Växjö

elementarläroverk för flickor......

6,000

+ 1,000

6,000

6,200

6,200

10,400

+ 4,400

Ystads

elementarskola för flickor .........

8,660

+ 3,000

11,650

6,200

6,200

10,400

— 1,260

{Skolan har under året

< köpt inventarier och ma-

Örebro

elementarskola för flickor .........

7,200

+ 1,100

8,300

6,200

6,200

10,400

+ 2,100

Iteriel för 5,550 kionor.

Örebro

nya elementarskola för flickor ...

6,400

+ 2,000

8,400

6,200

6,200

10,400

+ 2,000

Östersunds

elementarläroverk för flickor......

6,200

+ 1,600

6,800

6,200

3,700

8,900

+ 2,100

II. Samskolor.

Djursholms

Barnskola.................................

13,800

— 800

13,000

384,700

4,800

4,800

9,600

— 3,400

Bristen har minskats.

Avesta

elementarskola........................

3,200

+ 2,200

6,400

2,400

2,400

4,800

— 600

Bollnäs

enskilda läroverk.....................

900

+ 2,800

3,700

2,200

1,800

4,000

+ 300

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

5'' g- rr O-

"■ s. g <

® - 3 ®

sr pr a S,

® o © pr

— 3^0

Ss°:

§■ € B

g. tf

M g ®«*

in

tf

Q? tf* Ö

po CD

C « i 5*

© OT P Öl

® po tf to

ö

tf ^

E?

tf* 5! tf

in

tf

3

3

g.*?

P 2 >-i

O p:

tf pff

p a tf

p

''S8*

» C n P

„ 3 3 - "■

i.f+

« sr „

** 3 2.

3

3

p

s

S'' ® ® «■

tf ^ ö

islå

® i° ö

Ei tf

EP m £*■

tf o a

tf

p

® ps «-r- cn en

pj 2° 2;

Bag

5 tf- O » Tf

lånt

Ilås l

tf- ©''

© — -t

to

3 o g

~ T 5*

p

**

“ ot ® 2-

sill

1

a* e tf

® 3 tf

oj tf O- 2- o ©

O*

©

o*

•tf

•tf

3 » a

£. te **

en © o

© o»

•i i ^

tf ^

Läroverk.

»lift

1 % ä S s

f j»?- ^

3 B B “

B* B tf 3

5 ® a. ®

p 5* g

© - 2.

“ o ö

p a ^

m tf

fel

tf «.

, 1 och kol. 2.

po 0 p- cn

. 3 tf O:

3 tf O*

g tf, tf- -

ä ® ® »

tf* 5*

tn 3 tf o

p: tf S, cT

tf: ^ <i 3

g

a- ® ® 3

bi < tf:

15 ä

g- S S.

3 o* _

a ss.

§--3

^ pr|

tf

pr

o

►►

o

o

+) eller brist (

-07, om de nu

a då varit gäll

tf Ef O: w

tf g tf- “

tf* S,

® p B

Qj tf W

® O O

tf Ö B

p » g

o »i®

P 51

w 2-°

tf c- 2.

p «♦’ tf

— 3

Pt» o

tf*

Öl

p

a o!>L

tf* 2

® ? a

1

2

3

4

5

6

7

Borlänge

Barnskola ..............................

4,200

+ 1,700

5,900

3,600

3,600

7,200

+ 1,300

Falkenbergs

elementarskola........................

5,000

+ 600

6,500

3,600

2,800

6,400

+ 900

Hedemora

Barnskola ..............................

4,200

+ 1,400

5,600

2,400

1,900

4,300

— 1,300

Hjo

Barnskola ..............................

2,300

+ 1,800

4,100

2,400

1,900

4,300

+ 200

Hörs

Barnskola ..............................

2,700

+ 2,100

4,800

1,900

1,900

3,800

— 1,000

Hörby

Barnskola ..............................

2,700

+ 1,500

4,200

1,600

1,600

3,200

— 1,000

Klippans

Barnskola ..................;...........

1,600

5,500

+ 3,500

+ 2,400

6,100

7,900

3,200

2,400

3,200

2,400

6,400

4,800

+ 1,300

— 3,100

Lindesbergs

samskola ..............................

/Årsafgifterna äro myc*

^ ket låga.

Lysekils

samskola ..............................

3,100

8,900

+ 1,100

4,200

8,900

1,900

2,400

1,900

2,400

3.800

4.800

—- 400

Motala

Barnskola ..............................

— 4,100

(Skolan är endast 5-klas- J sig, men har hittills

| åtnjutit högsta stats-

Mönsterås

(understödet, 4,500 kr.

samskola ............................

3,300

7,200

+ 1,100

+ 1,100

4,400

8,300

2,400

2,400

2,400

2,400

4,800

4,800

-f 400

Nora

samskola ........................

— 3,500

(Kommun och enskilda

\betala

Ronneby

Barnskola ..............................

3,000

+ 700

3,700

2,400

1,400

3,800

+ 100

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition No 81.

231

~ S- Jf O

pr« S ?

»eg.

3 f* ^

o: e2. B

» CL ö

2'' B» ©

< «*■

O

fl» g.

C/3

t- ?

p w 2.

3* W* ro m

® 2 ® w

~ 3 g.

“33- » g ** p

< ö ~

< CO • .E _

sra||.s-

c n o

5 ® n, s. 5T

g. sr i ^ g

B 3 3

5- s- sfi

-• P°

B. S 2.

D- ®*

Q O

g S g.

83 | 5

Summan af kol

ö*S S 5>

® 5 p 0.

J3» P° B

p: ^ Q- <x

35*»

®. § §“ 2- t» 2 » g,

S 1 E 1

p S 5'' |

O. ®

B

2] 0

O* Q, J?

® J“ O

gi B

C to ^

B 0 ö

p a

o. b a

® 3 B

»BO.

B

3

3

p

3

p

er

2L

0*

►o

■o

g gg

er - gr

äffj

S

3 It»

B „ a

s-la

® 05 ro

0 I ^

Läroverk.

i® a s: o c

3 g g-f €.

i lss?

“Jo.

Ii g g-

Ä a. o "

©: O g*

S i3 2.

m. ~ 5’

p O to

•3 2 ^

B i

p si

<3 3 7

C 2.

. 1 och kol. 2.

P° 0 pr «

^ 3 B ©:

p 2 b-

2 g* g*”

w | g" O

p C P “

C 2» P

“-,<3

P C: P

B -

0- ® ® B

ST <

§ 1 £

s-s S.

|S-»r

0: ro 0

8* B

^**5

a 3

B

W

O

*•

O

O

O.C3 w

**“0 2.

2. 0. er

^ ® 2.

TO a ®"

Ef J

C 3

B p O- «

©* -®* 2, 3*

2- b ?r

® 0 0

B 2 P

p g g

’ p 51 o<

TO £?

3 B m

p ^ 5''

*• g

&

Ot

P 1

B ©:

eu 2

® ? 5

►1

1

2

8

4

5

6

7

Seffle

Barnskola ..............................

2,000

+ 2,000

4,000

2,200

2,200

4,400

+ 400

Simrishamns

4,700

+ 1,200

6,900

4,400

4,400

8,800

+ 2,900

Sollefteå

(Kommunen betalade

\l906—

8,000

+ 1,000

9,000

3,600

3,600

7,200

— 1,800

Söderköpings

7,200

(Skolans 3:e klass till-

_

_

_

3,600

3,600

—

{hörde det nu indragna

(3-klassiga läroverket.

Trollhättans

6,500

+ 1,000

6,600

3,600

3,600

7,200

+ 700

Värnamo

privata elementarläroverk .........

3,600

+ 1,400

5,000

2,400

2,400

4,800

— 200

61,800

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:249 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter, äfvensom i anledning af vä s. 1 i texten
  2. 2SärU 1909:4 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition n:o 81 angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter, äfvensom i anledning af inom Riksd s. 1 i texten