Sök i Ratio Lex

Angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i Stora Lule älf in. in

1910-03-01 · 186 sidor, varav 170 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 170 av 186 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:119, Angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i Stora Lule älf in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

1

N:o 119.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i

Stora Lule älf in. in.; gifven Stockholms slott den 4

april 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen

att för uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i

Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg mellan

Gellivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och för införande

af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen bevilja ett

anslag af 21,500,000 kronor och däraf till utgående från riksgäldskontoret

anvisa för år 1910 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Hugo Hamilton.

Bill. till JRiksd Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. (N:o 119.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Angående

elektrifiering

af bandelen

Kiruna—Kikegränaen.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 4 april 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvåkd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

Efter underdåniga framställningar af järnvägsstyrelsen har Riksdagen,

med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet aflåtna propositioner, dels

år 1904 anvisat ett anslag af 425,000 kronor för anställande af försök

med elektrisk järnvägsdrift å statsbanorna, dels ock år 1906 medgifvit,

att inköp åt sådana, helt eller delvis, i enskild ägo befintliga vattenfall,

som inom den närmaste framtiden ansåges komma att erfordras för

drift af statens järnvägar och hvilkas inköp icke utan men för staten

ansåges kunna uppskjutas, finge af Kungl. Magt beslutas till ett belopp

af intill 5,000,000 kronor. Genom nådigt bref den 8 april 1904 har

järnvägsstyrelsen bemyndigats utföra de föreslagna elektriska driftsförsöken,

och har styrelsen med underdånig skrifvelse den 28 april 1908

afgifvit berättelse öfver dessa försök.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

3

Vidare har Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 13 juli 1906 bemyndigat

järnvägsstyrelsen att verkställa utredningar rörande inköp af

helt eller delvis i enskild ägo befintliga vattenfall, lämpliga för elektrisk

drift af statsbanorna, samt att i hvarje särskildt fall inkomma

med förslag till inköp af dylikt vattenfall. Eu del sådana vattenfall

hafva också efter hand för ändamålet blifvit inköpta i Motala ström,

Lagan och Järleån.

I följd af det af 1907 års riksdag beslutade aflöningsreglementet

för tjänstemän vid statens järnvägar och den på detta reglemente grundade

förändrade organisationen af statsbaneförvaltningen har därjämte

i järnvägsstyrelsen inrättats en byrå för elektrisk järnvägsdrift med en

föredragande byrådirektör som chef.

Elektrifiering af statsbanorna kan sålunda anses vara af statsmakterna

i princip beslutad.

Järnvägsstyrelsen har på grund häraf företagit utredningar i syfte

att kunna framlägga definitivt förslag till elektrifiering af någon för

ändamålet lämplig statsbanedel.

Den ledande tanken vid dessa utredningar bär varit den, att största

möjliga verkliga garanti skulle vinnas för att den ifrågasatta anläggningen

såväl i tekniskt som ekonomiskt afseende skulle lämna ett tillfredsställande

resultat. Det torde nämligen utan vidare vara klart, att

det är af allra största vikt, att den första större anläggning af förevarande

slag, som af statsbaneförvaltningen utföres, kommer att fylla

alla de kraf, som vid teknikens nuvarande ståndpunkt skäligen kunna

ställas på densamma såväl ur rent teknisk som ock ur ekonomisk synpunkt,

då på resultatet af denna första anläggning i hög grad kommer

att bero, huru frågan om de svenska järnvägarnas elektrifiering kommer

att utveckla sig. Blir resultatet godt, bar man kommit ett stort

steg framåt, blir detsamma dåligt, blir steget tillbaka ännu större. Hvilken

betydelse saken har ur nationalekonomisk sjmpunkt torde, bland

annat, framgå däraf, att statsbanorna under år 1910 beräknas konsumera

omkring 490,000 ton engelska stenkol med ett värde i svensk hamn

af omkring 7,000,000 kronor, och lärer de enskilda järnvägarnas kolkonsumtion

vara ungefär lika stor.

Den första frågan, som måste afgöras, är hvilken handel skall utväljas

för den första anläggningen. Denna handel bör hafva en stark

och såvidt möjligt ensartad trafik. Ju lifligare trafiken är, desto

större äro nämligen utsikterna, att ett godt, af tillfälligheter oberoende

ekonomiskt resultat ernås, och genom att trafiken är möjligast ensartad

förenklas det tekniska problemet. Vidare bör elektrisk energi kunna

erhållas till måttligt pris.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Den första bände!, som af järnvägsstyrelsen gjordes till föremål

för utredning, var sträckan Göteborg—Laxå. Trafiken å denna sträcka

särskilt mellan Göteborg och Alingsås är mycket liflig och elektrisk

drifkraft kan påräknas från statens kraftstation vid Trollhättan. A andra

sidan har denna handel olägenheten af en trafik med mycket växlande

natur, i det lätta lokaltåg, snabba snälltåg af olika tyngd, blandade tåg

samt tunga godståg förekomma å bandelen. Den elektriska driften

skulle visserligen särskilt för lokaltrafiken närmast Göteborg blifva

synnerligen fördelaktig, men den erfarenhet, man vunne af detta slags

trafik, skulle blifva mindre värdefull, då denna art af elektrisk järnvägsdrift

medför de minsta svårigheterna och rik erfarenhet rörande sådan

föreligger. Ett flertal olika slag elektriska lokomotiv och motorvagnar

skulle därjämte erfordras för ombesörjandet af trafiken å den ifrågasatta

linjen, och slutligen måste ihågkommas, att under experimenttiden, hvilken

icke under några förhållanden kan undgås, tågrubbningar skulle

uppstå, hvilka på denna handel skulle medföra kännbara olägenheter

för särskildt passagerar- och posttrafiken.

Med hänsyn till dessa omständigheter har järnvägsstyrelsen sökt finna

en annan handel, som bättre kunde anses lämpa sig för eu första anläggning,

och därvid stannat vid den 129 kilometer långa linjen Kiruna—

Riksgränsen. Hufvudtransporterna å denna banst.räcka utgöras af järnmalm

från Kiruna, och ombesörjas dessa för närvarande genom upptill 8 malmtåg

och 8 törntåg för dag, hvartill kommer under hela året ett blandadt tåg i

hvardera riktningen jämte under några sommarmånader ett snälltågspar.

Trafiken är synnerligen ensartad och jämnt fördelad öfver den del af

dygnet, då trafiken pågår, en omständighet, som gifvetvis är gynnsam

för den elektriska driften. Oaktadt denna jämna fördelning af trafiken

äro tågenheterna mycket tunga, i följd hvaraf starka elektriska lokomotiv

erfordras. Då nu elektrisk järnvägsdrift med tunga tågenheter

ännu icke i större omfattning förekommit i utlandet, kunna viktiga erfaren]!

etsrön på detta område hämtas, för svenska förhållanden så mycket

värdefullare som just sådan trafik på många ställen förekommer i vårt

land. De tågrubbningar, som äro att vänta under första tiden den

elektriska driften är i gång, komma också på denna linje med hänsyn

till trafikens art att verka mindre störande än annars. Slutligen finnas

på icke allt för långt afstånd från järnvägslinjen staten tillhöriga vattenfall,

hvilka bebyggda komma att lämna tillräcklig elektrisk energi för

järnvägsdriften.

Mot den föreslagna bandelens lämplighet för en första anläggning

af förevarande slag skulle kunna anföras de klimatiska förhållandena, i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl May.ts Nåd. Proposition No 119.

o

det stark köld och rikliga snöfall förekomma i denna del af landet.

Erfarenheten från den hittillsvarande järnvägsdriften med ånglokomotiv

gifver emellertid vid handen, att afsevärda tågrubbningar i följd af

snöhinder numera sällan förekomma, sedan man genom snöskärmar och

snögallerier på erforderliga ställen förekommit bildandet af större drifvor

i järnvägsspåret. De snösamlingar i spåret, som icke förhindras

genom nyssnämnda anordningar, undanröjas genom snöplöjning, hvartill

vid större snöfall användes eu roterande snöplog af amerikansk typ.

Ingen anledning finnes heller att antaga, att snön skall medföra större

olägenhet för den elektriska driften än för ångdriften. Möjligen skulle

man kunna tänka sig, att de elektriska ledningarna skulle ogynnsamt

kunna påverkas af starka snöfall, af de snömassor, som den roterande

plogen utslungar, och af kölden. För att vinna erfarenhet härutinnan

har emellertid järnvägsstyrelsen låtit uppsätta en försöksledning af omkring

1 kilometers längd på den för snösamlingar mest utsatta delen

af bansträckan ifråga. Denna ledning står nu uppsatt under andra

vintern och har under hela tiden förblifvit oskadad. Slutligen skulle

ju kunna befaras, att kölden skulle komma att verka störande på driften

af den elektriska kraftstationen. Genom ändamålsenliga anordningar

torde dock denna risk kunna undanröjas eller åtminstone reduceras så

att häraf föranledda svårigheter kunna öfvervinna^.

Till förmån för valet af bandelen Kiruna—Riksgränsen talar vidare

den omständigheten, att genom elektrifieringen bandelens trafikförmåga

väsentligt höjes, en höjning, som också är erforderlig. Enligt kontrakt

med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag har nämligen statsverket

åtagit sig att årligen framforsla högst 3,750,000 ton järnmalm från

Kiruna till Riksgränsen, hvartill kommer enligt särskildt åtagande 100,000

ton malm. för Tuollavaara aktiebolag. Enligt verkställda utredningar

kan på det nuvarande enkelspåret med ångdrift högst 3,000,000 ton

malm per år framforslas. Under innevarande år beräknas transportmängden

visserligen ej blifva större än 2,425,000 ton, men redan år 1913

kommer kvantiteten att stiga till 3,200,000 ton. Om ångdriften skall

bibehållas, är därför nödigt att höja bandelens trafikförmåga, hvilket

skulle ske genom att bygga ett dubbelspår på den 33 kilometer långa

sträckan Torneträsk—Stordalen. Denna spåranläggning beräknas kosta

3,000,000 kronor och erfordrar en arbetstid af 3 år. Den årliga underhållskostnaden

torde uppgå till 60,000 kronor. Om elektrisk drift införes,

blir emellertid spåranläggningen tillsvidare obehöflig. Möjligen

kan den komma att erfordras, då transportmängden stigit till 3,850,000

ton årligen, men sannolikt skall den äfven då visa sig obehöflig.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

Genom elektrifieringen höjes banans trafikförmåga på sådant sätt,

att tågenheter, omkring 50 procent större än de nuvarande, kunna

komma till användning. Eu sådan tågenhet framföres med två elektriska

lokomotiv, det ena dragande och det andra påskjutande, hvilka

stå i sådan förbindelse med hvarandra, att det dragande lokomotivets

förare vid behof kan frånslå strömmen å det påskjutande lokomotivet,

hvarigenom alla olägenheter af påskjutningen för det omkring 2,000 ton

tunga tåget bortfalla. Att med ånglokomotiv på liknande sätt framföra

tåg med samma vikt kan visserligen ske under särskildt gynnsamma

förhållanden, men en trafikeringsplan kan icke grundas på en sådan

anordning, enär ånglokomotivens dragkraft varierar betydligt för olika

kolfställningar, och medel saknas att reglera de båda lokomotivens sarnttidiga

rörelse på sådant sätt, att sönderslitning åt koppel i tåget undvikes.

För den händelse elektrifiering af bandelen icke kommer till stånd, blir

vidare nödvändigt att inom kort anordna en effektiv ventilation af Nuoljatunneln,

belägen mellan Abisko och Björklidens stationer. Tunneln har

en längd af 1,100 meter, och linjen stiger i tunneln 1 : 100 i den riktning

de lastade tågen framföras. Lokomotiven måste i följd häraf arbeta

med sin fulla kraft vid gången genom tunneln och utveckla därvid

stora mängder rök, hvilka blifva besvärande för tågpersonalen och till

och med kunna medföra olyckshändelser. Tillbud till sådana hafva redan

förekommit. I den mån trafiken växer, blifva gifvetvis olägenheterna

större, och det blir därför angelägnare att undanröja desamma. Elektrifieras

banan, bortfalla desamma utan vidare; bibehålies ångdriften,

måste ventilation anordnas, och kostnaden härför beräknas till omkring

120,000 kronor, hvartill komma de årliga driftkostnaderna, beräknade

till 8,000 kronor, oberäknadt ränta och amortering.

Af de kraftkällor, som skulle kunna ifrågakomma för alstring af den

elektriska energien, fann järnvägsstyrelsen de vid Torne träsks utlopp

belägna forsarna Tarrakoski och Vakkokoski vara synnerligen lämpliga

särskildt med hänsyn till det stora vattenmagasin, som ofvanför dem

kunde åstadkommas genom Torne träsks dämning. Med anledning

häraf uppdrog järnvägsstyrelsen åt aktiebolaget vättenbyggnadsbyrån,

hvilken firma redan för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags räkning

verkställt utredningar angående tillgodogörande af vattenkraft i närheten

af Kiruna, att biträda med de vattentekniska utredningarna.

Vattenbyggnadsbyrån utförde under sommaren 1908 undersökningar på

platsen och uppgjorde förberedande förslag till den laga syn, som på

järnvägsstyrelsens begäran den 4 och den 5 september 1908 hölls på

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

stället. Därvid hänvisades järnvägsstyrelsen att söka Kungl. Maj:ts tillstånd

till kungsådrans öfver byggande, till följd hvaraf underdånig ansökan

i sådant syfte deri 10 oktober 1908 af järnvägsstyrelsen ingifvits. Detta

ärende är dock ännu icke slutligen pröfvadt.

Då de genom vattenbyggnadsbyråns utredningar vunna resultaten

i början af år 1909 sammanfördes, visade det sig emellertid, att anläggningskostnaden

för ett kraftverk vid Vakkokoski skulle blifva mycket

hög. Järnvägsstyrelsen ansåg därför nödvändigt, att noggrannare undersökningar

blefve utförda i ändamål att utröna, huruvida icke kostnaderna

genom förslagets omarbetande skulle kunna nedbringas. Med

hänsyn därtill att vattenfallsstyrelsen från och med 1909 års ingång

trädt i verksamhet och denna styrelse borde vara närmast att öfvertaga

den fortsatta utredningen rörande kraftverket, anhöll därför järnvägsstyrelsen

den 7 april 1909, att Kungl. Maj:t ville gifva vattenfallsstyrelsen

ett sådant uppdrag. Detta skedde ock genom nådigt bref den 23

april 1909.

Vattenfallsstyrelsen har på grund häraf under sommaren 1909 Vattenfaiisverkställt

ytterligare terrängundersökningar och med skrifvelse den 1 utredning8

december 1909, hvilken såsom bilaga A torde få vidfogas detta protokoll, rörande krafttill

järnvägsstyrelsen aflämnat förslag till kraftverk vid Vakkokoski. y^kokosli

Detta förslag är byggdt på i hufvudsak samma grunder som det förut

af vattenbyggnadsbyrån uppgjorda men upptager en del förändringar i

anläggningens detaljer. Vattenfallsstyrelsen framställde emellertid i

sin skrifvelse till järnvägsstyrelsen vissa anmärkningar mot anläggning

af ett kraftverk vid Vakkokoski för de afsedda ändamålen och meddelade,

att styrelsen hade för afsikt att till Kungl. Magt inlämna underdånigt

förslag till bebyggande af Porjusfallen i Lule älf, från hvilka

kraft skulle kunna lämnas dels till järnvägsdrift dels för traktens industriella

behof.

Vattenfallsstyrelsen hade nämligen den 7 november 1908 erhållit VattenfniisKungl.

Maj:ts uppdrag att verkställa utredning beträffande möjligheten utredn™8

att för industriellt behof tillgodogöra något eller några af de staten rörande krafttillhöriga

vattenfallen inom Torne, Kalix och Lule älfvars vattensystem p*Vid

samt att därvid äfven taga hänsyn till statens behof af elektrisk kraft

för järnvägsdrift. Vattenfallsstyrelsen fann vid utförande af detta sitt

uppdrag Porjusfallen vara de vattenfall, som närmast borde komma

ifråga, och bär därför utarbetat förslag till deras bebyggande. Detta

förslag aflämnades med underdånig skrifvelse den 17 december 1909

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Järnvägsstyrelsens

underdåniga

skrifvelse

den 14

januari 1910.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

(bil. B), hvilken jämväl innehåller en jämförelse mellan Vakkokoskioch

Porjusförslagen samt utmynnar i en hemställan att Kung! Maj:t

måtte taga i öfvervägande, huruvida icke för tillgodoseende af kraftbehofven

vid riksgränsbanan och de lappländska malmfälten ett vattenkraftverk

vid Porjus enligt den uppgjorda planen närmast borde komma

till utförande.

Med underdånig skrifvelse har järnvägsstyrelsen sedermera den 14

januari 1910 aflämnat sitt förslag angående införande af elektrisk drift

å bandelen Kiruna—-Riksgränsen (bil. C). Efter att hafva redogjort

för frågans förhistoria och angifvit de skäl, som föranledt valet af denna

handel, framhåller järnvägsstyrelsen, att i fråga om sättet för den elektriska

anläggningens utförande två utvägar stå till buds, den ena att

staten själf öfvertager risken och utför anläggningen genom på lämpligt

sätt uppdelade leveranser, den andra att man med en enda leverantör

träffar sådant aftal att denne öfvertager hela den tekniska och

ekonomiska risken. Med hänsyn därtill att resultatet af denna första

större anläggning för elektrisk drift inom landet torde blifva bestämmande

för vidare åtgärder i ämnet, har järnvägsstyrelsen ansett det vara

af synnerlig vikt att vinna största möjliga garanti för ett såväl tekniskt

som ekonomiskt fullt tillfredsställande resultat. Järnvägsstyrelsen har

därför ansett sig böra välja den senare utvägen och har, efter infordrande

af anbud, under förbehåll af Kung!. Maj:ts godkännande afslutat

kontrakt med Allmänna svenska elektriska aktiebolaget i förening

med Siemens-Schuckert Werke angående den elektriska utrustningen.

Till innehållet i detta kontrakt, som i afskrift är bilagdt den underdåniga

skrifvelsen, skall jag sedermera återkomma.

"Järnvägsstyrelsen upptager vidare i sin underdåniga skrifvelse till

bemötande de af vattenfallsstyrelsen gjorda anmärkningarna mot Vakkokoskiförslaget

samt framställer å sin sida vissa erinringar mot Porjusförslaget.

På anförda grunder anser sig icke järnvägsstyrelsen kunna

tillstyrka, att det af vattenfallsstyrelsen planlagda kraftverket vid Porjus

anlägges med hänsyn till statens järnvägars kraftbehof, men föreslår,

att ett kraftverk nu anlägges vid Vakkokoski för leverans af erforderlig

energi till bandelen Kiruna—Riksgränsen. Skulle emellertid Kungl.

Maj:t finna, att statsekonomiska skäl betinga, att Porjusverket nu kommer

till utförande i stället för Yakkokoskiverket, förklarar järnvägsstyrelsen,

att den gifvetvis måste låta sina betänkligheter vika, men

gör därvid vissa förbehåll för att hvarje sammanblandning af statsbanornas

och kraftverkets ekonomiska förhållanden må undvikas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 119.

Med anledning af de erinringar, vattenfallsstyrelsen i skrifvelsen Hydrografiska

till järnvägsstyrelsen den 1 december 1909 och i den underdåniga skrif- bSnigaUytt-r"

velsen den 17 december 1909 framställt beträffande isbildningens in- rande den i

verkan på driftsäkerheten samt beräkningen af erforderlig vattenmängd februari 191°- vid Vakkokoskiverket, har infordrats hydrografiska byråns underdåniga

utlåtande rörande dels frågan om fara för bottenfrysning i bassängen

ofvanför kraftstationen dels den ifrågasatta regleringens af Torne träsk

inverkan på öfversilning af strandägor vid Torne älf. Detta utlåtande

har den 1 februari 1910 afgifvits (bil. D).

Till sist har vattenfallsstyrelsen anbefallts yttra sig om hvad järn- vattenfainvägsstyrelsen

och hydrografiska byrån anfört. Vattenfallsstyrelsens så- ^erdåniga

lunda infordrade utlåtande har afgifvits den 1 mars 1910 (bil. E). yttrande den

1 mars 1910.

Det synes mig uppenbart, att de af järnvägsstyrelsen utförda för- Departementssöken

med elektrisk järnvägsdrift såväl som de nyaste erfarenheterna i ythtfaenndse.

utlandet inom ifrågavarande område gifva vid handen, att frågan om

elektrisk järnvägsdrift måste betraktas såsom tekniskt löst. Vid sådant

förhållande torde det vara af största vikt för vårt land att snarast möjligt

för elektrisk drift anordna en längre bansträcka, där man under

regelbunden trafik kan få påtaglig och ojätbar erfarenhet rörande alla

systemets detaljer. Först i besittning af denna under svåra klimatiska

förhållanden vunna erfarenhet blir man i stånd att med full visshet

bedöma lämpligheten af att omlägga driften äfven å andra bansträckor

inom landet, eu fråga, som är af största nationalekonomiska betydelse

ej allenast med hänsyn till användningen af de vattenfall, som inköpts

eller anses böra reserveras för järnvägarnas behof, utan äfven till den

minskning i stenkolsimporten en elektrifiering af järnvägsnätet i större

skala skulle medföra.

Hvad järnvägsstyrelsen anfört till stöd för sitt förslag att i främsta

rummet välja bansträckan Kiruna—Riksgränsen synes mig riktigt.

Särskildt kraftigt talar härför den omständigheten att, i händelse elektrisk

drift icke blir å denna sträcka snart genomförd, betydliga summor

måste nedläggas för förbättring af banans tracé, byggande af nya

vattenstationer, kolupplag m. m. samt anskaffande af nya lokomotiv.

Oafsedt detta kommer enligt järnvägsstyrelsens beräkningar införande

af elektrisk drift å linjen Kiruna—Riksgränsen att medföra en afse värd

besparing i järnvägens driftkostnad, en besparing, som emellertid blir

något olika allt efter som kraftverket förlägges till Vakkokoski eller

Porjus.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Innan jag går att yttra mig i hufvudfrågan, huruvida en elektrifiering

af nämnda handel nu hör genomföras och på hvithet sätt detta

i sä fall bör ske. tillåter jag mig därför i korthet redogöra för och

jämföra de båda föreliggande kraftverksförslagens hufvuddrag samt

de för deras genomförande beräknade kostnaderna.

Jag gör då början med VaJcJcoJcosJciförslaget. Torne träsk har genom

den omkring 2,0 meter höga forsen vid Tarrakcski sitt utlopp till

den lilla sjön Tarrajärvi, hvilken åter genom en omkring 0,9 meter hög

fors afbördar vattnet till den större sjön Jekajärvi. Genom den omkring

1,1 meter höga forsen Jekakoski rinner vattnet sedan till sjön

Alajärvi, hvars utlopp i Torne älf utgöres af Vakkokoski, som på något

öfver 2 kilometers längd har en sammanlagd fallhöjd af omkring 13,5

meter. Förslaget afser att medels en dammbyggnad vid Tarrakoski

åstadkomma eu fullständig reglering af Torne träsk, i hvilket största

dämningshöjden skulle blifva omkring 5,0 meter och lägsta dämningshöjden

omkring 2,o meter öfver nuvarande lågvattenytan. Genom en

dammbyggnad vid Vakkokoskis fallnacke skulle vattenståndet i sjöarna

Tarra-, Jeka- och Alajärvi i regel hållas nära konstant och ungefär i jämnhöjd

med den blifvande lågvattenytan i Torne träsk, hvarigenom de små

mellan sjöarna nu belägna forsarna skulle försvinna och vid Vakkokoski

erhållas eu bruttofallhöjd af normalt omkring 19,5 meter. Vid hög flod,

då vattenståndet i äifven nedanför Vakkokoski stiger afsevärdt, skulle

fallhöjden kunna minskas till 17,5—18,o meter. Strax ofvanför Vakkokoskidammen

skulle vattnet uttagas från den uppdämda Alajärvi och

genom en öppen tilloppskanal ledas till själfva kraftstationen, som förlägges

invid stranden af Torne älfs utvidgning, Vakkojärvi. Ofvanför

kraftstationen tillåter terrängen anordnande af en större öppen fördelningsbassäng,

som med någon växling i vattenståndet är i stånd att

möta de tillfälliga variationer af turbinanläggningens vattenförbrukning'',

som betingas af ojämnheterna i järnvägens strömförbrukning.

Såsom förut antydts, äro hufvuddragen af vattenfallsstyrelsens förslag

lika med dem, som vattenbyggnadsbyrån i sin utredning år 1908

upptagit. Däremot afvika de båda förslagen från hvarandra i åtskilliga

viktigare detaljer. Sålunda har vattenfallsstyrelsen förlagt en stor de!

af tilloppskanalen i skärning i stället för att åstadkomma densamma

genom invallning. Kraftstationsbyggnaden har placerats så, att den

kan grundläggas på berg, hvilket vid 1909 års undersökningar påträffats,

hvarigenom turbinerna kunna få en s. k. öppen uppställning, och

långa tubledningar, hvilka i dessa nordliga trakter medföra eu viss

risk, undvikas. Vidare har vattenfallsstyrelsen ansett, att samtliga dam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 119.

mai- och vallar böra åstadkommas genom utfyllning, i hvilken anordnas

tätande kärna af armerad betong, ett byggnadssätt, gona styrelsen under

de på platsen rådande klimatiska förhållandena funnit mera betryggande

än dels murad damm med vertikal vattensida (vid Tarrakoski)

dels utfyllda dammar med lervägg såsom tätningsmedel. Slutligen

upptager vattenfallsstyrelsens förslag åtskilliga ändringar i smärre detaljer.

På skäl, som vattenfallsstyrelsen anfört (bil. A sid. 40—44), synas

äfven mig de af styrelsen förordade konstruktionerna, hvilka jämväl af

järnvägsstyrelsen lämnats utan erinran, mera betryggande och, ehuru

medförande ökad kostnad, ändamålsenligare.

Minsta afrinningen från Törne träsk före regleringen uppskattas

till omkring 9 små'', motsvarande eu minimieffekt af omkring 1,750

turbin!)ästkrafter, den högsta till omkring 340 sink

Aftappningen från Törne träsk beräknas af vattenbyggnadsbyrån

efter reglering0blifva i medeltal 51 sm3, af hvilka 1 sm3 fråndrages för

läckning m. in. Det skulle sålunda för kraftuttagning återstå 50 sm”,

motsvarande med en effektiv medelfallhöjd af 19,4 meter och en medelverkningsgrad

å turbinerna af 73,5 % en medeleffekt af omkring 9,o00

turbinhästkrafter, tillgängliga kontinuerligt dag och natt. Vid en trafik

af 3,850,000 ton malm järnte nödiga persontåg har för järnvägsdrift

beräknats åtgå en energiförbrukning, som motsvarar en kontinuerlig

medeleffekt dag och natt af omkring 5,500 turbinhästkrafter, hvarför

för industriella ändamål, närmast för uthyrning till malmbolagen, skulle

återstå i medeltal omkring 4,000 turbinhästkrafter, likaledes disponibla

kontinuerligt dag och natt. Tillfälliga belastningsspetsar åt betydligt

större effekt än ofvannämnda medeleffekt kunna emellertid uttagas därigenom,

att vatten magasineras i dammsjön ofvanför kraftanläggningen

under natten och de tider af dygnet i öfrigt, då energiförbrukningen är

ringa, för att i mån af behof aftappas vid ökad energiförbrukning.

Den för järnvägsdriften erforderliga vmximieffekten beräknas vid

en transportmängd af 3,850,000 ton jämte nödiga persontåg till närmare

22,000 turbinhästkrafter. Därvid förutsattes, att trafiken försiggår

enligt vintertidtabellen med 8 malmtåg och sommartidtabellen med

högst 12 malmtåg i hvardera riktningen om 40 vagnar per tågsätt,

förutom erforderliga person- och blandade tåg. I sistnämnda

fall skulle medeleffekten under de 18,5 timmar om dygnet, som trafiken

pågår, uppgå till omkring 9,900 turbinhästkrafter. Den för

industriella ändamål erforderliga maximieffekten, som gifvetvis beror

på, huru driften ordnas, har uppskattats till omkring 10,800 hästkrafter.

Kraftverket skulle lämpligen utbyggas för en maximieffekt af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

32.400 turbinhästkrafter, fördelade på 6 turbinenheter om hvardera

5.400 hästkrafters maximieffekt med en liknande enhet som reserv.

Då för järnvägsdrift enfas växelström om 15 perioder och för industriella

ändamål trefas växelström om 25 perioder anses vara mest

lämpliga, har föreslagits, att fyra turbiner skulle kopplas till enfasgeneratorer

för järnvägsdrift, medan två skulle förses med trefasgeneratorer

för alstrande af ström till afsalu. Den sjunde turbinen skulle utrustas

med dels en trefas- dels en en fa sgenerator på samma axel för

att tjäna som reserv för båda slagen af ström.

Vattenfallsstyrelsen uttalar emellertid såsom sin mening (bil. A), att

man icke bör beräkna kraftverkets ständigt tillgängliga effekt efter en

medelvattenmängd vid turbinerna af 50 sm3, utan anser, att denna siffra

för trygghets skull bör minskas med åtminstone 5 %. Äfven om de

50 smJ efter regleringen sannolikt kunna påräknas, måste man enligt

styrelsens mening vara beredd på, att detta värde under ogynnsamma

år kan komma att underskridas. Vattenfallsstyrelsen stöder sig därvid

dels därpå att en viss osäkerhet vidlåder vattenståndsobservationerna,

dels på att förlusten genom läckning af dammar in. m. icke torde

kunna begränsas till 1 sm3, dels därpå att vid häradssynen kronoombudet

påyrkat utsläppning af öfverflödsvatten vid midsommartiden.

Detta sistnämnda yrkande afsåg att bibehålla en så hög vårflod som

möjligt, hvarigenom de vidsträckta strandängarna i nedre delen af

Torne-, Tärendö- och Kalix alfvar icke skulle mista den öfversilning

med vatten, som nu äger rum och som anses synnerligen fördelaktig för

strandängarnas skörd. Därvid aflagras nämligen betydlig mängd af slam,

som göder marken och hindrar mossbildning. Stadgas en dylik bestämmelse

som villkor för anläggningens utförande, ökas, anmärker

vattenfallsstyrelsen, osäkerheten beträffande den beräknade medelafrinningen

högst betydligt. Till midsommartiden blir nämligen det tillämnade

magasinet i Torne träsk i regel aldrig fylldt, och man måste sålunda

på förhand söka bedöma, huruvida den flod, som just påbörjas,

blir af den beskaffenhet, att den kan lämna tillgång till den begärda

utsläppningen för strandägarnas räkning. Har utsläppning af vatten

skett, kan sålunda hända, att det sedermera visar sig att man misstagit

sig i fråga om den beräknade vattentillgången och att man följaktligen

det året ej får magasinet fullt; följden häraf blir, att magasinet

nästa år är sänkt under sin nedre normala gräns. År det då torrår,

kommer man på balans, enär under vissa vattenfattiga år den totala

medelafrinningen kan vara endast omkring 48 sm3 eller till och med

mindre, under det att kraftverket, som ofvan nämnts, planerats för en

medelaftappning af 51 sm3.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

13

Vidare har vattenfallsstyrelsen (bil. A) uppskattat vattenåtgången

för järnvägsdrift till omkring 40 sm3 i medeltal per år, medan järnvägsstyrelsen

ansett 29 sm3 vara för ändamålet tillräckligt. Skulle denna

vattenfallsstyrelsens beräkning vara riktig, skulle endast ett jämförelsevis

ringa kraftbelopp återstå till uthyrning. Vattenfallsstyrelsen framhåller

också därför samt med hänsyn till en möjlig framtida ökning af kraftbehofvet

för järnvägsdrift såsom sin mening, att det bör tagas i öfvervägande,

huruvida icke ett kraftverk vid Vakkokoski borde i sin helhet

reserveras för järnvägsdrift, åtminstone intill dess erfarenhet vunnes

om möjligheten att för industriella behof afyttra öfverskj utande kraft.

Järnvägsstyrelsen finner å sin sida vattenfallsstyrelsens beräkning

af vattentillgången samt åtgången för järnvägsdrift allt för pessimistisk

och meddelar (bil. C), att enligt jämförelsevis ogynnsamma belastningsdiagram

åtgången för järnvägsdrift, hvilken af vattenbyggnadsbyrån

ursprungligen beräknats till 29 sm3, icke kan antagas öfverstiga 30

sm3, hvadan 20 sm3 skulle kunna vara disponibla för alstring af kraft

till försäljning. På grund af de af vattenfallsstyrelsen uttalade betänkligheterna

har järnvägsstyrelsen emellertid ansett, att frågan om försäljning

af elektrisk energi från ett kraftverk vid Vakkokoski bör tillsvidare

få anstå.

Vid sådant förhållande anser jag mig nu icke böra ingå på ett

närmare skärskådande af frågan om vattentillgång och vattenförbrukning

vid Vakkokoski utan tillåter mig hänvisa till hvad järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen samt hydrografiska byrån i saken anfört.

Jag anser mig dock böra påpeka, att hydrografiska byrån enligt

sin sista skrifvelse till vattenfallsstyrelsen den 18 januari 1910 angifvit

medelafrinningen från Torne träsk under det torra året 1902 till 48

sm3, plus eller minus ett sannolikt fel af 2,5 sm3.

Med hänsyn härtill och till vattenfallsstyrelsens uttalanden anser

jag i likhet med järnvägsstyrelsen försiktigheten bjuda, att möjligheten till

uthyrning af kraft i någon afsevärd utsträckning från ett kraftverk vid

Vakkokoski icke för närvarande tages med i räkningen.

Anläggningskostnaderna beräknas sålunda:

a) Vid transport af 3,000,000 ton malm årligen med 3 turbinenheter

jämte 1 i reserv installerade:

Kraftstation.

Vatten- och husbyggnader ............... kr. 7,170,000: —

Turbiner 4 st........................................ » 264,000: — ___ _____

Transport kr. 7,434,000: —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majris Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kr. 7,434,000: —

Elektrisk utrustning enfas............... j> 650,000: —

Järnväg Kiruna—Vakkokoski och

spåranordningar.............................. )) 054,000: — kr. 8,738,000:_

Läggas härtill kostnaderna för ledningar, transformatorstationer

och elektriska lokomotiv enligt alternativ

1, hvartill jag senare skall återkomma......... » 5,291,662:—■*)

erhållas de totala anläggningskostnaderna................. kr. 14,029,662: —

Tilläggas ytterligare ränteförluster under byggnadstiden

.................................................................................. » 532,400: —

skulle anläggningskostnaden uppgå till ..................... kr. 14,562,062: —

b) Vid transport af 3,850,000 ton malm årligen med 4 turbinenheter

jämte 1 i reserv installerade:

Kraftstation.

Vatten- och husbyggnader ............... kr. 7,170,000: —

Turbiner 5 st. ..................................... » 330,000: —

Elektrisk utrustning enfas ............... » 820,000: —

Järnväg Kiruna—Vakkokoski och

spåranordningar................................ » 654,000— kr. 8,974,000:_

Läggas härtill kostnaderna för ledningar, transformatorstationer

och elektriska lokomotiv, alternativ 1 » 5,813,662: —

erhållas de totala anläggningskostnaderna..................... kr. 14,787,662: —

Tilläggas ränteförluster under byggnadstiden omkring » 543,400: —

skulle anläggningskostnaden stiga till ........................... kr. 15,331,062: —

Ränteförlusterna äro därvid beräknade sålunda, att jag räknat 4 %

ränta på ränta å de summor, som styrelserna ansett höra utanordnas

under de olika byggnadsåren.

Jag tillåter mig vidare påpeka, att vid dessa beräkningar förutsatts,

att samtliga vattenbyggnader vid kraftverket utföras för en maximieffekt

af 32,400 turbinhästkrafter, motsvarande 6 turbinenheter + 1 i

reserv, men att maskinella och elektriska installationer skulle under

förutsättning a) omfatta endast 3 enheter + 1 i reserv och under för
*)

Dessa kostnader uppgå, då hänsyn tages till ränteförluster under byggnadstiden,

till ungefär samma belopp enligt kontraktet, alternativ 2, hvarom mera sedan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majrls Nåd. Proposition No 119.

utsättning b) endast 4 enheter + 1 i reserv. Man skulle sålunda

kunna något minska första anläggningskostnaden genom att utföra vattenbyggnaderna

för mindre effekt. Detta synes mig dock icke tillrådligt,

ty i allmänhet står otvifvelaktigt till buds större vattenmängd än

den för transport af 3,850,000 ton malm behöfliga och hänsyn bör därför

tagas till framtida ökning af kraftverkets effekt. En sådan ökning

skulle emellertid blifva synnerligen svår och dyrbar att åstadkomma,

om vattenbyggnaderna icke från början utfördes med tanke härpå.

Hvad därefter angår Porjusför slag et, ber jag till en början få nämna,

att Stora Lulevatten har sitt utlopp vid Luleluspe genom en omkring 8,5

meter hög och omkring 3,5 kilometer lång forssträcka, nedanför hviken

det närmare 5 kilometer långa Porjusselet är beläget. Nedanför

Stora Porjusselet bildas de s. k. Porjusfallen, som på en längd af omkring

3 kilometer hafva en sammanlagd fallhöjd af omkring 50 meter. Porjusfallen

bestå åt fyra genom mindre spakvatten åtskilda forsar och

fall, af hvilka det största det s. k. Ruoutekårtje har ett omkring 16

meter högt stup.

Nedanför Porjusfallen finnes ett mindre spakvatten, det s. k. Lilla

Porjusselet, hvarefter älfven på en omkring 7 kilometer lång sträcka

bildar en del forsar med en sammanlagd fallhöjd af omkring 30 meter.

Därefter vidtager det ryktbara Harsprånget med en sammanlagd fallhöjd

af omkring 74 meter på en sträcka af omkring 2 kilometer.

Nedanför Harsprånget finnas flera forsar och fall, af hvilka de mest

betydande äro de staten tillhöriga Liggafallet (cirka 15 meter), Porsiforsen

(cirka 25 meter) och Edeforsen (cirka 22 meter).

Det föreliggande förslaget afser att genom en damm vid Stora

Porjusselets nedströmsända uppdämma selet ungefär till jämnhöjd med

lågvattenytan i Stora Lulevatten på samma sätt som motsvarande sjöar

ofvanför Vakkokoski. Däremot ingår icke i förslaget att för närvarande

anlägga damm vid Luleluspe och således ej heller att reglera

Stora Lulevatten. Till följd af den tillgängliga betydliga fallhöjden är

meningen att till en början planlägga kraftverket för den under naturliga

förhållanden nu afrinnande vattenmängden endast med den kortvariga

ökning, som eu reglering i Porjusselet kan gifva. Förberedande

undersökningar hafva emellertid utförts för fullständigare reglering af

Lulevatten och ofvanför liggande sjöar. Dessa undersökningar hafva

gifvit vid handen, att dylika regleringar äro såväl tekniskt lätt utförbara

som ekonomiskt fördelaktiga, så snart behof af motsvarande större

mängd kraft uppstår.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Det föreliggande förslaget afser att leda vattnet från Stora Porjusselet

genom en i berget sprängd omkring 525 meter lång tunnel till

en likaledes utsprängd öfvertäckt mindre fördelningsbassäng, afsedd att,

bland annat, hålla vattenståndsväxlingarna vid belastningsvariationer

inom måttliga gränser. Från denna bassäng ledes vattnet genom vertikala

tunnlar till den inuti berget anordnade kraftstationen, från hvilken

det till sist genom en omkring 1,280 meter lång afloppstunnel utströmmar

i Lilla Porjusselet. Vid afloppstunnelns öfre ända utspränges ett

sidogalleri, som har motsvarande uppgift i afseende på belastningsvariationer

som den förut nämnda fördelningsbassängen vid tilloppstunnelns

ändpunkt.

Bruttofallhöjden vid Porjus blir genom Porjusselets uppdämning

57,25—55,0 meter vid olika vattenföring. Nettofallhöjden beräknas med

hänsyn tagen till plötsliga belastningsvariationer blifva 57,25—48,3 meter.

Beträffande afrinningen från Störa Lulevatten föreligger ett afsevärdt

fattigare observationsmaterial än från Torne träsk. Hydrografiska

byrån beräknar emellertid lägsta vattenföringen vid Porjus i älfvens

oreglerade tillstånd under ett normalt år till 40 sm3. Den lägsta vattenföringen

under ett exceptionellt vattenfattigt år torde, säger byrån,

icke understiga 25 sm3. Under ett normalt år torde enligt byråns meddelande

en vattenmängd af 100 sm3 kunna påräknas under åtminstone

7 månader af året och under ett vattenfattigt år omkring 6 månader.

Den totala medelafrinningen under det i detta hänseende vattenfattigaste

året af perioden 1901—1908 uppgick till omkring 180 sm3. Vattenfallsstyrelsen

har för trygghets skull beräknat lägsta afrinningen på

grund af nederbördsområdets storlek och med användning af samma

afrinningssiffror per kvadratkilometer som för Vakkokoski samt därvid

erhållit ett mindre värde nämligen 24 sm3. Då genom en reglering af

någon af flodsystemets sjöar, exempelvis af Satisjaure, minimivattenmängden

kan väsentligt höjas, anser vattenfallsstyrelsen, att den ifrågavarande

siffran utan risk kan läggas t ill grund för effektens beräkning.

Det må i detta sammanhang omnämnas, att enligt vattenfallsstyrelsens

undersökningar en reglering af Satisjaure, hvarigenom en ständigt tillgänglig

vattenmängd af 45—50 sm3'' erhålles, uppskattas kosta 600,000

ki-onor och att en fullständig reglering af flodsjmtemet i dess helhet,

hvarvid motsvarande vattenmängd blefve omkring 125 sm3, torde kräfva

en kostnad af omkring 5 millioner kronor.

Efter en vattenmängd af endast 24 sm3 beräknas kraftverkets effekt

till omkring 12,500 turbinhästkrafter, h vilket alltså utgör ett minimum.

Äfven om älfven under vissa torra perioder blott för denna vatten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

mängd, kunna gifvetvis äfven vid Porjus på analogt sätt, som förut angifvits

för Vakkokoski, betydligt större tillfälliga belastningar tillgodoses,

enär den i Stora Porjusselet magasinerade vattenmängden därvid gör

tjänst. Växlingarna i selets vattenstånd blifva till följd af dess storlek

af ringa betydelse.

Den för järnvägsdrift erforderliga effekten beräknas, om kraft

tages från Por jas, till något större belopp än vid Vakkokoski på grund

al ledningarnas större längd och de därigenom uppkommande större

förlusterna vid energiens öfverförande in. m. Vid en malmtransport af

3,850,000 ton, då enligt järnvägsstyrelsens förslag högst 12 malmtåg

per dygn i hvardera riktningen jämte person- och blandade tåg skulle

framgå, har den erforderliga medeleffekten under de 18,5 timmar per

dygn, som trafiken pågår, beräknats till omkring 10,600 turbinhästkrafter

vid Porjus och mtmmfeffekten till 23,600 turbinhästkrafter. Motsvarande

siffror vid Vakkokoski äro, som förut nämnts, omkring 9,900,

respektive 22,000 turbinhästkrafter. På grund af den uppgifna maximieffektcns

storlek upptager förslaget för järnvägsdriftens behof två

enheter i Porjus om hvardera maximalt 12,500 turbinhästkrafter jämte

en lika stor enhet i reserv.

Medelvattenförbruhiingen per år för järnvägsdrift beräknas enligt

järnvägsstyrelsens belastningskurvor vid en malmtransport af 3,850,000

ton malm blifva omkring 16,5 sm3 under i hufvudsak samma ogynnsamma

förutsättningar, som legat till grund för vattenfallsstyrelsens

motsvarande beräkningar för Vakkokoski verket. Till jämförelse må

här nämnas, att, om man räknar med den förut angifna verkningsgraden

för turbinerna af 73,5 V, motsvarar den vid Vakkokoskiverket för

järnvägens behof beräknade medelvattenförbrukningen af 29—30 sm3

enligt järnvägsstyrelsen, respektive 40 sm3 enligt vattenfallsstyrelsen,

en medeleffekt af omkring 5,500—5,700, respektive 7,600 turbinhästkrafter.

Den ofvan angifna medelvattenförbrukningen af 16,5 sm3 motsvarar

på grund af den högre fallhöjden vid Porjus en medelcffekt af

omkring 8,600 turbinhästkrafter. Jag fäster emellertid uppmärksamheten

på, att det antagna medeltalet 73,5 % åt turbinernas verkningsgrad

enligt vattenfallsstyrelsen är för högt, hvilket förhållande dock ej

är af betydelse för denna jämförelse.

Emellertid kan den sålunda beräknade medelvattenförbrukningen

icke utan vidare användas i detta fall, enär någon egentlig reglering

af vattendraget till en början icke skulle ske, och följaktligen vatten

icke kan sparas från den ena årstiden till den andra. '' Man måste sålunda

räkna endast med den lägsta vattenmängd, som står till buds

Bih. till Iliksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kung!-. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

under den jämförelsevis korta tidsperiod, för hvilken en reglering af

Stora Porjusselet kan göra tjänst. Denna tidsperiod torde kunna väljas

till 7 dagar, d. v. s. man innehåller vatten i Porjusselet under söndagar,

nätter och de tider i öfrigt, då afsättningen af elektrisk energi är

ringa, för att utdela motsvarande vattenmängd i mån af behof, då energiförbrukningen

ökas.

Härigenom skulle medel vattenförbrukningen per vecka för järnvägsdriftens

behof vid 9 malmtåg per dygn under söckendagarna (vintertidtabellen)

blifva 16,5 sm3 och vid 12 malmtåg (sommartidtabellen)

18.5 sm3, allt under ofvan angifna förutsättningar i fråga om vattenåtgången

för turbinerna. Med användande åt den förut antagna verkningsgraden

af 73,5 % motsvara dessa medelvattenförbrukningar en medeleffekt

per vecka af 8,600, respektive 9,600 turbinhästkrafter.

För alstring af kraft till afsalu och för läckning och dylikt skulle

sålunda under de tider, då exceptionellt lågvatten råder, återstå 24—

16.5 = 7,5 sm3, respektive 24—18,5 = 5,5 sm3. Dylika extrema fall

torde emellertid endast förekomma med många års mellanrum och då

endast under kort tid af året. Under normala år står äfven utan någon

som helst reglering betydligt större vattenmängd till buds. Hydrografiska

byrån har nämligen, såsom förut nämnts, uppgifvit lågvattenmängden

under normala år till omkring 40 sm3. Utföras beräkningarna

enligt de gynnsammare antaganden om vattenförbrukningen, som järnvägsstyrelsen

användt för Vakkokoski, blir enligt sommartidtabellen

med 12 malmtåg under söckendagarna åtgången per vecka endast

omkring 16,5 sm3.

Afsättning af kraft från Porjusverket utöfver den för järnvägsdrift

erforderliga kan för närvarande endast påräknas till malmbolagen.

Behofvet af kraft i Kiruna och Gellivare uppgifves år 1917 vara tillsammans

omkring 6,500 kilowatt, motsvarande i Porjuskraftverket omkring

10,500 turbinhästkrafter. Den erforderliga energimängden har

af bolagen uppgifvits motsvara det belopp, som erhålles, om den

uppgifna maximieffekten utnyttjas under en belastningstid af 2,300

timmar per år eller omkring 44,7 timmar per vecka. Med en vattenförbrukning

af 6 sm3 i medeltal per vecka skulle nyssnämnda maximieffekt

10,500 turbinhästkrafter kunna uttagas under 44,7 timmar per

vecka. Malmbolagens ifrågavarande behof skulle sålunda äfven kunna

fyllas från Porjus. Endast vid ett eller annat sällsynt undantagstillfälle,

då exceptionellt lågvatten råder samtidigt som sommartidtabellen

med 12 malmtåg tillämpas, skulle — om man räknar med de af vattenfallsstyrelsen

gjorda ogynnsammare antagandena beträffande läckning

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

KungI, Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

in. m. — vattentillgången kunna blifva väl knapp. Enligt järnvägsstyrelsens

mera gynnsamma antaganden skulle emellertid vattenmängden

äfven då vara tillräcklig. Någon olägenhet för järnvägen uppkommer

emellertid icke på grund af detta förhållande, enär malmbolagen med

hänsyn härtill i ett erbjudande om förhyrande af elektrisk energi från

Porjusverket medgifvit, att den till dem vid dessa undantagsfall levererade

energien får minskas mot skäligt afdrag i betalningen.

För uthyrning af kraft till malmbolagen upptager förslaget insättandet

af ytterligare en turbinenhet om 12,500 t urbi nh ästk r after s maximieffekt

jämte därvid kopplad trefasgenerator.

Då emellertid, såsom af de förut anförda vattenmängdsiffrorna framgår,

under en stor del af året betydligt större vattenmängd står till

buds, är plats beredd för ytterligare en enhet om 12,500 turbinhästkrafter.

Från denna enhet skulle, redan innan vattendraget reglerats,

»säsongD-kraft kunna försäljas, enär från densamma äfven under vattenfattiga

år full effekt kan påräknas under 7 å 8 månader om året vid

kontinuerlig drift dag och natt och under 10 å 12 månader, om driftstiden

äfven för denna enhet skulle motsvara 2,300 timmar per år.

Förslaget är därför planlagdt för två turbinenheter om hvardera

12,500 turbinhästkrafter för järnvägsdrift och två enheter af samma

storlek för industriella behof. De förra förses med enfasgeneratorer,

de senare med trefasgeneratorer. Därjämte anordnas som reserv ytterligare

en femte enhet om 12,500 turbinhästkrafter, försedd med dels en

enfas- dels en trefasgenerator. Till en början insättes af trefasmaskineriet

endast en enhet förutom reserven.

Med hänsyn till turbin- och generatorsanläggningens belägenhet

djupt ned i berget har — på samma sätt som vid Trollhätte kraftverk

— den liufvudsakliga instrumenteringen förlagts i eu särskild ställverksbyggnad

ofvan jord, hvilken med en tunnel ställes i förbindelse med

generatorsalen.

Förslaget upptager jämväl utförande af sådan bergsprängning med

flera arbeten för en ytterligare utvidgning af kraftverket, hvilka icke

utan risk kunna utföras, sedan driften af det nu ifrågasatta verket

kommit i gång.

Anläggningskostnaden beräknas sålunda:

a) Vid transport af 3,000,000 ton malm årligen.

Kraftstation.

Vatten- och husbyggnader

.............................. kr. 8,900,000: —____ ________________________

Transport kr. 8,900,000: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Häfte Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kr. 8,900,000: —

Turbiner 4 stycken in. m. » 437,000: —- Elektrisk utrustning enfas » 1,300,000: —

» » trefas » 756,000: —

Järnväg Gellivare—Porjus

och spåranordningar » 1,920,000:— 13 313 000-_

Dessutom tillkomma ytterligare följande

kostnader, till hvilka jag senare

skall återkomma:

Ledningar, trefas Porjus

—Gellivare—Kiruna .. kr. 890,000: —

Ledningar, enfas Porjus

—Kiruna inkl. omkopplingsstationer,

vaktarbostäder m. m. » 1,900,000: —

Banledningar, transformatorstationer

och lokomotiv,

alternativ 1 » 5,297,037: — o aq7 ao7.

’ ------------------ o,0q7,0j7. -- 21,400,037: —

Tilläggas ränteförluster under byggnadstiden..................... 1,444,500: —

skulle slutsumman stiga till .................................... kronor 22,844,537: —

b) Vid transport af 3,850,000 ton malm årligen.

Kraftstation.

Vatten- och husbyggnader....................... kr. 8,900,000: —

Turbiner 4 stycken m. m........................ » 437,000: —

Elektrisk utrustning enfas.................... » 1,300,000: —

x> » trefas .................... » 756,000: —

Järnväg Gellivare—Porjus och spåranordningar

...................''........................... » 1,920,000: — 13,313,000: —

Dessutom tillkomma ytterligare följande kostnader:

Ledningar, trefas Porjus—Gellivare och

Kiruna.................................................... kr. 890,000: —

Ledningar, emfas Porjus—Kiruna, inkl.

Transport kr. 890,000: — 13,313,000: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

21

Transport kr. 890,000: — 13,313,000: —

omkopplingsstationer, vaktarbostäder

m. m......................................................... » 1,900,000: —

Hänledning ar, transformatorstationer och

lokomotiv, alternativ 1........................... )> 5,819,037: — 8,609,037:_

Summa kr. 21,922,037: —

Tilläggas ränteförluster under byggnadstiden............... » 1,452,000: —

skulle slutsumman stiga till............................................. kr. 23,374,037: —

Ränteförlusterna äro beräknade på samma sätt som vid Vakkokoskiförslaget.

Ränteförlusten af järnvägen, som ofvan medtagits, uppgår till

omkring 327,000 kronor.

EMrslaget afser, såsom förut nämnts, att utföra vatten- och liusbyggnader

för fem turbinenheter, af hvilka fyra till en början skulle

installeras. För installering af den femte enlieten tillkommer kostnad

för ytterligare eu turbin ................................ kr. 103,000: —

» tillhörande elektrisk utrustning omkring » 378,000: — 481,000:_

Enfasanläggningen är tillräcklig äfven vid en transportmängd, som

öfverstiger 3,850,000 ton per år. Trefasanläggningen är tillräcklig att

tillgodose malmfältens behof för elektrisk energi för den närmaste framtiden

och kan med synnerligen måttlig kostnad utvidgas antingen så,

att den kan lämna ytterligare omkring 12,500 turbinhästkrafter under viss

tid af året, då öfverflöd på vatten finnes eller — efter en mer eller

mindre genomförd reglering af sjösystemet — året rundt. Ett kraftverk

från Porjus kan sålunda lämna afsevärdt mera elektrisk energi än

ett kraftverk vid Vakkokoski.

Anläggningskostnaderna gifva därför icke utan vidare en rätt bild

af de båda förslagens ekonomiska räckvidd. Man måste först se till,

huru årskostnaden för den elektriska järnvägsdriften ställer sig i förhållande

till ångdrift i båda fallen, samt dessutom beräkna den inkomst,

som kan erhållas genom försäljning till industrier af elektrisk energi

från Porjus.

För'' Vakkokoski beräknas driftkostnaderna vid en transport af

3,850,000 ton malm af järnvägsstyrelsen sålunda:

Strömkostnad................................................... kr. 587,000: —

Garanterade kostnader ............................ » 332,500: —___

Transport kr. 919,500: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Matris Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kr. 919,500: —

Öfriga kostnader, inkl. räntor ..................... » 603,700: — ^ gg3 900-__

Tillägges 4 % ränta å ränteförlusterna under byggnadstiden

inkl. för järnvägen, tillkomma.................................. 21,736: —

Summa kr. 1,544,936: ■—

I strömkostnaderna ingår därvid ränta å anläggningskapitalet,

underhåll och afskrifningar å vatten- och husbyggnader, turbiner och

elektrisk utrustning. Vidare ränta, underhåll och trafikkostnad för järnvägen

Kiruna—Vakkokoski, aflöningar och förbrukningsartiklar i kraftstationen.

Däremot ingår icke såsom i motsvarande af järnvägsstyrelsen

lämnade siffra ränta å ränteförlusterna under byggnadstiden, hvilken

post jag för vinnande af enhetlighet beräknat efter något ändrade grunder

än dem järnvägsstyrelsen an vänd! och för större tydlighets skull

upptagit särskild!.

»Garanterade)) och »öfriga kostnader» hänföra sig till d?t preliminära

leveranskontrakt, alternativ 1, rörande järnvägens elektriska utrustning,

hvilket järnvägsstyrelsen uppgjort och till hvilket jag skall sedermera

återkomma. Den garanterade kostnaden innefattar den af elektriska

firmorna garanterade underhållskostnaden för ledningar, transformatorstationer

och lokomotiv, hvari äfven ingår kostnaden för nyanskaffning

(afskrifningar). Kostnaden för tågpersonal å malmtågen och lokomotivpersonal

å persontågen, kontorskostnader, kostnader för inventariers

underhåll och förbrukning samt kostnaden för underhåll af byggnader

och trästolpar hafva sammanförts under benämningen öfriga kostnader.

Räntan är beräknad efter 5 V vid den elektriska driften, enär järnvägsstyrelsen

enligt kontraktet alternativ 1 skall betala denna ränta å

det af firmorna utlagda kapitalet. Enligt ett senare uppgjordt kontrakt,

alternativ 2, till hvilket jag senare skall återkomma, blifva dessa kostnader

något lägre.

Driftkostnaderna vid eu malmtransport af 3,850,000 ton malm d. v. s.

för enfasanläggningen vid Porjus beräknas sålunda:

Strömkostnad:

Kostnad på turbinaxel enligt vattenfallsstyrelsen

............................................................. kr. 287,000: —

Kostnad för ränta, afskrifning, underhåll

af den elektriska delen jämte aflöningar,

Transport kr. 287,000: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!, Ma/jrts Nåd. Proposition No 119.

Transport kr. 287,000:

förbrukningsartiklar in. ro. för kraftstationen

..........................................................

Kostnader för den längre ledningen från

Porjus, inkl. ränta, afskrifning, underhåll

och vakter ............................................

Garanterade kostnader...................................

Ofriga kostnader, inkl. ränta.......................

Summa kr.

» 190,000: —

» 134,100: —

611,100: —

332,500: —

604,000: —

1,547,600: —

Tillägges 4 % ränta å ränteförluster under byggnadstiden

med undantag för järnvägen, ökas beloppet

med ................................................................................

då driftkostnaden skulle blifva....................-■........................

kr. 26,080: - kr. 1,573,680: —

Strömkostnaderna äro baserade, bland annat, på en uppgift från

vattenfallsstyrelsen, enligt hvilken årskostnaden på turbinaxel vid 1 orjus

af maximum 25,000 turbinhästkrafter uppgår till 287,000 kronor. Vattenfallsstyrelsen

har därvid inberäknat kostnaderna för ränta, afskrifning

och underhåll för vatten- och husbyggnader samt för turbiner äfvensom

kostnaden för nödtorftig drift och underhåll af järnvägen Gellivare—

Porjus. Däremot har styrelsen utgått från den förutsättningen, att

ränta och eventuellt amortering af anläggningskostnaden för järnvägen

icke behöfde läggas på kraftverket, enär denna järnvägssträcka utgjorde

ett led af den ifrågasatta inlandsbanan, hvaraf en del pa detta sätt

skulle komma till utförande tidigare än eljest blefve fallet,

Huru skall förfaras med räntan af järnvägens anläggningskostnad

synes mig i själfva verket utgöra en ren bokföringsfråga, som icke bör

vara på något sätt afgörande för den föreliggande frågans bedömande.

Åtskilligt talar onekligen för vattenfallsstyrelsens betraktelsesätt. Godkännes

detta icke, bör 4 V ränta å järnvägens anläggningskostnad,

1,920,000 kronor, och å ränteförlusterna för järnvägen under byggnadstiden,

327,000 kronor, påföras kraftverkets årskostnader med 89,880

kronor. Häraf skulle hälften, 44,940 kronor, enligt de grunder, som

vid öfriga beräkningar följas, komma på enfasanläggningens del. Årskostnad

för kraften å turbinaxel i Porjus blefve under sådana förhållanden

331,940 kronor i stället för 287,000 kronor.

1 öfrigt äro de årliga omkostnaderna för enfasanläggningen med

kraft från Porjus direkt jämförbara med motsvarande omkostnader för

Vakkokoski.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts ''Nåd. Proposition N:o 119.

Driftkostnaderna för trefasanläggningen äro beroende på de villkor,

hvartill kraften kan försäljas, samt om ledningar skola byggas af

staten. Då pa måttligt afstånd från Porjus någon annan större afnämare

för kraften än malmbolagen icke finnes, har vattenfallsstyrelsen

inledt underhandlingar med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, hvilka

ledt till det preliminära resultat, att bolaget, såsom redan antydts, den 20

december 1909 aflämnat ett erbjudande om förhyrande af kraft från Porjus,

under förutsättning att Piksdagen år 1910 beslutar anläggning af motsvarande

kraftverk. Priset skulle vara 35 kronor per kilowatt + 1/a öre per

kilowatt-timme för kraften mätt å högspänningssidan i Gellivare, respektiv®

^Kiruna, med rätt för bolaget att under kontraktstiden, som skulle löpa

till år 1932, uttaga hela den effekt, som en enhet om maximalt 12,500

turbinhästkr after i Porjus utan reglering af vattendraget kan alstra.

Den tillgängliga vattenmängden skall dock i främsta rummet användas

för de turbiner, som äro afsedda att lämna kraft för statens järnvägars

behof. Vid eventuell vattenbrist medgifver bolaget minskning i det

normala minimikraftbeloppet mot proportionell minskning i kraftafgiften.

Bolaget betalar dock från leveransens början en afgift af minst 350,000

kronor för år räknadt. Anledningen till att bolaget vid sitt erbjudande

fäst såsom villkor, att beslut i frågan fattas vid årets riksdag, är den,

att det är af väsentlig vikt för bolaget att snarast möjligt få saken afgjord

för att bolaget skall kunna ordna sig för framtiden i afseende å

tillgodoseende af sitt kraftbehof.

Staten skulle till följd häraf bygga kraftledning för trefasström

mellan Porjus samt Gellivare och Kiruna. Anläggningskostnaden för

dessa ledningar har, såsom jag förut i sammanställningen öfver anläggningskostnaderna

nämnt, beräknats till 890,000 kronor.

Under dessa förutsättningar beräknas driftkostnaderna för trefasanläggningen

sålunda:

Strömkostnad...................................................... kr. 367,000: —

Pdnin«ar •;....................................................... >'' _68,50fc- 435,500: —

Tillägges ränta, 4 rf å ränteförluster under byggnadstiden

med undantag för järnvägen, tillkomma................ 18,920: —

då summan skulle uppgå till ....................j......................... kr. 454,420:_

De totala driftkostnaderna för enfasanläggningen och trefasanläggningen,

inberäknad drift af järnvägen Gellivare—Porjus och järnvägens

elektrifiering med kraft från Porjus, beräknas sålunda till 1,573,680 +

454,420 = 2,028,700 kronor, hvilken summa ökas till 2,117,080 kronor,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition N:o 119.

om ränta å järnvägens anläggningskostnad och å ränteförluster af

järnvägen till Porjus, 89,880 kronor, medräknas.

Skulle en ytterligare turbin och elektrisk utrustning för den femte

enlreten installeras, ökas driftkostnaden med ytterligare omkring 60,000

kronor.

De årliga omkostnaderna för järnvägens drift med ånga beräknas af

järnvägsstyrelsen vid en transport af 3,850,000 ton malm sålunda:

Bränslekostnaden bär därvid beräknats under förutsättning af en

kolförbrukning af 41,100 ton och en vedförbrukning af 1,400 kubikmeter.

Kolpriset har, inberäknadt ränteförluster å halfva årsförbrukningen,

beräknats till 16 kronor per ton vid upplagsstationen och vedpriset

till 3 kronor 35 öre per kubikmeter. »Ofriga kostnader» innefatta

underhåll af lokomotiv och tendrar, kostnad för tågpersonal å

malmtåg och lokomotivpersonal å persontåg samt öfrig lokomotiv!jänstkostnad,

exklusive bränslekostnad. I kostnaden för ångdrift ingår därjämte

4 % ränta å kapitalvärdet af för transport erforderliga lokomotiv

äfvensom 2,4 % afskrifningskostnad.

Vid de nämnda beräkningarna hafva endast drifkraftskostnaderna vid

elektrisk drift och vid ångdrift blifvit jämförda med hvarandra. Härvid

är sålunda icke medtaget tillsvidare inbesparad anläggningskostnad samt

underhålls- och bevakningskostnad för det 33 kilometer långa dubbelspåret

Torne träsk—Stordalen. Anläggningskostnaden häraf är, såsom

förut nämnts, beräknad till 3,000,000 kronor och årliga underhållskostnaden

till 60,000 kronor. Ej heller har afseende fästats vid inbesparade

anläggnings- och årliga driftkostnader för ventilationsanläggning för

Nuoljatunneln, hvilka kostnader, såsom förut redan uppgifvits, beräknats

den förra till 120,000 kronor och den senare till 8,000 kronor. Under

förutsättning att 4 få ränta å härför utlagdt kapital beräknas, skulle

årliga vinsten genom elektrifieringen ökas 192,800 kronor.

De ånglokomotiv, som för närvarande användas på linjen Kiruna—

Kiksgränsen, kunna efter elektrifieringens genomförande användas på

andra linjer, hvadan kostnaden för desamma icke behöfver i detta sammanhang

afskrifvas.

Sammanställas de ofvan anförda årliga driftkostnaderna, erhållas

följande resultat:

Bill. Ull Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Raft.

Bränslekostnad.................

Ofriga kostnader..............

Ränta och afskrifningar

kr. 662,300: —

1 0«4. 4.HO- —

247,000

1,993,700:

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Matris Nåd. Proposition N:o 119.

Vakkokoski.

Omkostnader för ångdrift .......................... kr. 1,993,700: —

Omkostnader för elektrisk drift med kraft

från Vakkokoski................................... » 1,544,936: —

Statsverkets vinst utgöres af skillnaden kr. 448,764: ■—

Tages förenämnda belopp........................... » 192,800: —

med i räkningen, ökas vinsten till ......... kr. 641,564: —

Porjus.

Omkostnader för ångdrift.......................... kr. 1,993,700: —

Inkomst af kraftförsäljning i regel minst » 350,000: — 2,343,700: —

Årliga omkostnader af elektrisk drift med

kraft från Porjus ................................. kr. 1,573,680: —

Omkostnader af trefasanläggningen......... » 454,420: —

Ränta å järnvägen G ellivare—Porjus

jämte ränta å ränteförluster för järnvägsbyggnaden.

..................................... y> 89,880:— 2,117,980:_

Statsverkets vinst utgöres af skillnaden.............................. kr. 225,720: —

Medräknas förutnämnda.......................................................... » 192,800: —

ökas vinsten till......................................................................... kr. 418,520: —

Häraf framgår, att elektrisk drift af järnvägen medför vinst för

statsverket, vare sig kraft tages från Vakkokoski eller Porjus, ehuru

vinsten, om Vakkokoski väljes, är större. Om kraften tages från Porjus,

är emellertid att märka, att vinsten uteslutande beror på järnvägens

elektrifiering, under det att den vid Porjus föreslagna trefasanläggningen

för uthyrning af elektrisk kraft till en början går med förlust.

Den garanterade årsafgiften, 350,000 kronor, fyller nämligen ej upp

det belopp, hvartill statens årskostnader beräknats uppgå. Det torde

emellertid vara mer än sannolikt, att intäkten i en snar framtid blifver

väsentligt större. Dels lär nämligen användningstiden vid malmfälten

betydligt ökas, om billig elektrisk energi finnes tillgänglig, dels torde

äfven andra afnämare kunna påräknas, till en början sådana som taga

»säsong»-kraft från den andra trefasenheten, för hvilken plats är beredd

i kraftverket, och för öfrigt framhåller vattenfallsstyrelsen med

råtta, att högst få kraftverk äro i stånd att från början af inkomsterna

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 119.

betacka såväl räntor, drift och underhåll som afskrifning. De flesta

äro baserade på den erfarenheten, att tillgång på energi till billigt pris

skapar nya afsättningsmöjligheter. Om räntan på järnvägen Gellivare—Porjus

och afskrifningen af kraftverk och ledningar ej medtagas,

hvilket, då man framdeles väntar ökade inkomster, till en början

torde kunna tillåtas, blir årskostnaden för trefasanläggningen omkring

373.000 kronor eller föga mer än Luossavaara-Kiirunavaara-bolagets

minimigaranti.

Emellertid är det påtagligt att, sedt ur ren järn vägssynpunkt,

företräde måsto lämnas åt det i anläggningskostnad billigare Vakkokoskiverket,

genom hvars anläggning äfven utan försäljning af kraft

till enskilda uppstår en större vinst för statens järnvägar. Jag antager

därvid, att de af vattenfallsstyrelsen framhållna olägenheterna

med den öppna fördelningsbassängen och tilloppskanalen kunna genom

påpasslig skötsel, om ock med något ökade driftkostnader, undanröjas.

För Vakkokoskialternativet talar ur statens järnvägars synpunkt

jämväl den omständigheten, att kraftverket ligger närmare till Kiruna,

hvarifrån järnvägens matarledningar skulle utgå. Afståndet är nämligen

endast 20 kilometer mot 120 kilometer Porjus—Kiruna. På

grund häraf måste för eu ekonomisk kraftöfverföring väljas högre

spänning vid Porjus, 80,000 volt, än vid Vakkokoski, 60,000 volt.

Häraf följer en något ökad risk. Men å andra sidan ligger Porjus

närmare Gellivare, där sannolikt stort behof af kraft kommer att uppstå,

närmare järnvägslinjen Gellivare—Luleå, hvilken, därest nu itrågaställda

anläggning visar sig fungera tillfredsställande och med ekonomiskt

gynnsamt resultat, väl också torde komma att elektrifieras, och

närmare svenska kusten med dess industrier. Den ökade risk, som

den högre spänningen kunde medföra, torde för öfrigt icke behöfva

tillmätas någon större betydelse vid det förhållande, att de elektriska

firmorna förklarat sig vilja öfvertaga samma garantier i båda fallen

och att tillräcklig praktisk erfarenhet vid spänningar ända upp till

100.000 volt och däröfver redan i utlandet föreligger.

Anläggningstiden är vidare kortare för Vakkokoskiverket än för

Porjusverket. Det förra beräknas nämligen kunna byggas på 3 år,

medan det senare kräfver 41,2 år till följd dåra!, att arbetena vid

Porjus icke kunna på allvar påbörjas, innan järnvägen Gellivare—

Porjus blir rälslagd, och detta senare arbete beräknas taga minst ett år.

Emellertid spelar denna omständighet numera ingen afsevärdare

roll, sedan Loussavaara—Kiirunavaara-bolaget på järnvägsstyrelsens förfrågan

förklarat sig icke hafva något att erinra däremot, att, därest den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

ifrågaställda elektrifieringen beslutas innevarande år, den malmkvantitet,

som öfverskjuter 3,000,000 ton, eller bandelens Kiruna—Riksgränsen

nuvarande transportförmåga, under högst två år fraktas öfver Luleå i

stället för öfver Narvik.

Bolaget har i sammanhang härmed framhållit behofvet af, att för

utförandet af malmtransporterna öfver Svartön därvarande malmlastningsviadukt

tillbygges och att erforderliga anordningar vidtagas för

att möjliggöra den väsentligt ökade vagnväxlingens utförande på ett

tillfredsställande sätt. Äfvenledes erfordras lämpligt anordnade platser

för uppläggning af den malmkvantitet — intill omkring 250,000 ton —,

som nedfraktas under den tid af året, då sjöfarten vid Svartön är

stängd. Det af bolaget framhållna behofvet har, enligt hvad järnvägsstyrelsen

meddelat, redan varit föremål för noggranna utredningar, af

Indika framgår, att anordningar för åstadkommande af snabbare och

mindre dj^rbara växlingar och ett säkrare handhafvande af rörelsen

skulle kräfva ett kapitalutlägg af 1,000,000 kronor. Järnvägsstyrelsen,

som finner dessa behof föreligga, har låtit upprätta förslag till de sålunda

ifrågasatta anordningarna, och beräknas kostnaderna därför uppgå

till ofvannämnda belopp. För framförandet å linjen Kiruna—Svartön

af det ökade antal tåg, som den förutsatta ökningen i malmtransporter

å denna linje skulle komma att betinga, blir emellertid utvidgning af

sparsystemen å en del mötesstationer behöflig, hvarjämte hållplatsstugor

med boställslägenheter måste uppföras vid två mötesplatser. Kostnaderna

för dessa spår och byggnader beräknas af järnvägsstyrelsen uppgå till

70,000 kronor. Omkastningen af malm trafiken skulle sålunda betinga anläggningar

för ett sammanlagdt belopp af 1,070,000 kronor. För att dessa

anläggningar skola blifva tillgängliga år 1913, då malmtrafiken från

Kiruna öfver Svartön kan beräknas taga sin början, böra de redan

under nästkommande år påbörjas, och böra sålunda hos 1911 års riksdag

medel för deras utförande begäras att till en del förskottsvis vara

tillgängliga redan under samma år.

Såsom redan blifvit nämndt, äro emellertid de föreslagna anordningarna

vid Svartön redan förut påtänkta på den grund, att växlingskostnaderna

därstädes för närvarande äro mycket betungande. Med

nuvarande trafik har det beräknats, att omkring 90,000 kronor skulle

årligen inbesparas genom dessa anordningar, hvilka sålunda, äfven sedan

den ifrågasatta tillfälliga trafikökningen upphört, lämna fullt tillfredsställande

afkastning på anläggningskostnaderna i form af inbesparade

stationskostnader.

Beträffande den rullande materielen skulle, enligt hvad järnvägs
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

styrelsen meddelat, den ifrågasatta omkastningen af malmtrafiken betinga

en ökning af materielen, i det att för fullgörande af transporterna

på föreslaget sätt skulle erfordras 11 lokomotiv och 100 malmvagnar

för en beräknad kostnad af tillsammans 1,200,000 kronor. Då emellertid

de lokomotiv, som skulle anskaffas, äro af sådana typer, att de

finna användning å andra linjer efter införandet af elektrisk drift, och

vagnarna likaledes efter hand blifva behöfliga, är det ofvannämnda beloppet

för rullande materiel endast ett anslag, som skulle komma

att utgå i förskott. Någon rullande materiel på grund af den ifrågasatta

anordningen skulle emellertid icke behöfva beställas förrän år 1912.

Jag tillåter mig emellertid fästa uppmärksamheten på, att, äfven

om Vakkokoskialternativet väljes, dylika provisoriska anordningar kunna

blifva af nöden. En reglering af vattenafrinningen i Torne älf kan

nämligen, såsom af vattenfallsstyrelsen och äfven af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen i deras underdåniga yttranden

angående tillstånd till kungsådrans öfverbyggande vid Vakkokoski

påpekats, möjligen gifva anledning till erinringar från Finlands

sida, enär Torne älf, som bekant, å sin nedre del jämväl berör finskt

område. Om ej annat, så kunna dessa förhållanden vålla tidsutdräkt

med kraftverkets tagande i bruk.

Vid Porjus är visserligen laga syn ännu icke hållen. Men då

Lule älf faller helt och hållet inom svenskt område och då det vid

Porjus för närvarande ej är fråga om någon verklig reglering af vattendraget

utan endast användning af den under naturliga förhållanden

afrinnande vattenmängden, lära de laga formaliteterna mer än väl medhinnas,

innan dammbyggnaden behöfver utföras. Jag torde i detta

sammanhang få erinra därom, att enligt Kungl. Majtts den 21 januari

1910 fattade beslut viss del af hemmanet 1 r mantal Porjus n:r 1 blifvit

för kronans räkning inköpt, hvarigenom all den mark, som erfordras

för kraftverket och som vid Porjusselets uppdämning kommer att sättas

under vatten, numera tillhör kronan.

Hvad angår de tekniska detaljerna i de båda förslagen, torde

i stort sedt intet vara att erinra mot dem. De anmärkningar, som från

järnvägsstyrelsens eller vattenfallsstyrelsens sida framställts, synas mig

vara i handlingarna på ett tillfredsställande sätt förklarade och besvarade.

Gifvetvis måste dock Porjusverkets »täckta» anordning med hänsyn

till isbildning medföra fördelar för driften gentemot Vakkokoskiverkets

öppna tilloppskanal och fördelningsbassäng.

Ingen af de ofvan vidrörda synpunkterna synes mig emellertid

vara af afgörande art. Vid valet mellan de båda alternativen måste

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

man anlägga en betydligt större synvinkel. Man måste se frågan ur

vidare, ur nationalekonomisk synpunkt. Sker detta, lär tvekan icke

behöfva råda. Anlägges Vakkokoskiverket, räcker detsamma visserligen

till för elektrifiering af bandelen Kiruna—Riksgränsen, och

måhända visar det sig, att äfven en begränsad kraftmängd kan blifva

öfver för framtida utvidgning af järnvägsdriften eller för försäljning.

Men för framtiden förslår det ej. Porjusverket är däremot i sitt första

skede icke allenast fullt tillräckligt för järnvägsdriftens behof under en

afsevärd framtid, utan förmår äfven tillgodose malmfälten med den

kraft, som under de närmaste åren där kräfves, om nya förbrukningsorter

ej tillkomma. Det äger dessutom storartade utvecklingsmöjligheter.

Genom partiella eller fullständigare sjöregleringar kan minimivattenmängden

uppbringas från nu beräknade 24 till omkring 125

sms, motsvarande ej mindre än omkring 65,000 turbinhästkrafter året

rundt. Ej nog härmed. En reglering af vatten föringen vid Porjus

medför ökning af vattenkraften i hela Lule älf. Den staten tillhöriga

vattenkraften i älfven, hvilken nu uppskattas till omkring 70,000 hästkrafter

vid lågvatten, kan genom reglering för en medelafrinning af

125 sm3 vid Porjus ökas med omkring 230,000 hästkrafter till sammanlagdt

300,000 turbinhästkrafter, tillgängliga året rundt, och ensamt på

den omkring 10 kilometer långa sträckan Porjus—Harsprånget blifva

i sådant fall 180,000 hästkrafter disponibla året rundt. Hvad detta har

att betyda, om och när elektrisk malmsmältning och andra elektrokemiska

eller elektrotermiska metoder komma till heders, är lätt att

förstå. I Torne älf uppstår däremot icke en närmelsevis så stor vinst

för staten genom en reglerings genomförande. Statens vattenfall ligga

ock där sämre till, särskildt i förhållande till Gellivare.

Nu kan visserligen invändas, att man i afvaktan på dylik industri,

hvilken ännu icke anmält sig, lämpligen bör utbygga Vakkokoski för

att sedermera taga Lule älfs vattenkraft i anspråk. Jag anser mig

emellertid böra påpeka de svårigheter, som uppstå, då det gäller att

skapa ny industri i Lapplands obygder. Det torde nämligen knappast

vara sannolikt, att en så stor privat anläggning på en gång kommer

till stånd, att den omedelbart kan förbruka energibelopp, tillräckliga att

motivera ett kraftverk af Porjusverkets dimensioner eller liknande. Men

först vid kraftverk i större skala blir det möjligt att i Lule älf åstadkomma

energi till så pass lågt pris, att de elektrokemiska eller elektrotermiska

metoderna löna sig. Finnes nu redan ett sådant kraftverk,

som kan leverera elektrisk kraft till billigt pris, är tydligt, att det blir

väsentligt lättare för den enskilda företagsamheten att i dessa orter

igångsätta industrier, som äro beroende af tillgången till elektrisk energi.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

31

Det torde sålunda vara af stort allmänt intresse, att en början göres

till exploatering af Lule alls mäktiga vattenkraft, och detta kan utan

betungande utgifter för statsverket ske genom Porjusverkets anläggning,

som redan från början medför en ren nettovinst för staten.

Den invändningen skulle vidare kunna göras, att fallen i Lule älf

på grund af sitt afskrida läge icke äro begärliga för storindustrien, och

att det sålunda icke finnes någon garanti för, att det stora företaget resulterar

i uppkomsten af storindustri. Jag kan icke dela denna pessimistiska

uppfattning, utan har en mera förhoppningsfull syn på möjligheten att

tillvarataga de i Norrlands vattenfall bortrinnande miljonerna. Stora

anläggningar för smältning af järn och zink, hvaraf det förra bygges

på försök af järnkontoret, det senare däremot för affärsmässig drift af

privata företagare, äro nämligen redan under utförande vid Trollhättan,

och de bekanta försöken vid Domnarfvet hafva, enligt hvad för mig

uppgifvits, på allra senaste tiden gifvit mycket gynnsamma resultat.

På grund af hvad sålunda anförts tvekar jag icke att gifva mitt

bestämda förord åt Porjusalternativet.

Jag tillåter mig nu återgå till frågan, huruvida en elektrifiering af

bandelen Kiruna -Riksgränsen nu bör genomföras och i så fall på hvad sätt.

Det är i det föregående påvisadt, att en elektrifiering af denna

järnväg medför en högst afsevärd besparing i järnvägens driftkostnad.

Det är likaledes påvisadt, att, äfven om större kraftafsättning för

industriella behof icke kommer att vinnas än som motsvarar det af

Luossavaara—Käranavaara-bolaget garanterade minimibeloppet 350,000

kronor årligen, skulle lika fullt förtjänst uppstå för statskassan i dess

helhet, äfven om Porjusalternativet väljes. Den ekonomiska sidan af

saken synes mig sålunda i berörda afseende icke ingifva några betänkligheter.

Däremot kan det ju sägas, att landets finansiella ställning för närvarande

icke inbjuder till utgifter af sådant omfång som de ifrågasatta.

Det må vara sant, men å andra sidan lär det icke vara nationalekonomiskt

olämpligt, att staten just under tryckta penningtider igångsätter

produktiva företag åt denna art. För sådana ändamål må det

icke anses oklokt att anlita lånevägen. Därtill kommer en omständighet,

som jag redan förut vidrört och som jag tillmäter stor betydelse,

nämligen den, att ett beslut nu om bandelens elektrifiering onödiggör

nedläggande under den närmaste tiden af 3,000,000 kronor för anläggning

af dubbelspår å sträckan Torneträsk—Stordalen in. m. samt af de

belopp, som erfordras för ventilationsanläggning i Nuoljatunneln. Det

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

bör i detta sammanhang anmärkas, att den ökade transport af malm

öfver Luleå, hvarom med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag preliminärt

förhandlats, icke afser längre tid än två år. Därefter har bolaget

åter kontraktsenlig rätt att fordra transport öfver Riksgränsen.

Enär Porjusanläggningen icke beräknas blifva färdig förr än hösten

1914, om beslut nu fattas, är det, uppenbart, att den ifrågavarande

fristen icke förringar skälen för att redan nu planlägga elektrifieringsanläggningen.

Jag kan sålunda icke finna annat än att beslut om elektrifiering

af bandelen Kiruna—Riksgränsen och om anläggning af ett kraftverk

vid Porjus med tillhörande kraftledningar och järnvägsspår ofördröjligen

bör fattas. Återstår då att se till, på hvad sätt den elektriska anläggningen

lämpligen bör utföras.

Såsom förut nämnts, har järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse

den 14 januari 1910 förordat träffande af sådant aftal, att en

leverantör eller en sammanslutning af leverantörer öfvertoge hela den

tekniska och ekonomiska risken samt tillhandahölle de nödiga anläggningskapitalen.

I enlighet, härmed har också den 21 december 1909 uppgjorts

villkorligt kontrakt, alternativ 1, med Allmänna svenska elektriska

aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke, under förutsättning

att kraftverket förlädes till Vakkokoski. Sedermera hafva samma firmor

efter underhandling med järnvägsstyrelsen förklarat sig villiga utföra

den elektriska järn vägsutrustningen, jämväl om Porjusalternativet

väljes, på samma villkor som i nyssnämnda kontrakt finnas upptagna,

under förutsättning att utförandet af den elektriska utrustningen i kraftstationen

i hvad den berör järnvägsdriften samt af matarledningen

mellan Porjus och Kiruna jämväl uppdrages åt dem. Detta motiveras

därmed, att förutsättningen för hela anläggningens tillfredsställande

funktionering är god samverkan mellan kraftverkets maskineri och den

elektriska järnvägsanläggningen, hvarför firmorna icke kunna ikläda sig

stipulerade garantier med mindre det hela af dem utföres.

Åt det förstnämnda kontraktets hufvudsakliga bestämmelser må

följande anföras. Af hela kostnadssumman får ej mer än 35 % användas

1''ör betalning af utländska leveranser. Firmorna garantera, såsom

jag redan förut i samband med redogörelsen för driftkostnaderna omnämnt,

att revisions-, reparations-, smörjnings- och putsningskostnaderna

för de elektriska lokomotiven samt kostnaden för tillsyn och underhåll

af ledningar och transformatorstationer inklusive kostnaden för anskaffning

af delar, som behöfva utbytas — hvilka kostnader sammanfattas

under benämningen underhållskostnaderna för den elektriska anlägg
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

33

ningen — ej skola öfverstiga vissa i en tabell angifna värden. Vid en

transportmängd af 3,000,000 ton malm få dessa underhållskostnader

icke öfverstiga 305,000 kronor och vid en transportmängd af 3,850,000

ton icke 332,500 kronor.

Vidare garantera firmorna, att den för tågens framförande erforderliga

energiförbrukningen, uttryckt i watt-timmar per tonkilometer, ej

skall öfverstiga

Firmorna hafva iklädt sig. de uppgifna garantierna under en tid

Järnvägsstyrelsen har förbehållit sig rätt att under de första tre

åren efter anläggningens öfvertagande kunna kassera densamma, om

den i vissa afseenden befinnes otillfredsställande.

Firmorna tillhandahålla det för anläggningen erforderliga kapitalet,

hvilket af järnvägsstyrelsen skall förräntas med 5 % årligen å oguldet

kapitalbelopp. Kapitalet amorteras af järnvägsstyrelsen på 25 år genom

årlig afbetalning med 4 % af det ursprungliga kapitalbeloppet.

Uppgå underhållskostnaderna till lägre belopp än de garanterade,

tillfaller af skillnaden 65 % firmorna och 35 % järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen äger att när som helst tillösa sig hela anläggningen

för det oguldna kapitalbeloppet med visst tillägg. Detta uppgår

till 10 % af den ursprungliga anläggningssumman, om inlösen sker

under något af de sex första åren efter anläggningens öfvertagande,

till 9 %, om inlösen sker under det sjunde året, till 8 % under det

åttonde året o. s. v., så att efter det femtonde årets utgång icke något

tillägg ifrågakommer.

Det är gifvet, att firmorna icke utan särskild ersättning kunnat

ikläda sig de omnämnda garantierna, hvilka vida öfverstiga de vid en

vanlig leveransaffär vanliga. Denna ersättning återfinnes dels uti en

något förhöjd anläggningskostnad, dels uti betingad andel i inbesparad

underhållskostnad, dels uti öfverenskommet tillägg till anläggningssumman

vid eventuell inlösen före det femtonde årets utgång samt slutligen

i räntevinst på anläggningskapitalet, enligt firmornas egen uppgift

uppgående till en half procent årligen. Huru mycket leveranssumman

blifvit höjd i sammanhang med garantien kan icke uppgifvas.

Denna ökning torde dock genom den skarpa konkurrensen mellan de

täflande firmorna hafva blifvit mycket begränsad.

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 1 Samt. 1 Afd. 87 Höft.

för persontåg.....

» malmtåg........

)) tomvagnståg

31,5

22,c

23,9.

af 25 år.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Emellertid synes mig mot_en dylik uppgörelse åtskilliga befogade

anmärkningar kunna göras. År man öfvertygad om att elektrifiering

kan med fördel genomföras — och härifrån måste man utgå, om man

förordar eller beslutar anläggningens utförande — synes onödigt att

ikläda sig en räntebetalning af 5 % å anläggningskapitalet, när staten

själf kan anskaffa penningar för högst 4 %. Man måste då också betrakta

den ifrågasatta garantin för underhållskostnaden obehöflig, åtminstone

för längre tid framåt. Denna garanti medför ju, såsom förut

nämnts, att staten af en eventuell vinst å den beräknade underhållskostnaden

måste dela med sig 65 % till leverantören.

Järnvägsstyrelsen bär äfven beaktat denna synpunkt och efter förhandling

med firmorna upprättat ett nytt villkorligt kontrakt, alternativ

2, dateradt den 1 mars 1910 (Bil. F). Detta nya kontrakt innehåller

i korthet följande hufvudpunkter.

Leveransen likvideras af järnvägsstyrelsen kontant såsom vid eu

vanlig leveransaffär, och nedsättes leveranssumman i följd häraf från

5,291,662 till 5,117,000 kronor, d. v. s. med 174,662 kronor.

Järnvägsstyrelsens kassation srätt och firmornas garantier för strömförbrukning

och underhållskostnader bibehållas oförändrade, med rätt

för styrelsen att när som helst lösa kontraktsförhållandet med firmorna

efter leveransens godkännande och öfvertagande. Sker detta inom två

år efter öfvertagandet, tillkommer firmorna ej något särskildt ekonomiskt

vederlag, hvaremot, om sådant sker under det tredje året, firmorna

skola hafva en extra ersättning af 5 % & kontraktssumman,

under fjärde året betalas ytterligare 1 % o. s. v. en procent under

hvarje följande år, tills järnvägsstyrelsen inalles erlagt 10 % å kontraktssumman.

Någon ytterligare särskild ersättning tillkommer icke

under därefter kommande garantiåren. Under hela garantitiden äga

firmorna uppbära 65 % af besparad underhållskostnad på samma sätt

som enligt det första kontraktsalternativet.

Etter 2 år från anläggningens definitiva emottagande upphör sålunda

garantien från firmornas sida och därmed äfven vinstdelningen,

för så vidt ej järnvägsstyrelsen påfordrar utsträckning af garantien under

ytterligare 23 år, i hvilket fall visst vederlag i penningar, dock

sammanlagdt högst 10 % af anläggningskostnaden, skall till firmorna

utgifvas. Då man torde kunna väl bedöma anläggningens lämplighet

inom 2 år efter dess definitiva emottagande, har järnvägsstyrelsen sålunda

möjlighet att inom samma periods utgång välja den utväg, som

med hänsyn till anläggningens beskaffenhet blir för staten fördelaktigast.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

35

Detta sätt för uppgörelse med leverantören är enligt min mening

bestämdt att förorda framför det förut ifrågasatta. Huruvida emellertid

det sålunda uppgjorda kontraktet bör utan förändring af Kungl. Maj:t

antagas, torde icke nu böra afgöras, utan lär frågan lämpligen blifva

föremål för ny pröfning, sedan Riksdagen fattat beslut i ärendet. Särskildt

synes man kunna hafva anledning antaga, att leveranssumman

enligt alternativ 2 skall kunna ytterligare nedbringas.

Sammanlagda anläggningskostnaden utom ränteförlusten är beräknad

till 21,400,037 kronor, om kontraktet alternativ 1 kommer till tillämpning.

Denna summa skulle minskas med minst 174,662 kronor till

21,225,375 kronor, om alternativ 2 antages. Med hänsyn till de i kontraktet

med de elektriska firmorna gjorda förbehållen angående kopparoch

järnpris torde emellertid denna summa böra afrundas till 21,500,000

kronor.

Härvid är att märka, att den ojämförligt största delen af detta betydande

belopp kommer att stanna inom landet, tillfalla svenska arbetare,

svensk industri. Af betalningen till Allmänna svenska elektriska aktiebolaget

och Siemens Schuckert Werke, 5,117,000 kronor, få sålunda ej

mer än 35 % användas till gäldande af utländska leveranser. Ofriga

65 % eller i rundt tal 3,325,000 kronor tillfalla den svenska marknaden.

Huru stor del af det återstående beloppet kommer att utbetalas till

svenska leverantörer och svenska arbetare, är beroende på flera omständigheter,

som nu ej äro kända. Jag förutsätter dock, att anläggningen

i största möjliga mån kommer att utföras af svenska tillverkare,

därvid emellertid gifvetvis måste tillses, att den utländska konkurrensen

icke på förhand helt och hållet utestänges och därigenom inbjudes till

ringbildning inom landet. Under förutsättning emellertid att svenskatillverkare,

så vidt möjligt, anlitas har inom vattenfallsstyrelsen på min

begäran gjorts en öfverslagsberäkning, som utvisar, att af det belopp, som

icke afses i kontraktet med de elektriska firmorna, omkring 13,500,000

kronor skulle utbetalas till svenska arbetare och leverantörer. Approximativt

kan således beräknas, att af hela summan öfver 16,500,000 kronor

skulle komma att stanna inom landet.

Af hela kostnadssumman, 21,500,000 kronor, erfordras enligt uppgift

från vederbörande styrelser följande belopp för de olika byggnadsåren

för år 1911..................................................................... kronor 7,565,000: —

hvaraf 4,915,000 kronor böra vara tillgängliga

redan under år 1910,

Transport kronor 7,565,000:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

%

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kronor 7,565,000: —-

för år 1912 ................................................................... » 3,890,000: —

1913 .................................................................. » 5,390,000: —

1914 ..................................................... » 4,655,000: -

summa kronor 21,500,000: —

Då det här gäller ett produktivt företag, synas lånemedel för detsamma

böra anlitas.

Under åberopande af livad jag sålunda anfört får jag hemställa

att Kung]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för uppförande af eu elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i

Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg mellan

Gellivare. och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och för

införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen bevilja ett

anslag af 21,500,000 kronor och däraf till utgående från riksgäldskontoret

anvisa för år 1910 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000

kronor.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle aflåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

F. W. O. Leuhusen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Förteckning öfver bilagor.

Sid.

Bil. A. Vattenfallsstyrelsens utredning rörande kraftverk vid Vakkokoski ......... 37

Beskrifning af kraftanläggning vid Vakkokoski ....................................... 49

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Vakkokoski............................. 52

Bil. B. Vattenfallsstyrelsens utredning rörande kraftverk vid Porjus .................. 55

Beskrifning af statens kraftverk vid Porjusfallen i Lule älf .................. 79

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Porjus ................................... 83

Beräkning af kostnad för elektrisk utrustning i kraftverk vid Porjus ... 85

Tabell, utvisande de beräknade årliga omkostnaderna för statens kraftverk

vid Porjus............................................................................................. 87

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags erbjudande att förhyra elektrisk

energi från Porjusverket .................................................................... 89

Beräkning af kostnad för trefasledningar från kraftverk vid Porjus ...... 91

Bil. C. Järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 14 januari 1910 angående

elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen............................... 95

Sammandrag af statens järnvägars maskinafdelnings kostnader för drift

å riksgränsbanan ............................................................................... 118

Bil. D. Hydrografiska byråns underdåniga yttrande beträffande faran för bottenfrysning

vid Vakkokoski och rörande öfversilning af Torneälfs strandängar

......................................................................................... 123

Tabeller angående flödena vid Torne älf m. in...................................''.... 135

Bil. E. Vattenfallsstyrelsens underdåniga yttrande med anledning af hvad järn
-

vägsstyrelsen och hydrografiska byrån anfört (Jämför Bil. C och

Bil. D)................................................................................................. 147

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Sid.

Bil. F. Kontrakt (alternativ 2) mellan järnvägsstyrelsen, å ena sidan, samt

Allmänna svenska elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert

Werke, å andra sidan, angående tillverkning, leverans och montage

af utrustning för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen

................................................................................................ 175

Bilaga härtill............................................................................................... 187

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Bil. A.

Till Kung!, järnvägsstyrelsen.

I nådigt bref den 23 april 1909 bär Kungl. Maj:t uppdragit åt

vattenfallsstyrelsen att i samråd med järnvägsstyrelsen och efter ytterligare

terrängundersökningar verkställa fullständig utredning rörande

anläggning af elektriskt kraftverk vid Vakkokoski.

På grund häraf däfven I till vattenfallsstyrelsen öfverlämnat bland

annat följande handlingar:

1. Aktiebolaget vattenbyggnadsbyråns på uppdrag af järnvägsstyrelsen

den 20 januari 1909 aliämnade förslag till vattenkraftanläggning

vid Vakkokoski i Torne älf.

2. Utdrag ur häradsrättens syneprotokoll af den 4—5 september

1908 jämte afskrift af skrifvelse med ansökan att få öfverbygga kungsådra

enligt vattenbyggnadsbyråns förslag.

3. Vattenbyggnadsbyråns förslagskontrakt jämte arbetsbeskrifning

för utförande af vattenbyggnaderna samt med ledning häraf infordrade

anbud från Aktiebolaget Skånska Cementgjuteriet, Aktiebolaget Höyer

Ellefsen samt byggmästaren A. Hanson, samtliga i Stockholm.

4. Vattenbyggnadsbyråns turbinprogram jämte utlåtande angående

inkomna turbinofferter från Karlstads Mek. Verkstads filial, Kristinehamn,

Nydqvist & Holm, Trollhättan, Finshyttans Mekaniska Verkstad,

Finshyttan.

5. Diverse af Kungl. järnvägsstyrelsen gjorda kostnadsberäkningar

af anläggnings- och driftkostnaderna för eu vattenkraftanläggning i

Vakkokoski enligt vattenb}^ggnadsbyråns förslag.

6. Ett den 6 sept. 1909 dateradt, af järnvägsstyrelsen utarbetadt

förslag till järnvägsspår mellan Vakkokoski och Kiruna.

Vattenfallsstyrelsen har under förfluten sommar låtit företaga närmare

undersökningar på platsen samt utföra ytterligare vattenmängdsmätningar.

Med ledning af de sålunda vunna resultaten har vattenfalls
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

styrelsen verkställt granskning och omarbetning af vattenbyggnadsbyråns

ofvannämnda förslag samt får efter hållna öfverläggningar med Eder

härmed öfverlämna nytt förslag till kraftverk vid Vakkolcoski, i hvithet

dock icke ingår den elektriska utrustningen af kraftstationen, ej heller

järnväg från Kiruna till Vakkokoski eller transportbana vid Torne träsk.

Vattenfallsstyrelsen har icke funnit något att erinra mot anläggningens

allmänna disposition. Förslaget upptager sålunda en regleringsdamrn

vid Törne träsks utlopp vid Tarrakoski för reglering af afrinningen

från sjön, en dammbyggnad vid Vakkokoski för uppdämning

al de nedanför Torne träsk belägna sjöarna Tarrajärvi, Jekajärvi och

Alajärvi samt eu kraftanläggning vid Vakkokoski, innefattande tilloppskanal

från Alajärvi, fördelningsbassäng, kraftstationsbyggnad och afloppskanal

till lugn vattnet nedanför Vakkokoski.

Styrelsen har likaledes utgått från de dämningshöjder, hvilka af

vattenbyggnadsbyrån föreslagits. Dämningshöjden i Törne träsk är sålunda

antagen till 3 meter, och den öfre magasinsgränsen förlagd till

höjden + 345,6 meter öfver hafvets medelvattenyta enligt Topografiska

kartverkets afvägning, hvarjämte för säkerhets skull förutsatts, att under

vattenfattiga år v. y. skulle kunna sänkas 0,5 meter under den normala

nedre magasinsgränsen + 342,6 m. eller till 342,1 meter. Det normala

vattenståndet i Alajärvi vid Vakkokoskidammen, b vil ket i regel skulle

hållas konstant, har jämväl antagits lika med det af vattenbyggnadsbyrån

föreslagna + 342,5 m. Under except. torra år kan dock vattenståndet

sänkas till + 342,0 m. Vattenytan nedanför Vakkokoski kan för närvarande

nedgå till + 322,2 och får vid reglerad vattenföring höjden

+ 323,0 samt vid flod c:a + 325,0.

Den variation i aftappningen, som måste ske under dygnets olika

timmar för att möta växlingarna å järnvägens energiförbrukning, inverkar

icke nämnvärdt på v. y. vare sig i Alajärvi eller nedanför Vakkokoski

på grund af motsvarande bassängers storlek. Däremot uppstå

växlingar i vattenståndet i fördelningsbassängen intill kraftstationen, då

pådragning eller afstängning af turbiner måste ske.

Dessa växlingar kunna blifva ganska betydande åtminstone nedåt,

d. v. s. då ett flertal turbiner samtidigt pådrages, och medföra särskildt

under vintern vissa olägenheter för driften, till hvilka styrelsen sedermera

skall återkomma.

Kraftanläggningens brutto fallhöjd vid reglerad vattenföring blir enligt

otvanstående normalt 19,5 m. Vid excep. lågvattenstånd kan den

nedgå till 19,o m. och vid flod till 17,5 m. Vid sistnämnda tillfällen

kan den dock ökas med c:a 0,5 m., om vattenståndet i Alajärvi då hålles

s. 39 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 110.

39

något högre än det normala, hvithet utan olägenhet lär kunna tillåtas.

Dessutom står vid flod större vattenmängd till buds, hvadan anläggningens

effekt icke behöfver minskas på grund af den genom flod minskade

fallhöjden.

Medelafrinningen från Torne träsk har vattenbyggnadsbyrån beräknat

till 51 sm“ och efter afdrag af 1 sm3 för läckning antagit, att

för kraftverket ständigt skulle finnas tillgänglig eu vattenmängd af i

medeltal 50 sm3. Vattenfallsstyrelsen vill sedermera närmare skärskåda

denna beräkning, men har tillsvidare utgått från samma siffra.

Fallförlusten i intag och tilloppskanal m. m. antages för en vattenmängd

af 50 sm3 blifva c:a 0,1 in. Den effektiva medelfallhöjden vid

reglerad vattenföring skulle sålunda uppgå till de af vattenbyggnadsbyrån

angifna c:a 19,4 in.

Det bör dock anmärkas, att fallhöjden minskas vid de tillfällen, då

till följd af större vattenförbrukning i kraftstationen större vattenmängd

måste framföras genom intag och tilloppskanal, och att denna minskning

af fallhöjden är större under de tider, då tilloppskanalen är belagd med

is och dess tvärsektion sålunda förminskad.

För att belysa den effektiva fallhöjdens beroende af kanalens

isbeläggning och af vattenförbrukningen i kraftstationen har uppgjorts

det såsom bilaga n:r 1 vidfogade diagrammet, af hvithet bland annat

framgår, att fallhöjden är i hög grad beroende af isbeläggning, och att

den i betydlig män minskas, därest en större effekt behöfver uttagas

under så lång tid, att fördelningsbassängens magasin blir otillräckligt.

Tilloppskanalen måste nämligen .i sådant fall framsläppa hela den vattenmängd,

som turbinerna för tillfället förbruka eller åtminstone en större

del däraf.

Med en medelfallhöjd af 19,4 in., eu medelvattenmängd af 50 sm3

och en medelverkningsgrad på turbinerna af 73,5 % har vattenbyggnadsbyrån

beräknat kraftverkets medeleffekt till c:a 9,500 turbinhästkrafter.

Medelverkningsgraden är af naturliga skid vid en så variabel belastning

af kraftverket som den, hvilken förekommer vid järnvägsdrift, afsevärdt

lägre än den, som erhålles vid gynnsammaste pådrag, och blir lägre i

samma mån, som turbinernas effekt icke fullt utnyttjas. Medeleffekten

beror sålunda helt och hållet på antagandena om belastningens fördelning.

Vatten by ggnadsbyråns beräkning grundar sig på antagandet af

en bästa verkningsgrad för turbinerna af 79 % och en belastning sådan

som fanns angifven i ett från järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift

öfverlämnadt belastningsdiagram för järnvägsdrift å bandelen Kiruna—

Riksgränsen. Då järnvägsdriften incl. stationernas belysning, snöplogning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

m. m. uppgifvits kräfva en medeleffekt under året af endast c:a 5,500

turbinhästkrafter, skulle enligt vattenbyggnadsbyråns beräkning af kraftverkets

förut beräknade medeleffekt återstå en medeleffekt af ej mindre

än 4,000 hkr. till annat ändamål, och har man därvid närmast tänkt på

uthyrning till malmbolagen för deras behof af kraft i Kiruna m. fl.

ställen.

Enligt de beräkningar öfver belastningsvariationerna, som verkställts

af byrån för elektrisk drift rörande såväl järnvägsdriften som förbrukningen

i Kiruna, skulle kraftverket lämpligen utbyggas för en maximieffekt

af 32,400 turbinhkr. På Eder begäran har vattenfallsstyrelsen

uppgjort sitt förslag med hänsyn härtill och i likhet med vattenby ggnadsbyrån

fördelat effekten på 6 turbinenheter om hvardera 5,400 hkr.

maximieffekt, motsvarande 4,500 hkr. normaleffekt, hvarjämte en likadan

turbinenhet skulle insättas såsom reserv. På 4 af turbinerna skulle

kopplas enfasgeneratorer för bandriften, medan 2 skulle förses med trefasgeneratorer

för alstrande af ström till Kiruna m. m. En turbin skulle

förses med dels en enfäs- dels en trefasgenerator på samma axel, hvarigenom

reserv erhålles för båda slagen af ström.

Det af vattenfallsstyrelsen utarbetade förslagets hufvuddrag äro sålunda

lika med det förut af vattenbyggnadsbyrån framställda. Däremot

har vattenfallsstyrelsen funnit det ändamålsenligt eller nödvändigt att i

detaljerna göra åtskilliga mer eller mindre afsevärda ändringar, af li vilka

de viktigaste torde böra närmare angifvas.

Regleringsdammen vid Tarrakoski, hvilken hvilar på berg, skulle

enligt vattenbyggnadsbyråns förslag utföras helt och hållet af betongmed

i det närmaste vertikal uppströmssida. Emellertid måste man vid

konstruktionen af en damm med en belägenhet sådan som denna taga

noggrann hänsyn till isens pressning, hvilken i Lapplands stränga klimat

kan blifva af högst betydande storlek.

Isens pressning mot en dammbyggnad kan vara af två slag, nämligen

dels den pressning, som kan uppkomma på grund däraf, att flytande

isstycken vid islossningen stöta mot dammen, dels den pressningsom

uppkommer, då istäcket å sjön ofvanför dammen under åverkan

af solens värme utvidgar sig.

Den förstnämnda påkänningen, som är svårast vid blåst under islossningen,

och hvilken torde vara af ungefär samma storlek i nordliga

som mera sydliga klimat, är af relativt mindre betydelse, enär en på

vanligt sätt med nödig säkerhet beräknad damm under alla förhållanden,,

såsom erfarenheten visat, kan upptaga dessa ökade påkänningar.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Påkänningarna på grund af isens utvidgning af värme blifva åter

större i stora dammsjöar än i små och äro äfven större i nordliga klimat,

där isen är tjockare och af fastare beskaffenhet än i sydliga klimat.

Detta förhållande torde förklara, att hänsyn till påkänningarna i följd

af isens utvidgning i regel icke tagits af europeiska konstruktörer, medan

de däremot ofta tagas med i beräkningen, då det gällt dammar i norra

delarna af Förenta Staterna och i Canada, hvilka länder äfven kunna

uppvisa exempel på dammar, som förstörts genom isens utvidgning.

I Torne träsk torde isens tjocklek uppgå till öfver 1 m., och på

grund af sjöns stora yta blir vid temperaturförändringar isens formförändring

synnerligen stor. Isen plägar hvarje år af denna orsak

brista längs s. k. råkar, och kunna då iskanterna förskjutas flera meter.

Dessa råkar äro i viss mån säkerhetsventiler för utvidgningen.

Om nu isens utvidgning skulle verka på en murad dammkropp med

vertikal yta, så måste dammen gifva vika, såvidt ej densamma är af

tillräcklig hållfasthet att krossa isen. Isens hållfasthet är beroende på

temperaturen och uppgifves med stöd af på annat håll utförda profningar

variera från 120 ända upp till 600 ton per nr, beroende på

olika temperatur och fasthet hos isen. Till jämförelse må nämnas, att

vattentrycket på exempelvis en 10 m. hög damm endast är 50 ton pr.

1. m. af dammen. Det visar sig sålunda att, då hänsyn tages till påkänningarna

på grund af isens utvidgning, blir det af ekonomiska skäl

praktiskt taget omöjligt att vid härvarande förhållanden konstruera en

damm med vertikal framsida, som är tillräckligt stark för att emotstå

det fulla istrycket, hvarför denna dammtyp ansetts mindre lämplig vid

här ifrågavarande förhållanden.

Mot föregående kan visserligen anmärkas, att i verkligheten upptages

en större eller mindre del af isens utvidgning af stränderna, hvarför

påkänningarna på dammen äfven blifva mindre. Denna invändningär

obestridligen riktig, men å andra sidan kan på goda grunder befaras,

att en större eller mindre del af utvidgningen kan komma att påverka

dammen, och finnes därvid ingen säkerhet för, att denna del af ispressningen

icke blir af tillräcklig storlek för att ruinera en damm med

vertikal framsida. Dammens framsida bör därför läggas i lutning, efter

hvilken isen kan förskjuta sig och helst bestå af material, som event.

kan låta sammantrycka sig.

De dammtyper, som af vattenfallsstyrelsen på anförda grunder ifrågasatts

vid Tarrakoski äro:

Typ /, bestående af jordvall med betongkärna i vallens midt samt

lerpuddel på betongkärnans vattensida.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Hand. 1 Afl. 87 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Typ il, bestående af betongmur, som är beräknad att ensam upptaga

vattentrycket samt trycket af en jordfyllning, hvilken lägges på

murens vattensida för att skydda muren mot istrycket.

Typ ill, bestående af betongkärna, konstruerad som en »Ambursen»- damm med hel skärm på nedströmssidan. Hela kärnan kringfylles med

jord.

Typ TV är lika med typ III med undantag däraf, att betongskärm

på nedströmssidan saknas.

Vid jämförelse mellan dessa typer har det visat sig, att en jorddamm

med betongkärna är fullt tillfredsställande från stabilitetssynpunkt, och

då densamma dessutom är billigare än de andra typerna, har en jorddamm

med betongkärna föreslagits.

Under utredningen af denna fråga liksom af öfriga spörsmål rörande

kraftverkets byggnadstekniska del hafva särskilda sakkunniga anmodats

biträda inom styrelsen. Dessa sakkunniga: arbetschefen vid Trollhätte

kraftverk löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren G. Malm och

arbetschefen vid banbyggnaden Skellefteå—Bastuträsk civilingenjör A.

Granholm, hafva underkastat såväl de ifrågasatta dammtyperna som de

enhetspriser, efter hvilka desamma böra beräknas, en ingående granskning,

som återfinnes i bifogade bilaga n:r 4. Såsom af denna granskning

framgår förorda de sakkunniga enstämmigt den af vattenfallsstyrelsen

för Tarrakoskidammen föreslagna konstruktionen.

öfverfallsutskofvet, hvilket af vattenbyggnadsbyrån föreslagits som

en massiv öfverfallsdamm af betong, har af liknande skäl föreslagits

utförd af armerad betong enligt »Ambursen» typ, hvarigenom större

stabilitet mot ispressning uppstår.

I afseende på dammens regleringsluckor må följande anföras.

Vattenbyggnadsbyråns regleringsluckor bestodo af c:a 1,60 m. breda

och 2,5 m. höga skjutluckor, som medelst skrufvar manövrerades från

ett ofvanpå dammen placeradt manövreringshus af trä. Mot denna konstruktion

har anmärkts, att då luckorna delvis skulle stå nedsänkta i

vattnet, desamma på grund af det stränga klimatet sannolikt komme att

frysa fast, hvarför med denna konstruktion kostnaderna för isning skulle

blifva synnerligen betungande.

I föreliggande förslag hafva därför dessa luckor utbytts mot luckor,

som äro vridbara kring en vertikal axel, och som manövreras från ett

ofvanför dammen beläget trähus. Med denna konstruktion'' minskas i

största möjliga grad faran för luckornas fastfrysning, och kunna luckorna

lättare manövreras antingen för hand eller eventuellt medelst elektriska

motorer. Lucköppningarna äro utrustade • med falsar för sättär och kon
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

43

strueras så, att desamma vid behof lätt kunna repareras och inspekteras.

Luckpartiets fria area har bestämts till 62 111“ i stället för vid häradssynen

ifrågasatta 48 m3, på det att högvattenmängden 340 m3 med

trygghet måtte kunna af bördas vid ett vattenstånd i Torne träsk af

+ 345,6 d. v. s. vid fylldt magasin.

Dammen vid Vakkokoski skall förläggas på stenblandad pinnmo och

har därför af vattenbyggnad sbyrån föreslagits utförd såsom utfylld jorddamm

med en i fyllning anbragt tätande vägg af puddlad eller ältad lera.

Då emellertid en jorddamm med betongkärna af ungefär samma typ som

den af vattenfallsstyrelsen för Tarrakoskidammen föreslagna erbjuder en

högst betydligt ökad säkerhet mot större dammbrott i jämförelse med

en damm utan dylik kärna, och då ett brott af floddammen skulle få

ödesdigra följder och under den långa vinterperioden knappast kunna

repareras, har vattenfallsstyrelsen ansett sig böra välja den förra typen,

ehuruväl kostnaden för betongkärnan är ganska afsevärd. Herrar Malm

och Granholm hafva äfven i sitt utlåtande bestämdt förordat detta.

Dammtröskeln och luckutskofven hafva sänkts med 0,5 m., hvarigenom

större afbördningsförmåga erhålles.

Dammkroppen under trösklarna har konstruerats som en ihålig

damm med fyllning af sten, i hvilken inspektionsgångar och dräneringsrör

anordnats, hvarigenom erhålles en betryggande konstruktion, ehuru

dammen måste grundläggas på pinnmo.

Kanalintaget. För afstängning af kanalintaget föreslog vattenbyggnadsbyrån

att anordna endast en Stoney’s lucka af 6 in. bredd och c:a

5,5 in. höjd, under det att kanalintaget i öfrigt skulle kunna afstängas

medels 7 st. träluckor, som hade en fri bredd hvardera af 3,0 in. och en

fri höjd af c:a 5,5 in. Dessa senare luckor äro visserligen billigare än

Stoney’s luckor men hafva den olägenheten, att desamma icke kunna

manövreras annat än när vattenståndet med hjälp af den 6,0 m. breda

Stoney’s luckan bringats till ungefär samma höjd å ömse sidor om

luckorna. Skulle emellertid genombrott eller annan skada inträffa å

tilloppskanalens jorddammar och tilloppskanalen hastigt behöfde afstängas,

skulle luckorna följaktligen, när de bäst behöfdes, icke kunna

manövreras. För att undvika dessa olägenheter har vattenfallsstyrelsen

föreslagit att anordna kanalintaget med tre st. större öppningar, som

kunna afstängas med hvar sin lucka af Stoney’s typ.

Tilloppskanalens högra begränsning bildas enligt vattenbyggnadsbyråns

förslag till största delen af utfylld jordvall med lertätning. Det

är utan vidare klart, att dylika utfyllda vallar eller dammar i ett sådant

klimat som det ifrågavarande icke böra anläggas i allt för stor utsträck
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

ning, dels på grand af den med dem förenade risken af genombrott,

dels af det skäl att de endast kanna utföras under den jämförelsevis

korta tid af året, då markens öfre lager icke äro frusna. Om allt för

stora massor måste utläggas i dylika dammar, kan sålunda anläggningsarbetet

öfver höfvan fördröjas. På grund häraf har vattenfallsstyrelsen

sökt och funnit en sträckning för tilloppskanalen, hvarigenom densamma

till afsevärd del framdrages i skärning, och måste denna sträckning

obetingadt förordas, ehuruväl kostnaden därigenom ökas utöfver den,

som betingas af vallarna enligt vattenbyggnadsbyråns förslag. Den närmast

kraftstationen belägna delen af tilloppskanalen måste emellertid

fortfarande bildas genom anläggning af utfylld vall. Frågan har då

varit uppe, huruvida denna vall skulle förses med betongkärna eller endast

med tätningsvägg af lera. De sakkunniga hafva därvid ställt sig

något tveksamma. Vattenfallsstyrelsen anser dock, att då af skäl som

förut antydts —- ett genombrott af vallen kan vålla längre tids uppehåll

i driften — man äfven på denna sträcka bör försäkra sig häremot

genom anbringande af betongkärna i vallen. Eventuellt privata afnämare

af kraft torde äfven hafva ett berättigadt kraf på, att anläggningen

utföres på ett så betryggande sätt som möjligt. Den ökade kostnaden

för anbringandet af betongkärnan utgör för ifrågavarande vall kronor

400,000.

Kraftstationen kan förläggas på berggrund enligt hvad vattenfallsstyrelsens

senast gjorda undersökningar visat. Härigenom har det varit

möjligt undvika de förut föreslagna tubledningarna mellan tilloppskanal

och kraftstation, hvilka gifvetvis äro mindre fördelaktiga i det kalla

klimatet. I stället har kunnat väljas en mera tilltalande s. k. öppen

uppställning för turbinerna. Öfriga smärre förändringar af det förut

uppgjorda förslaget torde icke i detta sammanhang behöfva närmare

vidröras, då det framgår af vidfogade 17 st. ritningar, beskrifning Bil. 2

och kostnadsförslag Bil. 3.

Kostnaden för vattenbyggnader, husbyggnader, vägar, turbiner m. m.

slutar på ett belopp af kronor 7,630,000, om sju turbiner monteras, och

7,564,000 kronor, om endast sex turbiner till en början insättas. I dessa

summor ingå icke kostnaden för elektrisk utrustning ej heller för järnväg

Kiruna—Vakkokoski eller transportvägen vid Riksgränsbanan km.

1,472. Kostnaderna öfverskjuta sålunda afsevärdt föregående kostnadsberäkning.

Orsaken härtill ligger dels i de ändrade konstruktionerna

dels i den å-prisberäkning, hvilken tillrådts af de tillkallade sakkunniga.

Arbetet torde kunna utföras på tre år, om det får påbörjas eu vår.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Vid det härmed öfverlämnade förslaget till anläggning af ett kraftverk

vid Vakkokoski anser sig emellertid vattenfallsstyrelsen böra göra

några erinringar.

Den första rör en detalj, som dock är af stor vikt. Såsom ofvan

antydts, kommer vattenståndet i den närmast turbinstationen belägna

utvidgade delen af tilloppskanalen, fördelningsbassängen, att vara underkastadt

ofta förekommande växlingar, så snart ett större energibelopp

måste alstras eller slås ifrån.

Då bassängen är öppen och vattenhastigheten jämförelsevis liten,

kommer vattnet under vintern att beläggas med is af afsevärd tjocklek,

och istäcket kommer jämväl i vanliga fall att täckas af snö. Istäcket

fäster gifvetvis vid de lutande stränderna och lär därför icke följa med

de jämförelsevis hastiga växlingarna i vattenståndet. Vid höjning af

v. y. torde sålunda vattnet ofta komma att stiga upp öfver isen, frysa

och" öka isens tjocklek i sådan grad, att fara för bottenfrysning åtminstone

i de grundare delarna af bassängen uppstår. Genom ständiga

växlingar i vattenståndet måste den vid stränderna fastfrusna isens rörelse

jämväl menligt inverka på vallar, intag in. m. Häremot kan anmärkas,

att man icke får låta istäcket fästa vid stränderna, och att, om

detsamma hålles flytande, den påpekade olägenheten är undanröjd. Men

det torde vara förenadt med betydande svårigheter att åstadkomma detta

i synnerhet på ifrågavarande plats, där tillgång på arbetskraft icke

genast står till buds. I allt fall fordrar en dylik skötsel ganska stora

utgifter, hvilka böra tagas med i räkningen, då det gäller att bedöma

anläggningens driftkostnader, och det är ändock icke uteslutet, att under

svåra klimatiska förhållanden afbrott i driften kan uppstå.

I betraktande däraf att speciell erfarenhet saknas om dylika öppna

fördelningsbassängers förhållande på så nordliga platser som den ifrågavarande

har vattenfallsstyrelsen inskränkt sig till att endast framhålla

den risken. Det bör tilläggas, att styrelsen obetingadt skulle hafva

föreslagit en mera betryggande anordning, därest en sådan för rimliga

kostnader stått att erhålla.

En annan anmärkning, som är af största betydelse, gäller den af

vattenbyggnadsbyrån angifna för kraftverket tillgängliga medelvattenmängden

af 50 sm", motsvarande efter reglering en medelafrinning från

Torne träsk af 51 sink

För kontrollering af vattenbyggnadsbyråns uppgifter af vattenstånd

och aftunning hafva af vattenfallsstyrelsen och hydrografiska byrån under

innevarande år gjorts följande mätningar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Vid Tarrakoski.

V. Y. i Torne träsk

Framrinnande

Datum.

enl. Gen.-stabens 0-pl.

vattenmängd.

75 1909

340,69

12,0 mVsek.

s7« »

341,42

79,2 »

21/

/ 6 »

341,45

88.2 »

22 /

/ 6 »

341,48

93g

23 ''

/ 6 »

341,53

101,6

16 /

/ 7 »

342,05

197,0

Med stöd häraf har uppgjorts afrinningsdiagram PL 17, hvilket i

stort sedt visar god öfverensstämmelse med det af vattenbyggnadsbyrån

uppgjorda diagrammet; dock bör i detta sammanhang anmärkas, att den

vid I ornehamn uppsatta vattenståndsskalan vid af hydrografiska byrån

företagen inspektion befanns lossad af isen, hvarför äfven O-punkten,

som af vattenbyggnadsbyrån uppgifves ligga på höjden 341,60 in., af

hydrografiska byrån befanns ligga på höjden 341,53. En ny skala är

emellertid nu uppsatt af hydrografiska byrån.

De beräknade resultaten blifva naturligtvis mindre säkra, om de

till grund för beräkningarna liggande vattenståndsobservationerna äro

osäkra.

Osäkerhet i vattenståndsobservationerna har kunnat uppkomma hufvudsakligen

af följande tvenne orsaker, nämligen dels om skalan rubbats,

dels om vattenstånden vid Torne träsks utlopp under vintern blifvit

uppdämda af is, hvarigenom beräkningarna af den afrinnande vattenmängden

komma att visa större afrinning än den, som i verkligheten

ägt rum. Osäkerhet af denna sistnämnda anledning är synnerligen vanlig

i de norrländska vattendragen.

För att kunna belysa denna fråga har på begäran hydrografiska

byrån enligt bifogade utlåtande bilaga n:r 5 utfört en serie jämförelser

mellan vattenståndsobservationerna vid Tornehamn och den nedanför

belägna Jukkasjärvi. De slutsatser, till hvilka hydrografiska byrån kommer,

äro följande.

På grund af att skalan vid Tornehamn var olämpligt placerad och

flera gånger lossnat, måste en viss osäkerhet anses vidlåda de särskilda

observationerna, men ansåg byrån att i stort sedt någon afsevärdare

rubbning af skalan icke ägt rum. Beträffande isdämning anser hydrografiska

byrån, att en jämförelse mellan observationerna vid Tornehamn

och Jukkasjärvi gifver vid handen, att vissa år en dylik ägt rum, men

att det är omöjligt att afgöra, huru stor densamma varit, hvarför någon

korrektion härför med stöd af de gjorda observationerna icke kunnat

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

47

utföras. Hydrografiska byrån anser emellertid, att de häraf uppkomna

osäkerheterna icke spela någon afsevärdare roll för beräkningarna af

vattenmängderna efter en reglering af Torne träsk, ehuru afvikelserna

icke äro betydelselösa, då det gäller att vid enstaka tillfällen beräkna

lågvattenmängden.

Härtill må ytterligare tilläggas, att ehuru de gjorda beräkningarna

för tiden efter 1903 äro grundade på direkta vattenståndsobservationer

i Tornekamn, så hafva likväl beräkningarna för den mest kritiska vattenfattiga

perioden 1901-—1902 måst grundas på vattenståndsobservationer

i Jukkasjärvi samt däraf härledda värden på vattenstånden i Torne träsk.

Dylika härledda vattenstånd kunna emellertid icke göra anspråk på att

vara exakta, och är det därför osäkert, huruvida det beräknade värdet

51 mVsek. på den kontinuerliga tappningen efter reglering verkligen

erhålles under excep. vattenfattiga perioder.

Ehuru det sålunda icke finnes skäl att anmärka mot de af vattenbyggnadsbyrån

använda beräkningsmetoderna, är det emellertid af det

tillgängliga observationsmaterialets beskaffenhet tydligt, att äfven om

den beräknade medelafrinningen 51 kbm. sek. efter regleringen sannolikt

kan påräknas vara ständigt disponibel, man emellertid bör vara beredd

på, att detta värde under ogynnsamma år kan komma att underskridas.

Denna osäkerhet skulle icke vara af någon större betydelse, om

icke kraftverkets effekt beräknats under förutsättning, att af de 51 sm3

endast 1 sm3 kommer att bortgå genom läckning i dammar, luckor ''och

kanaler m. in., och att af de återstående 50 sm3 intet får utsläppas annat

än genom turbinerna, utan hvarje droppe förvandlas i kraft. Men genom

de långa dammarna med sina utskof och luckor och genom tilloppskanalens

begränsningsvall och isutskof m. m. torde sammanlagda läckningen

sannolikt icke kunna hållas inom det angifna måttet, 1 sm3,

äfven om den måhända icke med någon större kvantitet lär öfverskrida

samma mått.

Sedd tillsammans med den ofvan antydda osäkerheten i vattenståndsobservationer

är denna omständighet af en viss betydelse, särskildt

som redan ett af åren, nämligen 1902, enligt vattenbyggnadsbyråns utlåtande

visat tillgång till en medelafrinning af endast 50,.-. sm3.

Härtill kommer, att vid den 4—5 september 1908 hållen laga syn

kronoombudet gjorde följande yrkande:

»att dammluckorna skötas sa, att det öfverflödsvatten, som kan påräknas

under antagande af en drifvattenmängd af 50 kbm. i sek. i medeltal,

d. v. s. vanligen en vattenmängd af minst 150 kbm. i sek. utöfver

drifvattnet, utsläppes under 2 veckor vid midsommartiden enligt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

årligt närmare meddelande från kronolänsmannen i Pajala angående tidpunkten,

hvilken beräknas så, att detta flöde förenas med Muonio älfs

flöde; dock icke ifall abnormt ringa nederbörd fallit under föregående

12 månader, i hvilken händelse rapport från damm vakten insändes före

15 maj till länsstyrelsen därom, att blott en mindre mängd öfverflödsvatten

än 150 kbm. i sek. synes finnas disponibel för ängsbevattning

under året ifråga, hvarvid länsstyrelsen äger afgöra huru mycket vatten,

som detta ovanligt torra år skall utsläppas.»

Detta yrkande afsåg att bibehålla den nyttiga öfversilning af strandängarna

vid Torne älf, Tärendö älf och den nedanför sistnämnda älfs

inflöde belägna delen af Kalix älf, hvilken nu äger rum vid vårflödena.

Stadgas en dylik bestämmelse såsom villkor för anläggningens utförande,

ökas osäkerheten beträffande den beräknade medelafrinningen högst betydligt.

Till midsommartiden blir nämligen det tillämnade magasinet i

Torne träsk i regel aldrig fylldt. Man måste sålunda på förhand söka

bedöma, huruvida den flod, som just påbörjats, blir af den beskaffenhet,

att den kan lämna tillgång till den begärda utsläppningen för strandängarnas

räkning. Misstager man sig, kan det hända, att man det året

ej får magasinet fullt, till följd hvaraf magasinet nästa vår är sänkt

under sin nedre normala gräns. År det då torrår, kommer man tydligtvis

på en svårbotlig balans.

På grund af det sålunda anförda vill vattenfallsstyrelsen såsom

sin. mening uttala, att man icke bör beräkna kraftverkets ständigt tillgängliga

effekt efter en medelvattenmängd vid turbinerna af 50 sm3,

utan att denna siffra för trygghets skull bör minskas med åtminstone

5 procent.

Vidare anser sig styrelsen böra påpeka, att styrelsen icke kunnat

komma till en så låg vattenförbrukning för järnvägsdriftens behof som

den i föregående förslag angifna eller i medeltal 29 sm3. Med ledning

af de belastningsdiagram, hvilka af byrån för elektrisk drift ställts till

förfogande, och med stöd af erhållna garantisiffror beträffande turbinernas

verkningsgrad samt med hänsyn därtill att verkningsgraden efter någon

tid minskas anser styrelsen, att för järnvägsdriften vid eu årlig malmtrafik

af 3,850,000 ton borde reserveras en medelvattenmängd per år af

åtminstone 40 sm3.

Under sådana förhållanden skulle endast ett jämförelsevis ringa

kraftbelopp återstå till uthyrning. Med hänsyn härtill och till en möjlig

framtida ökning af kraftbehofvet för järnvägsdrift måste enligt vattenfallsstyrelsens

mening tagas i öfvervägande, huruvida icke ett vid Vakkokoski

förlagdt kraftverk borde i sin helhet reserveras för järnvägs
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Rungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 119.

driftens räkning åtminstone intill dess erfarenhet vinnes om möjlighet

att för industriella behof afyttra Överskjutande kraft.

Med hänvisning till föregående öfverläggningen angående lämpligheten

af att anlägga ett kraftverk vid Porjus, från hvilket kraft jämväl

skulle lämnas till järnvägsdrift, får styrelsen till sist meddela, att styrelsen

har för afsikt att till Konungen inlämna förslag till ett dylikt

kraftverk.

Stockholm den 1 december 1909.

F. VILH. HANSEN.

C. J. Magnell.

Aug. Herlenius.

■edrik Jonson.

Erik Frisell.

E. Hagelin.

Bilaga n:r 2.

Beskrifning af kraftanläggning vid Vakkokoski.

Kraftanläggningen utgöres af regleringsdamm vid Tarrakoskis öfre

forsnacke, kanalintag, tilloppskanal, som i sin nedre del utvidgar sig

till en fördelningsbassäng, kraftstation med ställverksbyggnad samt afloppskanal.

Regleringsdamm vid Tarrakoski (Pl. 2—4).

Regleringsdammen har föreslagits förlagd vid utloppet af Torne

träsk, där berggrund finnes.

Dammen utgöres dels af ett luckparti för aftappningens reglering,

hvilket luckparti består af 10 st. luckor om sammanlagdt 20 m. fri

bredd, med tröskeln på höjden 338,7, dels en öfverfallsdamm om 53,i

Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 119.

fri bredd, med tröskeln på höjden 345,6, dels närmast luckpartiet och

på ömse sidor om detsamma två 5,o m. breda isutskof, med tröskeln på

höjden 343,i in., hvilka sistnämnda utskof kunna afstängas med sättär.

På ömse sidor af ofvannämnda luckutskof fortsattes dammen af jorddammar

med betongkärna.

Luckpartiets fria area är föreslagen till 62 m3, i stället för vid

häradssynen ifrågasatta 48,0 m3, hvilken ökning är föreslagen för att

erhålla trygghet för att högvattenmängden 340 m3 per sek. skall kunna

afbördas vid Torne träsks reglerade högvattenstånd 345,6 m.

Luckorna äro vridbara kring en vertikal axel och manövreras från

ett ofvanför dammen beläget trähus. Med denna konstruktion minskas

i största möjliga grad faran för luckornas fastfrysning och kunna luckorna

lätt manövreras antingen för hand eller eventuelt medelst elektriska

motorer. Framför luckorna äro falsar för sättär anordnade så att luckorna

vid behof lätt kunna repareras och inspekteras.

Spärrdammarna på ömse sidor om luckutskofvet utgöras af jorddammar,

som för större täthets skull hafva eu kärna af armerad betong

samt framför denna ett lager af ältad lera eller jord.

Öfverfallsdammen utgöres af en armerad betongdam enligt ))Ambursen»

typ.

Dammen vid Vakkokoski (Pl. 5—8).

Dammen vid Vakkokoski utgöres af ett luckparti med 7 st. luckor

med sammanlagdt 35 m. fri bredd och med tröskeln på höjden 339,0.

Dessutom finnes närmast kanalintaget ett 5,o m. bredt isutskof med

tröskeln på höjden 341,0 jämte ränna för utspolning af is m. m. På

södra sidan af luckutskofvet fortsättes dammen af en jorddamm, som

är grundad på pinnmo. Mellan luckutskofvet och kanalintaget utgöres

dammen af en betongdamm med bakfyllning af jord.

Dammkroppen under luckan har konstruerats som eu ihålig damm

delvis med fyllning af sten. Inspektionsgång och dräneringsrör hafva

anordnats i dammen, hvarigenom erhålles en betryggande konstruktion,

ehuru dammen måste grundläggas på pinnmo.

Jorddammen söder om luckutskofvet har föreslagits med betongkärna

jämte puddladt tätningsskift framför densamma, och har dammkrönet,

för att dammens inre del nedanför vattenytan skall med säkerhet

vara frostfri, förlagts 2,0 m. öfver don uppdämda vattenytan.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

51

Kanalintaget (Pl. 9).

Kanalintaget utgöres af 3 st. öppningar om hvardera 9,o in. fri

bredd, med tröskeln på höjden 337,5 in. Sammanlagda fria arean vid

lågvatten (342,0 in.) är 121 nr. öppningarna kunna afstängas genom

hvar sin afstängningslucka af Stoney’s typ.

Tilloppskanalen (Pl. 10).

Tilloppskanalen, som är c:a 1,600 in. lång, är på den c:a 900 in.

långa, längst uppströms belägna delen, förlagd i öppen skärning, under

det att den nedre delen, som närmast kraftstationen utvidgas till en

fördelningsbassäng, på högra sidan begränsas af jord dammar.

Tilloppskanalen har vid lågvattenstånd 342,0 in. en fri area af

115 m2 räknadt under ett 1,0 in. tjockt istäcke. Denna kanalsektion

motsvarar en medelhastighet af c:a 1,0 in. enligt det af Byrån för elektrisk

drift uppgjorda belastningsdiagrammet, om hänsyn tages till den

reglerande inverkan af den c:a 160,000 in2 stora fördelningsbassängen

närmast kraftstationen. Kanalen är stensatt till 1,5 m:s djup under

1. v. y. och 0,5 m. höjd öfver h. v. y.

Jorddammarna hafva föreslagits af samma typ som öfver Vakkokoski

och äro sålunda försedda med betongkärna samt puddladt tätningsskikt

framför densamma. Krönet är förlagdt 2,0 m. öfver den

uppdämda vattenytan.

Kraftstationen (Pl. 11—15).

Kraftstationen, som består af en maskinsal och en med denna

sammanbyggd ställverksbyggnad, är förlagd på berggrund och har turbinerna

uppställda i öppna turbinkammare af armerad betong. Kraftstationen

inrymmer sju st. enheter om maximalt 5,400 turbinhästkrafter,

hvaraf sex till en början ifrågasatts skola installeras.

Af de vid full utbyggnad installerade sju turbinerna äro fyra afsedda

att direkt kopplas till enfasgeneratorer för järnvägsdrift och två

till trefasgeneratorer; den sjunde turbinen är afsedd att på gemensam

axel kopplas till en enfas- och eu trefasgenerator i reserv. Turbinerna

skola kunna utveckla full effekt vid en omloppshastighet af 180 hv. pr

s. 52 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

52

min. vid en minsta effektiv fallhöjd af 16,65 m. Normal fallhöjd c:a

19,4 m. vid 50 rrfVsek. tappning.

I ställverksbyggnaden inrymmas ställverk, instrumentering, transformatorer

m. m.

Bilaga n:r 3.

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Vakkokoski.

Alt. I: (Tilloppskanalens invallning med betongkärna).

a) Regleringsdamm vid Tarra
-

koski ..................................

675,000: —

Provisoriska byggnader ......

25,000: —

Dammvaktarebostad...............

10,000: —

Administration, oförutsedda

utgifter c: a 15 %..............

110,000:— 820,000: —

b) Dammbyggnader vid Vak-

ko koski ................................

695,000: —

Kanalintag ..............................

550,000: —

Tilloppskanal...........................

1,930,000: —

Kraftstation .............................

1,240,000: —

Ställverksbyggnad..................

350,000: —

Afloppskanal .........................

195,000: — 4.9fio.OOO: —

c) Husbyggnader, permanenta

180,000: —

» provisoriska

130,000: —

Provisorisk kraftstation ......

150,000: — 460.000: —

d) Planeringar och skadeersätt-

ningar .................................

100.000:— 100,000: —

e) Administration, oförutsedt

c:a 15 % .............................

830,000: — 830,000: —

7,170,000: —

f) Turbiner 7 st. med regula-

torer ...................................

400,000: —

Uppsättning och diverse......

60,000: — 460,000: —

460,000: —

Summa kr.

7,630,000: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

r>3

Om endast 6 st. turbiner till en början installeras minskas byggnadskostnaderna

vid första byggnadsstadiet till c:a 7,564,000 kronor.

Undertecknade hafva granskat hithörande specialförslag och gilla de

däri använda enhetspriserna.

Stockholm den 20 november 1909.

G, MALM. AXEL GRANHOLM.

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Vakkokoski.

675,000

25.000

10.000

110,000:

820,000:

Alt. II: (Tilloppskanalens in vallning utan betongkärna)

a) Regleringsdamm vid Tarra
koski

....................................

Provisoriska byggnader ......

Dammvaktarebostad...............

Administration, oförutsedda

utgifter c:a 15 %...............

b) Dammbyggnader vid Vak
kokoski

.................................

Kanalintag ...........................

Tilloppskanal..........................

Kraftstation ............................

Ställ verk sbyggnad.................

Afloppskanal .........................

c) Husbyggnader, permanenta

» provisoriska

Provisorisk kraftstation

d) Planeringar och skadeersätt
ningar

....................................

e) Administration, oförutsedt

c:a 15 % ..............................

f) Turbiner 7 st. med regula
torer

.......................................

Uppsättning och diverse......

695,000

—

550,000

—

1,585,000

—

1,240,000

—

350,000

—

195,000

—

180,000

—

130,000

—

150,000

—

100,000 :—

775,000: —-

400,000: —

60,000: —

4,615,000: —

460,000: —

100,000: —

775,000: —

460,000:

6,770,000: —

460,000:

Summa kr. 7,230,000:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga B.

Till KONUNGEN.

I nådigt bref den 7 november 1908 har Eders Kung!. Maj:t anbefallt

vattenfallsstyrelsen att verkställa utredning beträffande möjligheten

att för industriellt behof tillgodogöra något eller några af de staten till
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

höriga vattenfallen inom Torne, Kalix och Lule älfvars vattensystem

samt att därvid äfven taga hänsyn till statens behof af elektrisk kraft

för järnvägsdrift, i hvilket afseende styrelsen hade att samråda med

kungl. järnvägsstyrelsen. Med anledning häraf lät styrelsen redan

under år 1908 företaga förberedande undersökningar vid Porjusfallen

och Harsprånget i Stora Lule älf och har sedermera under innevarande

år utfört undersökningar såväl vid Porjusfallen som vid Edefors och

andra delar af Lule älf.

Sedan Eders Kungl. Maj:t i nådigt bref den 23 april 1909 uppdragit

åt vattenfallsstyrelsen att i samråd med järnvägsstyrelsen efter

ytterligare terrängundersökningar verkställa fullständig utredning rörande

anläggning af elektriskt kraftverk vid Vakkokoski, hvartill järnvägsstyrelsen

under år 1908 låtit af enskild ingenjörsfirma utarbeta förslag,

har vattenfallsstyrelsen jämväl under förflutna sommar låtit verkställa

dylika undersökningar samt har med stöd af dessa enligt af järnvägsstyrelsen

lämnadt program för den maskinella utrustningen utarbetat ett

revideradt förslag till kraftverk vid Vakkokoski, hvilket den 1 innevarande

månad öfverlänmats till järnvägsstyrelsen och i afskrift finnes

bifogadt denna underdåniga skrifvelse.

Då de industriella kraftbehofven inom de landsdelar, hvilka i detta

sammanhang kunna komma i fråga, förnämligast finnas och sannolikt

äfven komma att uppstå vid och intill de stora malmfälten, har styrelsens

uppmärksamhet vid fullgörandet af det förstnämnda uppdraget i

främsta rummet varit riktad på de vattenfall, som ligga på rimligt afstånd

från dessa platser, hvar] ände hänsyn jämväl tagits till användbarheten

för elektrisk järnvägsdrift. Styrelsen har ur dessa synpunkter

funnit de strax nedanför Stora Lulevattens utlopp i Stora Lule älf belägna

Porjusfallen vara de, som närmast borde komma i fråga, och detta så

mycket mer som de så att säga utgöra nyckeln till Lule älf, där staten

äger högst betydande vattenfall.

Vattenfallsstyrelsen har därför verkställt en närmare utredning rörande

anläggning af ett kraftverk vid Porjus ooh får härmed i underdånighet

aflämna förslag till ett dylikt kraftverk. Styrelsen har ansett

sig böra redan nu inkomma med detta förslag af det skäl, att järnvägsstyrelsen

lär inlämna underdånig hemställan om anläggning af kraftverk

vid Vakkokoski, och att vattenfallsstyrelsen af flera skäl, för hvilka

nedan närmare skall redogöras, finner Porjusfallen vara i främsta rummet

lämpliga till bebyggande.

Stora Lule älf har sitt utlopp från Stora Lulevatten vid Luleluspe

genom en c:a 8,5 in. hög och c:a 3,5 km. lång forssträcka, nedanför hvilken

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

det närmare 5 km. långa Stora Porjusselet är beläget. Nedanför Stora

Porjusselet bildar älfven de s. k. Porjusfallen, som på en längd af c:a 3

km. hafva eu sammanlagd fallhöjd af c:a 50 m. Porjusfallen bestå af

fyra genom mindre spakvatten åtskilda forsar och fall, af hvilka det

största, det s. k. Ruoutekårtje, har ett c:a 16 m. högt stup. I detta

sammanhang må anmärkas, att i vattenfallskommitténs förteckning öfver

staten tillhöriga vattenfall uppgifves Porjusfallens totala fallhöjd till

endast 20,2 m., hvilken felaktiga siffra torde förklaras däraf, att blott

en del af fallen medräknats.

Nedanför Porjusfallen finnes ett mindre spakvatten, det s. k. Lilla

Porjusselet, hvarefter älfven på en c:a 7 km. lång sträcka bildar en del

forsar med en sammanlagd fallhöjd af c:a 30 in. Dessa forsar äro icke

upptagna i vattenfallskommitténs förteckning. Därefter vidtager det

ryktbara Harsprånget med eu sammanlagd fallhöjd af c:a 74 m. på en

sträcka af c:a 2 km.

Nedanför Harsprånget finnes såsom af vidfogade profil pl. 11 framgår

flera forsar och fäll, af hvilka de mest betydande äro de staten

tillhöriga Liggafallet (c:a 15 m.), Porsiforsen (c:a 25 m.) och Edeforsen

(c:a 22 m.).

Lule älfs nederbördsområde vid Luleluspe är c:a 9,600 kvkm. Sjöarealen

utgör c:a 890 kvkm., hvaraf Stora Lulevatten har en area af c:a

166 kvkm. Bland de ofvanför denna sjö belägna sjöarna märkas bl. a.:

Virijaure med c:a 109 kvkm., Satisjaure med c:a 50 kvkm. samt de

sinsemellan i ungefär samma nivå liggande sjöarna Suorvajaure, Vuoksajaure,

Alemusjaure och Luoktanjarkajaure med sammanlagdt c:a 98

kvkm.* yta.

Lule älfs totala fallhöjd mellan Stora Lulevatten och hafvet uppgår

till c:a 360 in., som vid lågvatten motsvarar c:a 145,000 naturhästkrafter.

Med ledning af vattenfallskommitténs uppgifter beräknas den sammanlagda

vattenkraft, som staten obestridt anses äga på samma del af

vattendraget, vid lågvatten till c:a 70,000 turbinhästkrafter och efter reglering

af motsvarande sjöar i Stora Lule älf till ej mindre än c:a 300,000

turbinhästkrafter.

Planen afser fullt genomförd att såväl utnyttja vattenkraften i Porjusfallen

som äfven att efter utförandet af erforderliga regleringsdammar

vid utloppen af Stora Lulevatten, Satisjaure och Virijaure och

eventuellt äfven andra sjöar utföra en fullständig reglering af vattendraget.

Det föreliggande förslaget omfattar emellertid endast utförandet

af en kraftanläggning vid Porjus, men ingen reglering, hvilken först

framdeles i mån af behof är afsedd att komma till utförande.

Bih. till jRiksä. Prof. 1910. 1 Sam!. 1 Afl. 87 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

För bestämmande af den vid Porjus i Stora Lule älf tillgängliga

vattenmängden bär vattenfallsstyrelsen dels själf låtit utföra en del

vattenmängdsmätningar och vattenståndsobservationer, dels anmodat hydrografiska

byrån afgifva yttrande i frågan. I det yttrande, som sålunda

aflämnats till styrelsen, och hvilket i afskrift återfinnes såsom

bilaga n:r 6, uppgifves lägsta vattenföringen vid Porjus i älf vens oreglerade

tillstånd under ett normalt år till 40 m3/sek. Den lägsta vattenföringen

under ett exceptionellt vattenfattigt år torde — säger byrån —

icke "understiga 25 m3/''sek. Byrån uppgifver vidare, att under ett normalt

år en vattenmängd af 100 nfiVsek. kan påräknas under åtminstone

7 månader af året och under ett vattenfattigt c:a 6 månader,

samt att den totala medelafrinningen under det i detta hänseende

vattenfattigaste året af perioden 1901—08 uppgick till c:a 180 mVsek.

För att styrka dessa siffror, hvilka såsom härledda ur ett ganska

fattigt observationsmaterial icke utan vidare kunna anses såsom exakta,

må anställas eu jämförelse med närliggande flodsystem.

Torne älf vid Vakkokoski har en lågvattenföring af 12 m3/sek.

under normala år och c:a 9 m3/sek. under exceptionellt torra år, motsvarande

en afrinning af 3,4 resp. 2,5 sek. liter per kvkm. nederbördsområde.

Den totala medelafrinningen pr år torde under observationstiden

1901—1908 varit lägst 50,5 nvVsek., motsvarande en afrinning af

14,2 sek. liter pr kvkm. nederbördsområde.

Skellefte älf har en normal lågvattenföring, motsvarande c:a 3,5

sek. liter och en exceptionell lågvattenföring, motsvarande c:a 2,5 sek. liter

pr kvkm. nederbördsområde. Under året 1908—1909, som var ovanligt

vattenfattigt för detta vattendrag, och för hvilket år observationer föreligga,

var vid utloppet ur Storafvan den totala medelafrinningen pr år

c:a 12,1 sek. liter pr kvkm. nederbördsområde. Skellefteälfvens öfre del

torde emellertid vara relativt mindre vattenförande än såväl Lule älf

ofvanför Porjus som Torne älf ofvanför Vakkokoski, enär det förstnämndas

nederbördsområde hufvudsakligen ligger inom skogsområdet

och lågfjällsområdet, under det de sistnämnda jämväl omfatta stora högfjällsområden,

där nederbörden är större.

Om man för Lule älf vid Porjus räknar med eu normal resp. exceptionell

lågvattenföring pr kvkm. nederbördsområde af 3,4 resp. 2,5 sekliter,

skulle lågvattenföringen blifva normalt c:a 32 och minimalt c:a

24 m:i/sek. En medelafrinning af 12,1 resp. 14,2 sek. liter pr kvkm.

nederbördsområde motsvarar en medelvattenföring pr år af c:a 115 resp.

135 m3/sek.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o HD.

Enligt observationer under året 1908—1909 var lågvattenföringen

c:a 30 m3 sek. och mer än 50 m3/sek. afrnnno under c:a 7 månader.

Häraf torde framgå, att man måste anses vara på den säkra sidan

af saken, om man till grund för beräkning af kraftverkets effekt

lägger en lågvattenmängd af 24 m3/sek., i synnerhet som medels en

lätt åstadkommen reglering af exempelvis sjön Satisjaure denna siffra

kan högst betydligt öfverskridas.

Högvattenmängden vid Porjus uppskattas enligt afrinningsdiagram,

uppgjordt med stöd af direkta mätningar, till c:a 1,300 nvVsek.

Genom en fullständig reglering af Stora Lule älf ofvanför Porjus

skulle, om tillräckliga regleringsmagasin kunde åstadkommas, lågvattenmängden

enligt det föregående kunna ökas till c:a 115 å 135, eventuellt

180 m:i/sek.

De regleringsmagasin, som erfordras för regleringen, kunna nu direkt

beräknas endast för året 1908—1909, för livilket observationer

föreligga. Enligt dessa skulle för en reglering till 135 in" sek. erfordras

ett magasin af endast c:a 1,400,000,000 m", men torde otvifvelaktigt

större magasin erfordras under mera vattenfattiga år.

De regleringsmagasin, som för olika grad af reglering erfordras pr

kvkm. nederbördsområde, uppgifvas för Torne älf sålunda:

Tappning per kvkm. nederbördsområde.

5,2 sek. liter.......

7,8 )) ........

10,4 » ........

12,1 » ........

13,o » .......

15,6 » ........

Erforderliga magasin per kvkm.

nederbördsområde.

......... 50,000 m"

........ 106,000 »

......... 161,000 )>

......... 198,000 )»

......... 217,000 »

......... 291,000 »

I Skellefte älf vid Storafvans utlopp uppgifves, att för en aftappning,

motsvarande 12,i sek. liter per kvkm. nederbördsområde, erfordras

ett magasin af c:a 180,000 m3 per kvkm. nederbördsområde eller något

mindre än ofvan angifna värde för Torne älf.

Sjöarealen ofvanför Torne träsks utlopp är c:a 11,7 % af nederbördsområdet,

om regleringsmagasinets yta medräknas, men endast 2,4 %

oberäknadt denna yta. Sjöarealen ofvanför Stora Lulevattens utlopp är c:a

9,2 %, om det ifrågasatta regleringsmagasinets yta medräknas, och c:a

4,8 % af nederbördsområdet, om arealen frånräknas för sjöarna Stora Lulevatten,

Satisjaure, Virijaure, Suorvajaure m. fl., hvilka sjöar eventuellt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl, Maj.is Nåd. Proposition No 119.

skulle regleras. På grund af befintliga naturliga sjösystem torde sålunda

Stora Lule älf vid Porjus för reglering behöfva något mindre regleringsmagasin

än Torneälfven vid Vakkokoski.

Pa grund häraf torde det för den preliminära uppskattning, som

här afses, vara berättigadt att för reglering af Luleälfven vid Porjus

räkna med proportionsvis samma regleringsmagasin som för Torne älf

vid Vakkokoski.

_ Enligt denna förutsättning skulle för reglering af St. Lule älf vid

Porjus erfordras följande magasin.

Tappning m3/sek. Magasin in3.

Fullständiga undersökningar för regleringsdammar hafva ännu icke

utförts, men hafva dylika undersökningar påbörjats för Stora Lulevattens

utlopp, Luleluspe. R idare har okulärbesiktning utförts för dammlägen

vid sjöarna Satisjaure, Virijaure och Suorvajaure. Af dessa undersökningar

framgår, att för en fullständig reglering erfordras att såväl St.

Lulevatten som äfven andra sjöar regleras. Genom reglering af de besiktigade

sjöarna skulle enligt uppskattning kunna erhållas ett magasin

af c:a 2,000,000,000 nr’, motsvarande en reglerad afrinning af c:a 125

nrt sek. En reglerad tappning vid Porjus af 45 å 50 mhsek. skulle

vidare enligt samma uppskattning lämpligast kunna erhållas genom reglering

af sjön Satisjaure, som erbjuder ett af naturen gynnsamt dammläge

med berggrund. Kostnaden för fullständig reglering uppskattas

öfverslagsvis till c:a 5,000,000 kronor och för reglering af Satisjaure till

c:a 600,000 kronor. Innan regleringen kan utföras eller kostnaderna

definitivt angilvas, måste naturligtvis fullständiga undersökningar utföras,

men då den nu föreslagna kraftverks anläggningen kan utföras

utan reglering på sådant sätt, att kraftverket framdeles kan enhetligt

utvidgas i män af behof och i den omfattning, som då bestämmes, kan

regleringsfrågan f. n. utan olägenhet lämnas fullt öppen.

Anläggningens öfre vattenyta bestämmes af den uppdämda vattenytan

i Stora Porjusselet, hvilken för att undvika den fara för iskräppning,

50

75

100

115

125

135

150

c: a 480,000,000

» 1,020,000,000

» 1,540,000,000

» 1,880,000,000

» 2,080,000,000

» 2,320,000,000

» 2,800,000,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

G1

som skulle uppkomma, om ett outnyttjadt fall funnes mellan Stora Lulevatten

och Störa Porjusselet, lämpligen bör med afdrag af nödiga fallförluster

uppdämmas ungefär i jämnhöjd med Stora Lule vattens reglerade

lågvattenyta. Därvid har ifrågasatts, antingen att dammen vid Porjus

gjordes så hög, att den äfven tjänstgjorde som regleringsdamm för Stora

Lulevatten eller ock, att dammen vid Porjus gjordes lägre, hvarvid en

särskild regleringsdamm måste anordnas vid Luleluspe. Efter jämförande

beräkningar har ansetts, att det sistnämnda är mest fördelaktigt. I

öfverensstämmelse härmed har föreslagits, att St. Porjusselets lågvattenyta

skulle normalt uppdämmas till höjden 344,25 m. Vid högvatten kan

vattenytan stiga till höjden 346,0 m.

Dessa liksom alla i det följande anförda afvägningshöjder hafva

hänförts till ett jämförelseplan, beläget på höjden 300,o in. under en vid

den föreslagna afloppstunnelns mynning i älfven anbragt fixpunkt.

Den öfre vattenytan varierar vid olika tappning, hvilken variation

på grund af Stora Porjusselets storlek efter uppdämningen endast är ett

fåtal cm. och om hela lågvattenföringen skulle magasineras ett helt

dygn blefve c:a 0,45 in. Variationen har emellertid, för att man må

vara på den säkra sidan, i det följande uppskattats till högst 0,5 m.,

motsvarande en medellågvattenyta i Stora Porjusselet af

344,25 + 343,75

9

= 344,0 m.

Anläggningens nedre vattenyta vid Lilla Porjusselet varierar likaledes

efter tappningens storlek, och är vattenståndet, som vid lågvatten

är c:a 287,0 m., vid en tappning af 100 m3 sek. c:a 287,80 och vid en

tappning af 200 m3/''sek. c:a 288,60. Denna sistnämnda tappning torde

vara den största, som kan ifrågasättas för kraftuttagning äfven vid full

utbyggnad. Vid högvatten är vattenståndet i Lilla Porjusselet c:a

291,0 m.

Bruttofallhöjden är sålunda vid lågvatten = 57,oo in., vid en vattenförbrukning

af 100 resp. 200 m3/sek. — 56,20 resp. 55,40 m. och vid

högvatten 55,0 m.

Nettofallhöjden beräknas enligt de föreslagna anordningarna vid c:a

100 resp. c:a 200 m3/sek. vattenförbrukning till 52,90 m. resp. 52,10 m.

och vid högvatten till c:a 51,54 in.

Vid variabel tappning, när turbinerna hastigt belastas med en större

kraftmängd, kommer på grund af de relativt långa tillopps- och aflloppstunnlarna

''en kortare tid att åtgå för att i motsvarande grad accelerera

hastigheten i tunnlarna. För att därvid undvika, att momentana fall
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

förluster skulle uppkomma af sådan storlek, att en tillfredsställande reglering

af turbinerna förhindrades, bar vid turbinernas intag en mindre fördelningsbassäng

anordnats och vid afioppet från turbinerna vid afloppstunnelns

öfre ända ett mindre i berget utsprängdt fördelningsgalleri.

Enligt uppgift af järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift skulle den

plötsliga ökningen i turbinernas belastning kunna uppgå till ej mindre

än 15,000 turbinbästkrafter. Ehuru vattenfallsstyrelsen för sin del betraktar

detta såsom ett synnerligen högt värde, hvilket endast i undantagsfall

torde motsvaras af verkliga förhållandet, har hänsyn därtill likväl tagits

vid dimensionering af ofvannämnda fördelningsbassäng och galleri. Med

de föreslagna anordningarna uppstår en ytterligare fallförlust, som i

ogynnsammaste fall successivt under 1 å 2 minuter kan uppgå till sammanlagdt

högst c:a 3,2 m., hvarför fallhöjden vid högvatten undantagsvis

skulle kunna nedgå ända till 48,3 in. Medelfallhöjden vid lågvatten

och vid en belastning, som växlar mellan 0—50,000 turbinhästkrafter,

varierar mellan 57,25 och 52,65 m. med medeltal 54,95 m., om plötsliga

belastningsvariationer undvikas. Skulle plötsliga belastningsvariationer

af 15,000 hästkrafter förekomma, varierar nettofallhöjden vid lågvatten

mellan 57,25 och 49,45 in. med medeltal 53,35 m.

För järnvägsdrift torde enligt af byrån för elektrisk drift förslagsvis

uppgjorda belastningsdiagram vid en malmtransport af 3,850,000

ton jämte erforderliga persontåg erfordras en medeleffekt af c:a 10,600

turbinhästkrafter, räknadt som medeltal under 18,5 timmar per dygn, då

max. 12 malmtåg och 2 persontåg i hvardera riktningen framgå. Den för

järnvägsdrift erforderliga maximieffekten har uppgifvits till 23,600 turbinhästkrafter,

hvarföre för järnvägsdrift föreslagits installerade två stycken

enheter om 12,500 turbinhästkrafter + reserv.

Medelvattenförbrukningen per år för järnvägsdrift skulle enligt förutnämnda

af byrån för elektrisk drift gjorda belastningskurvor vid en

malmtransport af 3,850,000 ton blifva c:a 16,5 mVsek. räknadt som

medeltal pr år. Vid beräkningen af denna siffra hafva användts samma

förutsättningar som de, hvilka legat till grund för motsvarande beräkning

för Vakkokoskiverket. Man har sålunda tagit hänsyn till dels den

vattenförbrukning, som erfordras, då under natten eu enhet går i

tomgång för att hålla linien laddad, dels läckvatten genom den ej belastade

turbinen, hvilken antages stå med vatten i turbinkammaren under

natten för att vara fullt driftfärdig på morgonen, dels ock en viss

marginal för den minskning i turbinernas verkningsgrad, som alltid uppstår

efter någon tids drift.

Emellertid kan den erhållna medelvattenförbrukningen under året

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

icke utan vidare användas i detta fall, ty då till en början någon egentlig

reglering af vattendraget icke skulle komma till utförande, kan vatten

icke sparas från den ena årstiden till den andra, utan man måste räkna

med den lägsta vattenmängd, som står till buds under den jämförelsevis

korta tidsperiod, för hvilken en reglering i St. Porjusselet kan åstadkommas.

Denna tidsperiod torde kunna väljas till 7 dagar, d. v. s. man

innehåller vatten under söndagarna och nätterna, då afsättningen af

elektrisk energi är ingen eller jämförelsevis ringa, för att utdela motsvarande

vattenmängd under de 6 söckendagarnas arbetstid.

Från byrån för elektrisk drift har uppgifvits, att under tiden,

då vintertidtabellen tillämpas, det största antal tåg i hvardera riktningen,

som ifrågasatts, skall uppgå till 9 malmtåg per dygn + erforderliga

person- och blandade tåg. Under antagande af att under söndagarna

endast person- och blandad trafik men ingen malmtrafik försiggår,

har med stöd af tidtabeller och belastningsdiagram, som byrån tillhandahållit,

beräknats, att en dylik trafik erfordrar en medelvattenmängd per

vecka af c:a 16,5 mVsek., allt under samma förutsättningar som förut

användts beträffande läckning m. m. Såsom synes blir denna siffra

tillfälligtvis af noggrannt samma storlek som den förut för medelvattenförbrukningen

per år beräknade. Enligt sommartidtabellen, då 12 malmtåg

+ erforderliga person- och blandade tåg ifrågasatts i hvardera riktningen,

har under samma förutsättningar beräknats, att denna trafik

erfordrar en medelvattenmängd per vecka af c:a 18,5 nU/sek.

Enligt uppgift från Grängesbergsbolaget skall det beräknade kraftbehofvet

i Kiruna i början af år 1917 vara omkring 3,200 kw. och i

Gellivare omkring 3,300 kw. eller tillsammans c:a 6,500 kw., allt mätt

på högspänningssidan å förbrukningsorterna i Gellivare och Kiruna.

Dessa kraftbelopp beräknas i Porjus motsvara c:a 10,500 turbinhästkrafter,

hvilket kraftbelopp sålunda skulle kunna tillgodoses genom en enda

turbinenhet om max. 12,500 turbinhästkrafter.

Belastningstiden för malmbolaget uppgifves till 2,300 timmar per

år och beräknas motsvarande vattenförbrukning under liknande förutsättning

beträffande läckning som ofvan antydts i medeltal per år uppgå

till omkring 6 m3/sek. Denna medelvattenmängd lämnar, så länge Stora

Porjusselet enbart står till buds för reglering, den uppgifna maximieffekten

10,500 turbinhästkrafter under 44,7 drifttimmar pr vecka, hvadan

den måste anses vara tillfyllest för att tillgodogöra malmbolagens beräknade

kraftbehof. Det må anmärkas, att denna drifttid pr vecka utgör ett

minimum och att vid alla tillfällen, då exceptionellt lågvatten icke råder,

och i allt fall under sommaren betydligt större effekt står till buds.

opaginerad Kontrollera mot PDF

04

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Den totala vattenförbrukningen för både järnvägsdrift och malmbolagen

skulle följaktligen enligt dessa förutsättningar inclusive blekvatten

genom turbinerna uppgå till 16,5 + 6 = 22,5 m3/sek., om vintertidtabellen

tillämpas, och 24,5 nff/sek., om sommartidtabellen tillämpas.

Såsom häraf framgår skulle vid exceptionellt lågvatten af den förut angifva

lägsta afrinningen 24 m3/sek. för läckning genom dammen med

dess luckor och i tilloppstunneln m. m., endast återstå 1,5 mVsek., om

vintertidtabellen tillämpas, under det att, om sommartidtabellen tilllämpas,

en brist af 0,5 m3/sek. förutom för läckning erforderligt vatten

skulle uppstå. En kvantitet af 1,5 nWsek. är otvifvelaktigt ganska knappt

tilltagen, . men är det gifvetvis ganska lätt att åstadkomma en provisorisk

tätning af luckorna under det antal dagar, då exceptionellt lågvatten

råder. Skulle sommartidtabellen tillämpas under de dagar, då exceptionellt

lågvatten råder, hvilket antagande torde vara mera ogynnsamt

än hvad i verkligheten kan förekomma, så torde utan svårighet sådan

öfverenskommelse kunna träffas med malmboiagen, att de, innan en

större eller mindre reglering af vattendraget kommer till stånd, icke

påfordra uttagning af de högsta belastningsspetsarna under de exceptionellt

vattenfattiga perioderna, hvilka endast inträffa med flera års mellanrum

och äfven då äro af jämförelsevis kort varaktighet. Då betydande ångkraftverk

finnas i såväl Gellivare som Kiruna är sådant lätt att ordna,

och hänvisar styrelsen i detta sammanhang till malmbolagens erbjudande,

som finnes bifogadt som bilaga n:r 8, enligt hvilket malmbolagen vid

lågvatten skola erhålla energi först sedan den tillgängliga vattenmängden

i främsta rummet användts för de turbiner, som äro afsedda att lämna

kraft för statens järnvägars behof. Styrelsen vill i detta sammanhang

påminna därom, att enligt hydrografiska byråns utlåtande den lägsta

vattenföring under ett exceptionellt vattenfattigt år icke torde understiga

2o m3/sek, medan under normala år den lägsta vattenföringen

beräknas till ej mindre än 40 m3/sek.

I kraftverket har vidare föreslagits att framdeles i mån af behof

installera ytterligare en enhet om 12,500 hästkrafter, hvilken effekt under

nuvarande oreglerade förhållanden skulle äfven under vattenfattiga år

kunna jDåräknas under 7 å 8 månader per år, om driften är kontinuerlig''

dag och natt, och cirka 10 å 12 månader, om drifttiden äfven för denna

enhet skulle blifva 2,300 timmar per år.

Förslaget upptager på grund häraf insättande i stationen af 2 turbinenheter

om hvardera 12,500 turbinhästkrafter för järnvägsdriften och 2 enheter

af samma storlek för industriella behof. De förra skulle förses

med enfasgeneratorer, de senare med trefasgeneratorer. Därjämte skulle

såsom reserv insättas ytterligare eu femte turbinenhet om 12,500 häst
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

65

krafter, försedd med dels en enfas- dels en trefasgenerator. Till en början

skulle af trefasmaskineriet endast en enbet jämte reserv insättas.

Kraftanläggningen består af dammbyggnad öfver älfven ofvanför

Porjusfallen, intag, tilloppstunnel med fördelningsbassäng, kraftstation,

afloppstunnel och ställverksbyggnad enligt bifogade beskrifning, bilaga

nr 1, kostnadsförslag, bilaga nr 2 och 3, samt tillhörande ritningar

pl. 1—10. Beträffande de viktigaste detaljerna må anföras följande.

Dammbyggnaden vid fallets öfre ända utgöres dels af ett 12 m.

bredt is- och flottningsutskof, dels af tvenne tillsammans c:a 166 m.

breda skibord för öfverflödsvattnets afbördande, dels slutligen en spärrdamm.

Vid konstruktionen af dammen har tagits hänsyn till de ispressningar,

som i Lapplands stränga klimat kunna befaras blifva af högst

betydande storlek. Isens pressning mot en dammbyggnad kan vara af

två slag, nämligen dels den pressning, som kan uppkomma på grund

däraf, att flytande isstycken vid islossningarna stöta mot dammen, dels

den pressning, som uppkommer, då istäcket på sjön ofvanför dammen

under åverkan af solens värme utvidgar sig. Den förstnämnda påkänningen,

som är svårast vid blåst under islossningen, och hvilken torde

vara af ungefär samma storlek i nordliga som mera sydliga klimat, är

af relativt mindre betydelse, enär en på vanligt sätt med nödig säkerhet

beräknad damm under alla förhållanden, såsom erfarenheten visat, kan

upptaga dessa ökade påkänningar. Påkänningarna på grund af isens

utvidgning af värme blifva åter större i stora dammsjöar än i små och äro

äfven större i nordliga klimat, där isen är tjockare och af fastare beskaffenhet

än i sydliga klimat.

Om isens utvidgning skulle verka på en murad dammkropp med

nära vertikal framsida, måste dammen gifva vika, så vidt ej densamma

är af tillräcklig hållfasthet att krossa isen. Isens hållfasthet är beroende

på temperaturen och uppgifves med stöd af på annat håll utförda profningar

variera från 120 ända upp till 600 ton per kvm., beroende på

olika temperatur och fasthet hos isen. På grund häraf har ansetts, att

det med hänsyn till påkänningarna på grund af iseus utvidgning vid

härvarande stränga klimat är olämpligt att utföra en massiv damm af

vanlig typ, utan har i dess ställe spärrdammen föreslagits utförd som

en utfylld damm.

Denna utfyllda damm är försedd med en armerad tätningskärna af

betong, framför hvilken ett tätande skift af ältad lera eller pinnmo är

anordnad!. På dammens uppströmssida anordnas en utfyllning af jord,

som stensättes från krönet till ett djup af 1,5 in. under lågvattenytan.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Hcijt. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Den utfyllda dammens nedströms vända del utföres af sprängsten med

de massor, som erhållas från sprängningarna för tunnlarna samt kraftverkets

öfriga delar. Dammens kärna nedföres så djupt i berggrunden,

att fast sprickfritt berg påträffas.

Öfverfallsdammen jämte dammkroppen under isutskofvet hafva

likaledes med hänsyn till isens utvidgning konstruerats ihåliga af armerad

betong enligt »Ambursen’s» typ, hvarigenom dammarnas inre blir

tillgängligt för inspektion. Framför dammen är eu tätande jordfyllninganordnad.

Is- och flottningsutskofvet sluttar med sin nedströms vända

sida i lutning 1: 2.

De å ritningarna utvisade detaljkonstruktionerna af den armerade

betongkärnan och andra detaljer böra före utförandet underkastas ingående

detaljstudier, livilkas resultat emellertid icke kunna inverka på de

kostnader, som beräknats enligt de å ritningarna visade förberedande

konstruktionerna.

Flottningen. I första byggnadsstadiet, innan fullständig reglering

genomförts, framrinner under fiottningstider rikligt med vatten i älffåran,

hvarföre flottningen då utan olägenhet kan försiggå genom det 12 m.

breda flottningsutskofvet, som afstänges med en valsdamm. Efter genomförande

af fullständig reglering, då den hufvudsakliga delen af afrinningen

året om passerar genom turbinerna och då följaktligen stor

sparsamhet måste iakttagas med det för flottningen erforderliga vattnet,

föreslås däremot att då bedrifva flottningen genom en c:a 2 km. lång

flottningsränna förbi fallet. För detta ändamål har bredvid det 12 in.

breda is- och flottningsutskofvet anordnats eu särskild c:a 2 m. bred

flottningsöppning, från hvilken en flottningsränna framdeles kan anordnas.

Skada ä jord. Genom uppdämning af Porjusselet kommer såsom

af pl. 1 framgår eu mindre strandremsa att sättas under vatten. Denna

strandremsa, som till hufvudsaklig del är belägen inom kronopark, består

af skogsmark och mindrevärdig äng, hvarföre den skada, som åstadkommes

genom uppdämningen, är synnerligen ringa i förhållande till

den nytta, som vattenverket genom densamma vinner. Den jämförelsevis

obetydliga del af den öfversvämmade jorden, som befinner sig i enskild

ägo, tillhör hemmanet Porjus, och torde få ersättas i vanlig ordning,

därest icke hela hemmanet eller del däraf af kronan förvärfvas,

hvarom mera nedan.

Anordningar för fiskens gång äro afsedda att utföras i den omfattning

och enligt de bestämmelser, som framdeles i laga ordning komma

att föreskrifvas.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119. 67

Kraftverkets plananordning. Med stöd af gjorda jämförande beräkningar

har föreslagits att anordna i berget utsprängda till- och afloppstunnlar

jämte en i berget utsprängd maskinsal, som på lämpligt sätt

isoleras för fukt. Medelst denna uppställning kan vattnet från tilloppstunnelns

början till afloppstunnelns slut helt och hållet framföras i täckta

ledningar, hvilket särskild! under vintern är en stor fördel. Vidare

undvikes med denna uppställning de eljes erforderliga långa tilloppstuberna,

som på grund af de lokala förhållandena ifrågasatts, om maskinsalen

skulle förläggas i öppet schackt. Olägenheter med uppställningen

åter äro, att maskinsalen måste anordnas med konstgjord belysning och

ventilation. För att emellertid minska dessa olägenheter, hvilka för öfrigt

ansetts vara af mindre betydelse, *har nästan all instrumentering förlagts

i en särskild i dagen plaeerad ställverksbyggnad, från hvilken hela verkets

manövrering i hufvudsak skötes. Dock måste tvenne vakter placeras

nere i generatorsalen för att tillse generatorernas, turbinernas och

regulatorernas smörjning och dylikt. Turbinuppställningen har å ritningarna

visats med liggande axel, hvilket rent mekaniskt torde vara

fördelaktigt. Vid utförandet af anläggningen bör emellertid tagas under

förnyad pröfning, huruvida anläggningskostnaderna kunna något förminskas,

om uppställning med stående axel väljes.

För att utröna om berggrundens beskaffenhet möjligen skulle försvåra

eller omöjliggöra utförandet af de föreslagna tunnlarna, har begärts

yttrande härom af Sveriges geologiska undersökning. På detta

ämbetsverks uppdrag har statsgeolog A. Gavelin efter besök på platsen

afgifvit särskildt utlåtande, som vidfogas som bilaga n:o 7. I detta

utlåtande framhålles, att, ehuru det icke låter sig göra att förneka möjligheten

af ras efter tunnelsträckan, berggrundens beskaffenhet icke

synes vara ägnad att förhindra den projekterade anläggningens utförande.

Förslaget afser jämväl att från början utföra sådana delar af den

framdeles efter regleringens genomförande erforderliga utvidgningen af

kraftverket, hvilka delar då endast med större svårighet eller ökade

kostnader kunna utföras. Sålunda afser förslaget att nu utföra sprängningar,

murningsarbeten och inmurade järnkonstruktioner för intaget till

den framdeles erforderliga nya tilloppstunneln nr 2. Vidare afses att

nu utföra en del af sprängningen för fördelningsbassängen nr 2 jämte

två st. vertikala tunnlar för nya turbinenheter, sprängning af c:a 22 m.

längd af den framdeles erforderliga utvidgningen af kraftstationen samt

c:a 20 m. af afloppstunneln nr 2. Utsprängandet af öfriga delar af

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

tilloppstunneln nr 2, afioppstunneln nr 2 samt öfriga sprängnings- och

monteringsarbeten, Indika lika lätt kunna utföras framdeles, skola däremot

enligt förslaget icke nu utföras.

För genomförande af det nu öfverlämnade förslaget till kraftstationsanläggning

erfordras emellertid, att kronan förvärfvar äganderätt

till mark, som nu är i enskild besittning. Å norra stranden af vattenfallet

har nämligen upplåtits ett nybygge, Porjus nr 1, hvithet skattlagts

till XU mantal och för hvilket skatteomföring blifvit beviljad den

3 november 1906. Någon rätt till grunden och vattnet i vattenfallet

tillkommer icke nämnda hemman, då i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

i Norrbottens län utslag den 15 december 1890 i fråga om

afvittring af Jokkmokks lappmarkssecken jämväl beträffande ifrågavarande

hemman intagits förbehåll om rätt för kronan till de på området

befintliga större strömfall, som till farleders öppnande, sjöars uttappning,

ofvanför belägna ägors befrielse från öfversvämningar m. in. dylikt

kunna användas. A afvittringskartan är jämväl hemmanets gränslinje

utritad i strandlinjen.

Med ägaren af hemmanet förda underhandlingar om dess förvärfvande

helt eller delvis för kronans räkning hafva hittills icke ledt till

något resultat, men har styrelsen anledning antaga, att godvillig öfverenskommelse

med ägaren skall kunna träffas. Skulle detta emellertid

mot förmodan visa sig omöjligt, ligger emellertid enligt styrelsens uppfattning

häri icke något hinder för vattenkraftens tillgodogörande på

sätt, styrelsen ifrågasätter. På Porjusfallen enligt styrelsens förslag

komma att bebyggas hufvudsakligen för att möjliggöra elektrisk drift

af vissa delar af statens järnvägar och följaktligen anläggandet af en

kraftstation därstädes måste anses tillgodose ett sådant allmänt behof,

som afses i nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof, har styrelsen ansett sig kunna

förutsätta, att Eders Kungl. Maj:t skall medgifva styrelsen rätt att genom

expropriation förvärfva erforderligt markområde.

Kostnaden för vattenbyggnader, husbyggnader, turbiner med tillbehör

hafva enligt kostnadsförslaget, bilaga nr 2, hvars å-priser granskats

af tillkallade sakkunnige, arbetschefen vid Trollhätte kanal- och vattenverk,

löjtnanten vid kungl. väg- och vattenbyggnadskåren G. Malm

och arbetschefen vid järnvägsbyggnaden Bastuträsk—Skellefteå A.

Granholm, beräknats:

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

för utbyggnad om................................. 37,500 turbinhkr

till.............................................................. kr. 9,337,000: —

eller motsvarande pr maximiturbinhkr kr. 248: 99

Den elektriska utrustningen i kraftverket

beräknas enligt af professorn

vid kungl. tekniska högskolan

Arvid Lindström och öfveringenjören

vid Trollhätte kraftverk

T. Holmgren granskadt kostnadsförslag,

bil. 3, betinga....................... kr. 2,016,000: —

Summa kr. 11,353,000: —

motsvarande pr maximal elektrisk

hästkraft vid kraftstationens uttag kr. 333: 37

50,000 turbinhkr

9,440,000: —

188: 80

2,394,000: —

11,834,000: —

259:69

För kraftverkets anläggning och drift erfordras emellertid framdragande

af järnväg från Gellivare till Porjus, och denna bör vara i hufvudsak

rälslagd, innan kraftverksanläggningen på allvar kan påbörjas.

Kostnaden för en dylik järnväg med normal spårvidd utgör enligt uppgift

från järnvägsstyrelsen af den 8A 1909 1,750,000 kronor, om den

bygges utan forcering, och enligt uppgift af den 29/n 1909 2,450,000

kronor, om dess anläggning skall forceras. Härtill kommer ett belopp

af 120,000 kronor, hvithet järnvägsstyrelsen i skrifvelse af den “>9/''n

1909 uppgifver såsom kostnad för begagnande af rullande material för

banans byggande, och hvilket belopp icke i järnvägsstyrelsens förra

kostnadsförslag medräknats. För permanenta spåranordningar vid Porjus

bör vidare kostnaden ökas med 50,000 kronor. Sammanlagda kostnaderna

för järnväg Gellivare—Porjus blifva sålunda 1,750,000 + 120,000

+ 50,000 = 1,920,000 kronor respektive 2,450,000 + 120,000 -l- 50,000 =

2,620,000 kronor, om järnvägen bygges utan respektive med forcering.

Kraftverkets byggnadstid beräknas till tre år efter järnvägens rälsläggning.

Styrelsen har jämväl tagit i öfvervägande, huruvida icke järnvägen

kunde byggas smalspårig, men då enligt järnvägsstyrelsens uppgift

härigenom endast skulle inbesparas c:a 250,000 kronor, under det att

särskild rullande materiel måste anskaffas för omkring 200,000 kronor,

har styrelsen ansett detta byggnadssätt så mycket mindre lämpligt, som

genom banans utförande med normal spårvidd alla omlastningar vid

Gellivare undvikas. Järnvägen i fråga utgör för (ifrigt en del af inlandsbanan,

sådan den i hufvudsak projekterats från Gellivare söderut,

till följd hvaraf ytterligare skäl finnas för dess byggande med normal

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 119.

spårvidd. Balanslinjen är endast obetydligt omlagd utom å sträckan

närmast Porjus, där den lämpats efter kraftverkets behof. öfverbyggnaden

är något lättare än den för inlandsbanan afsedda. I allt fall är

en förändring till den för inlandsbanan tilltänkta typen jämförelsevis lätt

att utföra.

Vid sådant förhållande har vattenfallsstyrelsen ansett det skäligt,

att kraftverket icke belastas med ränta å det i banbyggnaden nedlagda

kapitalet. V erket skulle däremot tills vidare och intill regelbunden trafik

af annan anledning kan uppstå få betala underhåll af bansträckan

och den drift, som kräfves för uppehållande af nödtorftig förbindelse

mellan Porjusverket och G eib vare. Motsvarande del af inlandsbanan

skulle med andra ord anläggas några år för tidigt med anledning af

kraftverkets tillkomst, hvarför detta finge tills vidare ombestyra dess underhåll

och drift, men sluppe räntebetalningen. Därest banbyggnaden

måste forceras, borde den till följd af forceringen ökade anläggningskostnaden

drabba kraftverket. Då styrelsen emellertid saknar material

att bedöma, huruvida eu dylik forcering är nödvändig för riksgränsbanans

snabba elektrifiering eller om icke denna elektrifiering utan olägenhet

kunde uppskjutas så lång tid, som kräfves, för att järnvägen

Gellivare—Porjus må kunna utföras på normalt sätt, har vattenfallsstyrelsen

icke ansett sig i detta sammanhang böra taga hänsyn till denna

kostnadsökning.

Årskostnaderna för kraftverket beräknas enligt bilaga n:o 4 och

n:o 5 för utbyggnad om.................. 37,500 turbinhkr. 50,000 turbinhkr.

till sammanlagd t ................................. kr. 600,000: — 660,000: —

I dessa omkostnader ingå kostnaderna för ränta, afskrifning och

underhåll för vatten- och husbyggnader, för turbiner i hela kraftverket

samt vidare för den elektriska trefasutrustningen. Vidare ingå omkostnaderna

för personal, bevakningsmanskap och för förbrukningsartiklar

för trefasanläggningen. Däremot ingå icke omkostnaderna för ränta,

underhall och drift af järnvägen, ej heller vare sig för ränta, afskrifning,

underhåll eller för personal och förbrukningsartiklar för den elektriska

enfasutrustningen eller för kraftledningar. Ej heller ingå omkostnaderna

på grund af ränteförluster under byggnadstiden.

Omkostnaderna för drift och underhåll af järnvägen Gellivare—Porjus

beräknas enligt af järnvägsstyrelsen lämnad uppgift till 54,000 kronor

per år, hvarvid förutsättes, att trafiken uppehälles med ett tåg i hvardera

riktningen under 150 dagar per år.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Vid fördelningen af omkostnaderna mellan trefasanläggningen och

enfasanläggningen har ansetts skäligt, att vid en utbyggnad för 50,000 hästkrafter

fördela hälften på hvardera systemet. Vid en utbyggnad till 37,500

hästkrafter blir den på enfasanläggningen kommande delen densamma

som för utbyggnad till 50,000 hkr, under det att den på trefasanläggningen

kommande delen minskas med omkostnaderna för eu trefasenhet,

som då ännu icke monterats.

På dessa grunder har beräknats, att för enfasanläggningen de årliga

omkostnaderna för vatten- och husbyggnader jämte turbiner men exklusive

elektrisk utrustning och för densamma erforderlig personal och förbrukningsartiklar

uppgå till 260,000 kronor per år, om driften af

järnvägen ej medräknas, och 287,000 kronor per år, om den på enfasanläggningen

kommande delen af järnvägsdriften beräknas till 27,000

kronor per år. Kostnaderna per maximal tur bind ästkraft blifva, då 25,000

hkr äro installerade, 10:40 respektive 11:48 kronor per år.

På samma sätt beräknas kostnaderna för trefasanläggningen, då

37,500 hkr inalles äro installerade, till 367,000 kronor resp. 340,000

kronor, beroende på om den på trefasanläggningen kommande delen af

järnvägens driftkostnader, 27,000 kronor per år, medräknas eller ej. I

kostnaderna för trefasanläggningen ingå emellertid ej blott kostnader

för vatten- och husbyggnader jämte turbiner utan äfven för den elektriska

trefasutrustningen samt för nödig personal och förbrukningsartiklar.

Då 50,000 turbinhästkrafter äro installerade, beräknas årskostnaderna

under samma förutsättningar till 427,000 kronor respektive 400,000 kronor,

beroende på om andel i driftkostnaderna för järnvägen Porjus—

Gellivare medräknas eller ej.

I ofvannämnda siffror ingå på skäl, som förut anförts, ej räntan

på byggnadskostnaden för järnvägen Gellivare—Porjus. Ej heller ingå

kostnaderna på grund af ränteförlust under byggnadstiden, hvilka för

vattenbyggnader och den elektriska trefasutrustningen vid byggnadstidens

slut uppskattats till ett sammanlagdt belopp af cirka 620,000 kronor,

motsvarande en årlig omkostnad af ytterligare cirka 13,000 kronor

för enfasanläggningen och cirka 18,000 kronor för trefasanläggningen.

De totala årskostnaderna för trefasanläggningen inklusive järnvägsdriften

Gellivare—Porjus och ränteförluster under byggnadstiden blifva

följaktligen 385,000 kronor respektive 445,000 kronor vid en total utbyggnad

af 37,500 respektive 50,000 hästkrafter. Erfordras vid en utbyggnad

till 50,000 hästkrafter, att kraft från den femte enheten är disponibel

hela året, torde för reglering af vattenafrinningen ytterligare tillkomma

c:a 40,000 kronor per år, hvilken reglering emellertid kommer hela vattendraget

till godo.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Företagets räntabilitet är gifvetvis beroende på, huruvida de sålunda

beräknade kostnaderna kunna täckas af motsvarande inkomster

från energiförbrukarna, hvilka närmast äro statens järnvägar och malmbolagen.

Under förutsättning att de förra anses kunna betala 287,000

kronor om året pr turbinaxel vid Porjus för där levererade max. 25,000

turbinhästkrafter jämte reserv, återstå att anskaffa 367,000 kronor om året.

Såsom ofvan anförts, äro de största och närmaste privata afnämare,

som för närvarande kunna påräknas inom Porjusverkets afsättningsområde,

gifvetvis malmfälten vid Gellivare och Kiruna. Vattenfallsstyrelsen

har därför trädt i underhandling med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

hvilken underhandling ledt till det resultat, att bolaget denna dag

aflämnat det erbjudande, hvilket återfinnes såsom bilaga n:r 8.

Såsom förutsättning för detta erbjudande uppställes, att staten bygger

och underhåller erforderliga kraftöfverföringsledningar från Porjus

till Gellivare och Kiruna. Principiellt torde detta äfven vara riktigt,

emedan staten, därigenom är i stånd att från sitt fördelningsnät lämna

kraft äfven till andra afnämare än dem, som i erbjudandet angifvas,

därest tillfälle härtill kommer att yppa sig. Kraftledningarnas skötsel

blir jämväl på sådant sätt billigare, då de kunna öfvervakas och skötas

gemensamt med de i hufvudsak jämnlöpande elektriska linjerna för järnvägsdriften.

Anläggningskostnaderna för trefaslinjen till Gellivare och Kiruna

beräknas enligt bifogade bilaga n:o 9 till c:a 890,000 kronor och årskostnaderna

inklusive räntor, drift, underhåll och afskrifning till 68,500 kronor.

Lägges detta belopp till de förut angifna årskostnaderna för kraftverket,

utbyggdt med en trefasenhet om 12,500 turbinhästkrafter jämte reserv, fås

sammanlagda årskostnaden för trefasdelen till 435,500 kronor. Räntor

under anläggningstiden äro här ej inräknade.

Bolaget erbjuder ett pris af 35 kronor pr kw. och år + Va öre pr

k\v. timme, mätta på högspänningssidan i Gellivare och Kiruna med

rätt att uttaga all den effekt, den ifrågavarande enheten. utan reglering

af Luleälf kan alstra. Detta är otvifvelaktigt ett lågt pris, men motiveras

häraf, att bolagets kostnader för ångdriften till följd al'' modärna

anordningar och billiga kolfrakter äro jämförelsevis låga, och att bolaget

redan anlagt och, äfven om staten bygger ett elektriskt vattenkraftverk,

måste i afvaktan på dess färdigställande }fiterligare utbygga betydande

ångkraftcentraler såväl i Gellivare som Kiruna för distribution

af elektrisk energi därstädes. Utgifterna för dessa centralers underhåll

och för motsvarande anläggningskapitals förräntning och amorteringmåste

sålunda drabba bolaget, äfven om elektrisk energi sedermera kan

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

erhållas från staten. I stället erbjudes redan från början en minsta

afgift af 350,000 kronor pr år. Detta måste betraktas såsom en afsevärd

förmån för kraftproducenten, som härigenom garanteras få inkomster,

motsvarande en betydande del af årskostnaderna redan vid kraftverkets

igångsättning, utan att den tid behöfver afvaktas, då afgiften

enligt 35 kronor per kw. + Vi öre pr kwtimme stiger till 350,000

kronor om året. Till belysning häraf må antecknas de utgifter, som

enligt uppskattning af förbrukningen sådan den under normal utveckling

af kraftbeliofvet vid samtliga nu exploaterade malmfält och under

förutsättning af ett nytt anrikningsverks anläggning skulle kunna påräknas

efter ofvannämnda pris vid en användningstid af 2,300 timmar

per år eller den för nuvarande förhållanden beräknade.

År.

max. effekt.

afgift

Kw.

kronor.

1914 ....................

.................... 4,700

218,550

1915 ...................

.................... 5,200

241,800

1916 ...................

.................... 5,800

269,700

1917 ...................

.................... 6,500

302,250

Årsafgiften efter enhetspriset skulle sålunda ej ens 1917 uppgå till

det årligen garanterade beloppet. För att motväga denna »förskotts»- betalning af energien torde det icke vara obilligt, att bolaget får möjlighet

att uttaga hela den effekt, som den ifrågavarande enheten i kraftverket

utan reglering af Lule älf kan alstra mot erläggande af 35 kronor

per kw. + V2 öre per kw. timme. Denna effekt beräknas till max.

sammanlagdt c:a 7,700 kw. vid förbrukningsorterna eller c:a 8,500 kw.

vid uttaget vid Porjus. Utnyttjningstiden är gifvetvis beroende på den

för olika år och olika årstider växlande vattentillgången. Under gynnsamma

vattenförhållanden kan den ifrågavarande enheten lämna en betydande

energimängd under året, men enligt den antagna lågvattenmängden

nedgår energimängden vid vissa tider till 6,500 kw. å förbrukningsorterna

under 44,7 timmar per vecka, motsvarande 290,550 kw.

timmar i veckan. Den öfverskjutande effekten blir sålunda af så pass

temporär natur, att den icke lär kunna afsättas till afsevärdt högre pris

än det af bolaget erbjudna.

Om mot förmodan energimängden per vecka under exceptionellt

vattenfattiga år skulle blifva ännu mindre, har bolaget förbehållit sig

rätt till proportionellt afdrag för kraftersättningen. Ett dylikt medgifvande

från statens sida torde emellertid icke komma att medföra någon afse
Bih.

till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

värd minskning i kraftverkets inkomster, enär dylik vattenbrist, om den

öfverhufvud taget kommer att inträffa, dock säkerligen endast återkommer

med många års mellanrum och då under jämförelsevis kort tid.

Det lär för öfrigt få anses rättvist, att bolaget får någon ersättning för

ångcentralernas drift under de tider, då den tillgängliga energien understiger

den, som lagts till grund vid minimiafgiftens bestämmande.

Ofriga detaljer i erbjudandet torde icke behöfva närmare belysas.

Emellertid fyller den inkomst, som sålunda beräknas inflyta från

malmbolagen, icke till en början upp det belopp af 435,500 kronor, som

skulle behof vas för att få alla omkostnader täckta. Men med all säkerhet

komma intäkterna i en snar framtid att blifva väsentligt större.

Dels lär nämligen användningstiden vid malmfälten komma att ökas betydligt,

sedan billig elektrisk energi finnes tillgänglig, och detta i all

synnerhet, om en ökad malmbrytning kommer till stånd, dels torde äfven

andra afnämare kunna påräknas; till en början sådana, som taga »säsongskraft

från den andra trefasenheten.

Med hänvisning till hvad nedan sägs angående utvecklingsmöjligheterna

i ifrågavarande trakter vågar styrelsen tro, att det icke skulle

dröja allt för länge, innan Porjusverkets inkomster komma att afsevärdt

öfverstiga utgifterna.

Det må för öfrigt anmärkas, att högst få vattenkraftverk redan

från början äro i stånd att af inkomsterna betacka såväl räntor, drift

och underhåll som ock afskrifning. Sådana företag äro i stället vanligen

baserade på den erfarenheten, att tillgång på energi till billigt

pris skapar nya afsättningsmöjligheter. Dragas från den förut angifna

årskostnaden de belopp, som beräknats för afskrifning, blir årskostnaden

för verkets trefasdel i första utbyggnaden och för distributionsledningarna

c:a 373,000 kronor d. v. s. föga mer än Kiirunavaara-Luossavaarabolagets

minimigaranti. Insättning af en andra trefasenhet, hvilken, såsom förut

antydts, torde kunna gifva c:a 8,500 kw. under 7 å 8 månader af året,

ökar årskostnaden med endast omkring 45,000 kronor, däri ej inberäknadt

afskrifningar, men torde kunna åstadkomma eu betydligt större inkomst.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, borde staten enligt styrelsens

åsikt kunna ikläda sig den risk, som tilläfventyrs kan ligga i ett beslut

om anläggning af ett kraftverk vid Porjus, hvilket otvifvelaktigt skulle

kraftigt befordra motsvarande landsdelars industriella uppsving.

Jämföras nu de båda föreslagna kraftverken, må till en början framhållas,

att, såsom af de verkställda utredningarna framgår, Porjusverket

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition No 119. 75

kräfver längre anläggningstid än Vakkokoskiverket. Det senare beräknas

nämligen kunna vara färdigt i början af år 1913, om det får påbörjas

i mars 1910, medan det förra under samma förutsättning icke

kan sättas i drift förr än hösten 1914 eller, om anläggningen af järnvägen

Gellivare—Porjus forceras så, att den till större delen hinner rälsläggas

under år 1910, tidigast i början af år 1914. På sätt förut anmärkts,

är emellertid vattenfallsstyrelsen icke i tillfälle att bedöma, huruvida och

i hvilken mån en dylik tidsutdräkt kan medföra olägenheter eller särskilda

kostnader för riksgränsbanans drift.

Det torde för öfrigt kunna ifrågasättas, huruvida icke en reglering

af Torne älf, hvilken vid sitt nedre lopp på en betydande sträcka berör

finskt område, kan gifva anledning till erinringar från Finland. Regleringen

kan nämligen tänkas inverka dels på det synnerligen gifvande

fisket i älfven, dels på af kastningen af strandängarna jämväl på finska

sidan, Indika under nuvarande förhållanden erhålla en bevattning under

vårfloden, som påstås för dem vara af väsentligt gagn. Dessa omständigheter,

om livilkas betydelse gifvetvis olika meningar äro gällande,

kunna emellertid vålla en betydande tidsutdräkt med Vakkokoskiverkets

tagande i bruk.

Mot Porjus kan vidare anmärkas, att ett kraftverk därstädes ligger

på betydligt längre afstånd än Vakkokoskiverket från Kiruna, och den

del af riksgränsbanan, som närmast är afsedd att inrättas för elektrisk

drift. I stället ligger Porjus väl till för Gellivare, där sannolikt stort

behof af kraft kommer att uppstå liksom för en blifvande elektrifiering

af järnvägslinjen Gellivare—Luleå, om och när eu sådan kommer till

stånd, samt i framtiden jämväl för inlandsbanan.

Det längre afståndet från Kiruna medför utom större kostnader för

öfverföringen jämväl nödvändigheten att för denna öfverföring välja en

högre spänning än den för ledningen från Vakkokoski tillämnade:

80,000 i stället för 60,000 volt. Härigenom och med den längre ledningen

uppstår måhända en något ökad risk för driftsafbrott. Men firmorna

Siemens—Schuckert och Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget

hafva likväl förklarat sig beredda att under vissa förutsättningar

öfvertaga samma garantier för bandriften från Porjus som de, hvilka

innehållas i deras erbjudande beträffande Vakkokoski, och enligt vattenfallsstyrelsens

mening är denna ökade risk af föga farlig art. En spänning

af 80,000 volt måste numera betraktas som praktiskt fullt användbar,

och konsten att bygga betryggande linjeledningar är redan tillräckligt

högt utvecklad. Då för öfrigt största delen af ledningarna

tänkes förlagd längs järnvägarna, torde någon större svårighet vid deras

öfvervakande och underhåll icke uppstå.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 119.

Den. nyssnämnda risken för driftsafbrott å kraftöfverföringsledningen

motväges dessutom mer än väl af den betydligt ökade säkerhet mot

andra driftsafbrott, som Porjusverket erbjuder gentemot Vakkokoski.

I det senare finnes en öppen tilloppskanal och en fördelningsbassäng,

hvilkas vattenståndsväxlingar under vintertiden, då de äro belagda

med tjock is, kunna gifva anledningar till afsevärda olägenheter för

driften, såsom vattenfallsstyrelsen äfven i sitt till järnvägsstyrelsen

afgifna yttrande den 1 december 1909 med styrka framhållit. Vid Porjusverket

kommer vattnet icke i beröring med den yttre luften från det

ögonblick, det lämnat Stora Porjusselet till dess det flyter ut i Lilla

Porjusselet nedanför kraftverket. Någon isbildning af besvärande art

kan sålunda här icke på motsvarande sträcka ifrågakomma.

Den omständighet, som kraftigast talar för valet af Porjusfallen,

ligger däruti, att krafttillgången vid Porjus är väsentligt större än vid

\rakkokoski. Under det att kraftverkets medeleffekt för det senare stället

efter föreslagen reglering af Torne träsk utgör c:a 9,500 turbinhästkrafter,

finnes vid Porjus en minimieffekt af ej mindre än c:a 12,500 turbinhästkrafter,

beräknad efter lägsta vattenföring i älfven utan någon som helst reglering

af motsvarande sjösystem. Häremot kunde visserligen anmärkas, att

vattenmängdssiffrorna äro osäkrare för Lule älf än för Torne älf. Men

den förra älfvens lägsta afrinning kan i fall af behof lätt nog ökas

genom en partiell reglering af t. ex. Satisjaure och sedermera betydligt

höjas genom fullständigare regleringar af Stora Lule vatten in. fl. sjöar.

Vid Vakkokoski kan däremot ytterligare vattenmängd näppeligen anskaffas,

emedan den föreslagna regleringen af Torne träsk redan i det föreliggande

förslaget är utnyttjad till sista droppen. Det bör emellertid

betraktas såsom en fördel af synnerligen stor betydelse, att tillfälle till

utveckling af kraftproduktionen utan svårighet står till buds, ty en

ökning af kraftbehofvet måste dock förutses såväl för järnvägstrafiken

som för industrien i trakten, en industri hvilken för Sverige är af allra

största vikt. Det må ock betonas, att en reglering af vattenförhållandena

i Torne älf för staten såsom vattenfallsägare är af långt mindre betydelse

än en dylik i Lule älf. I den förra älfven äger staten endast

några få tämligen långt från riksgränsbanan belägna fall, förnämligast

Pauraugikoski (c:a .20 m.) och Kengisfors (c:a 5,3 m.), under det största

delen af Lule alls vattenkraft tillhör staten. Såsom förut antydts skulle

statens vattenkraft i Stora Lule älf, hvilken nu beräknas till c:a 70,000

hästkrafter vid lågvatten, genom reglering för en medelafrinning vid Porjus

af 125 m3 sek. ökas med c:a 230,000 hästkrafter till sammanlagdt c:a

300,000 turbinhästkrafter, tillgängliga året rundt. Ensamt vattenfallen

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition No 119.

på den c:a 1 mil långa sträckan Porjus—Harsprånget få efter en dylik

reglering tillgängliga året om c:a 180,000 turbinhästkrafter.

Ett kraftverk vid Porjus med fortsättning af kraftverk vid Harsprånget

o. s. v. öppnar för öfrigt storartade möjligheter jämväl för de

delar af landet, som ligga vid eller på måttliga afstånd från Hide älfs

nedre lopp, och hvilka visst icke äro utan förutsättningar för industriell

utveckling. Detta visas, bland annat, af de betydande vattenkraftverk,

som nyligen anlagts vid Finnforsen i Skellefte älf och vid Ytterhud

i Byske älf, och hvilka afsätta sin kraft i hufvudsak till träsliperi

och suifitfabrikation. Vid Finnforsen, hvars kraftverk endast är årsgammalt,

förestår redan en afsevärd utvidgning för leverans af kraft

till en träsliperiindustri, som i själfva verket framkallats just genom

möjligheten att erhålla billig drifkraft.

Styrelsen vill till sist påminna därom, att experimenten med den

elektriska tackjärnsframställningen krönts med framgång, och att järnkontoret

beslutat anlägga ett försöksmältverk i större skala vid Trollhättan.

Eu fackmannainstitution, som järnkontoret skulle säkerligen

icke ikläda sig de därmed förenade afsevärda kostnaderna, därest den

icke haft all anledning tro på försökens lyckliga resultat. Gäckas icke

dessa förhoppningar, lär det icke dröja länge, innan ett elektriskt smältverk

kommer till stånd vid eller i närheten af Norrbottens rika malmfält,

under förutsättning likväl att billig energi finnes att tillgå. Det

måste under sådana förhållanden vara af stort allmänt intresse, att det

redan finnes anlagdt ett kraftverk, från livilket dels under eu stor del

af året energi för ändamålet kan levereras, dels ytterligare energi successivt

utvinnas genom regleringsanordningar, hvilka kräfva jämförelsevis

måttliga kostnader. Skall däremot ett helt nytt kraftverk anläggas, •

hvars afsättning i hufvudsak måste baseras på malmsmältning, torde

frågans lösning vara svårare. Man måste i sådant fall för att få tillräckligt

billig kraft redan från början besluta sig för ett stort energibelopp

och trots den ovisshet, som alltid vidlåder nya metoder, genast

nedlägga högst betydande belopp i anläggningskostnader på det nya

kraftverket. Det samma gäller i tillämpliga delar jämväl andra industrier

exempelvis af elektrokemisk eller elektrotermisk art, hvilka kunna

tänkas sätta sig fast inom afsättningsområdena för kraftverk i Lule älf.

Eu jämförelse mellan de båda kraftverken måste sålunda, då frågan

icke endast ses från järnvägsdriftens synpunkt, enligt vattenfallsstyrelsens

mening afgjordt utfalla till förmån för Porjus.

På grund häraf får vattenfallsstyrelsen i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj: t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke för

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

tillgodoseende af kraftbehofven vid riksgränsbanan och de lappländska

malmfälten ett vattenkraftverk vid Por jas enligt föreliggande plan närmast

borde komma i fråga till utförande.

I detta ärendes handläggning inom vattenfallsstyrelsen hafva deltagit

de personer, som finnas angifna i härvid bilagda afskrift af styrelsens

protokoll för den 17 dennes (Bil. 10).

Underdånigst

F. VILH. HANS EN.

C. J. Magnell. Aug. Herlenius. Ernst Hagelin.

/

/ Fredrik Jonson.

Stockholm den 17 december 1909.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 119.

79

Bilaga n:r 1.

Beskrifning af statens kraftverk vid Porjusfallen

i Lule älf.

Kraftverket består af eu damm öfver älfven ofvan Porjusfallen,

intag, tilloppstunnel, fördelningsbassäng, kraftstation, afloppstunnel och

ställverksbyggnad. Berggrund finnes öfverallt i dagen eller på ringa

djup under markytan.

Anläggningen är tänkt utförd i två byggnadsstadier, hvaraf första

utbyggnaden på 50,000 turbinhästkrafter. Af andra utbyggnaden, hvars

tilloppstunnel, fördelningsbassäng och afloppstunnel ligga på sådant afstånd

från första utbyggnaden, att de i hufvudsak kunna byggas oberoende

af denna, utföres redan från början pelare och öppningar för vrakgrindarna

i intaget samt sprängning i sådan omfattning, som framgår af

ritningarna.

Dammbyggnad. Dammen består dels af ett isutskof om 12 hus

bredd med tröskeln på + 342,5, dels tvenne skibord om tillsammans

166 hus bredd med krönet på + 343,5, dels af en utfylld damm med armerad

betongkärna jämte tätningslager af ältad lera. Isutskofvet och 100

m. skibord äro förlagda i sjkifva hufvudfåran och intill intaget, de öfriga

66 meterna skibord i den andra sydligare grenen. Vidare finnes en 2,o

m. bred flottningsöppning mellan isutskofvet och intaget.

Isutskof och skibord äro utförda af armerad betong enligt »Ambnrsens»

typ. Skiborden äro försedda med eu 0,75 in. hög fällbar påsadling.

Den utfyllda dammen har framför betongkärnan ett lager af ältad

lera eller jord samt utfylles i öfrigt på vattensidan af jord, på den andra

sidan af sprängsten. Denna senare är närmast betongkärnan för att

gifva henne bättre stöd väl ordnad. Glacisen nedgår 1,5 in. under

lägsta vattenytan.

I isutskofvet finnes en valsdamm insatt, hvars krön ligger på + 344,5.

Isutskofvets däck på nedströmssidan är lagdt i lutning på 1 : 2, för

att flottning skall kunna ske genom isutskofvet vid riklig vattentillgång.

Isutskofvet och skiborden afbörda tillsammans högvattenmängden

1,300 m 3/sek., hvarvid vattenytan stiger till + 346,00.

Hela dammens sammanlagda längd är c:a 1,000 m.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Intag. Intaget är försedt med inbyggda vrakgrindar och en afstängningslucka.

Vrakgrindarne äro indragna c:a 50 in. innanför dammen och placerade

i öppningar mellan pelare om 11 m:s bredd hvardera. Deras

tröskel ligger på + 338,5. Öppningarna äro fyra, hvaraf två för hvarje

utbyggnad. På ömse sidor om grindarna finnas falsar för sättär att

användas vid reparation af stödkonstruktionen. För att utestänga is

och i viss mån äfven kylan nedgå på hvardera sidan om grindarna

armerade betongskärmar under lågvattenytan; öfver grindarna uppföres

ett trähus. Bredvid den främre skärmen finnes ett 2 m. bredt utskof

för utspolning af is. I muren, som skiljer första och andra utbyggnaden,

finnes en öppning på 4 m:s bredd, afstängbar med sättär för att

flytande föremål, som möjligen samlas innanför grindarna i andra utbyggnadens

förbassäng, skola kunna föras in i första utbyggnadens förbassäng

och därifrån bortspolas genom ett längre in liggande utskof.

Strax framför tunnelinslaget sitter afstängningsluckan, hvars tröskel

ligger på + 335,15. För att minska luckans storlek nedgår under lågvattenytan

en armerad betongskärm, mot hvilken luckan stöder. Luckan

utföres enligt Stoneys system samt manövreras medels ett på en brobana

ofvanpå två höga murpelare plaeeradt spel. Såväl lucka som spel äro

öfver byggda med träskjul.

Tillopp stunnel. Tilloppstunneln har en area af 45 in3 och en längd

af 525 m. Vattenhastigheten i densamma uppgår till högst c:a 2,2 m./sek.

Bottnen är lagd i den lutning, som motsvarar den största vattenföringen.

Fördelning sbassäng och tubintag. Fördelningsbassängen, som är täckt

med ett trätak på järntakstolar, har vid ena sidan ett bräddaflopp med

krönet på höjden + 345,00 och med en längd af 33 in. Det öfver detsamma

afbördade spillvattnet bortledes genom ett vertikalt schakt med

5,0 m:s diameter, bräddafloppstunneln, ned i afloppstunneln.

Fn utspolningsöppning framför skärmen till tubintaget jämte eu

tömningsledning om 2 m2:s area vid fördelningsbassängens botten, af bördar

likaledes vatten genom bräddafloppstunneln ned till afloppstunneln.

Arean af vattenytan i fördelningsbassäng och tubintag är c:a

1,050 m 2.

Tubintagen till antalet fem innehålla afstängningsluckor och grindar.

Framför grindarna finnas falsar för sättär. Den fria bredden uppgår

till 7,0 in., och murarna, som skilja tubintagen, äro för att minska betongmassan

försedda med besparingsrum. Två armerade betongskärmar

nedgå under lågvattenytan, den ena strax innanför sättfalsarna, den

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

81

andra intill afstängningsluckan. Grindarna ansluta upptill till en skärm

af trä. Afstängningsluckorna utföras enligt system Ötoney och manövreras

med elektriska spel eller för hand. Öfver tubintagen uppföres en

byggnad af tegel med trätak. Öfver tuberna är i tubintagsbyggnaden insatt

en travers, som, bland annat, finner användning vid montering af

turbinerna.

1''illoppstuber. Från tubintagen anordnas till turbinerna 7 stycken

vertikala schakt, hvilka infordras med betong och plåt. Af dessa äro

två afsedda för blifvande utvidgning, men utföras redan nu på det att

den första anläggningen ej genom sprängningsarbeten skall taga skada.

Tilloppstubernas diameter är c:a 3,5 m. och deras area således c:a 9,6 m\

Kraftstation. Turbinerna äro öppet uppställda i turbiuskåp i tilloppstubernas

nedersta del och hafva horisontela axlar. Turbinskåpen äro

instampade i betong utom gaflarna, som utgöras af stålsköldar, hvilka

vid demontage kunna borttagas. Den inre gafveln står i förbindelse

med en inspektionstunnel. Afståndet mellan aggregaten har valts så

stort, att de föreslagna sprängningarna med full trygghet skola kunna

utföras.

Generatorerna äro till antalet sex, hvaraf tre enfasgeneratorer för

järnvägsdrift och tre trefasgeneratorer, hvaraf en generator af hvardera

slaget i reserv. De två reservgeneratorerna sitta på samma axel, och

detta aggregat har placerats längst uppströms i stationen. Generatorerna

matas af magnetiseringsmaskiner, direkt kopplade till generatoraxlarna.

I stationens midt finnes ett aflastningsplan. Här utmynna dels den

nyss omnämnda inspektionstunneln, dels tunneln från ställverksbyggnaden

och dels det vertikala hisschacktet. Tunneln till ställverksbyggnaden,

som spränges i ungefärlig lutning 1:1,5, innehåller de elektriska kablarna

från generatorerna. I densamma finnes äfven en trappa samt en

spelbana för transport af gods mellan ställverksbyggnaden och kraftstationen.

Hisschaktet är delad! i två afdelningar, den ena för personhiss,

den andra för gods. Öfver hisschaktet är uppförd en tegelbyggnad

med trätak, innehållande travers om c:a 50 ton och personhissens maskineri.

Till byggnaden framgår spår från järnvägen.

Generatorsalen afslutas vid första utbyggnaden med en provisorisk

trävägg strax på sidan om aflastningsplanet. Sprängningen slutar c:a

22 m. därifrån.

Tillfölje kraftstationens läge måste densamma väl isoleras och dräneras.

Isoleringen sker lämpligast medels luftmellanrum, hvarför salen omgifves

af från berget fristående väggar och tak. Golfvet är lagdt på höjden

+ 293,3.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Käft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Afloppstunnel. Afloppstunneln har samma area som tilloppstunneln,

45 m3 och dess längd c:a 1,280 m. Vid öfvergången från sugrören till

afioppstunneln ökas tunnelns area så, att en relativt jämn vattengång

erhålles. För upptagande af vattenslag, då belastningen hastigt varierar,

finnes dessutom ett 70 m. långt fördelningsgalleri med 10 m:s bredd,

bildande en horisontel area af c:a 700 m3, hvilken tunnel utmynnar i

afloppstunnelns öfre del.

Vid afloppstunnelns utlopp i älfven finnas tvänne sättfalsar, hvarigenom

tunneln vid behof kan afstängas.

Ställverksbyggnad. Ställverksbyggnaden, som inrymmer ställverk,

instrumentering, transformatorer m. m., lägges nedom fördelningsbassängen

invid älfven. Till densamma finnes spår neddraget från järnvägen.

Ställverksbyggnaden står förutom genom kabeltunneln i förbindelse med

kraftstationen genom eu mindre tunnel, hvilken går fram till personhissen.

Stockholm den 17 december 1909.

Fredrik Jonson.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

83

Bilaga n:r 2.

Kostnadsförslag för statens kraftverk vid Porjus.

l:a ''utbyggnad till 50,000 turbinhästkrafter.

a) Vattenbyggnader och

kraftstation.

Damm vid Porjus .........

Kanalintag .......................

Tilloppstunnel ..................

Fördelningsbassäng, tubintag

och tubintagsbyggnad

samt tillopps
tuber

..............................

Kraftstation och sugrör

Afloppstunnel jämte delen

utanför inslaget

till densamma...............

Hiss med schakt och hissschaktsbyggnad,

tunnel

från ställverksbyggnaden

till personhissen,

kabeltunnel

samt bräddafloppstun
nel.

...................................

Ställverksbyggnad .........

kr. 2,605,000: —

® 420,000: —

)> 345,000: —

» 720,000: —

)) 935,000: —

» 1,270,000: —

» 205,000: —

» 500,000: — 7?000,000

b) Husbyggnader.

Permanenta husbyggnader.

.................................. )) 220,000: —_____

Transport kr. 220,000: — 7,000,000: —

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 119.

Transport kr. 220,000: —

Provisoriska husbyggnader.

................................... » 170,000: —

Provisorisk kraftstation » 200,000: —

7,000,000: —

590,000: —

c) Väg ar, planering ar o. d. »

Skadeersättningar, markförvärf,

anordningar

för fiske.......................... »

50,000: —

100,000: — 150,000; _

Kronor 7,740,000: —

d) Administration och

oförutsedda utgifter c:a 15 % ...............

... kr.

1,160,000: —

8,900,000: —

e) Turbiner med regulatorer

för 5 st. enheter.......................................

... kr.

450,000: —

Uppsättning och diverse ........................

. :»

65,000: —

Valsdamm ...................................................

. »

25,000: —

Summa kronor

540,000: - 9,440,000: —

Undertecknade hafva granskat hithörande specialförslag och gilla de

däri använda enhetspriserna.

Stockholm den 20 november 1909.

G. Malm.

Axel Granholm.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

85

Bilaga nr 3.

Beräkning af kostnad för elektrisk utrustning i kraftverk

vid Porjus.

Maskineri. I stationen installeras 3 enfasgeneratorer, hvardera för

afgifvande af maximalt 10,500 kilovoltampfere samt 3 trefasgeneratorer,

hvardera för afgifvande af kontinuerligt 10,800 kilovoltampfere. En af

enfas- och en af trefasgeneratorerna monteras å samma turbinaxel, utgörande

reservmaskiner.

Generatorspänningen upptransformeras för enfassvstemet till 80,000

och för trefassystemet till 70,000 volt.

Kostnader. För enfasmaskineri, inklusive all härtill hörande utrustning

inom stationen, sålunda generatorer, transformatorer, ställverk,

instrument etc., beräknas en anläggningskostnad af 40 kronor pr kilovoltampfere

af generatorernas maximala belastningsförmåga, vid antagande

af 180 minuthvarf å turbinerna, och för trefasmaskineri 35 kronor per

kilovoltampfere vid 187,5 minuthvarf.

För den elektriska utrustningen beräknas ränta med 4 %, afskrifning

med 3,35 % och underhåll med 1,65 % å anläggningskostnaden eller sammanlagdt

9 %.

Sålunda blir:

Anläggningskostnaden:

3 enfassystem om 10,500 KV A generatoreffekt .......... kr. 1,260,000: —

3 trefassystem » 10,800 » » ............ » 1,134,000: -

Summa kronor

2,394,000

—

o

Årskostnaden för trefassystemet:

Maskineri ;\ 9 % ........................................

............................. kr.

102,060

—

Stationspersonal ..........................................

............................. »

17,500

—

Smörjmedel och dylikt.............................

............................. »

20,000

—

Summa kronor

139,560

—

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Ofvanstående summor innesluta ej kostnader för vattenbyggnader

eller järnväg, ej heller ränta under byggnadstiden.

Stockholm den 11 december 1909.

Georg Centerwall.

Undertecknade bäfva på uppdrag granskat ofvanstående kostnadsberäkning

och anse densamma såvidt möjligt angifva verkliga kostnaderna

med hänsyn tagen till oförutsedda risker.

Torsten Holmgren.

Arvid Lindström.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

87

Bilaga nr 4.

Tabell,

utvisande de beräknade årliga omkostnaderna för statens kraftverk

vid Porjus.

Utbyggd t för 37,500 turbinhästkrafter.

%■

Enfas-

syst-emet

Trefas-

systemet.

Summa.

Santa.

Vatten.- och. husbyggnader samt turbiner............

4

188,800

—

184,680

—

373,480

—

Elektrisk utrustning .......................................

4

—

—

30,240

—

30,240

—

Afskrifning.

Vatten- och husbyggnader.................................

0.5

22,250

—

22,250

—

44,500

—

Turbiner''........................................................

2,4

6,480

—

4,008

—

10,488

—

Elektrisk utrustning .......................................

3,35

—

—

25,326

—

25,326

—

Underhåll.

Vatten- och husbyggnader.................................

0,5

22,250

—

22,250

—

44,500

—

Turbiner........................................................

1,5

4,050

—

2,505

—

6,555

-

Elektrisk utrustning .......................................

1,65

—

—

12,474

-

12,474

—

Stationspersonal .............................................

—

—

—

17,500

—

17,500

—

Smörjmedel och förbrukningsartiklar..................

—

—

—

10,000

—

10,000

—

Kostnader för isning och diverse........................

—

16,170

—

8,767

—

24,937

—

Summa kronor

—

260,000

—

340,000

600,000

—

I dessa omkostnader ingå ej kostnaderna för ränta, drift och. underhåll

af järnvägen, ej heller för ränta, afskrifning, underhåll eller personal

och förbrukningsartiklar för den elektriska enfasutrustningen eller

för kraftledningar. Ej heller ingå omkostnaderna på grund af ränteförluster

under byggnadstiden.

Stockholm den 17 december 1909.

Fredrik Jonson.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Bilaga nr 5.

Tabell,

utvisande de beräknade årliga omkostnaderna för statens kraftverk

vid Porjus.

Utbyggdt för 50,000 turbinhästkrafter.

%

Enfas-

systemet.

Trefas-

systemet.

Summa.

Ränta.

Vatten- och husbyggnader samt turbiner............

4

188,800

—

188,800

—

377,600

—-

Elektrisk utrustning ......................................

4

—

—

45,360

—

45,360

—

Afskrifning.

Vatten- och husbyggnader.................................

0j 5

22,250

—

22,250

—

44,500

—

Turbiner..................................................

2,4

6,480

—

6,480

—

12,960

—

Elektrisk utrustning ........................................

3,35

—

—

37,989

—

37,989

—

Underhåll.

Vatten- och husbyggnader.................................

0,5

22,250

—

22,250

—

44,500

—

Turbiner.........................................................

1,5

4.050

—

4,050

—

8,100

—

Elektrisk utrustning .......................................

1,65

—

—

18,711

—

18,711

—

Stationspersonal ..................................

—

—

—

17,500

—

17,500

—

Smörjmedel och förbrukningsartiklar..................

—

—

—

20,000

—

20,000

—

Iiostnaber för isning och diverse.......................

—

16,170

—

16,610

—

32,780

—

Summa kronor

260,000

400,000

660,000

—

I dessa omkostnader ingå ej kostnaderna för ränta, drift ocli underhåll

af järnvägen, ej heller för ränta, afskrifning, underhåll eller personal

och förbrukningsartiklar för den elektriska enfasutrustningen eller

för kraftledningar. Ej heller ingå omkostnaderna på grund af ränteförluster

under byggnadstiden, eller för eventuell reglering af vattenafrinningen.

Stockholm den 17 december 1909.

Fredrik Jonson.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

89

Bilaga n:r 8.

Erbjudande.

Under förutsättning att Riksdagen år 1910 beslutar anläggning af

ett statens kraftverk vid Porjus, färdigt senast år 1915, erbjuder sig

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att från tiden för kraftleveransens

början intill 1932 års utgång förhyra elektrisk energi från Porjusverket

på följande villkor.

Kronan bygger och underhåller erforderliga ledningar och levererar

den elektriska energien på högspänningssidan i Gellivare och Kiruna

med ungefär hälften på hvartdera stället. Det står dock bolaget fritt

att vid behof uttaga så mycket större del af sammanlagda effekt- och

energibeloppet vid ettdera stället, som de för ofvan angifna fördelning

anordnade ledningarne medgifva och under förutsättning, att bolaget

betalar för därigenom eventuellt uppkommande ökning af totalförluster i

ledningarne.

Bolaget äger rätt att under . kontraktstiden för sitt behof uttaga

hela den effekt, som en enhet om maximalt 12,500 turbinhästkrafter i

Porjus utan reglering af vattendraget kan alstra, bolaget obetaget att,

intill dess bolaget för eget behof årligen förbrukar så mycken energi,

att betalningen därför enligt nedan angifna grundpris och timafgift

uppgår till 350,000 kronor, af den kontraherade kvantiteten mot skäligt

pris äfven lämna kraft till Gruf aktiebolaget Freja, Tuollavaara

Grufaktiebolag äfvensom för kommunala och enskilda behof — dock

ej till större industriella anläggningar —- vid Gellivare, Malmberget,

Kiruna, Koskullskulle och Tuollavara. Denna effekt motsvarar pa högspänningssidan

sammanlagdt max. c:a 7,700 kw. vid Gellivare och

Kiruna. Den tillgängliga vattenmängden skall dock i främsta rummet

användas för de turbiner, som äro afsedda att lämna kraft för statens

järnvägars behof. Vill bolaget uttaga mer än sammanlagdt 6,500

kw. högspänd ström vid Gellivare och Kiruna, skall bolaget därom lämna

skriftlig tillsägelse senast IV2 år, innan den ökade effekten uttages.

Bolaget har rätt till ersättning i form af proportionell minskning i

kraftafgiften, därest på grund af eventuell vattenbrist den vid Gellivare

och Kiruna sammanlagdt tillgängliga effekten skulle understiga 6,500

Bill. till Biksd. Frat. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Haft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

kw. under förutsättning att därvid energiförbrukningen pr vecka skulle

utgöra högst 290,550 kilowattimmar, hvaremot staten är fritagen från

ersättningsskyldighet till följd af force maj euro i andra hänseenden.

Såsom ersättning för energileveransen betalar bolaget

dels ett ärligt grundpris af trettiofem (35: —) kr. för hvarje under

året enligt s. k. kvarttimmemätare uttagen kilowatt, hvarvid medelvärdet

åt de fyra högsta veckoafläsningarne anses vara den under året

uttagna effekten;

dels därutöfver en afgift af ett hälft (Vs) öre för hvarje enligt

kilowattimmemätare förbrukad kilowattimme.

Bolaget betalar dock från leveransens början oafsedt den uppmätta

förbrukningen en afgift af minst 350,000 kr. pr år räknadt.

Kontrakt med detaljerade bestämmelser upprättas, sedan Riksdagen

eventuellt beslutat om kraftverkets anläggning, mellan vattenfallsstyrelsen

och bolaget, och skall detta kontrakt i tillämpliga delar affattas i

enlighet med för dylika i allmänhet gällande bestämmelser.

Stockholm den 20 december 1909.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag.

G. Geijer.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

91

Bilaga. n:r 9.

Beräkning af kostnad för trefasledningar från kraftverk

vid Porjus.

Förutsättningar.

Ledningarne, hvilka afse att vid en driftspänning af 70,000 volt

från kraftverket vid Porjus till hvardera af platserna Gellivare och Kiruna

öfverföra mellan 3,000 och 4,000 kilowatt trefasström, utgöras af

20 mm2 kopparlinor, upplagda å master af järn.

Samtliga master konstrueras så, att sex linor kunna uppläggas,

ehuru från början endast tre tänkas monterade, med undantag af å en

30 km. lång sträcka närmast kraftverket, där dubbelledning från början

kommer till utförande.

Ledningsscliema.

Kiruna

Porjus

30 km,

22 km.

G-ellivare

Förluster i ledningarne:

Nedanstående tabell angifver dessa för en kraftförbrukning af dels

3,000, dels 4,000 kilowatt högspänd ström, cos ep — 0,8, å hvardera

platsen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

Härvid betyder:

Va = spänning hos abonnenten, VL spänningsförlust i ledningen, KWA

abonnentens energiförbrukning, KWL energiförlust i ledningen, KWk

energibehof vid kraftverkets uttag.

Vid 3,000 KW

Gellivare .................................

Kiruna......................................

Va

67,600

64,100

VL«

3,44

8,42

KWÄ

3,000

3,000

KWl

130

344

K¥k

3,130

3,344

Totalt

6,000

474

6,474

Vid 4,000 KW

Gellivare ................................

66,800

4,61

4,000

236

4,236

Kiruna......................................

61,900

11,6

4,000

640

4,640

Totalt

8,000

876

8,876

Antagna enhetspriser.

Stolplinje. Kostnaden för stolplinje färdig, utan isolatorer och jordlina,

har, med ledning af kostnad för linjer från Trollhättan, beräknats till

kronor 4,500 pr km., hvarvid stolparne äro så konstruerade att sex trådarkunna

uppläggas och isoleras för en driftspänning af 70,000 volt.

Denna kostnad har beräknats både med hänsyn till de högre arbetskostnaderna

i Lappland och den högre driftspänningen.

Jordlina för 55 mma stållina beräknas kronor 200 pr km. inklusive

montage.

Isolatorer. Hängisolatorer användas och beräknas till 100 kronor

pr tråd och km. ledning, inklusive montage.

Kopparledning. För 20 mm2 lina beräknas inklusive montage kronor

1:75 pr kg.

Antagna årskostnader.

Ränta. Afskrifning. Underhåll. Totalt.

Kopparlina........................................... 4 ^ 0,55 % 0,15 % 4,7 %

Stolplinje............................................... 4 % 1,4 % 2,5 % 7,9/11

För linjevakter beräknas, med hänsyn till att samma personer

kunna hafva tillsyn öfver såväl enfasledningen till Kiruna, för riks
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

gränsbanan som öfver större delen af ifrågavarande trefasledningar,

samt att befattningen lämpligen kan förenas med andra sysslor, till

kronor 25 pr år och kilometer bevakningssträcka.

Kostnader pr km. linje.

Tre linor monterade:

Master uppsatta .........................................

....................................... kr. 4.500

—

Jordlina ........................................................

...................................... » 200

—

Isolatorer.......................................................

..................................... » 300

—

Kopparlina 3 x 20 mm''.........................

Summa kr. 5,000

....................................... kr. 950

—

Summa kr. 5,950

—

Sex linor monterade:

Master uppsatta .........................................

....................................... kr. 4,500

—

Jordlina ........................................................

..................................... » 200

•—

Isolatorer .....................................................

........................................ » 600

—

Kopparlina 6 x 20 mur..........................

Summa kr. 5,300

...................................... kr. 1,900

—

Summa kr. 7,200

—

Kostnad för ledningar till (Mlivare och Kiruna.

Anläggningskostnad.

Master uppsatta, 143 km. å kronor 4,500........................... kr. 643,500: —

Jordlina 143 km. å kronor 200............................................... )) 28,600: —

Isolatorer för 173 km. ledning å kronor 300..................... )> 51,900: —

Summa kr. 724,000: —

.............. kr. 164,350: —

Summa kr. 888,350: —

Kopparlina 173 km. å kr. 950

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

o

Arliga omkostnader:

Linje utan koppar, å 7,9 %..........

Koppar å 4,7 % .............................

Linjebevakning å kr. 25 pr km.

Stockholm den 14 december 1909.

................ kr.

57,196: —

................ ))

7,724: —

................. »

3,580: —

Summa kr.

68,500: —

Georg Centerwall.

Undertecknade hafva på uppdrag granskat ofvanstående kostnadsberäkning

och anse densamma så vidt möjligt angifva verkliga kostnaderna

med hänsyn tagen till oförutsedda risker.

Torsten Holmgren.

Arvid Lindström.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

95

Bilaga C.

Till KONUNGEN.

Sedan Eders Kungl. Magt genom nådigt bref af den 8 april 1904

bemyndigat järnvägsstyrelsen att anställa försök med elektrisk järnvägsdrift,

hafva af järnvägsstyrelsen sådana försök utförts å bansträckorna

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Tomteboda—Värtan och Stockholm—Järfva. Dessa försök hafva afslutats

våren 1908, och hafva de visat, att problemet om elektrisk drift

af statens järnvägar i hufvudsak måste anses vara tekniskt löst. En

del detaljförbättringar skulle naturligen alltjämt komma att göras, men

var det redan vid dessa driftförsöks början knappast tänkbart, att något

enklare, bättre och billigare system än det vid försöken använda systemet

med enfas växelström inom den närmaste framtiden skulle komma

att framträda. Eu utförlig berättelse öfver ofvannämnda försök har

öfverlämnats till Eders Kungl. Maj:t med underdånig skrifvelse af den

28 april 1908.

Sedan ofvannämnda försök slutförts, har emellertid, såsom var att

förutse, tekniken på ifrågavarande område utvecklats i hög grad, och

har därför järnvägsstyrelsen utsändt sakkunniga till Amerika, Tyskland,

Holland, England, Schweiz och Italien för att studera de nyaste framstegen

på området. Erfarenheterna från dessa studieresor halva ytterligare

bekräftat, att det ofvannämnda systemet med enfas växelström

är det, som bäst lämpar sig för ändamålet, och har detsamma också

antagits af de flesta större järnvägs förvaltningar, som beslutat sig för

införandet af elektrisk järnvägsdrift.

Vidare har Eders Kungl. Maj: t genom nådigt bref af den 13 juli

1906 bemyndigat järnvägsstyrelsen att verkställa utredningar rörande

inköp af helt eller delvis i enskild ägo befintliga vattenfall, hvilka kunde

anses lämpliga för elektrisk drift af statsbanorna, samt att i hvarje

särskildt fall inkomma med förslag till inköp af dylikt vattenfall. Med

anledning häraf hafva af järnvägsstyrelsen framställningar gjorts om

inköp af fallsträckan i Motala ström mellan Norrbysjön och Roxen, af

Hammarby fälle t i Järleån samt af Karseforsen m. fl. fall i Lagaån,

hvilka framställningar vunnit Eders Kungl. Maj:ts nådiga bifall. Dessutom

har på förslag af Trollhätte kanal- och vattenverk inköpts vattenfallet

vid Vargön i Göta älf, såsom varande särdeles lämpligt för elektrisk

järnvägsdrift.

Jämsides med försöken samt efter dessas afskalande hafva å järnvägsstyrelsens

byrå för elektrisk drift gjorts utredningar rörande kostnaden

för införandet af elektrisk drift å de bandelar i södra och mellersta

delarna af landet, hvilka lämpligen kunna drifvas med kraft från

ofvan nämnda vattenfall, samt utförts jämförande beräkningar rörande

årliga kostnaden vid elektrisk drift och ångdrift. Af dessa undersökningar

framgår, att det ekonomiska resultatet af ett införande af elektrisk

drift är i hög grad beroende af trafikintensiteten å vederbörande

bandel. Relativt största vinsten skulle naturligen ernås å de starkast

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

trafikerade stambanorna, men å andra sidan kan järnvägsstyrelsen ej

undgå att hysa vissa betänkligheter för att till den första större anläggningen

välja en sådan handel, å hvilken person- och posttrafiken

är af stor betydelse. De driftstörningar, som under första tiden efter

den elektriska driftens igångsättande knappast kunna undvikas, skulle

nämligen där i högre grad än å andra bandelar medföra olägenheter.

Af bandelarna i södra och mellersta Sverige skulle med hänsyn härtill

egentligen blott linjen Ivrylbo—Mjölby eller del däraf med kraft från

Hammarby eller Motala-strömsfallen kunna ifrågakomma. Vid denna

handel skulle emellertid elektrisk drift ej kunna införas förrän efter flera

år på grund af de omfattande vattenregleringar, som böra utföras, innan

de ifrågavarande vattenfallen lämpligen kunna utbyggas. Däremot har

järnvägsstyrelsen, som anser, att tiden nu är inne att införa elektrisk

järnvägsdrift i större omfattning'', kommit till den uppfattningen, att

det vore lämpligare att i stället föreslå införandet af elektrisk drift på

bandelen Kiruna—Riksgränsen. Å denna handel komma nämligen malmtransporterna

till följd af de överenskommelser, som under åren. 1907

och 1908 träffats mellan staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare malmfält och Trafikaktiebolaget Grängesberg—-Oxelösund,

å andra sidan, att inom den närmaste framtiden

i betydlig grad ökas. Denna ökning kan endast möjliggöras genom

en afsevärd höjning af banans trafikförmåga, och, om ångdrift fortfarande

skulle användas, måste sådant ske därigenom att banans tracé

förbättras, vattenstationer, kolupplag m. m. byggas samt nya lokomotiv

anskaffas.

Verkställda utredningar gifva vid handen, att banans nuvarande

trafikförmåga med ångdrift är tillräcklig för framforsling af högst

3,000,000 ton malm årligen. Denna transportmängd beräknas vara uppnådd

år 1913, till hvilket år sålunda, i den händelse ångdriften bibehålies,

förenämnda åtgärder till höjande af banans trafikförmåga böra

vara genomförda för mötande af ytterligare stegrad trafik. Införes

elektrisk drift vid nyssnämnda tidpunkt, erfordras gifvetvis ingen anskaffning

af ånglokomotiv, ej heller nya anläggningar för vatten- och

koltagning. Den omnämnda förbättringen af banans tracé behöfver

under samma förutsättning icke vara genomförd, förr än den årliga

transportmängden uppgår till 3,850,000 ton (däraf 3,750,000 ton från

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och 100,000 ton för Tuolluvaara

aktiebolag), hvilket beräknas inträffa år 1918. Möjligen kommer erfarenheten

att visa, att denna förbättring ei alls behöfver företagas.

Bih. till Eiksd. Prof. 1910. 1 Sciml. 1 Afd. 87 1-Iäft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Ofvannämnda utredningar visa äfven, att förhållandena på grund

af den jämna masstrafiken äro ovanligt gynnsamma för ernående af ett

i ekonomiskt afseende godt resultat vid elektrisk drift. Vidare blifva

olägenheterna af de rubbningar i trafiken, som under den första tiden

kunna komma att inträffa, ej så stora, enär person- och posttrafiken å

denna handel är af mycket underordnad betydelse. En stor fördel skulle

den elektriska driften äfven medföra därigenom, att den rök i tunnlar

och snögallerier å sträckan Abisko—Riksgränsen, som vid ångdriften

är särskildt besvärande för ban- och tågpersonalen och flera gånger

framkallat allvarliga olyckstillbud, ej vidare skulle förekomma, hvarigenom

en påtänkt ventilationsanläggning skulle blifva obehöflig. Vidare

bör framhållas den ur nationalekonomisk synpunkt viktiga omständigheten,

att vid införandet af elektrisk drift å ifrågavarande handel skulle

vid en årstransport af 3,850,000 ton mahn en för ångdrift erforderlig

årlig stenkolskvantitet af cirka 41,000 ton blifva obehöflig. Den enda

egentliga olägenheten med valet af bandelen Kiruna—Riksgränsen till

första anläggning för elektrisk drift i stor skala torde vara de klimatiska

förhållandena, hvilka äro mindre gynnsamma för en vattenkraftanläggning,

i det att afrinningen under vintermånaderna i dessa trakter

nedgår betydligt, och svårigheter skulle kunna uppstå vid driften af

kraftstationen, om ej nödiga försiktighetsmått vidtagas vid densammas

anläggning. Snöförhållandena däremot äro, efter hvad erfarenheten

visat, icke af sådan beskaffenhet, att de kunna vålla långvariga hinder

för trafiken.

Trots de i stort sedt gynnsamma förhållandena har järnvägsstyrelsen

ej kunnat bortse från den betydande risk, som en så stor och i

sitt slag enastående anläggning gifvetvis måste medföra. Visserligen

finnas ej så få under de senaste åren utförda stora elektriska banor, vid

hvilka lokomotivens hästkrafttal eller anläggningens storlek uppgår till

eller öfverträffar den nu ifrågavarande. Äfven det system, enfassystemet,

hvilket järnvägsstyrelsen, enligt hvad ofvan omnämnts, i likhet

med de flesta större järnvägsförvaltningar ansett vara det enda, som

kan ifrågakomma, har under de senaste åren börjat användas vid allt

flera banor i utlandet. Hvarken detta eller något annat elektriskt bansystem

har emellertid förut utförts vid någon bana, där närmelsevis så

störa anspråk ställts på lokomotivens arbetsförmåga — det är nämligen

här fråga om framförande af tåg med 2,000 tons bruttovikt, lokomotivvikten

inberäknad, med en medelhastighet af omkring 37 km. per

timme. — Härtill kommer, att de i flere afseenden egenartade förhållandena

vid här ifrågavarande handel nödvändiggöra en del anordningar,

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119. 99

livi Hen, i större eller mindre grad måste under den första driftstiden

utexperimenteras.

I fråga om sättet för den elektriska anläggningens utförande harmun

att välja på två utvägar. Den ena, att den erforderliga elektriska

utrustningen för banan anskaffas i. vanlig ordning genom på lämpligt

sätt uppdelade leveranser efter infordrande af anbud, hvarvid det naturligen

äfven kunde ifrågasättas, att järnvägsstyrelsen med för tillfället

anställd personal utförde en del uppsättnings- och andra arbeten. Genom

att till leverantörer utvälja firmor med största möjliga erfarenhet

på teknikens ifrågavarande område samt med anlitande af den erfarenhet,

som genom hittills af järnvägsstyrelsen utförda försök och på andra

håll utförda undersökningar finnes samlad inom järnvägsstyrelsen, hade

man att söka skaffa sig största möjliga säkerhet för att anläggningen

skulle komma att funktionera tillfredsställande. Den andra utvägen

vore, att med eu enda leverantör träffa sådant aftal, att densamme öfvertager

hela den tekniska och ekonomiska risken.

Då resultatet af denna första anläggning för elektrisk drift i större

omfattning för en lång framtid torde blifva bestämmande för vidare

åtgärder i fråga om statsbanornas elektrifiering, har järnvägsstyrelsen

ansett det vara af synnerlig vikt att söka vinna största möjliga garanti

för att densamma i såväl tekniskt som ekonomiskt afseende blir fullt

tillfredsställande.

Af de båda utvägarne har järnvägsstyrelsen därför ansett sig böra

välja den senare. De försökskostnader, som vid utländska bananläggningar

af liknande slag uppkommit, hafva nämligen visat sig vara högst

betydande. Visserligen har genom de af järnvägsstyrelsen utförda försöken

en del erfarenheter vunnits, ledande till begränsning af ifrågavarande

kostnader, men komma dessa dock till följd af de egenartade

svåra förhållandena säkerligen att uppgå till ej obetydliga belopp. Genom

att välja den senare utvägen skulle dessa ovissa kostnader helt

och hållet kunna undvikas och järnvägsstyrelsen därjämte erhålla garanti

för att anläggningskapitalet ej öfverstiger en viss gräns. På grund

häraf har järnvägsstyrelsen ansett sig böra träda i underhandlingar med

på området särskildt erfarna firmor, och hafva några af dessa ej ansett

svårigheterna större, än att de erbjudit sig att på egen teknisk och

ekonomisk risk utföra anläggningen på så sätt, att de förbinda sig att

för en viss kostnad utföra densamma, samt garantera, dels att de årliga

underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen ej skola öfverstiga

ett visst belopp per år, och dels att förbrukningen af elektrisk

energi för tågens framförande ej heller skall öfverstiga ett visst belopp.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Efter utfärdad inbjudning bär järnvägsstyrelsen erhållit två konkurrerande

anbud, nämligen ett från Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget

i förening med Siemens-Schuckert Werke och ett från Svenska

Emissionsaktiebolaget i förening med Allgemeine Elektricitäts-Gesellschaft.

Härigenom har ett i förhållande till experiment-kostnaden och risken

skäligt pris kunnat erhållas. Vidare har järnvägsstyrelsen ernått garantier

för att den svenska industrien skulle få afsevärdt medverka och

■ samla erfarenhet vid utförandet af denna anläggning. Af de ofvannämnda

anbuden har järnvägsstyrelsen ansett det, som afgifvits af Allmänna

Svenska Elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke

i förening, vara för staten förmånligast och det, som bäst tillgodoser

den svenska industriens intressen. Järnvägsstyrelsen har därför beslutat

antaga det ifrågavarande anbudet och har uppgjort kontrakt om leveransen

med ofvannämnda firmor, gällande för järnvägsstyrelsens del under

förutsättning af Eders Kung!. Maj:ts godkännande.

De hufvudsakliga bestämmelserna uti ifrågavarande kontrakt, som

här i afskrift bifogas (bilaga 3), äro följande:

De elektriska firmorna Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget

och Siemens-Schuckert Werke förbinda sig att tillverka och på platsen

iordningställa samt till järnvägsstyrelsens begagnande upplåta den för

elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen erforderliga anläggningen

inkl. 15 elektriska lokomotiv, men exkl. erforderlig kraftstation.

Denna anläggnings kapitalvärde skall anses utgöra kronor 5,291,662,

och garantera firmorna, att af denna summa ej mer än 35 procent skall

utbetalas för utländska leveranser.

Firmorna garantera vidare, att revisions-, reparations-, smörjningsoch

putsningskostnaderna för malmtågs- och snälltågslokomotiven samt

kostnaden för tillsyn och underhåll af ledningar och transformatorsstationer

inkl. kostnaden för ^^anskaffning af delar, som behöfva utbytas,

hvilka kostnader sammanfattats under benämningen underhållskostnaderna

för den elektriska anläggningen, ej skola öfverstiga vissa i tabellform

angifna värden. Dessa underhållskostnader för den elektriska anläggningen

hafva beräknats med ledning af firmornas i tabellform angifna

värden och utgöra i medeltal per år:

a) vid eu transportmängd af 3,000,000 ton malm per år kronor: 305,800,

b) vid en transportmängd af 3,850,000 ton malm per år kronor: 332,500.

Slutligen garantera firmorna, att den för tågens framförande erforderliga

energiförbrukningen, uttryckt i watt-immar per tonkilometer ej

skall öfverstiga:

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition N:o 119.

101

för persontåg......

för malmtåg .....

för tomvagnståg

31.5

22.6

23,9.

Såsom ersättning för användandet af den firmorna tillhöriga anläggningen

och successiv inlösen af densamma skall järnvägsstyrelsen

betala till firmorna

dels 4 % årlig amortering å anläggningens ofvan angifna kapitalvärde,

dels 5 % ränta å berörda kapitalvärde, minskadt med af järnvägsstyrelsen

erlagda amorteringar, och slutligen

dels 65 % af det belopp, hvarmed de verkliga underhållskostnaderna

för den elektriska anläggningen understiga den garanterade underhållskostnaden.

Öfverstiga de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen,

den garanterade, så skola firmorna till järnvägsstyrelsen

inbetala skillnaden.

Firmorna medgifva vidare järnvägstyrelsen rätt att kassera anläggningen,

för den händelse tillfredsställande driftsäkerhet med densamma

ej kan ernås eller underhållskostnaden och strömförbrukningen

öfverstiga de garanterade värdena.

Af de kraftkällor, som skulle kunna ifrågakomma för elektrisk drift

å bandelen Kiruna—Riksgränsen, har järnvägsstyrelsen funnit forsarne

Tarrakoski och Vakkokoski i Torne älf närmast böra ifrågakomma såsom

i alla afseenden lämpliga, särskildt emedan man genom uppdämning

af Torne träsk till 3 meter öfver nuvarande högvattenyta kan erhålla

ett fullt tillräckligt vattenmagasin om något mer än en miljard kubikmeter

och därför blifva oberoende af den mindre afrinningen under vintermånaderna.

Den vattenreservoar, som genom denna uppdämning erhålles,

är för järnvägsdriften af alldeles särskild betydelse, emedan man genom

densamma alltid har en kontroll på huru mycket vatten, som står till

kraftanläggningens förfogande, och således också på möjligheten att

upprätthålla en regelbunden tågtjänst.

För utförandet af erforderliga vattentekniska utredningar har järnvägsstyrelsen

anlitat Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån, hvilken firma

redan år 1900 för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag utfört utredningar

angående tillgodogörande af i närheten af Kiruna befintlig vattenkraft

och således redan förut haft tillfälle att sätta sig in i förhållandena

i dessa trakter.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 119.

Vattenbyggnadsbyrån har under sommaren år 1908 verkställt mät

ningar och grundundersökningar på platsen för kraftanläggningen, och

har den 4 och 5 september 1908 på begäran af järnvägsstyrelsen laga syn

där hållits. Vidare har järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 10

oktober 1908 hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om tillstånd att öfverbygga

kungsådra vid Tarrakoski och Vakkokoski i Torne älf, hvilken underdåniga

framställning ännu är beroende på Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Ofvannämnda vattentekniska utredningar afslutades af Aktiebolaget

V attenbyggnadsbyrån under år 1908. Emellertid visade det sig vid

sammanförandet af utredningsresultaten i början af år 1909, att anläggningskostnaden

för kraftanläggningen vid Vakkokoski blef mycket hög.

Järnvägsstyrelsen ansåg därför nödvändigt, att noggrannare undersökningar

gjordes för att utröna, om ej möjlighet skulle föreiinnas att

nedbringa dessa kostnader genom omarbetning af planen för kraftstationsanläggningen,

och både järnvägsstyrelsen tänkt utföra ytterligare

terrängundersökningar under sommaren år 1909. Då emellertid från och

med 1909 års början Eders Kungl. Maj:ts vattenfallstyrelse trädt i verksamhet,

har järnvägsstyrelsen ansett riktigast, att de fortsatta utredningarne

angående ifrågavarande kraftanläggning öfvertoges af nämnda

styrelse. Järnvägsstyrelsen har därför i underdånig skrifvelse den 7

april år 1909 hos Eders Kungl. Maj:t anhållit, att vattenfallsstyrelsen

måtte få i uppdrag att fortsätta och färdigställa xffredning angående

elektriskt kraftverk vid Vakkokoski. Denna järnvägsstyrelsens anhållan

har af Eders Kungl. Maj:t bifallits, och har vattenfallsstyrelsen genom

nådigt bref den 23 april år 1909 erhållit uppdrag att fortsätta och

färdigställa ifrågavarande utredning.

Under sistlidne sommar har vattenfallsstyrelsen låtit utföra erforderliga

terrängundersökningar och har den 1 december år 1909 till

järnvägsstyrelsen aflämnat utredning och kostnadsförslag för kraftanläggningen,

hvad den vattentekniska delen beträffar, hvilken utredninghär

i afskrift bifogas (bilagor 4 och 5).

I denna sin utredning har vattenfallsstyrelsen i hufvudsak följt det

af Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån uppgjorda förslaget. Vid de nya

undersökningarne har vattenfallsstyrelsen emellertid funnit, att ett par

förbättringar kunde göras, nämligen att kraftstationen kunde förläggas

på berggrund och därför utföras med s. k. öppen uppställning af turbinerna

samt att den i Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyråns utredning

upptagna, genom invallning bildade tilloppskanalen till dammsjön framför

kraftstationen kunde till stor del utföras som gräfd kanal.

Vid förslagets pröfning anser sig vattenfallsstyrelsen hafva funnit,

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

103

dels att risk skulle före finnas för att dammsjön framför kraftstationen

möjligen skulle kunna bottenfrysa, och dels att vattenmängden ej skulle

vara tillräcklig både för järnvägsdriften å linjen Kiruna—Riksgränsen

och för ifrågasatt kraftleverans till malmbolagen för deras lcraftbehof i

Kiruna och Gellivare, såsom af järnvägsstyrelsen på grund af siffror

från Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån beräknats.

Vattenfallsstyrelsens farhåga, att dammsjön framför kraftstationen

möjligen skulle kunna bottenfrysa, synes hufvudsakligen vara motiverad

af försiktighetshänsyn på grund af bristande kännedom om de klimatiska

förhållandena på platsen. Liknande betänkligheter existerade, innan

trafiken öppnades å Riksgränsbanan angående möjligheten att vintertid

trafikera denna handel, men har det nu visat sig, att svårigheterna därvidlag

mycket väl låtit sig öfvervinnas.

För en järnvägskraftstation är det af alldeles särskild betydelse, att

ett större lugnvatten fiunes såväl omedelbart framför som efter kraftstationen,

enär annars tappningen ej kan varieras så hastigt, som erfordras

för en dylik kraftstations mycket varierande belastning. Vakkokoski

kraftstation har därför, som af närslutna förslagsritningar framgår,

tänkts placerad omedelbart invid den nedanför forsen Vakkokoski belägna

sjön Vakkojärvi, och har man vidare funnit, att genom invallning eu

tillräckligt stor dammsjö lätt kan erhållas i en naturlig sänka framför

kraftstationen. Denna dammsjö står genom den förut nämnda, 1 km.

långa, gräfda kanalen i förbindelse med den ofvanför forsen Vakkokoski

belägna sjön Alajärvi. På grund af den ofvannämnda varierande tappningen

samt på grund af fallförlust i tilloppskanalen kommer, under

det kraftstationen är i gång, vattenytans läge i ofvannämnda dammsjö

att variera något. Denna dammsjö har emellertid en area af ej mindre

än 160,000 kvm. (d. v. s. den har något större yta än Norrström från

Norrbro till ångslupslinjen Bomslupstrappan—Skeppsholmen), och blir

därför maximivariationen i vattenståndet i denna dammsjö under ett

driftsdygn högst 0,3 meter, under det att de mera tillfälliga variationerna

ej öfverstiga 0,15 meter.

De farhågor, som uttalats rörande nämnda anordningar, bestå däri,

att det istäcke, som vintertid bildas i dammsjön, skulle fastfrysa vid

stränderna och icke följa med de jämförelsevis hastiga växlingarne i

vattenståndet, hvarför vatten skulle komma att stiga upp öfver isen,

frysa och småningom öka isens tjocklek i sådan grad, att fara för bottenfrysning

skulle uppstå. Genom ständiga växlingar i vattenståndet

skulle vidare den vid stränderna fastfrusna isens rörelse menligt inverka

på vallar, intag m. m.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Då de klimatiska förhållandena i vårt land vintertid äro sådana, att

de olika landsdelarne från Bergslagen tipp till här ifrågavarande nordligaste

trakter åtminstone tidvis äro i stort sedt ungefär likställda ifråga.

om isbildningsförhållanden och dylikt, skulle en fara af antydd art,

därest den verkligen förelåge, redan hafva gjort sig gällande vid ett

stort antal vattenkraftanläggningar m. in. i mellersta Sverige. Något

dylikt har emellertid ej försports. I här föreliggande fall är särskildt

att märka, dels att vattenståndsvariationerna, som ofvan visats, äro obetydliga,

särskildt i förhållande till det i större delen af dammsjön ansenliga

vattendjupet (3,5—6 meter), dels att till följd af dammsjöns stora

bredd istäcket under inga omständigheter kan förblifva orörligt vid stigande

vattenyta, enär dess hållfasthet är otillräcklig för att motstå det

då inträdande upptrycket. Förloppet torde sålunda blifva det vanliga,

eller att mindre partier af isen fastfrysa vid dammsjöns stränder, under

det större delen af istäcket fritt rör sig i enlighet med vattenståndets

variationer. Farhågan rörande isens åverkan på vallar m< m. torde äfven

med det ofvan anförda vara afiägsnad. Härtill kommer, att det endast

är under arbetstiden, som vattenytan sänker sig, och att omedelbart,

efter det kraftstationen stannats, dammsjöns vattenyta åter stiger till sitt

högsta läge, hvarför bottenfrysning ännu mindre torde vara att befara.

Under Riksgränsbanans byggnadstid utfördes i närheten af Riksgränsens

station eu mindre elektrisk kraftanläggning vid Kaderjokk,

som fortfarande användes för belysning och pumpning vid Riksgränsens

station. Vid donna anläggning förefinnas liknande förhållanden, men

har kraftstationen aldrig stannat på grund af issvårigheter. Däremot

har vattentillgången, beroende på att afrinningen minskats under vintermånaderna

och att tillräckligt vattenmagasin ej funnits, särskildt under

mars och april månader, ofta varit så knapp, att man ej kunnat hålla

kraftstationen i gång mer än en kort del af dygnet, och har det då

visat sig, att vattnet under den öfriga delen af dygnet runnit till i

dammsjön under isen.

Slutligen vill järnvägsstyrelsen påpeka, att Vakkokoski kraftstations

läge mellan tvenne stora lugnvatten, hvilka vid inträffad köld snart beläggas

med is, måste anses synnerligen lämpligt, i det därigenom särskildt

faran för grundisbildning (»sörpning») är så godt som utesluten.

Angående vattenmängden anser vattenfallsstyrelsen dels att ej fullt så

inycket som 50 kubikmeter vatten per sekund blifva disponibla för kraftstationen,

och dels att den för järnvägsdriften erforderliga vattenmängden

måste sättas till minst 40 kubikmeter per sekund i stället för beräknade

29 kubikmeter. Enligt vattenfallsstyrelsens mening bör därför, om en

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 119.

105

kraftstation utföres vid Vakkokoski, denna helt och hållet reserveras för

järnvägsdriften. Sin uppfattning, att vattenmängden är för högt räknad,

motiverar vattenfallsstyrelsen därmed, att en viss osäkerhet skulle vidlåda

de vid Tornehamn i Torneträsk gjorda vattenståndsmätningarne,

som den af Eders Kungl. Maj:t den 9 juni år 1899 tillsatta vattenfallskommittén

låtit utföra. Järnvägsstyrelsen har för utredning af denna

fråga inhämtat yttrande af hydrografiska byrån. Af byråns här i afskrift

bifogade yttrande (bilaga 6) framgår, att om det af Aktiebolaget

Vattenbyggnadsbyrån angifna resultatet af nyssnämnda orsak är felaktigt,

så är detta resultat snarare för litet än för stort. Efter hvad järnvägsstyrelsen

vidare genom skrifvelser från hydrografiska byrån (bilaga 6)

inhämtat, synes det med säkerhet kunna påräknas, att efter reglering

af Torne träsk en vattenmängd af 50 kubikmeter per sekund alltid skulle

finnas disponibel för kraftstationen.

Sin uppfattning om den för järnvägsdriften erforderliga vattenmängden

grundar vattenfallsstyrelsen enligt egen uppgift på följande

omständigheter:

l:o) att den af järnvägsstyrelsen angifna energiåtgången skulle vara

för låg, beroende på att tågmotståndet under vintern kunde anses

omkring 15 procent högre än under öfriga årstider, hvarjämte under

vintern tillkomme erforderlig drifkraft för snöplogning;

2:o) att medelvärdet för turbinernas verkningsgrad ej skulle kunna

sättas högre än 63 procent;

3: o) att läckningen för stillastående turbiner, som hållas vattenfyllda

för att vara i beredskap för omedelbar igångsättning, måste beräknas

till 1 kubikmeter per sekund.

I afseende på den första punkten får järnvägsstyrelsen anföra, att

för ökadt tågmotstånd under sämre väderleksförhållanden och för mötandet

af andra ogynnsamma omständigheter har vid uppgörandet af de

belastningskurvor, som ligga till grund för järnvägsstyrelsens förslag,

fullt tillräckligt säkerhetstillägg blifvit gjordt.

Hvad vidare den af vattenfallsstyrelsen angifna verkningsgraden

för turbinerna beträffar, så synes denna siffra särdeles låg i jämförelse

med siffror från redan utförda moderna anläggningar och äfven med de

verkningsgradssiffror, som garanterats för statens turbinanläggning vid

Trollhättan. Härtill kommer, att till grund för de af järnvägsstyrelsens

byrå för elektrisk drift utförda beräkningarna har, för att ej alltför

mycket komplicera dessa, måst läggas sådana antaganden, som med all

sannolikhet hafva gjort spetsarne på de belastningsdiagram, hvilka erhållits

som resultat af ofvannämnda beräkningar, större, än hvad de i

Bill. till 1 likså. Prof.. 1910. 1 Sand. 1 Afl. 87 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

verkligheten kunna blifva. Härigenom har åter medelverkningsgraden

för turbinerna vid beräkningarne utfallit betydligt lägre, och således

vattenförbrukningen större än hvad som i verkligheten torde bli fallet.

Hvad vidare läckningen beträffar, så synes den vara beräknad under

förutsättning af ett mindre noggrannt utförande. Det torde väl emellertid

knappast vara tvifvel underkastadt, att såväl i förenämnda hänseende

som äfven i fråga om verkningsgraden en turbinanläggning kan

åstadkommas, som lämnar ett bättre resultat än det, som vattenfallsstyrelsen

af försiktighetshänsyn ansett sig böra förutsätta. Vattenfallsstyrelsen

uppgifver ock i fråga om en kraftverksanläggning vid Porjus

i Lule älf, att provisorisk tätning kan ske vid eventuellt inträffande

vattenknapphet, och denna möjlighet lärer väl ock kunna komma till

användning vid Vakkokoskianläggningen.

Järnvägsstyrelsen har med hänsyn därtill, att de belastningsdiagram,

som nu senast uppgjorts (bilaga 1), äro något ogynnsammare än de,

på hvilka Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån grundat sin i vattenfallsstyrelsens

utredning omnämnda beräkning, undersökt hur stor vattenförbrukning,

som kan förutsättas för järnvägsdriften enligt de till grund

för järnvägsstyrelsens förslag liggande belastningskurvorna, och därvid

funnit, att den ej kan antagas öfverstiga 30 kubikmeter per sekund,

och att således 20 kubikmeter per sekund skulle kunna vara disponibla

för alstring af kraft för försäljning.

På grund af de af vattenfallsstyrelsen uttalade betänkligheterna har

järnvägsstyrelsen ansett, att frågan om- försäljning af elektrisk energi

från en kraftanläggning vid Vakkokoski bör tillsvidare få anstå, och att

sålunda någon häraf inflytande inkomst ej nu upptages i kalkylen, som

äfven utan sådan inkomst gifver ett fullt tillfredsställande resultat.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att enligt anbud, som

järnvägsstyrelsen våren 1909 erhöll från Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, detta förklarade sig vilja köpa kraft i form af högspänd

växelström, levererad å tråd i Kiruna. Bolaget ansåg sig behöfva en

effekt af maximalt 6,000 kilowatt samt årligen högst 13,800,000 kilowattimmar,

hvilken siffra möjligen senare skulle kunna ökas till 18,000,000

kilowattimmar. Härför erbjöd sig bolaget att betala ett å-pris af 40 kr.

per kilowattår plus 0.5 öre per kilowattimme, men minst 300,000 kronor

per år. Detta anbud har bolaget emellertid icke ansett sig böra för det

närvarande förnya, sedan vattenfallsstyrelsen ställt i utsikt för bolaget

att erhålla elektrisk energi från Porjuskraftverket till ett förmånligare

pris, ä,n det vid förliden vår skedd underhandling mellan bolaget och

järnvägsstyrelsen af bolaget erbjudna.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

. Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Hvad angår kostnadsberäkningarne för kraftanläggningen vid Yakkokoski

med damm vid Tarrakoski har vattenfallsstyrelsen ansett försiktigheten

bjuda att med något mer än 2,000,000 kr. höja det kostnadsförslag,

som inom järnvägsstyrelsen blifvit uppgjordt, och hvilket grundats

på Aktiebolaget Vattenfällsbyråns massberäkningar och på å-priser,

som lämnats af arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader A. Granholm,

som vid byggnaden af bandelen Kiruna—Riksgränsen haft tillfälle samla

erfarenhet om arbetsförhållandena i dessa trakter.

Vattenfallsstyrelsen har ansett sig böra fästa järnvägsstyrelsens

uppmärksamhet på följande af allmänna ombudet vid laga synen på

platsen för kraftanläggningen vid Vakkokoski den 4 och 5 september

1908 gjorda yrkande:

»att dammluckorna skötas sä, att det öfverflödsvatten, som kan påräknas

under antagande af en drifvattenmängd af 50 kubikmeter i sekunden

i medeltal, d. v. s. vanligen en vattenmängd af minst 150 kubikmeter

i sekunden utöfver drifvattnet, utsläppes under 2 veckor vid midsommartiden

enligt årligt närmare meddelande från kronolänsmannen i

Paj ala angående tidpunkten, hvilken beräknas så, att detta flöde förenas

med Muonio älfs flöde; dock icke ifall abnormt ringa nederbörd fallit

under föregående 12 månader, i hvilken händelse rapport från dammvakten

insändes före 15 maj till länsstyrelsen därom, att blott en mindre

mängd öfverflödsvatten än 150 kubikmeter i sekunden synes finnas

disponibel för ängsbevattning under året ifråga, hvarvid länsstyrelsen

äger afgöra huru mycket vatten, som detta ovanligt torra år skall utsläppas.

»

Vattenfallsstyrelsen anser, att man genom detta yrkande kan komma

på en svårbotlig balans. Järnvägsstyrelsen får i underdånighet påpeka,

att ofvannämnda extra tappning af 150 kubikmeter per sekund under

14 dagar ej motsvarar mer än 5,75 kubikmeter per sekund i medeltal

för hela året, och att detta under inga förhållanden kan inverka menligt

på järnvägsdriften. Allmänna ombudet har vidare vid ifrågavarande syn

meddelat, att visserligen vore det synnerligen önskvärdt att vattnet från

Torneträsk utsläpptes vid midsommartid, men å andra sidan vore det

också synnerligen önskvärdt, att vattnet under slåttertiden vore så lågt

som möjligt, och att således då tappningen från Torne träsk minskades.

Genom den ifrågasatta dämningen skulle därför förhållandena blifva

bättre för de af allmänna ombudet omnämnda strandängarna, enär vårfloden

från Torne älf på grund af de stora sjöar, som finnas i denna älfs

vattenområde, ofta kommer ganska sent, hvilket tydligt framgår af de

till vattenfallsstyrelsens utredning bifogade kurvorna för afrinningen från

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Torneträsk. Detta torde väl få betraktas som en fördel, som fullt uppväger

den olägenhet, som tilläfventyrs kan ligga i en något minskad

vårflod.

Med ledning af den i vattenfallsstyrelsens utredning angifna kostnaden

för vatten- och husbyggnader samt turbiner till ett kraftverk vid

Yakkokoski har hela kostnaden för ifrågavarande kraftverk af järnvägsstyrelsen

beräknats uppgå till:

a) Vid transport af 3,000,000 ton malm årligen.

Vatten- och husbyggnader............................................ kronor 7,170,000: —

Turbiner ............................................................................ » 264,000: —

Elektrisk utrustning..................................................... » 650,000: —

Järnväg och spåranordningar.............,......................... » 654,000: —

Summa kronor 8,738,000: —

b) Vid transport af 3,850,000 ton malm årligen.

Vatten- nch husbyggnader.....

Turbiner ......................................

Elektrisk utrustning.................

Järnväg och spåranordningar

................... kronor

7,170,000: —

.................... D

330,000: —

.................... »

820,000: —

................... ))

654,000: —

Summa kronor

8,974,000: —

Vid beräkning af kraftstationskostnaden har den ofvan angifna

högre anläggningskostnaden lagts till grund och har vidare äfven därvid

tagits hänsyn till ränteförluster under byggnadstiden. Den synnerligen

höga kraftkostnad för den elektriska järnvägsdriften, som sålunda

erhålles, utgör vid transport af 3,000,000 ton malm per år kronor

576,000 och vid transport af 3,850,000 ton malm per år kronor 604,000,

och äro dessa strömkostnader upptagna i bilagda tablå (bilaga 9). För

den elektriska driften hafva underhållskostnaderna för den elektriska

anläggningen upptagits enligt de af de elektriska firmorna garanterade

beloppen.

För jämförelse hafva äfven kostnaderna för ångdrift å bandelen

Kiruna—Riksgränsen sammanställts i nyssnämnda tablå. Dessa ångdriftkostnader

hafva för att ej göra jämförelsen för gynnsam för den

elektriska driften upptagits synnerligen låga. På ångdriftsidan hafva

vidare kostnaderna för förbättring af banans tracé samt för en de! öfriga

med ångdrift förenade anläggningar ej medtagits. Tablån utvisar likväl

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

en ganska afsevärd årsvinst till den elektriska driftens fördel, nämligen

vid transport af 3,000,0000 ton malm per år kronor 224,800 och vid

transport af 3,850,000 ton malm per år kronor 453,500. Denna års-*

vinst kominer gifvetvis att betydligt ökas, för den händelse inkomst

skulle kunna erhållas genom försäljning af elektrisk kraft från kraftstationen.

Vid denna beräkning har antagits, att samtliga malmtågslokomotiv,

som nu användas å bandelen Kiruna—Riksgränsen, skola

öfverflyttas till bandelen Gellivare—Luleå, och att de lättare lokomotiv,

som nu användas å denna handel, skola förflyttas till sydligare bandelar

med tung godstrafik, hvadan intet belopp för afskrifning af ånglokomotivens

anskaffningskostnad ingår på den elektriska sidan i denna

beräkning.

Järnvägsstyrelsen anser sig därför — i synnerhet som den elektriska

driften i detta fall ej skulle medföra några oförutsedda experimentkostnader

för statens järnvägar — med stöd ej mindre af här föreliggande

utredning, än äfven af de gynnsamma resultat, som vunnits vid

de förut nämnda elektriska driftförsöken, böra föreslå införandet snarast

möjligt af elektrisk drift enligt enfassystemet å bandelen Kiruna—

Riksgränsen.

Vattenfallsstyrelsen har afslutat sin till järnvägsstyrelsen inlämnade

utredning om kraftanläggningen vid Vakkokoski med ett meddelande,

att styrelsen hade för afsikt att inkomma till Eders Kungl. Maj:t med

förslag till utbyggande af Porjusfallen i Lule älf. Vattenfallsstyrelsen

har också förut föreslagit järnvägsstyrelsen att för driften å Riksgränsbanan

använda kraft från denna kraftkälla. Järnvägsstyrelsen har låtit

undersöka lämpligheten häraf, hvad den elektriska sidan af saken beträ,

ffar, och funnit, att risken för driftstörningar därvid betydligt ökas,

dels emedan ledningen Porjus—Kiruna är något öfver 100 kilometer

längre än motsvarande ledning från Vakkokoski (se bifogade karta, bilaga

8), och dels emedan den större ledningslängden från Porjus betingar

användandet af en högre spänning för den elektriska kraftens

öfverförande till järnvägen, än då kraften tages från Vakkokoski. Härtill

kommer, att ledningen Porjus—Kiruna på omkring 14 kilometer af

sin längd måste framföras genom fullständig ödemark, under det att

linjen från Vakkokoski till Kiruna följer arbetsspåret mellan dessa platser.

Järnvägsstyrelsen ställer sig därför mycket tveksam om lämpligheten

af detta förslag ur elektroteknisk synpunkt. Det är synnerligen

önskvärdt, att den elektriska driften snarast möjligt kommer i gång,

och att därför så få osäkra faktorer som möjligt medtagas vid denna

första anläggning. Emellertid hafva de elektriska firmorna Allmänna

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Svenska Elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke ansett,

att de kunna åtaga sig utförandet äfven af Porjusanläggningen på liknande

villkor som Yakkokoski-alternativet, om så skulle erfordras af

statsekonomiska hänsyn. I deras detta alternativ afseende anbuds skrifvelse,

som här bifogas (bilaga 7), framhålles den större risken till följd

af den längre ledningen och den högre spänningen, och de uppställa

därför såsom villkor för utförandet, att de äfven erhålla i uppdrag att

utföra den del af kraftstationsutrustningen, som erfordras för bandriften,

samt öfverföringsledningen mellan Porjus och Kiruna.

I sin ofvannämnda anbudsskrifvelse hafva Allmänna Svenska Elektriska

aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke vidare framhållit, att under det

att de vid Yakkokoski-alternativet kunna garantera, att de högst behöfva 1

års försökstid, sedan krafstationen blifvit färdig, måste motsvarande tid

vid Porjusalternativet sättas till 11 år. Härvid är att märka, att försökstiden

för Vakkokoskialternativet har bestämts med hänsyn till ett eventuellt

utbyte af drifmotorer för de elektriska lokomotiven, för hvilket dock föga

risk föreligger, då firmorna redan samlat och, tills anläggningen blir

färdig, ytterligare hinna samla erfarenhet på detta område. Firmorna

hafva därför uppgifva, att försökstiden sannolikt kan begränsas till 3

månader för Vakkokoski-alternativet. Den 1 1 2 år långa försökstiden för

Porjus däremot är tillkommen dels på grund af matarledningens längd,

och dels på grund af att den spänning, som då måste användas, 80,000

volt, är högre än å någon hittills utförd anläggning i Europa. I detta

fall blir således anläggningen för firmorna ett försök i fråga både om

motorer och om den höga spänningen. I Amerika finnas visserligen

redan några elektriska kraftöfverföringar med 100,000 volts spänning,

men dessa äro alla afsedda endast för vanlig industriell drifkraft och

belysningsdrift och kunna därför knappast tjäna som mönster för här

ifrågavarande anläggning, enär de stora och plötsliga variationerna i

belastningen, som af järnvägsdriften förorsakas, i betydlig grad öka svårigheterna

i elektriskt afseende vid de höga spänningarne.

Det tillkommer visserligen icke järnvägsstyrelsen att utöfva kritik

öfver vattenfallsstyrelsens uttalanden och beräkningar ifråga om kraftverksförslaget

Porjus, men anser sig järnvägsstyrelsen dock i sådana

afseenden, däri frågan om järnvägsdriften beröres, skyldig att göra

några erinringar. 1 första hand kommer då vattentillgången i fråga.

Vattenfallsstyrelsen vill tillerkänna Porjusanläggningen afgjordt företräde

framför Vakkokoskiverket i nyssnämnda afseende, men det oaktadt anser

sig vattenfallsstyrelsen böra förutsätta, att vintertiden icke mer än

9 malmtåg per dygn skola insättas, och att vid exceptionellt lågvatten

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 119.

sommartidtabellen icke skall kunna tillämpas med mindre än att en öfverenskommelse

skall kunna träffas med malmbolagen, att de skola afstå

från visst kraftuttag, något som emellertid skulle förutsätta, att bolagen

skola hålla sina ångkraftverk i driftfärdigt skick. Järnvägsstyrelsen

måste likväl förbehålla sig fria händer att insätta det antal tåg, som af

omständigheterna betingas, och hvartill den begärda energimängden berättigar.

Vidare anser sig järnvägsstyrelsen böra framhålla följande:

För uppdämningen af Torne träsk har laga syn försiggått, och de

rättsliga förhållanden, som böra beaktas, äro fullt kända, om man undantager

den internationella rättsfråga, som vattenfallsstyrelsen framkastat,

men hvilken järnvägsstyrelsen icke anser kunna inverka på den ifrågavarande

saken, då här icke ifrågasattes något afledande af vatten från

Torne älfs källsjö, utan endast afloppets reglerande vid densamma. När

Torne älf når finska gränsen, har den mottagit betydande tillflöden bland

annat af Lainio älf och Muonio älf. Den vårflod, af hvilken laxfisket

och ängarne vid de förenade älfvarnes lopp skulle vara beroende, torde,

som redan ofvan nämnts, icke i någon afsevärd grad vara beroende på

aftunning från Torne träsk utan på tillflöden från Lainio och Muonio

älfvar samt från sydligare trakters smälta snömassor.

Beträffande uppdämningen vid Porjus har icke någon af de föreskrifna

lagliga formaliteterna vidtagits, och har vattenfallsstyrelsen dock

redan omnämnt en nödvändig uppgörelse med en strandägare, om hvilken

det anföres, att därest icke godvillig öfverenskommelse kan ske, så

bör expropriationslagen kunna tillämpas. Huruvida sådant lagligen kan

ske, kan sättas ifråga.

Vattenfallsstyrelsen anser sig emellertid kunna påbörja ifrågavarande

anläggning, omedelbart efter sedan 1910 års riksdag beviljat erforderliga

medel och hafva densamma färdig att tagas i bruk hösten 1914 eller

tidigast i början af år 1914, om anläggningen af järnvägen Gellivare—

Porjus forceras, så att den till större delen hinner rälsläggas under

år 1910. Huruvida och i hvilken mån en dylik tidsutdräkt kan medföra

olägenhet eller särskilda kostnader för Riksgränsbanans drift, säger

sig vattenfallsstyrelsen icke vara i tillfälle att bedöma. Det synes emellertid

järnvägsstyrelsen, som om de förutsättningar, på h vilka vattenfallsstyrelsen

grundat sitt antagande att på ofvan uppgifven tid färdigställa

kraftverket vid Porjus äro så osäkra, att järnvägsstyrelsen icke

på omförmälda antagande kan grunda sina åtgärder för malmtrafikens

upprätthållande. Sålunda kan icke järnvägsstyrelsen tillförbinda sig att

med säkerhet under innevarande år åstadkomma ett trafikabelt spår mel
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd., Proposition N:r 119.

lan Gellivare och Porjus, om också icke all möjlighet härför är utesluten.

Men äfven om vattenkraftanläggningen skulle vara färdig att sättas

i gång under året 1914, så har vattenfallsstyrelsen därmed icke kunnat

afse, att den elektriska järnvägsdriften då skulle kunna börja, ty

med fästadt afseende på den långa kraftledningen Porjus—Kiruna måste,

som ofvan angifvits, en rätt lång experimenttid förutsättas, innan hela

systemet af hydrauliska och elektriska anläggningar kan beräknas komma

att funktionera på tillfredsställande sätt. En regelbunden elektrisk järnvägsdrift

lärer därför icke kunna påräknas förr än tidigast i början af

år 1915, men väl kan inträffa, att nyssnämnda tidpunkt betydligt framskjutes.

Riksgränsbanans nuvarande trafikförmåga och tillgången på ånglokomotiv

äro icke med säkerhet tillräckliga för att från Kiruna till

Riksgränsen befordra en större malmkvantitet än 3,000,000 ton om året,

under det att statsverket är kontraktsenligt skyldigt att befordra ända

till 3,100,000 ton redan år 1913. Under åren 1914 och 1915 kan ökning

i transporterade malmkvantiteten påfordras till 3,3 och 3,45 miljoner ton

och år 1918 till maximimängden 3,750,000 ton. Härtill komma för hvarje

år 100,000 ton för Tuollavaarabolaget. För att icke utsätta statsverket

lör risken att icke kunna fullgöra åtagna förbindelser, måste den af

järnvägsstyrelsen i underdåniga framställningen den 29 sistlidne oktober

om anslag till nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade

järnvägar upptagna anläggningen af ett andra hufvudspår med

förbättrad träd: mellan Stordalen och Torne träsk stationer utföras under

åren 1910—1912 för en kostnad af 3,000,000 kronor och nya ånglokomotiv

anskaffas och stallplatser för dem byggas för en kostnad af

1,000,000 kronor, af hvilken summa 425,000 kronor utgör kostnaden

för lokomotiv, som, enär de måste vara af största hittills använda slag,

ej lämpligen kunna finna användning å andra bandelar, och för stallplatser,

som vid elektrisk drift blifva öfverflödiga.

Skulle däremot V akkokoskianläggningen komma till utförande, kan

den elektriska driften enligt järnvägsstyrelsens delvis på uppgifter från

vattenfallsstyrelsen grundade beräkning komma igång redan år 1913.

I så fall behöfva inga nya ånglokomotiv anskaffas, och kan då påbörjandet

af arbetet med ofvannämnda förbättring af banans tracé uppskjutas

till år 1915 och möjligt är, att erfarenheten med den elektriska

tågdriften ger vid handen, att ifrågavarande tracéförbättring ej alls erfordras.

Hvad angår planläggningen i stort af kraftverket vid Porjus, så

finner järnvägsstyrelsen, att afsikten icke är att från början åstadkomma

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 119.

någon afsevärd reglering af vattendraget. Järnvägsstyrelsen befarar, att

de föreslagna anordningarna i nyssnämnda och andra afseenden skola

komma att medföra svårigheter att på tillfredsställande sätt reglera turbinernas

hastighet. På grund häraf anser sig styrelsen särskildt böra

framhålla, att en reglering af turbinernas hastighet inom trånga gränser

är ett oeftergifligt villkor för en tillfredsställande järnvägsdrift, och

att sådant i föreliggande fall på grund af kraftledningens längd är af

särskild betydelse.

Enligt af vattenfallsstyrelsen lämnade uppgifter å kostnaderna för

vatten- och husbyggnader samt turbiner för ett kraftverk vid Porjus har

af järnvägsstyrelsen totala kostnaden beräknats för ifrågavarande kraftverk

med för bandriften erforderliga turbiner, elektrisk utrustning och

ledningar till Kiruna för järnvägsdriften samt den för förbindelse mellan

Porjus och Gellivare erforderliga 54 km. långa järnvägen sålunda:

Vatten- och husbyggnader ...

Turbiner för järnvägsdriften

Elektrisk utrustning d:o

Ledningar till Kiruna d:o

Järnväg och spåranordningar

................. kronor 8,900,000

335,000

1,300,000

.............. )» 1,900,000

.............. * 1,920,000

Summa kronor 14,355,000

Ofvan beräknade utrustning för Porjus kraftstation är tillräcklig

äfven vid en transportmängd af 3,850,000 ton malm per år.

Vattenfallsstyrelsen har vidare meddelat järnvägsstyrelsen, att årskostnaden

för till järnvägsdriften å bandelen Kiruna—Riksgränsen erforderliga

kraften å turbinaxel ■— 25,000 turbinhästkrafter — i Porjus kraftstation

skulle utgöra 287,000 kronor, hvari äfven skulle ingå hälften af

den af järnvägsstyrelsen uppgifna trafikeringskostnaden 54,000 kronor

för bandelen Gellivare—Porjus. Under antagande att drifkraften tillliandahålles

till detta pris, har järnvägsstyrelsen beräknat hela årliga

kostnaden för kraft vid järnvägslinjen Kiruna—Riksgränsen samt funnit

att den utgör kronor 611,100.

Denna kraftkostnad öfverstiger således något den kraftkostnad, som

skulle erhållas vid Vakkokoskiverket, om dettas kraft endast användes

för järnvägsdriften, och ingen hänsyn tages till, att genom försäljning

af kraft en afsevärd minskning i den på bandriften kommande andelen

i kraftstationskostnaden kan påräknas. Ökningen i kraftkostnaden utgör

vid en transportmängd af 3,000,000 ton malm per år 35,400 kroBih.

till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 87 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 119-

nor och vid en transportmängd af 3,850,000 ton malm per år 7,400

kronor.

På grund af livad ofvan anförts anser sig järnvägsstyrelsen icke

kunna tillstyrka, att det af vattenfallsstyrelsen planlagda kraftverket vid

Porjus anlägges med hänsyn till statens järnvägars kraftbehof, men får

i underdånighet föreslå att ett kraftverk nu anlägges vid Vakkokoski för

leverans af erforderlig energi till bandelen Kiruna-—Riksgränsen.

Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t finna, att statsekonomiska skäl

betinga, att Porjusverket nu kommer till utförande i stället för Vakkokoskiverket,

och att förty ofvan uppgifna högre kapitalutlägg böra göras

för att befordra andra och större intressen än malmtransporten å

Riksgränsbanan, så måste gifvetvis järnvägsstyrelsen låta sina betänkligheter

mot Porjusanläggningen vika, men anser sig förpliktad att ur

statsbanornas intressesynpunkt och för att undvika hvarje sammanblandning

af statsbanornas och kraftverkets ekonomiska förhållanden göra följande

förbehåll:

att kraften levereras af vattenfallsstyrelsen å turbinaxel i Porjus

kraftstation till det angifna priset af 287,000 kronor per år,

att järnvägsspåret från Gellivare till Porjus betraktas såsom hörande

till kraftverket vid Porjus, så att samtliga kostnader för detsammas anläggning,

förräntning, drift och underhåll betalas af vattenfallsstyrelsen,

att till statens järnvägars förfogande i Porjus kraftstation ställas 2

turbiner och en reservturbin, hvardera i stånd att under alla omständigheter

utveckla 12,500 hästkrafter maximalt,

att statens järnvägar medgifves rätt att utan någon inskränkning

samtidigt utnyttja två af ofvannämnda turbiner på sätt som kan komma

att befinnas lämpligt, och att därför sådana anordningar göras, hvad

den vattentekniska delen af anläggningen beträffar, att alltid statens

järnvägars energibehof kan tillgodoses,

att anordningen af turbinerna och deras regulatorer göres så, att

hastighetsregleringen blir för bandriften tillfredsställande, samt

att anskaffningen och skötseln af den särskilda för bandriften erforderliga

elektriska delen af anläggningen ombesörjes af järnvägsstyrelsen.

På grund af hvad i det föregående anförts, får järnvägsstyrelsen

härmed i underdånighet hemställa:

I. Under förutsättning att Vakkokoskialternativet väljes:

att nådig proposition aflåtes till 1910 års riksdag om beviljandet

af ett anslag af 7,434,000 kronor för uppförandet af en elektrisk kraft
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119,

115

station vid Vakkokoski med vatten- och husbyggnader samt 4 turbiner,

ett anslag af 650,000 kronor för elektrisk utrustning till kraftstationen

samt slutligen ett anslag af 654,000 kronor för åstadkommandet af en

järnvägsförbindelse mellan Vakkokoski och Kiruna;

att förenämnda belopp af 7,434,000 kronor ställes till vattenfallsstyrelsens

förfogande med nådigt uppdrag till denna styrelse att i hufvudsak

enligt ritningar och förslag, som, enligt nådigt uppdrag, af

vattenfallsstyrelsen i samråd med järnvägsstyrelsen blifvit uppgjorda,

utföra kraftstationen vid Vakkokoski med tillhörande turbiner i samråd

med järnvägsstyrelsen;

att järnvägsstyrelsen erhåller nådigt uppdrag att utföra

dels den elektriska utrustningen i förenämnda kraftstation

och att ett belopp af 650,000 kronor för ändamålet

ställes till styrelsens förfogande,

dels järnvägen mellan Vakkokoski och Kiruna, och att

ett anslag af 654,000 kronor för ändamålet ställes till

styrelsens förfogande.

Då ifrågavarande arbeten äro beräknade att vara i hufvudsak fullbordade

vid 1912 års utgång, föreslås i underdånighet att de begärda

anslagen, på sätt vattenfallsstyrelsen uppgifvit vara lämpligt, fördelas

på åren 1911 och 1912 på följande sätt:

1911

1912

Summa

kronor

kronor

kronor

A. Kraftstation med turbiner...................................

5,000,000

2,434,000

7,434,000

B. Elektrisk utrustning för kraftstationen ..................

195,000

455,000

650,000

C. Järnvägen Vakkokoski—Kiruna..............................

654,000

—

654,000

Summa kronor

5,849,000

2,889,000

8,738,000

Af de för år 1911 eventuellt beviljade anslagen hemställes att för

år 1910 förskottsvis måtte utgå

af anslaget under A. härofvan kronor 2,000,000

» " » B. » » 195,000

» ).) » C. >> » 609,000

Summa kronor 2,804,000

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition No 119.

Vidare får järnvägsstyrelsen i underdånighet hemställa:

dels att Eders Kungl. Maj:t måtte godkänna det med villkor om

sådant godkännande uppgjorda kontraktet (bilaga 3) med Allmänna

Svenska Elektriska aktiebolaget i Västerås och firman Siemens-Schuckert

Werke i Berlin om leverans af elektriska lokomotiv, ledningar och annan

elektrisk utrustning för elektrifiering af bandelen Kiruna—Riksgränsen,

dels att, sedan kraftstationen vid Vakkokoski blifvit fullbordad, densamma

ställes under järnvägsstyrelsens förvaltning.

II. Under förutsättning att Porjusalternativet väljes:

att vattenfallsstyrelsen erhåller nådigt uppdrag att utföra ifrågavarande

kraftanläggning och från densamma tillhandahålla järnvägsstyrelsen

ett kraftbelopp af 25,000 hästkrafter vid turbinaxel till ett årspris

af 287,000 kronor, samt så anordna kraftanläggningen att statens järnvägars

energ-ibehof med säkerhet alltid kan tillgodoses, och att turbinernas

hastighetsreglering blir för bandriften tillfredsställande,

att järnvägsstyrelsen erhåller nådigt uppdrag,

dels att i samråd med vattenfallsstyrelsen utföra den elektriska utrustningen

i kraftstationen, i hvad densamma afser järnvägsdriften,

dels att utföra en elektrisk kraftledning Porjus—Kiruna, jämte 3

omkopplingsstationer med öfverspänningsskydd, 7 vaktarebostäder samt

14 km. arbetsväg,

och att nådig proposition aflåtes till 1910 års riksdag om anslagtill

de förstnämnda arbetena af 1,300,000 kronor och till de senare af

1,900,000 kronor.

Dessa anslag böra fördelas på åren 1911, 1912 och 1913 på följande

sätt:

A. Elektriska utrustningen för kraftstatio- nen ....................................

1911

kronor

1912

kronor

1913

kronor

Summa

kronor

390.000

570.000

260,000

380,000

650.000

950.000

1.300.000

1.900.000

B. Ledning Porjus—Kiruna.............

Summa kronor

960,000

640,000

1,600,000

3,200,000

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

117

Det för år 1911 eventuellt beviljade anslaget bör förskottsvis få

lyftas under år 1910;

att järnvägsstyrelsen erhåller nådigt bemyndigande att med Allmänna

Svenska Elektriska aktiebolaget i Västerås och firman SiemensSchuckert

Werke i Berlin afslnta definitivt kontrakt om leverans åt

elektriska lokomotiv, ledningar och öfrig elektrisk utrustning för införande

af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen i hufvudsak

enligt de grunder, som finnas angifna uti det här bilagda kontraktet

(bilaga 3), som uppgjorts under förutsättning af att Vakkokoskialternativet

skulle komma till utförande.

I detta sammanhang får järnvägsstyrelsen slutligen erinra om, att

järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 29 oktober 1909 angående

behof af nya byggnader och anläggningar vid statens järnvägstrafik

gjort underdånig framställning om ett anslag för år 1910 af

1,000,000 kronor för påbörjande af arbeten med förbättring af bandelen

Kiruna—Riksgränsens tracé mellan Stordalen och Torne träsk stationer,

för hvilket arbete sammanlagdt skulle erfordras 3,000,000 kronor att

utgå under åren 1910—1912. För den händelse den elektriska tågdriften

skulle kunna komma i gång redan år 1913, d. v. s. om Vakkokoskialternativet

skulle komma till utförande, skulle detta arbete ej nu behöfva

påbörjas, och får järnvägsstyrelsen därför i underdånighet hemställa,

att, för den händelse Vakkokoskialternativet af Eders Kungl.

Maj:t godtages, berörda framställning om 1,000,000 kronor för förbättring

af bandelen Kiruna—Riksgränsens tracé får förfalla.

Underdånigst.

F. W. H. PEGELOW.

VIKTOR KLEMMING.

Justus Waller.

Ivan Öfveeholm,

O. M. Strömberg.

Ivar Virgin.

föredragande.

Stockholm den 14 januari 1910.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Bilaga n:r 9.

till järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse af

den 14 januari 1910 angående elektrisk drift åbandelen

Kiruna—Riksgrånsen.

Sammandrag
af

maskinafdelnmgens kostnader för drift å Biksgränsbanan.

Anläggningskostnader. (Tab. 1.)

Vakkokoski kraftstation tankes utförd så, att plats finnes för insättande

af 7 system, bestående af turbiner och elektrisk utrustning. Vid

en transportmängd af 3,000,000, respektive 3,850,000 ton malm pr år

tänkas emellertid endast 4, respektive 5 sådana system vara insatta.

Anläggningskostnaden för järnväg mellan Kiruna och Vakkokoski och

transportanordningar vid Torne träsk inberäknas äfven i kraftstationskostnaden.

För Porjus kraftstation har här endast upptagits det belopp, som

erfordras för anskaffande af den för bandrift behöfliga elektriska utrustningen

i kraftstationen samt kostnaden för ledning mellan Porjus

och Kiruna.

Anläggningskostnaden för banledningar, transformatorstationer och

lokomotiv är beräknad enligt anbud från firmorna Allmänna Svenska

Elektriska aktiebolaget och Siemens-Schuckert AVerke. Vid Vakkokoskialternativet

ingår häri äfven ledningen Vakkokoski—Kiruna.

A ångdriftsidan har upptagits kapitalvärdet af de lokomotiv, som

äro erforderliga vid de respektive transportmängderna.

Årskostnader. (Tab. 2.)

I strömkostnaden har för Vakkokoskialternativet upptagits alla omkostnader

för kraftstationen, innefattande räntor, afskrifningar, underhåll,

förbrukningsartiklar, aflöningar samt trafikeringskostnad för järnvägen

Kiruna—Vakkokoski.

Vid Porjusalternativet ingår i strömkostnaden dels kronor 287,000,

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 119.

119

hvilken summa vattenfallsstyrelsen anser, att järnvägsstyrelsen bör

betala för kraften på turbinaxel i Porjus kraftstation, dels räntor, afskrifningar

och underhåll för såväl kraftstationens för bandriften erforderliga

elektriska utrustning som för ledningen Porjus—Kiruna och dels

förbrukningsartiklar och aflöningar i kraftstationen samt kostnader för

bevakning af nämnda ledning.

Bränslekostnaden vid ångdrift har beräknats på det sätt, som framgår

af anmärkningen till tab. 2.

De garanterade kostnaderna vid elektrisk drift innefatta den af de

elektriska firmorna garanterade underhållskostnaden för ledningar, transformatorstationer

och lokomotiv, hvari äfven ingår kostnaden för nyanskaffning

(afskrifningar). Kostnaden för tågpersonal å malmtågen och

lokomotivpersonal å persontågen, kontorskostnader, kostnader för inventariers

underhåll och förbrukning samt kostnaden för underhåll af byggnader

och trästolpar hafva sammanförts under benämningen »ofri ga

kostnader):).

Å ångdriftsidan innefatta »öfriga kostnader» underhåll af lokomotiv

och tendrar, kostnad för tågpersonal å malmtåg och lokomotivpersonal

å persontåg samt öfrig lokomotivtjänstkostnad, exklusive bränslekostnad.

Enligt tabell 2 äro räntorna beräknade efter 5 % vid den elektriska

driften, emedan järnvägsstyrelsen enligt kontrakt skall betala denna

ränta å det af firmorna utlagda kapitalet. Vid ångdriften har däremot

räknats med statens normala ränta, 4 %.

För ånglokomotiven har med hänsyn till de svåra driftförhållandena

antagits en lifslängd af endast 25 år, hvarför äfven dessa afskrifvas

med 4 % per år. Medelvärdet af ränta och afskrifning blir här 6,4 %,

då räntefoten utgör 4 %. Kostnaderna för afskrifningar å elektriska

driftens sida ingå som ofvan angifvits i de af firmorna garanterade underhållskostnaderna.

Stockholm den 30 december 1909.

Ivan öfverholm.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Samman
af

Statens järnvägars maskinafdelnings

Tab. 1. Anläggningskostnader.

Transportmängd ton

malm pr år

3,000,000

3,850,000

a) Elektrisk drift med kraft från Vakkokoski.

Kronor.

Kronor.

1. Krafstation ...................................................................................

Vatten- och- husbyggnader...............................................................

7,170,000

7,170,000

Turbiner..............................................

204,000

330,000

Elektrisk utrustning......................................

650,000

820,000

Järnväg och spåranordningar............................................................

654.000

654,000

Summa

8,738,000

8,374,000

2. Ledningar, transformotorstationer, lokomotiv................................

5,291,662

5,813,662

Summa kronor

14,029,662

14,787,662

b) Elektrisk drift med kraft från Porjus.

1. Kraftstationens elektriska utrustning ................................................

1,300,000

1,300,000

2. Ledning mellan Porjus och Kiruna inkl. omkopplingsstationer, vak- tarebostäder och arbetsväg...........................................................

1,900,000

1,900,000

3. Banledningar, transformatorstationer, lokomotiv................................

5,297,037

5,819,037

Summa kronor

8,497,037 *)

9,019,037*)

c) Ängdrift.

Kapitalvärde af lokomotiv (37, resp. 42 st.).............................................

3,355,000

3,860,000

*) Härtill komma Vattenfallsstyrelsens anläggningskostnader.

*

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

121

drag

kostnader för drift å Riksgränsbanan.

Tab. 2. Årskostnader inkl, alla räntor och afskrifningar.

Transportmängd ton

malm

pr år

8,000,000

3,850,000

a) Elektrisk drift med kraft från Yakkokoski.

Kronor.

Kronor.

Strömkostnad..........................................................................

576,000

604,000

Garanterade kostnader........................................ .............................

305,800

332,500

Ofriga kostnader...............................................................................

253,000

313,000

Kantor 5 %.................................................................................

264.600

290,700

Summa kronor

1,399,400

1,540,200

Kostnad pr ton transporterad malm.......................................................

0,4 7

0,40

b) Elektrisk drift med kraft från Porjus.

Strömkostnad..................................................................................

611,100

611,100

Garanterade kostnader..........................................................................

305,800

332,500

Ofriga kostnader............................................................

253,000

313,000

Kantor 5 %.......................................................................

264,900

291,000

Summa kronor

1,434,800

1,547,600

Kostnad pr ton transporterad malm...................................................

0,4S

0,40

c) Angdrift.

Bränslekostnad*) ....................................................................

500,100

662,300

Ofriga kostnader..................................................................................

879,400

1,084,400

Kantor och afskrifningar (6,4 %)........................................................

214,700

247,000

Summa kronor

1,624,200

1,993,700

Kostnad pr ton transporterad malm......................................................

0,54

0,5 2

*) Kolförbrukning, engelska stenkol...................................................... ton

32,900

41,100

Yedförbrukning ............................................................................ kbm

1,100

4,400

Kolpris 16,00 kr. pr ton vid upplags station (inkl. ränteförlust 4 % å halfva års-

Vedpris 3,35 kr. pr kbm.........................................................................

Minskning i kostnaden vid elektrisk drift mot vid ångdrift.

Kraft från Vakkokoski........................................................................1 kr.

224,800

453,500

» » Porjus.............................................................................. »

1S9,400

446,100

Skillnad till Vakkokoskis förmån......................................................... »

35,400

7,400

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 16

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

123

Bilaga D.

Till Konungen.

Genom nådig remiss af den 19 sistlidne januari har Eders Kungl.

Maj:t anbefallt Hydrografiska byrån att afgifva underdånigt utlåtande

dels angående den af vattenfallsstyrelsen berörda frågan om fara för

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd1. Proposition N:o 119.

bottenfrysning i bassängen ofvanför kraftstationen vid Vakkokoski, dels

ock rörande den ifrågasatta regleringens af Torneträsk inverkan på de

strandägor vid Torneälf, hvilka, enligt livad nppgifves, för sin växtlighet

kräfva öfversilning af vårflödena, och får Byrån med anledning häraf i

underdånighet anföra följande.

Hvad först angår frågan om bottenfrysningen, framgår af de remissen

åtföljande handlingar

att Vattenfallsstyrelsen ansett, att fara kunde föreligga, att det istäcke,

som vintertid bildas i fördelningsbassängen, skulle fastfrysa vid

stränderna och icke följa de jämförelsevis hastiga växlingarne i vattenståndet,

hvarvid vatten skulle komma att stiga upp öfver isen, frysa

och därigenom öka isens tjocklek i sådan grad, att fara för bottenfrysning

skulle uppstå,

att Järnvägsstyrelsen åter ansett, att, då vattenståndsvariationerna

äro obetydliga, särskild! i förhållande till det i större delen af dammsjön

ansenliga djupet, fara härför icke kunde finnas.

Beträffande detta spörsmål må först framhållas, att den erfarenhet,

man här i landet äger om dessa frågor är ringa, beroende på att endast

ett fåtal vattenkraftanläggningar finnas i öfre Norrland. De hittills i

gång varande äro upptagna i tab. 1.

Tab. 1.

N:r 1 Ljuså i Bodån ofvan Boden

» 2 Ytterstfors i Byskeälf mellan Piteå och Skellefteå

3 Finnforsen i Skellefteälf nära Skellefteå

» 4 Klabböle i Umeälf » Umeå

» 5 Förse i Faxälfven >> Sollefteå.

Af dessa kraftstationer äro n:ris 1, 3 och 4 delvis af annan typ än

den föreslagna Vakkokoskianläggningen. Förse vid Faxälfven och Ytterstfors

vid Byskeälf hafva däremot principiella likheter med denna, ehuru

den senare endast har obetydliga dimensioner och därför ej så väl lämpar

sig till jämförelse. Tab. 2 innehåller en del uppgifter om dessa

krafstationer och den föreslagna.

Tab. 2.

TilloppsJcanal:

Längd m..................

Vakkokoski. Förse. Ytterstfors.

1 000

420

1 400

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd.

Proposition N:o

119.

125

Bredd m.................................................

Vakkokoski.

......... 10—50

Förse.

14—30

Ytterstfors.

3,6—12,25

Djup » ................................................

......... 6,5—7

3—4

3—4

För delning sbassäng:

Längd m.................................................

......... 500

250

20.7

Bredd )> ................................................

......... 300

100

6

Yta nr ...................................................

......... 150 000

25 000

125

Djup m....................................................

......... 4—6

3—4

4—5

Maximivariation:

Per dygn m...........................................

......... 0,3

0,8

1,°

Häraf framgår, att Vakkokoski med afseende på anläggningens beskaffenhet

under i (ifrigt lika förhållanden gifvetvis har minst utsikt att

besväras af isen, då dimensionerna ju äro betydligt större och särskild!

variationen ansenligt mindre. Enligt meddelande från Ytterstfors äro

därstädes visserligen isförhållandena till åtskilligt obehag, men någon

fara för bottenfrvsning anses icke föreligga under normal vattentillgång,

ehuru en sådan eventualitet icke kan anses utesluten vid ringa

vattenmängd. Enligt uppgift från Förse har därstädes ingen bottenfrysning

ägt rum, samt olägenheterna af isen icke varit anmärkningsvärda.

Tilläggas bör, att ingen släntbeklädnad förekommer därstädes,

under det att vallarna vid Vakkokoski skola stensättas omkring

vattenlinjen.

Ur teknisk synpunkt synas alltså anordningarna vid Vakkokoski

vara sådana, att fara för bottenfrysning och skadegörelse af isen ej

torde förekomma.

Det skulle då kunna tänkas, att de klimatiska förhållandena vid

Vakkokoski äro så mycket sämre, att företrädena i tekniskt afseende

däraf uppvägas. Några data rörande dessa faktorer få vi därför meddela.

Tab. 3 innehåller medeltemperaturen för periodeö. 1859—1900 under

vintermånaderna vid Förse och Vakkokoski.

Tab. 3.

Okt.

No v.

Dec.

Jau.

Febr.

Mars.

April.

Vakkokoski .........

........ ± 0°

— 8° -

— 13° -

— 13° ■

— 13°

— 9°

— 2°

Förse ......................

........ + 2,5°

— 4°

— 9° •

— 10°

— 9°

— 5°

+ 2°

I tab. 4 äro vidare angifna medeltiderna för isläggning och islossning

samt för istäckets varaktighet under perioden 1870—80.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Tab. 4.

Isläggning.

Islossning.

Varaktighet.

Vakkokoski...................

...................... 23 okt.

24 maj

215 dagar.

Förse................................

...................... 14 nov.

1 maj

169 dagar.

Häraf framgår, att medeltemperaturen i regel är c:a 4° lägre vid

Vakkokoski än vid Förse, och att därför ock istäcket har en 50 dagars

längre varaktighet vid förra platsen, en omständighet, hvilken gifvetvis

måste innebära större risker för driften af det nordligare belägna

verket.

Emellertid synas därför icke förhållandena med afseende på isens

och snötäckets tjocklek vara så synnerligen olikartade. Tab. 5 innehåller

några siffror angående isens tjocklek år 1909 å Torneälf vid

Jukkasjärvi, Skellefteälf vid Kusfors och Ljungan vid Torpshammar.

Tab. 5.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

Maj.

Juni.

Nov.

Dec.

Jukkasjärvi...............

..... 60

70

80

80

70

20

20

40

Kusfors.....................

..... 40

50

50

50

20

—

—

?

Torpshammar .........

..... 40

100

60

?

—

—

—

10

Häraf synes, att istjockleken, beroende på lokala förhållanden kan vara

mycket växlande. I genomsnitt torde emellertid istäcket vid Vakkokoski

vara 50 % mäktigare än vid Förse.

I tab. 6 äro slutligen sammanförda några siffror rörande snöns

tjocklek, hvilken äger betydelse så tillvida, att, om vatten kommer ofvanpå

isen, isbildningen kan ökas i mån af snölagrets djup. (Vintern

1908—09.)

Tab. 6.

Nov.

Dec.

Jan.

Febr.

Mars.

April.

V akkokoski.....................

............... 7

16

25

32

45

47

Förse................................

............... 2

10

25

33

50

50

Några väsentliga olikheter förefinnas sålunda icke, men gäller det,

att de lokala omständigheterna äro af största betydelse.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 119.

Slutligen må framhållas, att grundisbildningen, hvilken starkt inverkar

å driftsäkerheten vid våra kraftanläggningar uppträder i nästan

alla svenska vattendrag, där mer eller mindre tillfälliga orsaker gynna

uppkomsten af densamma. Som regel gäller därvid, att lugnvattenbassänger

med ytis utgöra det bästa skyddet mot detta fenomen, och

torde de vid Vakkokoski föreslagna anordningarna erbjuda tillräckliga

garantier i detta afseende.

Af detta torde man kunna sluta, att de klimatiska förhållandena

icke erbjuda så stora olikheter, att man icke skulle vara berättigad till

en jämförelse mellan förhållandena vid Förse och dem vid Vakkokoski, i

hvithet fall erfarenheterna från den förra platsen tyda på, att fara för

bottenfrysning vid Vakkokoski icke torde förefinnas.

Beträffande frågan om regleringens af Torneträsk inverkan på de

strandägor, hvilka kräfva öfversilning af vårflödena, framgår dels af de

remissen åtföljande handlingar, dels af dem, som åtfölja Järnvägsstyrelsens

underdåniga framställning om tillstånd att öfverbygga kungsådra,

dels ock af distriktsingenjören C. Skarstedts skrifvelse till Järnvägsstyrelsen

af den 25 sistl. järn, af hvilka sistnämnda handlingar vi jämväl

tagit del, i hufvudsak följande.

Strandängar, som för sin växlighet kräfva öfversilning och bevattning,

finnas till en areal af c:a 5,000 hektar, sålunda fördelade:

1. Efter Torneälf nedanför Muonioälfs inflöde 3,400 hektar, däraf

på finska sidan 1,500 hektar, af hvilka c:a 500 hektar äro utarrenderade

till i Sverige bosatta,

2. Efter Kalixälf nedanför Tärendöälfs inflöde 1,400 hektar

3. Efter Tärendöälf — inga nämnvärda ............ 0 3>

4. Efter Torneälf från Tärendöälf till Muonioälf 50 v

5. Efter Torneälf ofvanför Tärendöälf ............... 150 » ,

hvaraf framgår, att de ojämförligt viktigaste äro de vid Torneälf nedom

Muonioälf och vid Kalixälf nedom Tärendöälf belägna.

Dessa strandängar fordra öfversilning, emedan slam därvid aflagras,

som göder marken och kväfver mossbildning, och denna öfversilning

bör nå så högt upp som möjligt, emedan de delar af strandängarne,

som icke nås af denna, snart blifva bevuxna med mossa samt sålunda

försämrade.

Under senare delen af juli och i augusti åter är lågt vattenstånd

fördelaktigt, för att solvärmen må gynna gräsväxten så tidigt som möjligt,

och för att man i början af augusti må kunna afbärga en fullt utvuxen

grässkörd äfven från de lägre delarne af strandängarne.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Fröposition N:o 119.

Värdet af den årliga af kastningen från dessa strandängar beräknas

uppgå till c:a 1 million kronor.

Därest de om vårarne från Torneträsk kommande flödena, som nu

bidraga till älfvarnes vårflöden, minskades, skulle enligt allmänna ombudets

vid bäradssynen, distriktsingenjören C. Skarstedts mening, försämring

uppkomma i afkastningen från dessa strandängar, och beräknar

allmänna ombudet enligt flerårig;'', undersökningar af bl. a. vattenförhållandena

och strandängarne vid Tärendöälf, att den skada, som skulle

uppstå, om vid midsommartiden endast den vattenmängd framsläpptes,

som behöfdes för kraftverkets behof eller c:a 51 sm3, skulle uppgå till

100,000 kronor årligen. Däremot skulle kvarhållandet af vatten under

slåttertiden efter 1 augusti icke vara skadligt, då därigenom sensommarflödet

minskades.

Till förekommande af denna försämring har allmänna ombudet

tvänne olika yrkanden, af hvilka det senaste i hufvudsak innehåller, att

öfverflödsvattnet utöfver 51 sm3 skulle utsläppas genom dammarne under

2 veckor vid midsommartid enligt årligt närmare meddelande från kronolänsmannen

i Pajala angående tidpunkten, hvilken skulle beräknas så,

att detta flöde förenade sig med Muonioälfs flöde, dock icke i fall abnormt

ringa nederbörd fallit under föregående 12 månader, i hvilken

händelse rapport från damm vakten skulle insändas före 15 maj till

Länsstyrelsen därom, att blott en mindre mängd öfverflödsvatten än 150

sm3 syntes finnas disponibel för ängsbevattning under året ifråga, hvarvid

Länsstyrelsen ägde afgöra, huru mycket vatten, som detta ovanligt

torra år skulle utsläppas; samt att, i händelse öfverflödsvatten skulle

förefinnas, sedan det för driften erforderliga magasinet blifvit nära fylldt,

detta, öfverflödsvatten borde utsläppas så tidigt som möjligt, helst före

den 1 augusti.

Väg- och Vattenbyggnads- och Landtbraksstyrelserna hafva i gemensamt

underdånigt utlåtande af 23 december 1909 framhållit, att det

är af stor internationell betydelse, att vårflödet icke till storlek och tiden

för sitt inträffande och varaktighet förändras genom kungsådrans öfverbyggando

och reglering af den från Torneträsk afrinnande vattenmängden.

Styrelserna hafva vidare ansett, att genom allmänna ombudets sista

yrkande visserligen aftappning^! per sekund vid flödets kulmen skulle

kunna blifva ungefär lika stor som under nuvarande förhållanden, men

att under flodtiden skulle ej komma att aftappas på långt när så mycket

vatten som nu och flödets varaktighet inskränkas till 2 veckor mot nuvarande

6—S veckor och på grund däraf dels på strandängarne ej kunna

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

aflagras på långt när så mycket slam till gödning af dessa, dels strandängarnes

bevattning icke lika kraftigt befordra gräsväxten som under

nuvarande förhållanden, hvarför, då strandägarnes intressen sålunda skulle

få sitta emellan, Styrelserna afstyrka ansökningen om tillstånd till kungsådrans

öfverbvggande.

I skrifvelse till Järnvägsstyrelsen af den 25 sistlidne januari har slutligen

allmänna ombudet närmare preciserat sina åsikter rörande regleringens

med de af honom ifrågasatta bestämmelserna angående aftappningens

inverkan på strandängarne och kommit till den slutsatsen, att, då denafsedda

årsskörden synes blifva åtminstone något ökad genom regleringen och

därjämte vattenkraften i hela älfvarne nedom Vakkokoski afsevärdt ökas,

regleringen af Torneträsk och kraftverket vid Vakkokoski syntes böra

komma till stånd.

Då inga af de på fleråriga undersökningar grundade resultat, hvartill

allmänna ombudet kommit rörande vattenförhållandena inom Torneälfsområdet,

finnas ätergifna i de yttranden, hvaraf vi sålunda tagit del,

utan dessa innehålla endast vattenstånds- och afrinningssiffror för Torneträsk,

torde det vara nödvändigt att med ledning af de uppgifter, som

inkommit till Hydrografiska byrån, något närmare redogöra för flödesförhållandena

i dessa trakter. Bil. 2—5 innehålla grafiska framställningar

af vattenståndet under månaderna maj—september vid de stationer

och för de år, för hvilka observationer finnas. Dess stationer äro

(jfr Bil. 1.)

Tornehamn vid Torneträsk................................................ (1900—Öl, 03—09);

Jukkasjärvi vid öfre Torneälf, 2 mil nedom Vakkokoski

.......................................................................... (1900—09);

Junosuando vid Torneälf ofvan Tärendöälfs af
grening

.......................................................................... (1909);

Kengis vid Torneälf ofvan sammanflödet med Muo
nioälf.

............................................................................... (1909);

Juoksengi vid Torneälf nedom Muonioälfs inflöde ... (1909);

Sumisaari vid Torneälf 1 mil ofvanför mynningen... (1903—09);

Rautas vid Rautasjärvi, tillflöde till Torneälf mellan

Vakkokoski och Jukkasjärvi....................................... (1900, 01,04—09);

Lannavaara vid mellersta Lainioälfs tillflöde till

Torneälf nedom Junosuando .................................... (1900—09);

Kangos vid nedre Lainioälf............................................. (1909);

Kalix fors vid öfre Kalixälf................................................ (1903—09);

Männikö vid Tärendöälf...................................................... (1909);

Bill. till BiJcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Häft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kwngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 119.

Tärendö vid Kalixälf nedom Tärendöälfs inflöde (1900, Öl, 09);

Lilledet vid nedre Ångesån nära inflödet i Kalixälf (1909).

Vidare äro återgifna nederbördsmängder under samma månader vid

följande stationer:

Julckasjärvi (1900—09) å diagrammet för denna station

Karesuando (1900—09) » ''» » Lannavaara

Ofvertorneå (1901—09) » » » Sumisaari

samt dessutom å diagrammet för Jouksengi kurvor för slamföringen och

mängden lösta ämnen i mgr per liter i Torneälf vid denna station under

sommaren 1909.

Beträffande nederbördsområdenas storlek och fördelning hänvisas

till tabell 4.

Dessa kurvor visa, att i regel hvarje försommar och sommar inträffa

flera flöden, afbrutna af perioder med mindre vattentillgång. Härifrån

gör Torneträsk i egenskap af sjö ett undantag, i det att vattnet

elär stiger till ett maxium i miclten af juli och sedan i regel kontinuerligt

sjunker. Man kan annars i allmänhet urskilja 4 flöden:

vår- eller hemfloden, som beror af snösmältningen inom de lägre

liggande myr- och skogsområdena;

fjällfloden, som kommer af snösmältningen inom de högre liggande

trakterna spec. fjällen;

högsommarfloden, som till tiden ungefärligen sammanfaller med

Torneträsks högsta vattenstånd, och härrör dels af den betydliga tillrinningen

därifrån vid denna tid, dels, såsom kurvorna för de af denna

sjö oberoende stationerna Rautas, Lannavaara och Kalixfors visa, af

nederbörd, dels ock af snösmältning inom de högsta fjällpartierna;

sensommarfloden, som beror af nederbörd.

Somliga år händer det visserligen, att dessa flöden mer eller mindre

uppdela sig i flera smärre och ej äro så väl skilda åt, liksom också att

före den egentliga vårfloden inträffar ett svagare flöde från de närmaste

omgifningarne — den egentliga hemfloden — men i stort sedt låter sig

denna indelning väl genomföras.

I tab. 1 äro därför observationerna från de stationer, för hvilka

längre serier föreligga, sammanförda med angifvande af datum och

vattenstånd för hvarje flöde och minimum. Häraf hafva medelvärden

bildats angifvande medeltidpunkten jämte medelvattenstånden för flödena

och minimum vid hvarje station. De kurvor, som erhållas ur dessa

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.is Nåd. Fr oposition No 119.

medelvärden, uttrycka alltså medelförloppet af vattenståndets variationer

under sommaren och äro återgifna å Bil. 6.

Af tab. framgår, att tiderna för de olika flödena nästan utan undantag

utmärkt väl stämma öfverens vid de olika stationerna. Värdena för

Lannavaara, Rantas och Kalixfors visa äfven, hurusom oberoende

af flödet från Torneträsk högsommarflöden inträffa af ungefär samma

storlek som fjällflödena.

Vårfloden inträffar i medeltal mellan den 4 och 8 juni, hvarefter

vattnet sjunker till ett minimum mellan den 14 och 23 juni. Därpå

kommer fjällflödet 23—29 juni, ett nytt minimum mellan 3 och 10 juli,

och högsommarflödet 15—20 juli. Sedan inträffar åter ett minimum 31

juli—8 augusti samt ett sensommarflöde mellan 13—18 augusti, hvarefter

i regel vattnet affär till slutet af månaden. Mellan flödena och

minima i öfre Torneälf vid Rautas och Jukkasjärvi och dem vid Sumisaari

^förflyta alltså i regel 4—8 dagar.

År 1909 finnas talrikare observationer (tab. 2), och ur dessa framgår

följande förlopp af växlingarne: vårflod 6—12 juni, hvilken började

kring mellersta älfvarne, minimum i regel 23—27 juni, fjällflod 25 juni

—1 juli, minimum 4—10 juli (Kengis 20 juli), högsommarflöde 20—25

juli, minimum 27 juli—1 augusti samt sensommarflöde 1—7 augusti.

Dessa variationer motsvara alltså fullkomligt det medelförlopp, som förut

framgått, endast med någon försening med afseende på tidpunkterna.

_ Beträffande flödenas inbördes storlek visa kurvorna för Rautas och

Kalixfors ungefär lika stora flöden, Jukkasjärvi, som är nästan uteslutande

beroende af dels fjällen med sina lika stora flöden dels Torneträsk

med sitt till midten af juli förskjutna maximiflöde och endast har

ett obetydligt »hemflodsområde», har också högsommarflödet störst, men

vårflödet lägst. Ur kurvorna för år 1909 framgår emellertid, hurusom

dessa förhållanden mycket hastigt ändras, allteftersom »hemflodsområdet»

växer (se tab. 4), så att redan vid Junosuando vårfloden är den största.

Inom nedre Torne- och Kalixälfvar är detta ännu mera fallet, såsom

kurvan för Sumisaari visar. Lainioälf har äfvenledes och i ännu högre

grad vårflödet starkast utbildadt, då här icke så stora fjäll finnas, och

med denna flod torde Muonioälf i det närmaste öfverensstämma. Nedre

Torneälf visar en vattenståndsfluktuation, som utgör en sammansättning

af Lainio- och Muonioälfstypen och Torneälfstypen, i det att vattentillskottet

från Torneträsk höjer vattenståndet från midsommartiden och

gör, att sänkningen ej blifver lika stor, som fallet är med Lainioälf.

Då emellertid arealen af det öfriga dräneringsområdet är sä stor (tab 4.),

kan detta Torneträsks inflytande härstädes icke vara synnerligen betyd
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

ligt. Om något sammanhängande flöde af några veckors varaktighet

kan man tydligen heller icke tala, utom hvad beträffar Torneträsk samt

möjligen Jukkasjärvi.

De kurvor, som å diagrammet för Juoksengi år 1909 visa halten af

slam och lösta ämnen i mgr. per liter, visa, att slamhalten icke blott

genom de större vattenmängderna utan äfven relativt är störst under

vårflödet och då mycket större än under senare delen af sommaren.

Däremot är mängden af lösta ämnen mindre under sommaren än om

vintern.

Af denna öfversikt framgår, att det ur öfversilningssynpunkt af

gjordt viktigaste flödet är vårflödet, och detta inträffar redan i början

af juni. Vid tiden för detta flöde afrinner (tab. 3) från Torneträsk under

nuvarande förhållanden emellertid endast c.a 4o sm’’ och de flesta år

icke ens så mycket, hvadan genom regleringen tillskottet från Torneträsk

skulle snarare ökas än minskas. Endast inom allra ölversta delarne

af området är detta flöde icke det största. Öfverallt annorstädes

åter kommer arealen af den mark, som vid flödets kulmen sättes under

vatten och å hvilken slam kan afsätta sig, att snarare ökas genom regleringen,

och det vatten, som då öfversvämmar ängarne, är det ojämförligt

slamrikaste.

Men att genom tappning från Torneträsk vid midsommartiden höja

detta flöde är tydligen orimligt. Det torde därför vara det senare fjällflödet,

man afsett att höja, men, såsom af det föregående framgår, är

detta från synpunkten, att största möjliga areal måtte blifva öfversvämmad,

icke af så stor betydelse för andra delar än de vid öfre Torneälf

belägna, där emellertid endast obetydliga strandängar finnas.

Emellertid är det tydligt, att bevattningsförhållandena på de delar, som

nu öfversvämmas af fjäll- och högsommarflödena, blifva genom regleringen

något förändrade. Vid tiden för fjällflödet utgör tillrinningen

från Torneträsk (Tab. 3) c:a 170 sm3, d. v. s. genom regleringen skulle

denna vattenmängd minskas med 120 sm3, eller cirka 60 sm° för hvardera

af nedre Torne- och Kalixälfvar. Till mera än c:a 10 % af hela

vattenmängderna kan man icke skatta denna från Torneträsk kommande

del. För öfre Torneälf och Tärendöälfven åter äro dessa resp. 120 och

60 sm3 gifvetvis af betydligt mera vikt, men där utgöra å andra sidan

hela arealen af strandängar endast 150 hektar. Häraf framgår, att

i slutet af juni vid fjällflödet arealen af öfversvämmad mark något kommer

att minskas genom regleringen.

Äfvenså kommer tydligen det minimum, som inträffar i början af

juli månad, att blifva lägre än numera, men detta torde icke hafva någon

betydelse, då knappast några ängar, som sedan kunna skördas, vid

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

denna tid äro öfversvämmade. Äfven det följande högsommarflödet

blifver genom regleringen minskadt, men, som detta inträffar efter den

15 juli, torde det vara sannolikt, att denna omständighet blifver mera

till gagn än till skada, då af allmänna ombudets skrifvelse till järnvägsstyrelsen

framgår, att man under senare delen af juli önskar eit

fallande och så lågt vattenstånd som möjligt.

För att den minskning i fjällflödet, som skulle blifva en följd af

regleringen, skulle upphäfvas, har allmänna ombudet framställt det yrkande,

att öfverskottsvattnet från Torneträsk vid midsommartiden skulle

aftappas under 14 dagar och vid den tidpunkt, att detta vatten föi enade

sig med Muonioälfs flöde.

Härigenom skulle utan tvifvel detta flöde komma att blifva lika

stort som förut, t. o. in. större, alldenstund Torneträsk eller regleringen

måste till denna tid hafva hunnit höja sig mera än under nuvarande

förhållanden är fallet, alltså afrinningen kunna göras större.

Under dylika omständigheter kunna vi alltså icke finna annat än,

att regleringen skulle snarare gagna än skada ängarnas afkastning, och

då så är, torde hänsyn till dessa icke böra vara hinder för tillstånd till

kungsådrans efterbyggande. Emellertid torde gifvetvis sökanden höra

hafva rättighet att, efter eget val och sedan en verklig ekonomisk utredning

oj orts af den skada, som kan komma att tillfogas ängarne, därest regleringen

genomfördes utan aftappning af öfverskottsvattnet vid midsommar,

antingen, på sätt lagen stadgar^ ersätta denna eller i hufvudsaklig

öfverenstämmelse med allmänna ombudets yrkande och enligt

närmare fastställda regler aftappa eu vattenmängd af c:a 150 sm3 under

14 dagar. _ .

Med hänsyn till hvad som blifvit anfördt, få vi i underdånighet

sålunda sammanfatta vårt yttrande,

beträffande isförhållandena, att någon fara för bottenfrysning i fördelningsbassängen

vid Yakkokoski icke synes föreligga,

beträffande regleringens inflytande ''pa strandägorna,

att, då öfverallt utom närmast Torneträsk den i början af juni inträffande

vårfloden är den högsta och mest slamförande och följaktligen

för öfversilningen af ängsmarkerna så högt upp som möjligt viktigaste,

regleringen å denna öfversilning icke kommer att i ringaste mån verka

skadligt, alldenstund den vattenmängd, som efter densammas genomförande

kommer att afrinna från Torneträsk i medeltal, blifver störie än

den som under nuvarande förhållanden afrinner,

att öfriga flöden, som inträffa i slutet af juni och senare hälften af

juli och äro betydligt mindre och därför ej bevattna på långt när så

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

stor del af ängsmarkerna som vårfloden samt äro af kort varaktighet

och skilda genom en period med mycket lägre vattenstånd, genom minskad

tillrinning från Torneträsk efter regleringen blifva mindre, men att

dels detta beträffande nedre Torneälf och Ivalixälf icke kan blifva af

stor betydelse i anseende till dessa älfvars stora af Torneträsk oberoende

dräneringsområden, men däremot af större vikt för öfre Torneälf

och Tärendöälf, där emellertid arealen af strandängar är mycket liten,

dels minskningen af flödet i senare hälften af juli icke torde vara till

skada,

att genom aftappning af öfverskottsvattnet vid midsommartiden

under 14 dagar enligt närmare bestämmelser äfven fjällfloden kan bringas

att efter regleringen uppnå minst samma höjd som numera, hvadan i

så fall, utan att likväl kraftverket kommer att lida brist, ingen som helst

skada skulle uppstå för ifrågavarande strandägor.

Stockholm den 1 februari 1910.

Underdånigst

AXEL WALLÉN.

%

Richard Smedberg.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition No 119,

Flödena i

1000.

1901.

1002.

1.

Yårflödet.

fvy.

1.98

2.28

1.42

Jukkasjärvi .

........................................... {dat.

4 juni

17 maj

3 juni

(vy-

—

—

—

Sumisaari.,..

........................................... \ J

[dat.

—

—

—

fvy.

—

—

—

Rantas .......

........................................... S ,

[dat.

—

—

—

(vy-

3.69

3.86

2.65

Lannavaara.

........................................\

[dat.

1 juni

16 maj

1 juni

(vy-

—

—

—

Kalixfors ....

........................................... ,

[dat.

2.

Minimum mellan vår och fjällflod.

fvy.

1.61

1.39

1.12

Jukkasjärvi .

........................................... \dat.

11 juni

2 juni

13 juni

(vy-

—

—

—

Sumisaari....

.......................................... { ,

[dat.

—

—

—

1 vy.

—

—

_

Rautas .......

........................................... { , ,

[dat.

—

—

—

fvy.

2.35

1.80

2.io

Lannavaara .

........................................... {

[dat.

9 juni

1 juni

11 juni

Kalixfors ....

fvy.

[dat.

~

o

O.

FjiilMödet.

fvy-

2.0G

2.50

—

Jukkasjärvi .

[dat.

15 juni

14 juni

—

[vy-

—

__

—

Sumisaari....

............................................ \ , ,

[dat.

—

[vy-

—

—

—

Rantas .......

........................................... {j ,

[dat.

—

—

—

fvy.

3.36

3.26

2.80

Lannavaara.

..........................................[

-

[dat.

14 juni

7 juni

17 juni

Kalixfors ____

(vy.

~

[dat.

—

—

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

137

Torneälf.

Tabell 1.

1903.

1904.

1905.

1900.

1907.

1908.

1909.

Medeltal.

2.oi

1.98

1.74

2.42

2.41

2.07

1.71

2.06 (2.13)

3 juni

4 juni

20 maj

6 juni

17 juni

1 juni

8 juni

2 juni (4)

1.85

1.05

0.94

1.86

1.40

1.58

1.34

1.43

2 juni

6 juni

5 juni

8 juni

19 juni

3 juni

12 juni

8 juni

—

1.20

0.7 0

1.20

1.90

1.20

0.7 0

1,15

—

12 juni

10 maj

4 juni

19 juni

1 juni

6 juni

4 juni

4.oo

3.54

3.47

4.20

3.99

4.50

4.78

3.87 (4.09)

1 juni

3 juni

20 maj

7 juni

14 juni

1 juni

10 juni

1 juni (4)

1.90

1.25

1.40

1.27

1.71

1.41

1.35

1.47

2 juni

4 juni

16 maj

16 juni

18 juni

2 juni

9 juni

2 juni

1.03

1.5S

1.56

1.96

2.37

1.20

1.58

1.60 (1.70)

18 juni

17 juni

12 juni

10 juni

19 juni

12 juni

13 juni

13 juni (14)

0.32

0.45

0.23

0.46

1.02

0.29

0.47

0.46 j

24 juni

19 juni

19 juni

1 juli

27 juni

15 juni

27 juni

23 juni

—

0.6 0

O.oi

0.75

0.90

0.30

0.60

0.53

—

20 juni

31 maj

9 juni

1 juli

16 juni

17 juni

16 juni

1.90

2.70

2.21

2.io

2.59

2.oo

2.78

2.65 (2.33)

21 juni

15 juni

14 juni

26 juni

24 juni

10 juni

24 juni

16 juni (19)

0.7 0

0.90

0 90

1.23

1.48

0.50

1.24

1.00

26 juni

17 juni

11 juni

21 juni

22 juni

11 juni

15 juni

18 juni

1.88

2.62

2.14

2.46

2.07

2.0 3

2.33

2.30 (2.30)

23 juni

30 juni

21 juni

30 juni

26 juni

17 juni

29 juni

23 juni (25)

0.51

0.87

0.46

0.71

1.25

1.20

0.83

0.83

29 juni

3 juli

24 juni

4 juli

1 juli

20 juni

1 juli

29 juni

—

1.52

1.00

1.45

—

0.85

1.45

1.25

-

28 juni

24 juni

20 juni

—

20 juni

26 juni

24 juni

2.06

3.32

2.35

2.33

2.86

3.21

2.89

2.84 (2.72)

24 juni

19 juni

17 juni

30 juni

26 juni

17 juni

25 juni

20 juni (23)

1.10

1.70

1.25

1.26

1.50

1.05

1.80

1.38

! 5 juft

30 juni

20 juni

26 juni

24 juni

20 juni

29 juni

| 26 juni

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 1 samt. 1 Afd. 87 Käft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Propositon N:o 119.

Tab. 1. Flödena i

4. Minimum mellan fjäll- och högsommarflod.

Jukkasjärvi..............................................................

Sumisaari....

Rautas .......

Lannavaara,

Kalixfors ....

5. Högsommarffiöde.

Jukkasjärvi ...

jvy.

(dat.

jvy.

jdat.

vy
dat.

Jvy.

(dat.

(vy
(dat.

Jvy.

(dat.

1900.

1901.

1902.

1.88

19 juni

1.93

2 juli

2.38

5 juli

2.22

21 juni

1.47

12 juli

2.51

28 juni

2.28

26 juni

2.io

28 juli

Sumisaari...

Rautas ......

Lannavaara

Kalixfors

(vy
''(dat.

| vy.

(dat.

(vyjdat.

6. Minimum mellan hög- och sensommarflod.

Jukkasjärvi...............................................................

Sumisaari.................................................................

Rautas ....................................................................

Lannavaara..............................................................

(vy.

[dat.

jvy
(dat.

(vy
(dat.

Jvy.

(dat.

(vy
(dat.

1.70

3 aug.

1.50

25 juli

1.03 1.93

21 juli 8 aug.

1.46

24 juli

1.09

6 aug.

Kalixfors

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

139

Torneälf (forts.).

1903.

1901.

1905.

1900.

1907.

1908.

1809.

Medeltal.

1.82

■ 2,33

2.09

2.18

2.44

1.76

1.98

2.08 (2.09)

27 juni

6 juli

25 juni

8 juli

2 juli

7 juli

5 juli

30 juni (3 juli)

0.43

0.49

0.21

0.21

0.54

O.oo

0.12

0.29

4 juli

11 juli

1 juli

13 juli

19 juli

14 juli

10 juli

10 juli

—

0.70

0.90

0.55

—

O.oo

0.45

0.52

—

8 juli

30 juni

12 juli

—

12 juli

4 juli

7 juli

1.78

2.oo

1.84

1.70

1.94

1.65

1.73

1.83 (1.81)

5 juli

12 juli

3 juli

10 juli

18 juli

15 juli

5 juli

8 juli (10)

0.05

1.20

—

1.25

1.05

0.39

1.02

0.98

13 juli

7 juli

—

8 juli

4 juli

6 juli

6 juli

7 juli

2.3 2

2.51

2.43

2.98

2.54

2.16

2.24

2.42 (2.4 5)

17 juli

10 juli

6 juli

19 juli

8 juli

23 juli

21 juli

13 juli 15

1.22

0.57

0.95

1.64

0.68

0.56

0.13

0.82

21 juli

15 juli

16 juli

22 juli

14 juli

27 juli

25 juli

20 juli

_

1.00

1.10

1.50

1.15

1.20

0.92

1.15

—

10 juli

5 juli

19 juli

9 juli

21 juli

20 juli

14 juli

2.90

2.21

2.48

3.oo

2.46

1.86

2.06

2.42

17 juli

15 juli

14 juli

18 juli

20 juli

26 juli

21 juli

19 juli

1.05

1.30

—

1.76

1.16

1.04

1.70

1.37

21 juli

9 juli

—

17 juli

8 juli

25 juli

22 juli

17 juli

1.97

1.68

2.12

1.80

1.82

2.oi

1.96

1.89 (1.9 l)

7 aug.

14 aug.

18 juli

17 aug.

9 aug.

27 juli

29 juli

3 avig. (4)

0. so

O.oo

0.35

0.19

O.io

0.09

0.08

0.16

6 aug.

21 aug.

29 juli

19 aug.

10 aug.

31 juli

1 aug.

8 aug.

—

0.16

0.25

O.io

0.20

0.85

0.30

0.31

—

10 aug.

16 juli

11 aug.

4 aug.

26 juli

27 juli

31 juli

1.62

1.66

1.75

1.62

1.72

1.70

1.92

1.66 (1.7l)

2 aug.

20 aug.

26 juli

9 aug.

6 aug.

31 juli

28 juli

2 aug. (4)

0.7 0

0.60

0.65

O.co

0.64

0.92

1.13

0.61

31 juli

31 juli

16 juli

16 aug.

30 juli

31 juli

30 juli

31 juli

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Tab. 1. Flödena I

1900.

t

1901.

1902.

7. Sensommarflöde.

,, . (vy.

2.14

2.oi

2.13

Jukkasjärvi.............................................................. |

12 aug.

27 juli

19 aug.

■

Sumisaari.................................................................. •!

(dat.

—

—

—

(vy.

Rautas ..................................................................... <

—

—

—

| dat.

— .

—

—

Lannavaara............................................................... 1 ^

2.16

1.50

2.03

(dat.

12 aug.

5 aug.

19 aug.

fvy.

—

--

—

Kalixfors ................................................................. -i

(dat.

—

—

''-

8. Minimum i augusti efter sensommarfloden.

fvy.

1.74

1.54

1.80

Jukkasjärvi.............................................................. |

31 aug.

31 aug.

31 aug.

(vy.

Sumisaari.................................................................. <

—

—

*-

(dat.

—

—

fvy.

Rautas ..................................................................... <

—

—

—

(dat.

—

—

—

(vy.

1.60

1.44

1.71

Lannavaara............................................................... <

[dat.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

Kalixfors .................................................................. 1 ^

—

—

(dat.

—

—

—

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119. 141

Torneälf (forts.).

1903.

1904.

1905.

1900.

1907.

1908.

1909.

Medeltal.

2.59

2.io

2.74

1.90

1.98

2.20

2.22

2.20 (2.25)

24 ang.

24 aug.

2 aug.

20 aug.

20 aug.

2 aug.

1 aug.

12 aug. (13)

0-77

O.io

0.97

0.95

0.30

0.56

0.34

0.57

28 aug.

28 aug.

7 aug.

25 aug.

23 aug.

9 aug.

7 aug.

18 aug.

—

0.87

1.50

0.40

0.90

1.05

0.95

0.95

—

22 aug.

30 juli

17 aug.

17 aug.

1 aug.

30 juli

7 aug.

2.13

1.0 7

2.51

2.12

2.02

2.25

2.39

2.08 (2.16)

24 aug.

22 aug.

2 aug.

22 aug.

19 aug.

6 aug.

1 aug.

11 aug. (14)

1.80

1.40

1.80

0.75

1.01

1.07

1.30

1.30

22 aug.

23 aug.

31 juli

20 aug.

13 aug.

1 aug.

3 aug.

12 aug.

2.16

1.82

1.60

1.57

1.73

1.53

1.84

1.74 (1.76)

81 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

30 aug.

20 aug.

30 aug.

0.G5

0 oo

O.oi

0.19

0.11

O.oo

O.oo

0.14

31 aug.

22 aug.

31 aug.

19 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

28 aug.

—

0.45

— O.io

0.05

0.15

0.05

0.20

0.13

31 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

13 aug.

28 aug.

1.88

1.00

1.74

1.73

1.80

1.61

1.80

1.69 (1.74)

29 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

19 aug.

25 aug.

29 aug. (28)

1.10

0.95

0.42

0.39

0.G9

0.47

1.05

0.72

31 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

31 aug.

15 aug.

29 aug.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Tal). 2. 1909 års

Vårflöde

ruin.

Fjällflöde

min.

datum

vy.

datum

vy.

datum

fy-

datum

vy.

Jukkasjärvi ............

8

juni

1.71

13

juni

1.58

29 juni

2.33

5 juli

1.98

Junosuando ............

5

»

2.21

23

n

1.32

30 »

1.86

7

»

1.45

Kangis ..................

ii

))

1.20

25

»

1.13

28 »

1.47

7

»

0. so

Juoksengi..............

12

))

3.50

26

»

1.68

30 »

2.35

9

»

0.98

Sumisaari ,..............

12

»

1.34

27

»

0.47

1 juli

0.83

10

»

0.12

Männikö.................

6

»

1.94

23

»

1.23

30 juni

1.70

7

»

1.35

Tärendö..................

6

»

2.84

23

»

1.86

30 »

2.58

7

»

1.72

Eautas ..................

6

))

0.70

17

»

0.60

26 »

1.45

4

»

0.4 5

Lannavaara ............

10

»

4.78

24

»

2.7 8

25 »

2.89

5

»

1.73

Xangos ............ .....

11

»

1.20

24

»

0.62

27 -

0.77

20

-

0.32

Kalixfors ................

9

»

1.35

15

1.24

29 »

1.80

6

»

1.02

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

143

Tabell 2.

vatten ställ d s växlin gar.

Högsommarflöde

min.

Sensommarflöde

min.

datum

vy.

datum

vy-

datum

W-

datum

vy.

21 juli

2.24

29 juli

1.96

1 aug.

2.22

20

aug.

1.84

22 »

1.78

29 »

1.50

2 »

l.so

19

»

1.34

CO

03

1.00

O

CO

0.73

4 »

1.18

25

»

0.57

24 »

1.04

31 »»

0.74

4 »

1.19

29

»

0.52

25 »

0.13

1 aug.

0.08

7 3

0.34

31

»

O.oo

23 »

1.G5

29 juli

1.41

2 a

1.6 C

15

»

1.29

23 »

2.42

30 »

l.so

2 »

1.99

19

))

1.70

20 »

0.92

27 »

0.3 0

30 juli

0.95

13

»

0.20

21 »

2.00

28 »

1.92

1 aug.

2.39

25

..

l.so

22 »

0.3 9

CO

0 31

o

«J »

0.44

26

»>

0.25

22 »

1.70

30 »

1.18

3 »

1.30

15

))

1.05

Tabell 3.

Tall). 3. Tillrinning från Torneträsk i smi

Vårflöde

Min.

Fjällflöde

Min.

Högsom-

marflöde

Min.

Sensom-

marflöde

1903—09 medeltal.........\

45

90

170

179

217

145

147

\

3 juni

16 juni

25 juni

3 juli

16 juli

4 aug.

13 aug.

1909 medeltal...............1

17

95

172

178

192

163

133

l

b juni

22 juni

29 juni

5 juli

20 juli

29 juli

1 aug.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

Tabell 4.

Nederbördsområden i km2.

(Se bilaga 1).

A. Torneälf.

Torneälf vid Vakkokoski ............................................................... 3,550 km2

» mellan Vakkokoski och Junosuando........................ 6,060 »

» vid förgreningen med Tärendöälf .......................... 9,610 »

Lainioälf vid mynning i Torneälf ............................................ 6,360 )>

Torneälf utom Lainioälf mellan Tärendö- och Muonioälfvar 760 ))

)) vid Muonioälfs inflöde................................................ 16,730 »

Muonioälf vid mynning i Torneälf........................................... 14,900 »

Torneälf efter föreningen med Muonioälf................................ 31,630 ))

> nedom » )) » 8,260 »

)> vid mynningen i hafvet............................................. 39,890 »

Om flodområdet vid förgreningen med Tärendöälf = 9,610 km2

tänkes lika fördeladt på Torne- och Kalixälfvar med 4,800 km3 på hvardera,

erhållas följande hufvudarealer:

Torneälf vid förening 11,930 (34 %)

Muonioälf » » 14,900 (43 »)

Torneälf efter » 8,260 (23 »)

Vid hafvet 35,090 (100 %)

B. Kalix älf.

Kalixälf vid Tärendöälfs mynning ............................................

Tärendöälf vid mynning i Kalixälf.............................................

Kalixälf utom Tärendöälf mellan Tärendöälf och Ångesån

Kalixälf vid Ångesåns mynning...................................................

Ångesån vid mynning i Kalixälf...........................................

Kalixälf efter föreningen med Ångesån....................................

» nedom » » » ....................................

)) vid mynningen i hafvet ................................................

Om ofvannämnda areal om 4,800 km2 från Torneälfs flodområde

medräknas, erhålles följande hufvudarealer vid Öfverkalix, där de största

ängsområdena finnas:

6,470 km2

740 »

3,260 )>

10,470 »

6,690 »

17,160 »

720 »

17,880 »

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 119.

Kalixälf vid förening ............................................................

Ångesån :» j> ..............................................................

Kalixälf nedom » .............................................................

Vid hafvet

Af hela flodområdet vid Öfverkalix = 21,960 km3

tillskott = 4,800 km2 = 22 %.

15,270 (67 %)

6,690 (30 »)

720 ( 3 a>)

22,680 (100 %)

ntgör Torneälfs

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd.

8?'' Raft.

19

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

147

*

Bilaga E.

Till Konungen.

Sedan vattenfallsstyrelsen dels med skrifvelse den 1 december 1909

till järnvägsstyrelsen afgifvit förslag till bebyggande af vattenfallen

Vakkokoski och Tarrakoski i Torne älf dels ock med underdånig

s. 148 Kontrollera mot PDF

Isförhållan
den.

148 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 119.

skrifvelse den. 17 i samma månad till Eders Ivungl. Maj:t öfverlämnat förslag

till anläggande af ett kraftverk för tillgodogörande af vattenkraften

i Porjusfallen i Stora Lule älf samt järnvägsstyrelsen uti underdånig

skrifvelse den 14 januari 1910 till Eders Kungl. Maj:t aflåtit förslag angående

införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen och

sedan hydrografiska byrån afgifvit anbefalldt underdånigt yttrande om

vissa i samband med Vakkokoskianläggningen stående frågor, har Eders

Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 7 februari 1910 anmodat vattenfallsstyrelsen

att skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande i anledning

af hvad järnvägsstyrelsen och hydrografiska byrån i ärendet sålunda

anfört.

Till åtlydnad häraf får vattenfallsstyrelsen, med återställande af

samtliga de remitterade handlingarna, i underdånighet anföra följande.

För större öfverskådlighets skull har vattenfallsstyrelsen först upptagit

till behandling de spörsmål, som stå i samband med anläggande

af ett kraftverk vid Vakkokoski, och har styrelsen grupperat sitt utlåtande

i denna del under följande hufvudrubriker: isförhållandena vid

kraftverket, vattentillgången i Torne älf, den ifrågasatta regleringen af

Torne träsk, inverkan på de strandängar vid Torne älf, b vilka för sin

växtlighet kräfva öfversilning af vårflödena samt vattenåtgången för järnvägsdrift.

Därefter har styrelsen närmare ingått på de anmärkningar,

som blifvit framställda mot styrelsens förslag till bebyggande af Porjusfallen,

och har denna del af styrelsens yttrande uppdelats under följande

rubriker: tid för anläggningens färdigställande och däraf betingade arbeten

vid riksgränsbanan, möjligheten att ordna de rättsliga förhållandena vid

Porjus, turbinernas reglering, vattentillgången samt de af järnvägsstyrelsen

uppställda förbehållen för accepterande af Porjus-för slaget.

VakkoJcoski.

Den af järnvägsstyrelsen och hydrografiska byrån behandlade frågan

om bottenfrysning synes hufvudsakligen vara föranledd af följande erinran

i vattenfallsstyrelsens skrifvelse till järnvägsstyrelsen af den 1

december 1909:

»Den första ”erinringen” rör en detalj, som dock är af stor vikt.

Såsom ofvan antydts, kommer vattenståndet i den närmast turbinstationen

belägna utvidgade delen af tilloppskanalen, fördelningsbassängen,

att vara underkastadt ofta förekommande växlingar, så snart ett större

energibelopp måste alstras eller slås ifrån. Då bassängen är öppen och

s. 149 Kontrollera mot PDF

Klingl. Majds Nåd. Proposition N:o 119.

149

vattenhastigheten jämförelsevis liten, kommer vattnet under vintern att

beläggas med is af afsevärd tjocklek, och istäcket kommer jämväl i

vanliga fall att täckas af snö. Istäcket fäster gifvetvis vid de lutande

stränderna och lär därför icke följa med de jämförelsevis hastiga växlingarna

i vattenståndet. Vid höjning af vattenytan torde sålunda vattnet

ofta komma att stiga upp öfver isen, frysa och öka isens tjocklek i

sådan grad, att fara för bottenfrysning åtminstone i de grundare delarna

af bassängen uppstår. Genom ständiga växlingar i vattenståndet måste

den vid stränderna fastfrusna isens rörelse jämväl menligt inverka på

vallar, intag m. m. Häremot kan anmärkas, att man icke får låta istäcket

fästa vid stränderna, och att, om detsamma hålles flytande, den

påpekade olägenheten är undanröjd. Men det torde vara förenad! med

betydande svårigheter att åstadkomma detta i synnerhet på ifrågavarande

plats, där tillgång på arbetskraft icke genast står till buds. I allt fall

fordrar en dylik skötsel ganska stora utgifter, hvilka böra tagas med i

räkningen, då det gäller att bedöma anläggningens driftkostnader, och

det är ändock icke uteslutet, att under svåra klimatiska förhållanden afbrott

i driften kan uppstå. I betraktande däraf att speciell erfarenhet

saknas om dylika öppna fördelningsbassängers förhållande på så nordliga

platser som den ifrågavarande har vattenfallsstyrelsen inskränkt sig

till att endast framhålla den berörda risken.»

Vattenfallsstyrelsen vill med hänvisning till det refererade uttalandet

till en början anmärka, att styrelsen därmed icke afsett, att fördelningsbassäng

och tilloppskanal skulle under normala förhållanden helt och hållet

bottenfrysa, utan närmast velat fästa uppmärksamheten på dels risken

för bottenfrysning i de grundare delarna af bassängen, d. v. s. de intill

vallar och stränder belägna delarna, dels på isens menliga inverkan på

vallar, intag m. m. särskildt vid de ofta förekommande växlingarna i

vattenståndet. Styrelsen torde därför icke behöfva närmare ingå på hvad

emot faran för fullständig bottenfrysning anförts, ehuruväl en bottenfrysning

äfven på andra ställen under exceptionella förhållanden exempelvis

vid skada å luckor eller vallar eller under andra omständigheter, som

påkalla eller medföra en afsevärdare sänkning i fördelningsbassängens

vattenyta, visst icke är utesluten, om ogynnsamma väderleksförhållanden

samtidigt råda.

Däremot anser sig styrelsen böra ytterligare vidröra de öfriga och

långt viktigare olägenheter, som under vintern kunna uppkomma till följd

af tilloppskanalens och fördelningsbassängens öppna anordning, samt bemöta

hvad järnvägsstyrelsen och hydrografiska byrån mot vattenfallsstyrelsen

i detta afseende anfört.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Järnvägsstyrelsen håller före, att de klimatiska förhållandena i de

olika landsdelarna från Bergslagen upp till här ifrågavarande nordligaste

trakter »åtminstone tidvis äro i stort sedt ungefär likställda i fråga om

isbildningsförhållanden och dylikt», och att en fara af i vattenfallsstyrelsens

skrifvelse antydda art, därest den verkligen förelåge, redan skulle

hafva gjort sig gällande vid ett stort antal vattenkraftanläggningar m. m.

i mellersta Sverige, men att något dylikt emellertid ej försports.

Hydrografiska byrån har sökt uppdraga eu på siffror grundad jämförelse

mellan förhållandena vid Vakkokoshi och de två nordligaste svenska

kraftverk, hvilka äro anordnade enligt samma typ med öppen kanal

och bassäng, nämligen Ytterstfors i Byske älf och Forsseverket i Faxälfven.

Byrån meddelar, att vid Ytterstfors isförhållandena visserligen

äro till åtskilligt obehag, men att någon fara för bottenfrysning icke

anses föreligga under normal vattentillgång, ehuru en sådan eventualitet

icke kan anses utesluten vid ringa vattenmängd, samt att vid Forsse

olägenheterna af isen icke varit anmärkningsvärda. Sedan byrån påpekat,

att ingen släntbeklädnad förekommer därstädes, men vallarna vid Vakkokoski

skola stensättas omkring vattenlinjen, fäller byrån den domen,

att anordningarna vid Vakkokoski synas vara ur teknisk synpunt sådana,

att fara för bottenfrysning och skadegörelse af isen ej torde förekomma.

Saken är emellertid icke så lätt affärdad. Den erfarenhet i berörda

afseende, som stått till vattenfallsstyrelsens förfogande, eller som styrelsen

kunnat samla från befintliga kraftverk, bestyrker tvärtom, att risk

för vallar, luckor m. m. verkligen i fall sådana som det föreliggande

kan uppstå. Till och med det meddelande till hydrografiska byrån, som

Ytterstfors Trävaruaktiebolag den 26 sistlidne januari lämnat i frågan

och än mer samma bolags skrifvelse till biträdande ingenjören i vattenfallsstyrelsen

den 19 sistlidne januari, hvilka båda i afskrift biläggas,

(bilaga n:r 1 och 2), tala för, att afsevärd risk verkligen föreligger i

berörda afseende. Äfven från så pass sydliga trakter som Värmlands

bergslag meddelas, att frost, is och snö vålla betydande olägenheter i

öppna tilloppskanaler och bassänger, äfven på det sätt att vallarna

spruckit i närheten af vattenytan till följd af kälen, som i allmänhet

tränger till motsvarande djup, samt att isen vid islossningen dels sjunkit,

dels hopat sig till fördämningar, hvilka vållat obehag för driften, synnerligast

då häftigt snöväder samtidigt ägt rum. Snösörja har vid vissa

tillfällen stoppat turbinerna. Såväl vid Ytterstfors och Forsse som vid

långt sydligare belägna verk med öppen kanal och fördelningsbassäng

måste öppna rännor i isen vintertiden hållas för att förekomma istäckets

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

151

åverkan på dammar, luckor m. m. Med dessa förhållanden för ögonen

kan vattenfallsstyrelsen icke lillmäta hydrografiska byråns dom någon afgörande

betydelse ur teknisk synpunkt. I allt fall torde, såsom styrelsen

i sitt ofvan citerade uttalande framhållit, de anmärkta förhållandena vålla

betydande svårigheter och kostnader vid kraftverkets drift och detta så

mycket mer som tillgång på tillräcklig arbetskraft vid Yakkokoski icke

genast står till buds.

I afseende på de klimatiska förhållandena vid Vakkokoski, jämfördt

med dem vid Ytterstfors och Forsse, kan styrelsen icke finna annat

än, att de af hydrografiska byrån anförda observationerna rörande

temperatur, isläggning samt isens tjocklek snarare lämna stöd för

vattenfallsstyrelsens farhågor än för motsatsen. Af dem framgår nämligen,

att vid Vakkokoski resp. Jukkasjärvi, jämfördt med Forsse,

medeltemperaturen varit c:a 4° lägre, isläggningen bestått 50 dagar

eller c:a 30 % längre tid, och att isens tjocklek varit i genomsnitt

c:a 50% större. Här må äfven erinras därom, att, såsom byrån äfven

påpekat, de lokala förhållandena äro af stor betydelse, och att den

af byrån antecknade istjockleken vid Jukkasjärvi under år 1909 sålunda

icke utan vidare kan läggas till grund för bedömande af motsvarande

förhållanden för framtiden vid Vakkokoski. Enligt vattenfallsstyrelsens

åsikt måste de klimatiska förhållandena vid Vakkokoski anses vara afsevärdt

ofördelaktigare än vid Forsse och de af styrelsen anmärkta

olägenheterna sålunda äfven större.

Till sist vill styrelsen påpeka, att järnvägsstyrelsen och med ledning

af dess uppgift äfven hydrografiska byrån antagit maximivariationen

i fördelningsbassängens vattenstånd under ett driftsdygn till endast 0,3

meter. Denna siffra stämmer ganska väl med den af vattenfallsstyrelsen

för motsvarande fäll beräknade under antagande af en kraftuttagning af

12,000 turbinhkr. och isbelagd tilloppskanal. Men det får icke förbises,

att större sänkning af bassängens vattenyta kan inträda. Järnvägsstyrelsen

har nämligen föreslagit, att kraftverket skall planeras för 32,400

turbinhkr. + reserv vid full utbyggnad, af hvilka c:a 22,000 erfordras

för järnvägsdrift. Dessa 22,000 hkr. skulle emellertid enligt järnvägsstyrelsens

belastningsdiagram endast behöfva uttagas under så korta

tidsperioder, att fördelningsbassängen vore tillräcklig för att utan nämnvärd

sänkning af vattenytan lämna det vid sådana tillfällen ökade vattenbehofvet

till turbinerna. Den största medelhelastningen per timme för

järnvägsdriften skulle däremot endast blifva nyssnämnda 12,000 hkr.,

motsvarande en sänkning af bassängens vattenyta af c:a 0,3 meter. Nu

kan det emellertid inträffa, att järnvägsdriften kan kräfva en afsevärdt

större energimängd än 12,000 hkr., ja ända upp till 22,000 hkr., under

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

längre tidsperioder än diagrammet angifver, och att dessa tidsperioder

t. ex. vid tågförseningar eller andra stora belastningsvariationer vållande

omständigheter blifva af den varaktighet, att fördelningsbassängens

vattenstånd måste falla i afsevärd mån för att möta det ökade vattenbehofvet.

Men äfven bortsedt härifrån kunna växlingarna blifva större än

järnvägsstyrelsen och hydrografiska byrån utgått ifrån. Detta inträffar

gifvetvis, om elektrisk energi skulle uthyras till andra afnämare eller behofvet

för järf), vägs drift ökas. Enligt järnvägsstyrelsens beräkning skulle

c:a 10,000 hkr. kunna uthyras till andra ändamål än järnvägsdrift.

Läggas dessa till de för järnvägsdrift i medeltal behöfliga 12,000 hkr.,

erhålles en belastning af 22,000 hkr. Störst blir sänkningen, då tilloppskanalen

är isbelagd och dess sektion sålunda förminskad samt lågt

vattenstånd i Alajärvi är rådande. Under dessa förhållanden har sedan

fortfarighetstillstånd inträdt, d. v. s. oberäknadt plötsliga belastningsvariationer,

sänkningarna i bassängens vattenstånd beräknats sålunda:

vattenmängd

sm 3

effekt.

sänkning

hkr.

meter.

50

c:a

9,500

0.2

100

))

18.500

0,4

130

D

23,000

0,8

180

:>>

29,000

2,5.

Dessa siffror tala ett annat språk än de ofvan för gynnsammare

förutsättningar angifna. Härvidlag må ock påpekas, att variationer

äfven kunna tänkas uppkomma genom växlingar i vattenståndet ofvanför

Yakkokoskidammen, livilket vattenstånd gifvetvis är beroende

af det sätt, på hvilket tappningen i dammen vid Tarrakoski skötes.

Att större vattenståndsvariationer medföra ökade olägenheter för driften

torde vara uppenbart. Vid sådant förhållande och på grund af hvad

ofvan anförts kan vattenfallsstyrelsen icke finna sig öfvertygad af järnvägsstyrelsens

och hydrografiska byråns bortförklarande af isbildningens

menliga inverkan på driftsäkerheten utan måste vidhålla sin

åsikt, att vid Vakkokoskiverket i detta afseende förefinnes en risk, som

vid Porjusverket icke behöfver befaras.

Däremot är vattenfallsstyrelsen i så måtto enig med järnvägsstyrelsen

och hydrografiska byrån, att man vid Vakkokoski till följd af den

stora lugnvattenbassängen ofvanför och nedanför verket har en ganska

betryggande säkerhet mot grundisbildning, en fördel, som emellertid äfven

det föreslagna Porjusverket erbjuder. Styrelsen vill emellertid icke obetingadt

underskrifva järnvägsstyrelsens förklaring, att faran för grund
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Broposition N:o 119.

153

isbildning’ är så godt som utesluten, ej heller hydrografiska byråns påstående,

att de vid Vakkokoski föreslagna anordningarna erbjuda tillräckliga

garantier i berörda afseende, tv under ogynnsamma förhållanden

torde jämväl denna risk böra medtagas i beräkningen.

Beträffande vattentillgången vid Vakkokoski har vattenfallsstyrelsen

fästat uppmärksamheten därvid, att osäkerhet kan vidlåda de utförda

vattenståndsobservationerna och sålunda äfven den af Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån

beräknade tillgängliga vattenmängden, som angifves

till 51 m3/sek. Dels är det nämligen konstateradt, att skalan vid Tornehamn

ej varit orubbligt fast utan flera gånger lossnat, dels kan isdämning

hafva inverkat på resultaten, dels hafva beräkningarna för den

mest kritiska perioden 1901—1902 måst grundas på vattenståndsobservationer

i Jukkasjärvi samt däraf härledda värden för vattenstånden i

Torneträsk. Vattenfallsstyrelsen har med anledning häraf och af den

vid häradssynen framställda fordran på utsläppande af vatten för öfversilning

af strandängarna vid Torne älf ansett försiktigheten kräfva att

ej beräkna kraftverkets ständigt tillgängliga effekt efter större vattenmängd

än 50 m3/sek.—5% d. v. s. 47,5 m3/sek. Däremot har vattenfallsstyrelsen

framhållit, att en medelafvinning af 51 m3/sek. efter Torne

träsks reglering sannolikt kunde påräknas vara ständigt disponibel.

Järnvägsstyrelsen åberopar häremot hydrografiska byråns skrifvelse

till järnvägsstyrelsen den 10 december 1909, i hvilken byrån beträffande

Torneträsksskalans osäkra placering uttalar, att, såvidt man nu kan bedöma

arten af de eventuella felen hos vattenståndsobservationerna, de

erhållna värdena å medelafrinningen snarare skulle vara något för små

än för stora. Detta uttalande torde emellertid enligt vattenfallsstyrelsens

mening ej böra tillmätas någon större betydelse för frågans bedömande,

ty det har framdeducerats ur vissa antaganden om skalans läge och andra

förhållanden vid afvägningarna. Göres andra antaganden, blir resultatet

ett annat.

För öfrigt ligger kärnpunkten ej här utan i hvad som menas med

medelafrinningen. Järnvägsstyrelsen hänvisar till från hydrografiska byrån

emottagna skrivelser af den 20 och 27 december och finner med stöd af

dessa, att efter en reglering af Torne träsk en vattenmängd af 50 m3/sek.

alltid synes böra finnas disponibel för kraftverket. Denna järnvägsstyrelsens

slutledning torde emellertid icke vara riktig, ty hydrografiska byrån

har i berörda skrivelser yttrat sig om medelafrinningen under perioden

1901—1907, sålunda för en tidsföljd af flera år. Men medelafrinningen

för ett enstaka exceptionellt torrt år kan vara betydligt lägre, och detta

framgår uppenbart af hydrografiska byråns skrifvelse till vattenfalls
Bill.

till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Af cl. 87 Höft. 20

Vattentill
gång.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 119.

Regleringens

inverkan på

strandängarna.

styrelser! den 18 sistlidne januari (bilaga n:r 3), i hvilken medelaj''vinningen

för det ovanligt torra året 1902 uppskattas till endast 48 mVsek. plus

eller minus ett eventuellt fel af 2,5 m3/sek. och i hvilken byrån för

öfrig! förklarar, att möjligheten af lägre värde äfven inom betydligt

kortare period än c:a 50 år icke kan anses osannolik.

Under ett dylikt torrår är följaktligen den vid turbinerna disponibla

vattenmängden mindre än 48 + 2,5 m.Vsek., för såvidt icke samtidigt

finnes magasinerad! öfverfiödsvatten från föregående år. Detta är emellertid

såsom vattenfallsstyrelsen framhållit osäkert, om, såsom vid häradssynen

yrkats, allt öfverfiödsvatten för bevattning af Tornedalens strandängar

skall enligt uppskattning på förhand framsläppas vid midsommartiden.

Vattenfallsstyrelsens anmärkning, att man för trygghets skull bör

beräkna vattenverkets ständigt disponibla effekt efter en medelvattenmängd

vid turbinerna, som med åtminstone 5 % understiger 50 m3/sek.:

torde därför vara berättigad. Skulle emellertid en noggrannare utredning

visa, att med hänsyn till strandängarnas öfversilning hinder skulle möta

att göra regleringen så effektiv, som förslaget afser, blir den disponibla

vattentillgången ännu mindre.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt yttrande till järnvägsstyrelsen den 1

december 1909 påpekat, att det af kronoombudet vid häradssynen den

4—5 september 1908 framställda yrkandet om utsläppning af viss vattenmängd

vid midsommartiden, därest detsamma upptoges som villkor för

byggandet, skulle kunna åstadkomma minskning af den för kraftuttagning

tillgängliga vattenmängden under torra perioder. Då man vid bestämmande

af den mängd vatten, som utsläppes för öfversilning, på förhand

måste söka bedöma, huruvida den flod, som just påbörjats, blir af

den beskaffenhet, att den kan lämna tillgång till den begärda kvantiten,

kunde man misstaga sig i detta afseende, och i så fall kunde det hända,

att man det året ej finge magasinet fullt, till följd hvaraf magasinet

nästa vår vore sänkt under sin nedre normala gräns. Vore det då torrår,

komme man tydligtvis på en svårbotlig balans.

Järnvägsstyrelsen anmärker häremot, att den ifrågavarande extra

tappningen af 150 mVsek. under 14 dagar ej motsvarar mer än 5,75m3/sek.

i medeltal för hela året, och att detta under inga förhållanden kan menligt

inverka på järnvägsdriften. Vattenfallsstyrelsen vill då påpeka, att

dess uttalande gällde under förutsättning att kraftverket, såsom i vattenbyggnadsbyråns

förslag var antydt, skulle lämna energi äfven till andra

ändamål än järnvägsdrift, d. v. s. att hela medelafrinningen måste tillgodogöras

för kraftuttagning. Då nu järnvägsstyrelsen själ! förklarat,

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Råd. Proposition N:o 119.

155

att på grund af vattenfallsstyrelsens betänkligheter frågan om försäljning

af elektrisk energi från ett kraftverk vid Vaklcokoski tillsvidare

borde få anstå, är den påpekade faran för balans i vattenhushållningen

undanröjd, för så vidt som vattenåtgången för järnvägsdrift håller sig

inom den af järnvägsstyrelsen beräknade kvantiteten SO mVsek. Skulle

denna åtgång uppgå till de af vattenfallsstyrelsen antagna 40 m3/sek.,

kunde däremot under exceptionellt vattenfattiga år, då medelafrinningen

enligt hydrografiska byrån kan nedgå till 48 + 2,5 m3/sek. och därunder,

någon om ock ringa osäkerhet kvarstå äfven för det fall att energi icke

lämnades annat än till järnvägsdrift. Allt detta under förutsättning att

det af kronoombudet vid synen gjorda yrkandet vinner fastställelse.

Men detta är icke å priori gifvet. Hydrografiska byrån har i sitt

underdåniga yttrande den 1 sistlidne februari framhållit, att sökanden

i målet rörande bebyggande i vattendraget torde böra hafva rättighet

att, efter eget val och sedan eu verklig ekonomisk utredning gjorts af

den skada, som kan komma att tillfogas strandängarna, därest regleringen

genomfördes utan aftappning af öfverskottsvattnet vid midsommaren,

antingen, på sätt lagen stadgar, ersätta denna eller i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med allmänna ombudets yrkanden aftappa viss vattenmängd.

Vattenfallsstyrelsen är så till vida af samma mening härutinnan,

att styrelsen anser en genomgående utredning1 böra genomföras. Till

dess så skett torde sökanden enligt styrelsens mening böra få rätt att

öfverbygga kungsådran under villkor, bland annat, att de nuvarande afrinningsförhållandena

under juni och juli månader ej ändras, i livilket

fall någon egentlig skada för fiske och strandängar ej torde förekomma.

Styrelsen får i sådant afseende hänvisa till sitt denna dag särskilt afgifva

underdåniga utlåtande rörande begärdt tillstånd att öfverbygga

kungsådran i Torne älf vid Tarrakoski och Vakkokoski.

På grund af det anförda anser sig styrelsen sakna anledning att i

detta sammanhang närmare ingå på denna del af frågan. Styrelsen

vill dock fortfarande hafva påpekat, att, då regleringen berör äfven

finska intressen, en viss tidsutdräkt möjligen kan vållas med kraftverkets

tagande i bruk, därest underhandlingar med finska myndigheter behöfde

äga rum.

Den för järnvägsdrift erforderliga vattenmängden hade ursprung- Vatten&tgång

ligen af järnvägsstyrelsen beräknats till 29 mVsek. Vattenfallsstyrelsen fSr ijfawäg*- anförde emellertid i sin skrifvelse af den 1 december 1909 till järnvägsstyrelsen,

att vattenfallsstyrelsen med ledning af de belastningsdiagram,

hvilka af järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift ställts till förfogande,

och med stöd af erhållna garantisiffror beträffande turbinernas verknings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15G

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:r 119.

grad samt med hänsyn därtill, att verkningsgraden efter någon tid

minskades, ansåg att för järnvägsdrift vid en årlig malmtrafik af

3,850,000 ton borde reserveras en medelvattenmängd pr år af åtminstone

40 ms/sek.

Järnvägsstyrelsen, som under hand fått taga del af en genom

vattenfallsstyrelsens försorg uppgjord promemoria i ämnet, anför, bland

annat, att det väl knappast torde vara tvifvel nnderkastadt, att såväl

beträffande läckning genom turbinerna vid stängda pådrag som i fråga

om verkningsgraden en turbinanläggning kunde åstadkommas, som

lämnade ett bättre resultat än det, som vattenfallsstyrelsen af försiktighetshänsyn

ansett sig böra förutsätta. Då det belastningsdiagram, som

nu senast uppgjorts, vore något ogynnsammare än det, som legat till

grund för den förut gjorda beräkningen af vattenförbrukningen till 29

in “/sek., hade järnvägsstyrelsen undersökt, huru stor vattenförbrukning,

som kunde förutsättas vid järnvägsdriften enligt det nu inlämnade förslaget,

och därvid funnit, att den ej kunde antagas öfverstiga 30 m3/sek.

i stället för 40 in 3/sek. enligt vattenfallsstyrelsen förslag.

För att utröna orsaken till att de båda styrelserna kommit till helt

olika resultat, har vattenfallsstyrelsen tagit del af järnvägsstyrelsens

beräkningar, Indika ställts till vattenfallsstyrelsens förfogande. Med stöd

häraf har uppgjorts följande:

Tabell,

utvisande årsmedelvattenförbrukning för järnvägsdrift vid 3,850,000

tons malmtrafik.

enligt vattenfallsstyrelsen.

m3 sek.

Under driftstiden för tågens framdrifvande 32,o

För belysning, då drift ej pågår..................... 2,3

För läckning genom turbinerna, då pådragen

äro stängda ................................................... 1,2

För ökadt tågmotstånd under vintern och

för snöplogning m. in............................. 3,0

Tillägg för varierande nettofallhöjd-utspol
ning

af issörja m. in.................................. 1,5

Summa 40,o

enligt järnvägsstyrelsen.

m3 sek.

29,50

0,41

29,91

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Dessa poster äro i det följande hvar för sig granskade.

Vid beräkning af den första posten, nämligen vattenförbrukningen

under driftstiden för alstring af för järnvägsdriften erforderlig energimängd,

har järnvägsstyrelsen förutsatt, att vid en malmtrafik af 3,850,000

ton skulle transporten ske med 8 tåg per dag under 138 dagar och

med 12 tåg per dag under ytterligare 138 dagar; vidare skulle hvarje

dag året rundt gå 2 persontåg, samtliga tåg i hvardera riktningen.

Turbinernas verkningsgrad vid olika belastningar har af såväl

vattenfallsstyrelsen som järnvägsstyrelsen antagits enligt de garantier,

som lämnats vid af järnvägsstyrelsen infordrade preliminära anbud för

Vakkokoski. Enligt samtliga dessa garantier skulle vid gynnsammaste

belastningen hållas en verkningsgrad af minst 80 %, hvilken verknings?

grad vid mindre belastningar emellertid minskades med något olika

belopp enligt olika anbud. Vattenfallsstyrelsen har vid sina beräkningar

ansett sig för säkerhets skid! med hänsyn till att verkningsgraden med

tiden minskades böra räkna med den lägsta sålunda garanterade verkningsgradkurvan,

under det järnvägsstyrelsen ansett sig kunna räkna

med eu. något gynnsammare kurva. Järnvägsstyrelsen anmärker, att de

af vattenfallsstyrelsen använda verkningsgradssiffrorna synas låga i jämförelse

med siffror från redan utförda moderna anläggningar och äfven

lägre än de siffror, som garanterats för statens turbinanläggning vid

Trollhättan.

Till jämförelse meddelas nedanstående tabell öfver verkningsgraden

enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar och de vid Trollhättan garanterade

siffrorna.

Tabell

öfver verkningsgradens proc. vid olika belastning enligt

B

e 1 a s

t 11 i 11 g

ICO %

ce

o

CO %

40 %

Nydqvist & Holms garanti till Trollhättan. ..

.. 80

82

80

75

Karlstads Mek. Verkstads till Trollhättan.......

.. 79

81,5

77

71

enligt vattenfallsstyrelsen vid Vakkokoski....

.. 78

81

76

66

Häraf framgår, att de af vattenfallsstyrelsen antagna värdena för

verkningsgraden nära öfverensstämma med de af Karlstads Mek. Verkstad

för Trollhätteverket garanterade med undantag dock för de lägsta

belastningarna, för hvilka de för Vakkokoski antagna värdena äro lägre.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

Detta beror hufvudsakligen därpå, att omloppshastigheten är relativt

större vid Vakkokoski, och att verkningsgraden vid mindre belastningar

i allmänhet sjunker, då turbinen konstrueras för relativt större omloppshastighet.

Den för järnvägsdrift erforderliga vattenförbrukningen enligt de af

järnvägsstyrelsen uppgjorda diagrammen har vid en nettofallhöjd af

19,0 in. af de båda styrelserna beräknats enligt nedanstående

Tabell,

utvisande beräknad medelvattenförbrukning pr dygn under driftstiden för

tågens framdrifvande.

Enligt vattenfalls-

Enligt järnvägs-

styrelsen.

styrelsen.

m3 sek.

m3 sek.

Dagar med 12 malmtåg + 2 persontåg

47,0

44,2

» :» 8 )> +2 »

oo.O

31,1

)> » endast 2 »

7,o

4,33

Arsmedelförbrukning vid 3,850,000 ton

malm.........................................................

32,o

29,5

Den stora skillnaden mellan de beräknade resultaten för dagar med

endast persontrafik förklaras delvis däraf, att enligt en af järnvägsstyrelsens

byrå för elektrisk drift den 12 juni 1909 lämnad uppgift

erfordrades under dessa dagar en energimängd af 11,520 kw. timmar pr

dag, under det att byrån i sina nu uppgjorda beräkningar med användande

af samma tidtabell uppgifver den erforderliga energimängden

till endast 12 x 677 — 8,124 kw. timmar pr dag.

Hela skillnaden mellan den beräknade årsmedelförbrukningen enligt

vattenfallsstyrelsens och järnvägsstyrelsens antagande för turbinernas

verkningsgrad är endast c:a 2,5 m3 sek.

I ofvanstående beräkningar är emellertid hänsyn tagen endast till

de energimängder, som af järnvägsstyrelsen uppgifvits för tågens drift

under driftstiden, men ej till de energimängder, som kunna erfordras,

då driften ej pågår.

De energimängder, som skulle erfordras under den tid, trafiken ej

pågår, uppgafs af järnvägsstyrelsens byrå för elektrisk drift den 12

juni 1909 till 700,000 å 800,000 kw.-timmar pr år, och har vattenfalls
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 119.

styrelsen beräknat den häremot svarande medelvattenförbrukningen Blår

till c:a 2,3 m3 sek.

I en promemoria, tillhörande skrifvelse af den 27 januari 1910, upplyser

emellertid järnvägsstyrelsen, att det ej visat sig vara lämpligt att hålla

en generator gående nattetid, för att belysning skulle kunna uttagas

från ledningen, dels emedan därvid nattvakt måste anordnas i kraftstationen,

dels emedan man då ej så lätt kunde reparera ledningar och

understationer nattetid. För den händelse kraftstationen äfven afgåfve

ström för industriella ändamål och på den grund måste hållas i gång

nattetid, skulle man emellertid enligt samma skrifvelse lämpligen från

det härför erforderliga systemet kunna uttaga ström för nyssnämnda

ändamål.. Af sistnämnda anmärkning framgår sålunda, att, om ström

funnes disponibel för andra ändamål, kunde trots den anmärkta svårigheten

att göra reparationer och inspektioner järnvägsnätet likväl lämpligen

hållas laddadt. Under dessa förhållanden och då kraftstationen är

afsedd att för en längre framtid tillgodose järnvägens hell of af elektrisk

energi för kraft och belysning, har vattenfallsstyrelsen vid beräkning af

den för järnvägsdrift erforderliga vattenförbrukningen, vare sig kraften

tages från Vakkokoski eller Porjus, ansett sig böra taga hänsyn äfven

till den vattenförbrukning, som uppstår, om järnvägens ledningar hållas

laddade äfven under den tid, trafiken ej pågår.

Om järnvägsstyrelsen emellertid afstår från de fördelar, som erhållas

genom att ledningarna hållas laddade äfven under natten, har

vattenfallsstyrelsen intet att invända mot, att den beräknade vattenförbrukningen

minskas i motsvarande grad.

För läckning genom turbinerna under den tid, då turbinerna stå,

har vattenfallsstyrelsen beräknat en medelvattenförbrukning under året

af c:a 1,20 m3 sek., under det att järnvägsstyrelsen framhållit, att denna

läckning kunde nedbringas till ett praktiskt taget betydelselöst värde,

därigenom att under nattetid och under persontrafikdygn de stillastående

turbinerna afstängdes med luckanordningar, hvilket utan svårighet skulle

låta sig göra med motordrifna luckspel, särskildt då turbinintagen voro

helt och hållet öfverbyggda. Skulle emellertid sådan afstängning ej

ske, skulle läckvattenmängden per turbin kunna nedbringas till 0,45 m3

sele., hvilket beräknades motsvara en total medelvattenförbrukning af

0,41 m3 sek. per år. Vattenfallsstyrelsen får härtill tillägga, att enligt

inhämtade uppgifter från verkstäderna uppskattas läckvattnet för nya

turbiner till 1 å 2 % af den maximala vattenförbrukningen, hvilket

värde emellertid, då läckningen har benägenhet till att ökas sedan turbinerna

en längre tid hållits i drift, af vattenfallsstyrelsen för större

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

säkerhets skull ansetts böra ökas till c:a 3 % motsvarande c:a 1 m3

sek. per turbin. Då malmtågtrafiken hålles i gång från omkring 5,30

förmiddagen till 12 midnatt, och turbinerna sålunda endast stå under

omkring 5,5 timmar efter midnatt, har vattenfallsstyrelsen ansett sig

böra förutsätta, att vid normal drift turbinkamrarna under dessa timmar

på natten icke komma att tömmas, utan att turbinkamrarna för bekvämlighetens

skull komma att i regel stå fyllda under natten. Speciellt

vid stränga vintrar skulle man, om turbinkamrarna tömdes, riskera,

att, då trafiken på morgonen skulle börja, luckorna voro fastfrusna,

hvarvid desamma icke utan vidare kunde manövreras af motorerna och

följaktligen trafikhinder kunde uppkomma. Risken för luckornas fastfrysning

minskas visserligen genom att luckorna äro öfverbyggda, men

bortfaller ej helt och hållet, som erfarenheten från flera kraftstationer

visat. Järnvägsstyrelsen har vidare ansett, att läckningen skulle kunna

minskas genom provisorisk tätning på sätt vattenfallsstyrelsen satt ifråga

vid Porjusanläggningen. Häremot må emellertid anmärkas, att en provisorisk''

tätning vid Vakkokoski för att blifva effektiv måste utsträckas

öfver hela eller en större del af vissa år, under det att vid Porjus tätning

endast behöfver förekomma under ett fåtal dagar vissa år, då

vattenbrist råder. En provisorisk tätning vid Vakkokoski kommer därför

att möta betydligt större svårigheter än vid Porjus.

För ökadt tågmotstånd, snöplogning in. in. ansåg sig vattenfallsstyrelsen

böra räkna med en ökad vattenförbrukning af c:a 3 in3 sek.

Järnvägsstyrelsen anmärker emellertid, att för ökadt tågmotstånd äfvensom

för mötande af ogynnsamma omständigheter vid uppgörande af de

belastningskurvor, som ligga till grund för järnvägsstyrelsens förslag,

fullt tillräckligt säkerhetstillägg blifvit gjordt. I bilaga n:o 1 till järnvägsstyrelsens

underdåniga skrifvelse åt den 14 januari 1910 angående

elektrisk drift af bandelen Kiruna—Riksgränsen anföres nämligen, att

vid en malmtransport af 3,850,000 ton den årliga energiförbrukningen

beräknats till 32,000,000 kw. timmar i stället för 25,000,000 kw. timmar,

till hvilket belopp energiförbrukningen skulle uppgått, om man utgick

från de värden, som erhållits vid statens försöksanläggning vid Tomteboda,

hvarför säkerhetstillägget skulle därför utgöra minst 28 %.

Vattenfallsstyrelsen får emellertid erinra om följande bestämmelse

i det järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse af den 14 januari 1910

åtföljande kontraktsförslaget mellan järnvägsstyrelsen och firmorna^ Allmänna

Svenska Elektriska Aktiebolaget och Siemens-Schuckert Werke

i Berlin: »Energiförbrukningen garanteras ej öfverskrida:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

1G1

Snälltåg.........

Persontåg......

Malmtåg ......

Tomvagntåg

31,5 wattimmar per ton km.

31.5 y> » »

22.6 » » »

23,9 » » »

Dessa värden gälla exklusive den för uppvärmning och. belysning

erforderliga energien och skola bestämmas i lokomotiven på transformatorernas

högspänningssida vid proffärder under normala väderleksförhållanden

och med i godt stånd varande spåranläggning och rullande

materiel.))

Af samma järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse åtföljande bilaga

n:o 1 åter framgår, att järnvägsstyrelsen vid sina beräkningar af

den erforderliga energimängden användt följande värden:

vid persontåg Kiruna—Riksgränsen

» » Riksgränsen—Kiruna

» )) medeltal........................

)> malmtåg............................................

)) tomvagntåg.......................................

32.0 wattimmar per tonkm.

31.0 » » »

31.5 )) 2> »

22.6 )) D ))

23,9 )) » K

eller precis samma värden som garanterats. En beräkning med användande

af de garanterade värdena gifver vid en malmtrafik af 3,850,000

ton + erforderliga persontåg en energimängd, mätt å lokomotiven af

c:a 23,547,000 kwtimmar, under det att järnvägsstyrelsen med stöd af

ofvan åberopade belastningskurvor grafiskt beräknar samma energimängd

till c:a 24,975,000 kwtimmar eller c:a 6 % större.

De häremot svarande energimängderna vid turbinaxeln beräknas till

c:a 30,000,000 resp. c:a 32,000,000 kwt. Den för tågtrafiken beräknade

energimängden torde sålunda enligt garantierna gälla endast under normala

väderleksförhållanden och exklusive belysning, uppvärmning och

andra behof. Sålunda skulle enligt kontraktsförslaget tillkomma dels

den energimängd, som erfordrades för växling, hvarvid hvarje lokomotivtimme

skulle räknas som 10 lokomotivkilometer, dels eventuellt elektrisk

energi för den i förslagskontraktet omnämnda reparationsverkstaden i

Kiruna. Slutligen skulle tillkomma den energimängd, som erfordrades

för ökadt tagmotstånd under vintern och för snöplogning m. fl. ändamål.

Skulle emellertid järnvägsstyrelsen på grund af försöken vid Tomteboda

eller af andra skäl anse det ådagalagdt, att vid en malmtransport

åt 3,850,000 ton malm den för järnvägens behof erforderliga energimängden

kan begränsas till 32,000,000 kwt., kunna gifvetvis de 3 m3

sek. afföras ur beräkningen.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Vattenfallsstyrelsen har slutligen vid sina beräkningar tagit hänsyn

till, att vattenförbrukningen ökas genom att nettofallhöjden minskas vid

växlande belastning samt att en del vatten vissa tider erfordras för utspolning

af issörja och dylikt, och har därför ytterligare tillagts 1,5

mVsek.

Behofvet af elektrisk energi vid kraftstationen ökas vanligen i högre

grad än från början kunnat förutses, och synes en dylik ökning af det

beräknade energibehofvet särskild! vara sannolik, da det som i detta

fall gäller att använda elektrisk energi för ett här i landet åtminstone

i större skala förut opröfvadt ändamål. Vattenfallsstyrelsen anser därför,

att man icke bör räkna vattenförbrukningen för knapp, ehuru man

naturligtvis vid verkets drift bör iakttaga största möjliga hushållning.

Det bör vidare beaktas att i vissa afseenden,. exempelvis för det ofvan

omnämnda behofvet att halla öppna rännor i isen eller för att undanskaffa

issörja och dylikt, arbetet blir lättare, om man med förlust af

vatten tillätes utspola issörja och dylikt. Detta förhållande innebär a

ena sidan en frestelse till mindre noggrann vattenhushållning. . A andra

sidan kan det i vissa fall motivera en ökad vattenförbrukning, enär

därigenom kunna inbesparas arbetskrafter, som vid kraftverkets afskilda

läge eljest vore svåra att uppbringa.

Såsom förut redan påpekats har järnvägsstyrelsen emellertid, oaktadt

styrelsen kommit till afsevärdt mindre värde å den för järnvägsdrift erforderliga

vattenförbrukningen, ansett, att på grund af de af vattenfallsstyrelsen

uttalade betänkligheterna frågan om försäljning af elektrisk

energi från en kraftanläggning vid Vakkokoski bör, såsom vattenfallsstyrelsen

föreslagit, tillsvidare anstå. Därmed blifva äfven de af järnvägsstyrelsen

framställda anmärkningarna mot den af vattenfallsstyrelsen

beräknade större vattenförbrukningen af mindre betydelse, enär ju äfven

med den af vattenfallsstyrelsen beräknade vattenförbrukningen för järnvägsdrift

vattentillgången vid Vakkokoski torde få anses tillräcklig föi

enbart järnvägens beräknade behof. Vattenfallsstyrelsen har dock ansett

sig böra angifva motiven för sitt beräkningssätt.

Tid för anläggningens

färdigställande

och däraf

betingade

arbeten vid

riks gränsbanan.

Porjus.

Vattenfallsstyrelsen har uppgifvit, att, om nödiga medel beviljas

under 1910 års riksdag, beräknas kraftverket vid Porjus vara färdigt

att tae-as i drift hösten 1914, eller om järnvägen Gellivare—Porjus forceras

så, att den blir rälslagd under år 1910, tidigast i början af 1914.

Järnvägsstyrelsen anser emellertid, att ae förutsättningar, på hvilka

vattenfallsstyrelsen grundat sitt antagande att på uppgifven tid färdig
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

ställa kraftverket, vore så osäkra, att järnvägsstyrelsen icke härpå kunde

grunda sina åtgärder för malmtrafikens upprätthållande. Järnvägsstyrelsen

kunde sålunda .icke tillförbinda sig att med säkerhet under innevarande

år åstadkomma ett trafikabelt spår mellan Gfellivare och Porjus,

ehuru all möjlighet härför icke vore utesluten. Då vidare en rätt lång

experimenttid måste förutsättas, innan anläggningen komme att funktionera

på ett tillfredsställande sätt, så skulle en regelbunden elektrisk

järnvägsdrift icke kunna påräknas förr än tidigast i början af 1915,

men väl senare. Vidare uppgifves, att riksgränsbanans trafikförmåga

och tillgången på lokomotiv icke med säkerhet vore tillräckliga att befordra

en större malmkvantitet än 3,000,000 ton om året, under det att

statsverket enligt kontrakt vore skyldigt att befordra ända till 3,100,000,

3,300,000 resp. 3,450,000 ton under resp. åren 1913, 1914 och 1915,

hvartill komme hvarje år för Tuollavaarabolaget 100,000 ton. För att

icke utsätta statsverket för risken att icke kunna fullgöra åtagna förbindelser,

måste, säger järnvägsstyrelsen, om Porjus alternativet väljes,

den i dess underdåniga framställning af den 29 oktober 1909 upptagna

förbättringen af linjen Stordalen—Torneträsk utföras under åren 1910

—1912 för en kostnad af 3,000,000 kronor och nya lokomotiv anskaffas

samt stallplatser byggas för en kostnad af 1,000,000 kronor.

Skulle åter Vakkokoskialternativet väljas och den elektriska driften

komma i gång redan 1913, skulle dessa arbeten kunna uppskjutas

till 1915, och möjligt vore, att erfarenhet från den elektriska tågdriften

gåfve vid handen, att ifrågavarande arbeten ej alls erfordrades.

Vattenfallsstyrelsens förutsättning, att järnvägsspåret Gellivare—

Porjus skulle kunna rälsläggas under 1910, grundar sig emellertid på

järnvägsstyrelsens egen skrifvelse till vattenfallsstyrelsen den 17 december

1909, däri meddelas, att, om arbetet påbörjades i mars samt arbetet

forcerades, så skulle enligt gjorda utredningar arbetet kunna utföras i

den omfattning, att tåg med sakta fart kunde framföras å banan vid

utgången af samma år, under förbehåll likväl att strejk icke hindrade

arbetena.

Vattenfallsstyrelsen får vidare erinra därom, att, enligt kontraktsförslaget

mellan järnvägsstyrelsen och de elektriska firmorna, dessa

åtagit sig att, om Vakkokosld utbygges, hafva leveransen fullgjord den

1 april 1913, hvarefter firmorna förbehållit sig ett års profdrift, under

det att, om Porjusanläggningen kommer till stånd, profdriften anslagits

till 1,5 år. Skulle profdriften icke visa gynnsamt resultat, torde sålunda,

äfven om Vakkokoski kommer till utförande, säkerhet icke finnas för,

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

att driften kommer i gång förrän 1914. Skulle, som kontraktsförslaget

ifrågasätter, anläggningen funktionera så otillfredsställande, att firmorna

efter järnvägsstyrelsens påfordran måste borttaga anläggningen, kan den

kontraktsenliga malmkvantiteten, äfven om Vakkokoski utfördes, icke

transporteras, försåvidt riksgränsbanans trafikförmåga endast vore

3,000,000 ton. Med hänsyn till risken, att icke kunna transportera

kontraktsenliga malmkvantiteter, torde det sålunda kunna ifrågasättas,

huruvida icke riksgränsbanans trafikförmåga borde ökas öfver 3,000,000

ton, oafsedt om ett kraftverk kommer till stånd vid Vakkokoski eller

Porjus. Den malmtrafik, som tillkommer under den 1,5 å 2 år längre

tid, som för järnvägens elektrifiering skulle erfordras med kraft från

Porjus, torde uppgå till högst c:a 200,000 å 350,000 ton. Ifrågasättas

kan, huruvida icke denna malmkvantitet helt och hållet eller delvis åtminstone

under några år kunde utskeppas öfver Luleå, hvarigenom

utförandet af den föreslagna förbättringen af banans tracé mellan Stordalen

och Torne träsk icke behöfde omedelbart företagas.

Den längre försökstiden för Porjusalternativet motiveras dels med

matarledningens större längd dels med den högre spänningen, 80,000

volt. Vattenfallsstyrelsen kan för sin del icke finna, att den längre

öfverföringen (c:a 120 km. mot c:a 20 km.), nödvändigtvis behöfver

medföra ett hälft års längre försökstid. Då bestämmelserna angående

Porjusledningen tillkommit genom tilläggsanbud från de elektriska

firmor, hvilkas anbud för Vakkokoski redan preliminärt antagits, torde

det måhända vara möjligt att åstadkomma inskränkning af försöksperioden

äfven i fråga om Porjus. Hvad beträffar den föreslagna högre

spänningen lär det hafva sitt stora intresse att referera hvad den ansedda

amerikanska facktidskriften »Electrical World)) skribler i detta

hänseende i sitt första nummer för innevarande år.

»Det gångna året bör i de elektriska kraftöfverföringarnes historia

utmärkas såsom det, under livilket användningen af spänningar öfverskridande

100,000 volt på ett slutgiltigt sätt afprofvats. Grand Rapids

& Mushegon Power Gompanys och Central Colorado Power Companys

anläggningar hafva nu varit i gång tillräckligt länge för att

sådana driftsvårigheter, som man kunde hafva skäl att vänta sig på

grund af användandet af en spänning å omkring 110,000 volt, skulle

visat sig. Och resultatet har visat sig blifva, att driften vid denna

spänning är i stort sedt lika tillförlitlig som vid de vanligare spänningarne

af 50,000 eller 60,000 volt, och att de svårigheter, hvilka

rimligtvis kunnat läggas den höga spänningen till last, hufvudsakligen

lyst med sin frånvaro. Detta öfverensstämmer fullkomligt

s. 165 Kontrollera mot PDF

/

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 119. 165

med högspänningsteknikens erfarenheter från den senaste tiden, hvilka

afgjordt visa, att de inbillade riskerna äro mycket större än de verkliga.

Det är svårt att öfverskatta betydelsen af dessa mycket höga

spänningars införande från kommersiell synpunkt, tv på deras användande

bero ekonomiskt icke endast vanliga öfverföringar å betydliga

afstånd utan möjligheten att anlägga mycket vidsträckta nät, någonting

som är synnerligen önskvärdt med hänsyn till ett effektivt utnyttjande

af system af vattenkraftanläggningar.»

»Dessa anläggningars framgång beror till stor del på införandet af

bängisolatorer, hvilka möjliggöra erhållandet af en god isolering för ledningen

äfven under mycket ogynnsamma väderleksförhållanden, utan att

isolatorerna blifva svårhandterliga eller otympliga. Det är synnerligen

tvifvelaktigt, huruvida någon hittills konstruerad isolator af den vanliga

typen i längden skulle uthärda ett prof i regn vid 100,000 volt, men

däremot är det fullkomligt säkert, att de vid ofvannämnda anläggningar

använda hängisolatorerna göra detta.»

Detta bestyrker till fullo vattenfallsstyrelsens redan intagna ståndpunkt

i denna fråga. Anmärkas bör att så kallade hängisolatorer redan

kommit till användning vid Trollhätteverkets distributionsanläggningar,

exempelvis på den c:a 67 km. långa linjen till Göteborg.

Såsom järnvägsstyrelsen erinrat, har ingen af de föreskrift^ formaliteterna

vidtagits för erhållande af laga tillstånd till utförande af de

vattenbyggnader, som erfordras för anläggande af det föreslagna Porjusverket.

Planen för kraftverket därstädes har nämligen blifvit färdig

först i slutet af nästlidet år, och det torde icke vara lämpligt, att häradssyn

hålles förr än tidigast i början af försommaren. Beträffande Yakkokoskialternativet

har visserligen häradssyn hållits och sökanden i enlighet

med af häradsrätten lämnad hänvisning sökt Eders Kungl. Maj:ts

tillstånd till öfverbyggande af kungsådran. Skulle man än bortse från,

att någon slutgiltig utredning icke blifvit förebragt rörande den ifrågasatta

dammbyggnadens och regleringens af Torne träsk inverkan på

fisket och strandängarnas växtlighet, lärer det företräde, som järnvägsstyrelsen

i förevarande afseende vill göra gällande för Vakkokoskialternativet,

icke kunna tillmätas någon större betydelse. Äfven om Eders Kungl.

Maj:t och Riksdagen under innevarande år besluta det ifrågasatta kraftverkets

förläggning till Porjus, torde nämligen arbetena med dammbyggnaden

icke med fördel kunna sättas i gång förr än 1911 och arbetena med

kungsådrans öfverbyggande först 1912 eller 1913 och detta af det

skäl, att järnvägen Gellivare—Porjus måste byggas och blifva trafikabel,

Möjligheten

att ordna de

rättsliga förhållandena.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Turbinernas

reglering.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

innan de egentliga kraftverksarbetena kunna påbörjas. Då det icke

finnes anledning antaga, att uppförandet af den nu föreslagna dammbyggnaden

vid Porjus skall befinnas medföra någon afsevärd skada på

nedanför liggande vattenverk, fiske eller annan egendom, eftersom någon

mera genomgripande reglering af vattendraget icke är ifrågasatt, vågar

vattenfallsstyrelsen hoppas, att vid den tid, då arbetena med dammbyggnaden

lämpligen böra påbörjas, styrelsen skall hafva erhållit laga

kraftvunnet tillstånd till deras utförande.

I sammanhang härmed tillåter sig vattenfallsstyrelsen erinra därom,

att något medgifvande att genom expropriation förvärfva för kraftverksanläggningen

i Porjus erforderlig mark numera icke är behöfligt, då

ägaren af hemmanet 3 A mantal Porjus n:o 1 den 26 sistlidne december

undertecknat ett köpeaftal, hvarigenom han såsom afsöndring från

nämnda hemman till Eders Ivungl. Maj:t och kronan försålt hemmanets

strandområde utmed vatteufallet med en areal af 95 hektar. Detta

köpeaftal har därefter på grund af Eders Kungl. Maj:ts därtill den 21

januari 1910 lämnade nådiga bemyndigande blifvit af vattenfallsstyrelsen

å Eders Kungl. Maj:ts och kronans vägnar godkändt. Köpeskillingslikvid

har numera ägt rum och köpebref å området blifvit af säljaren utfärdadt.

Fastställelse å afsöndringen har därjämte blifvit meddelad under beteckningen

»Fallstrand n:r 1» samt lagfart å densamma blifvit sökt för

Eders Kungl. Maj:t och kronan. Efter nämnda köp disponerar kronan

all den mark, som behöfves för utförande af vattenfallsstyrelsens förslag

till kraftstation sanläggningen vid Porjusfallen.

Då afsikten icke vore att från början åstadkomma någon afsevärd

reglering af vattendraget, befarar järnvägsstyrelsen, »att de föreslagna

anordningarna »vid Porjus» i nyssnämnda och andra afseenden skola

komma att medföra svårigheter att på tillfredsställande sätt reglera turbinernas

hastighet.» Järnvägsstyrelsen har i skrifvelse till vattenfallsstyrelsen

af den 27 januari 1910 på förfrågan anfört, att dessa svårigheter

skulle kunna uppkomma på grund däraf, att de reservoarer, som

enligt förslaget lagts omedelbart före och efter kraftstationen, voro i

förhållande till den framrinnande vattenmassan så små, att betydande

variationer i fallhöjden måste inträda, innan till- och afrinningen genom

de föreslagna långa tunnlarna hunnit ändra sig i tillräcklig grad, samt

att sålunda dels hastighetsvariationerna kunde blifva för stora, dels

pendlingar hos regulatorerna uppstå. Om vattendraget vore regleradt,

skulle naturligtvis ofvan påpekade svårigheter visserligen kvarstå, men

skulle man då, om tillgång till vatten vore så riklig, att ett slöseri i

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

afseende å vattenförbrukningen icke spelade någon roll, lätt kunna afhjälpa

dessa svårigheter därigenom att regleringen utfördes genom

till- och frånslagning af en konstgjord belastning i kraftstationen (till

exempel genom inkoppling af ett vattenmotstånd) såsom förhållandet

vore vid Simplontunnelns krafstation vid Brig. Järnvägsstyrelsen ansåge

visserligen en sådan anordning vara en nödfallsutväg, men för

att undvika försening af anläggningens tagande i bruk borde möjlighet

skaffas att sköta regleringen på ofvannämnda sätt, såvidt ej fullt betryggande

anordningar kunna vidtagas.

Vattenfallsstyrelsen får med anledning däraf anföra, att den effektiva

fallhöjden visserligen kommer att variera, då belastningen ändras,

men att de föreslagna bassängerna dimensionerats så, att dessa variationer

komma att ske relativt långsamt. Variationerna äro för öfrigt i

förhållande till medelnettofallhöjden relativt små, enär de endast uppgå

till c:a + 7 % af denna. Vid eu plötslig belastningsändring af 15,000

hästkrafter kommer ändringen i effektiv fallhöjd att taga eu tid af 1 å

2 minuter, under det att regulatorerna verka på 1 å 2 sekunder. Dessa

variationer äro därför utan afsevärd betydelse för turbinernas reglering,

om blott turbinerna utföras så stora, att maximieffekten kan uttagas

äfven, när den effektiva fallhöjden når sitt minimum. Hänsyn till dessa

förhållanden har äfven tagits i styrelsens förslag. De föreslagna vattenbyggnaderna

torde sålunda icke försvåra eu god reglering af turbinerna,

om blott tillräckliga svängmassor inläggas i de roterande delarna samt

de maskinella anordningarna för öfrigt blifva ändamålsenliga.

För att ytterligare styrka, att de af vattenfallsstyrelsen föreslagna

anordningarna äro tillfredsställande, har styrelsen låtit infordra yttrande

från Karlstads mekaniska verkstads filial, Kristinehamn, samt civilingenjör

A. Bosborg, Stockholm, hvilkas yttranden biläggas (bilaga n:r 4 &

5). Af dessa yttranden framgår, att ingendera af de sålunda tillfrågade

hyser någon farhåga för, att turbinerna icke skola på ett tillfredsställande

sätt kunna regleras med de af vattenfallsstyrelsen föreslagna anordningarna.

Under sådana förhållanden torde den af järnvägsstyrelsen ifrågasatta

nödfallsutvägen att reglera turbinerna utan turbinregulatorer uteslutande

med användande af konstgjord belastning såsom vid kraftstationen

vid Krig icke behöfva tillgripas. Den åberopade kraftstationen

vid Brig i Schweiz torde för öfrigt icke vara en lämplig förebild vid

anordnandet af sådana elektriska kraftstationer, som här afses. Denna

kraftstation, som har en installerad effekt af endast c:a 1,200 å 1,500

hästkrafter, är af äldre datum och användes ursprungligen för drifvande

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Vattentillgång.

af arbetsmaskiner vid Simplontunnelns utförande. När elektrisk drift

genom tunneln infördes, ombyggdes anläggningen provisoriskt, men, då

inga automatiska regulatorer funnos, anordnades för regleringen den

ofvan nämnda konstgjorda belastningen. För den elektriska järnvägsdriften

genom samma tunnel erkålles äfven kraft från ett kraftverk vid

Iselle, Italien, hvilket kraftverk på vanligt sätt har turbinerna försedda

med automatiska regulatorer. Enligt uppgift i facklitteraturen hafva

planer diskuterats att för driften bygga ett nytt kraftverk i stället för

de ofvan nämnda, som äro gammalmodiga och ej fullt tillförlitliga från

driftsynpunkt.

Järnvägsstyrelsen anmärker, att vid beräkning af vattentillgången

vattenfallsstyrelsen ifrågasatt, att vintertiden icke mer än 9 malmtåg

per dygn skulle insättas och att vid exceptionellt lågvatten sommartidtabellen

med 12 malmtåg icke skulle kunna tillämpas, med mindre än

att eu öfverenskommelse träffades med malmbolagen, att de skulle afstå

från visst kraftuttag.

Vattenfallsstyrelsens förutsättning, att endast 9 malmtåg skulle insättas

om vintern, grundar sig på en den 20 november 1909 af järnvägsstyrelsens

byrå för elektrisk drift lämnad uppgift, »att enligt de

förhållanden, som på platsen existera, 12 tåg per dag ej kunna förekomma

annat än sommartid. Vintertidtabellen kommer säkert aldrig att

upptaga mer än högst 9 tåg». Vattenfallsstyrelsen anför i sin underdåniga

skrifvelse af den 17 december 1909, att, under antagande af att

sön- och helgdagar endast persontrafik men ingen malmtrafik försiggår,

har beräknats, att en trafik med 12 malmtåg fordrar en medelvattenmängd

per vecka af c:a 18,5 mVsek. och 9 malmtåg c:a 16,5 m3/sek.,

hvarvid samma förutsättningar beträffande läckning m. m. användts som

vid styrelsens beräkning för ett kraftverk vid Vakkokoski. Däremot

ingår på grund af järnvägsstyrelsens förutnämnda erinran i dessa siffror

ej något särskildt tillägg för ökadt tågmotstånd under vintern för snöplogning

m. m. Skulle emellertid sommartidtabellen med 12 malmtåg

tillämpas sam+idigt som sådana väderleksförhållanden råda, att den för

järnvägen erforderliga vattenåtgången på grund häraf behöfde ökas med

uppskattade c:a 15 V, så skulle ökningen i vattenförbrukningen motsvara

ytterligare c:a 3,0 m:5/sek. Skulle vattenförbrukningen beräknas

under samma förutsättningar beträffande läckning m. m. som järnvägsstyrelsen

användt för Vakkokoski, skulle en malmtrafik af 12 tåg endast

erfordra en medelvattenförbrukning per vecka af c:a 16,5 in3 sek. Då

den vid Porjus äfven vid exceptionellt lågvatten disponibla lågvatten
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

169

mängden är 24 å 25 m3/sek., hvilken låga afrinning dock endast inträffar

kortare tider under vissa vattenfattiga år, är sålunda den för en

trafik med 12 malmtåg erforderliga vattenmängden alltid disponibel för

järnvägens behof, ehuru vissa tider den för malmbolagen tillgängliga

energimängden, som motvarar en vattenmängd af 6 m3/ sek., kan blifva

väl knapp. Detta behöfver dock icke medföra någon som helst olägenhet

för järnvägen, enär Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag, såsom af

dess vattenfallsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 17 december 1909

bilagda anbud framgår, medgifvit minskning i effekten mot skäligt afdrag

i betalningen för energien.

Detta medgifvande har möjliggjorts därigenom, att bolaget anser

sig böra fortfarande bibehålla sina ångkraftverk i driftfärdigt skick för

att ständigt hafva en fullt betryggande reserv. Dessa ångkraftverk

måste, då frågan om anläggning af ett elektriskt vattenkraftverk i

trakten icke blef afgjord under föregående år, numera utbyggas till en

effekt af c:a 4,200 ‘kilowatt för att möta den närmaste tidens kraftbehof,

medan, om anläggningsfrågan tidigare lösts, det lär varit bolagets mening

att icke bygga den för större effekt än c:a 3,000 kilowatt.

De större kostnader, som denna ökning af ångkraftverket medföra,

utgöra enligt uppgift motivet för att bolaget icke velat erbjuda samma

grundpris för kilowatt som det i dess anbud till järnvägsstyrelsen år

1909 upptagna. Vattenfallsstyrelsen har icke trots upprepade underhandlingar

hittills kunnat förmå bolaget att höja sin offert beträffande grundpriset,

men däremot har den garanterade årliga minimiafgiften höjts

från 300,000 till 350,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har gjort vissa förbehåll för accepterandet af Af järnvägsPorjusförslaget.

Sålunda har styrelsen förbehållit sig fria händer att

helt och hållet förfoga öfver två turbiner och en reservturbin, hvardera leuu.

i stånd att under alla förhållanden utveckla 12,500 hästkrafter maximalt.

Detta innebär, att järnvägsstyrelsen skulle kunna när som helst uttaga

all den energi, som dessa turbiner alstra. Vattenfallsstyrelsen vill emellertid

dels erinra därom, att reservturbinen är afsedd att tjäna jämväl

såsom reserv för trefas anläggningen (till malmfälten), dels påpeka, att

järnvägsstyrelsen på sådant sätt skulle få en energimängd långt större

än den, som för Vakkokoskiverket angifvits som behöflig, äfven om

hänsyn tages till de större ledningsförlusterna vid öfverföringen från

Porjus.

För Vakkokoski har järnvägsstyrelsen nämligen begränsat energimängden

till 32,000,000 kilowatt, hvilken energimängd järnvägsstyrelsen

Bih. till JRilcsd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afä. 87 Käft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

sålunda bör fritt disponera, blott ej den installerade effekten, c:a 22,000

hästkrafter, motsvarande c:a 16,200 kilowatt, öfverskrides. För Porjus

har järnvägsstyrelsen förbehållit sig, att statens järnvägar skulle medgifvas

rätt att utan någon inskränkning utnyttja två turbiner om sammanlagdt

25,000 hästkrafter, motsvarande c:a 18,400 kilowatt på sätt,

som kunde befinnas lämpligt. Då järnvägsstyrelsen vidare, som ofvan

anförts, ifrågasatt att reglera turbinerna med konstgjord belastning utan

automatiska turbinregulatorer, skulle sålunda enligt de af styrelsen uppställda

förbehållen i värsta fall 25,000 hästkrafter kunna kontinuerligen

utnyttjas åtminstone under den tid, trafiken pågår. Den häremot svarande

energimängden vid kontinuerlig drift dag och natt uppgår till ej

mindre än c:a 160,000,000 kilowattimmar, under det att järnvägens

energibehof vid Vakkokoski ofvan uppgifvits till endast 32,000,000

kilowattimmar.

För att hindra att elektrisk energi bortslösas vid järnvägsdriften

får vattenfallsstyrelsen därför föreslå, att den till statens järnvägar levererade

energimängden äfven för Porjusanläggningen begränsas till ett på

förhand bestämdt belopp, och att, om ytterligare energimängd skulle erfordras

utöfver den beräknade, statens järnvägar då ersätta den förlust i verkets

inkomster, som skulle uppkomma genom minskad försäljning af elektrisk

energi till andra afnämare. En dylik begränsning, som afser att möjliggöra

en så stor försäljning af elektrisk energi från kraftverket som möjligt, är

önsirlig under alla tidsperioder, då öfverflödsvatten ej framsläppes, och

blifva dessa perioder längre i män som vattendraget fullständigare regleras.

Före vattendragets reglering torde under större delen af året öfverflödsvatten

finnas disponibelt, hvarföre under dylika perioder hushållning af

vattnet för järnvägens behof icke är nödvändig. Vid vattenbrist åter

kan med de nu föreslagna anordningarna, så länge Stora Porjusselet

enbart står till buds för reglering, en regleringsperiod af 7 dagar väljas,

d. v. s. man innehåller vatten under söndagar och nätterna, då afsättning

af elektrisk energi är jämförelsevis ringa, för att utdela motsvarande

vattenmängd under de sex söckendagarnas arbetstid. Luossavaara

—Kiirunavaarabolaget har i sitt erbjudande medgifvit, att någon minskning

i kraftafgiften icke skulle ifrågakomma, därest det till bolagen

levererade energibeloppet ej understeg 290,550 kilowattimmar, motsvarande

en beräknad medelvattenförbrukning per vecka af c:a 6 m3 sek.

Vid exceptionellt lågvatten af 24 m3/sek. skulle sålunda inklusive läckning

genom dammen m. m. för järnvägsdrift återstå c:a 18 m3/sek.,

hvilken vattenmängd, om läckningen genom dammen begränsades till

1,5 in3, sek., enligt vattenfallsstyrelsens siffror för vattenförbrukningen

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

skulle vara tillräcklig, om vintertidtabellen med 9 malmtåg tillämpades.

Skulle vid exceptionellt lågvatten sommartidtabellen med 12

malmtåg tillämpas, möter ej keller detta något kinder, ekorn malmbolagen

då betingat sig proportionellt afdrag i kraftafgiften. Äfven

innan reglering af vattendraget blifvit utförd, kan järnvägen utan olägenhet

äfven vid exceptionellt lågvatten vissa dygn insätta ett större antal

tåg, blott ej de ofvan uppgifna medelvattenmängderna per vecka

öfverskridas.

När en reglering af vattendraget i sin kelhet framdeles blir utförd,

ökas den disponibla energien, ehuru det som ofvan framhållits äfven då

för att hindra slöseri med elektrisk energi är af vikt, att den för ett

visst årspris till järnvägen levererade energien begränsas. Regleringsperioden

torde emellertid då lämpligen kunna bestämmas till ett år i

stället för en vecka. Vattenfallsstyrelsen vill i detta sammanhang

ytterligare betona, att de perioder, under hvilka endast 24 nrVsek.

afrinning äger rum, äro ytterst sällan förekommande, och att vattentillgången

äfven under sådana perioder är fullt tillräcklig för både järnvägens

och malmbolagens ofvan angifna behof, om vattenåtgången beräknas

i enlighet med järnvägsstyrelsens antaganden för Vakkokoski i

stället för med vattenfallsstyrelsens försiktigare och därför ofördelaktigare

antaganden.

Järnvägsstyrelsen uppställer vidare såsom förbehåll för accepterande

af Porjusalternativet, att järnvägsspåret från Gellivare till Porjus betraktas

såsom hörande till kraftverket vid Porjus, så att samtliga kostnader

för detsammas anläggning, förräntning, drift och underhåll betalas

af vattenfallsstyrelsen.

I underdånig skrifvelse den 17 december 1909 har vattenfallsstyrelsen

emellertid såsom sin åsikt uttalat, att på anförda skäl kraftverket

icke borde belastas med ränta å det i banbyggnaden nedlagda kapitalet,

men däremot tillsvidare och intill regelbunden trafik af annan anledning

kunde uppstå betala underhåll af bansträckan och den drift, som kräfves

för uppehållande af nödtorftig förbindelse mellan Porjus och Gellivare.

Måste banbyggnaden forceras, hvilket vattenfallsstyrelsen icke

kunde bedöma, borde dessutom den härigenom ökade anläggningskostnaden

drabba kraftverket. Kostnaden för banans drift och underhåll är

af järnvägsstyrelsen beräknad till 54,000 kronor per år under förutsättning

att trafiken uppehälles med ett tåg i hvardera riktningen under

150 dagar per år. Hälften af denna årskostnad eller 27,000 kronor är

inräknad i den summa, 287,000 kronor per år, hvartill vattenfallsstyrelsen

angifvit kostnaden för kraften på turbinaxel vid Porjus för den

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

energi mängd, järnvägsstyrelsen skulle disponera. Intet tillägg är härvid

gjordt för räntor under anläggningstiden, hvilka för de anläggningar,

som komma på järnvägsstyrelsens del, beräknas motsvara en ökad årskostnad

af c;a 13,000 kronor årligen.

Då såväl banans anläggningskostnad som drift- och underhållskostnaderna

för densamma beräknats af järnvägsstyrelsen och då denna

styrelse är närmast till att bygga och sköta banan, synes det vattenfallsstyrelsen,

som om densamma borde ställas under järnvägsstyrelsens förvaltning

och verkliga kostnaden för drift och underhåll delas lika mellan

vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen, i hvilket fall årskostnaden för

kraften till järnvägens behof blefve 260,000 kronor + halfva underhållsoch

driftkostnader för banan Porjus—Gellivare samt eventuell andel i

ränteförlusterna under anläggningstiden, därest dessa skola belasta företaget.

Till följd af hvad nyss sagts borde priset på kraften för järnvägens

behof icke af Eders Kungl. Maj:t redan nu fastställas till 287,000 kronor

per år.

I öfrigt har vattenfallsstyrelsen intet att erinra mot järnvägsstyrelsens

ifrågavarande förbehåll.

Med anledning af järnvägsstyrelsens påpekande att vattenfallsstyrelsens

kostnadsberäkningar för Yakkokoski med något mer än 2 millioner

kronor öfverstiga det kostnadsförslag, som inom järnvägsstyrelsen

blifvit uppgjordt och som grundat sig på Aktiebolaget Vattenbyggnadsbyråns

massberäkningar och å-priser, som lämnats af arbetschefen vid

statens järnvägsbyggnader A. Granholm, hvilken vid byggnad af bandelen

Kiruna—Riksgränsen haft tillfälle samla erfarenhet om arbetsförhållandena

i dessa trakter, får vattenfallsstyrelsen till sist erinra därom

att å-priserna i vattenfallsstyrelsens kostnadsberäkningar beträffande den

byggnadstekniska delen af både Vakkokoski- och Porjusförslaget granskats

och gillats af samme Granholm tillsammans med styrelsens arbetschef

vid Trollhättan, löjtnant G. Malm, hvilkas mening äfven inhämtats rörande

de föreslagna byggnadskonstruktionerna, samt att kostnadsberäkningarna

för den elektriska delen granskats och gillats af professorn i

elektroteknik vid Kungl. Tekniska Högskolan, A. Lindström, jämte öfveringeniören

vid Trollhätte Kraftverk, T. Holmgren.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Vattenfallsstyrelsen tror sig med det anförda hafva bemött de erinringar,

hvilka i de remitterade handlingarna framställts rörande styrelsens

uttalanden om förslagen till kraftverk vid Vakkokoski och Porjus, och

får därför på det bestämdaste vidhålla sitt förord för det senare förslagets

antagande.

Trollhättan den 1 mars 1910.

Underdånigst

F. VILH. HANSEN.

C. J. Magnell.

Aug. Herlenius. Ernst Hagelin.

Fredrik Jonson.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

175

Bilaga F.

Kontrakt. (Alternativ 2.)

Emellan Kungi. järnvägsstyrelsen, å ena sidan, samt Allmänna

Svenska Elektriska Aktiebolaget, Västerås, och Siemens-Schuckert Werke,

G-. m. b. H., Berlin, här nedan kallade »firmorna», å andra sidan, är

denna dag under förbehåll för Kungl. Styrelsens del af Kungl. Maj:ts

godkännande träffadt följande aftal om tillverkning, leverans och montage

af utrustning för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen.

1:°) _ Firmorna förbinda sig härigenom att för Kungl. järnvägsstyrelsens

räkning tillverka och iordningsställda på platsen leverera följande

för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen afsedda detaljer:

a) 13 st. malmtågslokomotiv;

b) 2 » snälltågslokomotiv;

c) matarledningar från kraftstationen vid Vakkokoski till Kiruna

och därifrån vidare längs banan till Vassijaure;

d) 4 transformatorstationer med komplett elektrisk utrustning, af

hvilka en uppföres vid Kiruna lokomotivstallar samt en vid Torneträsk,

en vid Abisko och en vid Vassijaure station;

e) kontaktledningar öfver alla hufvud- och sidospår på bandelen

Kiruna Riksgränsen från norska gränsen till Kiruna station äfvensom

a Kiruna station öfver alla de spår, hvilka å bilagda stationsplaner betecknas

med rödt.

2:o) Leveransen af lokomotiven i fullt driftfärdigt skick skall ske

senast den 1 april 1913 på Statens järnvägars spår i Kiruna. Leveransen

i öfrigt skall vara fullgjord till den 1 januari 1913.

Leveranstiderna, som äro beräknade med hänsyn till, att monteringen

af ledningarne skall ske, under det järnvägen fortfarande användes

för ångdrift, gälla under förutsättning

Kontraktets

föremål.

Leveransort.

Leveranstid.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Bitningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

a) att Kungl. Maj:ts godkännande af detta kontrakt sker senast

den 1 juni 1910,

b) att alla väsentliga detaljer äro bestämda för lokomotiven senast

den 1 januari 1911 och för anläggningens öfriga delar senast den 1

juli 1910, hvarvid likväl förutsättes, att firmorna senast en månad förut

till Kungl. järnvägsstyrelsen aflämnat slutgiltiga ritningar för ifrågavarande

delar (§3),

c) att, såvidt på Kungl. järnvägsstyrelsen beror, monteringen af

matar- och kontaktledningar kan påbörjas senast den 1 juli 1910 å

sträckan Kiruna—Kiksgränsen samt den 1 juli 1911 å sträckan Kiruna

—Vakkokoski och sedan utan hinder kan utföras,

d) att reparationsverkstad i Kiruna, med utrymme och utrustning

enligt bilaga 3, är af Kungl. järnvägsstyrelsen anordnad senast den 1

augusti 1912 samt

e) att sedan de tekniska detaljerna äro bestämda, Kungl. järnvägsstyrelsen

ej fordrar vidtagandet af ändringar, hvilka kunna menligt

inverka på arbetenas fortskridande.

I den händelse dessa förutsättningar ej uppfyllas, förlängas leveranstiderna

för ifrågavarande delar af leveransen så mycket, som leveransen,

enligt hvad firmorna kunna visa, skäligen kan anses därigenom

hafva blifvit fördröjd. _ .

Det åligger firmorna att betala alla tullafgifter för från utrikes ort

kommande delar af leveransen. Alla transporter å Statens järnvägar

till Kiruna ske mot en afgift af 1 öre per tonkilometer. Vagnshyra

betalas endast i det fall att lossning ej sker inom 8 dagar. Fria resor

å Statens järnvägar beviljas efter Kungl. järnvägsstyrelsens hoproffande

i afseende på resornas utsträckning och antal för den i firmornas tj änst

stående personal, som användes vid anläggningens utförande.

3:o) För lokomotiven såväl som för ledningar och understationer

skola firmorna utarbeta detalj- och hufvudritningar, som i 2 exemplar

skola insändas till Kungl. järnvägsstyrelsen, hvarefter det ena exemplaret

återlämnas till firmorna efter granskning, hvilken bör ske ofördröjligen

efter ritningarnas inlämnande. Samtliga delar, särskild! de, som

behöfva utbytas, t. ex. strömaftagare, motorer, o., s.. v., skola utföras

enhetligt och i noggrann öfverensstämmelse med ritningarne.

Firmorna äro skyldiga att senast inom 3 månader efter leveransens

godkännande aflämna kopior af med utförandet öfverensstämmande

detalj- och hufvudritningar.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

177

4:o) Bestämmande för utförandet äro:

a) Bestämmelserna i detta kontrakt med bilagor n:r 1—9.

b) Firmornas anbud af den 10 september 1909.

c) Bestämmelserna i Kungl. järnvägsstyrelsens tekniska program

af den 2 april och 4 augusti 1909.

Uppstå vid tydandet af bestämmelserna i dessa handlingar meningsskiljaktigheter,

så skall detta kontrakts ordalydelse gälla framför

anbudets ordalydelse. Likaledes gälla kontraktets och anbudets ordalydelser

framför tekniska programmens.

Afvikelserna från dessa bestämmelser, hvilka icke särskildt blifvit

af Kungl. järnvägsstyrelsen skriftligen tillåtna, godkännas ej.

Uppfyllandet af dessa bestämmelser fritager ej firmorna från ansvaret

för anläggningens ändamålsenlighet och driftsäkerhet. Skulle

meningsskiljaktighet uppstå rörande sådana detaljer i anläggningens

tekniska utförande, som kunna inverka på anläggningens ändamålsenlighet

och driftsäkerhet, och kan dylik meningsskiljaktighet ej samman]

ämkas, skall därför firmornas mening lända till efterrättelse.

Firmorna skola vid utförandet af uppsättningsarbetet underkasta

sig de bestämmelser och den kontroll, som Kungl. järnvägsstyrelsen

kan komma att föreskrifva för tillgodoseendet af trafiksäkerheten under

byggnadstiden. För att skydda hvarje arbetslag ställer Kungl. järnvägsstyrelsen

kostnadsfritt banvakter, försedda med nödiga signalredskap,

till firmornas förfogande.

5:o) Firmorna ansvara under ett år från den dag, då anläggningen

efter slutad profdrift af Kungl. järnvägsstyrelsen emottagits (se §

10), för godheten af arbete och materialier samt utföra på sin bekostnad

de reparationer eller ändringar, som inom sagda tid visat sig behöfliga

i följd af felaktiga konstruktioner, dåliga materialier eller underhaltigt

arbete, äfven om anmärkningar i detta hänseende icke blifvit gjorda

vid besiktning. • Härvid gäller också, att delar, som under garantitiden

bevisligen visa sig vara af dåligt material eller felkonstruerade, skola

utbytas, äfven om de ej blifvit obrukbara under denna tid.

Garantien omfattar ingen annan ersättningsskyldighet, än som

ofvan angifvits, och således ej ersättningsskyldighet för skador, hvilka

uppstå i följd af normal slitning, felaktig eller vårdslös behandling,

uraktlåtenhet att följa de af firmorna gifna tjänste- och underhålls föreskrifterna,

force majeure, hvartill också räknas direkt åskslag åledningarne

eller i dessas omedelbara närhet, samt åverkan genom tredje

person.

Bih. till Bil,ad. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afl. S?'' Höft.

Bestämmelser.

Ansvarighet.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

Kontrollanter.

Ändringar i

konstruktion

och utförande.

Inventarier.

Garantier.

178 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Kostnader, som till följd af den här omnämnda garantien uppstå

för firmorna, få ej inräknas i kostnaderna för underhåll af den elektriska

anläggningen (§ 9).

6:o) Kung! järnvägsstyrelsen är berättigad att låta Öfvervaka såväl

byggandet af kontakt- och matarledningarne samt utförandet af den

elektriska utrustningen i transformatorstationerna som fabrikationen af

samtliga till leveransen hörande delar. De af Kungl. järnvägsstyrelsen

utsedda besiktningsmännen skola för detta ändamål hafva fritt tillträde

till de verkstäder, där delarna tillverkas, samt hafva rättighet att erhålla

fullständiga upplysningar rörande leveransens olika delar samt att

anställa de undersökningar af materialiernas och arbetets beskaffenhet,

hvartill de kunna finna sig föranlåtna, hvarvid firmorna äro skyldiga

att kostnadsfritt lämna dem erforderlig handräckning. På det att besiktningsmännen

skola komma i tillfälle att bese arbetet under dess

fortgång, skola firmorna underrätta Kungl. järnvägsstyrelsen:

a) när arbetet tager sin början,

b) när ramverken till lokomotiven äro uppsatta, och

c) när transformatorer och motorer äro färdiga till profning.

Till slutlig besiktning anmälas anläggningens skilda delar, i den

mån de blifvit komplett färdiga.

Denna kontroll från Kungl. järnvägsstyrelsens sida fritager emellertid

icke på något sätt firmorna från ansvaret för den af dem utförda

anläggningens ändamålsenlighet.

7:o) Firmorna äro skyldiga att utföra de ändringar i konstruktion

och utförande, som Kungl. järnvägsstyrelsen kan efter detta kontrakts

afsilande såsom behöfiiga skriftligen påfordra, mot rättighet till särskild

ersättning för de extra kostnader, som genom dessa ändringar

kunna uppstå, och om hvilkas belopp före ändringarnes utförande skriftligt

aftal skall träffas.

8: o) Vid leveransen skola behöfiiga inventarier för lokomotiv och

transformatorstationer medfölja.

9:o) Firmorna garantera beträffande driften med den af dem utförda

anläggningen:

a) att lokomotiv, ledningar och transformatorstationer blifva utförda

på förstklassigt och ändamålsenligt sätt, så att därmed erhålles största

möjliga driftsäkerhet;

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

b) att ett malmtåg om 1855 tons vikt af vagnar med last skall

kunna framföras med gångtider enligt tidtabell 15,388 medelst två

malmlokomotiv, hvarvid beräknas, att det ena lokomotivet skall vara

dragande och det andra påskjutande; *

c) att två sådana malmtågslokomotiv skola kunna tillsammans med

gångtider enligt tidtabell 15,388 per dag framföra 2 malmtåg af ofvanstående

vikt från Kiruna till Riksgränsen och återföra 2 tomvagnståg

af 455 tons vagnvikt från Riksgränsen till Kiruna under samma förhållanden,

som nuvarande ånglokomotiv kunna ombesörja trafiken, samt

dessutom utföra den ringa växeltjänst (tågs delning och sammanställning),

som kan förekomma i Abisko och Riksgränsen;

d) att malmtågslokomotiven skola kunna gå i sådan tjänstgöring

utan olägenhet 6 dagar i följd;

e) att hvarje malmtågslokomotiv i sådan tjänstgöring skall kunna

göra 90,000 lokomotivkilometer per år;

f) att hvarje snälltågslokomotiv skall kunna framföra, med gångtider

enligt tidtabell 15,388, ett tåg om 200 tons vikt af vagnar med

last från Kiruna till Riksgränsen och åter 3 gånger per dag under

samma förhållanden, som nuvarande ånglokomotiv kunna ombesörja

trafiken;

g) att snälltågslokomotiven skola utan olägenhet kunna gå i sådan

tjänstgöring 6 dagar i följd;

h) att hvarje snälltågslokomotiv skall i sådan tjänst kunna göra

100,000 lokomotivkilometer per år;

i) att för framförandet af ett malmtåg af ofvan angifven vikt med

gångtider enligt tidtabell 15,388 samt med uppehåll å hvarje station

från Kiruna malmbangård till Riksgränsen med 2 malmtågslokomotiv

ej erfordras mera elektrisk energi, än som angifves i tabellen, bilaga

n:r 2;

k) att för framförandet af ett tomvagnståg af ofvan angifven vikt

jämte två malmtågslokomotiv med gångtider enligt tidtabell 15,388

samt med uppehåll å hvarje station från Riksgränsen till Kiruna malmbangård

ej erfordras mer elektrisk energi, än som angifves i tabellen,

bilaga n:r 2;

l) att för framförandet af snälltåg af ofvanstående vikt med gångtider

enligt tidtabell 15,388 samt med uppehåll å hvarje station ej erfordras

mera elektrisk energi, än som angifves i tabellen, bilaga n:r 2;

m) att lokomotivmotorernas verkningsgrad ej med mera än högst

2 % understiger de å bifogade kurvblad angifna värdena;

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Profning och

öfverlämnande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

n) att lokomotivtransformatorernas verkningsgrad ej med mera än

högst 1 % understiger de å bifogade kurvblad angifna värdena;

o) att verkningsgraden bos transformatorerna i transformatorstationerna

ej med mera än högst 1 % understiger de i bifogade tabell (bilaga

n:r 5) angifna värdena;

p) att revisions-, reparations-, smörjnings- och putsningskostnaderna

för malmtågs- och snälltågslokomotiven samt kostnaden för tillsyn och

underhåll af ledningar och transformatorstationer inklusive kostnaden för

nyanskaffning af delar, som behöfva utbytas, hvilka kostnader här nedan

sammanfattas under benämningen underhållskostnaderna för den elektriska

anläggningen, ej öfverstiger de i tabell bilaga n:r 2 angifna värdena.

I förestående underhållskostnader skola härvid ej inräknas kostnaden

för underhåll af byggnader samt underhåll och utbyte af trästolpar.

Det förutsättes, att för framförandet af ett malmtåg erfordras högst

3 man, däraf en förare och en hjälpare å det främre lokomotivet samt

en hjälpare å påskjutningslokomotivet, samt att för snälltågslokomotiven

erfordras högst två man, däraf en förare och en hjälpare. Skulle i

följd af den elektriska driften af en eller annan anledning erfordras,

att personal härutöfver medföljer lokomotiven, så skall kostnaden för

sådan personal inräknas i kostnaderna för underhåll af den elektriska

anläggningen.

10:o) Sedan matar- och kontaktledningar samt transformatorstationer

färdigställts och vid besiktning befunnits utan anmärkning, eller

sedan anläggningen i sin helhet blifvit färdigställd, emottagas dessa

delar respektive anläggningen i sin helhet af Kungl. järnvägsstyrelsen

under förbehåll af vidare profning (se följande afdelning), för så vida

denna profning ej omedelbart kan äga rum. Kungl. järnvägsstyrelsen

ansvarar således efter detta provisoriska emottagande och intill dess att

anläggningen definitivt emottagits för alla skador å anläggningen, för

hvilka ej enligt detta kontrakts öfriga bestämmelser firmorna må vara

ansvariga.

När äfven anläggningens öfriga delar färdigställts, (den 1 april

1913, se § 2), så skall, efter det samtliga dessa delar slutbesiktigats,

profkörningar verkställas under Kungl. järnvägsstyrelsens ledning för att

utröna anläggningens användbarhet för det afsedda ändamålet. Kostnaden

för dessa profkörningar bestrides af Kungl. järnvägsstyrelsen med

undantag af aflöning för firmornas ingenjörer och öfriga därvid deltagande

personal.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 119.

Innan anläggningen anses fullständigt afprofvad, skola emellertid

alla tåg under en månad hafva på tillfredsställlande sätt befordrats

uteslutande med elektrisk drifkraft enligt tidtabell 15,388

(bilaga n:r 9).

Hafva de anställda profven gifvit vid handen, att anläggningen

utan olägenhet kan tagas i bruk, så skall Kungl. järnvägsstyrelsen på

därom från firmorna framställd anhållan definitivt emottaga anläggningen

i dess helhet, och skall emottagandet räknas hafva skett från

och med den dag, dylik anhållan inkommit till Kungl. järnvägsstyrelsen.

Smärre bristfälligheter, hvilka ej inverka hindrande på trafiken, få ej

utgöra hinder för anläggningens emottagande af Kungl. järnvägsstyrelsen.

Sedan Kungl. järnvägsstyrelsen efter slutad profdrift emottagit anläggningen,

äga firmorna icke rätt att utan Kungl. järnvägsstyrelsens

samtycke företaga någon som helst förändring i afseende på någon af

anläggningens delar. Kungl. järnvägsstyrelsen äger likväl icke rätt

att neka firmorna att utföra de smärre efterarbete!!, som måste utföras

under garantiåret.

Den slutliga trafik- och tjänstgöringstidtabellen för lokomotiven

skall uppställas af Kungl. järnvägsstyrelsen, som dock därvid förbinder

sig att i möjligaste mån beakta de önskningar, som därvid af firmorna

kunna komma att uppställas. Samma gäller senare ändringar af trafik - och tjänstgöringstidtabellen för lokomotiven.

ll:o) Sedan Kungl. järnvägsstyrelsen emottagit anläggningen, ombesörjer

Kungl. järnvägsstyrelsen såväl drift som underhåll, tillsyn och

skötsel af den elektriska anläggningen. Dock äro firmorna berättigade

och, i den mån Kungl. järnvägsstyrelsen anser det behöfligt, äfven

skyldiga att under den tid, de garantera för underhållskostnaderna för

den elektriska anläggningen, hålla eu i Kiruna bosatt kontrollerande

ingenjör. Denne kontrollingenjör skall tillhandagå Kungl. järnvägsstyrelsen

med råd och upplysningar. Han har rättighet att öfvervaka

såväl driften som underhållsarbetena samt att göra de anmärkningar,

hvartill han kan anse sig berättigad. Kungl. järnvägsstyrelsen förbinder

sig att till dessa anmärkningar taga största möjliga hänsyn.

Till bestridande af kostnaderna för denne kontrollingenjör skola firmorna

från Kungl. järnvägsstyrelsen per år erhålla en summa af kronor

10,000: —, hvilken summa skall inräknas i kostnaderna för underhåll

af den elektriska anläggningen (§ 9).

Skötsel och

kontroll.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition No 119.

Anläggnings
kostnaden.

Ersättningar

med anledning

af underhållskostnadernas

storlek.

12:o) För anläggningen utföre! enligt bestämmelserna i detta kontrakt

skall Kungl. järnvägsstyrelsen till firmorna erlägga betalning med

ett belopp, som för närvarande är fixeradt till kronor fem millioner

etthundra sjutton tusen (5,117,000), men som skall vara underkastadt de

förändringar vare sig till ökning eller minskning, som kunna betingas

enligt bilaga 1, eller som följa af bestämmelserna här nedan i denna

paragraf samt i §§ 7 och 18. Firmorna garantera, att af ofvannämnda

belopp ej mer än 35 % skola användas till betalning för utländska

leveranser. För kontroll härå äro firmorna skyldiga att lämna genom

verifikationer styrkt specificerad uppgift om kostnaden för de delar af

leveransen, som äro tillverkade i utlandet. Skulle det vid denna afräkning

visa sig, att af den till omfång, som af bilaga 1 framgår, utförda

anläggningen mer än 35 % af förenämnda belopp betalts för utländska

leveranser, så skall betalningssumman för leveransen minskas

med det belopp, hvarmed dessa poster öfverstiga 35 % af ofvan berörda

till siffran angifna belopp.

Om emellertid firmorna för särskildt fall kunna påvisa, att till

följd af prisstegring för svensk materiel, utländsk materiel kan inklusive

frakt och tull erhållas 5 % billigare än det svenska materialet, må

firmorna efter Kungl. järnvägsstyrelsens bepröfvande i hvarje särskildt

fall kunna erhålla befrielse från tillämpningen af ofvanstående bestämmelse.

Betalningen erlägges sålunda att

30 % af det härofvan angifna beloppet utbetalas inom en månad

efter det Kungl. Maj:t uppdragit åt Kungl. järnvägsstyrelsen att utföra

anläggningen,

20 % utbetalas så snart de hufvudsakliga delarna af anläggningen

äro levererade,

40 % utbetalas sedan anläggningen efter besiktning och profning

befunnits utan anmärkning samt

återstoden, sedan de i § 10 omnämnda profkörningarna verkställts

samt anläggningen därvid befunnits uppfylla aftalade fordringar.

13:o) Skulle de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska

anläggningen komma att understiga den enligt bilaga 2 garanterade

underhållskostnaden, skall Kungl. järnvägsstyrelsen hafva att såsom

godtgörelse härför till firmorna erlägga 65 % å det belopp, hvarmed

de verkliga kostnaderna enligt Kungl. järnvägsstyrelsens böcker understiga

de garanterade.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Skulle de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen

åter befinnas högre än de garanterade, skola firmorna godtgöra

Kung! järnvägsstyrelsen hela skillnaden. Om under de 4 på ett

sådant år följande åren de garanterade underhållskostnaderna underskridas,

så skall den sålunda uppkomna behållningen, i den mån den

räcker, användas till återbetalande af den af firmorna erlagda skillnaden

och först därefter komma Kungl. järnvägsstyrelsen och firmorna till

godo i den proportion, som framgår''af bestämmelsen härofvan.

Om de verkliga underhållskostnaderna för den elektriska anläggningen

skulle öfverskrida det garanterade värdet, är emellertid Kungl.

järnvägsstyrelsen skyldig att, om firmorna så påfordra, till dem öfverlåta

underhållet af den elektriska anläggningen mot ersättning af enahanda

belopp som den garanterade kostnaden enligt bilaga n:r 2.

Kostnader för afhjälpandet af skador, som uppstå å anläggningen

och till densamma hörande elektriska lokomotiv till följd af olyckor,

snöras eller andra orsaker, som ej bero på firmornas förvållande, skola

ej. medtagas vid beräkningen af ofvannämnda underhållskostnader. Det

åligger emellertid firmorna att till själfkostnadspris återställa hvad som

af ofvannämnda anledningar blifvit skadadt.

Skulle, anläggningen till följd af orsaker, hvarför firmorna äro ansvariga,

blifva otjänstbar, så att under mer än 2 dagar i följd en regelbunden

tågtjänst enligt gällande tidtabell ej blir möjlig, så skola

firmorna för den tid, sådan driftstörning varar, till Kungl. järnvägsstyrelsen

utbetala ersättning, beräknad efter 8 procent per år å (fen

enligt § 12 erlagda betalningssumman för anläggningen. Kan vid

sådan driftstörning trafiken delvis uppehållas, så skall af denna ersättning

endast så mycket utgå, som motsvarar trafikminskningen räknad

i tonkm.

Firmorna tillkommande godtgörelse, hvarom ofvan nämnts, samt de

ersättningar, som firmorna hatva att betala till Kungl. järnvägsstyrelsen,

skola erläggas efter utgången af hvarje kalenderår, sedan af räkningen

för året blifvit utförd.

Om underhållet utföres af firmorna, så skall det belopp, som motsvarar

de i tabellerna bilaga n:r 2 angifna garantivärdena, för hvarje

manad vid dess slut ställas till firmornas förfogande.

14:o) Firmornas garanti med afseende å underhållskostnaderna för

anläggningen skall gälla under 2 år, räknadt från dagen för anläggningens

definitiva emottagande. Kungl. järnvägsstyrelsen skall dock

äga rätt att påfordra garantiens utsträckande under ytterligare 23 år,

Garantitid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1S4

Kasserings
rätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

men skall för sådant fall Kungl. järnvägsstyrelsen vara skyldig att till

firmorna erlägga för garantien under 3:dje året 5 % af anläggningskostnaden,

beräknad enligt § 12, samt 1 % för hvarje års ytterligare

förlängning af garantitiden, intill dess summan af de sålunda utbetalda

garantiersättningarna uppgår till 10 % af förenämnda anläggningskostnad.

Garantiersättningarna utbetalas vid 3:dje resp. 4:de, 5:te, 6:te,

7:de och 8:de årens början. Det skall stå Kungl. järnvägsstyrelsen

öppet att när som helst frikalla firmorna från stadgad garanti, och

skola, sedan sådant frikallande skett, firmorna icke vidare vara berättigade

till sådan godtgörelse, som i § 13 här ofvan nämnts, liksom

ej heller till den särskilda garantiersättning, hvarom här ofvan i denna

§ förmäles.

15:o) Firmorna äro skyldiga under en tid af tre år, räknadt från

anläggningens emottagande, att, därest Kungl. järnvägsstyrelsen skulle

så påfordra, utan någon som helst rätt till ersättning borttaga den åt

dem levererade anläggningen, inklusive elektriska lokomotiv, och återbetala

bekommen likvid likväl utan ränta för tiden intill dess borttagandet

påfordras i följande fall:

a) om det visat sig, att tillfredsställande driftsäkerhet med den af

firmorna leverade materielen under vid bandelen ifråga rådande förhallanden

ej kan erhållas;

b) om viktiga delar af denna samma materiel i någon afse värd

grad ej uppfylla de fordringar, som på grund af de för anläggningen

gällande bestämmelserna kunna ställas på densamma, såvida rättelse ej

senast ett år efter därom från Kungl. järnvägsstyrelsen skedd skriftlig

anmaning kunnat vinnas;

c) om det på grund af de erhållna resultaten med säkerhet kan

påvisas, att underhållskostnaden för den elektriska anläggningen öfverstiger

den garanterade, och firmorna ej åtaga sig dessa arbeten mot

ersättning motsvarande de garanterade kostnaderna;

d) eller om den garanterade strömförbrukningen vid proffärder

öfverskrides.

I de under c) och d) angifna fallen är dock Kungl. järnvägsstyrelsen

berättigad men ej skyldig att öfvertaga den elektrisk anläggningen

med tillhörande elektriska lokomotiv samt att därvid med anledning

af anläggningens mindre goda beskaffenhet af firmorna erhålla

ersättning med

a) det 20-faldiga värdet af det belopp, hvarmed de verkliga underhållskostnaderna

för den elektriska anläggningen öfverskjuta de garanterade

och

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

b) 20-faldiga värdet af kostnaden för den strömförbrukning, hvarmed

den garanterade öfverskrides vid 900,000 malmlokomotivkilometer och

100,000 personlokomotivkilometer per år, under förutsättning att strömkostnaden

beräknas till 2 öre per kilowattimme.

16:o) Kungl. järnvägsstyrelsen äger rätt att på egen bekostnad

utvidga såväl ledningsnät som transformatorstationer samt äfven att anskaffa

erforderliga nya elektriska lokomotiv. Dessa nya anordningar

måste vara så beskaffade, att de bestående anordningarna och apparaterna

icke af dem öfverbelastas eller taga skada.

I händelse firmorna ej erhålla leveransen af dessa utvidgningar,

skall, med hänsyn till det ökade underhållet för ledningar och transformatorstationer,

garantivärdet för underhållet af den elektriska anläggningen

ökas med ett belopp af 7 öre för hvarje med främmande lokomotiv

körd lokomotivkilometer.

17:o) Kungl. järnvägsstyrelsen är ej skyldig att betala ersättningar

för patent, som beröra firmornas här ifrågavarande leverans.

18:o) Fullgöra ej firmorna leveransen inom de föreskrifna tiderna,

äro firmorna, därest försenandet af leveransen ej är beroende på strejk,

lockout eller foree majeure eller före leveranstidernas utgång skriftligt

anstånd af Kungl. järnvägsstyrelsen ej beviljats, skyldiga att till Kungl.

järnvägsstyrelsen utgifva ett vite af kronor 500: — för hvarje söckendag,

hvarmed leveransen — vare sig den första delen af densamma

eller leveransen i sin helhet — försenats.

Försenas anläggningens fullbordande på grund af orsaker, som

kunna läggas firmorna till last, mer än ett år, så har Kungl. järnvägsstyrelsen

rätt att annulera detta kontrakt och påfordra anläggningens

borttagande. Firmorna äro i detta fall skyldiga att till Kungl. järnvägsstyrelsen

utgifva ett vite af 5 % h det i § 12 angifna beräknade

kapitalvärdet å anläggningen samt att återbetala i förskott erhållna

belopp jämte 5 % ränta från tiderna för emottagande! af respektive

belopp.

19:o) Till säkerhet för fullgörandet af de förpliktelser, som firmorna

iklädt sig, skola firmorna inom 14 dagar efter detta kontrakts

undertecknande ställa af Kungl. järnvägsstyrelsen godkänd bankborgen

intill ett belopp af 5 % å den i § 12 angifna betalningssumman.

Firmorna skola vid emottagande! af de i § 12 omförmälta utbetalninBih.

till Riksd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 24

Utvidgningar.

Patent.

Vite.

Säkerhet.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

Förpliktelser.

Katt att uppbära

likvid.

Tvist.

garne till Kungl. järnvägsstyrelsen som säkerhet för omedelbart återbekommande

af de utbetalda beloppen vid eventuell återbetalningsskyldighet

för firmorna öfverlämna af firman Siemens-Schuckert Werke

utställda och accepterade växlar å de utbetalningarne motsvarande beloppen

att vid uppvisandet betalas i Stockholm till Kungl. järnvägsstyrelsen.

Efter upphörandet enligt §§ 14 och 15 af den Kungl. järnvägsstyrelsen

enligt § 15 tillkommande kasseringsrätten skola dessa

växlar till firman Siemens-Schuckert Werke återställas.

20:o) För fullgörande af alla enligt detta kontrakt firmorna åliggande

förpliktelser skola firmorna svara en för båda och båda för en.

21:o) Samtliga firmorna enligt detta kontrakt tillkommande likvider

skola för båda firmornas räkning utbetalas till svenska elektriska aktiebolaget

Siemens-Schuckert.

22:o) I alla af detta kontrakt härflytande rättsförhållanden skola

firmorna lyda under svensk lag samt vara pliktiga att svara inför svensk

domstol. Svenska elektriska aktiebolaget Siemens-Schuckert är härigenom

befullmäktigadt att rörande alla dylika rättsförhållanden för

Siemens-Schuckert Werke emottaga stämning samt inför domstol själf

eller genom annan tala och svara.

Af detta kontrakt äro tre lika lydande exemplar utskrifna och

utväxlade.

Stockholm den 1 mars 1910.

Allmänna Svenska Elektriska Siemens-Schuckert Werke,

Aktiebolaget. Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

J. S. Edström. Schwieger. Frischmuth.

Antages af Kungl. järnvägsstyrelsen.

Viktor Klemming.

Ivan öfverholm.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 119.

187

Bilaga 1.

Anläggningskostnaden är beräknad sålunda:

1) Den elektriska anläggningen enligt anbud af den 10 september 1909:

a) Öfverföringsledningar...............................................

b) Kontaktledningar .....................................................

c) Transformatorstationsutrustningar ......................

d) Lokomotiv (15 stycken).......................................

2) För erforderlig reservmateriel, som Kungl. järn
vägsstyrelsen

skall vara skyldig att från början

anskaffa och som ej får påföras underhållskontot,

3) Ersättning, som firmorna skola lämna till Kungl.

järnvägsstyrelsen för de delar, som enligt anbudet

af Kungl. järnvägsstyrelsen skola levereras och

kr. 1,352,729

» 801,508

» 431,000

» 2,005,000

50,000:

utföras .........................................................

........................ »

280,000: —■

4) Firmornas allmänna omkostnader .........

........................ »

196,763: —

Summa kr.

H-*

"o

O

o

De beräknade prisen på kopparledningar och på de materiel, hvilka

innehålla koppar, basera sig på ett grundpris för elektrolytkoppar af

59—84 £ per ton och höjes med kronor 1,80 för 100 kilogram och

hvarje påbörjad <£ eller sänkes med samma belopp för hvarje full ■£,

med hvilken elektrolytkopparnoteringen i London är högre än 64 £

eller lägre än 59 £ fredagen före den dag, då kopparn enligt blifvande

öfverenskommelse mellan parterna skall beställas.

Med elektrolytkopparnoteringen i London förstås det högsta pris

på elektrolytkoppar, som offentliggöres i »Mining Journal» ofvannämnda

fredag.

Priset på samtliga järndelar baserar sig på priset å balkar och

vinkeljärn den 10 september 1909.

Den totala kopparvikten i firmornas leveranser enligt det omfång,

som ofvan angifves, antages utgöra 765 ton och totala järnvikten 4,000

ton, och beräknas ofvannämnda ökning respektive minskning af kostnaden

för anläggningen med hänsyn härtill, äfven om det vid utfö
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 119.

randet skulle visa sig, att den här uppgifna koppar- respektive järnvikten

ej skulle stämma.

Öfriga bilagor till detta kontrakt äro exakt lika dem till det den

21 december 1909 undertecknade kontraktet angående leverans och

montage af elektrisk utrustning för bandelen Kiruna—Riksgränsen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1910.

opaginerad Kontrollera mot PDF

vnvuocU&b''

"Kb

Konto kruui''

+ Ovrei

OFVERSIKTSKARTA

SkaLa klOOO 000

farao

Vittai\aC

R. i\»

B eteckninéar

ibeJftCui

J> andel en KirunarRihsgränsen

Siikavuepio

Arbetsspar

Viiokainen J

ivSjaargyad

[T \.H70 V

''''X/H rMcutnu
-

Projekterad sträckning af rriLandsbanan.

iskarv

Karest*

Elektriska/ enfas-lednirwar

t%».r.S72

trär-**''

Enontr.\

Vutbcuri£rt

trefas■

Ku<''kt&$>

Öl Ä

Oiol

\uarim

Narvik.

K/rrf/station

ixlcjoensuti

strit t

Transformators tation

i»

»-

Stimuli

Hatnntrrö

tis"'' XL2 6 ^ *-^£4

• frieritri alu

fyt>riu>ÅaitJs (

R.r.250.

öfc;«''

WÄ)AV

tväre

stfåarvis''

nZfiwoTitmh

SdnA''imitkk*]

Tfurfspu

k a Juft

>44 Vr

flit da.

ff»*»

r«erw

-XsväVcxOV

.r.SW

l«an

^riterrijrivditutsÅ

löja"

Tqrån

l,ax\fl|\Taw

uiltdalt

hfa&iwA

s/fiirvi^

o

<\X-. ;

kxxvXMA

mm

Krufj-.

löVVam

Muctdas

3t.r.i&

lixuiria''

Sarftajsp.rei

It.r. 230

Lipj^ri

Mtivrlst.

tivksjoh

TnMbik

t it rej

N7\t t M<

Sv, t r/t‘Vi t

,R. r.224,

.ruot&MfäirM

p44K

Lw.vftWn)

Mmäh

'' i/ti/vi

hirs fn1

Utt/ute$&

MfXIM

^vrt}\w

‘Jäiritgn.

JÄ£*0

yKä

T^tVt&tpwfS

(utfå

R.r.214

* X-,

''StockbhrM

^ V\>\ \ v£

^11)

rm/f/Äv

Understi

s

js.

avjkdft

e

3W;

Y/..H/&''

.dna.stil

jjLl rr><V///ifc^

►eVvTvl

Tunkon

''MtMP:

ttisvii

Trermaftdö

:*v

V y,AH.f>vr,rtj.s

gUeäbay

"dkat/rn

fuiuficnj'',

ri‘t*>/ frtkiat/g- \

a Si *Sr

PpW^T

.7/'' wfri^jjTjinn ‘.Arm

riffa USbt

ljuf furu

^*■4? «ty. fiebbr

''i.rin: ters

\Jotenspdsk

''k tratt,

rid/t tf,

rasntfa^.

•Rfiris

iidi/ors -i/**

riijrtfpn

Sorti

ri///Ttfy''/si

täck

%Sm

''/tus,

;,,r rffo.. .~^-

,. *am

-X.

Mfe

y.w-4

c -^Ste k.- . ->k Ti

''•k* fri

'' a; •,

2ä^

jr -.v ^

3SMK

mmt.

•mm

MMM

3rVj&; . äi'' —

SHN

•Ä.

Gfneralstabens Litografiska Anståir

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:151 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i Stora Lule älf. s. 1 i texten
  2. AK 4TU 1910:44 Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående befintliga malmtillgångars tillgodogörande inom landet. s. 17 i texten
  3. SU 1910:75 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf samt i ämnet väckta motio s. 5 i texten