Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och d5 §§ grufvestadgan, till lag, innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord, samt till lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom

1910-02-11 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:50, Med förslag till lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och d5 §§ grufvestadgan, till lag, innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord, samt till lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

1

Nr 50.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och

d5 §§ grufvestadgan, till lag, innefattande bestämmelser

angående grufdrift å viss kronojord, samt till lag angående

ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom; gifven Stockholms slott den 11

februari 1910.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§

grufvestadgan;

2) lag, innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord;

och

3) lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Albert Petersson.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sam. 1 Afd. Höft. 34.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af I, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig därtill anmäler,

äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nämligen: guld, silfver, platina,

kvicksilfver, bly, koppar, järn med undantag af sjö- och myrmalmer,

mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut,

antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,

må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt, utgör

föremål för inmutning.

3 §•

1 mom. Inmutning må ej ske å annan kronojord än sådan, som

innehafves under ständig besittningsrätt eller är till boställe anslagen.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i detta

hänseende hänföras äfven grufveskog.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

2 inom. Å område, beläget på mindre afstånd än två hundra meter

från boningshus eller från annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård,

eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten, utan tillstånd

af såväl ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården som

den, hvilken därtill har nyttjanderätt; dock att inom utmål befintliga

byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra hinder för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,

utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på

mindre afstånd än trettio meter från sådan järnväg eller kanal, som är

upplåten för allmän trafik.

3 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område

samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit behörigen

försvarad.

Har kronan å jord af den beskaffenhet, att enligt 3 § 1 mom. inmutning

ej därå må ske, upplåtit rätt till undersökning eller tillgodogörande

af mineralfyndighet, som 1 § sägs, eller apatit eller magnesia

och öfvergår jorden i enskild ägo eller till boställsjord eller upplåtes den

under ständig besittningsrätt, vare inmutning å det område, upplåtelsen

gäller, förbjuden, så länge den upplåtna rätten äger bestånd.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet äger inmutaren uteslutande

rätt att, med de villkor och inskränkningar, denna stadga innehåller,

bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten som

äfven andra inmutningsbara mineral.

Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt äger

tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området

eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt

för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och äge inmutaren däraf använda

hvad för grufdriltens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordägaren mot

erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader af~

hämtas, om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands eller Västernorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar efter tillsägelse. Jordägarens rätt i detta afseende utöfvas å sådan

kronojord, hvarå inmutning må ske, af kronoåbon eller boställsinnehafvaren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 50.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagd t,

gånge med bestämmandet däraf såsom i i2 § stadgas, dock att, där skiljemän

anlitas, parterna skola stånda hvar sina kostnader och gälda hvardera

halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde tiden för afhämtandet

räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit slutligen bestämdt.

10 §.

1 mom. Har mutsedel blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 §

ej utgör föremål för inmutning, vare mutsedel ogill, och utmål för sådan

grufva förbjudet.

Lag samma vare, där inmutningspunkten, i strid mot föreskrifterna

i 3 § 1 och 2 mom., blifvit förlagd å område, där inmutning enligt nämnda

lagrum ej är tillåten.

Klander mot mutsedel på grund af förhållande, hvarom nu är sagdt,

så ock påstående att inmutningsrätt blifvit förverkad genom underlätet

fullgörande af föreskrifterna i 13 § 1 mom. eller 14 § 1 punkten skall,

för att vara gällande, anmälas sist vid utmålsförrättningen; ägande dock

den, hvars rätt blifvit förnärmad, att dessförinnan, när han vill, få all

verkan af mutsedeln upphäfd genom klagan hos bergsöfverstyrelsen, om

den inmutade fyndigheten ej utgör föremål för inmutning enligt 1 §, men

eljest efter stämning hos domaren.

Har inmutare eller grufägare vetskap om att grufva olagligen tillkommit

eller att inmutningsrätten förverkats, och verkställer han ändå

arbete vid sådan grufva, ansvare såsom för åverkan, om åtal därå i laga

tid anställes.

2 mom. Är mutsedel meddelad för inmutning ånyo af sådan

äldre grufva, som uppgifvits vara sönad, vare förre inneh af varen icke

skyldig att för nye inmutaren vika, innan han blifvit dömd sin rätt förlustig;

och skall i sådan tvist klander mot den, som grufva innehar, icke

gälla där det grundas på försummelse eller annat förhållande, som ägt

rum för längre tid tillbaka än andra kalenderåret före klandrets instämmande.

17 §.

A sådan kronojord, hvarå inmutning må ske, skall kronoåbon eller

boställsinnehafvaren njuta den joi’dägaren enligt 16 § tillkommande rätt

till godo; ägande han ock, om han begagnar jordägareandelen, att samma

andel sedermera behålla såsom sin enskilda tillhörighet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

5

22 §.

1 mom. Ansökning om utmål skall ske skriftligen och däri uppgifvas

till namn och hemvist den eller de jordägare, på hvilkas mark utmålet

kan komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att, så fort

ske kan och tjänlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggningen på

stället företaga.

2 mom. Kostnaden för utmålsförrättningen skall gäldas af grufägaren;

och vare sökanden pliktig att, där bergmästaren det fordrar, denna

kostnad inom förelagd tid förskjuta, vid äfventyr, om den tid försittes, att

ansökningen icke anses hafva inkommit tidigare, än förskottet sedermera

erlägges, hvilken påföljd bör i föreläggandet intagas.

44 §.

önskar grufägare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt 42 §

kan medgifva, söke då förlängning därå hos bergsöfverstyrelsen, som, då

särskilda omständigheter därtill föranleda samt jordägaren eller å sådan

kronojord, hvarå inmutning må ske, kronoåbon eller boställsinnehafvaren

till ansökningen lämnat bifall, äger att förlänga hviloståndstiden under

ytterligare högst fyra arbetsår.

65 §.

Underlåter delägare att betala tillskott, som blifvit å stämma beslutadt

eller af grufföreståndaren enligt 62 § infordradt, och har han,

sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till ända, bevisligen

blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar

efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt, hafve han till öfriga

delägare förverkat sin lott i grufvan och dess tillhörigheter.

Har delägare efter ty nu är sagdt förverkat sin lott i grufva, njute

han ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter och

annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande fri.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1910. Beträffande grufva,

hvartill rättighet därförinnan är vunnen, skall gälla hvad dittills vaiät

stadgadt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6*

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Förslag

till

Lag,

innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Å kronojord, som ej innehafves under ständig besittningsrätt eller

är anslagen till boställe, må arbete för undersökning eller tillgodogörande

af mineralfyndighet, hvarom i 1 § grufvestadgan förmäles, eller apatit

eller magnesit ej verkställas inom

1) område, beläget på mindre afstånd än tvåhundra meter från boningshus

eller från annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård, eller

från tomtplats eller trädgård, med mindre medgifvande härtill lämnats af

såväl ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården, som den, hvilken

därtill har nyttjanderätt, dock att under byggnad, hvarom nu sagts, ej

innefattas byggnad, som är uppförd för grufdrift;

2) kyrkogård eller begrafningsplats;

3) område på mindre afstånd än trettio meter från sådan järnväg

eller kanal, som är upplåten för allmän trafik, så vidt ej medgifvande af

vederbörande myndighet eller styrelse lämnats.

Hvad nu sagts gälle dock ej, där omständighet, som skulle utgjort

hinder för grufarbete, tillkommit först efter det fyndighet, hvarom fråga

är, börjat för kronans räkning bearbetas eller rättighet till fyndighetens

bearbetande blifvit af kronan upplåten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:is Nåd. Proposition Nr 50.

7

2 §•

Idkas, efter upplåtelse från kronan, af två eller flera personer tillsammans

eller af bolag grufdrift å område, därå jämlikt 3 § 1 mom. eller

3 mom. sista stycket grufvestadgan inmutning ej må ske, skall för hvarje

år utses en grufföreståndare, hvilken är ansvarig för fullgörande af de

föreskrifter beträffande ordningen för grufdriften, som äro eller varda

gifna. Grufföreståndare kan endast den vara, som är svensk undersåte

och bosatt i riket.

Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej

sådan anmälan, eller har obehörig person utsetts till grufföreståndare, är

en hvar, som i grufrörelsen deltager, eller, om grufdriften idkas af aktiebolag,

hvarje ledamot af dess styrelse ansvarig såsom vore han grufvans

föreståndare.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1910. Beträffande grufva, hvartill

rättighet därförinnan är vunnen, skall gälla hvad dittills varit stadgadt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 60.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån

än som öfverensstämmer med hvad här nedan i 9, 27, 28, 33—37 och

39 §§ stadgas förbehålla sig eller- annan ägare af fastigheten rätt att frånträda

aftal et före arrendetidens slut; har sådant förbehåll skett, vare det

utan verkan.

Hvad nu stadgats må dock ej utgöra hinder att vid upplåtelse af

jord å arrende för kronans räkning arrendatorn tillförbindes att, mot

skälig nedsättning i arrendeafgiften samt skadestånd, afstå till fastigheten

hörande område, där sådant af kronan påfordras för undersökning eller

tillgodogörande af mineralfyndighet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 50.

9

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 17 december 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern! Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet

Petersson:

»Vid innevarande års riksdag framlade Eders Kungl. Maj:t i särskilda

propositioner åtskilliga förslag till lagar och författningar, hvarmed

åsyftades hufvudsakligen att med upphäfvande af inmutningsrätten å viss

kronojord gifva särskilda regler angående grufdrift å samma jord. Efter

föredragning å justitiedepartementet föreslog sålunda Eders Kungl. Maj:t

Riksdagen dels i proposition n:r 119 att antaga bland annat förslag till

lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan

samt till lag, innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord,

dels ock i proposition n:r 120 att antaga förslag till lag angående

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom

den 14 juni 1907. I proposition n:r 121 föreslog Eders Kungl. Maj:t

efter föredragning å jordbruksdepartementet Riksdagen att antaga förslag

till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet

å viss kronojord. Enligt detta förslag skulle enskilde kunna —

dock ej å sådana områden, som förklarats skola utgöra statsgrufvefält —

i viss ordning af kronan förvärfva rätt att undersöka och tillgodogöra sig

mineralfyndigheter mot skyldighet att erlägga afgäld efter fyndigheternas

bruttoaf kastning.

Sammansatta stats- och lagutskottet, till hvilket ifrågavarande propositioner

hänvisades, hemställde i sitt utlåtande, att lagen om ändrad lydelse

af angifna §§ i grufvestadgan måtte af Riksdagen antagas. Beträffande

förslaget till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande

af mineralfyndighet å viss kronojord anförde däremot utskottet,

att, då förslag angående de områden, hvilka borde såsom statsgrufvefält

förklaras, icke vore att motse förrän vid 1910 års riksdag, utskottet ej

kunde finna lämpligt att för det dåvarande förorda några bestämmelser af

den art som i det föreliggande förslaget omförmäldes. Utskottet hemställde

därför, att samma förslag icke för det dåvarande måtte af

Riksdagen bifallas. Med hänsyn till det sammanhang, som förefunnes

mellan detta och de öfriga af Eders Kungl. Maj:t framlagda förslagen,

hemställde utskottet vidare, att ej heller dessa förslag måtte af Riksdagen

antagas.

Hvad utskottet i de båda sista afseendena hemställt, blef af Riksdagen

bifallet. Däremot stannade kamrarna i olika beslut beträffande de

föreslagna ändringarna i grufvestadgan. Andra kammaren biföll äfven i

denna del utskottets framställning, hvaremot Första kammaren beslöt afslå

densamma. Under debatten i sistnämnda kammare framhölls särskild!, att

inmutningsrätten ej borde upphäfvas utan att man visste hvad som skulle

sättas i stället och att följaktligen, då förslaget till bestämmelser angående

undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord

ej upptoges till pröfning, ej heller ifrågavarande lagförslag borde antagas.

I Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1909, hvarigenom Riksdagens

beslut i dessa frågor anmälts, har Riksdagen tillika anfört bland annat,

att Riksdagen ansåge det vara önskvärd!, att Eders Kungl. Maj:t ville,

innan förslag i ämnet ånyo förelädes Riksdagen, taga i förnyadt öfvervägande,

huruvida ett system, enligt hvilket royaltyn bestämdes efter

nettoafkastningen, kunde vara i praktiken genomförbart.

Såsom af denna redogörelse framgår, torde utgången i Riksdagen

icke hafva berott på några principiella betänkligheter mot de framlagda för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

slagen, utan synes fast hellre tydligt det Riksdagen förväntar, att förslagen

efter att hafva i angifna hänseenden fullständigats skola ånyo till Riksdagens

pröfning framläggas. Under förflutna sommaren och hösten hafva

frågorna om Indika områden lämpligen böra förklaras för statsgrufvefält

samt om lämpligaste sättet för royaltyns utgörande underkastats utredning

inom jordbruksdepartementet. Sedan, efter hvad jag erfarit, utredningen

i båda dessa hänseendena nu framskridit så långt att den inom allra närmaste

tiden torde föreligga afslutad, synes intet hinder finnas, att förelägga

nästa års riksdag förslag i ämnet.

I förslagen till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan

och till lag, innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord,

finner jag ej skäl ifrågasätta annan ändring än att såsom tid för ikraftträdandet

sättes annat datum, hvarjämte i sistberörda förslaget torde

böra beträffande grufvor, hvartill rättighet vunnits före lagens ikraftträdande,

göras samma förbehåll som i förslaget till ändringar i grufvestadgan.

Hvad förslaget till lag om ändrad lydelse af 2 kap. 3 § nyttjanderättslagen

innehåller rörande afstående af område för undersökning och

tillgodogörande af mineralfyndighet synes jämväl böra i oförändradt skick

framläggas.

Sistnämnda förslag innefattar emellertid äfven stadganden angående

rätt för kronan att göra förbehåll om återbekommande af utarrenderad

kronojord, där så påfordras för allmänt ändamål, för hvars tillgodoseende

enligt gällande författning enskild man, menighet eller inrättning kan

förpliktas afstå jord eller lägenhet. I denna del torde förslaget höra få

för närvarande förfalla.

I förenämnda skrifvelse har nämligen Riksdagen ifrågasatt än mer

vidtgående undantag från det uti ifrågavarande § af nyttjanderättslagen

gifna tvingande lagbud. Riksdagen har sålunda anhållit, det Eders Kungl.

Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke till främjande af

egnahemsrörelsen de hinder, som för närvarande mötte mot att under

löpande arrendetid från kronoegendomar afsöndra lägenheter, skulle kunna

undanröjas, samt att de förslag, som af utredningen framginge, måtte föreläggas

1910 års riksdag. Spörsmålet, i hvad mån kronoarrendator må

kunna förpliktas att under arrendetiden afträda jord utöfver hvad som

erfordras för undersökning eller tillgodogörande af mineralfyndighet, har

härigenom erhållit sådan räckvidd, att det icke lämpligen kan göras till

föremål för öfvervägande i detta sammanhang. Såsom ytterligare skäl att

ej nu upptaga detta spörsmål till behandling torde böra framhållas, att,

eldigt hvad jag inhämtat, den för revision af expropriationslagstiftningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

tillsatta kommitténs arbete kan väntas vara afslutadt redan under nästkommande

vår, samt att följaktligen, med hänsyn såväl till hvad högsta

domstolen i ämnet yttrat som till den affattning det ifrågavarande lagrummet

i förslaget erhållit, kan anses påkalladt att afvakta resultatet af

kommitténs arbete innan nu omförmälda spörsmålet upptages till slutlig

lösning. _ , ....

I enlighet med hvad jag nu yttrat har jag låtit inom justitiedepartementet

omarbeta ifrågavarande lagförslag.»

Sedan föredraganden härefter uppläst förslagen i deras omarbetade

skick, af den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, hemställde han,

att lagrådets utlåtande öfver desamma måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kiirigl. Maj:ts Nåd. Pröposition Nr 50.

13

Jbil.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af I, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig därtill anmäler,

äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nämligen: guld, silfver, platina,

kvicksilver, bly, koppar, järn med undantag af sjö- och myrmalmer,

mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut,

antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,

må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt, utgör

föremål för inmutning.

3 §•

1 mom. Inmutning må ej ske å annan kronojord än sådan, som

innehafves under ständig besittningsrätt eller är till boställe anslagen.

O O O

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i detta

hänseende hänföras äfven grufveskog.

O Ö

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

2 mom. A område, beläget på mindre afstånd än två hundra meter

från boningshus eller från annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård,

eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten, utan tillstånd

af såväl äsaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården som

den, hvilken därtill har nyttjanderätt; dock att inom utmål befintliga

byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra hinder för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,

utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på mindre

afstånd än trettio meter från sådan järnväg eller kanal, som är upplåten

för allmän trafik.

3 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område

samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit behörigen

försvarad.

Har kronan å jord af den beskaffenhet, att enligt 3 § 1 mom. inmutning

ej därå må ske, upplåtit rätt till undersökning eller tillgodogörande

af mineralfyndighet, som i 1 § sägs, eller apatit eller magnesit,

och öfvergår jorden i enskild ägo eller till boställsjord eller upplåtes den

under ständig besittningsrätt, vare inmutning å det område, upplåtelsen

gäller, förbjuden, så länge den upplåtna rätten äger bestånd.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet äger inmutaren uteslutande

rätt att, med de villkor och inskränkningar, denna stadga innehåller,

bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten som

äfven andra inmutningsbara mineral.

Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt äger

tillgodogöra sig, må öfriga inineraliska ämnen inom det inmutade området

eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt

för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och äge inmutaren däraf använda

hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordägaren mot

erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhämtas,

om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands eller Västernorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio

dagar efter tillsägelse. Jordägarens rätt i detta afseende utöfvas å sådan

kronojord, hvarå inmutning må ske, af kronoåbon eller boställsinnehafvaren.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu år sagdt,

gånge med bestämmandet däraf såsom i 12 § stadgas, dock att, där skiljemän

anlitas, parterna skola stånda hvar sina kostnader och gälda hvardera

halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde tiden för afhämtandet

räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit slutligen bestämdt.

°

10 §.

1 mom. Har mutsedel blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 §

ej utgör föremål för inmutning, vare mutsedel ogin och utmål för sådan

grufva förbjudet.

Lag samma vare, där inmutningspunkten, i strid mot föreskrifterna

i 3 § 1 och 2 mom., blifvit förlagd å område, där inmutning enligt nämnda

lagrum ej är tillåten.

Klander mot mutsedel på grund af förhållande, hvarom nu är sagdt,

så ock påstående att inmutningsrätt blifvit förverkad genom underlätet

fullgörande af föreskrifterna i 13 § 1 mom. eller 14 § 1 punkten skall,

för att vara gällande, anmälas sist vid utmålsförrättningen; ägande dock

den, hvars rätt blifvit förnärmad, att dessförinnan, när han vill, få all

verkan af mutsedeln upphäfd genom klagan hos bergsöfverstyrelsen, om

den inmutade fyndigheten ej utgör föremål för inmutning enligt 1 §,

men eljest efter stämning hos domaren.

Har inmutare eller grufägare vetskap om att grufva olagligen tillkommit,

eller att inmutningsrätten förverkats, och verkställer han ändå

arbete vid sådan grufva, ansvara såsom för åverkan, om åtal därå i lao-a

tid anställes.

2 mom. År mutsedel meddelad för inmutning ånyo af sådan

aldre grufva, som uppgifvits vara sönad, vare förre innehafvaren icke

skyldig att för nye inmutaren vika, innan han blifvit dömd sin rätt förlustig;

och skall i sådan tvist klander mot den, som grufva innehar, icke

gälla där det grundas på försummelse eller annat förhållande, som ägt

rum för längre tid tillbaka än andra kalenderåret före klandrets instämmande.

17 §.

o

A sådan kronojord, hvarå inmutning må ske, skall kronoåbon eller

boställsinnehafvaren njuta den jordägaren enligt 16 § tillkommande rätt

till godo; ägande han ock, om han begagnar jordägareandelen, att samma

andel sedermera behålla såsom sin enskilda tillhörighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

gungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

22 §.

1 mom. Ansökning om utmål skall ske skriftligen och däri uppaifvas

till namn och hemvist den eller de jordägare, på hvilkas mark utmålet

kan komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att, sa lort

ske kan och tjänlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggnmgen pa

stället företaga. . , „ ,, c c

2 mom. Kostnaden för utmålsförrättmngen skall gäldas åt grul
ägaren;

och vare sökanden pliktig att, där bergmästaren det fordrar, denna

kostnad inom förelagd tid förskjuta, vid äfventyr, om den tid försittes, att

ansökningen icke anses hafva inkommit tidigare, än förskottet sedermera

erlägges, hvilken påföljd bör i föreläggandet intagas.

44 §.

Önskar gufägare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt 42 §

kan medgifva, söke då förlängning därå hos bergsöfverstyrelsen, som, då

särskilda omständigheter därtill föranleda samt jordägaren eller a sådan

kronojord, hvarå inmutning må ske, kronoåbon eller boställsmnehafvaren

till ansökningen lämnat bifall, äger att förlänga hviloståndstiden under

ytterligare högst fyra arbetsår.

65 §.

Underlåter delägare att betala tillskott,

slutadt eller af grufföreståndaren enligt 62 §

som blifvit å stämma beslutar

eller ai - » infordradt och har han,

sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till anda, bevisligen

blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar

efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt,. hafve han till öfnga

delägare förverkat sin lott i grufvan och dess tillhörigheter. .

° Har delägare efter ty nu är sagdt förverkat sin lott i grufva, njute

han ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter och

annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande in.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1910.

hvartill rättighet därförinnan är vunnen, skall gälla

stadgadt.

Beträffande grufva,

hvad dittills varit

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

17

Bil.

Förslag

till

Lag,

innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

A kronojord, som ej innehafves under ständig besittningsrätt eller

är anslagen till boställe, må arbete för undersökning eller tillgodogörande

af mineralfyndighet, hvarom i 1 § grufvestadgan förmäles, eller apatit

eller magnesit ej verkställas inom

1) område, beläget på mindre afstånd än tvåhundra meter från boningshus

eller från annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård, eller

från tomtplats eller trädgård, med mindre medgifvande härtill lämnats af

såväl ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården, som den, hvilken

därtill har nyttjanderätt, dock att under byggnad, hvarom nu sagts, ej

innefattas byggnad, som är uppförd för grufdrift;

2) kyrkogård eller begrafningsplats;

3) område på mindre afstånd än trettio meter från sådan järnväg

eller kanal, som är upplåten för allmän trafik, så vidt ej medgifvande af

vederbörande myndighet eller styrelse lämnats.

Hvad nu sagts om hinder mot grufarbete vare dock ej gällande i

fråga om fyndighet, som, innan hindret tillkommit, för kronans egen räkning

bearbetats eller till hvars bearbetande rättighet är före hindrets tillkomst

af annan vunnen.

Bih till Pilcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 50.

2 §•

Idkas, efter upplåtelse från kronan, af två eller flera personer tillsammans

eller af bolag grufdrift å jord eller område, därå jämlikt 3 §

1 mom. eller 3 mom. sista stycket grufvestadgan inmutning ej må ske,

skall för hvarje år utses en grufföreståndare, hvilken är ansvarig för fullgörande

af de föreskrifter beträffande ordningen för grufdriften, som äro

eller varda gifna. Grufföreståndare kan endast den vara, som är svensk

undersåte och bosatt i riket.

Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej

sådan anmälan, eller har obehörig person utsetts till grufföreståndare, är

en hvar, som i grufrörelsen deltager, eller, om grufdriften idkas af aktiebolag,

hvarje ledamot af dess styrelse ansvarig såsom vore han grufvans

föreståndare.

Denna lag träder i kraft den 1 okt. 1910. Beträffande grufva, hvartill

rättighet därförinnan är vunnen, skall gälla hvad dittills varit stadgadt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

19

Bil.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom den 14 juni 1907.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom den 14 juni 1907 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån

än som öfverensstämmer med hvad här nedan i 9, 27, 28, 33—37 och

39 §§ stadgas förbehålla sig eller annan ägare af fastigheten rätt att frånträda

aftal et före arrendetidens slut; har sådant förbehåll skett, vare det

utan verkan.

Hvad nu stadgats må dock ej utgöra hinder att vid upplåtelse af

jord å arrende för kronans räkning arrendator tillförbindes att, mot

skälig nedsättning i arrendeafgiften samt skadestånd, afstå till fastigheten

hörande område, där sådant af kronan påfordras för undersökning eller

tillgodogörande af mineralfyndighet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen den

5 januari 1910.

Närvarande:

Justitieråden Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg,

Petrén.

Regeringsrådet Wall.

Enligt lagrådet tillhandakoinmet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17

december 1909, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle,

för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas öfver förslag

till lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan,

till lag, innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord,

och till lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits af andre ledamoten å justitiedepartementets afdelning för lagärenden,

hofrättsrådet Gustaf Appelberg; och blefvo desamma nu företagna

till slutlig behandling.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af i, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§

grufvestadgan.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg yttrade:

»Förevarande lagförslag går allenast ut på afskaffande af rätten till

inmutning å viss kronojord och lämnar öppet på hvad sätt mineralfyndig
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

21

heter å denna jord skola tillgodogöras; men af föredragande departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet och hvad som tidigare i ärendet

förekommit framgår, att i stället för lagstadgandena om inmutning skulle

träda vissa, till sitt innehåll med dem besläktade men jämlikt 77 § regeringsformen

af riksdagen ensam meddelade allmänna bestämmelser om rätt

för enskilde att å jord, hvarom fråga är, eftersöka och bearbeta vissa mineralier.

Innan rätten till inmutning å kronojord upphäfves och bestämmelser,

sådana som de nyssnämnda, meddelas, synes ett måhända viktigare spörsmål

böra komma under öfvervägande, det nämligen, huruvida icke rörande

mineralfvndigheter å enskild jord bör komma till stånd en ny lagstiftning,

byggd på principen, att dylika fyndigheter, i den mån de ej redan äro

tagna i bruk af enskilde, tillkomma staten. Skulle något sådant anses

önskvärd!, kan det ej gärna vara lämpligt att nu till fristående behandling

upptaga frågan om mineralfyndigheter å kronojord och allra minst att åt

bestämmelserna om dessa fyndigheters upplåtande till enskilde gifva annan

egenskap än civillags. De nya stadganden rörande fyndigheter å enskild

jord, som under nämnda förutsättning kunna ifrågakomma, måste nämligen

uppenbart erhålla civillags natur, och tydligt är, att dessa bestämmelser,

om de ock i viktiga hänseenden komma att skilja sig från motsvarande

föreskrifter rörande kronojord, dock måste äga så mycket gemensamt med

dessa senare föreskrifter, att en enhetlig legislativ behandling blefve så

godt som nödvändig.

Anses principen om statens rätt till hittills obrukade fyndigheter å

enskild jord böra genomföras, torde därför det nu föreliggande förslaget

ej böra antagas, med mindre praktiska skäl af synnerlig vikt skulle befinnas

kräfva, att förhållandena å kronojord omedelbart ordnas på sätt nu

är åsyftadt, något som jag för min del måste betvifla.

Många hafva emellertid ställt sig bestämdt afvisande gentemot tanken

att tillerkänna staten förfoganderätt till ännu oupptäckta eller obrukade

fyndigheter å enskildt område, i det att de ansett en lagändring i denna

riktning innebära ett obehörigt ingrepp i den bestående jordäganderätten.

Denna uppfattning kan jag för min del icke biträda, och med hänsyn till

spörsmålets sammanhang med det till behandling föreliggande ämnet anser

jag det ej vara ur vägen att här angifva grunderna för min mening i

detta hänseende.

Hvad beträffar fyndighet, som ännu är fullkomligt okänd, lärer väl

näppeligen något berättigad^ intresse kunna kränkas därigenom, att en ny

lag frånkänner jordägaren den andel i fyndigheten, som enligt förutvarande

lag skulle tillkommit honom, därest fyndigheten blifvit upptäckt under

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

sistnämnda lags giltighetstid. Lika litet som från allmänrättsliga synpunkter

något skulle kunna med fog invändas mot en lagstiftning, hvilken

t. ex. minskade eller afskaffade jordägarens andel i nedgräfd skatt eller

bottenfynd, som anträffades å hans ägor, lika litet synes grundsatsen om

välförvärfvade privaträttigheters skyddande lida något verkligt afbräck genom

en lagstiftningsåtgärd, sådan som den hvarom här är tal.

Beträffande åter redan kända eller förmodade men likväl icke under

bruk varande fyndigheter — framförallt sönade grufvor — kunde det

snarare synas, som om en lagändring i antydd riktning skulle leda till

rättskränkning. Icke heller detta torde emellertid vara riktigt. Den rätt

jordägaren skulle gå förlustig är ej efter gällande lagstiftning ovillkorlig

utan går i händelse af inmutning från annans sida förlorad, om den ej

göres gällande under grufarbetets början. Då således jordägaren redan nu

vid äfventyr af rättsförlust kan tvingas att göra rättigheten gällande å en

af hans eget bestämmande alldeles oberoende tidpunkt, kommer en ny

lag, hvarigenom jordägareandelen i ännu ej inmutade grufvor tillägges

staten, i själfva verket knappast att innebära annan ändring i jordägarens

ställning, än att tiden för den nya lagens ikraftträdande kommer att i

stället för de i nu gällande grufvestadga bestämda tider utgöra sluttermin

för jordägare rättens utöfvande; och om öfvergångstiden göres någorlunda

rymlig, torde i hvarje fall där en känd fyndighet besitter något verkligt

värde jordägaren hafva tillfälle att genom inmutning för egen räkning

eller andras intresserande för frågan tillgodose sina intressen i afseende å

fyndigheten.

En annan fråga är, huruvida tillräckligt vägande skäl föreligga för

en så genomgripande omgestaltning af gru Ilagstiftningen som den af mig

nu berörda.

Jag skall här icke söka att från socialpolitisk eller näringspolitisk

synpunkt ingå på detta spörsmål. Men från rättslig ståndpunkt kan jag ej

underlåta att uttala tvifvelsmål, huruvida en lagstiftning, som lämnar enskilde

möjlighet att tillägna sig ännu okända mineraltillgångar af måhända

oberäkneligt värde, verkligen står i öfverensstämmelse med det rådande

rättsmedvetandet. Anledning synes mig ej saknas att antaga motsatsen;

ej heller torde det vara ur vägen att i lagstiftningen taga hänsyn till möjligheten

af, att nya mineraltillgångar af högst betydande värde kunna

upptäckas å enskild mark eller tekniska metoder uppfinnas, som förläna

högt värde åt tillgångar, hvilka nu ej kunna tillgodogöras. Skulle på dylik

väg stora rikedomar komma att hopa sig å enskilda händer, kan det befaras,

att det allmänna tänkesättet skulle starkt reagera, måhända icke så

mycket mot den lagstiftning, hvilken ledt till dylika förhållanden, som

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

mot det sakläge den framkallat; och det vore under dylika omständigheter

kanske ej alldeles visst, att detta sakläge komme att från statens sida respekteras.

Skulle emellertid staten drifvas till att, direkt eller på omvägar,

till sin fördel inkräkta på rättigheter, som enskilda under hägnet

af statens egen lagstiftning vunnit, måste sådant leda till ett betänkligt

nedsättande af lagens och samhällsordningens helgd. Att staten såsom

rättens handhafvare bör främst af alla söka undvika löftesbrott och afhålla

sig från löften, hvilka ej under alla omständighetsr kunna infrias, lärer

ligga i öppen dag.

Äfven bortsedt från spörsmålet om ny lagstiftning rörande mineralfyndigheter

å enskild jord kan ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att,

såsom nu åsyftas, låta bestämmelserna om villkoren för enskildas rätt att

tillgodogöra sig mineralier å kronojord falla utanför civillagens område.

Det vill förefalla, som om normerna för så invecklade och för samhället i

det hela så betydelsefulla rättsförhållanden som de här afsedda helst borde

gifvas under den allmänna lagstiftningens mera betryggande former; och

om än tillräcklig anledning ej synes mig föreligga att på denna grund afstyrka

den tillämnade anordningen, anser jag dock ej vara ur vägen att

uppmärksamheten fästes å frågan.

Hvad jag nu anfört sammanfaller i allt väsentligt med det yttrande

jag under näsfförflutna år afgaf i högsta domstolen vid granskning af då

föreliggande förslag i ämnet. Med hänsyn till hvad sedan dess förekommit

kan det synas ändamålslöst att ånyo framhålla mina betänkligheter

mot den anordning, hvarom fråga är, men jag har likväl ansett mig ej

böra undertrycka den.

Utöfver hvad som yttrats i det föregående föranleder förslaget ej

från min sida någon erinran.»

Justitierådet Petrén och Regeringsrådet Wall, hvilka ansågo sig icke

> , 1 o CD 7 O O

höra i detta sammanhang ingå på frågan, huruvida inmutningsrätten borde

upphäfvas jämväl beträffande enskild jord, lämnade förslaget utan anmärkning.

Justitierådet Quensel lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslaget ti!! lag, innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss

kronojord.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 50.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

Lagrådet yttrade:

»Förbehållet om skyldighet för kronoarrendator att för beredande af

tillfälle till undersökning eller tillgodogörande af mineralfyndighet afträda

arrenderadt område föranledde vid högsta domstolens granskning af ett

under nästförflutna år utarbetadt förslag i ämnet den erinran, att dylikt

förbehåll ej borde få äga rum i afseende å andra mineralfyndigheter än

dem, som '' enligt nu gällande bestämmelser i grufvestadgan vore inmutningsbara.

Högsta domstolen fann nämligen innebörden af uttrycket »mineralfyndighet»

vara synnerligen oviss och ansåg, att om, såsom tänkbart vore,

därunder komme att inbegripas bergarter sådana som granit eller gneis,

detta skulle medföra en alltför långt gående osäkerhet i arrendatorns ställning

och leda till onödig rubbning af den likställighet mellan kronan och

annan jordägare, som i allmänhet gällde enligt nyttjanderättslagen.

till hvad högsta domstolen sålunda anfört ansluter sig lagrådet.»

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

25

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementvär end en, hållet inf or

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 11 februari 1910■

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstieuna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Petersson

lagrådets genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 17 december 1909 inhämtade utlåtande öfver förslag till lag om ändrad

lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan, till lag,

innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord, samt till

lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom den 14 juni 1907.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredraganden:

»På sätt af förevarande utlåtande framgår innebära de inom lagrådet

gjorda anmärkningarna i hufvudsak endast ett upprepande af anmärkningar,

som framställts vid den granskning, högsta domstolen nästlidet år under
Bih.

till Riksd. Prot. 1010. 1 Sand. 1 Afl.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.

kastade förslagen i ämnet. Då några nya skäl icke inom lagrådet framdraga,

torde jag kunna till anmärkningarnas besvarande nöja mig med

att hänvisa till hvad jag i dessa hänseenden yttrat i anföranden till statsrådsprotokollet

den 19 mars 1909; och hemställer jag följaktligen, att de

ifrågavarande förslagen allenast med vissa ändringar i redaktionellt hänseende

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition

Riksdagen till antagande föreläggas.»

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i föredragandens hemställan;

och täcktes Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

med bifall härtill, förordna att till Riksdagen

skulle afiåtas nådig proposition af den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:153 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner nr 50—53 angående ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan med mera. s. 1 i texten
  2. LJoU 1910:2 Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2 s. 1 i texten