Sök i Ratio Lex

Med förslag till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet ä viss kronojord

32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:51, Med förslag till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet ä viss kronojord

Dokumentets text

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.

27

Nr 51.

Kung!. Maj ds nådig a proposition till Riksdagen med förslag till

bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande

af mineralfyndighet ä viss kronojord; gifven Stockholms

slott den 11 februari 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att, under förutsättning att af Kungl. Maj:t framlagdt förslag till

lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan

antages af Riksdagen, antaga härvid fogade förslag till bestämmelser

angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet å viss

kronojord.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Oskar Nyländer.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 51.

Förslag

till

bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet

å viss kronojord.

Om fyndighets undersökning (skärpning).

1 §•

Vill någon å kronojord (kronan tillhörig jord), som ej innehafves

under ständig besittningsrätt eller är till boställe anslagen, anställa arbete

(skärpning) för undersökning af fyndighet, innehållande sådant mineral,

hvarom i 1 § grufvestadgan förmäles, eller apatit eller magnesit, söke

därtill tillstånd (skärpningstillstånd) på sätt nedan sägs.

2 §•

Skärpningstillstånd må ej meddelas å:

1) område, som förklarats skola utgöra statsgrufvefält, eller som

redan är föremål för skärpningstillstånd, för grufdriftstillstånd, hvarom i

17 § nedan förmäles, eller för rätt på grund af inmutning;

2) område, beläget på mindre afstånd än tvåhundra meter från

boningshus eller från annan åbyggnad, där den är uppförd vid gård, eller

från tomtplats eller trädgård, med mindre medgifvande härtill lämnats af

såväl ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården, som den, hvilken

därtill har nyttjanderätt, dock att under byggnad, hvarom nu sagts, ej

innefattas byggnad, som är uppförd för grufdrift;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.

3) område, tillhörande kyrkogård eller begrafningsplats;

4) område på mindre afstånd än trettio meter från sådan järnväg

eller kanal, som är upplåten för allmän trafik, så vidt ej medgifvande af

vederbörande myndighet eller styrelse lämnats.

3 §•

Ansökning om skärpningstillstånd skall ske skriftligen bos bergmästaren

i orten och innehålla uppgift å:

sökandens namn, hemvist och yrke;

mineralanledningens art;

egendom, socken och län, där det område ansökningen afser är beläget;

medelpunkten i detta område (skärpningspunkten) med så noggrann

beskrifning å denna punkts belägenhet, att någon osäkerhet därom ej kan

uppstå; skolande denna punkt vara utmärkt å topografisk, afvittrings- eller

annan vid ansökningen fogad karta i skala ej understigande 1 : 200,000.

Vid ansökningen skall tillika fogas intyg att sökanden är välfrejdad

svensk undersåte.

Sökanden vare vidare pliktig att i förskott å kostnaden för kungörelse,

hvarom i 6 § förmäles, till bergmästaren erlägga tio kronor.

4 §■

öfver inkommen ansökan skall bergmästaren ofördröjligen och senast

trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt beslut. Finner

bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i afseende å arten af

den angifna mineralanledningen, skärpningspunktens läge eller annan omständighet,

som för ansökningens bedömande kan vara af betydelse, äge

han förelägga sökanden att därmed inkomma inom viss lämplig tid, räknad

från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid försittes, den då

gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet intagas. Beträffande

förskott å kungörelsekostnad, hvarom i 3 § sägs, äge bergmästaren

meddela föreläggande i enahanda ordning.

3 §.

1 mom. År mineralanledningen icke af den art, som i 1 § afses,

eller bär den uppgifva skärpningspunkten blifvit förlagd å område, dår

enligt 2 § skärpningstillstånd ej må meddelas, varde ansökningen afslagen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

2 mom. Har skärpningspunkten förlagts å område, som varit men

ej längre är föremål för skärpnings- eller grufdriftstillstånd, skall bergmästaren

öfversända ansökningen jämte eget utlåtande till bergsöfverstyrelsen.

6 §•

Finner bergmästaren binder ej möta för bifall till ansökningen, skall

han utfärda bevis (skärpningssedel) af innehåll att sökanden äger med

andras uteslutande anställa skärpning inom ett område, innefattande en

omkrets med 400 meters afstånd från skäi’pningspunkten. Faller inom

sagda område mark, hvarå enligt 2 § skärpnings tillstånd ej må meddelas,

eller mark, hvarom i 5 § 2 mom. sägs, skall skärpningstillståndet gälla

allenast för öfrig del af området.

Skärpningssedeln skall vidare innehålla:

1) angifvande af mineralanledningens art samt beskrifning å skärpningspunktens

läge;

2) tiden, då ansökningen inkom till bergmästaren;

3) den benämning, hvarunder anläggningen må kunna från andra

dylika skiljas;

4) ett angifvande af de villkor, som jämlikt 8—14 §§ här nedan

skola för tillståndet gälla.

Bergmästaren läte inom sextio dagar från skärpningssedelns utfärdande

i kyrkan till den socken eller församling, där det upplåtna området är

beläget, äfvensom i tidning inom orten kungöra, att tillståndet meddelats,

med uppgift å tillståndshafvarens namn och skärpningspunktens läge;

insände ock ofördröjligen till Konungens befallningshafvande afskrift af

skärpningssedeln.

7 §•

Hafva flere ingifvit ansökningar, som afse samma område, skall den,

hvilkens ansökan först inkom, äga företräde till erhållande af skärpningstillstånd.

Hafva ansökningarna inkommit samma dag, hänskjute bergmästaren

ärendet till Konungen, som bestämmer, hvilken af sökandena må erhålla

tillstånd.

8 §•

Skärpningstillstånd skall gälla från dagen för skärpningssedelns utfärdande

till löpande årets slut samt under nästföljande tre kalenderår;

ägande bergmästaren på ansökan af tillståndshafvaren att, om särskilda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl. 31

förhållanden därtill föranleda, medgifva förlängning af denna tid med

högst två år.

Erhåller tillståndshafvaren under den sålunda bestämda skärpningstiden

grufdriftstillstånd, skall dock skärpningstillståndet upphöra att gälla

vid grufdriftstillståndets meddelande. Har han gjort ansökan om grufdriftstillstånd,

hvilken vid nämnda tids utgång är på pröfning beroende,

fortfar skärpningstillståndet att gälla, så länge ansökningen är under

pröfning.

9 §.

1 mom. Skärpning må bestå i jordrymning, sprängning, diamantborrning,

upprättande af magnetiska kartor eller andra arbeten, som kunna

lända till kännedom om fyndighetens storlek, beskaffenhet och värde.

2 mom. A dessa arbeten skall under skärpningstiden, räknadt från

den 1 januari efter det skärpningstillståndet meddelats, årligen användas

ett belopp af minst trehundra kronor, med skyldighet för tillståndshafvaren

att, för hvarje kalenderår, före den 1 april året därefter hos bergmästaren

styrka, huru stort belopp för ändamålet utgifvits. Tillståndshafvaren

äge dock, om han hellre så vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten

för ett eller flera af de efterföljande. Sedan tillståndshafvaren

gjort ansökan om grufdriftstillstånd, vare han, så länge ansökningen är på

pröfning beroende, från arbetsskyldighet befriad.

10 §.

Under skärpningstiden vunna mineraliska produkter må tillståndshafvaren

icke för annat ändamål än deras undersökning, medelst analysering,

anrikning, smältning eller på annat dylikt sätt, från skärpningsområdet

bortföra.

Sedan tillståndshafvare ingifvit ansökan om grufdriftstillstånd, vare

han berättigad att inom skärpningsområdet bryta och tillgodogöra sig

mineraliska produkter af den i 1 § nämnda beskaffenhet äfven för annat

ändamål än nu sagts; dock ej förrän han härom hos bergmästaren gjort

anmälan. Begagnar sig tillståndshafvaren af nämnda rätt, åligger honom

att till kronan utgifva afgäld med tjugo procent af den nettovinst företaget

beräknas atkasta; skolande i fråga om afgäldens bestämmande och

tillståndshafvarens skyldigheter i öfrigt hvad i 25 § 2 och 3 mom. samt

26 och 28 §§ är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

11 §•

Har tillståndshafvaren icke fullgjort den i 9 § stadgade arbetsskyldighet,

eller har han brutit mot bestämmelserna i 10 §, vare tillståndet

förverkadt. Påstående härom må dock, utom för det fall att svikligt

förfarande från tillståndshafvarens sida föreligger, ej grundas på försummelse

eller annat förhållande, som ägt rum för längre tid tillbaka än

kalenderåret före det påståendet väckts.

12 §.

Byggnader, som för skärpningsarbetets utförande äro nödiga, må

tillståndshafvaren å det upplåtna området uppföra.

Tillståndshafvaren äge jämväl att å kronan tillhörig mark begagna

eller anlägga väg till stället.

13

Där mark, som tillståndshafvaren för skärpning eller väg begagnar,

är af kronan utarrenderad, skall tillståndshafvaren dels till kronan

erlägga en årlig afgift, motsvarande den nedsättning i arrendeafgiften,

hvartill arrendatorn i följd af mistningen af marken skäligen kan vara

berättigad, och dels till arrendator!! utgifva det skadestånd, som därutöfver

må på grund af markens användande för skärpningen tillkomma honom.

I fråga om fastställandet af beloppet utaf den arrendatorn tillkommande

godtgörelse skall tillståndshafvaren vara förbunden att underkasta sig de

bestämmelser, som i sådant hänseende må vara meddelade i aftalet mellan

kronan och arrendatorn.

I händelse innehafvare af skärpningstillstånd icke erhåller tillstånd

jämväl till fyndighetens tillgodogörande, vare han skyldig att ersätta kronan

all skada, som marken genom skärpningen för framtiden kan hafva tagit.

År jorden utarrenderad, ansvare tillståndshafvaren under tiden, till dess

denna ersättning blifvit erlagd, för fulla beloppet af ofvan nämnda årliga

afgift.

Skada och intrång, som i öfrigt af skärpningen förorsakas, skall

jämväl af tillståndshafvaren ersättas.

Ersättning för växande träd, som af tillståndshafvaren fällas, skall

utgå enligt uppskattning af jägmästaren i orten.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

33

14 §.

1 mom. År område, hvarå skärpningstillstånd meddelats, af kronan

utarrenderadt, må tillståndshafvaren icke å detsamma påbörja arbete, med

mindre han senast fjorton dagar dessförinnan lämnat arrendatorn bestyrkt

afskrift af skärpningssedeln, och galle om sättet för sådant delgifvande

hvad om delgifvande af stämning är stadgadt.

2 mom. Tillståndshafvaren åligger därjämte, innan något arbete å

området börjas, att hos Konungens befallningshafvande ställa pant eller

borgen, som af Konungens befallningshafvande godkännes, för all den ersättning,

hvartill tillståndshafvaren enligt 13 § är förbunden. Försummas

det, äge utmätningmannen i orten, då han därom anlitas, inställa arbetet,

till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit anskaffad.

15 §.

I fall, hvarom i 5 § 2 mom. sägs, pröfvar bergsöfverstyrelsen, huruvida

och på hvad villkor skärpningstillstånd må sökanden lämnas
Bergsöfverstyrelsen

må ock, där jämlikt 6 § från skärpningstillstånd

undantagits mark af den i 5 § 2 mom. oinförmälda beskaffenhet, på tillståndshafvarens

ansökan medgifva skärpning å sådan mark.

16 §.

Klagan öfver bergmästares beslut må föras hos bergsöfverstyrelsen

genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit insändas i mål från Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län innan klockan

tolf å fyrtiofemte dagen och i mål från öfriga orter i riket innan klockan

tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som öfverklagas.

Om fyndighets tillgodogörande.

17 §.

Vill någon å kronojord, som i 1 § sägs, med arbete belägga och

tillgodogöra sig fyndighet af där angitven beskaffenhet, söke hos Konungen

tillstånd därtill (grufdriftstillstånd).

Bill. till Rik8d. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Tillstånd, hvarom nu sagts, må ej meddelas annan än i Sverige bosatt

välfrejdad svensk undersåte eller handelsbolag, hvars samtliga delägare äro

sådana svenska undersåtar, eller ock svenskt aktiebolag, hvars bolagsordning

föreskrifver, dels att aktie icke må utan Konungens tillstånd tecknas af

eller öfverlåtas å andra än i Sverige bosatta svenska undersåtar, dels

att denna föreskrift skall i tryck återgifvas å samtliga aktiebrefven och

dels att ändring i bolagsordningen i dessa hänseenden icke är giltig, med

mindre Konungen till ändringen lämnat medgifvande.

18 §.

Ansökning om grufdriftstillstånd skall ingifvas till bergmästaren och

innehålla:

uppgift å sökandens namn, yrke samt hemvist eller för aktiebolag den

ort, där styrelsen har sitt säte, mineralanledningens art samt belägenheten

och storleken af det område, hvarå grufdriftstillstånd sökes, äfvensom den

framställning, sökanden kan vilja göra angående erhållande af sådan upplåtelse,

hvarom i 27 § förmäles.

Ansökningen skall vara åtföljd af:

1) intyg, utvisande att sökanden jämlikt 17 § är behörig erhålla

grufdriftstillstånd;

2) karta öfver det område, ansökningen afser, så affattad att af

densamma jämte tillhörande beskrifning områdets geografiska belägenhet

tydligt framgår, hvilken karta bör vara upprättad af landtmätare eller

bergstjänsteman eller annan, som är behörig att verkställa graf mätningar,

eller ock från sådan karta kopierad;

3) handlingar, som styrka, att arbetet kan af sökanden ändamålsenligt

utföras och att nödiga tillgångar därtill stå till hans förfogande;

4) bevis att sökanden hos Konungens befallningshafvande nedsatt

sådan säkerhet, hvarom i 30 § nedan förmäles; samt

5) i det fall att tillstånd, hvarom nu sagts, sökes af den som innehar

skärpningstillstånd, jämväl berättelse öfver de under skärpningstiden

utförda arbeten.

19 §.

Finner bergmästaren ansökningshandlingarna ofullständiga eller någon

ytterligare upplysning för ansökningens bedömande erforderlig, förelägge

bergmästaren sökanden att inom viss tid inkomma med felande

handling eller sådan upplysning, vid äfventyr att handlingarna pröfvas

i befintligt skick.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Sedan den tid förflutit, läte bergmästaren inom fjorton dagar därefter

i kyrkan till den församling, där det i ansökningen uppgifna området

är beläget, äfvensom i tidning inom orten kungöra ansökningen med föreläggande

af viss tid, minst tre och högst fem månader efter kungörelsens

datum, inom hvilken den, som anser sin rätt vara af frågan beroende, bör

hos bergmästaren skriftligen anföra hvad han till bevarande af sin rätt

aktar nödigt. Såvidt gäller område inom Jämtlands, Västerbottens eller

Norrbottens län, skall tiden för föreläggandet innefatta åtminstone två af

månaderna maj—september, och må alltså, i den mån härför är nödigt,

tiden utsträckas utöfver hvad nyss nämnts.

Efter utgången af den i kungörelsen utsatta tid skall bergmästaren,

hvilken det åligger att genom besök på platsen skaffa sig kännedom om

den fyndighet, hvarom fråga är, skyndsamt insända samtliga handlingar

jämte eget utlåtande till Konungen.

Kostnaden för kungörandet och bergmästarens besök på platsen skall

gäldas af sökanden; och vare han pliktig att, där bergmästaren det fordrar,

samma kostnad inom förelagd tid förskjuta, vid äfventyr, om den tid försittes,

att ansökningen anses förfallen, hvilken påföljd bör i föreläggandet

intagas.

20 §.

1 mom. Har innehafvare af skärpningstillstånd, som enligt 17 §

är behörig erhålla grufdriftstillstånd, i vederbörlig ordning inom skärpningstidens

utgång sökt tillstånd till grufdrift å område, hvarinom

skärpningspunkten är belägen, och är å området mineralfyndighet påvisad,

skall, där ej skärpningtillståndet jämlikt 11 § förverkats, det

sökta tillståndet meddelas, så vidt med föreskrifterna här nedan öfverensstämmer.

Hvad i 2 § är stadgadt i afseende å hinder mot meddelande af

skärpningstillstånd skall ock gälla beträffande grufdriftstillstånd, så framt

hindret förefanns, då skärpningstillståndet meddelades.

2 mom. Göres eljest jämlikt 18 § ansökan om grufdriftstillstånd,

pröfvar Konungen efter omständigheterna, huruvida sådant tillstånd må

gifvas.

21 §.

1 mom. Grufdriftstillstånd må icke omfatta område, öfverstigande

50 hektar, räknade i horisontalplanet, där ej styrkes att större areal erfordras,

för att fyndigheten i hela sin utsträckning skall falla inom området.

Längden af området må ej vara större än 5 gånger bredden; och bör området

om möjligt vara fyrsidigt med räta vinklar. För området skola

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

gränserna på djupet räknas lodräta, så vidt utan förnärmande af annans

rätt kan ske.

22 §.

1 inom. Det upplåtna området skall, på tillståndshafvarens bekostnad,

i närvaro af kronoombud, som utses af Konungens befallningshafvande,

å marken utstakas af vederbörligen förordnad landtmätare.

Därest tillståndshafvaren förklarat sig för sitt arbete ofvan jord behöfva

endast eu del af det upplåtna området, skall jämväl denna del vid

nu nämnda förrättning utstakas på marken och inläggas å kartan.

Förrättning, hvarom nu sagts, skall hållas inom nio månader från

tillståndets meddelande. Försummas det, äge tillståndshafvaren ej vidare

verkställa arbete för fyndighetens tillgodogörande, förr än sådan förrättning

skett.

Kronoombud, som vid dylik förrättning närvarit, åligger att ofördröjligen

till Konungens befallningshafvande inberätta hvad därvid förelupit.

2 mom. Har tillståndshafvaren för arbetet i dagen tagit i anspråk

endast en del af det upplåtna området, och önskar han sedermera ytterligare

mark inom området, varde sådan honom tilldelad i samma ordning

som nyss nämnts.

23 §.

Det upplåtna området må icke användas för annat ändamål än grufdriften

och därmed i samband stående verksamhet för produkternas tillgodogörande

eller förädling.

Tillståndshafvaren äger tillgodogöra sig alla mineraliska ämnen af

den i 1 § omförmälda beskaffenhet, hvilka inom det upplåtna området

anträffas, så ock öfriga mineraliska ämnen, i den mån deras brytande är

erforderligt för grufarbetets ändamålsenliga drifvande.

Konungen äger dock vid grufdriftstillståndets meddelande föreskrifva,

att järnmalm, som ur fyndigheten vinnes, icke eller allenast i viss omfattning

må såsom råvara exporteras ur landet.

24 §.

1 mom. För det upplåtna området skall tillståndshafvaren, så länge

grufdriftstillståndet varar, till kronan erlägga en årlig jordskyld med fem

procent af markens uppskattade värde, dock minst ett belopp, motsvarande

fem kronor för hvarje hektar. Vill tillståndshafvaren för sitt arbete

ofvan jord taga i anspråk blott en del af området, skall jordskylden

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

för den öfriga delen, oafsedt det uppskattade värdet, utgå med fem

kronor för hvarje hektar.

Jordskyldens belopp skall, efter ofvan angifna grunder, bestämmas

af landtmätaren vid den förrättning, hvarom i 22 § förmäles. Finner

Konungens befallningshafvande högre belopp böra utgå än landtmätaren

bestämt, eller är tillståndshafvaren med landtmätarens beslut missnöjd,

må beslutet kunna underställas afgörande af skiljemän i den ordning

37 § stadgar. Sådant afgörande skall påkallas genom tillkännagifvande

hos andra parten senast inom en månad efter det landtmätarens beslut

meddelats; i annat fall stånde detta fast.

2 inom. År mark, som af tillståndshafvaren tages i anspråk för

arbetet i dagen, af kronan utarrenderad, åligger tillståndshafvaren jämväl

att till arrendatorn utgifva det skadestånd, som utöfver nedsättning i arrendeafgiften

må på grund af markens användande för grufdriften tillkomma

denne. Tillståndshafvaren skall vara förbunden att, där tvist härom uppstår,

underkasta sig de bestämmelser, som i fråga om afgörandet af sådan

tvist må vara meddelade i aftalet mellan kronan och arrendatorn.

3 mom. Värdet af växande träd, som af tillståndshafvaren fällas,

skall han ersätta enligt uppskattning af jägmästaren i orten.

’ 25 §.

1 viom. Tillståndshafvaren skall för hvarje kalenderår till kronan

erlägga en afgäld (royalty), utgående efter den beräknade nettovinsten af

grufföretaget. Denna afgäld skall utgå, där grufdriftstillståndet meddelats

jämlikt 20 § 1 inom., med tjugu procent af nämnda nettovinst samt eljest

med den procent, Konungen bestämmer.

Skulle afgälden, sålunda beräknad, för något kalenderår icke uppgå

till tjugufem kronor för hvarje hektar af det upplåtna området, skall tillståndshafvaren

likväl vara skyldig att för det år erlägga afgäld med

nämnda belopp,

Konungen äger, på särskild ansökan, att när skäl därtill äro, för

viss tid, högst tio är, medgifva tillståndshafvaren befrielse från eller nedsättning

i den sålunda stadgade afgälden i hvad den öfverstiger det i

förra punkten omförmälda belopp.

2 mom. Nettovinsten, hvarefter afgäld skall utgå, beräknas sålunda,

att från saluvärdet på arbetsplatsen af alla under året vunna mineraliska

produkter i det skick, hvari de efter handskrädning eller mekanisk behandling

befinnas, afdrages sammanlagda beloppet, ökadt med en tredjedel,

af de direkta utgifterna under året för följande arbeten, nämligen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

grufbyggnader under jord,

tillrednings- och undersökningsarbeten,

brytning,

uppfordring,

skrädning,

anrikning samt

transport till skrädnings- och anrikningsplats,

äfvensom reparationer och underhåll af byggnader ofvan jord;

hvarvid må såsom utgifter för berörda arbeten upptagas

löner och naturaförmåner till arbetare och arbetsförmän jämte afgifter

för deras olycksfallsförsäkring,

kostnader för arbetsmaterial och redskap samt

utgifter för den för arbetena använda kraft, bland hvilka utgifter

må, om tillståndshafvaren från egen anläggning tillhandahåller kraften,

utom direkta utlägg inräknas jämväl skälig ränta och amortering å det

för denna anläggning använda kapital.

Afdrag må icke ske för ränta och amortering i öfrigt å det i grufdriften

nedlagda kapital, för utgifter för nybyggnader eller nyanläggningar

ofvan jord, för skatter och onera, förvaltningskostnader eller andra

allmänna omkostnader.

3 mom. Tillståndshafvaren är skyldig »att föra räkenskaper öfver

företaget, innefattande upplysningar om mängden af vunna mineraliska

produkter, erhållna försäljningspris samt i mom. 2 omförmälda utgifter

för företaget.

Det åligger ock tillståndshafvaren ej mindre att före den 1 maj

hvarje år till bergmästaren insända nödiga uppgifter till ledning för afgäldens

bestämmande enligt de stadgande!), som kunna härutinnan varda

meddelade, än äfven att vid anfordran tillhandahålla vederbörande räkenskaperna

för företaget jämte verifikationer äfvensom förefintliga analyser

af de vunna produkterna; och skall tillståndshafvaren därjämte vara skyldig

att underkasta sig den särskilda inspektion af arbetena, som för afgäldens

bestämmande kan finnas erforderlig.

26 §.

Afgäldens belopp bestämmes å kronans sida af en nämnd efter ty

särskildt af Konungen stadgas.

Nöjes ej tillståndshafvaren åt nämndens beslut, skall han, vid talans

förlust, inom 14 dagar efter det han af beslutet erhöll del anmäla miss*

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

nöje hos Konungens befallningshafvande. Tvist, som sålunda uppstår,

skall afgöras af skiljemän på sätt i 37 § här nedan säges.

27 §.

På framställning af tillståndshafvaren äger Konungen till tillståndshafvarens

begagnande mot årligt arrende upplåta mark, som erfordras

utöfver det område, tillståndet omfattar, för anläggning af vägar, transportbanor,

verkstäder, administrations- och arbetarebostäder samt för kraftledning

eller dylikt, äfvensom bestämma tid och öfriga villkor för upplåtelsen,

dock att denna ej må afse annan tid än sådan, hvarunder grufdriftstillståndet

gäller. I den ordning, som kan vara föreskrifven, må

ock, där så finnes kunna ske utan olägenhet för kronan, denna tillhörigt

vattenfall eller kraft från dylikt vattenfall upplåtas till nyttjande af tiilståndshafvaren

för tid, hvarunder grufdriftstillståndet gäller. De kostnader,

som förorsakas kronan med anledning af åtgärder, hvilka kunna vara

erforderliga för upplåtelse, hvarom i denna § förmärs, skola gäldas af

tillståndshafvaren.

Vattenkraft, hvarom nu sagts, får af tillståndshafvaren användas

endast för grufdriften och i samband därmed stående anläggningar.

28 §.

Den i 25 § omförmälda afgäld och öfriga tillståndshafvaren åliggande

afgifter skola för hvarje kalenderår erläggas till Konungens befallningshafvande

före den 1 augusti nästföljande år. Har ej afgäldens belopp

dessförinnan blifvit slutligen bestämdt, skall den jämte ränta efter

5 procent erläggas inom 14 dagar efter det sådant bestämmande skett.

29 §.

I tillståndsresolutionen skall tillståndshafvaren åläggas att, därest

han inställer grufarbetet, ersätta all den skada, som under tiden genom

ökadt vattentillopp må tillskyndas ägare eller innehafvare af angränsande

grufva.

30 §.

1 mom. Såsom säkerhet för fullgörandet af villkoren för grufdriftstillst&ndet

skall för det år, hvarunder detta meddelats, och därutöfver för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kun (fl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 51.

en tid af minst fem och högst åtta kalenderår, ställas borgen af minst

två löftesmän, de där borga en för bägge och bägge för en såsom för

e<mn skuld, och hvilkas vederhäftighet är för Konungens befallningshafvande

känd eller behörigen styrkt. Ansvarighet på grund af dylik borgen

må icke utsträckas utöfver den tid, för hvilken borgen blifvit ingången.

Tillståndshafvare, som sådant föredrager, må i stället för borgen

nedsätta af staten, allmänna hypoteksbanken, rikets hypoteksföreningar

eller af kommuner med Konungens tillstånd utgifna obligationer eller

andra säkerhetshandlingar, som af Konungens befallningshafvande godkännas,

motsvarande det belopp, hvartill med hänsyn till uppgjord arbetsplan

eller den omfattning, hvari arbete å området förut bedrifvits, samt

andra af tillståndshafvaren ådagalagda omständigheter afgäld och annan

tillståndshafvaren eventuellt åliggande ersättningsskyldighet högst kan antagas

komma att för tre år uppgå.

2 mom. Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen

enligt 1 mom. gäller, skall tillståndshafvaren aflämna ny säkerhet åt den

beskaffenhet, som där sägs. Dör löftesman eller finner Konungens befallningshafvande,

att löftesman icke vidare kan för vederhäftig anses eller

eljest att ställd säkerhet icke längre kan anses tillräcklig, skall tillståndshafvaren

inom tre månader efter erhållet föreläggande aflämna ny säkerhet

eller den ytterligare säkerhet Konungens befallningshafvande kan bestämma.

31 §.

Tillståndshafvaren vare ej berättigad till ersättning af kronan på

den grund att annan befinnes till följd af inmutning äga rätt till idkande

af grufdrift inom det upplåtna området.

32 §.

Grufdriftstillstånd må öfvertagas af person eller bolag, som jämlikt

17 § är behörigt erhålla dylikt tillstånd. Det åligger den, som vill öfvertaga

grufdriftstillstånd, att härom göra anmälan hos Konungen samt därvid

foga sådana handlingar, som i 18 § under 1), 3) och 4) omförinälas;

och vare öfvertagandet ej giltigt med mindre det blifvit af Konungen

godkändt.

Har ej, då tillståndshafvaren aflidit eller blifvit i konkurs försatt,

anmälan om öfvertagande af tillståndet gjorts inom sex månader, räknadt

från dödsfallet eller den offentliga stämningens utfärdande, eller har öfver*

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

tagandet icke af Konungen godkänts, skall tillståndet upphöra sex månader

efter det anmälan senast bort ske.

Detsamma skall gälla, där tillståndshafvaren icke längre uppfyller

de i 17 § stadgade förutsättningar för erhållande af grufdriftstillstånd,

och ej inom sex månader efter det behörigheten upphört göres anmälan,

att tillståndet öfverlåtits å annan, eller Konungen ej godkänner öfverlåtelsen.

33 §.

Underlåter tillståndshafvaren att behörigen fullgöra de med afseende

å grufdriftstillståndet stadgade villkor, eller har han mot bättre vetande

i räkenskaperna eller eljest lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter

rörande omständighet, som kan vara af betydelse för afgäldens bestämmande,

skall tillståndet vara förverkadt och tillståndshafvaren skyldig att

afträda grufanläggningen vid utgången af det kalenderår, hvarunder förverkandet

skett.

Påstående härom må dock, utom för det fall att svikligt förfarande

från tillståndshafvarens sida föreligger, ej grundas på försummelse eller

annat förhållande, som ägt rum för längre tid tillbaka än andra kalenderåret

före det påståendet väckts.

34 §.

Konungen äge uppsäga grufdriftstillståndet att upphöra vid utgången

af femte kalenderåret efter det, hvarunder uppsägning skett, dock att

uppsägning ej må göras förrän 25 år förflutit från grufdriftstillståndets

meddelande.

Tillståndshafvare skall vara berättigad att frånträda grufdriftstillståndet

den 31 december året efter det, hvarunder anmälan därom skett.

35 §.

1 mom. Då grufdriftstillstånd efter uppsägning eller eljest upphör,

skall kronan vara berättigad att från tillståndshafvaren tillösa sig dennes

för fyndighetens bearbetande eller annan därmed i sammanhang stående

verksamhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder, kraft- och andra

ledningar, transportanordningar, husbyggnader och öfriga anläggningar

inom område, som åt tillståndshafvaren af kronan upplåtits, allt mot ersättning

efter egendomens värde, hvilket värde i brist af åsämjande skall,

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

i den ordning lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar, bestämmas

af fem personer af hvilka Konungen utser två, tillståndshafvaren två

och de sålunda utsedda tillkalla den femte, ägande bergsöfverstyrelsen

utöfva den befogenhet att utse skiljeman, som enligt lagen tillkommer

öfverexekutor.

Har uppsägning skett, vare tillståndshafvaren därefter förbjudet att

utan Konungens medgifvande från upplåtet område bortföra egendom, som

nu sagts, vid äfventyr, om så ändock sker, att tillståndshafvaren är skyldig

ersätta all därigenom uppkommande skada och förlust.

2 mom. De i grufva befintliga, för dess styrka och bestånd verkställda

byggnader äfvensom inrättningar för vandring upp och ned i grufvan

skola vid grufdriftstillstånds upphörande utan lösen tillfalla kronan.

3 inom. Senast vid den tid, då grufdriftstillstånd efter uppsägning

eller jämlikt 32 § andra eller tredje stycket upphör, skall från kronans

sida meddelande lämnas tillståndshafvaren om och i hvad mån kronan

vill begagna lösningsrätten. Egendom, som kronan ej vill lösa, må tillståndshafvaren

hafva afgiftsfritt kvar under ett år efter tillståndets upphörande.

4 mom. Af tillståndshafvaren brutna mineraliska produkter må

afgiftsfritt kvarligga inom grufdriftsområdet två år efter det tillståndet

upphört.

36 §.

Då grufdriftstillstånd efter uppsägning från kronans sida upphör,

skall kronan vara skyldig:

1) att inlösa all den i 35 § 1 mom. omförmälda egendom efter dess

värde; samt

2) att, därest vid grufdriftstillståndets upphörande mineraltillgångar

föreligga blottade och tillredda, dels ersätta tillståndshafvaren fyra femtedelar

af värdet, såvidt på samma mineraltillgångar belöper, af de för

dessas blottläggning och tillredning utförda arbeten, som kunna anses

hafva varit för ändamålet behöfiiga, dels ock till tillståndshafvaren utgifva

en särskild godtgörelse, motsvarande en femtedel af den nettobehållning,

som de sålunda blottade och tillredda mineraltillgångarna kunna beräknas

komma att lämna, dock ej för större myckenhet af dessa mineraltillgångar,

än som med hänsyn till förefintliga anordningar för brytning, förädling

eller transport får antagas kunna under de tio efter grufdriftstillståndets

upphörande närmast följande åren tillgodogöras; skolande bruttovärdet

af denna mineralkvantitet beräknas med ledning af de under de

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51. 43

tio sista åren gällande försäljningsvärden å de ur fyndigheten vunna produkterna.

Bestämmandet af de belopp, hvarmed kronan sålunda är pliktig utlösa

tillståndshafvaren, skall ske af skiljemän på sätt i 35 § stadgas.

Allmän bestämmelse.

37 §.

I handling, hvarigenom skärpnings- eller grufdriftstillstånd meddelas,

skall intagas bestämmelse därom att, om tvist skulle uppstå angående

tolkning eller tillämpning af villkoren för det meddelade tillståndet

eller i sammanhang därmed träffadt aftal eller skedd upplåtelse eller

angående däraf härflytande rättsförhållanden eller fordrings- eller ersättningsanspråk,

skall, där ej beträffande ersättnings belopp eller dess

fastställande särskilda regler skola, enligt hvad ofvan sagts, gälla, sådan

tvist afgöras af skiljemän i den ordning lagen om skiljemän den 28 oktober

1887 stadgar; dock att den befogenhet att utse skiljeman, som tillkommer

öfverexekutor, i stället skall utöfvas af bergsöfverstyrelsen.

Hvad sålunda blifvit stadgadt skall lända till efterrättelse från den

1 oktober 1910, dock att rätt till skärpning eller grufdrift å utarrenderad

egendom ej må meddelas, med mindre förbehåll om skyldighet för arrendatorn

att för ändamålet afstå mark är i arrendekontraktet intaget eller

medgifvande af arrendatorn lämnas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms

slott den 11 februari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Chefen för jordbruksdepartementet statsrådet Nyländer anförde:

»För nästlidet års Riksdag framlade Kungl. Maj:t dels efter

föredragning å justitiedepartementet åtskilliga lagförslag, hvarmed åsyftades

upphäfvandet af inmutningsrätten å viss kronojord och meddelandet

af vissa lagstadganden rörande den framtida grufdriften å sådan jord och

dels efter föredragning å jordbruksdepartementet förslag till bestämmelser,

som skulle af Riksdagen meddelas angående undersökning och tillgodogörandet

af mineralfyndighet å ifrågavarande kronojord. Beträffande behandlingen

vid riksdagen af dessa förslag tillåter jag mig hänvisa till

chefens för justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet den

17 sistlidne december. Sedan Kungl. Maj:t förut denna dag efter

chefens för sistnämnda departement föredragning beslutat att för inne
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

45

varande Riksdag ånyo i hufvudsakligen oförändradt skick framlägga omförmälda

lagförslag får jag härmed till föredragning anmäla förut berörda

förslag till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande af

mineralfyndighet å viss kronojord.

I den skrifvelse, hvarigenom sistlidet års Riksdag meddelade sina i

ämnet fattade beslut, anfördes, att Riksdagen fäst sin uppmärksamhet vid

det stadgande i de föreslagna bestämmelserna angående undersökning och

tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord, att den royalty, som

tillståndshafvaren hade att erlägga, skulle utgå med viss procent af bruttoafkastningen;

att ehuru utan tvifvel hvad högsta domstolen anfört mot

royaltyns baserande på nettoafkastningen vore beaktansvärdt, det dock

ville synas Riksdagen, som om å andra sidan ur rättvisans och billighetens

synpukt royaltyns bestämmande i förhållande till nämnda afkastning vore

riktigast; samt att vid sådant förhållande Riksdagen ansåge det vara önskvärdt,

att Kungl. Maj:t ville, innan förslaget ånyo förelädes Riksdagen,

taga i förnyadt öfvervägande, huruvida ett system, enligt hvilket royaltyn

bestämdes efter nettoafkastningen, kunde vara i praktiken genomförbart.

I anledning af hvad Riksdagen sålunda anfört bemyndigade

Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunnige

att inom departementet verkställa utredning i det af Riksdagen angifna

hänseende och i sammanhang därmed underkasta de i fråga om kronans

inlösningsrätt föreslagna bestämmelserna en förnyad granskning. De för

ändamålet af mig tillkallade personer hafva den 22 sistlidnc december

till fullgörande af sitt uppdrag aflämnat skriftligt yttrande.»

Sedan föredraganden redogjort för innehållet af berörda skrifvelse,

hvilken skulle såsom bilaga fogas vid detta protokoll, anförde han vidare:

»Såsom af detta yttrande framgår hafva de sakkunniga icke ansett sig

kunna förorda sådana bestämmelser, enligt hvilka afgälden skulle komma

att utgå efter den nettovinst, som ett grufföretag i det särskilda fallet

verkligen lämnat. Däremot hafva de sakkunniga tillstyrkt, att afgälden

skulle bestämmas utgå efter en på visst sätt beräknad nettovinst, och

under denna förutsättning föreslagit, att afgäldsbeloppet sattes till tjugu

procent nf den sålunda beräknade nettovinsten.

Då det är uppenbart, att man med användande af det nu föreslagna

sättet för royaltyns bestämmande skulle i hufvudsak vinna de fördelar,

som det af Riksdagen förordade systemet innebär, och å andra sidan torde

kunna antagas, att genomförandet i praktiken af de föreslagna reglerna

icke komme att möta alltför störa svårigheter, anser jag mig böra tillstyrka,

att de i det vid förra riksdagen framlagda förslaget upptagna reglerna

om afgäld utbytas mot nya sådana i enlighet med de sakkunnigas

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

framställning. 25 § i förslaget torde sålunda böra erhålla den affattning,

hvarom de sakkunnige hemställt, dock med sådan jämkning, att bestämmelsen

om tillståndshafvarens skyldighet att föra räkenskaper förtydligas.

Ändringen i 25 § synes böra föranleda ändring jämväl i 10, 28 och 33

§§. Äfven i fråga om ändring af 34 och 36 §§ finner jag de sakkunniges

hemställan höra följas.

Beträffande förslagets bestämmelser i öfrigt anser jag mig böra föreslå

ändring allenast i vissa af reglerna angående tvists afgörande genom

skiljemän. I sammanhang härmed synes böra framhållas, att bestämmelserna

om skiljedom, hvilka liksom öfriga i förslaget upptagna bestämmelser

angående rättsförhållandet mellan tillståndshafvare och kronan böra i vederbörande

upplåtelsehandling inflyta, alltså ingå såsom villkor i aftalet mellan

nämnda parter och att följaktligen, där skärpnings- eller grufdriftstillstånd

meddelats, sådant skiljeaftal, hvarom i 2 § första stycket i lagen om skiljemän

den 28 oktober 1887 sägs, måste anses föreligga.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört har jag låtit omarbeta

det ifrågavarande förslaget; och hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

i nådig proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning att det af

Kungl. Maj:t framlagda förslag till lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10,

17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan antages af Riksdagen, antaga det

sålunda omarbetade förslaget till bestämmelser angående undersökning och

tillgodogörande af mineralfyndighet å viss kronojord.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

Herman Schlytern.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

47

Bil.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

I särskilda propositioner föreslog Kungl. Maj:t innevarande års

Riksdag dels att antaga ett inom justitiedepartementet utarbetadt förslag

till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan, innebärande i hufvudsak

att inmutning ej vidare finge ske å viss kronojord, dels ock,

under förutsättning att nämnda förslag antoges af Riksdagen, att antaga

upprättadt förslag till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande

af mineralfyndighet å dylik kronojord, enligt hvilket sistnämnda

förslag enskilde skulle äga i viss ordning vinna tillstånd till undersökning

och tillgodogörande af sådana fyndigheter mot bland annat viss afgäld

(royalty) å fyndighetens bruttoafkastning.

Riksdagen anmälde i skrifvelse den 11 sistlidne maj, att berörda

båda förslag icke af Riksdagen bifallits, och anförde vidare, att Riksdagen,

som fäst sin uppmärksamhet vid det stadgande i de föreslagna bestämmelserna,

att royaltyn skulle utgå med viss procent af bruttoafkastningen,

ansåge det vara önskvärdt, att Kungl. Maj:t ville, innan förslaget ånyo

förelädes Riksdagen, taga i förnyadt öfvervägande, huruvida ett system,

enligt hvilket royaltyn bestämdes efter nettoafkastningen, kunde vara i

praktiken genomförbart.

Sedan Kungl. Maj:t i anledning häraf bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla sakkunniga att inom departementet verkställa

utredning i det af Riksdagen angifna hänseende och i sammanhang

därmed underkasta de i fråga om kronans inlösningsrätt föreslagna bestämmelserna

en förnyad granskning, samt undertecknade af herr statsrådet

erhållit detta uppdrag, få vid till fullgörande af detsamma afgifva

följande yttrande.

Såsom redan i chefens för justitiedepartementet yttrande den 4

december 1908 omnämnts, har frågan, huruvida afgäld, som för upplåtelse

från kronan af rätt till grufva skall utgå, lämpligen bör baseras på

netto- eller bruttoafkastningen af densamma, tidigare varit föremål för

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

öfvervägande, nämligen i sammanhang med den af 1889 och 1890 års

Riksdagar väckta frågan om sådan ändring i då gällande bestämmelser

om inmutning å kronojord, att mineralfyndigheter å sådan jord blefve

på det för staten gagneligaste sätt disponerade. Sedan i anledning af

Riksdagens framställning härutinnan utredning förebragts af särskildt utsedda

kommitterade och dessa afgifvit utlåtande i ärendet, upprättade

kommerskollegium ett förslag till ändring af vissa §§ i grufvestadgan,

innehållande bland annat i 17 § den bestämmelse, att å kronojord, som

ej under ständig besittningsrätt innehades, inmutaren skulle öfvertaga

nyttjandet af jordägareandelen mot skyldighet att af den årsvinst, som

af grufrörelsen kunde uppstå, sedan å däri nedlagdt kapital afräknats 6

procent årlig ränta, till kronan erlägga 25 procent i afgäld, öfver detta

förslag afgaf högsta domstolen yttrande den 11 januari 1894. Samtliga

i granskningen deltagande ledamöter ansågo de föreslagna grunderna för

afgäldens beräknande vara alltför sväfvande för att ej vid tillämpningen

föranleda svårigheter, och uttalade därjämte fyra af ledamöterna, att

enligt deras uppfattning de framhållna betänkligheterna icke berodde

allenast på den affattning, som kommerskollegium gifvit sitt förslag,

utan vore oskiljaktiga från hvarje tillämpning af den valda principen.

I anledning af högsta domstolens anmärkning omarbetades förslaget,

men ■ bifölls detta icke af Riksdagen. Sedermera blef ett nytt förslag

af i hufvudsak samma innebörd som det förenämnda remitteradt till

högsta domstolen, som i det häröfver den 20 februari 1899 afgifna utlåtandet

afstyrkte jämväl detta förslag med hänsyn hufvudsakligen till framställda

anmärkningar mot grunden och sättet för afgäldens beräknande.

I det förslag, som''förelädes 1899 års Riksdag, blef i följd häraf systemet

med afgäld efter nettoafkastningen öfvergifvet, och innehåller i öfverensstämmelse

härmed den år 1899 antagna lagen, att inmutaren, som, där

ej kronan begagnar sin jordägareandel, skall njuta densamma till godo, är

skyldig härför erlägga en afgäld för hvarje kalenderår, motsvarande 1/75

af värdet af alla de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och

uppfordrats. Äfven i det fall att kronan begagnar sin jordägareandel

erhåller kronan enligt nu gällande regler sin inkomst af grufvan enligt

samma princip, i det att kungörelsen den 20 oktober 1899 härutinnan

bestämmer att, om fyndighet å kronojord af ifrågavarande slag inmutas,

kronans andel i grufvan skall efter utbud å auktion utarrenderas mot afgift

i penningar, motsvarande viss del af värdet af brutna och ur grufvan

uppfordrade inmutningsbara ämnen.

Det kan icke bestridas, att det nu använda systemet med afgäld

efter bruttoafkastningen ur vissa synpunkter erbjuder fördelar. Bestäm
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.

mandet af afgäldens belopp medför i regel inga större svårigheter och

vållar sålunda hvarken vederbörande grufinnehafvare eller kronan för kontrollens

skull synnerligt besvär. Någon vidlyftigare administrativ apparat

behöfver ej sättas i rörelse, och relativt sällan torde anledning till stridigheter

angående afgäldens belopp uppstå. A andra sidan är emellertid

tydligt att, såsom Riksdagen anfört, det ur rättvisans oeh billighetens

synpunkt är riktigast att royaltyn bestämmes i förhållande till nettoafkastningen.

Vid många grufföretag, äfven sådana som en längre följd

af år varit i gång, ställer sig brytningskostnaden så hög, att vinsten af

företaget blir ganska ringa. Äfven en afgäld, så låg som tre procent

på det brutnas bruttovärde, komme därför vid sådana företag att kännas

synnerligen tryckande. I icke få fall inträffar rent utaf att grufföretag

lämna ingen eller ytterst ringa vinst men ändock af en diar annan anledning

fortfarande drifvas. Enligt det framlagda förslaget skulle i allt

fall afgälden i regel utgå och komme den sålunda att ytterligare försämra

ställningen för grufinnehafvare. Under sådana förhållanden kan tydligen

ej anses uteslutet, att den föreslagna afgälden i särskilda fall kan komma

att afhålla från drifvandet af företag, som eljest till landets bästa kunnat

fortgå. Vidare är uppenbart, att, såsom i chefens för justitiedepartementet

ofvanberörda yttrande äfven framhålles, med den föreslagna royaltyn

kronan skulle från grufvor, där brytningskostnaden ställde sig billig, erhålla

ett i förhållande till deras afkastning allt för ringa belopp. Visserligen

har, såsom tillika framhålles, kronan i den föreslagna uppsägningsrätten

medel att efter 20 år förmå tillståndshafvaren att åtaga sig högre

royalty, men gifvetvis måste det ur båda parternas synpunkt anses förmånligast,

om kronan utan att behöfva tillgripa detta medel kunde erhålla

en såsom skälig ansedd vinstandel.

Om det således får anses klart, att det ur nu angifna sjmpunkter

vore önskligt att kunna bestämma royaltyn i förhållande till vederbörande

företags nettoafkastning, kan det icke förnekas att en tillämpning af detta

system i praktiken möter stora svårigheter. De synpunkter högsta domstolen

i dess omförmälda utlåtande framhållit äro väsentligen följande:

Noggranna regler måste gifvas huru grufinnehafvarens räkenskaper böra

vara inrättade. Äfven om bokföringsskyldigheten på det mest tillfredsställande

sätt fullgjordes, kunde dock räkenskaperna i förevarande hänseende

endast äga betydelse såsom ett oundgängligt material för beräkningen

af årsvinsten och det nedlagda kapitalet samt därmed af afgälden.

Det blefve därför nödigt att gifva fullständiga regler för denna uppskattning

och beräkning. Innehållet af dessa regler torde blifva sjmnerligen

svårt att fastställa, exempelvis i fråga om hvad som borde hänföras till

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition AV Öl.

nedlagdt kapital. Det syntes sålunda tvifvelaktigt om eller i hvad män

möjliga rättegångskostnader samt jordlösen och andra ersättningar borde

innefattas häri. Att gifva rättvisa regler, i hvad mån afskrifningar

böra få ske eller ersättning för tillståndshafvares egen verksamhet

böra utgå, torde ock blifva svårt, öfver hufvud betviflades att regler

kunde åstadskominas, ägnade att lämna säker ledning för afgörande af

de synnerligen grannlaga och invecklade frågor, som, på sätt ofvan

antydts, vid uppskattningen kräfva lösning. Erfarenheten från den nu för

bevillningsafgiftens beräknande föreskrilna taxering af inkomst af itidustriell

rörelse i allmänhet gåfve vid handen att, oaktadt det mest noggranna

reglementerande angående grunderna för taxeringen, synnerliga svårigheter

skulle uppstå att träffa det rätta taxeringsbeloppet. Dessa svårigheter

komine att ökas genom den oreda och förvirring, som måste uppstå

dåraf att helt olika grunder måste komma att gälla för beräkningen af å

ena sidan den afkomst, hvaraf afgäld skulle utgå, samt å andra sidan

den, som från grufinnehafvarens ståndpunkt rätteligen vore att anse såsom

hans vinst å företaget och hvarför bevillning skulle utgöras, i hvilket

hänseende kunde erinras därom att, där någon genom köp förvärfvat

rätten till en grufva till högre pris än som motsvarade de å själfva

grufvan nedlagda kostnader, han vid afgäldsberäkningen uppenbarligen

icke kunde få afräkna ränta å hela köpeskillingen, hvilken dock utgjorde

det kapital, hvarå han skulle hafva skälig afkomst, utan allenast beloppet

af berörda å själfva grufvan nedlagda kostnader. Det kunde alltså befaras

att, huru än dessa regler affattades, en föreskrift om afgäld efter nettoafkastningen

komme att gifva anledning till ständiga misstankar mot grufinnehafvarens

redlighet, till tvister och förvecklingar, samt att den pekuniär

vinsten för kronan knappast skulle blifva stor nog att uppväga de

kostnader och obehag, som blefve en följd af systemet.

Hvad som sålunda mot sistberörda system anmärkts synes oss icke

höra underskattas. Särskildt torde konstaterandet af hvad såsom nedlagdt

kapital skall anses samt afskrifningarnas och förvaltningskostnadernas rätta

belopp vålla synnerliga svårigheter. För kontrollen i fråga om de olika

posternas riktighet skulle, om nämnda system konsekvent genomfördes,

antagligen en större, mer eller mindre dyrbar administrativ apparat blifva

af nöden. Detta måste vi anse vara en olägenhet af så mycket större

vikt, som ju den ifrågasatta afgälden skall komma att utgå icke blott från

några få och rikare företag utan frän hvarje äfven det obetydligaste grufföretag,

som hädanefter kan komma att upptagas å kronojord. Vi anse

oss med hänsyn härtill icke böra förorda sådana bestämmelser angående

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kimgl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 51.

afgälden, hvarigenom systemet med afgäld efter den verkliga nettoafkastningen

blefve i förevarande afseende genomfördt.

Att öfvergifva den princip, som ligger till grund för detta system,

synes dock hvarken nödigt eller riktigt. Det torde nämligen ej vara omöjligt

att med bibehållande i det väsentliga af denna princip utfinna ett sätt

för afgäldens bestämmande, som ej möter allt för stora praktiska svårigheter.

De viktigaste af de anmärkningar, som gjorts mot systemet, afse

ju svårigheterna att bestämma sådana afdrag såsom för ränta å nedlagdt

kapital, förvaltningskostnader in. in., hvilka hänföra sig till andra än de

direkta kostnaderna för produkternas utvinnande ur grufvan och vidare

behandling. Nu förhåller det sig emellertid så, att dessa direkta kostnader

(hvilka vi i det följande med ett gemensamt namn benämna direkta brytningskostnader)

utgöra den vida öfvervägande delen af samtliga de kostnader,

hvilka för nettobehållningens bestämmande måste fråndragas bruttoafkastningen.

Vidare anse vi oss dels af egen erfarenhet och dels på

grund af beräkningar, som vi med ledning af uppgifter från olika grufföretag

gjort, kunna såsom en allmän regel uttala, att i samma mån de direkta

brytningskostnaderna vid ett företag tilltaga, växa äfven öfriga kostnader,

och att alltså sistberörda kostnader städse stå i ungefärligen lika proportion

till brytningskostnaderna. Af införskaffade uppgifter från ett större

antal grufvor hafva vi funnit framgå, att de direkta brytningskostnaderna

kunna utan fara för större misstag uppskattas utgöra omkring 75 procent

af samtliga omkostnader, däri inräknadt ränta och amortering å nedlagdt

kapital, d. v. s. att de allmänna omkostnaderna uppgå till ungefär en

tredjedel af de direkta brytningskostnadernas sammanlagda belopp.

På grund häraf och då de direkta brytningskostnadernas verkliga

storlek i allmänhet torde vara lätt såväl för grufinnehafvaren att uppgifva

och verificera som ock för kronan att kontrollera, har det synts oss, att,

om från bruttoinkomsten afdrag göres för de direkta brytningskostnadernas

summa, ökad med eu tredjedel däraf, man erhåller en beräknad nettovinst,

som visserligen ej alltid fullt motsvarar den verkliga men dock,måste anses

komma så nära denna, att den väl kan tjäna att användas såsom underlag

för beräkning af den afgäld, som bör utgå. Sättes nu afgäldsprocenten

något lägre än som, därest den exakta nettovinsten vore känd, kunde

anses skäligt, synes näppeligen vara någon fara, att en grufinnehafvare skall

enligt dessa bestämmelser fä betala afsevärdt mera än han efter eu fullt

riktig uppskattning af nettovinsten skulle få göra. Säkert är att i alla

händelser enligt detta system för afgäldens bestämmande densamma kommer

i betydligt riktigare förhållande till vederbörande grufföretags förmåga

att bära eu sådan börda än enligt det i årets proposition föreslagna syste
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

niet. På samma gång alltså för de mindre gifvande grufvorna afgälden

lättas, kommer den, bestämd exempelvis till tjugu procent, att för de mera

vinstgifvande innebära en icke obetydlig höjning af det belopp, som med

tillämpning af bestämmelsenia i det förut framlagda förslaget skulle till

staten utgå. Äfven för statskassan direkt kom me således en ändring af

sistberörda bestämmelse i den af oss föreslagna riktning att innebära en

fördel.

Vi föreslå på grund af det nu anförda, att afgäld må få utgå med

20 procent af den upplåtna grufvans nettovinst, beräknad på så sätt att

från de å området vunna produkternas saluvärde afdrages sammanlagda

beloppet af de direkta brytningskostnaderna (dessa bestämda på sätt nedan

vidare utvecklas) ökadt med en tredjedel.

Att helt allmänt stadga afdrag för de direkta brytningskostnaderna

synes oss icke lämpligt, utan torde vara nödigt att tydligt angifva för

hvilka kostnader afdrag må göras, därvid endast utgifter som stå i ett

mera direkt samband med de ifrågavarande produkternas utvinnande ur

grufvan böra medtagas. Sålunda böra ej medräknas utgifter för nybyggnader

eller andra nyanläggningar ofvan jord, då ju dessa arbeten i regel

hänföra sig till den fortsatta grufdriften, icke till ett visst års drift.

Däremot böra upptagas utgifterna för grufbyggnad sarbeten under jord,

tillrednings- och undersökningsarbeten, brytning, uppfordring, skrädning,

anrikning samt transport till skrädning- eller anrikningsplats äfvensom

reparationer och underhåll af byggnader ofvan jord. I fråga om grufbyggnads-

och tillredningsarbeten synes tvekan kunna råda, huruvida dessa

i allo böra här medtagas. Större schaktsänkningsarbeten exempelvis äro

otvifvelaktigt af den natur, att kostnaderna för dem principiellt sedt icke

böra läggas på endast det år, under hvilket arbetena företagas, utan böra

på ett flertal år fördelas. Då emellertid beträffande det mesta af arbetet

under jord, såsom ortdrifningar etc., kostnaderna själffållet böra påläggas

det löpande året, och näppeligen någon praktisk möjlighet finnes att skilja

mellan sådana arbeten, hvilka påföras löpande året, och dem, som böra på

längre tid fördelas, synes nödvändigt att hänföra utgifterna för alla arbeten

af detta slag till dem, för hvilka vid afgäldens bestämmande afdrag

må ske. Någon väsentlig nackdel för kronan torde ej vara att häraf befara,

efter som ju, därest ett visst år afdraget för dylika kostnader blefve

större än efter en riktig uppskattning skulle vara fallet, i stället mindre

afdrag komine att göras de följande åren.

De direkta utgifter för ifrågavarande arbeten, för hvilka afdrag må ske,

äro först och främst löner och naturaförmåner till arbetare och arbetsförmän

jämte af gifter för deras olycksfallsförsäkring samt utgifter för arbets
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

material och redskap. Vidare böra hit räknas utgifter för den för ifrågavarande

arbeten använda kraft. Därest kraften erhålles genom köp från

särskildt företag, skall sålunda afdrag ske för de afgifter, som härför erläggas,

därvid dock naturligtvis kontroll måste öfvas i fråga om de upptagna

beloppens storlek. Om grufinnehafvaren från egen anläggning, vare

sig vattenkraft- eller ångmaskins- eller annan anläggning, skaffar sig den

erforderliga kraften, bör han tydligen äga rätt afdraga motsvarande belopp,

alltså ej blott de löpande utgifterna för kraftens erhållande, såsom

exempelvis vid en ångmaskinsanläggning bränsle, oljor, maskinist, etc.,

utan äfven skälig ränta och amortering å själfva anläggningskapitalet.

Användes kraftanläggningen att producera kraft äfven för annat ändamål,

bör gifvetvis endast en proportionell del af utgifterna upptagas. Onekligen

innebära de nu föreslagna bestämmelserna beträffande utgiften för

kraft i viss mån ett afsteg från de principer vi ansett eljest böra följas,

men någon möjlighet att undvika denna olägenhet torde näppeligen finnas.

Att icke upptaga dessa utgifter bland dem, för hvilka afdrag må ske, torde

ej vara riktigt, helst vid vissa grufföretag samma utgifter kunna uppgå

till afsevärda belopp, vid andra däremot äro ganska ringa.

Såsom allmänna omkostnader, för hvilka särskilda afdrag alltså ej

få ske, böra räknas ränta och amortering af kapital, som nedlagts eller

användes för rörelsens bedrifvande, med undantag dock i fråga om kapital

som nedlagts å kraftanläggning, vidare för utgifter för nybyggnader eller

nyanläggningar ofvan jord, samt slutligen för skatter och onera, administrations-

och andra förvaltningskostnader. Afdrag för dessa allmänna omkostnader

får grufinnehafvaren anses erhålla genom det föreslagna tillägget

å de direkta brytningskostrtaderna.

Då vi hittills talat om värdet af de utvunna produkterna, från hvilket

de uppräknade afdragen skulle ske, har lämnats öppet, huruvida härmed

afses värdet af de under ett visst år försålda eller bortförda produkterna

eller ock värdet af de produkter, som under ett visst år från grufvan utvunnits

och bragts i det skick, hvari uppskattningen af deras värde skall

ske. Enligt det förra alternativet skulle det belopp, hvarå afgäldcn för

visst år borde utgå, sålunda beräknas, att från bruttovärdet af de under

året försålda eller från arbetsplatsen bortförda produkterna afdragas kostnaderna

för dessa produkters utvinnande ur grufvan. Då ofta komrae att

inträffa, att de produkter, som såldes ena året, utvunnits under ett eller

flera föregående år, blefve följden att för brytningskostnadernas bestämmande

räkenskaperna vanligen måste genomgås för flera år. Förfarandet

blefve nog synnerligen besvärligt, särskildt i det fall att flera olika slags

malmer utvunnes ur grufvan. Enklast synes därför utan tvifvel vara att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.is Nåd. Proposition Nr 51.

såsom underlag för beräkningen taga värdet af de under ifrågavarande år

ut nunna produkterna, då ju jämväl afdragen komma att hänföra sig till

samma år och alltså hvarje års räkenskaper bilda ett helt för sig. Visserligen

kan då ofta inträffa att uppskattning af värdet måste ske utan ledning

af försäljningsfakturor eller dylikt. Emellertid torde äfven därförutan

med kännedom om produkternas beskaffenhet, grufvans läge och andra

inverkande omständigheter en riktig uppskattning af värdet kunna utan

större svårighet åstadkommas, och synes oss därför anmärkta förhållandet

icke innebära någon afsevärdare olägenhet. Med hänsyn till det nu anförda

anse vi oss böra förorda användandet af den sist nämnda utvägen.

Mot vårt förslag härutinnan kan väl anmärkas, att om priset på produkterna

är sjunkande, och sålunda värdet uppskattats högre än det pris tillsi

åndshafvaren sedermera för dem erhåller, han nödgas betala afgäld efter

en vinst, större än den han i verkligheten bekommit. Härvid vilja vi emellertid

framhålla, att å andra sidan, om priserna äro stigande, afgälden kommer

att utgå efter ett lägre belopp än det verkliga försäljningspriset. Vinst

och förlust i detta hänseende torde alltså motväga hvart annat. I sammanhang

härmed förtjänar påpekas, att afgälden ju kommer att inbetalas

först flera månader efter brytningsårets utgång. I regel bör därför försäljningssumman

för vederbörande år hafva hunnit inflyta innan afgälden

betalas, och någon ränteförlust i detta hänseende torde därför icke behöfva

ifrågakomma. I öfrigt anse vi oss böra framhålla, att afgälden, äfven om

den bestämmes utgå efter nettovinsten, icke är att betrakta såsomen skatt

utan som eu afgift för rätten att begagna grufvan och att afgäldens utgörande

följaktligen ej bör vara beroende af när eller huru tillståndshafvaren

använder sig af de vunna produkterna.

I följd af de förändrade bestämmelser om sättet för afgäldens beräknande,

som vi alltså anse oss böra förorda, torde vara nödigt vidtaga

motsvarande förändring i de uti sista stycket af förslagets 25 § upptagna

stadgandet om tillståndshafvarens åligganden i och för afgäldens riktiga

bestämmande. Att mindre ändringar äfven i åtskilliga andra §§ torde

blifva nödiga, är tydligt.

Ett förslag till ny lydelse af 25 § i öfverensstämmelse med de

åsikter vi nu framställt, åtföljer denna vår skrifvelse.

Beträffande de i förslaget upptagna inlösningsbestämmelser, hvilka

vi i öfverenstämmelse med det oss gifna uppdrag underkastat närmare

granskning, hafva vi ej funnit skäl till invändning mot principen i desamma.

I anledning af de förändrade bestämmelser om afgälden, som vi

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

nu föreslagit, torde emellertid vara nödigt göra viss ändring i 36 §:s stadgande

om ersättning för värdet af utförda blottläggnings- och tillredningsarbeten.

Enligt hvad ofvan angifvits skulle ju vid beräknandet af afgälden

för visst år afdrag få ske för alla under det året utförda arbeten af detta

slag. Föreligga nu vid inlösningstillfället dylika arbeten af beskaffenhet

att ersättning därför skall enligt bestämmelsen i 36 § lämnas, bör denna

tydligen utgå endast med 80 procent af dessa arbetens värde, då ju ti 11- ståndshafvaren förut genom afdrag vid afgäldsberäkningen godtgjorts 20

procent däraf.

Ett exempel torde klargöra detta.

Vi antaga att en grufinnehafvare ett visst år nedlagt 10,000 kronor

i framtidsarbeten, för hvilka han alltså enligt de af oss föreslagna bestämmelser

har rätt göra afdrag vid nettovinst beräkning, och att han under

samma år det oaktadt haft en nettovinst af 20,000 kronor. Hade ej dessa

framtidsarbeten företagits, skulle han följaktligen haft en nettovinst af

30,000 kronor.

Afgälden skulle, efter 20 procent å nettovinsten, utgjort

om framtidsarbetena ej företagits........ 6,000 kr.

i det antagna fallet.............. 4,000 »

Skillnaden alltså 2,000 kr.

Genom minskning i afgäldsbeloppet har tillståndshafvaren sålunda

erhållit godtgörelse för 20 procent af kostnaderna för ifrågavarande arbeten.

Vi antaga nu vidare, att grufvan skall inlösas och att ifrågavarande

arbeten äro af beskaffenhet att enligt principen i 36 § full ersättning för

dem bör utgå (d. v. s. att de genom dessa arbeten blottade och tillredda

mineraltillgångar icke till någon del af tillståndshafvaren utbrutits och att

arbetena varit för ändamålet behöfliga). Grufinnehafvaren är då berättigad

att erhålla full godtgörelse för berörda arbeten, men enär han, efter

hvad nyss anförts, redan genom minskning i afgäldsbeloppet bekommit

ersättning med 2,000 kronor för arbetena, återstå vid inlösningstillfället

endast 8,000 kronor att ersätta, d. v. s. 80 procent af nämnda kostnader.

Om grufinnehafvaren något år verkställt framtidsarbeten i sådan omfattning,

att kostnaderna därför öfverstigit den vinst, som grufrörelsen

eljest skolat lämna, har visserligen, i den mån så skett, någon godtgörelse

i form af minskning i afgälden ej kommit honom till godo, men synes

man kunna vid affattning af regeln i 36 § frånse dylika fall, då dessa

väl endast undantagsvis komine att inträffa. För öfrigt komme ju alltid

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

att stå i grufinnehafvarens eget skön att anordna ifrågavarande arbeten så,

att den eventualitet, hvarom nu nämnts, undvikes.

Äfven i ett annat afseende torde i följd af hvad nu föreslagits angående

afgäldens utgående ändring böra ske i bestämmelserna om kronans

inlösningsrätt, nämligen i fråga om den tid från grufdriftstillstånds meddelande,

efter hvilken kronan äger rätt uppsäga detsamma. Den tid, 20

år, under hvilken enligt förslaget tillståndshafvaren är ovillkorligt berättigad

behålla grufvan, är gifvetvis ur synpunkten af grufnäringens uppmuntran

väl kort. Det skäl, som förut förelåg, att sätta tiden så kort,

nämligen att uppsägningsrätten utgjorde medlet för kronan att i fråga om

sådana grufvor, från hvilka kronan genom den föreslagna royaltyn skulle

erhålla ett i förhållande till dess afkastning allt för ringa belopp, förmå

tillståndshafvaren att åtaga sig den högre royalty, som kunde finnas skälig,

och att alltså denna uppsiigningsrätt för att blifva af verkligt värde borde

kunna begagnas inom icke allt för lång tid efter tillståndets meddelande,

detta skäl torde ej längre kunna åberopas, därest afgälden bestämmes utgå

i enlighet med af oss nu föreslagna grunder. Tiden synes oss följaktligen

böra kunna förlängas med åtminstone 10 år.

Stockholm den 22 december 1909.

Gustaf Appelberg. P. M. Carlberg. G. A. Granström.

Nils Hedberg. O. V. Lundberg.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

57

Bilaga.

25 §.

1 mom. Tillståndshafvaren skall för hvarje kalenderår till kronan

erlägga en afgäld (royalty), utgående efter den beräknade nettovinsten af

grufföretaget. Denna afgäld skall utgå, där grufdriftstillståndet meddelats

jämlikt 20 § 1 inom., med tjugo procent af nämnda nettovinst samt eljest

med den procent, konungen bestämmer.

Skulle afgälden, sålunda beräknad, för något kalenderår icke uppgå

till tjugufem kronor för hvarje hektar af det upplåtna området, skall tillståndshafvaren

likväl vara skyldig att för det år erlägga afgäld med

nämnda belopp.

Konungen äger, på särskild ansökan, att när skäl därtill äro, för

viss tid, högst tio år, medgifva tillståndshafvaren befrielse från eller nedsättning

i den sålunda stadgade afgälden i hvad den öfverstiger det i förra

punkten omförmälda belopp.

2 mom. Nettovinsten, hvarefter afgäld skall utgå, beräknas sålunda,

att från saluvärdet på arbetsplatsen af alla under året vunna mineraliska

produkter i det skick, hvari de efter handskrädning eller mekanisk behandling

befinnas, afdrages sammanlagda beloppet, ökadt med en tredjedel, af

de direkta utgifterna under året för följande arbeten, nämligen

grufbyggnader under jord,

tillrednings- och undersökningsarbeten,

brytning,

uppfordring,

skrädning,

anrikning samt

transport till skrädnings- och anrikningsplats*

äfvensom reparationer och underhåll af byggnader ofvan jord; hvarvid

må såsom utgifter för berörda arbeten upptagas

löner och naturaförmåner till arbetare och arbetsförmän jämte afgifter

för deras olycksfallsförsäkring,

kostnader för arbetsmaterial och redskap samt

utgifter för den för arbetena använda kraft, bland hvilka utgifter

må, om tillståndshafvaren från egen anläggning tillhandahåller kraften,

Bill. till Riksd. Prot. 1010. 1 Sami. 1 Afd.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ÖL

utom direkta utlägg inräknas jämväl skälig ränta och amortering å det

för denna anläggning använda kapital.

Afdrag må icke ske för ränta och amortering i öfrigt å det i grufdriften

nedlagda kapital, för utgifter för nybyggnader eller nyanläggningar

ofvan jord, för skatter och onera, förvaltningskostnader eller andra allmänna

omkostnader.

3 mom. Det åligger tillståndshafvaren ej mindre att före den 1

maj hvarje år till bergmästaren insända nödiga uppgifter till ledning för

afgäldens bestämmande enligt de stadganden, som kunna härutinnan varda

meddelade, än äfven att vid anfordran tillhandahålla vederbörande räkenskaperna

för företaget jämte verifikationer äfvensom förefintliga analyser

af de vunna produkterna; och skall tillståndshafvaren därjämte vara skyldig

att underkasta sig den särskilda inspektion af arbetena, som för afgäldens

bestämmande kan finnas erforderlig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:153 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner nr 50—53 angående ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan med mera. s. 1 i texten
  2. LJoU 1910:2 Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2 s. 1 i texten