Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

1910-03-11 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:89, Med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

1

Nr 89.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning angående bevillning af fast egendom samt af

inkomst; gifven Stockholms slott den 11 mars 1910.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl Maj:t härmed föreslå Kiksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning angående bevillning af fast

egendom samt af inkomst.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afl. 67 Höft. (Nr 89).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

Förslag

till

Förordning angående bevillning af fast egendom samt af

inkomst.

é

1 Kap.

1 §•

Till staten erlägges bevillning af fast egendom samt af inkomst enligt

bestämmelserna i denna förordning. Denna skatt utgår på grund af taxering,

som verkställes i den ordning och med ledning af de uppgifter,

hvarom särskildt är stadgadt.

2 Kap.

Bevillning af fast egendom.

2 §•

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,

skall, med de undantag, som i 5 § upptagas, bevillning utgöras

efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex tiondedels öre för hvarje fulla etthundra

kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem tiondedels öre för

hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

3 §■

Bevillning för fast egendom erlägges af den, som för nästföregående

året författningsenligt mantalsskrifvits eller bort mantalsskrifvas såsom

ägare eller innehafvare af fastigheten. Bevillningen erlägges af ägaren

utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren, nämligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af

allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten,

för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej

må skiljas så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen

gifves, för område, som är Upplåtet med tomträtt, samt för skogsområde,

som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk eller

kanalbolag eller ock innehafves af stad eller annan menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe

eller eljes på lön anslagen, såvida ägaren enligt 5 § a) eller b) är från

fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från

annan egendom afsöndrad.

Har efter mantalsskrifningen för nästföregående år skattskyldig ägare

eller innehafvare af fastigheten aflidit, påföres bevillningen hans stärbhus.

4 §•

1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det värde, egendomen haft

nästföregående år. Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje

särskild egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade upplysningar

samt erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrendeeller

hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning

eller försäkrande mot brandskada.

2 mom. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det

belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,

såframt icke räntan, i enlighet med 14 § kungl. kungörelsen den 11 maj

1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör

läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att

frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möjligen

öfverskjutande belopp icke beräknas.

3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall

utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, därest icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 80.

under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar

sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af de till ledning vid taxeringen

utfärdade särskilda anvisningarna närmare omförmälas, påkalla förändrad

värdering.

4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles

i 5 § c), äger icke rum.

5 §•

Fastighetsbevillning erlägges icke af

a) staten;

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och

barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter och

byggnader; _

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras

eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande

under mötena uppförda byggnader;

nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader, afsedda för deras

verksamhet; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;

allt dock endast såframt nu omförmälda allmänna platser, tomter,

byggnader, kyrkor och bönehus icke nästföregående år lämnat ägaren någon

inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del

af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i de särskilda anvisningarna

till ledning vid taxeringen bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;

c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled:

för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva kanalock

vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens begagnande

erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader; och

d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då

lägenhetens liufvudsakliga värde utgöres af åhvggnaden och ej öfverstiger

500 kronor, därest lägenhetens innehafvare eller, om han är gift, den

andra maken ej eljest er lägger bevillning af fast egendom eller inkomst

eller innekafvarens eller makarnas inkomster, däri inbegripet det hyresvärde,

åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande hvad i

denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon äger

byggnad å mark, som af annan äges eller innekafves.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

I fall, då, af anledning att ägare eller innehafvare af fastighet aflidit,

stärbhus jämlikt 3 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må taxeringsmyndighet

kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen i

boet ej öfverstiger 10,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda

barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för

sin försörjning. Sådan förmån må dock tillgodokomma allenast stärbhus

efter här i riket mantalsskrifven svensk medborgare.

6 §-

Yid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande å

fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:

för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten

består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af jord

därifrån ägt rum, för hvarje sådan brukningsdel (arrendegård, torp m. m.)

eller jordafsöndring; samt

för skogsområde, som omförmäles i 3 § o);

b) å annan fastighet:

för tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort;

för åbyggnad å sådan tomt;

för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga

värde utgöres af åbyggnaden;

för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det

därå drifna jordbruk eller dit hörande näring;

för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt

för frälseränta.

7 §•

Fast egendom taxeras inom den ort, där egendomen är belägen.

3 Kap.

Bevillning för inkomst af kapital och arbete.

8 §•

1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag

och efter afdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs

årsintäkter i penningar eller penningars värde af kapital och arbete.

Förmån af bostad äfvensom hvad skattskyldig för sin och sin familjs

räkning direkt tillgodogjort sig från egen näring eller eljes af förnöden
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

heter och varor, som han fört i handel eller tillverkat, skola följaktligen

äfven räknas såsom inkomst.

Såsom inkomst taxeras icke:

hvad som förvärfvats genom giftorätt, arf eller testamente eller i hemföljd,

morgongåfva eller fördel af oskiftadt bo eller genom gåfva eller ock

erhållits i form af sådant periodiskt understöd, som lämnats såsom bidrag

till undervisning eller uppfostran eller eljest utgifvits på grund af

lagligen åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande

familjemedlemmar,

vinst å icke yrkesmässig afyttring af fast eller lös egendom, som tillfallit

säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock af honom förvärfvats

genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast egendom,

tio år eller därutöfver och eljes fem år eller därutöfver;

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete, så ock hvad som

eljes på grund af sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus;

kapital, som på grund af lif- eller kapitalförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus.

2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning afser

den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då

räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som

gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning

inbegripas jämväl hustruns inkomst; dock att i fall, där hustrun haft inkomst,

som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen, hustrun

skall taxeras därför.

3 mom. För inkomst af kapital eller arbete skall, med iakttagande

af bestämmelserna i 12 § härnedan, bevillning erläggas med en tiondedels

procent af inkomstbeloppet.

9 §•

1 mom. Till inkomst af kapital räknas:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller

hos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar;

b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af

patronus ecclesife; samt

c) utdelning af aktier i utländska aktiebolag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 89.

2 mom. Till inkomst af arbete räknas:

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk, inrättningar

och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,

brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling

anlagda inrättningar; mejeriliandtering, potatismjölfabriker och andra binäringar

till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget

jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,

handtverk eller annan näring;

2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled

samt flottled; och

3 :o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;

b) inkomst af tjänst eller pension, såsom:

inkomst och bostads- eller annan förmån af allmän eller enskild tjänst,

därunder inbegripet särskildt tjänsteuppdrag, såsom aflöning, arfvode, traktamente,

sportler m. m., så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande

föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas

vård eller annan allmän förvaltning ställda kassor;

inkomst och förmån af stadigvarande arbetsanställning eller annat

stadigvarande uppdrag;

pension, lifränta och undantagsförmån;

periodiskt understöd, så framt det icke lämnas såsom bidrag till mottagarens

undervisning eller uppfostran eller eljes utgifves på grund af lagligen åliggande

försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar;

c) vinster af tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkesmässig

afyttring af fast eller lös egendom, som förvärfvats genom köp

eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under mindre

än tio år och eljes under mindre än fem år, dock efter afdrag af möjligen

liden förlust å andra likartade affärer;

d) inkomst af arrende af kronoegendom, så beräknad som i 6 § af

särskilda anvisningarna sägs;

e) all annan i denna § ej särskildt omförmäld skattepliktig inkomst,

som icke är genom fastighetsbevillning beskattad.

10 §.

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskrifven:

för den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskrifven:

för den inkomst, han härifrån åtnjutit;

c) utlänning:

för inkomst af näring, som här bedrifvits, och för härifrån uppburen

lön eller pension;

skolande utlänning, som på grund af vistelse här i riket för annat

ändamål än idkande af studier är eller bör vara härstädes mantalsskrifven,

erlägga bevillning jämväl för annan inkomst, som af honom här förvärfvats

eller härifrån åtnjutits, äfvensom för inkomst, som utifrån införd, af honom

här användts.

Hvad här ofvan säges om enskild person galle ock i tillämpliga delar

om menigheter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar, föreningar för

ekonomisk verksamhet samt andra juridiska personer, i den mån de icke

äro i denna förordning från inkomstbevillning frikallade, äfvensom om

oskiftadt stärbhus och bolag, därunder jämväl inbegripna sådana, som enligt

särskild författning äro skyldiga afstå sin vinst. Yanliga handelsbolag,

kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, taxeras

icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med

belopp, som för en hvar motsvarar hans andel af bolagets inkomst.

é Kap.

Grunder för inkomsternas beräknande.

11 §•

1 mom. Vid beräkning af skattskyldigs inkomst nästföregående år

må afdrag icke ske:

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader

samt därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet hvad den skattskyldige

till annan utbetalat såsom bidrag till dennes undervisning eller

uppfostran eller eljes på grund af lagligen åliggande försörjningsplikt eller

hvad han till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar utgifvit;

b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, järnväg och annan

farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt 5 § är fri

från bevillning;

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda

kapital;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 89.

d) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning af

inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnes krets,

lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar,

må afdrag för dylik utdelning icke äga rum, där ej utdelningen

skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen

grundats, hvaremot förening, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas

krets, må åtnjuta afdrag för all utdelning, hvarom här sägs, för såvidt

den utgått efter grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.

2 mom. Däremot må afdrag ske:

l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:

för ränta å upplånadt kapital;

ägande, därest hustru är enligt 8 § 2 mom. särskildt skattskyldig,

den af makarna, som haft behållen inkomst af kapital, åtnjuta afdrag äfven

för den andre åliggande skuldränta, som icke kunnat täckas af dennes

egen inkomst af kapital; samt

2:o) vid beräkning af inkomst utaf arbete:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande

belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som

af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 9 § 2

mom. a) l:o) och 3:o) sägs;

b) för ränta å lånt rörelsekapital; och

cj med skäligt belopp för värdeminskning å grufvor, inventarier och

annan dylik egendom, som användts i skattskyldigs rörelse eller yrke.

Afdrag må jämväl ske:

för öfriga utgifter för inkomstens förvärfvande och bibehållande såsom

arrende- eller hyresafgift;

utgifter för underhåll af fastighet och inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet

använda biträden och arbetare;

kontors- och andra förvaltningskostnader; äfvensom

kostnad för utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;

så ock för afgifter till pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller

annan sådan kassa, i hvilken det ålegat någon på grund af hans tjänst

att vara delägare.

Bih. till Eilcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 67 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

12 §.

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum,

när den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade

årsinkomster understigit 500 kronor.

Hafva dessa inkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor,

hafva de uppgått till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300

kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som

får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall ökas, där

den skattskyldige hufvudsakligen försörjer, jämte sig själf, sammanlagdt

mer än tre personer eller å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen

höga i jämförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom där

skattskyldigs skatteförmåga eljes på grund af särskilda förhållanden (långvarig

sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse och dylikt) är väsentligen

nedsatt; dock att denna ökning icke må för någon skattskyldig eller,

i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt öfverstiga 200 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas, får

dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas inom

annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, eller,

om taxeringen afser under nästföregående år afliden persons inkomst, där

han då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.

Hafva enligt 8 § 2 mom. makar blifvit särskildt taxerade, skall bevillning

ändock beräknas efter de för dem båda taxerade belopppen sammanräknade

och påföras makarna efter storleken af hvar deras taxerade belopp.

För inkomst, som afliden här i riket mantalsskrifven svensk medborgare

i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet kunna medgifva befrielse

från bevillning, därest behållningen i boet ej öfverstigit 10,000

kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare,

som varit beroende af honom för sin försörjning.

För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i

lifstiden åtnjutit, svare stärbhus icke med mera än tillgångarna i boet.

Är boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen

å hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i boet utgör.

2 mom. Från utgörande af inkomstbevinning frikallas:

a) staten;

b) landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för

sådan inkomst, som icke härflutit af rörelse eller yrke;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 89.

kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- ock fattigvårdsinrättningar

jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 9 §

2 mom. b) omförmälda inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor;

allmänna kypoteksbanken, konungariket Sveriges stadskypotekskassa,

allmänna hypotekskassan för Sveriges städer ock kypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga

ändamål ock kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana

rånte- ock kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast åt

insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för

inkomst af kapital;

d) olönad svensk konsul: för annan inkomst än den, han härifrån

åtnjutit;

é) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande

person jämte betjäning:

om lian icke är svensk medborgare: för all annan inkomst än den,

som utgjorts af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller

erhållits genom bär idkad rörelse;

om lian är svensk medborgare: för den inkomst, han åtnjutit af sin

tjänst kos den främmande makten;

f) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, hvilken gifvit

eller medverkat vid offentlig föreställning, som afses i förordningen angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner ock rättigheter den 23 oktober

1908: för inkomst af föreställning, för hvilken dylik afgift utgjorts

eller befrielse från afgift jämlikt förordningens 4 § 10 mom. åtnjutits;

samt

g) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

5 Kap.

Beskattningsort m. m.

13 §.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital ock arbete:

a) patronus ecclesiré: för inkomst af tionde eller ersättning därför: där

inkomsten utgått;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

b) den, som drif ver bankrörelse: för inkomst däraf: där rörelsen genom

hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor ntöfvats;

den, som idkar järnvägsdrift: för inkomst däraf: där hufvudkontor

och stationer varit belägna;

den, som idkar kanaldrift: för inkomst däraf: vid lmfvudkontoret

samt å hvarje ort, som af kanalanläggningen berörts;

den, som med hjälp af ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk

energi: för inkomst däraf: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda,

där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;

c) bolag: för inkomst af annan rörelse än sådan, hvarom i b) stadgas:

å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig gren

däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits; men

i fall sådana bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst af

kapital: där bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare: för

inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse eller yrke

eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd

omfattning idkats; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta

flera församlingar, för den handelsrörelse, de därstädes idkat, äfvensom

de skattskyldige, kvilkas rörelse eller yrke utöfvats på flera orter, men

endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, där de äro

mantalsskrifna;

e) ägare af fartyg, hvaruti flera hafva del: för inkomst af fartyget:

där hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan

ej finnes: där fartyget har sin hemort;

f) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning

ställda kassor: för inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor: i den ort, där

densamma eljest bort beskattas;

g) utrikes boende, bär i riket icke mantalsskrifven löntagare: för lön

från svenska statsverket: i Stockholms stad och Nikolai församling; samt

h) utrikes boende pensionstagare: för pension från svenska statsverket

eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.

För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras

skattskyldig: där han är eller bör vara mantalsskrifven; eller då sådan

ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.

Afliden persons inkomst af sådan beskaffenhet, som i nästföregående

stycke afses, taxeras: där den aflidne senast varit eller bort vara mantalsskrifven;

eller då sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 89.

14 S.

13

Utan hinder af bestämmelserna i 10 § äger Konungen att, under

förutsättning af ömsesidighet, med annat lands regering ingå öfverenskommelse,

hvarigenom medborgare i det andra landet befrias från skattskyldighet

här i riket för annan inkomst än inkomst af näring, som han

här bedrifvit. Likaledes äger Konungen att med annat lands regering

ingå öfverenskommelse om särskilda grunder för fördelningen i skatteafseende

mellan Sverige och det andra landet af inkomst af näring, som

idkats under sådana förhållanden, att näringsidkaren är för inkomst af

näringen skattskyldig inom bägge länderna; skolande i fråga om det inkomstbelopp,

som efter sålunda bestämda grunder skall tagas till beskattning

i Sverige, gälla hvad här ofvan i denna förordning om beskattningsort

är stadgadt.

Öfverenskommelse, som här sägs, skall upphöra att gälla högst sex månader

efter därförut skedd uppsägning.

Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 januari 1911

till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af fast egendom samt

af inkomst varder af Riksdagen fastställd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Uppskattning af fast egendoms värde.

1 §•

Värdet af fast egendom bestämmes med ledning af:

l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark

jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,

fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. m. äfvensom utsäde och

kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende

fästas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens och skogens beskaffenhet

samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med undantag

af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då frälseränta

förenats med äganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills

utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas med ett

belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5 procent;

2:o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från

hy p° t eksinrättning antagna värde, såvida sådan värdering skett under näst

föregångna fem år och det egendomen därvid åsätta värdet sedermera icke

blifvit i väsentlig mån förän dradt;

3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år försåld

egendom senast betingade köpeskilling, såvida icke därunder inbegripits

godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan

nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om undantagsförmåner,

eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter, som skäligen

anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande utöfver eller under

egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande af detta värde af
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 89.

seende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader, som på egendomens

afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom värdet

af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet

icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning;

4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad

egendom, såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit därunder

inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från

annan egendom och skogsfång utöfver husbehof in. m., eller skyldighet att

uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å den

arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller såvida

icke, efter hvad vid jämförelse mellan denna och närbelägna egendomar af

lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit

bestämdt med afseende å släkt- eller andra kända förhållanden mellan

ägaren och hyresmannen eller arrendatorn;

5:o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i

köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å

bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra där uppförda

hus och byggnader, b vilka icke begagnas för jordbruket och dess

binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustställen

och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga

värde, såvida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp,

som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandförsäkrade

husens och byggnadernas verkliga värde;

6: o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller därmed

jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.

Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan upptagna

grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som motsvarar

uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga egendomar,

på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det vederbörande

taxeringsmän att vid taxeringen tillämpa den eller dem af här ofvan

angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens uppskattning

till dess verkliga värde.

Då fast egendom, som under sistförflutna fem år blifvit såld eller

undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än den

senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, så

ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet, böra de

särskilda skäl, hvilka därtill föranleda i taxeringshandlingarna eller nämndens

protokoll antecknas. Åbyggnader å stadsegendom samt öfriga i femte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 89.

punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan på enahanda

sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde

än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning

emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det, som

motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter fem procent.

I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet

och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas

för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela

det uppskattade fastighetsvärdet fördelas så, att särskildt utsättes värdet af

själfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket

och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt särskildt

värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning

anses böra utgöras.

2 §•

De år 1910 fastställda taxeringsvärdena å fast egendom skola gälla

under åren 1911 och 1912, hvarefter allmän uppskattning af fast egendom

enligt de i bevillningsförordningen och dessa anvisningar föreskri fn a

grunder skall verkställas år 1913 och sedermera hvart femte år, från

nämnda år räknadt.

Har under tiden till år 1913 eller sedermera under tiden mellan två

på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet

å byggnader i stad och på dess område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af

dessa anvisningar uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt,

eller fast egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,

nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån

förhöj dt eller genom skogsafverkning, nedrifning af byggnader, inträffad

eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning märkligen förminskats i

förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jämkas efter

de förändringar, egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under åren 1911 och

1912 eller under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar,

bör vid först därefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma

införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.

Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller

byggnad, för hvilka, jämlikt 5 § dj bevillningsförordningen, fastighetsbevillning

icke erlägges.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89. 17

Uppskattning af inkomst af rörelse m. m.

3 §•

Med afseende å hvad i 13 § b) af förordningen angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, där inkomst af

bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifvits vid derå

kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet,

att vid beskattning afdrag därför äger rum, påföras rörelsen i

dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten,

som belöper å hvarje särskilt kontor, sker på följande sätt. De

belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads slut balanserats

å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och summan

delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna kvoten anses

utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter det

förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda sätt

bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren, uträknas

den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den ort,

där kontoret är beläget. Utelöpande postremiss växlar inräknas icke i inoch

utlåningsröreisen.

Yidkommande inkomst af järnvägsdrijt iakttages först, att därunder

ej inräknas skattskyldigs inkomst af sådan rörelse, som icke direkt sammanhör

med själfva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller sådan

inkomst, hvilken är genom fastighetsbevillning beskattad, såsom arrenden,

hyror och dylikt.

Inkomsten af järnvägsdriften fördelas till beskattning på följande sätt.

Fem procent af inkomsten taxeras i den ort, där nästföregående år

hufvudkontoret var beläget. Återstoden fördelas mellan järnvägens stationer

efter deras trafikvärde. Fn stations trafikvärde skall beräknas lika

med halfva summan af järnvägens bruttoinkomst af stationens afsända och

anlända godstrafik (ilgods, styckegods och vagnslastgods), ökad med järnvägens

bruttoinkomst af vid stationen försålda personbiljetter. Gods, som

i samtrafik eller i transitotrafik inkommit från främmande bana, räknas

såsom afsändt från öfvergångsstationen; likaså räknas till annan bana utgående

gods såsom anländt till öfvergångsstationen. Såsom järnvägens station

räknas härvid äfven af densamma använd, annan järnväg tillhörig

station. Den del af järnvägens beskattningsbara inkomst af järnvägsdriften,

som enligt denna beräkning belöper på en station, taxeras i den kommun,

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 AJd. 67 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 89.

där stationen är belägen. Tillhör stationsområdet flere kommuner, taxeras

den beskattningsbara inkomsten af stationen till lika delar i dessa kommuner.

Har skattskyldig, som idkat järnvägsdrift, för egen räkning trafikerat

främmande bana, skall för taxeringen resultatet af rörelsen å hvardera

banan för sig fastställas. För detta ändamål beräknas först den behållna

inkomsten af rörelsen i dess helhet, med tillägg af skatter och öfriga utgiftsposter,

för hvilka afdrag författningsenligt icke äger rum, men dock

utan afdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som i någon

form skolat utbetalas för nyttjande af den främmande järnvägen. Det på

detta sätt bestämda totala driftöfverskottet fördelas därefter mellan de trafikerade

banorna efter det sammanlagda trafikvärdet af hvardera banans

stationer; stationernas trafikvärden beräknas därvid, såsom om banorna utgjorde

en enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna,

stationens uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt efter som

stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från den

del af driftöfverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer på den

främmande järnvägen, afdrages den ersättning, som skolat utbetalas för

nyttjandet af den främmande järnvägen, jämta ränta, som kan anses belasta

driften å densamma; återstoden, som utgör den skattskyldiges beskattningsbara

inkomst af den främmande banan, skall, sedan fem procent tillgodoräknats

den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning

mellan den främmande banans stationer i förhållande till deras förut bestämda

trafikvärde. Från den del af driftöfverskottet, som faller på den

skattskyldiges egen järnväg, göres afdrag för ränta å gäld, som belastar

denna järnväg, hvarefter återstoden, sedan jämväl däraf fem procent tillgodoförts

den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning

mellan samma järvägs stationer efter deras trafikvärde. Den beskattningsbara

inkomst, ägaren af den främmande järnvägen har af densamma,

skall likaledes, sedan fem procent af inkomsten tillgodoräknats den ort,

där ägaren haft kontor för järnvägen, fördelas mellan stationerna å denna

järnväg efter deras trafikvärden.

På liknande sätt förfares, om den skattskyldige trafikerat flera främmande

banor.

I fråga om skattskyldigs inkomst af Jcanaldrift iakttages, att därunder

ej inräknas inkomst af fastighet, för hvilken skattskyldig erlagt fastighetsbevillning,

ej heller inkomst af rörelse, som icke direkt sammanhör med

kanalrörelsen, såsom t. ex. rederirörelse. Den beskattningsbara inkomsten

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

fördelas till beskattning mellan den kommun, där nästföregående år hufvudkontoret

var beläget och som tillgodoräknas fem procent af inkomsten,

samt de kommuner, som af kanalanläggningen berörts, i förhållande till

vissa för dessa kommuner bestämda fördelning stal. Dessa fördelningstal, som

efter den skattskyldiges hörande fastställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att lända till efterrättelse, till dess annorlunda förordnas, erhållas

genom att till kilometertalet af kanalens längd inom hvarje kommun lägga

antalet slussar inom kommunen. Kanallängden, hvartill endast hänföras

sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts segelbara, räknas i kilometer

och tiondedelar däraf, hvarvid bråkdel, som ej uppgår till full tiondedel

bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon sträcka gräns mellan två

kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna sträcka lika på hvardera

kommunen.

Tid taxering af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla

vatten eller elektrisk energi, skall hälften af den beskattningsbara inkomsten

upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska energien

förbrukats, eller, då förbrukningen ägt rum inom olika kommuner, fördelas

dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten däraf inom hvarje

särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun, där vattenverk

eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas, om vattenverk

eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till beskattning

emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen finna skälig.

4 §.

Utlänning, som efter därtill enligt särskild författning förvärfvad rätt

reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till

försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga

varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 8—13 §§ af bevillningsförordningen

bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet

stadgadt äga tillämpning äfven i det fall, att utlänning medför utländska

varor, som förut blifvit under en eller annan form rekvirerade.

5 §•

Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk

eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga

belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den

skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen

för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest

saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvande! af detta yrke, så

äro taxeringsmännen icke pliktiga att undersöka och pröfva behörigheten

till detsammas idkande.

6 §•

Såsom inkomst af arrende af kronoegendom taxeras ett belopp, motsvarande

sex procent af det egendomens taxeringsvärde, som fastställes

under det löpande året.

Uppskattning af inkomst utaf tjänst eller pension.

7 §.

Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upptages

med det kontanta belopp, den efter ortens medelpris utgör.

Yärdet af bostadsförmån beräknas med ledning af i orten gällande

hyrespris eller i saknad af tillfälle till sådan jämförelse efter annan

grund, som taxeringsmännen finna tillämplig. I de fall, då ämbets- och

tjänsteman, såsom boställshafvare, erlagt fastighetsbevillning för boställe,

skall han icke taxeras till inkomstbevillning för sin förmån af fri bostad

på samma ställe.

I afseende å afdragen vid inkomstberäkningen är särskild! att iakttaga,

att, medan å ena sidan allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, därunder

inbegripet äfven hvad som anvisats till bestridande af med tjänsten eller

uppdraget förenade särskilda kostnader, upptages till taxering, afdrag å

andra sidan får göras för samtliga utgifter, hvilka äro att anse såsom kostnader

för fullgörande af tjänsten eller uppdraget. Sålunda komma, bland

annat, i betraktande afdrag för resekostnader och ökning i lefnadskostnader,

då skattskyldig för ändamålet måste vistas utom den vanliga boningsorten.

Afdrag göres för kostnadens fulla belopp allenast med den inskränkning

att afdraget för sådan kostnad, för hvilken ersättning blifvit särskildt

anvisad, icke må öfverstiga det anvisade beloppet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

21

Allmänna föreskrifter.

8 §•

Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,

skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas såsom

minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna

efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.

9 §•

Enär aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall erlägga bevillning

både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för

den vinst, som rörelsen därutöfver lämnat, så böra de enskilda delägarne

icke taxeras för inkomst från samma bolag. Ej heller taxeras medlem i

förening för ekonomisk verksamhet för hvad han erhållit såsom vinstutdelning

å insats i föreningen.

10 §•

Vid tillämpning af 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående

befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,

skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna afkomst

nästföregående år såväl af vederbörande då tillhörig fast egendom

som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifvits i bolag eller

idkats å annan ort än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, tagas

i beräkning vid bestämmandet af de sammanräknade årsinkomsterna,

hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet

beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent

af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort

hafva haft t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller arbete

samt tillika ägt stadsfastighet taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså

bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst

uppgått till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket

af det ifrågavarande momentet, jämfördt med hvad ofvan sagts, sådan

skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp af 450 kronor

och kommer således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning

för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som jämte 450 kronors in
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

komst af kapital tillika åtnjutit exempelvis 2,000 kronors inkomst af aktier,

skall erlägga full bevillning för de 450 kronorna. Har gift man haft

1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete och därjämte ägt jordbruksfastighet

till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors där af

beräknad afkomst, samt har hans hustru tillika haft 400 kronors inkomst

af aktier, hvilken inkomst varit från mannens förvaltning rättsligen undantagen,

i följd hvaraf makarna i sammanräknade årsinkomster åtnjutit tillhopa

1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något afdrag,

mannen påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor. Har

mannen haft 1,500 kronors inkomst af kapital eller arbete och hustrun

400 kronors inkomst af tjänst, så att deras sammanlagda inkomst utgjort

1,900 kronor, skall hvardera taxeras för hela sin inkomst och därför

erlägga bevillning utan afdrag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

23

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve HäMILTON,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde vidare:

Eedan vid behandlingen af frågan om statsregleringen för år 1911

framhöll jag och har sedermera vid tillstyrkande af propositionen med

förslag till förordning om inkomst och förmögenhetsskatt närmare utvecklat,

hurusom skatteomläggningen icke kunde anses fullt genomförd, utan att

allmänna bevillningen samtidigt försvunne ur statens direkta beskattningssystem.

Yid utförandet af de anordningar, som häraf blefve följden, kunde

emellertid icke förbises, att bevillningstaxeringarna vore grundläggande

för den kommunala skattskyldigheten, och att med hänsyn till de kom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

munala skattefrågornas läge dessa taxeringar icke kunde undvaras. Under

sådana förhållanden stod man i valet att antingen formellt bibehålla bevillnings

förordningen såsom en statslig skatteförfattning eller ock omforma

förordningen till en författning om kommunal inkomstskatt. Mot en anordning

af sistnämnda slag talade emellertid först och främst bevillningens

egen föråldrade konstruktion. Bevillningsförordningen i dess nuvarande

skick är nämligen så pass bristfällig och ofullständig, att det säkerligen

skulle befinnas synnerligen olämpligt att upphöja densamma till kommunal

lag utan en genomgripande omarbetning. Äfven om en sådan omarbetning

icke utvidgades att omfatta själfva skattskyldighetens omfång, förutsätter

densamma i allt fall en utredning, som ännu icke föreligger.

Härtill kommer, att, ehuru bevillningstaxeringarna bilda underlag för

skattskyldighet till primärkommun, landsting, väghållningsdistrikt m. fl.

menigheter, taxeringarna dock icke utnyttjas af kommunerna efter fullt

ensartade grunder. Sålunda må framhållas, att enligt förordningen om

kommunalstyrelse på landet skattskyldighet för jordbruksfastighet åligger

icke ägaren utan brukaren. Landstingsskatt åter erlägges af den, hvilken

utgör bevillning för fastigheten, det vill säga i regel ägaren.

Af dessa och åtskilliga andra anledningar skulle en revision af bevillningsförordningen

i nyss angifvet syfte icke kunna vidtagas utan i sammanhang

med ändringar i kommunalförfattningarna.

Af hvad jag nu anfört torde framgå, att sakläget fordrade anlitandet

af den andra utvägen, hvarigenom bevillningsförordningens formella ställning

i beskattningssystemet skulle lämnas oförändrad. Bevillningsförordningen

skulle sålunda nominellt allt fortfarande bilda underlag för en

statsskatt. För att inskränka denna anordning att vara rent formell,

måste ett mot bevillningssumman svarande belopp öfverlämnas till någon

af de kommunala grupper, som grunda skattskyldigheten å bevillningstaxeringarna.

Staten komme sålunda att bland inkomsttitlarna fortfarande

upptaga bevillning, som för år 1911 beräknats till 1,250,000 kronor, men

skulle samtidigt i riksstaten uppföra ett anslag å samma belopp att utgå

till vederbörande kommuner i förhållande till den inom kommunerna debiterade

bevillning. I detta afseende har valts landstingen och städer,

som icke deltaga i landsting. Då bevillningen i förslaget fastställts till

en tiondedel af nuvarande bevillningsprocenten, skulle landstingen och

omförmälda städer kunna i ungefärligen motsvarande mån nedsätta den

eljest erforderliga utdebiteringen å bevillningens grund. För att emellertid

en sådan ordning icke skall rubba grunderna för skattskyldigheten

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

till landsting och dylika städer med afseende å det belopp, som skulle

utgå i form af statsbidrag, måste äfven ''beviliningen utgå efter-just dessa

grunder. Man måste alltså i förevarande fall till en början undersöka,

huruvida och i hvad mån den skattskyldighet till landsting, som bygger

å bevillningstaxeringar, afviker från den i bevillningsförordningen stadgade

Skatteplikt. Sådan afvikelse förefinnes allenast beträffande staten tillhörig

jordbruksfastighet och kronopark. Är kronodomän utarrenderad, skall

arrendatorn erlägga bevillning till staten för sin verkliga inkomst af jordbruksrörelsen.

Enligt landstingsförordningen utgöres emellertid landstingsskatt

af arrendatorn efter en till 6 procent beräknad inkomst af taxeringsvärdet

å den arrenderade kronodomänen. För att i detta afseende bringa

öfverensstämmelse mellan bevillningsförordning och landstingsförfattning

har-i förslaget till bevillningsförordning införts stadganden därom, att

arrendator af kronoegendom skulle utgöra bevillning efter en i ofvan angifven

ordning beräknad afkastning af fast egendom.

Vidare är staten enligt bevillningsförordningen fri från fastighetsbevillning.

Landstingsförfattningen åter stadgar, att landstingsskatt skall

utgå fort kronopark, som bildats antingen af mark, inköpt af kronan efter

1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän eller del af sådan.

För att bibehålla landstingen vid dem nu tillkommande rätt till skatt från

kronoparkerna äfven i afseende å det skattebelopp, hvilket skulle utgå i

form af statsbidrag, är det emellertid icke erforderligt att göra någon

ändring i bevillningsförordningen. För närvarande debiteras landstingsskatten

å kronodebetsedlarna, och skatten, i hvad angår kronoparkerna,

utbetalas af domänstyrelsen genom dess organ i landsorten.

I stället för att å debetsedel uppföra bevillning för ifrågakomna

kronoparker^bör af domänstyrelsen utan omgång till landstingskassan utbetalas

ett mot bevillningen svarande belopp eller 0,6 öre för hvarje fulla

100 kronor af taxeringsvärdet å kronopark. Ett sådant tillvägagångssätt

ökar ju icke statens utgifter, men förutsätter dock från Riksdagens sida

ett medgifvande angående dispositionen af det anslag, hvarmed domänstyrelsen

hittills bestrid t kronan å debetsedel påförda utskylder af ifrågavarande

natur. Då emellertid beslut i nyssnämnda afseende icke erfordras

förrän år 1911, torde därmed tills vidare få anstå.

De kommunala författningar, som gälla för Stockholms stad och för

do öfriga städer, hvilka icke deltaga i landsting, innehålla inga bestämmelser,

som i detta sammanhang kräfva ändring i bevillningsförordningen.

Bill. till RiJcsd. Prof. IDIG. 1 Sami. 1 Ajd. 67 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

Vid revision af bevillningsförordningen har man af skal, som jag

tidigare i dag anfört vid''tillstyrkande af propositionen med förslag till

förordning om inkomst- och förmögenhetssskatt, utgallrat alla bestämmelser

rörande taxeringsmyndigheterna och förfarandet vid taxering. Bestämmelser

i sådant syfte återfinnas i förslag till särskild författning i

ämnet. M

Det till kammarrätten remitterade förslaget till ny bevillningsförordning

innebar, om man frånser nu angifna begränsning, inga andra afvikelser

från gällande författning i ämnet än sådana, som, ehuru hämtade

från förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt, likväl

innefattade allenast ett förtydligande af redan förefintliga stadganden eller

lagfästande eller rättande af praxis vid tolkningen af vissa andra bestämmelser.

Likasom i sistnämnda författningsförslag hafva sålunda r förslaget

till ny bevillningsförordning lämnats uttryckliga föreskrifter rörande

taxering af spekulations- och realisationsvinster samt af kooperativa föreningars

inkomster.

Jag öfvergår nu att i anslutning till vederbörande paragrafer i det

till kammarrätten remitterade författningsförslaget redogöra för de ändringar

däri, som jag på grund af kammarrättens erinringar elle^af andra

anledningar anser mig böra föreslå, såvidt dessa ändringar kunna anses

erfordra någon motivering.

Från gällande bevillningsförordning har förslaget upptagit bestämmelser

därom, att bevillning af fast egendom skall erläggas af den, som

för nästföregående året författningsenligt mantalsskrifvits eller bort mantalsskrifvas

såsom ägare eller innehafvare af fastigheten. I anslutning

till sitt yttrande öfver 1906 års förslag angående ändringar*i bevillningsförordningen

har kammarrätten uttalat sig för en lagstiftning i syfte att

såsom nästföregående årets värde uttryckligen måtte fastslås fastighetens

värde vid samma års utgång, likasom ock att skattskyldigheten

måtte förklaras åligga den, som vore fastighetens ägare vid samma tidpunkt.

4

Ehuru den nuvarande anordningen otvifvelaktigt lämnar rum för erinran,

har jag i allt fall ansett mig icke böra nu till behandling upptaga

frågan om ändringar däri, allraminst i den af kammarrätten föreslagna

räckvidd. Härför förutsättes gifvetvis en närmare utredning och en sådan

utredning har enligt mm mening sin rätta plats såsom led i det före
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

stående »betet för omläggningen af den kommunala beskattningen. Af

samma anledning har jag icke heller ansett lämpligt att i dett^ sammanhang,

på sätt kammarrätten jämväl ifrågasatt, öfverse anvisningarna för

uppskattning af skogbärande fastighet.

I en annan punkt, som likaledes berör grunderna för uppskattning

äf fast egendoms värde, har jag däremot ansett angeläget, att ändring nu

sker. Med anledning af den ökade betydelse, taxeringsvärdet kommer

att få vid införande af en förmögenhetsbeskattning, har kammarrätten

med allt fog fäst uppmärksamheten på önskvärdheten af föreskrifter i

syfte att underlätta nedsättning i taxeringsvärdet på grund af sådana förändringar

i fastighetens beskaffenhet, som föranleda minskning i dess

värde. Kammarrätten framhåller härvid särskilt skogsafverkning och

nedrifning af byggnader och har jag låtit komplettera taxeringsanvisningarna

i enlighet med hvad kammarrätten sålunda erinrat.

Öfvergår jag så till den del af författningen i fråga, som inrymmer

de för inkomstbevillningen normerande föreskrifterna, kan jag äfven här

fatta mig kort.

Pfr detta område af lagstiftningen har jag haft till hufvudsakligt

ögonmärke att icke vidtaga sådana ändringar, hvarigenomo skulle kunna

äfventyra^ förskjutningar i den kommunala skattebördan. A andra sidan

har hänsyn till önskvärdheten af att i möjligaste mån bringa lättnad

i deklarationspliktens fullgörande och själfva taxeringsarbetet äfvensom att

förebygga en måhända eljest lätt yppad villrådighet i ämnet bestämt mig

att i en del fall, där öfverensstämmelse hittills saknats, åvägabringa sådan

mellan respektive författningars bestämmelser i samhörande ämnen.

Sålunda har, för att här nämna några fall af betydenhet, jämväl i förslaget

till bevillningsförordning uppräknats vissa intäkter, som icke heller

äro föremål för inkomstbevillning. Å andra sidan har ett, efter hvad

erfarenheten visat, välbehöfligt tillägg här liksom i förslaget till förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt gjorts därom, att äfven hvad skattskyldig

för sin och sin familjs räkning direkt tillgodogör sig från den näring,

han bedrifver eller eljest af förnödenheter och varor, som han för i handel

eller tillverkat, är att räkna till hans inkomst.

För de intäkter, som falla inom ramen för inkomstgruppen tjänst

eller pension, har jag i 9 § af förslaget begagnat mig af anvisningarna

till den större författningen. Likaså hafva enhetlighet och reda vid taxeringsförfarandet

synts mig oafvisligt påkalla en fullt ensartad behandling

af alla slags tjänsteinkomster, så att för båda taxeringarnas vidkommande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

allt som i tjänst uppbäres redovisas till beskattning efter afdrm'' föi* omkostnaderna

i tjänsten, däribland'' resekostnad och den ökning i lefnadskostnad,

som blir en följd af tjänstgöring annorstädes än å boningsorten.

Med en sådan anordning af afdragsrätten försvinna ock de nuvarande med

rätta öfverklagade ojämnheterna som äro lika många orättvisor på beskattningsområdet

i fråga och beskattningen, som i denna del för närvarande

saknar all inre fasthet, tillföres sådan. Genom att medgifva afdrag för

kontors- och förvaltningskostnader jämväl för den stora grupp af skatteskyldiga,

hvarom jag nu talar, skipas ock en rättvisa, som synes mig

vara oomtvistlig.

Vid sin granskning af det remitterade förslaget har kammarrätten i

afseende å 12 § 1 mom. framhållit önskvärdheten af ett förtydligande i

syfte att klargöra innebörden af bestämmelsen om rätt till skattelindring

för skattskyldig, som hufvudsakligen försörjer mer än tre personer, en

bestämmelse, som tillkom genom beslut vid nästlidet års Riksdag och upptagits

i nämnda förslag. Då det synts mig kunna antagas, att med stadgandet

i fråga icke afsetts att inräkna skattskyldig själf, har jag infört

ett tillägg, hvaraf detta tydligt framgår. •*

Slutligen skall jag till granskning upptaga innehållet i 14 § af föreliggande

förslag och i sammanhang därmed 27 § i förslaget till förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt, innefattande bestämmelser i syfte

att förekomma internationell dubbelbeskattning.

Af flera anledningar har det ansetts lämpligt att nu upptaga nämnda

fråga till lösning. Under senaste svensk-tyska traktatsunderhandlingar

var frågan bragt på tal och från åtskilliga tyska stater, däribland Preussen,

har nu uttryckts önskan att med svenska regeringen på. diplomatisk

väg afsluta överenskommelser i berörda syfte.

Enligt bestämmelserna rörande skattskyldigheten är utlänning, hvilken

är här i riket mantalsskrifven, ungefärligen likställd med svensk medborgare

i fråga om inkomster, som här förvärfvats eller härifrån åtnjutits

eller, utifrån införda, här användts.

Utlänningen skattar sålunda först och främst för all den inkomst af

fast egendom, af kapital och arbete, som kommit honom till godo från

skattekälla här i riket. Genom konvention lärer undantag från denna

regel icke komma att göras annat än för särskilda fall, såsom för reglering

af skatteförhållandena, då en person har hemvist såväl här i riket

som i den främmande staten. Hufvudsakliga ändamålet med konventionen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

eller undvikandet af dubbelbeskattning vinnes genom reglering af skattskyldigheten

för inkomst, som, utifrån införd, här användes.

Hvad åter angår utlänning, som icke är här i riket mantalsskrifven,

skulle enligt föreliggande författningsförslag skattskyldigheten stanna vid

inkomst af fast egendom, af näring samt vid utdelning å aktier och banklotter.

Såsom ordalydelsen af 27 § af förslaget till förordning om inkomstoch

förmögenhetsskatt utvisar, skulle i nu nämnda fall genom konvention

icke kunna disponeras öfver annan inkomst än utdelning, hvarom nyss

förmäldes.

Såsom nämndes skulle inkomst af näring beskattas i det land, där

näringen bedrifves. En sådan bestämmelse är emellertid icke nog för att

förekomma dubbelbeskattning. Med näringslifvets utveckling har uppstått

en ganska omfattande rörelse, som, ehuru med hemortsrätt i ett land,

bedrifves äfven inom andra länder. Erfarenheten därutinnan, hvad Sverige

angår, visar måhända mindre hän till Tyskland än till mera närbelägna

länder. I anledning af nu nämnda förhållande har i 14 § af förslaget

till ny bevillningsförordning föreslagits, att jämväl bestämmelser om internationell

fördelning af inkomst af rörelse i fall af förberörda beskaffenhet

måtte få ske genom öfverenskommelse med främmande makter.

I saknad af sådana bestämmelser torde nämligen fördelningen komma

att verkställas efter skön. I hvartdera landet skulle taxeringsmyndigheterna

afgöra, huru stor del af samlade inkomsten af rörelsen i förekommande fall

borde tagas till beskattning därstädes. Praxis eller vägledande bestämmelser

för den interkommunala fördelningen inom vederbörande land torde

väl då i allmänhet komma att läggas till grund för rörelseinkomstens internationella

fördelning. Då emellertid å ena sidan praxis och författningsbestämmelser

icke kunna förutsättas sammanfalla i bägge länderna samt å

andra sidan någon särskild myndighet med rätt att jämka de i de skilda

länderna verkställda taxeringarna icke torde kunna ifrågakomma, blefve

följden lätteligen den, att näringen i de särskilda fallen komme att

beskattas för sammanlagdt mera än det belopp, hvartill den verkliga

inkomsten uppgått, om icke det tänkbara fallet inträffade, att sammanlagda

taxerade inkomsten understege den verkliga och inkomsten alltså delvis

lämnades obeskattad.

Ett ordnande af dessa förhållanden blir gifvetvis en angelägenhet af

betydelse för såväl stat som kommuner, en angelägenhet, som icke kan

lämnas obeaktad vid omdaningen af beskattningen till staten. De fram
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

ställningar, som i nu omförmälda syften gjorts, hafva därför upptagits till

granskning vid utarbetande af nu föreliggande skatteförslag.

Enligt dessa förslag skulle gränserna för de medgifvanden, hvilka

finge göras i konvention till förebyggande af internationell dubbelbeskattning,

fastställas af Eiksdagen, men däremot själfva konventionen i förekommande

fall omedelbarligen afslutas af Kungl. Maj:t, hvad Sverige

angår. Då emellertid Eiksdagen alltid bör hafva fria händer att ordna

beskattningen för hvarje budgetsår för sig, skulle enligt förslaget konvention

icke få afslutas för längre tid än att densamma skulle kunna på

grund af ett Eiksdagens mellankommande beslut uppsägas att gälla vid

löpande årets utgång.

Angående räckvidden af en dylik konvention har kammarrätten anfört,

att i fråga om beskattning af aktieutdelning och tillfälliga affärsvinster

utländsk makt näppeligen torde kunna erbjuda Sverige någon tillfredsställande

ersättning för den befrielse från skattskyldighet för nämnda

slag af inkomst, som den utländska maktens undersåtar skulle kunna erhålla.

Sådana inkomster torde nämligen i afsevärdt större omfattning tillfalla

utländske män, som i Sverige ägde aktier eller företoge spekulationer,

än svenske män, som i utlandet förvärfvade inkomster af samma slag.

Kammarrättens nu nämnda anmärkning, som riktar sig mot affattningen

af 26 § i förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt,

torde i och för sig icke äga allmängiltighet. Ty äfven om ett eller

annat främmande land kan vara mera intresseradt i svenska företag än

svenska män i det främmande landets, skulle nog utan svårighet kunna

angifvas land, där förhållandena äro motsatta. I hvarje fall torde det icke

kunna sägas vara stora fiskaliska intressen som stå på spel. Enligt hvad

en för ändamålet tidigare gjord utredning utvisar, skulle sålunda i Stockholm,

där största antalet taxeringar af ifrågavarande slag torde äga rum,

år 1906 hafva debiterats obetydligt öfver 26,000 kronor i skatt för

utdelning å aktier, tillhöriga främmande lands, här i riket icke mantalsskrifna

undersåtar.

För öfrigt skulle hvarje konvention föregås af pröfning, huru långt

det kunde vara med Sveriges intresse förenadt att göra medgifvanden i de

i författningsrummen angifna afseenden. Att, på sätt kammarrätten ifrågasatt,

begränsa möjligheterna till sådana medgifvanden, skulle i viss mån

innebära hinder för Sverige att utverka sig vissa med ifrågavarande

slags traktater förbundna fördelar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 89.

På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag mig icke böra ifrågasätta

någon ändring i det upprättade förslaget i nu förevarande delar.

Föredragande departementschefen uppläste härefter förslaget till förordning

angående bevillning af fäst egendom samt af inkomst, samt hemställde,

att detsamma måtte i nådig proposition framläggas för Riksdagen.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i denna hemställan.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten biföll

hvad statsrådet sålunda hemställt; och skulle nådig

proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan

litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Emil Sundberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:198 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels oc s. 55 i texten
  2. BevU 1910:30 Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock i ämnet väck s. 1 i texten
  3. BevU 1910:33 Betänkande, i anledning af vädd motion angående skrifvelse till Konungen i fråga om åtgärder för undanröjande af en till minskad äktenskapsfrekvens bidragande o s. 5 i texten