Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901

1911-01-13 · 88 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 88 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:2, Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1

N:o 2.

Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen

den 14 juni 1901; gifven Stockholms slott den 13

januari 1911.

. Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtforsvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga en så lydande

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktsSagen den 14 juni 190!.

Härigenom förordnas, att §§ 1

skola erhålla följande ändrade lydelse,

komma af nedanstående lydelse:

, 3, 27, 34 och 36 värnpliktslagen

äfvensom att en ny § 53 skall till
-

»§ 1.

a hvarje svensk man. är värnpliktig från och med det kalenderår, Värnplikt

under hviiket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han

fyller fyrtiofyra år. phktsalder.

§ 3.

ii r Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen Bevaring

delas i första och andra uppbådet. Tjänstetiden i beväringen är femton oc\land''

ar, elfva år i första och därefter fyra år i andra uppbådet.

Bih. till llilcsd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft. {Nr 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjänstetidens längd för

O

det inkallade manskapet.

2. Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör han

land stormen.

§ 27.

1. Vapenför värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att

för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i det antal dagar, som här

nedan angifves, nämligen:

a) vid fotfolket, position sartilleriet, fästningsartilleriit, fästningsingenjörtrupperna

och trumpen i sammanlagdt t va hundrafyrtio dagar, hvilken

tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med" en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundrafemtio dagar

under andra året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart

och ett af andra, tredje och fjärde åren;

b) vid rytteriet,'' fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraf trupperna

i sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjänstgöring, på

sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med eu första tjänstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,

som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under hvart

och ett af andra och tredje åren;

c) vid flottan i sammanlagdt trehundra dagar, hvilken tjänstgöring,

på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnda värnpliktiga äfvensom af andra å

sjömanshus inskrift^ värnpliktiga till det antal Konungen bestämmer i en

följd under första och andra året eller, där Konungen till följd af särskilda

omständigheter pröfvar nödigt, under allenast andra året,

af dem, som utan att tillhöra sjömanshus jämlikt § 25 inom. 1 b)

tilldelats flottan och som därvid inskrifvits till sjötjänst, jämväl i en följd

under andra året eller, där Konungen till följd af särskilda omständigheter

pröfvar nödigt, med en första tjänstgöring om tvåhundra dagar under forsta

eller andra eller under första och andra året samt med en repetitionsö

från g om etthundra dagar under fjärde året,

af till fästningstjänst inskrifna värnpliktiga med en första tjänstgöring

om tvåhundrafemtiofttta dagar, som tager sin början under första

eller andra året, och med eu repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar under

fjärde året, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 2.

af flottans öfriga värnpliktiga med en första tjänstgöring om tvåhundra

dagar under första eller andra eller under första och andra året

samt med eu repetitionsöfning om etthundra dagar under fjärde året.

För värnpliktig, som tilldelats fotfolket och uttagits till särskild

vinterutbildning (skidlöpartjänst), må, på sätt Konungen finner godt förordna,

första tjänstgöringen taga sin början redan under första året.

Värnpliktig, uttagen till trä ngen i förvaltningstjänst eller egentligsjukvårdstjänst

eller till stationstjänst vid flottan, så ock värnpliktig, som

för utbildning vid Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes

inskrifningsområde, må, på sätt Konungen finner godt förordna,

fullgöra honom åliggande tjänstgöring i en följd.

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort

därefter följande föreskrift^ propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring

äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen, må, på sätt Konungen

förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfiungar i en följd.

Repetitionsöfning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för

särskilda fall annorlunda förordna, äga rum

vid de inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och med

den 11 juli till och med den 31 augusti samt

vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfästningarna

afsedda, under tiden från och med den 11 juli till och med den 9 september.

2. Icke vapenför värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig

att, på^ sätt Konungen närmare förordnar, för sin utbildning tjänstgöra

under fredstid i det antal dagar, som här nedan angifves, nämligen:

militärarbetare i sammanlagdt etthundraåttiotvå dagar, hvilken tjänstgöring

skall fullgöras antingen i en följd med början under första eller

andra året eller med en första och en andra tjänstgöring under de tre

första åren; samt

annan icke vapenför i det antal dagar, som uti mom. 1 ofvan är

bestämdt för vapenför värnpliktig vid vederbörligt truppslag af hären eller

vid flottan, hvilken tjänstgöring skall fullgöras i en följd med början under

första eller andra året.

Värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes

icke vapenför, är skyldig tjänstgöra i sammanlagdt det antal dagar, som

ofvan i detta mom. sägs. Sådan värnpliktig äger att såsom fullgjord

värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom

vapenför.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

8. Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindradt att återkomma

till station af flottan och blifva afmönstradt, innan tiden för den tjänstgöring,

till hvilken den värnpliktige inkallats, gått till ända, är denne

likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess afmönstringen ägt rum.

Ersättning för den Överskjutande tjänstgöringstiden erhåller den

värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.

4. Har värnpliktig under i mom. 1 eller 2 föreskrifven tjänstgöring

blifvit fälld till straff för rymning eller för olofligt undanhållande af minst

ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring af b rutits för verkställighet

af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, skall den tid, under

hvilken han var rymd eller olofligen undanhöll sig eller hans tjänstgöring

sålunda var afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där

ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. 1 hvad mån den

värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjänstgöringen, samt

i hvilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,

bestämmer Konungen.

§ 34.

Värnpliktig. 1. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan

häremdler e^er vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, skall

flottans fast efter afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin värn''personal

plikt kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Detsamma gäller

m. m. ock värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller dess reserv

under kortare tid än två år, så framt han undergått rekrytutbildning samt

deltagit i två repetitionsöfningar.

2. I mom. 1 ofvan nämnd värnpliktig anses hafva fullgjort den i

§ 27 föreskrift^ första tjänstgöring, men är skyldig att med vederbörlig

åldersklass deltaga i repetitionsöfning.

Har den fasta anställningen vid hären eller flottan eller vid härens

eller flottans reserv uppgått till minst tre år, anses den värnpliktige hafva

fullgjort all den i § 27 föreskrifna tjänstgöring. Detsamma gäller ock

den, som, under fast anställning vid hären eller dess reserv, undergått

rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsöfningar, äfvensom den, hvilken

såsom värnpliktig fullgjort rekrytskola och en repetitionsöfning samt

därefter varit fast anställd under minst två år.

Icke vapenför värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären

eller flottan eller vid härens eller flottans reserv, äger att såsom fullgjord

värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar, han varit fast anställd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majcts Nåd. Proposition No 2.

I hvad man fast anställning'' vid krigsmakten i öfrig''a fall må anses

motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen.

3. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande vid

universitet eller annan statens högskola eller som aflagt examen vid navigationsskola,

tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen.

§ 36.

. ^ • Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar Landstortill

tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del däraf, fallande

må Konungen i den ordning, som för inkallande af beväringens andra ° ^ "

uppbåd i inom. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar till

tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar däraf,

som finnas behöfliga.

Dock må Konungen, till skydd för mobilisering af beväringens första

uppbåd eller för andra särskilda orsaker, i den ordning som för inkallande

af sagda uppbåd i § 28 mom. 1 är föreskrifven, till tjänstgöring inkalla

för det lokala försvaret erforderlig del af landstormen. Landstormsafdelning,

som sålunda inkallats, må likväl ej hållas samlad längre än högst

femton dagar, såvida ej krig före samma tids utgång utbryter.

Landstormens inkallande till tjänstgöring sker på sätt i § 29 inom.

2 är föreskrifvet.

2. Värnpliktig, som tillhör landstormen, är underkastad de i kri- När vämminallag

för krigsmakten gifna bestämmelser såväl under all tjänstgöringti&Soch

marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som ock i stormen, är

fråga om åtlydnad af inkallelse i eldighet med § 29 mom. 2 till tjänst-un%erkastad

göring, som i mom. 1 här ofvan omförmäles. 1 rigs ag.

§ 53.

1. Bestämmelsen i § 1 om värnpliktstidens längd skall icke till- Värnplikts
lämpas

under åren 1911, 1912, 1913 och 1914. 1 stället skall värn- ålp^tlch

pliktstiden under år 1911 vara utsträckt till och med det år, hvarunder tidens wtden

värnpliktige fyller fyrtio år, från och med år 1912 utsträckas till

och med det år, hvarunder han fyller fyrtioett år, från och med år 1913 öfvergångsutsträckas

till och med det år, hvarunder han fyller fyrtiotvå år samt tiden"

från och med år 1914 utsträckas till och med det år, hvarunder han

fyller fyrtiotre år.

2. Bestämmelsen i § 3 mom. 1 om tjänstetiden i beväringen skall

icke tillämpas under åren 1911, 1912 och 1913. I stället skall sagdå tjänst©-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tid under år 1911 vara tolf år, däraf åtta i beväringens första uppbåd,

under år 1912 vara tretton år, däraf nio i beväringens första uppbåd,

samt under år 1913 vara fjorton år, däraf tio i beväringens första uppbåd.

3. Bestämmelsen i § 27 mom. 2 om tjänstgöringstidens längd för

militärarbetare skall tillämpas beträffande värnpliktig, som inskrifves under

år 1911 eller senare, dock ej beträffande värnpliktig, som utan laga, förfall

uteblifvit från inskrifningsförrättning under år 1910 eller tidigare.

Sådan värnpliktig är skyldig att tjänstgöra under så lång Bd, som hans

tjänstgöring skolat pågå, därest han inskrifvits tidigare än år 1911.

4. Militärarbetare, som blifvit inskrifven tidigare än år 1911 och

som på grund vare sig af erhållet uppskof med tjänstgöring eller af laga

förfall påbörjar densamma år 1911 eller senare, skall tjänstgöra under så

lång tid, som hans tjänstgöring skolat pågå, därest han inskrifvits år 1911

eller senare.»

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl.. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

O. B. Malm.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

7

Utdrag af protokoll öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

januari 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

hinns excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SwAKTZ,

grefve IIamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Departementschefen, statsrådet Malm, förmälde sig vilja Kungl.

Maj:ts pröfning underställa vissa frågor angående ändring i värnpliktslagen,

hvilka frågor varit föremål för pröfning af den utaf Kungl. Maj:t den 28

september 1907 tillsatta försvarskommittén.

Hans excellens statsministern anhöll i sammanhang härmed att få

framhålla vissa synpunkter med anledning af det af nämnda kommitté afgifna

betänkande och yttrade:

»Första gången tanken på en utredning af den art, som sedermera

gaf anledning till tillsättandet af ifrågavarande kommitté, uttalades till

statsråd sprotokollet var, i ett yttrande till samma protokoll den 5 januari

1906 af min närmaste företrädare i ämbetet. Han framhöll därvid till en

början vikten af, att cheferna för generalstaben och för flottans stab finge

i uppdrag att utarbeta en samfälld plan till rikets försvar. För att uppnå

största möjliga effektivitet åt landets försvarskrafter syntes det nämligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

erforderligt, att en närmare samverkan anordnades mellan de båda grenarna

af försvarsväsendet. Genom uppgörandet af en gemensam försvarsplan

skulle blifva klargjord, hvilken verksamhet armén och hvilken verksamhet

flottan borde utveckla under olika eventualiteter af fientligt angrepp

mot vårt land, samt hvilka anordningar med afseende härpå borde

vidtagas till stärkande under fredens dagar af armén och flottan. En särskild

anledning till ifrågavarande åtgärd läge i Sveriges förändrade försvarspolitiska

läge till följd af unionsupplösningen. Sedan den sålunda

ifrågasatta försvarsplanen blifvit uppgjord, borde en finansiell granskning

af möjligheterna till planens realiserande följa.

Kung!. Maj:t biföll den gjorda framställningen om uppdraget till

de båda stabscheferna, och aflämnade dessa under hösten 1906 den af dem

uppgjorda försvarsplanen. Efter det härpå ytterligare utredning ur försvarsteknisk

synpunkt blifvit förebragt, anmäldes ärendet ånyo inför Kungl.

Maj:t den 28 september 1907.

Vid detta tillfälle erinrade jag därom, att de uppgjorda förslagen

borde underkastas en allsidig granskning och grundlig pröfning särskildt

ur finansiell synpunkt, och framhöll jag, att det syntes i sådant afseende

lämpligt, att den kommitté, åt hvilken granskningsarbetet kunde komma

att anförtros, tillsattes så, att olika åskådningar kounne till uttryck inom

densamma samt tillfälle lämnades åt med våra finansiella förhållanden förtrogna

män att där göra sin röst hörd.

o # o

Med bifall till hvad jag i sammanhang härmed hemställde lämnade

Kungl. Maj:t sistnämnda dag åt en kommitté, sammansatt med beaktande

af de utaf mig sålunda framhållna synpunkter, i uppdrag, att, särskildt

med hänsyn till rikets ekonomiska bärkraft, granska och afgifva yttrande

öfver de af stabscheferna uppgjorda förslagen.

Det är denna kommitté, som nu afgifvit sitt betänkande.

Min förhoppning var, att försvarsvänner med olika politiska åsikter

skulle genom samarbete inom kommittén kunna enas om ett gemensamt

yttrande i den föreliggande frågan eller att i allt fall i betänkandet eller

vid detsamma fogade yttranden skulle komma till synes, hvad samtliga

dessa försvarsvänner vilja i försvarsfrågan.

Jag ansåg mig hafva desto större skäl för denna förhoppning, som

det ju är uppenbart, att all den utredning, i den mån den var möjlig,

som kunde begäras af kommittén eller någon dess ledamot, naturligtvis

skulle ställas till kommitténs eller denne ledamots förfogande.

Denna min förhoppning har emellertid icke gått i uppfyllelse. Under

sistlidne sommar utträdde ur kommittén tre ledamöter, som representerade

en af de politiska åsikter, hvilka voro i kommittén företrädda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 2.

Kommitténs betänkande aflämnades den 5 december 1910.

Den korta tid, som därefter förlupit, har icke medgifvit ett sådant

inträngande i hela den af kommittén lämnade utredningen, att lag vågar

redan nu om densamma fälla något bestämdt omdöme. Detta gäller i synnerhet

den del af kommitténs betänkande, som behandlar den fråga, som

särskildt varit till kommittén öfverlämnad, eller den finansiella.

För bedömande af frågan, huruvida landet skulle kunna bära den

ytterligare börda, som ett förverkligande af de utaf stabscheferna utarbetade

förslagen skulle medföra, har kommittén verkställt en undersökning

''• * - ^ o

af landets ekonomiska utveckling under den efter år 1882 förflutna perioden;

och på grund af de ekonomiska framsteg, landet under dessa år, enligt

kommitténs åsikt, gjort, har kommittén kommit till den slutsats, att landet

utan ökning af de redan befintliga skatterna skulle kunna genomföra de

af kommittén framlagda förslagen.

Det lärer vara svårt att på en annan väg än den, hvarpå kommittén

slagit in, eller genom undersökning af landets ekonomiska utveckling

under den sistförflutna perioden, kunna draga några slutsatser angående

samma utveckling under framtida år. Det är ju möjligt, att utredningen

kan göras fullständigare, att faktorer, till hvilka kommittén icke tagit

hänsyn, böra tagas med i beräkningarna, men själfva grunden för bedömande

af den ekonomiska bärkraften under en stundande period synes

vara riktig.

Det är uppenbart, att ett land kan blifva nödsakadt att för tillgodoseende

af vissa samhällsintressen påtaga sig ökade ekonomiska bördor, så

t. ex. för införande af ålderdomsförsäkring, en fråga, som just nu står

på dagordningen i vårt land. Och det är lika uppenbart, att ett land

jämväl för värnande af sin sjanständighet kan finna sig nödgadt att öka

skattebördorna. Dessa samtliga intressen, de må nu beröra samhället i

dess fredliga utveckling eller vara betingade af vårdnaden om statens existens,

kunna och få naturligen icke bedömas uteslutande med hänsyn till

frågan, huruvida ytterligare skattebördor erfordras eller icke. Men detta

är en sak. En annan sak är, att hvarje steg, som t-ages uti ifrågavarande

afseende, måste föregås af en undersökning, hvad detta steg skall

komma att medföra med hänsyn till de å landet hvilande skattebördorna.

Man får icke, när det gäller frågor af ifrågavarande art, taga steg i blindo,

utan man måste, innan man tager steget, vara i tillfälle att öfverblicka

dess konsekvenser. Ett förslag, det må nu gälla eu social fråga eller en

försvarsfråga af betydelse, bör därför alltid åtföljas af en utredning, huru

de utgifter, som dess förverkligande medför, kunna täckas. Endast på

så sätt blifva landets representanter i tillfälle att bedöma frågan i hela

Bill. till Riksä. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

dess vidd och spörsmålet, huruvida man, oaktadt de ökade skattebördor,

ett förslag till äfventyrs kan medföra, dock bör förverkliga detsamma.

I detta sammanhang bör jag emellertid tillägga, att när man skall

bedöma framtida förhållanden, blir man dock alltid nödsakad att bygga

på sannolighetsberäkningar. Oberäkneliga faktorer kunna ju spela in.

Man får därför icke i fråga om utredningar af förevarande art fordra för

mycket. Men detta förhållande får å andra sidan icke föranleda till, att

icke de undersökningar, som kunna göras, blifva verkställda.

Det har varit ett arbete af ifrågavarande art, som särskildt varit

förelagdt den försvarskommitté, som nu afslutat sina arbeten. Det är ett

synnerligen vidlyftigt material, som kommittén samlat för bedömande af

frågan om möjligheten för landet att bära de bördor, som de nya

förslagen påkalla, och kommittén har med stöd af detta material kommit

till den slutsats, att dessa bördor kunna af landet bäras utan påläggande

af nya skatter. Det har mot dessa undersökningar erinrats, att kommittén

icke tagit hänsyn till samtliga de faktorer, som inverka på frågor af

föreliggande art. I samråd med chefen för finansdepartementet har jag

redan satt mig i förbindelse med åtskilliga af våra främsta vetenskapsmän

på förevarande område. Det undersökes för närvarande, om och i sådant

fall hvilka utredningar ytterligare böra göras för att omdömet om landets

ekonomiska bärkraft under den närmaste tiden må blifva så tillförlitligt

som möjligt. Det är min förhoppning, att uppslag skola erhållas, som

äro ägnade att bilda ytterligare grundval för utredningar i förevarande

ämne.

I enlighet med hvad jag redan framhållit bör det fortsatta bearbetande

af (let samlade materialet, som för belysande af försvarsfrågornas

ekonomiska sida kan komma att befinnas önskvärdt och möjligt, föras till

slut, innan man beslutar sig för af kommittén föreslagna åtgärder, som

uppenbarligen komma att medföra afsevärda utgifter utöfver dem, som

redan offras för vårt försvar.

Det synes mig därjämte böra undersökas, huruvida icke genom besparingar

å vissa områden af försvaret och genom strängt iakttagande åt

sparsamhet vid användande af redan nu utgående anslag, möjlighet kan

beredas att utveckla vårt försvar utan ökande af de utgifter, som redan

nu tagas i anspråk för försvaret.

Ett uppskof med de ifrågasatta föreslagens genomförande synes mig

så mycket mer erforderligt, som åtskilliga af dessa jämväl ur militär-teknisk

synpunkt torde tarfva vidare utredning.

Bland de föreliggande förslagen finnas emellertid några, som dels

måste anses redan hafva erhållit all den utredning, som ur sistnämnda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

11

synpunkt kan erhållas, dels därjämte äro af den art, att de röra sig ifråga

om utgifter inom det nuvarande försvarets ram.

Att under sådana förhållanden dröja med deras genomförande synes

mig icke tillrådligt.

Till frågor af denna art räknar jag ett så rationellt utnyttjande

som möjligt af den värnkraft, som den numera genomförda allmänna värnplikten

kan förläna vårt folk. Infogandet af de värnpliktiga af de äldre

årsklasserna på ett tillfredsställande sätt i riksförsvaret är härvid ett af de

steg, som synas närmast att taga.

Det är jämväl af en afsevärd vikt, att den dyrbara sjökrigsmateriel,

som under de senaste decennierna anskaffats, icke får förfalla. Till förebyggande

häraf måste densamma så småningom förnyas, och bör uppenbarligen

därvid tagas hänsyn till de nya uppfinningar, som å förevarande

område ständigt göras. Därest för denna sjökrigsmateriels vidmakthållande

genom en dylik förnyelse icke äskas högre anslag, än som redan under

en lång följd af år beviljats för anskaffande af ny och modernisering af

äldre sjökrigsmateriel, måste ju dessa äskanden anses icke gå utöfver den

ram, som hitintills varit för försvaret utstakad.

I detta afseende komma därför vederbörande departementschefer

att för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till framställningar till Riksdagen;

men anser jag, som sagdt, försvarskommitténs förslag härutöfver

i den mån de äro af någon större räckvidd icke för närvarande och innan

de af mig omförmälda undersökningar angående möjligheten af vidare utredningar

i finansiellt afseende blifvit slutförda samt möjligen ytterligare

bearbetande af det samlade materialet blifvit anställdt böra föreläggas

Riksdagen.»

Departementschefen, statsrådet Malm, anförde härefter:

»Med anslutning till hvad hans excellens statsministern anfört anhåller

jag att få framlägga förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som

synas mig redan nu böra vidtagas.

Dessa ändringar äro dels sådana, som kunna medföra afsevärda besparingar,

utan att landets försvarskraft därigenom minskas; dels sådana,

hvilka icke i och för sig äro af beskaffenhet att medföra ökade utgifter,

men antingen utgöra en nödvändig förutsättning för det framtida organisationsarbetet

eller medföra af hjälpande af länge kända olägenheter. Det

viktigaste af dessa förslag är det af hans excellens statsministern redan

omförmälda förslaget om värnpliktstidens indelning, hvilket åsyftar att

möjliggöra uppsättandet af .reservtrupper ur de äldre värnpliktsklasserna

i erforderlig omfattning. Äfven om påbörjandet af själfva reservorganisationen

torde böra, i afvaktan på ofvanberörda granskningsarbete, anstå

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Majds Nåd. Proposition No 2.

ännu något år, synes allt skäl föreligga att redan nu skrida till stiftandet

af den lag, som skall utgöra reservorganisationens bärande grund. Så

mycket större skäl att icke uppskjuta med upptagandet af denna lagfråga

har synts mig föreligga, då de myndigheter, som uttalat sig angående

densamma, i allt väsentligt äro eniga, då jag för egen del ej funnit något

att erinra mot det föreliggande förslaget och då behof af ytterligare utredning

angående de föreslagna lagändringarna icke föreligga.

Ofriga värnpliktslagen berörande frågor, hvilka torda böra nu upptagas

till pröfning och afgörande, beröra:

tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga;

f. d. fast anställdas värnpliktstjänstgöring;

villkoren för landstormens inkallande för hemortens försvar; samt

förebyggandet af olofligt undanhållande från värnpliktstjänstgöring.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

13

Ändringsförslag berörande reservorgamsationen.

Chefen för generalstaben erinrar uti sitt den 18. oktober 1906 af- Chefens för

gifna underdåniga förslag till landtförsvarets stärkande, hurusom redan uti ieTförslag

1900 års förslag till ny härordning ätdags med den då ifrågasatta k åder- den18/™ 1906.

ökningen uppsättandet vid samtliga infanteriregementen ä fastlandet af

ytterligare en bataljon förutom de tre (vid Karlskrona och Vaxholms

grenadjärregementen två) linjebataljonerna och depån. Det härmed afsedda

tillskottet uti försvarskraft hade dock icke kunnat vinnas, enär Riksdagen ej

kunde skänka sitt bifall till den föreslagna kaderökningen.

Uti Riksdagens skrifvelse angående denna fråga uttalades emellertid,

att Riksdagen icke förbisett betydelsen af nämnda kaderökning vid

infanteriregementena, äfvensom att riksdagen funne sig endast för det

dåvarande icke kunna bifalla densamma.

Genom unionsupplösningen hade emellertid krafvet på en ytterligare

utveckling af vårt lands försvarskrafter, och därvid i första hand på hufvudvapenslagets

— infanteriets — ökande, med stegrad skärpa gjort sig gällande,

i det att ej allenast de för försvaret påräkneliga stridskrafterna

genom den norska unionskontingentens bortfallande undergått en betydande

minskning — med omkring 18,000 man, motsvarande ett 20-tal infanteribataljoner

—, utan äfven längden af Sveriges landgräns mot främmande

makter nära fyrdubblats, hvarigenom vårt militärpolitiska läge i allmänhet

väsentligen försämrats.

Under sådana omständigheter vore det af största vikt, att frågan om

infanteriorganisationens utveckling med det snaraste upptoges till förnyad

pröfning i hufvudsyfte att åstadkomma de nödvändigaste betingelserna

för ett effektivt tillgodogörande för försvaret af den tillgång på utbildadt

beväringsmanskap, som genom värnpliktslagen ställdes till förfogande.

Med den ifrågasatta personalökningen hade chefen för generalståben

i första hand afsett att tillgodose behofvet af officerspersonal. Man kunde

nämligen icke göra sig räkning på att utan en efter mobiliseringsbehofvet

tillra att ökning af officerskåren erhålla befäl till ett infanteriregementes

samtliga mobiliserade förband. Tillgången på officerare å stat, öfver stat

och uti regementenas reserver vore ej större, än att den knappt motsvarade

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bebofvet vid redan nu uti mobiliseringsplanerna uppförda infanteritruppförband,

etappformationer in. m., som af regementena skulle uppsättas,

äfven om fordringarna på fältduglighet ställdes så lågt, som med infanteriets

tjänstbarhet kunde vara förenligt. Brist uti högre grader kunde

icke heller utöfver en viss gräns fyllas genom uppflyttning från lägre, så

mycket mindre som man snart sagdt ingenstädes hade att anteckna öfverskott.

Uti kungl. propositionen n:r 2 till 1901 års Riksdag hade befälsbehofvet

vid de då föreslagna reservtrupperna angifvits skola till hufvudsaklig

del fyllas med pensioneradt befäl jämte sådant befäl, som erhållit utbildning

enbart för anställning vid reserverna. Af denna grund hade den för dessa

truppförband särskildt afsedda kaderökningen ansetts kunna begränsas till

1 major och 2 kaptener per infanteriregemente. Såsom förhållandena nu

gestaltat sig, vore det emellertid icke tillrådligt att gifva något af infanteriregementets

mobiliserade fältförband eu organisation af deri jämförelsevis

ringa fasthet, som måste förutsättas hos de uti 1901 års härordningsförslag

uppförda reservtrupperna.

Så länge unionen med Norge ägde bestånd, torde reservbataljonerna

vid krigstillfälle icke behöft ställas inför uppgifter af den kräfvande beskaffenhet

i fråga om rörlighet, manöverfärdighet och taktisk användbarhet

i allmänhet som de, hvilka måste föreläggas linjebataljonerna till

lösning. Reservbataljonerna kunde under sådana förhallanden måhända

eif vas en något svagare organisation i afseende på befälspersonalens antal

och kvalitet° än regementets öfriga bataljoner. Efter unionsupplösningen

vore så icke längre möjligt. Krigslägen kunde lått inträffa, då samma

fordringar måste ställas pa de truppförband, hvilka komme att uppträda inom

sekundära operationsområden, som på dem, hvilka inginge i hufvudhären.

Det vore därför önskligt att kunna gifva de fyra bataljoner, som ett

infanteriregemente borde vid mobilisering uppställa, i det närmaste ensartad

sammansättning. Om detta nu icke kunde sättas i fråga beträffande befälspersonalen

i dess helhet, måste dock såsom oeftergiflig uppställas den

fordran på organisationen, att samtliga de infanteribataljoner, hvilka mobiliseringsplanen

upptoge, ägde tillgång på en redan i fred befintlig kader

af åtminstone bataljonschef med adjutant jämte 4 kompanichefer. Af denna

orsak hade uti de förslaget bilagda tabellerna upptagits beställningar för

1 major, 4 kaptener af andra klassen och 1 löjtnant af andra klassen vid

hvartdera af Lifregeinentets grenadjärer och därmed enligt 1901 års härordning

jämställda 22 regementen, äfvensom vid Svea och Göta lifgarden.

I detta sammanhang erinrades om, att redan uti 1875 års hårordningsförslag

antalet majorer vid ett regemente var upptaget till 4 och antalet

kaptener till 21.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Ln fältorganisations fasthet berodde emellertid i väsentlig mån af,

huruvida dess olika delar kunnat före krigsutbrottet behörigen samarbetas.

I ändamål att bereda befäl och meniga tillfälle att redan i fred samöfvas

inom det antal enheter, regementet skall i fält uppställa, vore synnerligen

önskvärd t, om en indelning på 4 bataljoner kunde komma till stånd under

regementsöfningarna. Utan den bär föreslagna kaderökningen inom officersgraderna

vore detta emellertid icke möjligt, och äfven med den ifrågasatta

ökningen bjefve befäl stillgången ganska knapp ej blott för fyllande af

ofticersbehofvet, utan äfven och kanske i ännu högre grad hvad anginge

besättandet af erforderligt antal underbefälsbefattningar. Något öfverskott

på underofficerare vore sålunda icke att påräkna för utjämnande af

officersbristen.

Under den tid af utbildningsåret, då regementets innevarande

styrka, förutom af den fast anställda personalen, utgjordes endast af beväringsrekryter,

kunde organisationen på 4 bataljoner gifvetvis icke genomföras.

Det oaktadt komme den föreslagna officerspersonalen att under

sagda tid till fullo tagas i anspråk för arbetet vid regementets olika skolor

för värnpliktiga och fast anställda, för inskrifningsväsendet in. in. Vid

beräkningen af verklig tillgång på befäl för utbildningsarbetet måste nämligen

af personalen enligt stat först och främst från räknas såväl en viss,

af erfarenheten gifven procent vakanta och tillfälligt sjuka, som ock ett

icke obetydligt antal befäl af kompaniofhcersgrad kommenderadt utom

regementet, såsom vid arméfördelnings- in. fl. staber, vid för armén gemensamma

skolor och utbildningskurser in. m.

Skulle vidare regementschefen icke helt och hållet uppgå uti förvaltningsbestyr

och arbete med inskrifningsväsende, mobilisering m. in.,

utan erhålla erforderlig tid för sin hufvuduppgift — planläggningen samt

ledningen och öfvervakandet af befälets och de menigas fältmässiga utbildning

—, torde det vara nödvändigt att gifva honom till omedelbart

biträde en regementsofficer, som kunde under större delen af året helt och

ostördt ägna sig åt utredandet af de frågor på förvaltningens, mobiliseringens

och inskrifningsväsendets område, hvilka skulle föreläggas regementschefen

till afgörande, härtill kunde lämpligen åt denne regementsofficer

öfverlåtas närmaste öfverinseendet öfver regementets gemensamma

underbefälsskolor m. fl. utbildningskurser. Oafsedt önskvärdheten af att

något lätta regementschefens arbetsbörda, skulle ifrågasatta anordning erbjuda

den beaktansvärda fördelen, att ett antal regementsofficerare fino-e

tillfälle att grundligt sätta sig in uti de mångahanda och kräfvande frågor

utanför trupputbildningens område, hvilka folie inom eu regementschefs

befogenhet. Ordinarie bataljonschef behöfde ej heller då för mångfaldiga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tillfälliga uppdrag tagas ifrån sitt egentliga arbete, truppens utbildning

och därmed i närmaste samband stående angelägenheter.

Ett öfverslag af behof och tillgång på kaptener efter genomförandet

af här förutsatt kaderökning gåfve vid handen, att, sedan utom regementet

kommenderade officerare m. fl. samt regementskvarterinästaren och cheferna

för rekrytkompanierna frånräknats, det vid regementet icke återstode mer

än 2 kaptener att planlägga och leda arbetet vid de skolor för utbildning

af såväl fast anställdt som reservunderbefäl, Indika vid ett regemente måste

anordnas; att härvid ersätta kapten med äldre löjtnant vore i regeln icke

möjligt, då annan ökning af antalet subalternofficerare — om man bortsåge

från de regementen, där kulsprutafdelningar förutsattes komma till uppsättning

— än med en regementsadjutant icke blifvit ifrågasatt. Tillgången

å subalternofficerare blefve därigenom ej större, än att, sedan behofvet åt

vapenofficer, af adjutanter vid bataljonsstaberna och lärare vid of vanberörda

skolor för utbildning af underbefäl in. in. blifvit tillgodosedt, för

rekrytutbildningen icke återstode mer än 1 subalternofficer per kompani.

Likväl hade den nytillkomne regementsadj utanten beräknats göra trupptjänst

hela året med undantag endast af tiden för regementsöfningarna.

I det föregående hade påvisats, huru ringa tillgången på befäl vore för

infanteriets såväl mobilisering som fredsöfningar. Detta oaktadt och trots

vikten af att åt truppslagets samtliga mobiliserade förband förläna all

möjlig fasthet och stadga, hade af ekonomiska hänsyn tanken på ökning af

underofficerskåren måst öfvergifvas.

Underbefälsgraderna af manskapet hade ej heller kunnat tillgodoses

i annan mån, än att för hvart och ett af fastlandsregementena nyuppförts

12 distinktionskorpralsbeställningar, tillkomna genom uppflyttning af ett

motsvarande antal meniga volontärbeställningar.

Distinktion sko rpralernas antal hade ansetts höra ökas framför andra

underbefälsbeställningar af manskapet dels för att därigenom vinna ett

väl behöflig! tillskott af underbefäl, som kunde förväntas nöjaktigt bekläda

befattningar, hvilka egentligen bort innehafvas af underofficeraie, dels föl

att förbättra volontärernas utsikter att nå den bäst aflönade underbefälsgraden

af manskapsklassen.

Uppsättandet af de nya infanteribataljonerna ur beväringens första

uppbåd förutsatte emellertid eu ökning af antalet klasser i samma uppbåd.

En beräkning af å ena sidan sammanlagda behofvet af värnpliktiga

för fjärdebataljonerna och å andra sidan de olika årsklassernas styrka gåfve

vid handen, att för mobiliseringen af infanteriet, sådant detta föreslagits,

erfordrades minst tio årsklasser. Äfven för andra truppslag närmade

sig eller uppginge behofvet till detta antal klasser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Då de nya infanteritruppförbanden afsågos skola ingå uti fältharens

linjeafdelningar och sålunda måste vid mobilisering genast uppsättas, vore

det själffallet, att bestämmelserna om rättighet att inkalla de för dem afsedda

värn pliktsklasserna samt om dessa klassers användning måste vara

desamma som för inkallelse och användning af öfriga i fälthären ingående

klasser. De ifrågavarande klasserna måste sålunda tillhöra beväringens första

uppbåd. Detta räknade emellertid endast åtta årsklasser och måste därför ökas.

En ökning till tio årsklasser vore dock icke under alla förhållanden

tillräcklig. Den yngsta årsklassen kunde nämligen icke tagas i anspråk för

eu mobilisering, förr än den erhållit åtminstone nödtorftig rekrytutbildning,

i hvithet fall den för fortsatt öfning kunde ingå uti depåerna. Under

den del af året, då nämnda klass sålunda icke kunde användas, måste man,

för fyllandet af det beräknade mobiliseri ngsbehofvet af tio klasser, inkalla

från och med andra till och med elfte klasserna. Ur denna synpunkt

borde alltså första uppbådet räkna elfva årsklasser. Då emellertid den

elfte klassen, såsom näinndt, vore behöflig endast under en del af året, kunde

man inskränka uppbådet till tio klasser, under förutsättning att man ägde

rätt att, intill dess under hvarje år den yngsta årsklassen kunde användas,

förfoga öfver elfte klassen på samma sätt som för första uppbådet är

föreskrifvet. På dessa grunder hvilade dels den föreslagna ändringen uti

värnpliktslagen § 3 mom. 1 om utsträckning af tjänstetiden i beväringens

första uppbåd från åtta till tio år, dels ock förslaget om fogandet till

§ 28 af ett nytt moment, af innehåll att, intill dess inskrifningarna för

året vore afslutade samt därefter tills de senast inskrifna värnpliktiga

undergått tillräcklig utbildning för tjänstgöring i krig, den yngsta årsklassen

af beväringens andra uppbåd måtte härför kunna inkallas och användas

på sätt för beväringens första uppbåd vore föreskrifvet.

I fråga om behofvet af ett tillgodogörande framdeles af den ytterligare

tillgång å värnpliktiga, som förefunnes uti beväringens andra uppbåd

framhålla cheferna för generalstaben och flottans stab uti den af dem gemensamt

lämnade »öfversikten» af den 18. oktober 1906, att uppsättandet

vid infanteriregementena på fastlandet af fjärde-bataljoner endast motsvarade

det minimum af ökad försvarskraft, som borde tillföras våra

landstridskrafter såsom en följd af vårt lands nuvarande krigspolitiska

läge. Arméns organisation Ange emellertid ej anses hafva därmed nått

den utveckling, som fullt motsvarade detta nya läge. Unionsupplösningen

hade beröfvat oss ej allenast en dittills påräknelig förstärkningskontingent,

hvars omedelbara ersättande med de här föreslagna åtgärderna åsyftades,

den hade jämväl, militäriskt sedt, omskapat vår västra landgräns, så

Bill. till Riksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Knuff!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

att denna, från att dittills hafva utgjort allenast en geografisk gränslinje

till en med oss förbunden stat, förvandlats till en militär gränslinje mot

ett främmande land. Härordningens fortsatta utveckling måste därför

åsyfta uppsättandet, förutom af de nuvarande och de här föreslagna truppförbanden,

jämväl af erforderliga styrkor för ytterligare tryggande under

inträffande krigiska förvecklingar af vår långa landgräns mot väster. För

detta ändamål erforderlig manskapsstyrka stode till förfogande uti de årsklasser

värnpliktiga, indika inginge uti beväringens andra uppbåd. Tillgången

å befäl för de truppförband, som på detta sätt skulle kunna uppsättas,

kunde emellertid icke beräknas under den här omhandlade sexårsperioden

varda så stor, att eu organisation af andra uppbådet kunde under nämnda

tid ifrågasättas. Då vid sådant förhållande landstormen måste tills vidare

i stor utsträckning tagas i anspråk för hemortens försvar, hade det ansetts

nödvändigt att nu framlägga förslag till fullständig organisation af detta

v äril pl ikt s u ppbåd.

Beträffande frågan om antalet årsklasser uti beväringens andra uppbåd

yttra cheferna för generalstaben och flottans stab i det af dem den 18.

oktober 1906 gemensamt afgifna förslaget till ändringar i värnpliktslagen,

att behofvet af värnpliktiga, som erfordras för uppsättandet af reservtrupper

ur andra uppbådet, blefve framgent lika stort som hittills. Då nu de två

klasser, som detta uppbåd skulle erhålla från landstormen, vore mindre än

de två, som det aflämnade till första uppbådet, och då andra uppbådet

eventuellt kunde komma att få afstå sin yngsta klass till första uppbådet,

borde rätteligen för andra uppbådet beräknas fem årsklasser. Då detta

emellertid för närvarande icke torde anses fullt behöflig!, hade den nuvarande

tjänstetiden i uppbådet, fyra år, bibehållits.

Beträffande slutligen den återverkan på landstormen, som blefve

följden af öfverförande! af tvenne årsklasser från beväringens andra till dess

första uppbåd yttra stabscheferna, att, då andra uppbådet borde bibehållas

vid oförändrad! antal klasser, eller fyra, måste landstormen af sina åtta

klasser afstå de tvenne yngsta till andra uppbådet. Fn dylik minskning

af landstormen skulle emellertid medföra en väsentlig nedgång uti vår försvarskraft

och därför vara högst betänklig. Den kunde så mycket mindre

ifrågasättas, som det visat sig svårt att, om behörig hänsyn toges till afgången

vid mobilisering på grund af oduglighet till krigstjänst och uteolifvande,

allestädes fylla behofvet af landstorm sm än ens med de nuvarande

åtta klasserna. Och att, såsom med beväringen kunde ske, täcka brist inom

ett område med öfverskott från ett annat, vore vid landstormen ej alltid

möjligt, företrädesvis på grund af värnpliktslagens lokala begränsning af

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

dess användning. Härens landstormsmän finge nämligen enligt § 37 icke

föras utom eget och närmast till gränsande inskrifningsområden.

En ersättning för de två klasser, som från landstormen öfverflyttades

till beväringen kunde erhållas endast genom att utsträcka värn pliktsåldern.

Att ersätta dessa två klasser med blott två nya sådana, vore emellertid

icke betryggande. Och detta så mycket mindre, som klasserna pal

grund af den naturliga afgången minskades med hvarje år, så att de två

nya klasserna, som skulle tillkomma, vore afsevärdt mindre än de båda

yngsta, som afsides, hvarigenom sålunda landstormens hela styrka skulle

komma att blifva mindre än den för närvarande vore. Det syntes därför

nödvändigt att bestämma ersättningen till minst tre klasser. Landstormen

komrne då att erhålla nio årsklasser i stället för de nuvarande åtta. I detta

syfte hade i § 1 föreslagits en utsträckning af värnpliktsåldern till och med

det fyrtiotredje året.

I betraktande af hvad sålunda anförts föreslog chefen för generalstaben,

att § 1 samt, § 3 mom. 1 värnpliktslagen skulle erhålla ändrad

lydelse, äfvensom att till § 28 skulle fogas ett nytt inom. 4.

§ 1 skulle lyda sålunda: »Hvarje svensk man är värnpliktig från och

med det kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det,

under hvilket han fyller fyrtiotre år.»

§ 3 mom. 1 skulle lyda sålunda: »Värnplikten fullgöres i beväringen

och landstormen. Beväringen delas i första och andra uppbådet. Tjänstetiden

i beväringen är fjorton år, tio år i första och därefter fyra år i

andra uppbådet.

1 krigstid bestämmer dock endast behofvet tjänstetidens längd för

det inkallade manskapiet.»

§ 28 mom. 4 skulle lyda sålunda: »Intill dess inskrifningarna för

året äro af slutade, samt därefter tills de senast inskrifna värnpliktiga undergått

tillräcklig utbildning för i denna § afsedd tjänstgöring, må härför

den yngsta årsklassen af beväringens andra uppbåd inkallas och användas

på sätt i denna § för beväringens första uppbåd är föreskrifvet.»

Uti sina båda utlåtanden den 21. december 1907 och den 9. juni

1908 uttalar generalskommissionen sitt tillstyrkande af chefens för generalstaben

förslag om en utveckling af infanteriorganisationen. Då emellertid

generalskommissionen hölle före, att reservorganisationsfrågan borde för den

närmaste tiden ställas i förgrunden — för hvilken mening kommissionen

funne sig hafva så mycket större skäl, som den successiva utvecklingen af

denna organisation redan nu kunde öfverskådas med en viss tillförlitlighet

— ansa,ge kommissionen, att de af chefen för generalstaben föreslagna nva,

Generalskommissionens

utlåtanden

den

~1 13 1907

och den 9 e

1908.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

bataljonerna ur beväringens första uppbåd borde redan under den närmast

liggande perioden organiseras såsom reservbataljoner.

Äfven för det fall, att ingen yttre anledning tillkommit, som påfordrat

ett stärkande af arméns hufvudvapen, hade det utan gensägelse

varit eu nödvändig åtgärd att för försvaret draga nytta af den utbildning,

som de värnpliktiga erhållit, äfven sedan de utträdt ur de åldersklasser,

som behöfdc tagas i anspråk för linjeafdelningarnas uppsättning. En åtgärd

i detta syfte vore också föreslagen redan i Kungl. Maj:ts nådiga proposition

till 1901 års Riksdag, däri uppsättandet af en reservbataljon vid

hvarje infanteriregemente å fastlandet förordades. Återupptagandet och ett

ytterligare utvecklande af detta förslag syntes nu nödvändigt. Därigenom

skulle redan inom den närmaste tiden kunna vinnas åtminstone någon ersättning

för förlusten af den norska unionskontingenten. För att emellertid

detta skulle kunna anses blifva fallet, måste dessa reservbataljoner gifvas

en fastare organisation än hvad som afsågs i 1901 års förslag samt uteslutande

sammansättas af manskap tillhörande beväringens första uppbåd.

Med anledning af vårt lands efter unionsupplösningen betydligt försämrade

militärpolitiska läge måste nämligen dessa bataljoner hädanefter ställas inför

vida mera kräfvande uppgifter än tillförne, hvarjämte de måste sättas

i stånd till att kunna mobilisera samtidigt med linjen.

Generalskommissionen funne den af chefen för generalstaben föreslagna

kaderökningen vara väl grundad. För att emellertid tillförsäkra

samtliga, kompanier erforderligt antal för tjänstgöring som kompaniadjutanter

lämpliga underofficerare ansåge kommissionen, att, utöfver af chefen

för generalstaben föreslagen personal, borde vid hvarje infanteriregemente

ytterligare tillkomma 4 underofficerare, däraf 2 sergeanter af första och 2

af andra klassen.

Genom den föreslagna kaderökningen, i förening med den utsikt till

betydligt ökad tillgång å reservunderbefäl, som vunnes genom åt generalskommissionen

föreslagen utsträckning af tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga,

blefve det möjligt att under tiden för de årliga repetitionsöfningarna

förfoga öfver eu befälskader tillräckligt stark att möjliggöra öfningar,

förutom med regementets nuvarande trenne, jämväl med en fjärde

bataljon. Om äfven till en början värnpliktstillgången inom de trenne till

repetitionsöfningar samtidigt inkallade årsklasserna vid vissa regementen

blefve något knapp för de fyra bataljoner, som regementena afsåges skola

då uppställa, så funnes, i betraktande af den alltjämt stigande folkökningen,

grundad anledning till det antagandet, att förhållandena framdeles

äfven vid dessa regementen skulle i detta hänseende ställa sig gynnsamma.

Redan nu uppginge nämligen vid nära halfva antalet infanteriregementen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

beväringsrekrytstyrkan till omkring 700 man, vid vissa regementen till en

afsevärdt högre siffra. Äfven med beräkning af en ganska hög afdragsproeent

för de äldre årsklasserna medgåfve denna rekrytkontingent, då tre

klasser vore inkallade, anordnandet af öfningar med fyra bataljoner.

Mot storleken af den föreslagna kaderökningen komme måhända den

erinran att göras, att svårighet skulle uppstå att bereda det nytillkomna

befälet full sysselsättning i fredstid. Enligt kommissionens åsikt komme

ingalunda någon sådan svårighet att uppstå. Det vore nämligen af stor

betydelse för regementets tjänstbarhet, att, på sätt chefen för generalstaben

framhållit, regementschefen mera än hittills frigjordes från bestyren

med regementets förvaltning, mobilisering och inskrifningsväsende för att

mera ostördt kunna ägna sig åt sin hufvuduppgift — »planläggningen samt

ledningen och öfvervakandet af befälets och de menigas fältmässiga utbildning»

—, hvilket stode att vinna därigenom, att en särskild regementsofficer

biträdde rid handläggningen af förstnämnda ärenden. Härtill komme,

dels att de nuvarande på stat anställda regementsofficerarnas redan förut

mångfaldiga tillfälliga uppdrag blifvit, genom de af Kungl. Maj:t den 11.

oktober 1907 utgifna förordningarna angående förvaltningen vid arméns

truppförband, ytterligare ökade, efter det att chefens för generalstaben meranämnda

förslag till försvarets stärkande afgifvits, dels äfven att förarbetena

för reservtruppernas och landstormens mobilisering och användning i krigstid

komme att taga eu betydande tid i anspråk för infanteriets regementschefer.

På grund af hvad nu blifvit anfördt hölle kommissionen före, icke

allenast att den nytillkomne regementsofficeren kunde beredas full sysselsättning

i fredstid, utan jämväl att hans uppförande på stat vid regementet

vore ägnadt att i hög grad främja trupputbildningen vid detsamma,

då därigenom såväl regements- som bataljonschefer bereddes möjlighet att

mera än nu ägna sig åt sina hufvuduppgifter. De fyra kompanicheferna

afväges att med biträde af de expeditionshafvande underofficerarna redan

i fredstid planlägga och förbereda reservkompaniernas mobilisering samt

omhänderhafva deras utrustning och förvaltning. Om nämligen dessa kompanier

skulle kunna motsvara de fordringar, som måste ställas på dem i

fråga om såväl fältduglighet som förmåga af hastig mobilisering, vore det

alldeles nödvändigt, att för desamma afsedda kompanichefer och expeditionshafvande

underofficerare uppfördes bland det fast anställda befälet.

De fyra kaptenerna funne i öfrig t sysselsättning såsom ställföreträdare för

sjuka, permitterade, utom regementet kommenderade eller af tillfälliga uppdrag

upptagna kompanichefer. Löjtnanten, som vore afsedd att tjänstgöra

såsom adjutant hos den nye regementsofficeren, komme att utgöra ett väl
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

behöflig t tillskott uti antalet subalternofficerare disponibla för tjänst vid

regementet.

Förutom ofvannämnda fast anställda personal erfordrades för organiserandet

vid hvarje infanteriregemente af en reservbataljon jämväl ett visst

antal reservbefäl. Den af Kungl. Maj:t under den 9. februari 1906 utfärdade

förordningen angående arméns reserver hade under de år densamma

hunnit tillämpas tillfört armén en icke obetydligt ökad årskontingent reservofficerare

uti subalternofficersgraderna. En ytterligare ökning vore att emotse

genom införandet af s. k. förtidspensionering. Slutligen torde en betydligt

ökad tillgång å såväl reservofficerare som framför allt reservunderbefäl

kunna förväntas, därest eu utsträckning af tjänstgöringstiden för vissa kategorier

värnpliktiga, såsom kommissionen föreslagit, blefve beslutad. Genom

anlitande af här angifna sätt för anskaffandet af den befälspersonal, som

erfordrades utöfver den ofvannämnda fast anställda, torde infanteriets å

fastlandet nu berörda reservbataljoner i fråga om tillgång å befäl komma

att tillfredsställa rimliga anspråk. Nu omhandlade reservorganisation borde

kunna genomföras under eu period af sex år, eller från och med 1910

till och med 1915.

Beträffande den af chefen för generalstaben föreslagna utsträckningen

af tjänstetiden i beväringens första uppbåd yttrar generalskommissionen,

att densamma med nödvändighet betingades af den föreslagna ökningen

vid mobilisering. Af stabschefernas motivering framginge, att icke

ens de föreslagna tio årsklasserna alltid skulle räcka till, utan att äfven

elfte årsklassen under viss del af året kommc att tagas i anspråk för linjens

mobilisering. För att vinna enkelhet i lagbestämmelserna syntes därför

äfven sistnämnda årsklass böra öfverföras till beväringens första uppbåd,

dock utan att härigenom någon minskning Unge uppstå i det antal

klasser, som enligt stabschefernas förslag skulle ingå uti beväringens andra

uppbåd och uti landstormen. Tjänstetiden skulle sålunda komma att omfatta

elfva år i beväringens första uppbåd.

Beträffande uppsättandet vid infanteriregementena på fastlandet äf

reservtruppförband ur beväringens andra uppbåd anför generalskommissionen

uti sitt utlåtande den 21. december 1907, att den instämde med chefen

för generalstaben uti hans åsikt, att unionsupplösningen icke allenast

beröfvat oss den ofvan omnämnda unionskontingenten, utan äfven försvagat

vårt allmänna militära läge, hvadan kommissionen ville kraftigt betona vikten

af, att den betydande värnkraft, som förefunnes uti de äldre beväringsklasserna,

fullt tillgodogjordes landets försvar. Intet borde därför underlåtas,

som kunde bidraga till en snar och tillfredsställande lösning af frå
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 2.

.gall rörande organisationen af andra uppbådet och dess användning för

bildandet af reservtrupper.

Uti tilläggsutlåtandet den !). juni 1908 framhåller generalskommissionen

vidare, att, med organiserandet vid mobilisering af en reservbataljon

vid hvarje infanteriregemente å fastlandet, tillgången på fältdugligt manskap

vid infanteriet, ingalunda vore uttömd, därest tjänstetiden i beväringen

utsträcktes så, som kommissionen föreslagit. En vidare utveckling af reservorganisationen

utöfver den ofvan afhandla,de måste därför planläggas, hvarvid

såsom första mål borde sättas uppställandet, af tillräckligt antal bataljoner

för öfvertagandet af de uppgifter. Indika skolat tillkomma de år

1901 föreslagna reservbataljonerna. Då ifrågavarande uppgifter icke blefve

sa kräfvande som reservbataljonernas ur första uppbådet, torde dessa senare

uppsatta reservbataljoners mobiliseringsbehof af befäl till hufvudsaklig

del kunna fyllas genom pensioneradt befäl jämte sådant, som vunnit anställning

vid reserverna efter enbart därför undergången utbildning. Ett

snart ordnande af den s. k. förtidspensioneringen vore af synnerlig vikt

för fyllandet a,f detta befälsbehof, särskild! i fråga om kompanichefs- och

högre befattningar. Påbörjandet af dessa senare uppsatta rescrvtruppförbands

organisation torde kunna ske redan under sexårsperioden 1910—

1915. Den slutliga utvecklingen af infanteriets reservorganisation borde

afse uppställandet af så stor styrka, som tillgången på utbildade värnpliktiga

inom beväringens äldre årsklasser och på, användbart reservbefäl medgåfve.

Hvad beträffade antalet årsklasser, som borde ingå uti beväringens

andra uppbåd, framhåller generalskommissionen, att ingen minskning borde

ifrågakomma under det nuvarande antalet (hvilket enligt stabschefernas förslag

kunde i visst fall inträda), utan borde detta antal fortfarande vara fyra,

hvadan tre klasser borde öfverföras från landstormen till andra uppbådet.

Den omständigheten att tre klasser, Indika f. n. vore befriade från

hvarje mönstringsskyldighet, i och med öfverförandet, till beväringen skulle

åläggas sådan skyldighet, gaf kommissionen anledning'' att göra en undersökning

angående lämpligheten af mönstring sinstitutionen i allmänhet och

särskild! ändamålsenligheten af nu gällande mönstringsbestämmelser.

Kommissionen framhåller, hurusom från derå håll yrkanden framställts

på, att mönstringarna helt och hållet skulle afskaffas samt ersättas med

skriftlig adressanmälan. Såsom skäl härför hade framhållits, att den längre och

på flera år fördelade tjänstgöringen för de värnpliktiga borde göra mönstringarna,

obehöflig», att jordbruket och öfrig» näringar ginge miste om arbetskraft

under mönstringsdagarna, att mönstringarna ofta, gåfve anledning

till oordningar, att olägenheter uppstode för de värnpliktiga, hvilka vista
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

des utom rullföringsområdet samt att bötespåföringarna för försummad

mönstring gåfva anledning till trakasserier. A andra sidan gjordes gällaude,

att mönstringarna, såsom oek torde framgå af § 1L2 inskrifningsförordningen,

hade en verklig oeh därtill ganska viktig uppgift, hvilken de

icke kunde fylla med mindre personlig inställelse blefve regel, samt att de

band, hvit ka fäste de värnpliktiga, särskilt de äldre årsklasserna, vid hären

och flottan, vore så svaga, att det vore alldeles felaktigt lossa på något af

dem, hvilka verkligen förefunnes. Slutligen torde landstormens organisation

kräfva, att mönstringar under formen af mobiliseringsöfningar i vissa

fall stadgades äfven för dess årsklasser. Det skulle därför förefalla oegentligt

att afskaffa mönstringskyldigheten för beväringen, samtidigt med att

den påbjödes för landstormen.

Generalskommissionen, som tagit dessa olika skäl i betraktande, ansåge,

att den nuvarande formen för mönstringarna vore otillfredsställande

och att personlig inställelse borde fordras. Till undanrödjande af vissa af de

anmärkta olägenheterna borde stadgas, att de mönstringsskyldiga ställdes

under kriminallag för krigsmakten vid förrättningen äfvensom under viss

tid före och efter densamma samt befriades från personlig inställelse endast

för det fall, att de anmält vistelse utom rullföringsområdet eller tillhörde

församlingar, hvilkas utsträckning eller brist på samfårdsmedel skulle

göra inställelsen förenad med allt för stor tidsutdräkt.

o

Beträffande antalet årsklasser uti landstormen ansåg generalskommissionen,

i likhet med cheferna för generalstab en och flottans stab, att detta

borde, i samband med öfverföringen af klasser till beväringens andra uppbåd,

ökas från åtta till nio, kommande härigenom värnpliktstiden att utsträckas

till och med det fyrtiofjärde året. I

I betraktande af hvad sålunda anförts föreslog generalskommissionen,

att § 1 samt § 3 inom. 1 värnpliktslagen skulle erhålla ändrad lydelse.

§ 1 skulle lyda sålunda: »Hvarje svensk man är värnpliktig från och

med det kalenderår, under hvilket häri fyller tjuguett år, till och med det,

under hvilket han fyller fyrtiofyra år.»

§ 3 inom. 1 skulle lyda sålunda: »Värnplikten fullgöres i beväringen

och landstorrnea. B ‘vänligen delas i första o rh andra uppbådet. Tjänstetiden

i beväringen är femton år, elfva år i första oeh därefter fyra år i

andra uppbådet.

I krigstid bestämmer dock endast behofvet tjänstetidens längd för

det inkallade manskapet.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

25

Den år 1907 tillsatta försvarskommittén framhåller uti sitt den 5. Försvarsdecember

1910 afgifna betänkande, att den organisatoriska utvecklingen länkande

af landstridskrafterna bör, förutom det slutliga genomförandet af deri den s/i2 isig.

år 1901 beslutade härordningen, hufvudsakligen afse uppsättandet vid mobilisering

af reservtruppförband såväl vid infanteriet ur beväringens första

och andra uppbåd som vid specialtruppslagen.

Efter eu redogörelse ej mindre för de sätt, hvarpå reservorganisationen

ordnats inom ett flertal europeiska arméer, än äfven för de inom

vårt land vid olika tidpunkter framlagda förslagen till reservorganisation,

öfvergår kommittén till en undersökning af det sätt, hvarpå en reservorganisation

lämpligen bör ordnas inom den svenska härorganisationen,

sådan denna genom beslut af 1901 års Riksdag blifvit till sina grunddragbestämd.

Kommittén ansåg sig härvid böra först och främst erinra därom,

att de värnpliktiga årsklasser, som i allmänhet inginge uti reservtrupperna,

vore hvarandra inbördes ganska olika i fråga om förutsättningarna för användning

i fält, en olikhet hvilken gjorde sig särskildt gällande vid infanteriet,

där ett vida större antal klasser vid mobilisering toges i anspråk än vid

specialtruppslagen.

Reservens yngre årsklasser stode linjens ganska nära, deras spänstighet

vore ännu icke alls eller endast föga minskad, de under militärtjänsten förvärfvade

och under nyligen genomgångna repetitionsöfningar uppfriskade

kunskaperna och färdigheterna hade endast föga hunnit förflyktigas eller

aftaga. Reservtruppförband sammansatta af sådana årsklasser blefve, om ej

omedelbart efter verkställd mobilisering, så efter eu viss tid, användbara

vid sidan af linjens i det rörliga fältkriget.

Inom reservens äldre årsklasser däremot hade ett ej ringa antal

af de värnpliktiga hunnit förlora den rörlighet och spänstighet, hvars

ägande vore villkoret för, att mannen i ledet skulle kunna uthärda ett

fälttågs äfven största ansträngningar. Det under de militära utbildningsåren

inlärda hade förbleknat, i samma mån som ett större antal år förflutit

efter senast undergången repetitionsöfning, och den i tjänst återinträdande

möttes af i många afseenden nya förhållanden. Af sådana kategorier värnpliktiga

sammansatta reservtruppförband funne i regeln icke användning

vid sidan af eller till ersättande af linjetrupperna. Deras användning begränsades

till mindre kräfvande uppgifter, såsom försvaret af vissa utanför

de egentliga operationsområdena belägna trakter, hvilka kunde blifva föremål

för anfall af mindre styrkor, samt försvaret af egna och anfall mot

fiendens förbindelselinjer ra. fl. liknande uppgifter.

Bill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 A/d. 2 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Ett särskiljande enligt hvad ofvan framhållits, framförallt vid infanteriet,

af reservtrupper af första och af andra ordningen vore ett viktigt led

uti en val ordnad reservorganisation. Ett motsatt förfarande, d. v. s. sammanförandet

af ett stort antal till åldern vidt skilda klasser uti eu och samma

reservbataljon skulle nämligen innebära ett frivilligt afsågande af de fördelar,

som erbjöde sig med afseende på de yngre årsklassernas användbarhet

i det rörliga fältkriget. Ett sådant särskiljande kunde äfven — såsom framsnnge

af den tidigare lämnade redogörelsen för reservorganisationen i vissa

främmande arméer — spåras öfverallt, där man velat i största möjliga

utsträckning tillgodogöra sig resultaten af den utbildning, som staten med

ej ringa kostnader bestode de värnpliktiga under deras tidigare tjänsteår.

Den olikartade användningen af de båda kategorierna reservtrupper

framställde väsentligen olika kraf på rättigheten för Konungen att inkalla

och använda dem. 1 )<* reservtrupper, som afsåges att direkt samverka med

linjen, måste vara lika användbara som linjetrupperna; de värnpliktiga

årsklasser, som inginge uti dessa reservtrupper, måste alltså i likhet med

linjens tillhöra beväringens första uppbåd och antalet klasser i detta uppbåd

afpassas därefter.

För de reservtrupper, hvilka afsåges för sådana mindre kräfvande uppgifter,

som i det föregående angifvits, erfordrades icke samma grad af användbarhet

som för linjen; de värnpliktiga årsklasser, som inginge uti dem,

kunde därför tillhöra beväringens andra uppbåd.

De olikartade uppgifter, som tillkomme reservbataljoner ur beväringens

första och ur dess andra uppbåd, framställde vidare skiljaktiga kraf

på deras befälspersonal. Hvad antalet befäl vid en bataljon beträffar, måste

detta i allt väsentligt vara detsamma, oafsedt hvilket värnpliktsuppbåd bataljonen

tillhörde, då nämligen truppförbandets taktiska användbarhet och manöverförmåga

vore beroende af en bestämd indelning af detsamma uti underafdelningar,

eu hvar med sin chef; befäl i reserv, beställningsmän, handtverkare

m. fl. kunde dock till antalet variera. Den viktigaste olikheten hänförde

sig emellertid till befälets kvalifikationer. Vid linjeafdelningarna, där fordringarna

på truppens användbarhet för alla i fält förekommande förrättningar

vore ställda högst, måste finnas ett kvalitativt förstklassigt befäl. Vid landstormstrupperna,

hvilkas användning i allmänhet vore såväl taktiskt som

lokalt begränsad, kunde man få nöja sig med ett vida svagare. Vid reservtrupperna

ställdes fordringarna olika, beroende af huruvida de stode linjen

eller landstormen närmast.

1 hvarje fall måste med afseende å befälspersonalens sammansättning

vid mobilisering reservbataljonerna ur första uppbådet stå linjebataljonerna

ganska nära, för så vidt dessa bataljoner skulle kunna göras så mobila, att de

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

27

kunde operera i samband med linjen. De borde alltså — hvilket i alla välordnade

arméer vore fallet — redan i fred till viss utsträckning vara försedda

med befäl på aktiv stat. Vore så ej fallet, blefve följden, att vid mobilisering

linjeafdelningarnas kadrer måste försvagas genom allt för stora

detaeheringar till reservafdelningarna. Detta kraf på eu viss kaderökning

gjorde sig egentligen gällande vid infanteriet. Vid specialtruppslagen däremot

torde en sådan kaderökning icke erfordras, då nämligen antalet reservtruppförband,

som vid dessa truppslag kunde uppsättas, blefve ganska

begränsad! utaf befintlig tillgång ej mindre på stamhästar än äfven på

materiel.

De uppgifter, som i fält komme att åläggas reservtrupperna gjorde

slutligen anordnandet af öfning av med viss eller vissa för desamma afsedda

årsklasser önskvärda. Sådana öfningar förekomme — såsom af

tidigare lämnad framställning af reservorganisationen i vissa främmande

länder framginge — uti ett flertal arméer, medan man på några håll inskränkt

sig till öfningar allenast för reservtruppernas befäl.

-Ved hänsyn till hvad af chefen för generalstaben uttalats i fråga

om behof vet af eu ökning utaf antalet infanteritruppförband och hvad af

generalskommissionen i sammanhang härmed anförts, ville kommittén uttala

önskvärdheten af, att redan under den närmaste tiden anstalter vidtoges

för uppsättandet vid mobilisering vid hvarje infanteriregemente på fastlandet

af en reservbataljon ur beväringens första uppbåd.

Då kommittén i likhet med chefen för generalstaben och generalskommissionen

ansåge, att dessa bataljoner borde, för att den förstärkning,

som med dem afsåges, skulle blifva fullt effektiv, kunna uppträda vid sidan

af linjetrupperna, och då under viss del af året härför erfordrades tillgång

på ytterligare o klasser utöfver de nuvarande 8 i beväringens första uppbåd,

ville kommittén uttala sig för, att antalet årsklasser i nämnda uppbåd

blefve öka dt till 11.

Medan för de reservbataljoner, som afsågos blifva organiserade enligt

1901 års förslag ifrågasattes en kaderökning per infanteriregemente af blott 1

major och 2 kaptener, hade chefen för generalstaben i 1906 års förslag upptagit

eu kaderökning af 1 major, 4 kaptener och 1 löjtnant, hvarjämte 12

meniga volontärbeställningar föreslagits skola uppflyttas till distinktionskorpralsbeställningar.

Härtill hade generalskommissionen föreslagit en ytterligare

ökning med 4 sergeanter.

Kommittén, som instämde uti hvad af chefen för generalstaben

och generalskommissionen anförts i fråga om de här berörda bataljonernas

användning i fält, särskild! vid jämförelse med de mindre kräf
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

vande uppgifter, för hvilkas lösning de år 1900 föreslagna reservbataljonerna

afsåges, uttalade önskvärdheten af, att den för dessa bataljoners organiserande

afsedda kaderförstärkningen måtte framdeles komma att uppgå till

den af chefen för generalstaben föreslagna styrkan. Från att redan under

den närmaste tiden gifva kaderökningen denna storlek torde man emellertid

af vissa skäl nödgas afstå..

Af såväl chefens för generalstaben och generalskommissionens uttalande

i denna fråga som äfven af ett till kommissionens utlåtande fogadt särskilt yttrande

framginge, att vid bestämmandet af kaderökningens storlek personalbehofvet

vid mobilisering icke kunde vara den uteslutande afgörande faktorn. Det

gällde äfven att tillse, det den nytillkomna personalen kunde i fredstid, erhålla

full sysselsättning under hela året. Hvad härutinnan anförts uti de

ofvannämnda uttalandena torde äga full giltighet under förutsättning af

365 dagars tjänstgöringstid för de värnpliktiga och därmed följande tjänstgöring

liret rundt för all fast anställd personal vid samtliga infanteriregementen.

Det torde äfven hafva varit under denna förutsättning, som den

föreslagna kaderökningen befunnits i sin helhet påkallad ur fredstjänsto-öringens

synpunkt. Åt de såväl chefens för generalstaben förslag som

generalskommissionens utlåtande bilagda öfvergångsplanerna för infanteriregementena

framginge nämligen, att kaderförstärkningen afsåges vara i sin

helhet tillkommen först från och med det år (1912), då en utsträckning

af tjänstgöringstiden för de värnpliktiga till 365 dagar förutsattes kunna

tidigast inträda.

Det syntes äfven kommittén, som skulle svårighet yppa sig att bereda

hela den föreslagna kaderpersonalen full sysselsättning året om, ^ så

länge tjänstgöringstiden för de värnpliktiga vid fotfolket ännu icke blifvit

utsträckt utöfver den nuvarande, eller 240 dagar.

Omfattningen af tjänsteåliggandena för den vid regementsexpeditionen

tjänstgörande personalen gjorde, såsom uti generalskommissionens

utlåtande, äfvensom uti ett till detta fogadt särskildt yttrande närmare framhölles,

behofvet af ytterligare eu regementsofficer jämte adjutant för handläggning

af ärenden rörande reservtrupperna, deras organisation och mobilisering

samt för beredandet af ärenden angående landstormen, dess organisation,

öfningar och användning, äfvensom samarbetet mellan landstormen och

det frivilliga skytteväsendet, synnerligen kännbart. Grundad anledning

syntes alltså föreligga att redan inom den närmaste tiden öka infanteriregementenas

kadrer med 1 major och 1 löjtnant af andra klassen.

Utan tvifvel vore det äfven önskvärd!., om under den närmaste tiden

kunde tillsättas jämväl de 4 kaptener af andra klassen, som afsåges till

kompanichefer vid reservbataljonen, om nämligen denna organisationsfråga

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

29

kunde betraktas uteslutande ur synpukten af personalbehofvet i fält. Af

hvad uti denna fråga anförts hade kommittén emellertid icke- funnit sig

öfvertygad om, att redan under den närmaste tiden full sysselsättning skulle

kunna i fredstid året om beredas åt samtliga fyra kaptener, vid hvilket

förhållande den med den föreslagna kaderökningen förenade kostnaden

synts kommittén väl stor i förhållande till den fördel, som i fredstid stode

att därför vinna. Om däremot arbetet på förberedandet af reservkompaniernas

mobilisering och utrustning m. m. tills vidare fördelades på

endast två kaptener, sålunda att en hvar finge ansvara för två reservkompanier,

så torde en lämpligt afvägd arbetsbörda blifva dem ålagd.

En olägenhet vore visserligen förenad med denna anordning så till vida,

att vid mobilisering tvenne af reservbataljonens kompanier erhölle chefer,

hvilka icke varit i tillfälle att i fredstid göra sig så förtrogna

med reservorganisationen som önskligt vore; den här ifrågasatta anordningen

förutsatte emellertid, att samtliga till kompanichefer vid reservbataljonerna

afsedda officerare bereddes tillfälle att under regementsöfningarna

föra kompanichefs befäl vid en för vissa tillfällen sammansatt

bataljon, hvars befälspersonal utsåges i enlighet med den personalfördelning,

som vid mobilisering skall gälla för reservbataljonen ur beväringens

första uppbåd. Inskränkningen af kompanichefernas antal till 2 syntes

äfven böra förutsätta, att till chefer för de båda kompanier, hvilka i

fredstid saknade ordinarie chefer, utsåges fullt kvalificerade officerare på

regementets aktiva stat eller ock sådana, som, ännu vid full kraft, nyligen

därifrån Öfvergått till pensionsstat. Att anförtro befälet öfver dessa reservkompanier,

hvilka skulle kunna i fält användas vid sidan af linjetrupperna,

åt officerare, hvilka efter viss tids anställning å aktiv stat öfvergått till

reservstat och därefter endast med långa mellanrum fullgjorde kortare otid

ngar, syntes i regeln icke vara tillrådligt. 1 betraktande af hvad sålunda

anförts funne kommittén en begränsning tills vidare af antalet kaptener

till 2 vara möjlig. • -

Hvad slutligen beträffar sättet för anskaffning af fast anställd t underbefäl

för reservbataljonen, syntes den af chefen för generalstaben med instämmande

af generalskommissionen föreslagna uppflyttningen af 12 meniga

volontärbeställningar till distinktionskorpralsbeställningar vara en ändamålsenlig

åtgärd, då dels härigenom för minsta kostnad erhölles 3 dugliga

underbefäl per reservkompani, dels den nämnda åtgärden torde komma

att i sin man bidraga till främjandet af volontäranskaffningen. Att, såsom

af generalskommissionen föreslagits, ytterligare öka tillgången på underbefäl

med 1 sergeant per reservkompani, afsedd för tjänstgöring såsom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kanyl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 2.

kompaniadjutant, hade kommittén funnit icke vara med nödvändighet erforderligt.

Den årliga ordinarie kostnaden efter fullt genomförd organisation

för en ökning i enlighet med chefens för generalstaben förslag af infanteriregementenas

fast anställda personal med 1 major, 4 kaptener af andra

klassen och 1 löjtnant af andra klassen, äfvensom för uppflyttning af 12 meniga

volontärbeställningar till distinktionskorpralsbeställningar, skulle uppgå till

801,235 kr. Om däremot i enlighet med hvad af kommittén förordats,

antalet kaptener af andra klassen inskränktes till 2, men kaderökningen i

öfrigt bibehölles oförändrad, uppginge motsvarande kostnad efter fullt genomförd

organisation till 576,600 kr.

1 anslutning till hvad såväl af cheferna för generalstaben och flottans

stab som af generalskommissionen anförts beträffande tillgodogörandet för

landets försvar af den betydande värnkraft, som förefunnes uti beväringens

äldsta årsklasser, ville kommittén uttala önskvärdheten af, att redan under den

närmaste tiden anstalter blefve vidtagna för uppsättandet vid mobilisering vid

hvarje infanteriregemente på fastlandet af reservtrnppförband ur beväringens

andra uppbåd. Organisationen af reservtrnppförband vid detta uppbåd,

likaväl som vid det första, borde emellertid ske allt efter som tillgången

på befäl och utrustningspersedlar det medgåfve, och man borde icke vid

ett infanteriregemente uppskjuta med bildandet af reservtrupper därför,

att det t. ex. vid en viss tidpunkt icke vore möjligt att vid andra uppbådet

uppsätta eu hel bataljon. Så fort det vore möjligt att tillöka reservorganisationen

med blott ett kompani, borde det ske. På sådant sätt tillgodogjordes

nämligen efter hand nationens försvarskraft i stegrad grad för landets

försvar.

Då kommittén ansett sig böra biträda förslaget om öfv eif övandet af

tre årsklasser från beväringens andra till dess första uppbåd, och då andra

uppbådet med hänsyn till sina viktiga uppgifter icke borde numeriskt försvagas,

följde häraf att kommittén biträdde förslaget om öfverföring af tre

årsklasser från landstormen till andra uppbådet.

Då sålunda trenne årsklasser, indika nu vore befriade från mönstring

sskyldighet på den grund, att de tillhörde landstormen, öfverfördes till

beväringen, både det varit satt i fråga, huruvida sådan skyldighet lämpligen

borde åläggas dem. En frikallelse från mönstringsskyldigheten kunde

gifvetvis icke medgifvas allenast de tre äldre årsklasserna i andra uppbådet,

medan skyldigheten kvarstode oafkortad för den yngsta, utan borde,

därest frikallelse skulle äga rum, denna gälla hela uppbådet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

31

Kommittén kunde icke biträda tanken på en befrielse för beväringsklasser

från mönstringsskyldighet. Då redan under nuvarande förhållanden,

under Indika ingen organisation af reservtrupper ur andra uppbådet

vore afsedd och sålunda kontroll öfver dessa värnpliktiga icke vore behöflig ur

synpunkten af deras användning i krig, mönstringsskyldighet dock vore dem

ålagd, syntes krafvel på denna skyldighets kvarstående framträda med ökad

skärpa, i och med det att uppbådet afsåges att organiseras vid mobilisering.

Den omständigheten, att kommittén funnit sig böra afstå från yrkandet

på repetitionsöfning för årsklass ur andra uppbådet, gjorde krafvet på

mönstringsskyldighetens kvarstående för detta uppbåd ännu starkare. Ett

borttagande af den kontroll af beväringsmännen, som läge uti mönstringsinstitutionen,

skulle återverka ofördelaktigt äfven på landstormen, då nämligen

uppgifterna angående de värnpliktiga i detta uppbåd, för hvilket

ifrågasattes allenast en mönstring under en nioårig tjänstetid i landstormen,

måste blifva mindre tillförlitliga, ju derå år som förgått efter det landstormsmännen

senast undergått mönstring.

1 själfva verket torde det omak, som åsamkades den värnpliktige genom

fullgörandet af mönstringsskyldigheten, vara ytterst ringa, då numera den

personliga anmälningsskyldigheten kunde ersättas af adressanmälan.

Uppsättandet, i öfverensstämmelse med hvad af kommittén förordats,

vid hvarje infanteriregemente på fastlandet af reservtruppförband urbeväringens

andra uppbåd betingade emellertid extra ordinarie kostnader för en gång

för anskaffning dels af gevär och mobiliseringsammunition, dels af intendenturutrustning.

Storleken af dessa kostnader vore beroende af antalet sådana

förband, hvilket vore inom vissa gränser växlande vid olika regementen. För

ett reservkompani beräknades sammanlagda kostnaden till omkring 84,000 kr.

Då af samtliga i fältutrustningen ingående persedlar gevär och mobiliseringsammunition

vore så till vida de viktigaste, att brist vid mobilisering å

dessa persedlar icke kunde utan stor tidsutdräkt fyllas, syntes vid anskaffningen

hänsyn böra tagas därtill, att behofvet af dessa persedlar blefve i första

hand tillgodosedt. I öfverensstämmelse härmed hade uti kostnadsberäkningarna

upptagits fullständig anskaffning af gevär och mobiliseringsammunition

för samtliga truppförband, som beräknats kunna uppsättas ur andra uppbådet.

Villkoret för att öfver hufvud kunna vid infanteriet organisera

reservtruppförband ur beväringens andra uppbåd vore emellertid, att det erforderliga

befäletförefunnes. Hvad underbefälet beträffade, måste detta komma

att till väsentlig del utgöras af värnpliktigt underbefäl. Det torde därför

vara nödvändigt, att sådan ändring infördes uti värnpliktslagen, hvarigenom

den nuvarande bestämmelsen, att samtliga värnpliktiga såväl f. d. fast an
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ställda som högskoleelever (klasserna A och B enligt inskrifningsförordningen)

kvarhölles i första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen,

blefve upphäfd eller modifierad.

Hvad officerarna ocli underofficerarna beträffade vore det i hög grad

önskvärdt, att bataljonschefer med adjutanter samt kompanichefer och kompaniadjutanter

vid andra uppbådets bataljoner ägde sådan kroppslig spänstighet

och sådan förtrogenhet med militärtjänsten, att ifrågavarande bataljoner

verkligen blefve i befälets händer fullt användbara för de uppgifter, som

i krig skulle åläggas dem, hvilka visserligen icke vore lika kräfvande som

de, hvilka komme att föreläggas första uppbådets bataljoner till lösning,

men dock hos det högre befälet förutsatte ej ringa kraft och insikt. Att

för detta ändamål ifrågasätta en kaderökning af det på aktiv stat uppförda

befälet, i likhet med hvad som skett i syfte att tillförsäkra första uppbådets

reservbataljoner det erforderliga högre befälet, torde icke kunna ske.

Hufvuddelen af det högre befälet måste anskaffas på annat sätt och

kommittén ville med hänsyn härtill förorda införandet af s. k. reservstatsbefäl.

Generalskommissionen hade uti sitt utlåtande den 9. juni 1908 uttalat, att

»ett snart ordnande af den s. k. förtidspensioneringen är af synnerlig vikt

för fyllandet af detta behof (nämligen af befäl vid reservtrupperna ur

andra uppbådet), särskildt i fråga om kompanichefs- och högre befattningar».

öfver det kort tid efter detta uttalande af särskildt tillkallade sakkunniga

afgifna »Betänkande rörande införande af fast aflönadt reservbefäl

vid armén», hade de militära myndigheterna uttalat sig, hvarvid

samtliga truppförbandschefer utan meningsskiljaktighet uti allt väsentligt

tillstyrkt de däruti framställda förslagen. Det till kommittén öfverlämnade,

den 3. mars 1909 afgifna »Betänkande och förslag angående

upprättande af reservstater vid armén och marinen», hvithet, hvad armén

beträffar, till alla delar öfverensstämde med ofvannämnda betänkande af

1908, hade af kommittén tagits under ompröfning. Den uti nämnda betänkande

förordade reservstatsorganisationen ansåge kommittén vara synnerligen

ändamålsenlig, då genom antagandet af en sådan organisation

dels möjlighet bereddes att för en jämförelsevis ringa kostnad anskaffa för

tjänst vid reservtruppförband användbar personal af officers och underofficers

grad, dels eu önskvärd ökad omsättning skulle framkallas inom officers-

och underofficerskårerna. De föreslagna bestämmelserna såväl angående

lefnads- och tjänsteålder, som skulle erfordras för rättigheten att öfvergå

till reservstat, och om skyldighet att afgå från samma stat, som äfven

den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten för befälet funne kommittén

ägnade att bereda tillgång på ett för ändamålet kvalificeradt reservbefäl.

De föreslagna lönebeloppen syntes vara afvägda med hänsyn såväl till före

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

33

inträdet å reservstat fullgjord tjänst å vederbörligt truppförbands aktiva

stat, som äfven till omfattningen af den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten

för reservstatsbefälet. I betraktande häraf ville kommittén, i syfte att bereda

tillgång på befäl för reservtruppförband vid infanteriet ur beväringens

andra uppbåd samt vid specialtruppslagen, förorda en reservstatsorganisation

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af de sakkunniga föreslagna.

Denna organisation syntes kommittén böra, på det förberedelserna i fredstid

för uppsättandet vid mobilisering af ifrågavarande reservtruppförband

måtte kunna utan tidsutdräkt igångsättas, snarligen taga sin början. Då

emellertid reservstatsorganisationen torde komma att orsaka en ökad omsättning

inom officerskårerna och då kommittén för andra ändamål förordat

viss ökning af den fast anställda officerspersonalen vid infanteriet,

hade det synts kommittén af omständigheterna betingadt, att reservstatsorganisationen,

hvad officerspersonalen beträffade, ej måtte genomföras fullt så

hastigt som uti kommitterades förslag förutsattes. Kommittén ville därjämte

fästa uppmärksamheten vid, att befordran inom reservstaten från

löjtnants till kaptens grad ej torde böra ifrågasättas, med mindre de villkor

blifvit uppfyllda, hvilka gällde för befordran af motsvarande beställningsinnehafvare,

uppförd å aktiv stat.

Den slutliga kostnaden för upprättandet af en reservstatsorganisation

vore af de kommitterade beräknad till 500,000 kr. Under den här berörda

8-årsperioden ville emellertid kommittén förorda, att reservstatsorganisationen

måtte genomföras endast till den utsträckning, som motsvarade »första öfvergångsperioden»

enligt de kommitterades förslag. Under denna förutsättning

inskränktes den af organisationen betingade kostnaden vid periodens slut till

310,000 kr.

Till förtydligande af reservorganisationen, sådan som den af kommittén

ifrågasattes, bifogades omstående teckning, utvisande de linje-, reservoch

depåafdelningar, som skulle uppsättas vid ett infanteriregementes mobilisering

samt de olika stater, hvarur befälet hufvudsakligen skulle tagas.

Fördelningen på årsklasser vore endast approximativt angifven och komme

att i praktiken undergå vissa modifikationer.

Hvad slutligen beträffade den återverkan på tjänstetiden i landstormen

och därmed på värnpliktstiden i dess helhet, som blefvo följden

af öfverförandet af tre klasser från beväringens andra till dess första

uppbåd, instämde försvarskommittén med stabscheferna och generalskommissionen

uti förslaget om ökning af antalet klasser i landstormen från 8 till

9 och förordade alltså en utsträckning af värnpliktstiden till och med det

år, då den värnpliktige fyllde 44 år.

Bill. till Riksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 2 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Departementschefens

yttrande.

2.

räta u p

) b å d e t.

Andra uppbådet.

| 5. | 6.

CO

9. ; 10. | 11.

12.

13.

14. 15.

3 linjebataljoner
-

1 reservbataljon

nr

första uppbådet
-

Depå

Depå

Reservtruppförband

ur andra

uppbådet.

''\

/

/

/

/

/

Kader:

Aktiv stat.

Kader:

Aktiv stat.

Kader:

.Reservstat.

Kader:

Pensionastat.

Hvad såväl af cheferna för generalstaben och flottans stab som

af generalskommissionen och försvarskommittén uttalats i fråga om nödvändigheten

att, särskildt med hänsyn till vårt efter unionsupplösningen

väsentligt försämrade militär politiska läge, utveckla landstridskrafternas

organisation utöfver den af 1901 års riksdag beslutade, finner jag synnerligen

välgrundad!. Genom den nämnda år beslutade organisationen ordnades

O O O

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. MajUs Nåd. Proposition N:o 2.

85

i hufvudsak de värnpliktiga årsklasser, som afsågos skola ingå uti linjetrupperna,

medan genom beslut af 1904 års riksdag landstormsorganisationen

blifvit till sina hufvuddrag bestämd. De värnpliktiga årsklasser,

hvilka stå mellan de för linjen och de för landstormen afsedda, d. v. s.

de som för närvarande ingå uti beväringens andra uppbåd, stå enligt värnpliktslagen

till förfogande, men kunna nu icke finna användning, hufvudsakligen

af brist på erforderligt befäl; de utgöra en lefvande kraft, val

värd att tillvarataga för landets försvar, men för närvarande obrukbar för

det af lagstiftaren med dem afsedda syftemålet, på den grund att den icke

kan sammanhållas, än mindre inriktas mot sitt mål.

Jag finner i likhet med såväl generalskommissionen som försvarskommittén,

att det är på brukbargörandet af denna nu obrukade kraft,

som härorganisationens fortsatta utveckling bör i första hand inriktas.

Att därvid syfta till uppställandet redan i fredstid af nya truppförband

vid sidan af de nu befintliga, med andra ord till en ökning

af de nuvarande linjetruppförbandens antal, finner jag icke välbetänkt,

då det skulle innebära en rubbning af den linjeorganisation, som för

endast 10 år tillbaka på göda grunder pröfvades lämplig efter vårt

lands ekonomiska resurser och folkmängdens storlek, och då några så afsevärda

förändringar härutinnan icke sedermera inträdt, att på den grund

en utveckling af linjeorganisationen kan nu anses erforderlig. Fastmera

anser jag, att det är en organisation på djupet, som nu bör eftersträfvas,

och att detta bör ske genom ordnandet af de värnpliktiga årsklasser, som

stå bakom dem, hvilka behöfva tagas i anspråk för linjearméns uppbringande

till krigsstyrka. Till alla delar instämmer jag alltså uti det

af försvarskommittén gjorda principuttalandet i fråga om landstridskrafternas

fortsatta utveckling, att »organisationen bör ytterligare stärkas

hufvudsakligen genom uppsättandet vid mobilisering af reservtruppförband

såväl vid infanteriet ur beväringens första och andra uppbåd som vid

specialtruppslagen.

Då det gäller att uppdraga konturerna till en ändamålsenlig och

efter våra förhållanden afpassad reservorganisation, finner jag det af nämnda

kommitté framhållna principiella särskiljandet mellan reservtruppförband

af första och af andra ordningen synnerligen välbetänkt. För ett sådant

särskiljande tala först och främst de olika kvalifikationer i militäriskt afseende,

som känneteckna å ena sidan de yngre och å andra sidan de äldre

beväringsklasser, som kunna ifrågakomma att tagas i anspråk för uppsättandet

af reservtrupper. Därtill kommer ytterligare, att genom uppsättandet

af reservtruppförband af såväl första som andra ordningen fälthären

stärkes, i det att de förra snarast möjligt böra kunna användas till direkt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

förstärkning af linjetrupperna, medan de senare, hvilka afses för sekundära

krigsändamål, innebära en redan vid operationernas början förfogbar indirekt

förstärkning af linjetrupperna, så till vida att detacheringar från dessa

för sistnämnda ändamål kunna undvikas eller i hvarje fall inskränkas till

det minsta möjliga. En reservorganisation, sådan som den af kommittén

förordade syftar alltså till att förläna linjearmén (de rörliga fälttrupperna)

största möjliga numeriska styrka redan vid den första afgörande kraftmätningen

med fienden och är alltså uttrycket för eu ändamålsenlig ekouomisering

med de lefvande stridskrafter, som genom värnpliktslagens bestämmelser

ställas till förfogande.

Kommittén har förutsatt, att under den närmast liggande 8-årsperioden

reservtruppförband ur såväl första som andra uppbådet skola

kunna upprättas, men däremot icke ingått på någon detaljerad framställning

af den inbördes ordning, hvaruti detta bör ske. I öfverensstämmelse

med den allmänna grundsats, hvilken funnit uttryck redan uti det för

hela försvarsfrågan grundläggande kungl. brefvet af den 5. januari 1906,

att det ur försvarssynpunkt viktigaste bör sättas i främsta rummet, håller

jag före, att organiserandet af reservtruppförband ur beväringens första

uppbåd vid infanteriet bör för den närmaste tiden ställas i förgrunden.

Så mycket större skäl att låta tills vidare något anstå med påbörjandet

af organisationen af reservtruppförband vid infanteriet ur beväringens

andra uppbåd och vid specialtruppslagen synes föreligga, som införandet

af eu reservstatsors-anisation — hvilken skulle lämna till min v å det för

dessa truppförband erforderliga högre befälet — förutsätter vissa ännu ej

verkställda fullständigande utredningar angående den ordning, hvaruti den

för ändamålet erforderliga reservstaten skulle bildas.

Hvad beträffar det befäl, som erfordras för reservbataljonerna ur

första uppbådet, instämmer jag med försvarskommittén uti dess uttalande,

att det i regeln icke torde vara tillrådligt att härtill afse sådana officerare

och underofficerare, hvilka efter viss tids anställning å aktiv stat

öfvergått till reservstat och därefter endast med långa mellanrum fullgöra

kortare öfningar. Flertalet af detta befäl torde böra vara uppfördt å

sådan stat vid vederbörliga truppförband, hvarmed är förenad skyldighet

att till erforderlig utsträckning fullgöra vapenöfningar hvarje år. Dessa

reservtruppförband kunna nämligen icke förutsättas blifva användbara redan

vid början af ett fälttåg till direkt samverkan med linjetrupperna, med

mindre det för dem afsedda högre befälet (från och med kompanichefer uppåt)

ej blott erhållit samma utbildning som det för linjetrupperna afsedda, utan

äfven kunnat genom tjänstgöring hvarje år förvärfva erforderlig tjänstevana.

Med afseende på storleken af den för ändamålet erforderliga ökningen af in
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!. Majits Nåd. Proposition N:o 2.

fanteriregementenas kaderpersonal har försvarskommittén, under uttalande

af önskvärdheten, att densamma framdeles måtte komma att uppgå till den af

chefen för generalstaben år 1906 föreslagna, förordat, att ökningen må

komma att under den närmaste 8-årsperioden efter hand uppgå till vid hvarje

regemente på fastlandet 1 major, 2 kaptener af andra klassen och 1 löjtnant

af andra klassen, hvarjämte 12 af de nuvarande meniga volontärbeställningarna

borde uppflyttas till motsvarande antal distinktionskorpralsbeställningar.

Utan att nu göra något bestämdt uttalande i fråga vare

sig om det minimum af kaderökning, som är för ändamålet erforderlig,

eller i hvad mån det kan vara möjligt att för viss del af den nytillkomna

kaderpersonalen minska krafvet på antalet tjänstgöringsdagar per år under

det af kommittén föreslagna, vill jag nu endast framhålla behöfligheten

af en ytterligare granskning af denna befälsfråga. Huru än frågan om

anskaffning af det erforderliga befälet kan komma att lösas, anser jag,

att i intet fall kostnaderna böra få öfverstiga de af försvarskommittén

förutsatta. Vid utredningen angående befälets anskaffning bör emellertid

hållas i sikte önskvärdheten att om möjligt ytterligare nedbringa kostnaderna

under hvad sålunda blifvit förutsatt, dock utan att personalens antal

och tjänsteduglighet nedsättes under det mått, som pröfvas erforderligt för

fyllandet af de viktiga uppgifter, som åligga densamma.

I hvarje fall kan gifvetvis ej hela personalökningen tillkomma på en

gång, utan först efter hand och enligt en för en viss period gällande

öfvergångsplan, hvarigenom den med ökningen förenade något hastigare

omsättningen uti kompaniofficer sgraderna vid infanteriet fördelas på ett

flertal år och krafvet på de med officerskårernas ökning något utvidgade

kurserna vid krigsskolan ej kommer att, med ett slag göra sig gällande.

Ehuruväl, i afvaktan på den ytterligare utredning angående de lämpligaste

och med minsta kostnad förbundna formerna för uppförandet å

stat af den här berörda fast anställda personalen, som ofvan omnämnts,

något förslag till ändrade stater redan för år 1912 icke nu torde

böra framläggas, finner jag dock starka skäl tala för att icke uppskjuta

med framläggandet af de förslag till ändringar uti värnpliktslagen, som

skola kunna bereda möjlighet till det hittills fördröjda uppsättandet vid

mobilisering af reservtruppförband ur beväringens bägge uppbåd.

Enligt nu gällande värnpliktslag äro de värnpliktiga årsklasserna indelade

på de olika uppbåden sålunda:

1.— 8. klasserna (21—28 år) i beväringens första uppbåd

9.-—12. > (29—32 år) » » andra »

13.—20. > (33—40 år) » landstormen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

38

Tillgången å värnpliktiga inom de klasser, som tillhöra första uppbådet,

är icke större än som motsvarar behofvet för organiserandet af infanteriregementenas

nuvarande linje- och depåafdelningar. Den omständigheten,

att, enligt beslut af 1901 års riksdag, den första tjänstgöringen

vid fotfolket skall fullgöras först under andra tjänsteåret i stället för att,

såsom föreslagits, taga sin början redan under första året, har orsakat,

att 1. årsklassen är alldeles outbildad, hvilket ur mobiliseringssynpunkt

medfört den olägenheten, att nämnda klass är vid krigsutbrott oanvändbar

för tjänst i fält. Vidare är jämväl 2. årsklassen icke disponibel för krigstjänst,

förr än densamma undergått viss tids rekrytutbildning, således i

allmänhet först under årets senare hälft, hvarvid den dock icke kan ingå

uti linjeafdelningarna förr än efter vid depån fullständigad utbildning. Vid

krigsutbrott under årets förra hälft äro sålunda i allmänhet de båda yngsta

klasserna i första uppbådet icke påräkneliga. Detta har orsakat, att inom

vissa inskrifningsområden, där tillgången å värnpliktiga är jämförelsevis

knapp, manskapstillgången inom första uppbådet icke är tillräckligt

stor för att helt fylla de nuvarande linje- och depåafdelningarnas behof,

hvadan man inom sådana områden nödgats, för fyllandet af depåerna till

föreskrifven styrka, anlita någon del af manskapstillgången af andra uppbådet

under den gifna förutsättningen, att intet hinder ur värnpliktslagens

synpunkt föreligger. Ingenstädes är emellertid manskapstillgången tillräckligt

gifvande för att möjliggöra uppsättandet af reservafdelningar inom

första uppbådet.

Chefen för generalstaben har uti sitt den 18. oktober 1906 afgifna

förslag till landförsvarets stärkande beräknat, att för uppsättandet af

ytterligare eu bataljon ur beväringens första uppbåd, förutom nuvarande

3 linjebataljoner och depån, erfordras tillgång, utöfver nuvarande till

detta uppbåd hörande 8 klasser, af ytterligare 2 klasser, därest mobilisering

inträffar under årets senare del, men 3 klasser, om mobilisering inträffar

under den förra delen. Då sålunda den elfte klassen vore behöflig

endast under en del af året, har chefen för generalstaben föreslagit, att första

uppbådet skulle inskränkas till 10 klasser, dock under förutsättning att

man ägde rätt att, intill dess under hvarje år den yngsta årsklassen kunde

användas, förfoga öfver elfte klassen på samma sätt som för första uppbådet

vore föreskrifvet. I detta syfte har föreslagits dels behörig ändring

uti värnpliktslagen § 3 mom. 1, dels införandet af ett nytt moment 4 till

samma lag § 28.

Generalskommissionen har uti sitt den 21. december 1907 afgifna

utlåtande framhållit, att, då under viss del af året den elfte klassen måste

tagas i anspråk, det syntes, för vinnande af en önskvärd enkelhet i lag
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

bestämmelserna ändamålsenligt, att äfven sistnämnda årsklass öfverfördes

till beväringens första uppbåd. Tjänstetiden skulle sålunda komma att

omfatta 11 år i detta uppbåd.

Då försvarskommittén, i likhet med chefen för generalstaben och

generalskommissionen ansett, att de här berörda bataljonerna borde, för

att den förstärkning, som med dem afsåges, skulle blifva fullt effektiv,

kunna uppträda vid sidan af linjetrupperna, och då i sammanhang härmed

under viss del af året erfordrades tillgång på ytterligare 3 klasser

utöfver de nuvarande 8 i beväringens första uppbåd, har kommittén i

likhet med generalskommissionen uttalat sig för, att antalet årsklasser i

första uppbådet blefve ökadt till 11.

I likhet med cheferna för generalstaben och flottans stab, generalskommissionen

och försvarskommittén finner jag eu ökning från 8 till 11

årsklasser uti beväringens första uppbåd vara erforderlig, så framt det

skall varda möjligt att under hvarje del af året förstärka det uti fälthären

ingående infanteriet till den utsträckning, som i det föregående blifvit

förordad, d. v. s. genom uppsättning vid mobilisering af en reservbataljon

ur beväringens första uppbåd. Den af generalskommissionen förordade

och af försvarskommittén i sak biträdda formuleringen af lagbestämmelserna,

synes mig vara att föredraga framför den af chefen för

generalstaben föreslagna; någon fördel för de värnpliktiga är icke förenad

med den sistnämnda, då nämligen de värnpliktiga som tillhöra elfte årsklassen

i hvarje fall skulle tagas i anspråk under krig, därest behofvet så

skulle kräfva, och då de i fredstid äro underkastade mönstring vare sig

de tillhöra första eller andra uppbådet.

Äfven för den händelse, att uppsättandet vid samtliga infanteriregementen

af reservbataljoner ur beväringens första uppbåd icke varit

ifrågasatt, är emellertid redan nu en ökning af antalet klasser i detta uppbåd

i hög grad erforderlig. Tidigare har påvisats, att det vid vissa regementen

visat sig nödvändigt att redan för fyllande af de tre linjebataljonernas och

depåns behof i viss utsträckning anlita tillgången å värnpliktiga inom beväringens

andra uppbåd. Vidare bär det visat sig oafvisligen nödvändigt för fyllandet

af vissa krigsbesättningar att, redan inom den nuvarande organisationens

ram, vid mobilisering till en viss utstäckning öka antalet infanteritruppförband

utöfver de tre linjebataljoner och den depå, som skola organiseras

vid hvarje infanteriregemente. Detta har endast vid ett fåtal regementen

varit möjligt, nämligen vid sådana, inom hvilkas väimplikts0mråden

tillgången a f. d. fast anställdt underbefäl inom första uppbådet

varit jämförelsevis stor. Men det är gifvet, att sådana anordningar endast

med stor olägenhet kunna utsträckas utöfver första uppbådets klasser, då

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

den Konungen medgifva rättigheten att inkalla de bägge uppbåden är

bunden vid på olikartade sätt formulerade villkor, i det att första uppbådet

får efter statsrådets hörande inkallas till krigstjänstgöring, då rikets

försvar det klöfver, så ock när det erfordras till stillande af uppror,

medan andra uppbådet får af Konungen inkallas sedan Han statsrådet hört

och, såvida Riksdagen ej är samlad eller inom trettio dagar sammanträda

skall, låtit riksdagskallelse utfärda, och därest det i anseende till krig eller

för afvärjande af befaradt eller börjadt angrepp tinnes nödigt. Fall kunna

följaktligen tänkas inträffa, då det icke varder möjligt att vid mobilisering

uppbringa de nu omnämnda truppförbanden till krigsstyrka på grund

däraf, att de villkor icke blifvit uppfyllda, som erfordras för inkallelse af

andra uppbådet. Men äfven om så skulle vara fallet, kan en ny svårighet

framträda i fråga om användningen i krig af truppförband, uti hvilka ingå

värnpliktiga tillhörande bägge uppbåden, i det nämligen § 28 mom.

3 värnpliktslagen stadgar olika villkor i fråga om rättigheten att i territoriellt

afseende använda de bägge uppbåden.

Hvad beträffar sammansättningen af beväringens andra uppbåd hafva

cheferna för generalstaben och flottans stab i det af dem den 18. oktober

1906 gemensamt afgifna förslaget till ändringar i värnpliktslagen framhållit,

att behofvet af värnpliktiga, som erfordras för uppsättandet af reservtrupper

ur detta uppbåd blifver framgent lika stort som hittills. Genom öfverflyttning

af de två yngsta klasserna i landstormen till andra uppbådet för

ersättande af de båda, som enligt stabschefernas förslag skulle öfverfiyttas till

första uppbådet, blefve andra uppbådet numeriskt något svagare än för närvarande,

då nämligen klassernas storlek i viss proportion minskades med

deras ålder. Ehuruväl alltså rätteligen andra uppbådet bort räkna 5 klasser,

ansåge emellertid stabscheferna att en så stor ökning icke för närvarande

vore fullt behöflig och förordade därför, att till andra uppbådet skulle

räknas 11., 12., 13. och 14. klasserna.

Generalskommissionen har påvisat, hurusom, för det fall att den 11.

årsklassen toges, i enlighet med stabschefernas förslag till formulering af

§ 28 mom. 4 värnpliktslagen, i anspråk för första uppbådet, antalet klasser

i andra uppbådet komme att undergå en väsentlig minskning, nämligen

från 4 till 3. Då enligt kommissionens mening någon minskning under

det nuvarande antalet icke borde ifrågakomma, föreslog kommissionen, att

till andra uppbådet borde räknas 12., 13., 14. och 15. klasserna.

Jämväl försvarskommittén har framhållit nödvändigheten af, att

andra uppbådet med hänsyn till sina viktiga uppgifter icke måtte numeriskt

försvagas och har på den grund biträdt generalskommissionens förslag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

41

Vid öfvervägande af hvad uti denna fråga blifvit anfördt kan jag

ej undgå att finna, det en eventuell minskning af antalet klasser i andra

uppbådet skulle betänkligt försvaga den reservorganisation, hvars upprättande

och befästande just bör utgöra målet för landstridskrafternas förestående

utveckling. Vid sådant förhållande instämmer jag uti generalskommissionens

af försvarskommittén biträdda förslag, att för andra uppbådet

böra i hvarje fall kunna disponeras 4 årsklasser, nämligen 12., 13.,

14. och 15. klasserna.

I sammanhang med en utsträckning af tjänstetiden i bevar!ngen

med tre år, hvarmed skulle följa skyldighet för tre årsklasser värnpliktiga,

utöfver de nuvarande klasser i beväringen, hvilka icke under året äro

tjänstgörande, att undergå mönstring, har generalskommissionen till pröfning

upptagit frågan angående ändamålsenligheten af nu gällande bestämmelser

angående mönstring sskyldighetens fullgörande. Kommissionen har därvid

funnit, att den nuvarande formen för mönstringarna, enligt hvilken befrielse

från personlig inställelse är medgifven värnpliktiga, hvilka till befälet

afgifva tillförlitlig uppgift om bostad och yrke, otillfredställande, och att

personlig inställelse bör fordras för alla värnpligtiga, som icke anmält

vistelse utom vederbörligt rullföringsområde eller tillhöra församlingar,

hvilkas utsträckning eller brist på samfärdsmedel skulle göra inställelsen

förenad med allt för stor tidsutdräkt. Vidare har föreslagits ett stadgande,

att de mönstringsskyldiga skola ställas under kriminallag för krigsmakten

vid förrättningen, äfvensom under viss tid före och efter densamma.

Försvarskommittén har, beträffande mönstringsskyldigheten, icke

inlåtit sig på frågan angående inskränkning af den nu medgifna rätten

till adressanmälan såsom ersättning för personlig anmälningsskyldighet,

men däremot med bestämdhet framhållit nödvändigheten af, att i hvarje

fall mönstringsskyldigheten måtte i dess nuvarande form kvarstå såsom

obligatorisk för samtliga beväringsklasser. Krafvet härpå har synts

kommittén framstå med så mycket större styrka, då det nu gällde att i

fredstid förbereda organiserandet af reservtruppförband ur andra uppbådet

vid mobilisering, då vidare ingen repetitionsöfning ifrågasattes för årsklass ur

detta uppbåd och då slutligen uppgifterna angående de värnpliktiga i landstormen,

för hvilket uppbåd ifrågasattes allenast en mönstring under eu

nioårig tjänstetid, måste blifva mindre tillförlitliga ju flera år som förgått,

efter det att landstormsmännen senast undergått mönstring.

I likhet med generalskommissionen och försvarskommittén anser

jag, att den mönstringsskyldighet, som nu åligger samtliga till beväringen

hörande värnpliktiga, hvilka icke under årets lopp varit i

Bih. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2 Käft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tjänstgöring, bör utsträckas jämväl till de årsklasser, hvilka nu föreslås

skola öfverföras från landstormen till andra uppbådet. Värdet af mönstringsinstitutionen

torde kunna sägas stiga med årsklassernas ålder, då

nämligen sambandet mellan arméns myndigheter och de till beväringen

hörande medborgarna af naturliga skäl tenderar att försvagas, ju längre

tid som förflutit efter den sista inkallelsen till repetitionsöfning. Så länge

någon sådan öfning icke är ålagd de värnpliktiga, som tillhöra andra

uppbådet, så länge alltså hvarje beröring mellan dessa och truppbefälet

är utesluten, är det af så mycket större vikt, att de årliga meddelandena

mellan de värnpliktiga och områdesbefälet i deras hemorter må fortfarande

vara i lag föreskrifna, ej minst för de äldre beväringsklasser, som nu

afses skola tillkomma. Då någon skärpning af formerna för mönstringen

icke torde böra ifrågasättas i samband med ökningen af antalet beväringsklasser,

kunna bestämmelserna i värnpliktslagen § 32 lämnas oberörda af

nu föreslagna ändringar beträffande indelningen i värnplikts uppbåd.

Beträffande slutligen den återverkan på landstormens sammansättning,

som blefve följden af öfverförandet af vissa klasser från andra till

första uppbådet hafva stabscheferna anfört, att i enlighet med deras förslag

landstormen borde afstå två klasser till andra uppbådet, för hvilkas

ersättande det emellertid icke vore betryggande att öka landstormen med

allenast två nya.

På grund af den naturliga afgången minskades nämligen klasserna

med hvarje år, så att de två nya, som skulle tillkomma, vore afsevärdt

mindre än de båda yngsta, som skulle afstås. Det syntes därför nödvändigt

att bestämma ersättningen till minst tre klasser. Landstormen komme

då att erhålla nio årsklasser i stället för de nuvarande åtta, nämligen

från och med 15. till och med 23. klassen. I öfverensstämmelse härmed

skulle värnpliktsåldern utsträckas till och med det fyrtiotredje året.

Generalskommissionen har i likhet med stabscheferna ansett, att antalet

klasser uti landstormen borde utsträckas från åtta till nio och alltså, i

anslutning till kommissionens förslag i fråga om beväringsklasserna, utgöras

af 16. till och med 24. klasserna, hvilket innebure en utskickning

af värnpliktstiden till och med det fyrtiofjärde året.

Äfven försvarskommittén har uttalat sig för en ökning af antalet

klasser i landstormen från åtta till nio och i sammanhang härmed för en

utsträckning af värnpliktstiden till och med det fyrtiofjärde året.

Då jag, såsom ofvan anförts, biträdt förslaget om öfverförandet af

tre klasser från andra till första uppbådet och af tre från landstormen

till andra uppbådet, och då jag på anförda skäl i likhet med samtliga

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

myndigheter och kommissioner anser en ökning af landstormsklassernas

antal från åtta till nio erforderlig, finner jag anledning biträda förslaget,

att till landstormen böra räknas från och med 16. till och med 24. klasserna,

och att värnpliktstiden alltså bör utsträckas till och med det fyrtiofjärde

året.

Den förordade utsträckningen af tjänstetiden i såväl beväringens

första uppbåd som i landstormen synes lämpligen böra genomföras efter

hand för att undvika de olägenheter, som en retroaktiv verkan af därmed

förenade bestämmelser skulle medföra. Då emellertid därmed ej bör uppskjutas

längre än behöflig! är, har uti värnpliktslagen (§ 53) föreslagits,

att bestämmelserna härom skola successive träda i kraft under åren 1912,

1913 och 1914.

Nedanstående teckning afser att lämna en öfverskådlig bild af uppbådsindelningen

enligt nu gällande bestämmelser och enligt de olika föreliggande

förslagen.

Årsklasser:

1. 2.

3. 4.

5. | 6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.| 21.

22.

23.

24.

Nuvarande bestämmelser . .

Stabschefernas förslag . . .

Gen.kommissionens förslag .

Försvarskommitténs förslag

Departementschefens förslag

I. uppbådet.

II. uppbådet.

Landstormen.

I. uppbådet. *)

II. uppbådet.

Landstormen.

I. uppbådet.

1 I

II. uppbådet.

1 |

i

Landstormen.

I. uppbådet.

1 1

II. uppbådet.

1 i

Landstormen.

. _ ’

I. uppbådet.

l l

II. uppbådet.

i

Landstormen.

x) Med rättighet att vid behof förfoga öfver 11. årsklassen såsom om den tillhörde I. uppbådet. I detta fall återstå

af II. uppbådet endast 3 klasser.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

Ändringsförslag berörande tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga.

1901 års Enligt 1901 års värnpliktslag § 27 äro de värnpliktiga, som uttagas

värnplikts- tin »särskild befattning» vid hären eller flottan, d. v. s. de icke vapenföra, skyldiga

att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i samma antal dagar

som de vapenföra värnpliktiga, hvilka tilldelats samma truppslag. En icke

vapenför, som tilldelats fotfolket, är alltså skyldig tjänstgöra under 240 dagar,

medan den som tilldelats rytteriet fullgör 365 dagars tjänst o. s. v.

Denna tjänstgöring fullgöres i allmänhet i en följd.

1904 års I skrifvelse till Konungen den 19. maj 1904, n:r 164, angående

Skrifvelse uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktiga, anför Riks*

11 V 6 '' dagen, att uti en inom Riksdagen väckt motion framställning gjorts i syfte

att förebygga, att ett större antal icke vapenföra värnpliktiga, än som

motsvarade det verkliga behofvet, årligen uttoges till eller bibehölles

i tjänstgöring. I motionen hade hufvudsakligen framhållits, hurusom uttagning

till tjänstgöring af värnpliktiga inom ifrågavarande kategori i den

utsträckning, som numera efter införandet af 1901 års härordning ägde

rum, innebure misshushållning med arbetskraft, att svårighet redan å flera

lägerplatser yppat sig att, sedan bland de icke vapenföra nödigt antal

yrkesmän och handräckningsmanskap uttagits, på nyttigt sätt sysselsätta

de återstående af dessa värnpliktiga samt att ett stort antal arbetsdugliga

armar säkerligen på detta sätt rycktes bort från de produktiva

yrkena utan motsvarande nytta för försvaret, och att till denna förlust ur

nationalekonomisk synpunkt sällade sig den högst betydande statsutgiften

för de icke vapenföras underhåll under värnpliktsöfningarna.

Sedan därefter bestämmelserna för de icke vapenföra värnpliktigas

inskrifning och tjänstgöring omnämnts, framhöll Riksdagen:

att de flesta regementschefer i vapenöfningsrapporterna för åren

1902 och 1903 omförmält den stora nytta de haft af de icke. vapenför;),

genom hvilkas befintlighet de vapenföra värnpliktiga endast i ringa ut
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

45

sträckning behöft för utförande af handräckningssysslor dragas bort från

det rent militära utbildningsarbetet, samt

att äfven icke vapenföra värnpliktiga syntes böra inkallas till värnpliktsöfningarna,

emedan de yrkesskickliga bland dessa värnpliktiga utgjorde

en billig arbetskraft till utförande af den mängd nyanskaffningsoch

reparationsarbeten å utrustningspersedlar och materiel, som alltid

förekomme i depåer och å öfningsplatser, och emedan användningen af

de icke yrkesskickliga inom ifrågavarande kategori till skrif- och handräckningsgöromål

medförde stor vinst för de vapenföra värnpliktigas utbildning,

i det att dessa härigenom finge mera ostördt begagna den korta

öfningstiden till militära öfningar; men

att de af motionären påpekade förhållandena beträffande de icke

vapenföra värnpliktiga dock syntes erfordra vidtagandet af lämpliga åtgärder

till förebyggande af, att nyssnämnda fördelar med de icke vapenföras

uttagning till militär tjänst komme att köpas alltför dyrt samt af

att ett stort antal unga män toges ifrån de närande yrkena och å lägerplatserna,

i brist på tillräcklig sysselsättning, vandes från ordentligt arbete.

Vidare redogjordes för antalet icke vapenföra inom armén samt för

kostnaden för dem åren 1903 och 1905, hvarefter Riksdagen anförde:

att denna statistik manade till en viss försiktighet vid inkallande

till värnpliktsöfningarna af andra än dem, hvilka med afseende å

deras kroppsbeskaffenhet ansågos kunna fullt tillgodogöra sig den militära

utbildningen;

att Riksdagen därföre ansåge, att icke vapenföra värnpliktiga icke

borde tagas i anspråk för fallgörande af deras värnplikt i vidare mån,

än som för utförande af handräckningsgöromålen vore oundgängligen nödvändigt;
att

motionärens i detta afseende väckta förslag att inkalla de icke

vapenföra värnpliktiga i olika grupper med en kortare, lika tjänstgöringstid

för hvarje afdelning synts Riksdagen vara väl värdt beaktande, då därigenom

vunnes likställighet för alla värnpliktiga inom ifrågavarande kategori,

hvaremot förslaget icke torde kunna förverkligas utan ändring i

värnpliktslagen;

att vid ärendets behandling inom Riksdagen i enahanda syfte

framställts förslag, att utaf ifrågavarande kategori värnpliktiga årligen

skulle uttagas endast ett visst, efter det förefintliga behofvet för hvarje

truppförband bestämdt antal af de till hälsan kraftigaste individerna

bland de icke vapenföra, under det att de öfriga frikallades från krigstjänst;
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Kommitténs

angående

icke vapenföra

betänkande

den

“/t 1905.

att vidare framkastats den tanken att nedbringa de icke vapenföras

antal genom en skärpning af föreskrifterna för undersökning af

värnpliktigas duglighet till krigstjänst; och slutligen

att såsom eu utväg till ordnande af denna fråga föreslagits att befria

alla icke vapenföra från krigstjänst och i dess ställe pålägga dem

värnskatt samt att lega erforderligt handräckningsmanskap å mötesplatserna,

mot hvilket förslag dock med fog kunde anmärkas, att det för de

värnpliktiga skulle medföra en stor frestelse till så kallad simulans.

I saknad af utredning i fråga om behofvet af icke vapenföra värnpliktiga

inom de olika afdelningarna af försvarsorganisationen ansåge Riksdagen

sig icke kunna förorda något visst förslag till lösning af den förevarande

frågan, utan finge anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t att efter nödig

utredning rörande det antal af icke vapenföra värnpliktiga, som borde tilldelas

hvarje truppförband samt flottan och kustartilleriet, för Riksdagen

framlägga förslag till sådana bestämmelser, att endast det antal icke

vapenföra, som motsvarade det verkliga behofvet, komrne att uttagas till

eller användas i tjänstgöring.

Med anledning af Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse tillsatte

Eders Kungl. Maj:t den 3. februari 1905 en kommitté med uppgift att

verkställa utredning angående uttagning och användning af icke vapenföra

värnpliktiga, hvilken kommitté den 25. juli samma år afgaf underdånigt

betänkande.

Beträffande den här förevarande frågan, eller bestämmandet af tjänstgöringstiden

för de icke vapenföra värnpliktiga, framhåller kommittén till

en början, hurusom år skontingenten värnpliktiga, som uttagas till ett

truppförband, fastställes enligt mobiliseringsbehofvet och tjänstgöringsförhållandena

i fred. För antalet vapenföra värnpliktiga borde, om möjligt,

mobiliseringsbehofvet vara bestämmande, emedan man i fred borde utbilda

just det antal värnpliktiga vid hvarje truppförband, som erfordrades vid

krigstillfälle för truppförbandets mobilisering. I fråga om de icke vapenföra

värnpliktiga gjorde sig delvis andra synpunkter gällande. Visserligen

toges äfven dessa värnpliktiga i anspråk vid mobilisering i ganska stor

utsträckning såsom handtverkare och handräckningspersonal vid depåerna

samt såsom arbetsmanskap inom fästningarna och vid större järnvägs-, brooch

telegrafbyggnader, men de skulle dock kunna undvaras vid de egentliga

fältformationerna. Hufvudändamålet med de icke vapenföras fredstjänstgöring

vore ej heller, att de skulle utbilda och förbereda sig till sin

tjänst vid krigstillfälle, utan att de skulle utföra vissa arbeten och handräckningar.

Antalet icke vapenföra värnpliktiga vid hvarje truppförband

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

borde också i främsta rummet rättas efter detsammas behof af arbetskraft i

fred till dessa arbeten och handräckningar. De icke vapenföra värnpliktigas

användning vid mobilisering finge dock, såsom särskildt af chefen för fjärde

armefördelningen framhållits, icke helt och hållet lämnas utom räkningen.

Då det gällde att undersöka, i hvilken utsträckning de icke vapenföra

värnpliktigas uttagning och användning kunde minskas, syntes man

böra utgå ifrån, att de icke vapenföra värnpliktiga fortfarande, om möjligt,

borde användas till militära handräckningar i sådan omfattning, att

de vapenföra värnpliktiga ej behöfde anlitas för handräckningsgöromål

mera, än som erfordrades för deras fältmässiga utbildning, under det att

de civila arbeten, hvilka för närvarande utfördes åt de icke vapenföra,

åtminstone till största delen kunde öfverlämnas åt civila arbetskrafter.

De jämförelsevis fåtaliga egentliga yrkesmännen bland de icke vapenföra

borde dock allt framgent användas till civila arbeten, hvar och en i sitt

fack, dels emedan den arbetsprodukt de härigenom lämnade blefve vida

värdefullare, än om de fullgjorde vanliga handräckningsgöromål, dels emedan

det måste anses ligga eu omedelbar krigsförberedelse af ganska stor

betydelse däri, att icke vapenföra skräddare, skomakare och sadelmakare

m. fl. yrkesmän utbildades i samma slags arbeten, som de skulle utföra

vid mobilisering.

o Nästa fråga, som måste besvaras, vore på hvithet eller hvilka sätt

den åsyftade inskränkningen i de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöring

skulle åstadkommas.

Riksdagens skrifvelse angåfve fyra olika utvägar, nämligen:

1) att gifva de icke vapenföra värnpliktiga kortare tjänstgöringstid

än de vapenföra;

2) att minska antalet icke vapenföra värnpliktiga genom att vid inskrifningsförrättningarna

eller vid den läkarbesiktning, som ägde rum kort

tid efter tjänstgöringens början, uttaga ett bestämdt antal icke vapenföra

och företrädesvis de till hälsan kraftigaste;

3) att minska antalet icke vapenföra värnpliktiga genom att skärpa

föreskrifterna för undersökning af värnpliktigas du gli ojiet till krigstjänst;

samt '' ö

4) att befria alla icke vapenföra värnpliktiga från krigstjänst och i

stället pålägga dem värnskatt samt att å öfningsplatserna lega erforderligt

handräckningsmanskap.

Mot sistnämnda utväg kunde anföras:

att, såsom ock framhölles i riksdagsskrifvelsen och i flera af yttrandena

öfver densamma,. den för de värnpliktiga skulle medföra en stor

frestelse till så kallad simulans;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

att det alltid måste förefalla mindre tilltalande att beröfva de af

naturen mindre väl lottade icke vapenföra den för deras utveckling fruktbärande

militära uppfostran samt att låta dem betala för ett arbete, hvithet

de själfva skulle kunna utföra;

att de penningmedel, hvilka skulle inflyta genom en dylik värnskatt,

säkerligen icke skulle förslå till att betacka kostnaderna för erforderligt

legdt handräckningsmanskap;

att ett talrikt civilt handräckningsmanskap i hög grad skulle försvärja

ordningens upprätthållande inom etablissementen;

att det vid mobilisering säkerligen skulle möta vida större svårigheter

att genom legning anskaffa ytterligare erforderligt handräckningsmanskap

än att inkalla icke vapenföra värnpliktiga; och slutligen

att de nuvarande icke vapenföra värnpliktiga, om de i fred befriades

från tjänstgöring, sannolikt äfven vid krigstil 1 fallé skulle undandragas

tjänstgöringen icke blott vid truppförbanden och deras depåer samt vid

étappformationerna och inom fästningarna, utan äfven i landstormen.

Detta tillvägagångssätt kunde sålunda icke förordas.

Uttagningen af eu bestämd kontingent värnpliktiga årligen till hvarje

truppförband skulle otvifvelaktigt medföra vissa praktiska fördelar såväl

i fråga om de vapenföra som de icke vapenföra. Då det emellertid

icke ifrågasattes att utsträcka bestämmelsen äfven till de vapenföra värnpliktiga,

skulle ett dylikt uttagande bland de icke vapenföra lätt förefalla

såsom godtycke samt framkalla missnöje och obehag, vare sig man sökte

verkställa gallringen redan vid själfva inskrifningsförrättningarna eller uppsköte

densamma, tills noggrannare undersökning och observation hunnit

verkställas efter inträdet i tjänstgöring. Dessutom skulle de öfverflyttningar

från vapentjänst till särskild befattning, hvilka enligt § 108 inskrifningsförordningen

skola äga rum icke blott vid läkarbesiktningen två eller tre

veckor efter tjänstgöringens början utan äfven senare, när helst omständigheterna

sådant påkallade, vålla svårigheter, i det att, om en jämförelsevis

kraftig individ, sedan tjänstgöringen pågått en tid, öfverfördes till särskild

befattning, fråga skulle uppstå, huruvida han skulle frikallas eller möjligen

någon annan af de i tjänst varande icke vapenföra värnpliktiga. Ej heller

skulle likformighet kunna vinnas mellan olika inskrifningsområden och

olika truppförband. Detta förfaringssätt, hvilket säkerligen ofta. skulle

förorsaka vederbörande myndigheter och befälhafvare afsevärda svårigheter

samt ännu oftare framkalla missnöje bland de värnpliktiga och deras anförvanter,

syntes därför icke böra väljas för bär ifrågavarande ändamål.

De återstående tvenne utvägarna, nämligen att minska antalet icke

vapenföra värnpliktiga genom en ändring af föreskrifterna för undersökning

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

af värnpliktigas duglighet till krigstjänst samt att gifva de icke vapenföra

värnpliktiga kortare tjänstgöringstid än de vapenföra, lämpade sig däremot

för ändamålet.

Den första af dessa utvägar, nämligen att ändra föreskrifterna för

undersökning af värnpliktigas duglighet till krigstjänst, torde i någon

mån kunna gå i den vid frågans behandling inom Riksdagen angifna

riktningen, nämligen att skärpa desamma, så att en del nu såsom icke

vapenföra ansedda värnpliktiga blefve förklarade oförmögna till krigstjänst.

I större omfattning däremot torde de icke vapenföra värnpliktigas

antal kunna nedbringas genom en revision af föreskrifterna för undersökning

af värnpliktigas duglighet till krigstjänst i syfte, att de bästa af dem,

hvilka enligt nuvarande bestämmelser förklaras icke vapenföra, i stället

skulle inskrifvas såsom vapenföra. Hvarje ökning af de vapenföra värnpliktigas

antal måste betraktas såsom en stor fördel, emedan härigenom

en välbehöflig förstärkning vunnes i antalet utbildade soldater vid krigstillfälle.

Den andra af de båda sist angifna utvägarna, nämligen att bestämma

eu kortare tjänstgöringstid för samtliga icke vapenföra värnpliktiga än för

de vapenföra, medgåfve däremot att ganska noga afpassa antalet tjänstgöringsdagar

för de icke vapenföra efter behofvet.

Mot en dylik anordning skulle visserligen kunna anföras, att den

strede mot grundsatsen att såvidt möjligt ställa lika stora kraf på samtliga

värnpliktiga. Denna grundsats hade dock redan till följd af de särskilda

truppslagens olika behof af utbildningstid väsentligen modifierats

i fråga om de vapenföra värnpliktiga, i det tjänstgöringstiden för dessa

enligt 1901 års värnpliktslag från och med år 1908 komine att växla

mellan 240, 300 och 365 dagar. I fråga om de icke vapenföra värnpliktiga

syntes dessutom humanitära skäl tala för en minskning af deras

tjänstgöringstid. De måste nämligen i allmänhet anses såsom mindre väl

lottade af naturen, och det syntes därför ej blott billigt utan äfven berättigadt,

att staten på dem ställde något mindre kraf i fråga om rikets

försvar än på de bättre lottade vapenföra värnpliktiga. Dessutom komine

en dylik åtgärd äfven att synas rättvis, därigenom att alla icke vapenföra

värnpliktiga kunde erhålla lika lång tjänstgöring, oafsedt om de inkallades

till det ena eller andra truppslaget vid hären eller till flottan. För de

icke vapenföra värnpliktiga kunde nämligen olika lång tjänstgöringstid vid

de särskilda truppslagen icke motiveras ur utbildningssynpunkt, alldenstund,

såsom ofvan framhållits, den vana vid militärisk ordning och vid

handräckningsgöromål som erfordrades af dem, för att de vid krigstillfälle

omedelbart skulle kunna ingå i handtverks-, handräcknings- och arbets
-

Bih. till Biksd. Prat. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2 Idäft.

1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

afdelningar, förvärfvades på vida kortare tid än den minsta fastslagna

utbildningstiden, eller 240 dagar, och tillika vore oberoende af vid hvithet

truppslag de fullgjorde sin fredstjänstgöring.

Att, såsom i riksdagsskrivelse!! förordats, inkalla de icke vapenföra

värnpliktiga i grupper blefve också lättast, om tjänstgöringstiden för dem

sattes till ett hälft år eller för jämnhetens skull till 180 dagar. Efter år

1908, om ej förr, komme nämligen samtliga truppförband att blifva åtminstone

i viss mening garnisonerade och därför att behöfva icke vapenföra

värnpliktiga under hela året.

Med anledning af hvad sålunda anförts föreslog kommittén, att de

icke vapenföra skulle för sin utbildning tjänstgöra i sammanlagd t 180

dagar, hvilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnade, skulle

fullgöras under första, andra eller tredje året i eu följd eller med en

första och en andra tjänstgöring.

Chefernax Cheferna för generalstaben och flottans stab erinra uti det af dem

t afgifna förslaget till ändringar i värnsom

i här förevarande fråga blifvit förena

möjligt att till fullo nå det åsyftade

målet, endast att närma sig detsamma. Först borde härvid behofvet af de

olika arbeten, som de icke vapenföras tjänstgöring representerade vid de

olika truppförbanden och militära etablissementen, fastslås. Detta läte sig

emellertid icke med någorlunda bestämdhet göra, förrän regementena finge

sina förläggnings- och tjänstgöringsförhållanden slutligt ordnade.

Sedan behofvet sålunda vore fixeradt, gällde det att uttaga en såvidt

möjligt däremot svarande produkt af antal tjänstgöringsdagar och antal

man. Detta skulle kunna ske antingen genom att inkalla blott så

många man, som med en viss bestämd tjänstgöringstid gåfve nämnda produkt,

eller ock, om samtliga skulle inkallas, i stället låta tjänstgöringstiden

bestämmas efter kontingentens numerär.

Emellertid företedde årskontin gen terna af icke vapenföra oberäkneliga

växlingar år från år, hvilket blefve så mycket kännbarare, som bland

de ifrågavarande värnpliktiga funnes många olika kategorier med hänsyn

till yrke och användning. I allmänhet torde tillgången på militärarbetare

lämna öfverskott, medan däremot antalet yrkesmän — skräddare, skomakare,

sadelmakare in. fl. — icke motsvarade behofvet.

För att vinna så nöjaktigt resultat som möjligt syntes man böra

kombinera de båda ofvan angifna utvägarna. Man skulle inom den föreskrifna

längsta tjänstgöringstiden reglera de icke vapenföras af olika kate
-

Jstaben och den 1A oktober 1906 gemensam

flottans stab pliktslagen, att af den utredning,

bragt, framginge, att det icke v

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

gorier tjänstgöring genom att, där tillgången öfverstege behofvet, i motsvarande

grad afkorta tjänstgöringen.

På grund af hvad sålunda anförts föreslogo cheferna för generalstaben

och flottans stab, att till värnpliktslagen § 27 måtte fogas ett nytt moment

af nedanstående lydelse:

»För värnpliktig, inskrifven till särskild befattning vid hären eller

flottan (icke vapenför), må tjänstgöringstiden afkortas under det i mom. 11

föreskrifna antal dagar, och skall denna tjänstgöring taga sin början under

första eller andra året och fortgå i en följd eller fördelas på två omgångar,

allt på sätt Konungen närmare bestämmer.

Äfven för värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare

be finnes _ duglig endast till särskild befattning (icke vapenför), må tjänstgöringstiden,

på sätt Konungen närmare bestämmer, afkortas under det i

mom. 1 föreskrifna antal dagar.»

1907 års generalskommissionen yttrar beträffande denna fråga, att

en begränsning af de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöring till det

verkliga behofvet vore, såsom framhållits i Riksdagens skrifvelse den 19.

maj 1904 angående uttagning af icke vapenföra värnpliktiga, påkallad med

hänsyn till de stora kostnader de åsamkade statsverket.

Att söka åstadkomma denna begränsning genom att inkalla samtliga

icke vapenföra värnpliktiga men rätta tjänstgöringstidens längd efter deras

antal, så att hvarje truppförband finge ett visst angifvet antal tjänstgöringsdagar,

skulle sannolikt medföra afsevärda svårigheter, särskildt på grund

af öfverföringarna från vapenföra till icke vapenföra.

Bättre vore att tilldela hvarje truppförband en fix kontingent icke

vapenföra värnpliktiga med en bestämd något kortare tjänstgöringstid. Det

syntes dock icke lämpligt att fastslå kontingenternas storlek dels på grund af

svårigheten att finna en rättvis form för uttagningen, dels emedan behofvet

af handräckningsmanskap samt af militärarbetare under nuvarande öfvergångsförhållanden

i många fall icke kunde på förhand angifvas.

tjänstgöringen borde därför i fråga om militärarbetarna ordnas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det förslag, som afgifvits af kommittén

angående icke vapenföra värnpliktigas uttagning och tjänstgöring. Denna

kommitté hade ansett, att tjänstgöringstiden borde inskränkas till etthundraåttio

dagar och att antalet icke vapenföra värnpliktiga borde minskas genom

ändrade bestämmelser för undersökning af de värnpliktigas krigstjänstduglig
-

1 Mom. 1 innehåller föreskrift angående tjänstgöringstidens längd och fördelning för

vapenföra värnpliktiga.

GeneralsJcommissionens

utlåtande

den

2i/<2 1907.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

het. Någon fixering af årskontingenten hade kommittén visserligen icke

föreslagit, men den ville göra det möjligt att i någon man utjämna antalet

mellan olika år genom bestämmelsen, att tjänstgöringen skulle fullgöras

i eu följd eller i två omgångar under de tre första åren.

Yrkesmännen och skrifbiträdena bland de icke vapenföra värnpliktiga

borde däremot erhålla längre tjänstgöring än militärarbetarna. Under det

att man vanligen bestämde tjänstgöringstidens längd för de vapenföra

värnpliktiga på grund af den utbildning, som i fält erfordrades för olika

truppslag och tjänstegrenar, torde i fråga om de icke vapenföra tjänstgöringstidens

längd hufvudsakligen böra rättas etter den nytta, armén och flottan

kunna draga af det arbete, de utförde under sin fredstjänstgöring, dock med

den inskränkningen att tjänstgöringstiden icke för någon personalkategori

icke vapenföra sattes högre än för de vapenföra.

Då de yrkesskickliga bland de icke vapenföra värnpliktiga hvar för

sig utgjorde eri billig arbetskraft till utförande af den mängd nyanskaffningsoch

reparationsarbeten å utrustningspersedlar och materiel, som i depåer

och å öfningsplatser alltid förekomme, och då erfarenheten tillika visat, att

det antal dylika, som kunde tilldelas trupp förbanden, i allmänhet väsentligt

understege behofvet, torde alla dylika icke vapenföra böra åläggas trehundrasextiofem

dagars tjänstgöring i fred. I gengäld syntes de böra få fullgöra

tjänstgöringen i en följd, hvarigenom äfven truppförbandens intressen bäst

blefve tillgodosedda.

Vidare uttalade sig generalskommissionen i frågan angående tjänstgöringsskyldighet

för värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men

senare befunnes icke vapenför, hvarom bestämmelse saknas uti nu gällande

värnpliktslag. Kommissionen föreslog, att sådan värnpliktig skulle tjänstgöra

i samma antal dagar som af kommissionen förordats för å ena sidan

militärarbetare, å den andra yrkesmän och skrifbiträden; dagantalet skulle

alltså blifva beroende af, till hvilken kategori af icke vapenföra öfverföringen

skett.

I öfverensstämmelse med det ofvan anförda skulle till värnpliktslagen

§ 27 fogas ett moment så lydande:

»Icke vapenför värnpiiktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig

att, på sätt Konungen närmare förordnar, tjänstgöra under fredstid:

därest han inskrifvits såsom yrkesman eller skrifbiträde, i sammanlagdt

trehundrasextiofem dagar, hvilken tjänstgöring skall fullgöras i en

följd med början under första eller andra året; samt

därest han inskrifvits såsom militärarbetare, i sammanlagdt etthundraåttio

dagar, hvilken tjänstgöring skall fullgöras i en följd eller med en

första och en andra tjänstgöring under de tre första åren.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

53

Värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes

icke vapenför, skall tjänstgöra i sammanlagd t det antal dagar, som ofvan

i detta moment sägs.»

1907 års försvarskommitté uttalar uti sitt den 5. december 1910

afgifna betänkande, att den funne en begränsning af det stora antalet

tjänstgöringsdagar, som nu fullgjordes af de icke vapenföra önskvärd.

Vidare ansåge kommittén nu gällande bestämmelse, enligt hvilken de

icke vapenföras tjänstgöringstid öfverensstämde med de vapenföras, hvilka

tilldelades samma truppslag, icke vara ändamålsenlig, då den nämligen ledde

till sådana oegentligheter, som att yrkesmän, hvilka utbildades för krigsbefattningar

vid fälthärens truppförband eller vid fästningsbesättningarna

kunde komma att tjänstgöra under 4 månader kortare tid än militärarbetare,

hvilkas tjänstgöring hade sin egentliga betydelse allenast för ordningshållningen

och den inre tjänsten i fredstid inom truppförbandens etablissement.

Kommittén ansåge visserligen en bestämmelse sådan som den af chefen

för generalstaben föreslagna, nämligen att »tjänstgöringstiden för de icke

vapenföra må kunna afkortas under det antal dagar, som bestämts för de

vapenföra, taga sin början under första eller andra året samt fullgöras i

en följd eller fördelas på två omgångar» vara i hög grad ägnad att anpassa

det antal tjänstgöringsdagar för de icke vapenföra, som årligen kan behöfva

tagas i anspråk, efter vid hvarje truppförband under olika tider sig företeende

behof, men å andra sidan syntes en så allmänt affatta*! formulering

ställa de icke vapenföra värnpliktiga inför allt för ovissa utsikter beträffande

tjänstgöringstidens längd.

Hvad beträffade det öfvervägande antalet icke vapenföra eller militärarbetarna

syntes en önskvärd begränsning af antalet tjänstgöringsdagar stå

att vinna genom afkortning af tjänstgöringstiden från nuvarande 365 och

240 dagar resp. till omkring 180 dagar, såsom af kommittén angående icke

vapenföra värnpliktigas uttagning och tjänstgöring, äfvensom af generalskommissionen

förordats. Antalet tjänstgöringsdagar för militärarbetare ansåge

dock kommittén böra hellre sättas till 182 än till 180 dagar, då nämligen,

genom inkallelse i två omgångar, året uti förra fallet täcktes. 1 För att

ytterligare bereda möjlighet att i någon mån utjämna antalet militärarbetare

mellan olika år förordade kommittén, att tjänstgöringen måtte kunna fullgöras

antingen i en följd med början under första eller andra året eller

med en första och en andra tjänstgöring under de tre första åren, hvarvid

1 Så när som på 1 dag.

Försvarskommitténs

betänkande

den 5/is 1910.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departementschefens

yttrande.

54- Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

de värnpliktigas egna önskningar borde så långt ske kan röna tillmötesgående.

Kommittén ansåge, i likhet med generalskommissionen, att yrkesmän och

skr tf biträden borde undergå längre tjänstgöring än militärarbetarna på grund

af den stora nytta armén kunde för jämförelsevis ringa kostnad draga af det

arbete dessa till antalet visserligen ganska fåtaliga värnpliktiga utförde

under sin fredstjänstgöring. Då kommittén, i likhet med generalskommissionen,

förordade en tjänstgöringstid för dessa värnpliktiga af 365 dagar, hade

kommittén ingalunda förbisett, att den i annat sammanhang uttalat sig för

allenast 182 dagars sammanlagd tjänstgöringstid för vissa vapenföra värnpliktiga,

nämligen för dem, som tilldelades fotfolket i sjukbärartjänst och

trängtjänst samt trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst. Kommittén

ansåge emellertid, att vid bestämmandet af tjänstgöringstiderna för

vapenföra och icke vapenföra olika synpunkter kunnat anläggas: beträffande

de förra hade det synts möjligt att utan menlig återverkan på utbildningens

resultat sänka utbildningstiden till ofvan förordadt dagantal; i fråga om de

senare hade hänsynen till den praktiska nytta de kunna göra vant bestämmande

för dagantalets fixerande till det högsta för vapenföra värnpliktiga

föreslagna. Kommittén ville emellertid i detta sammanhang såsom

sin mening uttala, att i intet fall tjänstgöringstiden för icke vapenföra

yrkesmän och skrifbiträden borde utsträckas till 365 dagar förr, än tjänstgöringstiden

för de vapenföra, som tilldelades samma truppslag kunde

komma att uppgå till samma tid. För att truppförbanden måtte kunna

draga största möjliga nytta af ifrågavarande värnpliktigas yrkesskicklighet,

borde dessa fullgöra sin tjänstgöring i en följd, lämpligen med början

under första året, en anordning som äfven för de värnpliktiga själfva torde

vara mest förmånlig.

Beträffande frågan om tjänstgöringsskyldighet för värnpliktig, hvilken

inskrifvits såsom vapenför, men senare befunnes icke vapenför, biträdde

kommittén hvad af generalskommissionen härutinnan föreslagits, hvarvid

dock till den föreslagna bestämmelsen borde fogas ett tillägg af innehåll,

att sådan värnpliktig ägde att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna

sig den tid han tjänstgjort såsom vapenför.

Genom tjänstgöringstidens bestämmande för de icke vapenföra värnpliktiga

i enlighet med hvad sålunda förordats, beräknades de ordinarie

kostnaderna komma att minskas med 430,994 kr.

Uti Riksdagens skrifvelse den 19. maj 1904 framhålles bland annat,

hurusom de yrkesskickliga bland de icke vapenföra utgöra en billig arbetskraft

till utförande af den mängd nyanskaffnings- och reparationsarbeten

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 2.

å utrustningspersedlar och materiel, som alltid förekomma i depåer och å

öfningsplatser, medan användningen af de icke yrkesskickliga till vissa

handräcknings- och andra göromål medför stor vinst för de vapenföra värnpliktigas

utbildning, i det att dessa härigenom kunna mera ostördt begagna

den korta utbildningstiden till militära öfningar. Denna omständighet

i förening med det kända förhållandet, att de yrkesskickliga utgöra

ett fåtal och de icke yrkesskickliga flertalet af de icke vapenföra synes

tala för att taga de förras tjänstgöring i anspråk till så stor utsträckning

som rimligen kan ske, medan de senares tjänstgöring torde böra afpassas

med hänsyn hufvudsakligen till främjandet af de vapenföra värnpliktigas

militära utbildning.

Jämväl uti det betänkande, som afgafs af kommittén angående icke

vapenföra värnpliktigas tjänstgöring, har ofvannämnda principiella åtskillnad

mellan tvenne hufvudkategorier af icke vapenföra framhållits. Kommittén

har därjämte påvisat, hurusom tillgången å yrkesmän i allmänhet

vida understiger behofvet såväl vid mobilisering som i fred, medan däremot

antalet militärarbetare ej oväsentligt öfverstiger mobiliseringsbehofvet,

hvartill kommer, att det antal militära dagsverken som representeras af

deras tjänstgöring i fredstid skulle kunna utan större olägenhet i viss

män inskränkas. Kommittén har emellertid icke föreslagit någon åtskillnad

i fråga om tjänstgöringstiden, utan förordat 180 dagars utbildning

för samtliga »till särskild befattning inskrifna» (cl. v. s. icke vapenföra)

värnpliktiga.

1907 års generalskommission har genom förslaget om stadgande af

längre tjänstgöringstid för de yrkesskickliga än för de öfriga sökt befrämja

den stora nytta, som armén och marinen skulle kunna draga af det arbete,

som de yrkesskickliga under sin fredstjänstgöring kunna utföra, hvarvid

kommittén dock framhållit, att fredstjänstgöring en icke bör för någon

kategori icke vapenföra sättas högre än för de vapenföra. Yrkesmän och

skrifbiträden skulle sålunda enligt generalskommissionens förslag utbildas

under sammanlagdt 365 dagar, militärarbetare under sammanlagdt 180

dagar, medan de vapenföra värnpliktiga vid samtliga truppslag skulle underkastas

365 dagars utbildning.

o o

1907 års försvarskommitté har uti sitt betänkande till alla delar

biträdt de af generalskommissionen framhållna synpunkterna beträffande

de olika kategoriernas särskiljande. Kommittén har alltså först och

främst . förordat. 365 dagars tjänstgöring för yrkesmän och skrifbiträden

Detta innebär ingen utsträckning af tjänstgöringstiden för de yrkesmän

och skrifbiträden, som tilldelas kavalleriet, fältartilleriet samt fältingenjöroch

fälttelegraftrupperna, enär dessa redan under nuvarande förhållanden

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tjänstgöra i 365 dagar. Det innebär däremot en ökning med 125 dagar

för de yrkesmän och skrifbiträden, Indika tilldelas fotfolket, positionsartilleriet,

fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och trängen, hvilka nu

äro underkastade allenast 240 dagars tjänstgöring. Kommittén har emellertid

i detta sammanhang framhållit, att i intet fall tjänstgöringstiden för

yrkesmannen bör utsträckas till 365 dagar, förr än tjänstgöringstiden för

de vapenföra, som tilldelas samma truppslag, kan komma att uppgå till

samma tid.

I likhet med generalskommissionen och försvarskommittén anser

jag, att yrkesmannens värnpliktstjänstgöring icke kan bestämmas efter

samma grunder som de vapenföras, utan att härvid den praktiska nytta,

som de genom sin i det borgerliga lifvet förvärfvade yrkesskicklighet

kunna bereda försvaret, bör vara bestämmande, och håller alltså före, att

dessa värnpliktiga böra åläggas en tjänstgöring, uppgående till det dagantal,

som uti värn pliktslagen fixerats för de vapenföra, som tilldelats

samma truppslag. Då en utsträckning af tjänstgöringstiden för de vapenföra

utöfver det i 1901 års värnpliktslag för de olika truppslagen fastställda

icke nu ifrågasättes, bör alltså ingen ändring f. n. äga rum beträffande

tjänstgöringsförhållandena för denna kategori, utan det truppslag,

hvilket dessa icke vapenföra blifvit tilldelade, tills vidare vara bestämmande

för tjänstgöringstidens längd. Tjänstgöringen synes böra, såsom nu är medgifvet,

fullgöras i en följd och taga sin början under första eller andra året.

Försvarskommittén har, beträffande det öfvervägande antalet icke

vapenföra eller militär arbetarna, påvisat, att den utaf Riksdagen framhållna

önskvärdheten af en begränsning af antalet tjänstgör in gsdagar i

syfte att nedbringa kostnaderna, lämpligen skulle stå att vinna genom

afkortning af tjänstgöringstiden från nuvarande 365 och 240 dagar resp.

till ungefärligen det af kommittén angående icke vapenföra och generalskommissionen

förordade dagantalet, eller 180 dagar. Kommittén har dock

ansett, att antalet tjänstgöringsdagar för militärarbetare bör hellre sättas

till 182 än 180 dagar, då nämligen, genom inkallelse i två omgångar, året

uti förra fallet täckes, så när som på 1 dag.

Lika litet beträffande militärarbetare som i fråga om yrkesmän och

skrifbiträden torde ett bestämmande af tjänstgöringstiden efter de grunder,

som äro gällande för motsvarande beräkningar angående de vapenföra

värnpliktiga, vara möjligt. Teoretiskt sedt borde antalet tjänstgöringsdagar

per år för militärarbetarna bestämmas för hvarje truppförband efter

vid detta framträdande behof, hvilket kan inom vissa gränser växla ej allenast

vid olika truppförband af samma vapenslag, utan äfven vid ett och

samma truppförband under olika år. Under förutsättning att såsom hit
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tills ingen frikallelse_ af krigstjänstdugliga skulle ifrågakomma, utan samtliga

militära,rbetare inkallades till tjänstgöring — en uppfattning hvilken

torde stå i öfverensstämmelse med den allmänna värnpliktens grundprincip

och hvars frångående ej blifvit förordad — skulle alltså det önskvärda

antalet tjänstgöringsdagar stå att vinna genom att för hvarje år i

kommandoväg fixera dagantalet inom en viss i värnpliktslagen angifven

maximigräns. Ett förslag i denna riktning är det af cheferna för generalstaben

och flottans stab afgifna, enligt hvilket för samtliga, icke vapenföra

tjänstgöringstidens längd icke skulle på annat sätt fixeras i värnpliktslagen,

än att den skulle kunna afkortas, under det för de vapenföra värnpliktiga

föreskrifna antalet dagar (365). En dylik bestämmelse innebär

visserligen ur militär synpunkt den afsevärda fördelen, att den medgifver

största möjliga anpassning efter de under olika år och olika tider af

året vid truppförbanden framträdande krafvel! på handräcknings- och ordningshållningstjänsten,

men jag kan ej annat än dela generalskommissionens

och försvarskommitténs betänkligheter mot en så" allmänt formulerad

bestämmelse, då nämligen härigenom de värnpliktiga skulle ställas

inför. alltför ovissa utsikter beträffande tjänstgöringstidens längd. För

den icke vapenföre lika val som för den vapenföre lärer det vara af

stor vikt att på förhand veta, huru lång tid hans arbetskraft skall tagas

i anspråk för. försvarsväsendet och att därför uti lagen finna klart,

angifvet det tidsmått, för hvars undandragande från hans borgerliga

näring eller sysselsättning han måste på förhand inrätta sig. Såväl kommittén

angående icke vapenföra och generalskommissionen som försvarskommittén

hafva vid bestämmandet af detta tidsmått stannat vid ett dagantal

af . omkring 180 dagar, och jag finner hvad uti olika sammanhang;

anförts för fastställandet af denna tid vara välgrundad^ På af försvarskommittén

anfördt skäl förordar jag emellertid 182 dagars tjänstgöring

för de här ifrågavarande värnpliktiga.

Under förutsättning att tjänstgöringstiden afkortas till detta dagantal

torde det emellertid vara erforderligt, att vissa bestämmelser införas

uti värnpliktslagen i syfte dels att förebygga, det värnpliktiga, Indika utan

laga förfall uteblifva från inskrifningsförrättning intill dess lagbestämmelsen

den afkortade tjänstgöringstiden träder i kraft, skola kunna undandraga

sig fullgörandet af den dem åliggande längre tjänstgöringsskyldigheten,

. dels bereda sådana före lagbestämmelsens ikraftträdande inskrifna

värnpliktiga, som erhållit uppskof med tjänstgöring eller haft laga förfall för

dess påbörjande, förmånen att fullgöra allenast den kortare tjänstgöringen.

I syfte att afpassa antalet militärarbetare vid ett truppförband efter

det behof af dylika, som vid olika tider af året gör sig gällande, är det

Bih. till Riksd. Prof. 1911. 1 ScimL 1 Afd. 2 Hälft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

af synnerligt stor vikt, att de till en och samma årsklass hörande militärarbetarna

kunna inkallas i olika omgångar eller grupper, i det nämligen

in- och utryckningstiderna för de olika grupperna då kunna så väljas,

att truppförbanden under de mest kräfvande perioderna af utbildningsåret

få största möjliga antal militärarbetare sig tillförsäkrade.

Detta önskemål uppfylles, såsom af nedanstående tabellariska öfversikt

af de olika förslagen framgår, enligt samtliga förslag, då nämligen möjlighet

till årskontingentens inkallelse i två eller flera tjänstgöringsomgångar

eller tjänstgöringsgrupper föreligger vid dem alla.

Kommitténs angående icke vapenföra,

förslag.

under 1. året i en följd

» 2. » » » »

» 3. » » » »

en första och en andra tjänstgöring

under de tre första åren.

Chefernas för generalstaben och

flottans stab förslag.

början under 1. året i en följd

» » 1. > t> två omgångar

» » 2. » en följd

» » 2. » » två omgångar

Generalskommissionens förslag.

i en följd under de tre första åren;

en första och en andra tjänstgöring

under de tre första åren.

Försvarskommitténs förslag.

början under 1. året i en följd

» t> 2. d y> ''» i>

en första och en andra tjänstgöring

under de tre första åren.

Då vidare växlingarna i årskontingenternas storlek hittills visat

sig och sannolikt äfven framdeles komma att visa sig ganska betydande

och i hvarje fall proportionsvis större än växlingarna uti antalet vapenföra,

är det af stor vikt att kunna genom utjämning mellan kontingenterna

för olika år tillförsäkra truppförbanden ett så vidt möjligt konstant

antal militärarbetare hvarje år, med andra ord att kunna framskjuta inkallelsen

för eu mindre del af kontingenten till ett senare år än för hufvuddelen.

Om sålunda flertalet inkallades under första året, skulle en mindre

del kunna börja sin tjänstgöring under det andra och sålunda eventuellt

(vid inkallelse på hösten) ej hinna afsluta densamma tidigare än efter

tredje årets ingång. I hvarje fall anser jag emellertid inkallelse till tjänstgöringens

början så sent som under tredje året, hvilket blifvit alternativt

föreslaget af kommittén angående icke vapenföra och icke är uteslutet

enligt generalskommissionens förslag, ej böra ifrågakomma, så mycket mindre

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

som inkallelse af vapenföra värnpliktiga till undergående af den första

tjänstgöringen icke vid något truppslag äger rum senare än under andra året.

Ur denna synpunkt finner jag det af försvarskommittén framställda

förslaget, att tjänstgöringen skall antingen taga sin början under

första året och fortgå i en följd eller ock taga sin början under andra

året och fortgå i en följd eller ock slutligen fördelas på en första och

eu andra tjänstgöring under de tre första åren vara att förorda-'' En sådan

anordning är nämligen först och främst ur militär synpunkt tillfredsställande,

då därigenom behofvet åt militärarbetare kan under olika tider

åt året afpassas allt efter behofvet såväl vid truppförbanden som vid från

olika inskrifningsområclen eventuellt sammandragna arbetsafdelningar. Vidare

beredes härigenom den värnpliktige säkerhet för, att den första tjänstgöringens

början icke framskjutes utöfver det andra tjänsteåret. Jag

får på den grund biträda försvarskommittens förslag. Jag vill i detta

sammanhang påpeka, att, såsom af kommittén blifvit framhållet, de värnpliktigas

egna önskningar i fråga om tjänstgöringstidens fördelning böra

så långt ske kan röna tillmötesgående.

En afkortning af tjänstgöringstiden för militärarbetarna till 182 dagar

skulle medföra en årlig minskning uti anslaget till de värnpliktigas aflöning

och redovisning in. in. samt uti vissa andra ordinarie anslag, uppgående

till omkring 3113,000 kronor.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra om lämpligheten

däraf, att, för ytterligare nedbringande i enlighet med af Riksdagen uttalad

mening, af antalet icke vapenföra, bestämmelserna angående undersökning

af de värnpliktigas duglighet till krigstjänst underkastas revision.

Uti nu gällande värnpliktslag saknas bestämmelse angående beräkningen

af tjänstgöringstiden och dess fördelning för värnpliktig, hvilken

öfvarf öres från vapentjänst till särskild befattning. Någon sådan bestämmelse

har hittills icke varit med nödvändighet erforderlig, enär den

lagstadgade tjänstgöringstiden uppgått till samma dagantal för vapenföra

och icke vapenföra, som tilldelats ett och samma truppslag. Någon tvekan

i fråga om det antal tjänstgöringsdagar, hvilkas fullgörande bort åligga

den öfverförde, har följaktligen ej kunnat råda, Endast beträffande den

sammanlagda tjänstgöringstidens fördelning hafva särskilda föreskrifter

pröfvats erforderliga och i kommandoväg utfärdats af Kungl. Maj:t.

Då emellertid nu ifrågasattes, att tjänstgöringstiden för militärarbetare skall

afkortas under den för vapenföra vid samtliga truppslag gällande, samtidigt

med att tjänstgöringstiden för annan icke vapenför skall förblifva oförändrad,

synes särskilt tillägg beträffande tjänstgöringstidens längd för

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

de öfverförda erforderlig. Då det nämligen måste vara af stor betydelse

för eu värnpliktig, hvilken efter påbörjad tjänstgöring exempelvis vid rytteriet

öfverföres till icke vapenför, huruvida lian, antecknad såsom yrkesman,

skall fullgöra 365 dagar, eller, antecknad såsom militärarbetare, skall

hemförlofvas redan efter 182 dagar, synes ett särskild! lagstadgande angående

de öfverfördas tjänstgöringsplikt vara påkalladt.

Generalskommissionen har i nämnda syfte föreslagit, att det moment

i § 27 .värnpliktslagen, hvilket enligt kommissionens förslag skulle innehålla

bestämmelser angående icke vapenföras tjänstgöringsskyldighet,

skulle fullständigas genom ett tillägg, af innehåll att värnpliktig, hvilken

inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes icke vapenför, skall

tjänstgöra i sainmanlagdt det antal dagar, som i nämnda moment säges.

Försvar skommittén har till ytterligare förtydligande af denna bestämmelse

förordat ännu ett tillägg af innehåll, att sådan värnpliktig äger att

såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort

såsom vapenför.

Då detta sistnämnda förslag synes utesluta hvarje tvekan i fråga

om de till icke vapenföra öfverfördas tjänstgöringsskyldighet, förordar

jag detsamma.

Slutligen anser jag mig böra erinra därom, att, under förutsättning

af tjänstgöringstidens afkortning för militärarbetare till 182 dagar, medan

densamma för andra icke vapenföra förblifver oafkortad, bestämmelse torde

böra af Kungl. Maj:t utfärdas, hvarigenom öfverförda värnpliktigas hänförande

till den ena eller andra gruppen regleras med noggrann! iakttagande

af lefnadsyrke och andra inverkande omständigheter. Härvid

torde af vederbörande inskrifningsnämnder gjorda anteckningar böra tjäna

til! ledning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kung]. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

61

Ändringsförslag berörande f. d, fast anställdas värnpliktstjänstgöring.

Cheferna för generalstaben och flottans stab förorda uti det af dem Chefernas

den 18. oktober 1908 gemensamt afgifna förslaget vidtagandet af vissa ^{atlmZch

ändringar i värnpliktslagen åsyftande att underlätta rekryteringen af det flottans stab

fast anställda manskapet. Betydelsen af en god volontärrekrytering vore J0™.fffgog”

enligt stabschefernås mening så mycket viktigare, som det är från dem

underbefälet skall rekryteras, och så länge de värnpliktigas utbildning är

otillräcklig vore det de fast anställda, som förlänade organisationen erforderlig

stadga och sammanhållning. Det vore därför nödvändigt ej blott

att erhålla volontärer uti tillräckligt antal, utan äfven att de, som söka anställning,

vore lämpliga till underbefäl. Volontäranskaffningen vore dock,

trots de förmåner som staten erbjöde, ej fullt tillfredsställande, särskildt vid

de icke garnisonerade truppförbanden. Detta inverkade icke blott menligt

på fredsutbildningen, utan medförde ock den betänkliga olägenheten, att

den reserv af underbefäl, som de f. d. fast anställda utgjorde, komme att

nedgå under hvad som beräknats för truppförbandens mobilisering, hvarigenom

dennas resultat blefve ofördelaktigt. Det vore sålunda af synnerlig

vikt att, så långt ske kunde, söka underlätta och säkerställa anskaffningen

af volontärer.

En åtgärd till främjande af detta mål vore att ur värnpliktslagen § 34

mom. 1 borttaga bestämmelsen om skyldighet för där angifna f. d. fast anställda

att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsöfning. Då efter så

lång tids fast anställning som i nämnda mom. sägs, volontären likväl skulle

åter inträda i tjänstgöring för att fullgöra en eller flera repetitionsöfningar,

bortfölle nämligen för mången det skäl att söka dylik anställning, som

läge i utsikten att, i stället för deri på flera år fördelade tjänstgöringen

såsom värnpliktig, få fullgöra all tjänstgöring i fred i en följd. Af denna

orsak hade därför den nämnda bestämmelsen i § 34 mom. 1 föreslagits

skola utgå och momentet i stället erhålla följande lydelse:

»Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller vid

härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, skall efter

afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin värnplikt

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Volontärkommissionens

betänkande

den

“/» 1907.

kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnpliktig anses

hafva fullgjort den i § 27 föreskrifna tjänstgöring.

Detsamma gäller ock den, som innehaft fast anställning vid hären

eller dess reserv under kortare tid än två år, såframt han undergått rekrytutbildning

samt deltagit i två repetitionsöfningar.»

Uti volontärkommissionens betänkande den 31. maj 1907 anföres, att

kommissionen ansåge sig i hufvudsak kunna biträda den uppfattningen, att

volontäranskaffningen afgjordt skulle främjas genom att, såsom af cheferna

för generalstaben och flottans stab uti den 18. oktober 1906 af dem afgifvet

förslag förordats, ur § 34 mom. 1 värnpliktslagen borttaga bestämmelsen

om skyldighet för där aneifna f. d. fast anställda att med vederbörlig

åldersklass deltaga i repetitionsöfning. Men då volontärernas rekryt- och

underbefälsutbildning i regel sammanlagdt upptoge tre år, syntes det, med

hänsyn till utbildningen och stadgan i rekryteringen, angeläget att kvarhålla

så många volontärer som möjligt i tjänst äfven under det tredje året.

Enligt kommissionens åsikt borde därför den nuvarande lydelsen af § 34

mom. 1 värnpliktslagen bibehållas, men momentet erhålla ett tilläggsstadgande,

att den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan under

sammanlagdt minst tre år, skulle anses hafva fullgjort all den i § 27 värnpliktslagen

föreskrifna tjänstgöring, hvilken förmån äfven skulle tillerkännas

den, som innehaft fast anställning vid hären eller dess reserv under

kortare tid än tre år, såframt han undergått rekrytutbildning samt deltagit

i tre repetitionsöfningar. Denna befrielse från tjänstgöring under fred

borde, enligt kommissionens förmenande, dock icke omfatta sådan öfning,

hvilken kunde blifva anbefalld till utrönande af härens eller flottans krigsberedskap

eller för utbildning af beväringens andra uppbåd eller landstormen.

I sammanhang med frågan om f. d. fast anställdas värnpliktstjänstgöring

hade äfven framhållits det obilliga uti, att volontär, som erhölle

afsked på grund af sjukdom och därefter inskrefves såsom icke vapenför

värnpliktig, måste såsom sådan fullgöra hela värnpliktstjänstgöringen, därest

han icke varit anställd under sä lång tid, som angåfves i § 34 mom. 1

värnpliktslagen. För den skull syntes detta mom. böra erhålla ett andra

tillägg af innehåll, att f. d. fast anställd, som på grund af sjukdom erhållit

afsked utan ansökan och därefter inskrifvits såsom icke vapenför, ägde

att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodräkna sig det antal dagar,

han tjänstgjort såsom volontär.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Generalskonimissionen yttrar, i samband med förslaget om utsträckt

tjänstgöringstid för värnpliktiga med viss allmänbildning, att kommissionen

funnit ett ytterligare skäl för detta förslag uti den omständigheten, att

volontäranskaffningen i af sevärd grad slagit fel. Det hade nämligen hittills

ej lyckats vare sig att hålla volontärstyrkan fulltalig eller att rekrytera

densamma med fullt lämpliga element. Detta gällde i första rummet

infanteriet, men äfven på vissa håll andra truppslag.

Visserligen kunde ännu icke öfverskådas, huruvida den af statsmakterna

beslutade utsträckningen af tjänstgöringstiden för de värnplikt!^a

kunde komma att öka benägenheten för volontäranställning, ej heller5 i

hvad mån andra i samma syfte föreslagna åtgärder, såsom ökade aflöningsförmåner,

civilanställning för befordrade volontärer efter vissa års tjänstgöring

osv., skulle kunna verka till förbättrade förhållanden i detta afseende.

Men då omkostnaderna för volontäranskaffningen uppenbarligen icke kunde

öfverstiga en viss gräns, kunde det, på grund af den erfarenhet, som vunnits

sedan 1901 års härordning antogs, ifrågasättas, huruvida det i framtiden

skulle blifva möjligt att hålla fulltaligt det stora antal volontärer, som

nämnda härordning kräfde. Resultatet af all manskapsanskaffning på frivillighetens

väg (värfning) vore nämligen ytterst en konjunkturfråga och

sålunda i hög grad beroende af för tillfället'' rådande förhållanden.

Inför denna ovisshet vore det af synnerlig vikt att i tid vidtaga sådana

åtgärder, som möjliggjorde att ur de värnpliktigas led vinna ersättning

för den nedgång i volontärantalet, som måhända i längden icke torde

kunna förebyggas.

Den utväg, som kommissionen förordat för erhållande af det erforderliga

antalet reservbefäl, nämligen utsträckning af tjänstgöringstiden för

värnpliktiga med viss allmänbildning, beredde emellertid en möjlighet att,

i den mån så kunde blifva nödvändigt, med värnpliktigt underbefäl ersätta

bristen på fast anställda.

Kommissionen förbisåge därvid icke, att på denna väg erhållet värnpliktigt

underbefäl, med den här ifrågasatta tjänstgöringstiden, i afseende

på tjänstevana och duglighet såsom instruktörer, icke kunde likställas med

det fast anställda underbefälet. .Men då anlitandet af ifrågavarande utväg

under alla omständigheter betryggade befälstillgången och då densamma

innebure möjlighet till ytterligare utveckling, funne kommissionen det

a^v a dt \ idtaöandet snarast möjligt af åtgärder för tillförsäkrandet af värnpliktigt

underbefäl vara af förhållandena påkalladt.

Hvad särskildt kavalleriet beträffade, vore tillgång på volontärer i än

högre grad vid detta truppslag af behofvet påkallad, då man nämligen vid

kavalleriet ej kunde undvara en styrka af fast anställda meniga volontä
-

Generalskommissionens

utlåtande

den

S1/u 1907.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(14

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

rev utöfver den, som erfordrades för underbefälskaderns rekrytering. Eu nedgång

af volontärantalet vid detta truppslag så långt, att stamtrupp till erforderlig

styrka icke kunde uppsättas, betingade med nödvändighet en utsträckning

af tjänstgöringstiden för samtliga till detsamma uttagna värnpliktiga

vida utöfver den af chefen för generalstaben föreslagna.

Beträffande förslaget om frikallelse för de i värnpliktslagen § 34

mom. 1 omnämnda värnpliktiga från all i § 57 föreskrifven tjänstgöringpåvisar

generalskommissionen, hurusom medgifvandet af befrielse för f. d.

fast anställda från deltagandet i repetitionsöfningar stode i nära samband

med frågan om det antal år, som tjänsteaftalet vid kapitulationen omfattade,

samt om benägenheten för rekapitulation. Då det därjämte vore önskvärdt,

att en större del af det fast anställda manskapet (vid kavalleriet i regeln

samtliga fast anställda) kvarstannade i tjänst under en längre tid än två

år, ansåge generalskommissionen i likhet med volontärkommissionen, att

befrielse för f. d. fast anställd från skyldigheten att med vederbörlig åldersklass

deltaga i repetitionsöfning ej borde medgifvas för andra än dem,

som innehaft fast anställning under minst tre år eller som under fast

anställning undergått rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsöfningar.

Slutligen borde enligt volontärkommissionens förslag eu bestämmelse

inflyta angående tjänstgöringsskyldighet för volontär, som erhållit afsked

på grund af sjukdom och inskrifvits såsom icke vapenför värnpliktig. En

lindring i dessa värnpliktigas tjänstgöring vore mycket behj ärtans värd och

skulle i sin mån underlätta volontäranskaffningen.

Med anledning häraf föreslog generalskommissionen nedanstående

formulering af de moment i värnpliktslagen § 34, uti hvilka föreskrifter

skulle lämnas angående de af kommissionen berörda frågorna:

»1. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller

vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, skall

efter afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin värnplikt

kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnpliktig anses

hafva fullgjort den i § 27 föreskrift^ första tjänstgöring, men är skyldig

att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsöfning.

Detsamma gäller ock den, som innehaft fast anställning vid hären

eller dess reserv under kortare tid än två år, så framt han undergått

rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsöfningar.

2. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller

vid flottans reserv under sammanlagdt minst tre år, anses hafva fullgjort

all den i § 27 föreskrifna tjänstgöring. Detsamma gäller ock den, som

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

65

under fast anställning vid hären eller dess reserv undergått rekrytutbildning

samt deltagit i tre repetitionsöfningar.

3. I hvad mån fast anställning vid krigsmakten i öfriga fall må

anses motsvara tjänstgöring i beväringen bestämmer Konungen.

6. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller

vid härens eller flottans reserv samt på grund af sjukdom erhållit afsked

och därefter inskrifvits såsom icke vapenför, äger att såsom fullgjord

värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar, lian vant fast

anställd.»

1907 års försvarskommitté yttrar beträffande förslaget att bereda Försvarsytterligare

lindring uti värnpliktstjänstgöringen, att kommittén funnit textande

detsamma vara ägnadt att i väsentlig mån underlätta volontäranskaff- den 6/is 1910

ningen. Att därvid utsträcka lindringen så långt som till frikallelse

ej blott från beväringsrekrytskola utan äfven från repetitionsöfningar för

dem, som varit fast anställda under allenast två år, skulle säkerligen visa

sig såsom ett mycket verksamt medel till underlättande af de menigas

rekrytering. Då emellertid ett sådant medgifvande med stor sannolikhet

komme att leda därhän, att ett stort antal volontär er aflinge ur tjänst

redan vid den tvååriga kapitulationstidens utgång, blefve följden, att regementena

beröfvades möjligheten tillgodogöra sig den dessa volontärer bibragta

underbefälsutbildningen samt att underbefälets behöriga rekrytering

blefve försvårad eller omöjliggjord. Därtill komme, att de unga

män, som efter endast två års fast anställning afginge från krigsmakten,

blefve mindre skickade att tjänstgöra såsom reservunderbefäl vid mobilisering.

Kommittén ansåg sig därför böra bestämdt afråda ej allenast från

sådan ändring af värnpliktslagen § 34 mom. 1, hvarigenom fullständig

befrielse från värnpliktstjänstgöringen skulle inträda för dem, som varit fast

anställda under 2 år, utan äfven från förslaget om sådan af chefen för

generalstaben föreslagen tillfällig ändring uti bestämmelserna angående

volontärers antagning, att kapitulationstiden vid infanteriet skulle fastställas

till två år, intill dess vakansprocenten af volontärpersonalen nedgått

till 10 %. Däremot fann kommittén förslaget om medgifvande af

frikallelse från repetitionsöfningar för dem, som varit fast anställda under

en tid af 3 år icke medföra sådana olägenheter, som ofvan påvisats, och

biträdde på anförda skäl detta förslag.

Likaledes syntes kommittén förslaget, att /. d. fast anställda, som

pa grund af sjukdom erhållit afsked och därefter inskrifvits såsom

icke vapenföra, måtte såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring få tillgodoräkna

sig det antal dagar de varit fast anställda, vara behjärtansvärdi

Bill. till Rilcsd. Prat. 1911. 1 Samt. 1 Afd. 2 Håft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

66

och i sin mån ägnadt att underlätta volontäranskaffningen, hvadan kommittén

fann anledning biträda detsamma.

Departe- Till underlättande af volontäranskaffningen hafva, såsom af ofvan

myttrande18 refererade förslag och uttalanden framgår, föreslagits att bereda förutvarande

fast anställd manskapspersonal ytterligare lindring uti värnpliktstjänstgöringen.

Beträffande denna fråga hafva cheferna för generalstaben

och flottans stab velat utsträcka lindringen uti f. d. stamanställdas värnpliktstjänstgöring

så långt, att 2 års fast anställning skulle medföra fullständig

befrielse ej allenast från beväringsrekrytskola utan äfven från

repetitionsöfningar. Såväl volontärkommissionen och generalskommissionen

som äfven försvarskommittén hafva däremot såsom villkor för fullständig

frikallelse från värnpliktstjänstgöringen uppställt 3 års fast anställning.

De skäl, som blifvit framhållna för fastställandet af det sistnämnda

villkoret synas mig öfvertygande. Vid lagstadgandet i denna fråga torde

det vara af särskild vikt att framgå med varsamhet och noga öfverväga

alla konsekvenser. Det är i annat fall fara värdi, att hvad man genom

en föreslagen åtgärd syftar att ernå måste köpas med en motsvarande

eller måhända större förlust. Ett förverkligande af stabschefernas förslagskulle

utan tvifvel komma att i väsentlig mån underlätta rekryteringen af

de meniga volontärerna, men det skulle säkerligen också, såsom af samtliga

kommissioner, som yttrat sig däröfver, framhållits, i hög grad försvåra

volontärernas kvarhållande vid regementena efter utgången af den

korta tjänstetid, som förskaffat dem frisedel för all värnpliktstjänstgöring

i fredstid, och därmed äfventyra underbefälsrekryteringen ur volontärernas

led framför allt vid infanteriet, där volontärernas antal blifvit bestämdt

med hänsyn till denna rekrytering. Huru önskvärd! det än vore att i

största möjliga utsträckning rekrytera underbefälet ur de värnpliktigas led,

lämnar erfarenheten från de år som gått, sedan 1901 års värnpliktslag

börjat tillämpas, endast ringa förhoppning, att denna rekryteringskälla

skall komma att visa sig synnerligt gifvande. Då man alltså, åtminstone

under en följd af år framåt, måste såsom hittills besätta korpralsbeställningarna

med volontärer, hvilka icke utgått ur de värnpliktigas led, blir

det ett lifsvillkor för rekryteringen af korprals- och därmed äfven af

underofficersgraderna, att de meniga volontärerna kvarhållas i tjänst efter

det att de förvärfva! kompetens till korpralsgradens erhållande, det vill

säga efter det andra tjänsteårets slut. Vid sådant förhållande kan jag för

närvarande icke biträda förslaget om frikallelse från all värnpliktstjänstgöring

efter allenast 2 års volontäranställning. Då däremot förslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 2. (57

om medgifvandet af sådan frikallelse för dem, som varit fast anställda

under 3 år, icke medför sådana olägenheter, som ofvan påvisats, och då

detta förslag säkerligen skulle i ej ringa mån underlätta rekryteringen,

finner jag anledning biträda detsamma.

Saväl nu gällande bestämmelse för frikallelse som äfven den här

ofvan förordade tilläggsbestämmelsen åsyfta allenast sådant manskap,

som uteslutande varit fast anställdt. Det torde emellertid med fog

kunna ifrågasättas, huruvida det icke vore ändamålsenligt att medgifva

frikallelse från värnpliktstjänstgöringen jämväl för sådant manskap, som

under sin militära tjänstetid varit dels värnpliktigt, dels fast anställdt.

Eu värnpliktig, hvilken såsom sådan fullgjort beväringsrekrytskola och den

första repetitionsöfningen samt därefter tagit fast anställning och i denna

egenskap tjänstgjort under två år, hvarunder han deltagit i två repetitionsöfningar,

har ju i själfva verket fullgjort alla de tjänstgöringsomgångar,

som åligga värnpliktig till och med vid de truppslag, där antalet

repetitionsöfningar är störst, d. v. s. 3. Sådan värnpliktig synes böra

därest han afgår från den fasta anställningen efter de två årens slut,

vara frikallad från all värnpliktstjänstgöring. Då emellertid en sådan

värnpliktig efter fullgjord beväringsrekrytskola och därpå följande första

repetitionsöfning kan omedelbart ingå uti korpralskola samt därefter under

sitt första tjänsteår såsom fast anställd genomgå korpralskola och under

det andra underofficersskola, bär han alltså under sin tjänstetid varit i

tillfälle förvärfva sig kompetens för befordran till underofficer. Utsikt

torde på den grund förefinnas, att vissa på denna väg framgångna unga

män skola finna det med sin fördel förenligt att, tjänande på underofficersbefordran,

kvarstanna vid truppförbandet, och i så fall skulle beträffande

dem frikallelsen från repetitionsöfningarna leda till det eftersträfvade målet,

att underbefälets rekrytering åtminstone delvis skedde ur de värnpliktigas

led. De, som föredraga att efter de två årens tjänst öfvergifva den fasta

anställningen och Indika, såsom nämndt, gifvetvis böra frikallas från all

värnpliktstjänstgöring i fredstid, hafva i hvarje fall undergått vid infanteriet

och likställda truppslag 2°''in års samt vid kavalleriet och likställda

2,0/i2 års sammanhängande tjänstgöring, hvarunder de erhållit underbefälsutbildning

och alltså torde vara med hänsyn till fyllande af behofvet vid

mobilisering, användbara såsom underbefäl. Med'' hänsyn härtill har jag

uti förslaget till ändring af värnpliktslagen § 34 låtit införa jämväl, att

värnpliktiga tillhörande här angifven kategori skola frikallas från all värnpliktstjänstgöring.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Såväl volontärkommissionen och generalskommissionen som försvarskommittén

hafva, i sammanhang med frågan om f. d. fast anställdas värnpliktstjänstgöring,

framhållit det obilliga uti, att en volontär, som erhållit

afsked på grund af sjukdom och därefter inskrifvits såsom icke vapenför

värnpliktig, skall vara skyldig att såsom sådan fullgöra hela värnpliktstjänstgöringen,

därest han icke varit fast anställd under så lång tid, som

enligt föreslagen lydelse af § 34 medför fullständig befrielse. Sådan värnpliktig

borde få tillgodoräkna sig den tid hvarunder han varit fast anställd.

Jag ■ instämmer till alla delar häruti, men anser att medgifvanaet

bör utsträckas icke allenast till sådan f. d. fast anställd, som på grund

af sjukdom erhållit afsked och därefter inskrifvits såsom icke vapenför,

utan till hvar och en f. d. fast anställd, hvilken såsom värnpliktig befinnes

icke vapenför, oafsedt huruvida han blifvit inskrifven eller öfverförd

till sådan.

Jag har på grund häraf ansett mig böra uti förslaget till ändring af

värnpliktslagen § 34 införa ett moment, afseende att till förskaffa här omnämnda

värnpliktiga den berörda rättigheten.

Tid efter annan har det inträffat, att framställningar blifvit gjorda

af f. d. fast anställda om lindring uti eller frikallelse från värnpliktstjänstgöringen,

utan att bestämmelserna i värnpliktslagen kunnat fullt tillämpas

på de föreliggande fallen. Sådana fall inträffa exempelvis, då fast anställning

visserligen innehafts under sammanlagdt den tid, som föreskrifves

uti värnpliktslagen § 34, men varit fördelad under tjänstgöring vid

tvänne truppslag med olika antal repetitionsöfningar, då fast anställning

vunnits efter viss tids förutgången värnpliktstjänstgöring o. s. v.

Det har vid sådant förhållande måst bero af Eders Ivungl. Majd att

afgöra, i hvad mån deri af de värnpliktiga åstundade lindringen eller

frikallelsen pröfvats skälig i betraktande af de ej sällan ganska invecklade

tjänstgöringsförhållandena. Sådana i värnpliktslagen icke förutsedda

fall torde aldrig kunna helt förebyggas, såvida ej värnpliktslagen

skall belastas med allt för detaljerade föreskrifter för olika eventualiteter,

som kunna tänkas inträda. I hvarje fall torde emellertid

ett bemyndigande för Konungen att bestämma, i hvad mån fast anställning

vid krigsmakten må anses motsvara tjänstgöring i beväringen i

sådana undantagsfall, där ej uttrycklig föreskrift finnes i värnpliktslagen

angifven, vara önskvärd, då därigenom en laglig grund lägges för ett förfarande,

som visat sig i praxis vara af förhållandena betingadt. Med anledning''

häraf har en särskild bestämmelse härom blifvit införd uti värnpliktslagen

§ 34.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

69

Ändringsförslag berörande vikorea? för Sandstormens inkallande till

hemortens försvar.

Cheferna för generalstaben och flottans stab föreslå, att den uti Chefernas

värnpliktslagen § 36 Konungen medgifna rätt att inkalla landstormen^[a^e^~

eller delar dåra!'' måtte i visst afseende utvidgas. Stabscheferna erinra ho-flottans stab

träffande denna fråga, att det jämlikt värnpliktslagen § 36, jämförd meddi^jTisSe.

§ 28, för inkallande af landstormen erfordrades, dels att beslut fattats om

inkallelse för rikets försvar af beväringens första uppbåd eller del däråt’,

dels att Riksdagen vore samlad eller riksdagskallelse utfärdad.

Genom dessa föreskrifter inskränktes afsevärdt möjligheten att kunna

draga nytta af landstormen mot öfverfall, sålunda särskild! i kust- och

gränstrakterna. Behofvet af eu ändring i de konstitutionella formerna för

landstormens inkallelse, gående ut på att denna må vid hotande anfall, då

så erfordrades, kunna äga rum i tid, så att ändamålet kunde vinnas, äfvensom

att den icke gjordes beroende af beväringens inkallande och af Riksdagens

sammanträdande, hade också upprepade gånger framhållits och senast

hade till lagtima Riksdagen 1905 framlagts en nådig proposition, n:r

97. i detta syfte. Den hade dock icke då vunnit Riksdagens bifall.

Erfarenheten, ej minst från de senaste krigen, visade emellertid, att

själfva krigsutbrottet — den första krigshandlingen — vanligen skedde utan

föregående krigsförklaring. Man måste därför, i syfte att förhindra öfverraskande

företag från fiendens sida, i tid kunna vidtaga erforderliga skyddsåtgärder.

Sålunda måste anordningar ofördröjligen kunna vidtagas till

skydd för sådana punkter, särskild! vid land- och sjögränserna, som genast

— utan vidare förberedelser — kunde af fienden öfverraskande anfallas.

Att för nämnda ändamål taga i anspråk personalen vid för fredsutbildningen

sammandragna skolor vore oftast icke möjligt, enär dessa i de

flesta fall vore förlagda till andra punkter. Äfven där så möjligen kunde

ske, vore emellertid en dylik åtgärd betänklig. Därigenom äfventyrades nämligen

allvarligt truppförbandens mobilisering, och det torde icke behöfva

närmare påvisas, hvad detta kunde medföra. Härtill komme, att den ofvan

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

na inrida personalen vore under vissa delar af året icke så pass utbildad, att

deri kunde tagas i anspråk, och om den äfven i sin helhet kunde användas,

skulle den likväl icke allestädes äga tillräcklig styrka för det afsedda ändamålet,

ortens försvar.

Det måste därför, särskildt med hänsyn till vårt förändrade militärpolitiska

läge, ånyo framhållas, dels att lösandet af de ofvan nämnda uppgifterna

måste ombesörjas af landstormen, dels att på grund häraf rättigheten

att för det lokala försvaret af hotade punkter inkalla behöfliga delar

af densamma icke linge ställas i beroende af tidpunkten för fälthärens mobilisering.

Denna vore ett i politiskt, socialt och finansiellt afseende ojämförligt

betydelsefullare företag än inkallandet till hotade punkter af vissa

landstormsafdelningar, så mycket mera som landstormsmännen förutsattes

kunna — efter afdelningarnas organiserande och förberedelsernas vidtagande

— aflösas eller till och med hemförlofvas, beredda att vid första

signal ånyo samlas. En partiell mobilisering — för delar af fälthären —

kunde åter beräknas fylla behofvet af lokalt skydd endast inom det eller de

områden, där densamma ägde rum, samt kräfde vida större kostnader och

längre tid för fullständig utrustning med träng m. in.

Då den tjänstgöring vid det lokala försvaret, som för sagda ändamål

skulle tillkomma vissa delar af landstormen, ej afsåge annat ändamål

än det i nu gällande värnpliktslag uttryckligen angifna, dvs. hemortens

försvar, och då det föreslagna tillägget till nu gällande bestämmelser endast

åsyftade att taga för det lokala försvaret erforderlig del af landstormen för

sagda ändamål i anspråk något tidigare än hvad nu vore möjligt, syntes föreskriften

icke kunna anses innebära någon ändring i grunderna för landstormens

uppgift och användning.

Lika litet som den af stabscheferna ifrågasatta rättigheten att inkalla

delar af landstormen borde göras beroende af, att beslut fattats om inkallelse

af beväringens första uppbåd, dvs. stridskrafternas mobilisering,

lika litet borde den ställas i förbindelse med Riksdagens sammanträdande.

En så uppseendeväckande åtgärd som Riksdagens inkallande vid en konflikt,

framför allt med en mäktig granne, kunde en regering se sig nödsakad att

uppskjuta, kanske ända tills kriget vore oundvikligt, det vill i de flesta

fall säga: redan börjadt.

Därför hade, med bibehållande af de nuvarande villkoren för inkallelse

af landstormen, uti § 36 mom. 1 inskjutits ett tillägg, hvarigenom,

därest det för afvärjandet af ett befaradt eller börjadt angrepp funnes

nödvändigt, Konungen måtte efter statsrådets hörande äga rätt att till

tjänstgöring inkalla för det lokala försvaret erforderlig del af densamma.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Berörda moment i värnpliktslagen skulle enligt stabschefernas förslag

erhålla nedanstående lydelse:

»Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar

till tjänstgöring inkalla _ bevar ingens första uppbåd eller viss del däraf, må

Konungen i den ordning, som för inkallande af beväringens andra uppbåd

i inom. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar till tjänstgöring

inkalla landstormen eller de större eller mindre delar däraf’ som

finnas behöfliga.»

»Därest det för afvärjande! af befaradt eller bör jad t angrepp finnes

nödvändigt, må Konungen, efter statsrådets hörande, oafsedd hvad ofvan

i detta moment sägs, till tjänstgöring inkalla för det lokala försvaret erforderlig

del af landstormen.»

Generalskommissionen biträder, i sitt utlåtande den 21. december Generals1907,

i sak hvad af stabscheferna föreslagits. För vinnandet af öfver- k™''X''a£

ensståmmelse uti formuleringen af de bada styckena i berörda moment tnnde den

har dock kommissionen föreslagit, att momentet måtte erhålla nedan stå- ''''12 1907''

ende lydelse:

»Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar till

tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del däraf, må

Konungen, i den ordning som för inkallande af beväringens andra uppbåd

i mom.. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar till tjänstgöring

inkalla landstormen eller de större eller mindre delar däraf, som

finnas behöfliga.»

o

»Dock må Konungen, därest _ det för afvärjande! af befaradt eller

börjadt angrepp finnes nödvändigt, i den ordning, som för inkallandet af

beväringens första uppbåd i § 28 mom. 1 är föreskrifven, till tjänstgöring

inkalla för det lokala försvaret erforderlig del af landstormen.»

Försvarskommittén har i sitt betänkande den 5. december 1910 Psrsmrtlikaledes

i sak biträdt stabschefernas förslag. Kommittén framhåller, huru- btunkande

som inkallandet åt landstormen eller delar däraf tidigare än beslut fat- den6/» 1910

tats att för rikets försvar till tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd

eller del däraf i flertalet fall torde afse beredandet af erforderligt skydd

för sistnämnda uppbåds mobilisering. Dock torde undantagsvis landstormsafdelningar

kunna och höra inkallas i god tid för andra särskilda orsaker;

det kunde sålunda exempelvis under vissa ömtåliga politiska lägen vara önskvärd!

att undvika linjetruppernas mobilisering eller att i det längsta uppskjuta

därmed, men att samtidigt försäkra sig om, att vissa kuststräckor eller

gränstrakter blefve, om äfven med mindre styrkor, effektivt bevakade till

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skydd mot oförmodadt öfverfall. Det syntes därför kommittén, som borde

uti lagtexten det hufvudsakliga ändamålet främst angifvas, men därnäst äfven

antydas, att åtgärden kunde betingas jämväl af andra skäl.

Då kommittén vidare ansåge, att landstormsafdelning, hvilken

sålunda inkallats, ej borde, så vida icke krig skulle utbryta, allt för

länge hållas samlad, hade en begränsning af den tid, hvarunder detta

måtte kunna äga rum, ansetts böra ske — en begränsning hvilken lämpligen

torde kunna sättas till 15 dagar. Möjlighet till aflösning af sådan landstormsafdelning

förefunnes nämligen i betraktande däraf, att landstormen

enligt värnpliktslagen finge användas ej blott inom eget, utan äfven inom

alla närgränsande inskrifningsområden, hvartill komme att genom det af

kommittén biträdda förslaget, att samtliga områden skulle organiseras såsom

områden af första klassen, ett vida större antal landstormsmän än

hvad nu vore fallet blefve användbart för kust- och gränstrakternas försvar.

1 betraktande häraf förordade kommittén nedanstående formulering

af här berörda moment:

»Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar till

tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del däraf, må Konungen

i den ordning, som för inkallande åt beväringens andra uppbåd i

mom. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar till tjänstgöring

inkalla landstormen eller de större eller mindre delar däraf, som finnas

behöfliga.»

»Dock må Konungen, till skydd för mobilisering af beväringens första

uppbåd eller för andra särskilda orsaker, i den ordning, som för inkallande

af sagda uppbåd i § 28 mom. 1 är föreskrifven, till tjänstgöring inkalla

för det lokala försvaret erforderlig del af landstormen. Landstormsafdelning,

som sålunda inkallats, må likväl ej hållas samlad längre än högst

femton dagar, såvida ej krig före samma tids utgång utbryter.»

Departe- Det af cheferna för generalstaben och flottans stab framställda för
cMFemiU-

slaoet 0111 såclan ändring af värnpliktslagen § 36, hvarigenom möjlighet

° rande. " beredes att tidigare än "hvad nu är medgifvet för hemortens försvar till

tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar däraf,

som finnas behöfliga, finner jag i hög grad ändamålsenligt. Den omständigheten,

att afdelningar ur landstormen kunna sättas på krigsfot vida

hastigare än truppförband ur de andra uppbåden, gör dessa afdelningar

särskild! ägnade att med vida större skyndsamhet än linje- och reservtrupper

framdragas till punkter vid våra vidsträckta land- och sjögränser,

Indika kunna blifva utsatta för öfverraskande anfall. Af särskild vikt blir

landstormsafdelningars användning till skydd för sådana invid eller i när
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

heten af gränserna belägna orter, hvilka äro mobiliseringsorter för linjetrupperna,

hvilkas uppbringande till krigsstyrka sker genom inkallande af

ett större eller mindre antal klasser ur beväringens första uppbåd. Så länge

värnpliktslagen lägger hinder i vägen för landstormens användning för här

angifvet ändamål, finnes ingen möjlighet att anordna ett effektivt gränsoch

kustförsvar än att tillgripa partiell mobilisering af linjetrupperna, en

åtgärd hvilken alltid betänkligt rubbar den ostörda gången af mobiliseringsarbetet

för linjearmén i dess helhet, därest det skulle visa sig nödvändigt

att skrida till en så vidtomfattande och med betydande kostnader förenad

åtgärd. Erfarenheten ådagalägger vidare, att vid sådana politiska lägen,

då frågan, huruvida ett land skall indragas uti ett krig mellan andra stater

eller förblifva oberörd t däraf, varit brännande, en sådan åtgärd som linjetruppers

mobilisering kunnat framkalla eller påskynda en inblandning af

främmande makter, hvilken man velat undvika. Linjetruppernas mobilisering

är nämligen en till sina verkningar så genomgripande åtgärd, att den

icke kan inom utlandet förblifva obekant, medan däremot inkallandet af

landstorm saf delningar till skydd för vissa kust- och gränstrakter, som kunna

förutses blifva hotade, kan, på grund af åtgärdernas lokala begränsning,

hafva utsikt att fördöljas för de af vetskapen härom intresserade parterna,

särskildt för det fall, att själfa inkallelsen sker under former, hvarigenom

detta fördöljande främjas. Landstormens användning i stället för linjetrupperna

för här nämnda ändamål kan sålunda vara ägnadt att förebygga

inblandning i krig, alltså att främja ett fredssyfte.

Såväl generalskommissionen som försvarskommittén hafva äfven i sak

biträdt stabschefernas förslag, ehuruväl de, hvar för sig, funnit den af

stabscheferna föreslagna bestämmelsen kunna med fördel gifvas en något

ändrad formulering. Generalskommissionens förslag skiljer sig endast högst

oväsentligt från stabschefernas, i det att det förra endast med hänvisning

till behörigt lagrum i värnpliktslagen ersätter det uti det senare använda

uttrycket »efter statsrådets hörande», ett utbyte, hvilket jämväl försvarskorn

mittén för sin del förordat och hvilket med hänsyn till i värn pliktslagen

i allmänhet användt språkbruk torde vara att föredraga. Hvad beträffar

formuleringen af syftemålet med landstormens inkallelse hafva

»tabschcferna med generalskommissionens instämmande föreslagit uttrycket:

sdärest det för afvärjandet af befaradt eller börjadt angrepp finnes nödvändigt»,

medan försvarskommittén närmare preciserat själfva syftemålet

genom uttrycket »till skydd för mobilisering af beväringens första uppbåd

eller för andra särskilda orsaker». Då genom den sistnämnda formuleringen

det hufvudsakliga syftemålet, nämligen skydd för en möjligen förestående

mobilisering af det uti linjetrupperna ingående första uppbådet, är klart

Bill. till Riksd. Prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

angifvet uti första rummet, och då genom det följande tillägget möjlighet

beredes att under eu uti politiskt hänseende vansklig situation i det längsta

uppskjuta, i lyckligaste fall förebygga linjearméns ställande på krigsfot med

häraf följande svåröfverskådliga konsekvenser, finner jag grundad anledning

att äfven i denna del biträda det af försvarskommittén framställda förslaget.

Hvarken stabscheferna eller generalskommissionen hafva uti sitt förslag

till formulering inryckt någon bestämmelse angående den tid, hvarunder

inkallad landstorrnsafdelning må hållas samlad. Stabscheferna hafva

emellertid, såsom af motiveringen tydligt framgår, förutsatt, att landstormsmännen

skola kunna efter viss tid aflösas eller till och med hemförlofvas,

beredda att vid första signal ånyo samlas. Jag finner vid sådant förhållande

intet hinder att för min del biträda försvarskommitténs förslag om

fastställande af eu maximitid om femton dagar, utöfver hvilken landstormsafdelning

ej må hållas samlad, såvida ej krig före samma tids utgång utbryter

-- så mycket mindre som planerna för landstormens användning

numera förutsätta möjligheten af en sådan aflösning.

En lagändring sådan som den här förordade skulle, såsom af den

ofvan lämnade utredningen torde framgå, vara ägnad att i hög grad främja

ekonomiseringen med de stridsmedel, som vid inträffande krigiska förvecklingar

stå till försvarsväsendets förfogande. Det är nämligen uppenbart,

att försvarsmedlen böra i allmänhet tillgripas endast i den mån det förhandenvarande

läget krafvel’. Hvad särskild t landstridskrafterna vidkommer

är det af vikt att, så länge ej läget med nödvändighet påbjuder allmän

mobilisering af fälthären, vidtaga särskilda anstalter, ägnade ej mindre att

skydda för anfall särskild! ömtåliga punkter och områden vid våra långsträckta

gränser, än äfven att bereda erforderlig trygghet för fälthärens mobilisering,

därest förhållandena skulle så tillspetsa sig, att denna åtgärd blefve

oundviklig. Någon ändamålsenjigare utväg än att för detta ändamål anlita

landstormen lärer icke finnas. Åtgärden torde vara så mycket mera befogad,

som den år 1904 beslutade landstormsorganisationen inom våra gränstrakter

samt de nordliga delarna af riket nu nått eu sådan utveckling, att landstormen

är ett användbart led uti riksförsvaret. Den föreslagna lagändringen

medför i fredstid inga ökade skyldigheter för de värnpliktiga och inga

ökade kostnader för staten, medan den, då krig hotar, tager landstormsmännen

i anspråk endast i ett tidigare skede än hvad nu är fallet, samtidigt

med att den bereder möjlighet att till ett senare skede framskjuta,

möjligen äfven undvika de mycket dryga kostnader för staten, som åro

förbundna med fälthärens eller delars af densamma ställande på krigsfot.

Jag tvekar därför icke att beteckna det bär föreliggande förslaget såsom ur

såväl militär som ekonomisk synpunkt i synnerligt hög grad behjärtansvärdt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

75

Ändringsförslag, åsyftande att förebygga olofligt undanhållande från

värnpliktstjänstgöring i fredstid.

Uti strafflagen för krigsmakten 5. kap. göres beträffande själfvålladNo. gällande

bortovaro från tjänstgöring åtskillnad mellan å ena sidan rymning och å

den andra olofligt undanhållande.

Enligt nämnda kapitel 59 § föreligger sålunda rymning, när krigsman,

i afsikt att undandraga nig krigstjänsten, olofligen afviker från den

trupp eller det fartyg, hvartill han hör, eller från deri tjänstgörings- eller

vistelseort, som är för honom bestämd, eller uteblifver efter det tiden för

erhållen tjänstledighet tilländagått eller undandöljer sig utan att från orten

afvika. Det karaktäristiska för rymningsbrottet är sålunda a.fsikten att

undandraga sig krigstjänsten. Tillhör rymmaren manskapet, belägges han

eldigt 62 § första gången med disciplinstraff och dömes andra gången till

fängelse i högst sex månader, tredje gången till fängelse från och med

sex månader till och med ett år samt fjärde och följande gånger till straffarbete

från och med sex månader till och med två år.

Enligt samma kapitel 68 § föreligger olofligt undanhållande, när krigsman,

utan afsikt att undandraga sig krigstjänsten, olofligen afvikit från

trupp, fartyg, läger eller annat ställe, där han skall tjänstgöra eller vistas

eller inom orten, som i sådant ändamål är honom anvisad, hållit sig

undan från tjänstgöring eller sedan tiden för honom beviljad tjänstledighet

gått till ända eller han särskildt blifvit till tjänstgöring inkallad, underlåtit

att sig inställa, utan att därför äga laga förfall eller sådant, så fort

ske kunnat, hos vederbörande befälhafvare anmäla. Kännetecknande för

det olofliga undanhållandet är alltså, att afsikt att undandraga sig krigstjänsten

icke kunnat ledas i bevis. För oloflig undanhållning straffas den

brottslige, om han tillhör manskapet, olika, beroende af om undanhållandet

räckt, öfver åtta dagar eller om det varit kortare. I förra fallet straffas

den brottslige såsom rymmare, d. v. s. med disciplinstraff, fängelse eller

straffarbete. I senare fallet belägges han med disciplinstraff, dock att, där

återfall i brottet sker och omständigheterna äro synnerligen försvårande,

straffet kan skärpas till fängelse i högst sex månader.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Medan sålunda uti strafflagen för krigsmakten de olika slagen af

själfvållad bortovaro från tjänstgöring äro belagda med olika straff, beroende

af brottets art, hvarvid den svåraste arten af olofligt undanhållande

är med hänsyn till straffpåföljden likställd med rymning, så är uti värnpliktslagen

en vida skarpare åtskillnad gjord mellan rymning och olofligt

undanhållande. Uti nämnda lag § 27 mom. 3 stadgas nämligen, att, därest

värnpliktig under honom enligt mom. 1 af samma § åliggande tjänstgöring

blifvit fälld till straff för rymning, skall den tid, under hvilken

han var rymd, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där ej Konungen

för särskilda fäll annorledes förordnar. Däremot saknas hvarje

motsvarande bestämmelse angående värnpliktig, som blifvit fälld till straff''

för olofligt undanhållande af hvad slag det vara må. Olägenheterna, som

äro förenade med frånvaron af sådan bestämmelse hafva upprepade gånger

blifvit framhållna af arméns truppförbandschefer, och särskildt hafva de

kommissioner, hvilka tid efter annan varit förordnade för utredning af

vissa frågor beträffande värnpliktslagen, framhållit behöfligheten af ett

fullständigande af berörda lagrum.

Vi™tlfttS'' Deri af Eders Kungl. Maj:t den 14. oktober 1898 tillsatta kommit
iwngskom-

ten för verkställande af utredning beträffande vissa spörsmål inom värntänkanäe

och pliktslagstiftningen framhåller sålunda, hurusom de själfförvållade anledförslag

tot ningarna till afbrott i värnpliktigs tjänstgöring kunna vara dels rymning

12/n 1899. eller olofligt undanhållande från tjänstgöring, dels ock den omständigheten,

att verkställighet af straff, hvartill värnpliktig blifvit dömd, ifrågakommer

under öfningstiden.

I dessa fall borde, enligt kommittérades mening, icke hänsynen till

den värnpliktige utgöra giltigt skäl att eftergifva någon del af den föreskrifna

tjänstgöringen.

Därest värnpliktig under öfningstiden gjorde sig skyldig till rymning,

men ertappades före dess slut, hade vanligen eu god del af denna

tid hunnit förflyta, hvarefter ytterligare tid åtginge för åläggande af straff

och verkställande af detsamma.

Det syntes, särskildt med afseende å förseelsens art, ingalunda obilligt,

att det ifråga om den, hvilken genom rymning vållat, att hans utbildning

för året sålunda afbrutits, blefve stadgadt, att tid, under hvilken

han under samma år tjänstgjort, ej måtte tillgodräknas honom såsom tjänstgöringstid.

Skulle tillämpning af denna påföljd inskränkas till det fall,

att det genom rymningen förorsakade afbrottet i tjänstgöringen öfverstege

en viss tidrymd, komme sådant att medföra, att värnpliktig genom att

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

77

rymma under senare delen af öfningstiden kunde vinna sin afsikt att förkorta

tjänstgöringstiden.

Med rymning torde böra uti ifrågavarande hänseende likställas s. k.

olofligt undanhållande från tjänstgöring, så vidt detta undanhållande ägt

rum under så lång tid, att det enligt strafflagen för krigsmakten skall

anses såsom rymning.

På grund af hvad sålunda anförts, föreslog kommittén, att berörda

moment skulle erhålla nedanstående lydelse:

»Har under tjänstgöring, hvarom i mom. 1 sägs, värnpliktig genom

rymning eller genom olofligt undanhållande af så lång varaktighet, att

detsamma jämlikt strafflagen för krigsmakten skall anses såsom rymning,

vållat, att hans utbildning för året afbrutits, må tid, under hvilken han

samma år tjänstgjort, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid. Lag

samma vare, - där värnpliktigs utbildning, innan hälften af den bestämda

tjänstgöringstiden för året gått till ända, afbrytes för verkställighet af

straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff.»

Uti 1901 års Riksdags skrifvelse, n:r 120, göres ett uttalande med idol års

anledning däraf, att uti Kung]. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition 2rifvelse

om ny värnpliktslag en bestämmelse intagits i § 27 mom. 3 af innehåll,

att värnpliktig, som under tjänstgöring blifvit fälld till straff för rymning

eller hvars tjänstgöring afbrutits för verkställighet af straffarbete

eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, icke måtte få såsom tjänstgöringstid

tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han varit rymd eller tjänstgöringen

sålunda afbrutits.

Riksdagen uttalade, att den ansåge den grundsats, hvaråt nämnda

bestämmelse gåfve uttryck, vara i princip riktig. Densamma hade ock

förut vunnit tillämpning i strafflagen för krigsmakten i fråga om krigsmän,

som förbundit sig till viss tjänstetid vid krigsmakten. Då emellertid

enligt det föreslagna stadgandets lydelse den tid, hvarunder i följd af

någon utaf nyss nämnda anledningar afbrott i värnpliktigs tjänstgöringkom

me att inträda, icke under några förhållanden finge tillgodoräknas

honom såsom tjänstgöringstid, men detta vid kortare afbrott syntes i vissa

fall, med hänsyn till den utbildning, den värnpliktige kunde hafva hunnit

att under den af honom fullgjorda tjänstgöringen förvärfva, kunna komma

att ställa sig onödigtvis hårdt samt tilläfventyrs jämväl vålla olägenheter

i fråga om ordnandet af den återstående tjänstgöringens fullgörande, hade

Riksdagen velat, medelst en föreslagen bestämmelse därom, att Konungen

skulle äga att i särskilda fall annorledes förordna, gifva stadgandet större

böjlighet i tillämpningen och därigenom beträffande fall, då sådant kunde

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

visa sig vara af omständigheterna påkalladt, i ofvanberörda hänseende

möjliggöra en jämkning i beräkningen af tjänstgöringstiden.

Värnplikts- Den af Eders Kungl. Maj:t år 1906 förordnade s. k. »värnpliktskom
kommissio-

missionen» erinrar uti sitt den 28. januari 1907 afgifna förslag till lag

den 28/i 1907.om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen, att det här

berörda momentet i § 27 innehölle bland annat den bestämmelsen, att,

därest värnpliktig blifvit fälld till straff för rymning, den tid under hvilken

han var rymd ej skulle tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,

därest ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnade.

Nära likställdt med rymning vore emellertid s. k. olofligt undanhållande,

något som ju strafflagen för krigsmakten syntes häfda, då densamma

i § 68 stadgade, att därest det olofliga undanhållandet varit af viss

varaktighet, detsamma skulle bestraffas såsom rymning. Samma åsikter

syntes äfven hafva gjort sig gällande såväl inom den af Kungl. Magt den

14. oktober 1898 tillsatta kommittén för verkställande af utredning beträffande

vissa spörsmål rörande värnpliktslagstiftningen, som äfven inom

krigslagstiftningskoinmittén. Med fog kunde nog icke heller någon invändning

göras mot den principen, att olofligt undanhållande vore att

jämföra med rymning;.

Fråga torde blott kunna blifva om den minsta varaktighet det olofliga

undanhållandet skulle äga för att fullt jämnställas med och erhålla

samma påföljder som rymning.

Då strafflagen för krigsmakten, åtminstone för vissa fall, bestämt en

minimitid af ett dygn, för att här omhandlade förseelse skulle såsom rymning

bestraffas, hade kommissionen ansett det vara naturligt, att samma

minimitid fastsloges, då saken rörde sig icke blott om ett bestraffande utan

om tillgodogörande af eu knapp utbildningstid och upprätthållande af ordning,

och detta så mycket mer som detta olofliga undanhållande ingalunda

vore en sällan förekommande händelse utan ett allt vanligare oskick,

som ägde rum såväl vid inryckning till tjänstgöring som under dennas

fortgång och som af de värnpliktiga bedrefves med noggrant iakttagande

af, att förseelsen icke skulle kunna hänföras till rymning. Med skärpa

hade ock flera myndigheter framhållit nödvändigheten af, att detta oskick

blefve stäf] ad t.

Enligt kommissionens förslag skulle värnpliktslagen § 27 mom. 3

erhålla följande lydelse:

»Har värnpliktig under i mom. 1 föreskrifven tjänstgöring jämlikt

kriminallag för krigsmakten blifvit fälld till straff för rymning eller för

olofligt undanhållande af ett dygns varaktighet eller därutöfver eller har

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hans tjänstgöring afbrutits för verkställande af straffarbete, omedelbart

ådömdt fängelsestraff eller arreststraff med förbud att göra tjänst, skall

den tid, under hvilken lian var rymd eller undanhöll sig eller hans tjänstgöring

sålunda var afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,

där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordna!’. I hvad män

den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjänstgöringen, samt

i hvilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,

bestämmer Konungen.»

Generalskommissionen tillstyrker uti sitt den 21. december 1907 afgifna

utlåtande värnpliktskommissionens förslag om sådan ändring af § 27

mom. 3, att värnpliktig ej må tillgodoräkna sig den tid han undanhållit

sig, därest undanhållandet varit af ett dygns varaktighet eller därutöfver.

Kommissionen hade nämligen funnit denna ändring vara af den största

betydelse för disciplinens upprätthållande.

Med anledning häraf föreslår kommissionen att berörda moment

måtte erhålla följande lydelse:

»Har värnpliktig under i denna § föreskrifven tjänstgöring blifvit

fälld till straff för rymning eller för olofligt undanhållande af ett dygns

varaktighet eller därutöfver eller har hans tjänstgöring afbrutits för verkställighet

af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, skall den

tid, under hvilken han var dömd eller undanhöll sig eller hans tjänstgöring

sålunda var afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,

där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. '' I hvad man

den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjänstgöringen, samt

i hvilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,

bestäm i ner Konungen.» I

Generahkom

missionens

utlåtande

den 21/i2

1907.

I likhet med samtliga de tre kommissioner, som afgifvit yttranden i Departedenna

fråga, finner jag det oegentligt, att värnpliktiga, som olofligen undanhållit

sig från tjänstgöring, skola vara berättigade att såsom fullgjord vant

värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig den tid, hvarunder de varit frånvarande,

medan däremot beträffande värnpliktiga, som rymt, den tid, hvarunder

de varit frånvarande, skall frånräkna^ för att senare fullgöras.

Det torde först och främst i många fall vara vanskligt att afgöra,

huruvida rymning eller oloflig undanhållning förelegat, då det nämligen

är beroende på vederbörandes bepröfvande, huruvida afsikten varit att

undandraga sig krigstjänsten eller icke, som är bestämmande för brottets

hänförande till den ena eller andra kategorien. Värnpliktiga, som göra

sig skyldiga till här ifrågavarande brott, äro i allmänhet ganska väl un
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

derrättade om de olika straffpåföljderna, och det ligger därför uppenbarligen

i deras intresse att vid det förhör, som med dem anställes, undvika

skenet af att hafva sökt med afsikt undandraga sig värnpliktstjänstgöringens

fullgörande. Följden häraf kan blifva, att den brottslige i många fall

straffas allenast för oloflig undanhållning och alltså får tillgodoräkna sig

det antal dagar han varit borta, medan han rätteligen bort straffas för rymning,

och de dagar, hvarunder han varit frånvarande, i öfverensstämmelse

härmed bort frånräknas.

Vidare kan det vid upprepadt undanhållande inträffa, att sammanlagda

dagantalet, hvarunder en värnpliktig hållit sig undan, är betydligt

större än det dagantal, hvarunder eu rymmare afvikit, uteblifvit eller undandolt

sig. 1 så fall inträder det egendomliga förhållande, att påföljden

med hänsyn till beräkningen af antalet tjänstgöringsdagar såsom värnpliktig

varder lindrigare för den, som varit frånvarande under den längre tiden.

Sådana värnpliktiga, hvarom här är fråga, äro i allmänhet ganska väl underrättade

jämväl därom, att en frånvaro om 8 dagar eller därunder utsätter

dem allenast för disciplinstraff, medan de vid längre bortovaro riskera

att ådömas fängelse eller möjligen straffarbete. Ej sällan iakttaga de

mera förslagna stor punktlighet vid afpassandet af tiden för sin återkomst,

i det de begagna den själftagna friheten under nätt och jämnt åtta dagar

eller åtminstone i det allra närmaste denna tid, hvarigenom de ej riskera

vare sig fängelsestraff eller fullgörandet af de förspillda tjänstgöringsdagarna

utom vanlig ordning.

Antalet värnpliktiga, som hålla sig undan, och antalet tjänstgöringsdagar,

som på den grund gå förlorade utan att sedermera behöfva fullgöras,

är i själfva verket betydande. Nedanstående tabell utvisar antalet

Arméfördelning.

Antal värnpliktiga, som hållit sig

undan.

Summa

värn-

pliktiga.

Summa

tjänst-

görings-

dagar.

i

dag.

2

(lagar.

3

dagar.

4

d agar.

5

dagar.

6

dagar.

7

dagar.

8

dagar.

I...........

67

48

32

19

15

G

9

12

206

601

IT...........

40

21

17

9

10

8

7

7

119

372

TIT...........

76

40

20

12

12

20

8

4

189

529

IV...........

121

58

49

38

28

51

93

39

477

1,945

V...........

47

45

21

20

11

5

17

6

172

532

VT...........

48

37

28

27

16

2G

23

22

225

881

j Bodens trupper ....

16

7

8

11

4

4

5

55

177

1 Gottian ds trupper . . .

2

—

4

2

1

—

1

—

10

34

Summa

414

254

177

13s

!)7

120

160

!M)

1.453

5.071

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

81

värnpliktiga, som under utbildningsåret 1909—1910 hållit sig undan 1—8

dagar under beväringsrekrytskola och repetitionsöfningar.

En jämförelse mellan slutsiffrorna i ofvanstående tabell och de siffror,

som utvisa antalet värnpliktiga rymmare under samma utbildningsår,

hvilket sistnämnda uppgår till 255 man, visar alltså, att antalet som undanhållit

sig uppgår till ej mindre än 5,7 gånger antalet rymmare. Truppförbandscheferna

vid såväl armén som marinen hafva äfven upprepade

gånger uti sina inspektionsrapporter fäst uppmärksamheten på nödvändigheten

af, att skärpta bestämmelser utfärdas till förebyggande af de talrika

undanhållningsbrotten.

Det torde icke lida något tvifvel, att det är i de nuvarande olikartade

bestämmelserna angående tillgodoräknandet af tjänstgöringstiden

för dessa båda kategorier, som man har att söka en väsentlig förklaring

till, att undanhållning förekommer i jämförelsevis så stor utsträckning.

Men i så fall synes mig frestelsen till oloflig undanhållning

höra undanrödjas. Därest en bestämmelse blefve införd, att påföljden

med hänsyn till beräkningen af tjänstgöringstiden såsom värnpliktig blefve

enahanda för den, hvilken blifvit fälld till straff för oloflig undanhållning

som för den, hvilken blifvit fälld till straff: för rymning, torde säkerligen

mången, som nu, förledd af dåliga exempel, olofligen lämnar sitt truppförband,

taga sig tillvara för sådant brott.

Värnpliktslagstiftningskommittén har föreslagit, att, därest värnpliktig

under sin tjänstgöring genom rymning eller genom olofligt undanhållande

af så lång varaktighet, att detsamma jämlikt strafflagen för krigsmakten

skall anses såsom rymning, vållat, att hans utbildning för året afbrutits,

den tid, under hvilken han samma år tjänstgjort, ej måtte honom tillgodoräknas

såsom tjänstgöringstid. Detta förslag, hvilket torde böra

bedömas i samband med den då gällande tjänstgöringstiden af endast 90

dagar vid samtliga truppslag, torde icke lämpa sig med hänsyn till nu

gällande tjänstgöringstider. Det kan nämligen icke1 anses billigt, att en

värnpliktig, hvilken blifvit förledd att olofligen undanhålla sig en längre

eller kortare tid af eu till 150 eller 281 dagar uppgående rekrytskola, skall

härför plikta därmed, att den tid, hvarunder han samma år tjänstgjort, ej

må tillgodoräknas såsom tjänstgöringstid. Ej heller synes kommitténs

förslag, att bestämmelsen skall gälla allenast sådana värnpliktiga, som

undanhållit sig utöfver 8 dagar vara ändamålsenligt, då genom en sådan

inskränkning frestelsen till undanhållning oförminskad kvarstår för ett

stort antal på karaktärens vägnar eller med hänsyn till förutgången uppfostran

mindre lyckligt lottade individer.

Sill. till Riksd. Prof. 1911. 1 Sami. 1 Afä. 2 Häft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Riksdagen hav uti sin ofvan åberopade skrifvelse afår 1901, n:r 120,

uttalat, att det vid kortare afbrott i tjänstgöringen syntes kunna i vissa

fall, med hänsyn till den utbildning, den värnpliktige kunde hafva hunnit

att under den af honom fullgjorda tjänstgöringen förvärfva, komma att

ställa sig onödigtvis hardt, att den tid hvarunder värnpliktig varit frånvarande

icke skulle få honom tillgodoräknas såsom tjänstgöringstid. Det

kan gifvetvis icke vara min mening att föreslå införandet af en bestämmelse,

som med skäl skulle kunna karaktäriseras och af de värnpliktiga

uppfattas såsom uttryck för en onödig hårdhet. Men det torde böra bemärkas

att ifrågavarande riksdagsuttalande blifvit gjordt vid en tidpunkt,

då den förlängda värnpliktstjänstgöringen väl var beslutad, men ännu ej

trä dt i kraft. Erfarenheten från de år, som sedan dess förflutit, har blott

alltför tydligt lågt i dagen, hurusom de mindre karaktärsfasta bland de

värnpliktiga just på grund af de nuvarande bestämmelsernas mildhet lätt

fallit offer för frestelsen att olofligeu undanhålla sig från tjänstgöring, och

det synes mig därför ligga vikt uppå att genom erforderlig skärpning

af påföljden för sådant undanhållande söka förebygga detsamma. Af

bellen å sid. 70 framgår äfven, att flertalet undanhållningsbrott ägt

ruin under ett kortare dagantal; sålunda har af samtliga brotten ej

mindre än 60 % omfattat undanhållning under en tid af 1—4 dagar. Riksdagen

påvisade äfven, att ordnandet af den för här ifrågavarande värnpliktiga

återstående tjänstgöringstiden tilläfventyrs skulle vara förenad med olägenheter.

Att så i någon mån kan varda fallet, torde ej kunna förnekes,

men olägenheten häraf förringas i samma mån antalet undanhållningsbrott

minskas, och i hvarje fall är olägenheten ringa vid jämförelse med den

stora vinsten af ett noggrannare iakttagande från de värnpliktigas sida af

dem åliggande förpliktelser.

För att den här ifrågavarande bestämmelsen skall varda fullt effektiv

fordras uppenbarligen, att densamma träffar en hvar, som undanhåller sig

utöfver ett dygn, och då såväl 1906 års värn pliktskommission som 1907

års generalskommission föreslagit ett sådant tillägg till värnpliktslagen

§ 27 mom. 3, att, därest värnpliktig blifvit fälld till straff för olofligt

undanhållande af ett dygns varaktighet eller därutöfver, den tid, under

hvilken han undanhöll sig, ej skall tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,

där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar, får

jag i underdånighet förorda detta förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 2.

Sammanfattning.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,

det Eders Kungl. Maj:! täcktes föreslå Riksdagen att antaga eu så

> o «'' c j ö

lydande

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen det? 14 juni 1901.

Härigenom förordna», att §§ 1, 3, 27, 34 och 36 värnpliktslagen

skola erhålla följande ändrade lydelse, äfvensom att eu ny § 53 skall tillkomma

af nedanstående lydelse:

»§ 1.

Hvarje .svensk man av värnpliktig från och med det kalenderår,

under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han

fyller fyrtiofyra år.

§ 3.

1. ''Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen

delas i törsta och andra uppbådet. Tjänstetiden i beväringen är femton

år, elfva år i första och därefter 4 år i andra uppbådet.

1 krigstid bestämmer dock endast behofvet tjänstetidens längd för

det inkallade manskapet.

2. Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör lian

landstormen.

§ 27.

1. Vapenför värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att

för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i det antal dagar, som här

nedan angifves, nämligen:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästningsingenjörtrupperna

och trängen i sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, hvilken

tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

Värnplikt

och värnpliktsålder.

Beväring

och landstorm.

Värnpliktigs

utbildningstid.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundrafemtio dagar

under andra året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart

och ett af andra, tredje och fjärde åren;

b) vid rytteriet, faltartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraf trupperna

i sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjänstgöring, på

sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,

som tagel'' sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under hvart

och ett af andra och tredje åren;

c) vid flottan i sammanlagdt trehundra dagar, hvilken tjänstgöring,

på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnda värnpliktiga äfvensom af andra a

sjömanshus inskrifna värnpliktiga till det antal Konungen bestämmer i eu

följd under första och andra året eller, där Konungen till följd af särskilda

omständigheter pröfva!1 nödigt, under allenast andra året,

af dem, som utan att tillhöra sjömanshus jämlikt § 25 mom. 1 b)

tilldelats flottan och som därvid inskrifvits till sjötjänst, jämväl i en följd

under andra året eller, där Konungen till följd af särskilda omständigheter

pröfvar nödigt, med en första tjänstgöring om tvåhundra dagar under första

eller andra eller under första och andra året samt med eu repetitionsöfning

om etthundra dagar under fjärde året,

af till fästningstjänst inskrifna värnpliktiga med en första tjänstgöring

om tvåhundrafemtioåtta dagar, som tager sin början under första

eller andra året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar under

fjärde året, samt

af flottans öfriga värnpliktiga med en första tjänstgöring om tvåhundra

dagar under första eller andra eller under första och andra året

samt med en repetitionsöfning om etthundra dagar under fjärde året.

För värnpliktig, som tilldelats fotfolket och uttagits till särskild

vinterutbildning (skidlöpartjänst), må, på sätt Konungen finner godt förordna,

första tjänstgöringen taga sin början redan under första året.

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig

sjukvårdstjänst eller till stationstjänst vid flottan, så ock värnpliktig, som

för utbildning vid Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes

inskrifningsområde, må, på sätt Konungen finner godt förordna,

fullgöra honom åliggande tjänstgöring i en följd.

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort

därefter följande föreskrifna propedeutiska kurser och grundläggande tjänst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

So

göling äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen, ma, på sätt Konungen

förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfningar i en följd.

Repetitionsöfning må icke, där ej Konungen finner nödigt att, för

särskilda fall annorlunda förordna, äga rum

vid de inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och med

den 11 juli till och med den 31 augusti samt

vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfästningarna

afladda, under tiden från och med den 11 juli till och med den 9 september.

2. Icke vapenför värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig

att, på sätt Konungen närmare förordnar, för sin utbildning tjänstgöra

under fredstid i det antal dagar, som här nedan angifves, nämligen:

militärarbetare i sammanlagdt etthundraåttiotvå dagar, hvilken tjänstgöring

skall fullgöras antingen i en följd med början under första eller

andra året eller med eu första och en andra tjänstgöring under de tre

första åren; samt

annan icke vapenför i det antal dagar, som uti mom. 1 ofvan är

bestämdt för vapenför värnpliktig vid vederbörligt truppslag af hären eller

vid flottan, hvilken tjänstgöring skall fullgöras i en följd med början

under första eller andra året.

Värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes

icke vapenför, är skyldig tjänstgöra i sammanlagdt det antal dagar, som

ofvan i detta inom. sägs. Sådan värnpliktig äger att såsom fullgjord

värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom

vapenför.

3. Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindradt att återkomma

till station af flottan och blifva afmönstradt, innan tiden för den tjänstgöring,

till hvilken den värnpliktige inkallats, gått till ända, är denne

likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess afmönstringen ägt ruin.

Ersättning för den öfver skjutande tjänstgöringstiden erhåller den

värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.

4. Har värn]»liklig under i mom. 1 eller 2 föreskrifven tjänstgöring

blifvit fälld till straff för rymning eller för olofligt undanhållande af minst

ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring af brutits för verkställighet

af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff, skall den tid, under

hvilken han var rymd eller olofligeri undanhöll sig eller hans tjänstgöring

sålunda var afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där

ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I hvad mån den

värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjänstgöringen, samt

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Åtajris Nåd. Proposition N:o 2.

Värnpliktig,

som tillhört

härens eller

flottans fast

anställda

personal

in. m.

handstol''- mens inkallande.

i hvilken o fri ning lian skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,

bestämmer Konungen.

§ 34.

1. Värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan

eller vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år. skall

efter åtgången från sagda, anställning, så. länge lian i följd af sill värnplikt

kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Detsamma gäller

oek värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären eller dess reserv

under kortare tid än två år, så framt han undergått rekrytutbildning samt

deltagit i två repetitionsöfningar.

*” 2. I inom. 1 ofvan nämnd värnpliktig anses hafva, fullgjort, den i

§ 27 före,-.brifna första tjänstgöring, men är skyldig att med vederbörlig

åldersklass deltaga, i repetitionsöfning.

Har den fasta anställningen vid hären eller flottan eller vid härens

eller flottans reserv uppgått till minst tre år, anses den värnpliktige hafva

fullgjort all den i § 27 föreskrifva tjänstgöring. Detsamma gäller ock

den, som, under fast, anställning vid hären eller dess reserv, undergått

r ek ryt utbildning samt deltagit i tre repetitionsöfn ingår, äfvensom den, hvilken

såsom värnpliktig fullgjort rekrytskola och eu repetitionsöfning samt

därefter varit fast anställd under minst två år.

Icke vapenför värnpliktig, som innehaft fast anställning vid hären

eller flottan eller vid härens eller flottans reserv, äger att såsom fullgjord

värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det, antal dagar, han varit tast, anställd.

I hvad mån fast anställning vid krigsmakten i öfrig;» fall må anses

motsvara tjänstgöring i beväringen, bestämmer Konungen.

3. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande vid

universitet eller annan statens högskola eller som aflagt examen vid navigationsskola,

tillhör första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen.

§ 36.

1. Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar

till tjänstgöring inkalla beväringen» första uppbåd eller viss del dävaf,

må Konungen i den ordning, som för inkallande af beväringens andra

uppbåd i mom. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar till

tfänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar däraf,

som finnas behöflig^.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Dock ma Konungen, till skydd för mobilisering af beväringens första

uppbåd eller för andra särskilda orsaker, i den ordning som för inkallande

åt sagda uppbåd i § 28 inom. 1 är föreskrifven, till "tjänstgöring inkalla

för det lokala försvaret erforderlig del af landstormen. Landstormsafdelning,

som sålunda inkallats, _ må likväl ej hållas samlad längre än högst

femton dagar, såvida ej krig före samma tids utgång utbryter.

Landstormens inkallande till tjänstgöring sker''"på sätt i § 29 inom.

2 är föreskrifvet.

2. Värnpliktig, som tillhör landstonnen, är underkastad de i kriminallag

för krigsmakten gifna bestämmelser såväl under all tjänstgöring

och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl, som°ock i

fråga om åtlydnad af inkallelse i enlighet med § 29 mom. 2 till tjänstgöring,

som i inom. 1 här ofvan omförmäles.

När värnpliktig,

som

tillhör landstormen,

är

underkastad

krigslag.

§ 53.

1. Bestämmelsen i § 1 om värn pliktstidens längd skall icke tillämpa

under åren 1911, 1912, 1913 och 1914. 1 stället skall värnplikts
-

Värnpliktsålderns

och

tjänste
,

____ ______ tidens ut
från

och med år 1912 utsträckas till och sackning

m. m. under

öfcergångstidei

i.

tiden under år 1911 vara utsträckt til! och med det år, hvarunder den

värnpliktige fyller fyrtio år,

med det år, hvarunder han fyller fyrtioett år, från och med år 1913

utsträckas till och med det år, hvarunder han fyller fyrtiotvå år samt

flan och med år 1914 utsträckas till och med det år, hvarunder han fyller

fyrtiotre år. ''

•>

Bestämmelsen i § 3 mom. 1 om tjänstetiden

i beväringen skall

. , O • v''lil tj Clan. Hö tlUOIl 1 DL V cM lll^f. U öKull

icke tillämpas under åren 1911, 1912 och 1913. I stället skall sagda tjänsteuid

under ar 1911 vara tolf år, däraf åtta i beväringens första uppbåd,

"udd år 1912 vara tretton år, däraf nio i beväringens första uppbåd,

samt under år 1913 vara fjorton år, däraf tio i beväringens första uppbåd.

•’g Bestämmelsen i § 27 mom. 2 om tjänstgöringstidens längd för

militära!hetare skall tillämpas beträffande värnpliktig, som inskrifves under

ar 1911 eller senare, dock ej beträffande värnpliktig, som utan laga förfall

uteblifvit från inskrifningsförrättning under ar 1910 eller tidigare.

Sådan värnpliktig är skyldig att tjänstgöra under så lång tid, som hans

tjänstgöring skolat pågå, därest han inskrifvits tidigare än år 1911.

4. Militärarbetare, som blifvit inskrifven tidigare än år 1911 och

som på grund vare sig af erhållet uppskof med tjänstgöring eller af lama

förfall påbörjar densamma år 1911 eller senare, skall tjänstgöra under så

lång tid, som hans tjänstgöring skolat pågå, därest han inskrifvits år 1911

eller senare.»

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

nådigt bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

c

Gunnar Åkerman.

Stockholm 1911. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

103040

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1911:79 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande af särskilt rekryteringsbidrag för fyllande af 1912 års stater. s. 7 i texten
  2. Rskr. 1911:73 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi. Maj:ts proposition nr 2 med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni s. 1 i texten
  3. LU 1911:33 Memorial, med föranledande af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande lagutskottets utlåtande nr 21 i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition nr 2 med. för s. 1 i texten
  4. LU 1911:21 Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition nr 2 med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen den 14 juni 1901, del s. 1 i texten