Sök i Ratio Lex

Angående ordnande af undervisningen i arkitektur vid konsthögskolan m. m

1911-04-21 · 49 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 49 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1911:200, Angående ordnande af undervisningen i arkitektur vid konsthögskolan m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

1

Nr 200.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående ordnande

af undervisningen i arkitektur vid konsthögskolan m. m.;

gifven Stockholms slott den 21 april 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att

dels — med uteslutande ur den för akademien för de fria konsterna och

konsthögskolan fastställda stat af den däri upptagna professorn i byggnadskonst

jämte sagda befattning tillhörande aflöningsförmåner — i staten uppföra

ej mindre en professor vid konsthögskolan i arkitektur med en aflöning

af 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,

med rätt att efter fem års tjänstgöring erhålla förhöjning i lönen

med 600 kronor, än äfven en professor vid konsthögskolan i svensk arkitekturhistoria

med en aflöning af 4,600 kronor, däraf 2,500 kronor lön, 1,800

kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, med rätt till två

ålderstillägg å lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive fem och tio

års tjänstgöring;

dels godkänna i statsrådsprotokollet omförmälda, för åtnjutande af

nämnda aflöningsförmåner föreslagna villkor och bestämmelser samt förklara,

ej mindre att en hvar, som med eller efter 1912 års ingång tillträder

någon af ifrågavarande befattningar vid konsthögskolan, skall vara pliktig

att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser, än äfven att,

därest nuvarande innehafvaren af professorsbefattningen i byggnadskonst

vid konsthögskolan icke före viss angifven tidpunkt anmäler, att han vill

underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och han icke lagligen kan därtill förbindas, han skall varda bibehållen

vid honom dittills tillkommande aflöningsförmåner, äfvensom, i den

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 13‘J Häft. (Nr 200.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

mån ej annat föranledes af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

honom;

dels till bestridande af undervisning vid konsthögskolan i byggnadsteknik

med flera ämnen i staten uppföra ett belopp af 3,000 kronor;

dels höja det i staten upptagna anslaget å 1,000 kronor till elevernas

studieresor med 1,200 kronor till 2,200 kronor, däraf högst 400 kronor

till ersättning åt läraren vid arkitektelevernas resor;

dels för genomförande af ifrågavarande förändringar i staten öka det

under rubriken akademien för de fria konsterna upptagna anslag med

11,200 kronor eller från 90,750 kronor (däraf två reservationsanslag å

sammanlagdt 31,900 kronor) till 101,950 kronor (däraf två reservationsanslag

å tillhopa 33,100 kronor);

dels ock medgifva, att de professorerna i arkitektur och svensk arkitekturhistoria

tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kung],

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 200.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindström anförde

härefter:

Vid underdånig anmälan den 18 januari 1911 af anslagsbehofven

under riksstatens åttonde hufvudtitel omförmälde jag, att särskilda på grund

af nådigt bemyndigande den 24 januari 1908 tillkallade sakkunniga den

23 januari 1909 afgifvit utlåtande och förslag angående ordnande af undervisningen

i arkitektur vid konsthögskolan och att vederbörande yttrat

sm öfver samma förslag.

Som de sakkunniga i sammanhang härmed föreslagit några smärre

förändringar i det af kommittén för ordnande af den högre tekniska

undervisningen till Kungl. Maj:t ingifna förslag till ordnandet af undervisningen

vid tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt samt

ifrågavarande ärende sålunda sammanhängde med sistnämnda spörsmål,

beträffande hvilket särskild proposition torde komma att aflåtas till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

innevarande års Riksdag, förklarade jag mig anse frågan om arkitekturundervisningens

ordnande vid konsthögskolan först i sammanhang därmed

böra i hela sin omfattning föredragas inför Ivungl. Maj:t.

Då emellertid för förslagets genomförande erforderligt belopp borde

tagas i beräkning vid framläggande af propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof för år 1912, beslöt Kungl. Maj:t på min hemställan

föreslå Riksdagen att i afbidan på nådig proposition angående ordnande

af undervisningen i arkitektur vid konsthögskolan för nämnda ändamål

beräkna en höjning af anslaget till akademien för de fria konsterna från

dess nuvarande belopp, 90,750 kronor, till 103,050 kronor eller med

12,300 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t den 10 mars 1911 beslutit aflåtande af proposition

till Riksdagen angående omorganisation af tekniska högskolan m. m., får

jag nu inför Kungl. Maj:t anmäla frågan om ordnandet af arkitekturundervisningen

vid konsthögskolan samt de i följd däraf erforderliga

ändringar i staten för akademien för de fria konsterna och konsthögskolan.

Innan jag närmare ingår på ämnet, torde jag dock böra nämna något

om, huru undervisningen i arkitektur för närvarande är ordnad.

För rätt till inträde i skolan för byggnadskonst vid konsthögskolan

fordras — förutom intyg om praktiskt deltagande i husbyggnadsarbetes

utförande samt företeende af utaf inträdessökande utförda byggnads- och

ornamentsritningar — uppflyttningsbetyg från tredje afdelningen af fackskolan

för arkitektur vid tekniska högskolan eller afgångsbetyg för elev i

byggnadsfacket vid Chalmers tekniska läroanstalt eller ock antagligt betyg

om motsvarande kunskaper. Af formellt behörig inträdessökande skall

dessutom afläggas prof, som af lärarrådet godkännes. Då fackskolan för

husbyggnadskonst vid den Chalmerska läroanstalten är 3-årig, skulle således

såsom regel inträdet vid konsthögskolan föregås af en 3-årig studietid.

Enligt hvad jag inhämtat lärer det emellertid sällan inträffa, att elev vid

tekniska högskolan förr än han där genomgått fullständig 4-årig kurs

lämnar densamma för att inträda i konsthögskolan. Vid sistnämnda läroanstalts

byggnadsskola är studietiden i regel tre år, fördelade med två år

i en lägre afdelning och ett år i en högre afdelning. Elev får dock åtnjuta

undervisning tre år i lägre afdelningen och ända till fyra år i den högre,

om än denna rättighet endast mera sällan utnyttjas. I allmänhet blir

således studietidens sammanlagda längd för elev från tekniska högskolan

sju år och för elev från Chalmers tekniska läroanstalt sex år.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för innehållet af handlingarna i

ärendet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

Uti underdånig skrifvelse den 10 augusti 1907 afgaf akademien för

de fria konsterna förslag till nya stadgar för akademien och dess läroverk

äfvensom till ny stat för akademien och läroverket. I nämnda förslag,

hvilket jämväl innefattade en del ändringar i undervisningen i arkitektur,

upptogs för flertalet professorer aflöningen till 4,600 kronor jämte

två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. För två professorer upptogs

aflöningen till mindre belopp (den ena af dessa professorer skulle dock jämte

den kontanta aflöningen hafva bostad och ateljé). För en professor i byggnadskonst

föreslogs däremot en högre aflöning, nämligen 6,000 kronor,

däraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte

två ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio år,

alltså enahanda aflöning som vid den tiden i allmänhet var bestämd för

professorer vid universitet och karolinska institutet samt tekniska högskolan.

Professorn i byggnadskonst vid akademiens för de fria konsterna

läroverk hade enligt då gällande stat 4,000 kronor, däraf hälften lön och

hälften tjänstgöringspenningar. Därtill kunde komina två ålderstillägg till

lönen, hvartdera å 400 kronor. Den jämförelsevis stora tillökning, som

akademien föreslagit beträffande aflöningen till denna professor, hade —

enligt hvad akademien anförde — sin grund i det ökade arbete, som

skulle åligga honom. I stället för att han enligt då gällande läroverksreglemente

hade 8 timmars tjänstgöring i veckan, skulle han efter föreslagna

nya stadgars antagande få 12. Vidare vore hans undervisning

förenad med föreläsningsskyldighet, hvilket förorsakade ett drygt hemarbete.

Därtill komme, att han hvarje vecka hade att uppsätta utförliga program

för kompositionsöfningar. Hans tid blefve därigenom fullt upptagen, helst

som ämnena för föreläsningarna varierade för hvarje läroår.

Akademien föreslog därjämte inrättandet af en ny'' lärarbefattning i

byggnadskonstruktionslära med en aflöning af 2,000 kronor, däraf 1,500

kronor lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg,

hvartdera å 200 kronor, efter respektive fem och tio års tjänstgöring. Till

stöd för sistnämnda förslag anförde akademien, hurusom erfarenheten gifvit

vid handen, att den från byggnads skolan utträdande eleven genom de

tre årens så godt som uteslutande estetiska och konsthistoriska studier

blifvit alltför långt aflägsnad från den verklighetsvärld, i hvilken han

skulle arbeta och lefva, och för hvilken skolan skulle göra honom lämpad.

Samhället fordrade med rätta af arkitekten, att han icke blott skulle kunna

lösa en byggnadsfrågas estetiska moment utan ock kunna bemästra dess

tekniska och ekonomiska sidor. Vid utöfvandet af sitt yrke måste arkitekten

i hvarje särskildt fall förstå att rätt afväga dessa tre faktorer emot

hvarandra. Skolan, äfven en konsthögskola, finge icke betrakta denna sak

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

ensidigt, ty ensidighet i ena aller andra riktningen, ledde lätt till dålig

byggnadskonst. Undervisningen borde icke vara ordnad så, att den

under alla de tre åren inriktade elevens uppmärksamhet uteslutande på

ett af de områden, på hvilka arkitekten såsom yrkesman måste röra sig;

man måste undvika att ordna undervisningen så, att endast ett eller en

grupp af organ öfvades, under det att andra Unge stelna. Skolan måste

sträfva att bibringa en harmonisk utbildning. Liksom på denna grund

vid tekniska högskolan formläran måste undervisas jämsides med byggnadsteknikens

olika ämnesgrupper, så måste ock byggnadsteknik följa den högre

formundervisningen vid konsthögskolan, och det vore af vikt, att ämnet

finge sin egen lärare, så att det kunde meddelas fullt högskolemässigt och

bilda en sund motvikt mot den vid en konstskola lätt uppstående ensidigheten.

Äfven om eleven erhållit fullt högskolemässig undervisning i byggnadskonstens

teknik vid tekniska högskolan, måste dock denna disciplin vid konsthögskolan

underhållas och utvecklas. Ingenting berättigade till det påståendet,

att man blefve fortare färdig med den tekniska sidan af byggnadskonstens

problem än med den konstnärliga. Tvärtom artade sig de tekniska spörsmålen

i våra dagars arkitektur att blifva allt mera komplicerade och vidlyftiga.

Tekniken vore äfven på detta område stadd i så snabb utveckling, att de

tre årens fördjupande i uteslutande estetiska spörsmål kunde hafva bragt

eleven långt efter sin tid i kanske de vanligaste tekniska detaljer. En

lärare, som hölle eleven au courant med hvad som hände på det byggnadstekniska

området — alltså en naturlig fortsättning och tillämpning af undervisningen

vid tekniska högskolan — måste betraktas såsom i hög grad önskvärd.

Staten uppfostrade vid konsthögskolan arkitekter äfven för eget behof

och behöfde framför andra arkitekter, som förstode att med samma duktighet

sköta den praktiska som den estestiska delen af en byggnad sfråga. Hvar

skulle sådana färdigbildas om ej vid konsthögskolan? Systemet att öfverlämna

den praktisk-tekniska delen åt ingenjörer och militärer öfvergåfves

alltmer, och arkitekten ställdes, såsom sig borde då det gällde byggande

af hus, såsom högsta ledare af hela arbetet. Skolan måste ordnas så, att

den blefve skickad härtill.

Akademiens förslag i omförmälda hänseenden föranledde emellertid en

framställning från Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst,

som inkom till ecklesiastikdepartementet i november 1907.

Uti denna framställning erinrades därom, att sedan den 13 juli 1906

arbetade en af Kungl. Maj:t tillsatt kommitté för afgifvande af förslag

till ordnandet af den högre tekniska undervisningen i riket, under hvilket

begrepp alltsedan år 1880, då den lägre undervisningen i arkitektur vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

konstakademien flyttades till tekniska högskolan och Chalmers tekniska

läroanstalt, äfven hörde en del, de fyra första åren *), af undervisningen för

landets arkitekter. Den senare delen af arkitekturundervisningen vore förlagd

till statens, under akademiens för de fria konsterna inseende ställda

konsthögskola. Äfven inom denna skola hade behof af omorganisation gjort

sig gällande. Akademien för de fria konsterna hade under året 1907 dill

Kungl. Maj:t inlämnat förslag till ordnandet af undervisningen i målaroch

bildhuggarskolorna efter delvis nya principer samt äfven till en del

ändringar i undervisningen i arkitekturskolan. Det ville synas afdelningen,

som om något samarbete icke ägt rum emellan den nyssnämnda kommittén

och akademien i och för uppgörande af en enhetlig plan för ordnandet

af undervisningen för landets arkitekter. Afdelningen ansåg emellertid

tillfället dåmera vara det rätta att upptaga frågan om denna undervisning

i dess helhet och med ledning af erfarenheterna från de 26 år,

under hvilka det nuvarande systemet ägt bestånd, söka afhjälpa dess alltför

i ögonen fallande brister. Till mycket stor del syntes dessa kunna sägas

bero därpå, att, genom arkitekturskolans klyfning oeh uppdelande på

tre till karaktären tämligen olikartade institutioner, skolans fåtaliga företrädare

haft mycket svårt att få sina intressen tillgodosedda såväl på det

ena . som andra stället. Något verkligt samarbete mellan arkitekturundervisningens

högre och lägre afdelningar kunde knappast sägas hafva ägt rum,

utan undervisningen i den ena hade kunnat bedrifvas i en helt annan

riktning än i den andra o. s. v. Genom Svenska teknologföreningens svar

af den 3 januari 1907 på åtta, af kommittén för den högre tekniska undervisningen

framställda generella frågor rörande anordnandet af den

högre tekniska undervisningen, hade »afdelningen för husbyggnadskonst»

gifvits tillfälle att instämma i de i detta svar inneslutna allmänna fordringarna

på den högre tekniska undervisningens bättre lämpande efter det

nutida samhällets kraf. Beträffande särskildt arkitekturundervisningen ansåg

sig afdelningen, genom sina delegerade, på grund af sakens läge och

de uppställda frågornas form, böra inskränka sig till att dels påpeka

oegentligheten af att vid inträdet till konsthögskolan jämställa elever från

Chalmerska institutet med dem från tekniska högskolan, dels framhålla

önskvärdheten och nödvändigheten af utsträckt, högskolemässig och för

yrket anpassad undervisning särskildt i »byggnadskonstens teknik» vid

tekniska högskolan. Äfven om erfarenheten från det nuvarande systemet

ur pedagogisk synpunkt skulle peka hän mot återupprättande af en enda

sjanständig arkitekturskola, syntes dock detta dåmera knappast kunna

*) eventuellt de tre första åren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

ifrågasättas; den nuvarande uppdelningen af skolan medförde gifvetvis besparingar

i lärarkrafter och alltså ekonomisk fördel för statsverket. Men

lämpligheten af den nuvarande fördelningen af arkitektutbildningen på

de tre olika instituten syntes böra noggrant pröfvas och en motvikt mot

olägenheterna af skolans klyfning sökas uti bland annat ett omsorgsfullt

utarbetadt enhetligt program för undervisningen i de olika afdelningarna,

betraktade såsom en enhet. Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst,

hvilken utgjorde »en sammanslutning af de flesta studerade

arkitekter här i landet jämte till husbyggnadsfacket hörande ingenjörer»

och sålunda kunde sägas företräda den svenska arkitektkåren och

i husbyggnadsfrågor intresserade fackmän, hemställde på grund af hvad

sålunda anförts, att Kungl. Maj:t måtte låta af fullt sakkunniga personer

utarbeta ett fullständigt och enhetligt program för arkitekturundervisningen

i Sverige, samt att det måtte lämnas afdelningen tillfälle att yttra

sig öfver dylikt förslag. Tillika hemställdes, huruvida det icke läte sig

göra att ur akademiens för de fria konsterna förslag helt afskilja frågan

om arkitekturskolans organisation och låta denna skola tills vidare arbeta

enligt gällande författningar.

Öfver den nyssnämnda framställningen afgaf akademien för de fria konsterna

underdånigt utlåtande den 23 november 1907, hvarjämte kommittén

för afgifvande af förslag till den högre tekniska undervisningens ordnande

inkom i ämnet med särskilda, den 11 december 1907 dagtecknade underdåniga

skrifvelser.

Då chefen för ecklesiastikdepartementet den 13 januari 1908 inför

Kungl. Maj:t föredrog förslag till nya stadgar för akademien för de

fria konsterna, nytt reglemente för dess läroverk och ny stat för akademien

samt »högre konstskolan», tillkännagaf departementschefen, att han

icke hade några afsevärda invändningar att göra mot de af akademien

framlagda förslagen till nya stadgar för akademien och nytt reglemente

för dess läroverk annat än i fråga om byggnadsskolan. Med hänsyn till

hvad svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst anfört

angående ett fullständigt ordnande af arkitekturundervisningen i riket

samt hvad akademien och kommittén för afgifvande af förslag till den

högre tekniska undervisningens ordnande med anledning däraf yttrat, syntes

departementschefen byggnadsskolans organisation vara en fråga, som

tarfvade ytterligare utredning, innan definitivt förslag i ämnet kunde

framläggas för Kungl. Maj:t. Enär emellertid byggnadsskolan inom akademiens

läroverk intoge och enligt akademiens förslag äfven skulle komma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

att intaga en fullt sj anständig ställning i förhållande till läroverkets öfriga

afdelningar, ansåg departementschefen intet hinder förefinnas för att

låta byggnadsskolan tills vidare arbeta under då gällande former men utfärda

erforderliga nya bestämmelser för läroverket i öfrigt äfvensom för

akademien själf.

Vid behandlingen af förslaget till ny stat höll departementschefen,

beträffande byggnadsskolan, före, att i afbidan på utredning af frågan om

dess organisation någon ändring i gällande stat ej då borde äga rum,

utan aflöningen för professorn i byggnadskonst upptagas oförändrad, men

denne professor i stället komma i åtnjutande af det extra lönetillägg, som

kunde af Riksdagen beslutas skola utgå till vissa civila tjänstinnehafvare.

Departementschefen förbehöll sig att framdeles, sedan nämnda utredning

blifvit afslutad, få för Kungl. Maj:t framlägga förslag till de förändringar

i aflöningsstaten, som kunde påkallas af en förändrad organisation

af byggnadsskolan.

Kungl. Maj:t gjorde i statsverkspropositionen vid 1908 års Riksdag

framställning om ny stat för akademien för de fria konsterna samt högre

konstskolan i enlighet med departementschefens hemställanden.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 1 juni 1908 upptogos i stat för

akademien för de fria konsterna och kungl. konsthögskolan aflöningarna

för en hvar af två professorer i teckning, två professorer i målning samt

en professor i landskapsmålning till 4,600 kronor, däraf 2,500 kronor lön,

1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, hvartill

kunde komma ålderstillägg till lönen med 500 kronor efter fem år och

med ytterligare 500 kronor efter tio år. För professorn i modellering var

aflöningen, jämte bostad och ateljé, upptagen till 4,000 kronor, Häraf

2,200 kronor lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, hvartill

kunde komma enahanda två ålderstillägg som för de här ofvan nyss omförmälda

fem professorerna. I en not angafs, att för professorn i modellering

bostadsförmånen uppskattades till 600 kronor, hvaraf 300 kronor

ansåges motsvara lön. För en professor i anatomi upptogs i staten ett

arfvode af 2,500 kronor. För professorn i byggnadskonst var upptagen

samma aflöning, som i dittills gällande stat, nämligen 4,000 kronor, däraf

lön 2,000 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, jämte två ålderstillägg

till lönen, hvartdera å 400 kronor, efter fem och tio år. Bland

villkoren och bestämmelserna för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmånerna

inflätades af Riksdagen föreskrift därom, att med ordinarie

befattning hos akademien för de fria konsterna eller vid konsthögskolan

icke finge förenas sådan tjänstebefattning eller sådant uppdrag annor
Bihang

till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 136 Saft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

städes, som akademien, efter pröfning, funne inverkar_hinderligt för tjänstgöringen

hos akademien eller konsthögskolan.

Jämlikt förutnämnda nådiga bemyndigande den 24 januari 1908 anmodade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, förste intendenten

i öfverintendentsämbetet I. G. Clason, professorn i byggnadskonst vid det

under akademiens för de fria konsterna inseende ställda läroverk C. A. A.

Grundström och professorn i arkitektur vid tekniska högskolan E. J. Lallerstedt

att såsom sakkunniga inom departementet biträda vid utredning

af frågan huru, under förutsättning att arkitektutbildningen fortfarande

skulle vara förlagd dels till de högre tekniska läroanstalterna dels

ock till det under akademiens inseende ställda läroverk, undervisningen

vid detta läroverk, såvidt nämnda utbildning anginge, lämpligen borde

ordnas. Bemälda sakkunniga hafva, såsom förut nämnts, den 23 januari

1909 afgifvit utlåtande och förslag angående ordnande af undervisningen

i arkitektur vid sistnämnda läroverk.

I detta utlåtande framhållas såsom »de mest framträdande bristerna

i den nuvarande undervisningen för utbildandet af arkitekter i vårt land»:

1) att någon enhetlig arbetsplan för de olika arkitekturskolorna ej

funnes, utan de olika skolorna arbetade nära nog oberoende af hvarandra.

I samband med denna brist på samarbete skolorna emellan stode den

alltför långa tid, som i de flesta fall fordrades för utbildning till arkitekt,

äfvensom oegentligheten däruti att elever, utexaminerade från Chalmers

tekniska läroanstalt med treårig lärokurs och från tekniska högskolan med

fyraårig kurs, likställdes vid inträde till konstakademiens skola;

2) att undervisningen ej i tillräcklig grad inriktades på arkitektelevens

utbildande till en praktiskt duglig och ekonomiskt förstående

arbetsledare; samt

3) att det ej förefunnes någon systematiskt ordnad undervisning i

»vår inhemska, i många afseenden så intressanta och för frambringandet

af en i någon mån nationell byggnadskonst så viktiga arkitektur».

Ehuru de sakkunnigas uppdrag egentligen blott gällde ordnandet af

undervisningen vid konstakademiens byggnadsskola, hade de likväl sett sig

nödsakade — hufvudsakligen till följd af de påpekade frågorna rörande

samarbete och studietid — att äfven föreslå en del förändringar i det af

kommittén för ordnande af den högre tekniska undervisningen afgifna

förslag till ordnande af undervisningen vid tekniska högskolans och Chalmers

tekniska läroanstalts arkitekturskolor.

Enligt de sakkunnigas mening måste vid ordnandet af undervisningen

vid tekniska högskolans fackskola för arkitekter beaktas, att skolan dels

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

vore att betrakta såsom förberedande skola till konstakademiens byggnadsskola,

dels äfven måste vara en afslutningsskola för de elever, hvilkas

begåfning vore mera riktad åt det praktiska hållet och hvilka således borde

ägna sig åt i konstnärligt afseende mindre fordrande uppgifter.

Denna fackskolans dubbla uppgift hade kommittén tänkt sig framdeles

såsom hittills så fattad, att elev efter fullständigt genomgången 4-årskurs

vid högskolan skulle kunna anses äga tillräckliga kunskaper för att, utan

att genomgå konstakademiens skola, ägna sig åt ofvannämnda slag af

arkitektverksamhet, men att elev redan efter genomgången 3-årig kurs

vid högskolan skulle äga rätt att söka inträde vid konstakademiens skola.

Denna rättighet hade redan funnits, men sällan utnyttjats, utan såsom

regel hade gällt, att elev först efter erhållande af fullständiga afgångsbetyg

från högskolan sökt vinna inträde vid konstakademiens skola, och,

då i tekniskt afseende viktiga ämnen måste förekomma i högskolans fjärde

afdelning, kunde det nog äfven anses lyckligt, att detta förhållande ägt

ruin. Emellertid kunde, enligt de sakkunnigas mening, denna anordning

med fjärde af delningen vid högskolan och första årskursen vid konstakademiens

skola såsom parallellklasser med delvis helt olika studieplaner

ej anses lämplig, ej heller kunde det vara lämpligt att rekrytera konstakademiens

skola delvis från högskolans tredje årskurs, delvis från dess fjärde

och än mer olämpligt blefve detta sistnämnda förhållande, om man betänkte,

att konstakademiens skola äfven vore afsedd att mottaga elever från Chalmerska

skolan, och att således vid akademien skulle gifvas gemensam

undervisning i samma afdelning åt elever från högskolans tredje och fjärde

af delningar samt från Chalmerska skolan. Huru ojämnt detta elevmaterial

vore sammansatt framginge däraf, att för inträde vid Chalmerska skolan

realstudentexamen ej fordrades, utan måste en del af första och andra läsåret

vid denna skola användas för erhållande af kunskaper i de grundläggande

ämnena, och således kunde arkitekteleven, som därifrån efter

den till tre år beräknade kursen begåfve sig till konstakademiens byggnadsskola,

i hufvudämnena ej ens äga samma kunskaper som elev, hvilken

genomgått tre årskurser vid tekniska högskolan. Denne elev likställdes

nu emellertid med den med realstudentbetyg försedda fyraåriga eleven

från högskolan. Vidare erinra de sakkunniga att studietiden vid konstakademiens

skola enligt akademiens förslag vore afsedd att vara 3-årig.

För eleverna från tekniska högskolan skulle således sammanlagda studietiden

i regeln blifva, såsom förut varit fallet, 7-årig. För att afkorta

denna studietid, hvars olägenheter blefve än svårare, då framdeles genom

den utsträckta värnplikten studierna måste under ett år afbrytas, samt

för att så vidt möjligt gifva de arkitektelever, som ägde vinna inträde vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj: t i Nåd. Proposition Nr 200.

konstakademiens byggnadsskola, lika bildningsgrad, äfvensom för att undvika

olägenheter med ofvannämnda parallellkurser, föreslogo de sakkunniga

i nu berörda afseenden följande ändringar i akademiens för de fria konsterna

och kommitténs förslag.

Tekniska högskolans fackskola för arkitektur skulle för alla grupper

af elever göras 4-årig, och ordnas såsom hittills så, att elev, som fullständigt

genomgått skolan, kunde anses äga tillräckliga kunskaper för i

konstnärligt afseende mindre fordrande uppgifter. Ville sådan elev emellertid

i hufvudsakligen konstnärlig riktning fullborda sina studier, skulle

detta ske vid konstakademiens skola.

Fordrades sålunda 4 års studier vid tekniska högskolan för vinnande

af inträde vid konstakademiens skola och uteslötes ur förstnämnda skolas

program en del jämförelsevis mindre viktiga biämnen och ersattes dessa

med ett därigenom möjliggjordt mer ingående studium af hufvudämnena,

kunde enligt de sakkunnigas åsikt konstakademiens byggnadsskolas kurs

göras 2-årig, i stället för, såsom föreslagits, 3-årig och sålunda tiden för

fullständig arkitektutbildning nedbringas till 6 år äfven för från högskolan

utexaminerade ordinarie elever. Då emellertid vid en konsthögskola naturligtvis

alltid förekomme elever med ytterst olika begåfning, borde, för att

för de högst begåfvade och kunniga eleverna möjlighet till förkortande af

studietidens längd måtte förefinnas, skolans lärarråd på förslag af professorn

i arkitektur kunna medgifva, att sådan elev redan vid inträdet i

konsthögskolans arkitekturafdelning finge, med uteslutande af första årskursens

a r k i t e k tu r ofri i ng a r, utföra det af akademien för året bestämda prisämnet,

och alltså möjlighet i enstaka undantagsfall beredas till en förkortning

af studietiden vid akademien med ett år.

Beträffande de elever från byggnadsskolan vid Chalmers tekniska

läroanstalt, som önska fortsätta sina studier vid konsthögskolan, framhålla

de sakkunniga såsom synnerligen antagligt hvad i detta hänseende föreslagits

af kommittén för den högre tekniska undervisningens ordnande,

nämligen att elev med fullständiga afgångsbetyg från Chalmerska skolan

skulle utan inträdesexamen vinna inträde i tekniska högskolans fjärde afdelning

såsom specialelev. Vunne detta förslag tillämpning, borde i reglementet

för konsthögskolans byggnadsskola föreskrifvas, att endast den ägde

rätt till inträde i denna skola, som kunde förete afgångsbetyg från tekniska

högskolans fackskola för arkitektur som ordinarie elev eller, såsom

specialelev, med dessutom fullständiga afgångsbetyg från Chalmerska skolan.

Ehuru visserligen härigenom icke full likställighet vunnes mellan elev,

som först genomgått Chalmerska skolan och sedan tekniska högskolans

fjärde årskurs och elev, som efter aflagd studentexamen fullständigt genom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

gått tekniska högskolans fyra årskurser, syntes dock de väsentligaste olägenheterna

af nu rådande brist på homogeniet i utbildningen af inträdessökande

till konstakademiens byggnadsskola kunna sägas vara aflägsnade.

De enligt de sakkunnigas åsikt mindre viktiga biämnen, som kunde

borttagas från den af kommittén uppgjorda läroplanen för tekniska högskolans

fackskola för arkitektur, vore följande: fysik, elementarkemi (ej öfningarna),

beskrifvande maskinlära och elektroteknik. Dessutom ansåge de

sakkunniga, att materiallära och materialprofning borde öfverföras till husbyggnadsläran

och byggnadstekniken. Med den fulländning, som i våra

dagar vid elementarskolorna å den reala linjen gifvits all undervisning i

de naturvetenskapliga ämnena, såväl hvad själfva undervisningen som hvad

laboratorieöfningar och undervisningsmateriell anginge, ansåge de sakkunniga,

att de kunskaper i fysik och kemi, som borde''besittas af student på

reala linjen, om desamma hvad sistnämnda ämne anginge vid tekniska

högskolan kompletterades med de af kommittén föreslagna öfningarna i

ämnet, vore fullt tillräckliga för att han skulle kunna förstå de företeelser

inom dessa områden, som han under sina studier eller under sin verksamhet

som arkitekt komme att möta. Då kursen i beskrifvande maskinlära

enligt kommitténs förslag vore afsedd att vara gemensam för G2 H2

V2 K2 och A2, kursen i elektroteknik gemensam för M2 S2 K2 G2 H2 V3 A3

samt kursen i materiallära och materialprofning gemensam för M2 S2 E2

G3 V2 A2, torde säkerligen undervisningen i dessa ämnen komma att läggas

så, att endast obetydliga delar af ämnena kunna göras för arkitekteleverna

fruktbärande *). De sakkunniga ansåge därför, att arkitekteleverna borde

befrias från undervisningen i dessa ämnen. Materiallära och materialprofning

kunde dock ej helt utgå från läroplanen för fackskolan för arkitektur,

utan borde speciellt för arkitekteleverna afsedda delar af dessa ämnen

meddelas dem af inom husbyggnadsteknikens område väl hemmastadd lärare,

och syntes ämnena med stor fördel därför kunna sammanslås med husbyggnadsläran

och byggnadstekniken, och således undervisningen i desamma

meddelas af respektive lärare i dessa ämnen.

Vidtoges nu föreslagna uteslutningar och omläggningar, kunde, såsom

ett af de sakkunniga uppgjordt och vid deras utlåtande fogadt förslag

till läsordning visade, hvilket förslag som bilaga torde få fogas vid detta

protokoll, ej blott mer tid inom fackskolan ägnas åt hufvudämnena, och

arkitekteleven sålunda vid sitt inträde vid tekniska högskolan få ägna

*) Bokstäfverna åsyfta de särskilda fackskolorna vid tekniska högskolan, och siffrorna

angifva årskurserna; M — maskinbyggnad och mekanisk teknologi, S = skeppsbyggnad,

K — kemisk teknologi, G = grufvetenskap, H = metallurgi, V = väg- och vattenbyggnad,

A — arkitektur, E = elektroteknik.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

sig åt det grundläggande hufvudämnet husbyggnadslära, utan möjlighet

bereddes äfven att i förhållande till kommitténs förslås: något minska

föreläsningarnas antal, så att mer plats för de vid en högskola så viktiga

själfstudierna möjliggjordes.

En fråga rörande arkitekturundervisningen, där den af de sakkunniga

påpekade bristen af samarbete skolorna emellan äfven bjärt framträdde,

vore, enligt hvad i utlåtandet vidare framhålles, sättet hvarpå stilstudierna

bedrefves vid de olika skolorna. Vid tekniska högskolan meddelades, förutom

genom kursen i arkitekturens historia, genom en del kopieringar,

som dock i följd af den begränsade tiden blifvit allt för knapphändiga,

samt några studier i svensk arkitektur, inga systematiskt ordnade stilstudier;

vid Chalmerska skolan vore dessa studier än mindre tillgodosedda.

Vid konstakademiens skola bedrefves åter stilstudier i stor utsträckning

och komponerades af samtliga elever olika projekt i renässans, götisk och

romansk stil. De sakkunniga ansåge ett sådant ordnande af stilstudierna

olämpligt. Vid de förberedande skolorna borde enligt de sakkunnigas

åsikt dessa stilstudier vara obligatoriska och systematiskt ordnade och

vid afslutningsskolan åter borde samma studier i motsvarande grad kunna

minskas.

Ehuru vid Chalmerska skolan, där elevernas förkunskaper i allmänhet

vore mindre, biämnena icke kunde inskränkas i samma mån som vid tekniska

högskolan, borde dock enligt de sakkunnigas mening äfven där ett

större utrymme kunna beredas hufvudämnena på biämnenas bekostnad,

än hvad som i det af kommittén uppgjorda programmet föreslagits. I all

synnerhet ansåge de sakkunniga sig höra påpeka nödvändigheten af att

vid denna skola, hvad husbyggnadslära och stilstudier anginge, samma

kurser komma att genomgås, som af de sakkunniga föresloges för tekniska

högskolans tre första årskurser.

I fråga om arkitektelevens praktiska utbildning framhålla de sakkunniga,

att densamma borde mera tillgodoses än hvad som framginge af de

utaf akademien och kommittén för den högre tekniska undervisningens

ordnande framlagda förslag. Enligt akademiens förslag fordrades för vinnande

af inträde i byggnadsskolan intyg om praktiskt deltagande i husbyggnadsarbetes

utförande. Enligt kommitténs förslag fordrades för vinnande

af inträde i tekniska högskolans tredje årskurs eller Chalmerska

skolans andra årskurs minst 6 månaders praktisk verksamhet, som af respektive

skolors styrelser kunde godkännas; båda dessa förslag syntes de sakkunniga

ofullständiga. I akademiens förslag funnes intet angifvet om den

tidslängd, som för vinnande af inträde vid akademiens skola borde ägnas

åt praktisk sysselsättning, ej heller vore arten af denna sysselsättning

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

tydligt angifven. I kommitténs förslag vore tidslängden för praktiska

öfningar visserligen angifven, men enligt de sakkunnigas åsikt för knappt

tillmätt; arten af de praktiska öfningar, som fordrades, vore ej angifven,

och således kunde framdeles, som hittills, exempelvis anställning på arkitektkontor

anses till fyllest såsom praktisk sysselsättning. Enligt de

sakkunnigas åsikt vore det, för att elev skulle kunna på ett för hans

praktiska utbildning tillfyllestgörande sätt tillgodogöra sig undervisningen

i högskolans eller Chalmerska skolans högre afdelningar samt vid konstakademiens

byggnadsskola, nödvändigt, att han genom personligt arbete

direkt på en husbyggnad lärt sig förstå en byggnads konstruktion från

grunden till nocken, samt huru en konstruktion verkställdes eller byggnadsmaterialet

användes samt såmedelst äfven lärt sig förstå konstruktionsoch

arbetsmetoders större eller mindre svårighet i utförandet och därmed

sammanhängande kostnad; först med en sådan kunskap kunde en arkitekt

efter afslutade studier verkligen vara kompetent att såsom arbetsledare

förestå ett byggnadsföretag. I samband med värnpliktsöfningarna och

ferierna, kunde, utan att i de flesta fall därigenom studietiden ökades,

9 månaders praktik fordras för vinnande af inträde vid högskolans eller

Chalmerska skolans tredje årskurs, och ehuru denna tid för praktisk verksamhet

torde vara den minsta tänkbara, hade de sakkunniga, för att ej

genom strängare fordringar i detta afseende med ett helt år förlänga arkitektelevens

studietid, ansett sig böra fixera dessa 9 månader som den

minsta praktiktid, som borde fordras. Rörande arten af denna praktik

borde föreskrifvas, att densamma skulle utgöras af arbete å någon husbyggnadsplats,

ej å ritkontor, samt att elev skulle genom prof eller betyg

visa, att han förvärfvat nöjaktig förståelse i de vid en husbyggnad förekommande

arbetena. Om man tilläfventyrs för dem, som skulle anförtros

ledningen af statens husbyggnader, kunde komma att fordra ännu längre

praktik å byggnadsplats, syntes dylik praktik böra förläggas till tiden efter

afslutade studier vid läroverken.

Beträffande ordnandet af undervisningen i svensk arkitektur anföra

de sakunniga att, ehuru i vårt land ej funnes någon arkitektur med från

de öfriga kulturländernas helt skild karaktär, funnes dock från hvarje stilepok,

från medeltiden ända fram till våra dagar, byggnadsverk, hvilkas af

klimatiska förhållanden, användt material och folkkaraktär framsprungna

kynne dock i ganska väsentlig grad markerade en i viss mån själfständig,

för oss nationell arkitektur. Denna vore det vår oafvisliga plikt att lära

känna och bevara mot tidens åverkan eller mot förvanskning genom okunnighet

eller brist på pietet. Äfven torde i många afseenden i just denna

hos oss hemmahörande och rotfasta arkitektur enkla, naturliga och goda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 200.

förebilder för vår nutida byggnadskonst vara att finna, och borde densamma

således såsom studiematerial vid våra arkitekturskolor utgöra en

viktig del. Undervisningen i denna del af byggnadskonsten hade hittills

varit helt lämnad åt respektive arkitekturlärares godtfinnande. Emellertid

hade vid konstakademien och tekniska högskolan, så långt som det med

tillgängliga medel och lärarkrafter varit möjligt, ämnets vikt beaktats, och

sålunda under årens lopp af eleverna flera studieresor under lärares ledning,

exempelvis till Gottland, företagits. Äfven hade fackskolornas samlingar

af svenska arkitekturfotografier och uppmätningsritningar såsom

studiematerial stått till elevernas disposition. Att konstakademien beaktat

ämnets vikt, framginge af akademiens förslag till program för byggnadsskolan,

där önskvärdheten af dess studium framhölles, men ansåge de

sakkunniga en högskolemässig undervisning i ämnet icke kunna bedrifvas

utan en för samma ämne särskild lärare och för detsamma särskild! afsedda

medel; och dessa medel och denne lärare saknades i akademiens

förslag, ej heller funnes där närmare angifvet, huru studierna i ämnet

skulle bedrifvas.

Enligt de sakkunnigas åsikt borde den viktigaste delen af undervisningen

i svensk byggnadskonst vara besök under sakkunnig lärares ledning

vid de gamla byggnadsverken och desaminas afteckning och uppmätning.

Först på detta sätt kunde dessa studier blifva lefvande, och först då kunde

eleven lära sig rätt inse de gamla byggnadernas värde och stora intresse.

En sålunda ordnad undervisning bidroge äfven till samlande af undervisningsmateriell

för kommande tider, och kunde i hög grad bidraga till att

utbilda för bevarandet eller restaurerandet af våra gamla byggnader fullt

förstående och kunniga arkitekter. Äfven kunde det medverka till uppnående

af det önskemålet att inom en icke allt för aflägsen framtid få

våra värdefulla gamla byggverk uppmätta och beskrifna. Undervisningen

i vår svenska arkitektur borde hufvudsakligen förläggas till konstakademiens

skola, men det vore af stor vikt, att äfven i tekniska högskolans

fjärde afdelning ämnet studerades, detta af det skäl, att de elever, som

vid denna skola afslutade sina studier, dock borde äga någon kunskap i

sitt eget lands arkitekturhistoria. I enlighet med ofvanstående principer

borde studierna i detta ämne dels utgöras af hvarje år under cirka tre

veckor återkommande studiefärder, i och för uppmätning, afteckning och

beskrifning af våra värdefullaste gamla byggnadsverk, dels under det Övriga

läsåret af föreläsningar, förbundna med öfningar. För att erhålla för

studierna i svensk arkitektur nödig lärarkraft ansåge de sakkunniga, att

vid konstakademiens skola måste upprättas en professur i svensk arkitektur.

Professorn i detta ämne skulle äga skyldighet hålla en föreläsning i veckan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 200.

läsåret om vid tekniska högskolan och en föreläsning i veckan äfven läsåret

om vid konsthögskolan samt dessutom vid sistnämnda skola leda 3

timmars ritöfningar i veckan under läsåret äfvensom leda och närvara vid

elevernas i denna skola studieresor.

Med den omfattning, som vid tekniska högskolan af kommittén gifvits

undervisningen i ämnet byggnadsteknik, anse de sakkunniga kunna ifrågasättas,

huruvida undervisningen i samma ämne ej borde vid konstakademiens

skola (ämnet kallas i akademiens förslag byggnadskonstruktionslära)

kunna gifvas en annan form än den, som af akademien föreslagits.

Ämnets allmänna del borde enligt de sakkunnigas åsikt vid tekniska högskolan

vara afslutad, men äfven vid akademien borde eleven erhålla teknisk

ledning vid utarbetandet af de honom förelagda uppgifterna och detta

helst genom just på det område, uppgiften afsåge, särskildt framstående

specialist, dels äfven genom föreläsningar hållas i kontakt med de viktigaste

senaste företeelserna inom det byggnadstekniska området. En sådan

undervisning ansåge de sakkunniga ej böra handhafvas af en fast anställd

lärare, utan lämpligare skötas af vid olika tillfällen inkallade framstående

specialister. I samband med denna fråga påpeka de sakkunniga den stora

vikten af att för akademien finnes möjlighet att i och för hållande af föreläsningsserier

äfven inom andra viktiga arkitektoniska områden inkalla

bemärkta specialister, exempelvis beträffande sjukhusanläggningar, banker,

utställningsbyggnader, trädgårdsarkitektur och så vidare. För att leda studierna

i byggnadsteknik m. fl. ämnen föreslogo de sakkunniga således, att

framstående specialister borde tillfälligt kallas, och att dessas sammanlagda

undervisningsskyldighet borde vara ungefärligen 1 timme i veckan läsåret

om.

Såsom förut är nämndt, var i det af akademien för de fria konsterna

den 10 augusti 1907 framlagda förslaget till ny stat upptagen en professor

i byggnadskonst med högre aflöning än öfriga professorer vid konsthögskolan.

Enligt det i de sakkunnigas utlåtande innefattade förslaget

till ändringar i akademiens budget skulle i stället för nuvarande professur

i byggnadskonst uppföras i konsthögskolans stat en professorsbefattning

»i arkitektur», hvai’jämte å samma stat skulle uppföras en ny professorsbefattning

»i svensk arkitekturhistoria». För professorn i arkitektur

föreslå de sakkunniga följande aflöning: lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar

2,500 kronor och ortstillägg 600 kronor, tillhopa 8,100 kronor, jämte

ett ålderstillägg af 600 kronor, eller samma belopp, som af kommittén för

den högre tekniska undervisningens ordnande föreslagits för professorer vid

tekniska högskolan. I de sakkunnigas utlåtande framhålles i detta hänseende,

hurusom alla skäl förelåge, att professorn i arkitektur vid konsthögskolan

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afcl. 136 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 200.

måtte komma i åtnjutande af samma löneförmåner som motsvarande lärare

vid tekniska högskolan, ehuru tjänstgöringen å lärorummet för den

förstnämnde föreslagits mindre än för den sistnämnde; dels vore nämligen

konsthögskolan för arkitekterna en fortsättningsskola till tekniska högskolan,

och således fordrades af den ifrågavarande läraren vid konsthögskolan

högre kompetens, dels fordrade föreläsningar i ämnet vid konsthögskolan

ett mycket kräfvande förberedande arbete, dels kräfde de vid konsthögskolan

nästan hvarje vecka återkommande skisstäflingarna ett omfattande

arbete i och för programs uppsättande, skissernas bedömande med

mera. Af den ledande läraren vid landets högsta arkitekturskola borde

man äfven kunna fordra, att han såväl praktiskt som konstnärligt dokumenterat

sig såsom en af landets allra förnämsta förmågor. Det vore

nog synnerligen svårt att förvärfva en så kvalificerad person, utan att

kunna bjuda honom löneförmåner, som åtminstone i någon mån hölle honom

skadeslös för de förluster, honom ovillkorligen genom mistad praktik åsamkades,

då han åtoge sig en så kräfvande lärarbefattning som den ifrågavarande.

För den nya professuren i svensk arkitekturhistoria föreslogo de sakkunniga

samma aflöning som vid 1908 års Riksdag bestämdes för flertalet professurer

vid konsthögskolan, nämligen lön 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar

1,800 kronor och ortstillägg 800 kronor, tillhopa 4,600 kronor, jämte två

ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. Ehuru svensk arkitekturhistoria

hufvudsakligen borde studeras vid konsthögskolan, borde dock professorn

i detta ämne vara gemensam för denna skola och för tekniska högskolan

dels för erhållande af nödig homogenitet i undervisningen dels af ekonomiska

skäl. Då vid konsthögskolan under alla omständigheter en professor i ämnet

borde förefinnas, kunde ifrågavarande lärares aflöning uppföras på denna

skolas stat. Föreläsningarna i ämnet kunde, om så ansåges lämpligt, helt

förläggas till konsthögskolans lokaler. Den ifrågavarande lärarens tjänstgöring

skulle blifva minst lika betungande som tjänstgöringen för konsthögskolans

professorer i teckning och målning. Hans löneförmåner borde således

sättas lika med dessa professorers.

Till bestridande af undervisningen i byggnadsteknik och andra ämnen,

för hvilken undervisning särskildt framstående specialister borde tillkallas,

föreslogo de sakkunniga uppförande i konsthögskolans stat af ett belopp

å 3,000 kronor, afsedt till arfvoden åt föreläsare samt för anskaffande af

demonstrationsmaterial.

Till ersättning åt den lärare, som skulle leda elevernas studieresor,

beräknade de sakkunniga ett belopp af 400 kronor. Då bland eleverna

alltid torde förefinnas ett stort antal medellösa och dessa knappast utan

understöd af statsmedel kunde företaga ifrågavarande studieresor, ansågo

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

de sakkunniga, att till sådana understöd nödiga medel måste anvisas. De

sakkunniga, som antogo, att framdeles 15 understöd motsvarande ungefär

halfva antalet elever skulle behöfva utdelas, ansågo, att hvarje understöd

borde beräknas till 75 kronor, hvadan för detta ändamål skulle erfordras

ett belopp af 1,125 kronor. Då emellertid i konsthögskolans stat redan

finnes uppfördt ett anslag å 1,000 kronor till studieresor för skolans elever

och däraf för arkitektelevernas räkning borde kunna tagas i anspråk

ett belopp af 325 kronor, syntes för ifrågavarande ändamål erfordras ytterligare

800 kronor.

Det af de sakkunniga framlagda kostnadsförslag för arkitekturundervisningen

vid konsthögskolan har alltså följande utseende, därvid för jämförelse

upptages äfven den nu gällande staten i motsvarande delar.

Nuvarande stat

Föreslagen

stat

Tjänst-

Tjänst-

Lön

görings-

Summa

Lön

görings-

Summa

penningar

penningar

1 professor i arkitektur

2,000

2,000

4,000

2 älders- tillägg 8

400 kr.

5,000

2,500

600

8,100

1 älders- tillägg å

600 kr.

1 professor i svensk

2 ålders- tillägg å

arkitekturhistoria......

—

2,500

1,800

300

4,600

500 kr.

Inkallade lärare i bj^gg-

nadsteknik och andra

ämnen......................

3,000

3,000

Till arkitektelevernas

studieresor jämte rese- ersättning åt läraren

—

325*)

—

—

—

1,525

Vid de sakkunnigas utlåtande finnes fogad en reservation af professor

Grundström, hvilken i vissa hänseenden varit af eu från de båda öfriga

sakkunnigas afvikande mening. Särskild! har Grundström motsatt sig

öfriga sakkunnigas förslag att göra kursen vid konsthögskolans byggnads
-

*) Denna summa betecknar den del, som bör kunna påräknas för arkitekternas studieresor

af det anslag å 1,000 kronor, som i den fastställda staten redan finnes upptaget för

studieresor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

skola 2-årig i stället för 3-årig. Erfarenheten från den senaste 25-årsperioden

hade nämligen enligt Grundströms mening visat, att tre år för

de ojämförligt flesta eleverna varit nödvändiga för den konstnärliga utbildningen.

Endast ett försvinnande fåtal ovanligt flitiga och rikt begåfvade

elever •—• 5 på 100 — hade kunnat fullständigt och med godt resultat

afsluta sin kurs på två år. Längsta studietiden hade varit fyra år.

Enligt det år 1888 utfärdade reglementet för akademiens skola hade studietiden

därstädes begränsats till högst sju år. Akademien hade nu föreslagit

anordnande af tre årskurser med högsta tillåtna tid af två år i hvarje.

Godkändes sistnämnda förslag, syntes hinder därigenom icke möta att kursen

nu liksom förut kunde undantagsvis förkortas. Om däremot en 2-årisr

kurs inrättades, blefve i vanligaste fall studieresultatet undermåligt, helst

sättet, hvarpå de estetiska studierna vid tekniska högskolan enligt de öfriga

sakkunnigas förslag skulle bedrifvas, syntes föga ägnadt att gifva en solid

grund för de studier i monumental arkitektur, som borde öfvas vid akademiens

skola. Stilstudierna skulle nämligen från akademien, dit de hörde,

helt eller till större delen förflyttas till tekniska högskolan, där de i följd

af den begränsade tiden måste blifva ytterst knapphändiga. Det vore för

öfrigt oegentligt, att just denna del af undervisningen skulle förläggas till

ett tekniskt läroverk, hvars arkitektelever danades för mindre fordrande

uppgifter, till arbetsledare, kontrollanter, byggnadsingenjörer och så vidare,

men att samma undervisning skulle saknas eller vara ofullständig vid konsthögskolan,

hvars elever utbildades för de högsta uppgifter, vårt land kunde

i detta afseende gifva. Grundström har vidare inlagt gensaga mot inrättande

af en ny professur i svensk arkitekturhistoria vid konsthögskolan.

Detta ämne syntes honom kunna på fullt tillfredsställande sätt tillgodoses

genom af ordinarie professorn meddelad undervisning i byggnadskonstens

historia, särskildt den svenska. Att här med all makt söka få till stånd

en nationell svensk stil syntes Grundström blifva en fåfäng sträfvan, då

nu all modern arkitektur visade tendens att utveckla sig i internationell

riktning. De folk, som ännu envist hölle fast vid sin egen gamla konst,

ansåges ju till och med såsom efterblifna. Ett upptagande af det gamla

vore tillbakagående, icke framsteg.

öfver de sakkunnigas utlåtande hafva yttranden afgifvits af tekniska

högskolans styrelse, styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt, Svenska

teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst, akademien för de fria

konsterna och öfverintendentsämbetet.

Med öfverlämnande af yttrande från lärarkollegiet vid tekniska högskolan

och i anslutning därtill har denna högskolas styrelse i underdånigt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kimcjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

21

utlåtande den 28 juni 1909 tillstyrkt, att undervisningen för den högre

arkitektutbildningen måtte anordnas i öfverensstämmelse med hvad som

föreslås i förutnämnda sakkunnigas utlåtande. Lärarkollegiet har för sin

del åberopat ett yttrande, som på uppdrag af kollegiet afgifvits af professorn

i väg- och brobyggnadskonst C. J. Magnell, t. f. lektorn i husbyggnadskonst

I. L. Wahlman och extra läraren i byggnadskonstens historia,

liofintendenten G. Lindgren.

I sistnämnda yttrande har anförts hufvudsakligen följande.

Det uppsving, som på senare årtionden gjort sig gällande inom svensk

husbyggnadskonst, kunde sägas datera sig från den tid, då arkitektelevernas

grundläggande undervisning förlädes till tekniska högskolan. Denna

åtgärd, delvis förestafvad af önskvärdheten att utnyttja den vid högskolan

redan befintliga undervisningen i tekniska ämnen äfven för arkitektelevernas

räkning i stället för att bibehålla den själfständiga byggnadsskolan

vid akademien för de fria konsterna, hade medfört de allra bästa verkningar

för svensk byggnadskonst, i det den fört byggnadskonsten från den

forna akademiundervisningens abstrakta stilstudier ut på den tekniska

universitetsbildningens och den praktiska verklighetens fasta mark. Icke

minst välgörande hade härvid umgänget varit mellan de unga arkitekterna

och deras kamrater inom andra tekniska yrken. Den gemensamma vetenskapliga

förberedelsen för det praktiska lifvet hade blifvit en källa till

ömsesidig förståelse och ömsesidigt intresse, hvars hälsosamma verkningar

sträckt sig långt öfver skolans råmärken. Likafullt torde det icke vara

önskvärd! att alldeles upphäfva akademiundervisningen såsom afslutning å

arkitektutbildningen och i stället påbygga tekniska högskolans byggnadsskola

till 6-årig. Ty lika nödvändigt och nyttigt som samarbetet mellan

arkitekter och öfriga teknici vore äfven gagnet af samarbete och kamratlig

samvaro mellan de blifvande arkitekterna samt bildhuggare och målare,

med den ökade förståelse af hvarandras verksamhetsområde som däraf blefve

en följd, då fråga vore om konstnärliga uppgifter af den höga rang, att

en samverkan mellan de olika konstarterna vore önskvärd eller erforderlig.

De sakkunniga hade heller icke ifrågasatt ett upphäfvande af akademiens

byggnadsskola ej heller ifrågasatt dess betydelse för arkitektens konstnärliga

utveckling. Tvärtom hade de velat än ytterligare utvidga akademiens

undervisning och särskild! föra den närmare till vårt ea;et fäderneslands

praktiska och estetiska behof, hvarigenom den komme att få väsentligt

ökad betydelse och vikt.

Två af de sakkunniga hade emellertid ansett två år vara tillfyllest äfven

för denna utvidgade undervisning, så energiskt bedrifven som förslaget

angåfve, under det professor Grundström i afgifven reservation

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

önskat behålla den akademiska undervisningen vid tre år. De synpunkter,

som härvid syntes böra vara bestämmande, berodde uppenbart på själfva

grunduppfattningen af hvad som är arkitekturundervisningens ändamål och

medelbart af själfva byggnadskonstens ändamål. De sakkunnigas förslag

hade uppenbart utgått från den riktiga uppfattning, att byggnadskonstens

första mål vore att realisera verklighetens behof på det mest praktiska

och ändamålsenliga sätt, dess andra att gifva dessa behof en smakfull

eller i bästa fall skön form. Äfven formens utarbetning vore emellertid

i första hand betingad af materialet och sålunda af det tekniska

vetandet och herradömet öfver materialet, i andra hand af historiska och

estetiska inflytelser, af tradition och af smak. Dessa åsikter hade — i

motsats mot den äldre »akademiska» uppfattningen af begreppet arkitektur

— genomträngt hela nutidens alstring såväl inom som utom vårt fädernesland

och blifvit så att säga fälttecknet för den byggnadskonstens

renässans, som gjort sig gällande i alla civiliserade länder under de sista

tjugu till trettio åren. Det sade sig själft, att ju mera krafven växte på

arkitektens intresse för, medverkan vid och förmåga att realisera det

praktiska lifvets uppgifter på ett sätt, som verkligen svarade mot deras

innebörd och mot de material och penningmedel, vårt fädernesland kunde

ställa till hans förfogande, desto mera måste också krafvet på hans tekniska

utbildning växa. Att så verkligen vore fallet i vårt land, syntes

mer än allt annat vittna om, att en sund och lifskraftig riktning gjorde

sig gällande inom vår byggnadskonst. Det syntes därför i hög grad

lämpligt och riktigt att förlägga hufvuddelen af den arkitektoniska utbildningen

till de tekniska högskolorna och att där söka göra den så fyllig,

att de elever, som på grund af anlag och håg icke lämpade sig för

konstnärliga uppgifter af högre rang, kunde därifrån utgå i det praktiska

lifvet. Såsom stadsarkitekter, stadsplanearkitekter, arbetsledare och vid

mångfaldiga uppgifter af blygsammare anspråk, hvilka alltid torde befinnas

vara i ett oöfverskådligt flertal, torde de finna full och lämplig användning

äfven utan att utsträcka studierna till akademien. Särskildt

kunde framhållas behofvet af att kunna erhålla högskolebildade arkitekter

till de viktiga och kräfvande arbetschefs- och kontrollantbefattningarna

vid statens och kommunernas stora byggen, något som med nuvarande

ensidigt konstnärliga studieprogram endast i sällsynta fall vore möjligt.

För att möjliggöra en tillfredsställande utbildning af dessa ämnessvenner

för byggnadskonstens öfvervägande och praktiska sida syntes de sakkunnigas

utgångspunkt från den redan existerande 4-åriga kursen vid tekniska

högskolan vara synnerligen välbetänkt. Äfven de sakkunnigas förslag till

omläggning af den nuvarande ämnesfördelningen, så att utrymme bered
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

dos för en för de mera praktiska uppgifterna tillfyllestgörande utbildning,

vore särdeles väl genomtänkt.

Med anledning af den i Grundströms reservation lämnade uppgiften, att

enligt de sakkunnigas förslag stilstudierna skulle »från akademien helt eller

till större delen förflyttas till tekniska högskolan, där de i följd af den begränsade

tiden måste blifva ytterst knapphändiga», framhålles vidare, att en arkitekturundervisning

utan kännedom om byggnadskonstens historia och formbildning

icke kunde anses tillräcklig ens för från högskolan till det praktiska lifvet utgående

elevers behof, om den också vore möjlig att meddela. Därmed vore emellertid

icke sagdt, att stilstudier vore öfverflödiga eller onyttiga vid akademien.

Men det torde existera en väsentlig skillnad mellan det sätt, hvarpå stilstudierna

vid högskolan och stilstudierna vid akademien borde bedrifvas.

Vid högskolan torde nämligen hufvudvikten böra läggas vid byggnadsstilarnas

tekniska utveckling och af materialet samt konstruktionsmetodernas

beskaffenhet betingade formbildning. Vid akademien åter torde som

hittills stilstudiet mera höra afse formernas estetiska behandling och värde

som hjälpmedel vid stilperiodens konstnärliga alstring. Om stilstudiet,

såsom reservanten fullt riktigt yttrat, »bör vara ett uppfostringsmec/e/ icke

ett mål», borde det väl icke förmenas högskolan att använda detta uppfostringsmedel

för sina mera praktiska syften, liksom akademien toge det

i anspråk för sina bemödanden att »underlätta byggnadskonstens utveckling

i eu fri och tidsenlig riktning».

Det vore uppenbart, att en enligt reservantens åsikt ordnad 3-årig, i vissa

fall till 2-årig förkortad studietid under endast en ordinarie professor, som

jämte undervisning i arkitektur, samt ledning af skissritning och byggnadsprogram

också skulle meddela undervisning i byggnadskonstens historia »särskildt

den svenska» — oafsedt svårigheten att finna en person, som kunde motsvara

moderna kraf på undervisning i alla dessa ämnen samtidigt och därjämte finna

tid och krafter till den praktiska arkitektverksamhet, utan hvilken all arkitekturundervisning

i längden förlorade den nödvändiga kontakten med verkligheten

måste gifva ett svagare resultat, än om ämnena fördelades på två

professorer under en 2-årig kurs. Att vid delningen af denna öfvermäktiga

arbetsbörda just den svenska arkitekturens historia gjorts till ämne för en

ny professur, syntes vara i full öfverensstämmelse med såväl praktiska

kraf som modern uppfattning af byggnadskonst. Meningen därmed torde

ingalunda vara att »med all makt få till stånd en nationell stil» i historisk

mening, utan tvärtom att bibringa eleverna en tillräcklig kännedom

om frukterna af våra fäders arbete och erfarenhet på byggnadskonstens

område för att sätta dem i stånd att med i det väsentliga samma material,

-som stått våra föregångare till buds, skapa en i bästa mening natio
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 200.

nell byggnadskonst, som svarade mot Sveriges praktiska förutsättningar och

ekonomiska tillgångar. Den utländska byggnadskonstens nyare utveckling

visade, att den i stället för att gå »i internationell riktning» numera baserats

på studiet af hvarje lands inhemska byggnadskonst. Den engelska

uppfattningen hade i detta fall gått segrande genom Europa och väckt

till lif motsvarande rörelser i Danmark, Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien,

ja till och med i Ungern och Ryssland; en internationell byggnadskonst

både redan länge visat sig lika oförenlig nu som fordom med de

klimatiska, kulturella och tekniska förutsättningarna i hvarje land, och

framtidens byggnadskonst hade erkänts ligga i utvecklingen af hvarje

lands och nations praktiska förutsättningar, behof och lynnesdrag till ny

själ!ständig konst, ju mer nationell dess bättre och sundare. Fn lifligt

medverkande faktor vid uppkomsten af denna moderna uppfattning hade

varit det stigande intresset för och vården om de historiska minnesmärkena.

Reservanten erkände de kraf, som denna omsorg ställde på vårt

lands arkitekter, men ville ej draga konsekvenserna däraf. På samma

gång reservationen utvecklade nyttan och nödvändigheten af stilstudier i

allmänhet, underkändes betydelsen af insikten i den svenska byggnadshistorien.

Senare tiders forskning och erfarenhet hade dock redan visat,

att vårt folks byggnadskonst vore i mångt och mycket så egenartad, att

dess monument icke kunde behandlas enligt allmänna stilrecept utan

kräfde en intim och grundlig kännedom om svensk byggnadshistoria,

svenska material, konstruktionsmetoder och former, för att åtgärderna för

deras vidmakthållande icke skulle blifva ödesdigra för deras svenska lynnesdrag

och historiska värde. Den af de sakkunniga föreslagna professuren

i svensk byggnadskonst vid akademien för de fria konsterna syntes vara

ett lifsvillkor för denna konsts sunda utveckling, icke såsom reservanten synes

frukta, till cn tom efterklang af äldre nationella stilformer, utan, såsom

de öfriga sakkunniga torde hafva afsett, till en fri konst, baserad på

våra nationella förhållanden, material och behof.

Om ofvanstående resonnemang angående lämpligheten af de sakkunnigas

förslag om arkitekturundervisningens fördelning på en 4-årig högskolekurs

och en 2-årig akademikurs vore riktigt, följde däraf med nödvändighet,

att den nuvarande fördelningen mellan studierna vid Chalmerska institutet

och akademien blefve fullkomligt ohållbar.

Då redan inträdesfordringarna vid Chalmerska institutet vore lägre än

vid högskolan och — i viss mån som följd däraf — lärarrådet därstädes

önskade bibehålla den nuvarande läroplanen, enligt hvilken arkitekturundervisningen

begynte först i andra afdelningen och slutade i tredje

afdelningen, således fortginge endast två år, under hvilka endast en

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

mycket elementär kunskap i flydda tiders byggnadsformer kunde hinna

meddelas och liten eller ingen undervisning ägde rum i de för arkitektur

ytterst viktiga och vid tekniska högskolan själfständigt utvecklade

ämnena stadsanläggningslära, byggnadsteknik och byggnadshygien,

vore det tydligt att denna undervisning icke kunde motsvara hvarken de

af de sakkunniga med full rätt uppställda fordringarna för arkitekter, som

ämnade ägna sig åt yrkets mer praktiska sida, än mindre jämnställas med

den undervisning, som tekniska högskolan enligt de sakkunnigas förslag

skulle lämna till akademien afgående elever. Att tänka sig dessa brister

afhjälpta genom längre studietid vid akademien, såsom hittills ägt rum,

skulle i väsentliga delar paralysera den föreslagna undervisningsplanen därstädes

och blifva olidligt betungande för både lärare och elever. För att

möjliggöra ett gemensamt arbete för alla elever vid akademien hafva de

sakkunniga således haft att välja på två möjligheter: antingen att föreslå

hela högskoleundervisningens förläggande till tekniska högskolan, hvaraf

skulle följa indragande af Chalmerska institutets byggnadsfackskola, eller

att genom utvidgande af undervisningen vid Chalmerska institutet och en

kompletterande kurs vid tekniska högskolans fjärde afdelning söka jämnställa

samtliga elever före utgången till det praktiska lifvet eller afgången

till akademien. Att de sakkunniga anknutit sitt förslag till nu existerande

förhållanden och sökt bibehålla den nyttiga och väckande inflytelsen af

två skolor med delvis olika lärarpersonal och uppfattning, syntes mycket

förtjänstfullt. Detta innebure icke någon orättvisa mot Chalmerska

institutet, så länge detta icke själft ansåge sig kunna utvidga undervisningen

till att omfatta en 4-årig kurs efter samma undervisningsplan som

den för tekniska högskolan af de sakkunniga föreslagna, och med motsvarande

lärarpersonal. Tvärtom komme Chalmerska institutets elever fortfarande,

såväl hvad inträdesfordringarna till institutet, som hvad det fria

tillträdet till tekniska högskolans fjärde årskurs beträffade, i ett förmånligare

läge än högskolans egna elever. Men att till förmån för en i såväl tekniskt

som konstnärligt sedt otillräcklig kurs vid Chalmerska institutet fullständigt

förrycka den föreslagna undervisningen vid akademien och införa

i densamma ett elevmaterial, som på intet sätt vore i stånd att tillgodogöra

sig den undervisning, som enligt de sakkunnigas förslag skulle där

meddelas, vore icke att vingklippa akademien till förmån för tekniska högskolan

utan att vingklippa den till förmån för Chalmerska institutet.

Styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt har uti underdånigt utlåtande

den 12 maj 1909, i anslutning till ett af lärarrådet vid anstalten

afgifvet yttrande, hemställt, att Kungl. Maj:t icke måtte bifalla ofvanbe
13,

hårig till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 136 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

malda sakkunnigas förslag i hvad det afsåge en minskning af studierna

vid den under akademien för de fria konsterna ställda byggnadsskolan

samt förändringar i nu rådande, af kommittén för den högre tekniska

undervisningens ordnande förordade inträdesfordringar till samma läroverk.

I sitt berörda yttrande bär lärarrådet förklarat sig anse att, om de

sakkunnigas förslag genomfördes, akademiens för de fria konsterna betydelse

som utbildningsanstalt för konstnärligt mogna arkitekter skulle

minskas, samt programmet för undervisningen vid tekniska högskolan genom

omständigheternas makt stegras i det medvetna eller omedvetna syftet

att mera och mera göra efterutbildningen vid akademien öfverflödig. Tendenser

i nu antydda riktning hade redan länge varit märkbara. För cn

hvar med utbildningsfrågor af detta slag förtrogen torde stå klart, att den

tekniska och konstnärliga utbildning, som borde kräfvas af en för nutida

uppgifter vuxen arkitekt, ej vore möjlig att vinna med en studiekurs af

den utsträckning, som efter förslaget stode till tekniska högskolans förfogande,

äfven om arbetet påskyndades, och äfven om undervisningen i

åtskilliga ämnen af rent teknisk art (maskinlära, elektroteknik) inskränktes

enligt de sakkunnigas förslag. Enligt deras uttalande gjordes visserligen

ej heller anspråk på, att fackskolan skulle betraktas som afsilande arkitekturskola,

men arten af dess undervisning med stilstudier, stadsplanekonst

m. m. stämplade den likvisst som ett slags halfakademi. Äfven om

tekniska högskolan mot förmodan förmådde hålla sig inom det uppgifna

programmet att endast utbilda elever med kompetens att handhafva -i

konstnärligt afseende mindre fordrande uppgifter», ansåge lärarrådet dock

vara ovisst, om svensk arkitektur blefve betjänad af en dylik produktion

af halfarkitekter, hvilkas kompetensanspråk otvifvelaktigt senare komme

att, äfven utan akademiska studier, sträcka sig utöfver nämnda program.

Enligt lärarrådets mening vore de enda fullt naturliga alternativen:

antingen 1) ombildning af tekniska högskolans byggnadsfackskola till fullständig

arkitekturhögskola genom den nuvarande 4-åriga kursens ut- och

påbyggnad till 6-årig samtidigt med fullständigt upphäfvande af konstakademiens

arkitekturskola; eller 2) bibehållandet och utvecklingen af denna

senare samt fastställande af de högre tekniska läroverkens byggnadsfackskolor

till rena förskolor för akademien. De nämnda läroverkens stadgade

3-åriga kurs vore, enligt lärarrådets åsikt, som förberedelse för inträde till

akademien mest naturlig, enär denna tid syntes räcka till för inhämtandet

af den byggnadstekniska underbyggnad, som kräfdes för ett framgångsrikt

utnyttjande af den påföljande, hufvudsakligen konstnärliga utbildningen

vid akademien.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

Den fjärde årskursen af tekniska högskolans byggnadsfackafdelning

syntes i enlighet med förslaget af kommittén för den högre tekniska undervisningens

ordnande böra kvarstå, enär den syntes hafva en viktig uppgift

att fylla bland annat som fortsättningskurs för blifvande stadsingenjörer,

byggmästare, byggnadsingenjörer. I vårt land vore nämligen väl sörjdt

för den högre utbildningen af arkitekter, civilingenjörer och andra, men

blott i ofullständig grad för egentliga byggnadstekniker.

För det ofvan nämnda alternativet 2) bibehållandet af en kraftigt arbetande

arkitekturskola i samband med akademien för de fria konsterna

talade det ofta framhäfda och enligt lärarrådets förmenande oskattbara

srasmet af samarbete och kamratlig samvaro mellan de blifvande arkitekterna

och deras sidoordnade konstnärsbröder, bildhuggare och målare, med

den ökade förståelse af hvarandras verksamhetsområde, som däraf blefve

en följd.

De sakkunniga, som på goda grunder icke satt i fråga att föreslå den

ordning, som här ofvan betecknats som alternativ 1), hafva dock enligt

lärarrådets åsikt med sitt förslag intagit en mellanställning mellan de båda

alternativen, som kunde blifva till skada för vår arkitektutbildning. De

ville öfverföra en betydande del af akademiens undervisningsverksamhet

på tekniska högskolan och förkorta studietiden vid den förra, d. v. s. skapa

en i jämförelse med nuvarande förhållanden förkrympt akademi med 2-årig,

under vissa förhållanden blott 1-årig kurs.

För lärarrådet stode som det önskvärda: en utvecklad akademisk arkitekturskola

för bedrifvande hufvudsakligen af byggnadskonstnärliga studier,

utan att därför byggnadskonstens tekniska sida tappades ur sikte. Att

de rent konstnärliga kompetensfordringarna för inträde i denna af lärarrådet

önskade, icke förkrympta akademi borde kunna ställas lägre än hvad

de sakkunniga tänkt sig, vore gifvet. Ehuru en viss grad af insikter i

Hydda tiders byggnadsformer vore värdefull vid inträdet i akademien, ansåge

lärarrådet dock, att studierna häruti vid de tekniska läroverken, för

så vidt de afsåge förberedelse för inträde i akademien, kunde och borde

röra sig på jämförelsevis elementärt stadium, enär de eljest för mycket

inkräktade på de tekniska läroverkens knappa arbetstid för byggnadstekniska

uppgifter. Dessutom hölle lärarrådet före, att de sakkunniga i

och med sin föreslagna omläggning af studieplanen för de tekniska läroverken

borttagit för mycket af sådana ämnen, som visserligen icke utgjorde

det centrala uti arkitektutbildningen, men som vore af den betydelse,

att bristande kunskaper i desamma gjorde arkitekten främmande

för åtskilliga af de praktiska uppgifter, som mötte honom under hans

verksamhet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Mctjiis Nåd. Proposition Nr 200.

De sakkunnigas förslag om öfverförande af en del af akademiens nuvarande

undervisning på tekniska högskolan grundade sig tydligen bland

annat på deras önskan att förkorta de blifvande arkitekternas studietid

från nu till regel vordna 7 år till 6. Nödvändigheten af den för tekniska

högskolans elever vanliga studietiden om 7 år syntes lärarrådet icke bevisad.

Den som för lång ansedda studietiden berodde visserligen på, att

den rättighet, eleven för närvarande hade att redan från tredje årskursen

vinna inträde i akademiens byggnadsskola »sällan utnyttjas», och att sålunda

en 4-årig vistelse vid tekniska högskolan blifvit regel. Lärarrådet

förmenade, att betydligt antal af dem, som tänkt sig skola inträda på

akademien, kvarstannat på högskolan ett fjärde år af undfallenhet för den

där rådande uppfattning, att deras utbildning där bättre befordrades än

vid akademien. Att de af detta skäl eller kanske af håg att längre tid

tillgodogöra sig en omtyckt lärares undervisning kvarstannat på högskolan,

vore förklarligt. Men skulle då detta extra år behöfva vara så godt som

bortkastadt? Hade detta ej bort kunna åstadkomma, att den redan nu

vid akademien förekommande möjligheten till dispens från ett af studieåren

kunnat tillämpas på mera än ett försvinnande fåtal af de talangfullaste

bland tekniska högskolans 4-åriga elever? Studietiden skulle därmed

för dem hafva förkortats till de önskade 6 åren, en sammanlagd

studietid, hvilken nu som regel gällde i fråga om akademielever, som inkomme

från tekniska högskolans tredje årskurs och från Chalmerska institutet.

Otvifvelaktigt innebure äfven de sakkunnigas yrkande på, att

endast fullständigt genomgående af tekniska högskolans omskapade fjärde

årskurs måtte berättiga till rätt att ansöka om inträde på akademiens

byggnadsskola, en orättvisa mot de till akademien sträfvande elever, Indika

genomgått Chalmerska institutet. Från att nu under sin studietid ha

undsluppit med att besöka två läroverk, Chalmerska institutet och

konstakademien, skulle de efter nämnda förslag dessutom nödgas passera

tekniska högskolan. Som bekant kräfde hvarje sådant ombyte sin tid,

innan eleven hunne sätta sig in i det nya läroverkets förhållanden, arbetssätt

och synpunkter — visserligen för en del måhända nyttiga erfarenheter,

men tidsödande. Lärarrådet skulle emellertid villigt finna sig i den

för Chalmerska institutets elever oförmånliga anordningen, om grundad

förhoppning förefunnes, att elevernas utbildning därpå skulle vinna. Men

erfarenheten syntes tala för motsatsen. Och med styrka hade i senare tid

den åsikten gjort sig gällande, att konstnären finge sin bästa utbildning,

mellan ju färre lärare och olika lärometoder han under sin studietid behöfde

slitas. Lärarrådet anslöte sig sålunda i olikhet med ofvannämnda sakkunniga

till det förslag om inträdesfordringar för inträde till akademiens bygg
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

nadsskola, livilket uppställts af kommittén för den högre tekniska undervisningens

ordnande och hvilket i hufvudsak sammanfölle med nu existerande

förhållanden.

De sakkunniga hade starkt framhäft olägenheterna för den akademiska

undervisningen af det ojämna elevmaterial, som akademiens byggnadsskola

hade att handleda, och därvid lagt tonvikt på olämpligheten af, att realstudenter

med 4-årig högskolekurs måste underkasta sig Barnundervisning

med elever från Chalmerska skolans 3-åriga kurs. Först och främst borde,

såsom ofvan framhållits, tekniska högskolans fjärde årskurs ej jämföras med

Chalmerska institutets tredje årskurs, då eleverna i tekniska högskolans

tredje årskurs ägde full rätt att ingå i akademiens byggnadsskola, och det

måste betraktas som en ej afsedd ojämnhet uti de vid akademien studerande

elevernas ståndpunkt, att elever med längre än tre års utbildningstid

vid tekniska högskolan tillkomme. Vidare torde ej allt för stor vikt

böra läggas på, att icke alla de från Chalmerska institutet till akademien

inkommande eleverna atlagt studentexamen, utan en del vunnit inträde

vid Chalmerska institutet genom en särskild examen, hvilken med afseende

på matematisk mogenhet varit i full jämnhöjd med fordringarna för

studentexamen på latinlinjen, men uti de humanistiska ämnena varit mera

sväfvande, så mycket mera som enligt kommitténs för den högre tekniska

undervisningens ordnande förslag skärpta fordringar med afseende på de

humanistiska ämnena komme att införas vid inträde i Chalmerska institutet.

Då de sakkunniga i sitt betänkande yttrade, att på grund af att

inträdesfordringarna till Chalmerska institutet ej utgjordes af studentexamen

på reallinjen, en del af första och andi’a läsåret därstädes användes

för bibringande af kunskaper i grundläggande ämnena, torde detta vara i

hög grad vilseledande i ifrågavarande hänseende och låta förmoda en större

skillnad mellan eleverna vid tekniska högskolan och Chalmerska institutet

än som öfvercnsstämde med verkliga förhållandet.

I fråga om de påstådda olägenheterna af den nuvarande ordningen

för arkitektstudiernas bedrifvande hänvisar lärarrådet, bland annat, till

den betydande grupp af arkitekter, som, efter 6-åriga studier, däraf 3 år

vid Chalmerska institutet, nu stode i främsta ledet bland bärarna af nyare

tidens byggnadskonst i vårt land. Det torde sålunda, enligt lärarrådets

mening, ej längre vara hållbart att påstå, att den nu obestridligen förefintliga

ojämnheten uti de olika elevernas vid akademien kunskapsmått vid

inträdet skulle kunna vara af någon genomgripande olägenhet vid undervisningen.

Förklaringen läge med all säkerhet deruti, att all högskoleundervisning

måste, om den sköttes af vakna och dugliga lärare, vara

sådan, att den ej begränsades till inplantande af ett bestämdt kunskaps
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 200.

matt utan anslöte sig till elevernas eget arbete och i hufvudsak bestode i

handledandet och befordrandet af detta. Huru skulle man väl vid universiteten

kunna ifrågasätta att klafbinda elevernas undervisning så, att de,

som följde föreläsningarna för någon bestämd professor, nödvändigtvis

måste intaga samma ståndpunkt eller hafva erhållit samma föregående

utbildning? Om blott eleverna besutte den allmänna mogenheten och inhämtat

de erforderliga grundläggande kunskaperna och färdigheterna, tillgodogjorde

de sig undervisningen hvar och en på sitt sätt och utvecklade

sålunda sin begåfning och sin personlighet hvar och en efter sin natur.

Detta gällde icke minst, då fråga vore om den konstnärliga utvecklingen

vid uppfostrandet af arkitekter.

En bestämd förmån, som Chalmerska institutets till byggnadsyrket

sträfvande elever hade framför tekniska högskolans, ansåge lärarrådet ligga

i friheten för de förra att först i andra årskursen slutgiltigt bestämma sig

för sitt fack. Eleverna hade därmed möjlighet att under minst ett år

röra sig inom olika studieområden, alla af teknisk art, och de liksom lärarna

hade därunder haft tillfälle att pröfva begåfning och håg på ett

sätt, som den nyss blifne studenten sällan kunde. Stora flertalet af de

mera framstående, från Chalmerska institutet utgångna svenska arkitekterna

hade sålunda icke beslutit sig för sitt lefnadsyrke förrän uti andra

årskursen.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om praktisk verksamhet före inträdet

vid akademiens läroverk hade lärarrådet intet annat att erinra, än

att dess genomförande i sin fulla utsträckning måhända skulle kräfva väl

stor uppoffring af tid och penningar, och att man utan olägenhet kunde

bibehålla de 6 månader, som af kommittén för tekniska undervisningens

ordnande föreslagits.

Ehuru frågan om inrättande af särskild professur i svensk arkitektur

icke berörde Chalmerska institutet, ville lärarrådet dock hafva uttalat sin

sympati för förslagets syfte.

1 underdånigt yttrande den 26 oktober 1909 har Svenska teknologföreningens

afdelning för husbyggnadskonst med vissa smärre förändringar,

afseende dels omfattningen af professorns i arkitektur föreläsningar

dels rätt för före detta elev vid konsthögskolan att deltaga i

pristäflan, förordat de sakkunnigas plan för arkitekturundervisningens

ordnande samt på det bestämdaste afstyrkt de i professor Grundströms

reservation gjorda ändringsförslag. Detta yttrande var förberedelsevis

affåttadt af en kommitté, bestående af arkitekterna Gustaf Lindgren,

Ernst Stenhammar, Tvär Tengbom, L. T. Wahlman, Ragnar Östberg och

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 200.

C. Westman. I fråga om styrelsens för Chalmers tekniska läroanstalt

förslag om undervisningens ordnande framhålles i berörda yttrande, att

vid en 3-årig kurs vid tekniska högskolan ej medhunnes att bibringa

eleverna tillräckliga kunskaper i de tekniska ämnen, de för sitt yrke behöfde,

om vederbörlig hänsyn skulle tagas till allsidig fackutbildning. Man

skulle blifva tvungen att till konsthögskolan förlägga eu del tekniska

ämnen, hvilket skulle medföra betydande budgetförändringar för denna

skola, eller ock skulle den tekniska undervisningen vid de båda skolorna

så ensidigt komma att upptaga studietiden, att elever, som därifrån ginge

direkt ut i det praktiska lifvet, ej blefve rustade för till och med ganska

blygsamma arkitektoniska uppgifter. Samtliga elever skulle därför tvingas

in på konsthögskolan för att få sin arkitektutbildning där afslutad. Men

i våra dagar möttes arkitekten af så olikartade uppgifter, och den grad af

kompetens, som kunde erfordras, vore därför så olika, att det vore synnerligen

välbetänkt att icke betunga dem, som kanske uteslutande komme

att ägna sig åt mindre uppgifter, med för lång studietid.

Därjämte syntes det väl mindre lämpligt att, då vi ägde en teknisk

högskola, där arkitekturundervisningen fått en högre grad af utveckling,

söka skrufva ned den i öfverensstämmelse med en skola, där undervisningen

i detta afseende vore mindre utvecklad, blott för att den senares

elever ej skulle behöfva komplettera sina studier vid högskolan. Då vore

väl riktigare att omorganisera den lägre skolan, så att eleverna direkt från

denna kunde vinna inträde i afslutningsskolan. Till dess en sådan omorganisation

kunde ske, syntes enda möjligheten för att erhålla homogenitet

i undervisningen vara att, såsom föreslagits, elev från Chalmerska institutet

finge komplettera vid tekniska högskolans fjärde afdelning.

Beträffande Grundströms reservation anför afdelningen följande:

»Då reservanten som stöd för sin åsikt, att studietiden vid konsthögskolan

ej kan minskas från tre till två år anför, att erfarenheten visat

dessa tre år vara välbehöfliga för att bibringa eleven nödiga kunskaper, förbiser

han, att enligt det nya förslaget arkitekturundervisningen vid tekniska

högskolan skulle begynna vida tidigare än hittills, att redan andra årskursen

där blir en ren fackskola för arkitektur och att husbyggnadslära

och ornamentik begynna redan i första afdelningen. En del af nuvarande

undervisningsämnen vid konsthögskolan skulle därjämte öfverföras på tekniska

högskolan. Eleven kommer sålunda till konsthögskolan långt bättre

förberedd än nu är fallet. Att det år, som ovillkorligen bör borttagas

från studietiden, tages från konsthögskolan, synes under sådana förhållanden

riktigt. Reservanten vill göra tre år vid konsthögskolan till regel, en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Eungl. Majlts Nåd. Proposition Nr 200.

förkortning till två år som möjligt undantagsfall. Afdelningen vill sätta

två års studietid som regel och det tredje året som möjligt undantagsfall.

»Reservanten synes hafva stora betänkligheter mot att ''stilstudier’

skulle bedrifvas vid tekniska högskolan, där han anser dem ej höra hemma.

»Skälen för stilstudiets kraftigare bedrifvande vid tekniska högskolan

äro dels, att det är ett grundläggande ämne, dels att ämnet blir mer lefvande

och behållningen däraf större, om undervisningen bibringas jämsides

med de tekniska ämnena, dels att de elever, som ej fortsätta vid

konsthögskolan, måste erhålla nödiga kunskaper i de historiska stilarna

och dels att vid konsthögskolan härigenom beredes rum för ett grundligare

studium af den svenska arkitekturen.

»Det är säkerligen bättre, att eleven på ett tidigare stadium, då hans

själfständighet är mindre utvecklad, får sysselsätta sig med de gamla stilarna.

För öfrigt, att gifva eleven vid tekniska högskolan enbart teknik

och konstruktion för att sedan vid konsthögskolan gifva honom enbart

estetik och arkitektonisk form, vore att beröfva eleven under de första undervisningsåren

åtskilligt af det för hans yrke mest intresseväckande och

ett beklagligt försök att klyfva byggnadskonsten i två delar: arkitektonisk

konstruktion och arkitektonisk form. Det tekniska och det konstnärliga

skall gå hand i hand vid undervisningen så som i verkligheten.

»Reservanten vill låta de främmande stilarna blifva den grund, på

hvilken arkitekten efter slutade studier kan bygga vidare i modern anda

och uttalar, att all modern arkitektur visar tendenser att gå i internationell

riktning, samt att däremot de folk, som envist hålla fast vid sin egen

gamla konst, anses som efterblifna; någon professur i svensk arkitektur

anser han därför icke önskvärd.

»Man har svårt att förena de två omdömena om de främmande stilarnas

förträfflighet som grund vid utbildningen och våra inhemska stilars

oförmåga i samma syfte. Hvarje god arkitektonisk stil har varit nationell.

Den hår fått sin utmaning under inflytande af landets säregna förhållanden,

dess klimat, materialtillgångar och folklynne. På samma sätt sker

nu och kommer att ske i framtiden. Om, såsom reservanten säger, en ny

stil alltid fotats på en gammal, blir det väl sålunda framför allt i det

eana landets gångna stilar den kan få sitt säkraste fotfäste. Om, såsom

reservanten säger, stilstudiet är medel, icke mål, har man svårt att förstå,

att icke studiet af våra egna arkitekturepoker är ett säkrare medel att nå

målet än enbart studium af andra länders motsvarande skeden, för såvidt

detta mål är en modern nationell byggnadskonst. Att därjämte äga kännedom

om de stora kulturländernas byggnadskonst är nödvändigt. Utan

denna kännedom kunna vi icke förstå den plats i utvecklingen, som inta
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

33

ges af vår egen stenarkitektur, hvilken alltid stått i liflig beröring med

utlandets i en rikare jordmån uppvuxna byggnadskonst, som därför alltid

blir lärorik och sporrande att iakttaga.

»Att utvecklingen skulle gå i den af reservanten utstakade riktningen

till en internationell byggnadskonst är så långt ifrån fallet, att den tydligen

går i motsatt nationell riktning. Att den så kommer att göra äfven

i vårt land står klart för den, som lefver i kontakt med tidens strömningar.

Nödvändigheten af, att vår egen arkitektur står såsom sj anständigt

ämne vid arkitekturundervisningen, kunna reservantens motskäl icke

o O 7

jäfva.»

Akademien för de fria konsterna har i underdånigt utlåtande den 29

januari 1910 anmält, att akademien, med afseende å ordnandet af arkitekturundervisningen

i riket, för sin del anslöte sig till de sakkunnigas

förslag med det af Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst

gjorda tillägg i fråga om rätt för före detta elev vid konsthögskolan

att deltaga i pristäfling.

Vid akademiens utlåtande finnes fogad en reservation af professor

Grundström, däri han, i anslutning till sin reservation mot de sakkunnigas

utlåtande, ansett sig böra ytterligare framhålla de skäl, som enligt hans

åsikt talade mot ett godtagande af de sakkunnigas förslag i hvad det anginge

dels förkortande med ett år af studietiden vid konsthögskolan dels

inrättandet af en särskild professur i svensk arkitektur. I sådant afseende

har Grundström anfört att, sedan akademiens läroverk under år 1908

tillökats med två nya skolor, nämligen för etsning och dekorativ konst, i

hvilka jämväl arkitekteleverna deltogo, det visat sig, att denna undervisning

förorsakat en, om ock obetydlig minskning af den tid, som förut

kom arkitekturstudiet ensamt till godo. Men skulle nu, enligt de sakkunniges

förslag, ytterligare tillkomma byggnadsteknik och andra ämnen,

hvari skulle undervisas af tillkallade specialister, och dessutom inrättas en

ny professur i svensk arkitektur med föreläsningar och öfningar 4 timmar

i veckan, insåges lätt, att de sedan mera än två decennier öfliga tre

årskurserna snarare måste blifva otillräckliga än tvärtom. Allra minst

kunde genom studietidens minskning med ett år vinnas förhoppning om

en solid utbildning i den estetiska delen af byggnadskonsten, hvilken det

tillhörde konsthögskolan att i främsta rummet främja. Därest särskild

lärare i svensk arkitektur kunde anses vara nödvändig, borde enligt Grundströms

mening föreläsningar i detta ämne hållas af särskild inkallad specialist

i enlighet med bestämmelser, som på arkitekturprofessorns förslag

meddelades af lärarrådet.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 136 Iläft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en af akademien för de fria

konsterna den 5 november 1909 ingifven underdånig skrifvelse, däri akademien

efter lärarrådets hörande på det varmaste förordat en af Grundström

gjord framställning, att arkitekturprofessorns löneförmåner måtte,

med anledning af ökad undervisning och då öfriga professorer och lärare

vid konsthögskolan fått sina löner reglerade, bestämmas antingen efter

akademiens förslag till ny stat eller i enlighet med den lönestat, som föreslagits

af de sakkunniga.

I utlåtande den 8 april 1911 har öfverintendentsämbetet uttalat, att

ämbetet icke hade något att erinra mot de sakkunnigas förslag, hvarjämte

ämbetet anfört följande:

»Då det från vissa håll yppats tvifvelsmål om lämpligheten af inrättandet

af en professur i ämnet svenska byggnadskonstens historia,

anser sig ämbetet böra framhålla att, särskild! från ämbetets sida,

denna detalj af förslaget måste betraktas såsom en bland de viktigaste.

Man har, å ena sidan, påpekat att vi här i landet icke hafva någon

byggnadskonst af sådant värde, att den skulle kunna uppställas såsom

efterfölj ans värd för de unga arkitekteleverna; å andra sidan har man fruktat,

att den så skulle fånga elevernas intresse, att denna undervisning

skulle blifva den dominerande eller i hvarje fall störande inverka på ledningen

af undervisningen i hufvudämnet arkitektur, hvilket allt framgent

måste tänkas, estetiskt sedt, grunda sig på de stora kulturepokernas

förnämsta frambringelser och söka anknyta elevens fantasiverksamhet till

i dem uppträdande ädlare och renare former än dem vi här, i vår afkrok

af världen och med vårt föga odlade formsinne, lyckats åstadkomma ens

med tillhjälp af utländska krafter.

»Emellertid är det arf af byggnadskonst, som tillfallit oss af våra förfäder,

oafsedt dess konstnärliga värde, af stort kulturhistoriskt intresse

och af den betydelse särskild! för oss svenskar, att det, såvidt möjligt,

bör vårdas och bevaras. Villkoret för ett förstående och pietetsfullt handhafvande

af våra byggnadsminnen är gifvetvis icke blott sakkunskap beträffande

modern byggnadsteknik och allmän arkitekturhistoria, utan ock

ett vetenskapligt fördjupande af dessa kunskaper i fråga om speciellt våra

svenska byggnader och i förutsättningarna för i dem uppträdande konstruktioner

och formgifningar.

»Det är arkitekter fullt förtrogna med vårt eget lands byggnadshistoria,

som ämbetet behöfver för att fullgöra den del af ämbetets åligganden,

som rör granskning och tillsyn af byggnadsarbeten vid kyrkor samt vården

af ett flertal af kronans hus.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

»Den undervisning, som hittills kunnat gifvas i detta ämne, har visat

sig otillräcklig och torde icke kunna vinna nödig stadga och utvecklas

fullt vetenskapligt med mindre för densamma inrättas en särskild lärostol

med karaktär af professur.

»Undervisningen i svenska byggnadskonstens historia blifver sålunda

af mera vetenskaplig än estetisk art och torde af denna anledning icke

kunna komma att hafva något störande inflytande på den företrädesvis

estetiskt anlagda undervisningen i hufvudämnet ''arkitektur’.»

I infordradt underdånigt utlåtande har statskontoret anfört följande.

Beträffande professorn i arkitektur hade de sakkunniga föreslagit, att

han skulle erhålla samma aflöning som professorerna vid tekniska högskolan.

Därest de af de kommitterade åberopade skäl för denna likställighet

vunne nådigt afseende, skulle alltså aflöningen för denne professor utgå

med det belopp, som enligt den genom nådiga brefvet den 11 juni 1909

fastställda staten för nämnda läroanstalt tillkomme professor eller med

5.000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar samt ett ålderstilllägg

af G00 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring. De sakkunniga

— hvilkas utlåtande var dagtecknadt den 23 januari 1909 — hade visserligen

velat härutöfver tilldela honom ortstillägg med 600 kronor, hvilken

löneförmån Kungl. Maj:t äfven föreslog 1909 års Riksdag att bevilja

professorerna vid tekniska högskolan, men framställningen om sådan löneförmån

syntes statskontoret numera icke böra föranleda någon åtgärd.

Beträffande de för ifrågavarande professur föreslagna aflöningsförmåner

hade det icke kunnat undgå statskontorets uppmärksamhet, hurusom desamma

skulle komma att helt afvika från hvad som vore anvisadt för öfriga

professurer vid konsthögskolan och således en alldeles ny lönetyp,

hänförande sig till en läroanstalt af annat slag, tillskapas för en af professurerna

vid konsthögskolan. Det syntes statskontoret uppenbart, att

sådant icke utan särdeles tvingande skal borde förekomma. I fråga om

det i statförslaget beräknade beloppet till arkitektelevernas studieresor

jämte reseersättning åt läraren — tillhopa 1,525 kronor, hvarutaf dock

325 kronor ansetts kunna utgå från det redan nu befintliga anslaget å

1.000 kronor till elevernas vid akademien studieresor, så att den erforderliga

anslagsökningen endast utgjorde 1,200 kronor — syntes det statskontoret

lämpligt, att denna post sammansloges med det nämnda äldre

reseanslaget, hvilket vore af reservationsanslags natur, samt att efter anslaget,

som sålunda skulle upptagas till 2,200 kronor, borde fogas följande

tillägg: »däraf högst 400 kronor till ersättning åt läraren vid arkitektele
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

vernas resor.» I öfrigt hade förslaget icke gifvit statskontoret anledning

till erinran.

Genom nådig remiss har därefter löneregleringskommittén anmodats

att inkomma med underdånigt yttrande i anledning af hvad statskontoret

i sitt berörda utlåtande anfört rörande aflöningsförmånerna för den ifrågasatta

professorsbefattningen i arkitektur vid konsthögskolan. I anledning

häraf har löneregleringskommittén uti underdånigt utlåtande den 12 januari

1911 anfört följande.

»I ofvanbemälda sakkunnigas utlåtande är föreslaget och af akademien

för de fria konsterna m. fl. är tillstyrkt, att i staten för konsthögskolan

skall, i stället för den nuvarande professuren i byggnadskonst, uppföras

en professur i arkitektur jämte det att en ytterligare professur i svensk

arkitekturhistoria inrättas.

»Den sistnämnda professuren skulle i aflöningshänseende likställas med

professurerna i teckning, målning och landskapsmålning; aflöningen skulle

alltså utgöra 4,600 kronor, däraf 2,500 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar

och 300 kronor ortstillägg, hvartill kunde komma två

ålderstillägg till lönen, hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio år.

»Professuren i arkitektur skulle däremot likställas med professurer vid

tekniska högskolan; aflöningen skulle fördenskull, i öfverensstämmelse med

hvad 1909 års Riksdag medgifvit för sistnämnda professurer, blifva 7,500

kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,

hvartill kunde komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med 600

kronor.

»Enligt kommitténs öfvertygelse bör man gifva statskontoret fullkomligt

rätt däruti, att icke utan särdeles tvingande skäl bör för den ifrågasatta

professorsbefattningen i arkitektur vid konsthögskolan tillskapas en

lönetyp, i så hög grad afvikande från hvad vid 1908 års Riksdag blef i

aflöningshänseende bestämdt för flertalet professurer vid konsthögskolan.

»Visserligen är det sant, att vid den år 1908 skedda löneregleringen

— frånsedt den från föregående stat kvarstående aflöningen till professorn

i byggnadskonst — flera särskilda aflöningstyper fastställdes för professurer

vid konsthögskolan, i ty att för flertalet aflöningen sattes till 4,600 kronor

med ofvannämnda två ålderstillägg, för en professur till 4,000 kronor,

likaledes med enahanda ålderstillägg jämte bostad och ateljé, samt för en

professur till allenast 2,500 kronor i arfvode; och visserligen bör det behörigen

uppmärksammas att, då akademien för de fria konsterna i augusti

1907 afgaf förslag till ny stat, akademien, på anförda skäl, i detta förslag

upptog för professorn i byggnadskonst en högre aflöning än för någon

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

af de öfriga professorerna, nämligen 6,000 kronor med två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor.

»Men att för den professur i arkitektur, som enligt föreliggande förslag

skulle träda i stället för den nuvarande professuren i byggnadskonst,

sätta begynnelseaflöningen ända upp till 7,500 kronor med en slutaflöning

af 8,100 kronor, lärer efter all sannolikhet icke kunna ske utan att draga

med sig, säkerligen ej utan fog, anspråk på motsvarande aflöningsförbättringar

från öfriga professorer vid konsthögskolan. Att detta ej är ett löst

antagande från kommitténs sida, torde nogsamt ådagaläggas af en för

statsverket dyrköpt erfarenhet från olika områden af statens verksamhet.

»Spörsmålet blir fördenskull efter kommitténs uppfattning, huruvida,

äfven med nämnda risk för statskassan, särdeles tvingande skäl kunna

anses förefinnas för införande å konsthögskolans stat af den från tekniska

högskolans stat hämtade lönetypen för den ifrågasatta professorsbefattningen

i arkitektur. Kommittén har icke funnit sig öfvertygad om att

sådana ''särdeles tvingande’ skäl här föreligga.

»I det yttrande, som till lärarkollegiet vid tekniska högskolan afgifvits

af professorn i väg- och brobyggnadskonst Magnell, t. f. lektorn i husbyggnadskonst

Wahlman och extra läraren i byggnadskonstens historia

hofintendenten Lindgren har gifvits uttryck åt den uppfattningen, att en

professor i arkitektur vid konsthögskolan äfven bör ''finna tid och krafter

till den praktiska arkitektverksamhet, utan hvilken all arkitekturundervisnina;

i längden förlorar den nödvändiga kontakten med verkligheten.’ Det

har säkerligen varit en dylik hänsyn som gjort, att för professorer vid

konsthögskolan stadgandet i fråga om förening af tjänster och uppdrag

erhållit en annan lydelse än som vanligen förekommer i de vid nyare löneregleringar

bestämda aflöningsvillkor. I de till den nya staten för akademien

för de fria konsterna och konsthögskolan hörande aflöningsvillkoren föreskrifves

nämligen uti ifrågavarande hänseende allenast, att med ordinarie

befattning hos akademien eller vid konsthögskolan icke må förenas sådan

tjänstebefattning eller sådant uppdrag annorstädes, som akademien, efter

pröfning, finner inverka hinderligt för tjänstgöringen hos akademien eller

konsthögskolan. Men anses det alltså i undervisningens välförstådda intresse

böra så ordnas, att professorn i arkitektur vid konsthögskolan ej i

den grad upptages af sin tjänst, att han sättes ur stånd att i tillbörlig mån

ägna sig äfven åt publika eller privata uppdrag i facket, så torde ock befinnas

tillfyllest, om för den ifrågavarande professorsbefattningen aflöningen

bestämmes ungefärligen så, som akademien för de fria konsterna tänkte sig

för professuren i byggnadskonst, då akademien i augusti 1907 afgaf förslag

till ny stat. Såsom redan är nämndt, föreslog akademien därvid för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

professorn i byggnadskonst 6,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera

å 500 kronor, alltså en slutaflöning af 7,000 kronor.

»I det betänkande, som kommittén den 10 november 1910 afgaf rörande

farmaceutiska institutet, har kommittén för professorerna vid nämnda

institut föreslagit lägre aflöningsförinåner än för professorer i allmänhet

vid universitet, karolinska institutet och tekniska högskolan, samt i sådant

hänseende hemställt, att innehafvare af professorsbefattning vid farmaceutiska

institutet må erhålla lön 4,400 kronor och tjänstgöringspenningar

2,000 kronor, tillhopa 6,400 kronor, hvartill skulle kunna

komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter fem år. Slutaflöningen

skulle alltså blifva 7,000 kronor.

»För att nu ej för professorsbefattningar vid statens läroanstalter aflöningstyperna

må blifva flera än af omständigheterna verkligen påkallas,

har det synts kommittén, som borde jämväl för den ifrågasatta professorsbefattningen

i arkitektur vid konsthögskolan aflöningen kunna sättas till

hvad kommittén föreslagit för professorerna vid farmaceutiska institutet.

I nu förevarande fall skulle emellertid aflöningsvillkoren blifva enahanda

som för öfriga ordinarie befattningshafvare vid konsthögskolan. Det torde

därvid få anses själ!’klart, att innehafvare af nuvarande professorsbefattningen

i byggnadskonst vid öfvertagande af professuren i arkitektur bör,

i fråga om rätt till ålderstillägg, tillgodoräknas den tid, som förflutit från

hans tillträde till professorsbefattningen i byggnadskonst.

»Då vid 1908 och 1909 årens Riksdagar aflöningarna reglerades för

professorer vid karolinska institutet och tekniska högskolan, blef, mot

hvad Kungl. Maj:t föreslagit,'' ortstillägg ej tillerkändt dessa tjänstemän.

I anslutning härtill har i betänkandet rörande farmaceutiska institutet

kommittén för professorerna därstädes ej upptagit aflöningstiteln ortstillägg.

Så har ock i nu förevarande fall kommittén för den ifrågasatta professorsbefattningen

i arkitektur vid konsthögskolan ansett aflöningen böra fördelas

i lön och tjänstgöringspenningar.

»Under åberopande af hvad ofvan anförts hemställer kommittén i underdånighet,

att för den ifrågasatta professorsbefattningen i arkitektur vid

konsthögskolan — hvilken befattning är afsedd att träda i stället för den

nuvarande professuren i byggnadskonst — aflöningen må bestämmas till

6,400 kronor, däraf 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,

hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor

efter fem år; samt att för åtnjutande af dessa aflöningsförmåner måtte

gälla enahanda villkor och bestämmelser, som i Kungl. Maj:ts nådiga

kungörelse den 13 juni 1908 finnas angifna för åtnjutande af de i staten

för akademien för de fria konsterna och konsthögskolan upptagna aflöningsförmåner.

»

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

De sakkunnigas förslag till ordnande af arkitekturunder visningen går Departei

stort sedt ut på en 4-årig kurs vid högre teknisk läroanstalt och en därpå“Tttran&T*

följande 2-årig kurs vid konsthögskolan. Härigenom och genom de annordningar,

som tillika föreslås, har man velat vinna, dels att det elevmaterial,

konsthögskolan har att mottaga, blir af mera enhetlig beskaffenhet

än nu, dels att studietiden för konsthögskolans elever från tekniska

högskolan, hvilka utgöra det långt öfvervägande flertalet, förkortas med

ett år, dels att de arkitekter, som utgå i det praktiska lifvet utan att

hafva genomgått konsthögskolan, skola genom utsöndring af en del biämnen

erhålla grundligare undervisning såväl i tekniskt som konstnärligt

afseende än den de nu åtnjuta, dels slutligen att undervisningen vid konsthögskolan,

hvilken hittills varit af nästan uteslutande estetisk och konstnärlig

art, bättre afväges genom att kompletteras med en solid fortsatt

utbildning i byggnadskonstens tekniska och ekonomiska problem. Förslaget

har i allmänhet — bortsedt från några mindre väsentliga detaljer — mötts

af gillande. Det har sålunda understödts af akademien själf, som därvid

frångått sitt tidigare förslag i ämnet, af tekniska högskolans lärarkollegium

och styrelse, af Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst

samt af öfverintendentsämbetet.

Professor Grundström — och till hans åsikt hafva lärarrådet och styrelsen

vid Chalmers tekniska läroanstalt anslutit sig — har emellertid förordat

bibehållandet af den nuvarande i allmänhet 3-åriga kursen vid konsthögskolan,

hvaraf torde följa, att äfven i öfrigt, enligt Grundströms mening,

i det hela allt bör förblifva vid det gamla. De sakkunniga hafva

dock enligt min uppfattning på ett öfvertygande sätt uppvisat, att de nuvarande

förhållandena ingalunda kunna betraktas såsom tillfredsställande.

Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst, som val får

anses vara ett uttryck för åsikterna bland landets arkitekter, har ju ock

med styrka understrukit detta sakförhållande.

Mig synes det uppenbart, att undervisningen vid konsthögskolan måste

blifva i hög grad lidande på den nuvarande ojämnheten i elevernas grundläggande

kunskaper. En del elever hafva att stödja sig på den 3-åriga

kursen vid Chalmers tekniska läroanstalt, andra åter på en 3-årig, således

något mera omfattande teknisk högskolekurs samt återstoden slutligen på

en fullständig 4-årig kurs vid högskolan. Detta är gifvetvis ett missförhållande,

som icke bör fortvara, utan på hvithet man måste söka råda

bot. De sakkunnigas förslag, på hvars detaljer jag längre fram skall ingå,

skulle uppenbarligen medföra en högst väsentlig förbättring i berörda hänseende

och bidraga till att skapa ett i görligaste mån enhetligt elevmaterial

vid konsthögskolan. Det återstår då att se, huruvida dess genomförande i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

andra hänseenden skulle visa sig vara förenadt med olämpor. Af den i

ärendet förebragta utredningen torde framgå, att vi hafva behof dels af

arkitekter, tekniskt väl utrustade för att möta alla de kraf, som i det praktiska

lifvet i mångahanda former möta konstruktören af och ledaren för

praktiska byggnadsarbeten, dels ock af arkitekter, som med en solid teknisk

bildning förena en konstnärlig fördjupning och sålunda förmå skapa och

utföra mera arkitektoniskt fordrande verk. Den första uppgiften tillkommer

för närvarande våra högre tekniska läroanstalter och då främst den

förnämsta af dem, den tekniska högskolan. Konsthögskolan har sedan

att af arkitekten dana en mera helgjuten konstnär eller åtminstone

nedlägga fröen därtill. Man har framkastat den tanken, att hela

arkitekturundervisningen lämpligen borde sammanföras i en enda arkitekthögskola.

Detta kan ju vara en framtidstanke, som måhända en gång

återkommer i fastare gestalt. För närvarande torde vi dock endast hafva

att räkna med möjligheten att inom den nuvarande organisationen genomföra

behöfliga förbättringar, och dithän syftar också de sakkunnigas förslag.

Hvad det praktiska lifvet främst behöfver är, som jag nyss sade, arkitekter

med en grundlig teknisk utbildning. Genom att helt befria eleverna

från en del för blifvande arkitekter mindre viktiga ämnen, såsom

fysik och beskrifvande maskinlära, samt genom en del andra omläggningar

af undervisningen hafva de sakkunniga velat bereda dem tillfälle till mera

fördjupade, rent arkitektoniska studier af öfvervägande teknisk natur. Jagvill

i sådant afseende omnämna, att undervisningen i husbyggnadslära,

som nu förekommer först i tekniska högskolans andra årskurs, enligt förslaget

skulle med väsentligen ökadt timantal ingå redan i första årskursen,

samt att ämnet byggnadsteknik, i hvilket för närvarande förekommer allenast

en knappt tillmätt föreläsningskurs, för framtiden skulle jämte arkitektur

i tredje och fjärde årskurserna vara fackskolans hufvudämne, en

omläggning som torde komma att synnerligen fördelaktigt inverka på

arkitektelevens praktiska och ekonomiska utbildning. Men icke nog härmed.

De sakkunniga hafva afsett att därjämte tillföra eleverna ett ökadt

mått af konstnärliga insikter och konstnärlig omdömesförmåga, dock, enligt

hvad jag inhämtat, icke i vidare mån, än att den hittillsvarande proportionen

mellan utrymmet för de tekniska och de estetiska studierna icke

förryckes. Den tekniska utbildningen skulle sålunda komma att gå hand

i hand med den konstnärliga, hvilket, enligt min mening med rätta, af

afdelningen för husbyggnadskonst framhållits såsom en angelägenhet af

högsta vikt. Jag finner hvad de sakkunniga så i ena som andra afseendet

föreslagit vara ändamålsenligt. Det har, som mig synes med allt fog,

framhållits, att det icke är nog med att eleverna bibringas solida tekniska

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

insikter — fordran härpå är naturligtvis oeftergiflig — utan att man äfven

af det praktiska byggnadsarbetets män bör kunna begära eu icke allt för

ytlig kännedom om arkitektoniska skönhetsvärden och skönhetsmöjligheter.

Äfven i det gråa hvardagslifvet bör ju skönheten hafva sin plats, särskildt

när det kan ske utan uppoffring af praktiska och ekonomiska kraf. Det

förslag till förbättring af arkitekturundervisningen vid tekniska högskolan,

som framlagts af de sakkunniga, synes mig alltså i och för sig godt. Det

har också vunnit högskolemyndigheternas enstämmiga gillande. Af den

Chalmerska läroanstaltens myndigheter har visserligen gifvits uttryck för

den farhågan att, om de sakkunnigas förslag beträffande tekniska högskolan

genomfördes, denna högskola småningom skulle växa upp till en slags

konkurrent till konsthögskolan. För min del kan jag dock icke finna

denna farhåga berättigad, då ju en studietid af allenast fyra år uppenbarligen

icke kan förslå till verkligt djupgående konstnärliga studier vid

sidan af de nödiga tekniska.

Öfvergår jag nu till Chalmerska läroanstalten och undersöker, i hvad

mån dess alumners intressen skulle blifva tillgodosedda genom det föreliggande

förslaget — jag talar nu icke om dess detaljer — kan jag icke

finna annat, än att detsamma äfven i förhållande till denna läroanstalt innebär

en verklig förbättring. Den forne chalmeristen har nämligen efter

genomgåendet af tekniska högskolans fjärde årskurs erhållit i såväl tekniska

som konstnärliga ämnen mera ingående och omfattande kunskaper än

hvad som kunnat ske vid den endast 3-åriga kursen vid Chalmers tekniska

läroanstalt och blir sålunda mera jämnspelt med tekniska högskolans egna

elever, hvadan den följande undervisningen vid konsthögskolan kan ordnas

efter en enhetligare och mera fruktbringande plan. Visserligen måste det

betraktas såsom en olägenhet, att den från den Chalmerska läroanstalten

utgångna eleven skulle nödgas att, i stället för att tillbringa tre år vid

konsthögskolan, vistas ett år vid tekniska högskolan och därefter två år vid

konsthögskolan. Men denna olägenhet medför ju ingen tidsförlust och kan

i allt fall icke anses synnerligen betydande. Den skulle dock kunna undvikas

genom en förlängning af lärokursen vid anstalten med ett år, men

på denna möjlighet saknar jag nu så mycket mera anledning att ingå, som

något förslag i sådan riktning icke föreligger. Denna utväg kan ju vara

förtjänt af att undersökas, men då, såsom jag nyss framhållit, den föreslagna

anordningen i stort sedt leder till fördel för läroanstaltens elever,

lärer den trängande frågan om arkitekturundervisningens ordnande icke

böra uppskjutas i afbidan på en utredning, hvars resultat man nu ej kan

med säkerhet bedöma. Jag vill i detta sammanhang omnämna, att under

Bihang till Riksd. prot. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 136 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

de senaste tjugufem åren från läroanstalten utgått till konsthögskolan

sammanlagdt allenast några och trettio elever.

Hvad slutligen konsthögskolan beträffar är det gifvetvis svårare att

bedöma, i hvad mån det framlagda förslaget i sina stora drag kan tillfredsställa

äfven dess kraf. Någon tvekan lärer dock icke kunna råda därom,

att förslaget om undervisningens komplettering med kurser i byggnadskonstens

teknik och ekonomi innebär en afgjord förbättring. Det är naturligtvis

af högsta vikt, att eleven under sina konstnärliga studier icke

tappar kontakten med det verkliga lifvet, där frågornas praktisk ekonomiska

innebörd spelar och måste spela en afgörande roll. 1 denna punkt har

heller ingen meningsskiljaktighet försports. Professor Grundström har

emellertid velat göra gällande, att en 2-årig kurs vid konsthögskolan icke

skulle verka tillfyllest, utan att ytterligare ett år skulle erfordras. Akademien,

som ju bland sina medlemmar räknar våra främsta skapande

arkitekter, har emellertid varit af en annan mening, och teknologföreningens

afdelning för husbyggnadskonst, hvars uttalande ju äfven måste

tillerkännas en icke ringa auktoritativ betydelse, har jämväl anslutit sig

till de sakkunnigas förslag. Afdelningen har särskildt påpekat, att med

den fylligare undervisning i tekniskt och konstnärligt hänseende, som enligt

förslaget skulle meddelas redan före inträdet i akademien, mycket af

det, som nu påhvilar densamma, skulle vara på förhand undangjordt.

Äfven öfverintendentsämbetet har tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Under

sådana förhållanden hyser jag ingen betänklighet vid att gifva detsamma

min anslutning och förordar således i enlighet därmed en 6-årig studiekurs,

däraf 2 år vid konsthögskolan och 4 år vid tekniska högskolan,

respektive 3 år vid den Chalmerska läroanstalten och 1 år vid tekniska

högskolan. Den förkortning af studietiden för elever från tekniska högskolan,

som härigenom vinnes, innebär naturligtvis en afsevärd fördel.

I förslaget ingår, att den nuvarande professorn vid konsthögskolan

uti byggnadskonst skulle, med en väsentligt utvidgad undervisningsskyldighet,

benämnas professor i arkitektur. Häremot har jag ingen erinran

att göra.

Hvad den föreslagna nya professuren i svensk arkitekturhistoria beträffar,

så är Grundström ensam om att motsätta sig densamma. Dess

betydelse för arkitekturundervisningen har däremot med styrka framhållits

af tekniska högskolans lärarråd, af afdelningen för husbyggnadskonst och

af öfverintendentsämbetet, och de skäl, som därvid framdragits, synas mig

fullkomligt öfvertygande. För mig framstår det såsom en angelägenhet

af största vikt, att våra arkitekter hafva tillbörlig insikt i sitt eget lands

arkitekturhistoria och kännedom om de märkligare byggnader, som i mer

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

eller mindre bibehållet skick kvarstå från gångna tider. Det är ju på

samma mark, under samma sol och ofta nog med samma material, som

de hafva att utföra sin gärning, och det är därför af en stor betydelse,

att de lära sig inse värdet af och tillgodogöra sig det, som våra fäder

med sina enkla hjälpmedel skapat. Det nationella, åt våra naturliga förhållanden

och vår lynnesläggning betingade särdraget i vår arkitektur

kommer härigenom äfven för framtiden till sin rätt. Men jämväl från en

annan synpunkt synes mig förslaget i denna del synnerligen beaktansvärdt.

Jag syftar härmed på det stycke kulturhistoria, som våra byggnadsminnesmärken

från skilda epoker representera och som det är vår skyldighet

såsom kulturnation att väl känna. Jag anser följaktligen lämpligt, att

undervisning i svensk arkitekturhistoria meddelas såväl vid konsthögskolan

som i tekniska högskolans fjärde årskurs. Grundström har i sin reservation

mot akademiens senaste framställning i ärendet framkastat att, därest det ansåges

nödigt att anställa en särskild lärare i ämnet, denne icke borde vara professor,

utan att en framstående specialist borde fullgöra ifrågavarande undervisning

mot åtnjutande af lämpligt arfvode. Jag anser mig icke kunna biträda

detta förslag. Den lärare, hvarom här är fråga, måste besitta grundliga

insikter i sitt ämne, insikter som genom fortgående studier alltjämt fördjupas

och förkofras. Än mer, det är icke nog med en allmän om än så

noggrann kännedom om svensk arkitekturkonst, det fordras jämväl en

omfattande och öfverblickande kunskap om utlandets arkitektur för att rätt

kunna förstå och uppvisa dess återverkningar och återspeglingar på inhemsk

mark. Med ett ord, det behöfves en historisk vetenskaplig mognad, som

icke vinnes utan ett lugnt och målmedvetet arbete och som i allmänhet

icke kan förväntas af en tillfälligt anställd lärare med mångahanda intressen

vid sidan af sin uppgift som undervisare. Jag tillstyrker således upprättandet

af en professur uti ifrågavarande ämne.

Den nuvarande professuren i byggnadskonst vid konsthögskolan skulle

enligt förslaget såsom professur i arkitektur aflönas i likhet med motsvarande

professur vid tekniska högskolan, det vill säga med 7,500 kronor om

året med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år. Löneregleringskommittén

har emellertid icke velat sätta lönen vid ifrågavarande

lärostol till högre belopp än 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor lön och

2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg efter fem år å

600 kronor. Ehuru jag icke kan finna annat än oegentligt, att professorn

i arkitektur vid konsthögskolan i aflöningshänseende skulle vara sämre ställd

än motsvarande befattningshafvare vid tekniska högskolan, anser jag mig

dock på de af löneregleringskommittén anförda skäl icke kunna gå utöfver

hvad kommittén i denna punkt hemställt. Den nuvarande professorn i

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung],. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

byggnadskonst bör gifvetvis vid öfvertagande af professuren i arkitektur

under i öfrigt sedvanliga villkor få för åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna

sig tiden för sitt innehafvande af professorsbefattningen i byggnadskonst.

De af de sakkunniga för den nya professuren i svensk arkitekturhistoria

föreslagna aflöningsförmåner å tillhopa 4,600 kronor, däraf 2,500

kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg,

jämte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter respektive

fem och tio års tjänstgöring, öfverensstämma med dem, som vid 1908 års

Riksdag bestämdes för de fem professorerna vid konsthögskolan i teckning,

målning och landskapsmålning. Jag har härvid icke något att erinra. Då

emellertid ifrågavarande befattning icke lärer blifva erforderlig förrän med ingången

af undervisningsåret 1912—1913, behöfver densamma icke upprättas

förr än från och med den 1 juli 1912, och hälften af de med befattningen

förenade aflöningsförmåner kommer således att besparas statsverket.

De sakkunnigas förslag, att undervisning i byggnadsteknik och andra

inom byggnadskonsten viktiga ämnen bör bestridas af särskildt tillkallade

framstående specialister, finner jag vara välbetänkt. För detta ändamål

torde böra i staten uppföras det af de sakkunniga föreslagna belopp, 3,000

kronor. Äfven i afseende å detta anslag torde besparingar uppstå under

första hälften af år 1912.

Såsom en synnerligen viktig del af undervisningen i svensk byggnadskonst

hafva de sakkunniga framhållit elevernas besök vid gamla byggnadsverk

samt desammas afteckning och uppmätning. Det synes därför vara

af vikt, att understöd af statsmedel beredes medellösa elever för deltagande

i sådana studieresor, och det torde äfven vara skäligt, att särskild

ersättning tilldelas den lärare, som leder dessa öfningar och därigenom

tillskyndas utgifter. Den för dessa ändamål erforderliga anslagsökningen,

1,200 kronor, torde, i enlighet med hvad statskontoret hemställt, böra

sammanslås med det i staten nu uppförda anslag å 1,000 kronor till elevernas

studieresor och i staten vid anslaget fogas det af statskontoret föreslakna

tillägg.

ö O Ö

De villkor och bestämmelser, som 1908 års Riksdag stadgat för rätt att

åtnjuta de i den då antagna nya staten för akademien för de fria konsterna och

konsthögskolan upptagna aflöningsförmåner ochsomafKungl. Maj :t fastställts

genom nådig kungörelse den 13 juni 1908, böra äfven föreskrifvas beträffande

innehafvare af professorsbefattningarna i arkitektur och i svensk

arkitekturhistoria, i den mån dessa bestämmelser å dem äro tillämpliga.

Särskild hänsyn bör därjämte tagas till den skyldighet att tillika undervisa

vid tekniska högskolan, som enligt de sakkunnigas förslag skulle åligga

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200. 45

professorn i svensk arkitekturhistoria. I fråga om nämnda befattningar lärer

alltså böra stadgas:

att ordinarie innehafvare af någon af dessa befattningar skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af konsthögskolan

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt innehafvaren

af professuren i svensk arkitekturhistoria därjämte vara skyldig att i den

omfattning, som kan varda af Kungl. Maj:t bestämd, meddela undervisning

i sitt ämne jämväl vid tekniska högskolan;

att med ordinarie befattning af nu ifrågavarande slag icke må förenas

sådan tjänstebefattning eller sådant uppdrag annorstädes, som akademien

för de fria konsterna samt, i fråga om professuren i svensk arkitektur,

jämväl styrelsen för tekniska högskolan, efter pröfning, finner inverka

hinderligt för tjänstgöringen vid konsthögskolan, respektive tekniska högskolan

;

att tjänstgöringspenningar icke få af befattningsinnehafvare uppbäras,

under det han åtnjuter tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå

till den, som uppehåller befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, därest sådant utgår, men att den,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten, utöfver tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen

eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman, hvarom nu är fråga, för tid,

hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest sådan tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring eller i

häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af akademien för de fria

konsterna pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under

tiden innehållas, såvida ej akademien finner skäligt låta honom uppbära

något däraf;

att i fråga om förhöjning i lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda

efter fem år, under villkor att innehafvaren under mera än fyra femtedelar

af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,

med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan

statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, och för andra för
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

höjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor,

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit uppnådd;

börande innehafvaren af nuvarande professorsbefattningen i byggnadskonst

vid öfvertagande af professuren i arkitektur tillgodoräknas den

tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans

tillträde till professorsbefattningen i byggnadskonst;

att rätt till ålderstillägg icke tillkommer den, som uppbär mer än en

aflöning på akademiens stat, dock att innehafvandet af direktörsbefattningen

ej utgör hinder för åtnjutande af ålderstillägg vid annan i staten

upptagen tjänst;

att löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande af

löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att afgå från tjänsten äfvensom i fråga om

rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinneliafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya a.flöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Beträffande öfvergång å den nya staten torde böra meddelas i sådant

afseende sedvanliga föreskrifter.

Jag tillstyrker alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

dels -— med uteslutande ur den för akademien för de fria konsterna och

konsthögskolan fastställda stat af den däri upptagna professorn i byggnadskonst

jämte sagda befattning tillhörande aflöningsförmåner — i staten uppföra

ej mindre en professor vid konsthögskolan i arkitektur med en aflöning

af 6,400 kronor, däraf 4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,

med rätt att efter fem års tjänstgöring erhålla förhöjning i lönen

med 600 kronor, än äfven en professor vid konsthögskolan i svensk

arkitekturhistoria med en aflöning af 4,600 kronor, däraf 2,500 kronor lön,

1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, med rätt

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

till två ålderstillägg å lönen, hvartdera å 500 kronor, efter respektive fem

och tio års tjänstgöring;

dels godkänna nyss omförmälda, för åtnjutande af nämnda aflöningsförmåner

föreslagna villkor och bestämmelser samt förklara, ej mindre att

en hvar, som med eller efter 1912 års ingång tillträder någon af ifrågavarande

befattningar vid konsthögskolan, skall vara pliktig att underkasta

sig nyssberörda villkor och bestämmelser, än äfven att, därest nuvarande

innehafvaren af professorsbefattningen i byggnadskonst vid konsthögskolan

icke före viss angifven tidpunkt anmäler, att han vill underkasta sig den nya

aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och han icke lagligen

kan därtill förbindas, han skall varda bibehållen vid honom dittills

tillkommande aflöningsförmåner, äfvensom, i den mån ej annat föranledes

af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom;

dels till bestridande af undervisning vid konsthögskolan i byggnadsteknik

med flera ämnen i staten uppföra ett belopp af 3,000 kronor;

dels höja det i staten upptagna anslaget å 1,000 kronor till elevernas

studieresor med 1,200 kronor till 2,200 kronor, däraf högst 400 kronor

till ersättning åt läraren vid arkitektelevernas resor;

dels för genomförande af ifrågavarande förändringar i staten öka det

under rubriken akademien för de fria konsterna upptagna anslag med

11,200 kronor eller från 90,750 kronor (däraf två reservationsanslag å

sammanlagdt 31,900 kronor) till 101,950 kronor (däraf två reservationsanslag

å tillhopa 33,100 kronor);

dels ock medgifva, att de professorerna i arkitektur och svensk arkitekturhistoria

tillkommande ålderstillägg må utgå af det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.

Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

på hemställan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder

bifalla; och skulle nådig proposition aflåtas till Riksdagen

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hemming Gadd.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

Bilaga.

Af de sakkunniga uppgjord läroplan

för tekniska hög-skolans och konsthög-skolans arkitekturafdelningar.

Läroämnen

Höstterminen

Vårterminen

förel.

öfn.

förel.

öfn.

I. Husbyggnadslära ...........................

1

6

1

6

Matematik, mindre kursen.........

6

4

2

1

Grafostatik och hållfasthetslära ..

1

—

4

3

Beskrifvande geometri..................

3

5

3

5

Kemiska laborationer ..................

—

3

—

3

Frihandsteckning...........................

—

4

—

4

Qrnamentik ...................................

—

3

—

Q

O

Summa timmar

11

25

10

25

II. Husbyggnadslära...........................

4

9

4

9

Arkitekturens historia..................

2

—

2

—

Byggnad sstatik ..............................

3

—

1

8

Materiallära och materialprofning

1

3

1

3

Frihandsteckning...........................

—

6

—

6

Ornamentik ..................................

1

3

1

3

Planmätning och nivelering......

—

—

15—31 maj

—

Summa timmar

11

21

9

24

III. Arkitektur.......................................

3

12

3

12

Arkitekturens historia..................

1

—

1

—

Byggnadsteknik..............................

1

6

2

6

Stadsanläggningskonst..................

2

—

—

—

Byggnadshygien..............................

—

—

2

—

Ornamentik ....................................

1

3

—

3

Modellering ....................................

—

4

—

4

Summa timmar

8

25

8

25

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 200.

49

Läroämnen

Höstterminen

Vårterminen

förel.

öfn.

förel.

öfn.

IV. Arkitektur .......................................

2

9

2

9

Svenska arkitekturens historia...

1

—

1

—

Byggnadsteknik..............................

2

6

1

3

Byggnadshygien..............................

1

3

1

3

Modellering ....................................

—

4

—

4

Summa timmar

6

22

5

19

V. lista årskursen vid konsthög-

O

skolan:

Arkitektur............................

3

9

3

9

Svenska arkitekturens historia...

1

3

1

3

Mätningar af äldre byggnadsverk

1—20 juni

_ j

Byggnadsteknik och andra äm- nen, som föreläsas af inkal- lade specialister ........................

1

1

Summa timmar

5

12

5

12

VI. Täflingsklassen:

Arkitektur.....................

3

3

Svenska arkitekturens historia...

—

3

—

—

Mätningar af äldre byggnadsverk

—

1 — 20 juni

—

Byggnadsteknik och andra äm- nen, som föreläsas af inkal- lade specialister ........................

1

1

Summa timmar

1

6

1

3

Bihang till Rilesd. prot. 1911. 1 Scrnl. 1 Afd. 136 Häft.

1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:195 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande af undervisningen i arkitektur vid konsthögskolan m. m. samt i anledning af s. 1 i texten
  2. 2SärU 1911:2 Särskilda utskottets nr 2 utlåtande Nr 2 s. 1 i texten