Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m

322 sidor, varav 313 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 313 av 322 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:22, Med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

1

N:o 22.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m.;

gifven Stockholms slott den 19 januari 1912.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen till antagande i ett sammanhang af härvid fogade

förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så

ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken;
9:o)

Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning al

järnväg under konkurs;

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sand. 14 Höft- (N:o 22.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

10:o) Lag om ändrad lydelse af -24 och 26 §§ i förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten;

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16

maj 1884;

13:o) Lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom; samt

14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra

stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och

båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Gast. Sandström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

3

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar al utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 3, 4, 13, 22, 28, 48, 52, 62, 63, 71,

74, 79—82 och 85—88 §§ samt 5—11 kap. utsökningslagen skola erhålla

följande lydelse:

3 §•

Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själf för

redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse

kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning

af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt

140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om

Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att,

under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning

af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för

kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen

må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta

annan man, som af öfverexekutor antagen är.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N;o 22.

4 §•

Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget

ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock

må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet

innehåller särskilt medgifvande, befatta sig med försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning

af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

13 §.

Vill någon för fordran, hvarför fast egendom på grund af inteckning

häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor

i den ort, där egendomen ligger.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig

till fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i 12 § afses.

Tillhör fartyget flera redare, äge borgenären söka hufvudredaren, eller,

om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

22 §.

Har ej borgenär inom natt och år, sedan honom förelädes att

gifva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med

bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,

vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lagsökningshandlingarna

icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej

heller styrkt afskrift däraf ingifven.

Innefattar ansökningen yrkande, som jämlikt 35 § eller 37 § 3

mom. andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom

framställts af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckningflera

fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio

dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad

enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.

28 §■

Aro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till

domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,

vid äfventyr af utmätning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, och

varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfverexekutor

tillika, att egendomen må, utan föregående utmätning, säljas

i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så

ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lagställa

pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,

varde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftesmän

skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för

utländsk man, så ock i fall, hvarom i 95 och 125 §§ sägs, skall borgas

såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den

pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäftig

man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas

af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets

ställande fri.

52 §.

Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt utmätningsman

att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än

det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsökningsmål

någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande

verkställas, därom är särskildt stadgadt; och skall hofrätts

beslut, hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande

af skadestånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst

på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående fördelning af köpeskilling för utmätt egendom

och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verkställighet,

därom skils i 6 och 7 kap.

62 §.

Af gäldenär tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först lösören, därnäst fordran eller annan

rättighet, som kan öfverlåtas, och sist fast egendom. Sådana obligationer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom för fordran,

hvarför utmätning skall ske, varde den egendom först utmätt, där ej borgenären

hellre vill taga betalning ur annan egendom. Skall utmätning på

en gång ske för fleras fordringar, må borgenär, för hvars fordran deist

fasta egendomen sålunda häftar, ej för hvad därur kan utgå till förfång

för annan borgenär taga betalning ur öfriga tillgångar.

63 §.

Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egendomen

icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären sådant

särskildt begär.

71 §•

Har någon panträtt i gäldenär lösa gods eller rätt att sådant gods

till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för

godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och

njute sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap.

sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt

i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods

i fartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen

därför gifves, eller panthafvaren nöjes med att för sin betalning hålla

sig till köpeskillingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den,

i fall som nu är sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till

betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom blifvit af fastighetsägaren lämnad

såsom pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma

gäldenären, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.

74 §.

Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.

Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från

stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling

eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan

orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset blifvit

utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället

under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där vårdas

eller till annat ställe föras, om det så ske kan och borgenär den för

godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenär egendom, som i annans besittning finnes, varde

förbud innehafvaren meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den,

till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.

Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter

ty särskildt är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade

egendomen, varde förbud inteckningshafvaren meddeladt att till förfång

för den, till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma

att öfvergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran af annan

än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för

sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fast

egendom sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen,

där icke denna af inteckningshafvaren öfverlämnas till utmätningsmannen

för att af honom uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande

äfvensom för anskaffande af särskild inteckningshandling å den

utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta,

där utmätningsmannen det äskar.

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning

däröfver; och gälle om egendomens värdering hvad förut om värdering

af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordre ock gäldenären

de handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som

skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka hafva fordran

eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas. Utmätas flera egendomar

på en gång; varde de hvar för sig beskrifna och värderade.

Hvad nu är sagdt gälle ock, där öfverexekutor enligt 28 § förordnat

om försäljning af fast egendom eller sådan egendom skall säljas

på begäran af borgenärer jämlikt 51 § konkurslagen.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarna icke

uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,

som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas

på sätt i 60 § stadgas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

80 §.

Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det yrkar,

afrad, byra eller ränta, som af egendomen faller till dess den varder

såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen eller af

syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre utan

dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgifva

något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall

han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,

och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.

Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen

eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det

sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar

och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,

där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.

Utgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen föranstalta

om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför

influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sådant fall syssloman

hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till banda. För

medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det

sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

81 §.

År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller

annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det

påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;

dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som

för egendomens förvaltning kan vara nödig.

I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsförrättaren

redovisa skall hvad i 80 § 3 mom. är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

82 §.

Ofverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye

ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande

för förre ägarens gäld.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma

dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångsdag

för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen

infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre

egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller

fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egendomen

därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har auktion

till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den rättegångsdag,

som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye

ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling

i hufvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker

ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren gällande, ändå

att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har

öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag

för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot utmätningen

är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som

ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess

sig visat, om lagfarten sökes.

Har öfverlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom

öfverlåtaren såsom ägare af intecknade egendomen, åligger det nye

ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens

gäld, att söka lagfart å öfverlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom.

sägs, och skall hvad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen

uppgifvit auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att

genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,

innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken

utmätningen ägt ram, samt huruvida egendomen på grund af inteckning

häftar för samma fordran eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara

erforderligt för att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen

skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen

att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända

bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.

Bihang till Biksd. prot. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen

bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det

bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms

försäljning eller hos hvilken, enligt 51 § konkurslagen äskats,

att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock

pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.

86 §.

Har borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med

betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från

den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda

handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare ansökningen

förfallen och gånge verkställd utmätning åter.

Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om

fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det

öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom

samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit

sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan

verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när

sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om

egendomens försäljning förfallen.

87 §.

År fast egendom utmätt, och har någon fordran, hvarför egendomen

på grund af inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller

ock nyttjanderätt till egendomen eller rätt till servitut eller till afkomst

eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara beroende

af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger

fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden ansvarar,

göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där utmätning skett

för allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning

eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utmätningssökanden för sin

återstående fordran äger företräde.

88 §.

Har utmätning af fast egendom uppliäfts eller eljest frågan om

sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller

öfverexekutor, om ärendet där är anhängigt, att därom genast göra anmälan

å landet hos domaren och i stad hos rätten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

11

5 KAP.

Om utmätt egendoms försäljning.

89 §.

Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för

auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen sker,

så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes

lämpligt, i kyrkorna för de församlingar, som närmast därintill äro.

Finnes för viss stad förordnad t, att auktion skall kungöras på annat sätt

än nu är sagdt, lände det till efterrättelse.

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att

förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som för

auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätningsmannen

låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt finnes.

91 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan

auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för

kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kungöras

minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom

kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett

inom tid, som nu är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fästa egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild

inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga

hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas, må ej förr

än det skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske

af inteckningshandling, hvilken tagits i mät hos någon, som enligt

handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrifna beloppet,

åligger det utmätningsmannen, där ej med gäldenärens samtycke handlingen

säljes med bibehållande af hans ansvarighet, att, innan handlingen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

utlämnas till köparen, förse densamma med påskrift, hvarigenom gäldenären

frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,

hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätningsmannen

anmäla. De borgenärer, hvilka jämlikt 11 kap. sjölagen äga

rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,

skola därjämte, såvidt ske kan, underrättas om auktionen genom särskilda

kallelsebref, hvilka auktions förrättaren skall med posten afsända

till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till

hända minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer

så fort ske kan.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret

infördt, anskaffe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

92 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest

under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för

sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs

förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen

sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,

att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget

gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för

hvilka fartyget veterligen utgör pant.

93 §.

Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor

skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af

det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så

ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godtgöras,

upphöre försäljningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 22.

13

94 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet åt tjugu registerton eller därutöfver,

uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där

enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad

tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro tillstädes

och hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant

anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han

före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse

om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen

hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

95 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att

genast efter inropet gälda en sjättedel åt köpeskillingen i reda penningai

eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af

köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas

sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteckningshafvare,

som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfvertaga

den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute

köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan

för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,

och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock

det anstånd till godo. .... ..

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpeskillingen

till fullo gulden eller anstånd lämnadt etter ty nyss är sagdt,

vare köpet ogillt och besörj e genast utmätningsmannen, att fartyget

varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget

vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga

ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen

skillnaden; går fartyget till mera, kåfve förre köparen ej rätt till öfverskottet.

Kostnaden för senare försäljningen skall ock .af förre köparen

gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.

År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,

där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören

stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besittning

af.fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens

gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna paragraf sägs, gälden

öfvertagit.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stånde dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,

där ej i 98 § annorledes stadgas.

98 §.

Ä landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexekutor

pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos

öfverexekutor före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro

flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena,

bestämme öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmätningsmannen

i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors

ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutorers områden gå i en

försäljning, värde auktionen förrättad där liufvudgården eller, om sådan

ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är

belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.

99 §.

Varder . ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

öfver utmätningen med beskrifning och värdering å egendomen jämte

öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.

Har vid utmätning blifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, och är utmätningsförrättaren ej behörig att med försäljningen

taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den utmätningsman,

som skall auktionen hålla.

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande

egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga

och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.

101 §.

Tiden för auktionen varde af auktionsförrättaren bestämd, och läte

lian kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktionsstället

införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst

fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,

* äfvensom intagas i länskungörelsérna; foge ock anstalt, att kungörelsen

varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst

i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,

än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst

fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion

å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till

efterrättelse.

Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,

må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund

hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktionsförrättaren

aflämnad.

102 §.

Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskildt

sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för

försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kungörelsen

om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än

ä tredje dagen före auktionen, där ej särskilda omständigheter därtill

föranleda; i ty fall må sammanträdet utsättas att äga rum tidigast å

tionde dagen före auktionen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

103 §.

Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att

den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han

eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som

bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid eller, där enligt 102 §

särskildt sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.

De, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen

iakttagas, skola, såvidt ske kan, om auktionen och det särskilda sammanträdet,

där sådant skall hållas, underrättas genom särskilda kallelsebref,

hvilka auktionsförrättaren skall till dem med posten afsända senast

fyra veckor före auktionen; skolande i kallelsebrefven tillika lämnas

uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för hvars

gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen och

sammanträdet varde ock, efter tv nyss sagts, borgenären och gäldenären

meddelad.

104 §.

År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,

och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion

inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst

eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.

105 §.

Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så

ske kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor

och i stad genom anslag, som förut är sagdt, före den utsatta dagen

kungjordt.

106 §.

Vid början af auktion, den där icke föregåtts af sådant sammanträde,

som i 102 § sägs, uppläse auktionsförrättaren såväl protokollet

öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egendomens

försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga

handlingar, som i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka

hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant

anmäla; lämne ock tillstädesvarände rättsägare samt gäldenären, där han

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som

anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.

Hålles sammanträde som i 102 § sägs, skall hvad sålunda föreskrifvits

iakttagas vid det sammanträde. Ej må i ty fall vid auktionen

anspråk anmälas eller förhandling mellan rättsägarne äga rum, utan skola

allenast de i första stycket omförmäla handlingar vid auktionens början

ånyo uppläsas.

107 §.

Sedan förhandlingen afslutats, uppgöre auktionsförrättaren borgenärsförteckning,

hvari skola, ordnade efter det företräde dem emellan

lag stadgar, upptagas, förutom fordran, hvarför utmätning skett:

l:o) fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, där fordringen finnes upptagen

i de i 99 och 100 §§ omförmälda handlingar eller blifvit hos auktionsförrättaren

anmäld;

2:o) fordran, hvarför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

äger rum eller som eljest skall ur egendomen utgå med förmånsrätt

framför intecknad fordran, såvida yrkande om betalning för fordringen

blifvit hos auktionsförrättaren framställdt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till afkomst eller annan förmån samt rätt

till servitut, som icke är af beskaffenhet att skola oansedt egendomens

försäljning äga bestånd, såframt rättigheten är intecknad eller grundar

sig å skriftlig handling, hvilken blifvit af rättsägaren till auktionsförrättaren

ingifven eller eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen skola kostnaderna för förfarandet upptagas

näst före den fordran, hvarför utmätning skett.

År egendomen afträdd till konkurs, skall jämväl fordran, som

skall ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken

eller som afser kostnad eller arfvode för egendomens förvaltning

under konkursen, upptagas i borgenärsförteckningen, såvida yrkande

om betalning för sådan fordran blifvit hos auktionsförrättaren framställdt.

108 §.

År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende

af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Samt. 14 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

109 §.

År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller

rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom

beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej

beviljad, varde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore inteckningen

gällande.

no §.

Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas

före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af

fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, å hvilken

enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.

Ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd,

varde efter samma räntefot uppskattad till sitt kapitalvärde å fördelnings - dagen. År fråga om lifränta, skall uppskattningen ske med användande

af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som af vederbörande

myndighet sist blifvit utgifven.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan

förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något

värde för dem utsättes.

112 §.

Ränta å fordran, som är i egendomen intecknad eller hvarför

egendomen häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken, skall vid borgenärsförteckningens

uppgörande beräknas för ett år, där det ej visats, att den

för annan tid innestår.

Häftar egendomen på grund af inteckning eller så som i 11 kap.

2 § jordabalken sägs för rätt till afkomst eller annan förmån, skall

hvad ofvan är stadgadt i fråga om ränta äga motsvarande tillämpning

beträffande förmån i penningar eller varor, som skall utgå till rättighetens

innehafvare.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

19

113 §.

Sedan auktionsförrättaren efter ty ofvan är sagdt antecknat de

fordringar och rättigheter, hvilka böra vid auktionen iakttagas, skola de

fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande

försäljningen äger rum, samt kostnaderna lör förfarandet sammanräknas;

och varde i borgenärsförteckningen angifvet, ej mindre att det lägsta

bud, som, där ej annat föranledes af 126 § 2 inom., må vid auktionen

antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan, än äfven att

försäljningen sker under förbehåll om beståndet af rättighet, som enligt

förteckningen faller inom lägsta budet.

Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta

budets beräknande afdrag därför ske.

114 §.

År läst egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i Öl §

konkurslagen stadgas på begäran al borgenärerna auktion hållas för

egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,

vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är

ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande af

hans fordran; framställe dock yrkande därom hos auktionsförrättaren

inom den tid, som i 106 § är föreskrifven för anmälan af fordran eller

rättighet. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång

för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.

115 §.

År egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med annan egendom, skall af den gemensamma inteckningen i borgenärsförteckningen

upptagas allenast det belopp, hvarför egendomen svarar

i förhållande till den andra.

Skola flera gemensamt intecknade egendomar säljas vid samma

auktion och jämlikt 121 § hvar för sig utropas, skall särskild borgenärsförteckning

för hvarje egendom upprättas och i en hvar af dem

anmärkas, att större andel af den gemensamma inteckningen än det i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

förteckningen upptagna beloppet kan komma att falla å egendomen till

följd af brist i de andra.

Skola egendomarna säljas för gäldande af samma fordran, och bär

den gemensamma inteckningen bättre rätt än denna, varde lägsta budet

för en hvar af egendomarna så bestämdt, som om försäljningen ägde

rum för gäldande af den gemensamma inteckningen. Dock skall jämväl

beträffande de egendomar, för hvilka lägsta buden uppnåtts, frågan om

försäljning, utom i fall som i 126 § 2 mom. afses, förfalla, där försäljningen

ej skulle lända till gäldande af någon del af förstnämnda fordran;

och varde detta förhållande i borgenärsförteckningarna anmärkt.

Medgifver innehafvaren af den gemensamma inteckningen, att,

där försäljning kommer till stånd, den gemensamma ansvarigheten må

upphöra, såvidt rörer de egendomar, som skola säljas, varde i öfverensstämmelse

därmed borgenärsförteckningarna upprättade och lägsta buden

bestämda.

116 §.

I afräkning å köpeskillingen skall i egendomen innestå liufvudstolen

af däri intecknad gäld, som faller inom lägsta budet. Ej må

dock sålunda innestå gäld, som i 109 § afses, ej heller belopp, som är

i flera egendomar gemensamt intecknadt, utan så är att egendomarna

säljas vid gemensamt utrop utan att särskilda utrop föregått eller ock

innehafvaren af den gemensamma inteckningen gjort sådant medgifvande,

som i 115 § sägs, eller, där allenast en af de gemensamt intecknade

egendomarna skall säljas, gifvit till känna, att han vill låta beloppet

innestå i egendomen.

År intecknad fordran, som efter ty ofvan sagts skulle i egendomen

innestå, förfallen till betalning sist å den dag, då enligt 142 § sammanträde

för köpeskillingens fördelning äger rum, vare inteckningshafvaren

berättigad att erhålla betalning för fordringen, där han inom den i

106 § stadgade tid framställer yrkande därom. Finnes vid borgenärsförteckningens

upprättande andel i inteckning, som faller inom lägsta

budet, tillkomma gäldenären, varde sådan andel utan särskilt yrkande

ur köpeskillingen gulden.

Belopp, som icke, efter ty förut sagts, skall i egendomen innestå,

skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall angifvas, hvilka belopp skola i

egendomen innestå och hvilka skola i reda penningar gäldas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

21

117 §.

Varder om rättsägares inbördes företräde eller om villkoren för

försäljningen mellan dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda öfverenskommet

än i detta kapitel är stadgadt, lände det vid borgenärsförteckningens

upprättande till efterrättelse.

118 §.

Borgenärsförteckningen skall underskrifvas af auktionsförrättaren;

och läte han rättsägare, hvilka åt förteckningen nöjas, därå teckna sitt

godkännande.

119 §.

Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen

sist skall vara gulden.

120 §.

Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före utropet yrkar,

att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.

121 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild

fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller

kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning

utropad. Gå ej vid dessa utrop egendomarna så högt, att fordran, för

hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då skola, där

de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del

af utmätningssökandens fordran och ej inneliafvaren af den gemensamma

inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,

eller hvad för honom in- köpeskillingarna brister genast erlägges, alla

egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Åro egendomarna

utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna

köpeskillingarna gäldas. Aro två eller flera bland egendomarna i samma

ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum

af de egendomar, som honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid

dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma utropet

företräde, och varde öfverskottet på de gemensamt utropade egendomarna

fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevillning

utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit

styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall

den å egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas

efter den för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon

af egendomarna att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke

förslår till gäldande af de belopp, livilka falla inom lägsta budet, och

skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga

egendomarna ånyo gemensamt utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 3 mom.

af 37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må

inteckningen ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan

så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen

funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran

och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.

122 §.

Har innehafvare af gemensam inteckning, i anledning däraf att

någon af de gemensamt intecknade egendomarna skall på begäran af

annan utmätningsvis säljas, äskat försäljning af de andra egendomarna,

och skola till följd däraf egendomarna säljas vid samma auktion, då

skall den egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, först utropas.

Göres ej därvid sådant bud, att det lämnar tillgång till betalning

af någon del af den fordran, för hvars gäldande försäljningen

blifvit begärd, och skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla,

varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd.

Göres sådant bud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så

som i 121 § stadgas; dock att, där köpeskillingen för förstnämnda

egendom till följd af brist, som uppkommer i de andra egendomarna,

icke vidare lämnar någon tillgång till betalning af den fordran, för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

hvars gäldande försäljningen blifvit begärd, jämväl frågan om de öfriga

egendomarnas försäljning skall förfalla.

123 §.

Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §

sägs, då skall, där icke rättigheten enligt förteckningen faller inom lägsta

budet, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först utropas

med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna

köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godtgörelse

och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens

innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen ånyo utropas

utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,

gälle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.

Åro i borgenärsförteckningen upptagna flera sådana rättigheter,

som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,

som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i

förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför

annan, skall vika först efter denna.

124 §.

Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillhör

den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge

grödan i samma utrop som egendomen, och varde det före utropet

kungjordt.

125 §.

Då inrop skett, gälde köparen genast en sjättedel af köpeskillingen,

dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för

hvad sålunda skolat gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom

pant inteckning i egendomen, må den godkännas endast såvidt dess

hufvudstol ligger inom inropssumman, så ock inom det af utmätningsmannen

å egendomen satta värde samt inom det uppskattningsvärde,

hvarefter allmän bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagdt,

värde egendomen genast ånyo utropad.

126 §.

Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må

antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen

ej förslår till fulla gäldandet af utmätningssökandens fordran och han

bestrider att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant

yrkas af utmätningssökanden och innehafvarne af de fordringar, hvilka

äga företräde framför hans fordran men icke fullt täckas af den bjudna

köpeskillingen, därtill samtycka.

127 §.

Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke

göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens

slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,

hvarom auktionsförrättaren skall genast meddela underrättelse, och foge

han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist

fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd

samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i

101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.

128 §.

Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätningssökanden

ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den senare

auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egendomen efter

ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.

129 §.

Kommer försäljning till stånd, eller finnes, där anbud ej gjorts

eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan

auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för

fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för sammanträdet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

25

130 §.

Sist å det sammanträde, som i 142 § sägs, skall den del af köpeskillingen,

som enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar utgå,

vara till auktionsförrättaren gulden, så vidt anstånd efter 131 § icke

blifvit köparen lämnadt. Sker ej betalning såsom nu sagts, vare köpet

ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren att egendomen varder till

försäljning ånyo utlyst, som i 101 § föreskrifves. År pant eller borgen

ställd, som i 125 § sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen försälja

panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka

borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger hvad vid nya utropet

högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den

dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden

eller, där försäljning ej kommer till stånd, hvad vid förra auktionen

bjudits utöfver sammanlagda beloppet af de fordringar, som äga företräde

framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå äfvensom

kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, kåfve han ej

rätt till öfverskottet. Kostnaden för senare auktionen vare han ock pliktig

att gälda, där den ej af öfverskott å köpeskillingen täckes.

131 §.

Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteckningen

skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,

lämnat honom anstånd med betalningen, eller är köparen själf berättigad

till sådan betalning, äge han å köpeskilligen afräkna motsvarande belopp;

dock skall, om auktionsförrättaren det äskar, ställas pant eller

borgen för återbäring i händelse beloppet skulle finnas rätteligen tillkomma

annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne förnöjde äro,

öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betalning

däraf, vare lag samma.

Har köparen, efter ty nu sagts, fått afräkna fordran, hvarför egendomen

på grund af inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren

att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är för

honom tillgänglig.

132 §.

Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen

vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Samt. 11 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

133 §.

Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyldighet

fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill

handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmätningsmannen

honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta

i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid

försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta

legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga

legoaftalet vid äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker

uppsägning, galle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid

för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator

eller hyresgäst uppsäges.

Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller

hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på

grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där

aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren

åliggande förpliktelser, livilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må

å legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra

mer än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna

hvad han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga

om sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren,

eller annan uppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren

blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren

fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande,

som i 28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.

Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall

gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försäljningen

gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle

brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga

om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande tilllämpning.

134 §.

Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i

hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående

afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

27

135 §.

Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,

varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen

upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,

ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare

på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen

upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.

1 fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet

afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller

som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.

136 §.

Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa

något, som å den auktion säljes.

6 KAP.

Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning

influtit.

137 §.

Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skyndsamligen

och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar

efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhandahålla

den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva

penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,

skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till banda.

Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit

laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot

pant eller borgen.

Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre

dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,

där han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen

borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade

under panträtt i handom, panthafvaren, såsom i 71 § sägs, förklarat sig

nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han

sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i

fråga om utmätningsvis såldt fartyg eller gods i fartyg annan borgenär

påstår betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför

panthafvarens, denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i

140 § sägs.

139 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller

ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare

ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning,

såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt

yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis

försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis

såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsordningen

belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.

Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å sammanträde,

som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestå!''.

140 §.

Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge

de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock

gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme

inför auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens

fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning

inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej

alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att

de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.

141 §.

Nu bär, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för en

borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit

utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller bar

sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven

tid framställdt: finnes ej full tillgång för borgenärerna och kunna de

ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga

är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller

borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med

utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i

afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre

gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna

tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt underisättas

om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig

där infinna.

Finnes i fall, som här förut är sagdt, full tillgång till alla fordringarnas

gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men

gitter ej borgenär, som efter 139 § yrkar betalning utan att han fått

utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskillingen;

hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran

belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till sammanträde

för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men

utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, insände

han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver

utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som

därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

142 §.

Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning

af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands län å femtiosjätte dagen, men i

öfriga delar af riket å fytioandra dagen efter auktionen.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt på sätt i 105 § sägs; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse

därom införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan,

i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,

äfvensom intagas i länskungörelserna.

143 §.

Finnes behållen afkastning af såld fast egendom att tillgå, varde

den tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fall, som i 95 eller

130 § sägs, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop, och är

förre inroparen skyldig att utgifva ersättning, skall ock ersättningsbeloppet,

såvidt detsamma af honom guldits eller influtit genom försäljning

af pant eller utsökande af borgen, tillika med köpeskillingen

fördelas.

Har försäljning af fast egendom icke kommit till stånd, skall för

fördelning af tillgång, som nu sagts, sammanträde hållas å tid, som i

142 § är föreskrifven. 1 ty fall skall afkastningen af egendomen fördelas

efter de grunder, som i 7 kap. äro stadgade för fördelning af

medel, hvilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp,

hvarom i första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna för förfarandet

därur guldits, användas till betalning af utmätningssökandens fordran;

uppstår öfverskott, varde det fördeladt på enahanda sätt som afkastningen.

144 .§.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättningsmannen

redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock

för de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen

blifvit anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga

är om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse.

Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22. 31

där han när är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta

nödigt.

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas rätt är af fördelningen beroende,

så ock gäldenären ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättningsmannen

i öfverensstämmelse därmed fördelningslängd samt läte dem,

som däråt nöjas, teckna sitt godkännande å längden; och varde därefter

utdelning genast verkställd, dock mot pant eller borgen, där enligt 156

eller 157 § sådan säkerhet bör ställas.

146 §.

Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes

ärendet anhängigt hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt

förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed

icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,

inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfverexekutor

anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,

att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.

Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad

mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.

Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hållas tillgängligt

för den, som önskar däraf taga del.

147 §.

Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor anhängig

är, öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve

han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt

utslag muntligen.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts inom den i 106 § stadgade

tid, bort upptagas i borgenärsförteckningen, blifvit senare anmäld, varde

utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen

upptagna belopp.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

149 §.

Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller

annan förmån, som vid försäljning af fast egendom icke bibehållits,

skall utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i

penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas

uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,

som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för

hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,

med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som

af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.

150 §.

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning

ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall

gäldas före förfallo dagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik

fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fördringen beräknad

efter de i 110 § stadgade grunder.

151 §.

År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltighet

beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej

vunnit laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad,

varde hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid

fördelningen afsatt, intill dess frågan om borgenärs rätt blifvit slutligen

afgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin

talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,

såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af frågan beroende,

själf stämma, stånde det honom fritt.

År fordran beroende af villkor, skall efter ty nu sagts afsättning

ske, intill dess villkoret uppfyllts eller förfallit.

152 §.

Då utdelning för fordran beräknas, utan att fordringsbeviset blifvit

företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas, varde bestämmelse

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det fall att detsamma

eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma den borgenär,

för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

153 §.

Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd

borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej

heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären

rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen

vann laga kraft.

154 §.

Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexekutors

beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret

väckt.

155 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller

öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad

honom därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller

borgen för hvad han lyfter, där ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,

att lyftning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat

eller, om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade

grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,

de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske

utan pant eller borgen; och vare det gillt, där ej gäldenären det bestrider,

eller enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.

156 §.

År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej utan köparens

medgifvande utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än mot pant

eller borgen.

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Häft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majtis Nåd. Proposition N:o 22.

157 §.

År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till

egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,

i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet för

hvad lian lyfter, gällande hvad därom särskild! stadgadt är.

158 §.

Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon

borgenärs fordran, skall ofördröjligen i riksbanken nedsättas på sätt

särskild! är stadgadt. Har borgenärens anspråk blifvit godkändt genom

dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad

att beloppet mot pant eller borgen .lyfta. I annat fall må på öfverexekutors

pröfning ankomma, huruvida beloppet innan fråga om rätt

därtill blifvit afgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig af den

borgenär, för hvilken det blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund

af bestämmelse, hvarom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär

tillagda men icke af honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på

sätt särskildt är stadgadt. Lag samma vare, där fördelning skett annorstädes

än å landskansli, och borgenären ej inom fyra veckor därefter

medlen lyfter.

År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,

och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördelningen

vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af

annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.

160 §.

Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i riksbanken nedsättas,

må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättuing, som af

öfverexekutor godkänues, för att där mot ränta innestå, under den tid

öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,

som finnes till medlen berättigad.

Ö

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

35

161 §•

Då betalning utfallit å fordran, hvarför egendomen på grund af

inteckning häftar, åligger det auktionsförrättare!! att därom göra anteckning

å inteckningshandlingen, när denna företes för lyftning af inteckningsliafvaren

tillkommande belopp.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,

än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två

månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§

nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar emottagit;

svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,

i den mån han ej förmår visa, att skada af dröjsmålet icke uppkommit.

Styrker fogden, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betalningen

eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätningsmannen

ej kunnat förekomma, vare han från all ansvarighet fri.

Möter sådant hinder, bör det, vid äfventyr att det eljest ej må till ursäkt

räknas, genast antecknas i den dagbok, som skall af utmätningsmannen

hållas.

163 §.

År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran

eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre

månader och i stad inom två månader efter det fogden emottagit de i

54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som

i 162 § sägs.

164 g.

Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för

lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta

sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i allmänna

tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

165 §.

Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så

skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet

öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af de

54 och 56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,

skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären

till banda under åtta veckor från den dag borgenären äger rätt

att medlen utfå, Varda medlen ej under den tid eller därefter före ingången

af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de

ofördröjligen af utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt

är stadgadt; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset

om ned sättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för

utmätnings vinnande blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets handläggning

till honom återställas, skall handlingen bos utmätningsmannen

hållas borgenären till hända under åtta veckor; och gälle i öfrigt om

sådan handling hvad nyss är om influtna medel stadgadt.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, hafve

e] rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,

där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre

rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det

lyftade eller någon del däraf återbära, gälde ränta efter sex för hundra

om året.

167 §.

Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger

rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter

sex för hundra om året och ansvara dessutom för tjänstefelet,

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpeskillingen

erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillingens

fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra

anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika

insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteck
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ningen; liar försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad

nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån

af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.

Har vid fördelning af medel, som i 143 § 2 mom. afses, likvid

utfallit å lmfvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande egendomen

skolat säljas, åligge det den, som förrättat fördelningen, att,

sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra anmälan

som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

7 KAP.

Om tvångsförvaltning af fast egendom.

169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom försäljning icke till stånd, och

vill utmätningssökanden, att af kastningen skall användas till gäldande

af hans fordran, äge han äska, att egendomen sättes under särskild förvaltning;

framställe dock därom hos auktionsförrättaren yrkande, innan

förrättningen afslutas. Den för förvaltningen nödiga kostnad skall af

sökanden på anfordran förskjutas.

170 §.

Sättes egendom under tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, förordne

auktionsförrättaren syssloman att omhändertaga egendomen och

besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist att tillgå, anvise sysslomannen

honom nödiga rum till bostad; och må han i dem bo kvar till näst infallande

fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst, skall i fråga

om legotagarens rätt att å legoafgift afräkna fordran hos gäldenären

eller åberopa uppgörelse, som träffats med denne, hvad i 133 § 2 mom.

är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

171 §.

Sysslomannen skall inom en månad efter hvarje kalenderårs utgång,

dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år, till auktionsför
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

rättaren afgifva redovisning för sin förvaltning. I redovisningen äge

sysslomannen tillgodoföra sig skäligt arfvode för sitt bestyr.

Auktionsförrättaren äge skilja sysslomannen från befattningen, där

skäl därtill äro, och förordna annan i hans ställe.

172 §.

Behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför nödig

kostnad guldits, skall användas till betalning af utmätningssökandens

fordran och de fordringar, hvilka äga företräde framför denna; dock att

för fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken häftar, annan borgenär än den, som vunnit utmätning,

må taga del i likviden endast för räntor och andra årligen upplöpande

belopp.

173 §.

Sedan redovisning till auktionsförrättaren inkommit, utsätte denne

ofördröjligen tid och ort för sammanträde mellan borgenärerna och

kungöre det minst tio dagar förut i allmänna tidningarna, samt, där så

ske kan, i tidning inom orten; läte ock kungörelsen införas i länskungörelserna.

Borgenärerna och gäldenären skola ock genom särskilda

kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom. stadgas, om sammanträdet

underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 § sägs, framlägge auktionsförrättaren

den inkomna redovisningen och verkställe därefter fördelning af behållningen

mellan de borgenärer, som i 172 § äro nämnda, efter det företräde

o dem emellan lag stadgar.

Å fordran, som finnes upptagen i den för auktionen upprättade

borgenärsförteckningen, varde utdelning beräknad, ändå att fordringen

ej anmäles vid sammanträdet; och gälle anmälan vid ett sammanträde

jämväl för ett senare.

I öfrigt skall i fråga om fördelningen och verkställighet af beslut

därom tillämpas hvad angående fördelning af köpeskilling för fast egendom

är stadgadt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

39

175 §.

År utmätningssökandens fordran intecknad i egendomen, åligge

auktionsförrättaren att, när likvid å hufvudstolen utfaller, därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända

fördelningslängden.

176 §.

Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom

stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen

framlades, eller kåfve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare

ock Öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.

177 §.

Den, som begärt tvångsförvaltning, vare öppet att när som helst

hos auktionsförrättaren äska, att egendomen ånyo utbjudes till försäljning.

''Har sådant yrkande gjorts, eller har för annan borgenärs fordran

egendomen blifvit utmätt, åligge sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där jämlikt 102 § särskild! sammanträde skall

hållas, före det sammanträde afgifva redovisning. För medel, som ej

sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det sammanträde, då

fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge

utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd. Lag

samma vare, där syssloman icke kunnat förordnas inom tre månader

räknadt från auktionen eller ny syssloman icke blifvit förordnad inom

samma tid från det företrädaren skilts från sin befattning eller denna

annorledes upphört.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

8 KAP.

Om kvarstad, skingringslörbud samt reseförbud, så ock annan

handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.

179 §.

Begär borgenär hos öfverexekutor, till säkerhet för sin fordran,

kvarstad å så mycket af gäldenärens lösa egendom, som kan mot den

fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan innehafver

och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sannolika

skäl för sin talan, och pröfvar öfverexekutor, det fara är att gäldenären

undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.

180 §.

Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad

efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till

visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom

fråga är, må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant

förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenärs

gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas

att det utgifva.

181 §.

Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom

och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År

synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård

eller annorledes i större män försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.

182 §.

Vid pröfning af lagsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet

ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes,

bevilja kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,

som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till

säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.

Ej må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i

mät tagas.

184 §.

Finner öfverexekutor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller

ränta, som af fast egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman

tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige kungjordt.

Den som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift,

som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning

förfaller, gulden varder.

185 §.

Lös egendom, som ställes'' under skingringsförbud, förblifve under

innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,

varde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.

186 §.

Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184 §

förmäles, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller

gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,

såsom i 160 § sägs.

187 §.

År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att

efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som

häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker

från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då

äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han

gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än

sex veckor. Öfverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, där

borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Häft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom

trettio dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar

efter det öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom

lagsökning sin fordran kraft eller sin talan till domstol instämt eller

fullföljer han ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos

öfverexekutor eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller förbudet

åter. Har i det fall, hvarom i 182 § skils, borgenär fört klagan mot

öfverexekutors utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom tillerkänd,

må tiden för talans instämmande räknas från den dag hofrättens

utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas

genom kungörelse i allmänna tidningarna, hafve den, som kvarstaden

eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett

inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i tv fall föreskrifvet är rätteligen

fullgöres.

189 §.

Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran

beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller

borgen ställer.

190 §.

Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud, ej

vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor

häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är.

191 §.

Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från

det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att

genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;

och svare den, som sig förgrep, vid domstol.

Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att

sin talan vid domstol efter stämning utföra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

192 §.

Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid

är till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt

skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han

ändock äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande.

Menar ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må

ock förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner

uppenbart, att rätten är förverkad.

Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin

talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.

193 §.

Kvarstad, skingring^- eller reseförbud eller handräckning enligt

192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller

borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.

Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har

han för sin talan visat synnerliga skål, äge dock öfverexekutor honom

från säkerhets ställande befria.

194 §.

Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall

göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå

svara blifvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,

att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden

bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock

icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.

195 §.

Finner öfverexekutor, att den, som talan anhängiggjort, saknar

skäl därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras,

förordne öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid

förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad

honom varder ålagdt, målet ändå afgöres.

Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor

förekommande utsökningsmål, för hvilka annan ordning ej finnes i denna

lag föreskrifven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

9 KAP.

Om kostnad i utsökningsmål.

196 §.

I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägge öfverexekutor sökanden,

där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsökningen

medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då

må ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad; och äge ändå

domstolen, när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena

parten bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.

197 §•

I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutor,

efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten

bör till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.

198 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och

försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen

för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden

varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är förskjutet

eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. Skali af flera

gemensamt intecknade egendomar någon särskildt säljas för gäldande

af fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,

och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de

andra egendomarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den,

som påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga

kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett

efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kostnaden

för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid

förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf

blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsättningen

underrätta utmätningsmannen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom

eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast

egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,

ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran

förskjuta erforderligt belopp till bestridande af förrättningskostnaden.

Åskas jämlikt 51 § konkurslagen försäljning af konkursboets fasta

egendom, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

199 §.

Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där

utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.

År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom

utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den

tappande partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos

honom af utmätningsmannen uttagas.

10 KAP.

Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.

200 §.

Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom

denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.

201 §.

För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å

femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom

i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med

förrättningen, ingifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han

erhöll del af protokollet öfver utmätningen.

202 §.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast

egendom, göre det före klockan tolf å femtonde dagen därefter; dock

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

att klagan öfver borgenärs förteckningen, där ej fråga är om bestämmande

af lägsta budet eller villkoren för försäljningen, skall föras i den

ordning 203 § stadgar.

203 §.

År. någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning af

köpeskilling för utmätningsvis såld egendom eller af medel, som i 143 §

2 mom. af ses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingifve sin

klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde dagen, sedan

förslaget afgafs.

204 §.

Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och

visas, ej inom samma tid laga förfall, varde klagan, såvidt den åsyftar

att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.

Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet

fullfölja. &

Vid förrättning, som i nämnda paragrafer omförmäles, meddele

utmätningsmannen underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas

bör samt äfventyret, om det försummas.

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,

underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och

är det . ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde

förrättningen fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets

utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande och

gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet

skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

206 §.

Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid

förrättningen annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,

äge öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes

nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 22.

47

207 §.

Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utnämningsman skall, efter

tv i 162 och 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller

söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty

att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner

sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde

sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.

208 §.

Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor anmäles,

äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att

tills vidare i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång

af åtgärden eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna

föranleda.

209 §.

I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmärs, skall öfverexekutors

slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.

210 §.

Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan

eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman

vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annorledes

förordnar.

11 KAP.

Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.

211 §.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge däröfver

i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kimgl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika

meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt

äfventyret, om det försummas.

öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmätningsman,

må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på

målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja

talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre

myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol förvisadt,

må ej gäldenär söka ändring.

212 §.

Har öfverexekutor genom särskilt beslut utlåtit sig öfver omständighet,

som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras

annorledes än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment

att särskilt öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före

målets slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål

af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen

eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i fråga

om fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af öfverexekutor

såld, eller af medel, som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap. afses,

eller på klagan öfver utmätning, auktion å fast egendom eller förslag

till fördelning af köpeskilling eller af medel, som i 143 § 2 mom. eller

i 7 kap. afses, ingifve sina besvär till hofrätten i mål från Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gottlands län före klockan

tolf å trettionde dagen samt i mål från öfriga delar af riket före klockan

tolf å tjugonde dagen från den dag, då utslaget muntligen afkunnades,

eller, om det blifvit efter anslag meddeladt, från den dag, å hvilken utslaget

är ställdt.

För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare

tid, som nu är sagd, räknad från auktionsdagen; dock att besvär öfver

borgenärsförteckningen, när de ej afse bestämmande af lägsta budet

eller villkoren för försäljningen, skola anföras i den ordning, som för

klagan öfver öfverexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning

är stadgad.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 22.

49

214 §.

Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §

nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till

klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han

af beslutet erhöll del.

215 §.

Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vinnande

tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,

och värde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten

utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för

sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,

och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst

fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet

är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty

fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde

dagen efter sista kungörandet.

216 §.

Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld

till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och

är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,

som i 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg

honom delgafs.

217 §.

Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, varde de

ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;

visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.

218 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors

utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt

fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

Bihang till Biksd. prat. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

219 §.

Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,

efter ty här nedan sägs, lämnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver

besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden

pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshandlingarna

samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten

tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kungöres,

till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §

rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför samt

återställa handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande

af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna,

hos hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda

hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,

när skäl därtill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock

handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,

eller handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning,

eller handelsböcker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af

klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må

från delgifning undantagas.

220 §.

År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterlig^, hvar

han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han

ej i hofrätten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga

besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhållas;

återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där

de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att

styrka, det han låtit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton

dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,

samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att tillgå.

221 §■

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att

fullgöra hvad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om delgifning

enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 §

sägs, äge hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga

målet till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit

bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis

bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven, eller

äro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift däraf ingifven

då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma

vare, där klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med hofrättens föreläggande

låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären

och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

222 §.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,

vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskilt bemyndigande berättigad

att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

223 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,

vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till hofrätten

ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna

införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet.

Förklaring, hvarom nu är sagdt, må ock i betaldt bref med

allmänna posten till hofrätten insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej. föranleda

uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas

laga förfall; visas förfall, utsatte hofrätten ny tid.

224 §.

Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock

äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 22.

225 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lämnas klagandens vederpart att

afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till förklaring

blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden

höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,

äge hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga

är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans

utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

226 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottiand afgjorda, må

fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskildt stadgadt.

227 §.

löranleda besvären ej ändring i öfverklagade utslaget, gälde den

klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skäligt.

Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §

rättegångsbalken stadgadt är. Missfirma!- någon hos hofrätten öfverexekutor,

äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till ansvar,

när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;

är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskildt åtalas.

228 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när

skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,

förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet

redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

229 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må

föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

i- Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.

230 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.

Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall livad i 211 §

finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.

Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt meddelats,

må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans

förlust, skola till nedre justitiere visionen iugifvas före klockan tolf å

trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom

sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden

åligger att vid besvären foga öfver klagade utslaget jämte hofrättens

protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola

från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos

Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden

hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande iakttagas

hör skall i utslaget gifvas till känna.

Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten infordras

därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra

höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till

Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga

delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hofrätten

af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats

vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas

enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning

eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända

till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms

försäljning, hvilket meddelats före nämnda dag, bestämmelseima i 86 §

2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors

beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af beslutet,

de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.

Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt 51 §

konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkursbo, skola

ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,

där konkursen börjats före sagda dag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i

stället tillämpas.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 15, 18—27, 30, 32—38, 44, 45, 52,

54—56 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom skola erhålla nedan angifna lydelse samt att 47 § i samma

förordning skall upphöra att gälla.

15 §.

År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen

afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egendomen

häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i inteckningsprotokollet.

18 §.

1 mom. Inteckning för fordran medför rätt att i den ordning

utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma hvad intecknadt

är, dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller

konkurs börjas än tre år.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

2 mom. År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur intecknade

egendomen, denna från en till annan öfverlåten utan att nye ägaren

sökt lagfart å sitt fång, må utan binder af öfverlåtelsen förre ägaren

sökas. År tvist om äganderätten antecknad i lagfartsprotokollet, må

den sökas, hvilken såsom ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §

bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §

andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hvilande,

skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut

ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos

rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordringshandlingen

i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där tecknadt

å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete

inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll

korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och

årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och

under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,

nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis

å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:

sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som

inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gillt,

som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör förnyas,

till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på

urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens

innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock

inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen

eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet

införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

21 §•

Vill fastighetsägaren i stället för eu inteckningshandling sätta en

eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen

jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt

åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande klaf

betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till

åtgärden.

22 §.

Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,

varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Äskas sådan åtgärd

af annan än fastighetsägaren, må ock inteckningen dödas, där det visas,

att fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande

tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre

rätt än denna.

23 §.

Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått

afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

Anteckning härom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,

som visar köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å

landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

57

24 §.

1 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk fast egendom afträdd och löseskillingen å behörig

ort nedsatt, skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning,

som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till rätten eller

domaren inkommit anmälan om förhållandet, göras anteckning i inteckningsprotokollet

så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å

hufvudstolen af inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning

af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas

mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej

skett, betalning å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande

försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan

verkan; och varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller

hafva vunnit laga kraft, anteckning gjord i inteckningsprotokollet som

nyss sagts.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande

bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk allenast en del af intecknad

egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å

hufvudstol af inteckning.

25 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen anyo utgilvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis

säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta

samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;

dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas

ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkursboet

den rätt nu sagts.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att fastighetsägaren

gjort afbetalning å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning

häftar, eller att inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än

det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,

som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt

äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger

företräde.

26 §.

Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare

inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen

vid rätten för afbetalningens antecknande i inteckningsprotokollet;

skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,

att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade beloppet,

än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagd!, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen anteckna

hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes

eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,

som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet anmälan

hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i

dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll

i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare

ock fastighetsägaren Öppet att utan inteckniugshandlingens företeende

få inteckningen dödad till belopp, motsvarande hvad som afskrifvits.

27 §.

Utmätes fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning,

eller varder fastighetsägare, hvilken sådan rätt tillkommer, försatt i

konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig betingat,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslonninnen i konkursen

uppvisa inteckningsliandlingen för afskrifning, såsom i 26 § sägs,

af det fastighetsägaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning sålunda

skett, må inteckning å det afskrida beloppet med ränta på. ansökan af

utmätningsmannen eller sysslomannen meddelas, ändå att inteckningsmedgifvandet

icke är tecknadt å sådan handling, som i 1 § sägs.

Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas, skall innehålla,

att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

30 §.

Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,

ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse

med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen

gäldas, kvarstå i egendomen, vare den, som personligen svarade för

fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare

i fråga om belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått

afräkna å köpeskillingen.

32 §.

År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,

hvile ansvarigheten å hvar åt egendomarna till så stort belopp, som. å

den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda värde, till

sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes.ej i den handling,

på grund hvaraf gemensam inteckning beviljas, visst värde å hvarje

egendom utsatt, skall för bestämmande af ansvarighetsbeloppet hvarje

egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän bevillning,

som var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes,

eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes, den, som efter

nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egendomarna skola

utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan uppskattning, skall

ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden, som, eftei tv i

utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas egendomarna.

Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur köpeskillingen

för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egendom eftei

första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egendomarna till last

och varde dem emellan fördelad enligt där stadgade grund. Saknas i någon

af egendomarna tillgång till gäldande af därå belöpande andel i bristen,

skall den andel på enahanda sätt fördelas å de återstående egendomarna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

33 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas

eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp

som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de

andra egendomarna, där ej i beslutet angående dödandet eller nedsättningen

rätt därtill blifvit honom förbehållen. Ej må sådant förbehåll

göras, med mindre samtycke därtill lämnats såväl af ägarne af dessa

egendomar som af dem, hvilka hafva inteckning i egendomarna gällande

med lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning’

är fråga, eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken må häfta.

34 §.

Vill den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, uppdela

denna i särskilda inteckningar, gällande i en hvar af egendomarna

för belopp, som å den faller efter ty i 32 § sägs, eller vill inteckningshafvaren

eftergifva den gemensamma ansvarigheten, såvidt rörer någon

eller några af de gemensamt intecknade egendomarna, äge därtill rätt,

där han visar, att egendomarnas ägare samtyckt till åtgärden. När

sådan åtgärd äskas, ingifve sökanden till rätten inteckningshandlingen

jämte bevis angående de värden, som enligt 32 § äro bestämmande

för ansvarighetens fördelning mellan egendomarna, äfvensom handlingar

innefattande medgifvande af ägarne såsom i 1 § sägs af inteckning i

de särskilda egendomarna för belopp, som nyss sagts, eller, där allenast

någon eller några af egendomarna skola befrias från den gemensamma

ansvarigheten, sådana handlingar, såvidt rörer dessa egendomar, jämte

handling innefattande medgifvande af gemensam inteckning i de öfriga

för återstående beloppet. Sedan göre rätten om uppdelningen anteckning

i inteckningsprotokollet samt åteckne handlingarna bevis därom; anmärke

ock å de nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande

är af betydelse.

Häfta några af egendomarna fortfarande gemensamt, och yppas

sedermera brist i någon af dessa egendomar, äge inteckningshafvaren

icke. för den andel af bristen, som skulle falla å egendom, hvilken

befriats från den gemensamma ansvarigheten, hålla sig till de andra

egendomarna, där ej i beslutet angående inteckningens uppdelning rätt

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

därtill blifvit honom förbehållen. I fråga om villkoren för sådant förbehåll

skall hvad i 33 § andra punkten är stadgadt äga tillämpning.

Har åtgärd, hvarom nu är sagdt, vidtagits utan samtycke af den,

som personligen ansvarar för den fordran, för hvilken den gemensamma

inteckningen fastställts, och kan till följd af åtgärden fordringen icke

uttagas ur egendomarna, vare han fri från sin ansvarighet.

35 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där

någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren särskildt

säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att för utrönande

huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra stycket

bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga egendomarna

eller någon af dem utan hinder däraf, att intecknade beloppet

ej är förfallet till betalning; dock åligge honom att inom den tid, som

i 106 § utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller

rättighet, som skall vid auktionen iakttagas, framställa sitt yrkande i

den ordning 13 § samma lag bestämmer och, där ej den myndighet,

hos hvilken yrkande framställes, skall förrätta auktionen, till auktionsförrättaren

ingifva bevis, att yrkandet blifvit framställdt.

Göres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,

må ej innehafvären af den gemensamma inteckningen, där nämnda

egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför

egendomen ansvarar i förhållande till de andra egendomarna.

36 §.

Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, då skall, såframt

icke samtliga de egendomar, som häfta för inteckningen, blifvit sålda vid

samma auktion och försäljningen skedde utan att särskilda utrop föregått,

egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,

icke vidare häfta för större del af intecknade beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan hafva fått afräkna å köpeskillingen eller

som på grund af sådant tillkännagifvande af inteckningshafvaren, som

i 116 § 1 mom. samma lag omförmäles, skall innestå i egendomen;

och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda af gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmät
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ningsvis sålda, skola de öfriga ej vidare häfta för hvad af inteckningen

kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande

därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen

blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

37 §.

1 mom. Hvad i 32—36 §§ är stadgadt skall äga motsvarande

tillämpning, där flera samfälldt, en hvar till viss lott, äro ägare af intecknad

egendom.

2 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, såvidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i

fråga om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet

tillämpas hvad om flera egendomar ofvan är sagdt,

3 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stamfastigheten

för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för

hvad däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock

att inteckningshafvaren äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten

och lägenheten. Åro från stamfastigheten flera lägenheter

afsöndrade, gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning

före den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts

å flera lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit

sökt, gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna

öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad

efter de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än

inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge

inteckningshafvaren, efter ty i 35 § sägs, äska försäljning jämväl af

lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars

särskilda försäljning blifvit begärd.

4 mom. Inteckning, som afses i 3 inom., må, såvidt den besvärar

lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva samtyckt

till åtgärden.

För dödande, hvarom nu är sagdt, må inteckningsliandlingen uppvisas

vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den

rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckningom

ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningsliandlingen

innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen *

är beviljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om

det skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet

därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,

där lägenheten ligger; och vare det så gällt, som hade inteckningsh

andlingen dit ingifvits.

5 mom. Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för inteckningar

i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

38 §.

Då fast egendom blilfvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jämlikt

51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den

ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis

härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Inkommer anmälan, att utmätningen upphäfts eller att frågan

om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,

varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i inteckningsprotokollet

införd, när handling, som visar köpeskillingens

fördelning, till rätten eller domaren inkommer.

44 §.

Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckninghelt

och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning

nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran

stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens samtycke

till sådan åtgärd icke är af nöden.

45 §.

Har den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,

eller visas, att nyttj anderätten af annan anledning uppbört, må på begäran

af fastighetsägaren inteckningen dödas, äfven om inteckningshandlingen

ej företes.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om

nyttjanderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft

och köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande

därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,

göras anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckna

gsärenden.

Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning för

fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för

nyttj anderätt.

52 §.

Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer skall iakttagas, när egendomen är besvärad af inteckning

för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i utsökningslagen.

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt galle

ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon

upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan rätt, äge rättighetens innehafvare

att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen

utbekomma förmån i penningar eller varor, som är upplupen och innestår

ogulden, samt, där egendomen säljes utan förbehåll om rättighetens

bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning motsvarande uppskattade

värdet af de förmåner i penningar eller varor, som tillkomma honom.

Ej må dock ur egendomen uttagas förmån för längre tid före den dagutmätning

sker eller konkurs börjas än tre år.

I fråga om inteckning, som nu sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.

första stycket samt 32—37 §§ är stadgadt angående inteckning för

fordran äga motsvarande tillämpning.

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättighetens

bestånd efter t}^ nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om

nyttjanderätt är stadgadt.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för

nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning

för servitut.

56 §.

Öfverlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,

vare servitutet gällande, om inteckning därför sökes förr än lagfart å

fånget; sökas lagfart och inteckning samma dag, gälle om företrädet

hvad i lagen om servitut stadgas; skolande hvad i 48 och 49 §§ är

stadgadt angående nyttjanderätt jämväl tillämpas å servitut.

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet

föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,

däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet

af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning

är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,

nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteckning

blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 34, 36, 38 eller

45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Bihang till Riksd. prat. 1912. 1 Sami.

14 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 22.

Förslag

till

Lag

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa

delar af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

1 §•

Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall jämte hvad

här nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1914 och tillämpas jämväl

å inteckning, som tillkommit före nämnda dag; dock att

dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt

att. ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upplupit

före nämnda dag,

dels hvad i 26 § stadgas angående inteckningshafvares skyldighet

att på begäran af fastighetsägaren uppvisa inteckningshandlingen icke

skall äga tillämpning, med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastighetsägaren

utgifven efter sagda dag,

och dels bestämmelserna i 37 § 3 och 4 mom. icke skola tillämpas

i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.

2 §•

Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande

utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpeskillingen

inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å inteckning

äldre lag äga tillämpning.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen

blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit afträdd

före den 1 januari 1914..

3 §•

Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighetsägare

öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre lag kunnat

dödas utan inteekningshandlingens företeende, sålunda dödad.

4 §•

Har utmätning eller annan dylik åtgärd, hvarom jämlikt 38 § i

förordningen angående inteckning i fast egendom anteckning skett i

inteckningsprotokollet, förän!edt egendomens försäljning i den ordning

hittills gällande utsökningslag bestämmer, då må, sedan fördelning af

köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på begäran af ny

ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i inteckningsprotokollet samt i

intecknings- eller fastighetsboken anmärkas, att anteckningen om utmätningen

eller åtgärden förfallit, såvida det visas,

ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas

utan inteekningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller

ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye

ägarens medgifvande skola fortfarande gälla,

än äfven, där inteckningshafvares fordran kunnat ur köpeskillingen

till fullo gäldas men understigit intecknade beloppet, att inteckningen

på grund af nye ägarens medgifvande skall gälla för fulla beloppet eller

ock dödats eller förfallit;

skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått

försäljningen, firmes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad, därom

göras sådan anmärkning, som nu sagts.

Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning

eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingifves, i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att anteckningen

om utmätningen eller åtgärden förfallit.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907

om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den

14 juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade

lydelse:

7 §•

År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen

afslås.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i tomträttsprotokollet.

8 §•

1 mom. Inteckning i tomträtt medför rätt att i den ordning utsökningslagen

bestämmer ur tomträtten utbekomma hvad intecknadt är,

dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs

börjas än tre år.

2 mom. År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur tomträtten,

denna från en till annan öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

sökt inskrifning af sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre

tomträttshafvaren sökas. År tvist om tomträttshafvarens fång antecknad

i tomträttsprotokollet, må den sökas, hvilken såsom tomträttshafvare

har tomten i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af in tecknad gäld.

9 §.

1 mom. Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning här

nedan i 2 mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades

och sedermera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare

inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd,

som i 11 § andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom

tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen,

där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas.

Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten

fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där

tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan

underrätt förete inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i

sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller

med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad,

när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när

inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det

skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande

af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till

den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs; och

vare detta så gillt, som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt

å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen

förnyas på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan

af inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid

hålla; vare dock inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting

förete inteckningshandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i

tomträttsprotokollet införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan

verkan.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 22.

10 §.

Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta

en eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen

jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

och göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt

åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande klaf

betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till

åtgärden.

11 §.

Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,

varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd

af annan än tomträttshafvaren, må ock inteckningen dödas, där det

visas, att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande

tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, Indika äga lika eller bättre

rätt än denna.

12 §.

1 mom. Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått

afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

Anteckning därom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,

som visar köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet,

i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

2 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk tomträtt afträdd och löseskillingen å behörig ort nedsatt,

skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning, som meddelats

i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten eller domaren inkommit

anmälan om förhållandet, göras anteckning i tomträttsprotokollet

så som i 1 mom. sägs.

3 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å

hufvudstolen af inteckning i tomträtten, eller utfaller vid fördelning af

medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan

rättsägare i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betalning

å hufvudstolen af intecknad fordran, hvarför utmätning skett, vare

inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och värde därom,

sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,

anteckning gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.

13 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,

af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma

rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,

där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträttshafvaren

till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkursboet

den rätt nu sagts.

Finnes, när tomträtten utmätningsvis säljes, att tomträttshafvaren

gjort afbetalning å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckninghäftar,

eller att inteckning i tomträtten belånats till lägre belopp än

det, hvarå den lydei-, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,

som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt

äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger

företräde.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

U §•

1 mom. Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt

belopp, vare inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig

att på begäran af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad

uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för af betalningens antecknande

i tomträttsprotokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet

anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade

beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen

anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då

den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under

hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,

nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen

bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om

uppvisandet anmälan hos rätten i don ort, där tomten ligger, för antecknande

i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens

protokoll i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

tomträttsprotokollet, må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckningtill

belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare

ock tomträttshafvaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende

få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

2 mom. Utmätes tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i

inteckning, eller varder tomträttshafvare, hvilken sådan rätt tillkommer,

försatt i konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig

betingat, pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslomännen

i konkursen uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 1

mom. sägs, af det tomträttshafvaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning

sålunda skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med

ränta på ansökan af utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas,

ändå att inteekningsmedgifvandet icke är tecknadt å sådan handling,

som i 1 § sägs. Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas,

skall innehålla, att beloppet förfaller till betalning sex månader

efter uppsägning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

73

16 §.

Har vid försäljning- af tomträtt i den ordning ntsökningslagen

bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt

taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse

med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen gäldas,

kvarstå i tomträtten, vare den, som personligen svarade för fordringen,

fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare i fråga om

belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått afräkna å

köpeskillingen.

18 §.

Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen

sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid

tomträttshafvares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt, som hör till

konkursboet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,

beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å

nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen

upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde

ock sådant i protokollet antecknadt.

Har tomträtten blifvit såld i den ordning ntsökningslagen bestämmer,

varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i tomträttsprotokollet

införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,

till rätten eller domaren inkommer.

22 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri inteckning

blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af

fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad

eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan

om inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten

anmäld, tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 §

anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Å protokollsutdrag, som utlärdas i inteckningsärende, skall tecknas

afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 22.

75

Förslag

till

Lag

om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 mom., 51, 54—57, 67 och

90 §§, 117 § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

9 §•

Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom

och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de

böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med

edsförpliktelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller uppstår

konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid

förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å

landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,

kronofogde, länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som

till boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej fullständig

uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenär ernå

och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.

Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,

som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som hans

rörelse angå, under försegling sätta ell er i förvar taga, så ock, där i ätten

eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under

säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom framdeles

sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

ingifven, värde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt.

På yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller

domaren att i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga

åt en eller flere skicklige män att boet jämte de böcker och handlingar,

som nämnda äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer

gode män, boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.

Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till förrättningsman

enligt denna paragraf förordnad; svärje inför rätten eller

domaren, att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och hafve sedan

samma plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem,

hvilka rättens ärenden gå.

Utvisar bouppteckningen, att fäst egendom finnes i boet, skall om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i inteckningseller

fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Ligger

egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande af sådan

anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort, där egendomen

ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen.

36 §.

4 mom. År under de sista trettio dagarna före konkursens början

pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej vant betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna

det påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fäst egendom

för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, vare

han pliktig att, där borgenärerna det påstå, återställa inteckningshandlingen

till konkursboet eller för verkställande af utbyte efter ty därom

är stadgadt hålla den till hända; dock att hvad sålunda är föreskrifvet

icke skall äga tillämpning å inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §

jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där afses.

51 §•

1 mom. Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos vederbörande

myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen

bestämmer. Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i

den ordning 59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är

om försäljning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten

närvarande borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

2 mom. Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den

där blifvit lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som

i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf

må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande

därtill lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt

eller annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i

något fall utan hans samtycke säljas utom auktion.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äga borgenärerna, där

fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska

försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt,

särskild! är stadgad. År fartyg, som säljas skall, för gäld intecknadt,

må det ej annorledes än utmätningsvis säljas, med mindre

inteckningshafvare, hvilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill

samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen

till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fasta egendom säljas, läte sysslomännen, innan försäljning sker, anskaffa

särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,

där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske af inteckningshandling,

som innehafves af gäldenären och för hvilken han är

personligen ansvarig, vare sysslomännen pliktiga att, där ej gäldenären

inedgifver, att handlingen må försäljas med bibehållande af hans ansvarighet,

förse handlingen med påskrift, hvarigenom gäldenären frikallas

från ansvarighet.

54 §.

Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i

handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran,

för hvilken borgenären har sådan rätt till fartj-get eller godset, som i

11 kap. sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit

utmätt inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskild! är stadgadt,

förmånsrätt i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borgenären

besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,

där ej gode männen eller sysslomännen vilja den lösa; skolande försäljningen,

där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i den

ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt är

stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försälj es, läte borgenären

gode männen eller sysslomännen minst en månad förut veta, när försäljningen

skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt

är, äge sysslomännen därom besörja. Dock må inteckning i fast

egendom, hvilken blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke

af sysslomännen säljas, utan äge de allenast låta sälja den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma

gäldenären.

55 §.

Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombudsman,

i mån af influtna" tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,

den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt

utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning

lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till

rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han

lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen

medgifva.

Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmånsrätt

för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är

sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,

sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.

56 §.

Vägras lyftning, där den enligt föregående paragraf medgifvas

må, äge borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten

däröfver utslag.

57 §.

årder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den

ordning utsökningslagen stadgar, åligge det gode männen eller sysslomännen

att före auktionen eller, där jämlikt 102 § samma lag särskildt

sammanträde skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrättaren

aflämna behållning, som under deras förvaltning af egendomen uppkommit.

Behållning, som ej sålunda aflämnas, skall, innan slutlig utdelning

sker, öfverlämnas till öfverexekutor, som har att mellan rättsägarne

uppgöra likvid i den ordning utsökningslagen bestämmer i fråga

om medel, som inflyta under tvångsförvaltning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

79

67 §.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämmes af borgenärerna;

ej må det för sysslomän efter tid räknas. God man eller

syssloman äge ej att för egen del, där han själf är borgenär, eller

såsom ombud för annan deltaga i borgenärernas beslut därutinnan.

Nöjes ej god man eller syssloman med beslutet, eller menar någon

borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägga

rätten dem emellan, som skäligt pröfvas.

När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borgenärerna

tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag

skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som därefter

bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig

reda för sig gjort.

Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild förmånsrätt

eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva inteckning

eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode

än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.

90 §.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning

i gäldenärens fasta gods eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt

till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen

sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt

till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen

sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det äskas, att,

innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i

82 § föreskrifna borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge rätten

eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af

föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis, att

han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst en månad,

inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja

och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet däraf,

som i sistnämnda paragraf stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets

införande i tidning såsom delgivning godkännas.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångsbevis

inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom

annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomannen om

händer tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina

fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning

skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

117 §.

2 mom. Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta

till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessförinnan

fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,

ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå

ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den

offentliga stämningen utfärdad blef.

122 §.

Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och

hos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller

domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande

å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran

beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och

pröfvad blifvit.

Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de konkursboets

tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än

det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar

därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran

löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan

med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo

den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.

123 §.

Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvaltning

framläggas.

Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomannens

åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den

rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den

dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst

s. 81 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. 81

upplöstes; och värde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre

rätt fullföljes.

124 §.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar

förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag tilländagått,

anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga

fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rättegång

eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan

tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna

fördelad.

År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej

hinder för konkursens afsilande, där auktion å egendomen hållits i den

ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna efter inställelsedagen

besluta, att konkursen skall afslutas, ändå att sådan auktion ej

hållits. Har borgenär i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, må dock icke utan hans samtycke konkursen afslutas, utan att

auktion hållits som nu sagts.

Då konkurs bör såsom afslutad anses, göre rättens ombudsman

genast anmälan därom till rätten eller domaren; gifve ock om konkursens

afslutande bevis till gäldenären, om han det äskar. \ägrar

ombudsmannen att meddela gäldenären äskadt bevis, pröfve rätten, om

laga skäl för den vägran är.

125 §.

Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,

att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utredning

och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med företeende

af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställning,

förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att

vidare behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio

dagar borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurssakens

fortsättning äro att tillgå.

Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offentliga

stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft. It

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ändamål

förskjutet blifvit.

126 §.

Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,

gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra

anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när

förhållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

83

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld

rid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande

af egendom i död makes bo.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862

huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående

undansättande af egendom i död makes bo skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta

betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5

eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:

varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;

bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute

ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det

lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet

ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en

månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad

var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,

från den dag, tiden därtill tilländagått; vare öfverlåtelsen emot den dödas

borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda

tid, samt gode männen, sysslomännen eller borgenärerna i konkursen å

nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter inställelsedagen:

har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 22.

inställelsedagen; vare den klandertid, nn sagd är, beräknad från den dag,

lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinningstalan anställa

på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid domstolen

förekommer, för gode männen eller sysslomännen: försummar han det;

då må hans talan ej till pröfning upptagas.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom

sökt på grund af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af

utfästelse af den döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej betingats, gälle därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteckning,

som blifvit sökt inom trettio dagar före början af konkurs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 22.

85

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Hvad i utsökningslagen och konkurslagen är stadgadt angående

fast egendom och inteckning däri samt om fastighetsägaren tillkommande

rätt till andel i sådan inteckning skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om tomträtt och inteckning däri samt tomträttshafvai''en tillkommande

rätt till andel i sådan inteckning; skolande hvad i 82 § utsökningslagen

samt 36 § 1 mom. och 37 § konkurslagen sägs angående

lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt

skall ock äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

6 §■

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af

fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter

förfallodagen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt

annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tilhöriga lösören och

byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt

upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende

eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande

utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före

utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,

där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator

kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika

rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersättning,

där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendatom lämnadt.

Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vatten
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

fallsrätt, förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtil

hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vattenfallsrätten

flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,

företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.

9 §•

1 mom. Har någon i gäldenärs fasta egendom inteckning för

fordran, äge näst efter fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmånsrätt i

samma egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen

flera inteckningar, njnte den, som tidigare sökt inteckning, företräde och

de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökes för ogulden

köpeskilling, skall gifva företräde framför annan inteckning för köparens

gäld, ändå att denna inteckning sökts tidigare.

2 mom. Har någon inteckning i gäldenärs lästa egendom för rätt

till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han enligt

lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt som inteckning

för fordran enligt 1 mom. medför.

3 mom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför

egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, där icke

utmätningen upphäfves eller går åter, förmånsrätt till betalning ur den

utmätta egendomen, såsom vore inteckning för hans fordran beviljad

den dag utmätningen skedde; dock att, om inteckning sökes samma dag

utmätningen sker, utmätningen har företräde. Inträffar konkurs, såsom

i 8 § sägs; äge den förmånsrätt ej rum.

16 §.

År gods att tillgå, sedan förmånsrättsägande borgenärer sin rätt

njutit, som nu är sagdt; njute såväl de, för hvad i full betalning af

deras fordringar brustit, som ock alla öfriga borgenärer, med undantag,

som i 18 § nämnes, lika betalning hvar i förhållande till sin fordran.

Har under konkursen fast egendom, som hör till boet, blifvit till

gäldande af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utbjuden till försäljning i den

ordning utsökningslagen bestämmer men försäljning icke kommit till

stånd, äge innehafvare af sådan fordran, där han själf äskat försäljning

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

till fordringens gäldande eller har sämre rätt än den, som sålunda äskat

försäljning, njuta betalning för sin fordran såsom i första stycket sägs

utan hinder däraf, att den fasta egendomen fortfarande häftar för

fordringen; har den bjudna köpeskillingen lämnat tillgång till betalning

af någon del af den fordran, till hvars gäldande försäljning skolat ske,

äge fordringens innehafvare allenast för återstoden den rätt nu sagts.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 22.

89

Förslag

till

Lag
-

om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af

järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under

konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:

§•

Utmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter

därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det

fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma

lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,

liera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana syssloman,

som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt

om trafikens uppehållande i det omfång, som förut vant vanligt eller

eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ordning

såld eller utmätningen eljest afslutats.

I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad

nu är sagd t, åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gälle hvad i

198 § utsökningslagen sägs.

Bihang till Rtksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

18 §.

Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt

hållas å den ort, där lian har sitt säte; och gånge därvid järnvägen

med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.

Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning

af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,

skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt

anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järnvägen

om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen syssloman

blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut

varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel

mest förenligt.

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,

och’ annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets

sysslomän. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,

göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,

där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,

som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar

tillämpas.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå

af järnvägens afkastning och köpeskilling.

20 §.

Hen tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till konkursbo

hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47

§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs

afträdd.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

Anses försäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borgenärerna

ske så skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms afyttrande

i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof

med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,

och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerna.

Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §

konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej

sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för

parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för

att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid

åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då uppskofsyrkandet

sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och

på huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga rum,

hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,

äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen

må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets sysslomän

afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,

bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte

utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej

åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas

beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens försäljning

ej äga rum.

Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i

andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller åt annan orsak,

järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller

trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägsstyrelsen,

som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens

förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af uppskofsbeslutet

skall säljas.

21 §.

År järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis

försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp, som

med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå,

med mindre bifall till försäljningen lämnas på sätt i 51 § konkurslagen

stadgas och inteckningshafvarne därtill samtycka.

Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning

utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa förmånsrätt,

och försäljning ske, ändå att innehafvaren af den* fordran sådant

bestrider.

Hvad i 124 § konkurslagen är stadgadt om afslutande af konkurs

utan hinder däraf, att boets fasta egendom icke blifvit försåld, skall ej

äga tillämpning i fråga om järnväg.

22 §.

Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,

förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall af öfverexekutor

fördelas efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers inbördes

företräde gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försäljning

blifvit beslutadt, på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten

årligen fördelas.

Utfaller vid fördelningen betalning å hufvudstolen af intecknad

fordran, skall inteckningen till motsvarande belopp vara utan verkan,

och åligger det i ty fall öfverexekutor att, sedan fördelningen blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft, därom hos rätten göra anmälan och

tillika insända fördelningslängden; skolande rätten, där sådan anmälan

inkommer, om förhållandet göra anteckning i inteckningsprotokollet och

fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men icke äga

tillämpning, där utmätning skett eller förordnande enligt 28 § utsökningslagen

meddelats före nämnda dag, ej heller där konkurs börjats

före sagda dag.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

93

Förslås

till

Lag

om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14

april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning

för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för

själfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande

3rrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens

eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid, eller, om ersättningsbeloppet

därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader

efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte

rätten ut tid, där parterna ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden

sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller

upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden

hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller

ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan

borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, in tecknad, värde ersättningsbeloppet

därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 22.

tid nedsatt hos Konungens befallningshafvande, som kungör sådant

vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt likvid dem

emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättningsbeloppet fastställdt

genom öfverenskommelse emellan den ersättningstagande och

den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsägaren värdet

hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att, där ej full

likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens uppskattning af

nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt; dock gånge

beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet.

Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller utgöra

hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom

stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller

begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse

någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller

lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,

vara förfallen och ankomma på ny pröfning.

26 §.

År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden

afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan ersättningsbeloppet

blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts

allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och

har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens hufvudstol,

åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter

ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord

ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshafvare,

hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,

som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

95

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

afledning af ratten.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År fäst egendom, för hvilken löseskilling blifvit nedsatt, intecknad,

åligge Konungens befallningshafvande att, sedan egendomen blifvit afträdd,

därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i

stad hos rätten. Utgör det som afträdts allenast en del af den egendom,

hvari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning af löseskillingen

likvid utfallit å inteckningens hufvudstol, åligge ock Konungens befallningshafvande

att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit laga

kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Har vid fördelning af ersättning, som i 67 § afses, likvid utfallit

å hufvudstol af intecknad gäld, vare lag samma.

Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,

i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,

som

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kunyl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 22.

äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den

rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 22.

97

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse åt'' 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 31 § i grnfvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den lösen, grufägaren enligt 30 § hör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej parterna

om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af

enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordägaren ansvarar för räntor och utskyld er af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,

om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren

skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit

jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens

befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom

är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där likvid

utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan fördelningen

godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos

domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelningslängden.

Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det

Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där marken blifvit alträdd före nämnda dag.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

99

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i yissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående

förbild i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag eller förening förvärfva

fastighet utan afseende å dess beskaffenhet.

Har bolag eller förening inropat fastighet å exekutiv auktion, skall,

där ej bolaget eller föreningen vinner godkännande af förvärfvet i den

ordning 5 § stadgar, fastigheten åter afyttras inom sådan tid, att lagfart

å fånget kan sökas förr än tre år förflutit från det auktionen vunnit

laga kraft. Har sistnämnda tid tilländagått, och framgår ej af vederbörande

domstols lagfartsprotokoll, att fastigheten är afyttrad, förordne

Konungens befallningshafvande, att fastigheten skall säljas å offentlig

auktion efter ty nedan sägs. Å sådan auktion må fastigheten ej åter

inropas af samma bolag eller förening. Om hvad sålunda stadgats skall

erinran införas i det köpebref, som i anledning af den exekutiva auktionen

utfardas.

Har Konungens befallningshafvande meddelat förordnande, som

ofvan förmäles, vare det gällande, ändå att fastigheten finnes hafva

varit af bolaget eller föreningen afyttrad eller sedermera afyttras; och

skall i öfrigt så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens

försäljning till gäldande af fordran, som däri äger bästa förmånsrätt;

och skall försäljning ske, ändå att innehafvaren af den fordran

sådant bestrider. Hvad i fråga om fastighets försäljning och köpeskillingens

fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären, skall

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

i ärende, som nu sägs, lämpas till fastighetens ägare, och skall denne

vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen

gäldas ur den försålda fastigheten.

Har inrop, hvarom i denna § sägs, skett för skyddande af någon

bolagets eller föreningens fordran eller rättighet, hvarför fastigheten på

grund af inteckning eller jämlikt 11 kapitlet 2 § jordabalken häftar; och

visas sannolika skäl, att fastigheten ej kunnat af bolaget eller föreningen

utan förlust afyttras, äge Konungen på därom gjord ansökan medgifva

anstånd med fastighetens afyttrande efter ty skäligt pröfvas. Sådan

ansökan skall sist inom tre år från det auktionen vunnit laga kraft ingifvas

till Konungens befallningshafvande, som därefter med eget utlåtande

öfverlämnar den till Konungen; och skall med förordnande, som

enligt denna paragraf ankommer på Konungens befallningshafvande,

anstå till dess ansökningen af Konungen pröfvats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914 men icke äga

tillämpning, där Konungens befallningshafvandes förordnande meddelats

före nämnda dag.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

101

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den

18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och kåtsmanstorps befriande

i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket och 2 § andra stycket

i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan

annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats

i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

2 §•

2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet

afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägenheten

fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller

meddelas i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 september 1910.

Närvaran de:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve TaUBE,

Statsråden: PETERSSON,

SWARTZ,

grefve HAMILTON,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

yon Sydow,

von Krusenstierna.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petersson anförde:

»Sedan Eders Kungl. Maj:t den 22 oktober 1909 beslutat inhämta

lagrådets yttrande öfver större delen af det af lagberedningen utarbetade

förslaget till ny jordabalk jämte därmed sammanhängande lagförslag,

har för granskning af andra omfattande lagförslag lagrådets arbete

tagits i anspråk i sådan utsträckning, att granskningen af lagberedningens

förslag måst undanskjutas och icke kan hinna afslutas före

årsskiftet, då ombyte af ledamöter i lagrådet skall äga rum. Att låta

lagrådet såväl i dess nuvarande som blifvande sammansättning taga

befattning med granskningen af ett och samma lagförslag skulle uppenbarligen

föranleda tidsutdräkt. För lagarbetets ändamålsenliga anordnande

synes därför påkalladt, att det nuvarande lagrådets granskning

af ifrågavarande lagarbete inskränkes till någon viss del, som är af

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

den fristående beskaffenhet, att utbrytning däraf lämpligen kan äga

rum. Af sådan beskaffenhet är enligt mitt förmenande det förslag till

lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen, som ingår i nämnda

lagarbete och innefattar en väsentlig omläggning af nu gällande ordning

för exekutiv försäljning af fast egendom i öfverensstämmelse med de

af Riksdagen i dess skrifvelse den 23 april 1903 förordade grunder.

Detta lagförslag står icke i det sammanhang med de af lagberedningen

föreslagna reformerna i lagfarts- och inteckningsväsendet eller med öfriga

i nya jordabalken behandlade ämnen, att det icke särskildt kan göras

till föremål för granskning och vidare legislativ behandling. Då härtill

kommer att den föreslagna anordningen af det exekutiva förfarandet

särskildt med hänsyn till de förmånliga verkningarna å fastighetskrediten,

som däraf kunna väntas, synes böra snarast möjligt genomföras,

har jag ansett de betänkligheter, man mot en sådan uppdelning

af lagarbetet kan hysa, böra få vika. Jag har därför låtit

inom justitiedepartementet verkställa sådan omarbetning af lagberedningens

förslag, som funnits påkallad för att förslaget till ändringar i

utsökningslagen och därmed sammanhängande lagförslag må kunna särskildt

framläggas.

Föredragande departementschefen uppläste de sålunda utarbetade

lagförslagen, nämligen förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7 —14, 16, 18 och 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,

så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken;

9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg

under konkurs;

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten; samt

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj

1884.

Föredraganden hemställde härefter, att Kungl. Maj:t — med återkallande

af dess den 22 oktober 1909 meddelade beslut om inhämtande

af lagrådets yttrande öfver då angifna af lagberedningen utarbetade

förslag — måtte förordna att öfver här ofvan under l:o)—12:o) uppräknade

lagförslag, af den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa,

lagrådets utlåtande måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler,

genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Witus Nyman.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

105

Förslag

till

Lag

om ändring i rissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 13, 22 och

28 §§, 3 kap. 48 och 52 §§, 4 kap. 62, 63, 71, 74, 79—82 och 85—88 §§

samt 5—11 kap. ntsökningslagen skola erhålla följande lydelse:

1 KAP.

ä §•

Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själf för

redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse

kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning

af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt

140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om

Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att,

under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning

af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för

kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta

annan man, som af öfverexekutor antagen är.

* §•

Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget

ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman gälle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock

må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre förordnandet

innehåller särskildt medgifvande, befatta sig med försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning

af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

2 KAP.

13 §•

Vill någon för fordran, hvarför fast egendom på grund af inteckning

häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor

i den ort, där egendomen ligger.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig

allenast till fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i

12 § afses. Tillhör fartyget flera redare, äge borgenären söka hufvudredaren,

eller, om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken

han helst vill.

22 §.

Har ej borgenär inom natt och år, sedan honom förelädes att

gifva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med

bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,

vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lagsökningshandlingarna

icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej

heller styrkt afskrift däraf ingifven.

Innefattar ansökningen yrkande, som jämlikt 34 § eller 37 § 2 mom.

andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom framställts

af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckning

flera fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad

enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.

2s §. .

Åro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till

domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,

vid äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, och

varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfverexekutor

tillika, att egendomen må, utan föregående .utmätning, säljas

i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så

ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

3 KAP.

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lag

ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,

varde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftesmän

skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för

utländsk man, så ock i det fall, hvarom i 125 § sägs, skall borgas såsom

för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den

pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäftig

man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas

af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets

ställande fri.

52 §.

Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt utmätningsman

att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än

det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsökningsmål

någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande

verkställas, därom är särskild! stadgadt; och skall hofrätts beslut,

hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande af skadestånd,

gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 22.

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst

på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående _ fördelning af köpeskilling för utmätt egendom

och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verkställighet,

därom skils i 6 och 7 kap.

4 KAP.

62 §.

Lösören skola gå i mät förr än fast egendom må utmätas, där ej

borgenär och gäldenär annorlunda sämjas; häftar på grund af inteckning

gäldenärens fasta egendom för fordran, hvarför utmätning skall

ske, varde den egendom först utmätt, där ej borgenären hellre vill taga

betalning ur lösören. Skall utmätning på en gång ske för fleras fordringar,

må ej borgenär, för hvars fordran fast egendom på grund af

inteckning häftar, till förfång för annan taga betalning ur lösören för

hvad af den fasta egendomen kan utgå.

Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egendomen

icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären

sådant särskildt begär.

63 §.

Har gäldenär fordran eller annan rättighet, som kan öfverlåtas;

den må ock gå i mät, där lösören ej finnas att tillgå, eller borgenär och

gäldenär om fordringens eller rättighetens utmätande åsämjas. Sådana

obligationer eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar

förvandlas, må tagas i mät såsom här ofvan om lösören är sagdt.

71 §•

Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods

till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för

godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute

sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.

Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom,

vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ej

pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gifves,

eller panthaivaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskil
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ta Nåd. Proposition N:o 22.

lingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är

sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.

Hvad nu är stadgadt skall icke äga tillämpning, när panten utgöres

af inteckning i gäldenärens fasta egendom.

74 §.

Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.

Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från

stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling

eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan

orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag

eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset blifvit

utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället

under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där

vårdas eller till annat ställe föras, om det så ske kan och borgenär

den för godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenärs egendom, som i annans besittning finnes, varde

förbud innehafvaren meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den,

till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.

Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter

ty särskildt är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af in tecknade

egendomen, vare borgenären pliktig att, där utmätningsmannen det äskar,

förskjuta kostnaden för anskaffande af särskild inteckningshandling å det

gäldenären tillkommande beloppet.

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning

däröfver; och gälle om egendomens värdering hvad förut om

värdering af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordre ock

gäldenären de handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan

förmån, som skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka

i egendomen hafva inteckning för fordran eller för rättighet, som nu

sagts. Utmätas flera egendomar på en gång; varde de hvar för sig

beskrifna och värderade.

Har öfverexekutor enligt 28 § förordnat om försäljning af fast

egendom, läte han den af utmätningsmannen beskrifvas och värderas.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

samt med andra egendomar, och linnes för någon af egendomarna icke

uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,

som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas

på sätt i 60 § stadgas.

80 §.

Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det

yrkar, afrad, hyra eller ränta, som af egendomen faller till dess den

varder såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen

eller af syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre

utan dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att

utgifva något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall

han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,

och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.

Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättaren före auktionen

eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det

sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar

och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,

där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.

Utgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen föranstalta

om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför

influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sådant fall syssloman

hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till hända. För

medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det

sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

81 §.

År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller

annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det

påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;

dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som

för egendomens förvaltning kan vara nödig.

I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsförrättaren

redovisa skall hvad i 80 § 8 mom. är stadgadt äga motsvarande?

tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:ö 22.

Si §.

Ofverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye

ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande

för förre ägarens gäld.

Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen skett, lagfart samma

dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångsdag

för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen

infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre

egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller

fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egendomen

därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har

auktion till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den

rättegångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock

nye ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling

i hufvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren

uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren

gällande, ändå att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Gröres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har

öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag

för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot utmätningen

är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som

ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess

sig visat, om lagfarten sökes.

Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om utmätning af den rätt till andel i inteckning, som, efter ty särskildt

är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade egendomen.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen

uppgifva auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att

genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,

innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken

utmätningen ägt rum, samt huruvida för samma fordran inteckning är

meddelad eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för

att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen

att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.

Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen

bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och varde i det

bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms

försäljning eller hos hvilken, jämlikt 51 § konkurslagen, äskats,

att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock

pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.

86 §.

Har borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med

betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från

den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda

handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare ansökningen

förfallen och gånge verkställd utmätning åter.

Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om

fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det

öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom

samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit

sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan

verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när

sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om

egendomens försäljning förfallen.

87 §.

Har någon inteckning i fast egendom, som blifvit för annans fordran

utmätt, eller har någon till egendomen nyttjanderätt eller rätt till servitut

eller till afkomst eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan

vara beroende af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen

erlägger fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden

ansvarar, göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där utmätningen

afser allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund

af inteckning häftar, utmätningssökanden för sin återstående fordran äger

företräde.

88 §.

Har utmätning af fast egendom upphäfts eller eljest frågan om

sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller

öfverexekutor, om ärendet där är anhängigt, att därom genast göra anmälan

å landet bos domaren och i stad hos rätten.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd Proposition No 22.

113

5 KAP.

Om utmätt egendoms försäljning.

89 §.

Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för

auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen sker,

så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes

lämpligt, i kyrkorna för de församlingar, som närmast därintill äro.

Finnes för viss stad förordnadt, att auktion skall kungöras på annat sätt

än nu är sagdt, lände det till efterrättelse.

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att

förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som för

auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätningsmannen

låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt finnes.

91 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan

auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för

kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kungöras

minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom

kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett

inom tid, som nu är sagd. Har gäldenären tillkommande rätt till andel

i inteckning i hans fasta egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen

innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det

gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter.

Skall sådan handling anskaffas, må ej förr än det skett kungörelse om

auktionen utfärdas.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jämväl införd i allmänna tidningarna tre gåDger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,

hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätningsBihang

till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Häft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

mannen anmäla. De borgenärer, hvilka jämlikt 11 kap. sjölagen äga

rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,

skola därjämte, där de äro kände, underrättas om auktionen genom särskilda

kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall med posten afsända,

till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till

hända minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer

så fort ske kan.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i fartygsregistret

infördt, anskalfe utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

92 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest

under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för

sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs

förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen

sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,

att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget

gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för

hvilka fartyget veterligen utgör pant.

93 §.

Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor

skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af

det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så

ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godtgöras,

upphöre försäljningen.

94 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet af tjugu registerton eller

dårutöfver, uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där

enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad

tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro tillstädes

och halva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant

anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han

före utropet därom underrättelse.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse

om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen

hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

95 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att

genast efter inropet gälda en sjättedel af köpeskillingen i reda penningar

eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af

köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas

sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteckningshafvare,

som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfvertaga

den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute

köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan

för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,

och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock

det anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpeskillingen

till fullo gulden eller anstånd lämnadt efter ty nyss är sagdt,

vare köpet ogillt och besörje genast utmätningsmannen, att fartyget

varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget

vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga

ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen

skillnaden; går fartyget till mera, hafve förre köparen ej rätt till öfverskottet.

Kostnaden för senare försäljningen skall ock af förre köparen

gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.

År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,

där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören

stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besittning

af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens

gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna § sägs, gälden öfvertagit.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stånde dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,

där ej i 98 § annorledes stadgas.

98 §.

A landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexekutor

pröfvar stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos

öfverexekutor före målets afgörande uppgifva auktionsställe, eller äro

flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena;

bestämme öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad af utmätningsmannen

i orten.

I stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfverexekutors

ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutor ers områden gå i en

försäljning, varde auktionen förrättad där hufvudgården eller, om sådan

ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är

belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.

99 §.

Varder ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet

öfver utmätningen med beskrifning och värdering å egendomen jämte

öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.

Har vid utmätning blifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, och är utmätningsförrättaren ej behörig att med försäljningen

taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den utmätningsman,

som skall auktionen hålla.

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffa gravationsbevis rörande

egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga

och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

101 §.

Tiden för auktionen varde af auktionsförrättaren bestämd, och läte

han kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktionsstället

införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst

fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,

äfvensom intagas i länskungörelserna; foge ock anstalt, att kungörelsen

varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst

i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,

än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst

fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion

å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till

efterrättelse.

Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,

må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund

hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktionsförrättaren

aflämnad.

102 §.

Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskildt

sammanträde för förhandliug om rättsägares anspråk och villkoren för

försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kungörelsen

om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än

två dagar före auktionen.

103 §.

Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att

den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han

eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som

bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid och, där enligt 102 § särskildt

sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.

De, hvilka hafva fordran , hvarför egendomen på grund af inteckning

eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar eller som skall utgå med

förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, eller fått åt sig upplåten

rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, skola, där de äro kände,

om auktionen och det särskilda sammanträdet, där sådant skall hållas,

underrättas genom särskilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall

med posten afsända, till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna

må komma dem till hända minst fjorton dagar före auktionen, och till

utländska borgenärer så fort ske kan; skolande i kallelsebrefven tillika

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

lämnas uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för

hvars gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen

och sammanträdet varde ock, efter ty nyss sagts, borgenären och gäldenären

meddelad.

104 §.

År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,

och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion

inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst

eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.

105 §.

Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så ske

kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor och i

stad genom anslag, som förut är sagd!, före den utsatta dagen kungjordt.

106 §.

Vid auktionens början uppläse auktionsförrättaren såväl protokollet

öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egendomens

försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga

handlingar, som i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka

hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant

anmäla; lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt gäldenären, där han

när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som

anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.

Hvad sålunda föreskrifvits skall, där sammanträde som i 102 §

sägs hålles, vid det sammanträde iakttagas; skolande i ty fall handlingarna

ånyo uppläsas vid auktionen.

107 §.

Sedan förhandlingen afslutats, uppgöre auktionsförrättaren borgenärsförteckning,

hvari skola, ordnade efter det företräde dem emellan

lag stadgar, upptagas, förutom fordran, hvarför utmätning skett, jämte

kostnaderna för förfarandet, följande fordringar och rättigheter, nämligen:

l:o) fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, där fordringen finnes upptagen

i de i 99 och 100 §§ omförmälda handlingar eller blifvit hos auktionsförrättaren

anmäld;

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

2: o) fordran, hvarför förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

äger rum, samt, där egendomen är afträdd till konkurs, fordran, som

skall ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken,

äfvensom anspråk på ersättning för kostnad och arfvode för

egendomens förvaltning, såvida yrkande om betalning ur köpeskillingen

för fordran, som nu sagts, blifvit hos auktionsförrättaren framställdt; och

3:o) nyttjanderätt samt rätt till servitut eller till afkomst eller

annan förmån, som från egendomen skriftligen upplåtits, där rättigheten

är intecknad eller den handling, därå rättigheten grundas, är af rättsägaren

till auktionsförrättaren ingifven eller eljest för honom tillgänglig.

Servitut, som är af beskaffenhet att skola oansedt egendomens

försäljning äga''bestånd, skall icke upptagas i förteckningen.

108 §.

År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende

af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.

109 §.

År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller

rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom

beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej

beviljad, värde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore inteckningen

gällande.

no §.

Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas

före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af

fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, *å hvilken

enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan

förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något

värde för dem utsättes.

112 §.

Ränta å fordran, som är i egendomen inteckad eller hvarför

egendomen häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken, skall vid borgenärs
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 22.

förteckningens uppgörande beräknas för ett år, där ej då visas, att den

för annan tid innestår.

Häftar egendomen på grund af inteckning eller så som i 11 kap.

2 § jordabalken sägs för rätt till afkomst eller annan förmån, skall

hvad ofvan är stadgadt i fråga om ränta äga motsvarande tillämpning

beträffande förmån i penningar eller varor, som skall utgå till rättighetens

innehafvare.

113 §.

Sedan auktionsförrättaren efter ty ofvan är sagdt antecknat de

fordringar och rättigheter, hvilka böra vid auktionen iakttagas, skola de

fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande

försäljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas;

och varde i borgenärsförteckningen angifvet,, att det lägsta bud, som vid

auktionen må antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan.

Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta

budets beräknande afdrag därför ske.

§.

År fast egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i 51 §

konkurslagen stadgas på begäran af borgenärerna auktion hållas för

egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare

inteckningshafvare och den, som i egendomen äger bättre förmånsrätt,

berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller

styrkt och fordringen är i konkursen bevakad, äska att försäljningen i

stället sker till gäldande af hans fordran; framställe dock yrkande därom

hos auktionsförrättaren före auktionen eller, där enligt 102 § särskild!

sammanträde skall hållas, före detta sammanträde. Göres ej sådant

yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsförteckningen

upptagna rättsägare.

. U5 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas vid en auktion och jämlikt 121 § hvar för sig utropas,

varde särskild borgenärsförteckning för hvarje egendom upprättad;

skolande däri af den gemensamma inteckningen upptagas det belopp,

hvarför egendomen svarar i förhållande till de andra egendomarna, med

anmärkning att beloppet kan komma att förhöjas till följd af brist i dessa.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Äro egendomarna utmätta för samma fordran, och har den gemensamma

inteckningen bättre rätt än denna, värde lägsta budet för en

hvar af egendomarna så bestämdt, som om försäljningen ägde rum för

gäldande af den gemensamma inteckningen, dock med anmärkning att

frågan om försäljning skall, ändå att nämnda bud öfverskrides, förfalla,

där sammanlagda köpeskillingen för egendomarna ej lämnar tillgång till

gäldande af någon del af utmätningssökandens fordran.

Medgifver innehafvaren af den gemensamma inteckningen, att,

där försäljning kommer till stånd, den gemensamma ansvarigheten må

upphöra, varde i öfverensstämmelse därmed borgenärsförteckningarna

upprättade och lägsta buden bestämda.

116 §.

I afräkning å köpeskillingen skall i egendomen innestå liufvudstolen

af däri in tecknad gäld, som faller inom lägsta budet. Ej mådock

sålunda öfvertagas gäld, som i 109 § sägs, ej heller belopp, som

är i flera egendomar gemensamt intecknadt, utan så är att egendomarna

säljas vid gemensamt utrop utan att särskilda utrop föregått eller innehafvaren

af den gemensamma inteckningen gjort sådant medgifvande,

som i 115 § sägs.

År intecknad fordran, som efter ty nu sagts skulle i egendomen

innestå, förfallen till betalning sist å den dag, då enligt 142 § sammanträde

för köpeskillingens fördelning äger rum, vare inteckningshafvaren

berättigad att erhålla betalning för fordringen, där han före borgenärsförteckningens

upprättande därom framställer yrkande. Finnes vid

borgenärsförteckningens upprättande andel i inteckning, som faller inom

lägsta budet, tillkomma gäldenären, varde sådan andel utan särskildt

yrkande ur köpeskillingen gulden.

Hvad ej af köparen öfvertages skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall angifvas, hvilka belopp skola i

egendomen innestå och hvilka skola i reda penningar gäldas.

117 §.

Varder om rättsägares inbördes företräde eller om villkoren för

försäljningen mellan dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda öfverenskommet

än i detta kapitel är stadgadt, lände det vid borgenärsförteckningens

upprättande till efterrättelse.

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

118 §.

Borgenärsförteckningen skall underskrifvas af auktionsförrättare!!;

och läte han rättsägare, h vilka åt förteckningen nöjas, därå teckna sitt

godkännande.

119 §.

Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen

sist skall vara gulden.

120 §.

Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före auktionen

yrkar, att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.

121 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild

fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller kommit

i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning utropad.

Gå ej vid denna försäljning egendomarna så högt, att fordran, för

hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då skola, där

de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del

af utmätningssökandens fordran och ej innehafvaren af den gemensamma

inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingarna brister genast erlägges, alla

egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Åro egendomarna

utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop

ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna

köpeskillingarna gäldas. Åro två eller flera bland egendomarna i samma

ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum

af de egendomar, som honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid

dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma utropet

företräde, och varde öfveiÅkottet på de gemensamt utropade egen
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

domarna fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevillning

utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit delad,

och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall den å

egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas efter den

för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon af egendomarna

att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke förslår

till gäldande af de belopp, hvilka falla inom lägsta budet, och skall

förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga

egendomarna ånyo gemensamt utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet af söndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 2 mom.

37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen

ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan

så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen

funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran

och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.

122 §.

Har en af flera gemensamt intecknade egendomar blifvit särskildt

utmätt, och har i anledning däraf den gemensamma inteckningens innehafvare

framställt yrkande om försäljning af de andra egendomarna,

skall den egendom, som är särskildt utmätt, först utropas. Göres ej

därvid sådant bud, att utmätningssökandens fordran till någon del kan

utgå, och skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla,

varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd. Göres

sådant ljud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så som i

121 § stadgas; dock att, där lägsta budet för den särskildt utmätta

egendomen till följd af brist, som uppkommer i de andra egendomarna,

så förhöjes, att försäljning af densamma ej kan äga rum, frågan om

de öfriga egendomarnas försäljning skall förfalla.

123 §.

Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §

sägs, då skall, där den icke har företräde framför utmätningssökandens

fordran, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först utropas

med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna

köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godtgörelse

och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens

innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen ånyo utropas

utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,

gälle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.

Åro i borgenärsförteekningen upptagna flera sådana rättigheter,

som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,

som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i

förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför

annan, skall vika först efter denna.

124 §.

Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillhör

den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge

grödan i samma utrop som egendomen, och varde det före utropet kungjordt.

125 §.

Då inrop skett, gäldc köparen genast en sjättedel af köpeskillingen,

dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteekningen bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller borgen för hvad sålunda skolat

gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom pant inteckning i

egendomen, må den godkännas endast såvidt dess hufvudstol ligger

inom inropssumman, så ock inom det af utmätningsmannen å egendomen

satta värde samt inom det uppskattningsvärde, hvarefter allmän

bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.

Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagdt,

varde egendomen genast ånyo utropad.

126 §.

Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må

antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen

ej förslår till gäldande af utmätningssökandens fordran och han bestrider

att försäljning må ske.

Uppgår det bud, som högst göres, ej till belopp, som nu sagts,

må försäljning ändock ske, där innehafvare af de fordringar, hvilka

falla inom lägsta budet och icke fullt täckas af den bjudna köpeskillingen,

så ock utmätningssökanden därom förena sig.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

127 §.

Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke

göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens

slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,

hvarom auktionsförrättaren skall genast meddela underrättelse, och foge

han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist

fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd

samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i

101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.

128 §.

Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätningssökanden

genast ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den

senare auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egendomen

efter ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.

129 §.

Kommer försäljning till stånd, eller finnes, där anbud ej gjorts

eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan

auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för

fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för sammanträdet.

130 §.

Sist å det sammanträde, som i 142 § sägs, skall den del af köpeskillingen,

som enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar utgå,

vara till auktionsförrättaren gulden, såvidt anstånd efter 131 § icke

blifvit köparen lämnadt. Sker ej betalning såsom nu sagts, vare köpet

ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren att egendomen varder till

försäljning ånyo utlyst, som i 101 § föreskrifves. År pant eller borgen

ställd, som i 125 § sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen försälja

panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka

borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger hvad vid nya utropet

högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag,

då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden

eller, där försäljning ej kommer till stånd, hvad vid förra auktionen

bjudits utöfver lägsta budet jämte ränta därå äfvensom kostnaderna för

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

samma auktion; går egendomen till mera, hafve han ej rätt till öfverskottet.

Kostnaden för senare auktionen vare han ock pliktig att gälda,

där den ej af öfverskott å köpeskillingen täckes.

131 §.

Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteckningen

skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,

lämnat honom anstånd med betalningen, äge köparen å köpeskillingen

afräkna motsvarande belopp; dock skall, om auktionsförrättaren det äskar,

ställas pant eller borgen för återbäring, i händelse beloppet skulle finnas

rätteligen tillkomma annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne

förnöjde äro, öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd

med betalning däraf, vare lag samma.

132 §.

Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen

vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.

133 §.

Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyldighet

fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill

handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmätningsmannen

honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta

i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid

försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta

legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga

legoaftal vid äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker

uppsägning, gälle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid

för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator

eller hyresgäst uppsäges.

Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller

hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på

grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där

aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren

åliggande förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må å

legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra mer

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna hvad

han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga om

sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren, eller

annan uppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren

blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren

fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande, som i

28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.

Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall

gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försäljningen

gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle

brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga

om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande tilllämpning.

134 §.

Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i

hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående

afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.

135 §.

Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,

varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen

upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,

ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare

på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen

upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.

I fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet

afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller

som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.

136 §.

Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa

något, som å den auktion säljes.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

6 KAP.

Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning

influtit.

137 §.

Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skyndsamligen

och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar

efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhandahålla

den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva

penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,

skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till hända.

Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit

laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot

pant eller borgen.

Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre

dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,

där han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen

borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade

under panträtt i handom, panthafvaren, såsom i 71 § sägs, förklarat sig

nöjas med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han

sin rätt till godo inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i

fråga om utmätningsvis såldt fartj^g eller gods i fartyg annan borgenär

påstår betalning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför

panthafvarens, denne ej äger njuta betalning i annan ordning, än i

140 § sägs.

139 §.

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller

ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare

ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning,

såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kunrjl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 22.

yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis

försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalk en, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis

såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsordningen

belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.

Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å sammanträde,

som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestår.

140 §.

Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge

de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock

gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme

inför auktions förrättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens

fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom

införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning

inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej

alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att

de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.

141 §.

Nu har, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för en

borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit

utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller har

sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven

tid framställdt: finnes oj full tillgång för borgenärerna och kunna de

ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga

är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller

borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med

utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i

afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre

gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas

om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig

där infinna.

Finnes i fall, som bär förut är sagdt, full tillgång till alla fordringarnas

gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men

gitter ej borgenär, som efter i39 § yrkar betalning utan att lian fått

utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskillingen;

hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran

belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till sammanträde

för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men

utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, insände

han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver

utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som

därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

142 §.

Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning

af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar

gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands län å femtiosjätte dagen, men i

öfriga delar af riket å fyrtioandra dagen efter auktionen.

Har, på klagan öfver utmätningen, eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjord t på sätt i 105 § sägs; upphör hindret, utsätte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse

därom införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan,

i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,

äfvensom intagas i länskungörelserna.

143 §.

Finnes behållen afkastning af såld fast egendom att tillgå, eller

hafva, i det fall att enligt 95 eller 130 § egendom försålts efter nytt

utrop, medel erlagts af förre inroparen eller influtit genom försäljning

af pant eller utsökande af borgen, varde den tillgång jämte köpeskillingen

fördelad.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

131

144 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättningsmannen

redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för

de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blifvit

anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga är

om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse.

Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när

är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta nödigt.

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas rätt är af fördelningen beroende,

så ock gäldenären ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättningsmannen

i öfverensstämmelse därmed fördelningslängd samt läte dem,

som däråt nöjas, teckna sitt godkännande å längden; och varde därefter

utdelning genast verkställd, dock mot pant eller borgen, där enligt 156

eller 157 § sådan säkerhet bör ställas.

146 §.

Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes

ärendet anhängig! hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt

förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed

icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,

inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfverexekutor

anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,

att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.

Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad

mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.

Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hållas tillgängligt

för den, som önskar däraf taga del.

147 §.

Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor anhängig

är, Öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve

han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt

utslag muntligen.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts före borgenärsförteckningen»

uppgörande, bort däri upptagas, blifvit senare anmäld, varde utdelning,

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

i den. mån tillgång- finnes, borgenären tillagd efter de i borgenärsförteckningen

upptagna belopp.

149 §.

Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller

annan förmån, som vid försäljning af fast egendom icke bibehållits,

skall, utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i

penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas

uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,

som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för

hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,

med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som

af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.

150 §.

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning

ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall

gäldas före förfallodagen, eller skall utdelning ske allenast för ränta eller

annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen

beräknad efter de i 110 och 149 §§ stadgade grunder.

151 §.

År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltighet

beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej vunnit

laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad, varde

hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid fördelningen

afsatt, intill dess frågan om borgenärs rätt blifvit slutligen afgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin

talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,

såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af frågan beroende,

själf stämma, stånde det honom fritt.

År fordran beroende af villkor, skall efter tv nu sagts afsättning

ske, intill dess villkoret uppfyllts eller förfallit.

152 §.

Då. efter ty ofvan är stadgadt utdelning för fordran beräknas, utan

att fordringsbeviset blifvit företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas,

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

varde bestämmelse tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det

fall att detsamma eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma

den borgenär, för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

153 §.

Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd

borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej

heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären

rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen

vann laga kraft.

154 §.

Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexekutors

beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret

väckt.

155 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller

öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad honom

därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller borgen

för hvad han lyfter, där ej öfverexekntor finner skäligt tillåta, att lyftning

må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat eller,

om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade grunder;

då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet, de borgenärer,

som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske utan pant

eller borgen; och vare det gillt, där ej gäldenären det bestrider, eller

enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.

156 §.

År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej, mot

köparens bestridande, utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än

mot pant eller borgen.

157 §''

År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till

egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,

i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet för

hvad han lyfter, gällande hvad därom särskildt stadgadt är.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

158 §.

Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon .

borgenärs fordran, skall ofördröjligen i länets ränteri nedsättas. Bär

borgenärens anspråk blifvit godkändt genom dom eller utslag, som ej

vunnit laga kraft, vare han dock berättigad att beloppet mot pant eller

borgen lyfta. I annat fall må på öfverexekutors pröfning ankomma,

huruvida beloppet, innan fråga om rätt därtill blifvit afgjord, må mot

pant eller borgen lyftas, vare sig af den borgenär, för hvilken det

blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund af bestämmelse, hvarom

i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär

tillagda men icke af honom lyftas, skola i länets ränteri nedsättas.

Lag samma vare, där fördelning skett annorstädes än å landskansli, och

borgenären ej inom fyra veckor därefter medlen lyfter.

År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,

och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördelningen

vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af

annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.

160 §.

Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i landtränteri nedsättas,

må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättning, som af

öfverexekutor godkännes, för att där mot ränta innestå, under den tid

öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,

som finnes till medlen berättigad.

161 §.

Finnes i fall, då försäljning af fast egendom ej kommer till stånd,

behållen afkastning af egendomen, skall för fördelning däraf sammanträde

hållas å tid, som i 142 § är stadgad; skolande fördelningen verkställas

enligt de grunder, som i fråga om medel, hvilka influtit under

tvångsförvaltning, äro stadgade i 7 kap.

Har af anledning, som i 130 § sägs, egendomen gått under nytt

utrop men försäljning då ej skett, skall ock för fördelning af hvad förre

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

inroparen jämlikt 125 § erlagt eller som influtit genom försäljning af

pant eller utsökande af borgen, sammanträde, som nyss sagts, hållas;

och varde beloppet, sedan auktionskostnaderna guldits, användt till

betalning af utmätningssökandens fordran. Uppstår öfverskott, varde

det fördeladt på sätt ofvan i fråga om fördelning af behållen afkastning

är stadgadt.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,

än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två

månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§

nämnas, och inom en månad sedan stadsfogde sådana handlingar emottagit;

svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,

där han ej visar, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betalningen

eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätningsmannen

ej kunnat förekomma. Möter sådant hinder, bör det, vid äfventyr

att det eljest ej må till ursäkt räknas, genast antecknas i den dagbok,

som skall af utmätningsmannen hållas.

163 §.

År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran

eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre

månader och i stad inom två månader efter det fogden emottagit de i

54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som

i 162 § sägs..

164 §.

Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för

lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta

sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i allmänna

tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

165 §.

Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så

skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att

egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet

öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af

de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,

skola, utom i fall som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas

borgenären till hända under åtta veckor från den dag borgenären äger

rätt att medlen utfå. Varda medlen ej under den tid eller därefter före

ingången af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de

ofördröjligen af utmätningsmannen i länets ränteri nedsättas; och äge

utmätningsmannen sedermera att med beviset om nedsättningen till

borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för utmätnings vinnande

blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets handläggning till honom

återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären

till hända under åtta veckor; och gälle i öfrigt om sådan handling

hvad nyss är om influtna medel stadgadt.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, kåfve

ej rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,

där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre

rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det

lyftade eller någon del däraf återbära, gälde ränta efter sex för hundra

om året.

167 §.

Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger

rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter

sex för hundra om året och ansvare dessutom för tjänstefelet.

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpeskillingen

erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillingens

fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra

anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt dävid tillika

insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteckningen;

har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad

nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån

af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.

Har vid fördelning af medel, som i 161 § afses, likvid utfallit å

hufvudstol af intecknad gäld, åligge det den, som förrättat fördelningen,

att, sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra anmälan

som nj^ss sagts och tillika insända fördelningslängden.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

7 KAP.

137

Om tvångsförvaltning af fast egendom.

• 169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom försäljning icke till stånd, och

vill utmätningssökanden, att afkastningen skall användas till gäldande

af hans fordran, äge han äska, att egendomen sättes under särskild

förvaltning; framställe dock därom hos auktionsförrättaren yrkande,

innan förrättningen afslutas, och förskjute på anfordran den för förvaltningen

nödiga kostnad.

170 §.

Sättes egendom under tvångsförvaltning, som i 169 § sägs, förordne

auktionsförrättaren syssloman att omhändertaga egendomen och

besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist att tillgå, anvise sysslomannen

honom nödiga rum till bostad.

År egendomen upplåten till arrendator eller hyresgäst, skall i

fråga om legotagarens rätt att å legoafgift afräkna fordran hos gäldenären

eller åberopa uppgörelse, som träffats med denne, hvad i 133 §

2 mom. är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

171 §.

Sysslomannen skall inom en månad efter hvarje kalenderårs utgång,

dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år, till auktionsförrättaren

afgifva redovisning för sin förvaltning. I redovisningen äge

sysslomannen tillgodoföra sig skäligt arfvode för sitt bestyr.

Auktionsförrättaren äge skilja sysslomannen från befattningen, där

skäl därtill äro, och förordna annan i hans ställe.

172 §. ''

Af behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför

nödig kostnad guldits, skola först de borgenärer, hvilka för sina

fordringar äga företräde framför utmätningssökanden, undfå likvid förrän

tor och andra årligen upplöpande belopp, samt återstoden användas

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

till gäldande af kostnaden för utmätningen och auktionen äfvensom

utmätningssökandens fordran.

173 §.

Sedan redovisning till auktionsförrättaren inkommit, utsätte denne

ofördröjligen tid och ort för sammanträde mellan borgenärerna och

kungöre det minst tio dagar förut i allmänna tidningarna samt, där så

ske kan, i tidning inom orten; läte ock kungörelsen införas i länskungörelserna.

Borgenärerna och gäldenären skola ock genom särskilda

kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom. stadgas, om sammanträdet

underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 § sägs, framlägge auktionsförrättaren

den inkomna redovisningen och verkställe därefter fördelning af behållningen

mellan de borgenärer, som i 172 § äro nämnda, efter det företräde

dem emellan lag stadgar.

Å fordran, som finnes upptagen i den för auktionen upprättade

borgenärsförteckningen, varde utdelning beräknad, ändå att fordringen

ej anmäles vid sammanträdet; och gälle anmälan vid ett sammanträde

jämväl för ett senare.

I öfrigt skall i fråga om fördelningen tillämpas hvad angående

fördelning af köpeskilling för fast egendom är stadgadt.

175 §.

År utmätningssökandens fordran intecknad i egendomen, åligge

auktionsförrättaren att, när likvid å hufvudstolen utfaller, därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända

förd elningslängden.

176 §.

Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom

stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen

framlades, eller hafve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare

ock öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

177 §.

139

Den, som begärt tvångsförvaltning, vare öppet att när som helst

hos auktionsförrättaren äska, att egendomen ånyo utbjudes till försäljning.

Har sådant yrkande gjorts, eller har för annan borgenärs fordran

egendomen blifvit utmätt, Aligge sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där jämlikt 102 § särskild! sammanträde skall

hållas, före det sammanträde afgifva redovisning. För medel, som ej

sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det sammanträde, då

fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge

utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd.

8 KAP.

Om kvarstad, skingringsförbud samt reseförbud, så ock annan

handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.

179 §.

Begär borgenär hos öfverexekutor, till säkerhet för sin fordran,

kvarstad å så mycket af gäldenärens lösa egendom, som kan mot den

fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan innehafver

och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sannolika

skäl för sin talan, och pröfva!'' öfverexekutor, det fara är att gäldenären

undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.

180 §.

Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad

efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till

visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom

fråga är, må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant

förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenär

gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas

att det utgifva.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

181 §.

Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom

och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År

synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård

eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.

182 §.

Vid pröfning af lagsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet

ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes, bevilja

kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,

som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till

säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.

Ej må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i

mät tagas.

184 §.

Finner öfverexekutor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller ränta,

som af fast egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman tillsatt

att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige kungjordt. Den

som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift, som

bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning förfaller,

gulden varder.

185 §.

Lös egendom, som ställes under skingringsförbud, förblifve under

innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,

värde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.

186 §.

Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184

§ förmäles, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller

gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,

såsom i 160 § sägs.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

141

187 §.

År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att

efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som

häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker

från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då

äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han

gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än

sex veckor. Öfverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, där

borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom

trettio dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar

efter det öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom

lagsökning sin fordran kräft eller sin talan till domstol instämt eller

fullföljer han ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos

öfverexekutor eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller fö£

budet åter. Har i det fall, hvarom i 182 § skils, borgenär fört klagan

mot öfverexekutors utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom

tillerkänd, må tiden för talans instämmande räknas från den dag hofrättens

utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas

genom kungörelse i allmänna tidningarna, hafve den, som kvarstaden

eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett

inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i ty fall föreskrifvet är rätteligen

fullgöres.

189 §.

Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran

beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller

borgen ställer.

190 §.

Pröfvas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud, ej

vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor

häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

191 §.

Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från

det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att

genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;

och svare den, som sig förgrep, vid domstol.

Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att

sin talan vid domstol efter stämning utföra.

192 §.

Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid

är till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt

skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han

ändock äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande.

Menar ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må ock

förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner uppenbart,

att rätten är förverkad.

Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin

talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.

193 §.

Kvarstad, skingrings- eller reseförbud eller handräckning enligt

192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller

borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.

Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har

han för sin talan visat synnerliga skäl, äge dock öfverexekutor honom

från säkerhets ställande befria.

194 §.

Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall

göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå

svara blifvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,

att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden

bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock

icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

143

195 §.

Finner öfveroxekutor, att den, som talan anhängigg] ort, Baknar skäl

därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras, förordne

öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid

förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad

honom varder ålagdt, målet ändock afgöres.

Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor

förekommnnde utsökningsmål, för hvilka annan ordning ej finnes i denna

lag föreskri fven.

9 KAP.

Om kostnad i utsökningsmål.

196 §.

I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägge öfverexekutor sökanden,

där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsökningen

medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då må

ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad; och äge ändå domstolen,

när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena parten

bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.

197 §.

I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutor,

efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten bör

till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.

198 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och

försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen

för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden

varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är af

honom förskjutet eller af honom vid anfordran gäldas, hos honom utmätas.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Har af flera gemensamt intecknade egendomar någon blifvit särskildt

utmätt för fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,

och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de

andra egendomarna men försäljning ej kommit till stånd, skall den,

som påkallat den särskilda utmätningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga

kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett

efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kostnaden

för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid

förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf

blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsättningen

underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom

eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast

egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,

ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran

förskjuta erforderligt belopp till bestridande af kostnaden för egendomens

utmätning och försäljning.

199 §.

Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där

utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.

År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom

utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den tappande

partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos honom af

utmätningsmannen uttagas.

10 KAP.

Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.

200 §.

Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom

denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

201 §.

För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å

femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom

i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med förrättningen,

ingifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han erhöll

del af protokollet öfver utmätningen.

202 §.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast

egendom, göre det före klockan tolf å femtonde dagen därefter; dock att

klagan öfver borgenärsförteckningen, där ej fråga är om bestämmande

af lägsta budet eller villkoren för försäljningen, skall föras i den ordning

203 § stadgar.

203 §.

År någon missnöjd med förslag till fördelning af köpeskilling för

utmätningsvis såld egendom, hvilket enligt 146 § blifvit af utmätningsman

upprättadt, eller med utmätningsmans förslag till fördelning af

medel, som i 161 § afses eller som influtit under tvångsförvaltning,

ingifve sin klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde

dagen, sedan förslaget afgafs.

204 §.

Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och

visas ej inom samma tid laga förfall, värde klagan, såvidt den åsyftar

att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.

Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet fullfölja.

Vid förrättning, som i nämnda §§ omförmäles, meddele utmätningsmannen

underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas bör

samt äfventyret, om det försummas.

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,

underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och

är det ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde förrättningen

fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets

utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande och

Bihang tiU Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet

skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

206 §.

Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid förrättningen

annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,

äge öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes

nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.

207 §.

Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utmätningsman skall, efter

ty i 162 och 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller

söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty

att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner

sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde

sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.

208 §.

Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor anmäles,

äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att tills vidare

i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång af åtgärden

eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna föranleda.

209 §.

I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmärs, skall öfverexekutors

slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.

210 §.

Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan

eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman

vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annorledes

förordnar. .

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 22.

147

11 KAP.

Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.

211 §.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge däröfver

i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt

utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika

meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt

äfventyret, om det försummas.

öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmätningsman,

må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på

målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja

talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre

myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol förvisadt,

må ej gäldenär söka ändring.

212 §.

Har öfverexekutor genom särskildt beslut utlåtit sig öfver omständighet,

som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras annorledes

än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment att särskildt

öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före målets

slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål

af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen

eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i fråga om

fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af öfverexekutor

såld, eller af medel, som i 161 § eller i 7 kap. afses, eller på klagan

öfver utmätning, auktion å fast egendom eller förslag till fördelning af

köpeskilling eller af medel, som i 161 § eller i 7 kap. afses, ingifve sina

besvär till hofrätten i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands och Gottlands län före klockan tolf å trettionde dagen

samt i mål från öfriga delar af riket före klockan tolf å tjugonde dagen

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

från den dag, då utslaget muntligen afkunnades, eller, om det blifvit

efter anslag meddeladt, från den dag, å hvilken utslaget är ställdt.

För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare tid,

som nu är sagd, räknad från auktionsdagen; dock att besvär öfver borgenärsförteckningen,

när de ej afse bestämmande af lägsta budet eller villkoren

för försäljningen, skola anföras i den ordning, som för klagan öfver

öfverexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning är stadgad.

214 §.

Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §

nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till

klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han

af beslutet erhöll del.

215 §.

Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vinnande

tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,

och varde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten

utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för

sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,

och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst

fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet

är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty

fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde

dagen efter sista kungörandet.

216 §.

Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld

till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och

är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,

som i 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg

honom delgafs.

217 §.

Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, varde de

ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;

visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

218 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors

utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt

fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

219 §.

Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,

efter ty här nedan sägs, lämnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver

besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden

pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshandlingarna

samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten

tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kungöres,

till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §

rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför samt återställa

handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande

af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna, hos

hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda hänseenden

åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja, när skäl därtill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock

handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,

eller handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning,

eller handelsböcker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af

klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må

från delgivning undantagas.

220 §.

År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterligt, hvar

han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han

ej i hofrätten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga

besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhållas;

återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där

de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att

styrka, det han låtit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton

dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,

samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att tillgå.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

221 §.

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att

fullgöra hvad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten

honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om delgifning

enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 §

sägs, äge hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga

målet till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit

bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis

bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven, eller

äro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift däraf ingifven

då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma

vare, där klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med hofrättens föreläggande

låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären

och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

222 §.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,

vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskildt bemyndigande berättigad

att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

223 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,

vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till hofrätten

ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna

införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet.

Förklaring, hvarom nu är sagdt, må oek i betaldt bref med

allmänna posten till hofrätten insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föranleda

uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas

laga förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

224 §.

Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock

äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

225 §.

151

Pröfvar hofrätten tillfälle höra lämnas klagandens vederpart att

afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till förklaring

blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden

höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,

äge hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga

är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans

utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

226 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottland afgjorda, må

fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskild! stadgadt.

227 §.

Föranleda besvären ej ändring i öfver klagade utslaget, gälde den

klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skäligt.

Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §

rättegångsbalken stadgadt är. Missfirmar någon hos hofrätten öfverexekutor,

äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till ansvar,

när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;

är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskild! åtalas.

228 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när

skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,

förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet

redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

229 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må

föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.

230 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.

Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall hvad i 211 §

finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.

Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt meddelats,

må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans

förlust, skola till nedre justitierevisionen ingifvas före klockan tolf å

trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom

sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden

åligger att vid besvären foga öfverklagade utslaget jämte hofrättens

protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola

från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos

Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden

hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande

iakttagas bör skall i utslaget gifvas till känna.

Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten infordras

därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra

höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till

Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga

delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hofrätten

af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats

vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas

enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning

eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända

till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms

försäljning, h vilket meddelats före nämnda dag, bestämmelserna i 86 §

2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors

beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af beslutet,

de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.

Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt 51 §

konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkursbo, skola

ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,

där konkursen börjats före sagda dag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i

stället tillämpas.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

153

Förslag

till

Lag

om ändring af yissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 15, 18—26, 30, 32—38, 44, 45, 52,

54, 55 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen

afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egendomen

häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i inteckningsprotokollet.

18 §.

1 mom. Inteckning för fordran medför rätt att i den ordning

utsökningslagen bestämmer ur egendomen utbekomma hvad intecknadt

är, dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller

konkurs börjas än tre år. För den kostnad, inteckningshafvaren får

vidkännas för bevakande af sin rätt till betalning ur egendomen, njute

han ock den rätt nu sagts.

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami 14 Höft.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

2 mom. År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur intecknade

egendomen, denna från en till annan öfverlåten utan att nye ägaren

sökt lagfart å sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre ägaren

sökas. År tvist om ägandanderätten antecknad i lagfartsprotokollet,

må den sökas, hvilken såsom ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

19 §•

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §

bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §

andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hyllande,

skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut

ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos

rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordringshandlingen

i hufvudskrift; och varde .bevis om förnyelsen där tecknadt

å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete

inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll

korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och

årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och

under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,- nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis

a handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:

sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som

inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gildt,

som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör förnyas,

till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på

urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens

innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock

inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen

eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet

införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

21 §.

Vill fastighetsägaren i stället för en inteckningshandling sätta en

eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen

jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt

åteckpe handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är

af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till

åtgärden.

22 §.

Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,

varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd

af annan än fastighetsägaren, må dödning ock ske, där det visas, att

fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga. motsvarande

tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre

rätt än denna.

23 §.

Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej beloppet af

köparen öfvertagits i afräkning å köpeskillingen. Anteckning härom

skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling, som visar

köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å landet å

nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

24 §.

1 mom. Varder fast egendom afträdd i enlighet med gällande

bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk, då skall, sedan löseskillingen

blifvit å behörig ort nedsatt, hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för

inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till

rätten eller domaren inkommit anmälan, att löseskillingen blifvit nedsatt,

göras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i grufvestadgan afträdts till grufägare, eller af medel, som

jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare

i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej skett, betalning

att utfalla å hufvudstol af inteckning, hvarför egendomen häftar, vare

inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom,

sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,

anteckning gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande

bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk allenast en del af intecknad

egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å

hufvudstol af inteckning.

25 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis

säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta

samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;

dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas

ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkursboet

den rätt nu sagts.

År å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning häftar,

afbetalning gjord, eller är eljest inteckningsliafvaren icke berättigad att

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

utbekomma mer än en del af intecknade beloppet, vare i fråga om den

öfriga delen lag, som i andra stycket sägs; dock att inteckningshafvaren

för sin fordran äger företräde.

26 §.

Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare

inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen

vid rätten för af betalningens antecknande i inteckningsprotokollet;

skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,

att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetande beloppet,

än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen anteckna

hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

§ i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes

eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,

som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet anmälan

hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i

dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll

i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla

med förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran;

vare ock fastighetsägaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende

få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

År fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning

utmätt, äge utmätningsmannen utfärda handling, som nu sagts, och på

grund däraf få inteckning meddelad.

30 §.

Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,

ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han intecknadt belopp,

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

som kunnat ur köpeskillingen gäldas, kvarstå i egendomen, vare den,

som personligen svarade för fordringen, fri från ansvarighet för sådant

belopp.

32 §.

År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,

hvile ansvarigheten å hvar af egendomarna till så stort belopp, som å

den faller efter förhållandet af denna egendoms särskilda värde till

sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes ej, när gemensam

inteckning i flera egendomar beviljas, visst värde å hvarje egendom

utsatt i inteckningshandlingen, skall för bestämmande af ansvarighetsbeloppet

hvarje egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå

till allmän bevillning, som var gällande året näst före den tid, då inteckningen

söktes, eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes,

den, som efter nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egendomarna

skola utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan uppskattning,

skall ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden,

som, efter ty i utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas

egendomarna.

Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur

köpeskillingen för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egendom

efter första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egendomarna

till last och varde dem emellan fördelad enligt den där stadgade

grund. Saknas i någon af egendomarna tillgång till gäldande af därå

belöpande andel i bristen, skall den andel på enahanda sätt fördelas å

de återstående egendomarna.

33 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas

eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp,

som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de

andra egendomarna, där ej mellan honom och öfriga rättsägare är annorlunda

aftaladt.

Varder aftal, hvarom nu är sagdt, vid rätten styrkt, skall det i

inteckningsprotokollet anmärkas, och teckne rätten bevis därom å de

inteckningshandlingar, hvilka för aftalets styrkande blifvit vid rätten

företedda. Har aftalet blifvit i inteckningsprotokollet anmärkt, vare det

jämväl mot ny rättsägare gällande.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

159

34 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där

någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren särskild!

säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att

för utrönande huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra

stycket bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga

egendomarna eller någon af dem utan hinder däraf, att intecknade beloppet

ej är till betalning förfallet; dock åligge honom att, innan den

egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, skall säljas, framställa

sitt yrkande i den ordning 13 § utsökningslagen bestämmer samt,

där ej den myndighet, hos hvilken yrkandet framställes, skall förrätta

auktionen, till auktionsförrättaren ingifva bevis, att yrkandet blifvit

framställdt.

Göres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,

må ej innehafvaren af den gemensamma inteckningen, där nämnda

egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför

egendomen enligt 32 § första stycket ansvarar.

35 §.

Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, då skall, såframt

icke samtliga de egendomar, som häfta för inteckningen, blifvit sålda

vid samma auktion och försäljningen skedde utan att särskilda utrop

föregått, egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

■erlagts, icke vidare häfta för någon del af intecknade beloppet, som

icke af köparen öfvertagits i afräkning å köpeskillingen, ändå att detta

faller inom det för försäljningen bestämda lägsta budet; och varde därom,

efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda af gemensamt in tecknade egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de öfriga ej vidare häfta för hvad af inteckningen

kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande

därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen

blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

36 §.

Hvad i 32—35 §§ är stadgadt skall äga motsvarande tillämpning,

där flera samfälldt, en hvar till viss lott, äro ägare af intecknad

egendom.

37 §.

1 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, såvidt ej nedan i denna § annorlunda stadgas, i fråga

om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet tillämpas

hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

2 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stamfastigheten

för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för hvad

däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock att inteckningshafvaren

äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten

och lägenheten. Äro från stamfastigheten flera lägenheter afsöndrade,

gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning före

den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts å flera

lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit sökt,

gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna

öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad efter

de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än

inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge

inteckningshafvaren, efter ty i 34 § sägs, äska försäljning jämväl af

lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars

särskilda försäljning blifvit begärd.

3 mom. Inteckning, som afses i 2 mom., må, såvidt den besvärar

lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva

samtyckt till åtgärden.

För dödning, hvarom nu är sagdt, må inteckningshandlingen uppvisas

vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den

rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning

om ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningshandlingen

innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen

är beviljad, när och under hvilken § i protokollet det skedde, och

när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det

skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,

där lägenheten ligger; och vare det så gillt, som hade inteckningshandlingen

dit ingifvits.

4 mom. Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för inteckningar

i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

38 §.

Då fast egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jämlikt

51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den

ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis

härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Inkommer anmälan, att utmätningen, upphäfts eller att frågan

om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,

varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i inteckningsprotokollet

införd, när handling, som visar köpeskillingens

fördelning, till rätten eller domaren inkommer.

44 §.

Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckning

helt och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning

nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran

stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens samtycke

till sådan åtgärd icke är af nöden.

45 §.

Har den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,

eller visas, att ny ttj anderätten af annan anledning upphört, må på begäran

af fastighetsägaren inteckningen dödas.

Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om

ny ttj anderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft

och köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande

Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,

göras anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning för

fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för

nyttjanderätt.

52 §.

Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer skall iakttagas, när egendomen är besvärad af inteckning

för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i utsökningslagen.

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt angående nyttjanderätt gälle

ock i fråga om rätt till afkomst eller annan förmån, som åt någon

upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan rätt, äge rättighetens innehafvare

att i den ordning utsökningslagen bestämmer ur egendomen

utbekomma förmån i penningar eller varor, som är upplupen och innestår

ogulden, samt den kostnad han för bevakande af sin rätt till betalning

ur egendomen får vidkännas, så ock, där egendomen säljes utan

förbehåll om rättighetens bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning

motsvarande uppskattade värdet af de förmåner i penningar eller varor,

som tillkomma honom. Ej må dock ur egendomen uttagas förmån för

längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs börjas än tre år.

I fråga om inteckning, som nu sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.

första stycket samt 32—37 §§ är stadgadt angående inteckning för

fordran äga motsvarande tillämpning.

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättighetens

bestånd efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om

nyttjanderätt är stadgadt.

Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för

nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckningför

servitut.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

163

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet

föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,

däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet

af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning

är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,

nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteckning

blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 35, 38 eller

45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring af vissa

bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

1 §•

Den nu antagna lagen om ändring af vissa bestämmelser i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall

jämte hvad bär nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1913 och

tillämpas jämväl å inteckning, som tillkommit före nämnda dag;

dock att

dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt

att ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upplupit

före nämnda dag,

dels hvad i 26 § första stycket stadgas icke skall äga tillämpning,

med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastighetsägaren ånyo utgifven

efter sagda dag,

och dels bestämmelserna i 37 § 2 och 3 mom. icke skola tilllämpas

i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.

2 §•

Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande

utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpeskillingen

inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å inteckning

äldre lag äga tillämpning.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen

blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit afträdd

före den 1 januari 1913.

3 §.

Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighetsägare

öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre

lag kunnat dödas utan inteckningshandlingens företeende, sålunda dödad.

4 §.

Har utmätning eller annan dylik åtgärd, som ägt rum innan nya

lagen trädt i kraft, föranledt egendomens försäljning, då må, sedan fördelning

af köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på

begäran af ny ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkas, att anteckningen

om utmätningen eller åtgärden förfallit, såvida det visas,

ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas

utan inteckningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller

ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye

ägarens åtagande skola fortfarande gälla,

än äfven i fråga om inteckning för fordran, som kunnat ur köpeskillingen

till fullo gäldas men som understigit intecknade beloppet, där

ej inteckningen dödats eller förfallit, att därå belöpande utdelning lyftats

eller att på grund af nye ägarens åtagande inteckningen skall

gälla för fulla beloppet;

skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått

försäljningen, finnes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad,

därom göras sådan anmärkning, som nu sagts.

Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning

eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingitves, i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att

anteckningen om utmätningen eller åtgärden förfallit.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 7-14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907

om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14

juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade

lydelse:

7 §■

År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen

afslås.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i tomträttsprotokollet.

. 8 §.

1 mom. Inteckning i tomträtt medför rätt att i den ordning utsökningslagen

bestämmer ur tomträtten utbekomma hvad intecknadt är,

dock ej ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs

börjas än tre år. För den kostnad, inteckningshafvaren får vidkännas

för bevakande af sin rätt till betalning ur tomträtten, njute han ock

den rätt nu sagts.

2 mom. År, då inteckningshafvare vill söka betalning ur tomträtten,

denna från en till annan öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

sökt inskrifning af sitt fång, må utan hinder af öfverlåtelsen förre

tomträttshafvaren sökas. År tvist om tomträttshafvarens fång antecknad

i tomträtt sprotokollet, må den sökas, hvilken såsom tomträttshafvare

har tomten i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

9 §■

1 mom. Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning här

nedan i 2 mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades

och sedermera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare

inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd,

som i 11 § andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom

tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen,

där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas.

Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten

fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där

tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt

förete inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i

sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller

med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad,

när och under hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen

förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det

skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande

af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet däröfver

till den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs;

och vare detta så gillt, som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt

å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen

förnyas på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af

inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla;

vare dock inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete

inteckningshandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i tomträttsprotokollet

införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan

verkan.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

10 §.

Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta en

eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning, som

i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen

jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället; och

göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt åteckne

handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de nya inteckningshandlingarna

hvad för inteckningsrättens bedömande är af

betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af inteckningshafvare,

där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till

åtgärden.

11 §•

Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,

varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Askas sådan åtgärd

af annan än tomträttshafvaren, må dödning ock ske, där det visas,

att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande

tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar, må

ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes att

gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre rätt

än denna.

12 §.

1 mom. Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej beloppet af

köparen öfvertagits i afräkning å köpeskillingen. Anteckning därom

skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling, som visar

köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet, i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

2 mom. Varder tomträtt afträdd i enlighet med gällande bestämmelser

om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om

ändring eller utrifning af vattenverk, då skall, sedan löseskillingen blifvit

nedsatt å behörig ort, hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning,

som meddelats i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten

eller domaren inkommit anmälan, att löseskillingen blifvit nedsatt, göras

anteckning i tomträttsprotokollet så som i 1 mom. sägs.

3 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i grufvestadgan afträdts till grufägare, eller af medel, som

jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare

i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betalning att utfälla

å hufvudstol af inteckning, hvarför tomträtten häftar, vare inteckningen

till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom, sedan

fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft, anteckning

gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.

13 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,

af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma

rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,

där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträttshafvaren

till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkursboet

den rätt nu sagts.

År å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckning häftar, afbetalning

gjord, eller är eljest inteckningshafvaren icke berättigad att

utbekomma mer än en del af intecknade beloppet, vare i fråga om den

öfriga delen lag, som i andra stycket sägs; dock att inteckningshafvaren

för sin fordran äger företräde.

14 §.

Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare

inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inBihang

till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Käft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 22.

teckningshandlingen vid rätten för afbetalningens antecknande i tomträttsprotokollet;

skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,

att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetande

beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rät;t läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen

anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då

den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under

hvilken § i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes

eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen

bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om uppvisandet

anmälan hos rätten i den ort, där tomten ligger, för antecknande

i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens

protokoll i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

tomträttsprotokollet, då må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare

ock tomträttshafvaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende

lå inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

År tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i inteckning utmätt,

äge utmätningsmannen utfärda handling, som nu sagts, och på grund

däraf få inteckning meddelad.

16 §•

Har vid försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen

bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt

taga betalning ur köpeskillingen, men låter han intecknadt belopp, som

kunnat ur köpeskillingen gäldas, kvarstå i tomträtten, vare den, som

personligen svarade för fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp.

18 §.

Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen

sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid

tomträttshatvares konkurs borgenärerna äskat, att ''tomträtt, som hör till

konkursboet, skall lörsäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

beviset vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å

nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen

upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde

ock sådant i protokollet antecknadt.

Har tomträtten blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,

varde anteckning därom, efter tv i första stycket sägs, i tomträttsprotokollet

införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,

till rätten eller domaren inkommer.

22 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri inteckning

blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af

fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad

eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan om

inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 § anteckningskett

i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas

afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 inom., 51, 54—57 och 67

§§, 117 § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

9 §•

Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom

och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de

böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med edsförpliktelse

underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller uppstår

konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid förklarings

afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å landet af

domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson, kronofogde,

länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som till boet hörer,

under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej fullständig uppteckning

genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerna och deras hemvist rätten

eller domaren ofördröjligen tillställas.

Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,

som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som hans

rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock, där rätten

eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under

säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom framdeles

sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

ingifven, varde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt. På

yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller domaren

att, i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga åt en eller

flere skicklige män att boet jämte'' de böcker och handlingar, som nämnda

äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer gode män,

boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.

Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till förrättningsman

enligt denna § förordnad; svärje inför rätten eller domaren,

att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och hafve sedan samma

plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem, hvilka

rättens ärenden gå.

Utvisar bouppteckningen, att fast egendom finnes i boet, skall om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i intecknings-

eller fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under

lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Ligger egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande

af sådan anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort,

där egendomen ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag ur

bouppteckningen.

36 §.

4 mom. År under de sista trettio dagarna före konkursens början

pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej varit betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna det

påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fast egendom eller

i tomträtt för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats,

vare inteckningshafvaren pliktig att, där borgenärerna det påstå, återställa

inteckningshandlingen till konkursboet eller för verkställande af

utbyte efter ty därom är stadgadt hålla den till hända; dock att hvad

sålunda är föreskrifvet icke skall äga tillämpning å inteckning i fast

egendom, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökts

för fordran, som där afses.

51 §.

Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos vederbörande

myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen bestämmer.

Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i den ordning

59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är om försälj
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kung!;. Majds Nåd. Proposition. No 22.

ning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten närvarande

borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.

Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den där blifvit

lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som i 59 och 60

§§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf må säljas

under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande därtill

lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt eller annan förmånsrätt,

som endast i viss egendom gäller, må ej i något fall utan hans

samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas,

äga borgenärerna, där fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande

utmätningsman äska försäljning i den ordning, som om dylik egendom,

den där blifvit utmätt, särskildt är stadgad. År fartyg, som säljas skall,

för gäld intecknadt, må det ej annorledes än utmätningsvis säijas, med

mindre inteckningshafvare, hvilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill

samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen

till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.

54 §.

Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i

handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran, för

hvilken borgenären har sådan rätt till fartyget eller godset, som ill kap.

sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit utmätt

inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskildt är stadgadt, förmånsrätt

i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borgenären

besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,

där ej gode männen eller sysslomannen vilja den lösa; skolande försäljningen,

där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i

den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt

är stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försäljes, läte borgenären

gode männen eller sysslomännen minst en månad förut veta, när försäljningen

skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.

Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt är,

äge sysslomännen därom besörja; dock att hvad sålunda stadgats icke

skall äga tillämpning, när förskrifning, som är intecknad i fast egendom,

blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant.

55 §.

Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombudsman,

i mån af influtna tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt

utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning

lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till

rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han

lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen

medgifva.

Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmånsrätt

för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är

sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,

sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.

56 §.

Vägras lyftning, där den enligt föregående § medgifvas må, äge

borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten häröfver

utslag.

57 §.

Varder å fast egendom, som finnes i boet och icke står under

tvångsförvaltning såsom i utsökningslagen sägs, auktion utsatt att hållas

i den ordning där stadgas, åligge det gode männen eller sysslomännen

att till auktionsförrättaren aflämna behållning, som af egendomens förvaltning

uppkommit. Behållning, som ej sålunda aflämnas, skall, innan

slutlig utdelning sker, öfyerlämnas till öfverexekutor, som har att mellan

rättsägarne uppgöra likvid i den ordning utsökningslagen bestämmer i

fråga om medel, som influtit under tvångsförvaltning.

67 §.

Arfvode till gode män och till syssloman bestämme borgenärerna,

antingen till visst af hundrade, eller efter annan grund; ej må det för

sysslomän efter tid räknas. God man eller syssloman äge ej att för

egen del, där han själf är borgenär, eller såsom ombud för annan deltaga

i borgenärernas beslut härutinnan. Nöjes ej god man eller syssloman

med beslutet, eller menar någon borgenär, eller gäldenären, att

arfvodet blifvit. för högt bestämdt; lägge rätten dem emellan, som skäligt

prof vas.

När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borgenärerna

tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som därefter

bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig

reda för sig gjort.

Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild förmånsrätt

eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva inteckning

eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode

än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.

117 §.

2 mom. Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta

till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessförinnan

fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,

ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå

ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den

offentliga stämningen utfärdad blek

122 §.

Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och

hos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller

domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande

å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran

beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och

pröfvad blifvit.

Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de konkursboets

tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än

det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar

därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran

löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan

med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo

den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.

123 §.

Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvaltning

framläggas.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomännens

åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den

rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den

dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst

upplöstes; och varde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre

rätt fullföljes.

124 §.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar

förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag tilländagått,

anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga

fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rättegång

eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan

tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna fördelad.

År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej

hinder för konkursens afslutande, där auktion å egendomen hållits i den

ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna, ändå att sådan

auktion ej hållits, besluta, att konkursen skall afslutas.

Då konkurs bör såsom afslutad anses, gifve sysslomannen bevis

därom till gäldenären, om han det äskar. Vägra de det, pröfve rätten,

efter det ombudsmannen hörd blifvit, om laga skäl för den vägran är.

125 §.

Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,

att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utledning

och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med företeende

af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställning,

förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att vidare

behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio dagar

borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurssakens

fortsättning äro att tillgå.

Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offentliga

stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten

eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ändamål

förskjutet blifvit.

126 §.

Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,

gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när förhållandet

styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet samt

i intecknings- eller fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

Genom denna lag upphäfves 17 kap. 9 § 2 mom. handelsbalken,

sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 16 juni 1875.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majfa Nåd. Proposition N:o 22.

179

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld

vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande

af egendom i död makes bo.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862

huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående

undanskiftande af egendom i död makes bo skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta

betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5

eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:

varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;

bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute

ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det

lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet

ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än eu

månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad

var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,

från den dag, tiden därtill tilländagått; vare öfverlåtelsen emot den dödas

borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda

tid, samt gode männen, sysslomännen eller borgenärerna i konkursen å

nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter inställelsedagen:

har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

inställelsedagen; vare den klandertid, nu sagd är, beräknad från den dag,

lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinningstalan anställa

på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid domstolen

förekommer, för gode männen eller sysslomännen: försummar han det;

då må hans talan ej till pröfning upptagas.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning sökt på grund

af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af utfästelse af den

döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, gälle

därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteckning, som blifvit

sökt inom trettio dagar före början af konkurs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

Genom denna lag upphäfves 17 kap. 9 § 3 mom. handelsbalken,

sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 16 juni 1875.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

181

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

I fråga om utmätning af tomträtt samt försäljning utmätningsvis

eller under konkurs af sådan rättighet skall så förfaras som för utmätning

och dylik försäljning af fast egendom är stadgadt; skolande hvad

i 82 § utsökningslagen sägs angående lagfart gälla om inskrifning,

hvarom ofvan i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbulken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken skola

erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af

fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter

för fallod agen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt

annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och

byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt

upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende

eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande

utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare än ett år före

utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,

där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator

kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika

rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersättning,

där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendatorn lämnadt.

Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt,

förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtill

hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vatten
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

fallsrätten flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,

företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.

9 §•

1 mom. Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom, äge

näst efter de fordringar, hvarom i 6 § förmärs, förmånsrätt i samma

egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen flera

inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning, företräde och de,

som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning för

fordran å ogulden köpeskilling, hvarför egendomen häftar, skall gifva

företräde framför annan köparens gäld, ändå att inteckning därför sökts

tidigare.

2 mom. Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom för rätt

till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han

enligt lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt

som inteckning för fordran enligt 1 mom. medför.

3 mom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför

egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, därest

utmätningen leder till egendomens försäljning eller till tvångsförvaltning,

förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen, såsom vore

inteckning för hans fordran beviljad den dag utmätningen skedde; dock

att, om inteckning sökes samma dag utmätningen sker, utmätningen

har företräde. Inträffar konkurs, såsom i 8 § sägs; äge den förmåns

rätt ej rum.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af

järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober

1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under

konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:

17 §•

Utinätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter

därom enligt 85 § utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det

fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma

lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,

flera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana sysslomän,

som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt

om trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller

eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ordning

såld eller utmätningen eljest afslutats.

I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad

nu är sagdt åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gälle hvad

i 198 § utsökningslagen sägs.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

185

18 §.

Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt

hållas å den ort, där lian har sitt säte; och gånge därvid järnvägen

med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.

Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning

af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,

skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt

anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järnvägen

om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen sysslomän

blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut

varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel

mest förenligt.

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,

och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets

sysslomän. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,

göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,

där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,

som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar

tillämpas.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall

utgå af järnvägens afkastning och köpeskilling.

20 §.

Den tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till konkursbo

hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47

§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs

afträdd.

Bihang till Riksd. prot. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Anses tÖrsäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borgenärerna

ske så skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms afyttrande

i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof

med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,

och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerna.

Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §

konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej

sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för

parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för

att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid

åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då uppskofsyrkandet

sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och

på huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga rum,

hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,

äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen

må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets sysslomän

afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,

bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte

utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt

ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas

beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens försäljning

ej äga rum.

Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i

andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller af annan orsak,

järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller

trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägsstyrelsen,

som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens

förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af uppskofsbeslutet

skall säljas.

21 §.

Är järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis

försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp,

som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen

utgå, där ej borgenärerna, i den ordning 59 och 60 §§ konkurslagen

stadga, till den försäljning lämna bifall, så ock inteckningshafvare,

h vilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill samtycker och för

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen till den, som af

inteckningshafvaren och köparen utses.

Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning

utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen

ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa rätt.

Innan järnvägen blifvit såld, må konkursen ej afslutas.

22 §.

Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,

förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall fördelas

efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers inbördes företräde

gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutadt,

på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten årligen fördelas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14

april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

. Lösen föi joid eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning

intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för

själfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande

yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens

eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid eller, om ersättningsbeloppet

därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader

efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte

rätten ut tid, där parterna ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden

sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller

upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden

nos. Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller

ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan

borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersättningsbeloppet

därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. 189

tid nedsatt i ränteriet hos Konungens befallningshafvande, som kungör

sådant vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt

likvid dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättningsbeloppet

fastställdt genom öfverenskommelse emellan den ersättningstagande

och den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsägaren

värdet hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad

att, där ej full likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens uppskattning

af nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt;

dock gånge beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet.

Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller utgöra

hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom

stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller

begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse

någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller

lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,

vara förfallen och ankomma på ny pröfning.

26 §.

År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden

afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan ersättningsbeloppet

blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts

allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och

har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens hufvudstol,

åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter

ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord

ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshafvare,

hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,

som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall ej

tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Förslag

till

La g

om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

afledning af vatten.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning

och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade lydelse:

År fast egendom, som blifvit i följd af de i 3 kap. gifna bestämmelser

afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att,

sedan löseskillingen blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan

å landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts

allenast en del af den egendom, hvari inteckningen är meddelad, och

har vid fördelning af löseskillingen likvid utfallit å inteckningens hufvudstol,

åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan fördelningen

godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter ty nyss

sagts och tillika insända fördelningslängden. Har vid fördelning af ersättning,

som i 67 § afses, likvid utfallit å hufvudstol af intecknad gäld,

vare lag samma.

Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,

som i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,

äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den

rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall ej

tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 22.

191

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den lösen, grufägaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utinålsläggningen. Sämjas ej parterna

om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af

enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordägai’en ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

_ Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,

om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren

skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifva

jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens

befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom

är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där likvid

utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan fördelningen

godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos

domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelningslängden.

Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det

hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från

den dag, utmåla förrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1913, men skall ej

tillämpas, där marken blifvit afträdd före nämnda dag.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

193

Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen

den 14 mars 1911.

Närvarande:

Justitieråden Quensel,

friherre Marks von Wurtemberg,

Petrén,

Regeringsrådet Wall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justi tiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

12 september 1910, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas öfver

utarbetade förslag till

l:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen,

2:o) lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

3:o) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om

ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom,

4:o) lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den

14 juni 1907 om inteckning i tomträtt,

5:o) lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen,

6:o) lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock

angående undanskiftande af egendom i död makes bo,

7:o) lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom,

8:o) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken,

9:o) lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg

under konkurs,

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Håft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

10:o) lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof,

ll:o) lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan afledning af vatten samt

12:o) lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits af konstituerade revisionssekreteraren Tore Almén; och blefvo

desamma nu företagna till slutlig behandling.

Följande yttranden afgåfvos:

Förslaget till lag om ändring i yissa delar af utsökningslagen.

62 och 63 §§.

Lagrådet:

De tillgångar, som kunna tagas i anspråk vid utmätning, äro enligt

den i förevarande paragrafer förekommande indelning af tre slag: a) lösören,

b) fast egendom och c) fordringar eller andra rättigheter. Beträffande

den ordning, i hvilken dessa arter af tillgångar böra tagas i anspråk,

innebär förslaget — bortsedt från sådana fall, där gäldenär och

borgenär öfverenskomma om viss ordning eller utmätningen afser intecknad

fordran — allenast att lösören skola tagas i mät före såväl fastighet som

fordran eller annan rättighet. I fråga om ordningen mellan å ena sidan

fastighet samt å den andra fordran eller rättighet saknas alltså hvarje

regel. En jämförelse mellan den nuvarande och den föreslagna lydelsen

af'' paragraferna berättigar helt visst till den tolkning, att borgenären äger

kräfva fordrans eller annan rättighets utmätande före fastighet, en tolkning

som jämväl stödjes af hvad lagberedningen i sina motiv anfört i

ämnet. Då det emellertid synes vara af vikt, såväl att borgenärens rätt

uti ifrågavarande hänseende tydligt framgår af själfva lagen som ock att

en regel gifves för det fall, att något kraf icke framställes i fråga om den

ena eller andra tillgångens utmätande i viss ordning, torde i lagen böra

upptagas en regel, som utmärker, att fordran eller annan rättighet skall,

där ej öfverenskommelse i annan riktning träffats, utmätas före fastighet.

Att genom en sådan regel möjlighet betages gäldenären att utan borgenärens

samtycke anvisa fastighet framför fordran eller rättighet lärer med

hänsyn till de anordningar i afseende å fastighetsauktion, som förslaget

afser att genomföra, äfven vara en fördel.

För det fall, att på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom

häftar för fordran, hvarför utmätning skall ske, innehåller 62 §, att fastig
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

195

heten skall utmätas, så framt ej borgenären hellre vill taga betalning ur

lösören. Detta stadgande skulle lätt kunna anses utesluta möjlighet för

borgenären att, när lösören ej funnes eller ej försloge till fordringens

gäldande, men fordran eller annan rättighet däremot funnes, taga dylik

tillgång i anspråk före fastigheten. Skulle emellertid med afseende å det

sammanhang, hvari stadgandet förekommer — nämligen i en paragraf, som

handlar om ordningen mellan allenast fastighet och lösören — nyssnämnda

tolkning förkastas, innebär detta, att bestämmelse saknas i fråga om inteckningshafvarens

rätt att i brist af lösören hålla sig till fordran eller annan

rättighet, innan fastigheten utmätes. En jämkning i syfte att tydligt utmärka,

hurusom dylik rätt står inteckningshafvaren öppen, torde vara af nöden.

Hvad slutligen angår det i 62 § intagna förbudet för inteckningshafvare

att till förfång för annan utmätningssökande taga betalning ur

lösören för hvad af den intecknade fastigheten kan utgå, torde de skäl,

som ligga till grund för detsamma, böra föranleda, att ej heller fordran

eller rättighet får framför intecknad fastighet tagas i anspråk af inteckningshafvare,

när sådant skulle lända annan till förfång.

71 §-

Lagrådet:

Denna paragraf, som innefattar reglerna för utmätning af lös pant,

har ej undergått annan ändring, än att till densamma fogats en bestämmelse

af innehåll, att hvad i paragrafen är stadgadt icke skall äga tilllämpning,

när panten utgöres af inteckning i gäldenärens fasta egendom.

Enligt ordalydelsen synes denna undantagsbestämmelse lägga vikten därpå,

att äganderätten till fastigheten vid utmätningstillfället tillkommer gäldenären,

under det att, såsom lagberedningens motiv gifva vid handen, meningen

är, att bestämmelsen skall gälla under förutsättning, att äganderätten

vid tiden för pantsättningen tillkom den, som verkställde pantsättningen.

Någon jämkning af ordalagen torde därför böra ske; och hänvisas

i sådant afseende till motsvarande stadgande i 54 § konkurslagen. Mot

den föreslagna nya bestämmelsen kan vidare erinras, att densamma endast

uttalar, att hvad i paragrafen är stadgadt ej skall i det afsedda fallet äga

tillämpning, men icke angifver, hvad som i stället skall gälla. Erforderlig

upplysning härom skulle vinnas, därest åt bestämmelsen gåfves en affattning,

som utmärkte, att utmätning af själfva panten ej skall äga rum utan

i stället den rätt till andel i inteckningen, som efter därom gällande särskilda

stadganden må tillkomma gäldenären, tagas i mät.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

74 §.

Lagrådet:

Denna paragraf föranleder vissa erinringar, som emellertid ansetts

lämpligast framställas vid 25 oeh 26 §§ i förslaget till lag om ändring

af vissa bestämmelser i inteckningsförordningen.

79 §.

Lagrådet:

I första stycket af denna paragraf har tillagts en föreskrift om

skyldighet för utmätningsmannen att affordra gäldenären uppgift å dem,

hvilka i fastigheten hafva inteckning för fordran eller rättighet. Något

O O P5 C?

giltigt skäl torde emellertid icke förefinnas att låta detta stadgande afse

allenast inteckningshafvare, utan synes utmätningsmannen böra åläggas att

affordra gäldenären uppgift å alla rättsägare i fastigheten, hvilkas rätt bör

vid den förestående auktionen iakttagas och hvilka således jämlikt 103 §

skola genom särskilda kallelsebref underrättas om auktionen.

82 §''

Lagrådet:

Innebörden af paragrafens sista stycke synes enligt lagberedningens

motiv vara, att där ny ägare af en fastighet tillika med denna förvärfvat

förre ägaren tillkommande andel af inteckning i fastigheten, den nye

ägaren, om han vill freda ägarehypoteket från utmätning för förre ägarens

gäld, har att, på sätt för skyddande af själfva fastigheten mot utmätning

för sådan gäld åligger honom, söka lagfart å fastigheten och att därjemte

i visst fall anmäla öfverlåtelsen hos den, som skall förrätta auktion å ägarehypoteket.

Hvad sålunda åsyftats framgår ej med tydlighet af den föreslagna

aftattningen. Denna utmärker icke, att fråga är allenast om sådan öfverlåtelse

af ägarehypotek, som skett i samband med själfva fastighetens öfverlåtande,

och uttrycket »motsvarande tillämpning» lämnar i förevarande fall

ej den ledning, som erfordras, utan skulle lätt kunna framkalla missförstånd.

87 §‘

Lagrådet:

Jämlikt förslaget skola, när fastighet blifvit utmätt, inteckningshafvare

och vissa andra rättsägare i fastigheten äga infria den utmätningssökande

borgenärens fordran och därefter göra gällande den rätt, som tillkommit

denne.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Enligt stadgandets affattning skulle därunder ej inrymmas den, som

i anledning af fastighetsförsäljning äger köpeskillingsfordran, hvilken, ehuru

ännu ej intecknad, äger förmånsrätt enligt 11 kap. 2 § jordabalken. Dylik

fordran lärer emellertid i det afseende, hvarom här är fråga, böra likställas

med penninginteckning.

För den händelse, att den utmätningssökande själ!’ är inteckningshafvare.

och utmätningen afser allenast en del af hans fordran, innehåller

paragrafen, att utmätningssökanden framför den, som enligt paragrafens

bestämmelser infriat hvad utmätningen afser, äger förmånsrätt för återstående

ford ringsbeloppet. Äfven i detta afseende lärer med intecknad

fordran böra likställas den, som medför förmånsrätt enligt 11 kap. 2 §

jordabalken.

102 §.

Lagrådet:

På sätt lagberedningen framhållit, torde den förhandling, hvarom

förmäles i denna paragraf, ej sällan påkalla beräkningar, hvilkas noggranna

utförande kräfver en afsevärdt lång tid, och har af denna anledning föreslagits,

att förhandlingen må förläggas till ett särskildt sammanträde före

auktionen. I fråga om tiden för sådant sammanträde har dock gjorts den

inskränkning, att det ej må hållas tidigare än två dagar före auktionen.

Den tid för beräkningars utförande, som sålunda beredes, torde i allmänhet

blifva fullt tillräcklig; men, såsom man synes kunna sluta af åtskilliga

yttranden, som afgifvits öfver lagberedningens förslag i denna del, torde

undantagsvis kunna förekomma, att längre tid blifver erforderlig. Med

afseende härå synes eu sådan jämkning af paragrafen vara önskvärd, att

ifrågavarande tid må något utsträckas, där särskilda förhållanden därtill

föranleda.

103 §.

Lagrådet:

1 fråga om skyldighet för auktionsförrättare!! att genom särskilda

kallelsebref underrätta rättsägare i fastigheten om auktionen användes i

förslaget likasom i gällande lag det uttryck, att rättsägarne skola underrättas,

»där de äro kände». Detta uttryck lärer stundom hafva tolkats så,

att, frånsedt det fall att auktionsförrättare!! har personlig kunskap om

rättsägares namn och adress, underrättelseplikt skulle åligga honom allenast

i den händelse, att handlingarna i ärendet lämnade upplysning i

sådant afseende. Därest, såsom föreslagits, i 79 § stadgas skyldighet för

utmätningsmannen att vid utmätningen affordra gäldenären uppgift å dem,

hvilka i fastigheten hafva sådan rätt, att den bör vid auktionen iakttagas,

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

torde det kunna förväntas, att handlingarna i regel komma att innehålla

de för kallelsebrefs aflåtande erforderliga uppgifter. I de fall, då så ej

blir förhållandet, bör emellertid auktionsförrättaren vara pliktig att, där

sådant utan större svårighet låter sig göra, på annan väg inhämta för

ändamålet nödiga upplysningar. För utmärkande af denna auktionsförrättarens

skyldighet synas orden »där de äro kände» böra utbytas mot

annat uttryck, t. ex. »såvidt ske kan».

Därest denna hemställan bifalles, bör tydligen enahanda jämkning

vidtagas i bestämmelserna i 91 § angående aflåtande af kallelsebref till

rättsägare i utmätt fartyg eller utmätt gods i fartyg.

Angående tiden för kallelsebrefvens aflåtande innehåller 103 §, att

de skola med posten afsändas till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna

må komma dem till hända minst fjorton dagar före auktionen, och

till utländska borgenärer så fort ske kan. Då auktionen skall i allmänna

tidningarna kungöras minst fyra veckor före auktionsdagen, och auktionsförrättaren

innan auktionen utsättes bör hafva inhämtat de upplysningar,

som äro erforderliga för kallelsebrefs aflåtande, torde anledning saknas

till det medgifna dröjsmålet med inländska borgenärers underrättande.

Enklast synes vara att i fråga om såväl inländska som utländska borgenärer

stadga, att kallelsebrefven skola afsändas minst fyra veckor före

auktionen. Särskildt torde skäl till sådan ändring föreligga, därest, på

sätt vid 102 § blifvit ifrågasatt, den tidrymd, som må förflyta mellan

det i nämnda paragraf omförmålda sammanträde och auktionen, något

förlänges.

106 §.

Lagrådet:

Sådant sammanträde, som omförinäles i 102 §, har enligt motiven

till ändamål, att genom förhandling med rättsägarne utredning angående

de rättsanspråk, som äro fästa vid egendomen, må åstadkommas i så god

tid före auktionen, att auktionsförrättaren hinner före denna upprätta

borgenärsförteckning och på grund af densamma fastställa lägsta budet.

Ett tillgodoseende af detta syfte kräfver, att där dylikt sammanträde

hållits, någon förhandling med rättsägarne ej må äga rum vid auktionen,

samt att om ett rättsanspråks beaktande är beroende af anmälan, denna

måste göras vid det särskilda sammanträdet och ej får uppskjutas till

auktionen. Denna sammanträdets preklusiva verkan har visserligen påpekats

i motiven men lärer böra i själfva lagen, lämpligen i förevarande

paragraf, uttryckligen fastslås.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

107 §.

199

Lagrådet:

Bland poster, hvilka böra upptagas i den borgenärsförteckning, som

enligt förslaget skall upprättas före exekutiv auktion å fastighet, nämnas

i förevarande paragraf kostnaderna för förfarandet. Förslaget lämnar

emellertid ej någon föreskrift rörande frågan om den plats i förteckningen,

som denna fordringspost bör erhålla, en fråga som enligt senare

stycket af 126 § kan komma att blifva af stor betydelse. Väl uttalas i

lagberedningens motiv, att kostnadsbeloppet bör upptagas näst före utmätningssökandens

fordran; och att detta rimligen bör blifva en konsekvens

af de föreslagna nya principerna för exekution i fast egendom lärer väl

vid noggrannare eftertanke inses af de flesta. Men till förekommande af

missförstånd lärer det dock vara angeläget, att i själfva lagen på ett eller

annat sätt angifves, i hvilken ordning ifrågavarande exekutionskostnader

skola i förhållande till öfriga fordringar utgå ur blifvande köpeskilling.

Detta synes desto mera önskvärdt, som den bestämmelse första punkten

af förslagets 198 § (motsvarande 164 § i nu gällande affattning af utsökningslagen)

innehåller i fråga om exekutionskostnaders uttagande lätt

skulle kunna anses gifva stöd åt den uppfattning, att desamma skulle

likasom hittills äga företräde framför alla andra anspråk.

För öfrigt må i fråga om exekutionskostnaderna erinras, att enligt

gällande administrativa bestämmelser dessa kostnader i viss mån äro beroende

af köpeskillingens storlek, samt att för tillämpning af förslagets

bestämmelser om upptagande i borgenärsförteckningen af ett på förhand

fixeradt kostnadsbelopp alltså med nödvändighet förutsättes, att omförmälda

administrativa bestämmelser undergå ändring.

Vid paragrafens affattande synes man ej hafva uppmärksammat, att

enligt åtskilliga äldre bestämmelser, som bekräftats genom förordningen

den 8 oktober 1861 angående ändring i vissa delar af 17 kap. handelsbalken,

vissa af Stockholms stads brandförsäkringskontor till ägare af försäkrad

fastighet lämnade lån, hvilka ej kunna hänföras under 17 kap. 6 §

handelsbalken, skola medföra förmånsrätt i fastigheten framför däri intecknad

gäld. Af hänsyn till dessa bestämmelser torde någon ändring

böra vidtagas i hvad förevarande paragraf innehåller under 2).

Slutligen må erinras, att paragrafen torde vinna i tydlighet, om de

bestämmelser, som under 2) förekomma i afseende å egendom, hvilken är

afträdd till konkurs, utbrytas ur det sammanhang, hvari de sålunda upptagits,

och införas såsom fristående stadganden.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

no §.

Lagrådet:

Därest ägare af fastighet upplåter rätt till viss årlig ränta i penningar

eller varor, kan enligt gällande lagstiftning den upplåtna rätten

intecknas antingen i den ordning, som gäller för inteckning af fordran,

eller enligt de regler, som jämlikt 54 § inteckningsförordningen gälla med

afseende å inteckning för afkomst eller annan förmån af fast egendom.

Det nu remitterade förslaget till ändring i vissa delar af inteckningsförordningen

åsyftar icke att göra någon rubbning häri. Har sådan rätt,

som nu är i fråga, intecknats i den för inteckning af fordran gällande

ordning — något som visserligen sällan torde vara fallet — lärer densamma

enligt förslaget ock böra i borgenärsförteckningen uppföras såsom

fordran och således upptagas till visst kapitalbelopp. Vid sådant förhållande

torde det vara nödigt, att regler gifvas för uppskattandet af

dylik rätts kapitalvärde; och torde härutinnan böra gälla hvad som i

sådant afseende är för närvarande stadgadt i 128 § utsökningslagen.

Om denna anmärkning vinner afseende, föranledes däraf jämkning

i 150 §.

113 §•

Lagrådet:

Enligt förslaget skall lägsta antagliga auktionsbud öfverstiga summan

af de fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars

gäldande försäljningen äger rum, sammanräknad med kostnaderna för

förfarandet. Ifrågasättas kan, huruvida det är lämpligt att sålunda för

försäljning uppställa villkoret, att kostnaderna täckas af den bjudna köpeskillingen.

Då det enligt 198 § åligger utraätningssökanden att gälda kostnaderna,

därest de ej kunna utgå ur köpeskillingen, är han med afseende

å desamma att likställa med en i det exekutiva förfarandet indragen fordringsägare;

och enligt 12G § andra stycket äger han alltså i sin dubbla

egenskap af utmätningssökande och innehafvare af fordran, som faller inom

lägsta budet, påyrka försäljning, ändå att det högsta bud, som göres, ej

täcker kostnaderna. En sådan möjlighet erhåller praktisk betydelse, då de

afgifna. buden ådagalägga, att icke hela kostnadsbeloppet men en del däraf

kan af köpeskillingen gäldas, ty uppenbarligen bör utmätningssökanden

merendels föredraga en försäljning med sådan utgång framför en resultatlös

auktion, som ådrager honom skyldighet att gälda hela kostnaden. Men

om det sålunda kan förväntas, att under angifna förhållanden utmätningssökanden

i allmänhet kommer att sänka lägsta budet därhän, att kostnaderna

uteslutas, är svårt att inse, hvarför lägsta budet skall från början omfatta

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

„ Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

kostnaderna. Bestämmelsen härom torde alltså böra utgå. Om denna

anmärkning vinner afseende, torde ur 125 § böra uteslutas bestämmelsen

om skyldighet för köparen att gälda hela beloppet af den kostnad, hvarom

i 198 § förmäles.

Då, på sätt ofvan vidrörts, försäljning kan enligt 126 § komma till

stånd, oaktadt lägsta budet ej uppnås, synes det oegentligt och ägnadt att

framkalla missförstånd hos spekulanter, om såsom förslaget innehåller

borgenärsförteckningen skall utan något förbehåll angifva, att försäljning

ej kommer till stånd, med mindre den såsom lägsta bud angifna summan

uppnås. En erinran om undantaget torde i borgenärsförteckningen vara

på sin plats. Iakttages denna anmärkning, föranledes däraf motsvarande

jämkning i andra stycket af 115 §.

Enligt motiven innefattar fastställandet af lägsta budet tillika bestämmelse,

att samtliga rättigheter, som finnas i borgenärsförteckningen

upptagna före utmätningssökandens fordran, blifva oberörda af försäljningen,

hvadan vid själfva utropet särskildt förbehåll om dessa rättigheters

bestånd icke bör ifrågakomma. Till förebyggande af missförstånd torde

emellertid höra i borgenärsförteckningen uttryckligen erinras, att försäljningen

icke medför rubbning af dylika rättigheter.

I samband med granskning af förevarande paragraf synes böraerinras,

att i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fäll för bolag

och förening att förvärfva fast egendom förekomma bestämmelser, som

ej synas låta förena sig med de nya grundsatser i fråga om exekutiv

fastighetsförsäljning, hvilka det föreliggande förslaget afscr att genomföra.

Enligt 6 § i nämnda lag äger bolag eller förening å exekutiv auktion

inropa fastighet, som jämlikt lagens föregående bestämmelser ej skulle

kunna annorledes af bolaget eller föreningen förvärfvas, men där sådant

inrop skett, åligger det i allmänhet inroparen att inom viss i lagen bestämd

tid åter afyttra fastigheten, vid äfventyr att eljest på Konungens befallningshafvandes

föranstaltande med densamma förfares så, som vore förordnande

om dess exekutiva försäljning meddeladt enligt 28 § utsökningslagen.

Dessa bestämmelser åsyfta uppenbarligen, att under de i lagen

angifna förutsättningar tvångsförsäljning skall komma till stånd till hvad

pris som helst. Tydligt är alltså, att i händelse, såsom nu förevarande

paragraf af förslaget innebär, exekutiv försäljning kommer att göras beroende

däraf att den bjudna köpeskillingen lämnar tillgång till vissa fordringars

gäldande, det icke längre låter sig göra att i fråga om nämnda tvångsförsäljning

af bolags eller förenings fastighet utan vidare tillämpa utsökningslagens

bestämmelser. En omarbetning af 6 § uti ifrågavarande lag

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Håft. 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

lärer följaktligen under förutsättning af förslagets genomförande vara

af nöden.

114 §•

Lagrådet:

För det fall, att innehafvare af inteckning i konkursbos fastighet

hos gäldenären äger fordran, som han bevakat i konkursen, gäller enligt

17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken, att borgenären endast i den män

fastigheten ej lämnar tillgång till gäldande af hans fordran är berättigad

till utdelning ur den återstående egendomen. De nya grundsatser förslaget

åsyftar att genomföra i fråga om exekutiv fastighetsförsäljning

måste tydligen medföra en viss svårighet i afseende å bestämmande af

den betalningsrätt, som sålunda i andra rummet tillkommer inteckningshafvaren.

Enligt förslaget äga de oprioriterade borgenärerna ej få fastighet

såld å exekutiv auktion, med mindre köpeskillingen förslår till alla inteckningshafvare

och andra, som enligt 107 § skola upptagas i borgenärsförteckningen.

Om på begäran af borgenärerna fastigheten blifvit exekutivt

utbjuden till försäljning men ej kunnat säljas, lärer detta förhållande icke

kunna åberopas såsom bevis, att densamma icke förslår till gäldande af

inteckningen eller någon del af dess belopp. Ty åt apbud, som understiga

det för auktionen bestämda lägsta budet, kan något bevisvärde i

berörda hänseende icke tillmätas. Enligt förevarande paragraf äger emellertid

inteckningshafvare, när exekutiv auktion å de oprioriterades vägnar

begärts af konkursförvaltningen, äska, att försäljningen i stället sker till

gäldande af hans fordran. Tydligt är, att utsikterna till ett positivt resultat

af försäljningen härigenom ökas, men naturligen kan det lätt tänkas, att

icke heller i sådant fall lägsta budet uppnås och att auktionen således

blir utan resultat. Hvilken betalningsrätt i konkursen, som i dylikt

fall skall tillkomma inteckningshafvaren, framgår ej fullt tydligt af förslaget,

men i lagberedningens motiv uttalas, att då inteckningen fortfarande

gäller i fastigheten och denna framdeles kan betinga högre köpeskilling,

inteckningshafvaren icke bör åtnjuta utdelning i konkursen, med mindre

han öfverlåter inteckningen å konkursboet. Denna uppfattning synes

emellertid leda till obillighet mot inteckningshafvaren. Det kan ej anses

rimligt, att inteckningshafvaren för att erhålla utdelning skall nödgas afhända

sig inteckningshandlingen samt därmed för framtiden uppgifva sin

personliga fordran hos gäldenären och tilläfventyrs äfven hos någon, som

på grund af borgen eller annorledes är personligen förpliktad enligt handlingen.

På sin höjd skulle det kunna åläggas inteckningshafvaren att, på

sätt åsyftas i den föreslagna 21 § inteckningsförordningen, låta intecknings
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 22.

203

rätten öfverflyttas å en annan handling, hvilken öfverlämnades till konkursboet;

och borde, om detta skulle ifrågakomma, sistnämnda lagrum kompletteras

med föreskrift om skyldighet för konkursboet att medverka till

dylik åtgärd.

Men äfven om sådana bestämmelser meddelades, torde inteckningshafvarens

intressen få anses mindre väl tillgodosedda. När en inteckningshafvare

gjort allt hvad som lagligen ankommer på honom för att

konstatera den intecknade fastighetens otillräcklighet, och auktionen utvisar,

att under föreliggande förhållanden inteckningsbeloppet ej kan ur

fastigheten uttagas, synes billigheten kräfva, att betalningsrätt i annan

egendom tillerkännes den intecknade fordringen. Möjligheten af att fastigheten

längre fram befinnes äga sådant värde, att inteckningen då kan

helt och hållet eller delvis utgå, lärer lika litet böra komma i betraktande

i konkursen, som det, när en fordran utkräfves hos den, som ingått s. k.

enkel borgen, kan tagas hänsyn till den utsikt den vid tiden för krafvet

insolvente hufvudgäldenären tilläfventyrs kan äga att framdeles förvärfva

tillgångar. Skulle inteckningen visa sig i själfva verket äga något värde,

förefaller det vida mera stötande, om detta skulle tillgodokomma konkursboet,

som därigenom skulle göra en obehörig, måhända betydande vinst,

ån det skulle vara, att inteckningshafvaren befunnes hafva fått obehörigen

konkurrera för sin fordran eller någon del däraf, något som ju under

inga omständigheter kan föranleda, att han utfår mer än fordringens belopp

och i hvarje fall medför, att konkursboet för hvad det utbetalt erhåller

andel i inteckningen (ägarehypotek).

Hvad nu blifvit anfördt föranleder en hemställan, att från reglerna

i 17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken göres det undantag, att när under

konkurs fastighet blifvit till gäldande af intecknad fordran — hvarmed

här lärer böra likställas den, som medför förmånsrätt enligt 11 kap. 2 §

jordabalken — utbjuden till försäljning i den ordning utsökningslagen

bestämmer men försäljning ej kommer till stånd, innehafvaren af sagda

fordran och de, som efter honom äga särskild förmånsrätt i fastigheten,

skola äga rätt till betalning så som i nämnda paragrafer i handelsbalken

sägs, den för hvars fordran auktionen ägt rum dock endast för det belopp,

hvarmed fordringen må öfverstiga högsta budet vid auktionen.

I sammanhang med hvad sålunda blifvit anfördt må påpekas, hurusom

det äfven i andra hänseenden än det nu berörda kan vara af betydelse,

huruvida ett misslyckadt försök till exekutiv försäljning af intecknad fastighet

är till fyllest för konstaterande af fastighetens otillräcklighet för inteckningsbeloppets

gäldande. Liknande spörsmål kan exempelvis uppstå

vid tillämpning af det i 5 § konkurslagen upptagna stadgandet, att borge
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 22.

när, som till säkerhet för sin fordran har inteckning i fast egendom, ej

äger rätt att söka gäldenärens försättande i konkurstillstånd, med mindre

det visas, att inteckningen är otillräcklig för gäldande af hans fordran.

En lagändring, sådan som den nu förordade, torde äfven för nyssberörda

fall lämna erforderlig ledning och således göra det öfverflödigt att, på sått

eljest lärer vara af nöden, förtydliga stadgandet i 5 § konkurslagen.

I öfrigt bör vid nu förevarande paragraf erinras, att den rätt, som

enligt paragrafens första punkt tilkommer inteckningshafvare och dem,

som i egendomen hafva bättre förmånsrätt, synes böra tilläggas äfven

borgenär, som har fordran, hvarför fastigheten häftar enligt 11 kap. 2 §

jordabalken, samt att sådant yrkande, som i första punkten omförmäles,

uppenbarligen bör kunna framställas vid det särskilda borgenärssammanträde,

som afses i 102 §, och icke, såsom förslagets ordalag innebära,

behöfva göras före detta sammanträde.

Slutligen må här påpekas ett förhållande, som, ehuru ej omedelbart

berörd t af förevarande paragraf, dock där med står i nära samband. Paragrafens

sista punkt innehåller, att exekutiv försäljning af fastighet ej må

komma till stånd, om den skulle lända till förfång för de i borgenärsförteckningen

upptagna rättsägare. Bland dessa ingå, enligt hvad 107 §

utvisar, innehafvare af skriftligen upplåten nyttjanderätt, servitut eller afkomsträtt,

så framt upplåtelsehandlingen är ingifven till auktionsförrättare!!

eller eljest för honom tillgänglig. Rättigheter af ifrågavarande slag skola

alltså vid exekutiv försäljning anses äga företräde framför de oprioriterade

borgenärernas anspråk att på det för dem förmånligaste sätt tillgodogöra

sig fastigheten. Detta innebär i själfva verket, att den rätt upplåtelsen

medfört är lika gällande mot upplåtarens oprioriterade borgenärer som

den varit mot upplåtaren själf. En dylik grundsats, hvilken i vår rätt

vunnit insteg redan genom den i sammanhang med 1907 års lagstiftning

om nyttjanderätt till fast egendom vidtagna ändring i 105 § utsökningslagen,

har emellertid i ett visst hänseende ej blifvit följdriktigt genomförd.

Af 47, 54 och 56 §§ i förordningen om inteckning i fast egendom

framgår nämligen, att när någon upplåtit nyttjanderätt till fast egendom

eller servitut eller afkomsträtt och därefter råkat i konkurs innan inteckning

sökts, möjlighet ej vidare står öppen för rättighetens innehafvare att

genom inteckning bereda sig den trygghet mot förfoganden af säljarens

borgenärer, som under andra förhållanden är en verkan af inteckning.

Utan hinder af konkursen må väl inteckning sökas och erhållas men,

bortsedt från de fall, där utarrenderad eller uthyrd fastighet redan

tillträdts, äga borgenärerna möjlighet att vid försäljning af fastigheten

under hand eller å auktion af annan beskaffenhet än exekutiv underlåta

s. 205 Kontrollera mot PDF

205-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

att göra förbehåll om rättighetens bestånd och därigenom — låt vara med

påföljd af skadeståndsskyldighet för konkursboet — bringa rättigheten att

upphöra. Att rättighetens innehafvare sålunda uteslutes från möjlighet att

genom inteckning skydda sig mot dylik rättsförlust måste Irån den utgångspunkt

lagstiftningen intagit anses såsom en oegentlighet, något som

ock af lagberedningen framhållits i motiven till de lagförslag, på hvilka

de nu remitterade äro byggda. Med hänsyn till det sålunda anförda hemställes,

att 47 § i förordningen om inteckning i fast egendom måtte upphäfvas

och därmed sammanhängande jämkning vidtagas i 56 § af samma

förordning.

115 §.

Justitieråden Quensel och friherre Marks von Wurtemberg samt regeringsrådet

Wall:

Bestämmelsen, att i borgenärsförteckning skall af gemensam inteckning

upptagas det belopp, hvarför egendomen svarar i förhållande till de

andra egendomarna, synes böra så affattas, att den hänföres, icke blott

såsom i förslaget skett till det fall, att flera af de intecknade egendomarna

skola vid en auktion säljas, utan jämväl till den händelse, att endast en af

egendomarna skall säljas.

116 §.

Lagrådet:

Från den i förevarande paragraf uttalade regeln, att hufvudstolen

af intecknad gäld, som faller inom lägsta budet, skall innestå i egendomen

i afräkning på köpeskillingen, göres i paragrafen undantag bland annat i

fråga om gemensamma inteckningar. Frånsedt det fall, att gemensamt intecknade

egendomar säljas vid gemensamt utrop utan att särskildt utrop

föregått, skall nämligen gemensam intecknings kapitalbelopp, som faller

inom lägsta budet, innestå allenast i den händelse, att innehafvaren af inteckningen

gjort sådant medgifvande, som i 115 § sägs, d. v. s. medgifvit,

att den gemensamma ansvarigheten må upphöra. Detta stadgande

synes emellertid lämna rum för tvekan, huruvida, för det fall att någon

af flera gemensamt intecknade fastigheter säljes exekutivt utan att de

öfriga fastigheterna indragas i förfarandet, innehafvaren af den gemensamma

inteckningen för att kunna påfordra kvarstående i den försålda

fastigheten med det belopp, som faller därå, är pliktig att uppgifva den

gemensamma ansvarigheten jämväl såvidt angår förhållandet mellan de

opaginerad Kontrollera mot PDF

20G

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

icke försålda fastigheterna inbördes. Ett förtydligande af stadgandet synes

därför vara af behofvet påkalladt. Erinras må härvid, att innehafvaren

af den gemensamma inteckningen enligt stadgandet i 131 § kan öfverenskomma

med inroparen att kvarstå i den försålda fastigheten med hvad

därå faller af inteckningens kapitalbelopp och att för giltigheten af sådan

öfverenskommelse icke uppställts såsom villkor medgifvande af den gemensamma

ansvarighetens upphörande i de öfriga fastigheterna för återstående

inteckningsbeloppet. Tillräcklig anledning torde saknas att för de båda

nu omförmälda fallen låta olika regler gälla uti ifrågakomna afseende.

i

123 §•

Lagrådet:

Af en jämförelse mellan denna paragraf och andra stycket af 115 §

maste den slutsats dragas, att man med ordet »utmätningssökandens i 123 §

velat beteckna äfven innehafvare af sådan gemensam inteckning, i förhållande

till hvilken lägsta budet skall i det uti 115 § andra stycket nämnda fall

bestämmas. Då detta icke öfverensstämmer med den terminologi, som

användes i öfriga delar af förslaget, och sålunda kunde föranleda missförstånd,

hemställes, att ordet »utmätningssökandens i 123 § måtte ersättas

af annat uttryck.

126 §.

Lagrådet:

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke, att försäljning må komma

till stånd, oaktadt sådant fall ej är för handen, att försäljning skall äga

rum, hvilar — enligt sakens natur och efter hvad i motiven uttryckligen

angifves — på den förutsättning, att försäljning påyrkas icke blott af utmätningssökanden

utan äfven af innehafvare af sådana helt eller delvis

utom köpeskillingen fallande fordringar, som framför utmätningssökandens

äga företräde. De senares inflytande på frågan har i förslaget erhållit

det uttryck, att samtycke kräfves af innehafvare af de fordringar, hvilka

falla inom lägsta budet och icke fullt täckas af den bjudna köpeskillingen.

Då emellertid i det i andra stycket af 115 § omförmälda fall gemensam

inteckning, som äger bättre rätt än utmätningssökandens. fordran, faller

utom lägsta budet, sådant det enligt nämnda paragraf är bestämdt, skulle

enligt förslaget innehafvaren af dylik inteckning vara utesluten från allt

inflytande på frågan om försäljningen. Denna uppenbarligen ej afsedda

konsekvens torde böra förekommas genom ett utbyte af uttrycket »innehafvare

af fordringar, hvilka falla inom lägsta budets mot sinnehafvare af

fordringar, som äga bättre rätt än utmätningssökandens» eller dylikt.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 22.

207

130 §.

Lagrådet:

För den händelse köpeskillingen ej blir å utsatt tid gulden och i

anledning däraf egendomen ånyo utbjudes till försäljning men sådan ej

kommer till stånd, innehåller paragrafen, att den försumlige inroparen

skall ersätta hvad vid förra auktionen bjudits utöfver lägsta budet. Denna

bestämmelse är uppenbarligen afsedd för det fall, att lägsta budet sammanfaller

med det belopp, som bort öfverbjudas, för att försäljning vid

första auktionen skulle kunnat komma till stånd. I andra stycket af

115 § förekommer emellertid uttrycket »lägsta budet» i en helt annan bemärkelse,

så att detsamma kan i väsentlig män understiga det för åstadkommande

af försäljning erforderliga bud. Att vid förnyad auktion i fall,

som där afses, den försumlige inroparen skulle nödgas betala hvad vid

förra auktionen bjudits utöfver lägsta budet förefaller obilligt och torde

ej vara åsyftadt. Med hänsyn härtill synes uttrycket »lägsta budet» i

130 § böra utbytas mot ett annat, afpassadt jämväl för det i 115 § afhandlade

fall.

143 §1

Lagrådet:

Enligt hvad några i ärendet inkomna utlåtanden gifva vid handen,

har på vissa håll den uppfattning af förslaget gjort sig gällande, att då

egendomen försålts efter nytt utrop, hvad som erlagts af förre inroparen

eller influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen skall

under alla förhållanden vara förverkadt och, oberoende af utgången af

det senare utropet, gå till fördelning utan hänsyn till de i 130 § gifna

regler om försumlig inropares ersättningsskyldighet. Till undanröjande af

en dylik missuppfattning torde någon omredigering af såväl 143 som 161

§ vara önskvärd.

156 §.

Lagrådet:

Enligt paragrafen skall den omständigheten, att exekutiv auktion å

fastighet öfverklagats, ej utgöra hinder för lyftning af utdelning ur köpeskillingen

i annat fall, än att köparen bestrider lyftning. En dylik bestämmelse

synes kunna försvaras allenast från den utgångspunkt, att köparen,

oberoende af frågan om lyftning, alltid eller i det vida öfvervägande

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

antalet fall hade anledning att infinna sig vid sammanträdet för köpeskillingens

fördelning. Så lärer emellertid saken ej komma att ställa sig i

händelse af förslagets genomförande. Med hänsyn till bestämmelserna i

125 § kan det förväntas, att en köpare ofta nog kommer att redan å auktionsdagen

fullgöra hela sin betalningsskyldighet, och i sådant fall skulle

hans närvaro å fördelningssammanträdet i allmänhet ej tarfvas men, om

auktionen vore öfverklagad, kunna påkallas af bestämmelsen i förevarande

paragraf. Till undvikande af detta, tydligen oegentliga förhållande synes

i paragrafen böra vidtagas sådan ändring, att i där afsedt fall lyftning

utan säkerhet ej må äga ruin utan köparens medgifvande.

158 §.

Lagrådet:

Sedan landtränterierna numera blifvit indragna, synes hvad i denna

paragraf och på öfriga ställen i utsökningslagen stadgas om nedsättning af

medel i landtränteri böra utbytas mot bestämmelser, som ansluta sig till

de med anledning af landtränteriernas indragning meddelade föreskrifter.

169 §•

Lagrådet:

Hvad paragrafen innehåller om skyldighet för utmätningssökande,

som påyrkar tvångsförvaltning, att förskjuta nödig kostnad för förvaltningen,

har blifvit ställdt i sådant samband med stadgandet om tiden för dylikt

yrkandes framställande, att man skulle kunna föranledas till det antagande,

att något kraf på förskott ej kunde ifrågakomma på annat stadium,

än då yrkandet om tvångsförvaltning vore beroende på pröfning.

Tydligen bör det emellertid, äfven sedan tvångsförvaltning blifvit beslutad

och tilläfventyrs syssloman förordnats, tillkomma auktionsförrättare!! att

påkalla förskott. Någon jämkning i paragrafens affattning torde alltså

vara af nöden.

170 §.

Lagrådet:

I paragrafens första stycke förutsättes, att auktionsförrättaren alltid

kan finna lämplig syssloman att omhändertaga egendomen och besörja förvaltningen.

Härutinnan torde emellertid svårighet stundom kunna möta,

särskilda då fråga är om icke utarrenderad jordbruksfastighet. Det lärer

därför kunna inträffa, att ehuru beslut meddelats om utmätt egendoms

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

sättande under tvångsförvaltning, dylik förvaltning i verkligheten ej

kommit till stånd. I sådant fall skulle den så kallade tvångsförvaltningen

innebära allenast, att så länge den fortfore, utmätningssökanden bibehölles

vid den förmånsrätt, som genom utmätningen för honom uppkommit. Det

synes dock mindre lämpligt, att ett sådant tillstånd upprätthålles, intill

dess utmätningssökanden eller annan borgenär genom sin åtgärd åstadkommer

dess upphäfvande. Ett stadgande torde därför vara erforderligt

af innehåll, att tvångsförvaltningen upphör, om det under viss angifven

tid visat sig omöjligt att finna lämplig syssloman.

Hvad som åsyftas med paragrafens andra stycke framgår ej af lagtexten

med önskvärd tydlighet. Att därmed skulle afses, att sysslomannen

kunde annorstädes än i den utmätta fastigheten anvisa gäldenären nödiga

rum till bostad, synes icke troligt. Men om fastighetens hufvudsakliga

afkastning vore att söka i den hyresinkomst, som kunde påräknas

för gäldenärens hittillsvarande bostad, och denna hvarken kunde delas

eller utbytas mot annan i samma fastighet, kunde ändamålet med tvångsförvaltningen

helt och hållet förfelas, därest gäldenären skulle bibehållas

vid bostaden. Att, under det borgenärerna ej blifvit förnöjda, åt gäldenären

beredes en förmån af ifrågavarande beskaffenhet i följd af den omständighet,

att egendomen ej kunnat säljas, synes föga tillfredsställande.

Det hemställes förty, att gäldenärens rätt att få sig anvisade nödiga rum

måtte inskränkas till tiden intill nästa fardag.

172 §.

Lagrådet:

Hvad som skall utgå ur den vid tvångsförvaltningen uppkommande

nettobehållningen, innan något däraf må användas till gäldande af utmätningssökandens

fordran, angifves i paragrafen vara likvid för räntor och

andra årligen upplöpande belopp till de borgenärer, hvilka för sina fordringar

äga företräde framför utmätningssökanden. Enligt hvad lagberedningens

motiv vid 67 § konkurslagen gifva vid handen, är det emellertid åsyftadt,

att därest under pågående konkurs boets fastighet ställes under tvångsförvaltning

och sålunda konkursboets förvaltning af densamma afbrytes, kostnad

och arfvode för den af konkursboet utöfvade förvaltningen skall utgå med

bästa rätt ur den vid tvångsförvaltningen uppkommande behållningen.

Vidare lärer, i händelse konkursbos fastighet står under tvångsförvaltning

och boets ställning är sådan, att fordringar med förmånsrätt enligt 17

kap. 4 § handelsbalken skola utgå ur fastigheten, behållningen af tvångsförvaltningen

böra användas till dessa fordringars gäldande. Hvarken ford
Bihang

till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Häft. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

ringar af sistnämnda art eller kostnad och arfvode för konkursboets

förvaltning af fastigheten torde kunna inrymmas under uttrycket räntor

och andra årligen upplöpande belopp.

175 §.

Lagrådet:

Enligt 24 § i förslaget till ändring af vissa bestämmelser i inteckningsförordningen

skall hvarje inteckning, å hvars hufvudstol betalning

utfallit vid fördelning af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen

skola fördelas mellan rättsägare i den intecknade egendomen ändå

att försäljning af egendomen ej skett, vara till motsvarande belopp utan

verkan. Däremot föreskrifves i 175 § af förevarande förslag allenast beträffande

utmätning ssökandes intecknade fordran, att om vid fördelning af

medel, som influtit under tvångsförvaltning, likvid utfallit å hufvudstolen,

anmälan därom skall göras hos domaren eller rätten. Den brist på motsvarighet,

som sålunda förefinnes mellan de båda anförda stadgandena, lärer

höra undanröjas. Härvid är emellertid att beakta, att om 24 § inteckningsförordningen

ändras till öfverensstämmelse med 175 § utsökningslagen,

jämväl 168 § i sistnämnda lag bör undergå ändring.

Lagrådet:

Uppenbart är, att tillämpningen af de nya stadgandena i utsökningslagen

kommer att i många afseenden erbjuda betydande svårigheter för en

auktionsförrättare, icke minst vid uppgörande af borgenärsförteckning och

det däruti ingående fastställandet af lägsta budet under olika förutsättningar.

En väsentlig lättnad för auktionsförrättaren och jämväl en större

trygghet för en likformig tillämpning af hithörande bestämmelser skulle

utan tvifvel vinnas genom utfärdande af formulär för borgenärsförteckning

samt för protokoll vid borgenärssammanträde, auktion, köpeskillingslikvid,

fördelning af eljest influtna medel m. in.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

211

Förslaget till lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

18 §•

Lagrådet:

I samma män det uppställes som önskningsmål, att den exekutiva

auktionen snarast möjligt vinner laga kraft, så att inroparen kan förfoga

öfver fastigheten, bör ock tillses, att anledning till klagan, som riktas mot

auktionens bestånd, i görligaste måtto undanrödjes. En alldeles motsatt

verkan torde emellertid frambringas af det föreslagna stadgandet, att inteckna

gshafvare skall äga ur egendomen utbekomma ersättning för den

kostnad, han fått vidkännas för bevakande af sin rätt till betalning ur

egendomen. Detta stadgande, som enligt lagberedningens motiv afser kostnad

såväl för lagsökning som för bevakande af inteckningshafvarens rätt

vid auktionen och likviden, kan uppenbarligen framkalla tvister af beskaffenhet

att inverka på auktionens bestånd. I händelse framställdt kostnadsanspråk

bestrides, skulle visserligen enligt ordalydelsen af 108 § anspråket

upptagas såsom tvistigt; men i verkligheten torde denna bestämmelse hvarken

kunna eller böra bokstafligen tillämpas, utan lärer auktionsförrättaren

komma att vid uträknande af lägsta budet reducera de anspråk, som af

honom anses uppenbart öfverdrifna och ägnade att obehörigt öka lägsta

budet. En dylik pröfning måste såsom inverkande på lägsta budet och

därmed på frågan om auktionens utgång kunna blifva föremål för klagan,

som kan leda till auktionens upphäfvande.

Den i förslaget åsyftade anordningen för tillgodoseende af inteckningshafvares

rätt att ur egendomen utfå ersättning för sin kostnad synes

därför icke kunna förordas.

Om däremot åt inteckningshafvaren, såsom för närvarande är förhållandet,

öfverlämnas att tillse, att i skuldebrefvet honom medgifves inteckning

jämväl för rätt att ur fastigheten uttaga kostnad af ifrågavarande

slag — en inteckning, för hvilken lagligt hinder ej möter, om blott ersättningsbeloppet

blifvit till visst maximum begränsadt — torde intet ligga i

vägen för att i händelse af tvist om kostnadens verkliga belopp auktionsförrättaren,

med tillämpning af de föreslagna 107 och 108 §§, afhåller sig

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

från hvarje pröfning af anspråket och, såvidt detsamma faller inom den

gräns inteckningen anger, upptager det i borgenärsförteckningen såsom tvistig^

hvarefter 151 och 15*2 §§ i deras föreslagna lydelse komma till

användning och tvisten sålunda icke inverkar på frågan om auktionens

bestånd. Såvidt åter anspråket afser högre belopp än det intecknade,

lämnas det utan afseende.

Ifrågasättas kunde att i lagen intaga föreskrift om visst maximum

för kostnaden och på denna väg, utan att inteckning för kostnadsersättningen

meddelats, framkalla enahanda förfaringssätt som det nyssnämnda.

En sådan anordning synes dock möta ett oöfverstigligt hinder i den mångskiftande

växling, de lokala förhållandena i vårt .land förete, och den därmed

följande svårigheten att meddela en för alla landsändar afpassad

bestämmelse angående ett högsta ersättningsbelopp.

21 §.

Lagrådet:

Lagberedningen synes, enligt hvad motiven till 3 kap. 40 § i dess

förslag till lag om inskrifning af rätt till fast egendom utvisa, ansett, att

ägaren af gemensamt intecknade fastigheter skulle, där han disponerade

öfver inteckningen, kunna enligt förslaget fördela beloppet å de särskilda

fastigheterna eller med andra ord i stället för den gemensamma inteckningen

insätta särskilda inteckningar i de särskilda fastigheterna till sammanlagdt

enahanda belopp och med samma plats i förmånsrättsordningen

som den gemensamma inteckningen. Om sådant stode fastighetsägaren

öppet, borde uppenbarligen ett liknande förfarande kunna komma till stånd

genom samverkan mellan fastighetsägaren och annan innehafvare af den

gemensamma inteckningen. Emellertid torde en dylik rätt knappast kunna

härledas ur förslaget med dess nuvarande affattning. Det lagrum, som

härutinnan skulle vara tillämpligt, är 21 §. Men densamma torde i sin

föreslagna lydelse endast medgifva, att i stället för en inteckningshandling

sättes en eller flera andra handlingar, som hvar för sig afse hela det pantobjekt,

som besvärats af den ursprungliga inteckningen. Det vore dock

synnerligen önskligt, att förslaget omarbetades så, att det möjliggjorde en

delning af gemensam inteckning, på sätt i motiven omförmäles. I de fall,

då en fastighet blir föremål för hemmansklyfning eller ägostyckning, lärer

erfarenheten visat, hvilka svårigheter som möta att åstadkomma upplösning

af den gemensamma ansvarigheten för inteckningarna. Betydelsen häraf

vid bildande af egna hem under den flerstädes med förkärlek omfattade

formen af ägostyckning torde ligga i öppen dag. Att göra en fördelning

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 22.

af den gemensamma inteckningen beroende allenast af inteckningshafvaren

synes ej böra ifrågasättas, då sådant under vissa förhållanden kunde för

vederbörande fastighetsägare medföra afsevärda olägenheter. Men därest

fastighetsägare och innehafvare af inteckningen äro om åtgärden ense, lärer

annans rätt däraf ej beröras, om blott vid inteckningsdomstolen tillses, att

fördelningen af ansvarighetsbeloppet på de särskilda fastigheterna sker efter

de värden, som enligt 32 § äro i sådant afseende bestämmande. Den förändring,

som nu förordats, synes föranleda sådan jämkning i 29 §, att

denna otvetydigt erhåller tillämplighet vid uppgifvande af gemensam ansvarighet.

22 §.

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg:

Jag hemställer att det i förevarande paragraf och annorstädes i förslagen

förekommande ordet »dödning» måtte såsom ej öfverensstämmande

med godt språkbruk undvikas.

23 §.

Lagrådet:

I denna paragraf angifvas de verkningar, som den exekutiva försäljningen

medför i fråga om inteckningarna i fastigheten, hvarjämte meddelas

föreskrift, huru anteckning härom skall göras i inteckningsprotokollet.

Sedan sådan anteckning skett, lämnar protokollet fullständig upplysning

om inteckningsförhållandena i fastigheten efter försäljningen, och den jämlikt

38 § gjorda anteckning om inledande af det exekutiva förfarande,

som ledt till försäljningen, skall såsom saknande betydelse icke vidare omnämnas

i gravationsbevis rörande fastigheten.

Om än vid den exekutiva försäljningen själfva inteckningsrätten

lämnats orubbad, kan emellertid försäljningen öfva inverkan på den personliga

fordringsrätt, som må vara förenad med inteckningshandlingen. Enligt

30 § gäller nämligen att, om borgenär ägt taga betalning ur köpeskillingen

men låter intecknadt belopp, som kunnat gäldas ur köpeskillingen,

kvarstå i egendomen, den, som personligen svarade för fordringen, blir

fri från ansvarighet för beloppet. Skulle sådant fall vara för handen, att

för inteckning, som faller inom lägsta budet, kontant likvid utgår ur köpeskillingen

och inteckningen fortfarande är gällande, inträder tydligen enahanda

ansvarsfrihet. Därest i nu afsedda händelser inteckningshandlingen

icke förses med anteckning, som gifver vid handen i hvad mån den personliga

ansvarigheten upphört, kan rättsförlust lätteligen tillskyndas godtro
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 22.

ende tredje man, som blifvit innehafvare af handlingen. Någon upplysning

uti ifrågavarande hänseende kan icke vinnas af handlingen, och i

gravationsbevis rörande fastigheten omnämnes icke vidare, att" den varit

föremål för exekutiv åtgärd. Till förebyggande af dylik rättsförlust måste

det sörjas för att handlingen i de angifna fallen varder försedd med påskrift,

af hvilken kan inhämtas, huru med den personliga ansvarigheten

förhåller sig. Då öfverenskommelse träffats om intecknadt belopps kvarstående

i fastigheten, kan öfverenskommelsen jämväl innehålla, att inroparen

skall öfvertaga personlig ansvarighet för beloppet och i enlighet härmed

förbindelse i sådant afseende af inroparen tecknas å inteckningshandlingen.

Om åter inteckning, som fortfarande skall äga bestånd, gäldas ur

köpeskillingen, är inroparen tydligen berättigad att utbekomma inteckningshandlingen,

och något hinder möter således ej för honom att åteckna

handlingen förbindelse om skuldens öfvertagande. Har inroparen försett

handlingen med förbindelse, som nu är sagd, lämnar handlingen upplysning

om hvem den personliga ansvarigheten åligger. För det fall åter att

sådan förbindelse ej åtecknats, bör lagen innehålla stadgande om skyldighet

för auktionsförrättaren att å handlingen göra anteckning om den

lyftade betalningen eller om den träffade öfverenskommelsen angående intecknadt

belopps kvarstående i fastigheten.

Då ur köpeskillingen gäldas intecknadt belopp, för hvilket fastigheten

efter försäljningen icke vidare häftar, bör det uppenbarligen under alla

omständigheter åligga auktionsförrättaren att å fordringshandlingen anteckna

den skedda likviden.

Föreskrifter om auktionsförrättarens åligganden i nu berörda hänseenden

torde böra införas å lämpligt ställe i utsökningslagen.

25 och 26 §§.

Lagrådet:

De i förevarande paragrafer upptagna nya bestämmelserna gå ut på

införande i svensk rätt af det s. k. ägarehypoteket. Innebörden af detta

rättsinstitut kan i korthet sägas vara den, att panträtt, som uppkommer genom

inteckning, kan under vissa förhållanden göras gällande af fastighetsägaren

själf. Medan enligt gällande lag en inteclmingshandling, så länge

den innehafves af fastighetsägaren, icke medför någon rätt att vid exekution

å fastigheten utfå inteckningsbeloppet, skall enligt förslaget fastighetsägaren

kunna på grund af eu sålunda inneliggande inteckningshandling

uppträda såsom rättsägare vid exekutiv auktion och uttaga det kapitalbelopp,

som därvid kan utgå på inteckningen. Och när å ett intecknadt och

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22. 215

belånadt skuldebref skett afbetalning eller skuldebrefvet eljest af borgenär

innekafves på sådana villkor, att lian ej äger utfå mer än en del af intecknade

beloppet, skall, likaledes i motsats till hvad som för närvarande gäller, det

tillkomma fastighetsägaren att vid exekutiv auktion utkräfva återstående

beloppet.

Till stöd för de sålunda föreslagna rättsreglerna har lagberedningen med

fog framhållit, att desamma utgöra allenast en följdriktig utveckling af den

redan i gällande inteckningslagstiftning antagna grundsatsen, att infriade

inteckningshandlingar kunna med oförändrad inteckningsrätt åter utgifvas

af fastighetsägaren, hvar jämte erinrats om den obillighet mot fastighetsägaren

och hans borgenärer, som det kan innebära, att, på sätt enligt gällande

lag blir fallet, en till förmånsrätten senare inteckning än den, som infriats

eller står ute för lägre fordran än inteckningsbeloppet, skall vid exekutiv

försäljning kunna rycka upp i bättre ställning än som från början tillkommit

densamma. Af än större betydelse är emellertid under nu föreliggande

förhållanden ett annat, af lagberedningen jämväl anfördt skäl för ägarehypotekets

införande, nämligen att detsamma påkallas af de föreslagna bestämmelserna

om exekutiv auktion å fastighet. Om, såsom nu föreslås, fastighets

exekutiva försäljning skall göras beroende af att fordringar med bättre

rätt än utmätningssökandens kunna utgå och egendomens utbjudande alltså

skall föregås af fastställande utaf ett lägsta bud, hvarunder försäljning ej

må äga ruin, synes det vara ovillkorligen nödvändigt att i inteckningslagstiftningen

vidtaga sådana ändringar, att man vid lägsta budets uträknande

har att taga hänsyn allenast till beloppen af de i fastigheten gällande inteckningar

och ej behöfver inlåta sig på frågan, huruvida eller i hvilken omfattning

dessa inteckningar må vara belånade, något som mången gång kan

vara omöjligt att på ett sådant stadium utröna.

Om således utan tvifvel starka skäl kunna åberopas till stöd för ägarehypotekets

införande, må det å andra sidan ej förbises, att vissa ganska

af sevärda svårigheter möta, när det gäller att, på sätt nu föreslås, i det svenska

rättssystemet inpassa ifrågavarande rättsinstitut.

Eu dylik svårighet, hvilken man vid förslagets utarbetande ej synes

hafva tillräckligt beaktat, ligger däri, att ägarehypoteket — eller noggrannare

uttryckt den form af ägarehypotek, som består i rätt för fastighetsägaren

att utfå eu del af hvad som kan utgå för en af annan person innehafd inteckning

—■ utgör eu tillgång, som mindre väl lämpar sig att tvångsvis tagas

i anspråk af fastighetsägarens borgenärer, vare sig vid utmätning eller konkurs.

Den osjälfständiga ställning, som, i händelse af ett dylikt ägarehypoteks

afyttrande, förvärfvaren intager i förhållande till fastighetsägaren och

inteckningshandlingens innehafvare, måste tydligen i högsta grad inverka

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

på ägarehypotekets värde vid tvångsrealisation däraf. Lika litet som fastighetsägaren

själf kan den, som från honom förvärfvat ett ägarehypotek, lagsökningsvis

eller i rättegångsväg indrifva den förvärfvade andelen af inteckningsbelÖppet.

Enda möjligheten härtill läge däri, att inteckningshafvaren

för sådant ändamål tillhandahölle inteckningshandlingen eller förklarade

sig villig att låta beloppet afskrifvas å handlingen, något som näppeligen

lärer kunna påräknas, allraminst i de talrika fall, där inteckningshafvaren

innehar handlingen såsom pant för s. k. omslagsrevers och äger laglig

möjlighet att till gäldande af sin fordran afyttra panten i oförminskadt

skick. Med oförmågan att ur fastigheten utsöka ägarehypotek följer ovissheten

eller osannolikheten att kunna utfå ränta å det inteckningsbelopp, som

motsvarar ägarehypoteket. Huruvida enligt förslaget dylik ränta öfver hufvud

skulle kunna utgå till den, som från fastighetsägaren förvärfvat ägarehypoteket,

är i viss mån osäkert, men tydligt är, att den under inga omständigheter

skulle kunna beräknas för längre tid än de tre sista åren före en

exekutiv försäljning, som förvärf var en ej ägde framtvinga.

Att under förhållanden sådana som de nu framhållna en tvångsförsäljning

af ägarehypoteket i flertalet fall skulle vara liktydig med dess fullständiga

bortslumpande lärer ej behöfva närmare utvecklas. Den tillgång

ägarehypoteket representerar skulle, ehuru i och för sig måhända af stort

värde, likväl för fastighetsägarens borgenärer esomoftast vara så godt som

värdelös, om den allenast på nu antydda sätt kunde af dem tagas i anspråk.

Dess egentliga betydelse för borgenärerna komme då att ligga i det tryck,

som farhågan för ett bortslumpande kunde i vissa fall utöfva på fastighetsägaren,

men äfven fördelen häraf skulle i de fall, där den kunde tänkas spela

någon roll, lätt kunna gå borgenärerna ur händerna genom ett ur rättslig

synpunkt näppeligen angriplig! samförstånd mellan fastighetsägaren och

honom närstående eller eljest tjänstvilliga personer rörande ägarehypotekets

inropande i händelse det utbjödes å exekutiv auktion. En fastighetsägare

skulle sålunda tilläfventyrs kunna genom att till fulla värdet inteckna

sin fastighet och lämna inteckningshandlingarna såsom pant för obetydliga

fordringar göra den i själf va verket endast lågt belastade fastigheten oåtkomlig

för borgenärer.

De olägenheter, som i antydda hänseenden äro förknippade med ägarehypoteket

på dess nu omförmälda stadium, undanröjas i viss mån genom de

bestämmelser den föreslagna 26 § innehåller i fråga om ägarehypoteks utbrytande

från inteckning, hvarmed det sammanhänger, och tillskapande af

en särskild inteckning för det utbrutna beloppet. Dessa bestämmelser hafva

till ändamål, bland annat, att förebygga ett sådant bortslumpande af

ägarehypotek, som i det föregående omnämnts, och torde i de fall, där de

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

skulle vinna tillämpning, också erbjuda den garanti häremot, som står att

uppnå. Tillämpningsområdet för ifrågavarande bestämmelser är emellertid

tämligen begränsadt. Rättighet att påkalla sådant utbrytande af ägarehypotek,

som nyss är nämndt, skall enligt förslaget förekomma endast när

ägarehypoteket uppstått genom afbetalning å själfva det inteeknade skuldebref

vet och kan äfven i dylikt fall uteslutas genom därom träffadt förbehåll.

Skulle sådant förbehåll hafva skett — något som kan förväntas blifva tämligen

vanligt — eller skulle ägarehypoteket hafva sin grund i det ytterst allmänt

förekommande förhållande, att inteckningshandlingen utgör handpant

för en af fastighetsägaren utgifven omslagsrevers å lägre belopp än det intecknade,

erbjuder förslaget ej någon som helst utväg att förebygga förut

omförmälda missförhållanden.

I detta hänseende synes någon ändring i förslaget vara oundgängligen

nödig. Beträffande det fall, att afbetalning ägt rum å själfva inteckningsbeloppet,

torde erforderlig ändring ock kunna utan afsevärd betänklighet

genomföras på det sätt, att förbehåll om inteckningshafvarens frikallande

från medverkan till utbrytning förklaras sakna verkan emot fastighetsägarens

borgenärer. Utbrytningen kan i sistberörda fall ej under några omständigheter

leda till minskning af inteckningshafvarens panträtt, hvilken

enligt förslaget skall före utbrytningen såväl som efter densamma äga företräde

framför den, som grundas på ägarehypoteket; och de olägenheter, som

eljest kunna tänkas utgöra anledning till träffande af förbehåll mot utbrytning,

synas i jämförelse med de nyss framhållna missförhållandena vid

tvångsförsäljning af outbrutet ägarehypotek vara alltför obetydliga att böra

få stå i vägen för borgenärers befogade anspråk på ändamålsenlig realisation

af gäldenär tillgångar.

I viss mån annorlunda ställer sig förhållandet, när ägarehypotek grundar

sig därpå, att inteckningshandling utgör pant för en fordran hos fastighetsägaren

å lägre belopp än det intecknade. Panthafvaren kan här, såsom

när det gäller annan lös pant, till sin fordrans betäckande afyttra inteckningshandlingen

sådan den befinnes. Skulle i fall af denna art fordringsägaren

kunna tvingas att medverka till sådan uppdelning af inteckningen, att

såsom pant kvarstode allenast en inteckningshandling å samma belopp som

hufvudförbindelsen, komme detta att te sig såsom en minskning af den säkerhet

han lagenligt betingat sig. För de flesta fall torde visserligen denna

rättsminsilning vara endast skenbar. Så framt vid inteckningens belånande

densamma ansetts erbjuda fullgod pantsäkerhet, måste detta i allmänhet

hafva berott icke på det förhållande, att inteckningens belopp öfverstigit

fordringen, utan därpå, att ett mot fordringen svarande belopp antagits kunna

vid exekutiv försäljning utgå; och i sådan händelse bör det för långifvaren

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Häft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

vara utan betydelse, huruvida det öfverslcjutande beloppet så att säga afskiljes

från den ursprungliga inteckningen och göres till föremål för en särskild

inteckning med sämre rätt än den förra. Men att fall kunna förekomma,

där vid uppgörande af en lånetransaktion långifvaren just tager hänsyn

därtill, att en såsom pant erbjuden inteckning till sitt belopp öfverstiger

lånet, kan naturligtvis ej förnekas.

I afseende å transaktioner af sistnämnda art skulle tydligen ett stadgande

om borgenärers rätt att påkalla afskiljande af det fordringen Överskjutande

inteckningsbeloppet blifva af reell betydelse. Att långifvaren ej

kunde med visshet påräkna att få tillgodonjuta den för lånet aftalade säkerheten

skulle här vid lag i verkligheten innebära, att aftalet i viss mån ej af

lagen erkändes såsom giltigt. I och för sig torde ej mycket vara att häremot

erinra. Det förefaller onekligen stötande, att, såsom lätt kan blifva följden af

sådan pantsättning, som nu är i fråga, hos fastighetsägaren kan uttagas såväl

hela beloppet af den pantsatta och af panthafvaren afyttrade inteckningen

som ock den del af hufvudfordringen, som öfverstiger hvad panthafvaren

genom inteckningens afyttrande bekommit; och en lagstiftning, som,

när andra borgenärers rätt är i fråga, förebygger ett dylikt resultat, torde

näppeligen kunna betraktas såsom alltför hänsynslös mot panthafvaren.

Däremot torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke lagen om den

öfver hufvud skall slå in på en väg sådan som den antydda, bör taga

det i viss män följdriktiga steget att i fall af antydda art''helt och hållet

frånkänna långifvaren rätt att afyttra den pantsatta handlingen och hänvisa

honom uteslutande till den utväg för panträttens utöfvande, som för närvarande

vid sidan af inteckningshandlingens afyttrande anses stå honom öppen:

att själf uttaga inteckningsbeloppet i afräkning å hufvudfordringen.

En lagstiftning i denna riktning, hvilken ingalunda skulle sakna förebild i

främmande lag, komme helt visst att erbjuda vissa fördelar. Uppenbart är

emellertid, att densamma skulle föra tämligen långt, då den för att vara

följdriktig borde omfatta pantsättning såväl af inteckningar öfver hufvud

som af en del andra fordringar eller rättigheter och för sitt genomförande

skulle kräfva väsentliga rubbningar äfven i utsökningsväsendet. Då härtill

kommer, att eu dylik lagändring skulle ganska djupt ingripa i rådande

sedvanor och uppfattning, torde den i hvarje fall ej böra komma till stånd

utan att föregås af en utredning, hvarom i nu föreliggande lagstiftningsärende

ej kan blifva fråga. Under sådana förhållanden torde man böra

stanna vid att i förslaget vidtaga sådana ändringar, att när rätt till andel i

utelöpande inteckning tages i mät från ägaren af den intecknade fastigheten

eller fastighetsägaren försättes i konkurs, inteckningsliafvaren varder under

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

alla förhållanden pliktig att medverka till sådan utbrytning af andelsrätten,

som i den föreslagna 26 § åsyftas.

1 fråga om utmätning af fastighetsägares rätt till andel i utelöpande

inteckning må vidare i detta sammanhang erinras, att af de föreslagna

nya bestämmelserna i utsökningslagen icke tydligt framgår, huru vid

dylik utmätning skall förfaras. Att döma af lagberedningens motiv synes

man hafva funnit 75 § utsökningslagen jämförd med andra stycket af 74 §

i samma lag gifva vid handen, att utmätningen skall verkställas så, att förbud

meddelas inteckningshandlingens innehafvare att utlämna handlingen

till fastighetsägaren eller att tillhandagå annan än utmätningsmannen eller

blifvande inropare med åtgärder för inteckningens uppdelning. En dylik

regel, mot hvilken i sak intet synes vara att erinra, torde emellertid ej

låta sig otvetydigt härleda ur de angifna lagrummen; och lärer den förty

böra erhålla formen af ett uttryckligt lagbud. I samband därmed borde

för att bereda förbudet nödig effektivitet stadgas, att detsamma skall tecknas

å inteckningshandlingen, där icke denna med inteckningshafvarens samtycke

omhändertages af utmätningsmannen för åvägabringande af inteckningens

uppdelning.

Enligt den föreslagna 26 § inteckningsförordningen skall på utmätningsmannen

vidare ankomma att för uppdelningens slutliga genomförande

utfärda en handling, innefattande sådant inteckningsmedgifvande, som

afses i 1 § af samma förordning. Hvad därmed åsyftas är mindre tydligt.

Jämlikt sistnämnda paragraf, hvilken det remitterade förslaget i motsats

till lagberedningens förslag lämnar orubbad, skall medgifvande af penninginteckning

för att äga verkan tecknas å eu fordringshandling. Men uppenbart

är, att det ej kan få tillkomma utmätningsmannen att å fastighetsägarens

vägnar utfärda en handling, som ålägger denne eu personlig förpliktelse.

Annan möjlighet synes alltså ej föreligga än att för fall af ifrågavarande

art eftergifva det för penningintecknings beviljande eljest uppställda

villkoret, att en fordringshandling föreligger, något som i sak icke

torde medföra betänklighet, då såväl för närvarande som enligt förslaget

penninginteckning under åtskilliga omständigheter kan äga bestånd, fastän

fordran hvarå den grundats upphört.

I samband med förslagets förtydligande i senast angifna riktning stå

vissa andra spörsmål om innehållet af den handling utmätningsmannen har

att utfärda. I afseende å förfallotid torde den ursprungliga inteckningshandlingens

bestämmelser — kvilka kunna afse långvarig amorteringstid,

vara förknippade med villkor eller eljest afpassade efter säregna förhållanden

— tydligen ej under alla omständigheter lämpa sig för den nya inteckningshandlingen,

och då någon bestämmanderätt om handlingens inne
-

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 22.

håll naturligtvis ej kan tilläggas utmätningsmannen, lärer frågan böra lösas

i skälfva lagen. Lämpligast torde vara att låta beloppet förfalla viss

i lagen angifven tid efter uppsägning. Ifrågasättas kan, huruvida icke

äfven beträffande den ränta, som skulle af utmätningsmannen utsättas i den

nya inteckningsbandlingen, bestämmelser borde meddelas i lagen. Detta

torde emellertid knappast vara af nöden, då någon tvekan skäligen icke kan

råda därom, att räntan bör blifva densamma som i den ursprungliga inteckningsbandlingen.

Att å andra sidan dennas innehåll, i hvad det tilläfventyrs

rör sig om annat än kapital- och räntebelopp jämte förfallotid,

är utan all betydelse vid den nya handlingens utfärdande, eller med andra

ord att utmätningsmannen ej äger i denna handling införa andra, från hufvudhandlingen

hämtade bestämmelser torde likaledes få anses själfklart.

Hvad nu anförts rörande inteckningshandling, som utfärdas af utmätningsman,

torde i allo äga tillämpning, när fastighetsägaren kommer i

konkurs och konkursboet skall för att kunna lämpligen realisera befintligt

ägarehypotek utöfva fastighetsägarens rätt att få inteckning uppdelad. Äfven

för sådant fall torde alltså bestämmelser motsvarande de nyss förordade

böra meddelas.

I afseende å ägarehypotek, som grundas på en af fastighetsägaren fullständigt

inlöst inteckningshandling, bör naturligen gälla, att om handlingen

medför personlig ansvarighet för ägaren, densamma, i händelse af utmätning

eller konkurs, ej bör få utan fastighetsägarens samtycke utgifvas, med

mindre å handlingen utmärkes, att personlig ansvarighet ej vidare äger

ruin. Till förebyggande af missförstånd torde detta böra tydligt uttalas

i lagen.

Såsom af lagberedningen anförts i motiven till dess förslag, kan det

inträffa, att afbetalning å en inteckning göres icke af fastighetsägaren men

af någon, som personligen ansvarar för inteckningsbeloppet och är berättigad

att af fastighetsägaren söka sitt åter, exempelvis af en löftesman eller

en tidigare ägare af fastigheten. Huruvida under sådana omständigheter

rätt till andel i inteckningen skall tillkomma den som gjort afbetalningen

är ett spörsmål, som lagberedningen, enligt hvad motiven jämväl utvisa,

ansett böra, såsom till räckvidden sträckande sig utöfver inteckningslagstiftningens

område, lämnas öppet. Ett sådant syftemål torde emellertid

icke uppnås med den föreslagna affattningen af 25 §. Stadgandet i sista

stycket af denna paragraf föranleder tvärtom, jämfördt med andra stycket,

att när afbetalning å intecknadt belopp gjorts af någon, som på sätt

nyss nämnts, är ansvarig för inteckningen, fastighetsägaren och icke den,

som erlagt betalningen, har att vid exekutiv försäljning af fastigheten tillgodonjuta

inteckningshafvares rätt för det afbetalta beloppet. Hvad sista

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

stycket innehåller om afbetalning torde alltså böra inskränkas till det fall,

att densamma gjorts af fastighetsägaren.

Justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg:

Jag anser mig höra vid nu förevarande paragrafer påpeka, att, i

händelse de föreslagna ändringarna i lagstiftningen om inteckning i fast

egendom varda antagna, det torde vara anledning att, innan de skola träda

i kraft, taga under öfvervägande, huruvida desamma ej i någon mån böra

föranleda motsvarande ändringar i bestämmelserna om inteckning i fartyg

och om förlagsinteckning.

30 §.

Lagrådet:

Därest inteckningshafvare, som ägt taga betalning ur köpeskillingen,

låter intecknadt belopp, som kunnat därur gäldas, kvarstå i egendomen, blir

enligt hvad i förevarande paragraf stadgas påföljden, att den, som personligen

svarade för fordringen, befrias från ansvarighet för sådant belopp.

Stadgandet synes gifva rum för tvekan, huruvida under detsamma inrymmes

jämväl det fall, att intecknad fordran, som ligger inom lägsta budet,

förfaller å sådan tid, att borgenären jämlikt föreskriften i 116 § andra stycket

utsökningslagen kunnat före borgenärsförteckningens upprättande framställa

yrkande om kontant likvid men underlåtit att begagna sig af denna

rätt. Dylik underlåtenhet lärer emellertid icke böra inverka på den personliga

ansvarigheten; och ett förtydligande af stadgandet i denna riktning

synes därför böra ske.

33 §.

Lagrådet:

Sedan i första stycket af förevarande paragraf meddelats föreskrift,

att om den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit inteckningen

i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller ock förfalla

eller nedsättas, han ej är berättigad att för belopp, .som skulle falla å

den egendom, hålla sig till de andra egendomarna, där ej mellan honom och

öfriga rättsägare är annorlunda aftaladt, innehåller paragrafens andra

stycke i öfverensstämmelse med den lydelse, det erhöll i lagen den 25 juni

1909, att om aftal, hvarom sålunda är sagdt, blir vid rätten styrkt, detsamma

skall i inteckna ngsprotokollet anmärkas, samt att, om aftal et blifvit i

inteckningsprotokollet anmärkt, detsamma är gällande jämväl mot ny rättsägare.

Hvad andra stycket sålunda innehåller lärer innebära, att aftal af

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

ifrågavarande beskaffenhet skall i inteckningsprotokollet anmärkas, äfven

om aftalet ingåtts mellan vissa men icke alla rättsägare. Vid sådant förhållande

innebär tillvaron af en eller flera dylika anteckningar icke någon

garanti, att samtliga rättsägare lämnat sitt samtycke till åtgärden. I hvad

mån densamma inverkar på andra rättsägares anspråk är alltså en fråga,

som blir föremål för pröfning, först när egendomen underkastas exekutiv

behandling. En sådan anordning kan visserligen, ehuru i och för sig ej

fullt tillfredsställande, stå tillsammans med nuvarande utsökningsförfarande

men lärer svårligen låta förena sig med det nya förslaget till lag om ändring

i vissa delar af utsökningslagen, hvilket åsyftar en exekution, där fortast

möjligt auktionen vinner laga kraft och egendomen öfverlämnas till

inroparens disposition. Tydligt är, att om åt exekutor öfverlämnas att

pröfva den inverkan, i inteckningsprotokollet antecknade aftal utöfva å de

särskilda rättsägarnes inbördes förhållande, sådant kan gifva anledning till

mångfaldiga tvister, som verka hindrande på auktionens lagakraftvinnande.

Till förekommande häraf synes en återgång till det för 1909 års

riksdag framlagda förslag i ämnet vara att förorda. Detta förslag innebar

nämligen, att för gemensam inteckningshafvares rätt att, efter inteckningens

relaxation i en egendom, för det belopp, som skulle falla å denna,

hålla sig till de andra egendomarna erfordrades, att sådan rätt förbehållits

genom uttryckligt beslut af domstolen vid relaxationens meddelande, ett

förbehåll som enligt förslaget icke fick göras, med mindre rätten tillsett,

att samtycke därtill lämnats såväl af ägarne till de andra egendomarna

som af dem, hvilka hade antingen inteckning i egendomarna gällande med

lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning vore fråga,

eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken kunde häfta. Med ett sådant system vore i och med rättens beslut

klarhet vunnen beträffande rättsfölj derna af intecknings dödande eller

nedsättning i någon af två eller flera gemensamt intecknade egendomar.

Några praktiska svårigheter att bedöma, huruvida förutsättningarna för det

ifrågasatta beslutet vore för handen, torde för rätten icke möta. Hvilka

som hafva inteckning i egendomarna gällande med lika eller sämre rätt än

den, om hvars dödande eller nedsättning är fråga, kan utrönas utan annan

åtgärd än den, som erfordras för utfärdande af gravationsbevis. Tvekan

har visserligen yppats, hvilka i förevarande afseende skulle anses som ägare;

men då enligt den i inteekningsförordningen använda terminologi i

hvarje fall, där ägares samtycke erfordras för någon förändring beträffande

en fastighets inteckningar, med ägare förstås den, som är behörig att

medgifva ny inteckning, lärer anledning saknas att i nu ifrågavarande hänseende

i uttrycket ägare inlägga annan betydelse. Med fordran eller

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

rättighet, hvarför egendomarna jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken kunde häfta,

skulle i följd häraf förstas allenast dylik fordran eller rättighet, hvarför

egendomen häftar i dens hand, som senast å densamma erhållit lagfart.

I stad efter tre månader och å landet vid slutet af det ting, som infaller

näst efter sex månader sedan den sist meddelade lagfarten beviljades,

skulle alltså rätten kunna fullständigt öfverskåda, från hvilka rättsägare

samtycke till åtgärden erfordrades.

34 §.

Lagrådet:

Då innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar framställer

yrkande, hvarom i denna paragraf förmäles, måste den auktion, som blifvit

utsatt att hållas å en af de gemensamt intecknade egendomarna, inställas

och ny auktion utsättas för försäljning af denna jämte de öfriga egendomar,

hvilkas försäljning äskats. För denna nya auktion måste också nv

borgenärsförteckning upprättas, och den borgenärsförteckning, som tilläfventyrs

redan uppgjorts för den först utsatta auktionen, kommer icke till

användning. För att förekomma, att sådan borgenärsförteckning onödigtvis

upprättas, synes det lämpligen kunna föreskrifvas, att yrkande af ifrågavarande

innehåll skall framställas sist vid den tidpunkt, som enligt 106 §

utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller rättighet.

37 §.

Justitierådet Quensel:

För det fall att egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, meddelas föreskrift om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade

beloppet. Men förslaget innehåller lika litet som gällande lag någon bestämmelse,

när eller hur styckningen skall ådagaläggas, för att vid densamma

må fästas det afseende, att delarna blifva i exekutivt hänseende behandlade

som särskilda fastigheter.

Om, i brist af stadgande i motsatt riktning, det får antagas, att upplysning

om styckningen må förebringas, ända till dess auktionen vunnit laga

kraft, kan detta uppenbarligen leda till allvarsamma rubbningar i det exekutiva

förfarandet, rubbningar desto betänkligare som de störande inverka

på eu af grundprinciperna i föreliggande förslag till lag om ändring i vissa

delar af utsökningslagen. Den däri omförmälda borgenärsförteckning är

afsedd att bilda grundvalen för hela det följande exekutiva förfarandet, och

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 22.

förslagets bestämmelser syfta till det mål, att sedan borgenärsförteckningen

blifvit upprättad, den med ledning däraf hållna auktionens bestånd icke vidare

må kunna angripas. Man synes då ock böra fordra, att en på auktionen

i så hög grad inverkande omständighet, som att egendomen blifvit styckad,

styrkes innan borgenärsförteckningen upprättas. En bestämmelse härom

synes mig böra i utsökningslagen införas.

Hvad angår det sätt, på hvilket styckningen skall visas, för att afseende

därå må fästas, torde vid lagens tystnad ej kunna undvikas, att såsom

tillfyllestgörande bevis godtages en fångeshandling, utvisande, att från den

intecknade fastigheten med äganderätt afskilts en del, utan att någon garanti

vunnits, att ej det fång, hvarigenom styckningen uppkommit, sedermera förfaller.

Att i följd häraf svårlösta förvecklingar äro tänkbara inses lätt.

Ett försök att finna botemedel härför beträffande hvarje slag af styckningskulle

emellertid leda in på frågor af allt för stor räckvidd att kunna i detta

sammanhang upptagas. Hvad angår styckning, som skett genom afsöndring

efter ingången af år 1910, torde dock redan nu något kunna och böra

göras. Sådan afsöndring skall i förhållande till stamhemmanet ansvara allenast

subsidiärt för gemensamma inteckningar. Visserligen gäller, att inteekningshafvaren

äger på en gång söka betalning ur stamfastigheten och

lägenheten. Men häraf följer icke, med nödvändighet, att lägenheten går till

försäljning; detta inträffar först när köpeskillingen för stamfastigheten

icke räcker till hela intecknade beloppet. Härutinnan intaga dylika, lägenheter

således en privilegierad ställning framför de fastigheter, som på annat

sätt blifvit frånstyckade. Med hänsyn härtill bör ock en strängare måttstock

kunna anläggas, då det gäller att bedöma säkerheten för att afsöndringen icke

sedermera befinnes ogiltig eller rent af fingerad. Ett blygsamt kraf i sådant

syfte synes vara, att lagfart å fånget blifvit sökt. Jag hemställer därför, att

afsöndring, därå den subsidiära ansvarigheten skulle blifva tillämplig, icke

må såsom särskild fastighet behandlas, med mindre lagfart sökts å densamma.

54 §.

Lagrådet:

Hvad som anmärkts vid 18 § föranleder en hemställan, att ur förevarande

paragraf måtte uteslutas bestämmelsen, att rättighetens innehafvare

äger ur egendomen utbekomma den kostnad, han för bevakande af sin rätt

till betalning fått vidkännas.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

225

Förslaget till lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande

af lagen om ändring af vissa bestämmelser i förordningen

den 16 .juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

l §•

Lagrådet:

Paragrafen innebär, att hvad den föreslagna 25 § inteckningsförordningen

innehåller om ägarehypotek skall äga tillämpning jämväl i afseende

å inteckningar, som tillkommit före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Att så sker är i själfva verket också nödvändigt. Ägarehypotekets införande

torde, såsom i annat sammanhang framhållits, utgöra en oeftergiflig förutsättning

för tillämpningen af de nya grundsatserna rörande exekutiv försäljning

af fast egendom, och vid sådan försäljning kan ej skillnad göras

mellan äldre och nyare inteckningar.

På sätt vid 25 och 26 §§ inteckningsförordningen utvecklats, lärer

det emellertid, om ägarehypoteket skall införas i rättssystemet, vara nödvändigt

att till skydd för fastighetsägares borgenärer meddela sådana bestämmelser,

att, i händelse af ägarehypotekets utmätande från fastighetsägaren

eller då denne råkat i konkurs, inteckningshafvaren varder, oafsedt alla slags

förbehåll, pliktig att medverka till sådan utbrytning af ägarehypoteket, som

omförmäles i den föreslagna 26 § inteckningsförordningen. Hvad därom yttrats

äger giltighet jämväl i afseende å inteckningar, som af fastighetsägaren

utgifvits medan äldre lag gällde. Inteckningshafvaren måste äfven här, utan

hänsyn till förbehåll, vara pliktig att uppvisa inteckningshandlingen för

sådan afskrifning, som erfordras för ägarehypotekets omsättande i en fristående

inteckning. Af hvad tidigare anförts torde framgå, att det för flertalet

fall icke kan blifva tal om att häri kunde ligga någon kränkning af

inteckningshafvarens rätt. Sådant vore tänkbart endast i det fall, att en

långifvare, hvilken såsom pant för lånet bekommit inteckningshandling å

högre belopp än lånesumman, riskerade att, efter det öfverskjutande beloppets

afskiljande från inteckningen, denna ej skulle vid försäljning lämna

tillgång till lånebeloppets gäldande; och icke ens under dylika omständigheter

lärer genom de af lagrådet ifrågasatta nya bestämmelsernas tillämpande

långifvaren kunna anses lida något verkligt förfång, om hänsyn tages därtill,

att mellan den nya lagstiftningens antagande och dess ikraftträdande

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. 14 Häft. * 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

torde komma att förflyta en tidrymd, som är tillräcklig för fordringens utkräfvande.

Godkännes hvad nu anförts, föranledes däraf ändring i paragrafens

tredje stycke.

4 §.

Lagrådet:

I 38 § inteckningsförordningen, sådan den för närvarande lyder liksom

enligt dess affattning i det remitterade förslaget, stadgas, att då fast

egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen förordnande meddelats

om sådan egendoms försäljning, så ock då jämlikt 51 § konkurslagen

äskats försäljning af konkursbos fastighet i den ordning, som om utmätt

fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren

inkommit, beviset vid rätten uppläsas och i inteckningsprotokollet införas.

Enligt det remitterade förslaget innehåller paragrafen jämväl bestämmelse

om afförande af sådan anteckning, sedan fastigheten blifvit exekutivt såld, medan

dylik bestämmelse saknas i nu gällande lag. Ändamålet med förevarande

paragraf är att bereda möjlighet att få sådan anteckning, som nu är i fråga,

afförd äfven i det fall, att fastigheten blifvit såld jämlikt nu gällande bestämmelser

i utsökningslagen. Enligt paragrafens ordalydelse är densamma

tillämplig, då utmätning eller annan dylik åtgärd, som ägt rum innan nya

lagen träd! i kraft, föranledt egendomens försäljning. Denna affattning är

emellertid icke fullt riktig. Det kan nämligen inträffa att, fastän åtgärd,

hvarom här är fråga, vidtagits efter nya lagens ikraftträdande, försäljningen

ändock skall ske med tillämpning af bestämmelserna i äldre lag. Så är

enligt öfvergångsstadgandena till förslaget till lag om ändring i vissa delar

af utsökningslagen förhållandet, därest begäran jämlikt 51 § konkurslagen

om försäljning af konkursbos fastighet skett efter dagen för lagens ikraftträdande

men konkursen börjats före sagda dag. Paragrafens tillämplighetsområde

synes därför böra angifvas så, att den skall afse det fall, att utmätning''

eller annan åtgärd, hvarom jämlikt 38 § inteckningsförordningen anteckning

skett i inteckningsprotokollet, föranledt egendomens försäljning i

den ordning hittills gällande utsökningslag föreskrifver.

1 paragrafens tredje stycke afses den händelse, att inteckning utgjort

säkerhet för fordran å lägre belopp än det intecknade och fordringen kunnat

till fullo gäldas ur köpskillingen. Hvad sålunda åsyftats synes kunna uttryckas

tydligare än som skett.

1 fråga om sådan inteckning, som nu nämnts, torde anteckningens afförande

icke böra medgifvas under annan förutsättning, än att antingen inteckningen

dödats eller förfallit eller ock densamma på grund af nye äga
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj-.ls Nåd. Proposition Nr 22.

rens medgifvande skall gälla för fulla beloppet. Enligt förslaget skulle äfven

bevisning därom, att den å inteckningen belöpande utdelning lyftats, vara

tillfyllest för ändamålet, men denna bestämmelse synes böra utgå. Äfven

om lyftning äger rum, kan det nämligen tänkas — t. ex. i fråga om gemensam

inteckning, då icke alla de gemensamt intecknade fastigheterna varit

indragna i det exekutiva förfarandet — att inteckningshafvaren är berättigad

att fortfarande behålla inteckningen, och i sådan händelse kommer densamma

att i den försålda fastigheten gälla allenast för det belopp, som blifvit

lyftadt.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§

i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.

Lagrådet:

De vid 18, 25, 26 och 30 §§ i förslaget till lag om ändring af vissa

bestämmelser i inteckningsförordningen gjorda anmärkningar äro tillämpliga

jämväl å förevarande lagförslag.

Förslaget till lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurs
lagen.

54 §.

Lagrådet:

Det tillägg, som i förslaget gjorts till paragrafens andra stycke, afser

att angifva, att därest borgenär, hvilken, såsom pant innehar sådan förskrifning,

som i tillägget omförmäles, icke vill föranstalta om pantens försäljning,

konkursförvaltningen dock icke äger rätt vare sig åt t sälja panten

eller att lösa den. Detta har emellertid beträffande lösningsrätten icke erhållit

tydligt uttryck genom det föreslagna tillägget, och hemställes därför,

att paragrafens lydelse måtte undergå någon jämkning.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

57 §.

Lagrådet:

För sådant aflämnande af behållning, som i första punkten afses,

torde böra meddelas en tidsbestämmelse, öfverensstämmande med den, som

enligt andra punkten af 177 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar

af utsökningslagen gäller för afgifvande af sysslomans redovisning.

67 §.

Lagrådet:

Då bestämmelserna i förslaget till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen

medföra, att där arfvode till gode män och sysslomän skall

utgå ur fastighet, som säljes i exekutiv ordning, arfvodet måste till visst belopp

upptagas i den borgenärsförteckning, som upprättas före försäljningen,

förefaller det mindre lämpligt, att paragrafen innehåller ett stadgande,

hvilket synes innebära, att det i hvarje fall står borgenärerna öppet att

bestämma arfvodet till viss procent af den köpeskilling, som kan komma att

vid försäljningen erhållas.

124 §.

Lagrådet:

Enligt gällande lag är det en plikt för sysslomän att realisera konkursboets

af dem omhänderhafda egendom. Därvid äro de att anse såsom

ombud icke allenast för de oprioriterade borgenärerna utan äfven för inteckningshafvare

och andra prioriterade borgenärer, som i konkursen bevakat

sin fordran. Äfven dessa senare äro på grund af bevakningen berättigade

att så vidt möjligt få sin fordran gulden i konkursen. Det vore således

ej riktigt att utan samtycke af bevakande inteekmngshafvare sälja den

intecknade fastigheten på sådana villkor, att inteckningsrätten komme att

kvarstå. Ett dylikt förfarande lärer väl ej ligga utom borgenärernas och

konkursförvaltningens formella kompetens, men detsamma torde medföra

förpliktelse för konkursboet att till inteckningshafvaren utgifva det intecknade

beloppet. Och än mindre skulle det enligt gällande rätt kunna ifrågakomma,

att konkursen — annorledes än på grund af förlikning eller ackord

— afslutades utan att den till konkursboet hörande fasta egendomen

blifvit såld.

I dessa grundsatser medför förslaget väsentliga ändringar. Väl

torde äfven enligt förslaget konkursboet böra, vid påföljd som nyss är

nämnd, afhålla sig från försäljning på sådana villkor, att bevakad inteck
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

ning kommer att kvarstå i fastigheten. Men enligt den föreslagna 114 §

utsökningslagen må exekutiv auktion för konkursboets räkning ej leda till

försäljning, med mindre den bjudna köpeskillingen lämnar tillgång till förnöjande

af alla inteckningsbafvare och dem, som i fastigheten äga bättre rätt;

och följden häraf blir, att när ett af konkursboet anställdt försök af nyss angifven

anledning misslyckats, konkursen måste kunna afslutas utan fastighetens

försäljning.

I sammanhang med den sålunda berörda bestämmelsen i 114 § stå

emellertid de föreskrifter samma paragraf innehåller om rätt för inteckningshafvare

och den, som i egendomen äger bättre förmånsrätt, att när

konkursboet påkallat auktion, ansluta sig till denna framställning och begära,

att fastigheten säljes till gäldande af hans fordran och ej för de oprioriterades

räkning. Genom dessa föreskrifter är i viss mån sörjdt för att

en konkursborgenär, som äger speciell förmånsrätt i fastigheten eller ock

den bättre ställda generella förmånsrätt, som afses i 17 kap. 4 § handelsbalken,

skall i konkursen kunna göra denna rätt gällande i fastigheten. Vikten

för borgenären af att sålunda för egen räkning få till stånd auktion å

fastigheten ligger också i öppen dag, bland annat så till vida som, hvad rörer

de med speciell förmånsrätt i fastigheten utrustade fordringarna, det

jämlikt 17 kap. 15 och 16 §§ handelsbalken kan bero af denna auktion, huruvida

en eventuellt erforderlig utdelning ur annan egendom kan ifrågakomma.

Skall emellertid detta de prioriterade borgenärernas intresse kunna

behörigen tillgodoses medelst nämnda rätt till anslutning, måste uppenbarligen

äfven sörjas för att från konkursboets sida kommer att i hvarje fall

föranstaltas om en auktion, vid hvilken anslutningsrätten kan utöfvas.

Detta har ej i förslaget skett. Enligt förevarande paragraf står det nämligen

borgen ärskollegiet fritt att, utan inhämtande af samtycke från bevakande

inteckningshafvare och andra konkursborgenärer med lika eller bättre

förmånsrätt i fastigheten eller i all gäldenärens egendom, besluta, att konkursen

skall afslutas, fastän försök till exekutiv försäljning af fastigheten

ej ägt rum. Härutinnan synes en ändring af förslaget vara ovillkorligen

nödig.

Paragrafens sista stycke bör erhålla enahanda affattning, som i lagen

den 5 juni .1909 gifvits åt motsvarande bestämmelse i 125 § af gällande

konkurslag.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den

18 september 1862 huru gäld Tid dödsfall betalas skall och om

urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom i

död makes bo.

Lagrådet:

Med hänsyn till hvad som anförts i lagberedningens motiv såväl till

förslaget till lag om ändrad lydelse af 17 kap 5 och 6 §§ handelsbalken (förslaget

till jordabalk I sid. 301) som till nu förevarande förslag är uppenbart,

att i sista stycket af det senare afses inteckning allenast såvidt densamma

rörer fast egendom. Denna innebörd torde emellertid böra i lagtexten

tydligt utmärkas.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den

14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

Lagrådet:

Enligt hvad denna paragraf innehåller skall i fråga om utmätning

af tomträtt samt försäljning utmätningsvis eller under konkurs af sådan

rättighet så förfaras, som för utmätning och dylik försäljning af fast egendom

är stadgadt. I de nu remitterade förslagen till lag om ändring i vissa

delar af utsökningslagen och till lag om ändring af vissa bestämmelser i

konkurslagen hafva emellertid införts åtskilliga stadganden rörande fast

egendom och inteckningar däri, hvilka uppenbarligen böra äga tillämpning

jämväl å tomträtt och inteckningar i sådan rättighet men icke kunna sägas

afse förfarandet vid utmätning af fast egendom eller vid försäljning

utmätningsvis eller under konkurs af dylik egendom. Så är otvifvelaktigt

förhållandet med de tillagda nya stadgandena i 71, 74 och 82 §§ utsökningslagen

samt i 9 och 54 §§ konkurslagen, stadgandena i den föreslagna 91 §

utsökningslagen rörande utmätning och försäljning af gäldenären tillkommande

rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom, hvad 124 § konkurslagen

enligt dess föreslagna nya lydelse innehåller därom, att konkurs må

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

afslutas utan att boets fasta egendom blifvit försåld, äfvensom stadgandet

i den föreslagna 126 § konkurslagen. Detsamma gäller beträffande de föreslagna

stadgandena i utsökningslagen om tvångsförvaltning af fast egendom.

Det torde därför vara erforderligt, att genom jämkning af vare sig

förevarande paragraf eller de omförmälda stadgandena i utsökningslagen

och konkurslagen dessa stadganden göras tillämpliga jämväl å tomträtt

och inteckningar i sådan rättighet.

I sammanhang härmed erinras, att därest, på sätt i en till innevarande

års riksdag aflåten proposition blifvit föreslaget, institutet vattenfallsrätt

införes i vår lag, de omnämnda stadgandena böra äga tillämpning jämväl

å dylik rätt och inteckningar däri samt att i sådan händelse hvad i 36 §

4 mom. konkurslagen enligt dess lydelse i det remitterade förslaget finnes

stadgadt för det fall, att borgenär under de sista 30 dagarna före konkursens

början sökt inteckning i fast egendom eller i tomträtt för fordran, vid hvars

tillkomst sådan säkerhet ej betingats, bör gälla äfven i fråga om inteckning,

som sökts i vattenfallsrätt.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§

handelsba liten.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen

den 15 oktober 1880 innefattande särskilda föreskrifter angående

lagfart, inteckning och utmätning af järnväg, så ock i

fråga om förvaltning af* järnväg under konkurs.

21 §.

Lagrådet:

I fråga om försäljning annorledes än utmätningsvis af fast egendom,

som tillhör konkursbo, uppställer 51 § konkurslagen olika villkor, allteftersom

försäljningen sker å offentlig auktion eller under hand. Det torde vara

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

åsyftadt, att hvad 51 § konkurslagen sålunda för de särskilda fallen stadgar

skall gälla äfven beträffande järnväg, hvilket emellertid icke i förevarande

paragraf erhållit tydligt uttryck. Någon jämkning af paragrafens ordalydelse

synes därför vara i nämnda afseende erforderlig.

Utöfver hvad i 51 § konkurslagen föreskrifves beträffande fast egendom

i allmänhet, uppställes i förevarande paragraf såsom villkor för intecknad

järnvägs försäljning under konkurs annorledes än utmätningsvis,

att inteckningshafvare, hvars rätt är af försäljningen beroende, därtill samtycker

och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen till

den, som af inteckningshafvaren och köparen utses. Af villkoret om inteckningens

aflämnande vill det synas, som vore här icke afsedd annan inteckningshafvare

än den, hvars kapitalfordran icke täckes af köpeskillingen.

Men i själfva verket kan nästan hvarje inteckningshafvares rätt blifva af

försäljningen berörd, såvidt angår ränta å hans fordran. Enligt förslaget,

likasom enligt gällande lag, är det nämligen borgenärerna medgifvet att besluta

ett uppskof med järnvägens försäljning, hvilket kan komma att sträcka

sig öfver en tidrymd af fem år, och under denna tid lärer det vara inteckningshafvare

betaget att genom utmätning göra sin rätt i järnvägen gällande.

Vid sådant förhållande och då konkursen genom järnvägens försäljning

annorledes än utmätningsvis förlorar sin verkan att upprätthålla inteckningshafvares

rätt till ränta för längre tid än tre år, kan det, om järnvägen

försälj es under hand eller på auktion, som ej är exekutiv, lätt inträffa, att

inteckningshafvare, utan någon försummelse från hans sida, kommer att gå

miste om någon del af sin räntefordran. Det synes sålunda riktigast att

göra giltigheten af försäljning annorledes än å exekutiv auktion beroende

af samtliga inteckningshafvares samtycke, hvarvid villkoret om intecknings

aflämnande för dödande gifvetvis bör bortfalla.

Med stadgandet i paragrafens sista stycke lärer icke vara afsedt, att

förbudet mot konkursens utslutning innan järnvägen blifvit såld skulle gälla

afsilande af konkurs genom ackord eller konkursens nedläggande på grund

af bestämmelsen i 94 § konkurslagen. Till förekommande af missförstånd

härutinnan torde stadgandet höra något annorlunda affattas.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22.

233

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof.

Lagrådet:

Den vid 158 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen

gjorda anmärkning är tillämplig jämväl å förevarande paragraf.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni

1879 om dikning och annan afledning af vatten.

Lagrådet:

Den anmälan, som enligt första punkten af paragrafens första stycke

skall af Konungens befallningshafvande göras, afser att sätta domaren eller

rätten i tillfälle att verkställa anteckning i inteckningsprotokollet jämlikt

24 § inteckningsförordningen i dess nu föreslagna lydelse. Sådan anteckning

torde dock icke böra verkställas, förrän egendomen verkligen blifva

af jordägaren frånträdd. Innan detta skett kan nämligen, enligt hvad

som framgår af 65 § dikningslagen, frågan om egendomens afträdande under

vissa förutsättningar förfalla, ehuru löseskillingen blifvit nedsatt.

Nu förutsättes visserligen i förutnämnda punkt af 71 § dikningslagen,

att egendom, som där nämnes, »är af trädd»; men då det sedan heter,

att föreskrifven anmälan skall, sedan löseskillingen blifvit nedsatt, ofördröjligen

göras, vill det synas, som om uttrycket, att egendomen är afträdd,

här vore användt för att beteckna allenast, att beslut om egendomens afträdande

blifvit fattadt. Till förekommande af tvekan om stadgandets innebörd

torde följaktligen någon jämkning af dess ordalydelse vara erforderlig.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan

den 16 maj 1884.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer

Bihang till Riksdagens Protokoll. 1 Sami. lå Höft.

30

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

235

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsiirenden, hållet

inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 19 januari 191.2.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sandström anmälde i

underdånighet lagrådets utlåtande öfver de genom Kungl. Maj:ts beslut

den 12 september 1910 till lagrådet remitterade förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring af vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

31

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,

så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6 och 9 §§ handelsbalken;

9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg

under konkurs;

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten; samt

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16 maj

1884.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade departementschefen

:

»Såsom vid dessa lagförslags remitterande till lagrådet af dåvarande

chefen för justitiedepartementet erinrades, afse förslagen — hvilka äro

utarbetade på grundval af de bestämmelser, som ingå i andra afdelningen

af lagberedningens förslag till jordabalk — att, på sätt Riksdagen i

skrifvelse den 23 april 1903 ifrågasatt, med svensk rätt införlifva den i

främmande lagar i allmänhet omfattade grundsatsen, att fast egendom icke

får säljas utmätningsvis, med mindre den därför bjudna köpeskillingen

förslår till gäldande af åtminstone någon del af utmätningssökandens

fordran, samt att inteckningar, som hafva bättre rätt än denna fordran,

icke skola ur köpeskillingen kontant gäldas utan i afräkning å denna

innestå i egendomen. Vid den granskning förslagen inom lagrådet undergått

har någon gensaga mot genomförandet af denna princip icke framkommit.

De anmärkningar, som framställts, afse till största delen, att de i

förslaget meddelade bestämmelserna måtte i särskilda afseenden fullständigas

eller förtydligas. I materiellt afseende hafva anmärkningarna hufvudsakligen

riktats dels mot den ståndpunkt det remitterade förslaget intager

i fråga om möjligheten för en fastighetsägares borgenärer att tillgodogöra

sig den tillgång, som det s. k. ägare hy poteket representerar, dels

mot förslagets bestämmelser angående inteckningshafvares rätt att i

fastighetsägarens konkurs erhålla utdelning ur andra tillgångar än den

intecknade fastigheten. I förstnämnda afseende har lagrådets granskning

utmynnat i en hemställan, att inteckningshafvare må förklaras pliktig att

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

medverka till uppdelning af sin inteckning, äfven om förbehåll träffats

om motsatsen, såvida nämligen fastighetsägaren tillkommande rätt till

andel i inteckningen blifvit utmätt eller hans egendom afträdts till konkurs.

De skäl, som af lagrådet anförts för eu ändring af förslaget i

denna riktning, synas mig äga giltighet, och jag har därför låtit utarbeta

bestämmelser i sådant syfte. Dessa hafva upptagits i en särskild

paragraf i inteckningsförordningen, för hvilken plats synts lämpligen

kunna beredas genom uteslutande af nuvarande 27 §, hvilken såsom

själfklar uteslutits i lagberedningens förslag till jordabalk och ej heller

har någon motsvarighet i 1907 års lag om inteckning i tomträtt. I

fråga om inteckningskafvares ställning i fastighetsägarens konkurs har

lagrådet såsom sin mening uttalat, att det remitterade förslaget härutinnan

icke tillräckligt tillgodoser inteckningshafvarens intresse, och

därför hemställt om sådan ändring, att dels konkurs icke må utan samtycke

af inteckningshafvare, som bevakat fordran i konkursen, afslutas,

utan att fastigheten utbjudits till försäljning å exekutiv auktion och

tillfälle sålunda beredts inteckningshafvaren att ansluta sig till sysslomännens

begäran om försäljning och därigenom få konstateradt, om och

i hvad mån hans fordran kan utgå ur fastigheten, dels att den inteckningshafvare,

som påkallat försäljning af fastigheten men icke kunnat

få den såld, och de, som hafva sämre rätt än han, må utan hinder däraf

att deras inteckningar fortfarande äro gällande äga rätt till utdelning i

likhet med oprioriterade borgenärer. Ehuru jag icke kan dela lagrådets

mening, att en ändring af förslaget i nu antydd riktning skulle vara

ovillkorligen nödig, har jag, då inteckningshafvarnes intresse onekligen

skulle blifva bättre tillgodosedt genom de af lagrådet förordade bestämmelserna

och dessa synas mig kunna genomföras utan kränkning af de

oprioriterade borgenärernas berättigade anspråk, låtit enligt lagrådets

hemställan omarbeta bestämmelserna i den föreslagna 124 § konkurslagen

och i 17 kap. 16 § upptagit regler angående inteckningshafvares

betalningsrätt i konkurs.

Såsom Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, framlades vid 1909

års riksdag proposition om bland annat den ändring i 33 § inteckningsförordningen,

att innehafvare af gemensam inteckning efter relaxation af

inteckningen i en fastighet icke skulle för belopp, som därur bort utgå,

få hålla sig till de andra fastigheterna, med mindre rätt därtill blifvit

honom förbehållen i själfva beslutet angående relaxationen, samt att

sådant förbehåll ej finge göras utan samtycke af ägarne till dessa fastigheter

och dem, som i fastigheterna hade inteckning gällande med lika

eller sämre rätt än den, om hvars relaxation vore fråga, eller ock fordran

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

eller rättighet, hvarför fastigheterna kunde jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken

häfta. Hvad sålunda föreslagits vann emellertid icke riksdagens

bifall. Vid sådant förhållande ifrågasattes icke någon ändring härutinnan

i det till lagrådet remitterade förslaget. Nu har emellertid lagrådet förordat

återgång till den ståndpunkt det äldre förslaget intog och såsom skäl

härför särskilt åberopat, att 33 § inteckningsförordningen med sitt

nuvarande innehåll svårligen låter förena sig med det nya system för

fastighetsexekutionen förslaget afser att genomföra. Vid sådant förhållande

och då de betänkligheter mot 1909 års förslag, som i lagutskottet

uttalades, synas mig vederlagda af hvad lagrådet däremot

anfört, har jag funnit mig böra ånyo framlägga detta förslag.

Vid den föreslagna 21 § har lagrådet anmärkt, att af densamma

icke med tydlighet framginge, att en gemensam inteckning kunde under

vissa förutsättningar uppdelas i flera särskilda inteckningar. Att sådan

uppdelning må kunna komma till stånd, är, såsom lagrådet framhållit,

af största vikt, då genom sådan uppdelning kan vinnas, att smärre

genom afsöndring eller annan jordstyckning uppkomna fastigheter frigöras

från den gemensamma ansvarigheten och de vådor, som med

denna äro förenade. På det att någon tvekan icke må kunna råda om

tillåtligheten af en sådan åtgärd, har jag i enlighet med lagrådets hemställan

upptagit uttrycklig bestämmelse härom i förslaget. På grund af

inteckningsförordningens uppställning har denna bestämmelse måst få

sin plats bland öfriga stadganden om gemensamma inteckningar och

därför införts omedelbart efter 33 §, med hvilken den på grund af förhållandenas

likartade beskaffenhet äger ett visst sammanhang. Häraf har

betingats en ändrad nummerföljd för de närmast följande paragraferna.

Såsom lagrådet påpekat, är det i rättssäkerhetens intresse af stor

vikt, att den inverkan, som det exekutiva förfarandet kan hafva utöfvat

å sj kifva inteckningsrätten eller den med eu pennin geint eckning i allmänhet

förenade fordringsrätten, såvidt möjligt kommer till synes å inteckningshandlingen.

Detta sker därigenom att denna af exekutor förses

med påskrift om det förändrade förhållandet. Enligt hvad erfarenheten

visat iakttages detta emellertid ingalunda alltid. Uttryckliga föreskrifter

om skyldighet för exekutiv myndighet att förse inteckningsliandlingarna

med sådana påskrifter hafva därför i enlighet med lagrådets hemställan

upptagits i förslaget. Med hänsyn till önskvärdheten af enkelhet i tilllämpningen

har det dock synts mindre lämpligt att, på sätt lagrådet

ifrågasatt, låta den föreskrifna påteckningen af exekutor för visst fall

ersättas af en påskrift, hvarigenom inroparen öfvertager ansvarighet för

inteckningen. Ifrågavarande föreskrifter återfinnas i 131 och 161 §§

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

utsökningslagen; 161 § i det remitterade förslaget har i stället införts

i ett andra stycke af 143 §, med hvars innehåll i öfrigt den står i nära

sammanhang.

Den vid 175 § utsökningslagen gjorda anmärkningen har föranledt,

att stadgandet i den föreslagna 24 § inteckningsförordningen därom,

att inteckning, å hvars kapital likvid utfallit vid fördelning af medel

enligt utsökningslagen, är till motsvarande belopp utan verkan, inskränkts

till att gälla sådana fall, då likviden utfallit å utmätningssökandens intecknade

fordran, samt att motsvarande jämkning vidtagits i den föreslagna

168 § utsökningslagen. Häraf har betingats ett tillägg till 22 §

i ofvan nämnda förslag till ändrade bestämmelser rörande järnvägs utmätning

och förvaltning under konkurs.

Lagrådets anmärkning vid 54 § konkurslagen har synts lämpligen

kunna iakttagas på det sätt, att sysslomännen, där inteckning i fast

egendom lämnats såsom pant, allenast berättigas att låta sälja den andel

i inteckningen, som tillkommer gäldenären. Härigenom vinnes ock

öfverensstämmelse med hvad den föreslagna 71 § utsökningslagen för

ett likartad! fall stadgar.

Den af lagrådet vid förslaget till lag om ändrad lydelse af 4 kap.

9 § i lagen om nyttjanderätt tilll fast egendom anmärkta ofullständigheten

har synts mig lämpligen kunna afhjälpas genom ett allmänt

stadgande, hvarigenom tomträtt och tomträttsinteckning likställas med

fast egendom och fastighetsinteckning såvidt angår utsöknings- och konkurslagarnas

tillämplighetsområden. Något omförmälande af vattenfallsrätt

lärer däremot icke erfordras, enär enligt den därom numera genomförda

lagstiftningen vattenfallsrätt och inteckning däri i allo likställts

med tomträtt och tomträttsinteckning. Genom den vidtagna ändringen

i nyttjanderättslagen har den särskilda bestämmelsen i 90 § konkurslagen

angående inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt blifvit öfverflödig

och därför uteslutits.

I fråga om det sätt, hvarpå vid exekutiv försäljning af fast egendom

lägsta budet skall fastställas, innehöll det remitterade förslaget den bestämmelsen,

att kostnaderna för förfarandet skulle däri inräknas. Med

hänsyn därtill att det skulle bero af utmätningssökanden, huruvida

försäljning borde ske äfven för det fall, att den bjudna köpeskillingen

icke uppnår det sålunda bestämda lägsta budet men täcker någon del

af kostnaderna, och att det vid sådant förhållande kunde förväntas, att

utmätningssökanden merendels skulle i dylikt fall föredraga, att försäljning

komme till stånd, har lagrådet hemställt om sådan ändring i förslaget,

att kostnaderna för förfärandet icke måtte inräknas i lägsta budet.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Den sålunda föreslagna ändringen anser jag icke böra vidtagas. Gifvet

är, att i händelse af förslagets genomförande särskilda bestämmelser

måste meddelas angående hvad som skall utgå i auktionsprovision, då

försäljning icke kommer till stånd, och att provisionen för sådant fall

måste blifva väsentligen lägre än eljest; högre belopp än hälften af den

vanliga provisionen torde icke kunna ifrågakomma. Vid sådant förhållande

och då auktionsprovisionen nästan alltid utgör den största posten

bland kostnaderna för förfarandet skulle i många fall, där köpeskillingen

täcker allenast en del af dessa kostnader, fastighetens försäljning medföra

ökade utgifter för utmätningssökanden. Visserligen skulle denne

alltid äga rätt att bestrida eu. försäljning, som han funne för sig ofördelaktig,

men utmätningssökanden kan ingalunda alltid förväntas vara

tillstädes vid auktionen och är då icke i tillfälle att på detta sätt förebygga

försäljning.

I sammanhang med den ändring i 1906 års lag angående förbud i

vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom, som, på sätt

lagrådet erinrat, betingas af den nya utsökningslagen och därför vidtagits,

har någon jämkning måst göras i 21 § af förslaget till förändrade bestämmelser

rörande järnvägs utmätning och förvaltning under konkurs.

Smärre ändringar och tillägg eller jämkningar och förtydliganden,

som i öfrigt påyrkats inom lagrådet, hafva i allmänhet blifvit vidtagna,

och har jag i anledning af lagrådets därom gjorda hemställan låtit med

biträde af sakkunnig person inom departementet utarbeta åtskilliga protokoll

öfver auktioner och köpeskillingslikvider m. m., sådana dessa

förrättningar komma att gestalta sig enligt den nya lagstiftningen; och

torde dessa protokoll, hvilka äro afsedda att, därest förslaget upphöjes

till lag, bringas till vederbörandes kännedom, få såsom bilaga åtfölja

detta protokoll.

Den 15 december 1911 har Eders Kungl. Maj:t utfärdat lag om

ändrad lydelse af 139 § utsökningslagen. I öfverensstämmelse härmed

har 162 § i förslaget till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen

blifvit affattad.

Med hänsyn därtill, att förslagen icke, såsom afsedt varit, kunnat

framläggas för 1911 års Riksdag, har tiden för deras ikraftträdande

satts till den 1 januari 1914 i stället för motsvarande dag 1913.

Föredraganden uppläste härefter i enlighet med det afgifna yttrandet

affattade förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

3:o) Lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse;

så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken;

9:o) Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg

under konkurs;

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten;

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16

maj 1884;

13:o) Lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom; samt

14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra

stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och

båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet;
och

hemställde föredraganden, att förslagen måtte framläggas för

Riksdagen till antagande i ett sammanhang.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens

hemställan; och täcktes, med bifall till densamma,

Hans Maj:t Konungen förordna, att nådig proposition

i ämnet af den lydelse bilaga . . . vid detta protokoll

utvisar skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Bilaga.

Exempel I.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Malmöhus

län å landskansliet i Malmö den 15 maj 1914.

§ 248.

Med skrifvelse den 23 sistlidne februari både kronofogden N. N.

öfverlämnat handlingar, utvisande, att kronolänsmannen N. N. för verkställighet

af Malmö rådstufvurätts utslag den 1 december 1913 — hvarigenom

ingenjören W. Ekström ålagts att till vice häradshöfdingen A.

W. Lindberg i Jönköping utgifva 840 kronor jämte ränta därå efter

5 % från den 13 september 1913 tills betalning skedde äfvensom rättegångekostnadsersättning

med 119 kronor 50 öre — den 2 februari 1914

skrifvit i mät gäldenärens fasta egendom, från V96 mantal Reng n:o 8

afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 i Stora Hammars socken om 1

hektar 35,2 ar, om hvars utmätning i saknad af annan tillgång hos

gäldenären Lindberg i utmätningsärendet framställt begäran (63 §), samt

att gäldenären begärt, att blifvande auktion å egendomen måtte förrättas

här å landskansliet.

I anledning häraf hade auktion blifvit utsatt att hållas härstädes

denna dag klockan 11 förmiddagen. Kungörelse härom hade varit införd

i länskungörelserna den 18 sistlidne mars, i Post- och Inrikestidningar

den 1, 8 och 15 påföljande april samt i Trelleborgstidningen

den 23 samma månad äfvensom uppläst i Oxie och Skytts härads

samtliga kyrkor. Särskilda kallelsebref med underrättelse om tid och

ort för auktionen hade den 23 sistlidne mars afsändts till kronofogden

N. N., handlanden C. Håkansson och apotekaren J. E. Wallin samt till

vice häradshöfdingen Lindberg och ingenjören Ekström; och hade i

kallelsebrefven angifvits, att auktionen skulle äga rum för gäldande af

Lindbergs icke intecknade fordran jämte ränta och rättegångskostnad

enligt Malmö rådstufvurätts utslag den 1 december 1913 (103 § 2 mom.).

Då nu detta ärende företogs till behandling, upplästes först protokollet

öfver utmätningen, hvaraf inhämtades, att egendomen, hvars

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

åbyggnader vore brandförsäkrade i försäkringsaktiebolaget Skandia för

9.000 kronor, blifvit af utmätningsmannen uppskattad till ett värde af

11,100 kronor.

Härefter föredrogos följande handlingar:

l:o) Ett den 20 november 1913 dagtecknadt köpebref, hvarigenom

J. E. Wallin för 12,000 kronor försålt ifrågavarande lägenhet till gäldenär

en;

2:o) Taxeringsbevis, så lydande: »I 1913 års bevillningstaxeringslängd

öfver fast egendom inom Stora Hammars socken i Skytts härad

och Malmöhus län är apotekaren J. E. Wallin tillhöriga, från Vse mantal

Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 åsatt ett värde af

6.000 kronor; hvilket intygas. Trelleborg i häradsskrifvarekontoret den

7. mars 1914 N. N.»

3:o) Gravationsbevis af följande lydelse:

»Enligt Oxie och Skytts häradsrätts inteckningsprotokoll för de

senast förflutna tio åren och rättens inteckningsbok häftar den från

Vae mantal Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 i Stora

Hammars socken, hvarå apotekaren J. E. Wallin erhållit lagfart den

4 september 1911, icke för andra beviljade eller sökta och på pröfning

beroende inteckningar än den, som däri den 16 januari 1911 under

§ 82 i protokollet beviljats för 2,000 kronor med 5 % ränta enligt

skuldebref den 30 december 1910 af P. J. Mårtensson till innehafvaren.

Detta äfvensom att ifrågavarande egendom den 2 februari 1914 tagits

i mät för vice häradshöfdingen A. W. Lindbergs icke intecknade fordran

hos ingenjören W. Ekström, 840 kronor jämte ränta och rättegångskostnadsersättning

enligt Malmö rådstufvurätts utslag den 1 december

1913; betygar Malmö den 9 april 1914.

På domareämbetets vägnar N. N.»

På gifven anmaning till närvarande rättsägare att anmäla och

bevaka sin rätt företrädde handlanden Håkansson och apotekaren Wallin

personligen samt vice häradshöfdingen Lindberg genom advokaten S.

Löfgren, hvaremot gäldenären icke lät sig afhöra,

Plåkansson företedde i hufvudskrift den i gravationsbeviset anmärkta

inteckningen och bevakade på grund däraf fordran till 2,000

kronor i kapital samt ränta därå efter 5 % från den 30 december 1912.

Wallin anmälde fordran å ogulden köpeskilling till belopp af 5,000

kronor jämte ränta därå efter 6 % från den 20 november 1913 och

företedde till bevis härom en nämnda dag af gäldenären utfärdad köpeskillingsrevers

å sagda belopp.

På grund af hvad sålunda förekommit uppgjordes följande

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

32

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22-

Borgenärsförteckning (107 §).

2?

Bf

i B 3

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

Fordrings
beloppet
-

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

Handlanden C. Håkanssons intecknade fordran

a) ränta efter 5 % å 2,000 kronor från 80/12 1912 till

28/6 1914......

b) kapital ...........

Apotekaren J. E. Wallins fordran å ogulden köpeskilling

! enligt revers den 20 november 1913

a) ränta efter & % k 5,000 kronor från *°/u 1913 till

*«/, 1914.............................;..........................................

b) kapital............................................................................

jKostnaderna för förfarandet:

a) auktionsprovision, beräknad å värderings
summanJ)

.................. .............................. 100:50

b) kungörelse i Post- och Inrikestidningar 14: 85

c) d:o i Trelleborgstidningen ............ 7: so

d) d:o i Länskungörelserna ................ 2: 7 5

e) lagfartsbevis ................................................ 3: — i

f) gravationsbevis ........................................... 2: 75 j

g) taxeringsbevis................................................ 1: 50 ;

h) utmätningskostnad........................................ 13: so i

i) protokoll vid auktionen och köpeskillings
likviden

högst............................................ 10: — ;

j) salubref å fastigheten ................................ 3: — j

k) laga kraft bevis ang. auktionen................ 2: 55 j

l) postporton ................................................. 0: 65

Summa 162: 55 |

Vice häradshöfdingen A. W. Lindbergs fordran enligt Malmö|

rådstufvurätts utslag den 1 december 1913

a) rättegångskostnadsersättning

b) ränta efter 5

26'' 1914.........

148 89

2,000!—

iso;-:

5,000''—

2,000

148

180

! 5,000

89

162 55!

7,491|44j 2,000

å 840 kronor från ls/9 1913 till

c) kapital

Summa

119

33

840

8,483

50

02

96

2,000

162

5,491

119

33

840

6,483)9 6

J) Bestämmelse, att auktionsprovisionen skall beräknas, icke likasom hittills å den bjudna köpeskillingen,

utan å det värde, hvartill fastigheten af vederbörande utmätningsman uppskattats, kommer att före

lagändringarnas trädande i kraft utfärdas i administrativ ordning.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Efter antecknande häraf bestämdes lägsta budet i enlighet med

113 § utsökningslagen genom sammanräkning af de fordringsbelopp,

som i förestående förteckning upptagits före vice häradshöfdingen Lindbergs

fordran, samt kostnaderna för förfarandet, utgörande dessa poster

tillhopa 7,491 kronor 44 öre, och tillkännagafs, dels att det lägsta bud,

som, där ej förening mellan vederbörande rättsägare blefve träffad i

enlighet med 126 § 2 mom. samma lag, finge vid auktionen antagas,

måste öfverstiga nämnda summa, dels att af blifvande köpeskilling 2,000

kronor komme att jämlikt 116 § utsökningslagen innestå i egendomen,

hvaremot återstoden måste gäldas i reda penningar, såvidt ej 131 § i

samma lag till annat föranledde.

Sedan förestående borgenärsförteckning blifvit för närvarande rättsägare

och spekulanter uppläst och lämnad utan anmärkning, tillkännagåfvos

följande ytterligare villkor för försäljningen:

l:o) Egendomen med allt hvad därtill lagligen bör säljes med

samma rättigheter och skyldigheter, hvarunder förutvarande ägare densamma

innehaft, att tillträdas af köparen sedan han fullgjort sin betalningsskyldighet,

dock med gäldenären eller arrendator förbehållen rätt

enligt 133 § utsökningslagen.

2:o) Växande gröda, som kan finnas å egendomen och ej tillhör

brukare eller annan, hvilken har nyttjanderätt till egendomen, går i samma

utrop som egendomen (124 §).

3:o) Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, är egendomen

i hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen

utgående afgift, som före denna dag förfallit till betalning (134 §).

4:o) Köparen har att ensam gälda de med lagfart å köpet förenade

kostnader, stämpel å köpebrefvet därunder inberäknad.

5:o) Af blifvande köpesumma skall genast efter klubbslaget kontant

betalas en sjättedel, dock ej mer än hvad som enligt borgenärsförteckningen

bör i reda penningar gäldas och ej mindre än sammanlagda

beloppet af kostnaderna för förfarandet. Vill köparen hellre ställa

pant eller borgen såsom för egen skuld för hvad sålunda skolat gäldas,

vare det ock gillt. Erbjuder köparen inteckning i egendomen såsom

pant, må den godkännas endast såvidt inteckningens kapitalbelopp ligger

inom inropssumman så ock inom det af utmätningsmannen å egendomen

satta värde samt inom det uppskattningsvärde, hvarefter allmän bevillning

för egendomen utgick för år 1913. Gitter ej köparen gälda eller

ställa säkerhet som nu sagts, kommer egendomen att genast ånyo utropas

till försäljning (125 §).

6:o) Härutöfver åligger det köparen att sist å det sammanträde,

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

som för fördelning af köpeskillingen kommer att äga rum härstädes den

26 nästkommande juni, inbetala den del af köpeskillingen, som enligt

borgenärsförteckningen bör i reda penningar gäldas och icke redan vid

auktionen blifvit sålunda gulden (130 §).

7 :o) Visar köparen vid fördelningssammanträdet, att fordringsägare,

som enligt borgenärsförteckningen skulle erhålla betalning i reda penningar,

lämnat honom anstånd med betalningen, eller finnes han själf

berättigad till sådan betalning, äger han å köpeskillingen afräkna motsvarande

belopp; dock skall, om Konungens befallningshafvande det

äskar, ställas pant eller borgen för återbäring i händelse beloppet sedan

skulle finnas tillkomma annan borgenär (131 §).

8:o) Skulle köparen uraktlåta att inom föreskrifven tid fullgöra sin

betalningsskyldighet, är köpet ogillt, och egendomen kommer då att på

köparens risk utbjudas till försäljning å ny auktion, hvarjämte Konungens

befallningshafvande ofördröjligen låter å exekutiv auktion försälja den

pant, som köparen kan hafva ställt, eller ock hos hans löftesmän utsöka

borgensförbindelse, som blifvit aflämnad (130 §).

Sedan härefter (119 §) till ledning för spekulanterna meddelats, att

försäljningen komme att äga rum i uppslag (120 §), skreds till utrop af

egendomen, hvarvid efter åtskilliga bild och öfverbud kronolänsmannen

P. J. Larsson stannade för högsta budet, 8,500 kronor, som med klubbslag

fästades. Larsson inbetalade genast 1,500 kronor kontant och upplyste,

att inropet skett för änkefru Carolina Ekströms i Malmö räkning,

samt ingaf till styrkande häraf en af henne utfärdad vederbörligen bevittnad

fullmakt att inropa egendomen.

Konungens befallningshafvande godkände det sålunda gjorda budet

och förklarade alltså egendomen såld till änkefru Carolina Ekström för

8,500 kronor.

Härefter tillkännagafs, att sammanträde för köpeskillingens fördelning

komme att äga rum härstädes fredagen den 26 nästkommande juni

klockan 11 förmiddagen, då köparen hade att fullgöra sin betalningsskyldighet

och de, som gjorde anspråk på andel i köpeskillingen, ägde

tillstädeskomma för att bevaka sin rätt.

Slutligen meddelades, att klagan öfver auktionen finge föras genom

besvär, hvilka klaganden hade att tillika med protokollet öfver förrättningen

ingifva till liofrätten öfver Skåne och Blekinge före klockan 12

å tjugonde dagen härefter, denna dag oräknad, eller alltså torsdagen

den 4 juni 1914, vid äfventyr att besvären eljes icke upptoges till pröfning,

dock att klagan öfver borgenärsförteckningen, som icke afsåge

bestämmande af lägsta budet eller villkoren för försäljningen, borde

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22. 247

föras genom besvär öfver blifvande utslag i fråga om köpeskillingens

fördelning (213 §).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan.

In fidem

N. N.

Landssekreterare.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Malmöhus

lön å landskanslist i Malmö den 26 juni 1914.

§ 307.

Sedan änkefru Carolina Ekström i Malmö å exekutiv auktion den

15 sistlidne maj inropat från ingeniören W. Ekström utmätta, från Vse

mantal Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:r 5 i Stora

Hammars socken, hade sammanträde för fördelning af köpeskillingen

blifvit utsatt att äga rum här å landskansliet klockan 11 förmiddagen

denna dag.

Då detta ärende företogs till behandling, inställde sig köparen

genom kronolänsmannen P. J. Larsson såsom lagligen befullmäktigadt

ombud, apotekaren J. E. Wallin personligen samt vice häradshöfdingen

A. W. Lindberg genom advokaten S. Löfgren.

Köparen, som enligt borgenärsförteckningen äger å köpeskillingen

afräkna ............................................................................................ kronor 2,000

och vid auktionen kontant guldit........................................... )) 1,500

erlade nu genom Larsson ytterligare ...................................... » 5,000

Summa kronor 8,500

och förklarades alltså hafva rätteligen fullgjort sin betalningsskyldighet.

Härefter verkställdes fördelningen af den del af köpeskillingen,

som blifvit i reda penningar gulden, eller 6,500 kronor, på sätt framgår

af följande

s. 248 Kontrollera mot PDF

248 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Fördelningslängd.

Ordnings-

nummer.

Fordringens beskaffenhet.

Fordrings-

beloppet.

i.

Ränta å handlanden C. Håkanssons intecknade fordran

148: 8 9

2.

Apotekaren J. E. Wallins fordran å ogulden köpeskilling

a) ränta ..............................................................................

180: —

b) kapital .............................................................................

5,000: —!

1 3.

Kostnaderna för förfarandet ................................................

162: 55

1 4‘

Vice häradshöfdingen A. W. Lindbergs fordran

a) rättegångskostnad ........................................................

119:50

b) ränta ............................................................................

33:02

i

c) kapital ............................................................................

840: —

1 5.

Gäldenär en tillkommande öfverskott å köpeskillingen...

16: 04

Summa

6,500: —

Wallin och S. Löfgren å sin hufvudmans vägnar öfverenskommo

härefter, att lyftning finge ske utan pant eller borgen (155 §), och fann

Konungens befallningshafvande, då auktionen vunnit laga kraft (156 §),

skäligt medgifva sådan lyftning. De i fördelningslängden under n:o 2

och 4 upptagna beloppen utbetalades alltså till Wallin och Löfgren,

hvaremot de under n:o 1 och 5 omförmälda medlen skulle för vederbörandes

räkning nedsättas i riksbanken (159 §).

Vidare tillkännagafs, att som köparen behörigen fullgjort sin

betalningsskyldighet och auktionen vunnit laga kraft, Konungens befallningshafvande

ville i vanlig ordning utfärda köpebref å egendomen (132 §)

äfvensom hos domhafvanden i Oxie och Skytts härads domsaga göra

anmälan om egendomens exekutiva försäljning (168 §).

Slutligen meddelades, att klagan öfver detta Konungens befallningshafvandes

utslag i fråga om köpeskillingens fördelning finge föras genom

besvär, som klaganden hade att tillika med protokollet öfver förrättningen

ingifva till hofrätten öfver Skåne och Blekinge före klockan 12 å tjugonde

dagen härefter, denna dag oräknad, eller torsdagen den 16 juli

1914, vid äfventyr att besvären eljes icke upptoges till pröfning (213 §).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan. In fidem

N. N.

Landssekreterare.

Anmärkning. Då räntan lyftes å det i egendomen intecknade skuldebrefvet,

åligger det enligt 161 § utsökningslagen Konungens befallningshafvande att därom

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition No 22.

göra anteckning å inteckningshandlingen, t. ex.: »År 1914 den ............, efter exekutiv

försäljning af intecknade egendomen, lyftes å förestående skuldebref 148 kronor

89 öre, utgörande intill dagen för köpeskillingens fördelning, den 26 juni 1914, upplupen

ränta därå; betygar N. N., Landssekreterare.»

Jämväl å köpeskillingsreversen bör lämpligen göras anteckning om likvid,

när betalning å densamma lyftes.

Protokoll i inteckning särenden, hållet vid första allmänna sammanträdet

under lagtima höstetinget med Oxie och Skytts

härad å tingsstället i Malmö den 7 september 1914.

§ 3.

Från Konungens befallningshafvande i länet hade till domhafvanden

inkommit anmälan jämlikt 168 § utsökningslagen, att från Vao mantal

Reng n:o 8 afsöndrade lägenheten Ljungvik n:o 5 i Stora Hammars

socken, hvilken enligt anteckning i inteclcningsprotokollet den 16 mars

1914, § 96, den 2 februari 1914 tagits i mät från ingenjören W. Ekström,

blifvit å exekutiv auktion, som förrättats å landskansliet den 15 maj

1914, försåld till änkefru Carolina Ekström i Malmö, hvilken vid sammanträde

för köpeskillingens fördelning den 26 påföljande juni behörigen

fullgjort sin betalningsskyldighet; varande denna anmälan åtföljd af

protokollet vid nämnda sammanträde och den vid auktionen upprättade

borgenärsförteckningen äfvensom af bevis, att auktionen vunnit laga kraft.

I anledning häraf antecknades jämlikt 38 § andra stycket i förordningen

angående inteckning i fast egendom, att det exekutiva förfarande,

som inledts genom utmätning af ifrågavarande egendom den 2

februari 1914, numera vunnit sin afslutning genom egendomens försäljning

i den ordning utsökningslagen bestämmer; och skulle härom

enligt 61 § i samma förordning göras anmärkning i inteckningsboken.

År och dag som ofvan.

På häradsrättens vägnar:

N. N.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Exempel II.

Protokoll, hållet vid offentlig auktion, förrättad af undertecknad

kronofogde å tingsstället i Ede den 7 oktober 1914, för

försäljning i den ordning utsökning slag en bestämmer af

Per Jansons konkursbo tillhöriga hemmanet Vedmyra

■n:o 1 om 4 öres- 2 1U penningland i Bjuråkers socken.

I skrifvelse den 21 sistlidne juli kade sysslomannen i kyrkovärden

Per Janssons den 6 januari 1914 började1) konkurs, häradsdomaren

Jan Mattsson i Ede och hemmansägaren Karl Bengtsson i Tofta, med

åberopande af borgenärernas i konkursen därom fattade beslut och

under bifogande af 200 kronor såsom förskott å exekutionskostnaderna

(198 § 3 mom.) anhållit, att konkursboets fasta egendom 4 öres- 2 V4

penningland Vedmyra n:o 1 måtte varda i den ordning, som om utmätt

fast egendom är stadgad, försåld å tingsstället i orten.

I anledning häraf hade undertecknad uppdragit åt kronolänsmannen

N. N. att föranstalta om beskrifning och värdering af egendomen och

sådan förrättning ägt rum den 13 sistlidne augusti. Därefter hade

auktion å egendomen blifvit utsatt att förrättas här å tingsstället denna

dag klockan 10 förmiddagen. Kungörelse om auktionen hade varit

införd i Post- och Inrikestidningar den 21 och 28 augusti samt den 4

september, i tidningen Hudiksvallsposten den 10 september och i länskungörelserna

den 25 augusti, allt 1914, äfvensom uppläst i Delsbo

tingslags kyrkor. Särskilda kallelsebref till auktionen med angifvande,

att denna påkallats af sysslomännen i konkursen (103 § 2 mom.), hade

därjämte den 20 augusti 1914 afsändts till godsägaren O. V. Hägg på

Hedvigsfors, Gäfle—Dala hypoteksförening, Helsinglands enskilda bank,

änkan Lena Andersdotter på Vedmyra ägor, aktiebolaget Strömbacka

0 Jfr- promulgationsbestämmelsen vid lagen angående ändring i vissa delar af

utsökningslagen.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj ts Nåd. Proposition N:o 22.

bruksägare och konsuln F. O. Dahlström i Hudiksvall samt till Per

Jansson och sysslomannen i hans konkurs.

Då ärendet å utsatt tid företogs till behandling, hade följande

rättsägare tillstädeskommit: godsägaren Hägg och konsuln Dahlström

personligen, Gräfle—Dala hypoteksförening genom sin ombudsman vice

häradshöfdingen J. E. Bergman samt Helsinglands enskilda bank genom

rådmannen Axel Berggren i Söderhamn och aktiebolaget Strömbacka

bruksägare genom bruksförvaltaren O. Zachrisson på grund af behöriga

fullmakter. Sysslomännen i konkursen hade ock iakttagit inställelse,

hvaremot gäldenären icke lät sig afhöra.

Vid auktionens början upplästes först sysslomännens ofvan omförmälda

skrifvelse den 21 juli 1914 äfvensom följande handlingar:

l:o) En den 8 maj 1911 dagtecknad och den 6 juni samma år

lagfaren köpehandling, hvarigenom Jan Erik Persson och hans hustru

Lena Andersdotter till sonen Per Jansson försålt 4 öres- 2 1/4 penningland

Vedmyra n:o 1 för en köpeskilling af 17,000 kronor och mot

villkor om utgörande af undantagsförmåner till säljarne enligt särskild

samma dag upprättad afhandling;

2:o) Omförmälda den 8 maj 1911 upprättade afhandling, hvarigenom

Jan Erik Persson och Lena Andersdotter betingat sig rätt att

under sin återstående lifstid bebo den å hemmanet kvarstående gamla

mangårdsbyggningen och bruka det därinvid upptagna potatislandet

samt af hemmansägaren årligen bekomma 8 hektoliter råg, 2 hektoliter

korn, 1 hektoliter malt, 2 stycken slaktsvin, 5 kilogram lin, 3 kilogram

ull, 4 famnar ved och 50 liter sättpotatis samt 100 kronor kontant att

kvartalsvis betalas äfvensom 3 liter söt mjölk dagligen; varande i afhandlingen

bestämdt, att i händelse af ena makens död naturaförmånerna

skulle nedsättas till hälften men det kontanta beloppet utgå oafkortadt;

3:o) Af undertecknad införskaffadt prästbevis, utvisande, att Jan

Erik Persson aflidit den 5 december 1912, men att Lena Andersdotter,

hvilken vore född den 3 april 1850, ännu lefde;

4:o) Instrument öfver egendomens beskrifning och värdering den

13 augusti 1914, hvaraf inhämtades, att egendomen, hvars åbyggnader

vore brandförsäkrade i brandförsäkringsaktiebolaget Norrland för 8,000

kronor, af förrättningsmannen uppskattats till ett saluvärde af 21,000

kronor;

5:o) Taxeringsbevis angående egendomen, utvisande, att densamma

i 1913 års bevillningstaxeringslängd åsatts ett värde af 19,000 kronor;

6:o) Följande

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

33

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

»Gravationsbevis

angående hemmanet 4 öres- 2 1U penningland Vedmyra n:o 1 i Bjuråkers

socken, enligt lagfartsbevis den 6 juni 1911, § 123, tillhörigt

Per Jansson.

Såvidt Delsbo tingslags häradsrätts inteckningsprotokoll för de

tio sista åren och inteckningsboken utvisa, besväras ifrågavarande hemman

icke af andra beviljade eller sökta och på pröfning beroende inteckningar

än

l:o) den, som den 8 april 1890, § 76, beviljats och den 15

februari 1909, § 11, senast förnyats för 6,000 kronor jämte ränta efter

5 % samt förvaltningsbidrag beräknadt till 1/i % årligen enligt skuldebref

den 20 mars 1890 af Jan Erik Persson och Lena Andersdotter till

Gäfle—Dala hypoteksförening eller order;

2:o) den, som den 5 oktober 1903, § 58, beviljats och den 27

november 1911, § 179, förnyats för 5,000 kronor med 6 % ränta enligt

skuldebref den 18 september 1903 af Jan Erik Persson och Lena Andersdotter

till innehafvaren;

3:o) den, som den 6 juni 1911, § 469, beviljats Jan Erik Persson

och hans hustru Lena Andersdotter till säkerhet för åtnjutande af undantagsförmåner

enligt afhandling den 8 maj 1911;

4:o) den, som den 27 november 1911, § 180, beviljats till säkerhet

för beståndet af skogsafverkningsrätt, den gäldenären genom afhandling

den 11 november 1911 upplåtit till aktiebolaget Strömbacka bruksägare

eller deras rättsinnehafvare;

5:o) den, som den 27 november 1911, § 181, beviljats till säkerhet

för 3,000 kronor med 6 % ränta enligt skuldebref samma dag af Per

Jansson till innehafvaren;

6:o) den, som den 29 september 1913, § 66, beviljats till säkerhet

för 2,000 kronor med 6 % ränta enligt skuldebref den 25 september

1913 af Per Jansson till innehafvaren.

Detta äfvensom att sysslomännen i Per Janssons vid häradsrätten

anhängiga konkurs den 21 sistlidne juli hos kronofogden i Norra Helsinglands

fögderi äskat försäljning af ifrågavarande hemman i den ordning

som om utmätt fast egendom är stadgad; betygar Hudiksvall den 15

augusti 1914. På domareämbetets vägnar N. N.»

Efter föredragning häraf anmälde undertecknad till betalning ur

köpeskillingen oguldna kronoutskylder för 1913 till belopp af 56 kronor

43 öre samt anmanade närvarande rättsägare att anmäla och bevaka

sina anspråk, hvarvid

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

a) godsägaren Hägg med företeende af handlingar utvisande, att

han af delägarne i Bjuråkers stora skifteslag blifvit utsedd att uppbära

och redovisa dem enligt skifteshandlingarna tillkommande ersättning för

mistad ståndskog, framställde anspråk på utbekommande med förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken af dylik ersättning till belopp af

7,270 kronor 22 öre och till stöd härför åberopade utdrag af skifteshandlingarna,

hvaraf framgick, att hemmanet 4 öres- 2 1U penningland

Vedmyra n:o 1 blifvit i sådant afseende påfördt nämnda belopp. Ifrågavarande

anspråk bestreds af sysslomännen i konkursen under erinran,

att den förmånsrätt, som kunde varit därmed förenad, jämlikt lagen

den 1 maj 1885 gått förlorad därigenom att fordringen fått stå inne

längre tid än ett år efter förfallodagen. I sistnämnda afseende upplystes?

att enligt mellan delägarne i skifteslaget träffad förening blifvande

ersättning för ståndskog skulle gäldas till hälften den 15 januari och

till hälften den 15 juli året efter det, då ersättningsbeloppen blifvit

slutligen fastställda, samt att sådan fastställelse meddelats genom Kungl.

Maj:ts utslag den 12 februari 1912. Hägg genmälde, att vid sådant

förhållande fordringen icke vid början af Per Janssons konkurs stått

inne ett år efter förfallodagen, hvaremot sysslomännen erinrade, att

ifrågavarande anspråk icke blifvit i konkursen bevakadt;

b) vice häradshöfdingen Bergman med företeende af den i

gravationsbeviset under mom. l:o) anmärkta inteckningen bevakade

hypoteksföreningens fordran till belopp af 5,926 kronor 50 öre kapital

jämte upplupen ränta, amorteringsafgift och förvaltningsbidrag om tillhopa

588 kronor;

c) rådmannen Berggren företedde den i gravationsbeviset under

mom. 2:o) upptagna inteckningen, hvilken enligt hans uppgift innehades

af Helsinglands enskilda bank såsom säkerhet för gäldenärens samtliga

förbindelser till banken, och som bankens i konkursen bevakade och

utan anmärkning lämnade fordran uppginge till belopp vida öfverstigande

det i inteckningen förskrifna med ränta, yrkade Berggren betalningsrätt

för hela det intecknade beloppet med ränta därå för tre år, räknadt

tillbaka från konkursens början, den 6 januari 1914, äfvensom från

nämnda dag till dagen för köpeskillingslikviden. I anledning häraf

antecknades, att å det intecknade skuldebrefvet räntan vore afskrifven

allenast till den 18 september 1907;

d) bruksförvaltaren Zachrisson yrkade, att den åt hans hufvudman

upplåtna afverkningsrätten måtte vid försäljningen bibehållas;

e) konsuln Dahlström företedde den i gravationsbeviset under

mom. 5:o) anmärkta inteckningen och bevakade på grund däraf fordran

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

till belopp af 3,000 kronor med 6 % ränta från den 27 november 1912

samt anhöll under åberopande af 114 § utsökningslagen, att den af

sysslomannen äskade försäljningen i stället måtte ske till gäldande af

hans fordran. Emellertid förklarade rådmannen Berggren, att han å sin

hufvudmans vägnar framställde enahanda yrkande. Sysslomannen i konkursen

vitsordade på fråga, att såväl Dahlström som Helsinglands enskilda

bank bevakat fordran i konkursen under yrkande om förmånsrätt i den

fasta egendomen på grund af nu ifrågavarande inteckningar samt att

dessa bevakningar lämnats utan anmärkning;

f) sysslomännen företedde den i gravationsbeviset under mom. 6:o)

upptagna inteckningen under uppgift, att densamma vid konkursens

början innehafts af gäldenären, som icke lyckats belåna den. Såsom

arfvode för egendomens förvaltning under konkursen yrkade sysslomännen,

under åberopande af borgenärsbeslut därom, att ur köpeskillingen

utbekomma 2 % af egendomens taxeringsvärde eller alltså

380 kronor.

Då någon rättsägare utöfver de nu nämnda icke lät sig afhöra,

uppgjordes nu följande

Borgenärsförteckning (107 §).

o

a

% g-

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

''

F ordrings- beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall 1

betalas j

kontant

1

Konkursarfvode upptages jämlikt 107 § U. L., jämförd

med 67 § fjärde stycket konkurslagen, framför alla för- månsrätt ägande fordringar ................................................

380

380

2

Kronoutskylder ...............................................................

56

43

—

—

56

43

3

O. Y. Häggs anspråk på ståndskogslikvid upptages, oansedt

sysslomännens bestridande, enligt 108 § U. L. med

fordrade beloppet ............................................................

7,270

22

7,270

22

4

Anm. Då för detta anspråk yrkats förmånsrätt enligt

17 kap. 6 § handelsbalken, äger Hägg, därest yrkandet

finnes lagligen grundadt, njuta lika rätt som kronan

för utskylder enligt posten n:o 2 här ofvan.

Gäfle-Dala hypoteksförenings fordran på grund af inteck- ningen under mom. l:o) i gravationsbeviset

a) upplupen ränta, amorteringsafgift och förvaltnings- bidrag ............................................................................

588

588

i

b) efter amortering återstående kapitalfordran............

5,926

50

5,926

50

- -

—

Transport

14,221

15

5,926 so

8,294165

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

255

O

S •"»

.. Q_

** ö

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

%

Fordrings-

beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

5

Transpori

Konkursboet jämlikt 25 § tredje stycket inteckningsför- ordningen på grund af amortering å hypotekslånet till- kommande andel i samma inteckning............................

14,221

73

15

50

5,926

50

8,294

65

j

skall jämlikt U. L. 116 § 2 mom. andra punkten betalas

kontant..............................................

73

50

6

Kostnaderna för förfarandet:

a) auktionsprovision, beräknad å värderings-

summan *)....................................................... 150:

b) kungörelse i Post- och Inrikestidningar.... 14: 73

c) d:o i Hudiksvallsposten ................ 5: 30

d) d:o i Länskungörelsema ................ 4: —

e) lagfartsbevis .................. 3: —

f) gravationsbevis ............................................ 4: 25

g) taxeringsbevis ........................................... 1: so

h) värderingskostnad ........................................ 16:37

i) protokoll vid auktion och köpeskillings-

likvid högst .................................................... 10:

k) salubref å egendomen ................................ 3: —

l) laga kraft bevis angående auktionen........ 2: 55

m) postporton .................................................... 1: 20

Summa 215: 90

215

90

—

—

215

90

7

Helsinglands enskilda banks fordran på grund af inteck- ningen under mom. 2:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 6 % å 5,000 kronor från6/, 1911 till 18/n 1914

b) kapitalbeloppet ..................................................

14,510

1,160

5,000

265

55

5,926

50

8,584

1,160

5,000

265

05

8

9

Ankan Lena Andersdotters rätt till undantagsförmåner enligt

afhandling den 8 maj 1911, intecknad den 6 juni samma år

Lena Andersdotter enligt samma afhandling tillkommande

förmåner i penningar och varor, de senare uppskattade

efter ortens pris, beräknas enligt 112 § U. L. för ett

år och upptagas till ............................................................

10

Aktiebologet Strömbacka bruksägares rätt till skogsafverk- ning enligt afhandling den 11 november 1911, intecknad

den 27 november samma år ...........................................

11

F. O. Dahlströms fordran på grund af inteckningen under

mom. 5:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 6 % å 3,000 kronor från 87/n 1912 till

1914 ................................................

355

50

355

3.000

2.000

b) kapitalbeloppet .....................................................

3.000

2.000

12

Konkursboet såsom innehafvare af inteckningen under

mom. 6:0) i gravationsbeviset tillkommande kapitalbelopp

_

Summa 26,291|

0 51

5,926 so 20,364|55

*) Jfr sid. 244 not i.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Efter antecknande häraf bestämdes lägsta budet i enlighet med

113 och 114 §§ utsökningslagen genom sammanräkning af de fordringsbelopp,

som i förestående förteckning upptagits före den fordran, till

hvars gäldande försäljningen i enlighet med därom gjordt yrkande skulle

äga rum, eller Helsinglands enskilda banks fordran, samt kostnaderna för

förfarandet, utgörande dessa poster tillhopa 14,510 kronor 55 öre; och

tillkännagafs, dels jämlikt 113 §, att det lägsta bud, som, där ej

förening mellan vederbörande rättsägare blefve träffad enligt 126 §

2 mom., finge vid auktionen antagas, måste öfverstiga nämnda summa,

dels jämlikt 116 §, att i afräkning å blifvande köpeskilling komme att

i egendomen innestå ett belopp af 5,926 kronor 50 öre, hvaremot återstoden

af köpeskillingen måste gäldas i reda penningar, såvidt ej 131 §

till annat föranledde.

Sedan förestående borgenärsförteckning blifvit för närvarande

rättsägare och spekulanter uppläst, tillkännagåfvos följande ytterligare

villkor för försäljningen:

---jfr. Exempel I (sid. 245—246).

Till ledning för spekulanterna meddelades härefter (119 §), dels

att försäljningen komme att ske i uppslag (120 §), dels att följande

olika utrop komme att företagas (123 §):

l:o) Först utropas egendomen under förbehåll om beståndet af

såväl den änkan Lena Andersdotter tillförsäkrade rätt till undantagsförmåner

enligt afhandling den 8 maj 1911 som den aktiebolaget Strömbacka

bruksägare enligt afhandling den 27 november samma år tillkommande

rätt till skogsafverkning.

2:o) Om ur den därvid bjudna köpeskillingen borgenär med bättre

rätt än Lena Andersdotter och nämnda bolag icke kan erhålla full godtgörelse

för sin fordran och han ej samtycker, att vid det skedda utropet

må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af

Lena Andersdotter eller bolaget erlägges till auktionsförrättaren, kommer

nytt utrop att anställas utan förbehåll om beståndet af bolagets rätt men

med fortfarande förbehåll om Lena Andersdotters rätt. Stiger köpeskillingen

då högre, skall det sista utropet gälla; i annat fall kommer,

såvidt bolagets rätt rörer, att stå fast vid det första.

3:o) Därest ej heller ur den köpeskilling, som vid utrop på de i

2:o) nämnda villkor bjudes, borgeriär med bättre rätt än Lena Andersdotter

kan erhålla full godtgörelse för sin fordran och han ej samtycker,

att vid detta utrop må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingen

brister genast erlägges af Lena Andersdotter, kommer utrop att ske

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

utan förbehåll om beståndet af Lena Andersdotters rätt. Stiger köpeskillingen

då högre, skall detta utrop gälla; i annat fall kommer att

stå fast vid det föregående.

Häruppå skreds till utrop. Först utropades egendomen med förbehåll

om såväl Lena Andersdotters som aktiebolagets rätt, utan att

därvid något bud afgafs. Därefter skedde utrop under fortfarande förbehåll

om Lena Andersdotters rätt men utan förbehåll om aktiebolagets

rätt, hvarvid bruksförvaltaren Zachrisson afgaf enda budet, 20,000 kronor,

som med klubbslag fästades. Då det befanns, att ur den sålunda bjudna

köpeskillingen Helsinglands enskilda bank, hvilken ägde bättre rätt än

Lena Andersdotter, icke skulle erhålla full godtgörelse för sin fordran,

och bankens ombud icke medgaf, att vid det skedda utropet finge förblifva,

blef egendomen ånyo utropad, nu utan förbehåll om vare sig

Lena Andersdotters eller aktiebolagets rätt. Härvid stannade efter flera

bud och öfverbud Zachrisson för högsta budet, 25,000 kronor, som med

.klubbslag fästades.

Som säkerhet för fullgörandet af den honom i följd af inropet

åliggande betalningsskyldigheten aflämnade Zachrisson en af brukspatronen

C. J. Ljunggren och disponenten P. H. Ljunggren en för båda

och båda för en såsom för egen skuld ingången borgensförbindelse intill

ett belopp af 5,000 kronor för den betalningsskyldighet Zachrisson

kunde komma att ådraga sig genom inrop å exekutiv auktion af hemmanet

Vedmyra n:o 1 i Bjuråkers socken. Den sålunda erbjudna säkerheten

godkändes af undertecknad, som alltså förklarade egendomen såld

till Zachrisson för det senast af honom afgifna budet, 25,000 kronor.

Härefter tillkännagafs, att sammanträde för köpeskillingens fördelning

komme att äga rum å kronofogdekontoret i Hudiksvall å fyrtioandra

dagen härefter eller alltså onsdagen den 18 nästkommande

november klockan 11 förmiddagen, då köparen hade att fullgöra sin

betalningsskyldighet och de, som gjorde anspråk på andel i köpeskillingen,

ägde tillstädeskomma för att bevaka sin rätt.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan.

N. N.

Kronofogde.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Protokoll, hållet vid sammanträde för fördelning af köpeskillingen

för utmätningsvis såld fast egendom inför undertecknad

kronofogde den 18 november 1914.

Sedan bruksförvaltaren 0. Zachrisson å Strömbacka å exekutiv

auktion den 7 sistlidne oktober inropat hemmanet Vedmyra n:o 1 om

4 öres 21/i penningland i Bjuråkers socken, hvarå Per Jansson senast

erhållit lagfart, hade sammanträde för köpeskillingens fördelning blifvit

utsatt att äga rum å kronofogdekontoret här i Hudiksvall klockan 11

förmiddagen denna dag.

Då nu detta ärende företogs till behandling, inställde sig köparen

personligen, godsägaren 0. V. Hägg såsom ombud för delägarne i

Bjuråkers stora skifteslag, Gäfle-Dala hypoteksförening och Helsinglands

enskilda bank genom sina vid auktionen begagnade ombud, vice häradshöfdingen

J. E. Bergman och rådmannen Axel Berggren, samt konsuln

F. 0. Dahlström personligen och sysslomännen i konkursen likaledes

personligen.

Zachrisson erlade i reda penningar ............................... 19,073: 50

och som han enligt borgenärsförteckningen ägde å

köpeskillingen afräkna .................................................. 5,926: 50

förklarades han hafva rätteligen erlagt köpeskillingen 25,000: —

Härefter verkställdes fördelning af den del af köpeskillingen, som

blifvit i reda penningar gulden, 19,073 kronor 50 öre, enligt följande

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

259

Fördelningslängd.

Ordn.

n:o

Fordringens beskaffenhet

Fordrings
beloppet
-

Anmärkningar

1. j Konkursarfvode......................................

2. j Kronoutskylder........................................

3. | 0. V. Häggs anspråk på ståndskogs
likvid

uppföres, utan afseende å sysslo-;

! männens bestridande, till betalning

med

4.

5.

6.

7.

8.

9.

Ränta m. m. å Gäfle-Dala hypoteksförenings

under mom. l:o) i gravationsbeviset

upptagna inteckning ....

Konkursboet på grund af amortering

tillkommande andel i samma inteckning

....................................................

Kostnaderna för förfarandet .............

Helsinglands enskilda banks fordran på

grund af den i gravationsbeviset under

mom. 2:o) upptagna inteckning

a) ränta...............................................

b) kapitalbeloppet................................

Lena Andersdotter tillkommande undantagsförmåner,

uppskattade till ........

Då egendomen blifvit såld utan förbehåll

om beståndet af den Lena

Andersdotter tillförsäkrade rätt till

undantagsförmåner, äger Lena Andersdotter

jämlikt 54 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom

ur köpeskillingen njuta ersättning

motsvarande uppskattade värdet af

henne tillkommande förmåner i penningar

eller varor. Värdet af dessa för
-

380

56

7.270

588

73

43

22

1,160

5,000

265

Som fordringsbeviset icke blifvit företedt,

skall beloppet, för den händelse detsamma

eller någon del däraf finnes icke böra tillkomma

Lena Andersdotter, så långt det

förslår, användas till täckande af hvad som

brister i betalning å den här nedan under

n:o 10 upptagna inteckning (152 §).

Som fordringsbeviset icke blifvit företedt,

skall beloppet, för den händelse detsamma

eller någon del däraf finnes icke böra tillkomma

Lena Andersdotter, användas till

täckande af hvad som brister i betalning å

den här nedan under n:o 10 upptagna inteckning

och, om därefter något återstår, öfverskottet

tillfalla konkursboet såsom innehafvare

af den under mom. 6:o) i gravationsbeviset

upptagna inteckningen (152 §).

Transport 15,009|o 6

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

34

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl.

Ordn.

n:o

Fordringens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

Anm&rkningar

Transport

15,009

05

måner beräknas, då naturaförmånerna

uppskattas efter ortens pris, utgöra

265 kronor årligen och skall enligt

149 § utsökningslagen kapitaliseras

efter 5 %. Då Lena Andersdotter

enligt prästbevis är född 1850 och

alltså innevarande år 64 år gammal,

utgör rättighetens kapitalvärde........

2,253

16

10.

F. O. Dahlströms fordran på grund af

inteckningen under mom. 5:o) i gra- vationsbeviset

a) ränta................................................

355

50

b) af kapitalbeloppet ........................

1,455

79

Summa

19,073

50

I fråga om de i fördelningslängden under n:o 1, 2, 4, 5, 7 och

10 upptagna posterna träffades öfverenskommelse om lyftning utan pant

eller borgen; och som auktionen vunnit laga kraft, fann undertecknad

skäligt medgifva sådan lyftning (155 och 156 §§). Utbetalning af

nämnda poster ägde härefter rum i enlighet med fördelningslängden,

och återbekommo sysslomannen af dem förskotterade kostnader, 200

kronor.

Härefter tillkännagafs, att som köparen rätteligen fullgjort sin betalningsskyldighet

och auktionen vunnit laga kraft, köpebref för honom

komme att i vanlig ordning utfärdas (132 §) samt att anmälan om försäljningen

skulle jämlikt 168 § utsökningslagen göras hos vederbörande

domhafvande.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan: N. N.

Kronofogde.

Anmärkning. I fråga om tillämpningen af 161 § utsökningslagen å föreliggande

fall är att iakttaga:

att å inteckningen under mom. l:o) i gravationsbeviset göres följande påskrift:

»År 1914 den 18 november, vid sammanträde för fördelning af köpeskillingen för

exekutivt försålda hemmanet Vedmyra n:o 1 om 4 öres- 2 l/t penningland, lyftes å

detta intecknade skuldebref dels därå intill denna dag upplupen ränta, 588 kronor,

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

dels af det däri förskrift^ kapitalbeloppet 73 kronor 50 öre, utgörande gäldenären

Per Janssons konkursbo tillkommande andel i inteckningen; betygar N.N. Kronofogde;»

att å inteckningen under mom. 2:o) i gravationsbeviset göres följande anteckning:

»År 1914 den 18 november, vid sammanträde etc., lyftes hela det i förestående

skuldebref förskrift^ kapitalbeloppet jämte därå intill denna dag upplupen

ränta; betygar N. N. Kronofogde;»

samt att å inteckningen under mom. 5:o) i gravationsbeviset antecknas följande:

»År 1914 den 18 november, vid sammanträde etc., lyftes å förestående

skuldebref förutom därå intill denna dag upplupen ränta, 355 kronor 50 öre, 1,455

kronor 79 öre af kapitalbeloppet; betygar N. N. Kronofogde.»

Skulle framdeles ytterligare likvid komma att utfalla å sistnämnda inteckning

eller konkursboet få uppbära betalning å den under mom. 6:o) i gravationsbeviset

upptagna inteckningen, bör jämväl härom göras anteckning å inteckningsh andlingen,

när betalning därå lyftes.

Protokoll i inteckning särenden, hållet vid första allmänna sammanträdet

under lagtima vintertinget med Delsbo tingslags

häradsrätt & tingsstället i Ede den 15 februari 1915.

§ 27.

Från kronofogden i Norra Helsinglands fögderi hade till domhafvanden

inkommit en så lydande skrift:

»Till herr domhafvanden i Norra Helsinglands domsaga. Jämlikt

168 § utsökningslagen har undertecknad att anmäla, att hemmanet

Vedmyra n:o 1 om 4 öres- 21/i penningland i Bjuråkers socken, om

hvars försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer sysslomännen

i Per Janssons konkurs den 21 juli 1914 framställt begäran, blifvit å

exekutiv auktion, som förrättats af undertecknad den 7 oktober 1914,

försåldt till bruksförvaltaren O. Zachrisson å Strömbacka, hvilken vid

sammanträde inför undertecknad för köpeskillingens fördelning den 18

påföljande november fullgjort sin betalningsskyldighet på sätt bilagda

vid sammanträdet förda protokoll utvisar. Den vid auktionen upprättade

borgenärsförteckningen bifogas äfvensom bevis, att auktionen vunnit

laga kraft. Härjämte anmäles, att försäljningen skett utan förbehåll om

beståndet af vare sig den rätt till undantagsförmåner, som tillförsäkrats

Jan Erik Persson och hans hustru genom afhandling den 8 maj 1911

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

och hvarför inteckning meddelats den 6 juni 1911, § 469, eller den rätt

till skogsavverkning, som genom afhandling den 11 november 1911

upplåtits till aktiebolaget Strömbacka bruksägare och hvarför inteckning

meddelats den 27 november 1911, § 180.

Hudiksvall i kronofogdekontoret den 4 december 1914.

N. N.»

Efter uppläsande häraf och granskning af de skrifvelsen åtföljande

handlingarna antecknades i anledning af denna anmälan

dels jämlikt 38 § andra stycket i förordningen angående inteckning

i fast egendom, att det exekutiva förfarande, som inledts genom

sysslomännens begäran om försäljning i den ordning utsökningslagen

bestämmer af ifrågavarande hemman och hvarom anteckning skett i

inteckningsprotokollet den 5 oktober 1914, § 72, numera vunnit sin

afslutning genom egendomens försäljning;

dels jämlikt 23 § samma förordning

att den inteckning, som i egendomen meddelats den 5 oktober

1903, § 58, folie utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, och

att köparen icke fått å köpeskillingen afräkna det i inteckningen förskrifna

beloppet eller någon del däraf, samt att vid sådant förhållande

egendomen icke efter försäljningen häftade för samma inteckning eller

någon del däraf;

att den inteckning, som i egendomen meddelats den 27 november

1911, § 181, för 3,000 kronor med ränta, till ett kapitalbelopp af 1,455

kronor 79 öre folie inom den summa, som enligt borgenärsförteckningen

täcktes af den bjudna köpeskillingen, men att sagda belopp folie utom

det för försäljningen bestämda lägsta budet och icke fått af köparen

afräknas å köpeskillingen, samt att inteckningen till återstående beloppet,

1,544 kronor 21 öre, enligt borgenärsförteckningen folie utom köpeskillingen,

och att vid sådant förhållande egendomen icke efter försäljningen

häftade för samma inteckning eller någon del däraf;

samt att den inteckning, som i egendomen meddelats den 29 september

1913, § 66, enligt borgenärsförteckningen till hela sitt belopp

folie utom köpeskillingen, och att förty egendomen efter försäljningen

ej heller häftade för denna inteckning eller någon del däraf;

dels jämlikt 45 § andra stycket, jämförd med 54 § första stycket

samma förordning, att de inteckningar, hvilka meddelats den 6 juni

1911, § 469, till säkerhet för rätt till undantagsförmåner åt Jan Erik

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Persson och hans hustru Lena Andersdotter enligt afhandling den 8 maj

1911 samt den 27 november 1911, § 180, aktiebolaget Strömbacka

bruksägare till säkerhet för skogsafverkningsrätt enligt afhandling den

11 november 1911, blifvit utan verkan i följd af försäljningen, vid det

förhållande att denna skett utan förbehåll om beståndet af ifrågavarande

rättigheter.

Om hvad sålunda förekommit skulle jämlikt 61 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom göras vederbörliga anmärkningar i

inteckningsboken.

Som ofvan.

På häradsrättens vägnar:

N. K

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 22.

Exempel IIL

Protokoll, hållet inför öfverexekutor i Malmö den 13 oktober 1914.

Handlanden N. 0. Lundström här i staden hade den 2 nästlidne

september låtit för verkställighet ingifva öfverexekutors den 28 juli 1914

meddelade, sedermera laga kraft vunna utslag, hvarigenom muraren Olof

Hansson såsom ägare af fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen här i

Malmö förpliktats att på grund af fyra i fastigheten den 5 juni 1906

under §§ 1608, 1609, 1610 och 1612 intecknade skuldebref till Lundström

utgifva förfallen ränta, 2,346 kronor 93 öre, och att godtgöra Lundström

lagsökningskostnaden med 20 kronor, allt vid äfventyr af fastighetens

försäljning utan föregående utmätning i den om utmätt fast egendom

stadgade ordning. Vidare hade samma fastighet den 21 sistlidne augusti

tagits i mät för gäldande af Olof Hansson för år 1913 påförda kommunalutskylder

till Malmö stad, 499 kronor 20 öre, jämte 3 % uppbördsprovision,

14 kronor 97 öre, och denna utmätning vunnit laga kraft.

I anledning häraf hade exekutiv auktion å fastigheten blifvit utsatt

att förrättas inför öfverexekutor här å rådhuset klockan 12 denna

dag. Kungörelse om auktionen hade varit anslagen invid öfverexekutors

ämbetslokal samt införd i Post- och Inrikestidningar för den 12, 16 och

19 september, i Sydsvenska Dagbladet Snällposten för den 17 september

och i länskungörelserna för den 10 september 1914. Särskilda kallelsebref

med uppgift om tid och plats för auktionen hade den 14 september

afsändts till kronouppbördskamreraren N. N. här i Malmö, till tegelbruksägaren

Anders Svensson i Lomma och kommissionären Oskar

Berggren i Malmö i uppgifven egenskap af inteckningshafvare, till

gårdsägaren P. A. Lundberg såsom ägare af den fastighet, till hvars

förmån nedan omförmälda servitutsrätt betingats, till handlanden Lundström,

stadskassören N. N. i Malmö och muraren Hansson samt till de

hyresgäster i fastigheten, om hvilka handlingarna lämnade upplysning

eller kunskap eljes kunnat erhållas. I kallelsebrefven hade angifvits,

att auktionen skulle äga rum till gäldande af ej mindre ränta å ofvan

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

omförmälda den 5 juni 1906 intecknade skuldebref än äfven kommunalutskylder,

hvarför utmätning skett den 21 augusti 1914 (103 §).

Då nu detta ärende företogs till behandling, upplästes till en början

öfverexekutors ofvan berörda utslag och protokollet öfver utmätningen,

taxeringsbevis rörande fastigheten samt öfriga i ärendet inkomna handlingar.

Af handlingarna inhämtades:

att sedan muraren Hansson och byggmästaren N. Jönsson den 6

april 1903 under § 437 i protokollet erhållit lagfart å ifrågavarande

fastighet, Jönsson sålt sin hälft af fastigheten till Hansson, som därå

erhållit lagfart den 22 februari 1909 under § 213;

att fastigheten, hvars åbyggnader vore brandförsäkrade i försäkringsaktiebolaget

Skåne för 63,000 kronor, vid värdering af vederbörande

utmätningsman uppskattats till ett värde af 70,000 kronor;

samt att fastigheten för 1913 åsatts ett bevillningstaxeringsvärde

af 75,000 kronor.

Vidare upplästes följande

» Gravationsbevis.

Enligt Malmö rådstufvurätts inteckningsprotokoll för de senast

förflutna tio åren och rättens fastighetsbok häftar fastigheten n:o 15 i

kvarteret Oxen här i staden, å hvilken fastighet muraren Olof Hanson

erhållit lagfart till hälften den 6 april 1903 och till hälften den 22

februari 1909, icke för andra beviljade eller sökta och på pröfning

beroende inteckningar än

l:o) den, som den 12 maj 1890 under § 938 beviljats till säkerhet

för beståndet af servitutsrätt, hvilken betingats till förmån för angränsande

fastigheten n:o 9 i samma kvarter enligt afhandling den 20 oktober 1884;

2:o) den, som den 16 december 1895 under § 1437 beviljats och

den 23 oktober 1905 under § 1901 förnyats för 4,875 kronor med 6 %

ränta enligt skuldebref den 24 november 1895 af P. Andersson till

innehafvaren;

3:o) den, som den 5 februari 1900 under § 140 beviljats och den

20 september 1909 under § 1871 förnyats för 1,700 kronor med 5 %

ränta enligt skuldebref den 1 februari 1900 af C. J. Dahlström till

Anders Svensson eller order;

4:o) den, som den 6 april 1903 under § 715 beviljats och den

4 september 1911 under § 1630 förnyats för ogulden köpeskilling

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

6,153 kronor 60 öre med 6 % ränta, enligt skuldebref den 3 februari

1903 af Olof Hansson och N. Jönsson till C. J Dahlström eller order;

5:o) den, som den 5 juni 1906 under § 1608 beviljats för 17,271

kronor 40 öre med 5 Va % ränta enligt skuldebref samma dag af Olof

Hansson och N. Jönsson till innehafvaren;

6:o) dem, som den 5 juni 1906 under §§ 1609 och 1610 beviljats

för sammanlagdt 20,000 kronor med 5 7* % ränta enligt två samma dag

af Olof Hansson och N. Jönsson till innehafvaren utfärdade skuldebref,

hvartdera å 10,000 kronor med ränta, gällande dessa inteckningar med

lika förmånsrätt sins emellan och med förmånsrätt efter den här ofvan

under mom. 5:o) upptagna inteckningen;

7:o) den, som den 5 juni 1906 under § 1611 beviljats för 5,000

kronor med 5 V* % ränta enligt skuldebref samma dag af Olof Hansson

och N. Jönsson till innehafvaren, gällande denna inteckning med förmånsrätt

efter de under mom. 5:o) och 6:o) upptagna; samt

8:o) den, som den 5 juni 1906 under § 1612 beviljats för 5,000

kronor med 6 % ränta enligt skuldebref samma dag af Olof Hansson

och N. Jönsson till innehafvaren, gällande denna inteckning med förmånsrätt

efter de under mom. 5:o), 6:o) och 7:o) här ofvan upptagna.

Detta äfvensom att ifrågavarande fastighet enligt öfverexekutors

förordnande den 28 juli 1914 skall till gäldande af intecknad fordran,

därest likvid ej mellankommer, säljas i den för utmätt fast egendom

stadgade ordning samt blifvit den 21 augusti 1914 utmätt för Olof

Hansson påförda kommunalutskylder m. m.; betygar Malmö den 8

september 1914.

Ex officio

N. IV.»

Härefter anmanades närvarande rättsägare att anmäla och bevaka

sin rätt, hvarvid Olof Hansson, som var personligen tillstädes, framställde

yrkande, att fastigheten måtte utropas i upp- och afslag (120 §).

1 egenskap af inteckningshafvare hade tillstädeskommit:

a) Tegelbruksägaren Anders Svensson i Lomma genom kontoristen

G. Eriksson, hvilken företedde i hufvudskrift de under mom. 2:o) och

3:o) i gravationsbeviset upptagna inteckningar och uppgaf Svenssons

fordran utgöra på grund af den förra inteckningen 4,875 kronor i kapital

och 585 kronor i ränta samt på grund af den senare 1,500 kronor i

kapital och 30 kronor i ränta. Å sistnämnda intecknade skuldebref fanns

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

antecknadt, att Olof Hansson den 30 juni 1914 afbetalt 200 kronor å

det däri förskrifna kapitalbeloppet.

b) Handlanden N. O. Lundström, hvilken bevakade fordran på

grund af här ofvan under mom. 5:o), 6:o) och 8:o) upptagna inteckningar

till belopp af 42,271 kronor 40 öre i kapital samt ränta därå från den

27 maj 1913, efter 5 Va % å 37,271 kronor 40 öre och efter 6 % å 5,000

kronor. Lundström, som härutöfver framställde anspråk på ersättning

för ofvan omförmälda lagsökningskostnad med 20 kronor, erinrade, att

de af honom bevakade inteckningarna förut inlämnats till öfverexekutor.

c) Kommissionären Oskar Berggren, hvilken företedde i hufvudskrift

den ofvan under mom. 7:o) upptagna inteckning och på grund

däraf bevakade 5,000 kronor med ränta från den 5 juni 1913.

Den under mom. 4:o) i gravationsbeviset upptagna inteckningen bevakades

icke vid auktionen.

Vidare företrädde gjutaren P. E. Petterssons hustru Alma Pettersson,

hvilken med företeende af ett den 22 augusti 1912 mellan Olof

Hansson och P. E. Pettersson upprättadt hyreskontrakt, hvarigenom den

senare för ett år från den 1 oktober 1912 och med stadgad uppsägningstid

af två månader förhyrt en lägenhet uti ifrågavarande fastighet om

två rum och kök med källare och vindskontor mot en årlig hyra af

372 kronor att månatligen i förskott erläggas, bevakade Petterssons

rätt på grund af detta kontrakt. Hyran var å kontraktet kvitterad för

tiden till den 1 april 1916.

Härefter ingaf (80 §) underfogden N. N., hvilken af öfverexekutor

förordnats att såsom syssloman uppbära fastighetens hyresafkastning,

följande af vederbörliga verifikationer åtföljda

‘ ! » , T . ''•

■ .* • * • ■ < • '' '' v1■

. ,, , ■ *. •

r »Redovisning

* • . i v i .1. ; •••: t'' ''■ .

öfver svsslomannaskap för fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen härstädes

enligt öfverexekutors förordnande den 28 juli 1914.

Inkomster.

Lagerarbetaren F. Blomberg hyra för sept...................... kronor 17: —

Vaktmästaren Karlsson hyra för sept. och okt................ „ 60: —

Banktjänstemannen Hedlund hyra för sept.—dec............ „_96: —

transport kronor 173: —

35

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:0 22.

transport kronor 173: —

Snickaren P. Blomberg hyra för sept. och okt................ „ . 34: —

Verkmästaren Hallin hyra för sept.—dec............................ „ 96: —

Styrmannen Andersson hyra för sept.—dec...................... ,, 9Ö: —

Typografen Snndqvist hyra för sept. och okt................... „ 38: —

Summa kronor 431: —

Utgifter.

Förbud delgifvet 10 hyresgäster å kr. 1 ........................... kronor 10: —

Malmö stads renhållningsverk enligt räkning ................. „ 42: —

Skorstensfejaren Svensson enligt räkning........................... „ 10: —

Målaren Bergqvist enligt räkning.......................................... „ 64:0 6

Rörledningsfirman Sjögren & C:o enligt räkning ............ „ 23: 14

Sysslomannaarfvode för 3 månader å kr. 25..................... „ 75: —

Saldo................................................................................................ „ 206:80

Summa kronor 431: —.

Malmö den 12 oktober 1914.

N. N.

Underfogde.»

Det i redovisningen upptagna saldo, 206 kronor 80 öre, inbetalades

af underfogden.

Härefter och då någon rättsägare utöfver de förut nämnda icke

lät sig afhöra uppgjordes följande

s. 269 Kontrollera mot PDF

jKungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

Borgenärsförteckning (107 §).

269

= 9

3 g

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

Fordrings-

Belopp, Belopp,

som skall som skall

B 5

<T> CP3

rättighetens beskaffenhet

beloppet

innestå i betalas

egendomen kontant

1 ! Gårdsägaren P. A. Lundbergs rätt till servitut enligt af-j

handling den 20 oktober 1884, intecknad den 12 maj 1890|

2 1 Tegelbruksägaren Anders Svenssons fordran på grund af den

i gravationsbeviset under mom. 2:o) upptagna inteckning

a)

ränta

24/

efter 6 % å 4,875 kronor från S4/u 1912

till *‘/u 1914 ................................................................

b) kapital............................................................................

Anders Svenssons fordran på grund af inteckningen under

mom. 3:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 5 % å 1,500 kronor från s% till "''Va 1914

b) af kapitalbeloppet........................................................

Gäldenären Olof Hansson jämlikt 25 § tredje stycket in
teckningsförordningen

på grund af afbetalning tillkommande

andel i sist omförmälda inteckning....................

skall enligt U. L. 116 § 2 mom. andra punkten betalas

kontant ................................................................

Innehafvaren af den under mom. 4:o) i gravationsbeviset

upptagna, vid auktionen icke bevakade inteckningen

a) ränta efter G % k 6,153 kronor 60 öre enligt U. L.

112 § beräknad för ett år ........................................

b) kapitalbeloppet ...........................................................

Kostnaderna för förfarandet:

a) auktionsprovision beräknad till 11/2 % af

värderingssumman ....................................

b) slagafgift och utroparens arfvode............

c) kungörelse i Post- och Inrikestidningar

d) d:o i Sydsvenska Dagbladet........

e) d:o i Länskungörelsema ............

f) lagfartsbevis ...............................................

g) gravationsbevis............................................

h) taxeringsbevis ............................................

i) utmätnings- och värderingskostnad .......

j) stämpel och lösen för protokoll vid auktion

och köpeskillingslikvid högst............

k) stämpel och lösen för salubref å fastigheten

l) laga kraft bevis ang. auktionen................

m) postporton ...............................................

1.050:

2:

25

15: 15

9: 9 0

2: 75

3: —

4: 25

1: so

19: —

12: —

3: —

2: 55

1: 15

Summa 1,126: so

585

4,875

i

30

1,500

200—1

4,875-

l,500j

369 2

6,1536

6,153 60

585-

30 —

200:

369 2i

1,126 5 01 — :—| 1,126150

14,839|si!l2,528|eo| 2,310|vi

*) Jfr sid. 244 not 1.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Ordnings-

nummer

i......- •

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

l

Fordrings-

Belopp,

som skall J

rättighetens beskaffenhet

L

beloppet

innestå i !

! egendomen

Belopp,

som stall

betalas

kontant

7

I 8

9

10

11

12

13

Transport

j Handlanden N. O. Lundströms fordran på grund af den i

gravationsbeviset under mom, 5:o) upptagna inteckning

a) ränta efter 5 V2 % å 17,271 kronor 40 öre från

27/6 1913 till 1914................................................

b) kapital............................................................................

j N. O. Lundströms fordran på grund af de under mom.

| 6:o) upptagna inteckningar

a) ränta efter 5 1/„ % å 20,000 kronor från 27/5 1913''

24/n 1914..........:..........................................................;

b) kapital............................................................................|

j Kommissionären Oskar Berggrens fordran på grund af inteckningen

under mom. 7:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 5 */, % å 5,000 kronor från B/6 1913

till 24/n 1914 .............................................. ............

b) kapital...........................................................................

N. O. Lundströms fordran på grund af inteckningen under

mom. 8:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 6 % å 5,000 kronor från 27/5 1913 till

*VU 1914......................................................''.................

b) kapital............................................................................!

N. O. Lundströms fordran för lagsökningskostnad ............

Malmö stads fordran för oguldna kommunalutskylder, 499

kronor 20 öre, jämte uppbördsprovision, 14 kronor 97 öre

Gjutaren P. E. Petterssons ointecknade nyttjanderätt enligt

hyreskontrakt den 22 augusti 1912............................

Summa

14,839 31 12.528 60; 2,310

71

1,416

98 — ! — j 1,416

98

17,271

40 — — 17,271

40

1.640

84 — —! 1,640

84

20,000

—| — j—i 20,000

404

io — — 404

10

5,000

5.000

447

■

so — j— 447

50

5.000

5.000

—

20

— — 1—; 20

—

514

17, — — 514

17

66,554 so 12.528 6o 54,025bo

Efter antecknande häraf bestämdes lägsta budet i enlighet med

113 § utsökningslagen genom sammanräkning af de fordringsbelopp,

som i förestående förteckning upptagits före handlanden N. O. Lundströms

fordringar, samt kostnaderna för förfarandet, eller alltså posterna

n:o 2 till och med n:o 6. Från den sålunda erhållna summan 14,839

kronor 31 öre, gjordes emellertid afdrag för fastighetens behållna afkastning,

utgörande enligt redovisning 206 kronor 80 öre, hvarefter

återstod 14,632 kronor 51 öre. Det tillkännagafs alltså (113 §), att det

lägsta bud, som, där ej förening mellan vederbörande rättsägare blefve

träffad enligt 126 § 2 mom. utsökningslagen, kunde vid auktionen varda

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

antaget, måste öfverstiga sist nämnda summa, äfvensom att försäljningen

komme att ske under förbehåll om beståndet af den servitutsrätt,

till säkerhet hvarför inteckning i fastigheten blifvit beviljad den

12 maj 1890. Till upplysning för rättsägare och spekulanter meddelades

vidare (116 §), att i afräkning å blifvande köpeskilling komme att i

fastigheten innestå ett belopp af 12,528 kronor 60 öre, hvaremot återstoden

af köpeskillingen måste gäldas i reda penningar, såvidt ej

131 § utsökningslagen till annat föranledde.

Efter det förestående borgenär sförteckning blifvit för närvarande

rättsägare och spekulanter uppläst (119 §), tillkännagåfvos följande

ytterligare villkor för försäljningen:

— — — Jfr. Exempel I (sid. 245—246).

Till ledning för spekulanterna meddelades härefter dels (119 §),

att försäljningen komme att ske genom utrop i upp- och afslag, å

hvilket försäljningssätt tydlig beskrifning lämnades (P. U. L. 12 §), dels

(123 §) att '' fastigheten först komme att utbjudas under förbehåll om

beståndet af gjutaren Pettersons nyttjanderätt enligt hyreskontraktet

den 22 augusti 1912, men att, om ur den då bjudna köpeskillingen

borgenär, som ägde bättre rätt än Pettersson, ej kunde erhålla full

godtgörelse och sådan borgenär ej samtyckte, att vid det skedda utropet

finge förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingen bruste genast

af Pettersson erlades, fastigheten komme att ånyo utropas utan förbehåll

om beståndet af Petterssons nyttjanderätt, samt att om köpeskillingen

då stege högre, detta utrop skulle gälla men att i annat fall

det skulle stå fast vid det första.

Häruppå skreds till utrop af fastigheten under ofvan angifna försäljningsvillkor.

Först utropades fastigheten under förbehåll om beståndet

af den gjutaren Pettersson tillförsäkrade nyttjanderätt (123 §),

dels i uppslag utan att något bud därvid afgafs, dels i afslag, hvarvid

summan minskades ända ned till ett öre utan att ändock bud gjordes.

Därefter skedde utrop utan förbehåll om beståndet af sagda nyttjanderätt,

först i uppslag, hvarvid handlanden N. O. Lundström stannade

för högsta budet, 20,000 kronor, som med klubbslag fästes. Sedan

till den sålunda erhållna uppslagssumman lagts dubbla beloppet af

det å fastigheten af utmätningsmannen satta värdet, utropades ånyo

utan förbehåll om nyttjanderättens bestånd fastigheten lör 160,000

kronor, hvilken summa småningom genom afslag minskades till dess beloppet

nedgått till 65,000 kronor, då Lundström ropade »mitt».

Lundström förklarade, att de af honom bevakade inteckningarna

finge utgöra pant för hans skuld i följd af inropet, och godkändes denna

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

säkerhet af öfverexekutor, som alltså förklarade fastigheten såld till

Lnndstöm för det senast af honom gjorda budet, 65,000 kronor.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan.

N. N.

Öfverexekutor.

Protokoll, hållet inför Öfverexekutor i Malmö den 24 november

1.914.

Sedan handlanden N. O. Lundström å exekutiv auktion den 13

oktober 1914 inropat fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen härstädes, å

hvilken fastighet muraren Olof Hansson senast erhållit lagfart, hade

sammanträde för köpeskillingens fördelning blifvit utsatt att hållas inför

öfverexekutor här å rådhuset klockan 12 denna dag.

Då nu detta ärende företogs till behandling, inställde sig köparen

personligen samt af öfriga inteckningsliafvare tegelbruksägaren Anders

Svensson i Lomma och kommissionären Oskar Berggren i Malmö, hvarjämte

stadsfogden N. N. tillstädeskom.

Svensson upplyste, att de af honom vid auktionen bevakade inteckningarna

numera vore pantsatta för lån i sparbanken Bikupan här

i Malmö. Denna uppgift vitsordades af verkställande direktören i nämnda

sparbank, godsägaren J. Holmström, hvilken, personligen tillstädes, företedde

i hufvudskrift de båda under mom. 2:o) och 3:o) i gravationsbeviset

upptagna inteckningarna. Det antecknades, att å förstnämnda

intecknade skuldebref icke förekom någon påskrift om räntebetalning,

men att å det senare antecknats, att räntan vore gulden till den 30

juni 1914.

Handlanden Lundström bestred, att ränta å den förra inteckningen

finge utgå för längre tid än ett år och hänförde sig i sådant afseende

till följande nu ingifna skrift:

»Till öfverexekutor i Malmö. Vid exekutiv auktion den 13 oktober

detta år uppgaf tegelbruksägaren Anders Svensson, hvilken är innehafvare

af de båda första inteckningarna i fastigheten n:o 15 kvarteret

Oxen härstädes, att han hade två års räntor att fordra å den första

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

inteckningen. Emellertid påstår gäldenären, att räntan å denna inteckning

är gulden till den 24 nov. 1913. Vid sådant förhållande yrkar

jag vördsamt, att ränta må utgå endast från sistnämnda dag. Min rätt

är nämligen däraf beroende, då jag innehar flera efterföljande inteckningar,

af hvilka den sista icke lärer kunna till fullo utgå ur köpeskillingen.

Malmö den 12 nov. 1914. N. O. Lundström.»

Vid denna skrift fanns fogad vidimerad afskrift af följande kvitto:

»Af herr muraremästaren Olof Hansson emottagit för ränta å inteckningar

i tomten n:o 15 kvarteret Oxen en växel förfallen till betalning

den 24 aug. Räntan 2 år 755 kronor, växelränta 11 kronor

33 öre; summa 766: 33, som härmed kvitteras.

Malmö den 24 maj 1913. Anders Svensson.»

Lundström uppgaf, att den i kvittot omförmälda växeln behörigen

inlösts af Hansson.

Svensson förklarade i anledning häraf, att de af honom vid auktionstillfället

nppgifna räntebeloppen bevakats i enlighet med de å hans

kontor förda räkenskaper, hvilka han antoge vara riktiga. Att han utfärdat

omförmälda kvitto, ville han icke bestrida, men förmenade detsamma

afse ränta för längre tid tillbaka. Då han emellertid icke nu

kunde förebringa utredning härom, ville han icke motsätta sig, att den

del af bevakade räntebeloppet, som icke vore ostridig, afsattes såsom

tvistig. Godsägaren Holmström förklarade sig icke hafva något att

häremot erinra.

Härefter föredrogs följande af underfogden X. N. ingifna af vederbörliga

verifikationer åtföljda

»Redovisning

öfver sysslomannaskap för fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen under

tiden den 13 oktober till den 24 november 1914.

Inkomster;

Lagerarbetaren F. Blomberg hyra för okt. o. nov.......... kronor 34: —

Vaktmästaren Karlsson hyra för nov................................. „ 30: —

Snickaren P. Blomberg d:o för nov............. „ 17: —

Transport kronor 81:—

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Transport kronor 81:—

Typografen Sundqvist hyra för nov.................................. „ 19: —

Enkan Karna Nilsdotter d:o för oktober och resterande

hyra för september........................................................... „ 29: 7 5

Summa kronor 129: 7 5.

Utgifter:

Brandstodsafgift till bolaget Skåne enl. kvitto .............. kronor 73: —

Sysslomannaarfvode för tiden 7n—27n efter 25 kr. för

månad............................................................................... „ 20: —

Saldo.......................................................................................... ,, 36: 7 5

Summa kronor 129: 7 5.

Malmö den 24 november 1914.

N. N.

Underfogde.»

Det i redovisningen upptagna saldo, 36 kronor 75 öre, hade af

underfogden inbetalts till öfverexekutor, och upptogos alltså till fördelning

följande tillgångar:

Den af köparen utfästa köpeskillingen........................... kronor 65,000: —

Behållen hyresafkastning af fastigheten enligt den vid

auktionen lämnade redovisning.............................. „ 206:8 0

Behållen hyresafkastning enligt nu ingifven redovisning

........................................................................ „ 36: 7 5

Summa kronor 65,243: 55.

Till grund för fördelningen lades den vid auktionen

upprättade borgenärsförteckningen, enligt hvilken

skulle i afräkning å köpeskillingen innestå i fastig
-

heten ett belopp af.................................................... „ 12,528: 6 o

hvadan alltså till fördelning återstod ............................ ,, 52,714: 9 5

Summa kronor 65,243: 5 5.

Fördelningen verkställdes härefter på sätt framgår af följande

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

275

Fördelningsjängd.

Ordn.-1

i n:o |

Fordringens

beskaffenhet

Fordrings
beloppet
-

Anmärkningar

Ränta å Anders Svenssons i gravationsbeviset

under mom. 2:o) upptagna

och nu hos sparbanken Bikupan pantsatta

inteckning, såvidt beloppet är

ostridigt................................................

292

50

2

Ränta å samma inteckning för tiden

*3 4/n 1912 till M/u 1913....................

292

50

Som Svenssons och sparbankens anspråk

att utbekomma detta belopp är tvistigt,

hänvisas Svensson, sparbanken eller annan,

hvars rätt är af frågan beroende, att sin

talan vid vederbörlig domstol efter stämning

utföra, och varder fordrade beloppet afsatt

intill dess frågan om bättre rätt därtill

blifvit slutligen afgjord (151 §). Därest

beloppet eller någon del däraf finnes icke

tillkomma Svensson eller sparbanken, skall

detsamma, så långt det förslår, användas

till täckande af hvad som brister i betalning

å kapitalet af den här nedan under

n:o 10 upptagna inteckningen (152 §).

3 j Ränta å Anders Svenssons under mom.

I 3:o) i gravationsbeviset upptagna och

nu jämväl hos sparbanken Bikupan

pantsatta inteckning............................

4 Gäldenären Olof Hansson på grund af|

afbetalning tillkommande andel i

samma inteckning................................

200!—

Den 20 oktober 1914 har stadsfogden •

N. N. tagit i mät det gäldenären enligt

borgenärsförteckningen tillkommande beloppet,

200 kronor, till gäldande af Malmö

städs fordran å oguldna kommunalutskylder

för 1913 jämte uppbördsprovision, och har

förbud samma dag delgirvits öfverexekutor

att utbetala beloppet till annan än stadsfogden,

hvadan beloppet kommer att hållas

denne till hända.

i

i

i

5

Ränta å den i gravationsbeviset under

mom. 4:o) upptagna, hvarken vid

auktionen eller detta sammanträde

bevakade inteckningen.......................

369 2i

DS intecknade skuldebrefvet icke blifvit

företedt, skall beloppet, för den händelse

detsamma eller någon del däraf finnes icke

böra tillkomma den borgenär, för hvars

fordran det blifvit beräknadt, så långt det

förslår, användas till täckande af hvad som

brister i betalning å kapitalet af den här

nedan under n:o 10 upptagna inteckningen

(152 §).

Transport kronorj 1,184| 21

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

36

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Ordn.-

n:o

Fordringens beskaffenhet

F ordrings- beloppet

Anmärkningar

Transport kronor

1,184

21

I 6

Kostnaderna för förfarandet ................

1,126

50

7

N. 0. Lundströms i gravationsbeviset

under mom. 5:o) upptagna inteck- ning

a) ränta...............................................

1,416

98

b) kapital ............................................

17,271

40

8

N. 0. Lundströms i gravationsbeviset

1

under mom. 6:o) upptagna inteck- ningar

a) ränta................................................

1,640

84

b) kapital ............................................

20,000

—

9

Oskar Berggrens i gravationsbeviset

1

under mom. 7ro) upptagna inteck- ning

a) ränta ................................................

404

10

b) kapital ............................................

5,000

—

10

N. 0. Lundströms i gravationsbeviset

Under förutsättning att det ofvan såsom

under mom. 8:o) upptagna inteck- ning

a) ränta ..............................................

447

50

tvistigt afsätta beloppet 292 kronor 50 öre,

samt det belopp, för hvilket utdelning be- räknats utan att fordringsbeviset blifvit före- tedt, 369 kronor 21 öre, tillhopa 661 kronor

71 öre, eller större eller mindre del af sist

sagda belopp finnes icke höra tillkomma de

b) af kapitalbeloppet ........................

4,223

42

borgenärer, för hvilkas fordringar beloppen

afsatts eller beräknats, äger N. O. Lund-

ström i afräkning å kapitalbeloppet af vid-

stående inteckning uppbära jämväl sagda

belopp.

Summa kronor

52,714 95

Med ledning häraf nppgjordes följande

Likvid.

Enligt fördelningslängden äger köparen själf uppbära

och alltså jämlikt 131 § utsökningslagen å

köpeskillingen afräkna..................................................... kronor 45,000: 14

och har således ätt kontant gälda ................................ „ 7,714: 81

Summa kronor 52,714: 9 5.

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

Då nu köparen kontant erlade förestående belopp, 7,714 kronor

81 öre, förklarades han hafva behörigen fullgjort sin betalningsskyldighet,

och som auktionen vunnit laga kraft, tillkännagafs, att köpebref skulle

i vanlig ordning utfärdas.

Förestående fördelning-slängd och köpeskillingslikvid lämnades utan

anmärkning af tillstädesvarande borgenärer. Vid sådant förhållande och

då auktionen vunnit laga kraft (156 §) fann öfverexekutor skäligt medgifva

lyftning utan pant eller borgen af de belopp, som sålunda blifvit

borgenärerna tillagda (155 §), dock med undantag af de i fördelningslängden

under n:o 2 och 5 upptagna posterna. Utbetalning af öfriga

poster ägde härefter rum enligt fördelningslängden.

Härefter tillkännagafs, att öfverexekutor komme att jämlikt 168 §

utsökningslagen hos rådstufvurätten göra anmälan om egendomens

exekutiva försäljning.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan

N. N.

Öfverexekutor.

Anmärkning: Tillämpningen af stadgande^ i 131 § 2 mom. och 161 § utsökningslagen

å föreliggande fall gestaltar sig på följande sätt:

A inteckningen under mom. 2ro) i gravationsbeviset göres följande anteckning:

»År 1914 den 24 november, vid sammanträde för fördelning af köpeskillingen för

exekutivt försålda fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen här i Malmö, lyftes å förestående

intecknade skuldebref upplupen ränta till belopp af 292 kronor 50 öre.

hvaremot inteckningshafvarens anspråk att i sådant afseende utbekomma ytterligare

292 kronor 50 öre förklarades tvistigt; betygar N. N. Öfverexekutor».

Å inteckningen under mom. 3:o) i gravationsbeviset göres följande påskrift:

»År 1914 den 24 november, vid sammanträde etc., lyftes å detta skuldebref förutom

därå intill denna dag upplupen ränta, 30 kronor, 200 kronor af kapitalbeloppet, utgörande

gäldenären Olof Hansson enligt borgenärsförteckningen tillkommande och

hos honom i mät tagna andel i inteckningen; betygar N. N. Öfverexekutor».

Inteckningarna under mom. 5:o) och 6:o) i gravationsbeviset förses, innan de

återställas till köparen af fastigheten, med följande påskrift:

»År 1914 den 24 november, vid sammanträde etc., fick köparen af fastigheten,

handlanden N. O. Lundström i Malmö, å köpeskillingen afräkna hela det i

detta skuldebref förskrifna kapitalbeloppet jämte därå upplupen ränta; betygar

N. N. Öfverexekutor».

o Å inteckningen under mom. 7:o) i gravationsbeviset göres följande anteckning:

»År 1914 den 24 november, vid sammanträde etc., lyftes hela det i förestående

skuldebref förskrifna kapitalbeloppet jämte därå intill samma dag upplupen ränta;

betygar N. N. Öfverexekutor».

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Inteckningen under mom. 8:o) i gravationsbeviset förses med följande påskrift:

»År 1914 den 24 november, vid sammanträde etc., fick köparen af fastigheten,

handlanden N. O. Lundström i Malmö, å köpeskillingen afräkna, förutom ränta å

förestående skuldebref, 4,223 kronor 42 öre af det däri förskrifna kapitalbeloppet;

betygar N. N. Öfverexekutor». Därest köparen sedermera skulle få ytterligare uppbära

större eller mindre belopp å ifrågavarande inteckning, göres jämväl därom anteckning

å inteckningshandlingen.

Likaledes skola, därest ytterligare ''räntelikvid kommer att utfalla å det i

gravationsbeviset under mom. 2:o) omförmälda intecknade skuldebrefvet eller innehafvaren

af den under mom. 4:o) upptagna inteckningen får lyfta ränta därå, dessa

inteckningshandlingar förses med påskrift om förhållandet.

%

Protokoll i inteckning särenden, hållet vid rådstuf''vur ätten i Malmö

den 14 december 1914.

§ 2836.

Från öfverexekutor här i Malmö hade till rådstufvurätten inkommit

en så lydande skrift:

»Till rådstufvurätten i Malmö. Jämlikt 168 § utsökningslagen får

öfverexekutor härmed anmäla, att fastigheten n:o 15 i kvarteret Oxen

härstädes, om hvars försäljning utan föregående utmätning öfverexekutor

förordnat genom utslag den 28 juli 1914 och som den 21 påföljande

augusti tagits i mät för gäldande af ägaren, muraren Olof Hansson, för

år 1913 påförda kommunalutskylder in. in., blifvit å exekutiv auktion,

som förrättats af öfverexekutor den 13 oktober 1914, försåld till handlanden

N. O. Lundström, hvilken vid sammanträde inför öfverexekutor för köpeskillingens

fördelning den 24 påföljande november fullgjort sin betalningsskyldighet

på sätt bilagda vid sammanträdet förda protokoll utvisar.

Då borgenärsförteckningen finnes intagen i auktionsprotokollet,

bifogas jämväl detta protokoll. Bevis, att auktionen vunnit laga kraft,

närslutes. Malmö den 11 december 1914. N. N. Öfverexekutor».

Efter uppläsande häraf och granskning af nämnda vid skrifvelsen

fogade handlingar antecknades i anledning af denna anmälan:

dels jämlikt 38 § andra stycket inteckningsförordningen, att ofvan

berörda exekutiva åtgärder, hvarom anteckning skett i inteckningsprotokollet

den 3 augusti 1914, § 2003, och den 14 september 1914,

§ 2172, numera vunnit sin afslutning genom fastighetens försäljning i

den ordning utsökningslagen bestämmer;

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

dels jämlikt 23 § samma förordning

att den inteckning, som i fastigheten meddelats den 5 juni 1906

under § 1611 i protokollet, folie utom det för försäljningen bestämda

lägsta budet och att köparen icke fått å köpeskillingen afräkna det i

inteckningen förskrifna beloppet utan att detsamma blifvit i reda penningar

guldet, samt att fastigheten alltså icke vidare häftade för nämnda inteckning

eller någon del däraf;

samt att den inteckning, som den 5 juni 1906 under § 1612 i

protokollet i fastigheten meddelats för 5,000 kronor med 6 % ränta

enligt skuldebref samma dag, likaledes folie utom lägsta budet, men

att köparen såsom innehafvare af inteckningen fått å köpeskillingen afräkna,

förutom ränta därå, 4,223 kronor 42 öre af det i inteckningen

förskrifna kapitalbeloppet, hvadan alltså återstående 776 kronor 58 öre

icke kunnat vid fördelningssammanträdet gäldas. Af protokollet vid

detta sammanträde framginge emellertid, att såsom tillgång vid fördelningen

upptagits, förutom köpeskillingen och den vid borgenärsförteckningens

uppgörande tillgängliga afkastningen af fastigheten, sedermera

influten afkastning till belopp af 36 kronor 75 öre, hvartill vid borgenärsförteckningens

upprättande icke-kunnat tagas hänsyn. Då nu enligt

23 § inteckningsförordningen frågan, om och i hvad män exekutivt

försåld fast egendom häftar för intecknadt belopp, är beroende af huruvida

beloppet enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, finge vid bedömande häraf icke tagas hänsyn till berörda

först vid fördelningssammanträdet redovisade belopp, utan allenast

till den bjudna köpeskillingen och den behållna afkastning, för hvilken

afdrag gjorts vid bestämmande af lägsta budet. Af dessa tillgångar,

tillhopa ''65,206 kronor 80 öre, täcktes enligt borgenärsförteckningen

utaf nu ifrågavarande inteckning, förutom räntan, allenast 4,186 kronor

67 öre. Här skulle alltså antecknas, att ifrågavarande den 5 juni 1906

under § 1612 i protokollet meddelade inteckning numera vore gällande

för sist sagda belopp, 4,186 kronor 67 öre, jämte ränta därå efter 6 %,

men att fastigheten icke vidare häftade lör Överskjutande beloppet, 813

kronor 33 öre, eller ränta därå.

Om hvad sålunda förekommit skulle jämlikt 61 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom göras vederbörliga anmärkningar i

fastighetsboken.

År och dag som ofvan.

På rådstufvurättens vägnar:

N. N.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 22.

Exempel IV.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Malmöhus

län å landskansliet i Malmö den 2 januari 1915.

§ 2.

Med begäran om verkställighet hade änkan Pernilla Svensdotter i

Tykarp den 17 november 1914 låtit genom kontorsskrifvaren F. Håkansson

ingifva Konungens befallningshafvandes den 15 föregående oktober

meddelade, sedermera laga kraft vunna utslag, hvarigenom sysslomännen

i Nils Olssons konkurs, kronolänsmannen N. Andersson och nämndemannen

Truls Jespersson, i denna sin egenskap förpliktats att, på grund

af ett den 23 mars 1904 dagtecknadt och den 11 april samma år i

42S/so« mantal Herrestad n:o 35 intecknadt skuldebref, till Svensdotter

utgifva 1,400 kronor med ränta, 126 kronor, äfvensom att ersätta lagsökningskostnaden

med 20 kronor, allt vid äfventyr att intecknade

egendomen eljes komme att i den ordning utsökningslagen bestämmer

säljas å offentlig auktion, som i enlighet med sysslomännens i lagsökningsmålet

gjorda yrkande skulle förrättas här å landskansliet.

I anledning häraf hade auktion å egendomen blifvit utlyst att förrättas

nästkommande måndag den 4 januari klockan 1 på dagen och

särskilt sammanträde med rättsägarne utsatts att äga rum denna dagklockan

11 förmiddagen här å landskansliet. Tid och ort för auktionen

och sammanträdet hade i laga ordning kungjorts och särskilda kallelsebref

med uppgift därom afsändts till vederbörande rättsägare.

Då sammanträdet å utsatt tid tog sin början, upplästes först

Konungens befallningshafvandes utslag den 15 oktober 1914 jämte instrument

öfver den på Komangens befallningshafvandes föranstaltande

af kronolänsmannen N. N. den 26 påföljande november förrättade

värdering af egendomen, hvaraf inhämtades, att egendomen, hvars

^-byggnader vore i länets brandstodsbolag försäkrade mot eldskada för

sammanlagdt 12,000 kronor, af utmätningsmannen uppskattats till ett

saluvärde af 28,500 kronor.

Vidare föredrogos följande handlingar:

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

a) utdrag af vederbörande häradsrätts 1 agfartsprotokoll, hvaraf

inhämtades, att Nils Olsson den 4 september 1911, § 35, erhållit lagfart

å 423/2oi8 mantal Herrestad n:o 35, som han köpt af Jöns Bengtsson enligt

köpebref den 8 december 1910, samt att Jöns Bengtsson den 6 maj

1901, § 249, erhållit lagfart å samma hemmansdel, som han genom köpebref

den 23 mars 1901 förvärfvat af Anders Mårtensson, hvilkens åtkomst

till försålda hemmansdelen i lagfartsärendet styrktes genom ett

för Mårtensson den 11 oktober 1875 utfärdadt fastebref å 2m/8i»-> mantal

Herrestad n:o 35;

b) gravationsbevis af följande lydelse:

»Såvidt Wemmenhögs, Ljunits’ och Herrestads domsagas häradsrätts

inteckningsprotokoll för de tio sista åren och rättens inteckningsbok

utvisa, häftar 428/3048 mantal Herrestad n:o 35 i Herrestads socken,

hvarå Nils Olsson erhållit lagfart den 4 september 1911, § 35, icke för

andra beviljade eller sökta och på pröfning beroende inteckningar än

l:o) den, som den 30 oktober 1893, § 103, beviljats och den 15

januari 1912, § 6, senast förnyats i 2197/8i92 mantal för 6,300 kronor jämte

ränta efter 4 %, förvaltningsbidrag beräknadt till 1U % årligen, ersättning

för omkostnader vid lånets indrifvande eller bevakning intill 100

kronor äfvensom godtgörelse för ränteförlust i händelse af lånets inbetalande

i förtid med högst 1 % af resterande kapitalskulden för hvarje

återstående år af den bestämda amorteringstiden, allt enligt skuldebref

den 25 oktober 1893 af Anders Mårtensson till Skånska hypoteksföreningen

eller order;

2:o) den, som den 5 oktober 1896, § 47, beviljats och den 12 mars

1906, § 112, förnyats i 2m/8i»2 mantal för 3,780 kronor med 5 % ränta

enligt skuldebref den 4 februari 1896 af Anders Mårtensson till Herrestads

härads sparbank eller order;

3:o) den, som den 6 maj 1901, § 213, beviljats och den 10 april

1911, § 236, förnyats i 428/2048 mantal för 5,600 kronor ogulden köpeskilling

med 5 Va % ränta enligt skuldebref den 23 mars 1901 af Jöns

Bengtsson till Anders Mårtensson eller order;

4:o) den, som den 11 april 1904, § 146, beviljats och den 16

februari 1914, § 83, förnyats i 423/3048 mantal för 1,400 kronor med 6 %

ränta enligt skuldebref den 23 mars 1904 af Jöns Bengtsson till Pernilla

Svensdotter eller order;

5:o) den, som den 7 juni 1909, § 286, beviljats i 4284>o48 mantal för

3,000 kronor med 6 % ränta enligt skuldebref samma dag af Jöns

Bengtsson till innehafvaren;

6:o) dem, som den 4 september 1911, §§ 52 och 53, beviljats i

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

423/ä048 mantal för 7,000 kronor med 6 % ränta på grund af två skuldebref,

hvartdera å 3,500 kronor med ränta, utfärdade den 8 december

1910 af Nils Olsson till Jöns Bengtsson eller order, gällande dessa inteckningar

med lika rätt sins emellan;

7:o) den, som den 12 februari 1912, § 90, meddelats i 423/2048 mantal

till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt, som genom afhandling den

7 november 1911 af Nils Olsson upplåtits till Johan Åkesson i Herrestads

kyrkoby.

Detta äfvensom att Nils Olsson tillhöriga 423/2048 mantal Herrestad

n:o 35 enligt Konungens befallningshafvandes förordnande den 15 oktober

1914 skall, därest likvid ej mellankommer, till gäldande af intecknad

fordran säljas i den för utmätt fast egendom stadgade ordning; betygar

Ystad den 24 november 1914. På Domareämbetets-vägnar N. N.»

c) följande tre taxeringsbevis:

1) »Enligt Herrestads härads taxeringslängd öfver fast egendom

för år 1914 är Nils Olssons konkursbo tillhöriga 428/2o4s mantal Herrestad

n:o 35 i socknen af samma namn åsatt ett värde af 31,000 kronor;

betygar Ystad i häradsskrifvarekontoret den 28 november 1914. N. N.»

2) »Enligt här förvarade bevillningstaxeringslängder öfver fast

egendom blef Nils Olssons konkursbo nu tillhöriga 423/2o48 mantal Herrestad

n:o 35 i socknen af samma namn första gången år 1902 åsatt

särskildt taxeringsvärde, utgörande 17,500 kronor; betygar Ystad i häradsskrifvarekontoret

den 28 november 1914. N. N.»

3) »Enligt här förvarade bevillningstaxeringslängder öfver fast

egendom blef Sven Persson nu tillhöriga 50B/8i92 mantal Herrestad n:o

35 i socknen af samma namn första gången år 1902 åsatt särskildt

taxeringsvärde, utgörande 5,000 kronor; betygar Ystad i häradsskrifvarekontoret

den 28 november 1914. N. N.»

Härefter anmanades tillstädesvarande rättsägare att anmäla och

bevaka sina anspråk, hvarvid

a) ombudsmannen i skånska hypoteksföreningen, vice häradshöfdingen

Aug. Söderlund, företedde i hufvudskrift den ofvan under mom.

l:o) i gravationsbeviset anmärkta inteckningen och uppgaf hypoteksföreningens

fordran utgöra 3,645 kronor 86 öre enligt följande

»Uträkning af skånska hypoteksföreningens fordran i 423/ä048 mantal

Herrestad n:o 35, intecknadt gemensamt med 60%i9.» mantal i samma

hemmansnummer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28S

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Återstående kapitalfordran................................................... Kronor 2,800: —

Upplupen ränta, amorteringsafgift och förvaltnings
bidrag

till dagen för köpeskillingslikviden I5/a 1915 ,, 296: 79

Ersättning för ränteförlust i händelse af lånets förtida

inbetalning, beräknad till .............................................. ,, 526: 07

Bevakningskostnader ............................................................ ,, 23:_

Summa kronor 3,645: 8 6

b) Häradsdomaren N. Hansson i Oja i egenskap af ordförande i

direktionen för Herrestads härads sparbank företedde den under mom.

2:o) i gravationsbeviset anmärkta inteckningen och yrkade utbekomma

hvad af intecknade beloppet enligt lag belöpte å konkursboets hemman

jämte ränta därå efter 5 % från den 4 februari 1914;

c) Fabrikören G. H. Norström i Ystad med företeende af det ofvan

under mom. 3:o) i gravationsbeviset anmärkta intecknade skuldebrefvet,

hvilket befanns vara ställdt att betalas sex månader efter uppsägning

och enligt påskrift å skuldebrefvet blifvit den 20 juni 1914 uppsagdt

till betalning den 22 december 1914, yrkade erhålla kontant likvid för

det däri förskrifna beloppet, 5,600 kronor, med 5 Va % ränta från den

9 mars 1914;

d) Ankan Pernilla Svensdotter genom kontorsskrifvaren F. Håkansson

yrkade att på grund af den i gravationsbeviset under mom. 4:o)

upptagna, förut till Konungens befallningshafvande ingifna inteckningen

utbekomma 1,400 kronor med 6 % ränta från den 23 mars 1913 äfvensom

att utfå ersättning för lagsökningskostnaden med 20 kronor enligt

Konungens befallningshafvandes utslag den 15 oktober 1914;

e) Handlanden P. F. Strömberg i Eslöf företedde inteckningen

under mom. 5:o) i gravationsbeviset och bevakade på grund däraf fordran

till belopp af 3,000 kronor jämte ränta efter 6 % från den 7 juni 1914;

f) Förre hemmansägaren Jöns Bengtsson yrkade betalning för

7,000 kronor med 6 % ränta från den 8 juni 1913 på grund af de

under mom. 6:0) i gravationsbeviset anmärkta intecknade skuldebrefven,

Indika af Bengtsson företeddes;

g) Sysslomännen i Nils Olssons konkurs anmälde till betalningdels

kostnader för egendomens förvaltning under konkursen, enligt

räkning utgörande 116 kronor 24 öre, dels arfvode för konkursförvaltningen,

hvilket enligt borgenärsbeslut skulle utgå ur boets fasta egendom

med 5 % af senaste taxeringsvärdet eller således 1,550 kronor. Mot

anspråket på ersättning för konkurskostnader gjordes ingen anmärkning,

men det äskade arfvodet bestreds af Strömberg och Jöns Bengtsson,

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 37

s. 284 Kontrollera mot PDF

284 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

hvilka ansågo detsamma oskäligt högt och icke ville medgifva högre

arfvode äu efter 1 % å taxeringsvärdet, helst egendomen vore utarrenderad

och sysslomannens besvär med förvaltningen därför varit ringa;

h) Kronofogden N. N. yrkade betalning med förmånsrätt enligt

17 kap. 6 § handelsbalken för oguldna kronoutskylder för år 1914 till

belopp af 92 kronor 10 öre.

Efter antecknande häraf tillkännagafs, att med ledning af hvad

sålunda förekommit borgenärsförteckning skulle genom Konungens befallningshafvandes

försorg upprättas till den förestående auktionen, som

komme att äga rum härstädes nästkommande måndag den 4 januari

klockan 1 på dagen.

Då vidare ej förekom, förklarades sammanträdet aislutadt.

Som ofvan. ^em

N. N.

Landssekreterare.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Malmöhus

län å landskansliet i Malmö den 4 januari 1915.

§ U
Såsom

protokollet för den 2 januari 1915, § 2, utvisar, hade exekutiv

auktion blifvit utlyst att förrättas här å landskansliet denna dag

klockan 1 på dagen. Kungörelse om auktionen och sammanträdet hade

varit införd i Post- och Inrikestidningar den 4, 7 och 11 december,

i tidningen Ystads Allehanda den 15 december och i länskungörelserna

den 1 december, allt 1914, äfvensom uppläst i samtliga kyrkor inom

Wemmenhögs, Ljunits'' och Herrestads domsaga. Särskdda kallelsebref

till auktionen ''och sammanträdet med angifvande, att försäljningen skulle

äga rum till gäldande af Pernilla Svensdotters den 11 april 1904 intecknade

fordran å 1,400 kronor med ränta (103 §), hade den 2 december

1914 afsändts till följande rättsägare: Skånska hypoteksföreningen,

Herrestads härads sparbank, fabrikören G. Ii. Norström i Ystad, handlanden

P. F. Strömberg i Eslöf, förre hemmansägaren Jöns Bengtsson

och åboen Johan Åkesson, båda i Herrestad, samtliga i uppgifven egenskap

af inteckningshafvare, äfvensom till kronofogden i orten samt änkan

s. 285 Kontrollera mot PDF

(lida.

285

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Pernilla Svensdotter och sysslomannen i konkursen, kronolänsmannen N.

Andersson och nämndemannen Truls Jespersson.

Vid auktionens början upplästes ånyo de vid borgenärssammanträdet

föredragna handlingarna i ärendet (106 §). Därefter föredrogs

följande med ledning af gravationsbeviset och förhandlingarna vid sammanträdet

af Konungens befallningshafvande upprättade

Borgenärsförteckning (107 §).

Fordrings-

beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

1,666

24

1,666

24

92

10

92

10

296

79

—

—

296

V9

526

07

—

—

526

07

23

—

—

—

23

—

2,800

—

2,800

5,404''20

—

5,404120

Borgenärens eller rättsägarens namn: fordringens

eller rättighetens beskaffenhet.

Sysslomannens anspråk på kostnader och arfvode för egendomens

förvaltning upptages jämlikt 107 § U. L., jämförd

med 67 § fjärde stycket konkurslagen, framför alla förmånsrätt

ägande fordringar och utföres, ehuru detsamma delvis

i är tvistigt, jämlikt 108 § U. L. med fordrade beloppet

2 | Oguldna kronoutskylder för 1914 ..................................

3 j Skånska hypoteksföreningens fordran på grund af inteck
ningen

under mom. l:o) i gravationsbeviset

a) upplupen ränta och amorteringsafgift samt förvaltningskostnader

enligt uträkning ................................

b) ersättning för ränteförlust i händelse af lånets förtida

inbetalning, beräknad till....................................

c) kostnader för bevakande af hypoteksföreningens

fordran..........................................................................

d) efter amortering återstående kapitalfordran enligt

uppgift......................................................................

skall jämlikt U. L. 116 § 1 mom. andra punkten

betalas kontant ............................................................

Konkursboet enligt 25 § tredje stycket inteckningsförordningen

på grund af amortering å hypotekslånet tillkommande

andel i omförmälda, för 423/2048 och 6u5/gl92 mantal

Herrestad n:o 35 gemensamma inteckning utgör skillnaden

mellan det belopp, hvartill inteckningen enligt

U. L. 115 § 1 mom. skall upptagas i borgenärsförteckningen,

och hypoteksföreningens återstående kapitalfordran

(posten 3 d ofvan). Enligt 115 § 1 mom. skall

af inteckningens hela kapitalbelopp, 6,300 kronor, här

upptagas det belopp, hvarför 423/3018 mantal svarar i för
-

Transport

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

_ 9

Borgenärens eller rättsägarens namn; fordringens

Fordrings-

Belopp,

som skall

Belopp,

som skall

O 3

eller rättighetens beskaffenhet.

beloppet

innestå i

betalas

egendomen

kontant

hållande till

Transport! 5,404| 2 0

mantal; och enligt 32 § intecknings
-

förordningen skall detta belopp, vid det förhållande att

hemmansdelama icke vid tiden för inteckningens tillkomst

voro åsätta särskilda taxeringsvärden, beräknas

efter den uppskattning till allmän bevillning för hvardera

hemmansdelen, som därefter första gången skett,

eller således efter 1902 års taxeringsvärden, utgörande

för 04» mantal 17,500 kronor och för B05/819ä mantal

5,000 kronor. Beloppet utgör efter denna beräkningsgrund

l75/''2.25 eller 7/9 af 6,300 kronor eller således 4,900

kronor. Skillnaden mellan detta belopp och hypoteksföreningens

återstående kapitalfordran, 2,800 kronor, upptages

alltså här såsom konkursboets andel i omförmälda

inteckning med ....................................................................

och skall enligt IT. L. 116 § 2 mom. andra punkten

betalas kontant ................................................................

Herrestads härads sparbanks fordran på grund af den under

mom. 2:o) i gravationsbeviset anmärkta, för <t23/.,0)S och

505/8,92 mantal Herrestad n:o 35 gemensamma inteckningen

skall enligt TJ. L. 115 § 1 mom. upptagas till det

belopp, hvarför den förra hemmansdelen svarar i förhållande

till den senare. Detta belopp utgör enligt den

här ofvan under n:o 4 angifna beräkningsgrund \/9 af

hela det i inteckningen förskrifna beloppet, 3,780 kronor

med ränta; och upptages alltså här

a) ränta efter 5 %, beräknad från */„ 1914 till 15/2j

1915, å 7/9 af 3,780 kronor eller således å 2,940

kronor ..........................................................................

b) af kapitalbeloppet likaledes ?/9 eller........................;

som enligt U. L. 116 § 1 mom. andra punkten skall

betalas kontant ..........................................................j

Fabrikören G. H. Norströms fordran på grund af inteck-;

ningen under mom. 3:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 5 1/., % å 5,600 kronor från 9/s 1914;

till ,6/ä 1915

b) kapitalbeloppet ............................................................

skall såsom förfallet till betalning före 15/ä 1915 jämlikt

IT. L. 116 § 2 mom. första punkten i enlighet

med inteckningshafvarens yrkande gäldas kontant

2,100—1

151

2,940

287

5,600

49

47

5,404

2,100

20

151 49

2,940'' -

28747

5,600 —

Transport! 16,483] 16!

—! 16,483] 16;

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 22.

287

0

?. SL

Borgenärens eller rättsägarens namn; fordringens

Fordrings-

Belopp,

som skall

Belopp,

som skall

0 3

eller rättighetens beskaffenhet

beloppet

innestå i

betalas

egendomen

kontant

* Transport

7 ! Kostnaderna för förfarandet:

a) auktionsprovision beräknad å värderings
summan

l)........................................................ 187: so

b) kungörelse i Post- och Inrikestidningar.... 16:2 9

cj d:o i Ystads Allehanda................... 12: 15

d) d:o i Länskungörelsema ................. 4: —

e) utdrag ur lagfartsprotokollet .................... 6: —

f) gravationsbevis ............................................ 2: 75

g) taxeringsbevis................................................ 4:50

h) värderingskostnad ........................................ 16: 76

i) protokoll vid borgenärssammanträde, auktion

och köpeskillingslikvid högst ............ 15: —

j) salubref............................................................ 3: —

k) laga kraft bevis angående auktionen........ 2: 55

l) postporton....................................................... 1: 10

Summa 271: 6 0

8 Pernilla Svensdotters fordran på grund af inteckningen

I under mom. 4:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 6 % å 1,400 kronor från 23/3 1918 till

16/

/ 2

10

11

b) kapitalbeloppet ...........................................................

Handlanden P. F. Strömbergs fordran på grund af inteckningen

under mom. 5:o) i gravationsbeviset

a) ränta efter 6 % å 3,000 kronor från 7/« 1914 till

15/ä 1915 ........................................................................

b) kapitalbeloppet ............................................................

Jöns Bengtssons fordran på grund af den i gravationsbeviset

under mom. 6:0) anmärkta, den 4 september 1911

under § 52 i protokollet beviljade inteckningen

a) ränta efter 6 % å 3,500 kronor från 8/s 1913 till

u>/, 1915 .....................................................................

b) kapitalbeloppet .........................................................

Jöns Bengtssons fordran på grund af den i gravationsbeviset

under mom. 6:0) anmärkta, den 4 september 1911

under § 53 i protokollet beviljade inteckningen

a) ränta efter 6 % å 3,500 kronor från a/6 1913 till

“/, 1915 ........»...............................................................!

b) kapitalbeloppet ...........................................................|

Anmärkning: De under n:o 11 i förteckningen upptagna

posterna äga lika rätt med de under n:o 10 upptagna.j

16,483

16

271 60! —

16,754

159

1,400

124

3,000

354

3.500

354

3,500

76''

13

08

08

16,483

16

271

16,754

159

1,400

124

3,000

354

3,500

13

08

354

3,500

08

Transport! 29,146|05[

-| 29,146 05

'') Jfr sid. 244 not 1.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

Ordn.-

n:o

Borgenärens eller rättsägarens namn; fordringens

eller rättighetens beskaffenhet.

Fordrings-

beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

12

; 13

Transport

Johan Åkessons nyttjanderätt enligt afhandling den 7 no- vember 1911, intecknad den 12 februari 1912................

Pernilla Svensdotters fordran på godtgörelse för lagsök- ningskostnaden ....................................................................

29,146

20

05

—

—

29,146

20

05

Summa

29,166|os

—

—

29,166 os

Efter antecknande häraf bestämdes lägsta biidet genom sammanräkning

af de fordringsbelopp, som i förestående förteckning upptagits

före Pernilla Svensdotters intecknade fordran, samt kostnaderna för förfarandet,

utgörande dessa poster tillhopa 16,754 kronor 76 öre; och tillkännagafs

dels jämlikt 113 § utsökningslagen, att det lägsta bud, som, där

ej förening mellan vederbörande rättsägare blefve träffad enligt 126 § 2 mom.

samma lag, finge vid auktionen antagas, måste öfverstiga nämnda summa,

dels jämlikt 116 § utsökningslagen, att köpeskillingen skulle i dess helhet

gäldas i reda penningar, såvidt ej 131 § samma lag till annat föranledde.

Härefter tillkännagåfvos följande ytterligare villkor för försäljningen.

— — — — Jfr. Exempel T (sid. 245—246).

Efter det underrättelse (119 §) meddelats om sättet för försäljningen,

som skulle äga rum i uppslag (120 §), skreds nu till utrop af egendomen.

Först utropades egendomen under förbehåll om beståndet af Johan Åkessons

intecknade nyttjanderätt, hvarvid Åkesson stannade för högsta budet,

18,300 kronor, som med klubbslag fästes. Då det befanns, att ur den

sålunda bjudna köpeskillingen borgenärer med bättre rätt än Åkesson

icke kunde erhålla full godtgörelse för sina fordringar samt dessa

borgenärer icke ville medgifva, att vid det skedda utropet finge förblifva,

och Åkesson ej heller erbjöd sig att erlägga bristen, utropades

härefter egendomen utan förbehåll om beståndet af Åkessons nyttjanderätt.

Härvid stannade efter flera bud och öfverbud garfvaren G. A.

Strömberg i Ystad för högsta budet 25,380 krouor, som med klubbslag

fästes. G. A. Strömberg inbetalade genast i reda penningar en sjättedel

af köpeskillingen med 4,230 kronor. Konungens befallningshafvande

godkände det sålunda gjorda budet och tillkännagaf, att sammanträde

för köpeskillingens fördelning komme att äga rum här å landskansliet

den 15 nästkommande februari klockan 11 förmiddagen.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan. In fidem

N. N.

Landssekreterare.

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Malmöhus

lön å landskansliet i Malmö den 15 februari 1915.

Sedan garfvaren Gr. A. Strömberg i Ystad å exekutiv auktion den

4 januari 1915 inropat l-''6l20is mantal Herrestad n:o 35 i Herrestads

socken, å hvilken egendom Nils Olsson senast erhållit lagfart, hade

sammanträde för fördelning af köpeskillingen blifvit utsatt att äga rum

här å landskansliet denna dag klockan 11 förmiddagen.

Då nu detta ärende företogs till behandling, hade köparen inställt

sig personligen samt af inteckningshafvarne Skanska hypoteksföi eningen

genom sin ombudsman, vice häradshöfdingen Aug. Söderlund, fabrikören

G. H. Norström, änkan Pernilla Svensdotter genom kontorsskrifvaren F.

Håkansson, handlanden P. F. Strömberg i Eslöf och förre hemmansägaren

Jöns Bengtsson i Plerrestad personligen äfvensom sysslomännen i konkursen,

kronolänsmannen N. Andersson och nämndemannen Truls Jespersson.

Vice häradshöfdingen Söderlund företedde ånyo det i gravationsbeviset

under mom. l:o) anmärkta intecknade skuldebrefvet och förklarade

å sin hufvudmans vägnar, att som köparen till hypoteksföreningen

aflämnat ny omslagsrevers å föreningens återstående i egendomen

intecknade fordran, föreningen medgåfve, att af dess vid borgenärssammanträdet

bevakade fordran ett belopp af 2,800 kronor finge i afräkning

å köpeskillingen innestå i egendomen, och att i följd häraf föreningen

alldeles afstode från sitt anspråk på ersättning för ränteförlust med 526

kronor 7 öre, hvadan alltså af föreningens bevakade fordran allenast

de i borgenärsförteckningen under n:o 3 a) och c) upptagna posterna,

tillhopa 319 kronor 79 öre, behöfde kontant gäldas.

Handlanden P. F. Strömberg medgaf likaledes, att kapitalbeloppet

af den utaf honom bevakade inteckningen, 3,000 kronor, finge innestå

i egendomen.

På grund häraf uppgjordes följande

Likvid.

Köparen äger enligt medgifvande al vederbörande inteckningshafvare

å köpeskillingen afräkna sammanlagd!

......................................................................

har vid auktionen kontant erlagt ...................................

och har sålunda att ytterligare erlägga.......................

Köparen erlade nu i reda penningar

och som han förut erlagt.....................

upptogos till fördelning ........................

kronor 5,800

„ 4,230

„ 15,350

—

Summa 25,380

—

kronor 15,350

—

„ 4,230

—

kronor 19,580

—

s. 290 Kontrollera mot PDF

290 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Härefter verkställdes fördelningen på sätt framgår af följande

Fördelningslängd.

Ordn.*

n:o

Fordringens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

Anmärkningar

i

Sysslomannens anspråk på kostnader

och arfvode för egendomens förvalt- ning, såvidt beloppet är ostridigt....

426

24

2

Samma anspråk, såvidt detsamma blif- va af inteckningshafvare bestridt...

1,240

Som sysslomänoens anspråk att utbe- komma detta belopp är af tvistig beskaf- fenhet, hänvisas sysslomännen eller annan,

hvars rätt är af frågan beroende, att sin

talan vid vederbörlig domstol efter stämning

utföra; och varder emellertid fordrade be- loppet afsatt intill dess frågan om bättre

rätt därtill blifvit slutligen afgjord (151 §).

Skulle beloppet eller någon del däraf finnas

icke tillkomma sysslomännen, skall det- samma, så långt det förslår, användas till |

täckande af hvad som brister i betalning

å hufvudstolen af de här nedan under n:o

3

4

It och 12 upptagna inteckningar (152 §).

Kronoutskylder för 1914........................

92

10

Skånska hypoteksföreningens fordran

på grund af inteckningen under mom.

l:o) i gravationsbeviset, såvidt icke

anstånd därmed lämnats eller bevak- ningen återkallats,

a) ränta, amortering och förvaltnings- kostnader ........................................

b) bevakningskostnader ....................

296:79

23''—

Konkursboet på grund af amortering

å hypotekslånet tillkommande andel

i samma inteckning............................

2,100

Herrestads härads sparbanks fordran

på grund af inteckningen under mom.

2:o) i gravationsbeviset

a) ränta ................................................

b) kapital ............................................

151

2,940

49

Fabrikören G. H. Korströms fordran på

grund af inteckningen under mom.

3:o) i gravationsbeviset

a) ränta ........................................

b) kapital ............................................

287

5,600

1

47

_

Transport kronor| 13,157 o9

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

291

Ordn.-

n:o

Fordringens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

AnmSrkningar

8

Transport kronor

Kostnaderna för förfarandet ................

13,157

271

09

60

9

Pernilla Svensdotters fordran på grund

af inteckningen under mom. 4:o) i

gravationsbeviset

8.) ränta................................................

159

13

b) kapital ............................................

1,400

10

Handlanden P. F. Strömbergs fordran

på grund af inteckningen under mom.

5:o) i gravationsbeviset, såvidt icke

anstånd därmed lämnats, ................

124

11

Jöns Bengtssons fordran på grund af

den i gravationsbeviset under mom.

6:o) anmärkta, den 4 september 1911

under § 52 i protokollet beviljade

inteckningen

a) ränta................................................

b) af kapitalbeloppet ........................

354

1,880

08

01

Under förutsättning att det ofvan såsom

tvistigt afsätta beloppet, 1,240 kronor, eller

större eller mindre del däraf finnes icke böra

tillkomma sysslomännen, äger Jöns Bengts- son i afräkning å kapitalbeloppet af vidstå- ende inteckning uppbära jämväl hälften af

hvad sålunda frångår sysslomännen.

! 12

Jöns Bengtssons fordran på grund af

den i gravationsbeviset under mom.

6:o) anmärkta, den 4 september 1911

under § 53 i protokollet beviljade

inteckningen

a) ränta ................................................

b) af kapitalbeloppet ........................

354

1,880

08

01

Under förutsättning att det ofvan såsom

tvistigt afsätta beloppet, 1,240 kronor, eller

större eller mindre del däraf finnes icke

böra tillkomma sysslomännen, äger Jönsl

Bengtsson i afräkning å kapitalbeloppet af

vidstående inteckning uppbära jämväl hälften''

af hvad sålunda frångår sysslomännen.

Summa kronor

19,580

—

Då förestående likvid och fördelningslängd lämnades utan anmärkning

af tillstädesvarande borgenärer och auktionen vunnit laga kraft,

fann Konungens befallningshafvande skäligt (155 och 156 §§) medgifva

lyftning utan pant eller borgen af de belopp, som sålunda blifvit borgenärerna

tillagda, dock med undantag af den i fördelningslängden under

n:o 2 upptagna posten. Utbetalning af öfriga poster ägde härefter rum

till de borgenärer, som voro vid sammanträdet närvarande; hvarvid

den af fabrikören Norström bevakade inteckningen å 5,600 kronor,

sedan densamma försetts med behörig påskrift om den uppburna likviden,

öfverlämnades till köparen af egendomen.

Vidare tillkännagafs, att som köparen behörigen fullgjort sin betalningsskyldighet

och auktionen vunnit laga kraft, köpebref för honom

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 11 Höft. 38

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

komme att i vanlig ordning utfärdas, samt att Konungens befallningshafvande

ville jämlikt 168 § utsökningslagen hos vederbörande domhafvande

gorå anmälan om egendomens försäljning.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades sammanträdet afslutadt.

Som ofvan.

In fidem

N. N.

Landssekreterare.

Anmärkning. Vid tillämpningen af stadgandena i 131 § 2 mom. och 161 §

utsökningslagen å föreliggande fall är att iakttaga:

att å det i gravationsbeviset under mom. l:o) anmärkta intecknade skuldebrefvet

göras följande påskrifter:

»År 1915 den 15 februari, vid sammanträde för fördelning af köpeskillingen

för exekutivt försålda ft23/2048 mantal Herrestad n:o 35, fick köparen af egendomen,

garfvaren G. Å. Strömberg, på grund af inteckningshafvarens medgifvande å köpeskillingen

afräkna 2,800 kronor af det i förestående intecknade skuldebref förskrifna

kapitalbeloppet; betygar N. N., Landssekreterare.»

»År 1915 den 15 februari, vid sammanträde etc., lyftes å förestående intecknade

skuldebref förutom därå intill denna dag upplupen ränta m. m., tillhopa 319

kronor 79 öre, 2,100 kronor af kapitalbeloppet, utgörande gäldenärens konkursbo

på grund af verkställd amortering tillkommande andel i samma inteckning; betygar

N. N., Landssekreterare.»

att å det i gravationsbeviset under mom. 2:o) anmärkta intecknade skuldebrefvet,

o när betalning därå lyftes, göres följande anteckning:

»År 1915 den ................, efter exekutiv försäljning af 123/2048 mantal Herre
stad

n:o 35, lyftes af det i detta intecknade skuldebref förskrifna kapitalbeloppet

den å nämnda egendom belöpande andelen, 2,940 kronor jämte därå intill dagen

för köpeskillingens fördelning, den 15 februari 1915, upplupen ränta, 151 kronor

49 öre; betygar N. N., Landssekreterare.

att det i gravationsbeviset under mom. 3:o) anmärkta intecknade skuldebrefvetoförses

med följande påskrift:

»År 1915 den 15 februari, vid sammanträde etc., lyftes hela det i förestående

intecknade skuldebref förskrifna kapitalbeloppet jämte därå intill denna dag upplupen

ränta, hvarefter skuldebrefvet öfverlämnades till köparen af egendomen, garfvaren

G. A. Strömberg; betygar N. N., Landssekreterare.»

att å det i gravationsbeviset under mom. 4:o) anmärkta intecknade skuldebrefvet

göres följande påskrift:

»År 1915 den 15 februari, vid sammanträde etc., lyftes hela det i förestående

intecknade skuldebref förskrifna kapitalbeloppet jämte därå intill denna dag upplupen

ränta; betygar N. N., Landssekreterare.»

att det i gravationsbeviset under mom. 5:o) anmärkta intecknade skuldebrefvet

förses med följande påskrift:

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

»År 1915 den 15 februari, vid sammanträde etc., fick köparen af egendomen,

garfvaren G. A. Strömberg, på grund af inteckningshafvarens medgifvande å köpeskillingen

afräkna hela det i förestående intecknade skuldebref förskrifna kapitalbeloppet,

hvaremot den därå intill denna dag upplupna räntan, 124 kronor, lyftes

af inteckningshafvaren; betygar N. N., Landssekreterare.»

samt att de i gravationsbeviset under mom. 6:o) anmärkta intecknade

skuldebrefven förses med följande påskrift:

»År 1915 den 15 februari, vid sammanträde etc., lyftes å detta intecknade

skuldebref förutom därå intill denna dag upplupen ränta, 1,880 kronor 1 öre af

kapitalbeloppet; betygar N. N., Landssekreterare.»

Därest ytterligare likvid framdeles utfaller å dessa skuldebref, bör vid

lyftning af beloppet detsamma afskrifvas å skuldebrefven.

Protokoll i inteckningsårenden, hållet vid tredje allmänna sammanträdet

under lagtima vintertinget med Wemmenhögs,

Ljunits’ och Herrestads häradsrätt å tingsstället i Ystad

den 15 mars 1915.

§ iso.

Från Konungens befallningshafvande i länet hade till domhafvanden

inkommit en så lydande skrifvelse:

»Till domhafvanden i Wemmenhögs, Ljunits’ och Herrestads domsaga.

Jämlikt 168 § utsökningslagen anmäles, att hemmansägaren Nils

Olssons konkursbo tillhöriga 43S/Ws mantal Herrestad n:o 35 i Herrestads

socken, om hvars försäljning utan föregående utmätning Konungens

befallningshafvande förordnat genom utslag den 15 oktober 1914,

blifvit å exekutiv auktion, som förrättats här å landskansliet den 4

januari 1915, försåldt till garfvaren G. A. Strömberg i Ystad, hvilken

vid sammanträde för köpeskillingens fördelning den 15 påföljande februari

fullgjort sin betalningsskyldighet på sätt bilagda vid sammanträdet förda

protokoll och borgenärsförteckning utvisa. Härjämte har Konungens

befallningshafvande att anmäla, att försäljningen skett utan förbehåll

om beståndet af den Johan Åkesson i Herrestad tillförsäkrade nyttjanderätt,

till säkerhet hvarför inteckning i egendomen meddelats den 12

februari 1912. Bevis, att auktionen vunnit laga kraft, bifogas. Malmö

i landskansliet den 8 mars 1915. N. N., Landssekreterare.»

Efter uppläsande häraf och granskning af nämnda vid skrifvelsen

fogade handlingar antecknades:

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

dels jämlikt 38 § andra stycket inteckningsförordningen att det

exekutiva förfarande, som inledts genom Konungens befällningshafvandes

den 15 oktober 1914 meddelade förordnande och hvarom anteckning

skett i inteckningsprotokollet den 26 i samma månad, § 134, numera

vunnit sin afsilning genom egendomens försäljning i den ordning

utsökningslagen bestämmer;

dels jämlikt 23 § inteckningsförordningen, att de inteckningar,

som meddelats i nu försålda hemmansdelen den 11 april 1904, §146,

och den 4 september 1911, §§ 52 och 53, fallit utom det för försäljningen

bestämda lägsta budet och blifvit, den förra till fullo och de senare

så långt köpeskillingen lämnat tillgång, i reda penningar guldna, och

att förty egendomen icke vidare hältade för dessa inteckningar eller

någon del af dem;

dels jämlikt 36 § inteckningsförordningen

att den inteckning, som den 30 oktober 1893, § 103, meddelats i

2191/8i92 mantal Herrestad n:o 35 för 6,300 kronor med ränta m. m., i borgenärsförteckningen

för nu försålda 4S8/2<m8 mantal upptagits till ett kapitalbelopp

af sammanlagdt 4,900 kronor, och att köparen på grund af

öfverenskommelse med vederbörande inteckningshafvare däraf fått å

köpeskillingen afräkna 2,800 kronor, samt att förty den nu försålda

hemmansdelen icke vidare häftade för större del af det i nämnda inteckning

förskrifna beloppet än 2,800 kronor med ränta;

samt att af den inteckning, som den 5 oktober 1896, § 47, meddelats

i ''197/8i9s mantal Herrestad n:o 35 för 3,780 kronor med ränta,

den å nu försålda 128/2o*8 mantal belöpande andelen, 2,940 kronor, blifvit

i reda penningar gulden, samt att förty den nu försålda hemmansdelen

icke vidare häftade för samma inteckning eller någon del däraf;

dels jämlikt 45 § andra stycket inteckningsförordningen, att den

inteckning, som den 12 februari 1912, § 90, meddelats till säkerhet för

nyttjanderätt enligt afhandling den 7 november 1911, blifvit utan verkan

genom försäljningen, vid det förhållande att denna skett utan förbehåll

om nyttjanderättens bestånd.

Om hvad sålunda förekommit skulle jämlikt 61 § inteckningsförordningen

göras vederbörliga anteckningar i inteckningsboken.

År och dag som ofvan.

På häradsrättens vägnar:

N. N.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

295

Exempel Y.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Kronobergs

län å landskanslist i Wexiö den 3 april 1915.

Sedan sysslomannen i godsägaren P. N. Osanders å Stora Osaby

vid Kinnevalds häradsrätt anhängiga, den 13 mars 1914 började konkurs,*)

landstingsmannen Anders Hansson i Nöbbeled och gästgifvaren Emanuel

Larsson i Ingelstad, i skrifvelse den 11 februari 1915 anhållit, att konkursboets

fastigheter, l2/s mantal Osaby n:o 1 och 15/96 mantal Stenslanda

n:o 3 i Täfvelsås socken, måtte jämlikt borgenärernas i konkursen

därom fattade beslut varda här å landskansliet försålda i den om utmätt

fast egendom stadgade ordning, hade Konungens befallningshafvande

förordnat kronolänsmannen N. N. att föranstalta om beskrifning och

värdering af fastigheterna. Efter det sådan förrättning den 23 sistlidne

februari ägt rum, hade auktion å fastigheterna blifvit utsatt att

äga rum härstädes denna dag klockan 11 förmiddagen, hvarom kungörelse

lagligen ågått och särskilda kallelsebref afsändts till rättsägarne.

Då nu förrättningen å utsatt tid skulle taga sin början, företrädde

ombudsmannen i Smålands enskilda bank, auditören J. Ljungberg, och

anhöll — med företeende af diariibevis, att han såsom å bankens vägnar

innehafvare af ett i förenämnda fastigheter och n/s2 mantal Gräflingeryd

n:o 2 i Täfvelsås socken den 5 juni 1888, § 121, intecknadt

skuldebref å 12,000 kronor med ränta, den 31 sistlidne mars till Konungens

befallningshafvande ingifvit ansökan om försäljning utan föregående utmätning

af sistnämnda fastighet — att auktionen måtte inställas och

samtliga de intecknade fastigheterna på en gång utbjudas till försäljning,

sistnämnda fastighet för utrönande, huruvida i densamma kunde

uppstå sådan brist, som enligt 32 § andra stycket inteckningsförordningen

borde falla konkursboets fastigheter till last. Med bifall till

detta yrkande fann Konungens befallningshafvande jämlikt 35 § samma

0 Jfr promulgationsbestämmelsen vid lagen angående ändring i vissa delar af

utsökningslagen.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

förordning skäligt inställa den till denna dag utlysta auktionen i afbidan

på lagsökningsärendets fullföljd, ocli förständigades auditören

Ljungberg i sådant afseende ej mindre att, inom sextio dagar efter

Konungens befallningshafvandes kommunikationsresolution i lagsökningsmålet,

hafva ingifvit bevis, att ansökningen blifvit ägaren af u/« mantal

Gräflingeryd n:o 2 delgifven, och återställt lagsökningshandlingama

(U. L. 22 §), än äfven att, därest Konungens befallningshafvande komme

att meddela förordnande om försäljning utan föregående utmätning af

samma egendom, inom två månader från det utslaget därom vunnit laga

kraft, hafva, med ingifvande af bevis därom och af inteckningshandlingen

i hufvudskrift, begärt verkställighet af beslutet (IT. L. 86 §), allt

vid äfventyr att auditören Ljungbergs ifrågavarande yrkande eljes komme

att förfalla och icke föranleda vidare uppskof med den af sysslomannen

i P. N. Osanders konkurs äskade försäljningen af konkursboets fastigheter.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan. In fidem

N. N.

Landssekreterare.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Kvorum

bergs län å landskansliet i Wexiö den 17 september 1915.

Sedan den till den 3 april 1915 utlysta exekutiva auktionen å godsägaren

P. N. Osanders konkursbo tillhöriga V/3 mantal Osaby n:o 1 och

l5/»« mantal Stenslanda n:o 3 i Täfvelsås socken blifvit inställd i anledning

af auditören J. Ljungbergs å Smålands enskilda banks vägnar framställda

yrkande om försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer

af den med nämnda fastigheter gemensamt intecknade egendomen u/3s

mantal Gräflingeryd n:o 2 i samma socken, samt auditören Ljungberg

den 22 april 1915 inkommit med bevis, att klockaren A. F. Berg, för

hvilken sistnämnda egendom senast lagfarits, erhållit del af Konungens

befallningshafvandes kommunikationsresolution i lagsökningsmålet, hade

Konungens befallningshafvande genom utslag den 1 maj 1915 förordnat

om försäljning utan föregående utmätning af U/''S2 mantal Gräflingeryd

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

n:o 2. Med företeende af bevis om att detta utslag vunnit laga kraft

och ingifvande i hufvudskrift af Smålands enskilda banks i 12A mantal

Osaby n:o 1, 1B/00 mantal Stenslanda n:o 3-och 11/ss mantal Gräflingeryd

n:o 2 den 5 juni 1888, § 121, intecknade skuldebref både härefter auditören

Ljungberg den 12 juli 1915 begärt verkställighet af samma

utslag.

I anledning häraf hade Konungens befallningshafvande dels förordnat

kronolänsmannen N. N., hvilken den 23 februari 1915 beskrifvit

och värderat de konkursboet tillhöriga fastigheterna, att föranstalta om

sådan förrättning med afseende å egendomen Gräflingeryd, dels utlyst

auktion å samtliga fastigheterna till den 20 innevarande september samt

utsatt särskildt sammanträde med rättsägarne att äga rum här å landskansli

denna dag klockan 10 förmiddagen. Tid och ställe för auktionen

och sammanträdet hade i laga ordning kungjorts och särskilda

kallelsebref med uppgift därom afsändts till vederbörande rättsägare.

Då sammanträdet å utsatt tid tog sin början, upplästes först sysslomännens

i konkursen skrifvelse den 11 februari 1915 med begäran om

exekutiv försäljning af konkursboets fastigheter samt Konungens befallningshafvandes

utslag den 1 maj 1915 angående sådan försäljning af

egendomen Gräflingeryd.

Härefter föredrogos följande handlingar:

l:o) Lagfartsbevis för P. N. Osander den 12 april 1897 å l3/s

mantal Osaby n:o 1 och lr7''96 mantal Stenslanda n:o 3, livilka fastigheter

tillfallit honom i arf efter hans fader O. R. Osander enligt arfskifte

den 7 juli 1896.

2:o) Lagfartsbevis för A. F. Berg den 15 februari 1892 å n/32

mantal Gräflingeryd n:o 2, som han för 9,000 kronor köpt af O. R.

Osander enligt köpebref den 28 november 1891.

3:o) Instrument öfver beskrifning och värdering af l2/''s mantal

Osaby n:o 1 med såg och kvarn samt l5/96 mantal Stenslanda n:o 3,

förrättad den 23 februari 1915, ur hvilken handling här skulle antecknas,

att fastigheterna, Indika läge i sambruk och hade gemensamma, till

större delen å Osaby ägor uppförda åbyggnader, brandförsäkrade i försäkringsaktiebolaget

Svea för 22,000 kronor, af förrättningsmannen uppskattats

: Osaby till 39,000 kronor och Stenslanda till 21,000 kronor.

4:o) Instrument öfver den 26 juli 1915 förrättad beskrifning och

värdering af 11/32 mantal Gräflingeryd n:o 2, hvaraf inhämtades, att

egendomen, hvars åbyggnader icke vore försäkrade mot brandskada,

uppskattats till ett saluvärde af 10,500 kronor.

5:o) Följande gravationsbevis

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

a) Gravationsbevis

angående l2/s mantal Osaby n:o 1 och 1 5/»e mantal Stenslanda n:o 3 i

Täfvelsås socken, å hvilka fastigheter P. N. Osander erhållit lagfart den

12 april 1897.

Såvidt Kinnevalds häradsrätts inteckningsprotokoll för de tio sista

åren och inteckningsboken utvisa, besväras ifrågavarande fastigheter icke

af andra beviljade eller sökta och på pröfning beroende inteckningar än .

1) den, som den 13 december 1869, § 73, beviljats och den 7 juni

1909, § 144, senast förnyats i 15/sg mantal Stenslanda n:o 3 för 2,000

kronor med 5 °/o ränta enligt skuldebref den 15 november 1869 af C. G.

Sandersköld till innehafvaren;

2) den, som den 14 februari 1876, § 37, beviljats och den 15

februari 1915, § 44, senast förnyats i l2/3 mantal Osaby n:o 1, 1 5/9b mantal

Stenslanda n:o 3 och “/sa mantal Gräflingeryd n:o 2 för 15,000 kronor

med ränta efter 5 % och förvaltningsbidrag, beräknadt till 1U % årligen,

enligt skuldebref den 25 januari 1876 af O. R. Osander till Smålands

med liera provinsers hypoteksförening eller order;

3) den, som den 5 juni 1888, § 121, beviljats och den 11 februari

1907, § 48, senast förnyats i I7s mantal Osaby n:o 1, P/sg mantal Stenslanda

n:o 3 och n/32 mantal Gräflingeryd n:o 2 för 12,000 kronor med

572 % ränta enligt skuldebref den 28 maj 1888 af O. R. Osander till

innehafvaren;

4) den, som den 27 november 1899, § 70, beviljats och den 7 juni

1909, § 143, förnyats i l2/s mantal Osaby n:o 1 och P/sg mantal Stenslanda

n:o 3 för 20,000 kronor med 6 % ränta enligt skuldebref af P. N.

Osander till innehafvaren;

5) den, som den 16 februari 1903, § 40, meddelats i 1 Vae mantal

Stenslanda n:o 3 till säkerhet för nyttjanderätt, som af P. N. Osander

upplåtits till Sven Persson i Nästa genom afhandling den 10 nov. 1902;

6) den, som den 7 juni 1909, § 142, beviljats i P/96 mantal Stenslanda

n:o 3 för 2,000 kronor med 6 % ränta enligt skuldebref den 19

april af P. N. Osander till innehafvaren.

Detta äfvensom att sysslomannen i P. N. Osanders konkurs den

11 februari 1915 hos Konungens befallningshafvande i länet äskat exekutiv

försäljning af 12/s mantal Osaby n:o 1 och V/96 mantal Stenslanda

n:o 3; betygar Wexiö den 1 mars 1915.

På Domareämbetets vägnar

N. N.»

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Rungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

b) Gravationsbevis

angående n/32 mantal Gräflingeryd n:o 2 i Täfvelsas socken, enligt lagfartsbevis

den 15 februari 1892 tillhörigt A. F. Berg.

Såvidt Kinnevalds häradsrätts inteckningsprotokoll för de tio sista

åren och inteckningsboken utvisa, besväras ifrågavarande egendom icke

af andra beviljade eller sökta och på pröfning beroende inteckningar än

1) den, som den 22 september 1856, § 16, beviljats och den 5

juni 1911, § 98, senast förnyats i n/32 mantal Gräflingeryd n:o 2 för

3,000 riksdaler banko med 5 % ränta enligt skuldebref den 10 augusti

1856 af C. G. Sandersköld till A. F. Sandersköld eller order;

2) den, som den 14 februari 1876, § 37, beviljats och den 15

februari 1915, § 44, senast förnyats i 1% mantal Osaby n:o 1, ls/96

mantal Stenslanda n:o 3 och n,/82 mantal Gräflingeryd n:o 2 för 15,000

kronor med ränta efter 5 % och förvaltningsbidrag, beräknadt till V4 %

årligen, enligt skuldebref den 25 januari 1876 af O. R. Osander till

Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening eller order;

3) den, som den 5 oktober 1885, § 8, beviljats och den 12 april

1915, § 79, senast förnyats i u/32 mantal Gräflingeryd n:o 2 för 1,500

kronor med 6 % ränta enligt skuldebref samma dag af O. R. Osander

till P. O. Molin eller order;

4) den, som den 5 juni 1888, § 121, beviljats och den 11 februari

1907, § 48, senast förnyats i l3/a mantal Osaby n:o 1, IV96 mantal Stenslanda

n:o 3 och u/32 mantal Gräflingeryd 11:0 2 för 12,000 kronor med

51/2 % ränta enligt skuldebref den 28 maj 1888 af O. R. Osander till

innehafvaren;

5) den, som den 9 april 1906, § 87, beviljats i 11U2 mantal Gräflingeryd

n:o 2 för 3,000 kronor med 6 % ränta enligt skuldebref den 19

mars 1906 af A. F. Berg till P. J. Pettersson i Runnamåla eller order.

Detta äfvensom att Konungens befallningshafvande i länet genom

utslag den 1 maj 1915 förordnat om försäljning utan föregående utmätning

af 1,/ss mantal Gräflingeryd n:o 2; betygar Wexiö den 5

• augusti 1915.

På Domareämbetets vägnar

N. N.t>

6:0) Taxeringsbevis af följande lydelse:

a) »Enligt här förvarade bevillningstaxeringslängder öfver fast

egendom i Kinnevalds härad och Täfvelsås socken äro följande värden

'' för nedan angifna år åsätta den P. N. Osanders konkursbo tillhöriga

fastigheten Osaby n:o 1, 1 s/3 mantal:

Bihang till Riksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

39

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

1875

1887

1898

1914

26,000

30.000

35.000

44.000

betygar Wexiö i häradsskrifvarekontoret den 27 mars 1915.

N. N.y>

b) »Enligt här förvarade bevillningstaxeringslängder öfver fast

egendom i Kinnevalds härad och Täfvelsås socken äro följande värden

för nedan angifna år åsätta den P. N. Osanders konkursbo tillhöriga

fastigheten Stenslanda n:o 3, 1 5/sg mantal:

1875 ..........................................................................

. 13,000

1887 ..........................................................................

.. 16,000

1898 .......................................................................

.. 20,000

1914 ..........................................................................

.. 22,000

betygar Wexiö i häradsskrifvarekontoret den 27

mars 1915.

N. A".»

c) »Enligt här förvarade bevillningstaxeringslängder öfver fast

egendom i Kinnevalds härad och Täfvelsås socken äro följande värden

för nedan angifna år åsätta den A. F. Berg tillhöriga egendomen Gräflingeryd,

11/32 mantal:

1875 ........................................................................... 6,500

1887 ............................................................................ 8,000

1914 .............................................................................. 9,900

betygar Wexiö i häradsskrifvarekontoret den 27 mars 1915.

N. N.>>

Efter föredragning af dessa handlingar anmanades tillstädesvarande

rättsägare att anmäla och bevaka sina fordringar och rättigheter, hvarvid

a) Kronofogden N. N. yrkade betalning ur konkursboets fastigheter

för boet påförda kronoutskylder för år 1914, 122 kronor 40 öre

för Osaby och 61 kronor 20 öre för Stenslanda;

b) Domkyrkosysslomannen N. N. företedde det den 22 september •

1856 i Gräflingeryd intecknade skuldebrefvet, hvilket innehades af domkapitlet

såsom förvaltare af stipendiemedel vid högre allmänna läroverket

i Wexiö, och bevakade på grund däraf fordran till belopp af

4,500 kronor med 5 % ränta från den 10 februari 1915;

c) Provinsialläkaren L. G. Nordlund uppvisade det den 13 december

1869 i Stenslanda intecknade skuldebrefvet och bevakade det däri

förskrifna beloppet med ränta från den 15 november 1913;

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Majis Nåd. Proposition No 22.

d) Ombudsmannen för Smålands med flera provinsers hypoteksförening,

vice liäradshöfdingen A. Eklund, anmälde föreningens fordran

på grund af det i samtliga fastigheterna den 14 februari 1876 intecknade

skuldebrefvet, hvilket af honom företeddes, och ingaf till styrkande

af fordringsbeloppet en af föreningens kamrerarekontor verkställd uträkning,

enligt hvilken föreningen å dagen för köpeskillingslikviden,

den 1 nästkommande november, skulle hafva att fordra

upplupen ränta, amortering m. m................ 1,619: 0 3

återstående kapitalbelopp ................................. 14,838: 32

Summa 16,457: 3 5

e) Kommunalnämndsordföranden Sven Magnusson i Odenslanda

såsom ordförande i direktionen för Kinnevalds härads sparbank företedde

det i Gräflingeryd den 5 oktober 1885 intecknade skuldebrefvet

och uppgaf sparbankens fordran utgöra 1,500 kronor med 6 °/o ränta

från den 1 juli 1914;

f) Auditören J. Ljungberg i egenskap af ombudsman för Smålands

enskilda bank bevakade bankens fordran på grund åt det i samtliga

fastigheterna den 5 juni 1888 intecknade skuldebrefvet, hvilket förut

ingifvits till Konungens befallningshafvande, och yrkade likvid för det däri

förskrifna beloppet, 12,000 kronor med 57a % ränta från den 28 maj 1913;

g) Ombudsmannen för bankaktiebolaget Södra Sverige, juris kandidaten

It. Hjelm, företedde det i Osaby och Stenslanda den 27 november

1899 intecknade skuldebrefvet och yrkade, enär detta åt bankaktiebolaget

innehades såsom hypotek för P. N. Osanders samtliga förbindelser till

banken, hvilka öfverstege det intecknade beloppet med ränta, att ur

köpeskillingen utbekomma 20,000 kronor med ränta därå efter 6 % för

tre år, räknadt tillbaka från konkursens början den 13 mars 1914, äfvensom

från denna dag till dagen för köpeskillingens fördelning. I anledning

häraf antecknades, att någon ränta icke vore afskrifven å ifrågavarande

intecknade skuldebref;

h) Nämndemannen P. J. Pettersson i Runnam åla yrkade betalning

för 3,000 kronor med 6 °/0 ränta från den 9 april 1914 på grund af det

i Gräflingeryd den 9 april 1906 intecknade skuldebrefvet, hvilket företeddes

af Pettersson.

Någon innehafvare af det den 7 juni 1909 i Stenslanda intecknade

skuldebrefvet lät sig icke af höra; ej heller bevakades vid sammanträdet

den i Stenslanda den 16 februari 1903 intecknade nyttjanderätten.

Efter antecknande af hvad sålunda förekommit tillkännagafs, att

borgenärsförteckningar för de särskilda fastigheterna skulle genom

Konungens befallningshafv andes försorg upprättas till den förestående auk
-

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

tionen, hvilken lomme att äga rum härstädes nästkommande måndag

den 20 september klockan 11 förmiddagen.

Då vidare ej förekom, förklarades sammanträdet afslutadt.

Som ofvan. In fidem N. N.

Landssekreterare.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Kronobergs

län å landskansli i Wexiö den 20 september 1915.

Af anledning, som det vid särskilt sammanträde med rättsägarne

i nedan nämnda fastigheter den 17 innevarande september förda protokoll

utvisar, hade exekutiv auktion å Osaby n:o 1, 13/3 mantal, Stenslanda

n:o 3, 15/s6 mantal, och Gräflingeryd n:o 2, n/32 mantal, i Täfvelsås

socken, blifvit utlyst att förrättas här å landskansliet denna dag klockan

11 förmiddagen. Kungörelse om auktionen och sammanträdet hade varit

införd i Post- och Inrikestidningar den 12, 19 och 2G augusti, i Vexiötidningen

den 23 augusti och i länskungörelserna den 10 augusti 1915

äfvensom uppläst i samtliga kyrkor inom Kinnevalds härad. Särskilda

kallelsebref med underrättelse om tid och ort för auktionen och sammanträdet

hade den 16 i samma månad afsändts till följande rättsägare;

kronofogden i Kinnevalds och Norrviddinge härads fögderi, Smålands m. fl.

provinsers hypoteksförening, Smålands enskilda bank, bankaktiebolaget

Södra Sverige, domkyrkosysslomannen N. N. i Vexiö, provinsialläkaren

L. G. Nordlund i Nässjö, Kinnevalds härads sparbank, nämndemannen

P. J. Pettersson i Runnamåla, lägenhetsägaren Sven Persson i Nästa

och fanjunkaren M. Lund i Elmhult samt till klockaren A. F. Berg i

Gräflingeryd och sysslomännen i P. N. Osanders konkurs, landstingsmannen

Anders Hansson i Nöbbeled och gästgifvaren Emanuel Larsson i

Ingelstad äfvensom bemälde Osander. I kallelsebrefven hade jämlikt 103 §

utsökningslagen angifvits, att auktionen å Osaby och Stenslanda skulle

äga rum på begäran af sysslomännen i P. N. Osanders konkurs och

att försäljning af den med dessa fastigheter gemensamt intecknade

egendomen Gräflingeryd äskats af Smålands enskilda bank såsom innehafvare

af ett i fastigheterna den 5 juni 1888 intecknadt skuldebref.

Vid auktionsförrättningens början upplästes ånyo de vid borgenärssammanträdet

föredragna handlingarna i ärendet (106 §). Därefter föredrogos

följande under tiden mellan borgenärssammanträdet och auktionen

upprättade borgenärsförteckningar.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 22.

303

Borgenärsförteckning för Osaby n:o 1, VU mantal.

3 O

c 3

9 3

3 B''

2 09

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordiingens eller j Fordringsrättighetens

beskaffenhet j beloppet

Belopp, Belopp,

som skall j som skall

innestå i betalas

egendomen! kontant

1 i Kronoutskylder ........................................................................

2 1 Kostnaderna för förfarandet:

a) särskilda för fastigheten Osaby

auktionsprovision beräknad å värderingssumman '')

b) gemensamma för fastigheterna Osaby och Stenslanda:

1. Kungörande af auktionen den 3 april

1915 i Post- och Inrikestidningar, Vexiötidningen

och länskungörelserna, tillhopa 36; 65 j

2. Gravationsbevis........................................ 2: 75 [

3. Taxeringsbevis ........................................ 3: —

4. Värdering af dessa fastigheter den 23

februari 1915 ............................................ 25; 14

5. Protokoll vid auktionen den 3 april 1915 3: — !

6. Postporton...............................................» —: so j

Summa 71: 34 i

Af detta belopp skulle här upptagas den å Osabyj

belöpande andelen, beräknad efter 1914 års taxeringsvärden,

44,000 kronor för Osaby och 22,000

kronor för Stenslanda, eller således 4d/e6 eller 2/3

c) gemensamma för alla tre fastigheterna

1. Kungörande af auktionen den 20 september 1915

i Post- och Inrikestidningar, Vexiötidningen och

länskungörelserna, tillhopa........................ 44: 43

2. Protokoll vid borgenärssammanträde,

auktion och köpeskillingslikvid högst .... 15: 75

3. Salubref, högst........................................ 6: —

4. Laga kraft bevis angående auktionen 2: 55

5. Postporton................................................ 1:65

Summa 70: 3 8

Af detta belopp skulle här upptagas den å Osaby

belöpande andelen, beräknad efter 1914 års taxe-j

ringsvärden, utgörande för Osaby 44,000 kronor,

för Stenslanda 22,000 kronor och för Grällinge-I

ryd 9,900 kronor, eller alltså 110/759 eller *°/g9....|

122

240

40

47 56 I

40

80

122

240

40

47

56;

450 76

40 so

— j 450176

r) Jfr sid 244 not 1.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

2?

3 I

3 5

<t> er?

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet.

Ford ringsbeloppet
-

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

Transport 450

76

450

76i

|

3

4

5

;

I

i

(

Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings fordran på

grund af den i Osaby, Stenslanda och Gräflingeryd den

14 februari 1876 meddelade inteckningen. Af föreningens''

bevakade fordran, utgörande i samtliga fastigheterna:

14,838 kronor 32 öre i kapital och 1,619 kronor 3 öre

i ränta, amortering och förvaltningsbidrag, skall enligt:

115 § U. L. i denna borgenärsförteckning upptagas allenast

det belopp, hvarför fastigheten Osaby svarar i för-;

hållande till de andra; och skall detta belopp enligt 32 §

inteckningsförordningen beräknas efter den uppskattning

till allmän bevillning, som var gällande året näst före

det, då ifrågavarande inteckning söktes, eller således;

efter 1875 års taxeringsvärden, utgörande för Osaby

26,000 kronor, för Stenslanda 13,000 kronor och för

Gräflingeryd 6,500 kronor. Här utföres alltså

a) ränta, amortering och förvaltningsbidrag med 260/456

eller 4/7 af det i sådant hänseende bevakade beloppet,

1,619 kronor 3 öre, eller således ................

b) återstående kapitalfordran med likaledes 4/7 af bevakade

beloppet, 14,838 kronor 32 öre, eller således

Konkursboet på grund af amortering å hypotekslånet jämlikt

25 § tredje stycket inteckningsförordningen till-!

kommande andel i samma inteckning utgör skillnaden

mellan hvad enligt ofvan under n:o 3 angifna beräkningsgrund

af ifrågavarande intecknings hela kapitalbelopp,

15,000 kronor, belöper å fastigheten Osaby,

nämligen 4/7 eller 8,571 kronor 43 öre, och hypoteksföreningens

återstående kapitalfordran, 8,479 kronor

4 öre, eller alltså ................................................................j

Smålands enskilda banks fordran på grund af den i Osaby,

Stenslanda och Gräflingeryd den 5 juni 1888 meddelade

inteckningen, utgörande i samtliga fastigheterna 12,000

kronor med ränta, upptages jämlikt 115 § U. L. till det

belopp, hvarför fastigheten Osaby svarar i förhållande

till de andra; och skall detta belopp enligt 32 § inteckningsförordningen

beräknas efter 1887 års taxeringsvärden,

utgörande för Osaby 30,000 kronor, för Stenslanda

16,000 kronor och för Gräflingeryd 8,000 kronor.

Transport

925 16

8,479 04

92

39

9,947(3 3

— — 925 i e

— )— 8,479 04

.

92

39

1

9,9471

36

s. 305 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

305

a O,

I a.

B g i

B 3

® eu)

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller | Fordringsrättighetens

beskaffenhet ! beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

i

Af bankens fordran upptages alltså här

a) ränta efter 51/, %, beräknad från -8/5

Transport

1913 till

Va 1915, å 30/64 eller 6/» af kapitalbeloppet eller

9,947

35

således å 6,666 kronor 67 öre, utgörande................ 889 17 j

b) af kapitalbeloppet likaledes fi/„ eller alltså ............ 6,666 6 7

Bankaktiebolaget Södra Sveriges fordran på grund af den

för fastigheterna Osaby och Stenslanga gemensamma,

den 27 november 1899 meddelade inteckningen å 20,000

kronor med ränta upptages jämlikt 115 § U. L. till det

belopp, hvarför den förra fastigheten svarar i förhållande

till den senare; och skall detta belopp enligt 32 § inteckningsförordningen

beräknas efter 1898 års taxeringsvärden,

utgörande för Osaby 35,000 kronor och för:

Stenslanda 20,000 kronor. Af bankaktiebolagets fordran;

upptages alltså här

a) ränta efter 6 %, beräknad från ls/3 1911 till 7u

1915, å 35/.« eller 7/n af kapitalbeloppet eller så-!

ledes å 12,727 kronor 27 öre, utgörande ................j 3,538|isj

b) af kapitalbeloppet likaledes 7/u eller alltså............i 12,727 2 71

9,947|35

889 it

6,666; 6 7

I— 3,538; is

1—! 12.72712 7

Summa| 33,768|64j — |—j 33,768|64

Sammanlagda beloppet af de anspråk, som skola gäldas ur köpeskillingen

för Osaby, utgör alltså 33,768 kronor 64 öre. Jämlikt 115 §

2 mom. utsökningslagen skulle emellertid bär anmärkas, att nämnda

belopp kunde komma att höjas, därest för innehafvare af gemensam

inteckning skulle i någon af de öfriga fastigheterna uppstå brist, som

bör falla Osaby till last.

Härefter bestämdes lägsta budet i enlighet med 113 § och 115 §

3 mom. utsökningslagen. Då fastigheterna Osaby och Stenslanda skulle

säljas på begäran af sysslomännen i P. N. Osanders konkurs och således

för gäldande af samma i konkursen bevakade fordringar, sattes lägsta

budet till det belopp, som det skulle utgjort, om försäljningen skolat äga

rum till gäldande af den gemensamma inteckning, som upptagits främst

i förestående förteckning, eller Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings

inteckning, eller alltså till 450 kronor 76 öre. Härvid erinrades

emellertid, att enligt åberopade lagrum försäljning icke finge ske,

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 22.

med mindre den skulle lända till gäldande af någon del af de i konkursen

bevakade fordringarna eller ock förening mellan vederbörande

rättsägare träffades enligt 126 § 2 mom. utsökningslagen.

Vidare tillkännagafs jämlikt 116 § utsökningslagen, att köpeskillingen

.skulle i dess helhet gäldas i reda penningar, såvidt ej 131 §

samma lag till annat föranledde.

Borgenärsförteckning för Stenslanda n:o 3, 15/96 mantal.

Ordnings-

nummer

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

i

Kronoutskylder ........................................................................

61

20

61 20

2

L. G. Nordlunds fordran på grund af den i Stenslanda den

13 december 1869 meddelade inteckningen

a) ränta efter 5 % å 2,000 kronor från 15/n 1913

till 7U 1915 ................................................................

196

11

196

11

b) kapitalbeloppet ............................................................

2,000

—

2,000

—

—

—

j 3

Kostnaderna för förfarandet:

a) särskilda för fastigheten Stenslanda

auktionsprovision beräknad å värderingssumman *)

150

150

b) gemensamma för fastigheterna Stenslanda och Osaby.

Af dessa i borgenärsförteckningen för Osaby speci- ficerade kostnader, tillhopa 71 kronor 34 öre,

upptages här den å Stenslanda belöpande andelen,

beräknad efter 1914 års taxeringsvärden, 22,000

kronor för Stenslanda och 44,000 kronor för Osaby,

eller således 22/6B eller 1/s........................................

23

78

23

78

c) gemensamma för alla tre fastigheterna.

Af dessa jämväl i borgenärsförteckningen för Osaby

specificerade kostnader, tillhopa 70 kronor 38 öre,

upptages här den å Stenslanda belöpande andelen,

beräknad efter 1914 års taxeringsvärden, för

Stenslanda 22,000''kronor, för Osaby 44,000 kronor

och för Gräflingeryd 9,900 kronor, eller alltså

22%69 eller 20/69 ........................................................

20

40

20

40

| 2,451 4 9

| 2,000

—

45114 9

*) Jfr sid. 244 not 1.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

307

g?

S §■

3 3''

er?

•-< oj

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

Fordrings
beloppet
-

Belopp,

som skall

innestå

Belopp,

som skall

betalas

kontant

Transport) 2,451

Smålands in. fl. provinsers hypoteksförenings fordran på

grund af den i Osaby, Stenslanda och Gräflingeryd

den 14 februari 1876 meddelade inteckningen. Af föreningens

bevakade fordran, utgörande i samtliga fastigheterna

14,838 kronor 32 öre i kapital och 1,619 kronor

3 öre i ränta, amortering och förvaltningsbidrag, skall

enligt 115 § U. L. i denna borgenärsförteckning upptagas

allenast det belopp, hvarför fastigheten Stenslanda

svarar i förhållande till de andra; och skall detta belopp

enligt 32 § inteekningsförordningen beräknas efter

| den uppskattning till allmän bevillning, som var gällande

året näst före det, då ifrågavarande inteckning söktes,

eller således efter 1875 års taxeringsvärden, utgörande

för Stenslanda 13,000 kronor, för Osaby 26,000 kronor

och för Gräflingeryd 6,500 kronor. Här utföres alltså

a) ränta, amortering och förvaltningsbidrag med 180/4B5

eller a/7 af det i sådant hänseende bevakade beloppet,

1,619 kronor 3 öre, eller således ................

b) återstående kapitalfordran med likaledes a/7 af bevakade

beloppet, 14,838 kronor 32 öre, eller således

Konkursboet på grund af amortering å hypotekslånet jämlikt

25 § tredje stycket inteekningsförordningen tillkommande

andel i samma inteckning utgör skillnaden mellan

hvad enligt ofvan under n:o 4 angifna beräkningsgrund af

ifrågavarande intecknings hela kapitalbelopp, 15,000

kronor, belöper å fastigheten Stenslanda, nämligen 2/7 eller

4,285 kronor 71 öre, och hypoteksföreningens återstående

kapitalfordran, 4,239 kronor 52 öre, eller alltså ............

6 | Smålands enskilda banks fordran på grund af den i Osaby,

Stenslanda och Gräflingeryd den 5 juni 1888 meddelade

inteckningen, utgörande i samtliga de intecknade fastigI

heterna 12,000 kronor med ränta, upptages jämlikt 115

§ U. L. till det belopp, hvarför fastigheten Stenslanda

svarar i förhållande till de andra; och skall detta belopp

enligt 32 § inteekningsförordningen beräknas efter

1887 års taxeringsvärden, utgörande för Stenslanda 16,000

462

4,239

46

49

19

2,000

Bihang till Riksd. prat. 1912. 1 Sami 14 Höft.

Transport 7,199 7s| 2,000

451

49

462

4,239

46ii9

5,199| 7 8

40

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Ordnings-

nummer

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

Transport

kronor, för Osaby 30,000 kronor och för Gräflingeryd

8,000 kronor. Af bankens fordran upptages alltså här

a) ränta efter 5 7g %, beräknad från 28/6 1913 till

Vit 1915, å 16/64 eller s/27 af kapitalbeloppet eller

7,199

78

2,000

—

5,199

78

således å 3,555 kronor 55 öre, utgörande................

474

23

—

—

474

2 3

7

b) af kapitalbeloppet likaledes eller alltså............

Bankaktiebolaget Södra Sveriges fordran på grund af den för

fastigheterna Stenslanda och Osaby gemensamma, den 27

november 1899 meddelade inteckningen å 20,000 kronor

med ränta upptages jämlikt 115 § U. L. till det belopp,

hvarför den förra fastigheten svarar i förhållande till den

senare; och skall detta belopp enligt 32 § inteckningsför- ordningen beräknas efter 1898 års taxeringsvärden, ut- görande för Stenslanda 20,000 kronor och för Osaby 35,000

kronor. Af bankaktiebolagets fordran upptages alltså här

a) ränta efter 6 %, beräknad från ia/3 1911 till 1/n

1915, å 2%5 eller ijn af kapitalbeloppet eller så- ledes å 7,272 kronor 73 öre, utgörande....................

3,555

2,021

7,272

55*

89

3,555

2,021

7,272

55

82

73

8

b) af kapitalbeloppet likaledes 4/u eller alltså............

Sven Perssons nyttjanderätt enligt afhandling den 10 novem-

73

—

—

9

ber 1902, intecknad den 16 februari 1903 ........................

Innebafvaren af den i Stenslanda den 7 juni 1909 med- delade, vid borgenärssammanträdet icke bevakade in- teckningen

a) ränta efter 6 % å 2,000 kronor, enligt 112 § IT. L.

■

beräknad för ett år ....................................................

120

—

—

—

120

_

b) kapitalbeloppet ..........................................................

2,000

—

—

—

2,000

—

Summa

22,644

11

2,000

—

20,644

11

Sammanlagda beloppet af de anspråk, som skola gäldas ur köpeskillingen

för Stenslanda, utgör alltså 22,644 kronor 11 öre. Jämlikt

115 § 2 mom. utsökningslagen skulle emellertid bär anmärkas, att

nämnda belopp kunde komma att höjas, därest för innehafvare af

gemensam inteckning skulle i någon af de öfriga fastigheterna uppstå

brist, som bör falla Stenslanda till last.

Härefter bestämdes lägsta budet i enlighet med 113 § och 115 §

3 mom. utsökningslagen. Då fastigheterna Stenslanda och Osaby skulle

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

säljas på begäran af sysslomannen i P. N. Osanders konkurs och således

för gäldande af samma i konkursen bevakade fordringar, sattes lägsta

budet till det belopp, som det skulle utgjort, om försäljningen skolat

äga rum till gäldande af den gemensamma inteckning, som upptagits

främst i förestående förteckning, eller Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings

inteckning, eller alltså till 2,451 kronor 49 öre. Härvid erinrades

emellertid, att enligt åberopade lagrum försäljning icke finge ske,

med mindre den skulle lända till gäldande af någon del af de i konkursen

bevakade fordringarna eller ock förening mellan vederbörande

rättsägare träffades enligt 126 § 2 mom. utsökningslagen.

Vidare tillkänna gafs jämlikt 116 § utsökningslagen, att i afräkning

å blifvande köpeskilling komme att i fastigheten Stenslanda innestå

2,000 kronor, hvaremot återstoden af köpeskillingen måste gäldas i reda

penningar, såvidt ej 131 § samma lag till annat föranledde.

Borgenärsförteckning för Gräflingeryd n:o 2, u/32 mantal.

Ordnings-

nummer

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

i

Domkapitlets i Wexiö fordran på grund af den i Gräflinge- ryd den 22 september 1856 meddelade inteckningen

a) ränta efter 5 % k 3,000 riksdaler banko eller 4,500

kronor från 10/2 1915 till x/u 1915............................

163

12

—

—

163

12

2

b) kapitalbeloppet ............................................................

Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings fordran på

grund af den i Osaby, Stenlanda och Gräflingeryd den

14 februari 1876 meddelade inteckningen. Af föreningens

bevakade fordran, utgörande i samtliga fastigheterna

14,838 kronor 32 öre i kapital och 1,619 kronor 3 öre

i ränta, amortering och förvaltningsbidrag, skall enligt

115 § U. L. i denna borgenärsförteckning upptagas

allenast det belopp, hvarför Gräflingeryd svarar i för- hållande till de andra fastigheterna; och skall detta

belopp enligt 32 § inteckningsförordningen beräknas

efter den uppskattning till allmän bevillning, som var

gällande året näst före det, då ifrågavarande inteck-

4,500

4,500

Transport

4,663!i2| 4,500

—

163

12

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

3 O

1 2.

3 5.

B =

a

Borgenärs eller annan rättsägares namn; fordringens eller

rättighetens beskaffenhet.

Fordrings
beloppet
-

Belopp,

som skall

innestå i

egendomen

Belopp,

som skall

betalas

kontant

Transport

ning söktes, eller således efter 1875 års taxeringsvärden, |

utgörande för Gräflingeryd 6,500 kronor, för Osaby

26,000 kronor och för Stenslanda 13,000 kronor. Här

utföres alltså

a) ränta, amortering och förvaltningsbidrag med 65/46J

eller 1/\ af det i sådant hänseende bevakade beloppet,

1,619 kronor 3 öre, eller således ................

b) återstående kapitalfordran med likaledes V7 af bevakade

beloppet, 14,838 kronor 32 öre, eller således

hvilket belopp enligt U. L. 116 § 1 mom. andra punkten

skall betalas kontant................................................

A. F. Berg såsom ägare af Gräflingeryd på grund af

amortering å hypotekslånet jämlikt 25 § tredje stycket

inteckningsförordningen tillkommande andel i samma

inteckning utgör skillnaden mellan hvad enligt ofvan

under n:o 2 angifna beräkningsgrund af ifrågavarande

intecknings hela kapitalbelopp, 15,000 kronor, belöper å

Gräflingeryd, nämligen 1/\ eller 2,142 kronor 86 öre,

och hypoteksföreningens återstående kapitalfordran, 2,119

kronor 76 öre, eller alltså ................................................

hvilket belopp enligt U. L. 116 § 2 mom. andra punkten

skall betalas kontant................................................

Kinnevalds härads sparbanks fordran på grund af den ij

Gräflingeryd den 5 oktober 1885 meddelade inteckningen

a) ränta efter 6 % å 1,500 kronor från V, 1914 till!

Vil 1915 ..........................................................

b) kapitalbeloppet ...............................................

Kostnaderna för förfarandet:

a) särskilda för egendomen Gräflingeryd

1. Auktionsprovision beräknad å värde
ringssumman

*)............................................

2. Gravationsbevis........................................

3. Taxeringsbevis ........................................

4. Värdering af Gräflingeryd den 26 juli

1915 ............................................................

97: so

2: 75

1: so

16: 4 6

118: 21

b) gemensamma för alla tre fastigheterna.

Af dessa i borgenärsförteckningen för Osaby speci
Transport!

8,775|4 8

4.663 12 4,500!

2,

231

119

23

1,

120

500

10

118121

163

231

2,119

1,500

23

120

6,000

118

2,775

12

2 9''

7 6

10.

21

48

*) Jfr sid. 244 not 1.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition No 22.

311

B O

C

S B

Borgenärs eller annan rättsägares namn: fordringens eller

rättighetens beskaffenhet.

Fordrings-

Belopp,

som skall

Belopp,

som skall

B 5''

® er;

** .S5

beloppet

innestå i

betalas

egendomen

kontant

Transport

ficerade kostnader, tillhopa 70 kronor 38 öre,

upptages här den å Gräflingeryd belöpande andelen,

beräknad efter 1914 års taxeringsvärden, för

Gräflingeryd 9,900 kronor, för Osaby 44,000

kronor och för Stenslanda 22,000 kronor, eller

alltså 89/759 eller 9/e9 ................................................i

Smålands enskilda banks fordran på grund af den i Osaby,

Stenslanda och Gräflingeryd den 5 juni 1888 meddelade

inteckningen, utgörande i samtliga fastigheterna 12,000

kronor med ränta, upptages jämlikt 115 § U. L. till

det belopp, hvarför Gräflingeryd svarar i förhållande

till de andra fastigheterna; och skall detta belopp enligt

32 § inteckningsförordningen beräknas efter 1887 års

taxeringsvärden, utgörande för Gräflingeryd 8,000 kronor,

för Osaby 30,000 kronor och för Stenslanda 16,000

kronor.

Af bankens fordran upptages alltså här

a) ränta efter 5 1Jt %, beräknad från 28/fl 1913 till 1/ll

1915, å 8/54 eller 4/o7 af kapitalbeloppet eller således

å 1,777 * ---- ‘

/ 54

kronor

78 öre, utgörande

b) af kapitalbeloppet likaledes 4/27 eller alltså.........

J. Petterssons i Runnamåla fordran på grund af den

Gräflingeryd den 9 april 1906 meddelade inteckningen

a) ränta efter 6 % å 3.000 kronor från 9/, 1914 till

Va 1915 .......................................................................

b) kapitalbeloppet ............................................................

Summa

8,775

48j 6,0001—I 2,775)48

18;

8,784

ee 6,000

9:18

-! 2,784)66

237

1,777

2811—

3,000 -

237

1,777

281 —

3,000 —

14,080155) 6,000)—[ 8,080155

Sammanlagda beloppet af de anspråk, som skola gäldas ur köpeskillingen

för Gräflingeryd, utgör alltså 14,080 kronor 55 öre. Jämlikt

115 § 2 mom. utsökningslagen skulle emellertid här anmärkas, att

nämnda belopp kunde komma att höjas, därest för innehafvare af

gemensam inteckning skulle i någon af de öfriga fastigheterna uppstå

brist, som bör falla Gräflingeryd till last.

Härefter bestämdes lägsta budet, hvilket, enär försäljningen af

Gräflingeryd påkallats af Smålands enskilda bank, skedde genom samman
-

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 22.

räkning af de fordringsbelopp, som i förteckningen upptagits före

nämnda fordran, samt kostnaderna för förfarandet, utgörande dessa fordringsbelopp

och kostnader tillhopa 8,784 kronor 66 öre; och tillkännagafs

dels jämlikt 113 § utsökningslagen, att det lägsta bud, som, där ej

förening mellan vederbörande rättsägare blefve träffad enligt 126 §

2 mom. samma lag, finge vid auktionen antagas, måste öfverstiga

nämnda summa, dels jämlikt 116 § utsökningslagen att i afräkning å

blifvande köpeskilling komme att i fastigheten innestå 6,000 kronor,

hvaremot återstoden af köpeskillingen måste gäldas i reda penningar,

såvidt ej 131 § samma lag till annat föranledde. I detta sammanhang

erinrades, att därest den i borgenärsförteckningen för någondera af de

andra fastigheterna uppförda andelen af Smålands med flera provinsers

hypoteksförenings inteckning icke skulle kunna gäldas ur dess köpeskilling,

den å Gräflingeryd belöpande andelen af bristen måste gäldas

ur köpeskillingen för Gräflingeryd, och att förty försäljning af denna

egendom i sådan händelse icke finge ske, med mindre köpeskillingen

öfverstege det för Gräflingeryd bestämda lägsta budet sammanlagdt

med den därå belöpande andelen af nämnda brist.

Efter det borgenärsförteckningarna blifvit föredragna yrkade sysslomännen

i konkursen under åberopande af 121 § utsökningslagen, att

de båda konkursboet tillhöriga fastigheterna måtte gemensamt utropas

till försäljning.

Häruppå tillkännagåfvos följande ytterligare villkor för försäljningen.

— — — — Jfr. Exempel I (sid. 245—246).

I fråga om sättet för försäljningen och de olika utrop, som kunde

vid auktionen ifrågakomma, gjordes följande tillkännagifvande (119 §):

1) Försäljningen kommer att äga rum i uppslag (120 §).

2) Utropet tager sin början med konkursboets fastigheter (122 §

första punkten).

3) Dessa komma att utropas först hvar för sig (121 § första

punkten) och därefter i enlighet med sysslomännens yrkande gemensamt

(121 § 1 mom. sista punkten).

4) Gå ej vid det gemensamma utropet fastigheterna öfver sammanlagda

beloppet af hvad som bjudits vid de särskilda utropen, kommer

vid dessa att förblifva, men i annat fall kommer det gemensamma

utropet att gälla och öfverskottet att fördelas på de särskilda fastigheterna

efter 1914 års taxeringsvärden (121 § 2 mom.).

5) Såväl vid det särskilda utropet af Stenslanda som vid det

gemensamma utropet af konkursboets båda fastigheter kommer att

iakttagas, att utropet sker med förbehåll om Sven Perssons intecknade

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

nyttjanderätt; men att om ur den därvid bjudna köpeskillingen borgenär

med bättre rätt än Sven Persson icke kan erhålla full godtgörelse för

sin fordran och han ej samtycker, att vid det skedda utropet må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af Sven Persson

erlägges till auktionsförrättaren, nytt utrop anställes utan förbehåll om

rättighetens bestånd; samt att om köpeskillingen då stiger högre, det sista

utropet skall gälla men i annat fall det föregående stå fast (123 § 1 mom.).

6) Därest en försäljning af konkursboets fastigheter icke skulle

lända till gäldande ens af någon del af de i konkursen bevakade fordringarna,

kommer frågan om försäljning af dessa fastigheter att förfalla,

så framt icke mellan vederbörande rättsägare träffas sådan förening,

som i 126 § 2 mom. omförmäles (115 § 3 mom.).

7) I sådant fall kommer jämväl försäljningen af Gräflingeryd att

inställas (122 § andra punkten).

8) I motsatt fall kommer egendomen Gräflingeryd att särskildt

för sig utropas till försäljning (122 § tredje punkten, jämförd med

121 § första punkten).

9) Därest ur den härvid bjudna köpeskillingen den å Gräflingeryd

belöpande andelen af Smålands enskilda banks intecknade fordran kan

till fullo gäldas, kommer vid detta utrop att förblifva (jfr. 35 § inteckningsförordningen).

10) Stiger köpeskillingen för Gräflingeryd icke så högt, komma

samtliga fastigheterna att gemensamt utropas till försäljning, såvida

icke hvad som brister i betalning af bankens fordran genast skulle af

någon rättsägare eller annan erläggas (121 § 1 mom. andra och tredje

punkterna).

11) Jämväl vid detta utrop kommer att iakttagas det i punkt 5)

beskrifna förfarandet.

12) Gå ej vid detta gemensamma utrop fastigheterna högre än

hvad som bjudits vid det särskilda utropet af Gräflingeryd och det eller

de utrop af konkursboets fastigheter, som enligt punkt 4) ofvan skola

gälla, kommer det att förblifva vid de föregående utropen, men i motsatt

fall blir det gemensamma utropet af alla fastigheterna gällande,

och fördelas öfverskottet på de särskilda fastigheterna efter 1914 års

taxeringsvärden (121 § 2 mom.).

13) Därest det, efter ty nu (i punkt 12) sagts, kommer att förblifva

vid det särskilda utropet af Gräflingeryd, och köpeskillingen för

denna egendom lämnar tillgång till gäldande af allenast någon del af

den å egendomen belöpande andelen af Smålands enskilda banks intecknade

fordran, skall den återstående delen utgå ur köpeskillingarna

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

för konkursboets fastigheter eller hvarderas andel i den för dem gemensamma

köpeskillingen och mellan båda dessa fastigheter fördelas efter

förhållandet mellan deras taxeringsvärden för år 1887 (32 § andra

stycket inteckningsförordningen).

14) För den händelse det, efter ty i punkt 12) sägs, kommer att

förblifva vid det särskilda utropet af Gräflingeryd, men försäljning af

denna egendom icke kan komma till stånd, skall hela den å Gräflingeryd

belöpande andelen af Smålands enskilda banks intecknade fordran

gäldas ur konkursboets fastigheter och dem emellan fördelas såsom

i punkt 13) sägs.

15) Därest det för alla fastigheterna gemensamma utropet enligt

punkt 12) blir gällande men den å Gräflingeryd belöpande andelen i

den gemensamma köpeskillingen icke förslår till fulla gäldandet af den

å samma egendom belöpande andelen af Smålands enskilda banks intecknade

fordran, skall bristen utgå ur de å konkursboets fastigheter

belöpande andelarna af samma köpeskilling och dem emellan fördelas

såsom i punkt 13) sägs.

16) Därest i följd af sådan öfverföring af brist, som i punkterna

13), 14) och 15) omförmäles, summan af de fordringsbelopp, som skola

gäldas ur köpeskillingarna för konkursboets fastigheter, skulle komma

att så förhöjas, att en försäljning af dessa icke skulle lända till gäldande

ens af någon del af de i konkursen bevakade fordringarna, skall frågan

om försäljning af dessa fastigheter förfalla, så framt icke mellan vederbörande

rättsägare skulle träffas sådan förening, som i 126 § 2 mom.

omförmäles (jfr. 121 § 2 mom. sista punkten).

17) Därest af den i punkt 16) nämnda anledning försäljning af

konkursboets fastigheter icke kommer till stånd, skall jämväl frågan

om försäljning af Gräflingeryd förfalla (122 § tredje punkten).

Efter föredragning häraf vidtog utropet. Först utropades fastigheten

Osaby särskild^ hvarvid gästgifvaren Emanuel Larsson i Ingelstad

afgaf enda budet, 15,000 kronor, som med klubbslag fästes.

Därefter utropades fastigheten Stenslanda särskildt, först med förbehåll

om beståndet af Sven Perssons intecknade nyttjanderätt, utan att

därvid bud afgafs, och sedan utan sådant förbehåll, utan att heller

härvid något bud gjordes. Vid härefter företaget gemensamt utrop af

båda dessa fastigheter gjordes ånyo förbehåll om Sven Perssons njdtjanderätt,

men ej heller nu afhördes något bud. Då i följd häraf

fastigheterna ånyo utropades, nu utan förbehåll om beståndet af ifrågavarande

nyttjanderätt, gjordes flera bud och öfverbud, och föll klubban

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

för ett högsta bud af 58,200 kronor, hvilket afgafs af advokaten J. O.

Sundström såsom lagligen befullmäktigadt ombud för bankdirektören

K. F. Westerberg i Helsingborg.

Som den sålunda bjudna köpeskillingen befanns öfverstiga sammanlagda

beloppet af de i borgenärsförteckningarna för Osaby och Stenslanda

upptagna fordringarna, tillhopa 56,412 kronor 75 öre, skreds

härefter till utrop af egendomen Gräflingeryd. Vid detta utrop stannade

efter åtskilliga bud och öfverbud nämndemannen P. J. Pettersson i

Runnamåla för högsta budet, 9,750 kronor, hvilket äfvenledes med

klubbslag fästes.

Vid härefter anställd beräkning, om och i hvad mån den sålunda

för Gräflingeryd bjudna köpeskillingen försloge till gäldande af den

därå belöpande andelen af Smålands enskilda banks i samtliga fastigheterna

gemensamt intecknade fordran, befanns, att densamma lämnade

tillgång till betalning af, förutom räntan, 728 kronor 23 öre af kapitalet,

hvadan alltså en brist af 1,049 kronor 55 öre skulle uppstå. Vid

sådant förhållande utropades nu samtliga fastigheterna gemensamt till

försäljning, först med och sedan utan förbehåll om beståndet af Sven

Perssons intecknade nyttjanderätt, utan att emellertid någotdera utropet

framkallade bud.

Då i följd häraf den brist, som för Smålands enskilda bank yppats

i betalningen af dess fordran ur egendomen Gräflingeryd, enligt 32 §

andra stycket inteckningsförordningen skulle falla de öfriga intecknade

fastigheterna till last och för den skull öfverfördes å Osaby och Stenslanda,

befanns sammanlagda beloppet af de fordringar och kostnader,

som snille utgå ur köpeskillingen för dessa fastigheter, uppgå till 57,462

kronor 30 öre. Då alltså köpeskillingen för dessa fastigheter äfven efter

det bristen å dem öfverförts öfversteg nämnda fordringar och kostnader

och lämnade någon tillgång till gäldande af de i konkursen bevakade

fordringarna, förklarades, att det för fastigheterna Osaby och Stenslanda

afgifna högsta budet, 58,200 kronor, komme att antagas, samt att vid

sådant förhållande jämväl egendomen Gräflingeryd skulle säljas till det

pris, som därför högst bjudits, eller 9,750 kronor, allt under förutsättning

att inroparne fullgjorde hvad dem enligt 125 § utsökningslagen ålåge.

I sådant afseende aflämnade advokaten Sundström å sin hufvudmans

vägnar såsom säkerhet för riktiga erläggandet af den för Osaby

och Stenslanda bjudna köpeskillingen elfva stycken Helsingborgs stads

år 1902 utgifna 4 Va % obligationer å 1,000 kronor, hvilkas värde efter

en kurs af 95 % beräknades till 10,450 kronor och således befanns

öfverstiga en sjettedel af nämnda köpeskilling. Nämndemannen Pettersson

Bihang till Niksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft. 41

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

såsom inropare af egendomen Gräflingeryd erlade i reda penningar eu

sjettedel af den därför bjudna köpeskillingen med 1,625 kronor.

Med godkännande häraf antog Konungens befallningshafvande de

af Sundström å Westerbergs vägnar och af Pettersson gjorda buden

och förklarade fastigheterna försålda, Osaby och Stenslanda för 58,200

kronor till bankdirektören Westerberg utan förbehåll om beståndet af

Sven Perssons intecknade nyttjanderätt, samt Gräflingeryd för 9,750

kronor till nämndemannen P. J. Pettersson.

Härefter tillkännagafs, att sammanträde för köpeskillingarnas fördelning

komme att äga rum härstädes måndagen den 1 nästkommande

november klockan 12 på dagen, då köparne hade att fullgöra sin betalningsskyldighet

och de, som gjorde anspråk på andel i köpeskillingarna,

ägde tillstädeskomma för att bevaka sin rätt.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades förrättningen afslutad.

Som ofvan.

In fidem

N. N.

Landssekreterare.

Protokoll, hållet inför Konungens befallningshafvande i Kronobergs

län å landskanslist i Wexiö den 1 november 1915.

Vid härstädes den 20 sistlidne september hållen exekutiv auktion

hade bankdirektören K. F. Westerberg inropat fastigheterna Osaby n:o

1, 1 V3 mantal, och Stenslanda n:o 3, 1 5/9g mantal, å hvilka P. N.

Osander senast erhållit lagfart, samt nämndemannen P. J. Pettersson i

Runnamåla stannat för högsta budet å egendomen 11/32 mantal Gräflingeryd

n:o 2, som senast lagfarits för klockaren A. F. Berg; och hade

sammanträde för fördelning af köpeskillingarna blifvit utsatt att äga

rum här å landskansliet denna dag klockan 12 på dagen.

Då förrättningen å utsatt tid tog sin början, hade bankdirektören

Westerberg tillstädeskommit genom sitt vid auktionen anlitade ombud,

advokaten J. O. Sundström, samt nämndemannen P. J. Pettersson personligen.

Härjämte tillstädes voro följande rättsägare: Smålands m. fl.

provinsers hypoteksförening genom sin ombudsman, vice häradshöfdingen

A. Eklund, Smålands enskilda bank genom sin ombudsman, auditören

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 22.

j Ljungberg, bankaktiebolaget Södra Sverige- genom sin ombudsman,

juris kandidaten R. Hjelm, äfvensom sysslomannen i P N. Osanders

konkurs, landstingsmannen Anders Hansson i Nobbeled och gastgitvaren

Emanuel Larsson i Ingelstad. ...

Först upptogs till behandling frågan om sättet for likvid och lordelning

af köpeskillingen för Gräflingeryd. Då köparen af denna egendom

enligt borgenärsförteckningen äger å i——i-n—- - ™nr
afräkna

..............................................................

och vid auktionen kontant erlagt................

hade han att ytterligare gälda......................

................. kronor

6,000: —

................. n

1,625: —

................ v>

2,125: —

Summa kronor

9,750: —

Nämndemannen

nämnda belopp ................

och som han förut erlagt

Upptogos till fördelning

P. J. Pettersson inbetalade nu

kronor 2,125

„ 1,625

............................................... kronor 3,750

Fördelningen verkställdes på sätt framgår af följande:

Fördelningslängd för Gräflingeryd.

Ordn.

n:o

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Fordringens beskaffenhet

Fordrings
beloppet
-

Ränta å domkapitlets i Wexiö fordran på grund af

inteckningen den 22 september 1856 ........................

Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening^ fordran

på grund af inteckningen den 14 februari 1876

a) ränta .............................................................................

b) återstående kapitalfordran.........................................

A. F. Berg på grund af amortering å hypotekslånet

tillkommande andel i samma inteckning....................

Ränta å Kinnevalds härads sparbanks fordran på grund

af inteckningen den 5 oktober 1885 ......

Kostnaderna för förfarandet, tillhopa ........

Smålands enskilda banks fordran på grund af inteckningen

den 5 juni 1888

a) ränta ............................................................

b) af kapitalbeloppet...................................

Summa|

163

12

231

29

2,119

76

23

10

120

127

39

237

11

728

23

3,750|—

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 22.

Då härefter likviden af köpeskillingen för fastigheterna Osaby

och Stenslanda skulle fullgöras, förklarade bankaktiebolaget Södra Sveriges

ombudsman, juris kandidaten Hjelm, att mellan bankaktiebolaget och

köparen af dessa fastigheter träffats öfverenskommelse om att kapitalbeloppet

af den af bankaktiebolaget bevakade inteckningen, 20,000

kronor, finge i afräkning å köpeskillingen innestå i fastigheterna under

förutsättning, att såväl hypoteksföreningen som Smålands enskilda bank

toge kontant likvid för sina inteckningar, så att bankaktiebolagets inteckning

efter försäljningen komme att gälla näst efter den i Stenslanda

den 13 december 1869 meddelade inteckningen å 2,000 kronor. Med

åberopande af denna öfverenskommelse och under erinran, att enligt

borgenärsförteckningen för Stenslanda 2,000 kronor skulle innestå i

denna fastighet i afräkning å köpeskillingen därför, erlade härefter

advokaten Sundström å sin liufvudmans vägnar 36,200 kronor i reda

penningar.

Konungens befallningshafvande godkände den sålunda gjorda likviden

och verkställde härefter uppdelning af hela den bjudna köpeskillingen

mellan de båda fastigheterna. Till ledning härvid antecknades ur

auktionsprotokollet, att vid de särskilda utropen bjudits 15,000 kronor

for Osaby men intet bud afgifvits å Stenslanda, samt att den vid gemensamt

utrop bjudna köpeskillingen utgjorde 58,200 kronor eller således

43,200 kionor mera än hvad som bjudits vid de särskilda utropen.

Detta^ öfverskott fördelades jämlikt 121 § 2 mom. utsökningslagen mellan

de båda fastigheterna efter förhållandet mellan deras taxeringsvärden

för år 1914, utgörande för Osaby 44,000 kronor och för Stenslanda

22,000 kronor. Ösabys andel i öfverskottet befanns då utgöra u/6a eller

/3 eller således 28,800 kronor, Stenslandas Vs eller 14,400 kronor; och

skuhe alltså af hela köpeskillingen, 58,200 kronor, 43,800 kronor anses

belöpa å Osaby och 14,400 kronor å Stenslanda.

Härefter verkställdes fördelningen af de sålunda beräknade köpeskillingarna

enligt följande

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 22.

Fördelningslängd för Stenslanda.

319

Ordn.-

n:o

Fordringens beskaffenhet

Fordrings-

beloppet

i.

Kronoutskylder........................................................................

61

20

2.

L. G. Nordlunds fordran på grund af inteckningen

den 13 december 1869

a) ränta ..............................................................................

196

11

b) kapitalbeloppet...............................................................

2,000

—

3.

Kostnaderna för förfarandet tillhopa.................................

194

18

4.

Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings fordran

på grund af inteckningen den 14 februari 1876

a) ränta, amortering och förvaltningsbidrag ...........

462

58

b) återstående kapitalfordran..........................................

4,239

52

5.

Konkursboet på grund af amortering å hypotekslånet

tillkommande andel i samma inteckning.....................

46

19

6.

Smålands enskilda banks fordran på grund af inteck- ningen den 5 juni 1888

a) ränta.............................................................................

474

23

b) af kapitalbeloppet.....................................................

3,555

55

c) likaledes af kapitalbeloppet den å Stenslanda

belöpande andel i den brist, 1,049 kronor 55 öre,

som för banken uppstått i egendomen Gräflinge- ryd, denna andel beräknad efter förhållandet

mellan 1887 års taxeringsvärden: för Stenslanda,

16,000 kronor, och för Osaby, 30,000 kronor,

och alltså utgörande 16/4e eller 8/23 af bristen eller

således ..........................................................................

365

06

7.

Bankaktiebolaget Södra Sveriges fordran på grund af

inteckningen den 27 november 1899

a) ränta............................................................................

2,021

82

b) af kapitalbeloppet.....................................................

783

56

Summa

14,400

Af dessa poster skulle den under 2 b) upptagna enligt bestämmelse

i borgenärsförteckningen och posten 7 b) enligt medgifvande af

vederbörande inteckningshafvare eller alltså tillhopa 2,783 kronor 56 öre i

afräkning å köpeskillingen innestå i fastigheten och återstoden, 11,616

kronor 44 öre, gäldas ur den af köparen kontant erlagda köpeskillingen.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 22.

Fördelningslängd för Osaby.

Ordn.-

n:o

Fordringens beskaffenhet

Fordrings

beloppet

i.

Kronoutskylder.......................................................................

122

40

2.

Kostnaderna för förfarandet tillhopa ...........................

328

36

3.

Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings fordran

på grund af inteckningen den 14 februari 1876

a) ränta, amortering och förval tningsbidrag ............

925

16

b) återstående kapitalfordran.........................................

8,479

04

4.

Konkursboet på grund af amortering å hypotekslånet

tillkommande andel i samma inteckning....................

92

39

5.

Smålands enskilda banks fordran på grund af inteck- ningen den 5 juni 1888

a) ränta ................................................................

889

17

b) af kapitalbeloppet.........................................................

6,666

67

c) likaledes af kapitalbeloppet den å Osaby belöpande

andel i den brist, 1,049 kronor 55 öre, som för

banken uppstått i egendomen Gräflingeryd, denna

andel beräknad efter förhållandet mellan 1887 års

taxeringsvärden: för Osaby, 30,000 kronor, och för

Stenslanda, 16,000 kronor, och alltså utgörande

3%6 eller ir’/23 af bristen eller således .....................

684

49

6.

Bankaktiebolaget Södra Sveriges fordran på grund al

inteckningen den 27 november 1899

a) ränta .................................................................................

3,538

18

b) af kapitalbeloppet den å Osaby belöpande andelen

12''727

27

c) likaledes af kapitalbeloppet den brist, som för

bankaktiebolaget uppstått i fastigheten Stenslanda

Öfverskott å köpeskillingen, tillkommande konkursboet

6,489

17

7.

2,857

70

Summa] 43,800]—

Af dessa poster skulle enligt medgifvande af vederbörande inteckningshafvare

de i fördelningslängden under n:o 6 b) och c) upptagna,

tillhopa 19,216 kronor 44 öre, i afräkning å köpeskillingen innestå

i fastigheten och återstoden, 24,583 kronor 56 öre, gäldas ur den

äf köparen kontant erlagda köpeskillingen.

Härefter tillkännagafs, att som köparne behörigen fullgjort sin

opaginerad Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

betalningsskyldighet och auktionen vunnit laga kraft, köpebref lör dein

komme att i vanlig ordning utfärdas, samt att Konungens befallningshafvande

ville jämlikt 168 § utsökningslagen hos vederbörande domhafvande

göra anmälan om fastigheternas exekutiva försäljning.

(Besvärshänvisning).

Då vidare ej förekom, förklarades sammanträdet afslutadt.

Som ofvan. I11 fidem

N. N.

Landssekreterare.

Anmärkning. Vid tillämpningen af stadgande^ i 131 § 2 mom. och 161 §

utsökningslagen å föreliggande fall är att iakttaga:

att å de den 22 september 1856, den 13 december 1869 och den 5 oktober

1885 intecknade skuldebrefven, när betalning å dem lyftes, göres följande påskrift:

»År 1915 den......, efter exekutiv försäljning af intecknade fastigheten,

lyftes å förestående skuldebref 163 kronor 12 öre (resp. 196 kronor 11 öre, resp.

120 kronor), utgörande därå intill dagen för köpeskillingens fördelning, den 1 november

1915, upplupen ränta; betygar N. N., Landssekreterare.»

att de den 14 februari 1876 och den 5 juni 1888 intecknade skuldebrefven,

när de företes för lyftning, förses med följande påskrift: »År 1915 den . ......

efter exekutiv försäljning af intecknade fastigheterna, lyftes hela det i förestående

intecknade skuldebref förskrifna kapitalbeloppet jämte ränta; betygar N. N., Landssekreterare

»

samt att k det den 27 november 1899 intecknade skuldebrefvet göres följande

anteckning: »År 1915 den 1 november, vid sammanträde för fördelning af köpe
skillingen

för exekutivt försålda fastigheterna Osaby n:o 1 och Stenslanda n:o 3,

fick köparen af dessa fastigheter på grund af inteckningshafvarens medgifvande af

det i förestående intecknade skuldebref förskrifna kapitalbeloppet afräkna å köpeskillingen

för Osaby 19,216 kronor 44 öre och å köpeskillingen för Stenslanda 783

kronor 56 öre, eller alltså tillhopa hela kapitalbeloppet, 20,000 kronor, hvaremot

den därå intill samma dag upplupna räntan, tillhopa 5,560 kronor, lyftes af vederbörande

inteckningshafvare; betygar N. N., Landssekreterare.»

Protokoll i inteckning särenden, hållet vid andra allmänna sammanträdet

af lagtima höstetinget med Kinnevalds härad å

tingsstället i Jät den 29 november 1915.

Från Konungens befallningshafvande i länet hade till domhafvanden

inkommit en så lydande skrifvelse:

»Till domhafvanden i Mellersta \ ärende domsaga. Jämlikt 168 §

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

utsökningslagen anmäles, att godsägaren P. N. Osanders konkursbo tillhöriga

fastigheterna Osaby n:o 1, 1 s/3 mantal, och Stenslanda n:o 3,

1 Vss mantal, i Täfvelsås socken, om hvilkas försäljning i den ordning

utsökningslagen bestämmer sysslomännen i konkursen den 11 februari

1915 framställt begäran, samt egendomen Gräflingeryd n:o 2, u/32 mantal

i samma socken, om hvars försäljning i sådan ordning Konungens befallningshafvande

förordnat genom utslag den 1 maj 1915, blifvit å

exekutiv auktion, som förrättats här å landskansliet den 20 september

1915, försålda, fastigheterna Osaby och Stenslanda till bankdirektören

K. F. Westerberg i Helsingborg och egendomen Gräflingeryd till nämndemannen

P. J. Pettersson i Runnamåla, samt att köparne vid sammanträde

för köpeskillingarnas fördelning den 1 innevarande november fullgjort

sin betalningsskyldighet på sätt bilagda vid sammanträdet förda

protokoll utvisar. De till auktionen upprättade borgeuärsförteckningarna

för de särskilda fastigheterna bifogas äfvensom bevis, att auktionen

vunnit laga kraft. Härjämte anmäles, att försäljningen af konkursboets

fastigheter skett utan förbehåll om beståndet af Sven Perssons nyttjanderätt

enligt afhandling den 10 november 1902, intecknad i Stenslanda

den 16 februari 1903. Växjö i landskansliet den 22 november 1915.

N. N.

Landssekreterare.

Efter uppläsande häraf och granskning af förenämnda skrifvelsen

bifogade handlingar antecknades i anledning af denna anmälan:

dels jämlikt 38 § andra stycket inteckningsförordningen, att det

exekutiva förfarande, hvilket inledts, såvidt rörer fastigheterna Osaby

och Stenslanda, genom sysslomännens begäran om försäljning, antecknad

i inteckningsprotokollet den 12 april 1915, § 91, och, såvidt rörer egendomen

Gräflingeryd, genom Konungens befallningshafvandes utslag den

1 maj 1915, i inteckningsprotokollet antecknadt den 7 påföljande juni,

§ 140, numera vunnit sin utslutning genom exekutiv försäljning af samtliga

fastigheterna;

dels jämlikt 23 § inteckningsförordningen,

att den inteckning, som den 9 april 1906, § 87, beviljats i “/s*

mantal Gräflingeryd n:o 2, enligt den därför upprättade borgenärsförteckningen

till hela sitt belopp folie utom köpeskillingen för samma

egendom, och att egendomen förty efter försäljningen icke vidare häftade

för samma inteckning eller någon del däraf;

och att den inteckning, som den 7 juni 1909, § 142, beviljats i

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22.

1 5/»g mantal Stenslanda n:o 3, jämväl, enligt den för denna fastighet

upprättade borgenärsförteckningen, folie utom köpeskillingen för samma

fastighet, och att fastigheten förty icke vidare häftade för samma inteckning

eller någon del däraf;

dels jämlikt 36 § inteckningsförordningen,

att den inteckning, som den 14 februari 1876, § 37, beviljats i

samtliga nu ifrågavarande fastigheter, icke fått af köparne afräknas å

köpeskillingen utan blifvit i reda penningar gulden, samt att vid sådant

förhållande fastigheterna, hvilka försålts efter särskilda utrop, icke vidare

häftade för samma inteckning eller någon del däraf;

att den inteckning, som den 5 juni 1888, § 121, beviljats i samtliga

fastigheterna, likaledes blifvit i reda penningar gulden, och att förty

fastigheterna efter försäljningen ej heller häftade för denna inteckning

eller någon del däraf;

samt beträffande den inteckning, som den 27 november 1899, § 70,

beviljats i fastigheterna Osaby och Stenslanda, att köparen af dessa

fastigheter fått afräkna å den för Osaby beräknade köpeskillingen 19,216

kronor 44 öre och å den för Stenslanda beräknade köpeskillingen 783

kronor 56 öre, samt att vid sådant förhållande dessa fastigheter efter

försäljningen icke vidare häftade för större del af intecknade beloppet

än som sålunda fått i afräkning å köpeskillingen för hvardera innestå,

eller alltså Osaby för 19,216 kronor 44 öre och Stenslanda för 783

kronor 56 öre;

dels jämlikt 45 § andra stycket inteckningsförordningen, att den

inteckning, som den 16 februari 1903, § 40, meddelats i fastigheten

Stenslanda till säkerhet för nyttjanderätt enligt afhandling den 10

november 1902, blifvit utan verkan genom försäljningen af denna

fastighet, vid det förhållande att försäljningen skett utan förbehåll om

nyttjanderättens bestånd.

Om hvad sålunda förekommit skulle jämlikt 61 § inteckningsförordningen

göras vederbörliga anteckningar i inteckningsboken.

Som ofvan.

På häradsrättens vägnar:

N. N.

Bihang till Biksd. prof. 1912. 1 Sami. 14 Höft.

42

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:156 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi. Maj:ts ''propositioner nr 22 med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m. och nr s. 1 i texten
  2. LU 1912:59 Lagutskottets memorial Nr 59 a1 i texten
  3. LU 1912:51 Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 22 med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m. och nr 57 med förslag t s. 1 i texten