Sök i Ratio Lex

Angående beviljande av låneunderstöd åt 0sikustbanans aktiebolag

1913-03-07 · 66 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:114, Angående beviljande av låneunderstöd åt 0sikustbanans aktiebolag

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

!

Nr 114.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

beviljande av låneunderstöd åt 0sikustbanans aktiebolag;

given Stockholms slott den 7 mars 1913.

Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

besluta,

att under villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet

angivits bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett låneunderstöd

av 3,000,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 80 käft. (Nr 114.)

]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Plan- och

kostnadsberäkningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Utdrag ur protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Magt Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7

mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,

Statsråden Petersson,

ScHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre Auelswård,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

• ,

På ansökan av landshövdingarna i Gävleborgs och Västernorr lands

län beviljade Kungl. Maj:t den 12 augusti 1903 koncession å en järnväg

av 1,435 meters spårvidd från Gävle över Söderhamn, Hudiksvall

och Sundsvall till Härnösand Denna koncession har sedermera överlåtits

på Ostkustbanans aktiebolag. Järnvägen beräknades enligt den

till grund för ansökningen liggande planen erhålla eu längd av 293,910

kilometer utom sidospår samt kosta 16,250,000 kronor, därav för

rullande materiel 2,058,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

I koncessionen kade emellertid fordringarna på maximilutning,

minsta krökningsradie in. fl. tekniska bestämmelser väsentligen skärpts

i jämförelse med det till grund för ansökningen liggande förslaget, i

följd varav en förnyad undersökning måste företagas. Denna verkställdes

av löjtnanten vid väg- ocli vattenbyggnadskåren Axel Aulin, som

under år 1905 avgav betänkande i ärendet. Däri upptogos två alternativ,

det ena med koncessionens fordringar genomförda efter hela linjen

och slutande på ett belopp av 19,489,000 kronor utom rullande

materiel, och det andra med användning å bandelen Gnarp—Härnösand

av större lutningar och kurvradier än i koncessionen medgivits

samt slutande å 17,760,000 kronor utom rullande materiel. Kostnaderna

för rullande materiel hade i båda fallen upptagits till samma belopp

som i det ursprungliga förslaget eller 2,058,000 kronor.

På ansökan av bolaget medgav sedermera Kungl. Maj:t genom

resolution den 2 februari 1906, att koncessionsbestämmelserna finge

för bandelen Gnarp—Härnösand mildras i huvudsaklig överensstämmelse

med Aulins senare alternativ. Kostnaderna skulle sålunda uppgå

till 19,818,000 kronor inklusive rullande materiel.

Sedan emellertid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen

i avgivna utlåtanden över en av Ostkustbanans aktiebolag

under år 1909 gjord ansökning om statslån framhållit vissa anmärkningar

mot den av löjtnanten Aulin uppgjorda kostnadsberäkningen, särskilt

i avseende på broövergångar och ingångar till städerna, utverkade

sig styrelsen av 1910 års bolagsstämma bemyndigande att lata verkställa

en sakkunnig revision av de förefintliga beräkningarna och förslagen

för Ostkustbanans byggande. Denna revision är utförd av

kaptenen i väg- och vattenbyggnad skåren K. A. Lagergren, som i

mars 1911 avgivit betänkande och kostnadsförslag i ämnet.

Detta förslag är baserat, bland annat, därpå, att övergångspunkten

för användande av de genom resolutionen den 2 februari 1906 medgivna

lindrigare bestämmelserna rörande lutningar och kurvor icke

bör förläggas till Gnarp, såsom en jämförelsevis mindre station, utan

till Sundsvall, där en station av större betydelse skulle förläggas;

förhållanden, som i avsevärd mån inverka på anordnandet av godstrafiken.

Kaptenen Lagergrens förslag avser mellan Gävle och Sundsvall en

järnväg av högsta klass inom landet samt mellan Sundsvall och Härnösand

en järnväg enligt de lindrigare koncessionsvillkoren, tillämpade

huvudsakligen med hänsyn till de svåra tärrängförhållandena. Järnvägens

längd uppgår enligt detta förslag till 299,007 kilometer. De

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

tekniska bestämmelserna enligt kapten Lagergrens utlåtande skulle bli

följande.

För hela linjen.

Spårvidd....................................................................................

Sken vikt i sidospår..........................................................

Syllens tjocklek, skrädd på två motsatta sidor .........

Ballastens djup från syllöverkant till balansplanet

Brantaste sidolutning för bank och jordskärning

Brantaste sidolutning för bergskärning............................

Tunnels höjd i hjässan över balansplanet......................

» bredd i balansplanet.............................................

...... 1,435 in.

...... 25 kg. pr in.

...... 0,165 in.

...... 0,50 in.

..... 1:1,5.

.. .. 5 : 1.

...... 5,io m.

...... 5,40 in.

För sträckan Gävle—Sundsvall.

Skenvikt....................................................................

Största syllavstånd................................................................

Syllens längd................................................................

» minsta bredd............................................................

Största lutning å banan

Minsta krökningsradie i huvudspår ..................................

Ballastens krönbredd .....................................................

Banvallens krönbredd.............................................................

Jordskärnings bredd i balansplanet.....................................

Bergskärnings bredd i balansplanet.................................

..... 34 kg. pr m.

..... 0,70 in.

..... 2,70 in.

..... 0,225 m.

..... 10 på 1000

..... 500 in.

..... 3,20 m.

..... 5,40 m.

..... 7,80 m.

..... 5,40 m.

För sträckan Sundsvall—Härnösand.

Skenvikt .....................................................................

Största syllavstånd..................................................................

Syllens längd........................................................................

» minsta bredd ............................................................

Största lutning å banan ....................................................

Minsta krökningsradie ..........................................................

Ballastens krönbredd ............................................................

Banvallens krönbredd.............................................................

Jordskärnings bredd i balansplanet ..................................

Bergskärnings bredd i balansplanet..................................

30 kg. pr in.

..... 0,75 m.

..... 2,50 in.

..... 0,200 m.

..... 14 på 1000.

... 360 m.

..... 3,oo in.

.... 5,oo m.

. .. 7,40 in.

..... 5,io m.

Kostnadsförslaget upptager en totalsumma av 24,260,000 kronor,

därav för rullande materiel 2,700,000 kronor. Denna kostnad motsva
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 114.

rar 81,100 kronor per kilometer med rullande materiel och 72,100 kronor

per kilometer utan rullande materiel.

I Lagergrens förslag ingå följande huvudposter:

Jordlösen och skadeersättningar.......................................

kr.

1,371,944

—-

Terrasseringsarbeten..............................................................

)>

5.414,350

—

Vattenbyggnader .....................................................................

2,242,161

—

Överbyggnad ......................................................................

»

5,085,930

—■

Bangårds- och linjebyggnader:...........................................

))

846,420

--

Anslutning till främmande järnvägar (föremngssta-

tioner).................................................................................

»

2,119,430

—

Vägbyggnader........................................................................

»

735,623

—

Stängsel...................................................................................

»

329,000

—

Telegraf och signaler........................................................

:»

237,000

—

Rullande materiel....................................................................

))

2,700,000

—

Inköp av Norra Llälsinglands järnväg..............................

y>

440,000

—

Ränteförluster under byggnadstiden................................

»

900,000

—

Administration och oförutsedda utgifter .....................

»

1,838,142

—

Kronor

24,260,000

—

Det av kaptenen Lagergren uppgjorda förslaget tiar enligt uppgift

av bolaget ytterligare granskats av sakkunnig person, därvid själva

förslaget lämnats utan anmärkning. Dock har den beräknade kostnadssumman

ansetts böra höjas med 1,000,000 kronor till 25,260,000 kronor,

på det att full visshet må vinnas angående beloppets tillräcklighet.

Höjningen avser i huvudsak beräkningarna rörande räls och rullande

material såsom föremål för prisfluktuationer. För säkerhets skull har

emellertid bolaget ansett sig böra räkna med eu anläggningskostnad

av 26,000,000 kronor.

Redan här vill jag anmärka, att järnvägsstyrelsen i sitt nedan omförmälda

utlåtande av den 7 januari 1913 beräknat kostnaderna för

anslutningen till vissa statsbanestationer till cirka 300,000 kronor högre

belopp än av Lagergren antagits. Styrelsen anser dock, att den av

bolaget beräknade slutsumman 26,000,000 kronor bör kunna godtagas.

Sedan jag sålunda i korthet redogjort för plan och kostnadsberäkningar

för den tilltänkta järnvägen, ber jag beträffande denna banas

betydelse för de orter, den skulle genomlöpa, att få hänvisa till undersökningarna

i de av byrådirektören A. d’Ailly utförda trafikberäkningar,

vilka torde såsom bilagor få åtfölja detta protokoll.

Deri ekonomiska

betydelsen

av Ostkustbanan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

I särskilda yttranden i anledning av koncessionsansökningen har

vidare uttalats av Kungl. Maj:ts befallning shav ande i Gävleborgs län,

att järnvägen måste anses såsom eu synnerligen viktig kommunikationsled

av stort gagn för orterna, samt av Kungl. Maj:ts befallning shav ande

i Västernorrlands län, att densamma ovedersägligen skulle bliva av allra

största betydelse för länet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrade i utlåtande den 16 augusti

1902, bland annat, att på samma gång som den föreslagna banan

skulle bilda eu av de länkar, som enligt .styrelsens åsikt erfordras

för ett planmässigt fullbordande av landets järnvägsnät, så komme

den att genomlöpa den del av Norrlands äldsta kulturbygder, där

odling och industriell utveckling i hög grad gjort sig gällande, varför

järnvägen för såväl den enskilda som den allmänna rörelsen komme

att medföra stor omedelbar fördel genom den besparing i fartider och

fraktkostnader, som skulle följa av därmed ernådda betydande förkortning

i järnvägsförbindelsernas längd mellan därav berörda orter.

Att under sådana omständigheter Ostkustbanan skulle komma att

under den första tiden efter dess fullbordande för statsbanan å motsvarande

sträcka vålla någon minskning i trafikinkomsterna syntes visserligen

sannolikt, men ansåg sig styrelsen dock böra erinra därom, att

detta mer än väl skulle ersättas genom den indirekta vinst, som den

nya järnvägen komme att bereda genom kustorternas förkovran och

uppblomstring, varför omnämnda avledning från statsbanan av dessa

orters trafik ej borde få utgöra hinder för utförandet av banan.

Betydelsen för statens järnvägar av Ostkustbanans- tillkomst berördes

av järnvägsstyrelsen i dess utlåtande den 8 januari 1903 över

koncessionsansökningen. Däri anförde styrelsen, att genom anläggning

av Ostkustbanan hela såväl person- som godstrafiken mellan städerna

Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand inbördes ävensom mellan

orter söder om Uppsala och de nämnda städerna skulle från statens järnvägar

avledas och sålunda de i och för sig låga inkomsterna av vissa

statsbanelinjer i Norrland än mera minskas.

Då i följd av gällande bestämmelser för beräkning av befordringsavgifterna

för gods i samtrafik mellan flera järnvägar i fraktbeloppen

inräknas särskilda s. k. banavgifter, en för varje i transporten deltagande

bana, medförde detta, att frakten för en sändning, som befordras

i samtrafik mellan två eller flera banor, städse bleve dyrare än om sändningen

befordras motsvarande väglängd uteslutande å statens järnvägar

och dyrare ju flera banor, som i transporten deltaga.

På grund av förenämnda omständigheter komme sålunda den av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

sevärda vägförkortning, som genom Ostkustbanan skulle uppkomma,

icke att för trafikanterna medföra den fördel, som vägkortningen eljest

skulle medföra.

Helt annorlunda skulle förhållandena gestalta sig för trafikanterna,

om hela sträckan Uppsala—Gävle—Sundsvall—Härnösand—Sollefteå

vore i statens hand och gällande fraktsatser för statsbanorna sålunda

kunde tillämpas utan beräkning av förenämnda banavgifter; och vad

statens järnvägars ekonomi beträffar, skulle då väl även lokaltrafiken

på vissa ställen av den nya banan åtminstone i någon mån lämna ersättning

för den genomgångstrafik, som, därest sträckan Uppsala—

Gävle—Härnösand—Sollefteå vore i statens hand, skulle från linjen

över Storvik avledas till linjen över Gävle.

Viktiga skäl ansåg järnvägsstyrelsen sålunda tala för att hela

sträckan Uppsala—Gävle—Härnösand—Sollefteå komme i statens hand,

och ett steg i denna riktning vore onekligen att ifrån början bygga

den nu ifrågavarande sträckan Gävle—Hernösand såsom statsbana.

Ett sådant tillvägagående ansåg sig styrelsen emellertid ej böra tillråda.

Trafikeringen av denna handel, en parallellbana, som visserligen

genom tre bibanor förbindes med statsbanan, men som till denna

ej bär någon direkt anslutning, måste nämligen alltid bliva för statens

järnvägar ofördelaktig, så länge både norr och söder om den ifrågasatta

sträckan privatbanor för all genomgående trafik måste begagnas.

Det är tydligen först i sammanhang med inköp för statens räkning

av dessa senare, nämligen Uppsala—Gävle och Härnösand—Sollefteå

järnvägar, som Ostkustbanan får sin betydelse såsom ett led i

statsbanesystemet. Men de transaktioner, som äro förknippade med ett

så viktigt köp, kunde ej tänkas ännu på flera år bliva genomförda och

att under dessa år förhindra enskilda att anlägga och trafikera den

föreslagna banan skulle vara att otillbörligt tillbakahålla de lokala intressen,

som äro väsentligt förbundna med Ostkustbanans snara byggande.

Och i själva verket, säger styrelsen, är det för vinnande av det viktiga

målet, att den genaste vägen från Stockholm till mellersta och övre

Norrland bliver en statsbana, ingalunda nödvändigt, att Ostkustbanan

från början bygges som sådan. Det är tillräckligt, om staten inom

rimlig tid inköper den på rimliga villkor.

På grund av det anförda hade styrelsen, som utgick från att i en

blivande koncession för Ostkustbanan infördes den vanliga bestämmelsen

om statens inköpsrätt av banan, för sin del intet att anföra emot

banans koncessionerande, under förutsättning att banan från början så

anlägges och utföres, att några väsentliga och kostsamma förändringar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Strategiska

synpunkter.

Tidigare ansökning

om

låneunderstöd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

ej med densamma måste företagas, för att den skall vara lämplig att

införlivas med statsbanenätet, när en gång frågan om de båda ovannämnda

redan trafikerade privatbanornas inköp kan komma att upptagas

och genomföras.

I utlåtande den 9 mars 1903 över koncessionsansökningen anförde

generalstabschefen, att visserligen den föreslagna Ostkustbanans hotade

läge i hög grad minskade dess militära betydelse, men att likväl genom

anställd utredning blivit utrönt, att vissa närmare angivna militära fördelar

av stor vikt kunde vinnas genom användande av Ostkustbanan.

I utlåtande den 18 november 1905 angående ansökningen om mildring

i koncessionsvillkoren anförde generalstabschefen, att ju mera förhållandena

utvecklas därhän, att man kan tänkas sammandraga truppstyrkor

i Norrbotten, desto kraftigare framträder behovet av att hastigt

kunna till mellersta Norrland samla erforderliga trupper till skydd för

allvarligare företag mot den långa förbindelselinjen med övre Norrland.

Ur denna synpunkt hade Ostkustbanan sin största betydelse och särskilt

vore sträckan Gävle—Sundsvall betydelsefull. Då det blivit allt

viktigare, att järnvägen över huvud taget kommer till stånd, tillstyrkte

geneneralstabscbefen den begärda lindringen, dock allenast i vad eftergiften

rörde sträckan norr om Sundsvall. Den sålunda uppställda fordringen,

att järnvägen å hela linjen från Gävle till Sundsvall skulle

erhålla första klassens trafikförmåga, har, såsom jag nämnt, iakttagits

i det senaste kostnadsförslaget.

Slutligen har befälhavaren för generalstaben i utlåtande den 21

december 1912, med hänsyn till vad förut anförts beträffande den militära

betydelsen av en järnväg Gävle—Härnösand, tillstyrkt beviljande

av det nu begärda statslånet.

Vid 1909 års Riksdag väcktes av motionärer i båda kamrarna förslag

om att bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett statslån om fjorton

miljoner kronor mot erhållande av första inteckning i den för bolaget

koncessionerade järnvägen. Samtidigt gjordes hos Kungl. Maj:t ansökning

i enahanda syfte.

Över denna ansökning avgav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen infordrat

yttrande den 5 mars 1909. Däri anmärkte styrelsen, att de då

föreliggande, av löjtnanten Aulin upprättade kostnadsberäkningarna vore

i vissa avseenden ofullständiga. I övrigt erinrade styrelsen i detta

yttrande om sitt redan förut gjorda uttalande i frågan samt anförde

vidare, att styrelsen funne anläggningen vara av så stor betydelse

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

9

för deri allmänna rörelsen i de av järnvägen berörda trakterna och sålunda

för dessa trakters utveckling, att banans tillkomst vore i högsta

grad önskvärd, och att därför erforderligt statslån för Ostkustbanan

borde om möjligt beredas. Efter att hava angivit den enligt styrelsens

mening lämpligaste formen för lånet framhöll styrelsen slutligen nödvändigheten

därav att, då ett så stort företag som Ostkustbanan skulle

utföras med medel, som till omkring två tredjedelar anskaffades av

staten, en effektiv teknisk-ekonomisk kontroll anordnades över, att statsmedlen

bleve till avsedda ändamål använda och att arbetena utfördes

på ekonomiskt och i övrigt lämpligt sätt.

I anledning av ovannämnda motioner avgav statsutskottet utlåtande

den 16 april 1909 (nr 92), däruti utskottet åberopade vad väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anfört angående kostnadsberäkningarnas ofullständighet

samt vidare anförde följande:

»Redan detta förhållande synes utskottet innefatta ett avgörande

skäl mot beviljande av det föreslagna statslånet, då man icke har säkerhet

för att järnvägsanläggningen kan bliva fullbordad med detta

låneunderstöd i förening med de i övrigt för ändamålet tillgängliga

medlen. Härtill kommer, att utredningen ej heller i övrigt är så fullständig,

som erfordras för ett allsidigt bedömande av frågan. Om det

ock får anses vara påvisat, att den föreslagna Ostkustbanan skulle bliva

av stor betydelse ej blott för de trakter, den komme att genomlöpa,

utan även för andra delar av landet, i det att genom densamma skulle

beredas en järnvägsförbindelse väsentligt kortare än den nuvarande

vägen över norra stambanan med dess tvärbanor, bör man å andra

sidan icke lämna obeaktat, att dessa fördelar i ej ringa mån komme

att vinnas på bekostnad av vissa statsbanesträckor, som till den nya

banan finge avstå en mer eller mindre stor del av sin person- och godstrafik.

En närmare utredning om den inverkan, Ostkustbanan, i detta

hänseende komme att utöva på statsjärnvägarna, bör givetvis föreligga,

innan beslut fattas att genom statsunderstöd möjliggöra tillkomsten av

den ifrågasatta nya förbindelseleden. Denna fordran måste i förevarande

fall anses vara så mycket mera påkallad, som här ifrågasättes ett låneunderstöd,

vilket ej blott i och för sig är synnerligen betydande, utan

även väsentligt överstiger den andel av anläggningskostnaden, nämligen

hälften, vartill Riksdagen ansett sådant understöd i regel böra begränsas.»

På grund av det anförda hemställde utskottet, att ifrågavarande

motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Motionerna blevo också av Riksdagen avslagna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 80 käft. (Nr 114.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Järnvägsstyrelsens

yttrande

år 1909

10 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Sedermera avgav järnvägsstyrelsen den 20 november 1909 yttrande

över förenämnda hos Kungl. Maj:t gjorda låneansökan.

Däri uttalade sig styrelsen först rörande järnvägens inverkan på

statens järnvägars trafik.

Vid utredningen härutinnan, säger styrelsen, har beträffande avledningen

av persontrafik och därav föranledd minskning av persontrafikinkomsten

tagits hänsyn till föreliggande uppgifter för år 1907 rörande

antal resande i båda riktningarne mellan, å ena sidan, orter å sträckan

Uppsala—Linköping och, å andra sidan, de fyra norrländska kuststäderna

vid den nya banan, nämligen Härnösand, Sundsvall, Hudiksvall och

Söderhamn, ävensom resande å routen Uppsala— Gävle, Gävle—Dala

och Gävle—Ockelbo järnvägar, å ena, och berörda kuststäder, å andra

sidan, samt slutligen resande mellan dessa kuststäder inbördes. Till

det siffertal, som med viss reducering framkommit ur dessa beräkningar

rörande den huvudsakliga persontrafik, som sålunda skulle avledas från

statens järnvägar, har lagts den inkomstminskning, som ytterligare beräknats

framkomma genom avledning av persontrafik utom den nyssnämnda;

och har såsom slutresultat framgått, att hela inkomstminskningen

för år räknat skulle uppgå till i runt tal 350,000 kronor. Enär

någon indragning av tåg å statens järnvägar knappast kan antagas

komma att av trafikminskningen föranledas och någon större besparingav

driftkostnad således icke uppstå, torde försiktigheten bjuda att beräkna

denna inkomstminskning såsom minskning av nettoinkomst.

Beträffande därefter minskning i inkomst av godstrafiken har till

grund för denna beräkning tagits trafiktal för år 1908, angivande dels

minskningen i statens järnvägars egen lokala trafik, dels minskningen

i nuvarande samtrafik. Den förra har, efter beräkning för samtliga

månader av år 1908, uppgått till i runt tal 200,000 kronor, och den

senare, efter uträkning av resultatet för viss månad, till ungefär samma

belopp, 200,000 kronor. Härvid har efter erfarenhet, som vunnits på

andra områden, antagits, att inkomstminskningen i samtrafik under olika

månader skulle komma att fortgå i samma proportion som inkomstminskningen

för statens järnvägars egen eller lokala trafik. Då dock

konkurrensen med sjöförbindelserna under vissa månader torde medföra

en större avmattning av den lokala järnvägstrafiken än av samtrafiken,

kan nyssnämnda siffertal, representerande minskningen i samtrafiksinkomst

möjligen anses väl lågt, men har vid beräkningen av minskningen

i nettoinkomsten hänsyn tagits till nämnda förhållande. Genom detta

beräkningssätt har minskningen i godstrafikinkomst kommit att uppgå

till 400,000 kronor. Detta belopp kan dock anses representera minsk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Ktmgl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114. 11

ning i nettoinkomst, dels emedan, trots nämnda avledning av trafiken,

tågrörelsen å stambanan särskilt med hänsyn till genomgångstrafiken

icke torde komma att i nämnvärd mån inskränkas, samt förty avsevärd

minskning av driftkostnaden ej är att förvänta, dels emedan minskningen

i samtrafiksinkomsten, såsom ovan nämnts, blivit lågt beräknad.

På grund av det anförda antog styrelsen efter senaste årens trafikresultat

den totala minskningen i nettoinkomst för statens järnvägar

kunna beräknas för persontrafiken till 350,000 kronor och för godstrafiken

till 400,000 kronor eller sammanlagt till 750,000 kronor.

Då styrelsen härefter ingått på huvudfrågan, har styrelsen såsom

första spörsmål upptagit sannolikheten för den ekonomiska bärigheten

av ifrågavarande järnvägsföretag.

Mot den i trafikberäkningen av år 1906 upptagna bruttoinkomsten av

2,553,000 kronor eller per dag och bankilometer 23 kronor 63 öre ansåg

styrelsen i huvudsak ej annat vara att erinra, än att denna bruttoinkomst

ej är att förvänta under trafiktidens början, men, enligt järnvägsstyrelsens

mening, finnas förutsättningar för att i mån av trafikens utveckling

ett dylikt trafikresultat skall kunna uppnås. Beträffande den uti

berörda trafikberäkning upptagna inkomst av en del godssamtrafiksförsändelser

till belopp av omkring 7 5,000 kronor, som skulle komma att

tillföras Ostkustbanan, anmärker styrelsen, att denna beräkning grundar

sig på förut gällande tolkning av bestämmelserna rörande transporter

av gods i samtrafik. Efter år 1903, då styrelsen avgav sitt utlåtande

angående ansökning om koncession å Ostkustbanan, har emellertid tolkningen

av samfcrafiksbestämmelserna ändrats så, att i förevarande fall

ytterligare godstrafik mellan eu stor del orter söder om Uppsala, å ena,

samt stationerna Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall, å andra sidan,

numera skulle komma att framgå över Ostkustbanan. Härigenom skulle

givetvis föranledas ökning av nämnda inkomstsiffra, 75,000 kronor, vilken

ökning dock ej kan utan synnerlig tidsutdrägt beräknas. Här erinras

dock, att ökningen ej kan komma att uppgå till så stort belopp,

att berörda inkomstsiffra skulle komma att uppgå till ovannämnda totala

inkomstminskning för statens järnvägar, enär dels även till Uppsala—

Gävle järnväg skulle avledas ej ringa trafik, dels ock med hänsyn till

de avsevärda vägförkortningar, Ostkustbanans tillkomst skulle medföra,

trafikanternas avgifter komme att reduceras.

Vidkommande åter de beräknade driftkostnaderna, 55,6 procent

av bruttot, erinrade styrelsen i främsta rummet om de dåmera genomförda

löneregleringar för personalen vid samtliga järnvägar inom

landet, vilket föranlett en väsentlig stegring av driftkostnaden, som,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

efter allt att döma, icke är av tillfällig natur. I förevarande granskning

både styrelsen sökt med ledning av de senast kända driftkostnadsprocenttalen

vid med förevarande jämförliga järnvägar beräkna de

sannolika driftkostnaderna för ifrågavarande järnväg. För nedanstående

järnvägar är driftkostnadsprocenten under åren 1903—1908 den

i följande tabell angivna:

vm.

1004.

1905.

1006.

1907.

1908.

Drift

k o s t n

a d s p r

o c e n t

Bergslagernas.................

43.65

48.46

47.0 3

49.28

56.10

59.89

Stockholm—V ästerås—Bergslagen......

60.24

57.23

56.73

64.02

68.71

68.98

Mora—Vänern ........

52.54

59.4 5

58.15

59.93

68.00

68.29

Halmstad—Nässjö.....

57.57

58.63

63.88

58.35

69.41

82.39

Gävle—Dala ..

60.4 4

59.05

52.47

55.21

62.54

65.43

Uppsala—Gävle ...

56.89

50.es

50.64

56.24

55.74

62.37

Av anförda siffror ansåg styrelsen de för år 1908 upptagna giva

den bästa vägledningen för beräkningen av Ostkustbanans utgifter. Vad

Bergslagernas järnväg beträffar, beror dess låga driftkostader väsentligt

av den betydande trafik av gods å långa distanser och i båda riktningarna,

som järnvägen upparbetat, men synas motsvarande betingelser

för en låg driftkostnad sprocent icke finnas i fråga om Ostkustbanan.

Vad Uppsala—Gävle järnväg angår, bär densamma enligt inhämtad upplysning

något lägre löner än dem, som utbetalas vid de större järnvägarna

i allmänhet, vadan dess driftkoslnadsprocent för förevarande beräkning

kan anses för låg. Halmstad—Nässjö järnväg uppvisar slutligen

abnormt stigande driftkostnader under senare år, vilka kunna vara

beroende av tillfälligheter. Vid beräkningen torde man däremot kunna

utgå från driftkostnadsprocenten vid Stockholm—Västerås —Bergslagens,

Mora Vänerns och Gävle—Dala järnvägar, för vilka i medeltal driftkostnadsprocenten

år 1908 utgjorde 67,6 procent.

Om man antager, att driftkostnadsprocenten för Ostkustbanan skulle

uppgå till i runt tal 68 % — och lägre tal anser styrelsen på grund av

det anförda ej kunna beräknas — och att bruttoinkomsterna skulle utgöra

den i 1906 års trafikberäkning upptagna eller omkring 2,550,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

kronor, uppkommer en driftkostnad av omkring 1,730,000 kronor och.

en nettoinkomst av 820,000 kronor. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

påpekat, förelåge fortfarande ovisshet om slutliga anläggningskostnadens

storlek bland annat i det avseende, att planen för vissa

sträckor av järnvägen särskilt närmast städerna och beträffande broövergångar

ännu ej är av Kung!. Maj:t fastställd. Med den erfarenhet

styrelsen vunnit rörande kostnaderna för åstadkommande av föreningsstationer

och med den kännedom styrelsen ägde om de lokala förhållandena

hade styrelsen kommit till den uppfattning, att den av sökanden

då angivna anläggningskostnaden, 21 å 21 Va millioner borde i ganska

avsevärd mån höjas och förty avkomstprocenten ej komma att på långt

när uppgå till det i trafikberäkningen angivna tal, 5 %.

Såsom huvudskäl för sin ansökning om statslån, anförde styrelsen

slutligen, åberopade sökandena det stora allmänna intresse, som vore förbundet

med utförande av ifrågavarande kustbana och statens intresse

att i en framtid få en sådan viktig förbindelseled i sin hand.

Att stora intressen och dessa ej uteslutande av lokal natur äro

förbundna med utförande av detta järnvägsföretag, ansåg styrelsen obestridligt.

Av styrelsens utlåtande av den 8 januari 1903 framgår, att,

enligt styrelsens mening, ifrågavarande kustbana i förening med de i

norr och söder tillstötande enskilda järnvägar kunde anses bilda en för

landet i dess helhet så betydelsefull förbindelseled, att densamma förr

eller senare borde inrangeras i statsbanenätet. Styrelsen, som ej fann

sig då böra föreslå banans anläggande från början såsom statsbana,

tillstyrkte dock särskilt i betraktande av de avsevärda lokala intressena

den föreliggande koncessionsansökningen. Trots den verkställda utredningen

utvisar, att avledning av trafik från statens järnvägar skulle ske

i ganska avsevärd omfattning, vidhölle nu styrelsen sin uppfattning,

att företaget till gagn för det allmänna, borde komma till utförande.

Men även med denna uppfattning funne styrelsen, med hänsyn till det

trafikresultat, vartill styrelsen vid granskningen kommit, det icke vara

tillrådligt att tillmötesgå sådana anspråk på statens understöd, som i

förevarande ansökning framställts. Det kunde ju ock vara att befara,

att ett bifall till förevarande ansökning skulle komma att för framtiden

medföra betänkliga konsekvenser, i det enahanda anspråk givetvis ej

skulle komma att saknas, anspråk, som med det föreliggande exemplet

för ögonen kanske ej så lätt i särskilda fall skulle stå att avvisa.

På grund av det anförda ansåg sig styrelsen icke kunna tillstyrka

bifall till den då föreliggande ansökningen om statslån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Bolagets nu I ansökning av den 23 oktober 1912 har nu styrelsen för bolaget

lf]?neansr5k-de anhållit om statslån å 3,000,000 kronor. Efter redogörelse för konung.

cessionen å banan och kostnadsberäkningarna för densamma uttalar sig

styrelsen beträffande

Ostkustbanans ekonomiska bärighet.

I detta avseende hänvisar styrelsen till de av byrådirektören i

järnvägsstyrelsen Adolf d’Ailly dels år 1900, dels år 1906 och dels år

1910 utförda beräkningarna och erinrar, att d’Ailly i den sista av dessa

beräkningar upptager de årliga bruttoinkomsterna till följande avrundade

belopp:

persontrafik ............................................. kr. 1,068,900: —

godstrafik ................................................ » 1,618,400: -

posttransport, resgods m. in............ » 206,700: —

Summa kronor 2,894,000: —,

motsvarande 9,777 kronor per bankilometer och 26 kronor 76 öre per

dag och bankilometer. För jämförelse meddelas, att bruttoinkomsten

vid Uppsala—Gävle järnväg under år 1906 uppgick till 10,523 kronor

per bankilometer och till 28 kronor 83 öre per dag och bankilometer

samt vid linjen Storvik—Ange af statsbanan under år 1908 till 14,414

kronor per bankilometer och 39 kronor 49 öre per dag och bankilometer.

Nettoinkomsten beräknas av bjrrådirektören d’Ailly till 1,070,780

kronor.

För att åskådliggöra inkomstökningen av järnvägstrafiken vid några

av de orter, Ostkustbanan kommer att beröra, meddelar styrelsen vidare

följande från d’Åillys betänkande hämtade tablå över medelinkomsten

(= hälften av summa inkomst för anländ och avsänd trafik) för trafiken

vid Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall under tiden 1896—1904.

Medelinkomst

År 1895

År 1904

Ökning

Ökning i procent

vid

kr.

kr.

1896—1904

kr.

1896—1904

kr.

Söderhamn.........

128,000

201,000

73,000

57 %

Hudiksvall.......

195,000

313,000

118,000

61 %

Sundsvall .........

361,000

648,000

287,000

80 %

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

15

Under de 9 åren

medeltal per år

1896 —1904 har således inkomsten ökats med

vid

Söderhamn.....

....................................... kr.

8,100: —

))

Hudiksvall.....

..................................... »

13,100: —

»

Sundsvall........

....................................... y>

31,900: —

let

avgångna och

anlända resande utgjorde:

År 1894

År 1904

vid

Söderhamn ....

........................... 67,379

120,004

Hudiksvall ....

............................. 50,102

87,155

Sundsvall.......

........................... 67,501

110,496

Under tioårsperioden 1895—1904 har således antalet resande ökats

vid Söderhamn med 78%, vid Hudiksvall med 74% och vid Sundsvall

med 64 %.

Förutom trafiken på städerna, anmärker styrelsen, har Ostkustbanan

naturligen att motse en högst? betydande trafik från och till de många

stora industriella anläggningarna utefter banlinjen såsom Strömsbro,

Axm ar, Ljusne, Ala, Iggesund, Ströms bruk, Långvinds bruk, Svartvik,

Kubikenborg, Sund, Skönvik, Vivstavarv m. fl.

Utöver vad byrådirektören d’Ailly anfört angående möjligheterna

för Ostkustbanans ekonomiska bärighet, har styrelsen särskilt fäst

uppmärksamheten på den högst avsevärda trafik, som är att förvänta

från Västernorrlands län. Detta län genomlöpes såsom bekant av,

bland andra, de tre betydande floderna Ångermanälven, Indalsälven

och Ljungan. Vid utloppet i havet närma de sig varandra så, att avståndet

från Ångerman sälvens utlopp vid Härnösand och Ljungans

utlopp söder om Sundsvall är endast omkring 7 mil. Indalsälven utfaller

ungefär mitt emellan de båda andra nämnda älvarna. Om man

besinnar, att i detta län, likasom i Norrland över huvud, den största

odlingen och den tätaste befolkningen förekommer utefter floddalarna

och att nuvarande stambanan just genom Västernorrlands län framgår

långt ifrån kusten (omkring 11 mil vid Långsele), finner man lätt, vilket

betydande handelsområde, som omfattas av den i Härnösand och Sundsvall

koncentrerade handeln. Man bör ock erinra sig den högst betydande

industri, som bedrives vid dessa älvar dels vid utloppet i havet,

dels in i landet vid de nedre delarna av dem. Att dessa förhållanden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

skola framkalla en liflig trafik å en bekväm och ändamålsenligt lagd

järnvägsförbindelse synes uppenbart. Men denna trafik går från och

till den översta delen av Ostkustbanan och bör fördenskull tillföra denna

stora inkomster.

Behovet av Ostkustbanan.

För bedömandet av ifrågavarande järnvägsförbindelses behövlighet

anser styrelsen främst böra tagas i beaktande dels den minskning i våglängd,

denna trafikled skulle medföra såväl för den ojämförligt största delen

av banans trafikområde i förhållande till landets sydligare delar, som

för de orter inbördes, vilka beröras av banan, dels oek den folkmängd,

som skulle erhålla fördel av den kortare och billigare trafikmöjlighet,

banan erbjuder.

I förstnämnda hänseende lämnas följande uppgifter:

A v

stan d

V ii g v

i n s t

via stats-

via Ostkust-

i % ■«,

ha® an

banan

km.

gamla

km.

km.

vägen.

Härnösand—Stockholm...............

........... 762

473

289

38

Sundsvall— »

............ 579

410

169

29

Hudiksvall— »

.......... 442

321

121

27

Söderhamn— » ......

........... 333

261

72

22

Härnösand—Sundsvall .............

............ 373

63

310

83

Sundsvall—Hudiksvall ..........

............ 261

89

172

66

Hudiksvall—Söderhamn ........

........... 175

60

115

66

Söderhamn—Gävle

............ 114

81

33

29

Det mest talande exemplet, säger styrelsen, på banans effekt i avseende

på vägförkortning är följande. Mellan Härnösand, som är residensstad för

landshövding och biskop och där en bel del viktiga offentliga institutioner

äro förlagda, och grannstaden Sundsvall, som är landets förnämsta handelsstad

norr om Gävle, är avståndet med nuvarande järnvägsförbindelse

373 km. Via Ostkustbanan skulle avståndet dem emellan bliva endast

63 km. och vägvinsten alltså ej mindre än 310 km. Man inser måhända

lättare vad detta betyder, om man betänker, att dessa båda städer

nu järnvägsledes ligga på ungefär samma avstånd från varandra som

Stockholm och Herrljunga, men att de tack vare Ostkustbanan skulle

komma att ligga varandra 3 km. närmare än Stockholm och Uppsala.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr llå.

Man kan ju därför säga, att först genom den nya banan erhålla

dessa båda städer järnvägsförbindelse med varandra. Hellre än att resa

den 6 gånger längre sträckan å järnvägen användes också i regel om

sommaren båt och om vintern släde.

En järnvägsresa från Sundsvall till Härnösand kräver för närvarande

med den snabbaste tågförbindelsen 15ä ,3 timme och kostar i II kl. 14.40

kr. samt i III kl. 9,60 kr., under det att resan efter Ostkustbanans tillkomst

skulle tillryggaläggas på omkring 1 V; timme, samt med användande

av statens järnvägars zontariff för ett pris av i II kl. 2,40 kr.

och i III kl. 1,60 kr., alltså en skillnad i tid av 141, e timme och i pris

av för II kl. 12 kr. och för III kl. 8 kr., oavsett de ökade resekostnader

för övrigt, som en långvarigare resa självfallet medför. Också

användes vid sådana resor järnvägen årligen av endast några hundra

personer, medan däremot under den del av året, då sjöfarten är öppen,

omkring 20,000 använda båt.

Styrelsen anser alltså, att på grund av de lättade kommunikationer,

som Ostkustbanan bereder de av densamma genomlupna trakterna såväl

vid trafik sins emellan som med huvudstaden och södra Sverige, densammas

behövlighet är i nu angivna hänseende mer än tillräckligt ådagalagd,

om man även betänker, att alla mellan städerna belägna och kringliggande

orter jämväl erhålla fördelarna av nämnda vägförkortniugar.

I detta sammanhang erinrar styrelsen vidare, att år 1899 utgjorde

folkmängden inom de kommuner, som i större eller mindre grad komma

att tillföra Ostkustbanan trafik, 196,839 personer, och inom trafikområdet,

räknat till en bredd å ömse sidor om banan av 20 km, var densamma

150,824 personer.

Folkmängden inom samma kommuner år 1905 framgår av nedan
-

stående tablå.

Folkmängd

Folkmängd

år 1905.

år 1905.

Gävle.............................

............. 30,842

Njutånger...........................

...... 3,110

Hille ............................

............ 4,399

Nianfors ..............................

364

Hamrånge.................

............ 4,543

I lälsingt lina.....................

...... 4,190

Söderala.....................

............. 10,859

Idenor .................................

..... 1,518

Söderhamn ................

............. 11,222

Forssa ...............................

...... 4,012

Norr ala .....................

............. 3,500

Hudiksvall...........................

...... 5,210

Trönö ........................

............. 1,767

Rogsta.................................

...... 2,128

Skog.............................

............. 3,944

Harmånger .......................

...... 2,819

En ånger.......................

.............. 2,904

Jättendal ...........................

..... 1,305

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

1 samt. SO käft. (Nr 114.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr lli.

Gnarp ....................

Folkmängd

år 1905.

.................. 4,163

Bergsjö ................

................ 3,983

Njurunda ..............

............... 8,232

Sundsvall .............

.................. 16,060

Skön.....................

............... 11,319

Alnö .......................

................ 7,204

Timrå .....................

................ 5,709

Indal.....................

................ 2,691

Ljustorp .................

.............. 2,546

Folkmängd

år 1905.

nässjö..................................... 3,676

Tynderö.................................... 1,451

Häggdånger .......................... 1,070

Stigsjö................................... 2,078

Säbrå........................................ 5,027

Härnösand ............................ 8,932

Torp, Stöde, Tima, Attmar,

Selånger, Sättna ............... 24,677

Summa 207,454

Vid 1909 års slut utgjorde den totala folkmängden inom ifrågavarande

kommuner 211,929 personer, och har således’ folkmängden

sedan år 1899 ökats med 15,090 personer, motsvarande 7,67 %.

Folkmängden inom banans egentliga trafikområde ansågs år 1910

kunna beräknas till 163,600 personer.

Sammanställas dessa folkmängdsuppgifter med den förkortning i

väglängd mellan de särskilda orterna, som Ostkustbanan skulle medföra,

inser man, säger styrelsen, det verkligt stora behovet av banans byggande.

Detta framgår även av den anslutning från kommuner och enskilda,

som teckningen av aktier i bolaget vunnit för att möjliggöra företagets

realiserande. Aktiekapitalet uppgår nämligen för närvarande till nära

10,000,000 kronor och kommer, på grund av de åtgärder styrelsen vidtagit,

utan tvivel att uppnå detta belopp till fullo senast Vid den tid

under nästa år, då banbyggnadsarbetet skulle kunna påbörjas. Detta

resultat torde tå anses enastående i vårt land och vittnar otvivelaktigt

om icke blott det inom orten för banan starkt framträdande önskemålet

att erhålla denna trafikled, utan även de stora ekonomiska intressen,

som äro beroende av företagets realiserande.

Att detta behov, på grund av den allmänna utvecklingen, skall i

väsentlig grad ökas under den tid, som åtgår för banans bj^ggande, är

uppenbart.

Sedan styrelsen härefter redogjort för yttranden av myndigheter

samt föregående åtgärder för erhållande av statslån, övergår styrelsen

till att behandla

planen för Ostkustbanans finansiering..

Det är naturligt, att styrelsen för Ostkustbanans aktiebolag i sina

ytterligare bemödanden att bringa företaget till utförande i första hand

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 114.

19

tagit hänsyn till vad statsutskottet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt järnvägsstyrelsen i ärendet anfört.

I sådant avseende har styrelsen föranstaltat om förut omförmälda

revision av planen och kostnadsförslaget för banan, vilken revision utförts

av sakkunnig person med erforderliga biträden. Härigenom torde

i detta hänseende vara gjort allt, som för närvarande kan göras. Vidare

har styrelsen låtit ytterligare granska trafikberäkningarna. Byrådirektören

d''Ailly, som utfört även detta arbete, har därvid kommit till

en nettoinkomst av 1,070,780 kronor. Då styrelsen trott sig finna,

att möjligheten av en hjälp från statens sida för finansieringen av företaget

även är beroende av storleken utav det lånebelopp, som måste

sökas av staten, har styrelsen sökt utvägar för att kunna nedbringa

detta belopp så långt som möjligt. Styrelsen har i sådant syfte inriktat

sina bemödanden på dels att höja bolagets aktiekapital, dels att på privat

väg erhålla ett större obligationslån.

Byggnadskostnaden för banan beräknas i sista kostnadsförslaget till

24.260.000 kronor, därav för ränteförluster 900,000 kronor samt för

administration och oförutsedda utgifter 1,838,142 kronor. Av skäl, som

redan anförts, skulle detta belopp höjas med 1,000,000 kronor till

25.260.000 kronor. Emellertid har styrelsen ansett sig böra för all

säkerhets skull räkna med en anläggningskostnad av jämnt 26,000,000

kronor. Anledningen härtill är, dels att upptagandet av ett större obligationslån

givetvis medför vissa kostnader, som icke beräknats i kapten

Lagergrens förslag, och dels att styrelsen tänkt sig att av denna summa

även kunna bereda nödigt kapital för rörelsens första bedrivande, för

vilket ändamål jämväl kan beräknas räntan å bolagets eget kapital,

intill dess det blivit i sin helhet taget i anspråk.

Av omförmälda belopp....................................... kronor 26,000,000: —

disponerar bolaget ett eget

kapital, som vid tiden

för arbetets påbörjande

beräknas uppgå till ... kronor 10,000,000: —

Vidare hava ledande bankinstitut

i landet ställt

i säker utsikt för bolaget

att erhålla ett

obligationslån å........... )) 13,000,000: —

Återstår................................. ;»_________3,000,000: — » 26,000,000:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 114.

För erhållande av nämnda återstod, 3,000,000 kronor, nödgas styrelsen

vända sig till staten.

Villkoren för obligationslånet äro preliminärt uppgjorda så, att vederbörande

långivare under byggnadstiden försträcker bolaget 16,000,000

kronor, under förutsättning dels att långivarna, sedan banan är färdig,

erhålla första inteckning i banan intill 13,000,000 kronor, vilket belopp

av försträckningssumman då förändras till ett obligationslån, och dels

att bolaget genom erhållet lån av staten eller på annat sätt lämnar

garanti för, att 3,000,000 kronor av byggnadslånet samtidigt återbetalas.

För erhållande av denna kredit har ifrågasatts, att åtgärder skola vidtagas

i syfte att såvitt möjligt begränsa utgifterna och säkerställa beräkningarna

samt att arbetena skola i stor omfattning utföras genom

entreprenad. Dessa åtgärder innebära även en ökad trygghet för statslånet.

Styrelsen har vidare framhållit, att någon ytterligare aktieteckning

av betydelse från kommuner inom de län, som beröras av banan,

måste anses alldeles utesluten. Kommunernas teckningar äro nämligen

redan så stora, att en ytterligare höjning därav icke kan anses möjlig

att åstadkomma. Såsom exempel på de tecknade beloppen må nämnas

följande:

Västernorrlands läns landsting .....

kronor 700,000

Härnösands stad ................................

»

370,000

Sundsvalls » .................................

b

500,000

Gävleborgs läns landsting..............

»

300,000

Hudiksvalls stad ................................

)■

110,000

Söderhamns » ................................

b

220,000

Gävle b ................................

b

550,000

Uppe ala—Margretehills j ärnvägs-

aktiebolag...................................

»

1,110,000

Stockholms stad .................................

B

500,000

Iggesunds bruks aktiebolag............

B

200,000

Hamrånge kommun ...........................

B

110,000

Gnarps » ..........................

B

100,000

Sköns )> .........................

B

110,000

De sålunda tecknade beloppen hava genom därå under årens lopp

upplupna räntor ökats med något mer än en fjärdedel av de ursprungliga

beloppen.

De tillgångar, bolaget för närvarande har att räkna med, uppgå till

9,475,000 kronor, men komma, såsom nämnt, att uppgå till minst

10,000,000 kronor på grund av åtgärder, som av styrelsen vidtagits.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 114.

Eu annan utväg att åstadkomma det erforderliga kapitalet i dess

helhet vore att söka ett större lån än det förut omförmälda, Men dels

torde svårighet möta att av enskilda penninginstitut erhålla större obligationslån,

än som motsvarar 50 procent av den beräknade anläggningskostnaden,

och dels skulle ett större lån betinga mindre förmånliga

lånevillkor och därigenom ofördelaktigt inverka på företagets ekonomiska

resultat. Styrelsen har ock hyst den övertygelsen, att staten

skall med något belopp stödja detta banföretag likasom andra enskilda

järnvägar i allmänhet, allrahelst för denna bana i statens ^eget intresse

föreskrivits väsentligt strängare villkor såväl i avseende på statens rätt

att inlösa banan som beträffande de tekniska bestämmelserna för densamma.

Erinras bör, säger styrelsen, att företaget icke kan anses

såsom en enskild affär utan såsom en allmän angelägenhet, närmast for

de kommuner och andra orter, som därav beröras.

Statens säkerhet för lånet.

Det är förut omförmält, att första inteckningen i banan måste

ställas såsom säkerhet för det blivande obligationslånet å 13,000,000 kronor.

Styrelsen har fördenskull kunnat erbjuda staten allenast den närmast

därefter blivande inteckningen såsom säkerhet för ett statslån. Enligt

den allmänna regeln utlämnas för närvarande, såsom känt, statslån för

byggande av enskilda järnvägar intill 50 procent av den beräknade

byggnadskostnaden och mot första inteckning. Exempel saknas doc

icke på statslån till högre belopp i förhållande till byggnadskostnaden.

Då för Ostkustbanans byggande erfordras lån intill 16,000,000 kronor

eller 8 13 av byggnadskostnaden, skulle statslånet komma att ligga inom

61 5 procent och säkerheten i en inteckning med läge mellan 50 och 61,5

procent av kostnaden. Villkoren för statslånet torde alltså kunna anses

icke avsevärt avvika från de vanligen förekommande, allrahelst betmo-elserna

för banans bärighet torde vara förmånligare än i de flesta andra

fall, då staten lämnar lån till enskilda järnvägar. Den nettoinkomst,

järnvägsstyrelsen beräknat för banan, uppgår nämligen till 5,1 procent

på en skuldsumma av 16,000,000 kronor och den av^ bviådirextören

d’Ailly beräkande nettoinkomsten motsvarar 6,7 procent på samma summa.

Givet är, anför styrelsen vidare, att, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anmärkt, byggnadskostnaderna kunna i avsevärd man röna

inverkan av det sätt, varpå arbetena utföras. Styrelsen är darfor betänkt

på och har redan vidtagit åtgärder för, att arbetet skall bliva pa

ett planmässigt sätt utfört och under den mest sakkunniga kontroll pa

det att icke utgifterna för något slag av arbete må överskrida den

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Nungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

daiföi . beiäknade kostnaden. En detaljerad bokföring'' i dylikt kontrollsyfte

måste anordnas. Hänsynen till bolaget och dess långivare

kräver detta. Styrelsen är naturligtvis villig att i detta avseende underkasta

sig de föreskrifter, som kunna varda meddelade såsom villkor

för statslånet. Men även för järnvägsdriftens sakkunniga handhavande

ar styrelsen betänkt att vidtaga åtgärder. Endast åt personer med

erkänd erfarenhet och skicklighet kan ledningen av en sådan förvaltning

anförtros.

Om så sker, torde staten otvivelaktigt få anses erhålla full säkerhet

för det av styrelsen begärda lånet.

Styrelsen åberopar vidare följande

Särskilda synpunkter.

Behovet av ifrågavarande trafikled har styrelsen i det föregående framhållit.

Det är väl sant, att en längdbana genom hela Norrland redan finnes

och aD de orter, som skulle draga fördel av Ostkustbanan, till en del

aro förenade med denna längdbana, men det kan å andra sidan icke

bestridas, att den nuvarande norrländska stambanan icke erhållit ett

sådant läge, att den kan tillgodose trafikbehovet utefter kusten vare

sig mellan kustorterna inbördes eller i förhållande till landets Övriga

delar. Den nuvarande stambanans avlägsna läge från kusten — i medeltal

omkring 6 mil — ådagalägger, att så är förhållandet. Stambanans

sträckning torde ej heller på sin lid hava bestämts med hänsyn allenast

till denna landsdels största behov av järnvägsförbindelse. Det torde

vid sådant förhållande få anses naturligt, att de orter, som ej blivit

behörigen tillgodosedda, sträva efter bekvämare förbindelser, och genom

koncession å banbyggnaden torde befogenheten härav

fa anses fastslagen.

_ • är redan av staten gjort för åstadkommande av järnvägs
förbindelser

i ^Norrland. Genom den nuvarande stambanan hava förut

isolerade områden till egen förkovran blivit satta i bekväm förbindelse

med landets övriga delar och den beslutade Inlandsbanan kommer givetvis

att bliva ett kraftigt stöd för utvecklingen inom de av naturen

mindre gynnsamt lottade delarna av Norrland; men denna offervillighet

från statens sida till förmån för det inre landet bör dock icke få bortskymma

det störa behovet av göda trafikförbindelser inom kustlandet,

är odlingen är äldst och kraftigast och där de största utvecklingsmöjligheterna

dock allt fortfarande finnas.

Såväl stambanan som alla förbindelsebanor till städerna Söderhamn

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

och norrut, med undantag av Härnösand—Sollefteå järnväg, äro bekostade

av staten. Nu har dock av kommuner och enskilda ett större

sammanskott ägt rum för att kunna åstadkomma en väl behövlig järnväg,

utan att staten betungas med mera än en jämförelsevis liten del av kostnaden.

Det vill då synas, som om staten borde ställa sig välvillig gent

emot detta företag, som i och för sig bär vittne om företagets nödvändighet

och de stora intressen, som därav äro beroende. Härvid torde ock böra

uppmärksammas, att det område, vars trafikbehov banan avser att tjäna,

är ett av de i ekonomiskt hänseende viktigaste för vårt land.

Åven torde böra beaktas, att Härnösand med omnejd, som är i

stort behov av bättre kommunikationer med kustlandet och huvudstaden,

fått göra stora uppoffringar för sin nuvarande järnväg, under det att

övriga städer i Norrland såväl norr som söder om Härnösand, förutom

Gävle, fått sina banor helt och hållet bekostade av staten. Den summa,

vilken nu som lån begäres av staten, torde icke ens uppgå till halva

kostnaden för bandelen Härnösand—Sundsvall.

Att Ostkustbanan kommer att minska statsbanans trafikinkomster

är tyvärr sant, men kan ej undvikas. Det är väl dock lika visst, att

statens järnvägar på andra sträckor skola röna ett gynnsamt inflytande

av den nya trafik, som kommer att framkallas av Ostkustbanan, ett

inflytande, som så småningom torde komma att utjämna minskningen i

nämnda inkomster. Därjämte torde med visshet kunna motses, att den

förlorade trafiken skall genom den allmänna stegringen i samfärdseln

inom ej allt för avlägsen tid återvinnas. För övrigt torde detta förhållande

icke böra tillmätas någon avgörande betydelse. På flera ställen

i landet finnas av staten understödda eller rent av inköpta parallellbanor

till statsbanorna. Att staten skulle med mera oblida ögon se på

trafikminskningen i nu förevarande fall än i andra synes ej vara att

förmoda. Tvärtom torde denna fråga böra ses ur en vidare synpunkt

med hänsyn såväl till dess stora ekonomiska betydelse ej blott för

Norrlands utvecklingskraftigaste orter utan även för hela vårt land,

som till den talrika befolkning, som genom dess lösning skulle så att

säga rycka landets centrum betydligt närmare.

Beträffande den tid, då statslånet är för bolaget behövligt, anföres,

att banans byggande kräver omkring fem år samt att, därest

bolaget blott har visshet, om att lånet skall utgå, det är för bolaget

tillräckligt, om lånet får lyftas, efter det aktiekapitalet och obligationslånet

blivit förbrukade. Skulle fördenskull det befinnas ändamålsenligt,

att beloppet eller viss årlig del därav utgår av det anslag, Riksdagen

beviljar till lån åt enskilda järnvägar, kan utan olägenhet för bolaget

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

så ske, även om därigenom lånet icke skulle i dess helhet komma bolaget

tillhanda förrän efter 5 å 6 års förlopp. Om det begärda statslånet

beviljas, kunna utan tvivel övriga frågor så ordnas, att arbetet

kan påbörjas inom några månader därefter.

Styrelsen sammanfattar slutligen sin framställning sålunda.

Av det anförda framgår:

att banföretaget anses kräva en kostnad av 26,000,000 kronor,

därav 10,000,000 kronor utgöres av eget kapital, 13,000,000 kronor av

ett obligationslån och 3,000,000 kronor äskas i statslån;

att järnvägen är av den största betydelse för folkrika och utvecklingskraftiga

samt i ekonomiskt hänseende för landet betydelsefulla orter;

att för dessa orter högst väsentlig vägförkortning, tidsvinst och

minskade rese- och transportkostnader skulle uppstå genom järnvägens

tillkomst; samt

att samtliga myndigheter tillstyrkt järnvägens byggande.

På grund härav har styrelsen anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

att, på så billiga villkor som möjligt, bevilja bolaget ett lån å

3.000. 000 kronor för byggande av järnväg från Gävle till Härnösand

ävensom medgiva, att lånet må mot säkerhet av inteckning i järnvägen

näst efter ett lån å 13,000,000 kronor jämte ränta utlämnas till bolaget,

sedan detta styrkt, dels att dess egna kapital uppgår till minst

10.000. 000 kronor, dels ock att bolaget för järnvägens byggande erhållit

ytterligare ett lån å minst 13,000,000 kronor.

Vid ansökningen har styrelsen fogat följande

Tablå, utvisande Ostkustbanans aktiebolags ställning den 1 september 1912.

1) Behållning enligt 1911 års bokslut i avrundat tal......... 8,625,000: —

2) Räntor från 1 januari—31 augusti 1912 omkring ......... 200,000: —

3) Avtalad leverans av sliprar mot aktier i bolaget, om
kring.

......................................................................................... 100,000: —

4) Till bolaget gjorda utfästelser om ökad aktieteckning 550,000: —

Summa 9,475,000: -—

På grund av ytterligare upplöpande räntor och ökad

aktieteckning med mera anses bolaget vid den tid under

nästa dr, då banbyggnadsarbetet skulle påbörjas, kunna räkna

med ett eget kapital av minst 10 millioner kronor.

Dessutom har bolaget att såsom tillgång upptaga

den del av den av bolaget inköpta Norra Hälsinglands

järnväg, som fortfarande skall för trafik användas och

som beräknas hava ett värde av minst ................................ 225,000: —

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj tis Nåd. Proposition Nr 114.

I infordrat utlåtande av den 7 januari 1913 anför järnvägsstyrelsen. Järnvägssty
För

bedömande av vilken säkerhet staten genom inteckning närmast r"dseeår f913.

efter en första inteckning å 13,000,000 kronor skulle erhålla torde de

beräkningar rörande järnvägens räntabilitet, som senast framkommit,

böra granskas.

Mot den i senaste trafikberäkningen av år 1910 upptagna bruttoinkomsten

2,894,000 kronor per ar eller per dag och bankm. 26 kronor

76 öre torde — i likhet med vad styrelsen anmärkte i sitt utlåtande

den 20 november 1909 i fråga om'' den då föreliggande beräkningen

— icke annat vara att erinra, än att denna bruttoinkomst ej äi

att förvänta under trafiktidens början, men att, enligt styrelsens mening,

förutsättningar finnas för att i mån av trafikens utveckling ett

dylikt trafikresultat skall kunna uppnås.

Vidkommande åter driftkostnaderna, torde man, i anslutning till

vad i berörda utlåtande anförts, kunna utgå från eu drift,kostnadsprocent,

motsvarande medeltalet åren 1910 och 1911 för de tre med förevarande

järnväg närmast jämförliga järnvägarna, Stockholm-—-Västerås

—Bergslagens, Mora—Vänerns och Gävle—Dala järnvägar, vilket medeltal

utgör i runt tal 65 %. Driftkostnaderna skulle alltså utgöra

1,881,000 kronor och en nettoinkomst uppstå till belopp av 1,013,000

kronor.

Rörande anläggningskapitalets storlek har sökandebolaget, med utgående

från det av kaptenen Lagergren senast uppgjorda förslaget,

vilket slutar å ett belopp av 24,260,000 kronor, till en början höjt

detta belopp med 1,000,000 kronor huvudsakligen med hänsyn till eventuella

prisfluktuationer å räls och rullande materiel samt sedan för vinnande

av största säkerhet räknat med en anläggningskostnad av jämnt

26,000,000 kronor.

I fråga om berörda förslag framhåller styrelsen till en början, att

mot de föreslagna tekniska bestämmelserna för bandelen Gävle—Sundsvall,

vilken handel är avsedd att byggas såsom första klassens järnväg,

är intet annat att erinra med hänsyn till en blivande inlösen för statens

räkning än vad här nedan förmäles.

Under rubriken »Tekniska bestämmelser» i kapten Lagergrens kostnadsförslag

är höjden i hjässan för tunnel upptagen till 5,1 meter över

balansplanet i stället för över rälsöverkant, såsom den till förslaget

hörande tunnelsektionen angiver. Ifrågavarande tunnelhöjd överensstämmer

med av styrelsen i underdånigt utlåtande den 8 januan 1903

framställt krav, men är 0,6 meter lägre än som med hänsyn till en

framtida elektrifiering av banan är önskligt.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. SO käft. (Nr 114.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr llå.

För sidospår å bangården har förutsatts användning av räler av

25 kilograms vikt per meter i stället för enligt koncessionen bestämda

30 kilogram per meter.

•Med hänsyn till en eventuell framtida inlösen för statens räkning

av Ostkustbanan mellan Gävle och Sundsvall är det av vikt, att den

för banans egen del tilltänkta stationen i Sundsvall från början planlägges

så, att densamma kan framdeles utbildas till att tjäna även som

slutstation för bandelen Ange—Sundsvall. Den allmänna plananordningen

för denna station bör därför, innan fastställelse sker, underställas järnvägsstyrelsen

i avseende å områdesgränser ävensom placeringen av stationshus,

lokomotivstall och övriga byggnader, varemot sparsystemets

anordning med flera detaljer icke erfordrar sådan prövning.

Enligt förslaget äro stationerna utefter bandelen förlagda i raklinje

och å horisontalplan om minst 500 meters längd. Av vikt är emellertid,

att tågmötesspår om 550 meters längd skall kunna framdeles vid

behov utläggas, varför vid linjens renstakande så vitt möjligt hänsyn

härtill bör tagas genom anordnandet av mot denna spårlängd

svarande stationsplan, där så utan alltför stora svårigheter låter sig

göra. Styrelsen anser sig dock endast böra framställa kravet härpå

som ett önskemål och ej som villkor för det begärda statslånets beviljande.

Bestämmandet av områdesgränser för stationerna bör ske så, att

dessa gränser vid stations båda ändar ordnas i regel med mot huvudspåret

snedvinkliga avslutningar.

Beträffande de uppgjorda förslagen till banans anslutande till statsbanestationerna

vid Stugsund, Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall

ar ett närmare utarbetande av desamma erforderligt, innan kostnaderna

för anslutningarna kunna noggrant angivas. Med ledning av

föreliggande förslagsskisser hava dock följande belopp beräknats erforderliga:
-

Sundsvall västra...

Hudiksvall...............

Söderhamn västra

Söderhamn .............

Stugsund ................

................................ 165,000

—

............................... 235,000

—

................................ 80,000

—

............................... 183,000

—

............................... 102,000

—

Summa kronor 765,000

—

Denna summa, som dock endast är att betrakta såsom approximativ,

överstiger med cirka 300,000 kronor den av kapten Lagergren för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 114.

motsvarande arbeten beräknade. Anledningen härtill är till avsevärd

del att söka däri, att de för växel- och signalsäkerhetsanläggningar

npptagna kostnaderna äro avsevärt lägre än som erfordras..

Åven med iakttagande av de av styrelsen gjorda erinringarna och

approximativt beräknade höjningar av vissa kostnadsposter torde det

av bolaget nu angivna kostnadsbeloppet, inclusive ränteförlust under

första trafiktiden, 26,000,000 kronor, kunna godtagas.

Det föreslagna statslånet skulle ligga inom 61,5 % av anläggningskapitalet

och, enligt ovanstående beräkningar, nettoinkomsten uppgå

till 6.3 % på en skuldsumma av 16,000,000 kronor.

Under antagande, att lån å 13,000,000 kronor mot säkerhet av

främsta inteckning skulle erhållas mot 5 % ränta, synes det på grund

av det anförda vara anledning förmoda, att nöjaktig säkerhet skulle

erhållas genom den erbjudna andra inteckningen.

I beaktande härav och då de av sökandebolaget i ansökningen

närmare angivna särskilda synpunkter i frågan synas vara av beskaffenhet

att kunna i förevarande fall medgiva ett undantag från hittills

tillämpade villkor och andra bestämmelser i fråga om statslån till enskilda

järnvägar, finner sig styrelsen kunna tillstyrka bolagets nu föreliggande

ansökning om statslån på sätt bolaget föreslagit och under

villkor, bland annat:

att höjden i hjässan för tunnel bestämmas till 5,7 meter över rälsöverkant,

att den allmänna plananordningen för den för banan avsedda stationen

vid Sundsvall underställes järnvägsstyrelsen i avseende å områdesgränser

samt placering av stationshus, lokomotivstall samt övriga

husbyggnader, _ .

alt område sgränserna för stationerna utefter banan, i regel ordnas

med mot huvudspåret snedvinkliga avslutningar vid stations båda ändar.

Slutligen anmärker styrelsen, att förenämnda inkomstminskning föi

statens järnvägar genom Ostkustbanans tillkomst, till belopp, av 750,000

kronor torde, med hänsjm till senaste årens trafikresultat böra i någon män

höjas, vilken höjning approximativt beräknas till 10 %, och således inkomstminskningen

nu kunna angivas till i runt tal 825,000 kronor. A

andra sidan torde genom denna bana även inkomster komma att tillföras

statsbanan, om ock beloppet därav ej kan nu beräknas.

Sedan tillfälle lämnats fullmäktige i riksgäldskontor att yttra sig

över ansökningen, hava dessa den 23 januari 1913 avgivit följande

utlåtande:

Fullmäktige

i riksgäldgkontoret.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Fullmäktige

hava ansett sig böra uttala

sig

~ o - - --------- ~-0 endast ur synpunkten

av den säkerhet, som erbjudes för det sökta statslånet, samt med hänsyn

till frågans finansiella innebörd för det allmänna och i sådant avseende

till en början framhållit, att de villkor och förutsättningar i

övrigt, under vilka i detta fall statslån enligt järnvägsbolagets framställning

skulle utgå, innebära väsentliga avvikelser från de grunder,

som eljest i regel ansetts böra tillämpas vid beviljande av lån för enskilda

järnvägsanläggningar.

I sådant hänseende erinra fullmäktige först om den för järnvägslånefonden

gällande bestämmelsen, att järnvägsbolag för att kunna

erhålla statslån skall visa sig i tecknat aktiekapital eller eljest utan

åtel betalningsskyldighet lämnat tillskott till järnvägsanläggningens utförande

förfoga över ett belopp, som motsvarar minst hälften av den

beräknade anläggningskostnaden. Denna fordran uppfylles icke av

Ostkustbanans järnvägsaktiebolag. Enligt ansökningshandlingarna beräknas

kostnaderna för banföretaget uppgå till ett belopp av 26 miljoner

kronor, och för bestridande härav förfogar bolaget icke över större

eget kapital än 10 miljoner kronor, under det att återstoden 16 miljöer.

kronor skulle anskaffas genom upplåning dels till belopp av 13

miljoner kronor mot obligationer och dels 3 miljoner kronor såsom

statslån.

För sin del kunna fullmäktige icke undgå att hysa betänkligheter

mot ett eftergivande i detta fall av ovan omförmälda villkor för erhållande

av statslån, ett villkor, som uppenbarligen har till syfte och

säkert även väsentligt bidrager att bereda ökad trygghet beträffande

soliditeten hos de företag, som staten understöder med lån. Ifrågavarande

bestämmelse har ock i senare tider städse upprätthållits, där

icke en modifikation av densamma betingats av den omständigheten, att

staten av särskilda _ skäl funnit sig böra understödja vissa järnvägsföretag

med lån till större belopp än halva anläggningskostnaden.

Detta har varit fallet beträffande fullbordandet av järnvägen Orsa—

Sveg, och samma förhållande gäller med avseende å låneunderstöd för

anläggning av bibanor i vissa delar av västra Sverge, för vilket, ändamål

en särskild lånefond med delvis ändrade bestämmelser blivit av

Riksdagen beviljad. De skäl, som i dessa fall gjort sig gällande, synas

emellertid icke kunna hava tillämpning med avseende å nu ifrågavarande

j ärn vägsanläggning.

hullmäktige anföra vidare, att en annan ej mindre betänklig om
-

ständighet beträffande det

är den

av

gärda statslånet

Ostkustbanans

att bolaget icke kan,

järnvägsaktiebolag beavse
-

såsom eljest med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

ende å statslån fordras, lämna staten inteckning i järnvägen med första

förmånsrätt. En första inteckning å 13 miljoner kronor med ränta

måste nämligen av bolaget ställas såsom säkerhet för omförmälda

obligationslån, och först därefter — således ovanom järnvägens halva

värde enligt kostnadsberäkningen — erbjudes inteckning för statslånet.

Huruvida härigenom full säkerhet beredes staten för dess fordran måste

enligt fullmäktiges mening anses tvivelaktigt. Försiktigheten torde

nämligen bjuda, att man icke alltför mycket litar på uppgjorda beräkningar

över järnvägens blivande räntabilitet, beräkningar, som till sin

natur alltid äro synnerligen vanskliga och ofta visa sig ohållbara. Den

erfarenhet fullmäktige haft av med statslån understödda enskilda järnvägsanläggningar

giver ock vid handen, att i många fall icke ens en

första inteckning i järnvägen till belopp av halva den beräknade anläggningskostnaden

innefattar tillräcklig säkerhet för ett lån å samma

belopp. Fullmäktige hava därför med hänsyn till säkerheten för statslånet

icke kunnat finna det tillrådligt, alt staten för sin försträckning

åtnöjes med en inteckning, som till hela sitt belopp ligger ovanför

nämnda gräns.

Slutligen hava fullmäktige — då här är fråga om en statsutgift,

som, om den bleve beslutad, skulle enligt hittills gällande grunder bestridas

med upplånta medel — ansett sig icke böra underlåta att, på

sätt fullmäktige även vid föregående tillfällen gjort, uttala sina betänkligheter

mot att statens upplåning allt fortfarande skulle pågå i den

omfattning, som under senare tiden varit fallet. Det bör därvid särskilt

uppmärksammas, att statens hittills upptagna lån till allra största

delen äro placerade i utlandet, och att antagligen även för eu överskådlig

tid framåt staten torde vara hänvisad att huvudsakligen på den

utländska penningemarknaden söka tillgodose sitt lånebehov. Enligt

fullmäktiges mening är det därför synnerligen angeläget att för framtiden

större varsamhet iakttages vid beslutande av statsutgifter, för

vilka upplåning måste anlitas. Den allmänna ekonomiska ställningen

torde giva ökad vikt åt denna fullmäktiges uppfattning.

Med avseende å den stora järnvägsanläggning, som nu är i fråga,

bör man ej heller, anföra fullmäktige slutligen, förbise, att de betydliga

summor, som förutom det begärda statslånet erfordras för företagets

utförande, måste dragas ur den allmänna rörelsen och i följd

därav sannolikt giva anledning till ytterligare ökning av vårt lands

redan alltför stora skuldsättning i utlandet.

På grund av vad sålunda blivit anfört ha fullmäktige ansett sig

böra avstyrka bifall till den föreliggande framställningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Bolagets

skrifter i

februari 1913.

Enligt bifogat protokollsutdrag hava herrar Ekman och Kinnander

anmält, att de ej ansåge sig kunna till fullo biträda det av fullmäktige

beslutade yttrandet i denna fråga.

I anledning av riksgäldsfullmäktiges utlåtande har styrelsen för Ostkustbanans

aktiebolag i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift anfört följande.

Riksgäldsfullmäktige hava till en början erinrat, att banbolagets

egna kapital icke uppgår till halva anläggningskostnaden och att fördenskull

summan av de lån, bolaget behöver, överstiger 50 procent av

den beräknade kostnadssumman. Detta för banbolaget ogynnsamma

förhållande är givetvis beroende på företagets stora omfattning och

därav betingade stora kostnad. Man måste härvid betänka, att det är

fråga om ett i sitt slag enastående stort företag.

Då av enskilda penninginstitut högre lån än intill 50 procent av

kostnadssumman icke kan erhållas, har bolaget tänkt sig, att staten, på

o-rund av sitt allmänna intresse av kommunikationernas förbättrande,

skulle vilja ikläda sig den risk, som må vara förenad med beviljandet

av ett lån mot säkerhet ovan om 50 procent av den beräknade kostnaden.

Det är dock givetvis banbolagets mening, att staten, i den mån

obligationslånet amorteras, skall erhålla rätt till den därigenom ledigblivna

bättre säkerheten, och att säkerheten för statslånet sålunda skall

så småningom lalla inom eu utan allt tvivel fullt säker gräns.

Riksgäldsfullmäktige hava ock anmärkt, att staten icke skulle erhålla

den första inteckningen. Denna anmärkning är till sin innebörd

av samma art som den förra. Ville nämligen staten tillgodose banbolagets

hela lånebehov eller 16,000,000 kronor, mot första inteckningen

i banan, vore detta naturligtvis ytterst förmånligt för bolaget, men med

hänsyn till det stora beloppet har bolaget icke vågat förutsätta möjligheten

härav, utan i stället sökt bringa frågan i sådant läge, att det av

staten erforderliga lånet uppginge till minsta möjliga belopp mot möjligast

bästa säkerhet, bolaget kan prestera.

För banbolaget hade det naturligen även varit synnerligen fördelaktigt,

om statslånet kunnat sättas högre än 3,000,000 kronor, i sådant

fall mot säkerhet till motsvarande belopp under 50 procent av kostnadssumman,

men ej heller detta har bolaget ansett lämpligt ifrågasätta.

Huruvida staten skulle erhålla full säkerhet för sin fordran, anse

fullmäktige tvivelaktigt. Försiktigheten bjöde nämligen att icke alltför

mycket lita på uppgjorda beräkningar över järnvägens blivande räntabilitet.

Detta 3’ttrande äger givetvis sitt fulla värde, om än styrelsen

för Ostkustbanans aktiebolag för sin del är övertygad om säkerhetens

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

tillräcklighet. Det är givet, att ett omdöme i detta avseende måste

baseras pa den sakkunniga utredningen och de uppgjorda beräkningarna.

Så är det med alla nya företag, statens såväl som enskildas. Man kan

ej komma till annat än ett sannolikhetsresultat. Men därav följer ej, att

sannolikheten för ett företags bärighet är lika stor i alla fail. Beträffande

Ostkustbanan peka såväl de uppgjorda beräkningarna som flera

andra förhållanden hän på ett resultat, som bör medföra fullgod säkerhet

för statslånet. Och, enligt styrelsens uppfattning, erbjuder denna

bana väsentligt bättre garanti för ett lån mot inteckning mellan 50 och

00 procent av kostnadssumman än många andra järnvägar för lån mellan

40 och 50 procent eller till och med än längre ned.

1 avseende på ärendets finansiella innebörd för det allmänna hava

riksgäldsfullmäktige, då här vore fråga om eu statsutgift, som, om den

bleve beslutad, skulle enligt hittills gällande grunder bestridas med upplånade

medel, uttalat betänkligheter mot, att statens upplåning allt

fortfarande skulle pågå i den omfattning, som under senare tiden varit

fallet. I anledning härav erinras, att någon särskild eller ökad skuldsättning

för statsverket icke med nödvändighet påkallas för beviljandet

;iv ifrågavarande lån. Skulle nämligen Kungl. Maj:t och Riksdagen

finna skäligt medgiva, att beloppet får utgå från den vanliga järnvägslånefonden,

medför det icke någon olägenhet för Ostkustbanans aktiebolag.

Med hänsyn till den tid, som åtgår, innan banbyggnadsarbetet

kan påbörjas samt för detta arbetes utförande, är det för bolaget tillräckligt,

om lånet får lyftas först om fem eller sex år, blott bolaget

nu får visshet om, att lånet beviljas. Summan kan fördenskull, om så

.inses önskvärt, fördelas på flera år och utgå från nämnda fond med

visst belopp, exempelvis 500,000 kronor om året från och med år 1915,

tills hela lånet utfallit. I övrigt torde det knappast varit riksgälds fullmäktiges

mening, att dess uttalande om försiktighet ifråga om statens

upplåning skulle i någon mån särskilt gälla nu ifrågavarande belopp

utan allenast anses såsom en i allmänhet önskvärd princip. För en sådan

uppfattning talar även beloppets obetydlighet i jämförelse med statsskulden.

Slutligen hava riksgäldsfullmäktige framhållit, att de betvdliga summor,

som förutom det begärda statslånet erfordras för företagets utförande,

måste dragas ur den allmänna marknaden och i följd därav sannolikt

giva anledning till ytterligare ökning av vårt lands redan förut

stora skuldsättning i utlandet. I detta avseende anförde styrelsen, att

styrelsen för att undvika utländsk skuldsättning, i den mån det är

möjligt, inlett underhandlingar med inländska banker om företagets

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

finansiering. Det lärer ock vara sannolikt, att en avsevärd del av obligationerna

komma att stanna inom landet. Skulle emellertid en större

eller mindre del därav gå till utlandet, bör man dock betänka, att ett

i förhållande därtill ojämförligt större värde skapats i en trafikled, varigenom

åter nya värden av olika slag komma att framkallas.

En omständighet, som i detta avseende kan vara värd beaktande,

är att söka i det näringsliv, som finnes inom de orter, vilka beröras

av den blivande järnvägen. Enligt uppgifter, som styrelsen erhållit

från kommerskollegii avdelning för näringsstatistik, utgör värdet av de

trävaror, pappersmassa inräknad, som år 1911 exporterades från vederbörande

tullkammardistrikt, icke mindre än 127,246,832 kronor.

Om än en stor del av råmaterialet till detta virke hämtas från

orter, belägna utanför banans trafikområde, härstammar dock en avsevärd

del därav från nämnda område, vartill kommer värdet av det

arbete, som nedlagts på råvarans förädling och skeppning och som i

väsentlig mån ökar den exporterade varans värde. Om alltså byggandet

av Ostkustbanan kan föranleda någon ökad skuldsättning till utlandet,

så sker det dock till förmån för orter, vilkas industri i synnerligen

hög grad bidrager till upphjälpandet av vår finansiella ställning

i förhållande till utlandet.

I övrigt har styrelsen påpekat, att av de medel, som användas för

banföretaget, endast en mindre del kan komma att utgå för utländska

varor eller utländskt arbete. Största kostnaden belöper sig på banbyggnadsarbetet.

Men detta kommer givetvis att helt och hållet utföras

av inhemsk arbetskraft. Detsamma gäller brobyggnader, husbyggnader

och dylikt. Kostnaderna för marken stanna ock inom landet.

Likaså kostnaderna för rullande materiel. Ingen anledning finnes att

antaga, att sådan skall behöva köpas utomlands. Endast ifråga om

räls ställer sig saken annorlunda, då det torde vara ovisst, om sådan

kan fås inom landet vid den tid, då den behöves. Det vill fördenskull

synas, som om ifrågavarande belopp endast delvis skulle kunna sägas

bliva draget ur den allmänna rörelsen. Särskild! beträffande aktiekapitalet

är att märka, att, om det icke kommer till användning för

det därmed avsedda ändamålet, största delen därav kommer att återgå

till vederbörande kommuner utan att vidare komma den allmänna rörelsen

till godo.

Av det anförda anser styrelsen framgå,

att säkerheten för det begärda statslånet kommer att ökas i den

mån obligationslånet amorteras,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 114.

att statslånet kan lämnas, utan att någon särskild utländsk skuldsättning

fördenskull behöver äga rum,

att en stor del av obligationslånet är avsedd att erhållas inom

landet, samt

att de orter, som få nytta av den blivande järnvägen, genom sin

export i synnerligen avsevärd mån bidraga till att utjämna våra finansiella

mellanhavanden med utlandet.

Om fördenskull det av riksgäldsfullmäktiges flertal gjorda uttalandet

från deras sida och från deras synpunkt på frågan måste anses

riktigt och förklarligt, anser sig styrelsen dock kunna hysa förhoppning,

att Kungl. Maj:t och Riksdagen av omtanke för kommunikationernas

utveckling och landets förkovran i allmänhet icke därav skall finna

anledning att vägra bolaget den hjälp, som utgör det sista villkoret för

företagets realiserande. Det skulle förvisso bliva en stor missräkningför

de orter, som nu, efter det mycket arbete blifvit nedlagt på frågans

bringande till en lycklig utgång och efter det stora offer därför

blivit gjorda, haft anledning hoppas på ett slutligt resultat, om de

skulle se detta tillintetgjort.

I en till mig ingiven skrift har styrelsen vidare meddelat, att styrelsen

vänt sig till styrelsen för Uppsala—Margretehills järnvägsaktiebolag

med förfrågan, huruvida sistnämnda aktiebolag ville träda i underhandling

med Ostkustbanans styrelse om ett gemensamt ordnande av

trafiken på dessa banor.

Sedan frågan därefter under hand behandlats, har nu från styrelsen

för Uppsala—Margretehills järnvägsaktiebolag till styrelsen för

Ostkustbanans aktiebolag ingått en skrivelse, i vilken styrelsen för

förstnämnda bolag uttalat sig för en sådan lösning av frågan, att gemensam

förvaltning och frankering skulle anordnas för de båda banorna,

eventuellt tillsammans med Härnösand—Sollefteåbanan, som utgör en

omedelbar fortsättning av Ostkustbanan i nordvästlig riktning.

Genom en sådan överenskommelse mellan nu ifrågavarande järnvägar

skulle, yttrar sökandebolagets styrelse, otvivelaktigt åtskilliga fördelar

vara att vinna i fråga om driftkostnadernas nedbringande, materielens

utnyttjande in. m. För Ostkustbanans del skulle dessutom vinnas, att den

erfarenhet i trafikfrågor, särskilt beträffande förhållandena i de orter,

varom här är fråga, vilken finnes hos förvaltningarna vid Uppsala—

Margretehills och Härnösand—Sollefteå järnvägar, skulle redan från

början komma Ostkustbanans förvaltning till godo, en säkerligen avsevärd

fördel för en ny trafikled av Ostkustbanans omfattning.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. SO käft. (Kr'' 114.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statskontoret.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens

utlåtande

av den 6 mars

1913.

Kunfjl. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 114.

Underhandlingar i enahanda syfte med Härnösand —Sollefteå järnvägsaktiebolags

styrelse komma att upptagas, då tiden därför anses

lämplig.

I infordrat utlåtande av den 6 mars 1913 har statskontoret anfört,

att, därest ifrågavarande järnvägsanläggning över huvud taget kan anses

vara av den betj^delse för det allmänna, att densamma bör från statens

sida på föreslaget sätt understödjas — en fråga, vilken statskontoret

anser falla utom området för sitt bedömande — finner statskontoret,

om än de ifrågasatta avvikelserna från de för lån ur järnvägslånefonden

gällande bestämmelser givetvis måste vara ägnade att framkalla vissa

betänkligheter i avseende på säkerheten för lånet, för sin del icke något

att erinra mot att en framställning i det i ansökningen angivna syfte

till Riksdagen göres.

I infordrat utlåtande av den 6 mars 1913 anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

bland annat, följande:

Under den följd av år, som nu förflutit från detta järn vägsförslags

uppkomst, lär frågan om Ostkustbanans betj^delse ha blivit såväl av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som av övriga i saken hörda myndigheter

så utförligt avhandlad, att styrelsen anser vidare utredning i detta

avseende icke vara för frågans avgörande erforderligt. 1 detta avseende

har sålunda framför allt oupphörligen dels framhållits den högst betydliga

vinst i våglängd, som för många av Norrlands kuststäder och andra

viktiga orter skulle erhållas såväl i fråga om dessa orters inbördes

förbindelser som i fråga om deras förbindelser med mellersta och

södra Sverige, dels erinrats därom, att den trakt, som skulle av banan

betjänas, vore eu rik och utvecklingsmöjlig del av Norrland och en av

de i ekonomiskt avseende viktigaste för vårt land.

I fråga om de nu framlagda kostnadsberäkningarna har den korta

tid, som stått styrelsen till buds, icke medgivit styrelsen att, på sätt

numera föreskrives beträffande styrelsens granskning av förslag till enskilda

järnvägsanläggningar, för vilka statslån i vanlig ordning ifrågasättes,

genom undersökningar på marken utföra kontrollering över den

framlagda arbetsplanen och därtill hörande kostnadsberäkningar. Styrelsen

har därför i detta fall vant hänvisad till den granskning, som

utan sådan yttre kontrollering är möjlig med stöd allenast av de framlagda

ritningarna och förslagsberäkningarna.

Den granskning, som på sådan grund är möjlig, har emellertid icke

givit styrelsen anledning förmoda, att icke den av de sökande angivna

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Hd.

kostnadssumman, 26,000,000 kronor, skall bliva tillräcklig- för företagets

genomförande, under förutsättning att broar, bangårdar och anslutningar

till andra järnvägar ävensom fyllningar i sjunkande bankar och övriga

arbeten, vars omfattning för närvarande ej med någon större grad av

visshet är känd, icke medföra större kostnader än i förslaget upptagits,

och att hushållningen med de tillgängliga medlen för företaget i dess

helhet noga genomföres och att detta kontrolleras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

försorg i likhet med vad numera sker beträffande

de med statsmedel understödda enskilda järnvägsföretagen.

Beträffande den av sökandena framlagda ekonomiska planen framhåller

styrelsen, att 10,000,000 kronor skulle vara aktiekapital, 13,000,000

kronor obligationslån samt 3,000,000 kronor beräknas såsom statslån.

Som säkerhet för obligationslånet skulle lämnas första inteckning och

som säkerhet för statslånet andra inteckning.

Denna plan visar sålunda två väsentliga avvikelser från hittills

brukliga grunder för statslåns utgående till enskilda järnvägsanläggningar,

dels i sådant avseende, att för statslånet erbjudes andra i stället

för första inteckning, dels att mer än halva kostnadssumman skulle utgöras

av lån.

Den förstnämnda omständigheten anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ej i detta särskilda fall böra medföra större grad av osäkerhet

för statslånets förräntande och amortering. Den omständigheten att

lånesumman är större än halva kostnaden skulle däremot vara mer ägnad

att väcka betänkligheter, därest ej genom föreliggande trafikberäkningar

kunde visas, att sannolikhet föreligger för företagets bärighet i sådan

grad, att ränta erhålles på åtminstone lånesumman.

Sökandena hava emellertid medelst bifogade s. k. trafikberäkningar

sökt visa, att bruttoinkomsten av trafiken med undantag för de första

åren skulle uppgå till 2,894,000 kronor, mot vilket belopp järnvägsstyrelsen

ej haft något att erinra. Järnvägsstyrelsen har ansett, att driftkostnaden

bör sättas till 65 fä härav, och skulle under sådana förhållanden

nettoinkomsten bliva 1,013,000 kronor. Denna summa utgör

3,90 % på ett anläggningskapital av 26,000,000 kronor och 6,33 /o på

lånebeloppet 16,000,000 kronor.

Utan att ingå på någon prövning av dessa trafikberäkningar anser

sig emellertid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra framhålla, att erfarenheten

ofta nog visat, att dylika beräkningar ej motsvara verkligheten,

särskilt under de första årtiondena av järnvägarnas tillvaro. Särskilt

lärer antagandet, att driftkostnaden skall uppgå till allenast 65 /o

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

av biuttoinkomsten, vara ovisst, enär 70 a lo % ej är under förhanden

varande omständigheter någon hög siffra.

På grund av järnvägens fördelaktiga belägenhet synes dock sannolikt,

att nettobehållningen åtminstone skall uppgå till årligen i medeltal

cirka 800,000 kronor eller 5 % av lånebeloppet även under de första

årtiondena. Först därefter lärer någon avkastning vara att påräkna för

aktiekapitalet.

Då emellertid den indirekta nytta genom landets utveckling i odling

och industri, som skulle erhållas för det allmänna, påtagligen blir mycket

stor, tvekar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej att oaktat det totala

lånebeloppets storlek och ovissheten om aktiekapitalets förräntning tillstyrka

det begärda statslånet.

För detta statsbidrag anser styrelsen de vanliga lånevillkoren även

här böra stadgas och framhåller med stöd av vad ovan anförts i detta

avseende särskilt nödvändigheten av den tekniska och ekonomiska kontroll

genom styrelsen, som numera är bruklig i fråga om järnvägar,

som utföras med statslån.

Styrelsen anmärker vidare, att det torde ligga i sakens natur, att

arbetet på en bana av Ostkustbanans utsträckning ej kommer att så

bedrivas,^ att de 30 milen järnväg bliva färdiga att öppnas samtidigt och

pa en gång.. Visserligen höra alltid de största arbetena såsom för broar

och dylikt igångsättas i god tid över hela linjen, men i övrigt måste

man förutsätta, att järnvägen fullbordas och öppnas för trafik i olika

avdelningar.

Detta är också nödigt för såväl företagets förräntning, som med

hänsyn därtill, att ej alltför stor arbetsstyrka på en gång må sammandragas

och på eu gång entledigas. Sålunda vore det enligt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens mening lämpligt, att så anordna arbetet, att

delen Härnösand Sundsvall först öppnas, sedan och efter bolagets eget

beprovande endera av sträckorna Sundsvall—Söderhamn eller Söderhamn

Gävle och slutligen den kvarvarande delen, Söderhamn—Gävle eller

Sundsvall—Söderhamn.

Det torde då även vara lämpligt, att någon del av statslånet ej

utbetalas förr, än åtminstone tvenne av de förenämnda tre sträckorna

öppnas för trafik.

Slutligen anför styrelsen, att då den av Riksdagen för understödjande

medelst lån av enskilda järnvägar anvisade lånefonden för åren

1912 1916 redan nu är disponerad, och ett uppskov ända till 1917

för den händelse, att en ny femårsfond till dess blir beviljad, synes vara

ett allt för långt framflyttande av frågan, även med hänsyn därtill, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

ett så stort arbetes igångsättande kräver betydande föreberedelser, som

för sin del påfordra en viss tid efter ett eventuellt bifall till låneansökningen,

och då därjämte den vanliga fonden alltid är hårt anlitad, synes

det önskvärt, om det för Ostkustbanan behövliga statsbidraget av

3,000,000 kronor bleve redan vid innevarande års riksdag beviljat, ehuru

det icke lärer behöva tagas i anspråk förrän tidigast under år 1917.

Med stöd av vad sålunda anförts och i övrigt i ärendet förekommit,

har styrelsen i fråga om bolagets ansökan om ett statslån på tre miljoner

kronor hemställt om bifall härtill på samtliga de villkor, som för

statslån till enskilda järnvägar numera bruka meddelas med undantag

av de båda villkor, som föreskriva, att statslånet skall hava säkerhet av

första inteckning och att lånebeloppet ej får vara större än halva beräknade

kostnaden, men med det tillägg, att statslånet ej må utbetalas förr

än efter utgången av år 191G och sedan, enligt vad ovan sagts, antingen

bandelen Härnösand—Söderhamn eller delarna Härnösand—Sundsvall

och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän trafik.

Vid 1910 års slut ägde Gävleborgs län med eu areal av 19,724 Depaitementskvadratkilometer

och en folkmängd av 253,792 personer 355 kilometer cliefenstatsbanor

och 420 kilometer enskilda järnvägar eller tillsammans 775

kilometer järnvägar, vilket utgör 3,93 kilometer på 100 kvadratkilometer

och 30.53 kilometer på 10,000 invånare.

Vid samma tid ägde Västernorrlands län med en areal av 25,532

kvadratkilometer och en folkmängd av 250,512 personer 356 kilometer

statsbanor och 106 kilometer enskilda banor eller tillhopa 462 kilometer

järnvägar, vilket utgör 1,81 kilometer på 100 kvadratkilometer och 18,44

kilometer på 10,000 invånare.

Motsvarande relationstal för hela Sverge utgjorde samtidigt respektive

3,09 och 25,09 kilometer, vilka tal naturligtvis i hög grad äro påverkade

av de svaga siffrorna för Västerbottens och Norrbottens län.

Genom tillkomsten av Ostkustbanan med en banlängd av i det

närmaste 300 kilometer skulle länets tillgång på järnvägar med ett

slag väsentligt förbättras. Beträffande denna järnväg råder också det

förhållande, att den genomlöper i stort sett de mest befolkade, odlade

och rika trakterna i ifrågavarande län. Under det att det eljest ofta

under senare år gällt att bygga nya banor för att tillgodose i odlingsavseende

vanlottade och efterblivna bygder, har förhållandet här blivit

det motsatta, i det den norrländska längdbanan av särskilda orsaker

måst söka sig väg tämligen långt in i landet, under det bebyggandet

sedan gammalt varit mest utvecklat i kusttrakten. En blick på kartan

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

visar också, att Ostkustbanan förbinder ett par av de viktigaste centra

för den norrländska trävaruindustrien.

Utom städerna Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och

Härnösand berör banan, bland andra, följande mera betydande industriella

anläggningar, av vilka ingen för närvarande har järnvägsförbindelse,

Axmar, Ljusne, Ala, Iggesund, Ströms bruk, Galtström, Essvik, Svartvik,

Stockvik, Kubikenborg, Klampenborg, Skönvik, Vivstavarv, Tunadal,

Johannedal, Ostrand.

Följande tabell utgör en sammanställning av kvantiteter och värden

å dessa industriella anläggningars tillverkningar ävensom av deras

arbetarantal år 1911.

Bergverksprodukter ................................

Fabrikstillverkningar af järnverk.........

Sågade och hyvlade trävaror...............

Mera bearbetade trävaror........................

Träkol och trädestillät (trädestillat ingår

blott i värdebeloppet, ej i kvantiteten)

.....................................................

Trämassa och papper.............................

Arbetarantal:

Tillverknings
kvantiteter.

30,656,954 kg.

471,971 kbm.

909,063 hl.

94,353,548 kg.

Tillverknings
värden.

3,683,117 kr.

346,170 »

13,340,754 j>

622,680 »

667,142 »

10,184,397 »

Summa 28,844,260 kr.

män......

kvinnor

Summa 4,177

4,108

69

Från tillgängliga källor må jämväl följande folkmängd ssiffror antecknas,

avseende år 1910:

Gävle ....................................................................... 35,203

Söderhamn ............................................................. 11,412

Hudiksvall ............................................................... 7,733

Sundsvall................................................................... 16,855

Härnösand .............................................................. 9,423

Ljusne........................................................................ 2,794

Ala.......................................................................... 1,778

Iggesund ............................................................... 1,616

Svartvik................................................................... 1,551

Vivstavarv ............................................................. 1181

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

39

Nedanstående statistiska uppgifter rörande de kommuner, som anses

beröras av Ostkustbanan, med jämförelsetal för respektive län i

sin helhet torde också äga något intresse.

Folkmängd, fastighetsvärde samt taxerad inkomst inom vissa kommuner

i Gävleborgs och Yästemorrlands län.

Socknar och städer.

Folk-

mängd

Taxeringsvärde år 1911, kronor.

För bevillning

år 1911

uppskattad

För inkomst- ]

och förmögen- hetsskatt

den 31

december

1911.

°

A bevillnings- skyldig jord- bruksfastighet.

Ä bovillnings- skyldig annan

fastighet.

o

A bevillnings- fri fastighet.

inkomst av

kapital och

arbete,

kronor.

år 1911

taxerat

belopp,

kronor.

Gävleborgs lön.

Gävle .....................

85.719

1,827,100

51,844,900

7,401,200

18,324,960

18,632,800

Kille ......................

4,258

3,270,100

1,625,000

235,100

716,140

632,000

Hamrångc ...............

4,794

2,286,200

2,326,700

547,700

1,362,600

836,700

Söderala ..................

11,024

2,428,800

8,760,500

592,500

4,313,060

4,847,600

Söderhamn...............

11,439

429,500

10,091,000

1,816,700

5,216,125

4,919,500

Norrala ..................

OjiiOt)

1,502,400

372,100

178,000

422,830

264,400

Trönö .....................

1,786

884,300

89,600

112,000

146,180

140,600

Skog.......................

3,806

2,459,900

374,700

160,000

545,160

639,500

! Enånger ..................

2,824

1,937,000

346.300

207,100

195,920

310,100

Njutånger ...............

3,051

865,800

1.523,900

76,700

632,620

843,600

Nianfors..................

339

352,700

26,600

3,800

17,950

6,400

Hälsingtuna.............

2,278

2,057,400

498.700

103,400

216,075

808,460

Idenor .....................

1,539

746,300

732,500

72,800

237,080

180,860

Forsa .....................

4,247

2.721,500

1,947,000

323,700

660,640

588,000

i Hudiksvall...............

7,847

321,800

9,921,000

1,420,990

3,627,113

3,328,600

Högsta.....................

2,204

1,584,900

221,700

334,500

237,105

212,340

Harmånger...............

2,956

1,527,700

1,719,700

198,200

729,980

956,800

Jättendal...............

1,334

1,162,100

208,900

90,000

98,920

142,600

| Gnarp.....................

3,663

1,993,700

375,500

205,900

215,270

166,100

i Bergsjö ...................

4.145

2,660,700

795,700

261,600

414,031

398,800

Summa

112,706

33,019,900

93,802,000

14,341,890

38,329,759

38,355,760

i Hela länd..............

255,181

139,472,100

138,966,100

27,180,290

65,587,632

63,179,830

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Nåd Proposition Nr 114.

Socknar och städer.

Folk-

mängd

Taxeringsvärde år 1911, kronor.

För bevillning

år 1911

uppskattad

För inkomst- och förmögen- hetsskatt

den 31

december

1911.

Ä bevillnings- skyldig jord- bruksfastighet.

O

A bcvillnings- skyldig annan

fastighet.

o

A beyillnings- fri fastighet.

inkomst av

kapital och

arbete,

kronor.

år 1911

taxerat

belopp,

kronor.

Yästernorrlands län.

Njurunda ................

9,113

2,545,400

6,266,600

568,900

2,968,435

1,788,300

Sundsvall ................

16,894

564,300

29,351,200

5,322,900

9,847,514

11,640,000

Skön ......................

11,580

1,685,900

6,663,200

756,900

4,044,045

5,192,700

Aino........................

7,016

1,684,600

2,558,900

319,400

2,020,635

2,176,600

Timrå .....................

6,669

2,128,700

3,990,600

278,100

2,152,289

1,895,100

Indal .....................

2,669

1,899,600

56,400

143,200

332,320

281,600

Ljustorp ..................

2,559

2,077,500

50,600

254,700

223,850

184,400

Nässjö.....................

4,019

1,594,700

1,515,300

153,500

666,190

574,700

Tynderö ..................

1.390

874,200

41,200

87,900

119,480

146,300

Häggdånger .............

1,166

723,100

119,700

48,200

60,393

83,400

^ tigsjö.....................

2,113

1,291,100

35,500

79,000

113,161

125,000

Säbrå .....................

5,466

2,488,500

1,346,800

323,600

977,223

809,000

Härnösand...............

9,785

830,700

12,693,100

3,754,500

5,021,060

4,626,200

Torp ......................

8,725

6,627,700

1,399,600

408,700

1,366,480

1,725,700

Stöde ......................

5,374

4,171,500

1,140,300

188,900

822,180

860,500

Tima ......................

3,678

2,204,300

1,747,000

83,600

763,430

869,700

Attmar ...................

3,122

2,473,700

242,000

151,600

340,018

415,500

Selånger..................

2,866

2,144,100

342,200

162,000

379,960

397,400

Sättna.....................

2,025

1,417,600

53,900

96,500

200,395

219,200

Summa

106,229

39,427,200

69,614,100

13,182,100

32,419,058

34,011,300

Hela länet...............

253,315

141,888,000

102,917,900

30,324,200

57,853,611

61,664,720

Dessa uppgifter torde bestyrka, att de ifrågavarande trakterna tillhöra

de båda länens i ekonomiskt avseende mest bärkraftiga delar. Söderifrån

måste en mängd konsumtionsartiklar komma att fraktas till denna bygd,

och härvarande industriella anläggningar å sin sida alstra åtskilliga varor,

som påkalla järnvägstransport för att nå avsättningsorterna. Särskilt

torde frakterna av träkol kunna upparbetas till ganska betydande tal. Ehuru

trafikberäkningar om en blivande bana aldrig kunna bliva fullt exakta,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 114.

41

synes det mig dock sannolikt, att Ostkustbanan, efter det trafiken

under några år varit i gång, skall komma att uppnå den i senaste

trafikberäkningen antagna inkomst av 26 kronor 76 öre per dag och

bankilometer. Om man i likhet med järnvägsstyrelsen beräknar bruttoinkomsten

till 2,894,000 kronor och driftkostnaderna till 65 procent

därav eller 1,881,000 kronor samt sålunda nettoinkomsten till 1,013,000

kronor, skulle man erhålla en ränta å hela det beräknade anläggningskapitalet,

26,000,000 kronor, av 3,89 procent och å de upplånade medlen,

16,000,000 kronor, av 6,3 procent. Åven med denna avkastning blir

företaget således, såsom räntebärande affär betraktat, icke lysande.

Åven om driftkostnaderna komma att ökas utöver ovan antagna procent,

bör dock med stor sannolikhet antagas, att bolaget skall kunna förränta

16,000,000 kronor i lån. Med hänsyn till de uppgifter angående

taxering m. m. för de närmast intresserade kommunerna, som jag lämnat

här ovan, torde man kunna påstå, att uppoffringen för att få denna

järnväg till stånd icke överstiger bygdens ekonomiska bärkraft. Det

svnes mis:, som om man här mer än ofta är fallet med norrländska

banor kan åberopa, att den upplåning, som skulle bliva erforderlig, sker

för ett direkt produktivt företag. Lägger jag så härtill, att denna

järnväg såväl som övriga sådana, framdragna genom på kommunikationer

vanlottade trakter, har ett stort kulturbefrämjande syfte, har jag för

min del ej kunnat finna, att de finansiella betänkligheter, som riksgäldsfullmäktige

framfört, hur beaktansvärda de i och för sig äro, utgöra ett

tillräckligt skäl att avstyrka det statslån, varom här är fråga.

Utan att i någon mån underskatta betydelsen av att de vanliga villkoren

för statslån åt enskilda järnvägar uppehållas, vill jag dock framhålla,

dels att större sannolikhet för att ränta och amortering å statslånet skola

kunna erläggas synes mig förefinnas i nu förevarande fall än beträffande

åtskilliga andra enskilda järnvägsföretag, som uppfyllt nämnda

formella fordringar, och dels att det nu begärda lånet allenast uppgår

till omkring 12 procent av de beräknade anläggningskostnaderna mot

50 procent i vanliga fall. Vad särskilt beträffar den anmärkningen, att

statslånet borde åtnjuta säkerhet i första inteckning, lärer, enligt vad

jag inhämtat, medgivande härtill under inga omständigheter kunna påräknas

från de enskilda långivarna, vadan ett förbehåll i sådant syfte

skulle vara liktydigt med att omöjliggöra företagets finansiering enligt

den uppgjorda planen. Däremot torde, i enlighet med vad bolaget föreslagit,

i den mån avbetalningar ske å första inteckningarna, den för

avbetalda beloppet gällande förmånsrätten böra övergå å motsvarande

belopp av statens fordran. Enligt 26 § inteckningsförordningen i dess

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 80 höft. (Nr 114.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 114.

lydelse enligt lagen den 11 oktober 1912 torde härför fordras medgivande

såväl av de enskilda långivarna som av bolaget, och synes förbehåll

härom böra inflyta i lånevillkoren.

Slutligen vill jag uttryckligen betona, att den avvikelse från vanliga

regler för statslån till enskilda järnvägsföretag, som jag på grund av

särskilda omständigheter anser kunna försvaras i förevarande fall, ej bör

för framtiden få anses såsom prejudicierande, lika litet som det skett

med de hittills förekommande undantagen i motsvarande avseende.

Den starkaste invändningen mot hela företaget härleder sig enligt

min uppfattning från hänsynen till statsbanornas ekonomi. Då avkomstprocenten

å statens järnvägar uppgick för år 1910 till 3,ii och för år

1911 till 3,36, måste man, hur önskvärd kommunikationernas utveckling

än må vara, känna sig tveksam om det berättigade att ytterligare för

sämra statsbanornas ekonomi. Det torde nämligen få anses ganska

säkert, att den av järnvägsstyrelsen uppgivna förlusten, 825,000 kronor,

vilken beräknats med ledning av för närvarande faktiskt fraktade godsmängder,

kommer att inträffa, om än med tiden en ökning i inkomst

för eu del andra statsbanelinjer torde kunna genom Ostkustbanans tillkomst

förväntas.

Emellertid synes den föreliggande frågan ej få bedömas uteslutande

ur denna synpunkt. liar man kommit till den uppfattningen, att det

här gäller att skaffa kommunikationer åt en redan nu rikt utrustad

trakt med göda ytterligare utvecklingsmöjligheter, och har denna trakt

genom egna ansträngningar åstadkommit mer än 88 procent av det förjärnvägsanläggningen

erforderliga kapitalet, så synes kravet på statsbanans

ränteavkastning icke böra stå såsom ovillkorligt hinder för järnvägens

tillkomst.

Därjämte vill jag framhålla även en annan synpunkt. Förutsatt

att den föreliggande låneansökningen icke bifölles och att bolagets

egna krafter ej räckte till att skaffa det felande kapitalet, och således

det stora ostkustbaneprojektet icke kunde förverkligas, skulle sannolikt

inträffa, att på åtskilliga orter, där man vore ekonomiskt starkast och

behovet av järnväg vore störst, anlades banor till närmast lämpliga anknytningspunkt.

Följden härav bleve uppkomsten av svagt byggda och

svagt trafikerade, men såväl till anläggning som drift relativt dyra

lokalbanor. Visade sig sedermera önskvärt, såsom jag i likhet med

järnvägsstyrelsen håller för sannolikt, att eu längdbana genom kustlandet

komme till stånd, skulle troligen dessa lokalbanor antingen alls

icke eller endast efter dyrbara ombyggnader kunna ingå såsom led i

eu förstklassig sådan bana. I stället har staten just med hänsyn

till de starka allmänna intressen, som äro knutna vid denna bana, vid

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Xungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

koncessionens beviljande uppställt mycket stora tekniska fordringar på

järnvägsanläggningen, vilka i hög grad skola stegra dess anläggningskostnader,

men för en så beskaffad bana kan staten också träda emellan

med låneunderstöd.

Några strategiska skäl, som tala mot banans tillkomst, föreligga icke;

tvärtom anser chefen för generalstaben banan icke sakna betydelse för

landets försvar.

Då jag således anser, att de ifrågavarande kusttrakterna hava behov

av en första klassens längdbana, att anläggningen därav, enligt de

gjorda beräkningarna, icke överstiger bygdens ekonomiska bärkraft, utan

tvärtom kommer att utgöra en mäktig hävstång till dess vidare utveckling,

samt att det är av vikt, att banan från början anlägges med sådana

fordringar, att den i en framtid kan ingå såsom led i statsbanenätet,

anser jag mig böra tillstyrka bifall till låneansökningen. Då den vanliga

järnvägslånefonden är synnerligen starkt anlitad och i regel erfordras

för mindre järnvägsföretags understödjande, torde det knappast vara

lämpligt att avse densamma för ifrågavarande betydande lån. Om lånevillkoren

ordnas så, som jag här nedan föreslår, kommer emellertid

anslag för ändamålet ej att erfordras förr än efter år 1916.

Med avseende å de villkor, som böra stadgas för ifrågavarande lan,

anser jag, att av statslånet, 3,000,000 kronor, ett belopp av intill 1,500,000

kronor må få lyftas, sedan antingen bandelen Härnösand—Söderhamn

eller bandelarna Härnösand—Sundsvall och Söderhamn—Gävle öppnats

för allmän trafik, samt att återstoden, 1,500,000 kronor, må utfås, först

sedan järnvägen i sin helhet blivit avsynad och godkänd.

Med hänsyn till ifrågavarande järnvägsbyggnads betydande omfattning

och då störa allmänna arbeten för närvarande pågå (Trollhätte

kanal, Porjus, Älvkarleby kraftstation m. fl.), synes mig önskvärt, att

arbetet i sin helhet icke genast igångsattes och forceras. Såsom villkor

för statslånet synes mig därför böra föreskrivas, att andra arbeten än

brobyggnadsarbeten och arbeten av förberedande slag icke må företagas

å järnvägen förrän efter ingången av år 1915, då de största nu pågående

anläggningarna för statens räkning redan äro eller inom kort

bliva fullbordade.

För att erhålla säkerhet att bolaget förfogar över medel, som, jämte

statslånet, äro fullt tillräckliga till järnvägsanläggningens fullbordande

på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla, synes böra föreskrivas,

att bindande uppgörelse skall vara träffad rörande järnvägens anslutning

till samtliga föreningsstationer med andra järnvägar samt kostnaden

härför helt inräknad i byggnadssumman.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Vidare torde Kungl. Maj:t böra förbehålla sig att pröva lånevillkoren

för obligationslånet; uppenbart är nämligen att, om för detta alltför hårda

villkor ifrågasättas, risken för det efterliggande statslånet blir större.

På grund av vad sålunda anförts samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagits torde därjämte såsom villkor för det ifrågasatta

statslånet böra stadgas,

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t,

som ock närmare bestämmer de ställen, vilka järnvägen skall beröra, varande

bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen

erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens

användande med mera dylikt, vilka kunna av kostnadsförslagets och

arbetsplanens granskning föranledas;

2:o) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt

hos Kungl. Maj:t styrka, att det genom aktieteckning eller upplåning,

som av Kungl. Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte

statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande på sätt

arbetsplan och kostnadsförslag innehålla; häri jämväl inbegripet kostnaden

i sin helhet för anslutning till föreningsstationer med andra järnvägar

enligt härom träffade, bindande avtal;

3:o) att låneunderstöd må lyftas på sätt och å tider, som Kungl.

Maj:t bestämmer, dock med iakttagande därav, att å statslånet ej något

må lyftas, förr än antingen bandelen Härnösand—Söderhamn eller bandelarna

Härnösand—Sundsvall och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän

trafik, för vilket fall intill 1,500,000 kronor må erhållas,

medan däremot återstående 1,500,000 kronor först må lyftas, sedan

besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse med

§ 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående

ordningen för avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras

upplåtande för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat tillstånd till hela banans öppnande för allmän trafik;

4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckning skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till

fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet

först gottgöres ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgör avbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper

under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, men dock

ej sträckande sig utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må

medgivas anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, be
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 114.

nämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten,

först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet

inbetalts;

c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke

är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas

till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet

vidtaga tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj ds

bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande

i sammanhang härmed likvid ske av all därförinnan upplupen, obetald

ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning

erlägges, låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess

samma belopp varder behörigen inbetalt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader

och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet

för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet

för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt näst

efter inteckningar å tillhopa högst 13,000,000 kronor, med förbehåll

tillika att i den mån avbetalning å sistnämnda inteckningar sker, den

för avbetalade beloppet gällande förmånsrätt skall tillkomma motsvarande

belopp av statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget

träffas med innehavarna av nämnda inteckningar; börande ej mindre

såsom villkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen

intagas stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet

för statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt som ovan

sagts, än ock liälvten av det beviljade statslånet innestå, till dess

inteckning med nämnda förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för

förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista liälvt ej

må utbekommas, förrän inteckning för dess belopp blivit i bolagets

järnväg behörigen meddelad;

6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd

ledamot i direktionen för bolaget och utse en revisor att deltaga

uti granskningen av bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att

arvode till sålunda utsedd direktör och revisor skall bekostas av bolaget;

7:o) att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser

i fråga om samtrafik, vilka Kungl. Maj:t kan finna gott för

bolaget bestämma, som ock i övrigt alla de villkor och kontroller, som

av Kungl. Maj:t prövas lämpliga och nödiga; samt

8:o) att bolaget må, då Kungl. Maj:t så prövar lämpligt,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 114.

dels erhålla upplåtelse av den för järnvägsanläggningen erforderliga,

kronan tillhöriga jord, sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara

disposition, upplåtes utan någon ersättning; att jord från de

under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar

upplåtes utan annan gottgörelse än ersättning till vederbörande innehavare

för intrång i nyttjanderätten; att jord från de genom domänstyrelsens

försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade

mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmansliusfoud,

upplåtes utan annan ersättning än för minskning i arrendatorns

brukningsområde under den återstående arrendetiden ävensom för skada

och intrång; samt att för jord, som är till boställe eller åt enskild person,

menighet eller inrättning med åborätt eller annorledes än vad ovan

sagts upplåten, ersättning skall lämnas såväl för själva marken som för

skada och intrång; skolande ersättningen i ovannämnda fall bestämmas

i den ordning, förordningen angående jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov den 14 april 1866 stadgar;

dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans

ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara

disponibla.

Godkännas dessa villkor, kunna de av järnvägsstyrelsen samt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen framställda tekniska anmärkningarna av

Kung!. Maj:t iakttagas vid fastställande av plan för företaget.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen besluta

att under villkor i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i statsrådsprotokollet angivits bevilja Ostkustbanans

aktiebolag ett låneunderstöd av 3,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordande, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till

Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 114.

47

Bilaga.

Trafikberäkningar rörande Ostkustbanan.

Beräkningar

angående den person- och godstrafik samt därav härflytande inkomst, som torde vara att

påräkna för eu projekterad > Ostkustbana» med sträckning från Gävle över

Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall till Härnösand.

De oerhörda vinster i transportväg, som uppstå för de orter, vilka komma att

sammanbindas genom Ostkustbanan, såväl vid trafik sins emellan som med det övriga

landet, falla redan vid en flyktig blick på kartan i ögonen, men gorå sig, tolkade

på sifferspråk, än mera gällande. Några exempel belysande detta i fråga om huvudpunkterna

vid banan meddelas här nedan:

via Stats- banan.

via Ost- kust- banan.

Väg-

vinst.

Gamla

vägen i %

av den

nya.

Nya vägen

i % av den

gamla.

Vagvinst

i % av don

gamla

vägen.

km.

km.

km.

%

%

%

Stockholm—Söderhamn ..................

333

261

72

128

78

22

» Hudiksvall ..................

442

321

121

138

73

27

579

410

169

141

71

29

» Härnösand.....................

762

473

289

161

62

38

Giivle - -Söderhamn..........................

114

81

33

141

71

29

» Hudiksvall............................

223

141

82

158

63

37

» Sundsvall ........................

360

230

130

157

64

36

» Härnösand..........................

543

293

250

185

54

46

175

60

115

292

34

66

» Sundsvall.....................

312

149

163

209

48

52

» Härnösand .................

495

212

283

233

43

57

Hudiksvall—Sundsvall.....................

261

89

172

293

34

66

» Härnösand ..................

444

152

292

292

34

66

Sun dsvall—Härnösand....................

373

63

310

592

17

83

De här ovan anförda siffrorna torde redan i och för sig vara talande nog, men

då de gälla orter, stadda i snabb utveckling, tala de ett mera än tydligt språk om

behovet av den föreslagna banan.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Att densamma därjämte i ekonomiskt hänsende skall bliva ett företag, mäktigt

att lämna en sådan avkastning å det däri nedlagda kapitalet, att varje farhåga för

ekonomisk risk måste anses utesluten, torde framgå dels av en jämförelse med den

inre linjen Storvik—Ange, dels av några siffror utvisande den starka utveckling, vari

Norrland i allmänhet och särskilt de av den nya banan berörda orterna äro stadda,

samt slutligen och tydligast av i det följande gjorda detaljerade beräkningar angående

den motsedda trafiken, för så vitt densamma låter sig på förhand beräkna.

Den enda norrländska bana, vilken lämpar sig för en jämförelse, torde vara

linjen Storvik—Ange av Statsbanan. Densammas fortsättning norrut till Sollefteå

måste uteslutas av det skälet, att erforderliga uppgifter för denna handel ej stå att

erhålla ur kungl. järnvägsstyrelsens berättelse, då denna sträcka där ingår i linjen

Bräcke—Boden.__ De till kuststäderna ledande linjerna Kilafors—Söderhamn, Ljusdal

—Hudiksvall, Ange—Sundsvall och Sollefteå—Härnösand äro såsom tvärbanor och

förbindelseleder mellan det inre landet och hamnstäderna mindre lämpliga att jämföra

med en längdbana såsom den föreslagna, och Hudiksvall—Bergsjö järnväg slutligen

är av allt för lokal natur för att kunna tjäna till jämförelsematerial för en bana av

Ostkustbanans betydenhet.

Återstår således endast den ovan nämnda linjen Storvik—Ange, vilken såsom

längdbana och gående i snett parallell riktning med Ostkustbanan och dessutom av

ungefär samma längd, 265 km. mot den senares 293, erbjuder flera jämförelsepunkter.

Såsom förbindelseled mellan Norrland och landets sydligare delar upptar linjen

Storvik—Ange för närvarande en trafik, som delvis måste komma en kustbana till

godo, särskilt städernas Härnösand, Sundsvall, Hudiksvall och Söderhamn trafik med

Gävle och söder därom liggande orter. Visserligen har bandelen Storvik—Ange ett

vidsträcktare trafikområde såsom förbindelseled jämväl till Jämtland och övre Norrland

samt Norge, men om sålunda denna linjes trafikkällor ligga längre bort och den

alltså vid sin slutpunkt Ange upptar trafik, samlad från ett mycket stort område,

så kommer den föreslagna kustbanan å andra sidan att gå genom trakter, som i och

för sig äro vida rikare och bättre ensamma kunna fylla trafikbehoven. Enligt befolkningsstatistiken

för 1897 funnos i hela de socknar, som beröras av linjen Storvik

—Ange, 220 invånare pr bankilometer, medan motsvarande tal för Ostkustbanans,

på nedan angivet sätt reducerade trafikområde, uppgår till 515 personer pr bankm.

Den projekterade banan äger således, vad befolkningstätheten angår, mera än 2,3

gånger så stora förutsättningar till lokal persontrafik som dess inre parallellinje, och

vad godstrafiken angår, torde dess storlek särskilt med avseende på de stora konsumtionsartiklarne

vara nära avhängig av folktätheten. Att det ej heller är den avlägsnare

fjärrtrafiken, som är det avgörande för en järnvägs avkastningsförmåga, synes framgå

därav, att medeltransportlängden å statsbanan utgjorde år 1899 för resande endast

41 km. och för gods 118 km. samt år 1900 respektive 42 och 118 km.*)

Vid en jämförelse mellan bandelen Storvik—Ange och den föreslagna Ostkustbanan

är således att märka:

att den senare på grund av vägförkortning med nödvändighet måste komma att

upptaga en ansenlig del av den förras trafik;

att den inre linjen har en betydande genomgångstrafik såsom förbindelseled mellan

nordliga och södra Sverige; men

att denna trafik mera än uppväges av en långt större trafikförmåga hos de av

*) En del uppgifter ur jämvägsstatistiken för 1900 ha använts i denna nya upplaga.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 114. 49

Ostkustbanan genomlupna orterna, än vacl de av den inre linjen berörda kunna

prestera.

Den beräknade bruttoinkomsten pr bankilometer för bandelen Storvik—Ange

utgjorde under

åren .........................

1883

1888

1893

1894

1895

1896

1897

1898

1899

1900

kronor ..............

3734

4523

5291

5080

5681

5904

7517

8395

9102

11150

ökningen sedan 1883 .........

—

21 %

42 »/o

36 %

52 %

58 o/o

101 %

125 % 144 %

199 %\

Bruttoinkomsten har således på de från 1883 förflutna 17 åren ökats från 3,734

till 11,150 kronor pr bankm. eller med 199 %, och under de sista 5 åren med 5,469

kr. pr bankm. eller med 96 %. Därav torde kunna dragas den slutsatsen, att trafikens

ökning ej blott gått lika hastigt, utan även något snabbare på grund av senare

årens tariffnedsättningar speciellt för Norrlandstrafiken.

Tyvärr saknas i de äldre årgångarne av kungl. järnvägsstyrelsens berättelse

uppgifter om gods- och persontrafikens storlek på de särskilda bansträckorna, och

detta gör en exakt beräkning av densamma omöjlig, liksom det omöjliggör en jämförelse

mellan person- och godstrafikens relativa ökning.

De på 17 år med nära 200 % ökade bruttoinkomsterna visa dock tillräckligt

tydligt såväl Norrlands hastiga och storartade utveckling, som ock denna handels

egenskap av en god framtidsaffär.

Driftkostnaden å bandelen Storvik—Ange belöpte sig år 1898 till 5,180 kr. eller

61,7 % av bruttoinkomsten.

Härvid är att märka, att driftkostnaden vid statsbanan alltid är högre än vid

jämförlig enskild bana.

Emellertid uppgick, även med denna högre driftköstnadsprocent, nettoinkomsten

år 1898 till 3,215 kr. pr bankm. Hade byggnadskostnaden för linjen Storvik—Ange

varit lika med den, som enligt det högre alternativet beräknats för Ostkustbanan

eller 61,000 kr. pr. bankm., hade denna linje lämnat i räntevinst 5,3 %.

Mot denna jämförelse med trafikresultat, uppnådda å en linje, vilken trafikerats

i omkring 20 år, torde måhända vid första ögonkastet invändningar kunna göras.

Dessa torde dock förfalla inför det faktum, att Ostkustbanan går igenom trakter,

tätt befolkade och i sällsynt grad utrustade med storindustriella anläggningar, såsom

sågverk, bruk m. m., ägnade att redan från början göra denna bana rentabel, under

det vid den inre linjens anläggning de av densamma berörda orterna voro glest befolkade

och i saknad av så gott som all storindustri, omständigheter, vilka mera än

uppväga de 20 årens försprång och den under dem uppammade trafiken. Då den

inre linjen valdes, var det ej heller ekonomiska synpunkter, vilka fällde utslaget,

utan strategiska, och medgavs det, att en kustbana skulle vara ekonomiskt fördelaktigare.

I vilken utveckling själva de orter, genom vilka kustbanan skall dragas, äro

stadda, antydes av nedanstående siffor, som utvisa medelinkomsten*) av statsbanetrafikeu

i jämna tusental kronor

*) Medelinkomsten — inkomsten för anländ och avsänd trafik, halverad.

Bihang till Riksdagens protokoll Wl?>. 1 smil. SO käft. (Nr 114.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Under åren ........................

1895

1896

1897

1898

1899

1900

vid Söderhamn.............. Kr.

128,000

125,000

155,000

157,000

186,000

192,000

» Hudiksvall............... »

195,000

211,000

221,000

243,000

283,000

275,000

» Sundsvall ............... »

361,000

391,000

444,000

513,000

566,000

623,000

Denna inkomst har sålunda under femårsperioden 1895 —1900 vuxit för

Söderhamn ................................................................ med 50 %

Hudiksvall .................................................................. » 41 % och

Sundsvall .................................................................... » 73 %

samt summan för de trenne stationerna från 684,000 kronor till 1,090,000 kronor

eller med 59 %.

Såsom en annan värdefull mätare av denna utveckling torde kunna tjäna ökningen

i de av banan berörda städernas bevillning och landskommunernas fyrktal.

Bevillningen, som år 1895 utgjorde för »övriga beskattningsföremål» (än fastigheter)

147,767 kronor, hade för år 1899 ökats till 192,876 kronor eller med 30,5 %. Landskommunernas

fyrktal utgjorde år 1895 för samma beskattningsföremål 727,974 och

år 1899 1,119,932 kronor, utvisande en ökning av 53,8 %.

Det nu anförda torde göra banans nöjaktiga avkastningsförmåga i hög grad

sannolik, de i det följande gjorda detaljerade beräkningarne skola ej jäva ett sådant

antagande.

Persontrafik.

För att kunna beräkna resultatet av den väntande persontrafiken är nödvändigt

känna befolkningstätheten inom banans trafikområde. I persontrafikhänseende plägar

för landets mellersta och södra delar såsom en banas trafikområde räknas ett bälte

utefter densamma med en utsträckning av 10 kilometer åt ömse sidor. För här ifrågavarande

trakter, liksom för Norrland överhuvud taget, torde emellertid denna bältets

bredd vara för liten, vadan för denna beräkning trafikområdet utsträckts till 20

kilometers bredd åt ömse sidor. Det antal personkilometer pr bankilometer, som befolkningen

inom detta område kan anses komma att prestera, giver ett uttryck för

persontrafikintensiteten.

Då emellertid vissa socknar endast till en del falla inom trafikområdet, och en

reduktion i förhållande till de inom och utom 20-kilometerslinjen fallande delarna

av de i den officiella befolkningsstatistiken erhållna talen givetvis måste medföra ett

mer eller mindre osäkert resultat, beroende på, huruvida befolkningen inom en sådan

socken fördelar sig jämt över hela ytan eller, vilket ju oftast är fallet, är samlad i

ett eller flera centra och dessas läge i förhållande till banan, så har i stället till

grund för beräkningen av persontrafikintensiteten lagts uppgifter, benäget meddelade

av respektive häradsskrivare. I dessa har angivits den befolkning, som verkligen

är bosatt inom trafikområdet och som skulle kunna påräknas såsom trafikanter. Häri
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

51

genom har även vunnits den fördelen, att de allra senast tillgängliga uppgifter om

folkmängden kunnat läggas till grund för beräkningen,

Av befolkningen i socknarne Torp, Stöde, Tima, Attmar, Selånger och Sättna

har, ehuru de ej beröras av Ostkustkanan, men då de dock genom denna bana erhålla

en lämpligare utfartsväg än genom Statens järnväg och således måste tillföra

banan en trafik, på vilken torde böra fästas avseende, medtagits en mindre del, såsom

framgår av här nedan framställda tablå:

Folkmängd 1899

total.

inom

trafikomr.

Gävle...........................

28,308

28,308

Hille ...........................

4,502

3,020

Hamrånge....................

4,074

2,712

Söderala .....................

9,653

7,500

Söderhamn ..................

11,059

11,059

Norrala........................

3,683

2,800

Trönö...........................

1,688

1,200

Skog ...........................

3,759

500

Enånger........................

2,950

2,500

Njutånger .....................

3,274

3,000

Nianfors ....................

404

200

Hälsingtuna ..................

3,930

1,000

Idenor ........................

1,195

1,100

Porssa ........................

3,764

1,500

Hudiksvall.....................

4,921

4,921

Rogsta ........................

2,090

2,000

Harmånger ..................

2,643

2,000

Jättendal ....................

1,250

1,000

Folkmängd 1899

total.

inom

trafikomr.

Gnarp ........................

4,013

3,000

Bergsjö ........................

3.804

3.000

Njurunda ....................

8,091

7,106

Sundsvall .....................

14,490

14,490

Skön ...........................

11,636

10,195

Alnö ...........................

6,390

5,715

Timrå...........................

5,553

4,877

Indal...........................

2,678

1,823

Ljustorp........................

2,648

1,955

Hässjö ......................

3,665

3,098

Tynderö........................

1,409

1,258

Häggdånger ..................

1,092

1,092

Stigsjö .......................

1,958

1,353

Säbrå ...........................

4,593

1,963

Härnösand....................

7,821

7,821

Torp, Stöde, Tima, Att- mar, Selånger, Sättna...

23,851

5,758

Summa

196,839

150,824

Inom banans trafikområde finnas sålunda 150,824 personer, vilket antal giver,

då banan beräknats till 293 kilometer, 515 pr bankilometer. Av dessa 515 personer

pr bankilometer torde efter beräkningar, baserade på jämförelse med förhållandena

dels för hela riket och dels för vissa delar och vissa banor, kunna påräknas för hela

banan 26,315,200 personkilometer eller 89,812 pr bankm. Medelinkomsten för personkm.

har beräknats till 2,7 5 öre, vilken med 0,5 5 öre understiger medelinkomsten

å Statens järnvägar under år 1898. Denna lägre värdesättning å medeltalet har ansetts

böra vidtagas med hänsyn till den å Statsbanorna norr om Stockholm för resor

av större utsträckning än 300 km. tillämpade s. k. Norrlandstariifen. Med ovan

nämnda medelinkomst, 2,7 5 öre pr personkm., skulle persontrafiken avkasta 868,402

kronor. Häri ingår för samtrafikresande ett belopp av 144,734 kronor. Denna senare

summa har beräknats efter handlingar tillhörande Statens järnvägars statistik

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

över persontrafiken för 1898 och avse de resande, vilka, om Ostkustbanan då redan

förefunnits, skulle vid resor till eller från någon norrländsk statsbanestation färdats

över större eller mindre del av denna bana. Att inkomsten av persontrafiken dock

kommer att överstiga denna summa, torde ej lida tvivel, då nämligen till densamma

bör läggas inkomsten för den del av den norrländska person-båttrafiken, som efter

banans tillkomst kommer att överflyttas till denna. Någon tillförlitlig kalkyl över

denna inkomsts storlek har ej kunnat göras av det skäl, att uppgifter om nämnda

trafik, specificerade på sådant sätt, att desamma kunnat läggas till grund för en beräkning,

av lätt insedda skäl ej varit möjliga att erhålla.

Det ovan för hela banan angivna personkilometertalet, 26,315,200, torde under

alla förhållanden kunna anses såsom ett minimivärde, då hänsyn tages därtill, att

befolkningen inom Ostkustbanans trafikområde till långt högre procent än i de flesta

andra landsdelar utgöres av industriarbetare, vilka av många skäl äro långt rörligare

än övriga befolkningskategorier och sålunda torde komma att tillföra banan ett högre

personkilometertal, än det som ovan antagits motsvara en befolkningstäthet av 515

personer pr bankm.

Godstrafik.

Beräkningarne angående godstrafiken stödja sig på uppgifter insamlade av personer,

vilka äro väl förtrogna med produktions- och konsumtionsförhållanden å resp.

platser, från och till vilka avsevärd trafik kan påräknas för järnvägen. Endast de

viktigare godsslagen hava specificerats och allt annat gods jämte paket- och ilgods

sammanförts under rubriken »annat gods». I nedanstående tablå hava de olika godsslagen

ordnats efter storleken av resp. transportinkomster. Utom inkomsten upptagas

därjämte antalet ton och tonkilometer samt medeltransportlängd.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mapts Nåd. Proposition Nr Hd.

53

Inkomst

Kr.

Godsmängd

Ton.

Ton-

kilometer.

Medel-

transport-

längd

Km.

Trävaror (excl. snickeriarb. och ved) ............j

328,395

243,255

7,833,894

32

Träkol .................................................

245,100

81,700

7,337,660

90

| Malm......................................................

150,700

68,500

4,636,500

68

i Ved och pappersved .................................

93,412

54,627

1,935,312

35

| Järn, stil och järnskrot ...........................

65,657

19,311

1,167,472

60

Sten och tegel..........................................

44,302

26,915

1,695,515

71

Bomull, garn, vävnader m. m......................

42,257

2,374

275,389

116

! Hö, halm och foderämnen..........................

34,164

7,427

350,868

47 1

Spannmål (utom havre), mjöl........................

24,110

12,055

286,265

24

Specerier ................................................

21,488

5,372

146,835

27

Ladugårdsalster ......................................

20,161

7,467

161,694

22

Gödningsämnen .......................................

14,700

5,880

286,535

49 j

Havre ...................................................

12,698

4,535

182,305

40

Maskiner, redskap och gjutgods ..................

8,938

2,352

123,978

53

I Oljor och tjära .......................................

8,478

3,140

79,575

25

i Fisk .....................................................

8,381

2,328

72,369

3! |

Spritvaror och maltdrycker .......................

8,124

3,532

59,630

17

Rotfrukter ............................................

8,116

3,865

83,095

22

i Glasvaror, lergods, porslin ..........................

6,010

871

58,352

67

Snickeriarbeten ......................................

5,297

1,962

74,743

38 . !

Kalk, kalksten, cement .............................

5,026

1,933

98,809

51

Stenkol..................................................

4,679

3,119

105,985

34

Papp, papper, trämassa, lump....................

1,925

1,059

21,340

16

I Annat gods (incl. paket- och ilgods)...........

Surnm,

188,745

17,034

1,477,411

I -

1,350,863

j 580,613

| 28,551,531

48,9

Av ovanstående tablå framgår, att trävaror och träkol, såsom ju också var att

vänta, skulle bliva banans förnämsta godsinkomstkällor. Även malm och ved (inkl.

pappersved) samt järn och stål komma att fraktas i stora kvantiteter, tillförande

banan betydliga inkomster. „

Vad trävaror beträffar, torde böra nämnas, att desamma utgöras av försäga!)

virke, vilket från mindre sågverk fraktas till större sådana för att ytterligare förädlas.

Det mesta utgöres af sådant, som sändes från sågverk utefter Norrländska

tvärbanan till Sundsvall och därifrån pråm- eller flottledes till de störa verken vid

kusten. Efter Ostkustbanans tillkomst skulle dessa transporter framföras direkt på

järnväg via Sundsvall till resp. destinationsorter. Medeltransportlängden för trävaror

är 32" km. eller omkr. V9 av banans hela längd. Medeltransportlängden för »skogs
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 114.

produkter» var å . Statens järnvägar år 1895, det sista år för vilket i kungl. järnvägsstyrelsens

statistiska berättelse uppgift meddelas om de olika godsslagens medeltransportlängd,

70 km.

Den för träkol funna medeltransportlängden, 90 km. eller något mindre än 1/,

av banans längd,^ har sin förklaring i den omständigheten, att stora mängder av

detta godsslag från långt norrut belägna stationer komma att sändas å den nya

banan via Gävle till de stora bruken i Uppland. Det till bruk i Bergslagen destinerade

träkolet ° kommer däremot att vid Hudiksvall eller Söderhamn lämna Ostkustbanan

och ingå på statsbanan. Motsvarande tal för träkol å Statens järnvägar år 1895

var 102 km. ^ Det i föreliggande godsuppgifter angivna träkolet utgöres nästan uteslutande

av sågverkskol, men genom ifrågavarande järnvägsanläggning kommer utan

allt tvivel att framalstras en högst avsevärd produktion av skogskol, vilken nu i

brist på lämpligai kommunikationer undertryckts.

Till ovanstående inkomst bör läggas en samtrafiksinkomst av 46,700 kronor

föi sådant gods, som genom banans tillkomst fått sin transportväg omkastad.

Hela mkomsten för il-, paket- och fraktgods blir sålunda i avrundat tal

1,397,600 kronor.

Ailly har här yttrat sig angående några vid trafikberäkningen fogade tabeller,

vilka ej här intagits.)

Vid uträkningen av inkomsten för godset har även för de minsta avstånden

fraktbeloppet beräknats. för den verkliga väglängd detsamma framförts, men bekant

torde vara, att Statens järnvägars taxa för transportlängder understigande 6 km. bestämmer,

att frakt skall erläggas för denna väglängd, och å vissa enskilda järnvägar,

exempelvis Stockholm Västerås—Bergslagens, har detta minimiavstånd satts till

10 km.

Att med en liknande höjning av de små transportlängderna det ekonomiska

resultatet av godstrafiken skulle visat sig betydligt fördelaktigare, är naturligt, då å

banan 11 stationshåll understiga 6 km. och 27 stationshåll 10 km., och flerestädes å

dessa betydliga godskvantiteter komma att framföras, men har det ansetts bättre

att låta det här iakttagna förfaringssättet tjäna som regulator för möjligen felaktig

uppskattning av en eller annan eventuell godssändnings storlek.

Tvenne andra omständigheter, vilka även torde komma att inverka förmånligt

för godstrafiken å banan, böra här påpekas.

I den för Sandairne station upptagna godsmängden torde eu avsevärd förhöjning

vara att motse, för den händelse samtrafik med Marma—Sandarne järnväg vid

denna station, såsom väl antagligt är, anordnas, varigenom Ostkustbanan komme i

direkt förbindelse med fiottningen på Ljusne älv vid Askesta invid Sandarne.

Aven vid Hamrånge station torde en avsevärd förhöjning kunna påräknas, om

samtrafik anordnas med Dala—Ockelbo—Norrsundets järnväg.

Inkomsterna för posttransport, resgods, prisskillnadsbiljetter, åkdon, levande djur

och diverse extra inkomstkällor torde kunna uppskattas till 206,700 kronor, varvid

beraknats två postförande tåg dagligen i vardera riktningen och för övriga inkomsttitlar

ett värde av 4,2 % av förut angivna inkomstbelopp.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 114. 55

Inkomsterna skulle alltså i avrundade belopp utgöra:

... , ..................... 868,400 kr.

for persontrafik.................................................................. .............. 1,397 600 *

» posttransport, resgods, prisskillnadsbiljetter, åkdon, djur och extra

inkomster .................................................................................1

Summn 2,472,700 kr.

Med antagande av en byggnadskostnad av 15,000,000 kronor och eu driftkostnad

av 52 procent av bruttot skulle denna bruttoinkomst 2,472,700 kronor eller i

runt tal 2,473,000 kronor såsom nettoinkomst lämna 1,187,000 kronor och såsom av
komstprocent

av kapitalet 7,9 procent. , ,

Som emellertid 15 millioner torde vara en väl låg byggnadskostnad, torde densamma

böra beräknas till 18 millioner eller i runt tal 61,000 kronor pr bankm. Av
komstprocenten

blir då 6,6 procent. ..

Här ovan har driftkostnaden satts till 52 procent av bruttot, men aven om driftkostnaden,

vilken för samtliga privatbanor år 1897 utvisade ett medeltal av 51,1

procent, skulle sättas till 53,8 procent, d. v. s. = driftkostnadsprocenten vid Uppsala

—Gävle järnväg (den högsta, som vid denna bana förekommit sedan 1887, dä den

var 54 % och som betingats av tillfälliga större utgifter för banan), skulle dock erhallas

en avkomstprocent av 7,6 procent å 15 millioner och 6,3 procent å 18 millioner Inkomsten

pr dag och bankm. skulle bliva 23,12 kronor; motsvarande tal for Stockholm—Västerås—Bergslagens

järnväg var 1898 23,80 och 1899 25,84 kronor samt för

Uppsala—Gävle järnväg resp. 24,64 och 25,22 kronor. I vilken mån risken for ett

mindre gynsamt ekonomiskt

resultat torde få anses avlägsnad, framgår därav, att

ovan beräknade

inkomster skulle, med antagande av en driftkostnad av 53,8

å

till 22,848,000 kronor dock lämna en ränteavkast
-

en byggnadskostnad av ända upp

ning av 5 „

Om i betraktande tages förbättrade kommunikationers förmåga att uppamma

ny trafik, torde med säkerhet kunna antagas, att den motsedda trafik, vilken lagts

till o-rund för ovanstående beräkningar, skall högst betydligt ökas, och banan sålunda

i ekonomiskt hänseende visa sig bliva än fördelaktigare, än vad ovan erhållna resultat

utvisa, och väl löna på densamma nedlagt arbete och kapital.

Med fog torde kunde sägas, att densamma såväl med avseende på person-som

godstrafik skall bliva eu förstklassig bana, och få banor torde kunna uppvisa så många

betingelser för hastig utveckling som denna. Endast den omständigheten att densamma

på korta distanser har fem städer att repliera på, ger densamma i trafikhänseende

ett företräde, som få banor i landet kunna uppvisa.

Den skall till sist bliva en mäktig hävstång till Norrlands uppsving.

Stockholm i September 1900.

Adolf d''Ailly.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Kr 114.

56

Utredning'' rörande Ostkustbanans ekonomiska bärighet.

Då^ fråga är om anläggandet av en ny järnväg, har man för det första att besvara

frågan, huruvida densamma är av behovet påkallad, och för det andra huruvida

den kan komma att ekonomiskt bära sig.

Även utan speciell kännedom om i huru hög grad behovet av förbättrade kommunikationer

i själva verket gör sig gällande inom de trakter, som av Ostkustbanan

skulle genomlöpas, torde redan en blick på kartan lämna ett ojävigt bevis för att

densamma är i hög grad behövlig, och att den skulle utgöra en helt naturlig sammanknytning

av. de till kuststäderna från norra stambanan utgående grenbanorna,

och måste det väcka förvåning, att densamma ej långt före detta kommit till stånd.''

Ty det är dock alldeles allenastående vägförkortningar, som den skulle medföra,

Några exempel på dessa torde lämna det bästa svaret på frågan angående banans

behövlighet.

Avståndet mellan Härnösand och Stockholm är nu via statsbanan 762 km., men

skulle via Ostkustbanan bliva 476 km. eller 286 km. mindre. Avståndet mellan

Söderhamn och Hudiksvall, som för närvarande är 175 km, skulle förkortas med 115

km. till 60 km.; det mellan Hudiksvall och Sundsvall med 171 km. eller från 261

k*?'' ^m. Avståndet från Gävle till Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och

Härnösand skulle sänkas med resp. 32, 81, 128 och 247 km. eller med resp 28 q;

36 %, 36 o/o och 45 %. 1 4”

Det mest talande exemplet på banans effekt i avseende på vägförkortninc är

dock följande. & s

Mellan Härnösand, som är residens för landshövding och biskop, och där en

hel del viktiga offentliga institutioner äro förlagda, och grannstaden Sundsvall, som

är landets förnämsta handelsstad norr om Gävle, är avståndet med nuvarande järnvägsförbindelse

373 km. Via, Ostkustbanan skulle avståndet dem emellan bliva endast

62 km, och vägvinsten alltså ej mindre än 311 km. Man inser måhända lättare

vad detta betyder, om man betänker, att dessa båda städer nu järnvägsledes ligga

pa ungefär samma avstånd från varandra som Stockholm och Herrljunga, men att

tack vare Ostkustbanan skulle komma att ligga varandra 4 km. närmare än Stockholm

och Uppsala.

Man kan ju därför säga, att först genom den nya banan erhålla dessa båda

städer järnvägsförbindelse med varandra. Hellre än att resa den 6 gånger längre

sträckan å järnvägen användes också om sommaren båt och om vintern släde.

En järnvägsresa från Sundsvall till Härnösand kräver för närvarande med den

snabbaste tågförbindelsen 21 timmar och kostar i II kl. 13,20 kr. samt i III kl. 8.80

kr, under det att resan efter Ostkustbanans tillkomst skulle tillryggaläggas på omkring

en och en halv timme, samt med användandet av statens järnvägars zontarifif,

vilken även användes å Härnösandsbanan, för ett pris av i II kl. 2,4 0 kr. och i III

kl. 1,60 kr.; alltså en skilnad i tid av 191/, timme och i pris av för II kl. 10,80 kr.

och för III kl. 7,2 0 kr. oavsett de ökade resekostnader för övrigt, som en långvarigare

resa självfallet medför. Också användes vid sådana resor järnvägen årligen av endast

några hundra personer, medan däremot under den del av året, då siöfarten är öppen

omkring 20,000 använda båt.

Pa grund av de lättade kommunikationer, som Ostkustbanan bereder de av den
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 114.

57

samma genomlupna trakterna såväl vid trafik sinsemellan som med huvudstaden och

södra Sverige, torde densammas behövlighet vara tillräckligt ådagalagd.

Till besvarandet åter av frågan, huruvida banan kan antagas komma att ekonomiskt

bära sig, må följande anföras.

I den av undertecknad år 1900 verkställda trafikberäkningen för Ostkustbanan

framhölls såsom stöd för antagandet, att densamma skulle lämna en nöjaktig avkastning

på det i densamma nedlagda kapitalet, dels en jämförelse med trafikresultaten

vid den med densamma av anförda skäl närmast jämförliga järnvägslinjen,

nämligen norra stambanan mellan Storvik och Ange med en längd av 265 km., och

dels den starka utveckling, vari Norrland i allmänhet och särskilt de av den nya

banan berörda orterna äro stadda, samt slutligen resultatet av de beräkningar, rörande

den blivande trafiken, vilka grundats på uppgifter insamlade av personer, vilka måste

anses vara mest förtrogna med produktions- och konsumtionsförhållandena å resp.

platser, från och till vilka avsevärd trafik kunde vara att påräkna för järnvägen.

Trafikberäkningen ledde till det resultatet, att banan med en driftkostnad av

53,8 % av bruttoinkomsten eller den högsta driftkostnadsprocent, som alltsedan år

1887 och till tiden för trafikberäkningens utarbetande förekommit vid den med densamma

i många avseenden jämförliga Uppsala—Gävle järnväg, skulle lämna en avkastning

av 6,3 % på en beräknad byggnadskostnad av 18 millioner kronor.

På grund av skärpta tekniska bestämmelser rörande lutnings- och kurvförhållanden

m. m., vilka, bland annat, även medfört en ökning i banans längd av 3 km.,

har emellertid numera anläggningskostnaden, inklusive rullande materiel, kapitalrabatt

och räntor, beräknats till betydligt högre belopp eller till 21 å 21,6 millioner kronor.

I det följande antages därför banans längd bliva 296 km. och anläggningskostnaden

rrppgå till medelvärdet mellan ovan nämnda båda tal eller 21,250,000 kronor, och

således till 71,791 kronor pr bankm.

Vore nu denna anläggningskostnad i förhållande till banans trafikmöjligheter

ovanligt hög, skulle man ju kunna hysa bekymmer för densammas ekonomiska framtid,

men en jämförelse med byggnadskostnaden för en del andra viktiga banor utvisar,

att så ingalunda är fallet. Sålunda uppgick, för att anföra några exempel bland de

22 järnvägar, som hava högre byggnadskostnad, denna pr bankilometer vid 1903 års

slut för Bergslagernes järnvägar till 92,569 kr., för Stockholm—Västerås—Bergslagens

till 83,077 kr., för Uppsala—Gäfle till 83,568 kr., för Gävle—Dala till 163,244 kr.,

för Hälsingborg—Hässleholms till 82,073 kr., för Göteborg—Borås till 87,046 kr. samt

för statsbanelinjen Storvik—Ange år 1904 till 99,570 kr.

En revision av trafikberäkningen, stödd på senast tillgängliga siffror rörande

de förhållanden, varpå ett omdöme om banans ekonomiska bärighet måste grundas,

utvisar, såsom av det följande torde framgå, att densamma utan tvivel även på

det nu beräknade högre anläggningskapitalet skall komma att lämna nöjaktig avkastning.

I föregående trafikberäkning framhölls, att den beräknade bruttoinkomsten per

bankilometer för linjen Storvik—Ange ökats från 3,734 kr., år 1883 till 11,150 kr.

år 1900 och således med 199 %. År 1904 utgjorde denna inkomst 11,954 kr., utvisande

en ökning från år 1883 av 220 %. Under 10-årsperioden 1895—1904 utgör

ökningen 6,874 kr. per bankm. eller 135 % mera än år 1904, och under 5-årsperioden

1900—1904 2,852 kr. eller 31 % mera än år 1899. Ehuru exakta siffror för den

sedan 1904 tills dato förflutna tiden ännu ej äro tillgängliga, kommer dock, enligt

vad som om trafiken är bekant, ökningen under denna tid att uppvisa eu hittills ej

på långt när uppnådd progression.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 80 käft. (Nr 114.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Under år 1904 utgjorde nettoinkomsten per bankm. å linjen Storvik—Ange

3,449 kr.

Om byggnadskostnaden för denna linje varit densamma, som nu beräknas för

Ostkustbanan eller 71,791 kr. per bankm., hade alltså det året erhållits i avkastning

4,8 %, och detta, ehuru driftkostnaden uppgick till 71,15 % av bruttot, en driftkostnadsprocent,

som på långt när ej kan antagas uppkomma vid Ostkustbanan, enär

driften vid en enskild järnväg alltid visat sig betinga en lägre kostnad, än vid en i

övrigt jämförlig statsbanelinje.

I medeltal under 5-årsperioden 1899—1903 utgjorde driftkostnadsprocenten för

samtliga bredspåriga enskilda järnvägar 59,8 %>. Med denna lägre driftkostnad skulle

linjen Storvik—Ange år 1904 lämnat en nettobehållning av 4,806 kr. per bankm.

eller i avkomst 6,7 % å ovannämnda byggnadskostnad.

Att en stor del av trafiken å linjen Storvik—Ange utgöres av sådan, som går

till och från de städer, vilka sammanbindas av Ostkustbanan, och att altså den betydliga

trafikstegringen å den inre linjen måste utgöra ett gott omen för kustbanan

med dess tätt befolkade och med en synnerligen utvecklad storindustri utrustade

trafikområde, och detta särskilt på grund av de oerhörda vägförkortningar

densamma erbjuder och vilka måste framalstra en järnvägstrafik på dessa punkter,

vilken nu på grund av för höga frakter förkväves, är uppenbart.

I föregående trafikberäkning visades, huru medelinkomsten (= hälften av summa

inkomst för anländ och avsänd trafik) för trafiken vid Söderham, Hudiksvall och

Sundsvall ökats under tiden 1896—-1900. Av nedanstående tablå framgår, att densamma

alltjämt är stadd i tillväxt.

1 Medelinkomst

vid:

1895

1900

1904

Ökning under

1896—1900 1896—1904

Ökning i

1896—1900

proe. under

1896—1904

Söderhamn............

kr.

128,000

kr.

192,000

kr.

201,000

kr.

64,000

kr.

73,000

50 %

57 %

Hudiksvall............

195,000

275,000

313,000

80,000

118,000

41 %

61 %

Sundsvall ............

361,000

623,000

648,000

262,000

287,000

73 %

80 %

Under de nio åren 1896—1904 har sålunda inkomsten ökats i medeltal pr år,

vid Söderhamn med .................. 8,100 kr.

» Hudiksvall » .................. 13,100 »

» Sundsvall » ................. 31,900 »

Antalet avgångna och anlända resande utgjorde

år 1894 år 1904

vid Söderhamn.............. 67,379 — 120,004

» Hudiksvall............... 50,102 — 87,155

» Sundsvall ............... 67,501 — 110,496

Under 10-årsperioden 1895—1904 har således antalet resande ökats vid Söder
hamn

med 52,625 eller 78 %, vid Hudiksvall med 37,053 eller 74 % och vid Sundsvall

med 42,995 eller 64 %.

Förutom trafiken på städerna har Ostkustbanan naturligen att motse en högst betydande

sådan från och till de många stora industriella anläggningarna utefter den
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

59

samma, och torde, för att detta utan vidare skall inses, endast behöva anföras namnen

Strömsbro, Hillevik, Axmar, Ljusne, Ala, Iggesund, Galtström, Essvik, Svartvik,

Stockvik, Kubikenborg, Klampenborg, Skönvik, Vivstavarv, m. fl.

År 1899 utgjorde folkmängden inom de kommuner, som i större eller mindre

grad komma att tillföra Ostkustbanan trafik, 196,839 personer, och inom trafikområdet,

räknat till en bredd å ömse sidor om banan av 20 km., var densamma 150,824

personer.

Folkmängden inom samma kommuner år 1905 framgår av nedanstående tablå,

''

Folk-

mängd

1905.

Folk-

mängd

1905.

Gävle.............................................

30,843

Transport

98,636

Kille .............................................

4,399

Gnarp .........................................

4,163

Ilamrånge...............;......................

4,543

Bergsjö.........................................

3,983

Söderala.........................................

10,859

Nj urunda.......................................

8,232

Söderhamn......................................

11,232

Sundsvall .......................................

16,060

Norrala..........................................

3,500

Skön .............................................

11,319

Trönö.............................................

1,767

Alnö ............................................

7,204

Skog ...........................................

3,944

Timrå...........................................

5,709

Enånger.........................................

2,904

Indal.............................................

2,691

Njutånger......................................

3,110

Ljustorp.........................................

2,546

Nianfors ......................................

364

Hässjö .........................................

3,676

i Hälsingtuna...................................

4,190

T3rnderö..........................................

1,451

; Idenor ..........................................

1,518

Häggdånger....................................

1,070

i Forssa ...........................

........

4,012

Stigsjö ..........................................

2,078

j Hudiksvall ....................................

5,210

Säbrå............................................

5,027

i Högsta ........................................

2,128

Härnösand......................................

8,932

| Harmånger ...................................

2,819

Torp, Stöde, Tima, Attmar, Selånger,

| Järtondal .......................................

1,305

Sättna......................................

24,677

Transport

98,636

Summa

207,454

Vid 1905 års slut utgjorde den totala folkmängden 207,454 personer och hade

alltså sedan år 1899 ökats med 10,615 personer eller med 5,4 %.

Enär tiden ej medgivit en exakt undersökning rörande den inom 20-kilometersbältet

år 1905 befintliga folkmängden å landsbygden, torde densammas storlek kunna

beräknas på följande sätt.

År 1899 utgjorde densamma 84,225 personer. Om man nu antager, att detta

antal vuxit i samma förhållande som den totala folkmängden inom de i banans trafikområde

ingående socknarna eller med 3,8 %>, skulle densamma sålunda med avrundning

till jämna hundratal år 1905 utgöra 87,400 personer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

♦30

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 114.

Som det emellertid är sannolikt, att folkökningen varit proportionsvis större

inom banans närmaste område, med dess utvecklade industri och existensmöjligheter,

än inom socknarna i deras helhet, torde kunna antagas, att det sålunda beräknade

folkmängdstalet är lägre, än vad en exakt undersökning skulle givit vid handen.

Om till det så beräknade talet lägges städernas i jämna hundratal angivna

folkmängd, 72,300 personer, skulle befolkningen inom trafikområdet i inskränkt bemärkelse

uppgå till 159,700 personer.

Då banan beräknats till 296 kilometer, giver detta antal 540 individer per bankilometer.

På grund av jämförelser med förhållandena dels för hela riket och dels

för vissa delar och vissa banor torde av denna folkmängd kunna påräknas 94,200

personkilometer per bankilometer eller för hela banan 27,883,200 personkilometer. Till

jämförelse må nämnas, att å linjen Storvik—Ange år 1904 antalet personkilometer

per bankilometer var 113,039 och vid Uppsala—Gävle järnväg år 1903 98,561.

Med en medelinkomst per personkilometer av 2,7 5 öre, vilken jämväl med användande

av zontariff torde komma den verkliga ganska nära, skulle persontrafiken

avkasta 921,216 kronor. Häri ingår för samtrafiksresande ett belopp av 154,428

kronor, vilket beräknats efter handlingar tillhörande statens järnvägars statistik för år

1904 rörande de resande, vilka, om Ostkustbanan redan då varit byggd, skulle vid

resor till eller från någon norrländsk station färdats över större eller mindre del av

denna bana.

Vad den lokala godstrafiken beträffar, hava nya uppgifter, på grund av den

synnerligen långa tid, detta skulle hava kräft, ej insamlats. Ehuru det emellertid är

sannolikt, att sådana i analogi med den förut påpekade, allmänna utvecklingen inom

Norrland skulle utvisat väsentligt ökade trafikmöjligheter, torde försiktigheten dock

bjuda att bibehålla den härifrån på grund av under år 1899 insamlade uppgifter beräknade

inkomsten, 1,350,863 kronor, oförändrad.

Huru densamma fördelar sig å de viktigaste godsslagen, framgår av nedanstående

tablå, som jämväl angiver antal ton och tonkilometer samt medeltransportlängd.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:tS Nåd. Proposition Nr 114.

61

Inkomst.

Kr.

Gods-

mängd.

Ton.

Ton-

kilometer.

Medel-

transport-

längd.

Km.

Trävaror (oxid. snickeri arb. och ved) ........................

328,395

243,255

7,833,894

32

Träkol ..............................................................

245,100

81,700

7,337,660

90

Malm ................................................................

150,700

68,500

4,636,500

68

Ved och pappersved .............................................

93,412

54,627

1,935,312

35

Järn, stål och järnskrot .......................................

65,657

19,311

1,167,472

60

Sten och tegel ....................................................

44,302

26,915

1,695,515

71

Bomull, garn, vävnader m. m................................

42,257

2,374

275,389

116

Hö, habil och foderämnen ....................................

34,164

7,427

350,868

47

Spannmål (utom havre), mjöl .................................

24,110

12,055

286,265

24

Specerier ............................................................

21,488

5,372

146,835

27

Lädugåxdsalster ...................................................

20,161

7,467

161,694

22

Gödningsämnen ...................................................

14,700

5,880

286,535

49

Havre................................................................

12,698

4.585

182,305

40

Maskiner, redskap och gjutgods..............................

8,938

2,352

123,978

53

Oljor och tjära ...................................................

8,478

3,140

79,575

25

Pisk ..................................................................

8,381

2,328

72,369

31

Spritvaror och maltdrycker...................................

8,124

3,532

59,630

17 |

Rotfrukter ..........................................................

8,116

3,865

83,095

22

Glasvaror, lergods, porslin .....................................

6,010

871

58,352

67

Snickeriarbeten....................................................

5,297

1,962

74,743

38

Kalk, kalksten, cement..........................................

5,026

1,933

98,809

51

Stenkol...............................................................

4,679

3,119

105,985

34

Papp, papper, trämassa, lump.................................

1,925

1,059

21,340

16

Annat gods (inkl. paket- och ilgods)........................

188,745

17,034

1,477,411

—

Summa

1,350,863

580,613

| 28,551,531

48,9

Vad åter vidkommer inkomsten för en del godssamtraåksförsändelser, vilka icke

ingå i ovan angivna belopp, bär densamma, som år 1898 utgjorde 46,700 kronor,

enligt beräkningar grundade på hos kungl. järnvägsstyrelsen befintliga handlingar

rörande trafiken år 1904, ökats till 74,235 kronor eller med 59 %.

Att denna senare inkomst, som på grund av de långa vägar, samtrafiksgodset

nu har att framgå, för närvarande är förhållandevis låg, efter den nya banans tillkomst

skall i högst betydlig mån än ytterligare ökas, ligger i öppen dag.

Totala inkomsten för il-, paket- och fraktgodstrafiken torde sålunda kunna beräknas

till minst 1,425,100 kronor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Inkomsterna för posttransport, resgods, prisskillnadsbiljetter, åkdon, levande djur

samt diverse extra inkomstkällor torde böra bibehållas vid det förut beräknade belopet

eller 206,700 kronor.

I avrundade belopp skulle sålunda inkomsterna bliva:

för persontrafik ....................................-................................................... 921,200 kr.

» godstrafik ......................................................................................... 1,425,100 »

» posttransport, resgods, prisskillnadsbiljetter, åkdon, djur och extra

inkomster .................................................................................. 206,700 »

Summa 2,553,000 kr.

Denna bruttoinkomst motsvarar en inkomst per år och bankilometer av 8,625

kronor och per dag och bankilometer av 23,63 kronor.

Vid Uppsala—Gävle järnväg uppgick enligt trafikrapporterna bruttoinkomsten

under år 1905 per bankilometer till 10,053 kronor och per dag och bankilometer till

27,54 kronor; vid linjen Storvik—Ange voro dessa inkomster år 1904 respektive 11,954

kronor och 32,6 6 kronor.

Om driftkostnadsprocenten för Ostkustbanan antages lika med den vid Uppsala

—Gävle järnväg år 1903 eller 56,8 9 % av bruttoinkomsten, skulle såsom nettoinkomst

erhållas ett belopp af 1,100,598 kronor, hvillcet i avkomst å en anläggningskostnad

av 21,250,000 kronor lämnar 5,18 %. Sättes driftkostnadsprocenten lika med medeltalet

för 5-årsperioden 1899—1903 vid samma järnväg, eller 57,59 %, erhålles ett netto

av 1,082,727 kronor och en avkomst å anläggningskostnaden av 5,10 %. Under

år 1904 har driftkostnaden vid Uppsala—-Gävle järnväg emellertid sjunkit till omkring

51 %.

Beräknas åter driftkostnaden ej i förhållande till bruttoinkomsten utan efter

ett visst belopp per bankilometer, exempelvis 4,500 kronor eller något mera än medeltalet,

4,444 kronor under 5-årsperioden 1899—4903 för samtliga bredspåriga järnvägar,

varvid är att märka, att de höga prisen på de viktigaste järnvägsutensilierna

och särskilt stenkol under tvenne av dessa år onaturligt uppdrev utgifterna, skulle i

netto erhållas 1,221,000 kronor och i avkomst 5,7 5 %.

Att en driftkostnad av 4,500 kronor per bankilometer är högt tilltagen, torde,

utom av vad ovan anförts, även framgå därav, att densamm år 1903 vid 47 stycken

av 75 bredspåriga järnvägar understeg detta belopp, och att densamma vid en så betydande

järnväg som Halmstad—Nässjö, hvilken med en trafikerad banlängd av 272

kilometer endast är 24 kilometer kortare än Ostkustbanan, samma år uppgick till

endast 3,152 kronor per bankilometer, och torde det ej lida tvivel, att med ett

praktiskt handhavande av driften även denna senare bana skall kunna uppvisa betydligt

lägre driftkostnad, än nu senast supponerade.

Utan risk att räkna för högt torde man därför kunna påräkna ett netto av

1,134,775 kronor eller medeltalet av ovan på olika grunder beräknade nettobehållningar

och motsvarande en driftkostnad av 55,6 % av bruttot samt en avkomst av

5,34 %. Ett jdterligare stöd härför är att finna däri, att år 1903 50 stycken enskilda

järnvägar, och därav 25 bredspåriga, lämnade en avkomst, som översteg 5 %.

Under antagande att aktiekapitalet uppbringades till 9,000,000 kronor, skulle ett

kapital av 12,250,000 kronor behöva anskaffas genom lån. Enär en första inteckning

i en sådan järnväg som Ostkustbanan måste anses såsom en synnerligen god säkerhet,

torde kunna antagas, att det erforderliga beloppet utan svårighet skall kunna upplånas

mot en ränta, som ej överstiger 5,5 %.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

63

Till förräntande av 12,250,000 kronor efter denna räntefot skulle av den beräknade

nettobehållningen, 1,134,775 kronor, åtgå 673,750 kronor, vadan till aktieägarnas

disposition återstode ett belopp av 461,025 kronor, utgörande 5,12 % å det

supponerade aktiekapitalet, 9,000,000 kronor.

De i det föregående gjorda kalkylerna stödja sig på hittills tillgängliga och

huvudsakligen åren 1903 och 1904 avseende siffror, men enär till banans byggande

beräknats åtgå 4 år, torde med all sannolikhet kunna antagas, att förhållandena vid

tiden för banans öppnande för trafik skola angiva än fördelaktigare betingelser för

denna viktiga trafikleds ekonomiska bärighet.

Stockholm i juli 1906.

Adolf d'' Ailly.

Trafikberäkning för Ostkustbanan, Härnösand—Gävle.

Med anledning av att på Ostkustbanans ekonomiska bärighet inverkande förändrade

förhållanden numera inträtt, har undertecknad av denna banas styrelse erhållit

i uppdrag att verkställa en undersökning, huru utsikterna till banans räntabilitet

numera kunde antagas komma att ställa sig.

De faktorer, vilka i nämnda avseende verka till minskning av dessa utsikter,

äro den höjda anläggningskostnaden, hvilken numera ansetts böra beräknas till 22

millioner kronor i stället för att den i undertecknads föregående beräkning antogs

uppgå till 21,250,000 kronor, och den betydligt ökade kostnad för driften av järnvägar,

vilken blivit en följd av de på senare tiden betydligt höjda avlöningarna till

järn vägspersonal. Huruvida antagandet av en högre byggnadskostnad är befogat,

torde komma att framgå av den undersökning, som med avseende härpå verkställes

av kompetent person.

Såsom verkande i motsatt riktning mot ovannämnda faktorer är däremot att

märka den betydligt ökade trafik, som måste antagas komma att tillföras Ostkustbanan

dels på grund av den alltjämt fortgående utvecklingen av Norrland och dels

på grund av de numera gällande förändrade grunderna för beräknandet av den trafik,

som skall från förutvarande kommunikationsleder avledas till en nytillkommen sådan.

År 1899 utgjorde folkmängden inom de kommuner, som till större eller mindre

grad komme att tillföra Ostkustbanan trafik, 196,839 personer, och inom det egentliga

trafikområdet var densamma 150,824 personer.

År 1905, på vilket år den reviderade trafikberäkningen av 1906 replierade i

avseende på persontrafik, voro motsvarande folkmängdssiffror 207,454 och 159,700.

Vid slutet av år 1909 slutligen utgjorde den totala folkmängden inom ifrågavarande

kommuner 211,929 personer och har således denna i förhållande till år 1905

ökats med 4,475 personer eller 2,16 % och i förhållande till år 1899 med 15,090

personer eller 7,67 %.

Under antagande av samma ökningsprocent för folkmängden inom den i det

egentliga trafikområdet ingående landsbygden som för trafikområdet i utsträckt bemärkelse

skulle folkmängden inom banans egentliga trafikområde numera kunna beräknas

uppgå till 163,600 personer.

Dels på grund av denna folkmängdsökning och dels på grund av den jämväl

på persontrafiken stimulerande inverkan, som utvecklingen av Norrland måste medföra,

har i stället för en förut beräknad persontrafikintensitet av 94,200 här beräknats

100,000 personkilometer pr bankilometer.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Sedan förutgående trafikberäkningar utförts, hava för persontransporter zontaxor

kommit till användning, och har i denna beräkning ansetts lämpligt att för Ostkustbanan

tillämpa zontaxan B, som användes av ett 30-tal mera betydande enskilda banor

och bland dessa Bergslagernas, Stockholm—Västerås^—Bergslagens och Uppsala—Gävle

järnvägar. För Ostkustbanan, vars längd utgör medeltalet mellan Bergslagernas och

Stockholm— Västerås—Bergslagens järnvägars, har ansetts lämpligt beräkna priset pr

bankilometer till medeltalet för nämnda järnvägar eller 3,02 öre, och skulle då persontrafiken

avkasta 1,068,900 kronor.

Till jämförelse må nämnas, att å linjen Storvik—Ange år 1908 antalet personkilometer

pr bankilometer var 154,720 och vid Uppsala—Gävle järnväg år 1906

112,150. År 1904 var motsvarande tal för linjen Storvik—Ange 113,039 och år 1903

vid Uppsala—Gävle järnväg 98,561. De använda åren äro för varje särskilt fall de

senaste, för vilka officiell statistik förelegat.

Under 4 år har sålunda trafikintensiteten vid linjen Storvik—Ange vuxit med

41,681 personkilometer pr bankilometer eller med 36,9 % och under 3 år var motsvarande

ökning vid Uppsala—Gävle järnväg 13,589 och 13,8 %.

Vad den lokala godstrafiken beträffar, har tiden ej medgivit insamlande av

uppgifter rörande densamma, och har densamma med undantag för konsumtionsartiklar,

såsom specerier, fisk, spritvaror och maltdrycker, vävnader o. d. samt glasvaror

in. m. ökats i förhållande till folkmängdens ökning, medan allt övrigt i lokaltrafik

beräknats till samma kvantitet som i 1906 års trafikberäkning. Den av sådan

trafik härflytande inkomsten har sålunda endast ökats från 1,350,863 kronor till

1,355,300 kronor.

Den Ostkustbanan tillkommande, från andra baner avledda godstrafiken har

däremot beräknats till betydligt högre belopp. Härvid hava samma regler följts, som

användes vid beräknandet genom kungl. järnvägsstyrelsens försorg av den minskade

fraktinkomsten för Statens järnvägar för godstrafik på grund av Ostkustbanans tillkomst

och som befanns uppgå till 400,000 kronor.

Till grund för dessa beräkningar har lagts trafiken under år 1908, och har,

vad trafiken mellan Statens järnvägars stationer inbördes beträffar, den Ostkustbanan

tillkommande fraktinkomsten uträknats för den faktiska trafiken under hela nämnda

år, varemot rörande samtrafiken april månads resultat lagts till grund vid beräknandet

av årsresultatet, och har härvid antagits, att de olika månadernas trafik av här ifrågavarande

slag i avseende på storlek företett samma skiftningar som Statens järnvägars

lokaltrafik.

Det har då visat sig, att Ostkustbanans inkomst av denna trafik, som ju för

denna bana blir samtrafik och som i 1906 års trafikberäkning enligt trafiksiffrorna

för år 1904 och med användande av då gällande grunder antagits skola uppgå till

74,235 kronor, för år 1908 dels på grund av det ändrade beräkningssättet och dels

på grund av den under tiden 1904—1908 högst betydligt stegrade trafiken i stället

skulle komma att uppgå till 263,100 kronor, vadan den totala inkomsten av il- och

fraktgodstrafik beräknats uppgå till 1,618,400 kronor.

Huruvida emellertid samma grunder för avledande av trafik från en förutvarande

kommunikationsled till en nytillkommen kunna komma att för framtiden härvid följas

kan naturligen här ej tagas i betraktande, utan har den av järnvägsstyrelsen själv

följda principen i detta avseende givetvis måst följas.

Yad beträffar övriga inkomstkällor, såsom posttransport, resgods, prisskillnadsbijetter,

åkdon, djur och extra inkomster, hava de i föreliggande beräkning upptagits

till samma belopp som i 1906 års beräkning, eller till 206,700 kronor.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 114.

Inkomsterna för Ostkustbanan bliva alltså i avrundade belopp följande:

persontrafik ...................................................... 1,068,900 kronor

godstrafik.......................................................... 1,618,400 »

posttransport, resgods, prisskillnadsbiljetter, åkdon,

djur och extra inkomster..................... 206,700 »

Summa 2,894,000 kronor.

Den sålunda beräknade bruttoinkomsten, 2,894,000 kronor, motsvarade eu

inkomst pr bankilomoter av 9,777 kronor och pr dag och bankilometer av 26,7 6

kronor.

Vid Uppsala—Gävle järnväg, som torde vara ganska jämförlig med här ifrågavarande,

uppgick under år 1906, det senaste, för vilket officiell statistik föreligger,

bruttoinkomsten pr bankilometer till 10,523 kronor och pr dag och bankilometer till

28,8 3 kronor, och vid linjen Storvik—Ange av statsbanan voro dessa inkomster år 1908

resp. 14,414 kronor och 39,4 9 kronor.

Den för Ostkustbanan med dess många förutsättningar för en stark trafik funna

motsvarande inkomsten torde sålunda icke kunna anses avskräckande bög.

År 1906 uppgick driftkostnaden vid Uppsala—Gävle järnväg till 62,3 % och

år 1908 till 62,4 % av inkomsten. Vid Ostkustbanan torde emellertid driften komma

att ställa sig avsevärt billigare dels på grund av banans mera än dubbelt så stora

längd och dels på grund av att hela banan förlöper i en genomgående linje utan

grenbanor, vilka alltid fördyra driften.

Det oaktat må driftkostnadsprocenten för Ostkustbanan sättas till 63 % av

bruttoinkomsten eller till något mera än nämnda procent vid Uppsala—Gävle järnväg.

Nettoinkomsten blir då 1,070,780 kronor, vilken i avkomst å en anläggningskostnad

av 22 millioner kronor lämnar 4,8 6 %, och å en så hög kostnad för byggandet

som 24 millioner dock skulle lämna 4,4 6 %.

Beräknas åter driftkostnaden uppgå till samma belopp pr bankilometer som

den år 1906 utvisade vid Uppsala—Gävle järnväg eller 5,919 kronor, erhålles ett netto

av 1,141,976 kronor, lämnande en avkomst av 5,19 % å 22 och 4,7 6 % å 24 millioner.

Under antagande av ett aktiekapital av 9,000,000 kronor, och att det ytterligare

erforderliga beloppet 13,000,000 kronor upplånades mot 5 % ränta, vilket icke numera

torde röna svårighet, erhålles till utdelning å aktiekapitalet 491,976 kronor

eller 5,47 %. Motsvarande dividend bleve, om anläggningen krävde 24 millioner, 4,3 6 %.

Med den ständigt fortgående utvecklingen i Norrland är det tydligt, att förhållandena

vid tiden för banans öppnande för trafik skola erbjuda ännu fördelaktigare

betingelser för densammas ekonomiska bärighet.

Slutligen bör framhållas, att, ehuru driftkostnaden under banans första år på

grund av lägre underhållskostnad, särskilt vad rör sliprar, räls och byggnader, är

betydligt lägre än senare, de här kalkylerade inkomsterna icke kunna påräknas under

den första tiden av Ostkustbanans tillvaro.

Stockholm i juni 1910.

Adolf d!Ailly.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 80 höft. (Nr 114.)

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

itHns/ö

R M A N

ilfa kas

ST iRSU

GtsvmAs: ^

Q > tors åker

nuntie

ö''V/i/&A^|

KrcunTo

Myss/c

''Etillasjöm''*

VoaömnHdr

V?'' ZTta/<£

Ljung

h JLsarne k

Hems o

&illhof<: faaysA

MOSAND

( \ ^rt5ra

.Xföv.^o.fjC

M.E D EjU

/ dna-----

Tirufcgr-&*5\ '' W"~ JWQ ''

■■

Klövsjö

’OtpsfWJ.

all.

ten ro

%

ÖvKogäal

E N \ l«t HogdalJ

rama

''Galtström

?vf j&brrps

UA ZxoW.

Karbö7e\. ^

L Hiller)

''-■''''g Hudiksvall

>H^Ä L S I nTgL, AND

Wornslt

\ ^aamn

i Fin%m/

iggm

ft&Agön

Arbra.

n/frj

\ \yazfuir

öUhäsj^-''

erhamn

sund

''andante

''lAla

5pvnj^^"r'' Täöhed. i

sJlvödler,

HJ) SM

''urvda

N ''\\Yu//Ji

‘'' Svabegsv ''

“Orsa

I —- »s. f lfarsasy ! 0r*

Mora-wj- A R N J

i^yu^e\\M\ Smr''ruis\

på®»*»

(J«wwu)<» €V^6&y Hyt

cts/Kpv

/ öv. l^*&BrirU&o

+ 1.7 VS Y-e

Skutskär

inte

"Mahn

'' Sandvmn

Falun

yjSlorvik

A ,-Jfirna tfa

SSäfeaftKttÉSn

ALAND

Stiiamnuju

Eedesun , ♦ÄäP,

Un Uts&PRM

(lysing e.

Tierp f %. V

Ostäda mm a

jBsofwdal

im* / q/tPi.''. r v *x ~

\lriuiyärtU Kedemora

diiicf

Sntedjeh a eken >—-'' T;

ff y^M \^.^ris\h,7jamn''

’l/ädsgr\ \ V

Jfyrrjr

viefors

7( ''^^ Riynen

idehc

Womirg

■Väddö___

ÖOlTV^XL

IkVaTaÄs Avav

ousituitfofé

ÖfUmgar

.Björkö

k\&

rorg \ \\Z ångbansmrtt

Brcjsjr,

■ds/hus

YRänäs

ÄVN D

f^kgmbrurnso

Kjap*

ih i ia>

^tmh0

- SjörrujJ

v q T^" tf, pFi/ru&und

Penninggyn &/M3 •

Eafat.

dtiolmer.

Nora

0 LdtaykJSM

FelUfigsbro

RLSKO

Wbltft t

‘ ev- ! •

R E /K MR N

yltaf

Arbeta

aV--^ y» _ ° \ \

j\\ Esk«Istu n^rN^Strä n gn

* SatolKamri

■ uuintfi ,=■ ..•''•Ni

iimoa,! I „ nL • Q. .

Tillita £\

Idnwrt

\Landsort

YKOPIN

l/n

Kcelösund

Karta

öfver

OSTKUSTBANAN

Betecknin^ai’:

Ostkustb drum

» mm*Nuvarande resväg till Stockhobn

■ ■ mBTHVande » » »

Skala 1 2 milL.

GEN STAB. LIT. ANST

s mil

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:127 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag. s. 1 i texten
  2. SU 1913:97 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag. s. 1 i texten