Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slög enheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen m. m

1913-03-14 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:174, Angående vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slög enheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen angående vissa

ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande

av odling slög enheter å kronoparker och överloppsmarker i

de sex nordligaste länen m. m.; given Stockholms slott

den 14 mars 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

besluta,

dels att de föreskrifter, som av 1909 års Riksdag meddelats att

lända till efterrättelse vid upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker

och överloppsmarker i de sex nordligaste länen, må, i den mån samma

föreskrifter återfinnas i 8 och 19 mom. av Kungl. Maj:ts i ämnet utfärdade

nådiga kungörelse den 18 juni 1909, erhålla följande ändrade

lydelse, att gälla från tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes:

8. Lägenhetsinnehavaren skall vara skyldig att från och med

sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig avgift, som

bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3.6 för hundrade av dels det

kapitalvärde lägenheten anses äga vid tiden för upplåtelsen, vilket värde

för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må sättas högre än till

20 kronor för hektar, impedimenter oberäknade, dels ock den odlingshjälp,

som, på sätt nedan sägs, kommer att utgå till lägenhetsinnehavaren.

Innehavare av lägenhet, för vilken enligt tidigare bestämmelser

den årliga avgiften beräknats jämväl med hänsyn till den rätt till

byggnadsvirke, varom nedan förmäles, skall för framtiden erhålla den

nedsättning i avgiftsbeloppet, som motsvarar räntan, beräknad efter

3.6 för hundrade, å värdet av byggnadsvirke!

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 126 käft. (Nr 174.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

19. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detsamma, skall

äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på arrende

under femtio år med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upplåtelse

möjligen återstående frihetsår.

Har innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under femtio

år, skall han äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver honom

jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å femhundra kronor

— ytterligare tvåhundrafemtio kronor eller sålunda tillhopa sjuhundrafemtio

kronor. Av sistnämnda belopp skall, i den mån detsamma icke

redan uppburits, utbetalas tredjedelen, då torpets uthusbyggnad är färdig

och godkänd, tredjedelen, då manbyggnaden är färdig och godkänd,

samt återstoden, då minst en hektar jord, som vid tiden för innehavarens

tillträde varit ouppodlad, är bruten och försvarligt hävdad såsom åker..

Beträffande arrende, som i detta mom. avses, skola i övrigt uti

tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i denna

kungörelse meddelats angående odlingslägenheter; ägande domänstyrelsen

att i fråga om upplåtelsevillkoren föreskriva erforderliga jämkningar

;

dels och att innehavare av skogstorp, vilken ej erhållit torpet på

arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å femhundra

kronor uppbära hälften, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd,

samt återstoden, då manbyggnaden är färdig och godkänd.

Till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och jmnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSYÄRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Vidare anförde departementschefen, statsrådet Petersson.

Redan förut i dag har jag meddelat, att de jämlikt nådigt bemyndigande

den 20 januari 1911 för utredande av egnahemsfrågan tillkallade

sakkunniga — godsägaren friherre M. Ramel, nuvarande överdirektören

W. Flack, sekreteraren hos Östergötlands läns hushållningssällskap

M. V. Heyman, sekreteraren hos Norrbottens läns hushållningssällskap

fil. doktorn P. Hellström samt fil. doktorn A. Molin — med skrivelse

den 31 december 1912 överlämnat den del av sitt betänkande, som

avser upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar ävensom

upplåtande av lägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de

sex nordligaste länen. Den förra frågan har jag förut i dag underställt

Kungl. Maj:ts prövning. Jag övergår nu till frågan om upplåtande av

lägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Historik.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 174.

Sedan vid 1887 års Riksdag framfördes motionsvis ett förslag

om upplåtande åt enskilda till odling av därtill dugliga områden å

den kronan vid avvittringen förbehållna mark inom Västerbottens och

Norrbottens läns kustland samt inom lappmarkerna nedom odlingsgränsen.

Motionen blev emellertid av Riksdagen avslagen med den

motivering, att upplåtande av nybyggen å kronoparkerna i den omfattning

motionen avsåge icke vore förenligt med kronoparkernas ändamål.

Vid 1888 års Riksdag väcktes i både Första och Andra kammaren

motioner i samma ämne. I dessa framhölls, att å kronoparkerna funnes

stora odlingslägenheter, vilkas rätta tillgodogörande emellertid försvårades

eller rent av omöjliggjordes på grund av gällande bestämmelser om

kronoparkernas förvaltning. Hos den lösa befolkning, som i Norrland

hämtade sitt uppehälle från skogsarbete och timmerflottning, funnes dock

stark åtrå att förskaffa sig eget hem och bliva bofast, och då det även för

det allmänna vore en fördel att å kronoparkerna erhålla en bofast stam av

skogsarbetare, vilka kunde användas för skogens bevakning och skogsarbetens

utförande, syntes alla skäl tala för, att åtgärder för åstadkommande

av bosättning på kronoparkerna borde vidtagas. Med

anledning härav hemställde vederbörande motionärer, att Riksdagen

måtte taga i övervägande, huruvida det icke skulle vara med statens

fördel överensstämmande att å kronoparkerna i Norrland få till stånd

bosättningar genom upplåtande av odlingsmark och anvisande av lämpliga

byggnadsplatser.

Statsutskottet, till vilket motionerna remitterades, förklarade i sitt

utlåtande, att motionärernas syftemål vore förtjänt av den största uppmärksamhet,

men ifrågasatte, huruvida icke, förutom i Norrland, även

inom andra delar av landet, särskilt inom Kopparbergs län, kronoparker

kunde finnas, å vilka sådana upplåtelser som de föreslagna lämpligen

kunde äga rum. Utskottet hemställde på grund härav, att Riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning i ämnet, vilket även blev

Riksdagens beslut.

I utlåtande, som infordrades med anledning av berörda beslut, ställde

sig domänstyrelsen i huvudsak avvisande mot ifrågavarande förslag. Upplåtande

av lägenheter med åborätt ansåge styrelsen ur synpunkten av

kronoparkernas bästa skötsel icke böra förekomma. Däremot vore å

kronoparkerna belägna odlings- och ängslägenheter i många fall ägnade

för anläggning av arbetartorp, men sådana lägenheter vore redan i ganska

stor utsträckning tagna i bruk. Tillgången på odlingslägenheter vore

för övrigt ganska ringa utom i Norrbottens län. Härtill komme, att

erfarenheten av redan medgivna torpupplåtelser icke vore tillfredsställande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 174.

i det att endast ett fåtal lägenheter visat sig mäktiga utveckling och

förkovran. Domänstyrelsen hemställde därför, att Riksdagens ifrågavarande

framställning icke måtte föranleda till någon annan åtgärd, än

att styrelsen måtte bemyndigas att i orter, där sådant för kronoparks

vård och bevakning funnes gagneligt, på vissa av styrelsen närmare

angivna villkor upplåta på bestämd tid, högst 20 år, till skogstorp

tjänliga, å kronopark befintliga lägenheter.

Vid 1891 års Riksdag framlade Kungl. Maj:t i föreliggande ämne

en proposition, vari föreslogs, att å kronoparker i Norrbottens län befintliga,

till skogstorp tjänliga lägenheter skulle, där sådant funnes

vara gagneligt för kronoparkens vård och bevakning, få av domänstyrelsen

på viss bestämd tid, ej överstigande 20 år, upplåtas till odling

och bebyggande åt personer, som ägde god frejd samt vore fullt arbetsföra

och i övrigt lämpliga. Enligt berörda förslag skulle torparen vara

berättigad att utan avgift från kronoparken erhålla virke till åbyggnader

och hägnader samt till övrigt husbehov ävensom vedbrand av vindfälld

och torr skog. Under första upplåtelsetiden eller de så kallade frihetsåren

skulle torparen få utan avgäld bruka torpet samt jämväl åtnjuta frihet

från utlagor och onera mot skyldighet dels att uppodla och bebygga

lägenheten, dels att inom anvisat område av kronoparken utöva tillsyn

och bevakning, dels ock att på tillsägelse och mot ersättning utgöra å

kronoparken erforderliga arbeten. Sedan av domänstyrelsen föreskrivna

byggnader blivit å torpet uppförda och godkända, skulle torparen få av

statsmedel uppbära ett kontant belopp av 500 kronor mot skyldighet

för honom att, i händelse han bleve från lägenheten skild, avstå densamma

utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagt byggnadsoch

odlingsarbete. Efter frihetsårens slut skulle torpet genom domänstyrelsens

försorg, i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet,

åsättas viss årlig avgäld att utgöras medelst dagsverken å kronoparken.

Torpare, som funnes hava väl uppodlat och bebyggt torpet, skulle efter

frihetsårens slut äga företrädesrätt att mot fastställd avgäld erhålla

förnyad upplåtelse å torpet. Därest torparen dött eller vore oförmögen

att behålla torpet, skulle hans barn och arvingar, om de vore

härför lämpliga, äga rätt att övertaga torpet eller, om de icke kunde

eller ville detta, överlåta torpet på annan person, som av domänstyrelsen

godkändes. Torpare, som gjort sig skyldig till skogsåverkan

eller ovarsamt handhavande av eld eller företagit sig annat, som väsentligen

strede mot lag eller allmän ordning, eller underlåtit att fullgöra

sina skyldigheter eller att ställa sig givna föreskrifter till efterrättelse,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Antalet skogstorp

och

odlingslägenhctcr.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

skulle kunna, efter prövning av domänstyrelsen, uppsägas till avflyttning

från torpet.

Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition blev av Riksdagen bifallen.

De bestämmelser, som sålunda antogos, finnas återgivna i nådiga

brevet till domänstyrelsen den 29 maj 1891 angående upplåtande av

odlingslägenlieter å kronoparker i Norrbottens län.

Vid 1904 års Riksdag antogos på förslag av Kungl. Maj:t delvis

nya bestämmelser att gälla för dylika upplåtelser. Sålunda stadgades,

dels att den avgäld, som efter frihetsårens slut skulle åsättas torpen,

skulle bestämmas icke i dagsverken utan i penningar med rätt för torparen

att, om han så önskade, i avräkning på avgälden utgöra dagsverken

på kronoparken, dels ock att bestämmelsen om skyldighet för

torparen att inom anvisat område av kronoparken utöva tillsyn och bevakning

ävensom att på tillsägelse utföra erforderliga arbeten å kronoparken

skulle utgå. Därjämte utsträcktes upplåtandet av skogstorp till

Västerbottens län.

Med anledning av vad sålunda beslutats, utfärdades den 27 maj

1904 kungörelse angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker

i Västerbottens och Norrbottens län.

Redan vid 1909 års Riksdag beslöts emellertid på framställning av

Kungl. Maj:t, att upplåtande av lägenheter enligt nyssnämnda kungörelse

icke vidare skulle äga rum. I stället antogs en ny form av upplåtelser

enligt de ännu gällande villkor och bestämmelser, som återfinnas i

kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande av odlingslägenheter

å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen. Enligt

denna kungörelse upplåtes lägenhet för en tid av 50 år, under de

första 15 åren avgiftsfritt och därefter mot en årlig avgift, som bestämmes

vid upplåtelsen och beräknas till 3.6 procent av lägenhetens

värde. Detta värde erhålles genom att till värdet av lägenheten i ouppodlat

och obebyggt skick lägga dels värdet av det för lägenhetens bebyggande

utsynade byggnadsvirke^ dels ock det kontanta byggnads- och odlingsbidraget.

Sistnämnda bidrag är fastställt till 750 kronor, varav

250 kronor utbetalas, då uthusbyggnaden är färdig och godkänd, 250

kronor, då manbjrggnaden är färdig och godkänd, samt 250 kronor, då

minst eu hektar odlingsmark är bruten och försvarligt hävdad såsom

åker. I övrigt äro upplåtelsevillkoren ungefär desamma som enligt 1904

års kungörelse.

Antalet skogstorp, upplåtna enligt nådiga brevet den 29 maj 1891

och enligt kungörelsen den 27 maj 1904, utgjorde vid 1911 års slut

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 7

867. Dessa torp äro fördelade på de olika överjägmästardistrikten på

följande sätt:

Luleå distrikt............................ 162

Skellefteå » 375

Umeå » 309

Mellersta Norrlands distrikt...... 21

Summa 867.

Av omförmälda 867 torp hade vid utgången av år 1911 449 torp

ännu ej fullgjort den föreskrivna byggnads- och odlingsskyldigheten.

343 torp hade fullgjort sådan skyldighet, men åtnjöto ännu frihetsår

och 68 torp hade börjat erlägga den årliga avgälden. Återstående 7

torp voro åbolediga.

Kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande av odlingslägenheter

har tillämpats så kort tid, att ännu endast ett mindre antal

dylika lägenheter hunnit upplåtas. Deras antal utgjorde vid 1909 års

slut 3, vid 1910 års slut 73 och vid 1911 års slut 249. Sistnämnda

lägenheter äro på följande sätt fördelade på de olika överjägmästardistrikten:

Luleå distrikt.............................. 29

Skellefteå » 22

Umeå » 141

Mellersta Norrlands distrikt...... 53

Gävle-Dala distrikt ..................... 4

Summa 249.

Av omförmälda 249 odlingslägenheter äro 3 f. d. skogstorp, vilka

vid frihetsårens utgång på innehavarnas begäran upplåtits som odlingslägenheter.

Dessa tre lägenheter erlägga sammanlagt en årlig avgäld

av 148 kronor. Övriga lägenheter äro enligt gällande bestämmelser

skyldiga att först från och med sextonde året erlägga avgäld.

De genom kungörelsen den 18 juni 1909 utfärdade bestämmelserna

angående odlingslägenheters upplåtande hava i vissa avseenden

visat sig mindre tillfredsställande. Såväl inom som utom Riksdagen

hava också förslag framkommit om vidtagande av förändringar beträffande

ej mindre sättet för sådana lägenheters upplåtande än även de allmänna

upplåtelsevillkoren.

Sättet för odlingslägenheters upplåtande har år 1912 genom i

Första och Andra kammaren väckta, likalydande motioner gjorts till

Framställningar

om

ändringar i

nu gällande

bestämmelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr T74.

föremål för Riksdagens prövning. I dessa motioner kritiserades det

nuvarande förfaringssättet vid upplåtande av odlingslägenheter och hemställdes,

att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning om

vidtagande av effektiva åtgärder för att underlätta jordupplåtelser för

egna hem å kronomark i Norrland.

Av den utredning, som i Riksdagen ägnades denna fråga dels i

vederbörande utskott och dels i en av domänstyrelsen till Andra kammarens

fjärde tillfälliga utskott överlämnad skrivelse av den 22 februari

1912, framgingo vissa allmänna önskemål angående förändringar i de

nuvarande bestämmelserna i ämnet.

Domänstyrelsen uttalade i sin nämnda skrivelse önskvärdheten av,

att de skogstorp, som ännu icke fullgjort sin odlings- och nybyggnadsskyldighet

och sålunda ännu icke uppburit dem tillkommande odlingshjälp

eller 500 kronor, måtte få berörda belopp utbetalt i två poster

att utgå på så sätt, att hälften erhölles, då lägenhetens uthusbyggnad

vore färdig och godkänd, och den andra hälften, då manbyggnaden

vore färdig och godkänd.

Beträffande odlingslägenheterna anmärkte domänstyrelsen, att den

årliga avgäld, som lägenhetsägaren enligt kungörelsen den 18 juni

1909 vore skyldig att erlägga, befunnits komma att uppgå till belopp

av sådan storlek, att lägenhetsinnehavaren icke utan stor svårighet

skulle kunna utgöra samma avgäld, varför styrelsen ansåge, att ändring

härutinnan borde ske.

Vederbörande utskott ifrågasatte, i syfte att underlätta ifrågavarande

upplåtelser och minska den tidsutdräkt, som nu vore förenad med upplåtelserna,

att skogstjänstemännen skulle vid lämpliga tillfällen undersöka

och kartlägga större sammanhängande, till odling dugliga områden i

närheten av odlad bygd eller kommunikationsled samt å dessa områden

på en gång utstaka flera lägenheter av för ändamålet lämplig storlek,

allt under förutsättning att hinder från skogsvårdssynpunkt icke förefunnes

för upplåtande av lägenheterna. Därjämte borde i samband med

andra förrättningar kunna å kronoskogarna utstakas jämväl en eller

annan lägenhet, som icke vore belägen vid odlad bygd eller kommunikationsled,

därest upplåtande av lägenheten kunde anses vara för skogens

vård och bevakning gagneligt. Avsevärd tidsbesparing borde enligt

utskottets uppfattning kunna åtminstone i vissa fall vinnas vid handläggning

av inkomna ansökningar, därest beskrivning och utstakning då

redan skett av lägenheter, bland vilka vederbörande sökande kunde välja.

I enlighet med utskottets hemställan anhöll ock Riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 7 maj 1912, att Kungl. Maj:t måtte taga

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

under övervägande, huruvida icke åtgärder i av utskottet antydd

riktning kunde vidtagas för underlättande av jordupplåtelser av här

ifrågavarande slag.

Med anledning av denna Riksdagens skrivelse har Kung]. Maj:t

i skrivelse till domänstyrelsen den 4 oktober 1912 anbefallt styrelsen

att vidtaga åtgärder i syfte att vederbörande skogstjänstemän skulle,

i den mån deras tid därtill lämnade tillfälle, undersöka och, där så

funnes lämpligt, kartlägga ej mindre sådana större sammanhängande, till

odling dugliga områden å kronoparker och överloppsmarker i de sex

nordligaste länen, som vore belägna i närheten av odlad bygd eller

kommunikationsled, därvid områdena jämväl borde genom utstakning

provisionellt fördelas i odlingslägenheter av lämplig storlek, allt under

förutsättning att hinder från skogsvårdens synpunkt icke förefunnes för

upplåtande av lägenheterna, (in även sådana å berörda kronomarker

belägna områden, vilka, utan att vara belägna vid odlad bygd eller

kommunikationsled, vore tjänliga till odling och vilkas upplåtande kunde

anses vara gägneligt för skogens vård och bevakning. Vad sålunda

föreskrivits skulle dock icke utgöra hinder för användande av dittills

brukliga förfaringssätt vid upplåtande av odlingslägenheter.

Redan förut hade den 23 november 1910 från jägmästaren i Norra

Lycksele revir F. von Sydow ingivits en underdånig framställning, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, dels att skogstorpare, som antagits

på grund av nådiga brevet den 29 maj 1891 eller kungörelsen

den 27 maj 1904, skulle, utan avvaktan på frihetsårens utgång, äga att

omedelbart efter utgången av löpande fardagsår erhålla sitt torp på arrende

under 50 år och i övrigt i tillämpliga delar på samma villkor, som innehavare

av odlingslägenheter enligt kungörelsen den 18 juni 1909, dels ock

att skogstorpare skulle, utan att behöva ingå på i övrigt ändrade villkor,

äga att av allmänna medel uppbära odlingshjälp till samma belopp och

efter fullgörande av enahanda byggnads- och odlingsskyldighet, som

stadgats i fråga om odlingslägenheter.

I sitt med anledning av denna skrivelse avgivna utlåtande av den

13 juni 1911 framhöll domänstyrelsen, att beträffande den avgäld, som

skulle för upplåten lägenhet utgå efter frihetsårens utgång, de äldre

bestämmelserna syntes vara för innehavarna avsevärt förmånligare än

de, som innehölles i 1909 års kungörelse. Enligt såväl 1891 som 1904

års stadganden skulle den avgäld, som efter frihetsårens utgång borde

åsättas torpet, bestämmas i förhållande till dess storlek och beskaffenhet.

Vid avgiftens fastställande hade alltså endast tagits hänsyn till det uppjBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 126 käft. (Nr 174.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

låtna områdets storlek, den odlingsbara markens godhet samt i någon

mån torpets läge, varemot varken det erhållna statsbidraget eller värdet

av det kostnadsfritt bekomna, till byggnaders uppförande använda

virket haft något direkt inflytande på avgäldens storlek. Med hänsyn

till dessa förhållanden hade den årliga avgäld, som efter första upplåtelsetidens

utgång åsatts torpet, i allmänhet bestämts till allenast

15 å 20 kronor, någon gång även därunder. Domänstyrelsen hade dessutom

ansett sig oförhindrad att vid upplåtandet av det till sina gränser

bestämda och å marken utmärkta området medgiva, att i, upplåtelseavtalet

finge ingå jämväl vissa, å torpet omgivande kronopark belägna,

odisponerade slåttermyra!- och bäckröjningar. Under det att skogstorparna

sålunda erhållit hjälp av statsmakterna dels med ett kontant bidragav

500 kronor, dels ock med kostnadsfritt byggnadsvirke, allt utan återbetalningsskyldighet,

vore däremot det bidrag, som av statsmedel lämnades

åt lägenhetsinnehavare jämlikt 1909 års kungörelse, nämligen

750 kronor i kontanta medel samt kostnadsfritt husbyggnads virke, att

betrakta allenast såsom ett visserligen ouppsägbart lån, varå emottagaren

hade att till statsverket erlägga ränta, ehuru sådan dock ej komme att

utgå förrän från och med det sextonde besittningsåret. I följd härav

hade det — oaktat domänstyrelsen sökt tillse, att markvärdet och värdet

på husbyggnadsvirket beräknades så lågt som möjligt — ej kunnat

undvikas, att de arrendeavgifter, som efter sextonde året skulle erläggas

av innehavare av odlingslägenheter, komme att uppgå till i allmänhet

mellan 50 och 60 kronor, ofta omkring sistnämnda belopp.

Därest, på sätt jägmästaren von Sydow syntes hava avsett, alla

skogstorpare, som önskade erhålla 50-åriga kontrakt, skulle äga rätt att

utfå det i 1909 års kungörelse omnämnda bidraget av 750 kronor,

således, där 500-kronorsbidraget redan bekommits, ett fyllnad sbidrag

av 250 kronor, framställde sig till besvarande den frågan, till vem detta

fyllnadsbidrag skulle utgivas. I många fall hade nämligen skogstorpen

överlåtits från den förste innehavaren till annan person, vilken senare

ersatt den förre för det arbete denne utgjort, varvid ersättningens

storlek beräknats med hänsyn till att statsanslag å 500 kronor antingen

redan bekommits eller ock varit att förvänta. Skulle fyllnadsbidraget,

250 kronor, utgå till nuvarande skogstorparen, hade måhända denne

bekommit torpet på skäliga villkor fullt färdigbyggt, och han skulle

alltså komma att erhålla en uppmuntran i form av statsbidrag utan att

hava i någon mån gjort skäl därför. Säkerligen skulle därför i många

fall svårigheter uppstå att på ett rättvist sätt fördela det ifrågasatta

fyllnadsbidraget.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

För den händelse att, såsom i jägmästaren von Sydows skrivelse

föreslagits, skogstorpare skulle erhålla statsbidrag å 750 kronor att

utgå på samma sätt som till innehavare av odlingslägenhet enligt 1909

års kungörelse, borde den årliga avgäld, som skogstorparen hade att utgiva

efter frihetsårens utgång, beräknas med hänsyn till såväl undfångna

kontanta bidrag som ock erhållet byggnadsvirke, enär han i

annat fall komme i en avsevärt mera gynnad ställning än lägenhetsinnehavare,

som erhållit upplåtelse enligt 1909 års kungörelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde domänstyrelsen,

att jägmästaren von Sydows underdåniga framställning icke måtte

föranleda till annan åtgärd, än att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att det belopp av 500 kronor, som skogstorpare ägde att av statsmedel

uppbära, sedan han fullgjort honom åliggande byggnadsskyldighet,

måtte få utgå med 250 kronor, då torpets uthusbyggnad vore färdig

och godkänd, samt 250 kronor, då manbyggnaden vore färdig och

godkänd.

Rörande det föreliggande ämnet hava de sakkunniga i sitt betänkande

anfört följande.

Enär upplåtandet av odlings!ägenheter å kronopark^'' i de sex

nordligaste länen utgjorde ett ingalunda oviktigt led i statens verksamhet

för åstadkommande av egna hem, hade de sakkunniga ansett sig böra

vid fullgörande av sitt uppdrag taga även föreliggande fråga under övervägande.

Under den resa i de nordligaste delarna av landet, vilken

de sakkunniga företagit för att studera där rådande förhållanden, hade

de sakkunniga ytterligare styrkts i sin övertygelse om vikten av, att

upplåtandet av odlingslägenheter skedde på ett fullt ändamålsenligt sätt.

De sakkunniga hade på grund härav ansett sig böra söka få de i det

föregående omnämnda olägenheterna om möjligt avhjälpta och ville i

detta syfte föreslå ej mindre vissa ändringar i bestämmelserna om

odlingslägenheters upplåtande och om den årliga avgäldens fastställande,

än även särskilda åtgärder för att bereda de enligt 1891 års nådiga brev

och 1904 års kungörelse antagna skogstorparna vissa lättnader och fördelar.

Uppgörandet av dessa förslag hade delvis skett på grundvalen

av de i det föregående refererade framställningarna.

Domänstyrelsens utlåtande med anledning av jägmästaren von

Sydows underdåniga framställning, av vilket de sakkunniga redan vid

behandlingen av föreliggande fråga under hand tagit del, hade sedermera

remitterats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid

fullgörandet av det de sakkunniga meddelade uppdrag. De frågor, som

De sak‘

kunniga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Angående

sättet för

odlingslägen

heters

upplåtande.

12 Kunrjl. Majds Nåd. Proposition Nr 174.

berördes i det remitterade utlåtandet, både de sakkunniga jämväl i detta

sammanhang upptagit till behandling.

Det hitintills tillämpade sättet för upplåtande av odlingslägenheter

enligt 1909 års kungörelse framginge av en utav domänstyrelsen utfärdad

promemoria, enligt vilken i nämnda hänseende borde iakttagas

följande:

Den, som önskade erhålla upplåtelse av en odlingslägen het, skulle

själv söka upp densamma. Till domänstyrelsen ställd ansökan om upplåtelsen

borde jämte sökandens frej dbetyg före den 1 maj insändas till

överjägmästaren i distriktet. Av över jägmästaren skulle ansökningen

sändas till vederbörande jägmästare för avgivande av yttrande. Därest

jägmästaren funne ansökningen avse sådan lägenhet, som enligt kungörelsen

den 18 juni 1909 kunde bliva föremål , för upplåtelse skulle

han verkställa undersökning i samband med övriga förrättningar i trakten.

Därest ansökningen ej åtföljts av intyg av i jordbruk kunnig person

angående det ifrågasatta områdets lämplighet för odling, skulle jägmästaren

föranstalta om undersökning jämväl i detta avseende. Efter

undersökningen skulle området kartläggas i skalan 1 : 4000 och utmärkas

på marken genom rosen eller pålar. Därefter skulle jägmästaren

till överjägmästaren insända till domänstyrelsen ställt yttrande i ärendet.

Överjägmästaren hade därpå att översända handlingarna jämte eget utlåtande

till domänstyrelsen. Domänstyrelsen avgjorde slutligen ärendet,

varpå kontrakt upprättades med sökanden.

Genom den förut nämnda nådiga skrivelsen till domänstyrelsen

den 4 oktober 1912 hade emellertid, för underlättande av jordupplåtelser

för odlingslägenheter, i fråga om sättet härför vidtagits den förändring,

att vederbörande slcogstjänstemän skulle, i den mån deras tid därtill lämnade

tillfälle, undersöka och kartlägga till odling lämpliga områden samt

genom utstakning preliminärt fördela dem i odlingslägenheter av lämplig

storlek, under förutsättning likväl att hinder från skogsvårdssynpunkt icke

mötte för lägenheternas upplåtande. De gamla bestämmelserna skulle

dock allt fortfarande gälla vid sidan av det sålunda införda nya förfaringssättet.

Därest hädanefter undersökning och kartläggning av för odlinglämpliga

områden bleve verkställd i erforderlig utsträckning, skulle

enligt de sakkunnigas mening otvivelaktigt några av de största olägenheter,

som visat sig vidlåda det gamla tillvägagångssättet, bliva undanröjda.

Förut hade vid upplåtelser av ifrågavarande slag hela initiativet

varit överlåtet på den enskilde, under det att från statens sida inga

som helst förberedande åtgärder vidtagits för att underlätta dylika

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

upplåtelser. Eu person, som önskat erhålla en odlingslägenhet å kronans

mark, hade följaktligen icke fått någon ledning eller anvisning, var

sådan lägenhet kunnat erhållas. Och även om han genom i lantbruk

kunnig person fått utrönt, att det av honom själv utsedda området vore

från jordbrukssynpunkt lämpligt, hade han icke haft någon säkerhet

för att dess upplåtande ej kunde nekas på den grund, att hinder mötte

från skogsvårdssynpunkt, i följd varav den tid han tillsatt och de kostnader

han nedlagt för att få området till sig upplåtet ej sällan offrats

förgäves.

Därigenom att vissa områden i förväg undersöktes och kartlades,

skulle det emellertid för den, som önskade förskaffa sig en odlingslägenhet,

bliva avsevärt lättare att erhålla en lämplig sådan, liksom det även

för staten skulle bliva möjligt att leda koloniseringsverksamheten efter

en enhetlig plan. Då prövningen av områdets lämplighet bleve utförd

redan före ansökningens ingivande, skulle härigenom även uppkomma

en avsevärd tidsvinst. Den kanske största olägenhet, som vidlådde

det hittills följda förfaringssättet, vore just, att prövningen av

inkomna ansökningar ofta vållade alltför stor tidsutdräkt.

De sakkunniga ansåge emellertid, dels att upplåtelserna borde begränsas

till på förhand vederbörligen undersökta och kartlagda odlingslägenheter,

och dels att det i nådiga skrivelsen den 4 oktober 1912

gjorda åläggandet för domänstyrelsen att genom vederbörande skogsbi

änstemän vidtaga åtgärder för underlättande av jordupplåtelser lämpligen

borde kompletteras med närmare föreskrifter angående det sätt,

på vilket undersökningen skulle utföras och upplåtelserna verkställas.

Enligt de sakkunnigas åsikt borde vederbörande revirförvaltares befattning

med undersökningarna begränsas till att med ledning av tillgängliga

kartor och handlingar samt den kännedom, han ägde om reviret,

upprätta en förteckning över de områden, som kunde antagas lämpa

sig för upplåtande till odlingslägenheter. Dessa förteckningar från de

olika reviren borde därefter insändas till vederbörande överjägmästare,

som skulle äga att förordna om närmare undersökning av de föreslagna

områdena med hänsyn till deras lämplighet för det avsedda ändamålet.

Själva undersökningen borde enligt de sakkunnigas åsikt ej anförtros

åt vederbörande revirförvaltare, enär dessa knappast torde disponera tillräcklig

tid för ifrågavarande vid sidan om deras egentliga uppgift

liggande arbeten, utan syntes undersökningen i stället böra verkställas

av lämplig skogsstatstjänsteman (skogsingenjör eller assistent) med biträde

antingen av jordbrukskonsulent, som kunde finnas anställd såsom

biträde åt länets egnahemsnämnd, eller ock av annan jordbruks
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

kunnig person, som av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott

därtill utsåges.

Vid undersökningen borde lämpliga lägenheter avsättas, noggrant

beskrivas och kartläggas i skalan 1 :4000 samt till sina gränser å

marken utmärkas på samma sätt, som i dylika fall för närvarande

plägade ske. Varje lägenhet borde inom utstakade rågångar tilldelas

ett område odlingsmark och tomtplats, vars storlek borde avpassas med

hänsyn till tillgången på odlingsmark och densammas godhet.

De uppgjorda förslagen till odlingslägenheter, som vore avsedda

att upplåtas i första hand, borde, efter granskning av över jägmästaren,

sändas till domänstyrelsen, som skulle äga att pröva och fastställa

berörda förslag, varefter förteckning över lägenheterna skulle lämnas

dels till respektive revirförvaltare och dels till vederbörande jordförmedlingsbyrå,

där förteckningarna jämte nödiga blanketter för ansökningar

m. m. borde hållas tillgängliga för sökande av odlingslägenheter.

Odlingslägenhet, vars upplåtande sålunda medgivits av domänstyrelsen,

borde sedermera överjägmästaren, efter prövning av sökandes

kvalifikationer, äga rätt att upplåta.

Genom ovan angivna förfaringssätt skulle enligt de sakkunnigas

mening ytterligare tidsbesparing tvivelsutan kunna göras, då ju varje

särskild upplåtelse icke skulle behöva behandlas av domänstyrelsen, utan

finge avgöras av vederbörande överjägmästare. Någon olägenhet därav,

att prövningen av ansökningarna helt överlämnades till överjägmästaren,

torde icke behöva befaras, därest domänstyrelsen, såsom de sakkunniga

föreslagit, redan förut varit i tillfälle att pröva de på förhand uppgjorda

förslagen till upplåtelser och bestämma de villkor, enligt vilka upplåtelserna

finge ske.

I sin ovan omnämnda promemoria hade domänstyrelsen framhållit,

att den till odling lämpliga jordens areal i regel ej borde överstiga

6 hektar. Enligt de sakkunnigas åsikt vore dock denna begränsning

något för snäv. Det syntes de sakkunniga vara av vikt, att åt odlingslägenheterna

gåves sådan storlek, att innehavarna skulle i huvudsak

kunna försörja sig därpå, samt att lägenheterna därjämte erbjöde möjligheter

till framtida utvidgningar. Lämpligt vore därför att bestämma

en något större maximiareal för den till odling avsedda jorden, exempelvis

8 hektar, där densamma utgjordes av fastmarksjord, och 15

hektar, där den utgjordes av myrjord. Byggnadsplats och odlingsmark

borde läggas i ett skifte, men, där så av omständigheterna påfordrades,

i flera skiften. I händelse odisponerade slåttermyrar eller röjningsmarker

för självväxande äng funnes i närheten, borde dessa, i den mån

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

de ej erfordrades för annat ändamål, i lämpliga lotter tilldelas odlingslägenheterna

att av desammas innehavare tillsvidare nyttjas under frihetsåren.

Den avgäld, som efter de 15 frihetsårens utgång skulle betalas

för odlingslägenhet, uppginge enligt kungörelsen den 18 juni 1909 till

3.6 procent av dels det kapitalvärde lägenheten ansåges äga ouppodlad

och obebyggd med den rätt till byggnadsvirke, som nämnda kungörelse

medgåve, och dels den odlingshjälp å 750 kronor, som utginge till lägenhetsinnehavaren.

I avgivet utlåtande med anledning av ovannämnda, av jägmästaren

von Sydow gjorda framställning angående skogstorparna hade överjägmästaren

i Luleå distrikt framhållit, att avgälden enligt 1909 års kungörelse

ansetts vara alltför hög.

Jämväl överjägmästaren i Skellefteå distrikt hade i avgivet utlåtande

meddelat, att arrendeavgiften enligt samma kungörelse syntes

vara alltför högt tilltagen. På grund härav hade även skogstorparna

mangrant förklarat sig hellre avstå från torpen än gå med på 50-årig

upplåtelse i enlighet med ifrågavarande kungörelse. För de inom sistnämnda

distrikt upplåtna odlingslägenheterna hade arrendeavgiften från

och med det sextonde besittningsåret uppgått till i medeltal 57 kronor,

vilken summa ansetts alltför hög med hänsyn till arrendatorernas i

allmänhet mycket svaga ekonomiska ställning. I anledning härav hade

överjägmästaren hemställt, att ändring i gällande bestämmelser måtte

utverkas i syfte att i görligaste män nedbringa arrendeavgiften.

Åven överjägmästaren i Umeå distrikt både i sitt utlåtande framhållit,

att den högre arrendeavgift, som enligt kungörelsen den 18

juni 1909 skulle erläggas för odlingslägenhet, jämte en del andra förhållanden

gjorde, att odlingslägenheterna för innehavarna tedde sig

ogynnsammare än skogstorpen.

I överensstämmelse med dessa uttalanden hade även domänstyrelsen

i sitt ovan refererade utlåtande med anledning av jägmästaren von

Sydows framställning påpekat, att den enligt 1909 års kungörelse beräknade

avgälden bleve så hög, att lägenhetsinnehavarna endast med

största svårighet skulle kunna utgöra densamma, och att avgälden därför

borde nedsättas.

Under sådana omständigheter syntes det de sakkunniga vara välbetänkt

att redan nu föreslå ändrade bestämmelser beträffande sättet

för beräknande av ifrågavarande avgäld.

Om man vid bedömandet av förevarande fråga ville till utgångspunkt

taga kända förhållanden, kunde man utgå antingen från de för

Angående

sättet för den

årliga avgäldens

beräknande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

skogstorp gällande bestämmelser eller ock från de grunder, vilka tilllämpades

vid bestämmande av köpeskillingen för de lägenheter, som

enligt 1909 års Riksdags beslut skulle upplåtas på Alträsks kronopark

i Norrbottens län.

Vid åsättande av avgäld för skogstorp tillämpades den grundsatsen,

att avgäldens belopp bestämdes endast med hänsyn till torpets

storlek och den odlingsbara markens beskaffenhet, varemot varken det till

byggnaderna anvisade byggnadsvirke! eller odlingsbidraget utövade något

direkt inflytande på avgäldens storlek.

För upplåtelserna vid Alträsk vore köpeskillingen satt till ett

belopp, »motsvarande dels det kapitalvärde, vartill lägenheten av nämnden

uppskattas, då den till nybyggaren utlämnas, vilket värde för ouppodlad

och obebyggd lägenhet dock ej må sättas högre än 50 kronor för

hektar av lägenhetens areal, impedimenter oberäknade, dels den odlingshjälp,

som till nybyggaren kommer att utgå».

I detta senare fall hade således i kapitalvärdet ej inräknats värdet

av det byggnadsvirke, som lägenhetsinnehavaren hade rätt att få utstämplat

å kronopark. Sistnämnda värde skulle däremot medräknas vid

bestämmande av avgälden för odlingslägenheter enligt kungörelsen den

18 juni 1909.

Att ändra ifrågavarande bestämmelse i 1909 års kungörelse till

överensstämmelse med föreskriften beträffande skogstorp i 1904 års

kungörelse vore enligt de sakkunnigas mening icke tillrådligt. Lägenhetsinnehavaren

skulle nämligen i så fall gå miste om den stora fördel,

som han enligt 1909 års kungörelse hade däri, att avgälden redan

vid den första upplåtelsen bestämdes för en tid av 50 år, något som

beträffande skogstorp skedde först efter den första upplåtelseperiodens

slut. Härtill komme, att avgälden, om den skulle bestämmas genom

en uppskattning av lägenhetens värde vid frihetsårens slut, komme att

bliva beroende av det skick, i vilket lägenheten då befunne sig, varigenom

lätt kunde uppstå det missförhållandet, att avgälden bleve större,

ju mera torparen uppodlat sin lägenhet, varjämte faran för en viss

godtycklighet vid uppskattningen ej kunde med säkerhet undvikas.

Däremot ansåge de sakkunniga, att ifrågavarande bestämmelse i

1909 års kungörelse borde kunna jämkas till närmare överensstämmelse

med de föreskrifter, som gällde beträffande upplåtelserna vid Alträsk.

Ehuru kronan där nedlagt betydande direkta kostnader för avdjkning,

motsvarande i runt tal 75 kronor per hektar av den till upplåtande avsedda

jorden, och dessutom medgivit, att huvudvägarna inom kolonisationsområdet

skulle få anläggas på statens bekostnad, vore den be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

stämmelsen träffad, att köpeskillingen för lägenhet skulle sättas till

ett belopp, motsvarande allenast dels lägenhetens värde såsom ouppodlad

och obebyggd, vilket värde ej finge beräknas högre än 50

kronor för hektar, impedimenter oberäknade, dels ock den odlingshjälp

av 750 kronor, som till nybyggaren skulle utgå. Härtill komme, att

dessa lägenhetsinnehavare skulle efter de 15 frihetsårens utgång få förvärva

äganderätt till sina lägenheter på synnerligen gynnsamma avbetalningsvillkor.

Det syntes därför de sakkunniga vara konsekvent samt med billighet

och rättvisa mest överensstämmande, att det belopp, på vilket innehavare

av lägenhet enligt 1909 års kungörelse skulle erlägga ränta

i form av avgäld, bleve bestämt enligt samma grunder, som gällde beträffande

upplåtelserna vid Alträsk.

Då staten icke, såsom vid Älträsk vore fallet, hade några direkta

utgifter för den jord, som upplätes till odlingslägenheter, syntes emellertid

maximivärdet för sistnämnda jord i ouppodlat och obebyggt skick böra

sättas betydligt lägre än för den utdikade och med vägar försedda jord,

som staten uppläte vid Alträsk. Med hänsyn till att jordens maximivärde i

det senare fallet vore bestämt till 50 kronor per hektar, ansåge de sakkunniga

billigt, att maximivärdet å till odlingslägenhet upplåten jord

bestämdes till 20 kronor per hektar.

Till detta jordvärde borde läggas det odlingsbidrag av 750 kronor,

som staten lämnade. Däremot borde icke någon avgäld fordras för de

skogsprodukter, som lägenhetsinnehavaren ägde rätt att erhålla i form

av byggnadsvirke m. m.

Avgälden för odlingslägenhet skulle sålunda enligt de sakkunnigas

förslag komma att uppgå till 3.6 procent av dels det kapitalvärde, lägenheten

ansåges äga, då den upplätes till lägenhetsinnehavaren, vilket

värde för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej finge sättas högre

än till 20 kronor för hektar, impedimenter oberäknade, dels ock den

odlingshjälp, som komme att utgå till lägenhetsinnehavaren.

Enligt 19 mom. i kungörelsen den 18 juni 1909 ägde innehavare

av skogstorp att efter frihetsårens utgång, därest han vore berättigad till

förnyad upplåtelse, erhålla torpet på arrende under 50 år samt i övrigt

i tillämpliga delar på de villkor, som föreskrivits rörande odlingslägenheter,

varvid domänstyrelsen hade att föreskriva de jämkningar i upplåtelsevillkoren,

som funnes nödiga.

Av den utredning, som på föranstaltande utav domänstyrelsen förebragts

i anledning av jägmästaren von Sydows ovanberörda framställning,

Bihang till Biksdagens protokoll 1913• 1 samt. 126 käft. (Nr 174.) 3

Angående

beredande av

vissa lättnader

och

fördelar åt

skogstorpare.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

framginge, att skogstorparna hittills ej varit synnerligen hågade att

begagna sig av det ifrågavarande medgivandet, huvudsakligen på grund

av den större avgäld, som vore fastställd beträffande odlingslägenheter.

I händelse vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit vunne godkännande,

skulle ju dock denna avgäld komma att i väsentlig grad

minskas, och torde därmed möjlighet beredas för innehavare av skogstorp

att i större utsträckning än hittills kunnat ske begagna sig av det

i kungörelsen den 18 juni 1909 gjorda medgivandet.

Enligt de sakkunnigas åsikt borde emellertid hinder icke möta

för innehavare av skogstorp att redan efter utgången av löpande fardagsår

erhålla torpet på 50-årigt arrende med tillgodonjutande av de

frihetsår, som återstode enligt den förra upplåtelsen, och i övrigt i

tillämpliga delar på de villkor, som vore gällande för odlingslägenheter.

Härmed skulle dock ej undanröjas alla de missförhållanden, som

anmärkts beträffande skogstorpen, utan skulle fortfarande fog förefinnas

för två viktiga anmärkningar. Dessa avsåge dels storleken av den

torparna beviljade byggnads- och odlingshjälpen och dels sättet för detta

bidrags utgående.

Ehuru byggnads- och odlingsskyldigheten i stort sett vore enahanda

vid ett skogstorp som vid en odlingslägenhet, utginge emellertid

statens bidrag i förra fallet med endast 500 kronor och i senare fallet

med 750 kronor. Orsaken till att man i 1909 års kungörelse höjt odlingshjälpen

till 750 kronor hade just varit den, att erfarenheten från skogstorpen

visat, att det dittills utgående bidraget varit för lågt för att för

torparen möjliggöra att utan betungande skuldsättning få sin lägenhet

bebyggd och iordningställd. Enligt det xitdrag av statsrådsprotokollet,

som åtföljt 1909 års proposition angående upplåtande av odlingslägenheter

å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste

länen, hade föredragande departementschefen yttrat bland annat: »Den

odlingshjälp av 600 kronor, som ifrågasatts, synes väl knapp, och jag

skulle vilja föreslå en höjning till 750 kronor. Åven detta belopp motsvarar

naturligen icke på långt när de kontanta utgifter, nybyggaren måste

vidkännas för att få lägenheten behörigen uppodlad och bebyggd. Låter

man i likhet med det föreliggande förslaget odlingshjälpen förräntas

genom den årliga legan och kronan vara berättigad att vid arrendets

slut övertaga lägenheten utan ersättning till nybyggaren för odlingsarbetet,

kan den ifrågasatta förhöjningen icke anses medföra någon obillig

uppoffring från kronans sida.»

I överensstämmelse härmed hade ifrågavarande bidrag bestämts

till 750 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 174.

Då allmänt erkänts, att det till skogstorparna utgående bidraget

varit för lågt, och dessutom blivit utrönt, att på grund härav flertalet

skogstorpare ej inom föreskriven tid mäktat fullgöra sin byggnadsskyldighet,

syntes giltiga skäl föreligga att låta även de lägenhetsinnehavare,

som fått sina lägenheter upplåtna före år 1909, komma i åtnjutande

av det högre bidraget emot fullgörande av samma åligganden som innehavarna

av odlingslägenheter.

Detta tilläggsbidrag borde närmast betraktas såsom ett odlingsbidrag,

vilket borde utgå till alla de skogstorpare, som önskade att

få sina lägenheter upplåtna enligt bestämmelserna angående upplåtande

av odlingslägenheter.

Också hade över jägmästaren i Skellefteå distrikt, där de flesta

skogstorpen vore belägna, i sitt utlåtande med anledning av jägmästaren

von Sydows ovannämnda framställning hemställt, att 250 kronor i

odlingsbidrag måtte utbetalas till skogstorpare, då minst en hektar vid

skogstorpets upplåtande obruten mark vore till åker bruten och som

sådan försvarligt hävdad, å vilket belopp efter frihetsårens utgång

3.6 procent ränta borde av skogstorparen erläggas.

Mot vad sålunda föreslagits skulle visserligen kunna göras den

invändningen, att man komme att oskäligt gynna den siste innehavaren

av ett skogstorp, som redan gått genom flera händer. I händelse ett

skogstorp överlåtits från förste innehavaren till annan person och denne

ersatt den förste innehavaren med en dem emellan överenskommen

ersättning för det arbete, den förste innehavaren utgjort, kunde man

nämligen antaga, att ersättningens storlek beräknats med hänsyn till,

att statsbidrag antingen redan bekommits eller ock vore att förvänta,

och skulle sålunda det fyllnadsbidrag, vilket komme att utbetalas till

den siste innehavaren, som på lägenheten kanske ej nedlagt något eget

arbete, kunna bliva ett orättvist gynnande av denne.

Härvidlag borde emellertid erinras därom, att ifrågavarande fyllnadsbidrag

icke vore någon gåva, utan att detsamma närmast vore att uppfatta

såsom ett lån, mot vilket svarade visst å lägenheten nedlagt

odlingsarbete och vilket för all framtid skulle förräntas genom den

fastställda avgälden. För att än ytterligare markera detta förhållande

ville de sakkunniga föreslå, att fyllnadsbidraget icke skulle utbetalas,

förrän minst en hektar vid den siste innehavarens tillträde ouppodlad

jord blivit bruten och såsom åker försvarligt hävdad. Genom en dylik

bestämmelse vunnes, dels att fyllnadsbidragets karaktär av odlingslån

tydligt framkölles och dels att samma bidrag icke komme någon annan

tillgodo än den, som utfört odlingsarbetet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

"V ad till sist beträffade tiden för byggnads- och odlingsbidragets

utgående, ansåge de sakkunniga icke några skäl finnas för att bidraget

skulle utanordnas till skogstorpare annorledes än till innehavare av odlingslägenheter.

Samtliga i saken hörda myndigheter, såväl domänstyrelsen

som de tre överjägmästare, vilka avgivit yttrande i anledning av jägmästaren

von Sydows framställning, hade också tillstyrkt ett enhetligt

förfaringssätt härutinnan. De sakkunniga ansåge därför, att, vare sig

skogstorparen föredroge att fortfarande hava sitt torp upplåtet enligt

1904 års bestämmelser och således åtnjuta endast 500 kronor i odlingsbidrag,

eller han önskade få sitt torp upplåtet enligt de för odlingslägenheter

gällande bestämmelserna, bidraget borde utanordnas i poster

på 250 kronor, därav en, då lägenhetens uthusbyggnad vore färdig och

godkänd, en, då manbyggnaden vore färdig och godkänd, samt en, i

förekommande fall, då minst en hektar vid innehavarens tillträde ouppodlad

jord vore bruten och såsom åker försvarligt hävdad.

Om de sakkunnigas förslag i denna punkt bifölles, skulle således eu

skogstorpare kunna antingen fortsätta att innehava sitt torp enligt

de i 1904 års kungörelse föreskrivna villkor, dock med rätt för honom

att, därest byggnads- och odlingsskyldigheten ännu ej blivit fullgjord

och statsbidraget således ej ännu utanordnats, få uppbära detta i två

omgångar, den ena hälften, då uthusbyggnaden vore färdig och godkänd,

och den andra hälften, då mangårdsbyggnaden vore färdig och

godkänd, eller och genast eller vid frihetsårens utgång få lägenheten

upplåten på 50-årigt arrende med tillgodonjutande i förra fallet av de

frihetsår, som återstode enligt den föregående upplåtelsen, samt i

båda fallen med rätt att få den årliga avgälden bestämd till 3.6 procent

å det sammanlagda kapitalvärdet av dels jorden, beräknad till högst

20 kronor per hektar, och dels ett byggnads- och odlingsbidrag av

750 kronor, som, i den mån detta ej redan uppburits, skulle utgå

enligt samma grunder, som stadgats beträffande bidrag till odlingslägenheter.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga,

dels att sättet för odlingslägenheters upplåtande måtte förändras i av

de sakkunniga förut antydd riktning, dels att 8 och 19 mom. i kungörelsen

den 18 juni 1909 måtte erhålla nedanstående förändrade lydelse,

dels ock att till bestämmelserna i samma kungörelse måtte fogas två

nya mom. (20 och 21) av nedan angivna innehåll:

Mom. 8. Lägenhetsinnehavaren skall vara skyldig att från och

med sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig avgift,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

som bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3.6 för hundrade av dels

det kapitalvärde lägenheten anses äga, då den till lägenhetsinnehavaren

upplåtes, vilket värde för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må

sättas högre än 20 kronor för hektar, impedimenter oberäknade, dels

den odlingshjälp, som på sätt nedan sägs till lägenhetsinnehavaren kommer

att utgå.

Mom. 19. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detsamma,

skall äga att omedelbart efter utgången av löpande fardagsår erhålla

torpet på arrende under femtio år, med tillgodonjutande av de frihetsår,

som återstå enligt den förra upplåtelsen, samt i övrigt i tillämpliga delar

på de villkor, som föreskrivits rörande ovannämnda odlingslägenheter;

skolande domän styrelsen äga föreskriva de jämkningar i upplåtelsevillkoren,

som må finnas nödiga.

Mom. 20. Innehavare av skogstorp, som erhållit torpet på arrende

under femtio år enligt de villkor, som ovan föreskrivits rörande

odlingslägenheter, skall vara berättigad att av allmänna medel i odlingshjälp

erhålla 750 kronor, varav, i den mån beloppet icke förut uppburits,

utbetalas tredjedelen, då lägenhetens uthusbyggnad är färdig och

godkänd, tredjedelen, då manbyggnaden är färdig och godkänd, och

tredjedelen, då minst en hektar vid den sista innehavarens tillträde

ouppodlad jord är bruten och försvarligt hävdad som åker.

Mom. 21. Det bidrag av allmänna medel å 500 kronor, som

skall utgå till innehavare av skogstorp enligt de före denna kungörelse

gällande bestämmelser, skall utbetalas med hälften, då lägenhetens uthusbyggnad

är färdig och godkänd, och hälften, då manbyggnaden är färdig

och godkänd.

över de sakkunnigas betänkande har domänstyrelsen den 8 februari

1913 avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört följande.

Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att revirförvaltarna

i de sex nordligaste länen borde åläggas att med ledning av tillgängliga

kartor och handlingar samt den kännedom, de ägde om sina revir,

upprätta förteckning över de områden, som kunde antagas lämpa sig

för upplåtande till odlingslägenheter, ville domänstyrelsen meddela,

att de områden, som tillhörde varje jägmästares förvaltning, i nämnda

sex län i medeltal för revir utgjorde:

i Norrbottens län omkring 173,000 har kronoparker och överloppsmarker,

i Västerbottens » d 93,000 » » » y>

i Västerno ridande» » 34,400 » d

Domö/n
styrelsent
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

i Jämtlands län omkring 31,100 har kronoparker

i Gävleborgs » » 20,200 » s> ; och

i Kopparbergs )) » 74,100 » )>

Härtill komme betydande områden, utgörande antingen allmänna

skogar av annan natur än nyss nämnts eller ock enskilda under skogsstatens

kontroll stående skogar.

Med hänsyn till de betydande vidder, det här vore fråga om, syntes

vederbörande jägmästare i allmänhet icke kunna upprätta sådan förteckning,

som nyss angivits, så framt icke särskild undersökning dessförinnan

skett. Ej heller torde dylik förteckning kunna upprättas på

sådant sätt, att de angivna områdena alltid skulle vid en kommande

undersökning kunna igenfinnas å marken, hälst som över många kronoskogar,

särskilt inom de två nordligaste länen, icke funnes andra kartor

än sådana, som upprättats vid avvittring. Å sistnämnda kartor funnes

emellertid ej angivet, vilken del av den fasta marken vore odlingsbar.

Å dylika kartor vore ej heller myrarna i allmänhet utlagda på sådant

sätt, som ens närmelsevis motsvarade verkliga belägenheten. An mindre

vore å kartorna myrarnas lämplighet eller icke lämplighet för odling

på något sätt angiven. Under sådana förhållanden syntes det domänstyrelsen,

som om den ifrågasatta förteckningen ofta skulle bliva av

obetydligt värde såsom underlag för den undersökning, som, på sätt

föreslagits, skulle därefter verkställas av extra skogs tjänsteman med

biträde av jordbrukskumiig person.

Mot förslaget i denna del vore jämväl att anmärka, att den förvaltande

jägmästarens inflytande på bestämmandet av, vilka områden

lämpligen borde upplåtas, bleve i stort sett illusoriskt, under det att

däremot distriktsassistenten och konsulenten praktiskt taget bleve bestämmande

i detta avseende. Jägmästaren bure emellertid ansvaret för

kronoskogarnas i reviret förvaltning, och därför borde vid förevarande

frågors avgörande hans ord få gälla, så mycket mera som varken överjägmästaren

eller domänstyrelsen kunde känna belägenheten av de skilda

jordområden, som föreslagits till upplåtande, eller kunde bedöma, huruvida

desamma med hänsyn till omgivande marker lämpligen borde

upplåtas. Att, såsom förslaget innebure, dessa förhållanden skulle bedömas

av personer, vilka stode helt och hållet främmande för revirets

skötsel, ansåge styrelsen ej tillrådligt.

Det borde ej vara opåkallat att i detta sammanhang erinra därom,

att vederbörande utskott vid 1912 års Riksdag, med anledning av väckta

motioner om åtgärder för underlättande av jordupplåtelser å kronomark

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

23

i Norrland, uttalat, att sådana upplåtelser borde äga rum allenast under

förutsättning, att binder härför ur skogsvårdssynpunkt icke förefunnes.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott hade i denna fråga yttrat

bland annat: »Det står för utskottet fullt klart, att, vid övervägande

av det lämpliga i en kraftigare jordupplåtelsepolitik, skogsvårdsintresset

icke får tillbakasättas, utan bör naturligtvis vid utredningen av frågan

all den hänsyn tagas till detta intresse, som dess betydelse för statshushållningen

kan påkalla.»

För övrigt torde den prövning av uppgjort förslag till upplåtande

av odlingslägenheter, vilken de sakkunniga ansett böra förbehållas

domänstyrelsen, icke kunna ske utan att vederbörande jägmästare yttrat

sig om lämpligheten med hänsyn till skogsvården av de ifrågasatta

lägenheternas upplåtande.

Vad vidare undersökningsförrättarna och deras verksamhetsområden

anginge, kunde domänstyrelsen ej underlåta att uttala sina tvivelsmål

om lämpligheten av de sakkunnigas förslag härutinnan. Fn given

förutsättning för att undersökning av ifrågavarande slag skulle kunna

utföras på ändamålsenligt sätt vore, att undersökarna ägde fullständig

lokalkännedom. Med de stora verksamhetsområden, som undersökarna

enligt förslaget skulle hava, vore det emellertid ej tänkbart, att undersökarna

skulle kunna förvärva lokalkännedom ens närmelsevis så väl

som revirpersonalen beträffande respektive revir. För övrigt vore det

fara värt, att det föreslagna systemet skulle medföra större tidsutdräkt

än det nuvarande. Det kunde nämligen lätt inträffa, att sommaren

ej räckte till för utförande av alla påkallade undersökningar inom ett

distrikt, särskilt ifall undersökningsområdena vore vitt spridda. Enligt

domänstyrelsens bestämda mening borde av nu anförda orsaker ifrågavarande

undersökningar utföras av revirpersonalen.

De sakkunniga hade vidare framhållit, att enär enligt deras förslag

varje särskild upplåtelse icke skulle behöva behandlas av domänstyrelsen,

härigenom skulle vinnas stor tidsbesparing. I anledning härav ville

styrelsen — under erinran att ärenden av nu ifrågavarande slag i

regel icke vore föremål för styrelsens handläggning mera än en gång —

tillika meddela, att styrelsen läte sig angeläget vara att skyndsamt behandla

dessa ärenden, och att desamma numera i regel avgjordes inom

en eller — i enstaka undantagsfall — två veckor efter det de inkommit

till styrelsen.

Vidare kunde ifrågasättas lämpligheten av att, såsom de sakkunniga

föreslagit, å överjägmästaren ensam lägga ansvaret för prövande

av sökandenas av odlingslägenheter kvalifikationer. Överjägmästarna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 174.

själva hade, då de senast varit församlade i Stockholm, hos domänstyrelsen

hemställt, att detta grannlaga uppdrag ej måtte anförtros dem,

och det syntes även styrelsen, som om denna prövning med större

trygghet kunde läggas i en styrelses händer. Annan myndighet än den,

som bure ansvaret för kronoskogarnas vård och förvaltning, borde dock

av naturliga skäl härvidlag ej ifrågakomma.

På grund av vad styrelsen sålunda anfört ansåge styrelsen, att de

sakkunnigas förslag om begränsning av upplåtelserna till på förhand

vederbörligen undersökta och kartlagda odlingslägenheter samt angående

sättet för undersökningarnas utförande och upplåtelsernas verkställande

icke borde vinna godkännande. Det förfaringssätt, som i dessa avseenden

hittills använts, kompletterat på sätt nådiga brevet till domänstyrelsen

den 4 oktober 1912 angåve, tillgodosåge, enligt styrelsens åsikt, bättre än

de sakkunnigas förslag såväl vederbörande sökandes skäliga anspråk på

snabbt och sakligt avgörande som ock kravet att upplåtelserna skulle

ske på sådant sätt, att en rätt vård av kronans skogar icke äventyrades.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om maximiareal hade styrelsen

— därest överhuvudtaget bestämmelser i sådant avseende vore av behovet

påkallade, därom styrelsen för sin del vore tveksam — ej något att

erinra, synnerligast som styrelsen redan vid flera tillfällen upplåtit större

areal än sex hektar, där tillgång på odlingsduglig mark funnits. Styrelsen

förmenade dock, att upplåtande av nu föreslagna maximiareal sällan

skulle vara lämpligt eller erforderligt. Vederbörande sökande hade ofta

önskat upplåtande av allenast till 3 å 4 hektar uppgående områden,

enär de ansett sistnämnda areal tillräcklig för sina behov och arrendeavgiften

härigenom kunnat nedbringas. Vid undersökning hade även ofta

befunnits, att å plats, som avsåges med ansökan om upplåtande av jord

till eget hem, icke funnits större vidd odlingsduglig mark än 3 å 4 hektar.

Genom särskilda kontrakt hade styrelsen, på sätt de sakkunniga

föreslagit, till innehavare av odlingslägenheter under frihetsåren upplåtit

odisponerade slåttermyrar och röjningsmarker för självväxande äng.

Någon erinran mot de sakkunnigas förslag i denna del hade styrelsen

sålunda ej att framställa.

De sakkunnigas förslag, att vid bestämmande av den årliga avgälden

markområdets värde skulle beräknas med hänsyn till det kapitalvärde,

lägenheten ansåges äga, då den upplätes till lägenhetsinnehavaren, funne

styrelsen vara att föredraga framför nuvarande bestämmelse, att det

kapitalvärde, lägenheten ansåges äga ouppodlad och obebyggd, skulle

lägges till grund för ifrågavarande beräkning. Vid upplåtandet förekomme

nämligen ej så sällan, att en del av området redan vore upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 174.

odlad, och borde den upplåtna odlade jorden givetvis värderas i det

skick, den befunne sig vid upplåtandet.

Mot de sakkunnigas förslag, att kapitalvärdet av ouppodlad och

obebyggd lägenhet ej skulle sättas högre än till 20 kronor för hektar,

impedimenter oberäknade, torde enligt styrelsens mening ej vara något

att erinra, vad Norrbottens och Västerbottens län anginge. I sistnämnda

två län hade nämligen vid hittills gjorda upplåtelser värdet av ouppodlad

odlingsduglig mark sällan beräknats högre än till 15 kronor per

hektar. Vad åter beträffade de sydligare av ifrågavarande sex län och

särskilt Gävleborgs län, vore markvärdet därstädes i allmänhet betydligt

högre. Under sådana förhållanden syntes det styrelsen lämpligast att

ej meddela några bestämmelser om maximivärde å till odlingslägenhet

upplåten jord.

Då styrelsen såväl i underdånig skrivelse den 13 juni 1911 i

anledning av jägmästaren von Sydows omförmälda framställning som

ock i skrivelse den 22 februari 1912 till Riksdagens Andra kammares

fjärde tillfälliga utskott i anledning av en inom kammaren väckt

motion (nr 234) angående åtgärder för underlättande av jordupplåtelser

för egna hem å kronomark i Norrland ansett sig böra ifrågasätta

sådan ändring i bestämmelserna uti kungörelsen den 18 juni 1909, att

den årliga avgäld, som det ålåge vederbörande lägenhetsinnehavare att

från och med det sextonde besittningsåret utgiva, komme att uppgå till

mindre belopp än enligt nuvarande bestämmelser, ansåge sig styrelsen

böra biträda de sakkunnigas förslag därom, att kronan icke skulle fordra

någon avgäld för de skogsprodukter, som lägenhetsinnehavare ägde rätt

erhålla i form av byggnadsvirke.

Styrelsen ville vidare framhålla, att billigheten syntes fordra,

att de, som innehade odlingslägenheter enligt äldre kontrakt och förty

vore skyldiga erlägga avgäld, som beräknats efter kapitalvärdet å såväl

marken som byggnadsvirke! och odlingshjälpen, borde, i händelse de

sakkunnigas förslag om avgäldens beräkning vunne godkännande, erhålla

den lindring i avgälden, som motsvarade räntan å byggnadsvirket.

I förenämnda underdåniga skrivelse den 13 juni 1911 hade styrelsen

hemställt, att åtgärder måtte vidtagas i syfte, att innehavare

av skogstorp, vilka erhållit upplåtelse jämlikt före år 1909 gällande

bestämmelser och vilka ännu icke fullgjort dem åliggande byggnadsskyldighet,

måtte tillerkännas rätt att utfå stadgat byggnadsbidrag

av 500 kronor i två poster på sådant sätt, att hälften utbetalades, då

lägenhetens uthusbyggnad vore färdig och godkänd, och andra hälften,

då manbyggnaden vore färdig och godkänd. Däremot hade styrelsen

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 126 höft. (Nr 174.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departement«

chefen.

26 Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 174.

då funnit sig icke kunna tillstyrka, att, såsom likaledes blivit ifrågasatt,

innehavare av skogstorp skulle tillerkännas rätt att erhålla ett ytterligare

bidrag av 250 kronor, sedan å torpet uppodlats en hektar jord. Styrelsen

hade nämligen ansett, att den, som vid tiden för sålunda fullgjort odlingsarbete

innehade torpet, härigenom kunde komma att oskäligt gynnas, om

torpet efter dess upplåtande gått genom flera händer. Då de sakkunniga

emellertid nu föreslagit, att omförmälda bidrag icke skulle utbetalas förr än

minst en hektar av lägenhetens vid den siste innehavarens tillträde ouppodlade

jord blivit bruten och försvarligt hävdad såsom åker, ansåge

sig styrelsen böra biträda de sakkunnigas förslag i denna del.

Mot de sakkunnigas förslag i av styrelsen ej särskilt omförmälta

delar hade styrelsen intet att erinra.

Såsom de sakkunniga påpekat, har Kungl. Maj:t, i anledning av

Riksdagens härutinnan gjorda hemställan, genom nådigt brev till domänstyrelsen

den 4 oktober 1912 meddelat föreskrifter om vidtagande av

vissa förberedande åtgärder, åsyftande att underlätta upplåtande av

odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste

länen. De sakkunniga hava förmält sig anse, att ytterligare åtgärder

borde vidtagas i samma syfte. Deras förslag i sådant avseende har

emellertid av domänstyrelsen befunnits mindre lämpligt. För egen del

instämmer jag härutinnan med domänstyrelsen. Vid sådant förhållande

och då ännu icke någon erfarenhet vunnits rörande verkningarna av de

genom nyssnämnda nådiga brev meddelade föreskrifterna, anser jag vad

de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit icke böra lör närvarande

föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande odlingslägenheternas storlek har domänstyrelsen i sin

förut omnämnda promemoria uttalat, att sådan lägenhet i regeln icke

borde av till odling lämplig jord tilldelas mera än 6 hektar. Enligt

de sakkunnigas åsikt vore berörda begränsning något för snäv; och

borde för den till odling avsedda jorden bestämmas en något större

maximiareal, exempelvis 8 hektar för fastm arks jord och 15 hektar för

myrjord. Då emellertid, såsom domänstyrelsen framhållit, det endast

i undantagsfall visat sig lämpligt och erforderligt att upplåta mera än

6 hektar odlingsmark, samt domänstyrelsen, då skäl därtill förelegat,

medgivit upplåtande av större areal sådan mark, synas mig ej heller i

detta hänseende några särskilda åtgärder behöva av Kungl. Maj:t vidtagas.

Med säkerhet torde man kunna förvänta, att domänstyrelsen

även utan därom meddelad uttrycklig föreskrift skall låta sig angeläget

vara att tillse, att odlingslägenheter tilldelas fullt tillräcklig areal såväl

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

av odlingsmark som ock av slåtter- ock betesmark. Att äga tillgång

till mark av sistnämnda slag är ju för innehavare av odlingslägenheter

synnerligen viktigt, särskilt under den första tiden, innan ännu odlingsmark

blivit i tillräckligt stor utsträckning uppbruten.

Erfarenheten har givit vid handen, att den årliga avgäld, som

enligt 8 mom. i kungörelsen den 18 juni 1909 innehavare av odlingslägenhet

är skyldig att från och med det sextonde besittningsåret erlägga

för lägenheten, i allmänhet uppgår till ett i förhållande till innehavarens

ekonomiska resurser väl drygt belopp. De sakkunnigas förslag

att söka nedbringa avgäldsbeloppet genom viss ändring av nu gällande

grunder för berörda belopps bestämmande finner jag mig böra tillstyrka.

Vad domänstyrelsen anfört därom, att markvärdet vore högre i de sydligare

än i de nordligare av ifrågavarande sex län, synes ej böra föranleda

till frångående av förslaget om stadgande av ett maximivärde av

20 kronor för en hektar ouppodlad mark. Inom de nordligare länen

har ju enligt domänstyrelsens egen uppgift värdet av sådan mark sällan

beräknats högre än till 15 kronor för hektar.

Såsom domänstyrelsen framhållit, toi’de billigheten fordra, att den

sålunda ifrågasatta lindringen i avseende å avgäldsbeloppet bör tillgodokomma

jämväl innehavare av redan upplåtna odlingslägenheter.

I överensstämmelse med vad i sådant avseende föreslagits, anser jag,

att vid bestämmande av den årliga avgälden hänsyn bör tagas till

vederbörande lägenhets skick vid tiden för upplåtelsen.

Det väckta förslaget om rätt för innehavare av skogstorp att utfå

honom tillkommande statsbidrag å 500 kronor i två poster finner jag

vara välbetänkt samt ägnat att i väsentlig män understödja torparna i

deras strävanden att så snart som möjligt få torpen bebyggda och uppodlade.

Bestämmelse härutinnan torde emellertid icke böra inflyta uti

ifrågavarande kungörelse, utan synes böra i annan ordning meddelas.

Enär det enligt min mening icke förefinnes någon grundad anledning

till att innehavare av skogstorp, vilken erhållit torpet på arrende

under femtio år, icke skulle, i avseende å storleken av det honom tillkommande

statsbidraget ävensom beträffande ordningen för nämnda

bidrags utgående, likställas med innehaA^are av odlingslägenhet, finner

jag mig böra hemställa om bifall jämväl till vad de sakkunniga härutinnan

hemställt.

Med hänsyn till önskvärdheten av att skogstorpare måtte beredas

möjlighet att redan före frihetsårens slut erhålla den i åtskilliga avseenden

friare ställning, som tillkommer innehavare av lägenhet, vilken upplåtits

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1909, tvekar jag

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

icke att tillstyrka bifall till det väckta förslaget, att skogstorpare måtte

berättigas att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på

arrende under femtio år med rätt för torparen att tillgodoräkna sig de

frihetsår, som kunna återstå enligt den första upplåtelsen.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen besluta,

dels att de föreskrifter, som av 1909 års Riksdag meddelats att

lända till efterrättelse vid upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker

och överlopps marker i de sex nordligaste länen, må, i den mån samma

föreskrifter återfinnas i 8 och 19 mom. av ovannämnda kungörelsen den

18 juni 1909, erhålla följande ändrade lydelse, att gälla från tid, som

av Kungl. Maj:t bestämmes:

8. Lägenhetsinnehavaren skall vara skyldig att från och med

sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig avgift, som bestämmes

vid upplåtelsen och sättes till 3.6 för hundrade av dels det

kapitalvärde lägenheten anses äga vid tiden för upplåtelsen, vilket värde

för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må sättas högre än till

20 kronor för hektar, impedimenter oberäknade, dels ock den odlingshjälp,

som, på sätt nedan sägs, kommer att utgå till lägenhetsinnehavaren.

Innehavare av lägenhet, för vilken enligt tidigare bestämmelser

den årliga avgiften beräknats jämväl med hänsyn till den rätt till byggnadsvirke,

varom nedan förmäles, skall för framtiden erhålla den nedsättning

i avgiftsbeloppet, som motsvarar räntan, beräknad efter 3.6 för

hundrade, å värdet av byggnadsvirket.

19. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detsamma, skall

äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på arrende

under femtio år med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upplåtelse

möjligen återstående frihetsår.

Har innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under

femtio år, skall han äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver

honom jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å femhundra

kronor — ytterligare tvåhundrafemtio kronor eller sålunda tillhopa

sjuhundrafemtio kronor. Av sistnämnda belopp skall, i den mån detsamma

icke redan uppburits, utbetalas tredjedelen, då torpets uthusbyggnad

är färdig och godkänd, tredjedelen, då manbyggnaden är

färdig och godkänd, samt återstoden, då minst en hektar jord, som

vid tiden för innehavarens tillträde varit ouppodlad, är bruten och försvarligt

hävdad såsom åker.

Beträffande arrende, som i detta mom. avses, skola i övrigt uti

tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i denna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

kungörelse meddelats angående odlingslägenheter; ägande domänstyrelsen

att i fråga om upplåtelsevillkoren föreskriva erforderliga jämkningar;

dels ock att innehavare av skogstorp, vilken ej erhållit torpet på

arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å femhundra

kronor uppbära hälften, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd,

samt återstoden, då manbyggnaden är färdig och godkänd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnade, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll

utvisar, skulle avlåtas till Riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Alstermark.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 126 höft. (Nr 174.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:134 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition angående vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slag enhe s. 1 i texten
  2. JoU 1913:117 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slög enheter å kronopa s. 5 i texten