Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående köttbesiktning och slagthus

1913-04-04 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:177, Med förslag till lag angående köttbesiktning och slagthus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

1

Nr 177.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående köttbesiktning och slagthus; given Stockholms

slott den 4 april 1913.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående köttbesiktning

och slakthus.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Alfred Petersson.

Bihang tiU Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 129 höft. (Nr 177.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Förslag

*

till

Lag

angående köttbesiktning och slakthus.

§ 1.

Till kött räknas i denna lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse

utan ock huvud med tunga, lungor, hjärta, lever och njurar samt beträffande

kött av kor även juver.

§ 2-

Mom. 1. Köttbesiktningstvång, innefattande förbud att inom visst

område till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt, rått

kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, eller vid beredning av föda

för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, avsedd för försäljning

till människoföda, använda sådant kött, därest köttet icke är,

efter undersökning av besiktningsman, försett med stämpel, som omförmäles

i denna lag, må för stad eller annat samhälle, där hälsovårdsstadgans

för riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla,

eller visst område av stad eller sådant samhälle på framställning av

stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet av Konungens

befallningshavande stadgas, under villkor att genom samhällets

försorg och på dess bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän

och vidtagas de övriga åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning

inom ifrågavarande område må kunna utan större vare sig

tidsutdräkt eller annan olägenhet äga rum; börande förslag, innehållande

nödiga bestämmelser i dessa avseenden, vid berörda framställning om

införande av köttbesiktningstvång fogas och av Konungens befallningshavande

i sammanhang med densamma prövas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Mom. 2. Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring av

sådant stadgande; och må, på framställning av stadsfullmäktige eller

däremot svarande kommunalmyndighet om upphävande av infört köttbesiktningstvång,

föreskrift om tvångets upphörande meddelas av Konungens

befallningshavande, som jämväl äger att, därest i denna lag

för rätt till köttbesiktningstvång bestämda villkor icke behörigen uppfyllas

samt rättelse därutinnan, efter av Konungens befallningshavande

därom gjord erinran, icke inom föresatt tid visas vara vidtagen, förklara

förut meddelat stadgande om införande av köttbesiktningstvång icke

vara vidare gällande.

§ 3-

Mom. 1. Slakthustvång, innefattande förbud att slakta djur av de

slag, som äro nämnda i § 2, annorledes än i särskilt för ändamålet

inrättat och till allmänt begagnande upplåtet offentligt slakthus, kan

stadgas för stad eller visst område därav. Slakthuset kan vara beläget

inom eller utom den stad eller det område därav, som slakthustvånget

omfattar. Det ankommer på Konungens befallningshavande att i den

ordning och under de villkor, som i § 2 omförmälas, stadga, att slakthustvång

skall vara gällande, sedan offentligt slakthus enligt av medicinalstyrelsen,

efter Konungens befallningshavandes hörande, gillad plan

blivit uppfört och efter av medicinalstyrelsen föranstaltad avsyning

godkänt; hörande'', därest köttbesiktningstvång för staden eller det område

därav, inom vilket slakthustvång är avsett att införas, icke redan

är gällande, köttbesiktningstvång i sammanhang med slakthustvång

införas. Innefattar beslutet inrättande av slakthus utom stadens område,

varde beslutet i denna del underställt Konungens prövning; och äge

Konungen, vid meddelande av tillstånd till slakthusets förläggande utom

stadens område, där så erfordras, giva särskilda föreskrifter angående

vilka myndigheter skola utöva den befattning i avseende å slakthuset,

varom i denna lag sägs. Förbud, varom ovan förmäles, utgör ej

hinder för att djur av de slag, som här avses, nedslaktas utom det

offentliga slakthuset, om nedslaktandet föranledes av hastigt inträffad

sjukdom eller olyckshändelse; skolande dock i sådant fall köttet, om det

är avsett att användas till människoföda, genast efter djurets nedslagning

ostyckat jämte alla därtill hörande inälvor utom tarmar föras till

det offentliga slakthuset för att där besiktigas.

Mom. 2. Utan hinder av det i mom. 1 stadgade förbudet må

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Konungens befallningshavande, då skäl därtill förefinnes, medgiva, att

person, bosatt inom stad med slakthustvång men utanför dess planlagda

område, må för förbrukning i eget hushåll slakta honom tillhöriga djur

av de slag, som förut nämnts, utom det offentliga slakthuset.

Mom. 3. Beträffande ändring uti eller upphävande av stadgande

om slakthustvång gälle i tillämpliga delar vad angående köttbesiktningstvång

är i § 2 bestämt.

§ 4-

Närmare föreskrifter angående besiktningsmans tillsättande och

entledigande meddelas av Konungen.

§ 5.

Mom. 1. Vid slakt av djur utav de slag, som i § 2 nämnda äro,

i offentligt slakthus, varom stadgas i § 3, skall besiktningsman anställa

undersökning före nedslaktningen å djuret med hänsyn till dess

hälsotillstånd samt efteråt å dess kött med avseende å dettas duglighet

till människoföda.

Mom. 2. Vid annan besiktning enligt denna lag av kött i vanlig

bemärkelse skall undersökning av besiktningsman anställas å minst halv

kropp, som dock beträffande häst eller större nötkreatur än kalv kan

vara delad i fram- och bakdelspart.

Mom. 3. Närmare föreskrifter om besiktning av kött meddelas av

Konungen.

§ 6.

Mom. 1. Kött, som vid besiktning enligt denna lag finnes vara

till människoföda tjänligt, skall genom åsättande av stämpel betecknas

såsom godkänt.

Mom. 2. Anträffas vid besiktning enligt denna lag kött, som först

efter särskild behandling kan godkännas, skall köttet, innan det stämplas,

genom besiktningsmannens försorg och under hans kontroll undergå

sådan behandling.

Mom. 3. Har kött blivit efter besiktning, anställd enligt denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

lag, försett med stämpel, som ovan sägs, erfordras icke förnyad sådan

besiktning och stämpling för dess saluhållande, utbjudande eller användande

för ändamål, som i § 2 omförmäles, inom annat samhälle

med köttbesiktningstvång.

Mom. 4. Närmare föreskrifter angående antalet stämplar och deras

utseende samt om stämplingen meddelas av Konungen.

Mom. 5. Finnes vid besiktning enligt denna lag kött vara till

människoföda otjänligt, skall detsamma, utan kostnad för köttets ägare,

genom besiktningsmannens försorg och under hans kontroll användas

till tekniskt bruk eller, där så ej kan ske, på annat sätt oskadliggöras. I

förra fallet är köttets ägare berättigad utfå ersättning, svarande mot

köttets värde vid sådant användande.

§ 7.

Mom. 1. Därest vid besiktning, anställd enligt denna lag, köttets

ägare icke åtnöjes med besiktningsmans åtgärd eller beslut, må han

däri söka ändring genom besvär, vilka böra vid talans förlust till

medicinalstyrelsen ingivas inom tio dagar efter det klaganden av åtgärden

eller beslutet erhöll del, dagen då delgivningen skedde likväl

oräknad; börande emellertid, utan hinder av besvär, det överklagade

beslutet lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda förordnat.

Mom. 2. Besiktningsman är skyldig, då framställning därom göres,

till klaganden utan lösen lämna skriftligt meddelande om klandrade åtgärden

eller beslutet och skälen därför; skolande dock, därest klagan

avser beslut enligt § 6 mom. 2 eller 5, sådan framställning göras omedelbart

efter besiktningen, och må sådan behandling av köttet, som i

berörda lagrum sägs, i dylikt fall ej företagas förr än 48 timmar förflutit

efter besiktningen.

§ 8.

Mom. 1. För köttbesiktning, anställd på grund av § 2, för sådan behandling

av kött, som omförmäles i § 6 mom. 2 samt för begagnande av

offentligt slakthus, varom i § 3 sägs, äger samhället uppbära avgifter enligt

taxa, som, sedan Konungens befallningshavande, efter hörande av hälsovårdsnämnd

eller den särskilda myndighet, varunder slakthusets förvaltning

är ställd, därtill uppgjort förslag, av Konungen fastställes för

minst ett år i sänder. I denna taxa må avgifterna ej sättas högre, än

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 177.

som kan anses erforderligt till betäckande av samhällets kostnader för

köttets besiktning och stämpling samt ovanberörda behandling och, där

fråga är om begagnande av offentligt slakthus, som nyss är nämnt, till

betäckande jämväl av kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll

jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Mom. 2. Där särskild marknadsplats för kreaturshandeln blivit

anordnad i sammanhang med offentligt slakthus, varom i § 3 sägs,

må i enahanda ordning och efter liknande grunder som i fråga om

slakthusets begagnande bestämmas avgifter till staden för nyttjande

av marknadsplatsen och vid densamma uppförda stallar ävensom för

kreaturens utfodring, skötsel och vägning.

§ 9-

Utan hinder av bestämmelserna i denna lag må Konungen meddela

föreskrifter angående kontroll av kött, som införes till riket, samt

av kött, avsett för utförsel ur riket. Ej heller må lagens bestämmelser

utgöra hinder för Konungen att medgiva ej mindre att i stad med

slakthustvång nedslagning av kreatur må verkställas, förutom i det

offentliga slakthuset, i annan huvudsakligen för utförsel av kött ur riket

avsedd och under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning (exportslakteri),

än även att kött av kreatur, slaktat i exportslakteri, må efter

besiktning och stämpling, som av Konungen föreskrives, till salu hållas,

utbjudas eller användas för ändamål, som i § 2 omförmäles, jämväl

inom samhälle med köttbesiktningstvång.

§ io.

Där i följd av slakthustvångs införande byggnad eller annan inrättning

för bedrivande av slakterirörelse, som i stad lovligen idkas och

vars utövande icke medgivits blott tills vidare eller till dess annorlunda

bleve föreskrivet, ej längre kan för därmed avsett ändamål användas,

vare ägaren berättigad att av staden undfå ersättning för den

värdeminskning, hans fastighet och övriga ifrågavarande inrättningar

därigenom undergå.

§ Il
-

Bryter någon mot förbud, varom i § 2 eller § 3 sägs, böte från

och med två till och med etthundra kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

7

§ 12.

Den, som under tid, då lian är ställd under tilltal för förseelse

mot denna lag, fortsätter eller förnyar samma förseelse, skall, när han

därtill varder lagligen förvunnen, fällas, för varje gång åtal emot

honom ägt rum och han därav undfått del, till de böter, som för ifrågavarande

förseelse äro bestämda.

§ 13-

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare vid polisdomstol,

där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där

sådan icke finnes, vid allmän domstol; och galle i fråga om klagan

över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål vad i allmänhet

angående besvär i brottmål är stadgat.

§ 14-

Emot beslut eller åtgärd, som enligt denna lag eller på grund av

i densamma givna föreskrifter meddelats eller vidtagits av Konungens

befallningshavande eller medicinalstyrelsen, äger den, som anser sin

rätt därav förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär hos

Konungen inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är stadgad; börande dock, utan hinder

av besvär, beslutet lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan

varda förordnat.

§ 15-

Mom. 1. Böter, som ådörnas efter denna lag, tillfalla samhällets

kassa.

Mani. 2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av dessa böter, skola

de förvandlas enligt allmän strafflag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Genom

slakthus den

§ 16-

denna lag upphäves lagen angående köttbesiktning och

22 december 1897 med däri sedermera gjorda ändringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

9

Vtdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 april 1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EhrensväRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet

anförde departementschefen, statsrådet Petersson, vidare:

Vid sammanträde den 19 oktober 1903 tillsatte svenska veterinärläkarföreningen

ett arbetsutskott med uppdrag, bland annat, att utarbeta

förslag till de förändringar i nu gällande författningar angående köttbesiktning

och slakthus, som kunde anses vara av behovet påkallade.

Till ledamöter i detta arbetsutskott valde föreningen stadsveterinären

i Gävle K. Berglund, dåvarande direktören vid Malmö offentliga

slakthus A. Bergman, dåvarande stadsveterinären i Göteborg C. L.

Blomgren, stadsveterinären i Örebro H. von Delwig, medicinalrådet G.

Kjerrulf, stadsveterinären i Stockholm S. Nystedt, dåvarande direktören

vid Göteborgs offentliga slakthus M. Sandeborg samt dåvarande länsoch

stadsveterinären i Uppsala H. Åkerström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 129 höft. (Nr 177.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Arbetsutskottet, som ansåg det vara av vikt, att föreningen ej vidtoge

åtgärder i syfte att få eventuellt behövliga ändringar i berörda

lagstiftning genomförda, förr än erfarenhet vunnits, huru slakt- och

besiktningstvånget verkade i de städer, Malmö och Göteborg, där detsamma

vid nämnda tidpunkt fanns infört, inkom först år 1907 till

föreningen med förslag i ämnet.

Sedan därefter de av arbetsutskottet föreslagna förändringarna varit

föremål för öfverläggning vid föreningens årsmöte år 1907, därvid föreningen

godkände det av arbetsutskottet avgivna yttrandet, beslöt föreningen

att i underdånig skrivelse, som dagtecknats den 18 oktober 1907,

göra hemställan om vidtagande av de sålunda föreslagna förändringarna.

För dessa och för den dem åtföljande motiveringen tillåter jag

mig att i det följande lämna närmare redogörelse.

Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Södermanlands

län, efter att på framställning av stadsfullmäktige i Eskilstuna hava

stadgat köttbesiktnings- och slakttvång jämlikt gällande lag om köttbesiktning

och slakthus för Eskilstuna stads hela område, i underdånig

skrivelse den 30 januari 1908 erinrat, hurusom enligt nådigt brev den

3 augusti 1906 Fors och Klosters socknar i deras helhet dåmera vore

införlivade med Eskilstuna stad. Inom stora delar av dessa förutvarande

landskommuner vore förhållandena ännu och komme säkerligen

länge att förbliva likartade med dem på den egentliga landsbygden

rådande. Enligt 2 § i lagen av den 25 maj 1905 om ändrad lydelse

av §§ 2 och 8 i lagen angående köttbesiktning och slakthus den 22

december 1897 komme emellertid det sålunda stadgade slakttvånget

att lagligen medföra, utan motsvarande gagn för det allmänna, i vissa

fall ganska betungande olägenheter för enskilda personer, nämligen för

lantbrukare, torpare, statare och andra djurägare inom staden men

utom dess planlagda område, då dessa uteslutande för eget husbehof''

slaktade sina djur av de slag, som avsåges i ovannämnda lag. Sådan

djurägare hade hittills utan större kostnad eller tidsspillan kunnat vid

sina hem förrätta dylik slakt, men syntes, sedan slakttvång stadgats

för stadens hela område, i regel vara lagligen skyldiga att, även då

det blott gällde slaktande av djur för egen förbrukning, forsla djuren

levande den i många fall ganska långa vägen till stadens slakthus att

där mot jämförelsevis höga avgifter nedslaktas och besiktigas, varefter

de hade att till hemmet återföra det uppslaktade köttet. Från regeln

om slakttvång angåve ifrågavarande paragraf endast ett undantag,

som kunde för sådana fall bliva tillämpligt, nämligen att djur finge

nedslaktas utom det offentliga slakthuset, om nedslaktandet föranleddes

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 177.

av hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse; men även i sådant

fall skulle köttet, om det vore avsett att användas till människoföda,

genast efter djurets nedslaktning ostyckat jämte alla därtill hörande

inälvor utom tarmar föras till det offentliga slakthuset att där besiktigas.

Kungl. Maj:ts befallningshavande hade ansett det ej falla inom dess

befogenhet att medgiva något undantag från lagparagrafens bestämmelser.

Avsikten med lagen om köttbesiktning och slakthus syntes emellertid

Kungl. Maj:ts befallningshavande huvudsakligen vara att i allmänhetens

intresse bereda så betryggande kontroll som möjligt över yrkesslaktare

och över kött, som till salu hölles eller utbjödes till människoföda.

Enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning skulle syftet med

ifrågavarande lag ej förfelas eller äventyras, om i lagens § 2 intoges

ett medgivande att, om slakttvång stadgats för stad, djurägare utom

stadens planlagda område eller inom av Kungl. Maj:ts befallningshavande

bestämt område av staden finge, utan hinder av det stadgade slakttvånget,

annorledes än i det offentliga slakthuset slakta egna djur för

förbrukning i eget hushåll.

I en sedermera ingiven underdånig skrift hava åtskilliga till förutvarande

Fors och Klosters socknar hörande lantbor förklarat sig på

det livligaste instämma i Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Södermanlands

län iorberörda underdåniga framställning.

Över samtliga dessa framställningar har medicinalstyrelsen den

28 maj 1909 avgivit infordrat underdånigt utlåtande, därvid jämväl

medicinalstyrelsen framlagt förslag till de förändringar i gällande bestämmelser

i ämnet, vilka synts styrelsen vara av behovet påkallade. Styrelsen

har därvid framhållit, hurusom under de år, som förflutit, sedan

lagen om köttbesiktning och slakthus av den 22 december 1897 trädde i

kraft, en icke oväsentlig erfarenhet hunnit inom landet samlas beträffande

verkningarna av densamma. Denna erfarenhet syntes medicinalstyrelsen

hava givit vid handen, att vissa förändringar av de i ämnet gällande

föreskrifterna vore av behovet påkallade, om det med dem avsedda ändamålet

skulle ernås.

Sedermera har medicinalstyrelsen i underdånig skrivelse den 21

september 1910 gjort framställning om viss ytterligare ändring i omförmälda

lag, över vilken framställning underdåniga utlåtanden infordrats

av överståtbållarämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande.

För vinnande av större överskådlighet över de i nu gällande

bestämmelser föreslagna förändringar tillåter jag mig att paragrafvis

föredraga de olika ändringsförslagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Innan jag ingår härpå, vill jag framhålla, hurusom under de år

den av 1897 års Riksdag beslutade lagen angående köttbesiktning

och slakthus varit gällande, vad särskilt slakthusen angår, dylika

visserligen icke kommit till stånd i den utsträckning, man vid lagens

antagande inom intresserade kretsar hade anledning antaga. En jämförelsevis

rik erfarenhet angående lagens verkningar har dock, såsom

även medicinalstyrelsen framhållit, hunnit att under de gångna åren

samlas, och denna erfarenhet har otvivelaktigt lagt i dagen, att förändringar

i vissa av lagens bestämmelser, såsom jag i det följande kommer

att påvisa, nu äro av behovet påkallade.

§ 1- Slakthuslagens första paragraf innehåller närmare bestämmelser

angående utfärdande av »förbud att inom visst område till salu hålla

eller utbjuda till människoföda avsett färskt, rått kött» av vissa angivna

djur, därest köttet icke underkastats närmare föreskriven besiktning.

Dylikt förbud, s. k. köttbesiktningstvång, »må för stad eller visst område

därav, på framställning av stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, allmän rådstuga, av Konungens befallningshavande stadgas»

under vissa i samma paragraf angivna villkor.

Veterinär- I sin underdåniga skrivelse den 18 oktober 1907 har veterinär
lgen''detTia

läkarföreningen anfört, att med de i ifrågavarande paragraf förekomoktober

1907. mande orden »färskt, rått kött» kunde avses varjehanda till människoföda

användbara delar av nötkreatur med flera djur. I dagligt tal

brukades visserligen ordet »kött» huvudsakligen om den egentliga muskulaturen

med däri innesluten ben- och fettvävnad. Då emellertid även

andra till människoföda användbara delar av djurkroppen kunde vara

sjukligt förändrade eller innehålla smittämnen och sjukliga produkter,

syntes det föreningen ur hälsovårdssynpunkt sett högst betänkligt, om

sådana delar finge i städer med köttbesiktningstvång införas utan föregående

undersökning. Köttbesiktningstvånget borde därför, enligt föreningens

mening, omfatta ej endast köttet utan jämväl huvud och inälvor.

På grund härav borde, enligt föreningens mening, efter orden »färskt,

rått kött» tillfogas »eller andra färska till människoföda användbara delar».

Veterinärläkarföreningen har beträffande denna paragraf vidare framhållit,

hurusom erfarenheten givit vid handen, att skiljaktiga meningar

kunde uppstå därom, huruvida ett exempelvis inom en korvfabrik förvarat

köttparti kunde anses vara till salu hållet eller utbjudet. För att undanröja

varje tvetydighet i antydda avseendet syntes det föreningen nödigt

att efter ordet »utbjuda» inskötes orden »eller till försäljning bearbeta».

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Yeterinärläkarföreningen har ävenledes ansett, att i förevarande § 1.

paragraf borde meddelas bestämmelser, som förhindrade, att färskt, rått

kött, som i uppslaktat tillstånd infördes till restaurationer eller andra

offentliga spisningslokaler inom område, där köttbesiktningstvång vore

gällande, därstädes tillreddes eller serverades, innan detsamma i likhet

med annat infört kött undergått vederbörlig besiktning.

Åven i första paragrafens nu gällande bestämmelse att köttbesiktningstvång

kan stadgas endast för »stad eller visst område därav»

har förändring synts veterinärläkarföreningen erforderlig. Många stations-,

industri- och andra samhällen hade numera ett så stort innevånarantal,

att detta betydligt överstege åtskilliga städers, något som enligt föreningens

åsikt påkallade sådan förändring i omordade bestämmelse, att

köttbesiktningstvång måtte kunna införas även i de andra samhällen

än städer, inom vilka hälsovårdsstadgan för rikets städer vunnit tilllämpning.

Därjämte har veterinärläkarföreningen såsom en brist i nuvarande

slakthuslag framhållit, att i förevarande paragraf endast talades om

färskt, rått kött. Det läge nämligen ytterst nära till hands att tänka

sig — och erfarenheten hade även bekräftat, att så i verkligheten

skedde — att kött efter sjuka djur, vilket ej kunde i färskt tillstånd

till salu hållas inom en stad med köttbesiktningstvång, utom densamma

saltades, röktes eller på annat sätt tillreddes för att sedermera, då genom

en sådan behandling tecknen på att köttet härstammade från sjuka

djur i möjligaste mån utplånats, till sådan stad införas för att där till

salu hållas utan föregående besiktning. Genom ett dylikt förfaringssätt

kunde naturligtvis hygieniska vådor uppstå. Härtill komme, att de

yrkesidkare, som underkastat sig köttbesiktningstvånget, bleve i höggrad

lidande och utsatta för en illojal konkurrens, vilken i icke ringa

grad verkade hämmande på deras hantering. Då ett för dylika missbruk

utsatt samhälle syntes böra kunna skydda sig häremot, har

veterinärläkarföreningen ansett, att i § 1 borde upptagas en bestämmelse,

avsedd att, där stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet

så bestämde, förhindra införsel av på ett eller annat sätt konserverade,

okontrollerade köttvaror.

Medicinalstyrelsen har i sitt ovanberörda utlåtande den 28 maj

1909 meddelat, att vid tillämpning i praktiken av de uti nu gällande

slakthuslags § 1 mom. 1 meddelade föreskrifterna olika tolkningar gjort

sig gällande angående vad som menas med färskt, rått kött.

Å ena sidan hade man ansett, att därmed skulle avses endast den

Medicinal

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 177.

egentliga kroppsmuskulaturen med däri innesluten ben- och fettvävnad,

å den andra sidan åter hade man hållit före, att ordet kött i detta sammanhang

borde givas vidsträcktare betydelse, och menat, att därmed

borde förstås alla de delar av ett djur, vilka ägnade sig till människoföda.

Denna sistnämnda tolkning av ordet kött hade länge varit gällande

i vissa utländska stater. I Tyskland hade en sådan tolkning blivit

officiellt erkänd i en år 1908 fastställd ny instruktion för besiktning av

från utlandet importerat kött, i vilken instruktion åt ordet kött givits

följande vidsträckta definition: »Fleisch sind alle Teile von warmbliitigen

Tieren, frisch oder zubereitet, sofern sie sich zum Genusse fur Menschen

eignen». Denna definition vore, enligt medicinalstyrelsens förmenande,

åtminstone då fråga vore om inrikes, kommunal köttkontroll, alltför

vidsträckt.

Av slakthusstyrelsen i Malmö hade i skrivelse till veterinärläkarföreningen

föreslagits, att i den svenska lagen om köttbesiktning och

slakthus måtte intagas en så lydande definition på vad som menades

med kött: »Med kött förstås här varje till människoföda användbar

del av ifrågavarande djur». Förutom kött med därtill hörande organ

komme emellertid till kommuner med köttbesiktningstvång helt säkert

att införas talg, ister, magar och tarmar samt även annat slaktavfall.

Skulle den av slakthusstyrelsen i Malmö föreslagna definitionen på kött

vinna fastställelse, kunde, enligt medicinalstyrelsens mening, sådana djurdelar

som de nyssnämnda icke utan besiktning införas i städer med

köttbesiktningstvång. En tillförlitlig undersökning av sådana delar vore

icke blott svår att utföra utan därtill komme ock, att det i praktiken

vore omöjligt att åsätta dessa djurdelar stämplar enligt lagens föreskrift,

varför erforderlig kontroll över att sådana varor blivit undersökta

icke eller åtminstone endast med svårighet skulle kunna utövas.

Det syntes även medicinalstyrelsen vara uppenbart att, därest

med färskt, rått kött av nötkreatur och andra i lagen omnämnda djur

endast skulle få avses den egentliga muskulaturen, en hel del av de

viktigaste inre organen komme att undandragas vederbörlig besiktning.

Härigenom komme den undersökning av i ett samhälle tillsaluhållna

köttvaror, som genom lagen i fråga föreskrivits, icke att bliva tillfredsställande,

och detta såväl på den grund att undersökningen av

köttet, då de för densammas utförande oundgängligen nödvändiga organen

icke medföljde, ej bleve effektiv, som ock så till vida att inälvor

efter sjuka djur utan hinder skulle kunna i ett samhälle införas.

Medicinalstyrelsen, som hölle före, att det av veterinärläkarforeningen

föreslagna tillägget »andra färska, till människoföda använd
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

bara delar» skulle komma att inbegripa en del slaktavfall, som icke

borde underkastas besiktningstvång, har i anslutning till vad styrelsen

anfört föreslagit, att i en särskild paragraf måtte upptagas definitionen

på ordet kött. Denna paragraf, som borde vara lagens första

paragraf, syntes medicinalstyrelsen böra erhålla följande lydelse:

»Med ordet ''kött’ i denna lag förstås icke allenast kött i vanlig

bemärkelse utan ock jämte blod de djurdelar, som enligt föreskrift av

Konungen skola medfölja köttet, då det förelägges till besiktning».

Mot veterinärläkarföreningens övriga förslag till förändringar i nu

gällande slakthuslags första paragraf har medicinalstyrelsen icke haft

något att erinra.

Medicinalstyrelsen delar sålunda veterinärläkarföreningens uppfattning,

att icke blott tillsaluhållandet och utbjudandet utan även

bearbetandet till försäljning av sådant färskt, rått kött, som i detta lagrum

avsåges, borde vara förbjudet inom samhälle med köttbesiktningstvång,

försåvitt köttet icke blivit vederbörligen besiktigat och godkänt.

Ett dylikt tillägg syntes medicinalstyrelsen så mycket mera önskvärt,

som just i fabriker för tillverkning av korv, sylta och dylikt försök

ofta gjordes att insmuggla och förarbeta kött efter sjuka djur.

Mot vad veterinärläkarföreningen föreslagit därom att kött, som

användes på offentliga restaurationer och dylika ställen inom kommuner,

där köttbesiktningstvång vore gällande, skulle vara underkastat köttbesiktningstvång,

har medicinalstyrelsen icke haft något att erinra.

Att köttbesiktningstvång borde kunna införas jämväl i andra

större samhällen än städer har synts även medicinalstyrelsen påtagligt

och styrelsen har på grund härav icke haft något att erinra mot en

utvidgning i detta avseende av bestämmelserna i lagens § 1. Enligt

styrelsens mening borde emellertid föreskrift härom meddelas i ett särskilt

moment. Det syntes styrelsen vara av så mycket större vikt, att köttbesiktningstvång

kunde stadgas även för köpingar, municipal- och andra

större samhällen, som dessa samhällen i annat fall, i samma män som

de stora och medelstora städerna ordnade sitt köttbesiktningsväsende,

antagligen komme att få emottaga det sämre kött, vilket icke utan risk

kunde införas till städerna. För en dylik risk borde dessa samhällen

sättas i tillfälle att skydda sig.

Medicinalstyrelsen har icke heller funnit anledning till anmärkning

mot den av veterinärläkarföreningen föreslagna till äggsföreskriften om

befogenhet för vederbörande stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet

att genom erforderliga föreskrifter förhindra införsel till samhället

av vissa tillredda köttvaror, därest icke de djurkroppar, från vilka dessa

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 177.

§ 1. varor härstammade, blivit vederbörligen besiktigade. En sådan föreskritt

komme visserligen, enligt styrelsens mening, sällan att tillämpas i

praktiken, men det syntes dock styrelsen vara tydligt, att en hel del av

de stora fördelar ett samhälle — kanske med betydande kostnader —

hoppats vinna genom köttbesiktningstvångets införande helt och hållet

kunde göras om intet genom en samvetslös konkurrens från utomboende

slaktare och handlande med dylika mer eller mindre beredda varor,

vilka på grund av sin beskaffenhet antingen icke alls eller endast

högst ofullständigt kunde kontrolleras.

Departements- Att en definition på vad som i slakthuslagen menas med ordet

chefen. »kött» införes i lagen synes mig välbetänkt, då den ovisshet, som nu

vid besiktning av kött ofta råder om detta ords verkliga innebörd,

därigenom blir undanröjd. Den av medicinalstyrelsen föreslagna formuleringen

synes mig dock mindre lämplig, enär det lätt låter tänka sig,

att även andra till människoföda användbara djurdelar än de, vilka

Kungl. Maj:t kan komma att föreskriva skola vid besiktningen medfölja

köttet, synas böra vara underkastade köttbesiktningstvång. Den av

slakthusstyrelsen i Malmö föreslagna definitionen torde åter, såsom

medicinalstyrelsen anmärkt, vara alltför vidsträckt. Utom de av medicinalstyrelsen

särskilt omnämnda djurdelarna (talg, ister, tarmar och

magar) kunna givetvis ej heller hjärna och blod åsättas stämpel. Någon

utväg att på ett tillfredsställande sätt beteckna dessa djurdelar såsom

vid besiktning godkända har emellertid slakthusstyrelsen ej antytt.

Visserligen skulle tarmar och magar kunna förses med bevis fästade vid

djurdelen med plomberad metalltråd och beträffande övriga ovannämnda

djurdelar kunde godkännandet utmärkas genom stämpel å förvaringskärl

eller emballage. Men vidfästande av tillräckligt antal bevis skulle i

många fall taga i anspråk så mycket arbete, att detta ej kan anses uppvägt

av de därmed förenade fördelarna, och möjligheten att använda

det stämplade kärlet eller emballaget för icke besiktigade djurdelar av

samma slag som de, vilka däri förvarats, är alltför i ögonen fallande

för att icke i stor utsträckning försökas. Man torde därför böra nöja

sig med att under ordet kött i lagens mening inbegripa de mest betydande

av de djurdelar, som kunna åsättas stämpel. Dit höra — förutom

kroppsmuskulaturen med däri inneslutna ben, fettvävnad, bindväv

och lymfkörtlar — huvud med tunga, lungor, hjärta, lever, njurar samt

beträffande kött av kor även juver. Då jag i likhet med medicinalstyrelsen

finner det riktigt att låta definitionen på kött ingå i lagen

såsom en särskild paragraf, synes mig § 1 böra erhålla följande lydelse:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

»Till kött räknas i denna lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse utan

oek huvud med tunga, lungor, hjärta, lever och njurar samt beträffande

kött av kor även juver.»

En skärpt kontroll i fråga om det färska, råa kött, som inom

samhällen med köttbesiktningstvång användes vid tillverkning för försäljning

av till människoföda avsedda varor är säkerligen mångenstädes

välbehövlig. Detsamma gäller om det färska, råa kött, som användes vid

tillredning å restaurator och andra offentliga spisningsställen. Vid sådan

tillredning oskadliggöres ju endast i vissa fall kött, som tilläventyrs härstammar

från sjuka djur, och försiktigheten torde därför bjuda att inom

samhälle med köttbesiktningstvång vid beredning av föda för utspisning å

sådana ställen endast kött, som besiktigats och stämplats, får komma till

användning.

Redan tidigare har ifrågasatts att bereda tillfälle för andra större samhällen

än städer att införa köttbesiktningstvång. I de förslag vid 1897 års

riksdag, som ledde till antagandet av nu gällande lag i ämnet, fanns

intagen bestämmelse i denna riktning. Lagutskottet fann emellertid,

att behov av dylikt tvång ej ansetts förefinn as, åtminstone i vida ringare

män än i städerna, och anförde jämväl som skäl mot den ifrågasatta bestämmelsen,

att betydande svårigheter mött, att till ifrågavarande samhällen

utsträcka lagens tillämplighet. Som känt vore, ägde Konungen på grund

av sin administrativa lagstiftningsmakt att ensam bestämma, vilka samhällen

som i fråga om hälsovård skulle vara med stad likställda; och

en följd härav skulle bliva att, därest dylika samhällen tillerkändes

rätt till köttbesiktningstvång, den ifrågasatta lagens tillämpningsområde

kunde av Konungen, utan Riksdagens hörande, inskränkas eller utvidgas.

Då detta ej kunde anses lämpligt, hade annan utväg ej funnits än att

utesluta »med stad i avseende på hälsovård likställt samhälle» från rätt

till köttbesiktningstvång.

De av utskottet härutinnan anförda skälen synas mig ej hållbara. Den

utvidgning i lagens räckvidd, som genom ifrågavarande av veterinärläkarföreningen

föreslagna och av medicinalstyrelsen tillstyrkta bestämmelse

skulle komma till stånd, torde redan på grund av vad såväl föreningen som

styrelsen beträffande denna punkt anfört få anses fylla ett både känt och

erkänt behov. Till de sålunda åberopade skälen kan jag ytterligare

lägga, att av särskilt för ändamålet utsedda deputerade till mig överlämnats

utdrag ur protokoll, hållet vid Tranås köpings kommunalnämnds

sammanträde den 23 februari 1912, av vilket framgår, att nämnden

beslutat anhålla, att Tranås köping, i likhet med rikets städer, finge

införa köttbesiktningstvång eller, om detta ej läte sig göra, att sådan förBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 129 höft. (Nr 177.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

ändring bleve vidtagen i gällande slakthuslag, att köttbesiktningstvång

finge införas ej blott i städer utan även i köpingar och övriga samhällen,

där hälsovårdsstadgan för rikets städer vore gällande. Samma

uttalande beslöts enhälligt å ett samma dag i Tranås hållet sammanträde,

vilket var besökt av omkring 200 av ortens större och mindre jordbrukare

samt andra intresserade, varjämte underdånig skrivelse i ämnet den

5 mars 1912 överlämnats av ordföranden vid sistnämnda sammanträde.

Såsom skäl för dessa framställningar och uttalanden hava framhållits

de svårigheter, som genom införande i Stockholm av slakttvång vållats

ortens köttproducenter och handlande med kött, för vilka huvudstaden

varit en god avsättningsort.

Vad vidare angår lagutskottets erinran att genom den föreslagna

bestämmelsen lagens tillämpningsområde kunde av Konungen utan

Riksdagens hörande utvidgas, torde denna anmärkning hava så mycket

mindre fog för sig som redan enligt det av utskottet omarbetade, sedermera

lag vordna förslaget enahanda förhållande inträder i och med stadsrättigheters

förlänande.

Beträffande förslaget att i denna lag inrymma rätt för stadsfullmäktige

eller däremot svarande myndighet i samhälle med köttbesiktningstvång

att förbjuda införsel dit av vissa tillredda köttvaror,

därest icke de djurkroppar, från vilka dessa varor härstammade, blivit

vederbörligen besiktigade, så torde ett sådant förbuds efterlevnad och

kontrollen därå erbjuda så många praktiska svårigheter att det näppeligen

kan vara lämpligt att i lagen införa en sådan bestämmelse. Uppsikten

över förbudets efterlevnad skulle här, i olikhet mot vad som föreslagits

i fråga om motsvarande tillverkning inom samhällen med köttbesiktningstvång,

äga rum först sedan varan är färdig till försäljning och således

i flertalet fall först sedan stämplarna försvunnit. För att under sådana

förhållanden bevis från säljarens sida skulle kunna åvägabringas därom,

att råmaterielet är besiktigat, skulle erfordras en stadigvarande kontroll

å tillverkningsplatsen samt märkning av den färdiga produkten. En

sådan anordning skulle givetvis särskilt för de mindre tillverkarna utom

samhällen med besiktningstvång medföra allt för betungande kostnader.

Samhällen, där hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter angående stad

tillämpas, sakna ju dessutom ingalunda möjlighet att skydda sig för

hygieniska vådor av beskrivna slag, och i fråga om städer, där slakthustvång

är gällande, hava dessa genom nådiga förordningen den 31 december

1897 angående åtgärder mot missbruk i vissa fall vid bedrivande av

slakterirörelse m. m. beretts ytterligare skydd i nämnda hänseende, ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

skydd som torde böra utsträckas även till andra samhällen med kött- § 1.

besiktningstvång.

Sista punkten i § 2 mom. 1 i nu gällande lag innehåller sådant §§ 2 och 3.

undantag från i nämnda paragraf omförmält slakttvång, att nedslaktning

av kreatur, vilkas kött är avsett huvudsakligen för utförsel ur riket,

må i stad med slakttvång äga rum inom sådan för ändamålet särskilt

anordnad och under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning (exportslakteri),

varom närmare bestämmelser äro träffade i slakthuslagens § 3.

Veterinärläkarföreningen har föreslagit, att såväl förenämnda punkt

som § 3 måtte ur lagen uteslutas samt att alla bestämmelser såväl be- eningen den

träffande exportslakterier som rörande utförsel, av kött måtte sammanföras is Meter

i en särskild författning. För den händelse Kungl. Maj:t emellertid icke

skulle anse detta lämpligt, har föreningen föreslagit, att i § 3 måtte

företagas sådan förändring, att exportslakteri ej skulle få anläggas i

stad med slakttvång samt att i nämnda paragraf omnämnd »annan

slakterianstalt, belägen utom stad», ej skulle kunna ställas under sådan

kontroll, som avsåges i slakthuslagen.

Det syntes nämligen föreningen uppenbart, att slakt av kreatur,

vilkas kött vore avsett för utförsel ur riket, kunde ske icke blott lika

val utan även avsevärt bättre vid ett med allehanda tekniska hjälp-;

medel utrustat kommunalt slakthus än vid ett privatslakteri. Härtill

komme, att då inga av de åtgärder, som kunde vidtagas för betryggande

av Sveriges export av kött till utlandet, finge försummas, man måste

tillse, att kontrollen över till export avsett kött bleve så effektiv som

möjligt. Denna kontroll måste av nära till hands liggande skäl bliva

mycket effektivare vid ett kommunalt slakthus än vid ett exportslakteri.

Huvudsakligen av detta skäl borde, enligt föreningens mening, exportslakterier

ej få anläggas i städer med slakttvång och detta så mycket

mindre som, enligt vad föreningen hade sig bekant, »exportslakterier»

funnes, som huvudsakligen dreve sin rörelse för den inhemska marknaden

och endast till en ringa del för den utländska. Föreningen har särskilt

framhållit och betonat den osunda konkurrens, som från sådana privata

slakterier kunde komma att drivas mot de offentliga slakthusen. Denna

konkurrens kunde för de senare bliva så mycket mera ödesdiger, som

exportslakterierna hade rättighet att begagna samma stämpel som de

kommunala slakthusen och det i de förra slaktade och besiktigade köttet

således icke kunde skiljas från det i de senare uppslaktade.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunyl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 177.

§§ 2 och 3. Åven medicinalstyrelsen har ansett, att bestämmelser om export
ttyrdstn^den

slakteriernas läge och anordning samt kontrollen över dessa slakteriers

•in maj lm. beskaffenhet och driften vid desamma borde utfärdas i samband med de

bestämmelser, som kunde komma att meddelas beträffande utförsel av

kött ur riket, då för detta slag av anstalter fordrades alldeles särskilda

föreskrifter. Om så emellertid icke befunnes lämpligt, syntes det även

medicinalstyrelsen, att i § 3 borde vidtagas de av veterinärläkarföreningen

föreslagna förändringarna. I sammanhang härmed har medicinalstyrelsen

framhållit vikten av att de stämplar, som åsattes kött, slaktat

och besiktigat i exportslakteri, erhölle annan form än de, som kunde

komma att bestämmas för kött, besiktigat inom kommun med slakthusoch

köttbesiktningstvång eller enbart det senare. Att skillnad borde

förefinnas mellan stämplarna vid de kommunala, offentliga slakthusen

och de privata slakterianstalterna motiverades, enligt styrelsens mening,

även därav att kontrollen vid de förra måste bliva effektivare och

'' gedignare än vid de senare, även om de privata slakterierna stode under

offentlig uppsikt. Vid de kommunala slakthusen funnes en avsevärt

större personal till förfogande, varjämte denna, på grund av de goda

löne- och andra förmåner, som erbjödes där anställda veterinärer, kunde

räkna på att få veterinära krafter med den bästa teoretiska och praktiska

specialutbildning i vad till slakthus- och köttbesiktningsväsende

hörde. Veterinärerna vid de offentliga slakthusen hade dessutom en

fullt självständig och oberoende ställning.

Utöver dessa förändringar i slakthuslagens nu gällande andra och tredje

paragrafer har medicinalstyrelsen för sin del jämväl föreslagit vissa andra.

I § 2 mom. 1 meddelas närmare bestämmelser angående »slakttvång».

Då det här gäller icke ett tvång att slakta utan skyldighet

att slakta på ett bestämt ställe, nämligen i det offentliga slakthuset, har

det synts medicinalstyrelsen, att ordet »slakttvång» överallt i lagen

borde utbytas mot »slakthustvång», vilket ord styrelsen ansåge bättre

beteckna det slags tvång, som här avsåges.

Medicinal- Vidare föreskrives i förevarande § 2 mom. 1, bland annat, att

stynistn den glakttvång må i stad eller visst område därav av Konungens vederbörande

i9io. befallningshavande stadgas, sedan offentligt slakthus enligt av Konungens

befallningshavande, efter sakkunnigas hörande, gillad plan blivit uppfört

och efter av Konungens befallningshavande föranstaltad avsyning godkänt.

I sin omförmälda underdåniga skrivelse den 21 september 1910

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

har medicinalstyrelsen beträffande nämnda föreskrift anfört, att densamma §§ 2 och 3.

utan tvivel medfört en viss nytta i fråga om de slakthusanläggningar,

som redan uppförts eller planlagts i vårt land. Det syntes emellertid

medicinalstyrelsen, att ännu bättre resultat i antydda hänseende skulle

kunna uppnås, om en och samma myndighet för framtiden finge omhänderhava

granskningen av såväl planerna som ock ritningarna i övrigt

till dessa för den allmänna hälsovården i så många avseenden viktiga

inrättningar; och ansåge styrelsen det lämpligt, att denna granskning

anförtroddes åt medicinalstyrelsen, där erforderlig sakkunskap för nämnda

angelägenhets handhavande alltid torde stå till buds.

1 sammanhang härmed har medicinalstyrelsen i sin sistberörda

skrivelse beträffande inspektionen över de offentliga slakthusen framhållit,

att dylik inspektion icke vore direkt föreskriven annat än i § 3

i nådiga instruktionen för läns-, stads-, distrikts- och andra civila veterinärer

den 19 oktober 1888, sådan denna paragraf lyder enligt nådiga

kungörelsen den 22 november 1901, där föreskrift meddelats, att Kungl.

Maj:ts befallningshavande kunde, då detta syntes erforderligt, förordna

länsveterinär att utöva inspektion såväl vid kreatursmarknader och djurutställningar

som ock av allmänna och enskilda slakterier och korvfabriker

inom distriktet. Uppenbarligen syntes emellertid även föreskrifterna i

nådiga instruktionen för läkare, som vore för hälso- och sjukvården

inom visst område anställda, ävensom för andra, som utövade läkarkonsten,

den 31 oktober 1890, särskilt i § 9, avse sådan inspektion,

varom här vore fråga. De kommunala kreatursmarknaderna och offentliga

slakthusen stode sålunda redan nu under en viss uppsikt av statens

organ. Då emellertid särskilt de senare anläggningarna komme att få

allt större betydelse ej blott för hygienen inom de samhällen, där de

vore belägna, utan även för andra kommuner, enär transport från ett

samhälle till ett annat av vid de offentliga slakthusen uppslaktat kött

kunde komma att mera än hittills skett äga rum, ansåge sig medicinalstyrelsen

böra hemställa om intagande i slakthuslagen av sådan bestämmelse,

att medicinalstyrelsen finge vid behov låta inspektera offentliga

slakthus och kreatursmarknadsplatser ävensom andra i samband med

dylika inrättningar anordnade anläggningar.

Över denna medicinalstyrelsens framställning har, såsom jag redan hf^rämbeM

i det föregående omförmält, underdåniga utlåtanden infordrats från över- och Kung!.

ståthållarämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande, som Mn:ts

alla med undantag av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs lavandt.

län i huvudsak tillstyrkt, vad medicinalstyrelsen föreslagit. Nämnda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

§§ 2 och 3. Kimgl. Maj:ts befallningshavande bär ansett sig endast under den förutsättningen

kunna biträda förslaget att till medicinalstyrelsen överflytta

granskningen av planer och ritningar till offentliga slakthus, att förslaget

innebure endast skyldighet för Kungl. Maj:ts befallningshavande. att,

innan dylikt ärende avgjordes, i berörda avseende inhämta medicinalstyrelsens

varande. Såsom skäl härför har nämnda Kungl. Maj:ts befallningshavande

anfört, att vid denna granskning jämväl andra faktorer

än enbart sanitära borde tagas i betraktande. Vissa Kungl. Maj:ts befäl

1 ni n g s h a v an d e hava mot medicinalstyrelsens förevarande förslag gjort

mer eller mindre väsentliga erinringar. Sålunda har Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Malmöhus län ansett sig särskilt böra betona, att avsikten

givetvis måste vara, att medicinalstyrelsens åtgörande borde komma

att inskränka sig till nämnda granskning, vadan det alltså fortfarande

skulle ankomma på Kungl. Maj:ts befallningshavande att pröva, huruvida

slakttvång skulle införas eller ej. Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Hallands län har, under erkännande av den sakkunskap för granskning

ur hygienisk synpunkt av planer och ritningar till slakthus, varöver

medicinalstyrelsen förfogade, förklarat sig likväl icke kunna anse det

fullt välbetänkt att beröva de lokala myndigheterna varje möjlighet

att utöva inflytande på bedömandet av ifrågavarande ärenden. Därest

behandlingen av dem uteslutande skulle handhavas av medicinalstyrelsen,

befarade Kungl. Maj:ts befallningshavande, att de för varje ort säregna

förhållandena måhända icke i tillbörlig mån skulle vinna beaktande och

ärendena möjligen skulle komma att bedömas alltför uteslutande ur

hygienisk synpunkt utan tillräcklig hänsyn till de ävenledes viktiga

ekonomiska förhållandena. Med anledning härav har det synts Kungl.

Maj:ts befallningshavande, att det borde åläggas medicinalstyrelsen att

före avgörandet av dylikt ärende inhämta yttrande av Kungl. Maj:ts

vedeifoörande befallningshavande.

Beträffande ifrågasatt berättigande för medicinalstyrelsen att låta

inspektera offentliga slakthus och kreatursmarknadsplatser har överståthållarämbetet

uttalat, att, därest efter sådan inspektion yrkande komme

att framställas om ändring av bestående förhållanden, prövning av dylikt

yrkande borde tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshavande, som fortfarande

skulle hava att föreskriva rättelse och meddela föreskrift om upphävande

av köttbesiktnings- och slakttvång. Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Malmöhus län har hemställt, att genom det medicinalstyrelsen lämnade

medgivandet icke måtte ske någon inskränkning i den Kungl. Maj:ts

befallningshavande nu tillkommande befogenhet att genom tjänsteläkare

och länsveterinärer öva uppsikt över dylika anstalter. Aven Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Majtts befallningshavande i Hallands län har framhållit, att Kungl. §§ 2 och 3.

Maj:ts befallningshavande, som enligt gällande landshövdinginstruktion

ägde vaka över, att vederbörande i städerna och på landet fullgjorde

sina åligganden i avseende å hälsovården, syntes böra bibehållas vid

sin befogenhet att själv föranstalta om dylik inspektion, varjämte samma

Kungl. Maj:ts befallningshavande dels betonat vikten av att vederbörande

länsstyrelse erhölle meddelande om de genom medicinalstyrelsens försorg

anordnade inspektioner samt vad vid dessa förekommit, dels såsom sin

mening uttalat, att dylika inspektioner borde omfatta jämväl köttbesiktning

utan samband med slakthus. Åven slakthusstyrelsen i Göteborg

bär i av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län

infordrat utlåtande över medicinalstyrelsens ifrågavarande framställning

framhållit lämpligheten av, att medicinalstyrelsen bleve satt i tillfälle

att föranstalta om inspektion av köttbesiktningsbyråer, varigenom en

effektiv kontroll över verksamheten vid dem skulle åstadkommas. Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Västmanlands och i Jämtlands län hava

ansett inspektion genom medicinalstyrelsens försorg av kreatursmarknadsplatser

ej vara av behovet påkallad. Där dylik inspektion tilläventyrs

kunde anses behövlig, syntes det dessa Kungl. Maj:ts befallningshavande,

att denna kunde, såsom medicinalstyrelsen även anmärkt, ske på grund

av § 9 i läkarinstruktionen.

Vid behandlingen av förevarande § 2 har medicinalstyrelsen i sin MedicinaUtyförstberörda

skrivelse den 28 maj 1909 upptagit till prövning även den o^maj fwo

av mig i det föregående omförmälda framställningen från Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Södermanlands län. Med stöd av vad i denna

framställning anförts har medicinalstyrelsen föreslagit intagande i § 2 av

en bestämmelse därom, att Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande

måtte kunna, då giltigt skäl därtill förefunnes och efter medicinalstyrelsens

hörande, medgiva att, om slakthustvång stadgats för stad,

djurägare, bosatt utanför dess planlagda område men inom av Kungl.

Maj:ts befallningshavande för slakthustvånget bestämd gräns finge, utan

hinder av det stadgade slakthustvånget, för förbrukning i eget hushåll

slakta egna husdjur annorstädes än i det offentliga slakthuset.

Medicinalstyrelsen säger sig visserligen endast efter tvekan kunnat

tillstyrka ett sådant tillägg till nu ifrågavarande paragraf, enär styrelsen

val insåge, att om ett sådant tillägg fogades till nu gällande bestämmelser,

försök komme att göras att kringgå lagens föreskrifter och syften.

Men styrelsen insåge samtidigt till fullo, att olägenheter för enskilda djurägare

i vissa fall kunde uppstå genom de föreskrifter, som i antydda hän
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

§§ 2 och 3. seende nu gällde. Styrelsen hölle dessutom före, att Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshavande icke skulle annat än i speciella fäll begagna

sig av denna rättighet att medgiva undantag beträffande slakthustvångets

utsträckning samt att Kungl. Maj:ts befallningshavande för övrigt hade

medel i sin hand att stävja de försök till missbruk, som från en del

mindre nogräknade personer antagligen komme att göras för att med

sistnämnda lagbestämmelse som skydd kringgå lagens huvudbestämmelse.

Uppenbart vore, att undantag av ifrågavarande slag icke borde

få gälla de delar av staden, som läge i den närmare omgivningen av

det planlagda området.

Departements. Såväl veterinärläkarföreningen som medicinalstyrelsen hava före
ehefen.

s]agit, att stadgande^ om exportslakterier måtte uteslutas ur slakthuslagen

och jämte bestämmelserna beträffande utförsel av kött sammanföras

i eu särskild författning. Samma uppfattning har uttalats av de

sakkunniga, som på grund av nådigt bemyndigande den 25 maj 1908

av mig tillkallades att inom jordbruksdepartementet biträda vid utredning

av bland annat vilka möjligheter, som förefunnes för export av

kött från Sverige samt vilka bestämmelser, som borde utfärdas för

tryggande av en sådan köttutförsel. I sitt den 11 december 1909 avgivna

betiinkande hava de sakkunniga överlämnat förslag till bestämmelser

i ämnet, vilka förslag jag har för avsikt att framdeles underställa

Kungl. M aj ds nådiga prövning. De sakkunniga hava såsom skäl

för uteslutande ur slakthuslagen av berörda stadganden särskilt framhållit,

hurusom frågan om exportslakteriernas användning samt om besiktningen

vid desamma icke stode i egentligt sammanhang med de

ämnen, varom lagen angående köttbesiktning och slakthus handlade.

Detta synes även mig självklart i den mån exportslakteriernas

verksamhet avser uppslagning av kött för utförsel ur riket. Jag anser

därjämte den föreslagna förändringen fördelaktig ur den synpunkten

att det ofta kan bliva nödvändigt att i de bestämmelser, vilka röra

vår utförsel av kött, och således även i dem, som avse exportslakterierna,

vidtaga större eller mindre förändringar och jämkningar alltefter som

de länder, till vilka vi exportera köttet, förändra sina rörande köttinförseln

meddelade föreskrifter.

Med exportslakteri i den nuvarande lagens mening avses emellertid

slakteriinrättning, som huvudsakligen är avsedd för utförsel av kött.

Lagen utesluter således icke möjligheten för exportslakteri att i ringare

omfattning arbeta även för den inhemska marknaden. Det ligger ju

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maijds Nåd. Proposition Nr 177.

nära till liands att låta jämväl exportslakteriernas verksamhet därutinnan §§ 2 och 3.

regleras av förevarande lag.

Lämpligheten av att få samtliga stadganden rörande exportslakterierna

sammanförda i en författning synes dock tala för att även bestämmelserna

rörande denna del av exportslakteriernas verksamhet utbrytas

ur förevarande lag och i stället intagas i en blivande av Kungl. Maj:t

utfärdad författning.

Med borttagande av 3 § skulle även bortfalla den enligt nu gällande

lag enskild person, förening eller bolag tillkommande möjligheten

att få annan slakterianstalt, belägen utom stad, ställd under offentlig

kontroll. Detta stadgande synes icke hava fyllt något verkligt behov.

Samtliga de slakterianstalter — 16 till antalet — som för närvarande

stå under sådan kontroll, som avses i § 3 i lagen, hava anmälts såsom

exportslakterier. Möjligen kan härav icke dragas någon bestämd slutsats

om stadgandets fullständiga obehövlighet, men i varje fall torde

detsamma böra utgå av den anledning att det icke torde vara lämpligt,

att de offentliga slakthusen, i vidare mån än hänsynen till exporten

kräver, utsättas för konkurrens av privata, av staten kontrollerade

slakteriinrättningar.

Mot medicinalstyrelsens förslag att i slakthuslagen utbyta ordet

»slakttvång» mot »slakthustvång» har jag icke något att erinra.

Detsamma gäller om medicinalstyrelsens förslag att åt styrelsen

överlåta granskningen av plan och ritningar till slakthus. På de av

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Hallands län anförda skäl anser jag

emellertid, att medicinalstyrelsen vid ovanberörda granskning bör före

ärendets avgörande inhämta yttrande av Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshavande, varjämte det synes mig, att samma myndighet, som

granskat och fastställt ritningar och plan, även bör avsyna och eventuellt

godkänna den uppförda anläggningen.

Beträffande medicinalstyrelsens förslag att även åt styrelsen uppdraga

att inspektera offentliga slakthus och kreatursmarknadsplatser

ävensom andra i samband med dylika inrättningar anordnade anläggningar

torde eventuella bestämmelser i detta ämne böra utfärdas av

Kungl. Maj:t. Jag torde framdeles bliva i tillfälle att återkomma till

denna fråga.

Då det måste anses vara av synnerlig vikt, att såväl slakthuslagens

bestämmelser som i anslutning till densamma meddelade föreskrifter

verka så litet som möjligt betungande för dem, som bliva av de- *

samma beroende, anser jag nödigt, att sådant tillägg göres till slakthuslagen,

att person, bosatt inom stad med slakthustvång men utanför det

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 129 käft. (Nr 177.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

§§ 2 och 3. planlagda området, må för förbrukning i eget hushåll slakta honom tillhöriga

djur utom det offentliga slakthuset. De former, under vilka ett

dylikt medgivande skulle lämnas, anser jag fullt betryggande för att de

olägenheter, som medicinalstyrelsen säger sig möjligen befara av ett dylikt

medgivande, icke skola komma att visa sig nämnvärt kännbara.

§ 4. I nu gällande lags § 4 mom. 1 är föreskrivet, att »besiktnings
Mcdicinaisiy-

mannen skall vara legitimerad veterinär». Beträffande denna bestämmelse

1909 ^ar medicinalstyrelsen anfört, att om densamma vid tiden för 1897

års slakthuslags trädande i kraft kunde anses vara tillfyllest, så kunde

detta dock numera icke sägas vara fallet. Teoretisk undervisning i köttkontroll

och slakthusväsende meddelades visserligen vid veterinärinstitutet,

men någon avsevärd praktisk utbildning i köttkontroll inginge icke i

veterinärexamen. Med fästat avseende på den stora vikt, som enligt

styrelsens förmenande läge därpå, att de ordinarie besiktningsmännen vid

de offentliga slakthusen vore fullt vuxna sin uppgift, ansåge styrelsen,

att såsom kompetens för dessa besiktningsmän borde fordras ytterligare

specialutbildning i köttkontroll och slakthusväsende till den omfattning,

som Kungl. Maj:t kunde komma att föreskriva. Denna utbildning borde

huvudsakligen bestå uti under viss föreskriven tid bedrivna studier vid

större offentligt slakthus inom eller utom landet.

Då Kung]. Maj:ts vederbörande befallningshavande icke alltid kunde

äga erforderlig personalkännedom om de veterinärer, som sökte befattning

som besiktningsman å ort, där slakthus- eller köttbesiktningstvång

vore påbjudet, hade styrelsen trott det lända till fördel, om Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshavande, innan förordnande för dylik

besiktningsman utfärdades, infordrade medicinalstyrelsens yttrande.

Departements- Såväl nuvarande bestämmelser i denna paragraf som de föreslagna

chefen. tilläggen torde vara av den art att de icke hava sin plats i denna lag

utan att föreskrifter härutinnan böra utfärdas av Kungl. Maj:t. I stället

för nuvarande bestämmelser torde därför böra insättas ett stadgande att

närmare föreskrifter angående tillsättande och entledigande av besiktningsman

utfärdas av Konungen.

§ 5. Slakthuslagens § 5 mom. 2 innehåller föreskrift att vid annan

köttbesiktning enligt nämnda lag än den, som äger rum i samband med

slakt i slakthus, skall undersökning av besiktningsman anställas, när

fråga är om häst eller större nötkreatur än kalv, å minst fjärdedels kropp,

men eljest å minst halv kropp.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Veterinäri Skår föreningen har i sin framställning framhållit önsk- § 5.

värdheten av att kött finge till städerna införas endast i hela kroppar. Enär Veterinäriädetta

emellertid beträffande häst och fullvuxna nötkreatur vållade praktiska

svårigheter, har föreningen föreslagit, att kött av dessa djurslag skulle ber 1907.

föreläggas i minst halva kött, bestående av fram- och bakdelspart.

Då enstaka fjärdedelsparter framfördes till besiktning, kunde detta i

en del fall göra besiktningen o tillförlitlig, enär många sjukdomar hade

sitt säte företrädesvis i brösthålans, andra åter i bukhålans organ, därvid

de förra lämnade spår efter sig på framdelsparterna, de senare

på bakdelsparterna. På grund härav syntes det föreningen vara av

avsevärd vikt, att besiktningsmannen vid besiktningen vore i tillfälle

att samtidigt granska fram- och bakparter från samma sida.

Medicinalstyrelsen har biträtt detta veterinärläkarföreningens Medidnaisty
förslag.

relsen den 28

maj 1909.

De i lagförslagets § 1 omförmälda djurdelarna huvud med tunga, Departementslungor,

hjärta, lever, njurar och juver torde utan svårighet kunna besiktigas ehefen.

utan att samtidigt andra delar av djurkroppen föreläggas till undersökning.

Stadgandet i § 5 mom. 2 synes mig därför böra begränsas att gälla

vid besiktning av kött i vanlig bemärkelse.

Något skäl för förslaget att vid köttbesiktning, som avses i § 5

mom. 2, undersökning skulle anställas å hel kropp i fråga om andra djur

än häst och större nötkreatur än kalv har icke anförts. Däremot synes

mig förslaget att i fråga om häst och större nötkreatur än kalv köttet

skall föreläggas till besiktning i minst halv kropp, som dock kan vara

delad i fram- och bakdelspart, vara väl grundat.

Den i § 9 i denna lag förekommande bestämmelsen att närmare föreskrifter

om besiktningen utfärdas av Konungen torde på grund av dess

sammanhang med stadgandena i § 5 böra överflyttas till denna paragraf.

Veterinärläkarföreningen och medicinalstyrelsen hava föreslagit § 6 mom. 2.

den förändring i § 6 mom. 2 att i nu gällande föreskrift därom att

köttet under besiktningsmannens kontroll må försäljas till tekniskt

bruk ordet »försäljas» måtte utbytas mot ordet »användas».

Mot den föreslagna förändringen har jag icke något att erinra, då

numera såväl vid slakthus som vid köttbesiktningsbyråer anstalter böra

vara träffade för att på fördelaktigaste sätt tillgodogöra sig kött av här

ifrågavarande beskaffenhet. Under sådana förhållanden bör någon direkt

försäljning av köttet, vilken alltid i hög grad måste försvåra kontrollen,

icke behöva ifrågakomma.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

§ 6 mom. 3.

Veterinärläkarföreningen

den 18

oktober 1907.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

I § 6 mom. 3 är nu föreskrivet att, om vid besiktning anträffas

kött, som först efter särskild behandling kan utan men för hälsan användas

till människoföda, skall köttet under besiktningsmannens kontroll

undergå sådan behandling samt, försett med särskild stämpel, där så

ske kan, eller åtföljt av bevis om beskaffenheten ställas till ägarens

förfogande mot skyldighet för honom att ersätta uppkommande kostnad

för köttets behandling, varjämte i mom. 4 av samma paragraf föreskrives,

att för sådant kött skall användas särskild stämpel. Det närmare

utseendet av denna stämpel är fastställt genom bestämmelserna i

§ 9 av nådiga kungörelsen den 31 december 1897 med särskilda föreskrifter

om besiktning och stämpling av kött enligt lagen om köttbesiktning

och slakthus. I sistberörda paragraf föreskrives nämligen, bland

annat, att om vid besiktning anträffas kött, som först efter särskild

behandling kan utan men för hälsan användas till människoföda, skall

köttet, efter sådan behandling, där så ske kan, förses med stämplar av

triangulär form jämväl innehållande namnet på den ort, där avstämplingen

skett, samt år och dag därför.

Vad först beträffar ovan omförmälda bevis har slakthusstyrelsen

i Malmö i sin förut omnämnda skrivelse till veterinärläkarföreningen

anfört, att erfarenheten visat, att stämplar mycket väl kunde anbringas

å sådant kött, som avses i § 6 mom. 3, samt föreslagit att orden »där

så ske kan eller åtföljt av bevis om beskaffenheten» måtte få utgå.

Jämväl veterinärläkarföreningen och medicinalstyrelsen hava i av dem

formulerade ändringsförslag uteslutit dessa ord.

Då, såsom jag förut framhållit, användandet av bevis är förenat

med stora olägenheter, synes det mig synnerligen lämpligt att låta den

ifrågavarande bestämmelsen samt den därå syftande hänvisningen i nu

gällande lags § 1 utgå.

Vidare har veterinärläkarföreningen i sin ovanberörda framställning

påpekat, att kött ofta förekomme med mindre utbredda sjukliga förändringar

eller annan avsevärd avvikelse från det normala, vilka köttfall

varken borde helt kasseras och ej heller underkastas kokning, saltning

eller dylikt för att utan men kunna användas till människoföda.

A andra sidan borde dylikt kött ej heller åsättas prima stämpel, då

köttet härigenom gåves sken av att vara bättre än det verkligen vore.

Att underkasta kött av ifrågavarande slag kokning eller saltning vore

en onödig, alltför sträng åtgärd. Kokningen medförde nämligen alltid

och saltningen oftast en värdeförminskning av varan, varför dessa

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 177.

behandlingsmetoder, enligt föreningens mening, ej borde tillgripas annat

än beträffande sådant kött, som först genom en sådan behandling kunde

göras användbart till människoföda. Ur köttägarnas synpunkt syntes det

därför föreningen rättvisast och ur hygienisk synpunkt tillrådligt, att

sådant kött, varom bär vore fråga, finge utan särskild behandling och

efter vederbörande besiktningsmans beprövande förses med ovannämnda

triangulära stämpel.

Medicinalstyrelsen har beträffande den sålunda föreslagna förändringen

till en början framhållit, att förenämnda triangulära stämpel varit

avsedd att åsättas endast sådant kött, som undergått särskild behandling

genom kokning, nedsaltning eller längre tids avkylning. Föreskrifterna

om dylik särskild behandling av visst slags kött och åsättandet av närmare

angiven särskild stämpel för sådant kött hade enligt medicinalstyrelsens

mening tvivelsutan blivit meddelade för att utgöra ersättning för det

särskilt i Tyskland vitt utbredda »Freibanksystemet». Beträffande

detta system meddelar medicinalstyrelsen, att med »Freibank» menades

ett under vederbörande hälsovårdspolismyndighet stående försäljningsställe,

där kött, som vid besiktning befunnits vara behäftat med sådana

sjukliga förändringar, att detsamma därföre måste anses hava ett mindre

värde, i små portioner samt i vissa fall antingen väl genomkokat eller

genomsaltat till billigt pris tillhandahölles allmänheten under uppgift

om varans beskaffenhet. Freibanksystemet vore av gammalt datum.

Redan i mediet av 1300-talet utfärdades i en hel del tyska städer angående

köttförsäljningen bestämmelser, genom vilka föreskrevs, att det

goda och tadelfria köttet skulle försäljas från täckta, för väder och vind

skyddade stånd på de bästa platserna å torgen, det sämre och från sjuka

djur stammande på i det fria uppställda stånd (Bänken im Freien), vilka

sistnämnda i regel voro uppställda på ganska långt avstånd från de

förra. Emellertid hade det nutida freibanksystemet först under de sista

30 å 40 åren utvecklat sig till vad det nu vore. I Tyskland funnes

i närvarande stund 600 till 700 samhällen med ordnad freibankinrättning.

I Italien vore dessa försäljningsställen i lag påbjudna.

Freibanksystemets fördelar syntes medicinalstyrelsen bäst framgå

genom en kort översikt över den nutida köttbesiktningens väsen och

natur. Köttbesiktningslagstiftningen i olika länder ställde i allmänhet

den fordran på köttkontrollen, att den, förutom sin huvuduppgift att

förhindra försäljningen av till människoföda skadliga eller otjänliga köttvaror,

skulle söka verka därhän, att intet kött av felaktig beskaffenhet

tillsaluhölles eller utbjödes under förtigande av dess underhaltighet, eller,

§ 6 mom. 3.

Medicinalstyrelsen

den

28 maj 1909.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 177.

§ 6 mom. 3. med andra ord, köttkontrollen borde även vaka över att kötthandeln

skedde på lojalt sätt.

De köttbesiktningen utövande tjänstemännen måste naturligtvis se

till att icke mera kött konfiskerades än som vore oundgängligen nödvändigt

för att skydda den köttkonsumerande allmänhetens hälsa, och

som en given följd härav måste en hel del kött av sjuka djur frigivas,

för så vitt nämligen köttet, att döma av vetenskapliga och erfarenhetsrön,

kunde anses vara helt och hållet oskadligt att förtära. I den fria

handeln kunde sådant kött ej lämnas, då köttkonsumenterna hade rätt

att fordra, att de där skulle erhålla kött efter fullt friska djur eller efter

djur med endast sådana sjukliga förändringar att deras kött ur köttbesiktningssynpunkt

måste betraktas vara alldeles ofarligt att förtära.

Däremot syntes numera intet hinder böra förefinnas för att ur hälsovårdssynpunkt

mindrevärdigt kött tillsaluhölles på bestämda ställen med

uppgift om dess felaktiga beskaffenhet, i flertalet fall visserligen först

sedan det behandlats genom kokning eller saltning och därigenom gjorts

tjänligt till människoföda. Men i likhet med vad fallet vore utomlands

borde även vederbörligen kontrollerat rått kött av ifrågavarande slag

på samma ställen som det »särskilt behandlade» få försäljas. Genom

en sådan åtgärd skulle dessa försäljningsställens verksamhet och nyttan

med desamma komma att i avsevärd grad utvidgas. Kokning (sterilisation)

av ur hygienisk synpunkt mindrevärdigt kött måste ju i åtskilliga

fäll under alla omständigheter ske, men en sådan behandling av köttet

borde icke heller företagas i andra fall, än då detta vore nödvändigt, ty

det råa köttet förlorade genom denna procedur en så avsevärd del av

sin vikt, att en viss värdeminskning av detsamma uppstode. Ifrågavarande

viktförlust uppginge i regel för nötkött ända till omkring 35

procent och för svinkött till omkring 25 procent.

Såsom bevis på att allmänheten även i vårt land vore benägen

köpa sådant mindrevärdigt kött, om det försåldes under offentlig kontroll,

anför medicinalstyrelsen, att enligt uppgift i 1908 års berättelse från

det offentliga slakthuset i Göteborg försåldes vid därvarande köttbesiktningsbyrå

under nämnda år följande mängder dylikt mindrevärdigt

kött:

omkring 12,000 kilogram kokt nötkött,

» 3,000 » salt »

» 3,000 » kokt svinkött,

» 1,700 » salt »

» 600 » stekflott.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 177.

Priset utgjorde för kokt nöt- och svinkött respektive 50 och 60 § 6. mom 3.

öre per kilogram och för stekflott 70 öre per kilogram. Det salta nötoch

svinköttet försåldes till respektive 45 till 65 och 75 till 85 öre per

kilogram.

Liknande försäljningsställen funnes inrättade i Malmö och Stockholm.

Åven i dessa städer hade kött av ifrågavarande slag haft god

avsättning.

Om än således de i § 6 mom. 3 av gällande slakthuslag meddelade

föreskrifterna bidragit till ordnande av handeln med »steriliserat»,

mindrevärdigt kött, så hade dessa föreskrifter, enligt medicinalstyrelsens

mening, å andra sidan så att säga stått hindrande i vägen för ordnande

av den kontrollerade handeln med ur hygienisk synpunkt mindrevärdigt

kött och detta så till vida åtminstone, som Kungl. Maj:t med

avseende å de i § 6 av slakthuslagen givna föreskrifter rörande stämplar

genom nådigt beslut av den 30 juni 1905 icke ansett sig kunna bifalla

en av stadsfullmäktige i Ängelholm gjord underdånig ansökning om

sådant tillägg till sistnämnda lagrum, att den däri fastställda stämpeln

finge anbringas jämväl å i hygieniskt avseende mindrevärdigt kött, utan

att detta underkastades »särskild behandling».

Medicinalstyrelsen anser med stöd av vad styrelsen sålunda anfört,

att till § 6 mom. 3 borde göras ett tillägg i överensstämmelse med ett

av veterinärläkarföreningen formulerat förslag av följande lydelse: »Sådan

stämpel skall ock åsättas kött, som på grund av sjukliga förändringar,

avmagring eller annan avsevärd avvikelse från det normala i likhet med

nyssnämnda slags kött icke heller kan såsom fullgott anses, ehuru det

utan sådan särskild behandling, varom ovan sägs, kan till människoföda

användas.» Medicinalstyrelsen har emellertid härvid särskilt velat framhålla,

att det här endast gällde en hj^gienisk kvalitetsbestämning, icke en

sådan ur handelssynpunkt, ty varans handelsvärde kunde konsumenten

själv bedöma, vadan någon handelskvalitetsbeteckning av kött icke behövde

ifrågasättas.

Det framgår icke fullt klart av de gjorda uttalandena, ur vilken Departements.

synpunkt det kött skulle bedömas, som det föreslagna tilllägget omfattar. chetenMedicinalstyrelsen

har visserligen särskilt framhållit, att d<Ä här gällde

endast en hygienisk kvalitetsbestämning och icke en sådan ur handelssynpunkt,

men av andra uttryck i medicinalstyrelsens utlåtande och

även av den föreslagna formuleringen synes dock som om den tanken

icke varit främmande att bedömningen borde ske ur haudelsvärdesynpunkt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

§ 6 mom. 3. Ett rättvist bedömande av kött ur denna synpunkt är dock en

vansklig sak särskilt med hänsyn till svårigheten att få önskvärd enhetlighet

i grunderna för bedömningen. Säljaren blir i en mängd gränsfall

beroende av besiktningsmannens subjektiva omdöme. Därtill kommer,

att en gradering av kött ur nämnda synpunkt är främmande för det syftemål,

som med nu gällande lag avsetts att vinnas. Att den tyska lagstiftningen

i ämnet upptagit den i Freibanksystemet ingående bedömningen

ur handelsvärdesynpunkt torde äga sin naturliga förklaring däri

att därmed endast införlivats med lagstiftningen ett redan utbildat,

sedan lång tid tillbaka bestående institut. I vårt land torde icke finnas

tillräckligt underlag för en så betydande utsträckning av den kommunala

köttkontrollens uppgifter.

Skulle åter bedömningen anses böra ske uteslutande ur hälsovårdssynpunkt,

skulle väl meningen vara att framdeles som hittills under den

triangulära stämpeln skulle fälla endast sådant kött, som först efter undergången

särskild behandling är tjänligt till människoföda. Kött, som kan

utan men för hälsan förtäras utan att först undergå särskild behandling

utöver vanlig tillredning, bör givetvis ur hälsovårdssynpunkt utan vidare

godkännas.

Under nu angivna förutsättning skulle således det föreslagna tilllägget

avse kött, som visserligen kräver en särskild behandling före

förtärandet men icke nödvändigtvis en behandling under besiktningsmannens

kontroll utan endast t. ex. en särskilt grundlig kokning eller

genomstekning vid anrättandet. Förslagets innebörd skulle följaktligen

vara den, att en del av det kött, som enligt nuvarande mom. 3 steriliseras

under besiktningsmannens kontroll, skulle utsläppas i marknaden i rått

tillstånd, försett med den triangulära stämpeln.

Fn sådan bestämmelse vore icke utan sina vådor. Endast åsättande

av den triangulära stämpeln torde icke vara nog för att bibringa allmänheten

erforderlig insikt om faran att förtära köttet ifråga utan

iakttagande av nödiga försiktighetsmått. Andra anordningar måste

vidtagas för spridande av sådan kännedom såsom inrättande vid varje

köttbesiktningsbyrå av försäljningsställe, där vid försäljningen av det råa

triangelmärkta köttet uppgift kunde lämnas om de brister, som vidlådde

köttet, och de åtgärder konsumenten borde vidtaga för dess oskadliggörande

m. in. Det kan vidare ifrågasättas, huruvida i praktiken utlämnandet

av sådant osteriliserat kött till försäljning skulle få någon större

utsträckning. I tveksamma fall — och dessa torde i detta hänseende utgöra

flertalet — skulle det säkerligen ligga mycket nära tillhands för

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

besiktningsmannen att av försiktighetsskäl alltjämt låta steriliseringen § 6 mom. 3.

ske under hans kontroll.

Jag kan således icke finna, att tillräckliga skäl blivit anförda fölen

förändring i den föreslagna riktningen.

Yeterinärläkarföreningen har vidare framhållit, att en konsument, § t; mom. 4.

som ej vore fackman, i många fall icke kunde särskilja i mindre stycken veterinärdelat

hästkött från nötkött. Under sådana förhållanden syntes det för- läkareforeningen

vara av vikt, att i § 6 mom. 4 infördes bestämmelse om att eVis9oktoUr

särskild stämpel skulle användas för hästkött. Såsom stöd härför har 1907- föreningen anfört, att hästkött mycket ofta fördes i handeln under

benämningen »hamburgerkött», varigenom en med dessa förhållanden

ej närmare förtrogen ännu lättare kunde förledas att köpa hästkött i

den tro, att det vore nötkött, vilket senare i pris alltid ställde sig väsentligt

högre.

Jämväl medicinalstyrelsen anser det i hög grad önskvärt, att ännu

en stämpel upptages i mom. 4, nämligen en sådan för hästkött.

Om emellertid även exportslakteriernas ställning till den offentliga

kontrollen upptoges i slakthuslagen, måste, enligt styrelsens åsikt

i § 6 mom. 4 även bestämmas om särskild stämpling eller märkning

av sådant kött, som blivit för export godkänt i privat slaktanstalt.

Medicinalstyrelsen

den

28 maj 1909.

I § 6 mom. 1 och 4 nu förekommande bestämmelser om stämp- § 6 mom.

larnas antal och utseende torde böra uteslutas ur lagen och överflyttas * oc^

till den nådiga kungörelsen med särskilda föreskrifter om besiktning Departe
i

,. ° ° e . r. mentschefen.

och stämpling av kött. * Tran tid till annan visar eriarenheten, att ytterligare

någon stämpel bör införas eller att utseendet av förhandenvarande

stämpel i någon del bör ändras. Sådana behov synas böra

kunna tillgodoses utan ändring i av Konung och Riksdag stiftad lag.

Mom. 4 torde därför böra utgå och likaså de i mom. 1 givna bestämmelserna

i omförmälda ämne. I stället bör i § 6 införas, att närmare

föreskrifter om stämplarnas antal och utseende meddelas av Konungen.

Stadgandet i § 9 att närmare föreskrifter om stämpling av kött meddelas

av Konungen torde ock i samband härmed böra överflyttas till § 6.

Slakthuslagens § 7 mom. 1 innehåller föreskrifter angående besvär § 7.

över besiktningsmans beslut, vilka vid talans förlust böra inom viss tid

ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande. I samma paragrafs andra

moment är bland annat föreskrivet, att besiktningsman är skyldig att,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 129 käft. (Nr 177.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Veterinärlä*

kärf öreningen

den 18 oktober

1907.

Medicinalstyrelsen

den 28

maj 1909.

Departe
mentschefen.

§ 9.

Departements
chefen.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

då köttets ägare icke åtnöjes med besiktningsmannens beslut, lämna

såsom bevismaterial tjänligt prov av köttet till ägaren.

Veterinärläkarföreningen har föreslagit, att nämnda i mom. 2 meddelade

föreskrift måtte utgå. Då det i regel vore omöjligt att fälla ett

bestämt omdöme om ett köttfalls tjänlighet till människoföda, med

mindre hela köttfallet med därtill hörande inälvor förelädes besiktningsmannen

till undersökning, kunde, enligt föreningens mening, ett superarbitrium

i de flesta fall ej avgivas med stöd av undersökning av ett

såsom bevismaterial tillvarataget prov av ett köttfall.

Vidare har föreningen föreslagit ett tillägg till mom. 2 av innehåll

att vid klagan över besiktningsmans beslut föreskriven behandlingav

mindrevärdigt kött icke får företagas förr än 24 timmar förflutit

efter besiktningen.

Medicinalstyrelsen anser, att ovan nämnda föreskrift på de anförda

skälen borde utgå. I dess ställe synes det styrelsen, att sådan förändring

borde ske i mom. 1 av föreliggande paragraf, att överklagandet

av besiktningsmans beslut finge ske, i stället för hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande, hos medicinalstyrelsen, som efter hörande antingen

av läraren i köttkontroll vid veterinärinstitutet eller annan sakkunnig

person ägde meddela utslag i ärendet.

Fullgiltiga skäl synas mig tala för de här föreslagna förändringarna.

Särskilt lämpligt synes mig vara att åt medicinalstyrelsen

överlämna prövningen av besvär över besiktningsmans beslut, i all

synnerhet som denna styrelse numera, förutom i läraren i köttkontroli

vid veterinärinstitutet, även i statens veterinärbakteriologiska anstalt

har att tillgå den sakkunskap, som erfordras för åstadkommande av nöjaktigt

betryggande utredning.

Det till mom. 2 föreslagna tillägget att vid klagan över besiktningsmans

beslut föreskriven behandling av mindrevärdigt kött icke får företagas,

förr än 24 timmar förflutit efter besiktningen, har givetvis tillkommit

för att lämna medicinalstyrelsen eller köttägaren tillfälle att

anordna kontrollbesiktning av det icke godkända köttet. Den föreslagna

tiden av 24 timmar torde dock böra utsträckas till 48 timmar.

Bestämmelserna i § 9 mom. 1 i nu gällande lag torde av anledning

jag vid föredragningen av §§ 5 och 6 anfört böra överföras till

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

dessa paragrafer. I stället för andra stycket i förutvarande § 9 torde § 9.

böra införas generella bestämmelser åsyftande att möjliggöra att Konungen

må utan hinder av stadgandena i denna lag kunna utfärda föreskrifter

om kontroll av kött, som införes till riket, samt av kött avsett för utförsel

ur riket. Som jag förut framhållit är det av vikt att sådana

föreskrifter kunna i händelse av behov lätt avpassas efter förändringar

i främmande länders bestämmelser i därmed sammanhängande ämnen.

Likaså torde, med hänsyn till den förut framhållna önskvärdheten

av att samtliga stadganden rörande exportslakterier sammanföras i en av

Kungl. Maj:t utfärdad författning, de hinder härför, som bestämmelserna

om slakthus- och köttbesiktningstvång innebära, böra undanröjas.

I sådant hänseende torde i förevarande paragraf böra intagas stadgande

av innehåll att lagens bestämmelser ej må utgöra hinder för

Kungl. Maj:t att medgiva att i stad med slakthustvång nedslaktning av

kreatur må verkställas jämväl i exportslakteri och att kött av kreatur

slaktade i exportslakteri må efter besiktning och stämpling som av

Kungl. Maj:t föreskrives, till salu hållas, utbjudas eller användas för

ändamål, som i förslagets § 2 omförmäles, jämväl inom samhälle med

köttbesiktningstvång.

§ 14 innehåller besvärshänvisning med anledning av beslut eller § 14.

'' åtgärd, som enligt slakthuslagen eller på grund av i densamma givna

föreskrifter meddelats eller vidtagits av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

I anslutning till den i § 7 mom. 1 föreslagna förändringen torde besvärshänvisning

här böra meddelas även med anledning aAr utav medicinalstyrelsen

fattat beslut.

Utöver de ändringar, som här ovan berörts, hava i lagförslaget

vidtagits åtskilliga andra jämkningar, samtliga av huvudsakligen redaktionell

natur.

Jag anhåller nu att för erhållande av en klarare överblick över

de föreslagna förändringarna få uppläsa såväl nu gällande lag angående

köttbesiktning och slakthus som ock i sammanhang därmed den avfattning

samma lag erhållit vid den inom jordbruksdepartementet

verkställda omarbetningen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majds Nåd.

Nu gällande bestämmelser.

§ I
Mom.

1. Köttbesiktningstvång,

innefattande förbud att inom visst

område till salu hålla eller utbjuda

till människoföda avsett, färskt, rått

kött av nötkreatur, får, get, svin

eller häst, därest köttet icke är,

efter undersökning av besiktningsman,

försett med stämpel av något

sådant slag, varom i § 6 sägs, eller

åtföljt av sådant bevis, som i samma

§ omförmäles, må för stad eller visst

område därav, på framställning av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, allmän rådstuga, av Konungens

befallningshavande stadgas,

under villkor att genom stadens

försorg och på dess bekostnad anställes

nödigt antal besiktningsmän

och vidtagas de övriga åtgärder,

som erfordras för att köttbesiktning

inom ifrågavarande område må

kunna utan större vare sig tidsutdräkt

eller annan olägenhet äga

rum; börande förslag, innehållande

nödiga bestämmelser i dessa avseenden,

vid berörda framställning om

införande av köttbesiktningstvång

fogas och av Konungens befallnings
-

Proposition Nr 177.

Förslag till nya bestämmelser.

§ 1.

Till kött räknas i denna lag icke

allenast kött i vanlig bemärkelse utan

ock huvud med tunga, lungor, hjärta,

lever och njurar samt beträffande

kött av kor Hven juver.

§ 2.

Mom. 1. Köttbesiktningstvång,

innefattande förbud att inom visst

område till salu hålla eller utbjuda

till människoföda avsett färskt, rått

kött av nötkreatur, får, get, svin

eller häst, eller vid beredning av

föda för utspisning å offentligt spisningsställe

eller av vara, avsedd för

försäljning till människoföda, använda

sådant kött, därest köttet icke

är, efter undersökning av besiktningsman,

försett med stämpel, som

omförmäles i denna lag, må för stad

eller annat samhälle, där hälsovårdsstadgans

för riket föreskrifter rörande

stad i tillämpliga delar gälla, eller

visst område av stad eller sådant

samhälle på framställning av stadsfullmäktige

eller däremot svarande

kommunalmyndighet av Konungens

befallningshavande stadgas, under

villkor att genom samhällets försorg

och på dess bekostnad anställes

nödigt antal besiktningsmän och

vidtagas de övriga åtgärder, som

erfordras för att köttbesiktning inom

ifrågavarande område må kunna

utan större vare sig tidsutdräkt eller

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.

havande i sammanhang med densamma

prövas.

Mom. 2. Enahanda förfarande

iakttages i fråga om ändring av

sådant stadgande; och må, på framställning

av stadsfullmäktige eller

allmän rådstuga om upphävande av

infört köttbesiktningstvång, föreskrift

om tvångets upphörande meddelas

av Konungens befallningshavande,

som jämväl äger att, därest

i denna lag för rätt till köttbesiktningstvång

bestämda villkor icke

behörigen uppfyllas samt rättelse

härutinnan, efter av Konungens befallningshavande

därom gjord erinran,

icke inom föresatt tid visas

vara vidtagen, förklara förut meddelat

stadgande om införande av

köttbesiktningstvång icke vara vidare

gällande.

§ 2.

Mom. 1. Slakttvång, innefattande

förbud att slakta djur av de slag,

som äro nämnda i § 1, annorledes

än i särskilt för ändamålet inrättat

och till allmänt begagnande

upplåtet offentligt slakthus, kan

stadgas för stad eller visst område

därav. Slakthuset kan vara beläget

inom eller utom den stad eller det

område därav, som slakttvånget om
-

Förslag till nya bestämmelser.

annan olägenhet äga rum; börande

förslag, innehållande nödiga bestämmelser

i dessa avseenden, vid ^berörda

framställning om införande

av köttbesiktningstvång fogas och

av Konungens befallningshafvande i

sammanhang med densamma prövas.

Mom. 2. Enahanda förfarande

iakttages i fråga om ändring av

sådant stadgande; och må, på framställning

av stadsfullmäktige eller

däremot svarande kommunalmyndighet

om upphävande av infört köttbesiktningstvång,

föreskrift om tvångets

upphörande meddelas av Konungens

befallningshafvande, som jämväl

äger att, därest i denna lag för

rätt till köttbesiktningstvång bestämda

villkor icke behörigen uppfyllas

samt rättelse härutinnan, efter

av Konungens befallningshavande

därom gjord erinran, icke inom föresatt

tid visas vara vidtagen, förklara

förut meddelat stadgande om

införande av köttbesiktningstvång

icke vara vidare gällande.

§ 3.

Mom. 1. Slakt/mstvång, innefattande

förbud att slakta djur av de

slag, som äro nämnda i § annorledes

än i särskilt för ändamålet inrättat

och till allmänt begagnande

upplåtet offentligt slakthus, kan

stadgas för stad eller visst område

därav. Slakthuset kan vara beläget

inom eller utom den stad eller det

område därav, som slakt/jwstvånget

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.

fattar. Det ankommer på Konungens

befallningskavande att i den

ordning och under de villkor, som

i § 1 omförmälas, stadga, att slakttvång

skall vant gällande, sedan

offentligt slakthus enligt av Konungens

befallningshavande, efter sakkunnigas

hörande, gillad plan blivit

uppfört och efter av Konungens

befallningshavande föranstaltad avsyning

godkänt; börande, därest

köttbesiktningstvång för staden eller

det område därav, inom vilket slakttvång

är avsett att införas, icke

redan är gällande, köttbesiktningstvång

i sammanhang med slakttvång:

införas. Innefattar beslutet

inrättande av slakthus utom stadens

område, varde beslutet i denna del

underställt Konungens prövning;

och äge Konungen, vid meddelande

av tillstånd till slakthusets förläggande

utom stadens område, där så

erfordras, giva särskilda föreskrifter

angående vilka myndigheter skola

utöva den befattning i avseende å

slakthuset, varom i denna lag sägs.

Förbud, varom ovan förmäles, utgör

ej hinder för att djur av de

slag, som här avses, nedslaktas utom

det offentliga slakthuset, om nedslaktandet

föranledes aAr hastigt inträffad

sjukdom eller olyckshändelse;

skolande dock i sådant fall köttet,

om det är avsett att användas till

människoföda, genast efter djurets

nedslaktning ostyckat jämte alla

därtill hörande inälvor utom tarmar

Förslag till nya bestämmelser.

omfattar. Det ankommer på Konungens

befallningshavande att i den

ordning och under de villkor, som

i § 2 omförmälas, stadga, att slakt/iwstvång

skall vara gällande, sedan

offentligt slakthus enligt av medicinalstyrelsen,

efter Konungens befallning

shav andes hörande, gillad

plan blivit uppfört och efter av

medicinalstyrelsen föranstaltad avsyning

godkänt; börande, därest

köttbesiktningstvång för staden eller

det område därav, inom vilket slalctAwstvång

är avsett att införas, icke

redan är gällande, köttbesiktningstvång

i sammanhang med slaktAwstvång

införas. Innefattar beslutet

inrättande av slakthus utom stadens

område, varde beslutet i denna del

underställt Konungens prövning;

och äge Konungen vid meddelande

av tillstånd till slakthusets förläggande

utom stadens område, där så

erfordras, giva särskilda föreskrifter

angående vilka myndigheter skola

utöva den befattning i avseende å

slakthuset, varom i denna lag sägs.

Förbud, varom ovan förmäles, utgör

ej hinder för att djur av de

slag, som här avses, nedslaktas utom

det offentliga slakthuset, om nedslaktandet

föranledes av hastigt inträffad

sjukdom eller olyckshändelse;

skolande dock i sådant fall köttet,

om det är avsett att användas till

människoföda, genast efter djurets

nedslaktning ostyckat jämte alla

därtill hörande inälvor utom tarmar

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd.

Nu gällande bestämmelser.

föras till det offentliga slakthuset

för att där besiktigas. Utan hinder

av sådant förbud må även nedslagning

av kreatur, vilkas kött är

avsett huvudsakligen för utförsel

ur riket, verkställas inom sådan för

ändamålet särskilt anordnad och

under offentlig kontroll ställd inrättning,

varom nedan i § 3 sägs.

Mom. 2. Beträffande ändring

uti eller upphävande av stadgande

om slakttvång gälle i tillämpliga

delar vad angående köttbesiktningstvång

är i § 1 bestämt.

§ 3.

Önskar enskild person, förening

eller bolag få under offentlig kontroll

ställa vare sig en huvudsakligen

för utförsel av kött ur riket

avsedd slakteriinrättning (exportslakteri)

i stad eller på landet eller

annan slakterianstalt, belägen utom

stad, äge, på därom av vederbörande

gjord ansökning, Konungens befall - ningshavande, om anstalten prövas

vara ändamålsenligt ordnad, medgiva

och meddela föreskrift att den
-

Proposition Nr 177.

Förslag till nya bestämmelser.

föras till det offentliga slakthuset

för att där besiktigas.

Mom. 2. Utan kinder av det

i mom. 1 stadgade förbudet må

Konungens befallningshavande, då

skäl därtill förefinnes, medgiva, att

person, bosatt inom stad med slakthustvång

men utanför dess planlagda

område, må för förbrukning i eget

hushåll slakta honom tillhöriga djur

av de slag, som förut nämnts, utom

det offentliga slakthuset.

Mom. 3. Beträffande ändring

uti eller upphävande av stadgande

om slaktAwstvång gälle i tillämpliga

delar vad angående köttbesiktningstvång

är i § 2 bestämt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd.

Nu gällande bestämmelser.

samma skall stå under offentlig kontroll,

med villkor att genom sökandens

försorg och på hans bekostnad

anställes erforderligt antal besiktningsmän

och vidtagas de övriga

åtgärder, som anses för kontrollen

nödiga. Dylikt medgivande må

av Konungens befallningshavande

kunna återtagas, om anstalten ej

vidmakthålles i ändamålsenligt skick

eller de för medgivandet bestämda

villkor ej uppfyllas samt rättelse

härutinnan, efter av Konungens befallningshavande

därom gjord erinran,

icke inom föresatt tid visas

vara vidtagen.

§ 4-

Mom. 1. Besiktningsman skall

vara legitimerad veterinär.

Mom. 2. Konungens befallningshavande

förordnar besiktningsman

efter förslag för sådana anstalter,

varom i § 3 sägs, av anstaltens

ägare eller innehavare och i övriga

fall av hälsovårdsnämnd eller den

särskilda myndighet, under vars

inseende slakthus eller köttbesiktning

är ställd.

Mom. 3. Besiktningsman kan

av Konungens befallningshavande

när som helst entledigas från sin

befattning.

§ 5.

Mom. 1. Vid slakt av djur utav

de slag, som i § 1 nämnda äro, i

Proposition Nr 177.

Förslag till nya bestämmelser.

§ 4-

Närmare föreskrifter angående

besiktningsmans tillsättande och entledigande

utfärdas av Konungen.

§ 5.

Mom. 1. Vid slakt av djur utav

de slag, som i § 2 nämnda äro, i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.

slakthus, varom stadgas i §§ 2

och 3, skall besiktningsman anställa

undersökning före nedslaktningen

å djuret med hänsyn till

dess hälsotillstånd samt efteråt å

dess kött och inälvor med avseende

å deras duglighet till människoföda.

Mom. 2. Vid annan köttbesiktning

enligt denna lag skall undersökning

av besiktningsman anställas,

när fråga är om häst eller större

nötkreatur än kalv, å minst fjärdedels

kropp, men eljest å minst halv

kropp.

Förslag till nya bestämmelser,

offentligt slakthus, varom stadgas

i § 5, skall besiktningsman anställa

undersökning före nedslaktningen

å djuret med hänsyn till dess hälsotillstånd

samt efteråt å dess kött

med avseende å dettas duglighet

till människoföda.

Mom. 2. Vid annan besiktning

enligt denna lag av kött i vanlig

bemärkelse skall undersökning av

besiktningsman anställas å minst

lialv kropp, som dock beträffande

häst eller större nötkreatur än kalv

kan vara delad i fram- och bakdel spart.

Mom. 3. Närmare föreskrifter

om besiktning av kött meddelas av

Konungen.

§ 6.

Mom. 1. Kött, som vid besiktning

enligt denna lag godkännes,

skall förses med stämpel, utvisande,

där slakt och besiktning ägt rum

i slakthus, varom stadgas i §§ 2

och 3, att så skett, men eljest att

köttet undergått annan vederbörlig

besiktning inom någon stad med

köttbesiktningstvång.

Mom. 2. Finnes vid besiktning

kött vara till människoföda otjänligt,

skall detsamma, utan kostnad

för köttets ägare, genom besiktningsmannens

försorg förstöras, där det

icke kan under besiktningsmannens

kontroll försäljas till tekniskt bruk,

i vilket fall köttets ägare är berättigad

utfå vad som genom försäljningen

inflyter.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

§ 6.

Mom. 1. Kött, som vid besiktning

enligt denna lag finnes vara till

människoföda tjänligt, skall genom

åsättande av stämpel betecknas såsom

godkänt.

1 samt. 129 käft. (Nr 177.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.

Mom. 3. Anträffas vid besiktning

kött, som först efter särskild

behandling kan utan men för hälsan

användas till människoföda, skall

köttet under besiktningsmannens

kontroll undergå sådan behandling

samt, försett med särskild stämpel,

där så ske kan, eller åtföljt av

bevis om beskaffenheten, ställas till

ägarens förfogande mot skyldighet

för honom att ersätta uppkommande

kostnad för köttets behandling.

Mom. 4. I denna § omförmälda

stämplar skola angiva tid och ort

för besiktningen samt för övrigt

vara, vart slag för sig, lika för

hela riket, nämligen en för godkänt

kött efter djur slaktat i sådant

slakthus, varom i §§ 2 och 3

stadgas, en för annat godkänt kött

och en för kött, behandlat på sätt

i mom. 3 här ovan sägs.

Förslag till nya bestämmelser.

Mom. 2. Anträffas vid besiktning

enligt denna lag kött, som först efter

särskild behandling kan godkännas,

skall köttet, innan det stämplas, genom

besiktningsmannens försorg och under

hans kontroll undergå sådan behandling.

Mom. 3. Har kött] blivit efter

besiktning, anställd enligt denna lag,

försett med stämpel, som ovan sägs,

erfordras icke förnyad sådan besiktning

och stämpling för dess saluhållande,

utbjudande eller användande för

ändamål, som i § 2 omförmäles,

inom annat samhälle med köttbesiktningstvång.

Mom. 4. Närmare föreskrifter

angående antalet stämplar och deras

utseende samt om stämplingen meddelas

av Konungen.

Mom. 5. Finnes vid besiktning

enligt denna lag kött vara till människoföda

otjänligt, skall detsamma,

utan kostnad för köttets ägare,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser. Förslag till nya bestämmelser.

genom besiktningsmannens försorg

och under hans kontroll användas till

tekniskt bruk eller, där så ej kan

ske, på annat sätt oskadliggöras.

1 förra fallet är köttets ägare berättigad

utfå ersättning, svarande mot

köttets värde vid sådant användande.

§ 7.

Mom. 1. Därest vid besiktning,

anställd enligt denna lag, köttets

ägare icke åtnöjes med besiktningsmans

åtgärd eller beslut, må han

däri söka ändring genom besvär,

vilka böra vid talans förlust till

Konungens befallningshavande ingivas

inom tio dagar efter det

klaganden av åtgärden eller beslutet

erhöll del, dagen då delgivningen

skedde likväl oräknad; börande

emellertid, utan hinder av besvär,

det överklagade beslutet lända till

efterrättelse, intill dess annorlunda

kan varda förordnat.

Mom. 2. Besiktningsman är

skyldig, då framställning därom

göres, till klaganden dels utan lösen

lämna skriftligt meddelande om

klandrade åtgärden eller beslutet

och skälen därför, dels ock, om

i förskott erlägges vad som kan

erfordras till bestridande av nödig

kostnad för tillvaratagande av såsom

bevisningsmedel tjänligt prov

å det besiktigade, lämna sådant prov

i lämpligt förvaringskärl, tillslutet

under besiktningsmannens sigill och

av denne försett med nödig beteck
-

§ 7-

Mom. 1. Därest vid besiktning,

anställd enligt denna lag, köttets

ägare icke åtnöjes med besiktningsmans

åtgärd eller beslut, må han

däri söka ändring genom besvär,

vilka böra vid talans förlust till

medicinalstyrelsen ingivas inom tio

dagar efter det klaganden av åtgärden

eller beslutet erhöll del, dagen

då delgivningen skedde likväl oräknad;

börande emellertid, utan hinder

av besvär, det överklagade beslutet

lända till efterrättelse, intill dess

annorlunda kan varda förordnat.

Mom. 2. Besiktningsman är skyldig,

då framställning därom göres,

till klaganden utan lösen lämna

skriftligt meddelande om klandrade

åtgärden eller beslutet och skälen

därför; skolande dock, därest klagan

avser beslut enligt § 6 mom. 2

eller 5, sådan framställning göras

omedelbart efter besiktningen, och

må sådan behandling av köttet, som

i berörda lagrum sägs, i dylikt fall

ej företagas förr än 48 timmar förflutit

efter besiktningen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser. Förslag till nya bestämmelser.

ning; skolande dock, därest klagan

avser beslut enligt § 6 mom. 2 och

3, sådan framställning göras omedelbart

efter besiktningen.

§ 8.

Mom. 1. För köttbesiktning,

anställd på grund av § 1, så ock

för begagnande av offentligt slakthus,

varom i § 2 sägs, äger staden

uppbära avgifter enligt taxa, som,

sedan Konungens befallningshavande,

efter hörande av hälsovårdsnämnd

eller den särskilda myndighet,

varunder slakthusets förvaltning

är ställd, därtill uppgjort förslag,

av Konungen fastställes för

minst ett år i sänder. I denna

taxa må avgifterna ej sättas högre,

än som kan anses erforderligt till

betäckande av stadens kostnader för

köttets besiktning och stämpling

samt, där fråga är om begagnandet

av offentligt slaktbus, som nyss är

nämnt, till betäckande jämväl av

kostnaden för slakthusets förvaltning

och underhåll jämte skälig

ränta å anläggningskapitalet.

Mom. 2. Där särskild marknadsplats

för kreaturshandeln blivit

anordnad i sammanhang med offentligt

slakthus, varom i § 2 sägs,

må i enahanda ordning och efter

liknande grunder som i fråga om

slakthusets begagnande bestämmas

avgifter till staden för nyttjande

§ 8.

Mom. 1. För köttbesiktning, anställd

på grund av § 2, för sådan behandling

av kött, som. omförmäles i§ 6

mom. 2, samt för begagnande av offentligt

slakthus, varom i § 3 sägs, äger

samhället uppbära avgifter enligt taxa,

som, sedan Konungens befallningshavande,

efter hörande av hälsovårdsnämnd

eller den särskilda myndighet,

varunder slakthusets förvaltning

är ställd, därtill uppgjort

förslag, av Konungen fastställes för

minst ett år i sänder. I denna

taxa må avgifterna ej sättas högre,

än som kan anses erforderligt till

betäckande av samhällets kostnader

för köttets besiktning och stämpling

samt ovanberörda behandling och, där

fråga är om begagnande av offentligt

slakthus, som nyss är nämnt, till

betäckande jämväl av kostnaden för

slakthusets förvaltning och underhåll

jämte skälig ränta å anläggningskapitalet.

Mom. 2. Där särskild marknadsplats

för kreaturshandeln blivit

anordnad i sammanhang med offentligt

slakthus, varom i § 3 sägs,

må i enahanda ordning och efter

liknande grunder som i fråga om

slakthusets begagnande bestämmas

avgifter till staden för nyttjande

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.

av marknadsplatsen och vid densamma

uppförda stallar ävensom

för kreaturens utfodring, skötsel

och vågning.

§ 9.

Närmare föreskrifter om besiktning

och stämpling av kött samt

om stämplarnas beskaffenhet meddelas

av Konungen.

Konungen må ock, utan hinder

av stadgandena i § 5 mom. 1 samt

§ 6 mom. 1 och 4, meddela de

särskilda föreskrifter beträffande besiktning

och stämpling av kött, avsett

att utföras till utlandet, som

äro betingade av det främmande

landets bestämmelser i ämnet.

§ io.

Där i följd av slakttvångs införande

byggnad eller annan inrättning

för bedrivande av slakterirörelse,

som i stad lovligen idkas

och vars utövande icke medgivits

blott tills vidare eller till dess annorlunda

bleve föreskrivet, ej längre

kan för därmed avsett ändamål användas,

vare ägaren berättigad att

Förslag till nya bestämmelser.

av marknadsplatsen och vid densamma

uppförda stallar ävensom

för kreaturens utfodring, skötsel

och vägning.

§ 9.

Titan hinder av bestämmelserna

i denna lag må Konungen meddela

föreskrifter angående kontroll av kött,

som införes till riket, samt av kött,

avsett för utförsel ur riket. Ej heller

må lagens bestämmelser utgöra hinder

för Konungen att medgiva ej mindre

att i stad med slakthustvång nedslagning

av kreatur må verkställas,

förutom i det offentliga slakthuset,

i annan huvudsakligen för utförsel av

kött ur riket avsedd och under offentlig

kontroll ställd, slakteriinrättning

(exportslakteri), än även att kött av

kreatur, slaktat i exportslakteri, må

efter besiktning och stämpling, som av

Konungen föreskrives, till salu hållas,

utbjudas eller användas för ändamål,

som i § 2 omförmäles, jämväl inom

samhälle med köttbesiktningstvång.

§ io.

Där i följd av slaktTmstvångs införande

byggnad eller annan inrättning

för bedrivande av slakterirörelse,

som i stad lovligen idkas

och vars utövande icke medgivits

blott tills vidare eller till dess annorlunda

bleve föreskrivet, ej längre

kan för därmed avsett ändamål användas,

vare ägaren berättigad att

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser.

av staden undfå ersättning för den

värdeminskning, hans fastighet och

övriga ifrågavarande inrättningar

därigenom undergå.

§ Il
Bryter

någon mot förbud, varom

i § 1 eller § 2 sägs, bote från och

med två till och med etthundra

kronor.

§ 12-

Den, som under tid, då han är

ställd under tilltal för förseelse mot

denna lag, fortsätter eller förnyar

samma förseelse, skall, när han därtill

varder lagligen förvunnen, fällas,

för varje gång åtal emot honom

ägt rum och han därav undfått del,

till de böter, som för ifrågavarande

förseelse äro bestämda.

§ 13-

Förseelse mot denna lag åtalas

av allmän åklagare vid polisdomstol,

där särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, där

sådan icke finnes, vid allmän domstol;

och gälle i fråga om klagan

över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i allmänhet

angående besvär i brottmål är stadgat.

Förslag till nya bestämmelser.

av staden undfå ersättning för den

värdeminskning, hans fastighet och

övriga ifrågavarande inrättningar

därigenom undergå.

§ Il
Bryter

någon mot förbud, varom

i § 2 eller § 3 sägs, böte från och

med två till och med etthundra

kronor.

§ 12-

Den, som under tid, då han är

ställd under tilltal för förseelse mot

denna lag, fortsätter eller förnyar

samma förseelse, skall, när han därtill

varder lagligen förvunnen, fällas,

för varje gång åtal emot honom

ägt rum och han därav undfått del,

till de böter, som för ifrågavarande

förseelse äro bestämda.

§ 13-

Förseelse mot denna lag åtalas

av allmän åklagare vid polisdomstol,

där särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, där

sådan icke finnes, vid allmän domstol;

och gälle i fråga om klagan

över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i allmänhet

angående besvär i brottmål är stadgat.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 177.

Nu gällande bestämmelser. Förslag till nya bestämmelser.

§ i*.

Emot beslut eller åtgärd, som

enligt denna lag eller på grund av

i densamma givna föreskrifter meddelats

eller vidtagits av Konungens

befallningshavande, äger den, som

anser sin rätt därav förnärmad eller

obehörigen inskränkt, att anföra

besvär hos Konungen inom den tid,

som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks

beslut är stadgad; börande dock,

utan hinder av besvär, beslutet lända

till efterrättelse, intill dess annorlunda

kan varda förordnat.

§ 15-

Mom. 1. Böter, som ådömas

efter denna lag, tillfalla stadens

kassa.

Mom. 2. Saknas tillgång till

fulla gäldandet av dessa böter, skola

de förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 14-

Emot beslut eller åtgärd, som

enligt denna lag eller på grund av

i densamma givna föreskrifter meddelats

eller vidtagits av Konungens

befallningshavande eller medicinalstyrelsen,

äger den, som anser sin

rätt därav förnärmad eller obehörigen

inskränkt, att anföra besvär hos

Konungen inom den tid, som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut

är stadgad; börande dock, utan

hinder av besvär, beslutet lända till

efterrättelse, intill dess annorlunda

kan varda förordnat.

§ 15.

Mom. 1. Böter, som ådömas

efter denna lag, tillfalla samhällets

kassa.

Mom. 2. Saknas tillgång till

fulla gäldandet av dessa böter, skola

de förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 16.

Genom denna lag upphäves lagen

angående köttbesiktning och slakthus

den 22 december 1897 med däri

sedermera gjorda ändringar.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1914.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 177.

I anslutning till vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå Riksdagen att antaga det sålunda omarbetade

förslaget till lag angående köttbesiktning och slakthus.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna nådigt bifall och förordnade,

att proposition av den lydelse bil. . . . till

detta protokoll utvisar skulle till Riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Gösta Alstermark.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:137 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus, dels ock i anledning av samma p s. 1 i texten
  2. LU 1913:32 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående köttbesiktning och slakthus, dels ock i anledning av samma proposition vä s. 1 i texten