Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om gemensamhets fiske, lag om ändrad lydelse av 11 kap. 13 § rättegångsbalken och lag om ändrad lydelse av 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni 18.96 om rätt till fiske

73 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 71 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:6, Med förslag till lag om gemensamhets fiske, lag om ändrad lydelse av 11 kap. 13 § rättegångsbalken och lag om ändrad lydelse av 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni 18.96 om rätt till fiske

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

1

N:r 6.

Kung1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om gemensamhets fiske, lag om ändrad lydelse av 11

kap. 13 § rättegångsbalken och lag om ändrad lydelse

av 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni 18.96 om rätt

till fiske; given Stockholms slott den 31 december 1912.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Magt härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

lag om geinensamhetsfiske,

lag om ändrad lydelse av 11 kap. 13 § rättegångsbalken och

lag om ändrad lydelse av 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni

1896 om rätt till fiske.

Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

o

GUSTAF.

Gust. Sandström.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 6 käft. (Nr 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Fors! a g

till

Lag

001 geoiensamhetsfiske.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §■

Är fiskevatten oskift eller eljest tillhörigt två eller flera, må delägarna

besluta, att fisket i vattnet skall vara gemensamhetsfiske. För beslutets

giltighet erfordras fastställelse av Konungens befallningshavande.

Gemensamhetsfiske skall, efter vad delägarna besluta, inrättas för

visst antal år, minst tio och högst tjugufem.

2 §•

Gemensamhetsfiske skall antingen nyttjas av delägarna i bolag eller

upplåtas på arrende eller ock, om fisket ej är tillgodogjort på något av

nu angivna sätt, brukas av delägarna var för sig enligt fastställd plan.

3 §•

Utan hinder av att gemensamhetsfiske nyttjas av delägarna i bolag

eller upplåtits på arrende have delägare rätt att själv och med sitt husfolk

idka mete i honom tillkommande vatten. Gemensamhetsfiske, som skall

brukas av delägarna var för sig enligt fastställd plan, må ej, innan plan

blivit fastställd, nyttjas annorledes än nu är sagt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Såsom mete är ej att anse fiske med ståndkrok, långref, utter, drag

eller svirvel, ej heller slantning.

4 §•

Har ej mellan delägarna träffats enhällig överenskommelse om särskild

beräkningsgrund för deras delaktighet i gemensamhetsfisket, njute

en var av dem sådan delaktighet, om vattnet är i sin helhet oskift, efter

sin andel däri och i annat fall efter det jämlikt 9 § bestämda värdet å

hans andel i avkastningen av fisket i vattnet. Vad nu är stadgat skall,

med iakttagande av vad i 29 § sägs, äga motsvarande tillämpning beträffande

delägares rösträtt vid beslut i fråga om gemensamhetsfiskes inrättande

eller annan angelägenhet, som rör sådant fiske.

Om inrättande av gemensamlietsfiske.

Uppstår fråga om inrättande av gemensamhetsfiske, och enas icke

samtliga delägare såväl härom som angående tiden för gemensamhetsfiskets

bestånd och sättet för dess tillgodogörande samt, därest fisket skall

enligt plan brukas av delägarna var för sig, angående sådan plan ävensom,

då fiskevattnet ej är i sin helhet oskift, om grunden för beräkning

av delaktigheten i gemensamhetsfisket och av delägarnas rösträtt, skall

frågan företagas till prövning vid förrättning på stället.

Till hållande av sådan förrättning förordna Konungens befallningshavande,

efter ansökning av delägare, statens fiskeritjänsteman eller, vid

förfall för honom, annan sakkunnig, som är av lantbruksstyrelsen godkänd.

I ansökningen skola uppgivas fiskevattnets belägenhet och omfattning

ävensom, såvitt ske kan, de fastigheter saken angår samt ägarnas

och innehavarnas namn och hemvist.

6 §•

Förrättningsmannen skall, efter samråd med sökanden, bestämma tid

och ställe för förrättningen samt härom lämna uppgift till Konungens

befallningshavande, och läte befallningshavanden kungörelse om förrättningen

införas i länskungörelserna samt minst fjorton dagar före förrätt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

ningen ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de socknar, där fiskevattnet

är beläget, än även införas i tidning inom orten.

Finnes saken angå fiskevatten, tillhörigt kronan eller allmän inrättning,

och är ej boställshavare eller arrendator jämlikt 3 L § 2 mom. första

stycket behörig att för fiskevattnet föra talan, värde ombud till bevakande

av kronans eller inrättningens rätt utsett av Konungens befallningshavande

eller annan myndighet, som sådant må tillkomma; och give Konungens

befallningshavande, då annan myndighet skall utse ombud, denna myndighet

underrättelse om saken så tidigt, att ombudet kan tillstädeskomma vid

förrättningen.

Yppas vid förrättning giltig anledning till ovisshet, huruvida fiskevatten

är skiftat eller icke, eller angående rätta sträckningen av ägogräns

i vattnet, och kan ej enighet uppnås, skall förrättningen inställas och förrättningsmannen

om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshavande,

som förklarar frågan om gemensamhetsfiskes inrättande förfallen.

8 §•

Finner förrättningsmannen för fiskets ändamålsenliga utövande erforderligt,

att gemensamhetsfisket skall omfatta jämväl vatten, som icke

avses i ansökningen, uppskjute han förrättningen och göre om förhållandet

anmälan hos Konungens befallningshavande med uppgift å detta vattens

belägenhet och omfattning, do ytterligare fastigheter, saken förmenas angå,

samt ägarnas och innehavarnas namn och hemvist, varefter befallningshavanden

föranstaltar om att enligt 6 § den nya tiden för förrättningen

kungöres och allmänt ombud, om sådant erfordras, varder utsett.

9 §■

År fiskevattnet ej i sin helhet oskift, och träffas icke enhällig överenskommelse

om grunden för beräkning av delaktigheten i gemensamhetsfisket

och av delägarnas rösträtt, skall uppskattning verkställas av värdet

å den årliga avkastning, som fisket i varje särskild del av fiskevattnet,

vari fiskerätt tillkommer en delägare eller flera delägare samfällt, kan beräknas

lämna vid sådan utövning av fisket, att fisktillgången icke förminskas.

Om fiskerätt i viss del av fiskevattnet tillkommer flera delägare

samfällt, skall för en var av dem uträknas, huru stor del av det uppskattade

värdet å samfällighetens årliga avkastning belöper å honom efter

hans lott i samfällighet^!.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

5

Vid uppskattningen skall förrättningsmarmén, om någon delägare

det påkallar, biträdas av två för sakkunskap och pålitlighet kända, med

fiskeriförhållandena i orten förtrogna gode män, vilka utses av delägarna

eller, därest de icke om valet sämjas, av Konungens befallningshavande

på anmälan av förrättningsmannen. Uppkomma mellan förrättningsmannen

och gode männen olika meningar, galle den mening, om vilken de flesta

förena sig.

10 §.

Förrättningsmannen skall föranstalta om fullständig utredning av

alla på frågan inverkande omständigheter och därefter för delägarna framlägga

utlåtande, med angivande särskilt, huruvida han anser gemensamhetsfiske

böra inrättas i fiskevattnet, samt huru fisket enligt hans åsikt

lämpligast skall nyttjas. Anser förrättningsmannen fiskets brukande av

delägarna var för sig enligt fastställd plan kunna ifrågakomma, skall han

uppgöra och i utlåtandet framlägga förslag till plan.

U §•

Sedan förrättningsmannens utlåtande framlagts, skall inför honom

anställas omröstning angående frågan, huruvida gemensamhetsfiske skall

inrättas, så ock för huru många år sådant fiske skall komma till stånd samt

om fiskets upplåtande på arrende eller antågande av plan för fiskets brukande

av delägarna var för sig; och skall härvid frågan om gemensainhetsfiskes

inrättande företagas till avgörande efter övriga nu nämnda

frågor, om någon delägare det yrkar.

För beslut om gemensamhetsfiskes inrättande erfordras beträffande

fiskevatten, som är i sin helhet oskift, mer än hälften och i fråga om

annat fiskevatten minst två tredjedelar av samtliga delägares rösttal.

Delägare, som gjort ansökning om förrättningsmans förordnande,

vare ej därav förhindrad att rösta mot inrättande av gemensamhetsfiske.

12 §•

Förrättningen skall avslutas med tillkännagivande att, om någon

finner sig befogad till påminnelser i fråga om gemensamhetsfiskets inrättande

eller tillgodogörande eller beträffande uppskattning och uträkning,

varom i 9 § förmäles, sådana påminnelser må ingivas till Konungens befallningshavande

före klockan tolv å trettionde dagen från avslutningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Förrättningsmannen åligger att ofördröjligen till Konungens befallningshavande

insända det vid förrättningen förda protokoll jämte övriga

handlingar angående saken.

13 §.

Hava till Konungens befallningshavande inkommit handlingar, utvisande,

att delägarna utan förrättning, varom ovan sägs, träffat överenskommelse

om inrättande av gemensamhetsfiske, och är ej sådant fall för

handen, att enligt 5 § förrättning bort hållas, läte Konungens befallningshavande

genom kungörelse, som skall införas i länskungörelserna och tidning

inom orten samt uppläsas i kyrkan i den eller de socknar, där fiskevattnet

är beläget, tillkännagiva, att handlingarna äro tillgängliga hos

befallningshavanden och att påminnelser i ärendet må till honom ingivas

före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, då kungörelsen upplästs

i kyrkan, eller, om den upplästs å olika dagar i särskilda socknars

kyrkor, från den dag, då den sist blivit uppläst. Konungens befallningshavande

höre ock statens fiskeritjänsteman.

14 §.

Beslut om inrättande av gemensamhetsfiske varde av Konungens befallningshavande

fastställt, om med hänsyn till fiskevattnets gränser

och omfattning samt förhållandena i övrigt sådant fiske finnes böra inrättas.

15 §.

Hava delägarna ej bestämt viss dag, från vilken beslutet om gemensamhetsfiskes

inrättande skall äga tillämpning, eller infaller av dem utsatt

dag, innan Konungens befallningshavandes beslut om fastställelse vinner

laga kraft, skall befallningshavanden bestämma dagen.

Om gemensamhetsfiskes nyttjande av delägarna i bolag.

16 §.

Gemensamhetsfiske skall nyttjas av delägarna i bolag, om de enhälligt

överenskomma därom.

Nyttjas gemensamhetsfiske på nu angivet sätt, äge denna lag ej

tillämpning beträffande delägarnas inbördes förhållande och ordnandet av

deras gemensamma angelägenheter.

O O O

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma jäs nåd. proposition Nr 6.

7

Om gemensamhetsfiskes upplåtande på arrende.

17 §.

För beslut, att gemensamhetsfiske skall upplåtas på arrende, erfordras

samma röstövervikt som för beslut om gemensamhetsfiskes inrättande i

fiskevattnet. Beslut om att dylik upplåtelse skall ske varde underställt

Konungens befall ningsha van de, som, därest beslutet finnes i laga ordning

tillkommet, fastställer det till efterrättelse.

18 §.

Utarrenderingen skall ske å offentlig auktion, om ej delägarna enhälligt

överenskomma om annat förfaringssätt; och varde gjorda anbud

prövade av delägarna vid auktionen eller å sammanträde, som vid auktionen

utsättes att hållas sist å tionde dagen därefter.

Menar delägare, att, med avseende å anbudens beskaffenhet eller i

övrigt föreliggande förhållanden, anbud, som godkänts, icke bort antagas,

må han före klockan tolv å tjugonde dagen från anbudets godkännande

klaga hos Konungens befallningshavande; och äge befallningshavanden,

därest det finnes uppenbart, att delägarnas gemensamma bästa icke tillvaratagits,

förordna, att ny auktion skall hållas.

19 §.

Behållen arrendeavgift skall fördelas efter delaktigheten i gemensamhetsfisket,

om ej delägarna besluta att använda dylik avgift till åtgärder

för fiskets främjande.

År gemensamhetsfiske utarrenderat till delägare, må han vid erläggande

av arrendeavgiften avdraga vad av behållningen å honom belöper

efter hans delaktighet i fisket.

20 §.

Sedan beslut fattats om gemensamhetsfiskes upplåtande på arrende,

vare beslut att, med ändring av vad sålunda bestämts, fisket skall brukas

av delägarna var för sig enligt fastställd plan icke giltigt-, därest ej delägare

med mer ä-n hälften av samtliga delägares rösttal förenat sig om

beslutet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Om gemensamhetsflskes nyttjande av delägarna var för sig enligt

fastställd plan.

21 §.

Skall gemensamhetsiiske nyttjas av delägarna var för sig enligt

fastställd plan, varde plan av dem antagen.

Dylik plan skall innehålla föreskrifter om beskaffenheten och antalet

av de fiskredskap, som varje delägare må vid fisket begagna, samt, då

fråga är om oskift fiskevatten, angiva den ordning, i vilken delägarna

må använda de olika fiskeplatserna. I planen må jämväl införas bestämmelser

om viss fredningstid för särskilda Åskslag och om avsättande av

fredningsområden ävensom förbud mot fångande av fisk under viss storlek,

stadganden, som möjliggöra tillsyn därå att delägare icke använder andra

eller flera redskap än honom tillkommer, samt andra bestämmelser, som

kunna tjäna till främjande av fisket eller förekommande av tvist mellan

delägarna.

Ej må någon i plan tilläggas rätt att fiska i annan delägares fiskevatten,

med mindre denne lämnat medgivande därtill.

22 §.

Antagen plan för gemensamhetsfiskes brukande skall underställas

Konungens befallningshavande, som tillser huruvida planen tillkommit i

laga ordning samt överensstämmer med lag och författning, så ock, därest

delägare gjort påminnelse i sådant hänseende, huruvida planen kränker

dennes enskilda rätt eller icke är tjänlig för fiskets främjande.

År ej planen antagen vid förrättning,'' varom i 5 § förmäles, skall

tillfälle att avgiva påminnelser ofördröjligen beredas delägarna enligt vad

i 13 § sägs.

Planen skall av Konungens befallningshavande antingen oförändrad

fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

23 §.

Har i plan för fiskevatten, som ej är i sin helhet oskift, upptagits

bestämmelse om avsättande av fredningsområde, och lider delägare, inom

vars fiskevatten området skall avsättas, genom sådan åtgärd intrång i sin

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

fiskerätt, må bestämmelsen ej mot honom tillämpas, med mindre ersättning

för intrånget beredes honom.

Erinran härom skall införas i beslut om fastställelse å plan, som

nyss är sagd.

24 §.

Träffas ej överenskommelse angående ersättning, varom i 23 § förmärs,

skall ersättningen av tre ojäviga skiljemän fastställas till visst belopp

i penningar eller varor att årligen förskottsvis utgå. Bland skiljemännen

skall en utses av den till ersättning berättigade och en av övriga delägare,

varefter de sålunda utsedda tillkalla den tredje, som skall vara skiljemännens

ordförande. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller

kunna de utsedda ej förena sig om valet av den tredje, äge domaren eller

utmätningsmannen i orten att förordna om valet.

Den, som ej nöjes med de flesta skiljemännens mening eller, om

alla äro av skilda meningar och dessa ej kunna till varandra jämkas, med

vad ordföranden säger, äge att draga tvisten under rättens prövning, så

framt han instämmer sin talan sist å nittionde dagen från det skiljemännens

beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning

om vad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande

under rättens prövning. Ställes hos Konungens befallningshavande pant

eller borgen för ersättning, som, utöver vad skiljemännen bestämt, kan

varda fastställd, äge befallningshavanden förordna, att bestämmelsen om

fredningsområde må, ändå att den till ersättning berättigade söker ändring

i skiljemännens beslut, genast tillämpas mot erläggande tillsvidare av ersättning

enligt samma beslut.

25 §.

hastställd plan skall, om den ej av Konungens befallningshavande

jämlikt 35 § förklaras skola upphöra att gälla, lända till efterrättelse,

intill dess bolag bildats för gemensamhetsfiskets nyttjande, eller ny plan

eller beslut om fiskets upplåtande på arrende efter vunnen fastställelse

trätt i tillämpning.

Bestämmelser om syssloman samt vissa bestämmelser om delägarnas

sammanträden och beslut.

26 §.

Delägarna i gemensamhetsfiske skola, om de äro flera än tre eller

eljest någon, vars rätt är därav beroende, det yrkar, utse syssloman att

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 6 käft. (Nr 6.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

uppbära och omhänderhava samt, i den män det skall ske, fördela delägarna

samfällt tillkommande medel ävensom mottaga uppsägning och annat meddelande,

som rör fisket.

Utse ej delägarna syssloman, då sådant skall ske, äge Konungens

befallningshavande att på ansökan av någon, vars rätt är därav beroende,

utse syssloman. Delägare eller den, som enligt 31 § äger föra hans talan,

vare, om han av Konungens befallningshavande utses till syssloman, skyldig

mottaga uppdraget utan rätt till arvode för dess utförande; äge dock att

efter fem år avgå och vare sedermera ej skyldig ånyo mottaga befattningen,

förrän ytterligare fem år förflutit.

Syssloman må genom delägarnas beslut entledigas, dock att av Konungens

befallningshavande utsedd syssloman skall innehava befattningen,

till dess hos befallningshavanden visats, att delägarna utsett annan syssloman

och att denne åtagit sig uppdraget.

27

Huru delägarna skola kallas till sammanträde bestämmes, sedan dem

beretts tillfälle att yttra sig i ämnet, av Konungens befallningshavande,

då beslut om gemensamhetsfiskes inrättande fastställes.

Om tid och ort för sammanträde bestämme delägarna. Syssloman

må ock utlysa sammanträde, som han finner erforderligt. Påfordra delägare

med minst eu tiondel av samtliga delägares rösttal hos syssloman

sammanträde för uppgivet ändamål, skall sammanträde utlysas. Har syssloman

ej senast fjorton dagar efter sådan påfordran utlyst sammanträde

att hållas inom fjorton dagar, åligger det, på anmälan av delägare, domaren

eller utmätningsmannen i orten att ofördröjligen utlysa sammanträde.

Lag samma vare, om syssloman ej finnes och val av syssloman skall ske.

Vid sammanträde föres ordet av den, som de närvarande därtill

utse. Protokoll skall vid sammanträde föras genom ordförandens försorg.

28

Ej må genom beslut av delägarna tillskott i penningar, varor eller

arbete åläggas delägare, som ej biträtt beslutet; ej heller må annorledes än

genom enhällig överenskommelse mer än hälften av influten arrendeavgift

anvisas till åtgärder för fiskets främjande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

11

29 §.

Vid omröstning i andra frågor än de i 1, 17, 20 och 33 §§ omförmälda

må icke för någon delägare beräknas mer än en tredjedel av de

i omröstningen deltagandes sammanlagda rösttal.

Då ej annat är för visst fall stadgat, galle den mening, som erhåller

högsta rösttalet, eller, vid lika rösttal, den mening, varom de flesta

röstande förenat sig. Aro även efter sådan beräkning rösterna lika delade,

avgöres val genom lottning, men galle i annan fråga den mening,

som biträdes av ordföranden vid sammanträdet eller, därest omröstning sker

under förrättning, varom ovan sägs, av förrättningsmannen.

Har delägare avgivit anbud vid auktion enligt 18 §, må han ej deltaga

i prövningen av de gjorda anbuden, och äge ej heller delägare, som

ensam eller jämte andra arrenderar gemensamhetsfisket, deltaga i avgörandet

av fråga om gemensamma medels användande till åtgärder för fiskets

främjande eller av annan fråga, vari han såsom arrendator kan vänta nytta

eller skada av delägarnas beslut.

O

30 §.

Delägarna må åt syssloman eller annan av dem utsedd person uppdraga

sin beslutanderätt i fråga, för vars avgörande ej erfordras enhällig

överenskommelse eller viss röstövervikt.

31 §.

1 mom. Innehavare av stadgad åborätt till fastighet, som tillhör

kronan eller allmän inrättning, vare i avseende å tillämpningen av denna

lag att anse såsom ägare av fastigheten.

2 mom. Boställshavare, som själv brukar bostället, och arrendator

av boställe, som är i författningsenlig ordning utarrenderat, äge föra talan

för fiskevatten, som han i nämnda egenskap äger nyttja. Samma rätt tillkom

me arrendator av annan genom offentlig myndighet utarrenderad fast

egendom.

År eljest fast egendom utarrenderad, tillkomme, om ej annat förbehåll

skett, den rätt nyss är sagd arrendatorn; dock må ej utan upplåtatarens

samtycke arrendatorn lämna medgivande, som i 21 § tredje stycket

omförmäles, eller deltaga i beslut

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

i fråga om bestämmande av särskild beräkningsgrund för delaktigheten

i gemensamhetsfiske eller för delägares rösträtt enligt vad i 4 §

sägs eller

i frågor, som omförmälas i 1, 17, 20 och 33 §§.

Såväl ägare som boställshavare och arrendator vare berättigad:

att jämlikt 9 § påkalla biträde av gode män vid förrättnings företagande,

att enligt vad i 11 § sägs yrka, att omröstning rörande vissa frågor

skall äga rum, innan frågan om gemensamhetsfiskes inrättande företages

till avgörande,

att jämlikt 18 § klaga över prövningen av arrendeanbud,

att enligt 24 § klandra skiljemäns beslut,

att ingiva påminnelser i de fall, då sådant enligt denna lag i allmänhet

är tillåtet, samt

att åtala förseelse, varom i 37 § förmäles.

32 §.

Vad delägarna beslutat i fråga, som ankommer på deras avgörande,

galle mot ny delägare.

Om ändring av grunderna för gemensamhetsfiske samt om gemensamhetsfiskes

upphörande.

33 §.

Ändring av området för gemensamhetsfiske må ej ske, med mindre

beslut därom biträdes dels av delägare i det ursprungliga området, vilka

äga minst två tredjedelar av delägarnas hela rösttal, dels ock av delägare

i det vatten, om vars tilläggande eller avskiljande fråga är, med det rösttal,

som erfordras för beslut om gemensamhetsfiskes inrättande i samma vatten.

Beslut om sådan ändring skall underställas Konungens befallningshavande,

som, därest ändringen finnes lämpligen böra äga rum, fastställer beslutet

till efterrättelse.

I avseende å ändring, som i första stycket sägs, äge vad i 5—13

§§ är stadgat motsvarande tillämpning. Är fråga om tillökning av gemensamhetsfiskes

område, skall vad i 9 § stadgas om uppskattnings företagande

äga, tillämpning jämväl med avseende på det ursprungliga området,

utan hänsyn till om uppskattning beträffande detta område förut skett.

Är däremot fråga allenast om fiskevattens avskiljande, må förnyad upp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

13

skattning ej företagas, med mindre Konungens befallningshavande, sedan

tillfälle beretts delägarna att yttra sig och förrättningsmannen blivit hörd,

finner nödigt att förordna om uppskattnings företagande.

34 §.

Har efter gemensamhetsfiskes inrättande fiskevatten, som ingår däri,

blivit delat, och erfordras för bestämmande av det å varje del belöpande

rösttal sådan uppskattning, som i 9 § omförmäles, äge Konungens befallningshavande,

på ansökan av delägare i fiskevattnet, förordna om förrättning

för sådan uppskattning.

Finnes till följd av fastighets delning erforderligt att vidtaga jämkning

i fastställd plan för geni ensamhetsfiskes brukande, förordne därom

Konungens befallningshavande på ansökan av delägare i fastigheten. Innan

ärendet företages till avgörande, skall tillfälle att ingiva påminnelser beredas

delägarna enligt vad i 13 § sägs samt statens fiskeri jänsteman höras

eller ock förrättning på stället företagas, om Konungens befallningshavande

finner sådan erforderlig.

35 §.

Har under en sammanhängande tid av tre år gemensamhetsfiske icke

varit på arrende upplåtet och ej heller överenskommelse om fiskets nyttjande

i bolag eller fastställd plan för fiskets brukande varit gällande, äge

Konungens befallningshavande, på ansökan av delägare, förklara beslutet

om gemensamhetsfiskes inrättande förfallet.

Om genom fiskevattens användande för annat ändamål än fiske eller

i följd av sjösänkning, naturhändelse eller annan omständighet gemensamhetsfiske

undergått väsentlig förändring till beskaffenhet eller gränser, äge

Konungens befallningshavande, efter ansökan av delägare, antingen förklara

beslutet om gemensamhetsfiskes inrättande förfallet eller förordna om förrättning

för uppskattning enligt 9 § eller för uppgörande av förslag till

ny plan för fiskets brukande eller ock, om sådan plan antagits utan förrättning,

bereda delägarna tillfälle att avgiva påminnelser enligt vad i 13 §

sägs; och äge Konungens befallningshavande, även om icke ny plan

antages och av befallningshavanden fastställes, förklara, att förut fastställd

plan skall upphöra att gälla.

Konungens befallningshavande må ej förklara beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande förfallet, innan delägarna enligt vad i 13 § sägs erhållit

tillfälle att ingiva påminnelser i ärendet samt statens fiskeritjänsteman

blivit i saken hörd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

36 §.

Med avseende å förrättning, som jämlikt 34 eller 35 § skall företagas,

galle i tillämpliga delar vad i 5, 6 samt 9—12 §§ är stadgat.

Straffbestämmelser.

37 §.

Den, som i följd av gemensamhetsfiskes inrättande allenast äger

rätt att meta i honom tillkommande vatten men likväl där idkar annat

slag av fiske, så ock den, som fiskar i strid mot fastställd plan, dömes,

om ej gärningen är belagd med straff i allmänna strafflagen, till böter

från och med fem till och med etthundra kronor.

Förseelse, varom nu är sagt, må ej, därest den endast förnärmar

enskild persons rätt, åtalas av annan än delägare i gemensamhetsfisket eller

arrendator av fisket.

38 §.

Böter, som ådömas enligt 37 §, skola tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

39 §.

För förrättning, varom i 5 och 9 §§ sägs, skall utgå ersättning till

förrättningsmannen och gode män enligt vad särskilt stadgas. Ersättning,

som ej av allmänna medel gäldas, jämte kostnad för kungörelser och annat,

som för förrättningen är av nöden, skall sökanden genast förskjuta. Kommer

gemensamhetsfiske till stånd, gäldas sådan ersättning och kostnad av

delägarna efter vars och ens delaktighet i gemensamhetsfisket; dock vare

boställshavare samt arrendator^1, som i 31 § 2 mom. första stycket avses,

pliktiga gälda vad av ersättningen och kostnaden belöper å fiskevatten,

som av dem innehavas.

Vad i första stycket stadgas äge motsvarande tillämpning i avseende

å förrättning, som jämlikt 33, 34 eller 35 § skall företagas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

40 §.

Beslut, som Konungens befallningshavande jämlikt denna lag meddelar,

skall införas i länskungörelserna och tidning inom orten samt uppläsas

i kyrkan i den eller de socknar, där fiskevattnet är beläget.

Mot Konungens befallningshavandes beslut må talan fullföljas hos

Konungen genom besvär, vilka skola till vederbörande statsdepartement

ingivas före klockan tolv å sextionde dagen från den dag, då beslutet

upplästs i kyrkan, eller, därest beslutet upplästs å olika dagar i särskilda

socknars kyrkor, från den dag, då det sist blivit uppläst.

Beslut, varigenom plan för gemensamhetsfiskes brukande fastställts,

lände till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

41 §.

Sträcker sig fiskevatten, om vilket fråga är, genom två eller flera

län, höre ärendet under Konungens befallningshavande i det län, där största

delen av fiskevattnet är belägen; dock att, sedan befallningshavanden

i visst län meddelat förordnande för förrättningsman jämlikt 5 § eller,

utan att förrättning företagits, fastställt beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande, samme befallningshavande städse skall fortfarande handlägga

ärenden angående gemensamhetsfisket.

42 §.

Den rätt, vilken tillkommer ägare av fiske, varmed äganderätt till

grunden ej är förenad och som avser fångst av allenast visst eller vissa

fiskslag, skall ej beröras av gemensamhetsfiskes inrättande.

Har, innan denna lag trätt i kraft, fiskevatten utarrenderats, antingen

särskilt för sig eller under sådana villkor att avtalet uppenbarligen avser

huvudsakligast fiskerätten, eller har före denna lags trädande i kraft rätt

att fiska i vatten upplåtits annorledes än genom utarrendering av vattnet,

och inrättas gemensamhetsfiske, som omfattar jämväl sådant fiskevatten,

vare godkännande av fiskerättens innehavare erforderligt för giltigheten av

beslut att upplåta gemensamhetsfisket på arrende.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Magris nåd. proposition Nr 6.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av II kap. 13 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 13 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

I mål angående gruva, som tillhör flera gemensamt, må stämning å

delägarna delgivas gruvföreståndaren; och svare denne delägarna för att

ofördröjligen stämningen föredrages å stämma eller i besannad avskrift

överlämnas till varje delägare.

Skola delägarna i gemensamhetsfiske, för vilket syssloman är utsedd,

stämmas i sak, som rör gemensamhetsfisket, må stämningen delgivas sysslomannen;

och svare denne delägarna för att stämningen ofördröjligen föredrages

å sammanträde med delägarna eller i besannad avskrift överlämnas

till en var av dem.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition Nr 6.

17

Förslag
till
-

Lag

om ändrad lydelse av 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni 1896 om

rätt til! fiske.

Härigenom förordnas, att 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni

1896 om rätt till fiske skola erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Oskift fiskevatten må alla, som däri äga del, bruka efter ty de

kunna sämjas. Sämjas de ej, lägge rätten dem emellan, huru fisket utan

förfång för någon av dem må nyttjas. Fiskebyggnad have ock en var

lov att uppföra allt efter som han äger del i samfälligheten och lägenhet

därtill finnes. År ej lägenhet för varje delägare att uppföra särskild

fiskebyggnad, bjude den, som vill bygga, de övriga att deltaga; vilja de

ej, och prövar rätten, att byggnaden kan göras utan skada för dem, bestämma

rätten, på vad sätt, villkor och tid byggnaden må uppföras och

nyttjas.

1 oskift fiskevatten må ej en delägare utan de flesta övrigas samtycke

upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delägare.

Vad i denna § är stadgat skall ej äga tillämpning beträffande fiskevatten,

som utgör gemensam!)etsfiske eller ingår i sådant fiske.

13 §.

Om gemensamhetsfiske så ock om lapparnas rätt till fiske i vissa

delar av riket galle vad särskilt är stadgat.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sarnl. 6 käft. (ATr 6.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

14 §.

Fast eller rörlig fiskredskap, som kan hindra fisken att framgå, må

ej utsättas i kungsådra.

I älv, ström, å eller sund, där kungsådra ej finnes, men fisken har

sitt drev, skall en sjättedel av bredden i djupaste vattnet lämnas fri från

redskap, varom nyss är sagt, där ej Konungens befallningshavande efter

rättägandes och sakkunnigs hörande giver lov till redskapens användande.

Är i ty fall fråga om fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning, lände

jämväl till efterrättelse vad därom är särskilt stadgat.

Har vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske, gemenskap med annat

vatten endast genom sådant sund, tillflöde eller avlopp, där kungsådra ej

finnes, må Konungens befallningshavande, på ansökan av delägarna i

gemensamhetsfisket, efter rättägandes och sakkunnigs hörande giva delägarna

lov att avstänga samma sund, tillflöde eller avlopp medelst anordning,

som hindrar fisken att framgå, dock att, där fråga är om anordning,

som kan förorsaka uppdämning, vad om fiskebyggnad för ty fall är stadgat

jämväl skall lända till efterrättelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

19

Protokoll öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 24 maj 1912.

Närvarande:

Haris excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström följande.

»Genom proposition den 31 december 1908 framlades för riksdagen Tidigare

förslag till lag om gemensamhetsfiske samt lag angående ändrad lydelse

af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896.

Dessa förslag grundade sig väsentligen på ett af tillkallade sakkunniga

inom jordbruksdepartementet den 30 april 1907 afgifvet betänkande

med förslag till lag om fiskeriområden samt lag angående ändrad lydelse

af 10 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske. Enligt remiss den 22 juni

1907 infordrades utlåtanden öfver nämnda förslag från landtbruksstyrelsen

och genom denna från Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka skulle inhämta

yttranden af hushållningssällskapens förvaltningsutskott och lämna allmänheten

tillfälle att yttra sig i ämnet. Sedan emellertid förslaget till lag

om fiskeriområden inom justitie- och jordbruksdepartementen i vissa hänseenden

underkastats omarbetning och därvid bland annat dess rubrik

förändrats till förslag till lag om föreningsfisken, föreskrefs genom remiss

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

deri 16 augusti 1907, att myndigheterna skulle i sina utlåtanden i ämnet

taga hänsyn äfven till det omarbetade förslaget eller, om utlåtanden redan

afgifvits, inkomma med de vidare yttranden, hvartill omarbetningen kunde

finnas föranleda. I anledning af de utlåtanden, som afgåfvos på grund

af remisserna, gjordes förslagen inom justitiedepartementet till föremål för

ytterligare bearbetning, och inhämtades därefter högsta domstolens utlåtande

öfver förslag dels till lag om föreningsfisken dels till lag angående

ändrad lydelse af 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske. Högsta domstolen

framställde åtskilliga anmärkningar mot förslagen, och med hänsyn härtill

fingo dessa, innan de genom berörda proposition förelädes 1909 års riksdag,

inom justitiedepartementet undergå förnyad omarbetning, hvarvid jämväl de

föreslagna lagarnas rubriker ånyo förändrades.

Inom riksdagen rönte förslagen icke framgång. Lagutskottet hemställde,

att propositionen icke måtte af riksdagen bifallas, och denna hemställan

godkändes af båda kamrarna, hvarefter riksdagens beslut anmäldes

för Kungl. Maj:t genom skrifvelse den 27 april 1909.

Riksdagens Då jag nu anhåller att få ånyo upptaga detta ärende till behandling,

deu soiimj vill jag först erinra om, att initiativet till lagstiftning i ämnet utgått från

1902. riksdagen.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 20 maj 1902 anförde sålunda

riksdagen följande.

Den allmänna erfarenheten under senare tider gåfve tyvärr vid handen,

att fisket flerstädes i landet, äfven där det fordom varit mycket gifvande

och utgjort för befolkningen en god inkomstkälla, betydligt aftagit

samt i vissa trakter minskats i den grad, att det nu icke kunde med fördel

idkas. Orsakerna därtill vore mångahanda: en stegrad odling af landet

och i samband därmed skeende sänkningar och tappningar af sjöar och

vattendrag, industriens utveckling, anläggning af industriella verk och inrättningar

invid vattendragen och därmed förenade nödvändiga dammbyggnader,

utsläppande af affallsämnen in. m. i vattnet, allt detta hade i

väsentlig mån bidragit att minska fisket och utöfva en menlig inverkan

på detsamma. I bristande tillsyn å efterlefnaden af de för fiskerinäringens

vård befintliga föreskrifter syntes man hafva eu ytterligare orsak till berörda

förhållanden. Slutligen torde äfven gällande lag om rätt till fiske

vara en af de bidragande orsakerna till att fisket i allmänhet bedrifvits

utan hänsyn till dess fortfarande bestånd. När fiskevattnet nämligen icke

skiftats mellan delägarna i detsamma, hade dessa rätt att bruka fiskevattnet

eftersom de kunde sämjas, och däraf hade ofta blifvit följden, att

mången, som därstädes ägde fiskerätt, sökte att i största möjliga måtto

för egen del tillgodogöra sig fisket. Sålunda hade fisket på många ställen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 6.

21

antagit arten af ett slags roffiske, som naturligtvis i hög grad måste menligt

inverka på fiskstammens bestånd.

I främmande länder, där fiskerinäringen befunne sig på en högre

ståndpunkt, hade man sökt åstadkomma ett med god hushållning öfverensstämmande

fiske genom att införa bestämmelser om s. k. fiskeriföreningar,

bildade af de fiskeberättigade i större sammanhängande fiskevatten. Dessa

föreningars uppgift vore att för deras medlemmars räkning på ett rationellt

sätt och med hänsyn såväl till den bästa möjliga afkastning af

fisket som äfven till fiskstammens bevarande och förökande bedrifva fisket

antingen genom särskilt antagna fiskare eller genom fiskets utarrendering.

Genom dessa föreningar åstadkommes en bättre ordning och uppsikt öfver

fisket än eljest, äfvensom att detta på ett mera tillfredsställande sätt sköttes,

än om hvarje fiskevattenägare själf skulle drifva fisket. Dylika fiskeriföreningar

syntes icke i vårt land på grund af gällande lag om rätt till

fiske kunna åstadkommas annat än genom frivillig öfverenskommelse mellan

samtliga delägare i fiskevattnet och sålunda omöjliggöras genom blott en

enda delägares vägran att inträda i föreningen.

Skrifvelsen slutade med hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes taga

i öfvervägande, huruvida och i hvad mån åtgärder i ofvannämnda och

vissa andra i skrifvelsen angifna afseenden lämpligen kunde vidtagas för

främjande och upphjälpande af Ostersjö- och sötvattensfisket, samt därefter

till riksdagen inkomma med förslag i ämnet,

I ofvannämnda af sakkunniga den 30 april 1907 afgifna utlåtande Hufvudframhölls

likaledes, att gällande bestämmelser om fiskerätt i oskift fiske- grunderna

vatten otvifvelaktigt icke vore ägnade att befordra en rationell fiskevård, föreslagna

Delägarna hade rätt att bruka dylikt vatten efter ty de kunde sämjas; tagstiftninkunde

de ej sämjas, skulle frågan, huru fisket utan förfång för någon

af dem finge nyttjas, afgöras af domstol. De fall, då sådan fråga dragits

under domstols pröfning, vore lätt räknade. Kostnaderna för rättegången

öfverstege väl i allmänhet den afkastning, som en delägare kunde hoppas

att vinna äfven under flera års utöfning af sitt fiske, helst ifall delägarna

någon längre tid i större omfattning gjort bruk af sin fiskerätt. Sålunda

utöfvade delägarna i oskift fiskevatten fisket »efter ty de kunna sämjas»,

det vill säga enhvar sökte att tillgodogöra sig så mycket som möjligt för

tillfället utan att tänka på framtiden, och det intresse för vidtagande af

åtgärder till fiskets förkofrande, som kunde förefinnas, förslappades lätt,

ty, äfven om dessa åtgärder icke blefve alldeles resultatlösa, vore det foga

utsikt, att frukten af dem skulle komma just den, som vidtagit åtgärderna,

till godo. Följden af dylikt utöfvande af fiske blefve ofta den, att fisktillgången

gradvis förminskades, till dess den slutligen nedsjönke till en ren

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

obetydlighet. Hvad sålunda yttrats angående oskift fiskevatten hade sin

giltighet äfven i fråga om sådana fall, då ett sammanhängande fiskevatten

ägdes af flera personer med hvar sitt område i vattnet. En af dessa personer

kunde, utan att öfverträda gällande lag, genom ett öfverdrifvet utöfvande

af fisket inom sitt område nedbringa fisktillgången i hela vattnet

till en obetydlighet, helst om ett flertal lekplatser skulle finnas inom hans

område. Att öfriga ägare af fiske i vattnet då uppgåfve alla försök att

verka för en rätt fiskevård vore ju förklarligt. Äfven vore att märka, att

rationell fiskedrift icke kunde med fördel idkas inom område af allt för

ringa omfattning.

Angående hufvudgrunderna för ändring af lagstiftningen i ämnet

yttrade de sakkunniga följande.

''För att beträffande visst fiskevatten, som tillhör flera personer, en

sammanslutning för fiskets ordnande skall kunna mellan delägarna åstadkommas

äfven i det fall, att icke samtliga delägare frivilligt deltaga i

sammanslutningen, erfordras stadganden i lag, enligt hvilka den, som motsätter

sig bildandet af sådan sammanslutning, kan tvingas att ställa sig

till efterrättelse de öfrigas beslut. Dylika stadganden föranleda en inskränkning

i den fria dispositionsrätt, som i allmänhet tillkommer en

fastighetsägare i fråga om hans fastighet och hvad därtill hörer, samt böra

uppenbarligen meddelas endast i sådana fall, då genom dem befordras ett

allmänt intresse af den vikt, att den enskildes anspråk på att varda bibehållen

vid ett oinskränkt utöfvande af sina rättigheter måste träda tillbaka.

Ett dylikt fall måste anses vara för handen här, då det gäller en nationalekonomisk

fråga af så stor betydelse som fiskerinäringens höjande från

den låga ståndpunkt, den nu intager i vårt land. Planmässigt bedrifvande

af fisket torde för öfrigt i längden vara till fördel för ägaren, äfven om

han under ett eller annat år erhåller mindre inkomst af sitt fiske, än som

skulle vunnits genom utöfvande af roffiske.

Gentemot förslaget att i vår lagstiftning införa stadganden af den

art, som ofvan nämnts, torde möjligen invändas, att för den händelse flertalet

delägare i ett vatten vilja sammansluta sig, men möta motstånd från

någon eller några delägare, de förra kunna bilda förening för sina andelar

af vattnet, sedan dessa andelar, för det fall att vattnet är oskift, blifvit

genom laga skifte bestämda. Nu är ju enligt gällande lagstiftning, beträffande

först oskift fiskevatten, delägarnas rättighet att erhålla skifte

inskränkt till det fall, att skifte utan öfriga delägares förfång kan ske,

hvilket ofta nog icke är händelsen, helst där vattnet är af mindre omfattning

och delägarna många, ty om, då skifte är sökt, det befinnes, att

de olika lotter i vattnet, hvilka genom skiftet skulle bildas, blefve så små,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

att sjelfständig fiskedrift ej kunde i afsevärd omfattning idkas inom en

sådan lott, lärer det sökta skiftet anses lända delägarna till förfång och

således skiftesvitsord frånkännas sökanden. Vidare är skiftesförrättning,

om sådan kommer till stånd, förenad med dryga kostnader, hvarförutom

resultatet däraf till följd af bristande kännedom om rätta värdet å de olika

fiskeplatserna kan komma att blifva mindre tillfredsställande. Har skifte

emellertid skett eller tillhör vattnet från början olika ägare, hvilka hafva

sina områden bestämda, så kan, såsom redan anförts, ägare af ett sådant

område, hvilket direkt sammanhänger med de öfriga, genom öfverdrifvet

utöfvande af fisket omintetgöra de öfriga fiskevattensägarnas alla försök att

verka för en rationell skötsel af fisket, och helt säkert komme antalet

sådana föreningar för utöfvande af fisket i vissa delar af ett sammanhängande

vattenområde ej att blifva stort.

Om det sålunda ur allmän synpunkt måste anses nödvändigt, att en

fiskerättsägare skall kunna mot sin vilja tvingas att ingå i en sammanslutning

för fiskets ordnande, fordrar å andra sidan nödig hänsyn till den

enskildes intresse, att inom sammanslutningen skall råda största möjliga

frihet, så att icke genom flertalets beslut någon må kunna mot sitt bestridande

påläggas inskränkningar i sin handlingsfrihet eller annat tvång,

utöfver hvad ändamålet med sammanslutningen nödvändigt krafvel

Sammanslutningar mellan fiskerättsägare skulle enligt de sakkunnigas

förslag åstadkommas genom att fiskevatten förklarades utgöra ett fiskeriområde.

Beträffande sättet för fiskets utöfvande inom dylika områden

erinrade de sakkunniga om att i vissa tyska stater, där bestämmelser i samma

syfte meddelats, delägarna förpliktats att antingen sköta fisket, genom

särskildt anställd fiskare eller ock utarrendera detsamma. Dessa två brukningssätt

vore uppenbarligen de mest fördelaktiga såväl för fiskstammens

vidmakthållande och förbättrande som för delägarnas ekonomi. Genom

användande af någotdera utaf nämnda sätt för fiskets utöfvande förekommes

sådan täflan mellan de olika delägarna i fråga om fiskets grundliga

utnyttjande, som annars ej så lätt kunde undvikas, och finge en hvar delägare

sin behöriga del af fiskevattnets afkastning. Enär fisket kunde bedrifvas

af ett fåtal personer och med ett begränsadt antal båtar och redskap,

undvekes det slöseri med tid, arbetskraft och materiel, som nu orsakades

däraf, att hvarje delägare hade sina redskap samt ofta, till följd af bristande

yrkesskicklighet, utan nytta förspillde tid och arbete genom olämpligt

sätt för yrkets bedrifvande. Vidare komme yrkesskickligheten hos fiskets

idkare att ökas, då fisket blefve ett hufvudyrke för vissa personer och icke

endast idkades såsom binäring eller till tidsfördrif. Emellertid hade de

sakkunniga ansett ett förbud mot utöfvandet af fiske inom fiskeriområde på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

annat sätt än de två nu angifva icke vara att förorda, helst förhållandena

stundom kunde vara sådana, att det skulle möta svåra hinder att åstadkomma

en sammanslutning för utöfvande af fiske i visst vatten genom

antagen fiskare eller arrendator. Fisket inom fiskeriområde borde, enligt

de sakkunnigas åsikt, ock kunna utöfvas sålunda, att en hvar delägare ägde

själf idka fiske i enlighet med gemensam plan. Fiskets bedrifvande på

detta sätt vore ur alla synpunkter att föredraga framför fiskets fria utöfvande

utan oannan reglering, än hittills i vårt land gällande bestämmelser

föranledde. Åt delägarna i fiskeriområde måste det uppenbarligen öfverlämnas

att afgöra, hvilket af ofvannämnda sätt för fiskets bedrifvande

skulle användas.

De sålunda angifna grunderna voro i det för 1909 års riksdag framlagda

förslaget bibehållna med den förändring att, i enlighet med yrkande

af högsta domstolen, bland formerna för gemensam hetsfiskes begagnande

ej upptogs dess nyttjande för gemensam räkning genom af delägarna

anställd fiskare utan i stället omnämndes fiskets nyttjande af delägarna i

bolag och den närmare regleringen af denna form för fisket förklarades

falla utanför den föreslagna lagens tillämpningsområde.

Äfven från riksdagens sida vunno samma grunder i hufvudsak bifall.

I riksdagens skrifvelse den 27 april 1909 yttrades i sådant afseende följande.

''Riksdagen har funnit de grundsatser, som fått sitt uttryck uti ifrågavarande

lagförslag om gemensamhetsfiske i många afseende!! väl motsvara

det ändamål, man .med denna lagstiftning afsett att vinna. Sålunda är

riksdagen villig godkänna förslagets hufvudprincip — att bereda möjlighet

för fiskets rationellare utnyttjande med afseende å fiskevatten, däri flera

äga de), äfven om en minoritet af mer kortsynta eller oföretagsamma delägare

skulle sätta sig däremot. Då förslaget med afseende å sättet för

realiserandet af denna möjlighet skiljer mellan tre olika fall, gemensamhetsfiskets

nyttjande af delägarna i bolag, fiskets upplåtande på arrende och

fiskets brukande enligt fastställd plan af delägarna hvar för sig, synes

riksdagen denna anordning fullt motiverad. Lika med hvad förslaget härutinnan

förutsätter, anser riksdagen, att arrende bör blifva den form för

fiskevattnets användande, som man i verkligheten i främsta rummet med

utsikt till framgång bör söka åstadkomma. Härigenom torde i allmänhet

enklast vinnas det bästa resultatet såväl för fiskstammens vidmakthållande

och förbättrande som för fiskeidkarnas och delägarnas ekonomi. Genom

fiskets enhetliga bedrifvande förekommes sådan för behållningen af fisket

skadlig täflan mellan de olika delägarna ifråga om fiskets nyttjande, som

eljest ofta icke kan förhindras. Äfven fiskets idkande af delägarna hvar

för sig enligt särskild plan måste i allmänhet anses vara till sådan fördel

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

25

för fiskets rationella bedrifvande, att för genomförande häraf enskildas till

äfventyrs stridiga intressen i viss mån måste uppoffras. Planen skall nämligen

enligt förslaget innefatta efter förhållandena lämpade bestämmelser

till skydd för fiskyngel och fiskets fredande å lekplatser m. m. samt i

öfrigt gifva regler för fiskets vidmakthållande och nyttiggörande för delägarna

allt efter deras andel i fiskevattnet. Med de i förslaget uppställda

förutsättningarna för tillkomsten af sistnämnda båda former för fiskets

nyttjande har vunnits det för fiskenäringen väsentliga i en sådan lagstiftning

som den förevarande. När förslaget i öfriga fall bygger på grundvalen

af enhällighet intressenterna emellan och därvid hänvisar till gällande

lagstiftning om bolag beträffande delägarnas inbördes förhållande

och ordnandet af deras gemensamma angelägenheter, synes riksdagen äfven

detta hafva fog för sig.’

Att förslaget det oaktadt icke antogs af riksdagen berodde på anmärk- Anmärkningar

dels i vissa afseenden mot förslagets innehåll dels mot detsamma^ form. ysregående

För de förra anmärkningarna kommer jag att sedermera närmare redogöra, förslag.

I det senare hänseendet yttrade riksdagen att, om riksdagen redan med

anledning af de anmärkta bristerna i sak, hvilkas afhjälpande icke utan

svårighet skulle låtit sig verkställas inom riksdagen, kunde hysa tvekan

om lämpligheten af förslagets upphöjande till lag, hade denna tvekan

ytterligare stegrats vid förslagets bedömande ur formell synpunkt. De

sakliga och formella anmärkningar, som högsta domstolen vid sin granskning

af det domstolen underställda förslaget riktat mot detsamma, hade

varit af den omfattande och djupgående art, att de enligt riksdagens

uppfattning bort föranleda till en fullständigare revision af lagförslaget,

än som kunnat försiggå ensamt genom ett mer eller mindre fullständigt

inarbetande af samma anmärkningar i förslaget. Redan de omnämnda

sakkunniga hade i sitt betänkande framhållit, att den ifrågasatta lagen ofta

måste komma att tillämpas af mindre lagkunniga personer, och att det därför

borde om möjligt undvikas att i densamma upptaga flera eller mera

invecklade stadgande!!, än förhållandena nödvändigt kräfde. I detta afseeende

lämnade emellertid enligt riksdagens uppfattning förslaget åtskilligt

öfrigt att önska. Redan förslagets omfattning syntes riksdagen i sin män

ägnad att verka afskräckande på dem, för hvilka detsamma i främsta rummet

vore afsedt. Förslagets enligt riksdagens mening bristande öfver
o

o o o

skådlighet och i vissa delar alltför ringa anpasslighet efter naturliga faktiska

förhållanden försvårade dess tolkning och skulle, om det blefve lag,

helt visst väsentligt bidraga till att minska dennas praktiska användning.

Sistnämnda anmärkningar ville riksdagen särskild! rikta mot stadgandena

angående proceduren vid gemensamhetsfiskes inrättande och hvad därmed

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 6 käft. (Nr 6.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

borde stå i sammanhang.

En sammanställning af hithörande bestämmelser

till större enkelhet och klarhet syntes riksdagen synnerligen önsklig.

Vissa i förslaget upptagna detaljföreskrifter rörande Kung!. Maj:ts befallningshafvandes

åligganden i allmänhet syntes också, såsom väl omständliga

- . , öö

eller i allt fall liggande i sakens natur, kunna med fördel borttagas eller

göras mera kortfattade. En ytterligare omständighet, som enligt riksdagens

uppfattning gjorde förslaget svårläst, vore de många i detsamma

förekommande hänvisningarna till särskilda paragrafer. På grund af hvad

sålunda anförts, ansåge riksdagen en omarbetning af förslaget böra ske.

Då denna enligt riksdagens uppfattning borde blifva af tämligen ingående

art, hade densamma icke kunnat företagas inom riksdagen.

iningar De af mig återgifna delarna af riksdagens yttrande utvisa tydligt,

/XVtt riksdagen ansåg lagstiftning i förenämnda ämne af det hufvudsakförslag.

liga innehåll, som det framlagda förslaget erhållit, vara behöflig och önskvärd,

samt att afslaget å propositionen alltså ingalunda enligt riksdagens

mening innebar, att tanken på sådan lagstiftning borde förfalla, utan allenast

åsyftade, att vissa sakliga ändringar skulle vidtagas i förslaget, och

framför allt att man skulle söka genom en formell öfverarbetning gifva

detsamma större enkelhet och klarhet. Äfven af riksdagens muntliga förhandlingar

i frågan framgick en bestämd önskan, att nytt förslag med

förändrad form men hufvudsakligen samma innehåll snart måtte föreläggas

riksdagen.

Sedermera hafva också från skilda håll till Kungl. Maj:t inkommit

framställningar om återupptagande af lagstiftningsarbetet på detta område.

Sålunda hafva Södra Sveriges fiskeriförenirig och dess styrelse i

skrivelser den 6 november 1909 och den 25 maj 1911 anhållit, att förslag

till bestämmelser om gemensamhetsfiskes upplåtande på arrende måtte

snarast möjligt ånyo framläggas, öfver den förra af dessa skrivelser har

landtbruksstyrelsen den 16 november 1909 afgifvit infordradt utlåtande

och därvid anfört att, då med den behandling och tillslutning i sak förberörda

proposition inom riksdagen rönt det förnyade upptagandet från

Kungl. Maj:ts sida af samma fråga torde vara att förvänta, så snart omständigheterna

medgåfve, landtbruksstyrelsen till följd häraf ansåge framställningen

icke gifva anledning till något vidare yttrande eller hemställan

i ärendet.

I skrifvelse den 17 november 1910 hafva hushållningssällskapens till

möte församlade ombud förklarat sig anse, att för den svenska fiskerinäringens

framtid intet vore viktigare än en ny, efter nuvarande förhallanden

lämpad lagstiftning, som ordnade gemensamhetsflsket och lämnade

möjlighet för det enskilda intresset att med framgång verka för fiskets

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

27

vårdande och förbättrande. Med hänsyn till frågans sålunda angifna stora

betydelse för hela vårt land tilläte ombuden sig hemställa, att Kungl.

Maj:t behagade taga frågan om en sådan lagstiftnings åvägabringande

under förnyadt öfvervägande och för riksdagen snarast möjligt ånyo framlägga

förslag till lagstiftning i ämnet.

Ytterligare har i skrifvelse den 18 augusti 1911 Kronobergs läns

hushållningssällskap anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till 1912 års riksdag

aflåta proposition angående förändrad lagstiftning om insjöfisket i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det för 1909 års riksdag framlagda förslaget.

I skrifvelsen anföres, att det torde vara utom allt tvifvel att vårt lands

insjöfiske, oaktadt allt det understöd detsamma numera åtnjuter och allt

det målmedvetna arbete, som numera nedlägges på denna näringsgren,

icke kan blifva af det värde och den betydelse, hvartill det onekligen med

en tidsenlig lagstiftning skulle kunna uppdrifvas.

Jag anser mig emellertid böra nämna, att jämväl en i viss män

motsatt uppfattning tagit sig uttryck. I särskilda till Kungl. Maj:t inkomna

skrifvelse!’ har en enskild fiskerättsägare, jämte det han förordat

betydande förändringar i det tidigare lagförslaget, hemställt, att nytt förslag

i ämnet icke måtte föreläggas riksdagen, innan genom antagande af

ny jordabalk införts klara bestämmelser i de nu så otydliga och för olika

tolkningar utsatta reglerna angående omfattningen af och innebörden i

begreppet fiskerätt, särskilt beträffande fiskevatten utan laga rågång byar

emellan och oskiftade vattenområden inom by.

Det har för mig funnits så mycket större skäl att tillmötesgå önskningarna

om fullföljande af förenämnda lagstiftningsarbete, som äfven jag

anser det vara en särdeles viktig uppgift att åstadkomma gynnsamma förutsättningar

för fiskerinäringens utveckling. Inom sakkunnigas kretsar synes

knappast mer än en mening råda om, att det i sådant afseende skulle

vara af stor betydelse att genom lagstiftning bereda utväg för aflägsnande

af de faror för vanskötsel af fisket, som föranledas däraf att vårt lands fiskevatten

till den öfvervägande delen äro oskifta eller eljest liera personer

tillhöriga.

Beträffande de naturliga möjligheterna för fiskerinäringen i vårt

land anhåller jag att få erinra om följande uttalande i de sakkunnigas

utlåtande.

''Under senare tider hafva vid upprepade tillfällen och från olika

håll klagomål framställts öfver det ringa utbyte, sötvattens- och skärgårdsfisket

i vårt land lämnar. Erfarenheten visar ock befogenheten af

dessa klagomål samt nödvändigheten af åtgärder för främjande af detta

fiske, som ju obestridligen är en af våra naturligaste och mest beaktans
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:tn nåd. proposition Nr 6.

Förslag

till lag om

gemensam

hetsfiske.

värda näringar. Sveriges insjöar och rinnande vatten upptaga en areal af

ungefär 3,628,100 hektar eller 8,4 procent af landets hela ytinnehåll. En

så ofantlig sötvattensareal borde ju afkasta tillräckligt med fisk för förbrukningen

inom landet och äfven lämna ett öfverskott för utförsel. Så

är emellertid ingalunda fallet. Den årliga medelafkastningen af fisket i

våra sötvatten kan beräknas uppgå till omkring 3 kilogram fisk per hektar.

Jämför man härmed förhållandena i Tyskland, finner man, att årliga afkastningen

af ett medelgodt fiskevatten där utgör 15 till 30 kilogram per

hektar, och att en del välskötta mindre insjöar årligen gifva ända till 60

kilogram per hektar. Denna stora skillnad mellan det svenska och det

tyska sötvattensfiskets afkastning beror visserligen delvis på olikheten i

klimat och andra naturförhållanden, bland annat därpå, att Sveriges sjöar

till en betydlig del äro större och djupare än de tyska samt sålunda icke

kunna väntas gifva lika stor afkastning, enär ju i allmänhet mindre och

grundare sjöar lämna relativt större utbyte af fisk än de stora och djupa

sjöarna, men hufvudorsaken till den ringa afkastningen af fisket i våra

sötvatten är utan tvifvel att söka däri, att detta fiske icke utöfvas på

ändamålsenligt sätt, och visst är, att genom en väl ordnad fiskevård värdet

af vårt sötvattensfiskes årliga afkastning skulle höjas med miljoner

kronor. Äfven fisket invid Sveriges kuster lämnar i många fall mindre

afkastning, än som skulle kunna vinnas, om detsamma bedrefves på fullt

ändamålsenligt sätt.’

Vid utarbetandet af det nya förslag till lag om gemensamhetsfiske,

som jag härmed har att för Kungl. Maj:t anmäla, har det första

syftet varit att undanröja anledningarna till de formella anmärkningar,

som af riksdagen framställdes mot det tidigare förslaget såsom helhet.

Det nya förslaget har därför erhållit en förändrad uppställning, som synes

mig vara ägnad att göra detsamma mera öfverskådligt och lättfattligt, och

en ytterligare åtgärd i sådant syfte har vidtagits genom att med särskilda

rubriker beteckna hufvudafdelningarna i förslaget. Att inskränka förslagets

omfattning, såsom riksdagen ifrågasatt, har jag icke funnit möjligt, om man

icke skall afstå från någon väsentligare del af dess innehåll. Det kan emellertid

tydligen icke förordas och är säkerligen ej heller af riksdagen åsyftadt, att

man skulle endast för lagförslagets förkortande utelämna bestämmelser,

som kunna förväntas blifva till gagn. De beträffande innehållet af riksdagen

uttalade önskningarna skulle snarare föranleda utvidgning än inskränkning

af förslaget. Att antalet paragrafer i det nya förslaget till

och med är något större än i det tidigare, beror därpå, att för särskilda

bestämmelsers systematisering och förenkling det befunnits lämpligt att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

29

uppdela vissa paragrafer i sistnämnda förslag. I fråga om detaljbestämmelserna

har man, såsom riksdagen äfvenledes begärt, sökt att vinna ökad

korthet och klarhet, i den mån sådant låtit sig göra. Vissa detaljbestämmelser

hafva ock uteslutits. Jämväl riksdagens anmärkning om de många

i det tidigare förslaget förekommande hänvisningarna till särskilda paragrafer

har vid omarbetningen varit beaktad. Det är dock, i synnerhet i

ett ämne af denna invecklade natur, knappast möjligt att undvika ett

ganska stort antal dylika hänvisningar; åtminstone skulle förslaget icke

vinna i tydlighet genom deras utelämnande.

En jämförelse mellan det nu föreliggande förslaget och det för

1909 års riksdag framlagda torde underlättas genom följande sammanställning,

utvisande hvilka paragrafer eller delar af sådana i de båda förslagen

motsvara hvarandra.

Det nuvarande

förslaget.

Det tidigare förslaget.

Det nuvarande

förslaget.

Det tidigare förslaget.

1 §

1 § 1 St., 3 § 1 St.

23 §

12 § 2 St., 14 § 3 st.

2 §

1 § 2 st.

24 §

13 §.

3 §

1 § 3 st.

25 §

14 § 4 St.

4 §

11 § 3 mom., 17 §.

26 §

15 §.

5 §

21 § 1 och 2 st.

27 §

18 §.

6 §

22 §.

28 §

16 § 1 st.

7 §

23 §.

29 §

17 §.

8 §

24 §.

30 §

16 § 2 st.

9 §

25 §. 21 § 3 st.

31 §

19 §.

10 §

26 §.

32 §

20 §.

11 §

27 § 1 st., 2 § 1 st., 27 § 2 st.

33 §

30 §.

12 §

27 § 3 och 4 st.

34 §

32 §.

13 §

29 §.

35 §

31 §.

14 §

2 § 2 st.

36 §

33 §.

15 §

3 § 2 st.

37 §

36 §.

16 §

1 § 2 st., 4 §.

38 §

37 §.

17 §

5§-

39 §

28 §, 33 §.

18 §

10 §.

40 §

34 §.

19 §

11 § 1 och 2 mom.

41 §

35 §.

20 §

6 §.

42 §

38 §.

21 §

12 §•

Slutbestäm-

Slutbestämmelsen.

22 §

14 § 1—3 st.

melsen.

Vid den redogörelse för det nya förslagets särskilda bestämmelser,

till hvilken jag nu öfvergår, torde det beträffande de stadganden, som

synas vara af större vikt eller mera i behof af förklaring, vara lämpligt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Gemen samhetsfiskes

inrättande.

Gemensamhets

fiskes

tillgodogörande.

att i hufvudsak angifva ej blott grunderna för deras nuvarande innehåll

utan äfven den utveckling de genomgått under frågans tidigare behandling.

I afseende å mera oväsentliga och själfklara detaljer synes däremot

i allmänhet något särskildt yttrande icke erfordras, äfven om de vid öfverflyttning

från tidigare förslag undergått någon mindre förändring i sak.

Ej heller kommer jag att vidare beröra förändringar af formell natur.

Den föreslagna lagen afser, såsom förut framhållits, dels att möjliggöra

för delägare i oskift fiskevatten att utan anlitande af domstols åtgärd

ordna fiskets nyttjande i öfverensstämmelse med fordringarna på en förståndig

hushållning, dels ock att under vissa förhållanden åstadkomma en

liknande reglering jämväl för en sjö, ett vattendrag eller annat vattenområde,

som af naturen utgör en enhet, men hvari flera personer äga olika

till läget bestämda delar, och beträffande hvilket en ändamålsenlig fiskevård

enligt nu gällande lag icke kan komma till stånd, utan att samtliga de

personer, som äga andelar af området, därom enas.

Af syftet för ifrågavarande lagstiftning följer, att från delägarnas sida

ett majoritetsbeslut skall vara tillräckligt för gemensainhetstiskes inrättande.

Den bchöfliga majoriteten har i föreliggande förslag, liksom i tidigare, bestämts

så, att beträffande fiskevatten, som är i sin helhet oskift, skall erfordras

mer än hälften och i fråga om annat fiskevatten minst två tredjedelar

af samtliga delägares rösttal. Att lindrigare villkor uppställts beträffande

oskift fiskevatten motiverades af de sakkunniga därmed, att olägenheterna

af gällande lags tillämpning i afseende å sådant vatten vore synnerligen

stora och samtliga delägare måste anses hafva gagn af den ifrågasatta

åtgärden.

Härutöfver hafva samtliga förslag uppställt fordran på, att delägarnas

beslut i ämnet skall i någon form bekräftas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Likaledes hafva i alla förslagen intagits bestämmelser om

att, då enighet mellan delägarna icke föreligger, frågan skall, innan

beslut däri fattas, företagas till undersökning vid förrättning på stället

genom en af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnad sakkunnig.

Såsom jag förut antydt, skulle enligt det tidigare förslag, som utgjorde

föremål för högsta domstolens granskning, föreningsfiske antingen

nyttjas för gemensam räkning genom af delägarna anställd fiskare eller

upplåtas på arrende eller brukas af delägarna själfva enligt fastställd plan.

Beslut om fiskes tillgodogörande på förstnämnda sätt skulle ej vara

giltigt, med mindre samtliga delägare förenat sig därom. De sakkunniga

yttrade i detta afseende, att om fiske på sådant sätt skulle utöfvas för

flera delägares räkning, torde i de flesta fall vai''a nödvändigt att kunna

vid behof affordra delägarna bidrag till gemensamma omkostnader, och en

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

tvångssammanslutning, inom hvilken minoriteten skulle mot sin vilja såväl

förlora rätten att tiska som ock kunna af öfriga delägare få sig ålagd

skyldighet att tillskjuta penningar till belopp, som kunde för den enskilda

delägaren kännas högst afsevärdt, syntes af lätt insedda skäl ej vara att förorda.

En dylik sammanslutning förutsatte ock i detalj gående lagbestämmelser

angående ordnandet af gemensamma angelägenheter samt förhållandet

till tredje man, men då den ifrågasatta lagen ofta måste komma

att tillämpas af mindre lagkunniga personer, borde om möjligt undvikas

att i densamma upptaga flera eller mera invecklade stadgande!!, än förhållandena

nödvändigt kräfde. Förelåge däremot enighet mellan delägarna,

hade de naturligen att själfva ordna sina angelägenheter, vare sig

genom att ingå bolag eller genom bildande af förening för ekonomisk

verksamhet eller på annat sätt.

Högsta domstolen ansåg, att beträffande de rättsförhållanden, som

kunde uppstå vid ett dylikt utöfvande af fisket, förslagets ståndpunkt i

viktiga delar vore tämligen oklar. Tydligt syntes vara att, för så vidt

bestämmelser om fiskes utöfvande för samfälld räkning öfver hufvud skulle

inflyta i förslaget, detta borde underkastas en fullständig revision ur vissa

af högsta domstolen antydda synpunkter. En annan utväg, som kunde

ifrågakomma, vore emellertid att helt och hållet afstå från att i förevarande

lagstiftning reglera rättsförhållandet mellan dem, som på nu omförmälda

sätt utöfvade fisket. Ifrågasättas kunde i själfva verket hvad

man ur allmän fiskerisynpunkt vunne genom därtill syftande lagbestämmelser,

om de måste byggas på grundvalen af enhällighet intressenterna

emellan och nyinträdande delägares obundenhet af företrädarens åtgöranden.

Det för fiskerinäringen väsentliga i förslaget syntes vara, att en

majoritet af intressenter kunde, trots motstånd af en kortsynt och oföretagsam

minoritet, framtvinga ett mer eller mindre rationellt nyttjande af

sammanhängande fiskevatten, helst i form af ett enhetligt drifvet fiske.

Men från denna synpunkt kunde någon betydelse icke tilläggas ifrågavarande

bestämmelser. Deras betydelse skulle allenast bestå i att åt en

viss art af bolagsverksamhet, hvars utvecklande vore ur fiskerinäringens

synpunkt önskvärdt, ägnades en legislativ behandling, som mera än den

allmänna bolagslagstiftningen uppmärksammade vissa sidor af de särskilda

rättsförhållanden, om hvilka här vore fråga. Huruvida vikten häraf vore

tillräckligt stor att motivera en speciallagstiftning, hvilken, om man öfverhufvud

iriläte sig därpå, måste blifva tämligen omfattande och invecklad,

syntes emellertid kunna betviflas.

Mot den i förslaget använda beteckningen å berörda form för föreningsfiskes

begagnande anmärkte högsta domstolen, att fiske kunde komma

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 6.

att utöfvas för fleras gemensamma räkning utan att de samfälldt antagit

fiskare, och någon anledning syntes ej förekomma, hvarför ej dylika fall

skulle likställas med dem, som folie under det föreslagna uttrycket. Om

t. ex. två eller flera fiskeberättigade skulle öfverenskomma att personligen

eller genom sina äfven för andra ändamål antagna tjänare drifva fisket för

gemensam räkning, eller om en eller flera intressenter af de öfriga erhölle

och mottoge uppdrag i sådan riktning, vore det svårt att inse, hvarför en

dylik anordning ej skulle i det afseende, hvarom här vore fråga, godkännas

af lagstiftningen. Ifrågavarande uttryck syntes alltså böra utbytas

mot ''nyttjas af delägarne för gemensam rakning’ eller måhända än hellre

''nyttjas af delägarne i bolag’, i sammanhang hvarmed orden ''brukas af

delägarne själfva enligt fastställd plan’ borde jämkas till ''enligt fastställd

plan brukas af delägarne hvar för sig’.

På grund af högsta domstolens anmärkningar uteslötos ifrågavarande

bestämmelser ur det förslag, som förelädes 1909 års riksdag, och öfverlämnades

åt delägarna att genom öfverenskommelse ordna dessa förhållanden.

Därvid komme, såsom dåvarande chefen för justitiedepartementet

yttrade, lagstiftningen om enkla bolag (eventuellt handelsbolag) att äga

tillämpning, och hvad därutöfver erfordrades af reglerande bestämmelser

hade sin naturliga plats i det bolagsaftal, som uppenbarligen borde komma

till stånd i sammanhang med öfverenskommelse om gemensamhetsfiskes

nyttjande i bolag. Att härigenom intressentskapet mellan delägarna reglerades

på ett med hänsyn till föreliggande faktiska förhållanden enklare

och lämpligare sätt, än som genom lagstiftning kunde ske, syntes icke

vara tvifvel underkasfadt.

Det nu föreliggande förslaget öfverensstämmer, såsom dess 16 §

utvisar, i nämnda afseende med 1909 års förslag.

I fråga om de hufvudsakliga förutsättningarna för de båda öfriga

formerna för gemensamhetsfiskes tillgodogörande hafva de olika förslagen

stått hvarandra ganska nära. För beslut om fiskevattens upplåtande på

arrende skall erfordras samma röstöfvervikt som för beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande i fiskevattnet. Fiskets nyttjande af delägarna

hvar för sig förutsätter däremot icke något beslut af dem, utan denna

form skall utan vidare tillämpas, så snart icke någon af de andra

formerna är använd. Fiskets egenskap af gemensamhetsfiske medför

i sådant fall att delägarna, för att få rätt till annat fiske än mete,

måste antaga plan för fiskets nyttjande och utverka Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

fastställelse å densamma. Har under en sammanhängande

tid af tre år hvarken fastställd plan varit gällande eller någon af

öfriga former för fiskets nyttjande vunnit tillämpning, skall på ansökning

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

af delägare Kungl. Maj:ts befallningshafvande äga förklara beslutet om gemensamhetsfiskes

inrättande förfallet.

Södra Sveriges fiskeri förening har i sin förut omnämnda skrifvelse Främst,äUaf

den 6 november 1909 uttalat den mening, att af de föreslagna tre for- ningarom

merna för gemensainhetsfiskes brukande endast fiskets utarrendering för,u>w aTfördelägarnas

gemensamma räkning komrne att få stor praktisk betydelse, och merna f ''ör

att därför någon annan form ej behöfde intagas i ett nytt förslag i ämnet, ^hetsfiskTs''

hvarigenom detta förslag kunde i väsentlig mån förenklas. En motsatt tillgodogöuppfattning

har tagit sig uttryck i de likaledes af mig förut berörda skofvel- rande''

ser, som inkommit till Kungl. Maj:t från en enskild fiskerättsägare. Enligt

hvad i desamma anförts, hade den nuvarande fiskeriidkande befolkningen

icke tillräcklig ekonomisk bärkraft att arrendera störa sammanslagna

fiskeområden, utan komme dylika arrenden att öfvertagas af fiskeriföreningar

och personer, hvilka bedrefve fiske såsom sport, samt nämnda befolknings

fortbestånd att äfventyras. Det enda lämpliga för svenska förhållanden

vore att förplikta delägare i gemensamhetsfiske att arbeta efter

fastställd plan, och blott denna form för nyttjande af sådant fiske borde

därför upptagas i ett blifvande lagförslag.

Jag har icke trott det vara lämpligt att vidtaga en förändring af

förslagets hufvudgrunder i vare sig den ena eller den andra af de sålunda

angifna riktningarna. Båda de ifrågavarande formerna för gemensam hetsfiskes

brukande torde innebära en förbättring af förhållandena före inrättande

af sådant fiske. Arrendeformen synes vara den, vid hvilken de största

förhoppningarna ur fiskevårdens synpunkt i allmänhet fästas, men äfven

den andra torde äga vissa fördelar. Att genom endera formens uteslutande

ur förslaget detta skulle förkortas och förenklas kan under sådana förhållanden

icke anses äga afgörande betydelse.

I fråga om gemensamhetsliskes utarrendering innebär emellertid det Företrädesföreliggande

förslaget en ganska väsentlig afvikelse från de föregående. ''joritetenZid,

Redan i de sakkunnigas förslag var stadgadt att, om vid fiskeri-utdöendeområdes

upplåtande på arrende delägare, som ägde tala för mer än half- rmg''

ten af området, ville gemensamt arrendera fisket, de skulle hafva företrädesrätt

till arrendets öfvertaganae på villkor, som i brist på öfverenskommelse

skulle bestämmas af skiljemän. I motiven till förslaget anfördes

härom, att de sakkunniga, som icke ansett lämpligt, att någon fiskerättsägare

skulle kunna mot sin vilja tvingas att ingå i en sammanslutning

för utöfvande af fiske genom anställd fiskare, hölle före, att bestämmelsen

om företrädesrätt vid utarrendering skulle medföra samma verkan till

fiskets befrämjande som ett dylikt stadgande utan att föranleda sådana olägenheter

som detta. De delägare i området, hvilka önskade verka för ett

Bihang till Riksdagens protokoll W13. 1 saml. 6 Käft. (Nr 6.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Ma j-.ts nåd. proposition Nr 6.

rationellt utöfvande af fisket, kunde arrendera fisket inom området och

vore sedan oförhindrade att efter förmåga arbeta för fiskets upphjälpande.

De kunde jämväl på det sätt, de funne mest förmånligt, ordna sina inbördes

angelägenheter, vare sig genom att bilda förening eller på annat

sätt. De delägare åter, hvilka af en eller annan anledning ej deltoge i

dylik sammanslutning för fiskets arrenderande, beröfvades visserligen rätten

att fiska, men de bekomme i stället arrende för sitt fiskevatten.

Inom högsta domstolen afstyrktes dessa bestämmelser af eu ledamot,

hvilken, under erinran om att enligt förslaget en majoritet af delägare

skulle kunna först genomdrifva föreningsfiskes inrättande och sedan tilltvinga

sig att arrendera fisket, förklarade sig anse det allmänna intresse

om fiskevården i riket, som förslaget afsåge att befrämja, ej vara af den

säregna vikt att en sådan tvångsrätt kunde tillstyrkas, öfriga ledamöter

i domstolen y''trade, att ett stadgande sådant som det ifrågavarande, hvilket

innebure rätt att tvångsvis öfvertaga annans egendom på arrende, måste i

och för sig förefalla i viss mån betänkligt och syntes endast kunna försvaras

därmed, att det påkallades af ett allmänt intresse af vikt samt icke

lände till något verkligt förfång för ägaren.

Förevarande bestämmelser, som i hufvudsak bibehöllos i det för

riksdagen framlagda förslaget, blefvo äfven från riksdagens sida föremål

för anmärkningar. I riksdagskrifvelsen framhölls till en början, att eu

lagstiftning, hvilken såsom den föreslagna ville i vårt land införa nya principer,

uppenbarligen måste framgå med synnerlig försiktighet, huru nödvändig

och önsklig den än ur många synpunkter kunde vara. För den

enskilde fiskevattenägaren vore det nämligen ett afsevärdt intrång i hans

rätt, särskild! när fiskevattnet vore skiftadt, att nödgas underkasta sig en

viss majoritets af vattenägare mening, då det gällde fiskets utnyttjande,

och att endast blifva hänvisad till att själf och med sitt husfolk idka

mete i det honom förut oinskränkt tillkommande vatten. I många fiskevatten

här i landet hade äfven fisket med ägarens medgifvande lämnats

fritt för jämväl icke fiskevattenägare, som däraf hämtat fisk för sitt behof.

Det syntes riksdagen därför vara af synnerlig vikt, att garantier vunnes

för att det intrång i den enskildes rättsliga och faktiska ställning, som

sålunda för fiskets skull måste åstadkommas, icke af majoriteten utnyttjades

till förfång för öfriga delägare i gemensaruhetsfisket. Då fisket skulle

nyttjas af delägarna hvar för sig efter fastställd plan, syntes någon fara i

sådant afseende icke föreligga. Skulle åter fisket utarrenderas och skulle

detta kunna ske under i förslaget uppställda förutsättningar, blefve det

nödvändigt, att i lagstiftningen med största omsorg träffades åtgärder för

värnande af minoritetens rätt. Den föreslagna anordningen att majoriteten

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

35

af delägarna skulle äga öfvertaga arrendet och att först om majoriteten ej

begagnade denna rätt utarrenderingen skulle ske å offentlig auktion, därest

ej delägarna enhälligt öfverenskomme om annat förfaringssätt, hade riksdagen

för sin del ej kunnat finna tillfredsställande. Den möjlighet för

någon eller några få strandägare att för lång tid framåt tilltvinga sig

arrende, som sålunda föresloges, och hvilken möjlighet innebure ett slags

rätt för dem, som ägde större del i fisket, att från minoriteten expropriera

rätten till fiskets nyttjande, måste enligt riksdagens uppfattning medföra

en fara för de mindre fiskevatten ägar na att icke kunna göra sina intressen

behörigen gällande. Och den garanti, som, därest af majoriteten

afgifvet anbud å arrendet icke godkändes genom beslut i vanlig ordning

af öfriga delägare, det i lagförslaget för sådant fall stadgade skiljemannaförfarandet

vore afsedt att medföra, kunde enligt riksdagens uppfattning

icke anses betryggande. Riksdagen syntes det att, om majoriteten af delägare

skulle vinna rätt att arrendera fisket, denna rätt borde, när enhällighet

mellan delägarna ej kunde åstadkommas, kunna förvärfvas endast på grund

af anbud i eljest stadgad ordning å offentlig auktion.

Sannolikt skulle berörda stadgande!! äga ganska stort värde med

hänsyn till fiskevården. Tydligt är nämligen att en för främjande af

fisket i ett vattendrag intresserad majoritet af de fiskeberättigade kan

förutsättas vara mera benägen att underkasta sig besvär och kostnad för

inrättande af geinensamhetsfiske, om den har sig tillförsäkrad rätt att mot

skälig ersättning själf öfvertaga fisket på arrende samt sålunda äger trygghet

att få fullfölja arbetet för fiskets utveckling och njuta nyttan däraf.

De invändningar, som ur principiell synpunkt och af billighetsskäl kunna

med hänsyn till minoritetens rätt framställas mot en sådan anordning, äro

dock så betydande, att det torde vara riktigast att afstå från tanken på

densammas genomförande. Det förefaller också, som om majoriteten i ett

fiskevatten äfven utan dylik företrädesrätt borde finna intresse i att få

gem ensamhetsfiske till stånd. Att vid auktion täfla om arrendet står ju

alltid majoriteten öppet, och då med dess delaktighet i fisket äfven följer

rätt att tillgodonjuta större delen af arrendesumman, bör det i regel vara

lättare för majoriteten än för en utomstående att bjuda ett högt belopp.

Går arrendet likväl från en majoritet, som önskar erhålla detsamma, godtgöres

arbetet för gemensam hetsfiskets inrättande i någon mån genom

majoritetens andelar i arrendesumman, som i sådant fall antagligen är

ganska riklig.

En väsentlig omläggning af grunderna för den föreslagna lagstiftningen

skulle äga rum, om, såsom riksdagen ifrågasatt, man skulle söka

i lagförslaget träffa särskilda garantier för att ett geinensamhetsfiske, syn
-

Garantier

för rationellt

bedrifvande

af fiske.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mctj-.ts nåd. proposition Nr 6.

nerligast om det upplåtits på arrende, under tiden för sitt bestånd bedrefves

rationellt och med behörigt aktgifvande under olika förhållanden

å fiskstammens uppehållande. Hvad man velat vinna med lagstiftning om

gemensamhetsfiske har varit att möjliggöra eller underlätta undanröjande

af de särskilda olägenheter, som ur fiskevårdens synpunkt äro förenade

med att ett fiskevatten tillhör flera personer. Detta mål är uppnådt, om

— för att nämna det fall, som antages blifva vanligast och af riksdagen

särskild! berörts — fiskevattnet i sin helhet utarrenderats. Rätten att

fiska i vattnet tillkommer därefter, med undantag för mete, arrendator!!

ensam. Under arrendetiden löper denne ej någon risk att se sina sträfvanden

för fiskstammens bevarande och ökande omintetgjorda genom andra

fiskeberättigades åtgärder, och han är därför ej heller på samma sätt som

flera fiskerättsägare i ett vattendrag utsatt för frestelsen att utan tanke

på framtiden taga allt, som kan tagas. Vill man därutöfver söka betrygga,

att den fiskeberättigade väl sköter fisket, torde det icke finnas tillräcklig

anledning att stanna vid gemensamhetsfisken, utan torde de bestämmelser,

som i sådant syfte kom me att meddelas, böra gälla äfven i afseende å

fiskevatten, där flera äro fiskeberättigade utan att gemensamhetsfiske inrättats,

samt fiskevatten, där endast en fiskeberättigad finnes, vare sig

denne själf utöfvar fisket eller utarrenderat detsamma. Det blefve alltså

fråga om allmänna stadgande!! angående fiskeberättigades skyldigheter med

hänsyn till fiskevården. Bestämmelser i sådan riktning finnas för närvarande

i fiskeristadgan den 17 oktober 1900. 9 §. enligt hvilken Kungl.

Maj:ts befallningshafvande kan för viss ort meddela särskilda föreskrifter

om fiskets vård och lämpliga bedrifvande. Det torde knappast vara lämpligt

att i detta sammanhang ingå i undersökning, huruvida sistnämnda

bestämmelser böra vidare utvecklas eller eljest omarbetas. Man korame

därvid in på vidtutseende spörsmål af ömtålig natur och skulle sålunda

ytterligare försvåra lösningen af den nu närmast föreliggande lagstiftningsuppgiften,

som äfven med sin hittillsvarande begränsning visat sig ingalunda

tillhöra de lätta.

Förhållandet Jämväl en annan, om också mindre omfattande, utvidgning af före
mellan

de varande lagstiftning har ifrågasatts af riksdagen, i det denna såsom en

strand- brist i 1909 års förslag framhållit, att detsamma ej gåfve några som helst

agama. regjer angående strändernas begagnande, i hvad det kunde erfordras för

fiskets bedrifvande, eller angående ersättning för skadegörelse å dem af

arrendator utaf fisket, i den mån denne ej vore ägare af stranden. Dylika

bestämmelser för andra fisken än gemensamhetsfisken finnas för närvarande

endast i ringa utsträckning, och att särskild! för detta område meddela

sådana kan knappast anses behöflig! under annan förutsättning än att just

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

37

gemensamhetsfiskes inrättande skulle föranleda svåraghet att undvara desamma.

Så torde dock icke vara händelsen. Snarare vill det synas, som

om de ordnade förhållandena vid gemensamhetsfiske och i synnerhet den

därmed ofta följande inskränkningen i antalet fiskande borde medföra, att

de fiskandes och strandägarnas ställning till hvarandra skulle lättare regleras

genom öfverenskommelse och i öfrig! vara förenad med mindre

svårigheter än före gemensamhetsfiskets tillkomst.

Hvad jag i öfrig! har att anföra om förevarande lagförslag torde

lämpligen anknytas till de särskilda paragraferna i den ordning de förekomma

i förslaget.

En till tio år bestämd minimitid för gemensamhetsfiskes inrättande

var föreslagen redan af de sakkunniga och motiverades af dem därmed,

att sådan sammanslutning uppenbarligen icke borde kunna bildas för huru

kort tid som helst, och att tio år vore den minsta tid, inom hvilken afsevärdt

resultat i ekonomiskt hänseende kunde vinnas af mera omfattande

åtgärder till fiskets förbättrande.

Maximitiden föreslogs af de sakkunniga till femtio år, med begränsning

till tjugufem år om någon delägare det yrkade, men nedsattes i det

för 1909 års riksdag framlagda förslaget till sistnämnda antal år. Anledningen

till denna förändring var eu af högsta domstolen framställd anmärkning

att, då här vore fråga om införande af en ny, i enskildas rätt

tämligen ingripande anordning, om hvars praktiska verkningar erfarenhet

saknades i vårt land, försiktigheten syntes kräfva att längsta tiden sattes

till tjugufem år.

Delägare i gemensamhetsfiske skall enligt förslaget äga att själ!'' och

med sitt husfolk idka mete i honom tillkommande vatten, äfven då fisket

i öfrig! icke brukas af delägarna. Angående en motsvarande bestämmelse

i de sakkunnigas förslag yttrade dessa, att sådan rätt syntes böra förbehållas

den enskilde för att det tvång, som utöfvades mot en i ärendet

öfverröstad fiskerättsägare, icke skulle kännas alltför tungt. Detta sätt att

fiska syntes i allmänhet icke kunna förorsaka något egentligt intrång i en

arrendators verksamhet och utöfvades oftast såsom tidsfördrif eller för att

bereda sysselsättning åt icke arbetsföra personer.

Om det fiskevatten, som är i fråga, icke är i sin helhet oskift och

ej heller mellan delägarna träffats enhällig öfverenskommelse om särskild

grund för beräkning af delaktigheten i gemensamhetsfisket och af del
O

Ö o Ö

ägarnas rösträtt, erfordras bestämmelser om sådan beräkningsgrund. De

sakkunniga anförde i sådant afseende följande.

’Det kunde ifrågasättas, att delägarnas rösträtt skulle beräknas

efter hvarje särskild! fiskevattens ytinnehåll eller ock efter längden af

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

hvar delägares strand. Intetdera af dessa beräkningssätt är emellertid

tillförlitligt. En hvar, som har närmare kännedom om våra fiskevattens

beskaffenhet, lärer kunna vitsorda, såväl att afkastningen utaf, till

exempel, olika delar i samma sjö ofta nog icke står i minsta proportion

till de olika delarnas ytinnehåll, som ock att i en sjö eller flod

fisket vid eu helt kort strandsträcka, där långgrundt vatten med lämplig

botten och riklig växtlighet möter, kan äga vida större värde än fisket

vid eu mångdubbelt längre strand med bråddjup. Kommitterade anse, att

rösträtten i förevarande fall bör bestämmas genom en värdesättning å den

normala afkastningen af hvarje delägares fiskevatten. En dylik värde.

sättning medför visserligen i de flesta fall kostnader, som antagligen öfverstiga

utgifterna för en uppmätning af vissa vattens ytinnehåll eller utaf

längden af olika fastigheters stränder, men då det gäller eu så viktig fråga

som röstberäkningen vid en omröstning, hvarigenom en fastighetsägare

kan mot sin vilja beröfvas rätten att själf ordna utöfvandet af sitt fiske,

bör allt för stor hänsyn icke fästas härvid. Ett med rättvisans fordringar

öfverensstämmande resultat af omröstningen uppväger väl den skillnad i

kostnader, som kan uppstå. Om fiskeriområde, omfattande särskilda fiskevatten,

kommer till stånd, måste ock i de flesta fall en värdering af de

olika delarna däri läggas till grund för bestämmendet af en hvars delaktighet

i området med däraf följande rätt till andel i afkastningen, där

fördelning af sådan skall ske, och rösträtt i gemensamma angelägenheter,

och jämväl med hänsyn härtill synes det lämpligt att äfven, då det gäller

omröstning angående fiskeriområdes bildande, låta värdet af de olika delarnas

afkastning ligga till grund för röstberäkningen.’

Den sålunda angifna beräkningsgrunden har sedermera bibehållits.

Bestämmelser om den för dess tillämpande erforderliga uppskattningen

finnas i 9 §.

Särskild förrättning för undersökning af väckt fråga om bildande af

fiskeriområde skulle enligt de sakkunnigas förslag hållas, när ej samtliga

rättsägare vore ense såväl i själfva hufvudfrågan som om sättet för fiskets

utöfvande och, då fisket i vattnet ej vore samfälldt, om grunden för beräkning

af delägarnas rösträtt.

Vid förslagets första omarbetning uppställdes fordran på dylik förrättning

äfven för de fall, då samtliga rättsägare icke vore ense om tiden

för sammanslutningen och om plan för fisket, därest sådan skulle uppgöras.

När enighet i dessa hänseenden ej förelåge, syntes, enligt hvad

departementschefen yttrade vid remissen till högsta domstolen, i alla händelser

erfordras sammanträde med delägarna inför opartisk och sakkunnig

person, som kunde leda förhandlingarna och öfver dem föra. protokoll.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

39

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vidare endast statens fiskeritjänstemän

vara behöriga att, efter förordnande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

hålla ifrågavarande förrättningar.

Detta ändrades före remissen till högsta domstolen därhän, att sådan

behörighet skulle tillkomma äfven andra sakkunniga personer, som godkändes

af landtbruksstyrelsen. Nämnda förändring ansågs vara behöflig,

enär statens fiskeritjänstemän icke vore så många, att samtliga ifrågakommande

förrättningar kunde antagas blifva af dem handlagda utan mera

afsevärdt uppskof.

Högsta domstolen hemställde om ytterligare jämkningar i sistberörda

bestämmelse. Förordnande för annan än vederbörande statens fisker itjänsteman

syntes böra ifrågakomma endast, då nämnda tjänsteman vore hindrad att

företaga förrättningen. Den, som sålunda skulle förordnas, borde vara

på förhand godkänd af landtbruksstyrelsen. Att, såsom förslaget efter

ordalydelsen innebure, låta styrelsens pröfning af hans lämplighet ifrågakomma

efter förordnandets meddelande och medan frågan vore anhängig

hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, syntes ej vara att förorda.

I enlighet härmed blef sedermera stadgandets lydelse ånyo förändrad.

En enskild fiskerättsägare har, såsom jag förut nämnt, i skrifvelse

till Kungl. Maj:t hemställt, att nytt förslag i förevarande ämne icke måtte

föreläggas riksdagen, innan förbättrad lagstiftning om gränserna för fiskerätt

kommit till stånd.

Sammanhanget mellan den föreslagna lagen och lagstiftningen om

ägogränser var föremål för uppmärksamhet redan af de sakkunniga, som

erinrade om, att i många fall bildandet af fiskeriområdc skulle försvåras

eller till och med omöjliggöras därigenom, att ovisshet rådde om rätta

sträckningen af rågångarna mellan olika fiskevatten och äfven huruvida

ett fiskevatten vore samfälldt för ägarna af vissa fastigheter eller icke.

De sakkunniga ansågo emellertid behofvet af en lag om fiskeriområden

vara så trängande och den nytta, en dylik lag skulle medföra å de orter,

där ingen osäkerhet om äganderättsförhållandena rådde, vara så stor, att

det ej kunde ifrågasättas, att med utfärdandet af en sådan lag skulle anstå

i afbidan därpå, att de hinder för dess tillämpning, som å vissa orter

förefunnes, blefve undanröjda.

Äfven inom högsta domstolen påpekades att det kunde inträffa, att

vid förrättning för gemensamhetsfiskes bildande meningsskiljaktighet yppades

mellan delägarna, huruvida fisket vore skiftadt eller icke, och att ännu

oftare delade meningar torde kunna förekomma i fråga om rätta sträckningen

af rågångar i vattnet. I händelse enighet i dylik fråga ej vid

förrättningen uppnåddes, syntes annan utväg ej stå till buds än att låta

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

frågan om föreningsfiskes inrättande förfalla, i afbidan på att tvistefrågan

blefve i laga ordning afgjord.

Den bestämmelse härom, som inom högsta domstolen ansågs erforderlig,

är upptagen i förevarande förslags 7 §. Att låta lagstiftningen

om gemensarnhetsfiske anstå på grund af de svårigheter eller hinder i

angifna hänseende, som stundom kunna möta, synes icke vara att förorda.

Bestämmelsen om gode män härleder sig från de sakkunnigas utlåtande,

i hvilket följande skäl anfördes för densamma. Då förrättningsmannen

i allmänhet endast hade att verkställa utredning och leda delägarnas

förhandlingar, förefunnes ej alltid behof af gode män vid förrättningen.

Endast i det fall, att vid förrättningen skulle verkställas uppskattning

af värdet å afkastningen utaf fiskevattens olika delar, syntes,

om någon rättsägare påyrkade det, denna uppskattning böra göras af förrättningsmannen

jämte gode män. Utseendet af dessa gode män syntes,

om ej alla rättsägarna enades om valet, böra öfverlämnas till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, enär härigenom onödig tidsutdräkt undvekes.

Vid remissen till högsta domstolen anförde dåvarande departementschefen,

att beträffande omröstningarna vid förrättning hvarje delägare borde

kunna fordra, att till en början afgjordes, på hvad sätt fisket skulle nyttjas,

hvilka bestämmelser skulle upptagas i plan för fiskets begagnande, med

(lera frågor om den närmare regleringen af delägarnas inbördes förhållanden.

och att först därefter beslut fattades rörande fullföljd af frågan om

föreningsfiskes inrättande. Att delägare sålunda före omröstningen i sistnämnda

fråga kunde blifva i tillfälle att bedöma, hvad ett bifall till ansökningen

verkligen innebure, syntes desto angelägnare, som det röstvärde,

hvaröfver han förfogade vid beslut om ärendets fullföljd, kunde vara

väsentligen reduceradt vid omröstningar i åtskilliga öfriga ämnen.

De stadganden, som i anledning häraf infördes i förslaget, hafva

sedermera i hufvudsak bibehållits, dock att på hemställan af högsta domstolen

antalet af de ärenden, hvilkas upptagande före frågan om gemensamhetsfiskes

inrättande skall kunna påfordras, blifvit strängare begränsadt

än enligt det remitterade förslaget.

Uttryckligt stadgande, att delägare, som gjort ansökning om förrättningsmans

förordnande, ej är däraf förhindrad att rösta mot inrättande

af gemensarnhetsfiske, infördes i 1909 års förslag på yrkande af högsta

domstolen.

Till förebyggande af hvarje möjlighet, att gemensarnhetsfiske skulle

kunna komma till stånd, utan att samtliga rättsägare haft tillfälle att yttra

sig, hemställde högsta domstolen, att i de fall, då förrättning ej erfordrades

för gemensamhetsfiskes inrättande, kungörelse om delägarnas beslut i

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 6. 41

ämnet skulle utfärdas. Bestämmelsen härom finnes i 13 § af föreliggande

förslag.

I afseende å de stadganden om hörande af statens fi skeritj än sten) an,

hvilka innefattades i 29, 30 och 32 §§ af 1909 års förslag och äga motsvarighet

i det nuvarande förslagets 13, 33 och 34 §§, anmärkte riksdagen

såsom mindre lämpligt, att då till hållande af förrättning enligt 21 § i

det förra — 5 § i det senare — förslaget kunde förordnas antingen vederbörande

statens fiskeritjänsteman eller, vid förfall för honom, annan

sakkunnig, som af iandtbruksstyrelsen godkänts, samma möjlighet att i

stället för statens tjänsteman förordna annan kvalificerad sakkunnig icke

medgifvits Kungl. Maj:ts befallningshafvande i fall, hvarom i förstnämnda

paragrafer förmäldes. Det synes mig dock vara befogadt att, såsom förslaget

innebär, göra skillnad mellan de fåll, då förrättning på stället skall

äga rum, och de, då endast yttrande skall inhämtas. År det fråga om

en verklig förrättning, föreligger, såsom vid 5 § påpekats, fara för alltför

stor tidsutdräkt, om endast statens fiskeritjänstemän skulle vara behöriga.

Annan sakkunnig person skall därför kunna förordnas, och detta äfven i

de fall, som afses i de senare paragraferna i förslaget. Statens fiskeritjänstemän

torde däremot hinna att i skälig tid afgifva yttranden, då annat

ej erfordras. Dessutom torde böra beaktas, att i förslaget stadgas om särskild

ersättning för förrättning men ej för yttrande, som eljest afgifves.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle beträffande oskift fiskevatten n

icke, erfordras pröfning af offentlig myndighet, huruvida i förekommande

fall fiskeriområdes bildande kunde anses nyttigt eller lämpligt, utan skulle

delägarnas beslut i ämnet föranleda åtgärd af Kungl. Maj:t befallningshafvande,

så snart stadgad pluralitet förelåge. I afseende å särskilda

fiskevatten, som tillhörde olika ägare, skulle däremot Kungl. Maj:t befallningshafvande

städse hafva att pröfva, huruvida det ifrågasatta området

lämpligen borde utgöra ett fiskeriområde.

Vid remissen till högsta domstolen framhöll departementschefen, att

den förstnämnda regeln syntes kunna medföra olägenheter. Därest vederbörande

domstol på grund af stadgandet i 10 § i lagen om rätt till fiske

gifvit bestämmelser angående ett oskift fiskevattens nyttjande, hvilka bestämmelser

på ett fullt tillfredsställande sätt ordnat förhållandena mellan

de särskilda delägarna, vore det föga lämpligt att tillerkänna några delägare

ovillkorlig rätt att mot de öfrigas bestridande genomdrifva bildandet

af förord ngsfiské.

I de senare förslagen har därför stadgats rätt för Kungl. Maj:ts

befallningshafvande att i alla fall pröfva, huruvida med hänsyn till fislie
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 6 käft. (Nr 6.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

vattnets gränser och omfattning samt förhållandena i öfrigt en ifrågasatt

tvångssammanslutning skall komma till stånd.

18 §. Stadgandet om utarrenderings verkställande genom auktion fanns

redan i de sakkunnigas förslag men omarbetades före remissen till högsta

domstolen. Chefen för justitiedepartementet anförde därom att, då utarrendering

af fisket skulle ske, men arrendet icke — såsom då var medgifvet

— öfvertoges af delägare på grund af den dem tillerkända företrädesrätt,

utan arrendeaftal måste träffas i annan ordning, samtliga delägares

rätt syntes bäst skyddas genom bestämmelse, dels att utarrenderingen

skulle ske å offentlig auktion, om icke alla enades om annat förfaringssätt,

dels att hvarje rättsägare, som ansåge delägarnas gemensamma

bästa icke vara vid auktionen iakttaget, finge föra talan om auktionens

upphäfvande.

Enligt det till högsta domstolen remitterade liksom enligt det för

1909 års riksdag framlagda förslaget skulle talan mot sådan auktion icke

få föras i annat fall, än då delägare förmenade, att med afseende å anbudens

beskaffenhet eller i öfrigt föreliggande förhållanden anbud, som godkänts,

icke bort antagas. Afgifna anbuds underkännande skulle sålunda

icke kunna öfverklagas. I sammanhang därmed att nu ur förslaget uteslutes

bestämmelsen om rätt för en majoritet af delägarna att, utan auktion

öfvertaga arrendet, torde det emellertid böra medgifvas att klaga öfver

delägarnas pröfning af auktionsanbuden äfven i anledning af underkännande.

I sådan pröfning få enligt 29 § delägare, som afgifvit anbud,

icke deltaga, och det skulle kunna inträffa att, om gemensamhetsfiske inrättats

mot en minoritets önskan och majoriteten därefter afgåfve anbud

å arrendet, minoriteten skulle vilja missbruka sin öfvermakt i detta fall

till att underkänna anbudet, äfven om detta uppenbarligen vore af beskaffenhet

att böra antagas.

19 §. Rätt för delägare, som arrenderar gemensamhetsfiske, att vid er
läggande

af arrendeafgiften afdraga hvad å honom belöper efter hans delaktighet

i fisket''''stadgades i 1909 års förslag i samband därmed att, på

grund af erinringar inom högsta domstolen, i förslaget infördes förbud för

sådan delägare att deltaga i afgörande! af fråga om gemensamma, medels

användande till åtgärder för fiskets främjande eller af annan fråga,

hvari han såsom arrendator kunde vänta nytta eller skada af delägarnas

beslut. Det förra stadgandet motiverades af departementschefen därmed,

att utan detsamma arrendator! skulle kunna tvingas att''erlägga arrende

jämväl för sin lott men sakna rätt att bestämma om användandet af hvad

han sålunda erlagt samt till och med nödgas underkasta sig, att medlen

nyttjades till åtgärder, som han ansåge olämpliga. Riksdagen fann emel
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 6.

43

lertid ifrågavarande bestämmelse vara mindre väl ägnad att vid arrende

tillgodose de delägares rätt, som ej vore ärren datorer. Af densamma

följde nämligen, i strid mot hvad riksdagen ansåge riktigt, att arrendator,

som vore delägare i fisket, ofta kunde undandraga sig att bidraga till sådana

tågärder för fiskets främjande, som särskildt ur delägarsynpunkt måste

anses vara nödiga och nyttiga.

Vid vägande mellan de olika delägarnas intressen i berörda afseende

har jag trott mig finna att, äfven om skal tala för den af riksdagen intagna

ståndpunkten, öfvergång till densamma dock medför större risk för

ett obilligt resultat än vidhållande af det tidigare förslaget. Arrendeafgifts

användande till åtgärder för fiskets främjande måste, om det sker inom

skäliga gränser och på lämpligt sätt, antagas i regel ligga i arrendator^

intresse, och det är därför mindre sannolikt att han skall befinnas ovillig

att efter sin lott såsom delägare medverka därtill. Möter svårighet från

arrendatorns sida, torde anledningen härtill i allmänhet vara, att gagnet af

åtgärderna är tvifvelaktigt eller åtminstone icke kan förväntas inträda

under arrendetiden. Ju större delägare arrendator! är, desto mer obilligt

synes det vara, att han skulle kunna genom ett beslut, vid hvithet han

icke ägde utöfva rösträtt, tvingas att bidraga till dylika åtgärder och därigenom

kanske gå miste om vinsten af arrendet.

Att enhällig öfverenskommelse skall erfordras för anvisande af mer

än hälften af influten arrendeafgift till åtgärder för fiskets främjande framgår

af 28 §.

Bestämmelsen om särskilda villkor för beslut om utbytande af arren- 30 §.

deformen — sedan denna kommit till användning — mot fiskets brukande

af delägarna hvar för sig har ägt motsvarighet i alla tidigare förslag. De

sakkunniga anförde till stöd för den af dem föreslagna bestämmelsen i

detta afseende, att uppenbarligen öfvergång från ett till ett annat sätt för

utöfvande af fisket inom fiskeriområde icke borde i något fall ske, med

mindre det påkallades af delägare, som innehade en afsevärd del af områdets

hela rösttal. Eljest skulle en dylik öfvergång kunna inträffa oftare

än som vore förenligt med hänsyn till ett ändamålsenligt utöfvande

af fisket.

Att i första hand bestämma innehållet af plan för gemensamhets- 31 §

fiskes brukande af delägarna hvar för sig har äfven enligt de föregående

förslagen varit i hufvudsak öfverlämnadt åt delägarna. De i förslagen innefattade

stadgandena om sådan plans innehåll hafva också varit väsentligen

öfverensstämmande. Endast några detaljer torde behöfva här nämnas.

Enligt de tidigare förslagen skulle plan upptaga stadganden om tillsyn

därå, att delägare icke använde andra redskap eller flera sådana än

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

honom tillkomme. Häremot anmärkte högsta domstolen, att det vore

svårt att inse hvad som skulle förstås med denna tillsyn, då meningen

icke rimligen kunde vara att uppställa kraf på anställande af tillsyningspersonal.

Bestämmelsen bibehölls emellertid med någon jämkning i ordalydelsen.

Nu har densamma flyttats från de stadganden, som måste ingå

i plan, till dem, som kunna införas i sådan, om det linnes lämpligt.

Beträffande fredningsområden anförde de sakkunniga, att de ansett det

vara för fiskets befrämjande af synnerlig vikt, att delägarna tillerkändes

rätt att i planen införa bestämmelser om afsättande af dylika områden,

inom hvilka fiske skulle vara förbjudet antingen under viss utsatt del af

året eller alltid. Inrättandet af fredningsområden hade i åtskilliga främmande

länder, där lagbestämmelser meddelats i ämnet, visat sig i hög

grad bidraga till fiskets förbättrande. Medelst fredningsområdes afsättande

åstadkommes, att fiskens lek finge ostörd försiggå, samt att den lagda

rommen och det späda ynglet skyddades, under det att å andra sidan

fisket i öfriga delar af fiskeriområdet icke behöfde inställas under lektiden.

aa §. Af delägarna antagen plan skulle enligt de sakkunnigas förslag fast
ställas

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, då den funnes vara i laga

ordning tillkommen samt icke strida mot lag eller författning; ansåge

någon delägare planen kränka hans enskilda rätt, skulle han kunna påkalla

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning härutinnan. Vid förslagets

omarbetning i justitiedepartementet ändrades detta så, att äfven en längre

gående pröfning i sak skulle tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

om den påkallades af någon delägare. Det kunde nämligen, enligt hvad

departementschefen påpekade, tänkas fall, då en af delägarna beslutad plan

uppenbarligen vore oförenlig med en god hushållning med fisket, såsom

exempelvis om pluraliteten bland delägarna i ett föreningsfiske, beträffande

hvilket vederbörande fiskeritjänsteman ansett visst mindre antal angifna

fiskredskap böra användas, i planen upptoge ett mångdubbelt större antal

af samma redskap.

34 §. Då skiljemän bestämt ersättningen till delägare, som lider intrång

i sin fiskerätt genom fredningsområdes afsättande, skulle jämlikt de förslag,

som gingo före det för riksdagen framlagda, talan ej få föras mot

skiljemännens beslut. På hemställan af högsta domstolen fick denna bestämmelse

utgå och infördes i stället stadgande om rätt att vid domstol

föra talan mot beslutet. Till förebyggande af att frågan om fredningsområdes

inrättande uppehölles genom dylik talan meddelades i samband

härmed, likaledes på högsta domstolens hemställan, stadgande att bestämmelse

om fredningsområde skulle under vissa förutsättningar få omedelbart

tillämpas utan hinder af klagans anställande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

45

För bestämmande af skiljemännens beslut vid meningsskiljaktighet

mellan "derå torde i förevarande fall ej vara tillräckligt att hänvisa till de

flestas mening. Om hvarje skiljeman har sin mening och dessa ej kunna

jämkas till hvarandra — t. ex. om vid ersättningens bestämmande i varor

alla rösta för olika varuslag — kan nämligen beslut ej komma till stånd

med tillämpning af angifna regel. Det synes vara lämpligt att låta ordförandens

mening i sådana fall vara afgörande.

Att delägarna skola kunna genom beslut med enkel majoritet upp- 36 §.

draga åt syssloman att handhafva gemensamma angelägenheter har i alla

förslag varit stadgadt.

De sakkunnigas förslag innehöll i sådant afseende att, om delägarna

vore flera än tre eller fisket skulle utarrenderas, delägarna skulle, om någon

af dem det yrkade, utse syssloman. Enligt motiveringen till förslaget

hade det synts de sakkunniga i vissa fall kunna vara synnerligen nyttigt,

att handhafvandet af angelägenheter, som berörde samtliga delägares rätt,

skedde genom någon eller några af delägarna utsedda personer i stället

för att utöfvas af samtliga delägarna, hvilket, om dessas antal vore stort,

kunde medföra alltför stor omgång.

Vid förslagets första omarbetning ändrades angifna bestämmelse sä,

att yrkande af delägare icke skulle i något fäll ovillkorligen föranleda val

af syssloman, utan det städse skulle ankomma på delägarnas beslut, huruvida

syssloman borde antagas eller icke.

Högsta domstolen ansåg emellertid, att man borde i fråga om sysslomans

tillsättande ej blott gå tillbaka till det första förslaget utan meddela

ännu strängare bestämmelser. Härom anfördes i domstolens utlåtande

följande.

''Om delägare i föreningsfiske uppgå till något större antal, måste i

afseende å deras gemeasamma angelägenheter förekomma vissa bestyr, för

hvilkas handhafvande något slags organ är af nöden. Dit hörer utsättande

af tid och ort för delägarnes sammanträden, uppbärande, omhänderhafvande

och utdelning af arrendebelopp, mottagande af uppsägning eller annat

meddelande från arrendator» in. m. Det torde därfär böra åläggas

delägarna, om de äro flera än tre, eller måhända fem, att utse en syssloman

med befogenhet och skyldighet att ombesörja dylika angelägenheter,

hvilka då böra i lagen närmare bestämmas. I sammanhang härmed erfordras

jämväl närmare föreskrifter om påföljden af, att detta åliggande

försummas, om den utseddes rätt att afsåga sig uppdraget, om delägarnas

rätt att entlediga honom, om arfvode, där sådant anses böra ifrågakomma

m. in. Utan närmare uttalande om hithörande detaljer hemställes, huruvida

icke för det fall, att syssloman saknades, kunde uppdragas åt Konun
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

27 §.

28 och 39 §t>.

gens befallningshafvande att på anmälan af delägare eller annan, hvars

rätt vore i fråga, utse delägare eller annan till uppdragets handhafvande,

äfvensom huruvida det icke borde kunna åläggas delägare, som af Konungens

befallningshafvande förordnades till syssloman, att mottaga uppdraget

utan rätt till arfvode för dess utöfvande.’

I enlighet med hvad sålunda anförts omarbetades förslaget i denna

del ytterligare, innan detsamma förelädes riksdagen. De nu upptagna

bestämmelserna i ämnet öfverensstämma i sak med hvad då föreslogs.

Stadgandena om delägarnas sammanträden härleda sig från de

sakkunnigas förslag med vissa tillägg, som gjorts på grund af erinringar

af högsta domstolen. Att det öfverlämnats åt Kung!. Maj:ts befallningshafvande

att bestämma sättet för kallelse till sammanträde motiverades

af de sakkunniga sålunda att, då olika förhållanden kräfde olika förfaringssätt,

visst sätt ej lämpligen kunde bestämmas i lag och att, då det ej

heller syntes vara fullt betryggande att låta delägarna besluta i frågan,

dennas afgörande tryggast lades i Kungl. Maj:ts befaliningshafvandes

händer.

Bestämmelser, som hufvudsakligen motsvarade de i 4 och 29 §§ af

förevarande förslag meddelade, voro i det till högsta domstolen remitterade

förslaget upptagna i 1 I §. Mot denna paragraf anmärkte högsta domstolen

till en början följande.

''Enligt paragrafens affattning skola dess föreskrifter om röstberäkning

tillämpas endast vid behandling af frågor, hvarom i den föreslagna

lagen skiljs. En dylik begränsning kan näppeligen vara riktig. Det vore

föga rimligt att för fattande af positivt beslut i hvarje fråga, som icke är

uttryckligen nämnd i förslagets särskilda paragrafer, kräfva enhällig öfverenskommelse

mellan delägarna och således möjliggöra för hvarje särskild

delägare i utarrenderadt fiske att med framgång motsätta sig de

öfrigas mening i de mångahanda spörsmål, som kunna uppkomma i afseende

å förvaltningen af samfällda tillgångar eller utförandet af beslutade

åtgärder till fiskets främjande eller beträffande förhållandet till antagen

arrendator.

Skall 11 § i förevarande hänseende kunna behålla sin föreslagna

lydelse, måste alltså förslaget i andra delar omarbetas, så att de ämnen, i

hvilka majoritetsbeslut böra kunna ifrågakomma, varda fullständigt

angifna.

Eu annan utväg, som synes kunna ifrågasättas och ej torde föranleda

betänkligheter, är emellertid att låta 11 § äga tillämpning icke allenast

i frågor, som annorstädes i lagen omnämnas, utan i gemensamma

angelägenheter öfver hufvud, därvid dock till förebyggande af missför
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

stånd erfordras ett uttryckligt uttalande, att beslut om påläggande af

bidrag i penningar eller arbete ej faller under paragrafen, likasom det

naturligen måste tillses, att regeln ej kommer att äga tillämpning å delägare,

som nyttja fisket för samfälld rakning.’

Vid förslagets därpå följande bearbetning i justitiedepartementet ansågs

den senare af de utvägar högsta domstolen sålunda anvisat lätt kunna

föranleda förvecklingar vid lagens tillämpning. Missförstånd beträffande

innebörden af uttrycket gemensamma angelägenheter syntes med skäl vara

att motse, och dylikt missförstånd kunde orsaka fattande af beslut, hvilka,

såsom kränkande delägares enskilda rätt eller af annan anledning, saknade

giltighet. Då den af högsta domstolen alternativt anvisade utvägen syntes

vara i praktiskt hänseende vida mera lämplig, infördes i 16 § af det omarbetade

förslaget ett angifvande af de fall, då majoritetsbeslut skulle

kunna ifrågakomma. Tillika intogs i samma paragraf den i afseende å

den förra utvägen föreslagna bestämmelsen, att bidrag i penningar eller

arbete ej finge påläggas genom majoritetsbeslut.

Någon mera afsevärd risk torde emellertid knappast vara förenad

med att ej begränsa rätten till majoritetsbeslut i gemensamma angelägenheter

på annat sätt än genom angifvande af undantagen från densamma,

och då denna utväg, äfven ur enkelhetens synpunkt, enligt min mening

äger företräde, har jag i förevarande förslags 28 § ej intagit uppräkningen

af de ämnen, i hvilka majoritetsbeslut få förekomma.

1 sistnämnda paragraf har från majoritetsbeslut undantag^, förutom

det nyss berörda ärendet, jämväl fråga om att anvisa mer än hälften af

influten arrendeafgift till åtgärder för fiskets främjande. Såsom inom

högsta domstolen framhölls, är innebörden af stadgandet i den senare delen

att, så länge eu väckt fråga om behållnings användande ej afser mer än

nämnda belopp, den är att hänföra till de frågor, för hvilkas afgörande

vanlig majoritet är tillfyllest, medan åter enhällig öfverenskommelse erfordras

för användande på sådant sätt af belopp, som faller utanför berörda

gräns. Inom högsta domstolen erinrades äfven, att det knappast vore

lämpligt, att beslut uti ifrågavarande riktning fattades annorledes än efter

hand, allteftersom behållning förelåge; och blef den förut föreslagna bestämmelsen

jämkad i enlighet härmed.

I det förslag, som utgjorde föremål för högsta domstolens granskning,

var stadgadt, att vid omröstning angående vissa angifna ämnen

ingen skulle få rösta för mer än en tredjedel af de i omröstningen deltagandes

sammanlagda rösttal. I afseende härå ifrågasatte högsta domstolen,

huruvida det icke vore lämpligt att nämnda begränsning finge gälla

i alla frågor, där majoritetsbeslut kunde förekomma, i hvilken händelse

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

HO §.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6‘.

möjligen bestämmelsen om kvalificerad majoritet såsom villkor för giltighet

af beslut om föreningsfiskes inrättande kunde bortfalla. Departementschefen

fann emellertid att, äfven om en utvidgning af berörda stadgandes

tillämpningsområde kunde förordas, den dock icke borde gå så långt som

högsta domstolen föreslagit. Då vid förslagets omarbetning begränsning

af rösträtten stadgades såsom regel, gjordes därför från denna vissa undantag,

sammanfallande med de i föreliggande förslags 29 § upptagna. Departementschefen

yttrade härom, att till skyddande af minoritetens rätt

visserligen kräfdes inskränkning af delägarnas rösttal men detta allenast

i frågor, vid hvilkas afgörande den obegränsade rösträtten kunde missbrukas

till skada för de öfverröstade. Dylikt missbruk syntes ej kunna

förekomma i något af de fall, som enligt förslaget vore undantagna från

tillämpning af föreskriften om begränsad rösträtt. 1 dessa fall syntes det

tvärtom ur fiskevårdssynpunkt betänkligt att sätta ägare af allenast en

mindre del af fiskevattnet i tillfälle att genomdrifva sin mening i strid

mot de större delägarnas intressen. Hvad särskild! anginge beslut om

gemensamhetsfiskes inrättande kunde erinras om, att minoritetens rätt vore

tillgodosedd genom föreskriften, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle

pröfva lämpligheten af dylikt beslut.

Det till högsta domstolen öfverlämnade förslaget innehöll icke någon

begränsning af den däri stadgade rätten för delägarna att genom beslut

med vanlig majoritet uppdraga åt syssloman ombesörjande af gemensamma

angelägenheter. I sådant afseende anmärkte högsta domstolen, att om gemensamma

angelägenheter skulle finnas, i hvilka positivt beslut ej kunde

åvägabringas annorledes än medelst enhällig öfverenskommelse, det uppenbarligen

ej vore riktigt, att en majoritet af delägare skulle kunna genom tillsättande

af syssloman genomdrifva en dylik angelägenhets afgörande i önskad

riktning, samt att det jämväl förefölle oegentlig!, att syssloman, om hvilkas

tillsättning beslut fattats med vanlig röstberäkning, skulle kunna erhålla

befogenhet att å delägarnas vägnar fatta beslut i frågor, för hvilkas afgörande

af delägarna själfva en viss kvalificerad pluralitet vore föreskrifven.

Det syntes vara af nöden att antingen de gemensamma angelägenheter,

hvilka finge uppdragas åt syssloman, begränsades så att dit ej kunde hänföras

några af de frågor, i hvilka kvalificerad pluralitet erfordrades för

fattande af positivt beslut, eller ock bestämmelser meddelades, hvarigenom

i vissa fall sysslomannens behörighet att företräda delägarna gjordes beroende

af att beslutet om deras tillsättande fattades med kvalicerad pluralitet.

Med föranledande af denna anmärkning och i enlighet med det förra

af de anvisade alternativen erhöll berörda stadgande vid omarbetningen en

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungi. Afaj:ts nåd. proposition Nr 6. 49

begränsning, som i sak öfverensstämmer med den i det nuvarande förslagets

30 § angifna.

De i förslaget innefattade stadgandena om rätt för boställshafvare 31 §.

eller arrendator af fast egendom att i stället för eller jämte boställets eller

den utarrenderade egendomens ägare föra talan för tillhörande fiskevatten

öfverensstämma till innehållet i allmänhet med de motsvarande bestämmelserna

i 19 § af närmast föregående förslag. Dock har nu, i enlighet

med hvad högsta domstolen vid dess granskning ifrågasatte, förbehåll om

ägarens eller boställshafvarens samtycke icke uppställts i fråga om pröfning

af arrendeanbud och följaktligen icke heller i fråga om beslut att

åt syssloman eller annan uppdraga dylik pröfning; och har jämväl det

liknande förbehållet beträffande rätt att deltaga i öfverenskommelse om

annat sätt för utarrendering än offentlig auktion utelämnats.

Beträffande ändring af fiskeriområdes omfattning yttrade de sak- 33 och 34 §§.

kunniga, att härför syntes böra fordras iakttagande af samma former som

för bildande af dylikt område, dock att, om fiskeområde utgjordes af samfälldt

vatten, för områdets ändrande lämpligen kunde kräfvas större pluralitet

bland delägarna än som erfordrats för dess 1 »ildande. Den sålunda

angifna hufvudregeln har sedermera bibehållits.

På hemställan af högsta domstolen infördes i 1909 års förslag närmare

bestäm meter, huru stadgandena om sådan uppskattning, som omförmäles

i 9 § af förevarande förslag, skulle tillämpas vid ändring af området.

Med hänsyn till olämpligheten af att sammanställa värden, som beräknats

å olika tider och under olika förhållanden, har därvid stadgats att, såvidt

fråga vore om tillökning af området, reglerna om uppskattnings företagande

skulle äga tillämpning jämväl med afseende på det ursprungliga

området, utan hänsyn till om sådan åtgärd beträffande detsamma förut

vidtagits. När frågan gällde allenast fiskevattens afskiljande, skulle däremot

ny uppskattning i allmänhet icke vara af nöden.

I afseende å riksdagens anmärkning, att i de fall, som omförmäldes

i 30 och 32 §§ af 1909 års förslag och på motsvarande sätt upptagits i

förevarande förslags 33 och 34 §§, det borde vara möjligt att i stället för

statens fiskeritjänsteman förordna annan kvalificerad sakkunnig, hänvisar

jag till hvad jag därom yttrat vid 13 §.

Bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att för- 35 §

klara beslut om gemensam hetsfiskes inrättande förfallet, om beslutet under

tre år ej vunnit tillämpning, upptogs i 1909 års förslag på föranledande

af högsta domstolen, som ansåg eu sådan bestämmelse böra meddelas

med hänsyn till såväl delägarnas som det allmännas intresse.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt 6 höft. (Nr 6.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr G.

Äfven stadgande!!:!

väsentlig förändring till

ningshafvande

40 §.

42 §.

kan

därom att, då gemensamhetsfiske undergåtbeskaffenhet

eller gränser, Kungl. Maj:ts befallförklara

beslutet om fiskets inrättande förfallet eller

vidtaga annan erforderlig åtgärd hafva tillkommit med anledning af högt

sta domstolens anmärkningar. Dessa stadgandens lydelse har nu något

jämkats med hänsyn till riksdagens erinran, att fråga kan uppkomma om

vattnets användande för annat ändamål än fiske, och att det af sådan anledning

kan vara önskvärdt att, om skäl därtill äro, få gemensamhetsfisket

upphäfdt eller förändradt.

besvär i mål, som

, räknas från del
-

fin der det att i allmänhet tiden för anförande af

handläggas af förvaltande myndigheter och ämbetsverl

fåendet af det beslut, som öfverklaga^, har det föreslagits att Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes beslut i förevarande ärenden skola offentligen kungöras

och besvärstiden räknas från kungörandet. Till stöd för denna afvikelse

från vanliga regler anförde de sakkunniga, att då de beslut, som af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande enligt den föreslagna lagen skulle meddelas, ofta

kunde angå en mängd personer, komme delgifningen, därest sådan skulle ske

i vanlig ordning, att blifva särdeles kostsam, hvarjämte en underlåtenhet

eller

rättsägare kunde

ett dröjsmål att verkställa delgifningen med

tillämpningen af Kungl. Majds befallningshafvandes beslut.

De fisken, som omfattas af det stadgade undantaget för fiske, ’

ganderätt till grunden ej är förenad och som afser fångst af alleeller

vissa

Slutbestäm
melsen.

Förslag till

lag om ändrad

lydelse

af 10,13 och

14 §§ i lagen

den 27

juni 1896

om rätt till

fiske.

fiske, hvar
v-

ricuvou, uvxii. —---------C----- O

med äganderätt till grunden ej

näst visst eller vissa Åskslag, äro, enligt hvad de sakkunniga meddelade,

till största delen antingen kronan tillhöriga eller genom upplåtelse från

kronan komna i enskild ägo. Något behof af ändring i gällande lagstiftning

har icke ansetts föreligga i fråga om dessa fisken.

De sakkunniga funno de af dom föreslagna bestämmelserna i allmänhet

vara af beskaffenhet att vinna tillämpning å bestående rättsförhållanden.

Endast för det fall att före lagens utfärdande upprättats arrendeaftal rörande

antingen allenast fiskevatten eller ock fiskevatten jämte sa ringa jord, att

ett fiskearrende uppenbarligen vore för handen, syntes arrendator^ rätt böra.

skyddas. Detta skedde lämpligast därigenom, att arrendator!] tillerkändes

befogenhet att förhindra beslut om annat fiskesätt än enligt fastställd plan.

'' Hvad de sakkunniga i anledning häraf föreslagit har sedermera, med

någon jämkning, bibehållits.

Utöfver förslaget till lag om gemensamhetsfiske anhåller jag att få

för Kungl. Maj:t anmäla ett förslag "till lag om ändrad lydelse af 10, 13

och 14 §§ i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske.

Sistberörda förslag sammanfaller med det förslag i samma ämne,

hvilket ingick i den för 1909 års riksdag framlagda propositionen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 6.

Angående syftet för bestämmelserna i det föreslagna tredje stycket

af 14 g t lagen om rätt till fiske anförde de sakkunniga följande.

’En synnerligen viktig uppgift för dem, som vilja bedrifva ett rationellt

fiske, är idkande af fiskodling, och det synes vara högst angeläget att

söka uppmuntra till dylik verksamhet. På lagstiftningens väg låter detta

sig gorå genom beredande af möjlighet för delägarna i fiskeriområde att,

såvidt ske kan, afstånga sitt fiskevatten, så att de hafva trygghet för, att

resultatet af deras fiskodling kommer dem själfva och icke andra personer

till godo. Sådan afstängning kan dock icke ifrågakomma annat än beträffande

den mindre fiskled, som onfförmäles i andra stycket af 14 § i lagen om

rätt till fiske, samt i älf, ström, å eller sund, där fisken ej har sitt dref.

Beviljandet af rätt till afstängning torde lämpligen kunna ske i samma

ordning ocli under enahanda villkor, som sistnämnda lagrum stadgar för

vinnande af rätt att utsätta fiskredskap i den mindre fiskleden. 1 de fall

då fiskled ej är för handen, lägga val de nu gällande bestämmelserna om

rätt till fiske icke hinder i vägen för afstångande åt ström eller sund,

men ofta nog torde förhållandena vara sådana, att eu undersökning och

pröfning erfordras för afgörande af, huruvida fisken har sitt dref i visst

vatten, och i dylik händelse uppstår lätt hos vederbörande tvekan att pa

eget beråd verkställa afstängning, hvadan i alla fall möjlighet bör finnas

att i laga ordning söka tillstånd därtill.

Härvid må erinras, hurusom lagen om rätt till fiske icke upptager

bestämmelser, som från andra synpunkter än fiskeriintressets reglera den

enskilda dispositionsrätten öfver vattendrag, och att följaktligen, därest

fråga är om vidtagande af anordning, som kan föranleda dämning eller

förorsaka hinder i flottleds eller farleds användande, bestämmelserna i förordningen

om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund skola, tillämpas.

öfrig» bestämmelser i det senare lagförslaget torde icke. vara i behof

af någon förklaring.»

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande båda lagförslag,

af den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, och hemställde, att för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande öfver

förslagen måtte inhämtas genom utdrag af protokollet.

Denna hemställan, som biträddes af statsrådets öfrig»

ledamöter, blef af Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifallen.

Ur protokollet

Willand Aschan.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Förslag

till

Lag

om gemensamhetsfiske.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

År fiskevatten oskift eller eljest tillhörigt två eller flera, må delägarna

besluta, att fisket i vattnet skall vara gemensamhetsfiske. För beslutets

giltighet erfordras fastställelse af Konungens befallningshafvande.

Gemensamhetsfiske skall, efter hvad delägarna besluta, inrättas för

visst antal år, minst tio och högst tjugufem.

Gemensamhetsfiske skall antingen nyttjas af delägarna i bolag eller

upplåtas på arrende eller ock, om fisket ej är tillgodogjordt på något af

nu angifna sätt, brukas af delägarna hvar för sig enligt fastställd plan.

Utan hinder af att gemensamhetsfiske nyttjas af delägarna i bolag

eller upplåtits på arrende kåfve delägare rätt att själf och med sitt husfolk

idka mete i honom tillkommande vatten. Gemensamhetsfiske, som skall

brukas af delägarna hvar för sig enligt fastställd plan, må ej, innan plan

blifvit fastställd, nyttjas annorledes än nu är sagd!.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

53

Såsom mete är ej att anse fiske med ståndkrok, långref, utter, drag

eller svafvel, ej heller slantning.

4 §•

Öar ej mellan delägarna träffats enhällig öfverenskommelse om

särskild beräkningsgrund för deras delaktighet i gemensamhetsfisket, njute

en hvar af dem sådan delaktighet, om vattnet är i sin helhet oskift, efter

sin andel däri och i annat fall efter det järil likt 9 § bestämda värdet å

hans andel i af kastningen af fisket i vattnet. Hvad nu är stadgadt skall

ock, med iakttagande af hvad i 29 § sägs, tillämpas beträffande delägares

rösträtt vid beslut i fråga om gemensamhetsfiskes inrättande eller annan

angelägenhet, som rör sådant fiske.

Om inrättande af gemensamhetsfiske.

Uppstår fråga om inrättande af gemensamhetsfiske, och enas icke

samtliga delägare såväl härom som angående tiden för gemensamhetsfiskets

bestånd ocli sättet för dess tillgodogörande samt, därest fisket skall

enligt plan brukas af delägarna hvar för sig, angående sådan plan äfvensom,

då fiskevattnet ej är i sin helhet oskift, om grunden för beräkning

af delaktigheten i gemensamhetsfisket och af delägarnas rösträtt, skall

frågan företagas till pröfning vid förrättning på stället.

Till hållande af sådan förrättning förordne Konungens befallningshafvande,

efter ansökning af delägare, statens fiskeri tjänsteman eller, vid

förfall för honom, annan sakkunnig, som är af landtbruksstyrelsen godkänd.

I ansökningen skola uppgifvas fiskevattnets belägenhet och omfattning

äfvensom, såvidt ske kan, de fastigheter saken angår samt ägarnas

och innehafvarnas namn och hemvist.

6 §•

Förrättningsmannen skall, efter samråd med sökanden, bestämma tid

och ställe för förrättningen samt härom lämna uppgift till Konungens

befallningshafvande, och läte befallningshafvanden kungörelse om förrättningen

införas i länskungörelserna samt minst fjorton dagar före förrätt
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

K un [fl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

ningen ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de socknar, där fiskevattnet

är beläget, än äfven införas i tidning inom orten.

Finnes saken angå fiskevatten, tillhörigt kronan eller allmän inrättning,

och är ej boställshafvare eller arrendator jämlikt 31 § första stycket

behörig att för fiskevattnet föra talan, varde ombud till bevakande af

kronans eller inrättningens rätt utsedt af Konungens befallningshafvande

eller annan myndighet, som sådant må tillkomma; och gifve Konungens

befallningshafvande, då annan myndighet skall utse ombud, denna myndighet

underrättelse om saken så tidigt, att ombudet kan tillstädeskomma vid

förrättningen.

7 §

Yppas vid förrättning giltig anledning till ovisshet, huruvida fiskevatten

är skifta,dt eller icke, eller angående råtta sträckningen åt ägogräns

i vattnet, och kan ej enighet uppnås, skalf förrättningen inställas och förrättningsmannen

om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshafvande.

som förklarar frågan om gemensamhetsfiskes inrättande förfallen.

8 §•

Finner förrättningsmannen för fiskets ändamålsenliga utöfvande erforderligt,

att gemensamhetsfisket skall omfatta jämväl vatten, som icke

afses i ansökningen, uppskjuta han förrättningen och göre om förhållandet

anmälan hos Konungens befallningshafvande med uppgift å detta vattens

belägenhet och omfattning, de ytterligare fastigheter, saken förmenas angå,

samt ägarnas och innehafvarnas namn och hemvist, hvarefter befallningshafvande]:!

föranstalta]- om att enligt 6 § den nya tiden för förrättningen

kungöres och allmänt ombud, om sådant erfordras, varder utsedt.

9 §•

År fiskevattnet ej i sin helhet oskift, och träffas icke enhällig öfverenskommelse

om grunden för beräkning af delaktigheten i gemensamhetsfisket

och af delägarnas rösträtt, skall uppskattning verkställas åt värdet

å den årliga afkastning, som fisket i hvarje särskild del af fiskevattnet,

hvari fiskerätt tillkommer en delägare eller flera delägare samfälldt, kan

beräknas lämna vid sådan utöfning af fisket, att fisktillgången icke förminskas.

Om fiskerätt i viss del af fiskevattnet tillkommer flera delägare

samfälldt, skall för en livar af dem uträknas, huru stor del af det uppskattade

värdet å samfällighet ens årliga afkastning belöper å honom efter

hans lott i samfällighet^!.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

55

Vid uppskattningen skall förrätt)) ingsmannen, om någon delägare

det påkallar, biträdas af två för sakkunskap och pålitlighet kända, med

fiskeriförl lalla ndena i orten förtrogna gode män, Indika utses af delägarna

eller, därest de icke om valet sämjas, af Konungens befallningshafvande

på anmälan af förrättningsmannen. Uppkomma mellan förrättningsmannen

och gode männen olika meningar, galle deri mening, om hvilken de flesta

förena sig.

10 §.

Förrättningsmannen skall föranstalta om fullständig utredning af

alla på frågan inverkande omständigheter och därefter för delägarna framlägga

utlåtande, ined angifvande särskilda huruvida han anser gemensamhetsfiske

böra inrättas i fiskevattnet, samt huru fisket enligt hans åsikt

lämpligast skall nyttjas. Anser förrättningsmannen fiskets brukande af

delägarna hvar för sig enligt fastställd plan kunna ifrågakomma, skall

han uppgöra och i utlåtandet framlägga förslag till plan.

11 §•

Sedan förrättningsmannens utlåtande framlagts, skall inför honom anställas

omröstning angående frågan, huruvida gemensamhetsfiske skall inrättas,

så ock för huru många år sådant fiske skall komma till stånd samt

om fiskets upplåtande på arrende eller antagande af plan för fiskets brukande

af delägarna hvar för sig; och skall härvid frågan om gemensamhetsfiskes

inrättande företagas till afgörande efter öfriga nu nämnda

frågor, om någon delägare det yrkar.

För beslut om gemensamhetsfiskes inrättande erfordras beträffande

fiskevatten, som är i sin helhet oskift, mer än hälften och i fråga om

annat fiskevatten minst tvä tredjedelar af samtliga delägares rösttal.

Delägare, som gjort ansökning om förrättningsmans förordnande,

vare ej däraf förhindrad att rösta mot inrättande af gemensamhetsfiske.

12 §■

Förrättningen skall afslutas med tillkännagifvande att, om någon

finner sig befogad till påminnelser i fråga om gemensamhetsfiskets inrättande

eller tillgodogörande eller beträffande uppskattning och uträkning,

hvarom i 9 § förmärs, sådana påminnelser må ingifvas till Konungens

befallningshafvande före klockan tolf å trettionde dagen från afslutningen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Förrättningsmannen åligger att ofördröjligen till Konungens befallningshafvande

insända det vid förrättningen förda protokoll jämte öfriga

handlingar angående saken.

13 §.

Hafva till Konungens befallningshafvande inkommit handlingar, utvisande,

att delägarna utan förrättning, hvarom ofvan sägs, träffat öfverenskommelse

om inrättande af gemensamhet,sfiske, och är ej sådant fall för

handen, att enligt 5 § förrättning bort hållas, late Konungens befallningshafvande

genom kungörelse, som skall införas i länskungörelserna och tidning

inom orten samt uppläsas i kyrkan i den eller de socknar, där fiskevattnet

år beläget, tillkännagifva, att handlingarna äro tillgängliga hos

befallningshafvanden och att påminnelser i ärendet må till honom ingifvas

före klockan tolf å trettionde dagen från den dag, då kungörelsen upplästs

i kyrkan, eller, om den upplästs å olika dagar i särskilda socknars

kyrkor, från den dag, då den sist blifvit uppläst. Konungens befallningshafvande

höre ock statens fiskeritjänsteman.

14 §.

Beslut om inrättande af gemensamhetsfiske varde af Konungens befallningshafvande

fastställdt, om han med hänsyn till fiskevattnets gränser

och omfattning samt förhållandena i öfrigt finner sådant fiske böra inrättas.

15 §.

Hafva delägarna ej bestämt viss dag, från hvilken beslutet om gemensamhetsfiskes

inrättande skall äga tillämpning, eller infaller af dem utsatt

dag, innan Konungens befallningshafvandes beslut om fastställelse vinner

laga kraft, skall befallningshafvanden bestämma dagen.

Om gemensamhetsfiskes nyttjande af delägarna i bolag.

16 §.

Gemensamhetsfiske skall nyttjas af delägarna i bolag, om de enhälligt

öfverenskomma därom.

Nyttjas gemensamhetsfiske på nu angifvet sätt, äge denna lag ej

tillämpning beträffande delägarnas inbördes förhållande och ordnandet af

deras gemensamma angelägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Om gemensamhetsfiskes upplåtande på arrende.

17 §•

För beslut, att gemensamhetsfiske skall upplåtas på arrende, erfordras

samma röstöfvervikt som för beslut om gemensamhetsfiskes inrättande i

fiskevattnet. Beslut om utarrendering skall underställas Konungens befallningshafvande,

som, därest beslutet finnes i laga ordning tillkommet, fastställer

det till efterrättelse.

18 §.

Utarrenderingen skall ske å offentlig auktion, om ej delägarna enhälligt

öfverenskomma om annat förfaringssätt; och varde gjorda anbud

pröfvade af delägarna vid auktionen eller å sammanträde, som vid auktionen

utsattes att hållas sist å tionde dagen därefter.

Menar delägare, att, med afseende å anbudens beskaffenhet eller i

öfrigt föreliggande förhållanden, anbudens pröfning bort utfalla annorledes,

må han före klockan tolf å tjugonde dagen därefter klaga hos

Konungens befallningshafvande; och äge befallningshafvanden, därest det

finnes uppenbart, att delägarnas gemensamma bästa icke tillvaratagits,

förordna, att ny auktion skall hållas.

19 §.

Behållen arrendeafgift skall fördelas efter delaktigheten i gemensamhetsfisket,

om ej delägarna besluta att använda dylik afgift till åtgärder

för fiskets främjande.

Är gemensamhetsfiske utarrenderad! till delägare, må han vid erläggande

af arrendeafgiften afdraga hvad å honom belöper efter hans delaktighet

i fisket.

20 §.

Sedan beslut fattats om gemensamhetsfiskes upplåtande på arrende,

vare beslut att, med ändring af hvad sålunda bestämts, fisket skall brukas

af delägarna hvar för sig enligt fastställd plan icke giltigt, därest ej delägare

med mer än hälften af samtliga delägares rösttal förenat sig om

beslutet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 6 käft. (Nr 6.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Om gemensamhetsfiskes nyttjande af delägarna hvar för sig enligt

fastställd plan.

21 §.

Skall geinensamhetsfiske brukas af delägarna hvar för sig enligt

fastställd plan, varde plan af dem antagen.

Dylik plan skall innehålla föreskrifter om beskaffenheten och antalet

af de fiskredskap, som hvarje delägare må vid fisket begagna, samt,

då fråga är om oskift fiskevatten, angifva den ordning, i hvilken delägarna

må använda de olika fiskeplatserna. 1 planen må jämväl införas bestämmelser

om viss fredningstid för särskilda fiskslag och om afsättande

af fredningsområden äfvensom förbud mot fångande af fisk under viss

storlek, stadganden, som möjliggöra tillsyn därå att delägare icke använder

andra eller liera, redskap än honom tillkommer, samt andra bestämmelser,

som kunna tjäna till främjande af fisket eller förekommande

af tvist mellan delägarna.

Ej må någon i plan tilläggas rätt att fiska i annan delägares fiskevatten,

med mindre denne lämnat medgifvande därtill.

22 §.

Antagen plan för gemensamhetsfiskes brukande skall underställas

Konungens befallningshafvande, som tillser huruvida planen tillkommit

i laga ordning samt öfverensstämmer med lag och författning, så ock,

därest delägare gjort påminnelse i sådant hänseende, huruvida planen kränker

dennes enskilda rätt eller icke är tjänlig för fiskets främjande.

År ej planen antagen vid förrättning, hvarom i 5 § förmäles, skall

tillfälle att afgifva påminnelser ofördröjligen beredas delägarna enligt hvad

i 13 § sägs.

Planen skall af Konungens befallningshafvande antingen oförändrad

fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skal därför uppgifvas.

23 §.

Ilar i plan för fiskevatten, som ej är i sin helhet oskift, upptagits

bestämmelse om afsättande af fredningsområde, och lider delägare, inom

hvars fiskevatten området skall afsättas, genom sådan åtgärd intrång i sin

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

59

fiskerätt, må bestämmelsen ej mot honom tillämpas, med mindre ersättning

för intrånget beredes honom.

Erinran härom skall införas i beslut om fastställelse å plan, som

nyss är sagd.

24 §.

Träffas ej öfverenskommelse angående ersättning, hvarom i 23 §

förmäles, skall ersättningen af tre oj afviga skiljemän fastställas till visstbelopp

i penningar eller varor att årligen förskottsvis utgå. Bland skiljemännen

skall eu utses af den till ersättning berättigade och en af öfriga

delägare, hvarefter de sålunda utsedda tillkalla den tredje, som skall vara

skiljemännens ordförande. Tredskas någondera parten att utse skiljeman,

eller kunna de utsedda ej förena sig om valet af den tredje, äge domaren

eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet.

Den, som ej nöjes med de flesta skiljemännens mening eller, om

alla äro af skilda meningar och dessa ej kunna till hvarandra jämkas,

med hvad ordföranden säger, äge att draga tvisten under rättens pröfning,

så framt han instämmer sin talan sist å nittionde dagen från det skiljemännens

beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning

om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande

under rättens pröfning. Ställes hos Konungens befallningshafvande pant

eller borgen för ersättning, som, utöfver hvad skiljemännen bestämt, kan

varda fastställd, äge befallningshafvanden förordna, att bestämmelsen om

fredningsområde må, ändå att den till ersättning berättigade söker ändring

i skiljemännens beslut, genast tillämpas mot erläggande tillsvidare af ersättning

enligt samma beslut.

O O

Fastställd plan skall, om den ej af Konungens befallningshafvande

jämlikt 35 § förklaras skola upphöra att gälla, lända till efterrättelse,

intill dess bolag bildats för gemensamhetsfiskets nyttjande eller fastställelse

meddelats å ny plan eller å beslut om fiskets upplåtande på arrende.

Bestämmelser om syssloman samt vissa bestämmelser om delägarnas

sammanträden och. beslut.

26 §.

Delägarna i gemensamhetsfiske skola, om de äro derå än tre eller

eljest någon af dem det yrkar, utse syssloman att uppbära och omhänder
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

60

hafva samt, i den mån det skall ske, fördela delägarna samfälldt tillkommande

medel äfvensom mottaga uppsägning och annat meddelande

från arrendator af gemensamhetsfisket.

Utse ej delägarna syssloman, då sådant skall ske, äge Konungens

befallningshafvande att, på ansökan af delägare eller arrendator af gemensamhetsfisket,

utse syssloman. Delägare eller den, som enligt 31 § äger

föra hans talan, vare, om han af Konungens befallningshafvande utses till

syssloman, skyldig mottaga uppdraget utan rätt till arfvode för dess utförande;

äge dock att efter fem år afgå och vare sedermera ej skyldig

ånyo mottaga befattningen, förrän ytterligare fem år förflutit.

Syssloman må genom delägarnas beslut entledigas, dock att af Konungens

befallningshafvande utsedd syssloman skall innehafva befattningen,

till dess hos befallningshafvanden visats, att delägarna utsett annan syssloman

och att denne åtagit sig uppdraget.

27 §.

Huru delägarna skola kallas till sammanträde bestämmes, sedan dem

beredts tillfälle att yttra sig i ämnet, af Konungens befallningshafvande,

då beslut om geni ensam hetsfiskes inrättande fastställes.

Om tid och ort för sammanträde bestämme delägarna. Syssloman

må ock utlysa sammanträde, som han finner erforderligt. Påfordra delägare

med minst en tiondel af samtliga delägares rösttal hos syssloman

sammanträde för uppgifvet ändamål, skall sammanträde utlysas. Har syssloman

ej senast fjorton dagar efter sådan påfordran utlyst sammanträde

att hållas inom fjorton dagar, åligger det, på anmälan af delägare, domaren

eller utmätningsmannen i orten att ofördröjligen utlysa sammanträde.

Lag samma vare, om syssloman ej finnes och val af syssloman skall ske.

Vid sammanträde föres ordet af den, som de närvarande därtill

utse. Protokoll skall vid sammanträde föras genom ordförandens försorg.

28 §.

Ej må genom beslut af delägarna tillskott i penningar, varor eller

arbete åläggas delägare, som ej biträdt beslutet, ej heller annorledes än

genom enhällig öfverenskommelse mer än hälften af influten arrendeafgift

anvisas till åtgärder för fiskets främjande.

29 §.

Vid omröstning i andra frågor än de i 1, 17, 20 och 33 §§ omförmälda

må icke för någon delägare beräknas mer än en tredjedel af de

i omröstningen deltagandes sammanlagda rösttal.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

61

Då ej annat är för visst fall stadgadt, galle den mening, som erhåller

högsta rösttalet, eller, vid lika rösttal, den mening, hvarom de

tiesta röstande förenat sig. Aro äfven efter sådan beräkning rösterna lika

delade, afgöres val genom lottning, men galle i annan fråga den mening,

som biträdes af ordföranden vid sammanträdet eller, därest omröstning

sker under förrättning, hvarom ofvan sägs, af förrättningsmannen.

Har delägare afgifvit anbud vid auktion enligt 18 §, må han ej

deltaga i pröfningen af de gjorda anbuden, och äge ej heller delägare,

som ensam eller jämte andra arrenderar gemensamhetsfisket, deltaga i

afgörandet af fråga om gemensamma medels användande till åtgärder för

fiskets främjande eller af annan fråga, hvari lian såsom arrendator kan

vänta nytta eller skada af delägarnas beslut.

30 §.

Delägarna må åt syssloman eller annan af dem utsedd person uppdraga

sin beslutanderätt i fråga, för hvars afgörande ej erfordras enhällig

öfverenskommelse eller viss röstöfvervikt.

31 §.

Boställshafvare eller arrendator af kronan tillhörig, genom offentlig

myndighet utarrenderad fäst egendom äge föra talan för fiskevatten, som

han i nämnda egenskap äger nyttja.

Har boställshafvare utarrenderat bostället, tillkomme den rätt, som

nyss är sagd, arrendatorn; och äge arrendator af annan fäst egendom än

i första stycket sägs samma rätt. Dock må utan boställshafvarens eller

ägarens samtycke sådan arrendator icke lämna medgifvande, som i 21 §

tredje stycket omförmäles, ej heller deltaga i beslut

i fråga om bestämmande af särskild beräkningsgrund för delaktig
o

o o o

heten i gemensamhetsfiske eller för delägares rösträtt enligt hvad i 4 §

sägs eller

i frågor, som omförmälas i 1, 17, 20 och 33 §§.

Såväl ägare som boställshafvare och arrendator vare berättigad:

att jämlikt 9 § påkalla biträde af gode män vid förrättnings företagande,

att, enligt hvad i 11 § sägs, yrka, att omröstning rörande vissa

frågor skall äga rum, innan frågan om gemensamhetsfiskes inrättande

företages till afgörande,

att jämlikt 18 § klaga öfver pröfningen af arrendeanbud,

att enligt 24 § klandra skiljemäns beslut,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

att ingifva påminnelser i de fall, då sådant enligt denna lag i allmänhet

är tillåtet, samt

att åtala förseelse, hvarom i 37 § förmäles.

32 §.

Hvad delägarna beslutat i fråga, som ankommer på deras afgörande,

galle mot ny delägare.

Om ändring af grunderna för gemensamhetsfiske samt gemensamhets
fiskes

upphörande.

33 §.

Ändring af området för gemensamhetsfiske må ej ske, med mindre

beslut därom biträdes dels af delägare i det ursprungliga området, hvilka

äga minst två tredjedelar af delägarnas hela rösttal, dels ock af delägare

i det vatten, om hvars tilläggande eller afskiljande fråga är, med det

rösttal, som erfordras för beslut om gemensamhetsfiskes inrättande i samma

vatten. Beslut om sådan ändring skall underställas Konungens befallningshafvande,

som, därest ändringen finnes lämpligen böra äga rum,

fastställer beslutet till efterrättelse.

I afseende å ändring, som i första stycket sägs, äge hvad i 5—13

§§ är stadgadt motsvarande tillämpning. År fråga om tillökning af gemensamhetsfiskes

område, skall hvad i 9 § stadgas om uppskattnings företagande

äga tillämpning jämväl med afseende på det ursprungliga området,

utan hänsyn till om uppskattning beträffande detta område förut skett. År

däremot fråga allenast om fiskevattens afskiljande, må förnyad uppskattning

ej företagas, med mindre Konungens befallningshafvande, sedan tillfälle

beredts delägarna att yttra sig och förrättningsmannen blifvit hörd, finner

nödigt att förordna om uppskattnings företagande.

34 §.

Har efter gemensamhetsfiskes inrättande fiskevatten, som ingår däri,

blifvit delad!, och erfordras för bestämmande af det å hvarje del belöpande

rösttal sådan uppskattning, som i 9 § omförmäles, äge Konungens

befallningshafvande, på ansökan af delägare i fiskevattnet, förordna om

förrättning för sådan uppskattning.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Finnes till följd af fastighets delning erforderligt att vidtaga jämkning

i fastställd plan för gemensamhetsfiskes brukande, förordne därom

Konungens befallningshafvande på ansökan af delägare i fastigheten. Innan

ärendet företages till afgörande, skall tillfälle att ingifva påminnelser beredas

delägarna enligt hvad i 13 § sägs samt statens fiskeritjänsteman höras

eller ock förrättning på stället företagas, om Konungens befallningshafvande

finner sådan erforderlig.

35 §.

Har under en sammanhängande tid af tre år gemensamhetsfiske icke

varit på arrende upplåtet och ej heller öfverenskommelse om fiskets

nyttjande i bolag eller fastställd plan för fiskets brukande varit gällande,

äge Konungens befallningshafvande, på ansökan af delägare, förklara

beslutet om gemensamhetsfiskes inrättande förfallet.

Om genom fiskevattens användande för annat ändamål än fiske eller

i följd af sjösänkning, naturhändelse eller annan omständighet gemensamhetsfiske

undergått väsentlig förändring till beskaffenhet eller gränser, äge

Konungens befallningshafvande, på ansökan af delägare, efter förhållandena

antingen förklara beslutet om gemensamhetsfiskes inrättande förfallet

eller förordna om förrättning för uppskattning enligt 9 § eller för uppgörande

af förslag till ny plan för fiskets brukande eller ock, om sådan

plan antagits utan förrättning, bereda delägarna tillfälle att afgifva påminnelser

enligt hvad i 13 § sägs; och äge Konungens befallningshafvande,

äfven om icke ny plan antages och af befallningshafvanden fastställes,

förklara, att förut fastställd plan skall upphöra att gälla.

Konungens befallningshafvande må ej förklara beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande förfallet, innan delägarna enligt hvad i 13 §

sägs erhållit tillfälle att ingifva påminnelser i ärendet samt statens fiskeritjänsteman

blifvit i saken hord.

36 §.

Med afseende a förrättning, som jämlikt 34 eller 35 § skall företagas,

galle i tillämpliga delar hvad i 5, 6 samt 9-—12 §§ är stadgadt.

Straffbestämmelser.

37 §.

Deri, som i följd af gemensamhetsfiskes inrättande allenast äger rätt

att meta i honom tillkommande vatten men likväl där idkar annat slag

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

af fiske, så oek deri, som fiskar i strid mot fastställd plan, dömes, om

ej gärningen är belagd med straff i allmänna strafflagen, till böter från

och med fem till och med etthundra kronor.

Förseelse, hvarom nu är sagdt, må ej, därest den endast förnärmar

enskild persons rätt, åtalas af annan än delägare i gemensamhetsfisket

eller arrendator af fisket.

38 §•

Böter, som ådöma» enligt 87 §, skola tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fidla gällande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

39 §.

För förrättning, hvarom i 5 och 9 §§ sägs, skall utgå ersättning

till förrättningsmannen och gode män enligt hvad särskilt stadgas. Ersättning,

som ej af allmänna medel gäldas, jämte kostnad för kungörelser

och annat, som för förrättningen är af nöden, skall sökanden genast förskjuta.

Kommer gemensam hetsfiske till stånd, gäldas sådan ersättning och

kostnad af delägarna efter hvars och ens delaktighet i gemensamhetsfisket;

dock vare boställshafvare och arrendator^*, som i 31 § första stycket

af ses, pliktiga gälda hvad af ersättningen och kostnaden belöper å

fiskevatten, som af dem innehafvas.

Hvad i första stycket stadgas äge motsvarande tillämpning i afseende

å förrättning, som jämlikt 33, 34 eller 35 § skall företagas.

40 §.

Beslut, som Konungens befallningshafvande jämlikt denna lag meddelar,

skall införas i länskungörelserna och tidning inom orten samt uppläsas

i kyrkan i den eller de socknar, där fiskevattnet är beläget.

Mot Konungens befallningshafvandes beslut må talan fullföljas hos

Konungen genom besvär, hvilka skola till vederbörande statsdepartement

ingifvas före klockan tolf å sextionde dagen från den dag, då beslutet

upplästs i kyrkan, eller, därest beslutet upplästs å olika dagar i särskilda

socknars kyrkor, från den dag, då det sist blifvit uppläst.

Beslut, hvarigenom plan för gemensamhetsfiskes brukande fastställts,

lände till efterrättelse utan hinder af förd klagan.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 6.

41 §.

Sträcker sig fiskevatten, om hvilket fråga är, genom två eller flera

län, höre ärendet under Konungens befallningshafvande i det län, där

största delen af fiskevattnet är belägen; dock att, sedan befallningshafvanden

i visst län meddelat förordnande för förrättningsman jämlikt 5 § eller,

utan att förrättning företagits, fastställt beslut om gemensam hetsfiskes

inlåtande, samme befallningshafvande städse skall fortfarande handlägga

ärenden angående gemensamhetsfisket.

42 §.

Den rätt, hvilken tillkommer ägare af fiske, hvarmed äganderätt till

grunden ej är förenad och som afser fångst af allenast visst eller vissa

Åskslag, skall ej beröras af gemensamhetsfiskes inrättande.

Har före denna lags trädande i kraft fiskevatten utarrenderats, antingen

särskildt för sig eller under sådana villkor att aftalet uppenbarligen

afser hufvudsakligast fiskerätten, och inrättas gemensamhetsfiske, som

omfattar jämväl det sålunda utarrenderade fiskevattnet, vare arrendator^

godkännande erforderligt för giltigheten af beslut att upplåta gemensamhetsfisket

på arrende.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 saml. 6 käft. (Nr 6‘.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Förslå g

till

Lag

om ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske.

Härigenom förordnas, att 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni

1896 om rätt till fiske skola erhålla följande ändrade lydelse:

10 §•

Oskift fiskevatten må alla, som däri äga del, bruka efter ty de

kunna sämjas. Sämjas de ej, lägge rätten dem emellan, huru fisket utan

förfång för någon af dem må nyttjas. Fiskebyggnad hafve ock en hvar

lof att uppföra allt efter som han äger del i samfälligheten och lägenhet

därtill finnes. Är ej lägenhet för hvarje delägare att uppföra särskild

fiskebyggnad, bjude den, som vill bygga, de öfriga att deltaga; vilja de

ej, och pröfvar rätten, att byggnaden kan göras utan skada för dem, bestämme

rätten, på hvad sätt, villkor och tid byggnaden må uppföras och

nyttjas.

I oskift fiskevatten må ej en delägare utan de flesta öfrigas samtycke

upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delägare.

Hvad i denna § är stadgadt skall ej äga tillämpning beträffande

fiskevatten, som utgör gemensamhetsfiske eller ingår i sådant fiske.

13 §.

Om gemensamhetsfiske så ock om lapparnas rätt till fiske i vissa

delar af riket galle hvad särskildt är stadgadt.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

67

14 §.

Fast eller rörlig fiskredskap, som kan hindra fisken att framgå, må

ej utsättas i kungsådra.

I älf, ström, å eller sund, där kungsådra ej finnes, men fisken har

sitt dref, skall en sjättedel af bredden i djupaste vattnet lämnas fri från

redskap, hvarom nyss är sagdt, där ej Konungens befallningshafvande

efter rättäga-ndes och sakkunnigs hörande gifver lof till redskapens användande.

Är i ty fall fråga om fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning,

lände jämväl till efterrättelse hvad därom är särskildt stadgadt.

Har vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske, gemenskap med annat

vatten endast genom sådant sund, tillflöde eller aflopp, där kungsådra ej

finnes, må Konungens befallningshafvande, på ansökan af delägarna i

geinensamhetsfisket, efter rättägandes och sakkunnigs hörande gifva delägarna

lof att afstånga samma sund, tillflöde eller aflopp medelst anordning,

som hindrar fisken att framgå, dock att, där fråga är om anordning,

som kan förorsaka uppdämning, hvad om fiskebyggnad för ty fall är stadgadt

jämväl skall lända till efterrättelse.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

68

Utdrag af protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen

den 21 juni 1912.

Närvarande:

Justitieråden Sundberg,

Borgström,

Skarstedt,

Regeringsrådet Ernberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 24 maj 1912, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle, för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål, inhämtas

öfver upprättade förslag till lag om gemensamhetsfiske och till lag

om ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits af revisionssekreteraren Herman Falk.

Förslaget till lag om gemensamhetsfiske.

>

Detta förslag gaf anledning till följande erinringar.

B §•

Justitieråden Sundberg och Borgström:

Då det är synnerligen önskvärdt att brukande af gemensamhetsfiske

ej föranleder större inskränkning i ortsbefolkningens fiske än som erfordras

för att syftet med gemensamhetsfiskets inrättande skall kunna vinnas, hemställes,

att det måtte tagas under förnyadt öfvervägande, huruvida icke utan

åsidosättande af nämnda syfte delägarna må kunna förklaras berättigade

att fortfarande idka, jämte mete i egentlig mening, åtminstone fiske med

drag eller svirfvel.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungi. Maj:ls nåd. proposition Nr 6.

18 §.

Justitieråden Sundberg och Skarstedt samt regeringsrådet Ernberg:

Enligt andra stycket af förevarande § får klagan föras ej blott i

det fall att afgifvet arrendeanbud godkänts utan jämväl då sådant

anbud blifvit underkändt. Då emellertid med klagan i sistnämnda fall

icke må kunna vinnas godkännande af anbudet utan densamma endast kan

föranleda till hållande af ny auktion, hvarom majoriteten bland delägarna,

så länge utarrendering föredrages såsom bästa sättet för fiskets nyttjande,

oberoende af den förda klagan lärer föranstalta, torde rätt till klagan i

förevarande hänseende icke böra medgifvas i vidare mån än som stadgades

i 10 § af det förslag till lag om gemensamhetsfiske, som förelädes 1909

års riksdag.

19 §.

Lagrådet:

Enligt hvad som framgår af förarbetena till förslaget har med den

i andra stycket af förevarande § upptagna bestämmelsen afsetts att meddela

föreskrift därom att arrendator af gemensamhetsfiske, som själf är delägare

i fisket och af sådan anledning jämlikt stadgande i 29 § tredje stycket

icke äger deltaga i afgörandet af fråga om gemensamma medels användande

till åtgärder för fiskets främjande, icke är bunden af öfriga delägares beslut

att använda behållen arrendeafgift till dylikt ändamål utan, ändå att beslut

härom fattats, vid erläggande af arrendeafgiften må afdraga sin andel

oafkortad.

Då emellertid denna förslagets innebörd icke med tillräcklig tydlighet

framgår af de använda ordalagen, hemställes om någon jämkning

af desamma.

26 §.

Lagrådet:

Med hänsyn till arrendators af gemensamhetsfiske berättigade intressen

torde lämpligen böra stadgas att, om delägarna i utarrenderadt gemensamhetsfiske,

för hvilket syssloman finnes utsedd, skola af arrendatorn

stämmas i sak, som rör gemensamhetsfisket, stämningen må delgifvas sysslomannen,

med skyldighet för denne gentemot delägarna att ofördröjligen föredraga

stämningen å sammanträde med delägarna eller öfverlämna stämningen

i besannad afskrift till enhvar af dem. Och då för den icke otänkbara

händelse att annan än arrendator vill i dylik sak stämma delägarna anledning

saknas att ställa sådan tredje man härutinnan annorlunda än arrendator,

torde i nu angifvet syfte böra ill kap. rättegångsbalken införas ett

stadgande, som hänför sig till hvarje fall, då syssloman för gemensam
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 6.

hetsfiske finnes utsedd, i sammanhang härmed lärer särskild, utsträckt

stämningstid för nu åsyftade fall jämväl böra föreskrifvas.

Bifall till hvad sålunda förordats föranleder utsträckning af den i

första stycket af förevarande § syssloman tillagda befogenhet att mottaga

uppsägning och annat meddelande rörande gemensam hetsfisket; hvarjämte

synes böra tagas i öfvervägande, huruvida icke behörighet att påkalla

utseende af syssloman bör tillerkännas enhvar, hvilkens rätt är däraf

beroende.

31 §-

Lagrådet:

Med afseende å denna § synas vissa tillägg och förtydliganden

böra göras. Att, såsom meningen är, innehafvare af stadgad åborätt till

hemman eller lägenhet, som tillhör kronan eller allmän inrättning, i

förevarande hänseende helt ocli hållet träder i ägarens ställe, torde, särskildt.

med hänsyn till hvad som iakttagits i andra författningar, icke

vara så klart, att icke uttryckligt stadgande härom behöfver i förslaget

upptagas. Hvad vidare beträffar boställsjord, får förslaget anses åsyfta att

skilja mellan å ena sidan sådana boställen, som brukas af boställshafvaren

själf eller äro genom offentlig myndighets försorg utarrenderade, och å

andra sidan boställen, Indika boställshafvaren själf utarrenderat; för förstnämnda

grupp af boställen skall gälla den i första stycket upptagna regeln,

för de enskildt utarrenderade åter hvad som stadgas i andra stycket. Denna

förslagets mening kan dock, i betraktande däraf att boställen icke alltid tillhöra

kronan, icke anses hafva kommit till otvetydigt uttryck i förslaget. Slutligen

är beträffande arrenden, som tillkommit på privat väg, att märka, att de i

andra stycket upptagna bestämmelserna angående rätt för arrendator att föra

talan för fiskevatten böra förbindas med det villkor att de gälla allenast om

och i den mån icke i arrendeaftalet gjorts annat förbehåll.

Under förutsättning af bifall till hvad nu hemställts synes andra

stycket af 6 § böra undergå den ändring, att hvad där stadgas kommer

att afse sådan i allmän ägo varande fastighet, för hvilken icke jämlikt

bestämmelserna i den omarbetade 31 § nyttjanderättshafvare skall äga föra

talan. Under enahanda förutsättning kan jämkning i affattningen af första

stycket af 39 § komma att blifva påkallad.

37 och 38 §§.

Justitierådet Sundberg:

De i anledning af förslaget erforderliga straffbestämmelser synas

lämpligen böra, på sätt som skedde år 1896 vid antagandet af lagen om

rätt till fiske, inarbetas i 24 kap. strafflagen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 6.

Öfvergångsbestämmelsen.

Justi ti eråden Borgström och Skarstedt:

Bestämmelserna i 31 § af förslaget hänföra sig icke till alla

slag af nyttjanderätt till annans fiskevatten. Om en jordägare till annan

upplåtit, icke sin fasta egendom med därtill hörande fiskevatten och

icke heller allenast själfva vattenområdet med sådan rätt, att upplåtelsen

faller under bestämmelserna i 2 kap. 43 § i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom, utan endast sådan rätt att fiska, hvarom förmäles i 1 kap.

7 § i samma lag, blir nyttjanderättshafvaren icke arrendator i laglig mening.

Han skulle alltså, vare sig förslagets affattning af 31 § bibehålies

oförändrad eller densamma ändras i öfverensstämmelse med hvad lagrådet

förordat, blifva utesluten från all bestämmanderätt i fråga om inrättande

och ordnande af gemensamhetsfiske och måste under alla förhållanden finna

sig i att dylikt fiske upplåtes på arrende. Äfven om häremot icke må

kunna göras någon befogad anmärkning såvidt angår dylik nyttjanderätt,

upplåten efter den föreslagna lagens ikraftträdande, vill det dock synas,

som om sådan rätt, där den upplåtits före ikraftträdandet, borde skyddas

i samma mån som enligt öfvergångsbestämmelsen särskild hänsyn

tagits till en före ikraftträdandet upplåten arrenderätt till fiskevatten.

Förhållandena kunna ofta vara sådana, att i realiteten någon skillnad icke

föreligger mellan en till fiskevatten särskildt för sig upplåten arrenderätt

och en upplåten rätt att fiska i vattnet. Med afseende härå synes skäl saknas

att undantaga nyttjanderätt af sist angifna slag från det i öfvergångsbestämmelsen

stadgade särskilda rättsskyddet; och af praktiska skäl låter

det sig knappast göra att vid beredande af sådant skydd för nyttjanderätt,

som nu sagts, skilja mellan de fall, då fiskerätten är fullständig, och

de fall, då densamma är mer eller mindre begränsad. Hvad nu sagts

torde äga giltighet äfven i fråga om sådan upplåtelse af rätt att fiska,

som grundar ett servitut; och hemställes förty, att öfvergångsbestämmelsen

underkastas sådan jämkning, att densamma utan inskränkning kommer att

blifva tillämplig jämväl å nu åsyftade, före lagens ikraftträdande tillkomna

nyttjande- och servitutsrätter.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni

1896 om rätt till fiske.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 31 december 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Sandström lagrådets

den 21 juni 1912 avgivna utlåtande över de den 24 maj samma år till

lagrådet remitterade förslagen till lag om gemensamhetsfiske och lag om

ändrad lydelse av 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni 1896 om rätt

till fiske.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen följande.

»I enlighet med vad lagrådet eller dess flesta ledamöter hemställt

beträffande 18, 19, 26 och 31 §§ i förslaget till lag om gemensamhetsfiske,

hava vissa förändringar vidtagits i dessa paragrafer och har tillika

utarbetats ett förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 13 § rättegångsbalken.

I fråga om sistnämnda lagförslag vill jag särskilt erinra om

att stämningstiden i de fall, som avses med förslaget, jämlikt 26 § i

samma kapitel kommer att utgöra sextio dagar.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 6.

Den inom lagrådet ifrågasatta förändringen i 3 § av förslaget till

lag om gemensamhetsfiske skulle oförnekligen ur vissa synpunkter vara

tilltalande, men jag har trott försiktigheten bjuda, att likväl förslagets

ståndpunkt i denna del vidhålles. Fiske med drag eller svirvel lär vara

att anse såsom ett icke oväsentligt kraftigare fångstsätt än mete i egentlig

mening, särskilt enär genom det förra fiskesättet kan fångas större och

mera värdefull fisk. Att förbehålla delägare i gemensamhetsfiske och deras

husfolk även detta fiskesätt torde därför kunna innebära en ganska avsevärd

förminskning av den rätt, som skall tillkomma ett för gemensamhetsfiske

bildat bolag eller arrendator av sådant fiske. Tillsynen därå att fiske

icke bedrives olovligt i vatten, där gemensamhetsfiske finnes, skulle ock

försvåras genom den båtfart å vattnet, vartill fiske med drag eller svirvel

skulle giva anledning.

Av skäl, som inom lagrådet anförts, har jag ansett lämpligt att låta

övergångsbestämmelsen i samma lagförslag erhålla tillämpning ej blott då

fiskevatten utarrenderats, innan den föreslagna lagen trätt i kraft, utan

även då före samma tid rätt att fiska tillkommit såsom servitut eller genom

annan nyttjanderättsupplåtelse än på arrende.

Utöver de nu nämnda förändringarna hava vissa redaktionella jämkningar

företagits i sistberörda lagförslag.»

Departementschefen uppläste härefter det jämkade förslaget till lagom

gemensamhetsfiske samt förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap.

13 § rättegångsbalken; och hemställde departementschefen, att dessa förslag

ävensom det av lagrådet utan anmärkning lämnade förslaget till lag

om ändrad lydelse av 10, 13 och 14 §§ i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen til!

antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, blev av Hans Maj:t Konungen bifallen;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Hjalmar Nyman.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. (i käft. (N:r 6.)

10

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om gemensamhetsjiske, lag om ändrad lydelse av 11 kap. 13 § rättegångsbalk s. 1 i texten
  2. JoU 1913:36 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om gemensamhetsfiske, lag om ändrad lydelse av 11 kap. 13 § rättegångsbalken och l s. 1 i texten