Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

1913-02-21 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1913:93, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i

lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897; given

Stockholms slott den 21 februari 1913.

Under åberopande av närlagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga bilagda förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8

och 26 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelstvärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 62 höft. (Nr 93.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen

för Sveriges riksbank den 12 maj 1897.

6 §•

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som

i 8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av etthundratpigufem miljoner

kronor.

7 §•

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga

bankens metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteks bankens och konungariket Sveriges

stadshypotekskassas obligationer ävensom andra inhemska obligationer,

som noteras å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande,

mot sjöfara försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

d) silvermynt enligt lagen om rikets mynt;

e) växlar, betalbara inom eller utom riket;

f) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom

sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens

skuld i dylik räkning.

8 §•

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken

tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt

samt omyntat guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp

än sjuttiofem miljoner kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

3

26 §.

Av riksbankens — — — — — — — — — — ånyo vidtaga.

Riksbanken skall innebava minst ett belopp, som motsvarar reservfonden,

i följande tillgångar:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) växlar betalbara utom riket;

c) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående,

inom sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens

skuld i dylik räkning;

åliggande det fullmäktige att, i händelse dessa tillgångar någon

gång nedgå så att de tillsammans ej motsvara reservfonden, så fort

sig göra låter, ånyo uppbringa dem till ett mot reservfonden svarande

belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Utdrag

av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari

1913.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,

friherre ÅDELSWÄRD,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde

vidare:

De huvudsakliga bestämmelserna angående riksbankens sedelutgivningsrätt

återfinnas i 6—8 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12

maj 1897 och hava, enligt lag av den 3 maj 1901, följande lydelse:

6 §•

Riksbanken äger rätt att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av följande kassatillgångar:

a) metallisk kassa, så beräknad, som i 8 § sägs;

b) på utrikes ort nedsatt eller under transport därifrån varande,

mot sjöfara försäkrat guldmynt eller omyntat guld;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 93.

c) hos bank eller bankir på utrikes ort i löpande räkning innestående

medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning.

" §•

Utöver det enligt 6 § medgivna belopp är riksbanken berättigad

till en sedelutgivning av etthundra miljoner kronor samt, därest den

metalliska kassan överstiger fyrtio miljoner kronor, av ytterligare ett

belopp, uppgående högst till den summa, varmed den metalliska kassan

överstiger fyrtio miljoner kronor.

Riksbankens utelöpande sedlar skola, till den del de överstiga de

i 6 § omnämnda kassatillgångar motsvaras av följande tillgångar sammanräknade

:

a) lätt säljbara utländska statspapper;

b) statens, allmänna hypoteksbankens och andra inhemska obligationer,

som å utländsk börs noteras;

c) växlar, betalbara inom eller utom riket.

8 §•

Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken

tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt

samt omyntat guld. Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp

än fyrtio miljoner kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t av den 5 december 1912 hava fullmäktige

i riksbanken gjort framställning om vissa ändringar i nu återgivna

författningsrum. Efter erinran att dessas nuvarande ordalydelse

fastställts genom lag av den 3 maj 1901, således vid den tidpunkt, då

riksbanken stått i begrepp att övertaga funktionerna såsom ensam sedelutgivande

bank i riket, ävensom att de enskilda bankernas sedelutgivningsrätt

övergått till riksbanken under åren 1901—1903, vitsorda fullmäktige

i sin omförmälda skrivelse, att under den tid, som sedan dess

förflutit, bestämmelserna rörande sedelutgivningsrätten kunna sägas hava,

i stort sett, väl bestått provet.

Emellertid hade fullmäktige funnit användningen av behållningarna

på löpande räkning i utlandet såsom sedelunderlag medföra vissa

olägenheter.

Härom anföres i skrivelsen följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

»Dessa behållningar utgöra ett direkt skydd för guldkassan och ett indirekt

skydd för sedelutgivningsrätten. Ty så länge riksbanken kan tillfredsställa den

allmänna rörelsens behov av utländska valutor, äro gulduttag för export samt därav

följande minskning i sedelutgivningsrätten icke att befara. Skyddet för sedelutgivningsrätten

försvagas emellertid därigenom att utrikes behållningarna samtidigt

utgöra grundval för sedelutgivningsrätten. Ty varje minskning av utrikes behållningarna

framkallar omedelbart en motsvarande minskning i sedelutgivningsrätten

och i samma man, som skyddet försvagas, faller grunden för sedelutgivningsrätten

bort. Detta kan under kristider, då ökad efterfrågan på utländska valutor gör sig

gällande samtidigt med att behovet av sedlar växer, medföra allvarsamma svårigheter.

Till följd av sedelutgivningsrättens beroende av utrikes behållningarna nödgas

riksbanken att av. hänsyn till sedelutgivningsrätten hålla större belopp stående på

löpande räkningar i utlandet än annars vore erforderligt. Om beroendet upphävdes,

skulle riksbanken erhålla större rörelsefrihet vid placeringen av utrikes tillgångar,

och en del av de medel, som med nuvarande bestämmelser måste hållas stående på

löpande, räkning, kunde i stället placeras i utrikes växlar, varigenom riksbanken

skulle tillskyndas räntevinst.

Men även av andra än rent banktekniska skäl måste dessa behållningar numera

anses såsom mindre lämpliga till sedelunderlag.

Den utveckling, de internationella politiska förhållandena under senare tider

tagit, har bringat frågan om finansiell krigsberedskap på dagordningen såväl härstädes.

som i andra länder. Under den offentliga diskussion, som nyligen här förekommit

rörande denna fråga, hava krav på ändring av grunderna för riksbankens

sedelutgivningsrätt framställts. Spörsmålet, i vad mån riksbanken förmår tillfredsställa

de anspråk, som kunna väntas ställda på banken, är otvivelaktigt av mycket

stor betydelse för en dylik beredskap. Riksbankens förmåga att, om beredskapen

behövde sättas på prov, fylla sin uppgift, kommer att i väsentlig mån bliva beroende

av den elasticitet, bestämmelserna angående sedelutgivningsrätten kunna prestera.

Det nuvarande direkta sambandet mellan utrikes behållningarna och sedelutgivningsrätten

är emellertid ägnat att minska elasticiteten.»

Med stöd av det anförda föreslå fullmäktige, att behållningarna

på löpande räkning i utlandet undantagas från de tillgångar, som enligt

6 § berättiga till utgivning av sedlar.

Härefter anföra fullmäktige:

»Om detta förslag vinner godkännande, bör ersättning för den härav uppkommande

minskningen i sedelutgivningsrätten beredas genom ändring av bestämmelserna

rörande den metalliska kassans användning såsom sedelunderlag.

Oberäknat den fasta sedelkontingenten av 100 miljoner kronor, berättigar den

metalliska kassan för närvarande till följande sedelutgivning: mot de första 40 miljoner

kronor i guld samma belopp sedlar och mot den övriga guldkassan dubbla

beloppet sedlar.

Närmast till hands och mest naturligt är, att ersättningen skapas därigenom,

att riksbanken berättigas utgiva sedlar till dubbla beloppet av hela guldkassan, varigenom

sedelutgivningsrätten skulle ökas med 40 miljoner kronor.

Beloppet av behållningarna på löpande räkning i utlandet har under tiden från

och med år 1904, då riksbanken blev ensam berättigad utgiva sedlar, uppgått till:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

7

högst.

lägst.

medeltal.

1904

22,417,600

7,256,300

14,377,900

1905

35.471,400

11,289,200

21,915,600

1906

35,669,600

15,474,300

25,635,100

1907

27,506,300

6,918,100

18,607,500

1908

33.332,800

5,473,900

21,682,000

1909

35,478,300

18,242,800

26,736,200

1910

35,303,300

13,286,100

26,937,800

1911

44,893,700

26,210,800

33,881,100

1912 (jan.—nov.)

37,022,300

22,387,400

29,630,900

Under antagande att utrikes behållningarna fortfarande liksom under de senaste

åren hålla sig omkring 25 å 35 miljoner kronor, skulle således genom dessa

behållningars avförande från de tillgångar, som berättiga till sedelutgivning, samt

genom förenämnda ökning av den mot guldkassan svarande sedelutgivningsrätten

vinnas någon, om ock föga betydande ökning av sedelutgivningsrätten.

Genomfördes dessa förändringar i grunderna för sedelutgivningsrätten skulle

med en guldkassa av 100 miljoner, till vilket belopp denna kassa för närvarande

uppgår, riksbankens sedelutgivningsrätt utgöra 300 miljoner kronor eller jämt tre

gånger guldkassan, en proportion som i teori och lagstiftning ofta antagits såsom

normerande för en centralbanks sedelutgivningsrätt. Om kontingenten bibehölles

oförändrad vid sitt nuvarande belopp samt guldkassan, såsom fullmäktige hoppas, även

framgent ökades, skulle emellertid sedelutgivningsrätten bliva mindre än tre gånger

guldkassan, vilket vore en väl stark begränsning. Fullmäktige anse därför, att

kontingenten bör höjas.

För denna sin uppfattning finna fullmäktige även stöd i det utlåtande som

avgivits av 1900 års bankkommitterade.

Kommitterade, som ej funno skäl föreligga att för det dåvarande vidtaga

ändring i gällande bestämmelse rörande maximibeloppet av den obetäckta sedelkontingenten,

förklarade det ligga i sakens natur, att detta belopp tid efter annan

justerades. Så har ock, såsom bekant, skett i länder, där kontingentsystemet tilllämpas.

När en dylik ändring i lagstiftningen ifrågakommer, fortsätta kommitterade,

innebär ju detta intet, som är ägnat att framkalla oro, utan tyder tvärtom endast

på ett stadigvarande framåtskridande i den ekonomiska utvecklingen, och det är

sålunda ingalunda önskvärt, att lagstiftningen i förevarande del varder oföränderlig.

Kommitterade ansågo, att riksbankens sedelutgivningsrätt, efter tiden för riksbankens

övertagande av hela sedelutgivningen, borde beräknas uppgå till omkring

174 miljoner kronor. Beloppet av utelöpande sedlar har sedan år 1904 uppgått till:

högst.

lägst.

medeltal.

1904

176,879,900

139,266,100

152,037,900

1905

183,712,600

140,535,700

157,081,300

1906

201,911,000

149,679,600

171,225,200

1907

207,552,300

165,170,000

182,474,300

1908

201,489,700

164,482,800

178,850,400

1909

201,897,500

162.294.200

179,312,900

1910

214,185,300

163,843,700

183,281,400

1911

220,571,400

167,005,000

192,517,000

1912 (jan.—nov.)

229.174,400

177,081,400

201,169,300

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 93.

Frånsett någon tillbakagång efter 1907 års kris, visar således sedelstocken

under de angivna åren en stadigt fortgående stegring. Efter all sannolikhet kommer

denna stegring även framdeles att fortgå.

Fullmäktige få följaktligen förorda, att kontingenten nu liöjes, och synes det

fullmäktige lämpligt att den ökas från för närvarande 100 miljoner till 125 miljoner

kronor.»

De nu återgivna delarna av fullmäktiges skrivelse innefatta det

huvudsakliga av deras framställning. I anslutning till och delvis såsom

en konsekvens av det sålunda föreslagna hava fullmäktige ifrågasatt

jämväl en del andra ändringar i de bestämmelser, som röra riksbankens

sedelutgivningsrätt, och härom yttrat följande:

»I sammanhang härmed (höjningen av kontingenten) lärer det lagstadgade

minimibeloppet av guldkassan böra ökas, och få fullmäktige föreslå, att detta belopp

höjes från för närvarande 40 miljoner kronor till 75 miljoner kronor.

Guldkassans nu föreslagna minimibelopp skulle sålunda berättiga till följande

sedelutgivning:

2x75........................................................ — 150 miljoner kronor

kontingent ................................................... 125 » »

summa 275 miljoner kronor,

varemot för närvarande gällande minimibelopp berättigar till utgivning av:

1 x 40........................................................ — 40 miljoner kronor

kontingent .................................................... 100 » »

summa 140 miljoner kronor.

Guldbetäckningen utgör i förra fallet 27.3 procent och i senare fallet 28.6

procent. Dessa siffror, som angiva den minsta möjliga guldtäckningen, vila emellertid

på det orimliga antagandet, att sedelutgivningsrätten till fullo utnyttjas, utan

att dessförinnan åtgärder vidtagits för guldkassans uppbringande över det lagstadgade

minimibeloppet.

Erfarenheten visar också, att guldbetäckningen även under ogynnsamma förhållanden

plägar avsevärt överstiga det teoretiskt taget minsta möjliga. Sedan år

1904 har guldbetäckningen i procent av utelöpande sedlar utgjort:

högst.

lägst.

medeltal

1904 ..............................

............................. 42.41

33.2 4

38.98

1905 ..............................

............................. 44.8 5

36.89

41.68

1906 ..............................

............................. 45.61

35.21

40.6 5

1907 ..............................

............................. 44.18

35.34

40.79

1908 ..............................

............................. 43.87

36.40

40.44

1909 ..............................

............................. 48.61

39.18

43.8 5

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

9

1912 (januari—november)

1910

1911

högst, lägst, medeltal,

49.10 37.36 43.79

48.10 38.69 43.42

51.02 40.17 46.19

Av bifogade tablå framgår, vilken inverkan de nu ifrågasatta förändringarna

i grunderna för sedelutgivningsrätten skulle hava haft, därest de varit i tillämpning

från och med år 1904. Tabellen visar, att sedelutgivningsrätten skulle hava väsentligt

ökats samt skillnaden, den s. k. spänningen, mellan högsta och lägsta sedelutgivningsrätt

minskats. Denna minskning äger sin förklaring däri, att guldkassan erbjuder

ett stabilare sedelunderlag än utrikes behållningarna, vilka äro underkastade

täta och starka fluktuationer.

Om behållningarna på löpande räkning i utlandet upphöra att inräknas bland

de tillgångar, som enligt § 6 berättiga till utgivning av sedlar, böra dessa behållningar

överföras till de tillgångar, som enligt § 7 utgöra s. k. supplementär sedelbetäckning.

Även bestämmelsen i § 6 mom. b torde böra överflyttas till § 7. På utrikes

ort nedsatt eller under transport därifrån varande guld saknar större betydelse för

sedelutgivningsrätten, vartill kommer att endast sådant guld, som förvaras i riksbankens

valv, bör utgöra grundval för dess sedelutgivningsrätt.

Dessutom bör, enligt fullmäktiges förmenande, bland de i § 7 uppräknade

tillgångar upptagas dels silvermynt enligt lagen om rikets mynt dels saldo av fordringar

på andra räkningar i utlandet än löpande räkningar; dessa fordringar dock

endast såvida de äro till betalning förfallna inom sex månader.

Då riksbanken enligt § 18 i lagen om rikets mynt är berättigad att i den

eller de statens kassor, som Konungen bestämmer, vid anfordran erhålla svenskt

skiljemynt utväxlat mot guldmynt eller riksbankens sedlar, kan ifrågavarande silvermynt

sägas representera en riksbankens fordran på statsverket.

Fordringar på andra räkningar i utlandet representeras vanligen av s. k.

ultimopenningar, vilka i regel förfalla inom en månad, undantagsvis inom tre

månader.»

Härefter anföra fullmäktige:

»Vidare torde bestämmelsen i § 26, enligt vilken riksbanken skall i lått

säljbara utländska statspapper innehava minst ett belopp, som motsvarar reservfonden,

böra ändras därhän, att riksbanken skall innehava minst nämnda belopp i dylika

statspapper eller i utrikesväxlar eller i andra fordringar på utrikes ort. Erfarenheten

liar nämligen visat, att även de bästa statspapper icke under alla förhållanden

äro lätt säljbara annat än till förlustbringande kursen

Det torde därför vara lämpligt att fullmäktige bär beredas större placeringsfrihet.

»

Bihang till Piksdagens protokoll 1913. 1 samt. 62 käft. (Nr 93.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 93.

På sätt framgår av en redogörelse för bestämmelserna rörande

täckningen av vissa europeiska centralbankers utelöpande sedlar, som

blivit upprättad av riksbankens statistiker och vilken torde få såsom

bilaga fogas vid detta protokoll, äro dessa bestämmelser i allmänhet

grundade på ettdera av de två systemen, kontingentsystemet eller

kvotsystemet. Enligt det förra medgives, att ett visst belopp sedlar,

som beräknas skola av allmänna rörelsen alltid kvarhållas, må sakna

betäckning av metallisk valuta, under det den summa, varmed utelöpande

sedlar överstiga nämnda belopp, skall vara till fullo täckt av sådan

valuta. Enligt kvotsystemet skall en viss del av hela beloppet av utelöpande

sedlar motsvaras av metallisk tillgång.

De i början av mitt anförande återgivna, hos oss nu gällande

stadgandena i ämnet innehålla icke en ren tillämpning av någotdera

systemet utan i dem ha upptagits regler ur bägge. Å ena sidan är en

bestämd obetäckt kontingent av 100 miljoner kronor medgiven, å andra

sidan berättigar — enligt kvotsystemet — den del av guldkassan, som

överstiger 40 miljoner kronor, till utgivande av sedlar till dess dubbla

belopp, under det att guldkassan, i vad den icke överstiger 40 miljoner

kronor, får utgöra betäckning för endast samma belopp i sedlar.

Fullmäktiges förslag innebär icke något avvikande från utan endast

en utveckling av de grundprinciper, på vilka riksbankens sedelutgivningsrätt

sålunda vilar. Detsamma avser i huvudsak å ena sidan att lämna

riksbanken tillfälle att öka beloppet av sina utelöpande sedlar och å

andra sidan att giva åt sedelutgivningsrätten större stabilitet och elasticitet.

De nuvarande bestämmelserna om sedelutgivningsrätten, meddelade,

på sätt fullmäktige erinrat, genom en lag av den 3 maj 1901, avfattades

visserligen med hänsyn till riksbankens då förestående övertagande av

de enskilda bankernas sedelutgivningsrätt, men utan att några bestämda

hållpunkter funnos för bedömande, vilka krav på sedelstocken härav

kunde föranledas. De kommitterade, vilkas inom finansdepartementet

utarbetade, den 1 december 1900 avgivna förslag låg till grund för

nyssberörda lag, framhöllo också det vanskliga i att redan då beräkna

storleken av det belopp sedlar, som vid tiden för riksbankens övertagande

av hela sedelutgivningen kunde bliva behövligt. Under denna

reservation ansågo sig emellertid kommitterade kunna approximativt

beräkna, att medeltalet av de utelöpande sedlarna skulle under normala

förhållanden komma att åtminstone några år framåt hålla sig omkring

eller i varje fall ej synnerligen överstiga 145 miljoner kronor. Med

hänsyn till nödvändigheten av en sedelreserv — beräknad efter 20 pro
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

cent — för tillfredsställandet av det vissa tider varje år regelbundet

återkommande behovet av ökning i sedelstocken ansågo kommitterade,

att riksbankens sedelutgivningsrätt borde uppgå till omkring 174 miljoner

kronor och föreslogo i sådant syfte vissa ändringar i då gällande

bestämmelser rörande sedelutgivningsrätten. Någon ändring i bestämmelsen

angående maximibeloppet av den obetäckta sedelkontingenten

föreslogs icke och blev icke heller vidtagen. Vid fråga härom anförde

kommitterade, såsom ock av fullmäktige erinrats, att det syntes ligga i

sakens natur, att detta belopp tid efter annan justerades, och att en

höjning i maximibeloppet naturligtvis borde äga rum, i den mån näringslivet

krävde ökad sedelemission.

Den i fullmäktiges skrivelse meddelade tablån över beloppen av

utelöpande sedlar under åren 1904—1912 utvisar, frånsett någon tillbakagång

efter 1907 års kris, en stadigt fortgående stegring i sedelstocken,

och maxim isiffran, som år 1904 höll sig mycket nära det av

kommitterade beräknade beloppet, utvisar för de månader år 1912

(januari—november), som medtagits i beräkningen, ett belopp av nära

230 miljoner kronor.

Fullmäktige vitsorda, att de nu gällande bestämmelserna, trots de

väsentligt stegrade kraven på sedelstocken, i stort sett väl bestått provet.

De åberopade siffrorna och vad fullmäktige i övrigt härom anfört

giva emellertid, synes mig, otvetydigt vid handen, att tidpunkten för

den redan av 1900 års kommitterade förutsedda nödvändigheten att höja

maximibeloppet av den obetäckta sedelkontingenten nu är inne.

Frågan om den lämpliga avvägningen av denna höjning anhåller

jag att få upptaga till behandling senare. Denna fråga står nämligen

i samband med fullmäktiges andra huvudförslag, till vilket jag härmed

tillåter mig övergå.

På sätt ovan angivits, avser detta förslag, att den i 6 § i lagen

för Sveriges riksbank meddelade bestämmelsen, enligt vilken riksbanken

äger rätt att utgiva sedlar till belopp, motsvarande, bland annat, »hos

bank eller bankir på utrikes ort å löpande räkning innestående medel,

efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning», må upphävas.

Den av fullmäktige meddelade tablån över beloppen av berörda

behållningar under åren 1904—1912 utvisar, att dessa belopp varit

underkastade betydande växlingar. Redan denna omständighet gör dem

mindre ägnade att utgöra sedelunderlag, vilket i främsta rummet bör

uppfylla fordran på stabilitet. Härtill kommer ytterligare, att den inverkan,

en minskning i de utländska tillgodohavandena utövar på sedelutgivningsrätten,

kan bliva dubbelt kännbar därigenom, att en sådan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

minskning icke blott direkt nedbringar sedelutgivningsrättens maximum

utan även kan, genom att föranleda export av guld, indirekt medföra

lånande verkan. . Risken av detta förhållande ökas icke oväsentligt

”fr jV’ iltt’ sa80m fullmäktige framhållit, det är just under kristider, som

okad efterfrågan på utländska valutor gör sig gällande samtidigt med

att behovet av sedlar växer.

Genom att utesluta de utländska behållningarna från de tillgångar

som berättiga till utgivande av sedlar, befrias sålunda riksbanken från

ett sedelunderlag, som menligt inverkar på sedelutgivningsrättens såväl

stabilitet som elasticitet.

Jag återgåi nu till behandlingen av frågan om bestämmandet av

den öknmg i utelöpande sedlars tillåtna maximibelopp, vid vilken ia<r

förut stannat. °

till en början i öppen dag, att indragningen av de

utländska behållningarna såsom sedelunderlag nödvändiggör, att ersättning

beredes genom medgivande att på annan grund utgiva sedlar

till ungefär enahanda belopp. I sådant hänseende föreslå fullmäktige,

att riksbanken må erhålla rätt att utge sedlar till dubbla beloppet av

jämväl den del av guldkassan, som icke överstiger 40 miljoner kronor.

å enligt ovanberörda tablå över de utländska behållningarna dessa under

senare åren hållit sig omkring 25 å 35 miljoner kronor men undantagsvis

överskridit sistnämnda belopp och till och med 40 miljoner kronor, finner

J?j= föreslagna ersättningen ur synpunkten av dess belopp vara väl vald.

Da vidare den grund, enligt vilken ifrågavarande förstärkning av sedelutgivnmgsrätten

skulle vinnas, synes mig innebära eu naturlig utveckmg

av de principer, på vilka riksbankens sedelutgivningsrätt nu vilar,

ar Jkunnat ansluta mig till fullmäktiges förslag även i denna del.

_ I detta sammanhang tillåter jag mig beröra en med fullmäktiges

i on J6 Se öve. mnad tablå över riksbankens sedelreserv under åren

1904—1912, vilken torde få såsom bilaga åtfölja detta protokoll. Tablån

utvisar för vart och. ett av de angivna åren, såväl enligt nu gällande

bestämmelser som enligt de av fullmäktige föreslagna, dels sedelreservens

maximi- och minimibelopp, dels skillnaden mellan maximum och minimum

eller den s. k. spänningen och slutligen reservens medeltal. Jag

vill har särskilt fästa uppmärksamheten vid att de siflfror, som avse

spänningen, utvisa, att, med tillämpning av fullmäktiges förslag att ersatta

de utländska behållningarna med ytterligare tillgodogörande av

guldkassan, en icke oväsentligt ökad stabilitet i sedelreservens växling-ar

ernås.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Vad fullmäktige anfört om de ökade krav på sedelstocken, som

med tiden inträtt och ytterligare äro att vänta, torde ha visat, att det

icke är tillfyllest att bereda ersättning för den ifrågasatta inskränkningen

i sedelutgivningsrätten utan att fastmera en ökning är påkallad. Att

på förhand med någon tillförlitlighet beräkna det framtida sedelbehovet

låter sig icke göra, då detsamma röner inflytande av så oberäkneliga

faktorer som växlande konjunkturer och inträffande kriser. Man nödgas

därför inskränka sig till att tillse, att sedelutgivningsrätten genom nödig

elasticitet och tillräckligt rymlig marginal mellan det av erfarenheten

konstaterade behovet och den stadgade maximigränsen erbjuder trygghet

gent emot inträffande påfrestningar. Fullmäktiges förslag går ut på att

ökad sedelutgivningsrätt skulle vinnas därigenom att den obetäckta

sedelkontingenten ökades från 100 till 125 miljoner kronor. Åven detta

ändringsförslag ansluter sig nära till nu gällande grunder och med hänsyn

till beloppet torde detsamma vara väl avvägt, då det å ena sidan

kan beräknas erbjuda riksbanken en i varje fall för den närmaste framtiden

tillräckligt bred marginal för sedelemissionen och å andra sidan,

med hänsyn till den ökning av guldkassan som även för framtiden

torde kunna förutses, ganska väl ansluter sig till den ofta tillämpade

principen, att den utelöpande sedelstocken bör till eu tredjedel motsvaras

av guldkassa. Så snart tecken antyda, att gränserna för sedelutgivningsrätten

åter bliva för trånga, lära fullmäktige icke underlåta att göra den

framställning, vartill förhållandena kunna föranleda.

Om kontingenten höjes, bör givetvis även det föreskrivna minimibeloppet

av guldkassan ökas. Då guldkassan nyligen överskridit beloppet

100 miljoner kronor och möjligen kan komma att vid något tillfälle

åter nedgå därunder, synes man icke böra sätta det nya minimum alltför

nära berörda siffra. Det av fullmäktige föreslagna minimibeloppet,

75 miljoner kronor, synes mig vara väl valt.

I samband med förslaget om ändrade bestämmelser rörande underlaget

för den betäckta sedelutgivningen hava fullmäktige förordat några

ändringar i de i 7 § i riksbankslagen upptagna bestämmelserna rörande

de tillgångar, som skola motsvara den metalliskt obetäckta sedelstocken

eller utgöra den s. k. supplementära sedeltäckningen.

Såsom en naturlig konsekvens av de utländska behållningarnas

avförande från tillgångar, som i egenskap av betäckning för sedelutgivningsrätten

jämnställas med metallisk valuta, kan betecknas förslaget

att tillerkänna samma behållningar karaktären av suplementär sedeltäckning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Förslaget att även i utlandet nedsatt guld eller under transport

därifrån varande guld icke längre skall jämnställas med metallisk valuta

utan överföras till den supplementära sedeltäckningen motiveras därmed

att sistberörda tillgångar sakna större betydelse såsom sedeltäckning

ävensom med det skälet, att endast sådant guld, som förvaras i riksbankens

valv, bör utgöra grund för dess sedelutgivningsrätt.

Ifrågavarande tillgångar kunna med vår tids snabba kommunikationer

endast i sällsynta undantagsfall tänkas komma till användning

såsom sedeltäckning och då givetvis endast för en rapportdag. Bestämmelsen,

som hittills varit utan betydelse för riksbankens sedelutgivning,

torde kunna anses såsom en kvarleva från äldre tider med helt andra

kommunikationsförhållanden. Då man genom att följa fullmäktiges

förslag vinner den fördelen att såsom grund för sedelutgivningsrätten

kunna räkna endast guld i riksbankens omedelbara besittning, synes mig

förslaget i denna punkt väl motiverat.

Fullmäktiges förslag, att silvermynt ävensom saldo av vissa andra

utländska fordringar än fordringar på löpande räkning skola få inräknas

i den supplementära sedeltäckningen, giver mig icke anledning till

någon erinran.

Då jag nu yttrar mig om den supplementära sedeltäckningen, anser

jag mig höra begagna tillfället att bringa till Kungl. Maj:ts kännedom

en av fullmäktige i riksbanken nyligen beslutad ändring i bankrapporterna.

Först får jag då erinra, att innebörden av bestämmelserna

om en supplementär sedeltäckning givetvis är den, att, om summan av de

tillgångar, som få räknas såsom sådan täckning, icke uppgår till maximibeloppet

för den obetäckta sedelutgivningen (nu 100 miljoner kronor),

för denna sedelutgivning uppdrages en snävare gräns än den som berörda

maximibelopp innebär.

Hittills hava fullmäktige i de fall, då den supplementära täckningens

valutor icke uppgått till det för den obetäckta sedelutgivningen tillåtna

högre maximum, i rapporterna endast upptagit det lägre maximum.

För någon tid sedan och oberoende av nu föreliggande förslag hava

emellertid fullmäktige beslutat att i förekommande fall upptaga jämväl

det högre maximum. Härigenom förebygges en olägenhet, vartill bestämmelserna

om en supplementär sedeltäckning kunde tänkas giva anledning.

Det kunde nämligen under en kris inträffa, att, om den obegagnade

sedelutgivningsrätten angåves med endast sitt lägre maximum och detta

vore lågt, en sådan uppgift framkallade eller skärpte en panik.

Den av fullmäktige beslutade ändringen torde sålunda kunna vara

till nytta.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Det i fullmäktiges förevarande skrivelse jämväl intagna förslaget

om vissa ändringar i de tillgångar, som skola motsvara reservfonden,

finner jag mig på det av fullmäktige anförda skälet böra biträda.

Beträffande avfattningen av de av mig sålunda tillstyrkta ändringarna

i riksbankslagen ansluter jag mig till fullmäktiges förslag med

endast ett par mindre, formella ändringar.

Efter att hava uppläst förslaget med berörda ändringar, hemställde

föredragande departementschefen, att detsamma måtte få föreläggas

Riksdagen till antagande.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition till Riksdagen avlåtas av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Albert Tondén.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 93.

V. P. M.

rörande bestämmelserna för täckningen av vissa europeiska

centralbankers utelöpande sedlar.

Bank of England har rättighet att utgiva sedlar till ett belopp

motsvarande dess metalliska kassa (vari silver får ingå med högst Vs.

Av denna rättighet gör banken ej bruk, metalliska kassan består uteslutande

av guld) och dessutom för ett belopp av £ 18,450,000, som

täckes dels av engelska statens gamla bokskuld till banken £ 11,015,100

dels av consols .............................................................................£ 7,434,900

Summa £ 18,450,000.

Banque de France’s sedelutgivningsrätt är sedan 1911 begränsad

till 6,800 miljoner francs. Beträffande täckningen finnas inga direkta

bestämmelser, men vid bankens inrättande ålades den upprätthålla en

sådan proportion mellan sedelcirkulationen å ena sidan, kassan och portföljen

å andra sidan, att sedlarnes inlöslighet ej skulle äventyras.

Tyska riksbanken har rättighet till en sedelutgivning tre gånger

så stor som dess »Barvorrat» (bestående av guld, gångbart tyskt silver-,

nickel-, och kopparmynt samt Beichskassenscheine).

Den av kassatiIlgångarna ej täckta delen av sedelcirkulationen

skall motsvaras av växlar med högst 3 månaders återstående löpetid

och för vilka i regel tre, minst två såsom solventa kända personer eller

firmor häfta.

Österrikisk-Ungerska banken är berättigad till en sedelutgivning

motsvarande 2 Va gång dess »Metallschatz» (bestående av guld, gångbart

österrikiskt och ungerskt skiljemynt och dessutom, intill 60 miljoner

österrikiska kronor, i guld betalbara utländska växlar eller sedlar.

Växlarna skola hava en återstående löpetid av högst 3 månader och

vara försedda med underskrift av minst två såsom solventa kända

gäldenärer).

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Deri av kassan ej motsvarade delen av sedelcirkulationen (liksom

även bankens övriga avista förbindelser) skall motsvaras av »bankmässig»

täckning, varmed förstås:

a) diskonterade växlar, värdepapper och warrants,

b) belånade ädla metaller, värdepapper och växlar,

c) inlösta förfallna värdepapper och kuponger,

d) växlar på utlandet och utländska sedlar.

Banco, d’Halla’s sedelcirkulation för den allmänna rörelsens behov

skall (liksom bankens övriga avista förbindelser) till minst 40 procent

motsvaras 1*av bankens'' metalliska kassa. För sedelutgivning i och för

utlåning till staten erfordras endast 33 Va procent metalltäckning.

Såsom metallisk kassa anses:

1) myntat och omyntat guld,

2) latinska myntunionens silvermynt,

3) i utlandet betalbara växlar, lydande å guld eller latinska myntunionens

silver,

4) främmande staters skattkammarväxlar,

5) kontokurrentfordringar hos utländska banker.

Metalliska kassan skall till minst 3U bestå av guld eller guldvalutor.

De under 3) och 5) anförda tillgångarne få ej inräknas i metalliska

kassan till högre belopp än 11 procent och skiljemynt ej till högre

belopp än 20 procent av densamma. Dessutom få kontokurrentfordringar

i utlandet ej inräknas i metalliska kassan till högre belopp än 3 Va

procent av sedelcirkulationen. Metalliska kassan får ej understiga 400

miljoner lire.

Beträffande täckningen av den del av sedelcirkulationen, som överskjuter

metalliska kassan finnas inga särskilda bestämmelser, men sedelinnehavarne

hava företrädesrätt framför bankens övriga fordringsägare

till följande bankens tillgångar:

1) bankens förråd av myntat och omyntat guld samt gångbart

silvermynt i den mån detsamma ej ingår i metalliska kassans minimibelopp

eller i den 40 procentiga täckningen för avistaförbindelserna,

2) banken tillhöriga, av italienska staten utgivna eller garanterade

värdepapper,

3) utländska växlar i den mån de ej ingå i metalliska kassan,

4) lombardfordringar,

5) inhemska växlar.

Hyska riksbankens sedelcirkulation skall, intill ett belopp av 600

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 62 höft. (Nr 93.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

miljoner rubel, vara till hälften täckt av guld; sedelcirkulation utöver

detta belopp skall helt täckas av guld. Med andra ord uttryckt har

banken en icke metalltäckt kontingent av 300 miljoner rubel; sedelcirkulationen

därutöver skall vara fullt metalltäckt.

I verkligheten inräknas i metalltäckningen ej blott guld och

»assignovki» (anvisningar på till regeringslaboratorierna i Ural och

Sibirien inlevererat guld) utan även utländska sedlar, på guldvaluta

lydande trattor på utlandet samt tillgodohavande hos utländska bankhus.

Särskilda bestämmelser rörande täckningen av kontingentsbeloppet

finnas ej, men en förlust utöver reservfondens belopp täckes av staten,

som dessutom påtagit sig garanti för bankens alla förbindelser.

Finlands Bank är berättigad utgiva sedlar till ett belopp, som —

tillsammans med utelöpande postväxlar, övriga avistaförbindelser och å

av banken beviljade krediter ej lyftade belopp — med högst 40 miljoner

mark får överstiga bankens metalliska kassa, vartill räknas:

1) myntat och omyntat guld samt gångbart finskt silvermynt,

2) fordringar hos utländska korrespondenter,

3) utländska växlar,

4) utländska obligationer, kuponger och sedlar.

Den bestämda gränsen av 40 miljoner mark kan med tillstånd av

senatens ekonomidepartement överskridas med högst 10 miljoner mark.

Beträffande täckningen av kontingentbeloppet förekomma ej särskilda

bestämmelse!''.

Norges Bank är sedan 1912 berättigad att utgiva sedlar till ett

belopp som med 45 miljoner kronor överstiger dess »guldbehållning»,

varmed förstås:

1) banken tillhörigt inom landet befintligt guld,

2) tillgodohavande hos Sveriges riksbank och Nationalbanken i

Köpenhamn,

3) tillgodohavande hos utländska banker i allmänhet.

De under 2) anförda tillgångarna få inräknas i guldbehållningen

med högst 3 miljoner kronor och de under 3) anförda till högst 1/3 av

guldbehållningens belopp.

Kontingentsbeloppet får undantagsvis överskridas, varvid anmälan

skall avgivas till vederbörande regeringsdepartement.

Beträffande täckning av sedelcirkulation utöver guldbehållningens

belopp förekomma ej särskilda bestämmelser.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Nationalbanken i Köpenhamn är berättigad till en sedelutgivning

motsvarande dubbla beloppet av bankens »metalfond» vartill räknas:

a) inom landet gångbart guld-, silver- och kopparmynt,

b) omyntat guld och utländskt guldmynt,

c) räntelösa avistafordringar hos Sveriges riksbank och Norges

bank efter avdrag av liknande skulder,

d) fordran i girokonto hos tyska riksbanken.

Metallfonden skall till minst 1/i bestå av gångbart mynt (a); de

under a) och b) anförda tillgångarne skola utgöra minst »/5 av hela

metallfonden.

Den del av sedelcirkulationen, som ej motsvaras av metallfonden,

skall motsvaras av »lätt realisabla, goda och säkra tillgångar)) i förhållandet

125 kronor för varje 100 kronor sedlar.

Såsom sådana tillgångar få räknas:

1) Lombardlån,

2) in- och utländska växlar,

3) avistafordringar hos utländska korrespondenter,

4) offentligt noterade obligationer,

5) fastighetslån, dock för högst ett belopp av 6 miljoner kronor.

Den bestämda gränsen för sedelutgivningsrätten får tillfälligtvis

överskridas, i vilket fall normalt förhållande skall hava åvägabragts före

utgången av näst påföljande månad. I utomordentliga fall kan ett

överskridande av sedelutgivningsrätten medgivas för högst 2 år genom

kungligt beslut.

De Nederlandsche Bank är berättigad utgiva sedlar till ett belopp,

som — tillsammans med utelöpande anvisningar och bankens skuld å

löpande räkningar — får uppgå till högst 2V2 gång metalliska kassan,

som får bestå av guld och silver.

Beträffande täckningen av sedelcirkulation utöver metalliska kassans

belopp finnas inga särskilda bestämmelser.

Banque National de Belgique är berättigad till en sedelutgivning,

som — tillsammans med övriga avistaförbindelser — får uppgå till 3

gånger metalliska kassan, som får bestå av guld och silver, men i

vilken i praktiken även inräknas i guld betalbara avistafordringar på

utlandet.

Banklagen innehåller en föreskrift, att sedelcirkulationen i sin helhet

skall motsvaras av lätt realisabla tillgångar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

Schweiziska Nationalbanken är berättigad till en sedelutgivning

intill 2y2 gång metalliska kassan (guld och silver).

Sedelcirkulation utöver metalliska kassans belopp skall motsvaras

av följande tillgångar:

1) in- och utländska, inom tre månader betalbara växlar, försedda

med två av varandra oberoende namn,

2) checker,

3) skuldförskrivningar och skattkammarväxlar, utgivna av främmande

stater med metallmyntfot.

Stockholm i riksbankens statistiska avdelning den 30 januari 1913.

Ivar Hultman.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 93.

21

Riksbankens sedelresery åren 1904—1912.

(Utan hänsyn till förefintligheten av tillräcklig supplementär täckning.)

Högst

Lägst

Spänning

Medeltal

i Enligt nu

[ gällande

| grunder i

i övrigt

Om sedel- utgivnings- rätten liade

varit 2 ggr.

guldkassan

-f 125 milj.

kronor

Enligt nu

gällande

grunder i

övrigt

Om sedel- utgiv- ningsrät- ten hade

varit 2

ggr. guld- kassan +

125 milj.

kronor

Enligt nu

gällande

grunder i

övrigt

Om sedel- utgiv- ningsrät- ten hade

varit 2

ggr. guld- kassan +

125 milj.

kronor

Enligt nu

gällande

grunder i

övrigt

Om sedel- utgiv- ningsrät- ten hade

varit 2

ggr. guld- kassan +

125 milj.

kronor

1904

55,381,000103,858,300

1905

75,629,3001110,534,300

1906

76,925,500

111,847,000

1907

63,389,000

105,789,200

1908

64,492,400

104,723,700

1909

89,649,300

120,493,400

1910

89,061,700

122,063,100

1911

90,629,100

118,657,600

30/n 1912

100,854,400

128,832,100

17.795.600 65,692,300 37,585,400

36.260.100 76,823,400 39,369,200

25.407.100 66,340,600 51,518,400

13,722,700 66,635,500|49,666,300

21.104.600 72,471,900 43,387,800

41,793,400 81,441,600j47,900,900

32,691,300 70,862,100 56,370,400

41,972,500

75,090,800

53,016,800 82,730,700

48.656.600

47.837.600

38.166.000

33,710,900

45.506.400

39,153,700

32.251.800

39.051.800

51.201.000

43.566.800

46.101.400

40.869.100

55,785,500

53.618.900

45.006.100

47.487.900

64,674,700

64,159,200

68.557.900

91,491,300

98,869,900

92.983.800

91,398,700

90.805.800

102,938,500

102,221,400

99.676.800

74.278,300 109,665,700

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 62 höft. (Nr 93.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1913:70 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 26 §§ i lagen för Sveriges riksban s. 1 i texten
  2. BU 1913:30 Bankoutskottets utlåtande Nr 30 s. 1 i texten