Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förhindrande av oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara

1914-08-26 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1914 B:277, Med förslag till lag om förhindrande av oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

1

Jfr 277.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om förhindrande av oskälig prisstegring å vissa

varor vid krig eller krigsfara; given Stockholms slott den

26 augusti 1914.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om förhindrande av oskälig

prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 197 käft. (Nr 277.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

Förslag

till

Lag

om förhindrande av oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, att inom hela landet eller någon del

därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är avsedd att genom

sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara eller annan

dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena påkalla, äge

Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning förordna, att vid

frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av Konungen bestämt pris ej

må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika, bestämmas

olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slag av handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de undantag,

som kunna prövas skäliga.

2 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller enligt 1 § fastställt högsta

pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes varans försäljning vara

erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik vara, äge Konungens

befallningshavande låta för innehavarens räkning och på hans bekostnad

sälja varan till det fastställda priset.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

3

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin fordran;

och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall gå

i verkställighet, ändå att det överklagas.

3 §•

Den, som, med vetskap därom att för vara gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris, håller varan till salu för högre pris eller, vid förfrågan

av Konungens befallningshavande eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt,

söker vilseleda beträffande sitt innehav av varan eller dennas myckenhet,

„ straffes med böter från och med fem till och med tiotusen kronor.

Adömda böter skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas

fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

4 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

lördagen den 15 augusti 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselhot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet och

chefen för finansdepartementet anförde chefen för justitiedepartementet

statsrådet Hasselrot följande:

»Redan förut har inför Eders Kungl. Maj:t omförmälts att det under

nuvarande kritiska förhållanden måhända kan bliva nödvändigt att vidtaga

särskilda åtgärder för reglering av livsmedelsprisen; och en liknande nödvändighet

torde kunna göra sig gällande i fråga om prisen å vissa andra

förnödenheter. För en dylik reglering lärer stöd av lag vara erforderligt,

och klok försiktighet synes därför påkalla, att innan den nu samlade riksdagen

åtskiljes, dess medverkan begäres till att åstadkomma lagstadganden,

genom vilka Kung]. Maj:t bemyndigas att vidtaga behövliga åtgärder för

nämnda ändamål. Det torde, om denna lagstiftnings syfte skall vinnas,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 211.

5

icke kunna undvikas, att densamma kommer att i viss mån vila på grundsatser,

som man i vanliga fall icke skulle vilja se tillämpade. Utomordentliga

förhållanden kunna kräva säregna hjälpmedel.

Då även i framtiden, vid krig eller krigsfara kan bliva erforderligt

att äga tillgång till eu sådan lag som den jag nu ämnar föreslå, synes

det icke vara lämpligt att giva denna lag endast provisorisk giltighet.

Däremot ligger det i sakens natur, att de åtgärder, till vilka Kungl. Maj:t

genom lagen erhåller bemyndigande, icke skola kunna förekomma annat

än vid krig eller krigsfara och för så lång tid, som det av kriget eller

krigsfaran föranledda behovet fortfar. Blott under dylika kritiska tider

skall alltså lagen kunna tillämpas.

Prisreglering kan uppenbarligen icke ifrågasättas för andra varor än

de viktigaste förnödenheterna. Hit torde böra räknas livsmedel av alla

slag, foder, vare sig naturligt eller berett, för hästar, nötboskap och andra

kreatur, bränsle i vidsträcktaste bemärkelse, alltså inbegripande ved, stenkol,

fotogen, bensin och annat, som är ägnat och avsett att genom sin

förbränning alstra värme, ljus eller kraft, all beklädnad och de varor, av

vilka sådan kan tillverkas, samt slutligen förnödenheter, som äro jämförliga

med de sålunda angivna. En viss, kanske betydande prisstegring å

dylika varor torde vid krig eller krigsfara stundom icke kunna undvikas

eller böra anses oberättigad. Men det kan också hända, att den kritiska

situationen får tjäna till förevändning för en prisstegring, som går väsentligt

utöver vad som är skäligt och av förhållandena påkallat. En sådan

prisstegring står nära det ocker, mot vilket lagstiftning på annat

område är riktad, och det är så mycket mer berättigat att inskrida mot

densamma, som den kan föranleda de största svårigheter och lidanden,

särskilt för de mindre bemedlade klasserna. Detta inskridande torde lämpligast

ske på det sätt, att Kungl. Maj:t för dylik vara fastställer ett visst

skäligt inaximipris, som vid äventyr av straffpåföljd ej får överstigas vid

varans försäljning. På grund av de växlande förhållandena i olika delar

av vårt land torde stundom olika maximipris böra bestämmas för särskilda

landsdelar. Huruvida bestämmelse om sådant pris skall meddelas för viss

tid eller tillsvidare, synes böra överlämnas åt Kungl. Maj:ts prövning;

givetvis bör bestämmelsen återkallas, så snart ändrade förhållanden medföra,

att den ej längre är behövlig.

Syftet att, i den mån tillgång å viktiga förnödenheter finnes, ställa

dem till allmänhetens förfogande för skäligt pris torde emellertid icke

kunna med någon säkerhet vinnas endast genom den nu nämnda åtgärden.

Det kan befaras, att, i större eller mindre omfattning, innehavare av dylika

varor skulle, hellre än att sälja varorna till det fastställda maximi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

priset, hålla dem inne i förhoppning att, då prisbestämmelsen upphört att

gälla, kunna sälja varorna till högre pris. Skulle sådant förekomma i så

stor utsträckning, att behovet av vara ej kan tillgodoses, blir det nödvändigt

jämväl att framtvinga de inneliggande lagrens utsläppande i marknaden.

Någon bättre utväg torde i detta avseende knappast stå till buds

än att låta offentlig myndighet, lämpligen Kungl. Maj:ts befallningshavande,

gå i författning om varans försäljning för innehavarens räkning och på

hans bekostnad. Huruvida härvid lämpligast utminutering sker i vanlig

ordning eller en större myckenhet realiseras på eu gång, kan bero på

omständigheterna i det särskilda fallet. Uå försäljningen torde böra äga

rum till maximipriset, trädas innehavarens ekonomiska intressen icke för

nära på annat sätt, än att han går miste om utsikten till en oberättigad vinst.

Tydligen är det av vikt, att ifrågavarande försäljningstvång må

kunna riktas ej blott mot dem, som yrkesmässigt idka handel med förnödenheter,

utan även mot producenter av sådana varor. Vägrar en jordbrukare

att till maximipris sälja egendomens överskott av spannmål, blir

allmänheten lika mycket lidande och är denna vägran lika oberättigad,

som om, sedan spannmålen övergått i en handlandes ägo, denne vägrar

försäljning. Särskilda regler om rätt till undantag från försäljningen böra

dock gälla, om tvånget avser någon, som idkar annan näring än handel.

Liksom varje innehavare av nämnda varor bör äga att från försäljning

undantaga vad som av dem är behövligt för honom och hans hushåll,

måste en jordbrukare, fabrikant eller annan dylik näringsidkare lämnas i

okvald besittning av den varumängd, som kan erfordras för näringens

bedrivande. I lagen bör ock givas uttryck åt, att vid bedömande av

innehavarens behov all försiktighet skall iakttagas till undvikande av att

gränsen dragés för snävt. Tvånget till försäljning får ej gälla andra

varor än sådana, som uppenbarligen äro i både det ena och det andra

avseendet obehövliga för innehavaren och som han alltså säkerligen i

vanliga fall skulle frivilligt sälja.

Beträffande nämnda förnödenheter av särskild vikt är det, jämte

den nu berörda synpunkten att de böra hållas allmänheten till banda för

skäligt pris, även en annan synpunkt, som kräver beaktande. Vid krig

eller krigsfara kan lätt inträffa, att det inom landet befintliga förrådet av

dessa varor är knappt, och att den tillförsel från utlandet, som kan erfordras

för förrådets ökande eller förnyande, icke alls eller endast med

svårighet och i ringa omfattning kan åstadkommas. Produktionen inom

landet kan ock hämmas genom arbetskrafters användande för försvarsändamål

eller av andra anledningar. Det kan därför bliva önskvärt att

reglera föryttringen och förbrukningen av varorna, så att desamma må

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 211.

7

komma till användning för de ändamål, som framför andra måste fyllas.

Detta syfte, för vars tillgodoseende det kan vara nödvändigt att hindra,

i stället för att befrämja, varors försäljning för ändamål, som i och för

sig äro fullt berättigade, står i viss mån såsom motsats till det förut berörda.

Men även detta andra syfte kan erhålla synnerlig betydelse.

Det lär på goda grunder antagas, att de nu i enskild ägo inom

landet varande förråden särskilt av stenkol och bensin icke äro större, än

att all möjlig sparsamhet och urskillning måste iakttagas för att de skola,

i händelse av den nuvarande situationens utsträckande över någon längre

tid, förslå till fyllande av de viktigaste behoven. I fråga om andra slag

av förenämnda förnödenheter torde, såvitt nu är bekant, så starka skäl

för konsumtionens reglering icke föreligga, men för betryggande av det

allmänna bästa torde dock vara välbetänkt att tillförsäkra Kungl. Maj:t

befogenhet till sådan reglering i fråga om samtliga de varor, för vilka,

enligt vad förut anförts, vid oskälig prisstegring maximipris bör kunna

fastställas.

I den mån reglering av varas föryttrande och förbrukning visar sig

nödvändig, torde den lämpligast och med minsta olägenhet för varans

innehavare äga rum på det sätt, att befintliga förråd av varan i erforderlig

omfattning inlösas av kronan för att därefter, enligt vad Kungl. Maj:t

bestämmer, användas till de ändamål, för vilka inlösen skett. Företrädes

ett sådant ändamål av annan än statsverket, bör varan för skäligt pris

ställas till hans förfogande för ändamålet.

Den inlösningsrätt, som sålunda torde böra tillerkännas kronan,

innebär till sitt begrepp en utvidgning av expropriationsinstitutet till

vissa nya ändamål och till vissa slag av lös egendom. Den äger ock,

såvitt angår försvarsväsendet, nära motsvarighet i vad som finnes stadgat

i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov. Inlösningsförfarandet

torde lämpligen ordnas i väsentlig överensstämmelse med nämnda lags

föreskrifter. Det synes alltså böra stadgas, att lösen för vara skall bestämmas

av kommissioner, som tillsättas enligt sagda lag, samt att angående

sätt och tid för lösens erläggande skall gälla vad i samma lag är

föreskrivet om likvid för fullgjord rekvisition. Aven i fråga om lösens

belopp torde stadgandena i berörda lag böra tillämpas, så snart visst

maximipris icke bestämts för varan; finnes däremot maximipris, synes

inlösen skäligen böra ske till detta pris.

Förutom det ansvar, som bör bestämmas för varas saluhållande

till högre pris än fastställt maximipris, synes det vara nödigt stadga ansvar

för den, som, vare sig fråga är om skyldighet att sälja vara till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

maximipris eller om varas inlösen, på förfrågan av offentlig myndighet mot

bättre vetande förnekar, att han innehar sådan vara. Annat ansvar än

böter torde icke böra ifrågakomma, men ett ganska högt bötesmaximum

synes vara erforderligt för att i fall, då det gäller stora ekonomiska intressen,

med tillräcklig kraft motverka frestelsen till överträdelse av lagen.

Till sist torde det tillåtas mig framhålla, att ehuru antagande av

en lag med nu angivna innehåll är av behovet påkallat, man torde kunna

hysa grundad förhoppning, att tillämpning av lagens bestämmelser icke

skall behöva ifrågakomma i någon större omfattning. Särskilt vad angår

syftet att förhindra oskälig prisstegring å varor, torde, i den mån detta

mål icke kan vinnas redan på övertygelsens väg, lagens tillvaro i allmänhet

visa sig tillräcklig att förebygga dylika missbruk.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett enligt de av

honom angivna grunder inom justitiedepartementet utarbetat förslag till

lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde departementschefen, att

lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes Hans Maj:t Konungen till densamma

lämna bifall.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 211.

9

Förslag

till

Lag

om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, att pris å livsmedel, foder för kreatur,

vara, som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus

eller kraft, beklädnadsvara eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt

högre än förhållandena skäligen påkalla, äge Konungen, där så prövas

nödigt, förordna, att vid försäljning av sådan vara visst, av Konungen

bestämt pris ej må överstigas.

Förordnande, som ovan sägs, må meddelas för hela landet eller någon

del därav, att gälla för viss tid eller tillsvidare; och må Konungen

från förordnandet medgiva de undantag, som kunna prövas skäliga.

2 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken visst högsta pris blivit enligt

1 § fastställt, att sälja varan till sådant pris, och finnes varans försäljning

vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik vara, äge

Konungens befallningshavande låta för innehavarens räkning och på hans

bekostnad sälja varan till det fastställda priset.

3 §•

År vid krig eller krigsfara vara, som i 1 § sägs, att tillgå endast

i så begränsad myckenhet, att genom fri föryttring eller förbrukning av

varan kan uppstå betydande svårighet att tillgodose behov av synnerlig

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt 191 käft. (Nr 211). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 211.

vikt, vare innehavare av sådan vara pliktig att, om Konungen så förordnar,

avstå varan till kronan mot lösen, som, där enligt 1 § för varan fastställts

visst högsta pris, skall motsvara detta pris och i annat fall skall utgå

efter de grunder, som i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för

kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov äro

stadgade för bestämmande av fordringsbeloppen för utgjorda rekvisitioner.

Sådan lösen skall bestämmas av kommission, varom i nämnda lag

förmäles, och skall angående sätt och tid för lösens erläggande gälla vad

i samma lag stadgas om likvid för fullgjord rekvisition.

4 §•

Den, som, sedan visst högsta pris för vara blivit enligt 1 § fastställt,håller

varan till salu för högre pris, så ock den, som, på förfrågan av Konungens

befallningshavande eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, mot bättre

vetande förnekar att han innehar vara, som i samma § sägs, straffes med

böter från och med fem till och med tiotusen kronor.

Böter, som ådömas enligt vad sålunda är stadgat, skola tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske

enligt allmänna strafflagen.

5 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag, samt bestämma, huru vara, som enligt 3 §

blivit av kronan inlöst, skall användas för det avsedda behovet.

Denna lag skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

11

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den 20 augusti

1914.

Närvarande:

Justitieråden Thomasson,

Svedelius,

Regeringsrådet Thulin,

Justitierådet friherre Leijonhufvud.

Enligt lagrådet tillhandakomrnet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

15 augusti 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över

upprättat förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig eller

krigsfara.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. byråchefen för lagärenden, häradshövdingen Herman Falk.

Lagrådet yttrade:

Att under de säregna förhållanden, som framkallas i tider av krig

eller krigsfara, de enskilda statsborgarna måste underkasta sig inskränkningar

i den frihet beträffande den ekonomiska hushållningen, som eljest

är gällande, är visserligen uppenbart. Inskränkningar få dock icke stadgas

för andra fall, än där ett oavvisligt behov av desamma visat sig vara för

handen, och måste alltid användas med den allra största varsamhet.

Från angivna synpunkter lärer icke något vara att erinra mot förslagets

bestämmelser, att maximipriser kunna föreskrivas för de viktiga

förnödenheter, som i förslaget avses, och att befintliga förråd av dessa

förnödenheter kunna genom tvång göras tillgängliga för konsumtionen.

Nämnda bestämmelser böra dock, såsom också i föredragande departementschefens

yttrande framhållits, tillgripas endast i fall av verklig nödvändig
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

het. Under en situation av ifrågavarande art kunna helt visst prisstegringar,

som vid ett nyktert bedömande måste anses obefogade, icke undvikas.

Ofta torde dock efter någon tid förhållandena av sig själva återgå

till det normala. Statens ingripande synes icke böra äga rum, förrän

sådan självreglering visar sig utebliva.

Mot de rörande maximiprisers fastställande givna detalj bestämmelser

synas några erinringar böra göras.

Klart är, att Konungen icke bör äga att vid bestämmande av maximipris

sätta detta lägre än som med hänsyn till förhållandena kan anses

skäligt. Förslaget innehåller emellertid icke någon direkt begränsning av

Konungens befogenhet därutinnan. Det synes lämpligt, att förslaget kompletteras

med ett stadgande i sådant syfte.

Ett fastställande av visst högsta pris å en vara att gälla vid detaljhandel

lärer stundom utan vidare medföra erforderlig prisreglering för

grosshandeln. I andra fall åter torde det kunna visa sig nödvändigt att

giva särskilda bestämmelser för handel av sistnämnda slag. Att vid prisbestämning

omfattande hela landet eller större del därav behov av olika

pris å en vara för olika orter kommer att göra sig gällande, synes likaledes

sannolikt. Det torde dock kunna vara föremål för tvekan, huruvida avfattningen

av 1 § medgiver Konungen frihet att meddela ur berörda synpunkter

tillbörligt detaljerade prisbestämmelser. En jämkning av ordalagen

i paragrafen för vinnande av större tydlighet i sådant hänseende synes

fördenskull böra äga rum.

Föreskriften i andra stycket av 1 § att Konungens förordnande må

meddelas att gälla för viss tid eller tillsvidare synes kunna giva anledning

till den tolkning att, om förordnandet meddelats att gälla för viss tid, det

skulle vara uteslutet att under den sålunda bestämda tiden göra ändring

i de fastställda priserna. Detta torde icke vara åsyftat och skulle för

övrigt icke vara lämpligt. Det kan svårligen vid förordnandets utfärdande

överskådas, för vilken tid den därigenom gjorda regleringen rättvisligen

bör vara verksam. De på frågans bedömande inverkande förhållandena äro

oftast underkastade en snabb och oberäknelig växling, som kan medföra

behov av prisets höjande eller sänkande eller ock betinga förordnandets

upphävande. Varje sålunda erforderlig åtgärd måste uppenbarligen ofördröjligen

vidtagas. Lagrådet hemställer förty, att bestämmelsen om viss

giltighetstid, som säkerligen icke någonsin kan ifrågakomma att tillämpas,

måtte utgå.

Ett spörsmål, som visserligen icke torde äga någon större praktisk

betydelse, är huru en bestämmelse om visst maxiinipris för en vara skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 211.

tillämpas, därest sådan vara utmätts och skall exekutivt försäljas. Skulle

maximipris gälla även vid dylik försäljning, synas hart när oöverkomliga

svårigheter kunna uppstå. Man torde fördenskull knappast kunna umbära

ett stadgande, som inskränker bestämmelsen om maximipris till frivillig

försäljning.

Det synes vidare föreligga eu tvekan, som borde undanröjas, huru

vid en tillämpning av 2 § bör förfaras, då varan innehaves av annan än

den, som är ägare till densamma, exempelvis av en panthavare. Ägaren

kan vara . villig att sälja till maximipriset men disponerar ju icke varan

till försäljning; panthavarens vägran kan givetvis icke ensamt för sig

utgöra skäl för myndighetens ingripande, enär panthavaren icke har någon

rätt att sälja.

Att de åtgärder, som det enligt 2 § ankommer på Konungens befallningshavande

att vidtaga, ej böra få hindras eller uppehållas genom

besvärs . anförande synes uppenbart. Till undvikande av all tvekan torde

uttrycklig bestämmelse i detta hänseende böra givas.

Mot den i 3 § i förslaget upptagna inlösningsrätt möta enligt lagrådets

tanke så störa betänkligheter, att lagrådet icke kan tillstyrka dess

genomförande. Principiellt sett synes ett ingrepp i den enskildes förhållanden

av den omfattning, som bestämmelsen i fråga innebär, icke böra

vara medgivet,, med mindre på förhand äro fastslagna de speciella ändamål,

för vilka ingripandet må ske, och dessa otvetydigt finnas vara av den

vikt, att den enskildes rätt maste helt tråda tillbaka. Praktiskt taget synes

det föreligga oöverkomliga svårigheter att tillämpa bestämmelsen på ett

tillfredsställande sätt och under garanti för att de enskildes uppoffringar

motsvaras av gemensamt gagn. Något behov av den ifrågasatta vidsträckta

inlösningsrätten för tillgodoseende av de intressen, som synas avsedda,

torde, även om det vore möjligt att genomföra anordningen på ett ändamålsenligt

sätt, .knappast vara för handen. För anskaffande av de för

krigsmakten nödiga förråd äro stadganden upptagna i den s. k. rekvisitionslagen.

Skulle dessa icke vara för sitt avsedda ändamål till fyllest, lärer

erforderlig utvidgning böra göras i nämnda lag. De allmänna inrättningar

såsom järnvägar, sjukhus o. d., för vilkas verksamhet ifrågakomma förnödenheter.

erfordras, torde kunna förutsättas hava i vida högre mån än enskilda

på förhand tillförsäkrat sig om tillgång på sådana, och genom maximiprisers

fastställande och framskaffande tvångsvis av befintliga förråd öppnas

utväg för dem att fylla sina behov i görligaste mån. Genom sistberörda

anordning torde ock vara gjort för de enskilda vad göras kan till undanröjande

av möjligen befintliga missförhållanden. Är verkligt nödläge för

handen, exempelvis inom en av fienden innesluten stad, måste visserligen

7 O

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ''211.

de enskilda underkasta sig sådana inskränkningar i sin rätt, som här

avses, men deras uppoffringar komma säkerligen att sträcka sig vida längre

och de nödiga åtgärderna kunna näppeligen ske i den nu ifrågasatta

ordning.

Skulle emellertid lösningsrätten ifråga anses böra kvarstå, torde i

varje fall från densamma böra undantagas sådana smärre förråd, som för

den enskilde innehavaren själv eller hans hushåll prövas oundgängligen

erforderliga. Ett motsatt förfarande skulle, oavsett de därmed förenade

praktiska olägenheterna, innebära alltför stor stränghet, som icke har sin

motsvarighet i rekvisitionslagen. Vidare synas de föreslagna stadgande^

om lösens bestämmande icke kunna vinna godkännande. Enligt förslaget

skulle, om man bortser från de fall, då maximipris för varan fastställts,

lösen utgå efter de grunder, som i rekvisitionslagen äro stadgade i fråga

om betalning för utgjorda rekvisitioner. Detta innebär, att lösensbeloppet

skulle utgå i vissa fall efter markegångstaxa och i andra fall efter särskild

för krigsskådeplats upprättad taxa samt, där dessa taxor icke upptaga pris

på varan, efter gångbart pris enligt bestämmande av den i rekvisitionslagen

omförmälda kommissionen. Vid en inlösen av varor under de förhållanden

och i den omfattning, varom här är fråga, skulle en tillämpning

av dessa taxor uppenbarligen i många fall medföra orättvisa resultat.

Lämpligast torde vara att stadga, att de inlösta varorna skola ersättas med

fulla värdet och att detta bestämmes av kommissionen. För den händelse

tillämpning av maximipris eller i fastställda taxor upptagna pris bibehålies,

synes obehövligt att, såsom i förslaget skett, i motsats till vad i rekvisitionslagen

stadgas, låta kommissionen i första hand taga befattning med

lösens bestämmande i de fall, då sådana pris skola gälla.

Saluhållande av vara till högre pris än det av Konungen fastställda

torde icke böra anses straffbart med mindre säljaren ägde kännedom om

Konungens förordnande. En ändring i 4 § i sådant syfte torde fördenskull

böra vidtagas. Men även bestämmelsen i samma paragraf, i vad den

hänför sig till stadgandet i 2 §, torde böra undergå jämkning. Det lärer

icke vara nog att föreskriva straff för ett mot bättre vetande framställt

förnekande om innehav av vara av det avsedda slaget; straffbarhet bör

anses föreligga i varje fall, då någon genom oriktig uppgift eller annorledes

söker vilseleda den frågande myndigheten beträffande innehavet av

dylik vara eller dess myckenhet. Däremot torde böra uttryckligen angivas,

att vetskap om Konungens förordnande rörande maximipris utgör en förutsättning

för straffbarhetens inträdande. Skulle lagrådets ovan gjorda

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 277.

hemställan om uteslutande ur förslaget av 3 § icke vinna beaktande och

förty straffbestämmelsen böra komma att avse jämväl de förhållanden, som

omförmälas i sistnämnda paragraf, äger vad lagrådet nu anfört motsvarande

giltighet beträdande en med hänsyn till stadgandet i 3 § begången

förseelse.

In fidem

Erik Oland er.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott,

onsdagen den 26 augusti 1914.

Närvarande:

Haris excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för civildepartementet och chefen för

finansdepartementet, lagrådets den 20 innevarande augusti avgivna utlåtande

över det till lagrådet remitterade förslaget till lag om förfogande

över vissa varor vid krig eller krigsfara.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen följande:

»I fråga om behovet av sådan inlösningsrätt, som enligt 3 § i det

remitterade förslaget skulle tillförsäkras kronan, hava i viss mån ändrade

förhållanden inträtt, sedan jag inför Eders Kungl. Maj:t föredrog berörda

förslag. Det lär nu finnas utsikt till att medelst införsel från utlandet

tillgången å vissa varor, som företrädesvis avsågos med bestämmelserna i

sagda §, skall kunna väsentligt ökas, samt att såväl härigenom som genom

andra åtgärder faran för brist å dylika varor skall kunna tillsvidare undanröjas

eller åtminstone i hög grad förminskas. Med hänsyn härtill torde

knappast finnas tillräckliga skäl att vidhålla förslaget i denna del.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 277.

Då jag av nämnda anledning finner mig böra hemställa, att 3 §

må utgå ur förslaget, synes något yttrande över de grunder, på vilka lagrådet

avstyrkt bestämmelserna i samma §, icke erfordras från min sida.

De av lagrådet ifrågasatta förändringarna i förslagets övriga §§ synas

mig i huvudsak vara lämpliga, och jag har därför låtit dessa §§ delvis

omarbetas i anledning av vad lagrådet anfört. Härjämte har det, med

hänsyn till inskränkningen av förslagets omfattning, ansetts lämpligt att

ändra förslagets rubrik. Även har förslaget underkastats några redaktionella

jämkningar.

De vidtagna förändringarna torde i allmänhet icke erfordra någon förklaring

utöver vad jag nu yttrat och lagrådet anfört. Dock ansei jag

mig böra nämna, att då enligt 2 § av det omarbetade förslaget för vara,

som innehaves med panträtt eller retentionsrätt, föreskrives motsvarande

tillämpning av de allmänna bestämmelserna i samma §, detta givetvis

innebär, att sådan vara skall kunna, utan någon föregående vägran att

sälja densamma till maximipris, säljas genom Konungens befallningshavandes

försorg, så snart förutsättningar för sådan åtgärd i övrigt föreligga».

Föredragande departementschefen uppläste härefter det efter sålunda

angivna grunder omarbetade förslaget och hemställde, att detsamma måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisai.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 197 käft. (År 277.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1914 B:294 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungi. Maj.ts proposition med förslag till lag om förhindrande av oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller s. 8 i texten
  2. LU 1914 B:38 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förhindrande av oskälig prisstegring å vissa varor vid krig eller krigsfara, del s. 1 i texten