Sök i Ratio Lex

Med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser

1915-04-20 · 62 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 60 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:139, Med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma lag meddelade övergångsbestämmelser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts nadiga proposition till riksdagen med förslag

till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma

lag meddelade övergångsbestämmelser; given Stockholms

slott den 20 april 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till dels lag om ändrad

lydelse av 7, .16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma

lag meddelade övergångsbestämmelser.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll IBIS. 1 samt. 124 käft. (Nr 139.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Förslag

till

Lag;

om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1013 om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den SO juni

1913 om allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Årsinkomst-----tillkommer.

Där — — — — — tillämpliga.

I fråga om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av

deras sammanlagda årsinkomst, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner makes årsinkomst

böra tillsvidare beräknas såsom för ogift person.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må av enskild sakägare

ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles,

sökas genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående

besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat; dock att, där ändring

sökes i beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund av varaktig

oförmåga till arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift,

dessa besvär skola anföras hos pensionsstyrelsen och inlämnas till vederbörande

pensionsnämnd, i Stockholm före utgången av augusti månad,

men annorstädes i riket före utgången av juli månad. Har pensionsavgift

blivit den klagande påförd, är han ändock skyldig att erlägga

avgiftsbeloppet mod rätt att återfå vad han finnes hava för mycket erlagt.

Har--- — — hos pensionsstyrelsen.

Menar — — — — — efterrättelse.

20 §.

För —----sex.

Ordförande — — — — — sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot

väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige

eller, där sadana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma

och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en röst.

Då inom ett pensionsdistrikt pensionsnämnd första gången valts, skall

efter lottning halva antalet av de utsedda ledamöterna avgå vid utgången

av andra året av den tid, för vilken de blivit valda, så ock

suppleanterna för de sålunda avgående ledamöterna. Avgår ledamot

eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes

fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som

för den avgångne återstått.

Sedan---— — ordförande.

Har beslut, på sätt i 19 § sägs, fattats om ändring i bestående

indelning av pensionsdistrikt, skola uppdragen för ordförande, ledamöter

och suppleanter i pensionsnämnd inom pensionsdistrikt, som av

ändringen beröres, anses förfalla vid den tid, då beslutet träder i tilllämpning,

samt nytt förordnande av ordförande och suppleant för honom

meddelas ävensom nytt val av ledamöter och suppleanter för dem

förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,

på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst eu gång varje

kalenderhalvår. Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med det

av pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas till tid,

då, enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid

och ställe för sammanträde läte ordföranden minst fjorton dagar förut

kungöra i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt ''bringa till allmänhetens

kännedom; varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av landstinget

för distriktet utsett, genom ordförandens försorg i god tid skall

om sammanträdet underrättas.

Suppleanten — — — — besluten.

Ordföranden — — — — ångfartyg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1915; dock att vad i 7 § stadgas

rörande undantag från den i samma § meddelade bestämmelsen

om beräkning av äkta makars årsinkomst icke må tillämpas, när därigenom

minskning skulle ske av rätt, som före nyssnämnda dag förvärvats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Förslag

till

Lag

om viss ändring av de i 37 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

meddelade övergångsbestämmelser.

Med ändring av vad 37 § andra stycket av lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring innehåller häremot stridande förordnas,

att den, som den 1 januari 1914 fyllt femton men icke sextiosju

år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under

sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen

av enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar, skall äga rätt till understöd enligt

33 § av nämnda lag, dock att beloppet av sådant understöd skall

bestämmas till samma procent av eljest stadgat understödsbelopp som

för den, vilken under år 1914 förvärvat rätt till understöd, och att

understödet skall utgå tidigast från och med år 1916.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 139.

5

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 20 november 1914 har pensionsstyrelsen avgivit Framställförslag

till ändrad lydelse av 4, 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30

juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. Vidare har pensionsstyrelsen styrelsen om

i skrivelse den 19 december 1914 hemställt om viss ändring av 37 $ "?drinfc av

1 samma lag. pensionsför
Till

en början vill jag här till behandling upptaga de i styrelsens 8iikringsIagenförstberörda

skrivelse framställda förslag.

Vad först angår 4 §, som innefattar bestämmelser angående avgiftspliktens

normerande, sammanhänger frågan om ändring av densamma

med en ifrågasatt ändring av vissa paragrafer i kungl. förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering,

rörande vilka frågor kammarrätten efter Kungl. Maj:ts samtliga

befallningshavandes hörande avgivit infordrat utlåtande den 1 februari

1915. Sedermera bär emellertid pensionsstyrelsen i skrivelse den 8

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Förslag om

ändring av

7, 16, 20 och

23 §§ pensionsförsäkriruj

slagen.

PenBionsatyrelsens

skrivelse den

420 november

1914.

KungJ. Maj.is Nåd. Proposition Nr 139.

april 1915, med anledning av vad de hörda myndigheterna anfört,

funnit sig böra anhålla om uppdrag att verkställa utredning samt

inkomma med yttrande och förslag rörande möjligheten och lämpligheten

av en omläggning av grunderna för pensionsavgifternas beräkning

och det nuvarande förfarandet vid påföring av avgifter enligt pensionsförsäkringslagen

jämte därmed sammanhängande frågor, allt i avsikt att

söka åstadkomma större enkelhet och mindre kostnader. Vid sådant

förhållande torde styrelsens framställning om ändrad lydelse av 4 §

pensionsförsäkringslageu för närvarande icke påkalla något yttrande

från min sida.

Pensionsstyrelsens i skrivelsen den 20 november 1914 framställda

förslag till ändring av vissa andra §§ i pensionsförsäkringslagen torde

såsom bilaga (bil. 1) vidfogas detta protokoll, och hänvisar jag i fråga

om förslagets lydelse alltså till nämnda bilaga.

Såsom motiv till de föreslagna ändringarna har pensionsstyrelsen

anfört följande:

»7 §.

Enligt paragrafens sista stycke skall vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp i fråga om äkta makar årsinkomsten för en var av dem

beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst. En sträng

tillämpning av denna bestämmelse har emellertid visat sig i vissa fall

leda till orimliga resultat, och vill styrelsen i sådant hänseende anföra

några exempel. Ganska ofta förekommer, att en understödssökande

övergivits av sin make, som t. ex. utvandrat till Amerika och icke

låtit sig avhöra på flera år. Stundom händer, att den ene av två makar,

i regel mannen, omhändertagits av fattigvården, medan den andre,

som söker understöd, bor t. ex. hos gifta barn och själv i någon mån bidrager

till sin försörjning. Vidare kan tänkas, att den icke understödssökande

maken avtjänar frihetsstraff på längre tid eller är såsom

obotligt sinnessjuk intagen på hospital.

Att i sådana fall tillämpa nu ifrågavarande lagbestämmelse är

mången gång allt annat än tilltalande. Ofta synes det vara rent orimligt

att låta storleken av en persons pensionstillägg eller understöd

röna inverkan av den omständigheten, att denne är gift med en person,

som övergivit honom, som omhändertagits av fattigvården eller

som avtjänar frihetsstraff eller är intagen på hospital. Har eu person

utvandrat till främmande land och icke på länge låtit sig avhöra, är

det för övrigt i regel omöjligt att beräkna storleken av hans årsinkomst

enligt denna paragraf.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139. 7

Att i lagen i detalj angiva de villkor och förutsättningar, under

vilka undantag från nu ifrågavarande bestämmelse må medgivas, torde

vara föga lämpligt. Man måste nämligen uppställa väsentligen olika

förutsättningar för olika fall.

Har t. ex. den ene maken övergivit den andre, synes i allmänhet

för medgivande av undantag från regeln böra fordras eu ganska lång

tid, under vilken makarna levat skilda från varandra. I vissa fall torde

man emellertid kunna nöja sig med kortare tid, t. ex. om den ene

maken såsom obotligt sinnessjuk intagits på hospital och den andre

därefter blivit pensiousberättigad. Det torde därför lämpligen böra

överlämnas åt peusionsstyrelsen att i varje särskilt fall pröva och avgöra,

huruvida sådana förhållanden föreligga, att ett undantag må göras

från ifrågavarande bestämmelse. Styrelsen vill nu föreslå, att ett stadgande

av sådan innebörd införes i 7 §.

Anmärkas kan, att, så snart det förhållande, som för viss person

föranlett undantag från don i sista stycket av 7 § nu stadgade bestämmelsen,

icke vidare är för handen, föreskriften i 8 § andra stycket om

jämkning i pensions belopp givetvis bör komma till användning.

16 §.

Därest ändring sker i eu persons taxering enligt inkomstskatteförordningen

eller bevillningsförordningen, skall detta uppenbarligen

medföra, att, om den taxerade därigenom kommer i annan sådan inkomstklass,

som omnämnes i 4 §, ändring jämväl skall vidtagas i fråga

om den pensionsavgift, lian har att erlägga. Den myndighet, som beslutar

ändring i taxeringen, bör därför samtidigt fastställa pensionsavgiiten

med hänsyn till den ändrade taxeringen. Underrättelse härom

bör ofördröjligen lämnas pensionsstyrelsen, "detta i analogi med föreskriften

i 16 § andra stycket.

Föreskrifter i nu antydd riktning synas böra införas i lagen och

torde närmast hava sin plats i 16 § efter dess andra stycke.

I detta sammanhang anser sig peusionsstyrelsen böra föreslå ett par

andra ändringar i denna paragraf.

Den nu i paragrafens första stycke förekommande hänvisningen till

15 § synes höra utgå, sedan genom lagen den 11 september 1914 ändring

vidtagits i sistnämnda paragraf.

Det har visat sig önskligt att vad Stockholm beträffar utsträcka

den tid, inom vilken besvär enligt 16 § skola anföras hos pensionsst.

yrelsen. Denna tid är nu för hela landet lika och begränsad till

utgången av juli månad. För landsorten torde denna tid vara tillräck
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 139.

lig, helst tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds beslut, i

de fall då besvären skola prövas av annan myndighet än pensionsstyrelsen,

i länen utgår redan den 15 juli. I Stockholm åter går tiden

för anförande av besvär av sistnämnda slag till ända först med augusti

månads utgång. Då det icke torde möta någon som helst olägenhet —

men väl avsevärda fördelar för allmänheten — att vad Stockholm beträffar

för alla fall utsträcka tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds

beslut till sistberörda tidpunkt, har pensionsstyrelsen ansett

anledning föreligga att tillstyrka en sådan utsträckning av besvärstiden.

Anmärkas kan, att de debetsedlar, i vilka pensionsavgifterna äro

uppförda, pläga i Stockholm utdelas under förra hälften av augusti

månad. Tiden för anförande av besvär hos pensionsstyrelsen över påförandet

av pensionsavgifter har då redan gått till ända. Nu är det

visserligen sant, att tiden för debetsedlarnas utdelande icke har någon

betydelse i nu förevarande hänseende. I Stockholm är emellertid allmänheten

sedan gammalt van att först genom debetsedlarna erhålla

kännedom om taxeringsnämndernas beslut. Önskvärdheten därav att

icke utan tvingande skäl låta nu ifrågavarande för Stockholm olägliga

tidsbestämmelse kvarstå torde därför vara tydlig nog.

20 §.

Enligt 19 § kan en kommun fördelas i två eller flera pensionsdistrikt.

Å andra sidan kan förekomma, att två peusionsdistrikt sammanslås

till ett. Då enligt 20 § såväl ordförande och ledamöter i pensionsnämnd

som suppleanter för dessa utses för visst antal år och ledamöternas

antal icke får överstiga sex för varje distrikt, kunna vid en

uppdelning eller sammanslagning av pensionsdistrikt vissa svårigheter

uppstå i fråga om pensionsnämnden och dess sammansättning. Erfarenheten

har nu visat, att den indelning av större kommuner i pensionsdistrikt,

som i sammanhang med pensionsförsäkringslagens ikraftträdande

ägde rum, flerstädes icke varit fullt lycklig. Det har visat sig

behövligt att i vissa av dessa kommuner öka, i andra minska det nuvarande

antalet pensionsdistrikt. 1 de fall, där fråga sålunda uppstått

om ändring i distriktsindelningen, lär emellertid stor tvekan råda, huru

vid dylika förändringar skall förfaras med de befintliga pensionsnämnderna,

och lagen giver icke några anvisningar därom.

Enklast synes den anmärkta svårigheten lösas, om ett stadgande

införes i 20 § av innehåll, att, så snart beslut om fördelning av en kommun

i två eller flera pensionsdistrikt eller om sammanslagning av pen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

sionsdistrikt träder i kraft, såväl ordföranden och dennes suppleant

som ledamöterna och deras suppleanter i det eller de förutvarande

distrikten skola anses hava blivit entledigade från det dem lämnade

uppdraget.

Ordförande, ledamöter och suppleanter i pensionsnämnd inom nybildat

distrikt skola då givetvis utses i vanlig ordning.

Vid omarbetningen av 20 § har styrelsen ansett det lämpligt att

giva paragrafen en sådan avfattning, att därav tydligen framgår, att

varje ledamot i pensionsnämnd alltid skall hava sin bestämda suppleant.

En sådan anordning, som visserligen låter sig genomföras redan med

nu gällande bestämmelser, har visat sig ändamålsenlig särskilt i så

måtto, att man inom vidsträcktare pensionsdistrikt därigenem kan åstadkomma,

att, om en ledamot är förhindrad att närvara vid ett sammanträde,

han blir ersatt av en suppleant, som kommer från samma trakt

inom distriktet som ledamoten.

23 §.

Bestämmelsen i denna paragraf om fyra obligatoriska pensionsnämndssammanträden

årligen torde, vad beträffar år 1914, pensionsförsäkringens

första år, med dess stora antal understödsansökningar, hava

varit väl motiverad. Däremot torde behovet för framtiden av ett så

stort antal obligatoriska sammanträden kunna starkt ifrågasättas. Enligt

verkställda beräkningar kan man under vart och ett av de närmaste

åren vänta pensionsärenden till ett antal, motsvarande omkring 1 % av

folkmängden. I jämviktsläget skulle antalet sådana ärenden komma att

årligen motsvara ungefär 13A % av folkmängden. I omkring 400 pensionsdistrikt

skulle årliga antalet ärenden komma att uppgå till högst

4 år 1915 och högst 9 i jämviktsläget. I omkring 1,000 pensionsdistrikt

skulle motsvarande antal ärenden bliva högst 9 och högst 18.

Då antalet pensionsdistrikt för närvarande utgör 2,655, skulle alltså i

en avsevärd del av distrikten antalet årliga pensionsärenden bliva helt

ringa.

Ett bibehållande av bestämmelsen om fyra obligatoriska sammanträden

skulle helt visst leda till, att i ett stort antal distrikt vid ett

eller flera sammanträden årligen icke något enda eller ett ytterst ringa

antal ärenden förelåge till behandling. Med hänsyn till förekommande

ersättningar för inställelse till såväl nämndens ordförande och ledamöter

som pensionsstyrelsens och landstings ombud medför ett onödigt stort

antal obligatoriska sammanträden avsevärda kostnader för stat, landsting

och kommuner utan motsvarande nytta.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 124 käft. (Nr 139.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

I betraktande av ovan anförda omständigheter har pensionsstyrelsen

trott sig finna, att antalet obligatoriska pensionsnämndssammanträden

med fördel kan nedsättas till två om året, ett under varje kalenderhalvår.

Uppenbarligen måste då i en hel del distrikt extra

sammanträden anordnas i större utsträckning än nu är fallet.

Inskränkes antalet obligatoriska sammanträden till två, skulle man

möjligen kunna befara, att behandlingen av eu del pensionsärenden

komme att onödigtvis fördröjas, därigenom att pensionsnämndsordförandena

underläte att i tid utlysa extra sammanträden. Därest emellertid

den nu ifrågasatta ändringen i 23 § genomtöres, ämnar pensionsstyrelsen

hemställa om ett tillägg’ till den av Kungl. Maj:t den 21

november 1913 utfärdade instruktionen för pensionsnämnderna i syfte

att förebygga dylikt dröjsmål. Man skulle därvid kunna föreskriva viss

tid, exempelvis högst två månader, inom vilken sammanträde skulle

hållas efter det ett pensionsärende inkommit till ordföranden. Av eu

sådan föreskrift skulle sannolikt följa, att inom mera folkrika distrikt

antalet årliga peusionsnämndssammanträden ofta bleve större än med

nu gällande bestämmelser.

Pensionsstyrelsens förslag utgår sålunda från en strävan att söka

avpassa pensionsnämndssammanträdena mera efter de olika behov, som

inom olika distrikt göra sig gällande, än vad med nuvarande bestämmelser

kan ske, d. v. s. att öka antalet sammanträden inom sådana

distrikt, där ett stort antal pensionsärenden förekommer, men minska

antalet sammanträden inom sådana distrikt, där behov av mer än två

sammanträden om året uppenbarligen icke förefinnes.

Enligt 23 § bestämmes tiden för de ordinarie sammanträdena av

pensionsnämnden, men för de extra sammanträdena av ordföranden.

Däremot hava pensionsstyrelsens ombud icke något avgörande inflytande

härvidlag. Detta senare förhållande har på vissa håll visat sig

medföra olägenheter och skulle framdeles kunna i hög grad förringa

betydelsen av hela ombudsinstitutionen. Från och med år 1915 komma

nämligen områdena för vart och ett av styrelsens ombud att avsevärt

utvidgas. Varje område kommer da att omfatta i medeltal omkring

16 pensionsdistrikt i stället för nu 1 å 2 distrikt. Skulle icke ombuden

då få ett bestämmande inflytande på utsättandet av tiden för

pensionsnämndssammanträdena i de olika distrikten, skulle det kunna

tänkas, att sammanträden utlystes till sådana tider, att det vore omöjligt

för ombuden att därvid närvara.

Det synes därför vara erforderligt föreskriva, att sammanträde

skall av ordföranden i samråd med pensionsstyrelsens ombud utsättas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

till sådan tid, att ombudet enligt avgivet förklarande är i tillfälle att

närvara vid sammanträdet. — Nämndens rätt att bestämma tid för

obligatoriskt sammanträde bör under sådana förhållanden överflyttas till

ordföranden.

Genom den nu föreslagna anordningen, som intimt sammanhänger

med den ovanberörda utvidgningen av ombudens verksamhetsområden,

skulle avsevärda fördelar vinnas. Dels bereddes möjlighet för ett ombud

att närvara vid alla sammanträden inom distriktet, och dels kunde

ofta ett flertal av de obligatoriska sammanträdena inom ett distrikt

utsättas i en följd, så att ombudet kunde resa från det ena till det

andra, vilket komme att bespara såväl ombudet tid som statsverket

kostnader.

I sammanhang med nu ifrågasatta ändring av 23 § bör naturligtvis

stadgandet om skyldighet för ordföranden att om utsatt sammanträde

underrätta pensionsstyrelsens ombud utgå.»

Under åberopande av vad sålunda anförts och med förmälan, att

de till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga tillstyrkt styrelsens

förevarande framställning, har styrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen besluta ändrad lydelse av

7, 16, 20 och 23 §§ i lagen om allmän pensionsförsäkring.

Pensionsstyrelsen har i ovanberörda skrivelse den 20 november

1914 därjämte yttrat sig angående ifrågasatt ändring av jämväl andra

§§ uti ifrågavarande lag än de ovan angivna samt i sådant hänseende

anfört följande:

I anslutning till de i andra stycket av 5 § förekommande bestämmelserna

om undantag från avgiftsplikt framhåller pensionsstyrelsen,

att det genom en inom styrelsen verkställd utredning utrönts, att vissa

grupper statstjänare, som icke falla under de uti ifrågavande bestämmelser

upptagna kategorier, av samma skäl som dessa senare borde

vara undantagna från avgiftsplikt. Då emellertid nu åsyftade statstjänare

kunna på grund av stadgandet i paragrafens sista stycke av Kungl.

Maj:t undantagas från avgiftsplikt, har styrelsen ansett tillräckliga skäl

icke föreligga att nu föreslå lagändring i denna fråga.

Beträffande 14 § erinrar pensionsstyrelsen, att efter därom till 1914

ars senare riksdag avlåten proposition riksdagen beslutat ändrad lydelse

av denna § samt därvid fäst uppmärksamheten på önskvärdheten av

vissa ytterligare ändringar i densamma. Pensionsstyrelsen framhåller

nu även för sin del, att bestämmelserna i 14 § ej heller enligt dess nuvarande

avfattning äro i allo tillfredsställande. Hela den i paragrafen

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

12 Kung!. Maj-.ts JSåd. Proposition Nr 139.

föreskrivna proceduren har emellertid ännu icke hunnit tillämpas, och

innan så skett synes det styrelsen vara för tidigt att ånyo föreslå ändringar,

vilka sedermera kanske visa sig ej heller bliva tillfyllest. Då de

anmärkta bristerna i paragrafens bestämmelser icke äro av sådan art, att

de redan nu ovillkorligen påkalla lagändring, anser styrelsen, att det

lämpligen bör kunna ännu något anstå med omarbetningen av paragrafen.

Pensionsstvrelsen anför slutligen, att styrelsen visserligen funnit,

att jämväl i andra delar än de nu angivna omarbetning av bestämmelserna

i pensionsförsäkringslagen möjligen borde ifrågakomma, särskilt

i syfte att vinna ett snabbare avgörande av pensionsansökningar. Då

emellertid under det första året av lagens tillämpning förhållandena

varit i flera avseenden ganska säregna och den ytterligare omarbetning

av lagen, varpå styrelsen sålunda syftar, icke lämpligen bör ifrågakomma,

innan erfarenhet vunnits, grundad jämväl å mera normala förhållanden,

har styrelsen ansett sig böra för närvarande stanna vid ovan

framställda ändringsförslag.

7 §•

I fråga om stadgandet i 7 §, att, där fråga är om äkta makar,

årsinkomsten vid bestämmande av pensionstilläggs belopp skall för en

var av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst,

anförde ålderdomsförsäkringskommittén, som utarbetat förslaget till

pensionsförsäkringslagen, att en dylik beräkning redan i och för sig

vore naturlig. För övrigt skulle, anförde kommittén vidare, en särskild

uppskattning av vardera makens inkomst föranleda eu betydande ökning

i kostnaderna för försäkringen, emedan i regel hustrurna bleve invalider

långt tidigare än männen, och de skulle da redan under de ar, da deras

män ännu ägde sin fulla arbetskraft och försörjde familjen, erhålla rätt till

högsta pensionstillägget, enär de icke kunde uppskattas till någon inkomst.

Vad kommittén sålunda anfört har tvivelsutan sitt lulla berättigande

i fråga om normala fall.

Emellertid kunna, såsom pensionsstyrelsen påvisat, undantagsfall förekomma,

där tillämpningen av det nu gällande stadgandet med hänsyn till

föreliggande omständigheter skulle leda till resultat, som knappast kunna

anses tillfredsställande. De av pensionsstyrelsen i detta avseende anförda

exemplen torde vara nog så belysande. Då den ene maken emigrerat,

omhändertagits av fattigvården, såsom obotligt sinnessjuk internerats å

hospital eller avtjänar långvarigt frihetsstraff, finnes ju i allmänhet intet

skäl att, så länge anmärkta förhållande varar, tillämpa den grundsats,

som tagit sig uttryck i lagrummets nuvarande avfattning. Vid dettas

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

tillkomst torde man ej heller hava tänkt på dylika undantagsfall. Med

hänsyn till de skiftande förhållanden, som därvid kunna föreligga, torde,

på sätt pensionsstyrelsen föreslagit, vara lämpligt att icke fastslå en viss

regel för förfarandet i här avsedda fall utan lämna avgörandet därutinnan

åt pensionsstyrelsen. Mot det av styrelsen föreslagna modifierande

tillägget till paragrafen synes mig därför i sak intet vara att erinra, och

har jag blott att föreslå en oväsentlig formell ändring av detsamma.

När undantagsförhållandet i förekommande fall upphört, bör givetvis pensionstillägget

jämkas i enlighet med bestämmelserna i 8 § andra stycket.

16 §.

Vad av pensionsstyrelsen föreslagits beträffande införande i lagen

av en bestämmelse därom, att den myndighet, som har att meddela

beslut om ändring i en persons taxering, samtidigt jämväl bör fastställa

den lägre eller högre pensionsavgift, som i enlighet med den

ändrade taxeringen bör utgå, ävensom härom göra anmälan hos pensionsstyrelsen,

synes mig stå i ett visst sammanhang med den av styrelsen

i dess ovannämnda skrivelse den 8 april 1915 berörda frågan

om förfarandet vid påföring av pensionsavgifter. Vid sådant förhållande

och då utredning av denna fråga påkallats, finner jag ej lämpligt

att nu föreslå tillägg till 16 § av angivna innehåll.

Den i början av 16 § förekommande hänvisningen till 15 § bör,

sedan 14 och 15 §§ genom lag den 11 september 1914 erhållit ändrad

lydelse, i enlighet med pensionsstyrelsens förslag utgå.

Den av pensionsstyrelsen föreslagna ändringen beträffande Stockholm

i avseende å tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds

beslut rörande undantagande från erläggande av pensionsavgift på grund

av varaktig oförmåga till arbete synes mig hava goda skäl för sig. Då

nämligen tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds beslut i

de fall, då besvären skola prövas av annan myndighet än pensionsstyrelsen,

i Stockholm går till ända först med utgången av augusti månad,

torde det vara från allmänhetens synpunkt lämpligast, att samma

tidsgräns sättes för besvärs anförande över taxeringsnämnds beslut

jämväl i ovan angivna fall, där klagan skall föras hos pensionsstyrelsen.

Jag anser mig fördenskull böra tillstyrka pensionsstyrelsens förslag i

denna del.

20 §.

Vad angår det föreslagna tillägget till 20 § angående nyval av

pensionsnämnd vid ändring i bestående indelning av pensionsdistrikt,

synes mig detta innebära cd välbetänkt komplettering av gällande lagbestämmelser.

Det är naturligt, att, då lagen med sin nuvarande av
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

fattning icke giver någon anvisning om, huru i dylika fall skall förfaras,

tvekan lätt skall uppstå, huruvida den eller de redan befintliga

pensionsnämnderna fortfarande skola fungera intill utgången av respektive

valperiod eller nya val inom det eller de nya distrikten utan avvaktan

härå genast skola förrättas. Denna ovisshet torde genom uttrycklig

föreskrift i lagen böra undanröjas. Den av pensionsstyrelsen

i sådant avseende föreslagna föreskriften, att vid uppdelning eller sammanslagning

av pensionsdistrikt de befintliga pensionsnämndernas funktion

i och med beslutets ikraftträdande skall upphöra samt nya val förrättas,

synes mig vara lämplig. Jag har allenast funnit mig böra föreslå

viss ändring i avfattningen.

Förslaget om ändring av första stycket i samma paragraf i syfte

att varje ledamot i pensionsnämnden skulle erhålla sin särskilda suppleant

synes mig med hänsyn till den av pensionsstyrelsen förebragta

motiveringen också innebära en förbättring.

23 §.

Mot pensionsstyrelsens förslag att inskränka antalet obligatoriska sammanträden

för pensionsnämnderna till blott ett varje halvår torde vissa

invändningar kunna göras. Särskilt under de första åren av pensionsverkets

tillvaro synes det nämligen vara angeläget, att pensionsnämnderna

icke allt för sällan sammanträda för överläggning, även om

icke något ärende ovillkorligen påkallar detta. Emellertid har erfarenheten

givit, vid handen, att det i ett flertal distrikt för behandling av

föreliggande pensionsärenden skulle vara tillräckligt med två sammanträden

om året. Ett bibehållande av bestämmelsen om fyra obligatoriska

sammanträden om året skulle således på många häll måhända onödigtvis

föranleda besvär, tidspillan och kostnader. Då detta synes böra undvikas

och då genom bifall till pensionsstyrelsens förslag hinder ingalunda reses

mot anordnande av tätare sammanträden, har jag ansett mig böra tillstyrka

detsamma. Dock förutsätter jag därvid, att, såsom pensionsstyrelsen

också avsett, i sammanhang med en lagändring i nu angivna avseende

tillägg samtidigt göres till instruktionen för pensionsnämnderna i

syfte att förhindra dröjsmål med inkommande pensionsärendens behandling.

Mot pensionsstyrelsens förslag, att tiden för pensionsnänmds sammanträden

bör av nämndens ordförande utsättas i samråd med styrelsens

ombud, i syfte att för ombudet möjliggöra bevistandet av pensionsnämndernas

inom hans distrikt samtliga sammanträden, har jag ej heller

något att erinra. Det synes mig nämligen självfallet vara ett önskemål.

att styrelsens ombud ständigt kunna deltaga i nämndernas sammanträden,

något som måste vara av stor vikt för enhetligheten och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 130.

kontinuiteten av nämndernas verksamhet. Den sakkunskap på området,

som ombudet bör besitta, samt de upplysningar och det biträde, som

han torde kunna lämna nämnderna, böra givetvis vara av synnerlig

betydelse för dessas arbete.

Jag övergår nu till den i pensionsstyrelsens skrivelse den 19 december

1914 gjorda framställning om ändring i 37 § pensionsförsäkringslagen

och tillåter mig därvid till en början att erinra om följande.

Denna lag innehåller som bekant betydande inskränkningar beträffande

den nu levande generationens delaktighet i försäkringen. Bestämmelserna

därom återfinnas i lagens 37 §. Dessa inskränkningar

bestå däri, att dels från all delaktighet i försäkringen uteslutits vissa

grupper personer, dels ock för andra grupper pensioner, pensionstillägg

och understöd skola utgå med reducerade belopp.

De grupper, som helt uteslutits från försäkringen, utgöras dels av

alla personer, som vid tiden för lagens ikraftträdande den 1 januari

1914 fyllt 67 år, dels ock av sådana personer, som då fyllt 15 år

och äro till arbete varaktigt oförmögna samt år 1913 under sammanlagt

mer .än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar

eller enskilda personer.

I skrivelse den 28 maj 1913 (nr 128) till Kungl. Maj:t uttalade

riksdagen i fråga om nu förevarande bestämmelser, att riksdagen varmt

behjärtat de inom riksdagen framburna önskemål, som gått ut på att

låta den nu levande generationen i största möjliga utsträckning bliva

delaktig af försäkringens förmåner. Det hade synts riksdagen uppenbart,

att ju gynnsammare övergångsstadgandena gestaltades och därigenom

den nu levande generationens intressen tillgodosåges, desto

tidigare och klarare skulle försäkringens nytta och innebörd framträda.

Det hade emellertid stått klart, att detta spörsmål i främsta rummet

vore en kostnadsfråga, vars lösning måste rättas efter de medel, som

kunde för ändamålet disponeras.

Redan vid 1914 års båda riksdagar väcktes motioner i syfte att

erhålla ändringar i övergångsbestämmelserna till förmån för den nu

levande generationen. Så yrkades uti eu av dessa motioner (av herr

Eriksson i Grängesberg m. fl.), att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning och förslag till sådan förändrad lydelse av

37 § i lagen om allmän pensionsförsäkring, att rätt till understöd enligt

33 § i samma lag jämväl måtte tillkomma l:o) dels dem, som före den

1 januari 1914 fyllt 67 ar och icke åtnjöte full försörjning av fattigvården,

välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer, 2:o) dels ock

dem, som före sistnämnda dag fyllt 15 men icke 67 år och vid lagens

Förslag om

ändring av

37 § pensionsförsäkringslagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

ikraftträdande varit till arbete varaktigt oförmögna samt under år 1913

haft full försörjning av enskilda, dock icke dem, som haft försörjning av

sådana enligt fattigvårdsförordningen försörjningsplikti ga enskilda, i

vilkas taxering år 1913 enligt gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt

ingått en inkomst av minst 2,000 kronor eller inberäknats

en förmögenhet av 20,000 kronor eller mera.

Vid behandlingen av dessa motioner ansåg sammansatta stats- och

lagutskottet sig icke kunna tillstyrka de vittgående förändringar av

pensionsförsäkringens grunder och särskilt dess finansiella förutsättningar,

som skulle följa av lagändringar i enlighet med motionärernas

förslag. Härmed ville utskottet, som livligt behjärtade behovet av förbättringar

i pensionshänseende för den nuvarande generationen, icke

hava sagt, att icke längre fram, sedan de till grund för pensionsförsäkringen

lagda kostnadsberäkningarna blivit praktiskt prövade, åtgärder

i den av motionärerna angivna riktningen skulle kunna vidtagas.

Utskottet anförde vidare, att en förbättring av villkoren för de personer,

som avsåges i berörda, av herr Eriksson i Grängesberg m. fl.

väckta motion, finge anses i hög grad önskvärd. Enligt vad utskottet

inhämtat delades denna uppfattning av pensionsstyrelsen, som då redan

tagit i övervägande, huruvida från styrelsens sida skulle kunna, framställas

förslag till förbättrade övergångsbestämmelser, närmast till^ förmån

för sistnämnda kategorier. Vid sådant förhållande och då utskottet

antoge, att pensionsstyrelsen, så snart så kunde ske,, skulle avgiva

förslag till avhjälpande av de svåraste bristerna i pensionsförsäkringslagen

beträffande den nuvarande generationens pensionsvillkor, men

av anförda skäl ansett det icke böra da ifrågasättas att vidga pensionsförsäkringsverksamheten

utom ramen för de vid 1913 års riksdag beräknade

kostnaderna, fann utskottet sig böra hemställa, att samtliga

ifrågavarande motioner icke för det dåvarande måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Emot denna utskottets hemställan anmäldes flere reservationer,

bl. a. en av herr Andersson i Stärte, som ansåg, att utskottet bort tillstyrka

bifall till det under punkt 2:o) i herr Erikssons i Grängesberg

m. fl:s motion gjorda yrkande.

Utskottets hemställan bifölls av första kammaren och även, utom i

vad den avsåg sistnämnda motion, av andra kammaren, som i senare

hänseendet beslöt att med avslag å utskottets hemställan bifalla den av

herr Andersson i Stärte avgivna reservationen.

Pensions- I sin berörda skrivelse den 19 december 1914. har nu pensions
styreisens

gtvrelsen inkommit med förslag till ändring av 37 § i lagen om allmän

19 december pensionsförsäkring i syfte att göra vissa av de nu från pensionstorsak
1914.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

17

ringen uteslutna grupperna delaktiga däri. Styrelsen anmärker därvid, att,

då vid tillämpningen av lagen ovan omförmälda, i 37 § stadgade inskränkningar

ganska snart visade sig medföra stora vanskligheter, större

än man vid lagens antagande sannolikt tänkt sig, styrelsen ansett sig

böra redan i medio av år 1914 upptaga till utredning frågan angående

ändringar i övergångsbestämmelserna till förmån för den nu levande

generationen.

Att en liknande uppfattning angående önskvärdheten att så snart

som möjligt erhålla ändring i dessa bestämmelser samtidigt gjort sig

gällande även på andra håll hade styrelsen funnit framgå bland annat

av de motioner, vilka, såsom i det föregående berörts, i nämnda syfte

väckts vid 1914 års riksdagar.

De förändringar i de allmänna ekonomiska förhållandena, som den

nuvarande situationen medfört, fann pensionsstyrelsen visserligen hava

minskat utsikterna att under de närmaste åren kunna för pensionsförsäkringen

påräkna några nämnvärt ökade bidrag från statens sida, men

då under dessa ogynnsamma ekonomiska konjunkturer behovet av förbättringar

i övergångsbestämmelserna komme att framträda ännu mera

trängande än vad förut varit fallet, hade pensionsstyrelsen ansett angeläget

att söka finna en lösning på denna fråga, vilken berörde stora

grupper av landets fattigaste befolkning.

Pensionsstyrelsen har i detta avseende anfört följande:

»A. De nuvarande övergångsbestämmelserna och de i första hand önskvärda

ändringar av dessa.

De inskränkningar, som förekomma i lagen om allmän pensionsförsäkring

beträffande den nuvarande generationens delaktighet i försäkringen,

innefattas i följande fyra punkter.

l:o. Avgiftspensionen för dem, som den 1 januari 1914 överskridit

25 års ålder, beräknas icke efter normala grunder (30 % för man och

24 % för kvinna), utan efter eu nedsatt, med inträdesåldern fallande

skala, högst 27 1/2 % och lägst 16 %.

Då försäkringstiden för dessa personer, som inträda i försäkringen

vid en mera framskriden ålder, bliver kortare än för de övriga försäkrade,

är det naturligt och ur försäkringssynpunkt riktigt, att deras avgiftspensioner

beräknas efter nedsatta procentsatser. Dessa procentsatser

äro emellertid högre, än vad som motsvaras av de försäkrades

inträdesålder, och har denna förhöjning kunnat åstadkommas därigenom

att bidrag till pensionerna lämnas från arbetarförsäkringsfonden. Av

nedanstående tabell, som uppgjorts i överensstämmelse med en i bilaga

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 124 hiift. (Nr 139.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

3 till 1913 års särskilda utskotts utlåtande intagen tabell, framgå för

vissa åldrar de procentsatser, som skulle erhållas på grund av inbetalda

avgifter utan bidrag från arbetarförsäkringsfonden och som nu erhållas

på grund av dylikt bidrag.

Tabell 1.

I Avgiftspension för man i % av

inbetalda pensionsavgifter

Ålder den ''/i 1914

utan bidrag från

arbetarförsäk- ringsfonden

med bidrag från

arbetarförsäk- ringsfonden, enligt

övergångs- bestämmelserna

18-20 år .........................

29 V» %

30 %

20—25 i) .............................

28

30 »

25—30 » ..............................

25 »

27 Va »

30—35 » ..............................

22 Va »

25 »

40—45 » ..............................

18

22 Va »

50—55 » ..............................

14 Va »

20

55—60 .. ...........................

13 V* »

20

60—65 » ...........................

12

20

Då enligt lagen regeln är, att avgiftspensionerna uteslutande skola

bestridas genom de försäkrades egna inbetalningar, men de försäkringstagare,

som den 1 januari 1914 inträtt i försäkringen vid mera framskriden

ålder än vad för därefter ny tillträdande försäkrade bliver fallet,

härvid satts i den undantagsställning, att de erhålla högre valuta för sina

pensionsavgifter, än som motsvaras av avgifternas verkliga värde, och

då någon ytterligare förhöjning av dessa procentsatser icke synes böra

ifrågasättas, innan mera trängande pensionsbehov blivit fyllda, torde

nu icke föreligga anledning att föreslå ändring av övergångsbestämmelserna

i denna del.

2:o. Pensionstillägg (understöd), till vilka under åren 1914—1918

förvärvats rätt, beräknas efter en nedsatt, för de olika åren stigande

skala, lägst 50 % (1914) och högst 90 % (1918) av normala beloppet.

Det hade naturligtvis varit önskligt, att pensionstilläggen (understöden)

redan från början kunnat bestämmas till normala belopp. De

utgå enligt nuvarande bestämmelser för dem, som under de närmaste

åren efter det lagen trätt i kraft förvärva pensionsrätt, med mycket

små belopp, vilket särskilt gör sig kännbart på orter med dyrare levnadskostnader.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Man får emellertid icke förbise, att de från pensionsförsäkringen

utgående beloppen icke i någon mera nämnvärd omfattning kunna

komma att fylla sitt ändamål att tillsammans med vederbörande invaliders

egna inkomster bereda full, om än torftig försörjning, förrän

försäkringen varit i kraft så lång tid, att avgiftspensionerna äro i stånd

att lämna erforderlig förstärkning till pensionstilläggen. Detta kommer

att inträffa först efter 40 å 50 års förlopp. Tills så skett måste i allmänhet,

särskilt på dyrare orter, de från försäkringen utgående beloppen

mera betraktas som bidrag till vederbörande pensionstagares levnadskostnader

än som ett medel att bereda dessa en självständig försörjning.

En annan olägenhet, som ifrågavarande bestämmelser medföra, är,

att desamma i tillämpningen synas orättvisa. Det är svårt att på ett

tillfredsställande sätt förklara, varför en person, som år 1914 blivit

invalid, endast skall erhålla hälften så stort understöd som den, som

blivit invalid några år senare. Härigenom alstras en spekulation att

söka framskjuta den tidpunkt, då invaliditeten skall anses hava inträtt,

vilket förutom annat åstadkommer svårigheter för de myndigheter, som

hava att pröva pensionsansökningarna. Åven av denna orsak hade det

varit önskligt, att pensionstilläggen (understöden) redan från början

utgått med normalt belopp.

Det torde emellertid icke vara anledning att under nuvarande förhållanden

föreslå ökade kostnader för förbättring av övergångsbestämmelserna

i denna del. En höjning av pensionstilläggen (understöden)

till det normala beloppet skulle medföra betydande kostnader. För år

1915 skulle den ökade kostnaden uppgå till över 3,000,000 kronor för

staten, och kostnadsökningen skulle komma att bestå en ganska lång

tid framåt, för övrigt med någon stegring under de första åren. Det

kan dessutom ifrågasättas, om det kan anses lämpligt att öka understödens

belopp för dem, som enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade

erhålla sådana, så länge stora grupper av befolkningen i lika,

ej sällan mera behövande ställning uteslutande av kostnadsskäl lämnats

utanför försäkringen.

3:o. De, som den 1 januari 1914 fyllt 15 år men icke 67 år och då

voro till arbete varaktigt oförmögna samt år 1913 under sammanlagt mer

än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar

eller enskilda personer, äro uteslutna från försäkringen.

4:o. De, som den 1 januari 1914 fyllt 67 år, äro uteslutna från

försäkringen.

De inskränkningar, som innefattas i de båda sistnämnda punkterna,

verka i allmänhet både betungande och orättvisa. Allmänheten har

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

över huvud taget svårt att fatta, att rättvisa och billiga grunder härvidlag

blivit tillämpade.

flan kan förstå, att de invalider över eller under 67 år, som redan

åtnjuta full försörjning från fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,

lämnats utanför försäkringen.

Men det är svårt att på ett tillfredsställande sätt för vederbörande

klargöra bestämmelsen, att alla personer över 67 år uteslutas från försäkringen.

Det synes nämligen, som om dessa äldre invalider borde i

törsta band ifrågakommit och varit i minst lika stort behov av försäkringens

stöd som de yngre invaliderna, ty alla de ömmande omständigheter,

som kunna åberopas beträffande invalider under 67 år, torde

i lika, om icke i högre grad äga sin giltighet beträffande de äldre

invaliderna.

Det torde knappast finnas någon pensionsnämndsordförande, som

icke kan vitsorda, huru svårt det varit att förklara dessa bestämmelser

för de stora skaror av åldringar, som måst avvisas. De gamla hava

icke kunnat tro, att det varit möjligt, att man alldeles lämnat dem ur

räkningen, då det gällt att genom den nya lagen söka skapa en bättre

ställning för arbetsoförmögna personer.

Alldeles särskilt falla dessa missförhållanden i ögonen beträffande

sådana invalida personer över 67 år, vilka lyckats bevara en viss grad

av självständighet och medelst en ringa återstod av arbetskraft eller

små egna besparingar söka efter bästa förmåga bidraga till sin försörjning.

Åtgärden att ur försäkringen utesluta de invalider, vilka äro fullt

försörjda, helt eller delvis av enskilda, synes även betungande och

orättvis. Större delen av dessa invalider åtnjuta försörjning från anhöriga,

som oftast själva äro i fattiga omständigheter. Deras försörjning

är därför mycket osäker. Så snart den person, från vilken de

erhålla sitt uppehälle, på grund av sjukdom, arbetslöshet eller dylikt

icke längre kan bära försörjningsbördan, måste de i regel omhändertagas

av fattigvården. Om dylikt under vanliga förhållanden ofta förekommer,

så blir detta naturligtvis i ännu större utsträckning händelsen

under allmänt ogynnsamma konjunkturer.

Inbegripandet av dessa invalider i försäkringen skulle därför i

mycket avsevärd grad minska antalet av dem, som eljest på grund av

oförutsedda växlingar i förhållandena måste anlita fattigvårdens försörjning.

Dessa invalider, som i regel äro hänvisade till den tunga

lotten att äta nådebröd hos anhöriga, skulle som pensionärer komma i

en helt annan ställning. Åven om de understöd, som kunde påräknas,

bleve små, skulle desamma dock komma att betyda en avsevärd eko
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 139.

21

nomisk lättnad icke endast för dessa invalider utan även i vida kretsar

i vårt land för de många, som oftast endast med de största svårigheter

och försakelser hittills kunnat bära försörjningsbördan.

Det finnes härvid även eu lämplighetsfråga, som torde böra beaktas.

Den nuvarande uppdelningsgrunden mellan icke fullt försörjda invalider

och av andra fullt försörjda invalider verkar synnerligen egendomlig.

Då icke endast eget arbete utan även inkomster av fastighet, kapital

m. m. skydda en pensionssökande från att falla för bestämmelsen om

full försörjning, bliver förhållandet i verkligheten, att vid den uppdelning

av sökande, som måste företagas i pensionsnämnderna, de, som

befinnas äga något, om än aldrig så litet, få understöd, då däremot

de, som hava det sämst ställt, måste avvisas. Om exempelvis av två

invalider, vilka båda äro för sitt uppehälle hänvisade till bistånd från

anhöriga, den ena ägt en liten sparpenning, med vilken han kunnat

bidraga till sin försörjning år 1913, men den andre intet, så erhåller

den förre understöd, men icke den senare. — Av två systrar, vilka bo

tillsammans i en av den ena systern ägd stuga och som draga sig fram

tack vare tillfälliga bidrag från anhöriga och barmhärtiga personer,

anses den, som äger stugan, berättigad till understöd, emedan hon

därigenom kan sägas hava själv bidragit till sitt uppehälle. Den andra

erhåller däremot intet understöd. Det är utan vidare klart, att bestämmelser,

som verka på dylikt sätt, icke äro ägnade att skapa det

förtroende till pensionsförsäkringsverksamheten, som dock är en av de

viktigaste förutsättningarne för verksamhetens lyckliga utveckling.

Då styrelsen sökt avgöra, vilka av de nu utomstående invalidgrupper

i första hand borde införas i pensionsförsäkringen, har det

visat sig vanskligt att giva något bestämt företräde åt ena eller andra

gruppen. Dessa invaliders större eller mindre behov äro nämligen så

svåra att avväga, att det enligt styrelsens uppfattning över huvud taget

icke finnes mer än eu lämplig lösning på denna fråga, nämligen att

söka införa i försäkringen samtliga nu utomstående invalider, vilka icke

åtnjuta full försörjning från fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

Och detta även, om man därvid måste ställas inför nödvändigheten att

söka skarpt begränsa understödsbeloppen. Den hittillsvarande erfarenheten

har nämligen ådagalagt, att nu utgående understödsbelopp, vilka

i och för sig förefalla så små, dock ofta visa sig vara av stort värde

för dem, som erhålla desamma. Särskilt är detta fallet beträffande

invalider, bosatta på platser med billiga levnadskostnader. För en invalid,

vilken under nuvarande omständigheter endast med största

svårighet kan förskaffa sig sitt uppehälle eller vilken underhålles av

fattiga anhöriga, medför ett understöd av exempelvis 75 kronor om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

året, som han tillförsäkras under sin återstående livstid, i regel en

mycket betydelsefull förändring i hans levnadsställning.

Vid behandlingen av denna fråga har styrelsen jämväl tagit under

övervägande det förslag, som innefattas i en av förutnämnda riksdagsmotioner,

nämligen att, om invalider, som äro fullt försörjda av enskilda,

skulle inbegripas i försäkringen, dock fortfarande borde uteslutas sådana

invalider, som äro försörjda av enskilda i en bättre ekonomisk ställning.

Förhållandet torde emellertid vara, att, någon nämnvärd kostnadsminskning

icke skulle vinnas genom en sådan åtgärd, då antalet dylika

invalider torde utgöra en mycket ringa del av de utav enskilda försörjda.

Prövningen av försörjarnas ekonomiska förhållanden, i och för

sig av ömtålig natur, skulle orsaka pension sstyrelsen och pensionsnämnderna

stora svårigheter. Under sådana förhållanden har styrelsen

icke ansett sig böra föreslå en dylik uppdelning.

B. Kostnader.

För utredning av de kostnader för staten, som skulle vara förenade

med förut nämnda invalidgruppers inbegripande i pensionsförsäkringen,

har verkställts en approximativ beräkning för tiden 1915—1940. Vid

denna undersökning har man sökt så nära som möjligt ansluta sig till

de grunder och antaganden, som ålderdomsförsäkringskommittén använt

vid sina beräkningar.

Tabell 2.

A r

Statens

beräknade

för- säkrings- kostnader

enligt nu- varande

bestäm- melser

Ökning i statens försäkringskostnader, om nedanstående grupper

enligt förut angivna grunder inbegripas i försäkringen

15—67 är. invalider

den Vi 1914 fullt

försörjda

över 67 år den Vi 1914

Summa

Aktiva

eller förut

ej fullt

försörjda

invalider

Invalider,

fullt försörjda

av

enskilda

delvis av

enskilda,

delvis av

fattig- vården

av

enskilda

delvis av

enskilda,

delvis av

fattig- vården

grupp A

grupp B

grupp C

grupp 1)

grupp E

1914.............................

2,66

—

—

—

—

—

—

1915..............................

3,60

1,20

0,55

2,71

2,14

1,00

7,60

1920..............................

9,43

0,95

0,41

2,04

1,31

0,62

5,3 G

1925..............................

16,19

0,73

0,34

1,10

0,66

0,31

3,14

1930 ...........................

21,80

0,51

0,23

0,39

0,26

0,12

1,51

1935..............................

26,37

0,32

0,15

0,09

0,07

0,03

0,66

1940..............................

30,37

0,20

0,09

O.oi

O.oi

0,01

0,32

1914—1940.....................

473.59

16,7 6

7,68

26,18

17,62

8,30

76,54

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 139.

I avsikt att nedbringa kostnaderna för en eventuell utvidgning av

försäkringen har man tänkt sig, att understöden till de nytillkomna

invalidgrupperna skulle utgå enligt samma grunder som de understöd,

till vilka enligt nu gällande bestämmelser rätt förvärvats under år

1914, d. v. s. med 50 % av det normala beloppet (högst 75 kronor för

man och 70 kronor för kvinna), samt från och med år 1915.

Det resultat, som undersökningen lämnat, framgår av ovanstående

tabell 2, i vilken de beräknade försäkringskostnaderna angivas i millioner

kronor för vissa år under tiden 1915—1940. Härvid bemärkes,

att av välgöreuhetsinrättningar försörjda personer såväl här som av

ålderdomsförsäkringskommittén hava inräknats bland de av enskilda

försörjda. Då emellertid de av välgörenhetsinrättningar försörjda, för

vilka uppgifterna till ålderdomsförsäkringskommittén ansetts ganska

ofullständiga, ej skulle inbegripas i den utvidgade försäkringen, torde

ovannämnda kostnader vara något för högt beräknade och sålunda

kunna anses innesluta en säkerhetsmarginal.

Dessa beräkningar giva vid handen, att införande av ifrågavarande

invalidgrupper i försäkringen skulle den första tiden medföra ganska

betydande kostnader, men att dessa sjunka mycket hastigt år för år

för att efter förloppet av tjugufem år bliva så små, att de knappast

behöva tagas i betraktande utan torde kunna bestridas av tillgängliga

överskottsmedel utan särskilt anslag.

Tabell 3. Ungefärliga antalet invalider Vi 1914.

10—67 år

män .....

kvinnor

män

kvinnor

över 67 år

Summa

Summa

Summa

*) Mod sfi liten egen inkomst, att understöd skullo utgå.

Ej fullt

försörjda *)

Fullt först)

rjda

Summa

av fattig- vården

av enskilda

delvis av en- skilda, delvis

av fattig- vården

grupp I

grupp II

grupp A

grupp B

18,000

6,000

3,500

1,500

29,000

47,000

13,000

20,500

9,500

90,000

65,000

19,000

24,000

11,000

119.000

tillh. grupp C

grupp III

grupp II

grupp E

24,700

10,700

11,200

4,800

51,400

39,500

19,100

33,800

16.400

108.800

64,200

29,800

45,000

21.200

160,200

129,200

48,800

69,000

32,200

279,200

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Summan av kostnadsökningarna för staten under ifrågavarande tid

kan beräknas till cirka 7 7 millioner kronor och dessas efter 4 procent

diskonterade värde den 1 i 1915 till cirka 59 millioner kronor.

Då det torde vara av intresse att känna ungefärliga antalet av de

invalider, som inbegripits i försäkringen, och de, som ännu stå utanför

densamma, meddelas härom följande uppgilter.

Det framgår av omstående tabell 3, att av de cirka^ 279,000 invalider,

som beräknats finnas vid 1914 års början, endast 65,000 (grupp

I) enligt nuvarande bestämmelser äro inbegripna i försäkringen.

Beträffande de av fattigvården fullt försörjda (grupperna II och III),

cirka 49,000, ifrågasättes ingen förändring. Däremot avser styrelsens

framställning'', att återstående cirka 165,000 invalider (grupperna A, B,

C, D och E) skulle inbegripas i försäkringen och därjämte sådana personer,

som den 1 januari 1914 voro över 67 år och aktiva, i den mån

dessa bliva invalider och i övrigt uppfylla betingelserna för erhållande

av understöd. Dock skulle icke medtagas sadana personel, som under

år 1913 ägt full försörjning av välgörenhetsinrättningar.

C. Arbetarförsäkrings/onden.

Vid undersökning angående möjligheten att kunna finna täckning

för de ökade kostnader, som införande av ovannämnda invalidgrupper

i försäkringen skulle medföra, har helt naturligt den frågan framställt

sig, huruvida icke för detta ändamål skulle kunna disponeras några

medel ur arbetarförsäkringsfonden. En sådan fråga låg så mycket

närmare till hands, som denna fond jämlikt 1895 års riksdagsskrivelse

skulle hava till ändamål att, då pensionsförsäkring infördes, möjliggöra,

att pensionsförmånerna i såvitt möjligt lika mån skulle komma till godo

såväl den då levande generationen som de kommande generationerna.

Arbetarförsäkringsfonden har jämlikt nuvarande bestämmelser uteslutande

använts för förhöjning av den procent, enligt vilken avgiftspensionerna

eljest skulle kunnat beräknas för den nuvarande generationen.

Man kan känna sig tveksam, huruvida fonden härmed må anses

hava fyllt det ändamål, som med densamma avsetts, och detta så mycket

mer, som ifrågavarande på bidrag från fonden grundade förhöjning

icke kommer att medföra något mera avsevärt tillskott till varje särskild

pension och för övrigt för många av pensionstagarna icke kan

anses vara av någon ekonomisk betydelse. Av tabell 1 här ovan finnei

man lätt de förhöjningar i avgiftspensionerna, som i olika fall komma

de försäkrade till del. Sålunda skulle, för att taga ett exempel, en 24

års man, som inträder i försäkringen den 1 januari 1914 och vid 67

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

års ålder erhåller avgiftspension samt under de gångna åren inbetalat

42 pensionsavgifter å i medeltal 5 kronor, erhålla på grund av sin

delaktighet i arbetarförsäkrings fonden sin pension förhöjd från 58 kronor

80 .öre till 63 kronor, d. v. s. med 4 kronor 20 öre. Hade pension

erhållits före 67 års ålder, skulle naturligtvis ökningen blivit ännu

mindre. Ej heller för de äldre av den nuvarande generationen äro fördelarna

av betydenhet. En vid inträdet 54-årig person, som inbetalat

12 pensionsavgifter å i medeltal 5 kronor, erhåller sin vid 67 års ålder

utgående avgiftspension på grund av bidrag från arbetarförsäkringsfonden

förhöjd med 3 kronor 30 öre.

De fördelar, som dessa bestämmelser bereda den nuvarande generationens

avgiftsbetalare, kunna sålunda icke anses så betydelsefulla.

Då emellertid samtidigt stora grupper av samma generation, vilka i sin

mån både direkt och indirekt bidragit till skapandet av arbetarförsäkringsfonden,

helt uteslutits från försäkringen, kan ifrågasättas, huruvida

det icke varit lämpligare och mera effektivt, att man icke på detta sätt

splittrat fonden på ett stort antal avgiftsbetalare, utan i stället sökt

koncentrera dessa hjälpmedel på de grupper av den nu levande befolkningen,

vilka hade största behovet av pensionsförsäkringens stöd.

Några ändringar i dessa, en gång träffade bestämmelser torde dock

nu lämpligen icke böra ifrågasättas. Under sådana omständigheter har

i stället en undersökning verkställts för att utröna, huruvida fonden

föi ovannämnda ändamål kan anses vara fullt utnyttjad, eller huruvida

icke med bibehållande av nu gällande bestämmelser någon del av arbetarförsäkringsfonden

skulle kunna disponeras till förmån för de nu

uteslutna invalidgruppernas inbegripande i försäkringen.

Styrelsen har därvid kommit till följande resultat.

Till arbetarförsäkringsfonden har under vart och ett av åren 1896

— 1911 av riksdagen avsatts 1,400,000 kronor. Till fonden har vid

utgången av vart och ett av dessa år lagts räntan å de värdepapper,

i vilka fonden redovisats. Från och med 1912 har emellertid sådan

ränta icke tillagts fonden, men har i stället avsättningarna ökats, och

utgjorde dessa 1912 2,525,000 kronor och 1913 2,600,000 kronor. För

1914 har icke någon avsättning blivit gjord och icke heller någon ränta

för nämnda år tillagts fonden. Statskontoret, som hittills förvaltat

fonden, redovisar densamma vid 1914 års utgång i obligationer ocli

inteckningar med ett bokfört värde av 35,850,708 kronor, vilka för närvarande

lämna en medelavkastning av 4,4 % å nämnda belopp.

Den del av pensionsförsäkringsfonden, i vilken arbetarförsäkringsfonden

är avsedd att uppgå, kommer att framdeles ökas dels med upplupna

räntor och dels med de pensionsavgifter, som inbetalas av i förBihang

till riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 124 haft. (Nr 139.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

säkringen den 1 januari 1914 inträdande personer, och minskas med

till dessa personer utgående avgiftspensioner.

En genom styrelsens försäkringstekniska byrå verkställd beräkning

av kapitalvärdet vid 1914 års utgång av de förpliktelser, som enligt

nu gällande övergångsbestämmelser skola täckas av fonden, bar givit

till resultat, att detta värde, allt eftersom fondens framtida förräntning

antages till 3Va, 3,85 eller 4 uppgår till

vid beräkning efter 37a % räntefot 39,790,328 kronor

» » » 3,85 » » 18,579,234 »

ii » )> 4 )> » 9,444,719 »

Av dessa siffror framgår, att, om fonden beräknas efter 3Va %

räntefot, såsom skedde i ålderdomsförsäkringskommitténs förslag, skulle

dess nuvarande belopp, efter av riksdagen antagna förändrade övergångsbestämmelser,

icke motsvara värdet av dess framtida förpliktelser, utan en

brist i densamma å cirka 4 millioner kronor förefinnas vid 1914 års slut

Sedan emellertid riksdagen i sin ovanberörda skrivelse den 28 maj

1913 uttalat, att en räntefot av 3,85 % kan läggas till grund för beräkningen

av pensionsförsäkringsfondens avkastning, utan att den gräns

därigenom överskrides, som bjudes av försiktigheten, och då de förhållanden

på det ekonomiska området, som sedan dess inträtt, varit ägnade

att än ytterligare bestyrka sannolikheten för en dylik räntefots framtida

tillräcklighet, torde numera icke finnas någon anledning att till grund

för beräkningen av fondens förräntning lägga en lägre räntefot än 3,85 %.

Snarare torde med fog kunna göras gällande, att då denna fond

är avsedd att inom begränsad tid konsumeras och hänsyn tages till

fondens hittillsvarande avkastning, man borde, även om pensionsförsäkringsfondens

förräntning i övrigt beräknas efter 3,85 % räntefot, kunna

till grund för den nuvarande generationens försäkring lägga en räntefot

av 4 %. Härför talar även den omständigheten, att det torde böra

anses som en rättfärdighetsfråga att söka göra denna fond tillgänglig

för den nuvarande generationen i så stor och så omedelbar utsträckning

som möjligt och att man därför icke bör binda fondens medel utöver

vad som kan anses oundgängligen nödvändigt för upprätthållande av

dess förmåga att kunna fullgöra sina framtida förpliktelser.

Om en räntefot av 3,85 % lägges till grund för den nuvarande

generationens försäkring, kan ur fonden frigöras eller disponeras lör

utvidgande av fondens förpliktelser cirka 17,271,000 kronor.

Om räntan beräknas efter 4 uppgår det belopp, som kan frigöras

ur fonden eller disponeras för dess utvidgade förpliktelser, till

26,406,000 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

27

Det synes styrelsen klart, att, i den mån tillräckliga medel för

ändamålet ej kunna från annat håll erhållas, det belopp, som icke erfordras

till säkerställande av arbetarförsäkringsfondens nuvarande förpliktelser,

i första hand bör användas till förmån för de förut omnämnda,

ur försäkringen nu uteslutna invalidgrupperna, och att man

därvid bör söka gå fram efter den linjen att söka få i försäkringen

inbegripna samtliga dessa grupper.

Det gäller härvid vad en av reservanterna i ålderdomsförsäkringskommittén

i sitt yttrande anfört, nämligen att pensionsförsäkringen bör

söka vinna förtroende icke genom att avvisa de massor, som samlats

och klappa på försäkringens dörr, utan genom att mottaga så många

som möjligt.

Då emellertid, som förut påvisats, övertagande av dessa utvidgade

försäkringskostnader skulle kräva en fond vid 1914 års utgång å cirka

59 millioner kronor, av vilket belopp endast en del kan täckas genom

arbetarförsäkringsfondens överskottsmedel, erfordras tillskott från annat

håll, om den ifrågasatta utvidgningen skall kunna förverkligas.

D. Statens bidrag.

Det torde under dessa förhållanden icke kunna undvikas, att för

införande av ifrågavarande invalidgrupper i försäkringen särskilt bidrag

från statens sida lämnas.

Av tabell 2 här ovan framgår, att de beräknade kostnaderna för

pensionstillägg och understöd enligt nu gällande och enligt här föreslagna

bestämmelser för vart femte år till och med år 1940 äro följande

:

Tabell 4.

År

Statens kost- nader enligt

nu gällande

bestämmelser

Beräknad ök- ning i statens

kostnader en- ligt förslaget

Summa

Millioner kronor

1915 ....................................

3,co

7,60

1

11,20

1920 ....................................

9.43

5.30

14,79 ’

1925 ....................................

16,19

3,14

19,33

1930 ...................................

21,80

1,51

23,31

1935 ....................................

26,37

0,66

27,03

1940 ...................................

30.3 7

0,8 2

30,69 j

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

För bestridande av de ökade försäkringskostnaderna skulle man

kunna tänka sig en sådan ordning, att det belopp, som kan frigöras

ur arbetarförsäkringsfonden, överlämnas till staten och att riksdagen

sedermera på vanlig väg beviljar de belopp, som erfordras för de framtida

försäkringskostnaderna.

Ett annat alternativ vore, att det belopp, som kan frigöras ur arbetarförsäkringsfonden,

jämte de bidrag, som för nämnda ändamål från

staten lämnas, förvaltas och redovisas som en särskild fond inom pensionsförsäkringen,

vilken fond skulle hava till uppgift att bestrida försäkringskostnaderna

för omnämnda invalidgruppers införande i försäkringen.

— Man skulle då kunna tänka sig en sådan utjämning, att

statsbidraget icke skulle behöva utgå under de första åren samt därefter

kunna bestämmas till ett konstant belopp.

Av nedanstående tabell framgår, att, om 4 % räntefot lägges till

grund för den nuvarande generationens avgiftspensionsförsäkring, till

följd varav, såsom förut uppgivits, ett belopp av 26,406,000 kronor

skulle kunna frigöras ur arbetarförsäkringsfonden, ett statsbidrag av

2,230,000 kronor, utgående under vart och ett av åren 1917—1940,

skulle sätta fonden i stånd att bestrida omnämnda försäkringskostnader.

Ekonomisk översikt över kostnaderna för införandet av grupperna A, il, C,

D och E i pensionsförsäkringen enligt de betingelser, som omnämnas i

sammanhang med tabell 2.

(i tusental kronor, förräntningea beräknad efter 4 %).

A r.

Fond vid

årets början.

.Statsbidrag

vid årets

början.

Försäkrings- kostnader

under året.

Räntor under

året.

Fond vid

årets slut.

1915..................................

26,406

7,601

904

19,709

1916...................................

19,709

—

7,213

644

13,140

1 1917....................................

13,140

2,230

6,797

479

9,052

1918....................................

9,052

2,230

6,352

324

5,254

1919...................................

5,254

2,230

5,867

182

1,799

1920....................................

1,799

2,230

5,363

54

— 1,280

1925....................................

— 9,899

2,230

3,143

— 370

— 11,182

1930....................................

— 13,091

2,230

1,510

— 465

— 12,836

1935....................................

— 9,571

2,230

662

— 307

— 8,310

1940....................................

- 1,913

2,230

323

+ 6

- |

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

.Av tabellen synes, att det vid en dylik anordning skulle komma

att inträffa, att, enär försäkringskostnaderna äro så betydligt högre under

den första tiden, mot vad sedermera bliver fallet, fonden under en

del av försäkringsperioden komme att utvisa brist. Detta skulle dock

icke medföra någon svårighet, då en dylik brist kan mot erforderlig

förräntning tillfälligt täckas av andra medel ur pensionsförsäkringsfonden,

vilka sedan aterbetalas efter hand, allt efter som försäkringskostnaderna

nedgå tillräckligt för att medgiva detta.

Skulle 3,85 % räntefot läggas till grund för den nuvarande generationens

avgiftspensionering och för den särskilda fondens förräntning,

i vilket fall det belopp, som kan frigöras ur arbetarförsäkringsfondeip

endast uppgår till 17,271,000 kronor, skulle statsbidraget under ifrågavarande

år behöva utgå med 2,840,000 kronor för att fonden skulle kunna

bestrida omnämnda försäkringskostnader.

Det bör härvid erinras därom, att statens försäkringskostnader såväl

för de nu föreslagna grupperna som de förut i försäkringen inbegripna

med hänsyn till vanskligheten av beräkningar av ifrågavarande

slag äro synnerligen försiktigt beräknade. Det synes därför icke vara

uteslutet, att de verkliga kostnaderna komma att visa sig så mycket

mindre än de beräknade, att det ifrågasatta statsbidraget kommer att

helt och hållet eller åtminstone till eu mycket väsentlig del falla inom

den av 1913 års riksdag fastställda ram för statens framtida försäkringskostnader

för pensionsförsäkringsverksamheten.

Detta anföres emellertid endast som en allmän uppfattning av förhållandena,

då den hittillsvarande verksamhetstiden har varit alldeles

för kort och företett alldeles för säregna förhållanden för att man på

densamma skulle kunna grunda några mera allmängiltiga slutledningar.

Det kan emellertid omnämnas, att statens försäkringskostnader fö^ år

1914, . som beräknats till 2,660,000 kronor, sannolikt icke komma att

överstiga 1,240,000 kronor och sålunda understiga den ränta från arbetarförsäkringsfonden,

som staten för nämnda år kommer att uppbära.

För att kunna bedöma förhållandet mellan de beräknade och de verkliga

kostnaderna för nämnda år bör man dock taga i betraktande även de

ansökningar, vilka inkommit under året, men för vilka pensioner av en

eller annan anledning icke komma till utbetalning förrän under år 1915.

Pensionsbeloppen för år 1914 torde dock för dessa icke komma att

överstiga 450,000 kronor. Jämväl bör tagas hänsyn till att personer,

som . varit pensionsberättigade år 1914, först senare komma att söka

pension, men det är icke sannolikt att antalet av dessa bliver så stort,

att detsamma kommer att i någon mera avsevärd grad tynga försäkringskostnaderna

för de följande åren.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Minskningen hänför sig icke endast till förutvarande invalider,

utan även till sådana personer, som först under år 1914 blivit invalider.

Man hade för detta år beräknat ansökningar från 16,000 nya

invalider, men hittills hava endast omkring 1,000 dylika anmält sig.

Vid bedömande av denna fråga måste man dock taga hänsyn även

till den omständigheten, att försäkringskostnadernas, storlek är i hög

grad beroende av det sätt, på vilket pensionsförsäkringsverksamheten

anordnas. En effektiv kontroll över invaliditets- och inkomstfrågornas

behandling i nämnderna, en infresserad och ansvarsmedveten ombudsmannakår

samt användning av medel ur fonderna till sådana åtgärder,

som avse att förebygga invaliditet och höja folkhälsan och arbetskraften,

skapa goda förutsättningar för att nedbringa antalet pensionärer,. då

däremot underlåtenhet i dessa avseenden hamnar sig genom stegring

av försäkringskostnaderna.

Styrelsen har även haft under övervägande, huvuvida man icke,

för att ytterligare stärka sannolikheten för att kunna införa de nu utestängda

invalidgrupperna i försäkringen utan att behöva i någon vidare

mån rubba de redan fastslagna kostnadsberäkningarna, skulle kunna vidtaga

den anordningen, att den i 37 § stadgade övergångstiden för pensionstilläggens

(understödens) uppbringande till normala belopp utsträcktes

med ett eller annat år, räknat från och med år 1916 eller 1917, på

sätt att samma nedsatta procentsatser för pensionstilläggens (understödens)

beräkning tillämpades för två eller flera år i rad. De ekonomiska

fördelar för staten, en sådan anordning skulle medföra, skulle

emellertid vinnas på bekostnad av medellösa personer, vilkas.nu av

lagen tillförsäkrade förmåner skulle komma att väsentligen förminskas.

En dylik förändring skulle ock stå i rak strid med de uttalanden, som

förekommo vid lagens antagande beträffande önskvärdheten att med så

kort övergångstid som möjligt få pensionstilläggen (understöden) uppbringade

till deras normala belopp, och verka i den riktning, att tidpunkten

för pensionsförsäkringsverksamhetens möjlighet att fylla sitt

ändamål ytterligare bleve framskjuten. Under sådana omständigheter

bör enligt styrelsens uppfattning en försämring av dessa en gång fastslagna

bestämmelser icke utan mycket tungt vägande skäl ifrågasättas.

E. Slutanmärkningar.

I den föregående framställningen hava icke angivits de ökade försäkringskostnader,

som vid genomförandet av förslaget skulle komma

att drabba kommunerna och landstingen, men dessa kostnader låta sig

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

lätt beräknas, då avsett är, att de skola utgå efter samma grunder

som nu och de sålunda i alla fall utgöra Vs av statens kostnader.

Styrelsen har ansett, att, därest statens kostnadsfråga för denna

utvidgning skulle kunna lösas, några betänkligheter icke borde göra

sig gällande beträffande de ökade kostnader, som förslagets genomförande

skulle komma att medföra för kommunerna. Det belopp, som

skulle komma att falla på varje särskild kommun, torde icke bliva av

någon större betydelse, och detta så mycket mindre, som detsamma i

allmänhet torde komma att uppvägas av motsvarande minskning av

kommunernas fattigvårdsutgifter. Genomförandet av förslaget betyder

ju, att ett fyra. gånger så stort belopp som det, vilket motsvarar en

kommuns andel i kostnaden, årligen tillföres inom kommunen bosatta

åldringar och arbetsoförmögna personer.

Hänsyn har icke tagits till de ökade förvaltningskostnader, som

genomförandet av förslaget skulle medföra för pensionsstyrelsen såväl

för år 1915 som även i någon mån framdeles. Man har för år 1915

beräknat ansökniugar från omkring 16,000 understödsberättigade personer,

men om i denna framställning åsyftade invalidgrupper inbegripas

i försäkringen, skulle enligt beräkningarna antalet ansökningar för

samma år ökas till omkring 180,000. Sannolikt kommer dock en del

av dessa ansökningar att tillhöra 1916 års arbete. Med de erfarenheter

i arbetet, som såväl pensionsstyrelsen som pensionsnämnderna

numera hunnit förvärva, bör emellertid behandlingen även av ett så

stort antal ansökningar kunna utan alltför stora svårigheter och tidsutdrägt

anordnas.

För styrelsen har framstått som ett önskemål, att alla krafter, som

äro intresserade för pensionsförsäkringsverksamhetens lyckliga utveckling

i Sverige, måtte samverka för att söka åstadkomma en lösning av

denna viktiga fråga. Det kan måhända anföras, att de nuvarande tidsomständigheterna

äro av såväl ekonomiska som andra skäl mindre

lämpliga härför. Styrelsen vill häremot erinra, att dessa förhållanden

i stället synas göra kraven på en snar lösning av denna fråga ännu

mera trängande. Det gäller här omkring 165,000 personer av landets

fattigaste befolkning, vilka äro i sådan ställning, att de i det stora

hela sakna förmåga att själva förskaffa sig sitt uppehälle. Deras försörjning,

som redan förut varit eu tung börda för såväl dem själva som

deras närmaste, bliver under nuvarande ekonomiska konjunkturer ännu

vanskligare. Det kan visserligen icke vara fråga om att helt övertaga

denna försörjning, men väl att lätta och något utjämna bördan av

densamma. Och det finns intet tvivel, att det skulle komma att med
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

föra en stor ekonomisk lättnad icke endast för ifrågavarande invalider

utan även för fattiga familjer i vida kretsar i vårt land, om förslaget

kunde genomföras.»

På grund av vad sålunda anförts har pensionsstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå riksdagen besluta

sådan ändring av 37 § i lagen om allmän pensionsförsäkring, att

de personer, som enligt den i ovan intagna tabell 2 hänförts under

grupperna A—E, — med undantag av dem, som vid 1914 års ingång

voro till arbete varaktigt oförmögna och år 1913 under sammanlagt

mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av välgörenhetsinrättningar

eller delvis av välgörenhetsinrättningar och delvis av fattigvården

— måtte från och med år 1915 inbegripas i försäkringen med

rätt till understöd enligt samma beräkningsgrund, som jämlikt nämnda

lag; g-äller i avseende å dem, vilka under år 1914 förvärvat rätt till

pensionstillägg eller understöd.

Pensionsstyrelsen har därvid förutsatt, att de kostnader för staten, som

skulle föranledas av ett genomförande av styrelsens förslag, skulle få bestridas

dels av de medel, som kunde bliva disponibla från arbetarförsäkringsfonden,

dels av särskilt av riksdagen för ändamålet beviljat anslag.

De till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, herrar

Branting, Kvarnzelius och Nilsson i Bonarp samt fröken Wedberg, hava

förklarat sig instämma i styrelsens ifrågavarande framställning.

Departements- Då pensionsstyrelsens nu återgivna framställning vilar på den förchefen.

utsättning, att avsevärda belopp kunna disponeras från arbetarförsäkringsfonden

utan att rubba de ekonomiska grunder, på vilka gällande

bestämmelser om pensionsförsäkringen är byggd, har jag ansett mig

böra över förslaget inhämta yttrande av ålderdomsförBäkringskommitténs

ordförande, regeringsrådet A. Lindstedt, vilken som bekant utfört de för

pensionsförsäkringen grundläggande ekonomiska beräkningarna. Av

honom har jag i anledning härav erhållit en skrivelse i ämnet av följande

lydelse:

Yttrande av »Jag anser mig först böra nämna, att jag icke var närvarande vid

det sammanträde av pensionsstyrelsen, då beslutet om framställningen

fattades. Jag anförde dock till protokollet, att jag visserligen livligt

förordade syftet med framställningen, nämligen att i möjligaste mån

utvidga pensionsförsäkringens omfattning i fråga om den nuvarande

generationen, men att jag, på grund av den korta tid handlingarna i

ärendet varit tillgängliga, ej huunit granska detaljerna av beslutet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Den ifrågavarande framställningen avser att utsträcka beviljandet

av understöd enligt övergångsstadgandet i 37 § av lagen om allmän

pensionsförsäkring till flera kategorier av behövande åldringar och invalider

än i samma § angivas. Enligt detta övergångsstadgande skulle

nämligen av de vid 1914 års början befintliga invaliderna över 15 år

endast sådana erhålla understöd, som då voro yngre än 67 år och icke

redan voro fullt försörjda av andra, d. v. s. av fattigvården, välgörenhetsinrättningar

eller enskilda personer. Pensionsstyrelsens förslag går

ut på att från och med 1915 års början utsträcka rätten till understöd

dels till dem av dessa fullt försörjda invalider mellan 15 och 67 år,

som icke enbart från fattigvården eller välgörenhetsinrättningar hade

sin försörjning, och dels även till alla dem, som fyllt 67 år och icke

redan erhållit sådan försörjning.

Ökningen av statens kostnader år 1915 för understöd beräknas

för den förra av de två kategorierna invalider till 1,750,000 kronor

och för den senare till 5,850,000 kronor. De årliga kostnaderna

minskas dock efter hand under följande år och upphöra efter förloppet

av ungefär 25 å 30 år.

Till bestridande av dessa ökade kostnader för statsverket skulle

användas dels den del av den redan samlade s. k. arbetarförsäkringsfonden,

som, enligt pensionsstyrelsens mening, ej skulle behövas för

sitt avsedda ändamål, därest, i fråga om fondens avkastning, en räntefot

av 3,85 % eller 4 % finge påräknas, och dels ett årligt statsanslag

under 24 år från och med 1917 å respektive 2,840,000 eller 2,230,000

kronor, allt eftersom den förra eller den senare av de nämnda räntesatserna

lägges till grund för beräkningarna.

Den närmaste uppgiften synes nu vara att undersöka, huruvida,

såsom i pensionsstyrelsens förslag ställts i utsikt, någon större del av

arbetarförsäkringsfonden skulle kunna påräknas för bestridande av de

beräknade ökade kostnaderna.

Jag vill då först erinra om, att jag i min P. M. nr 2 till särskilda

utskottet vid 1913 års riksdag framhållit, att, sedan den av ålderdomsförsäkringskommittén

föreslagna s. k. förmögenhetsgränsen blivit borttagen,

de i 6 § av pensionslagen bestämda avgiftsprocenten av 30

respektive 24 % endast kunna gälla under förutsättning för framtiden

av en räntefot av omkring 3,85 %.

Redan i del II av kommitténs betänkande sid. 233 och 234 har

jag emellertid påpekat, att, då pensionsavgifternas storlek beror av den

taxerade inkomsten, penningvärdets sjunkande och den därmed samBihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 124 käft. (Nr 139.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

manhängande ökningen av de försäkrades inkomster i framtiden komma

att medföra en förskjutning inom avgiftsklasserna sålunda, att de

högre klasserna bliva allt talrikare i jämförelse med de lägre, och att

i följd härav, om nämligen inkomstökningen ej i tillräcklig utsträckning

skulle komma att omfatta även de yngsta åldersklasserna, en

fara för försäkringens soliditet skulle uppstå. Under vissa förutsättningar

ansågs emellertid, att en antagen ökning av fondens ränteavkastning

från 3 Va till 3 2/s % borde vara tillräcklig för att i nämnda

hänseende lämna erforderlig trygghet. Ehuru beräkningarna till ålderdomsförsäkringskommitténs

förslag utförts med en räntefot av 3 V* %,

vila således förslagets bestämmelser i verkligheten på förutsättningen

av en räntefot av omkring 3 ", s %.

Man kan därför antaga, att av den höjning från 3 Vs till 3,85 %,

som ansetts böra förutsättas för pensionsfondens avkastning, ungefär

hälften (nämligen höjningen från 3 1 s till 3 Va %) beror på den småningom

fortgående överflyttningen av de avgiftsbetalande från lägre

till högre avgiftsklasser, och att den andra hälften (från 3 V3 till 3,85 %)

väsentligen beror på förmogenhetsgränsens borttagande. Då nu vid

de av pensionsstyrelsen anförda resultaten rörande kapitalvärdet av

den nuvarande generationens avgiftspensionering (sid. 20 i styrelsens

publicerade framställning) hänsyn icke tagits till förskjutningen^ inom

avgiftsklasserna, så måste de kapitalvärden å runt 39,8, 18,6 och 9,4

millioner kronor, som av styrelsen beräknats för en räntefot av respektive

3 Vs, 3,85 och 4 %, i själva verket anses gälla för en högre räntefot,

nämligen (motsvarande förhöjningen från 3 1/s till 3 Vs %) för

ungefär respektive 3,67, 4,02 och 4,17 %.

Då den samlade arbetarförsäkringsfonden, genom vilken ifrågavarande

kapitalvärde skulle täckas, vid 1914 års utgång utgjorde omkring

36 millioner kronor, så erhåller man, med ledning av nyss anförda

siffror, följande ungefärliga resultat beträffande fondens tillräcklighet

för nämnda ändamål:

Räntefot. Kapitalvärde.

2>2U% 40 millioner

3,85 » 29 »

4 » 19 ))

Brist, resp. överskott.

brist: 4 millioner

överskott: 7 »

» 17 »

Beträffande den för folkpensioneringen antagna räntefoten av

3,85 % överensstämmer detta resultat i huvudsak med de resultat, som

lågo till grund för mina P. M. i förevarande ämne till det särskilda

utskottet. Det av beräkningarna framgående överskottet å 7 millioner

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

35

kronor ansåg jag emellertid då, med hänsyn till arten av de i kommittéförslaget

vidtagna ändringarna, utgöra ett välbehövligt säkerhetstillägg.

Av vad som anförts framgår vidare, att det överskott å 17 millioner,

som pensionsstyrelsen ansett kunna disponeras för den händelse

en räntefot av 3,85 % skulle kunna förutsättas, i själva verket motsvarar

en effektiv räntefot av omkring 4 %, och då ej heller pensionsstyrelsen

ansett sig kunna ifrågasätta en ännu högre räntesats, skulle

väl detta belopp av 17 millioner kronor utgöra maximum beträffande

vad som kunde anses vara disponibelt överskott från arbetarförsäkringsfonden.

Antager man däremot en effektiv räntefot av 3,85 %,

skulle, såsom redan nämnts, överskottet endast utgöra omkring 7

millioner.

Jag har ovan påpekat, att jag vid de beräkningar, som utfördes

för det särskilda utskottet, ansåg denna summa av 7 millioner allenast

såsom ett välbehövligt säkerhetstillskott, i enlighet varmed de nyss anförda

överskottsbeloppen, allt efter en räntefot av 3,85 eller 4 %, torde böra

reduceras till respektive 0 och 10 millioner. Man kunde nu tänka, att ett

dylikt säkerhetsbelopp av 7 millioner borde vara mer än tillräckligt, då

det gäller beräkningen av ett kapitalvärde av endast 29 respektive 19

millioner. Men härvidlag är att märka, att detta kapitalvärde beräknats

såsom skillnaden mellan belopp, som själva vardera uppgå till ett par

100-tal millioner, och vilkas beräkning vilar på osäkra data, samt att

därför en osäkerhet i dessa belopp verkar en proportionsvis vida större

osäkerhet i deras skillnad.

Förutom till osäkerheten i de statistiska och tekniska grunderna

för beräkningen måste man emellertid även taga hänsyn till en annan

felkälla, vilken, i den mån densamma gör sig gällande, nästan uteslutande

verkar till försvagande av försäkringens soliditet, nämligen den

alls icke osannolika möjligheten av, att pensionsavgifterna ej komma

att inbetalas så ordentligt och allmänt som lagen föreskriver. Och

svårigheterna härvidlag torde bliva större efter de förändringar, som i

det ursprungliga kommittéförslaget vidtogos genom avgifternas höjning

och ökningen av antalet avgiftsklasser, än om förslaget i dessa avseenden

antagits oförändrat. Visserligen kommer den för alla försäkrade

gemensamma pensionsavgiften av 3 kronor att i alla fall inbetalas,

då ju kommunen är garant för inbetalningen. Men ifråga om

inbetalningen av de tilläggsavgifter, som skola erläggas inom de högre

avgiftskl as serna, torde man, åtminstone under de närmaste åren, hava

att emotse ej obetydliga försummelser.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 139.

Då dylika försummelser därjämte sannolikt äro att förvänta i fråga

om avgiftspliktiga inom de yngre åldrarna eller eljest inom de ekonomiskt

sämst situerade samhällsklasserna, torde även svårigheterna vid

avgifternas utsökande bliva avsevärda.

Den nu påpekade osäkerhetsfaktorn är av den betydelse, att t. ex.

en förskjutning av avgiftsbetalningen i sin helhet med i genomsnitt ett

år motsvarar en höjning av ränteavkastniugen med runt 0,1 % och, i

fråga om arbetarförsäkringsfondens tillräcklighet för den nuvarande

generationens avgiftspensionering, en minskning av omkring 5 millioner

kronor. Betänker man därtill, att denna osäkerhetsfaktor jämväl har

betydelse för försäkringens soliditet beträffande kommande generationers

pensionering, torde det överskott, som oaktat de ovan framhållna omständigheterna

ändock möjligen kunde vara för handen, i alla händelser

endast böra anses såsom en synnerligen välbehövlig reserv för framtiden.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att den försiktighet, varmed

beräkningarna angående arbetarförsäkringsfondens tillräcklighet för dess

ändamål blivit utförda, tyvärr ej kan anses överdriven, och att man,

åtminstone innan vidare erfarenhet vunnits, icke kan tillråda, att någon

del av fondens belopp tages i anspråk för andra ändamål.

Beträffande syftet med pensionsstyrelsens framställning, nämligen

att åt de invalider över 15 år, som icke äro fullt försörjda av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar och icke redan omfattas av pensionslagen,

söka bereda understöd enligt 33 §, kan man naturligtvis

ej annat än instämma i vad som inom riksdagen framhållits, nämligen

att det här handlar om tillgodoseende av synnerligen behjärtansvärda

behov, men att å andra sidan för ändamålets vinnande betydande

kostnader utöver dem, som från början avsetts, skulle åsamkas statsverket.

I sistnämnda avseende må erinras därom, att den beräknade merkostnaden

för staten under år 1915, därest de ökade utgifterna skulle

täckas direkt genom motsvarande årliga och småningom minskade anslag,

komme att uppgå till 7,600,000 kronor. Under år 1916 skulle utgiften

nedgå till omkring 7,200,000 kronor, o. s. v. Ville man åter

bestrida den ifrågavarande kostnaden medelst ett konstant årligt anslag

från och med 1917, varvid, såsom pensionsstyrelsen i sådant fall tänkt

sig, vad som under de närmaste åren brister skulle täckas av fondmedlen

och sedermera ersättas genom anslaget, komme, då arbetarförsäkringsfonden

ej till någon avsevärd del kan påräknas, detta

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139. 37

anslag att uppgå till omkring 3,990,000 kronor eller till runt 4 millioner.

Statens årliga utgifter för understöd och pensionstillägg skulle således

under de båda förutsättningarna rörande formen för anslagen

komma att uppgå till följande belopp i millioner kronor:

Å r.

Under

närvarande

förhållan-

den.

Om utvidgningsförslaget

antages:

med

efterhand

minskade

anslag.

med

konstant

anslag.

1915..................................

3.6

11.2

3.6

1916.....................................

4.7

11.9

4.7

1917..................................

5.8

12.6

9.8

1920......................................

9.4

14.8

13.4

1925.......................................

16.2

19.3

20.2

1930...................................

21.8

23.3

25.3

1935.......................................

26.4

27.o

30.4

1940...................................

30.4

30.7

34.4

Fördelen med det konstanta anslaget skulle således vara, att beslut

om en ökning i anslagen till folkpensioneringen ej behövde ifrågakomma

förrän vid 1916 års riksdag. Däremot skulle i sådant fall

statsutgifterna mellan 1924 och 1940 komma att överstiga de eljest

erforderliga beloppen. Då utgifterna för staten, om för anslaget valdes

formen av ett konstant årligt belopp under perioden 1917—1940, av

denna anledning kunde finnas mindre tryckande, är möjligen denna

metod att föredraga framför metoden med ett småningom sjunkande

anslagsbelopp.

Emellertid förutsätter genomförandet av pensionsstyrelsens förslag

i hela dess utsträckning en så avsevärd ökning av de vid pensionslagens

antagande förutsatta kostnader, att riksdagen, särskilt under

närvarande politiska förhållanden, ej med säkerhet kan antagas komma

att bevilja de härför erforderliga medlen, men att däremot en utvidgning

av mindre omfattning ej skulle anses överstiga landets ekonomiska

bärkraft. I sådant avseende torde andra kammarens beslut i

förevarande ämne vid 1914 års andra riksdag kunna tjäna till ledning.

1 huvudsak gick detta beslut ut på eu skrivelse till Kungl. Maj:t med

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

begäran, om proposition, att rätten till understöd enligt 33 § i pensionslagen

endast skulle utsträckas till de invalider mellan 15 och 67

år, som visserligen vid lagens ikraftträdande voro fullt försörjda av

andra, men icke enbart av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

Med en dylik inskränkning av problemet och om man därjämte, i

enlighet med pensionsstyrelsens framställning, tänker sig understöden

utgå med 50 % av de normalt stadgade beloppen, kommer man till

siffror för de erforderliga anslagsbeloppen, som måste anses överkomliga.

Om man nämligen därjämte antager, att understöden skulle

börja att utgå först från den 1 juli 1915, nämligen efter det riksdagen

kunnat bifalla en proposition i ämnet, så skulle enligt pensionsstyrelsens

beräkningar — tab. 2, pag. 14 — i sådant fall för utgifterna

under 1915 endast erfordras 875,000 kronor och för utgifterna under

1916 omkring 1,680,000 kronor, eller tillsammans runt 2 Vs millioner

kronor. Härigenom synes också bliva sörjt för de fall, som ur humanitär

synpunkt äro mest behjärtansvärda, vartill kommer, att just fall

av denna art, vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser, ofta

visat sig vara synnerligen svårbehandlade.

Det är visserligen utom all fråga, att även de fall, som avse

understödsbehövande över 67 år, ävenledes äro synnerligen behjärtansvärda.

Men i fråga om dessa fall handlar det dock om tillämpningen

av ett övergångsstadgande, vars innebörd numera torde vara allmänt

känd bland befolkningen. Dylika övergångsstadganden förekomma ofta

i lagar och få väl i allmänhet ej uppfattas såsom innebärande en verklig

orättvisa i andra fall än där någon kan anses därigenom hava

blivit berövad en rätt, som förut tillkommit honom. Åven i de utländska

lagarna på förevarande område har man i regel varit nödsakad

att, vid deras ikraftträdande, i en eller annan form göra betydande

inskränkningar i fråga om rätten för den nuvarande generationen att

bliva delaktig av de med försäkringen avsedda förmånerna. Med avseende

å beloppen av de kostnader, som för tillgodoseende av denna

generations intressen övertagits av det allmänna, står vårt land, relativt

taget, framom flertalet av de länder, där en dylik lagstiftning

blivit genomförd.

I nära samband med de frågor, som ovan avhandlats, står naturligtvis

även den av pensionsstyrelsen — pag. 25 och 26 — berörda

frågan, i vad mån de för understöd och pensionstillägg förutberäknade

kostnaderna komma att motsvara de verkliga. Vad angår första året

av pensionsförsäkringsverksamketen har visserligen i vårt land det i

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 139.

den sociala försäkringens historia ganska sällsynta fallet inträffat, att

de beräknade kostnaderna väsentligt överstiga de verkliga. Sålunda

hava under år 1914 endast omkring 40,000 ansökningar om understöd

inkommit från personer, som vid 1914 års ingång voro invalider, och

1,000 från nyblivna invalider, medan kommittén beräknade ett totalantal

av omkring 81,000 invalider — därav 65,000, som vid 1914 års

ingång voro invalider — och understödsbeloppen för samma år, som

för statens vidkommande beräknats till 2,660,000 kronor, komma sannolikt

icke att uppgå ens till två tredjedelar av denna summa.

Såsom pensionsstyrelsen själv anmärker, torde det dock vara för

tidigt att av dessa förhållanden draga några säkra slutsatser. Utan

tvivel hava härvidlag flera faktorer varit verksamma, såsom bristande

kännedom om lagen, obenägenheten hos många att söka allmänt understöd

m. in. Särskilt har antalet understödssökande från de större

städerna varit relativt ringa, sannolikt till en del beroende på understödens

obetydliga belopp, och för dem, som åtnjuta ett mindre understöd

från fattigvården, torde det ofta synas likgiltigt om de erhålla

detta understöd från fattigvården eller från försäkringen.

Att underlåtenheten att söka understöd från pensionsförsäkringen

i första hand gäller de mindre understödsbeloppen synes även bekräfta

sig vid en undersökning av de beviljade understödens medelbelopp.

Medan nämligen detta medelbelopp uppgick till omkring 57

kronor, skulle motsvarande belopp enligt förutberäkningarna endast

hava utgjort omkring 47 kronor, vilket förhållande tydligen visar, att

de mindre understöden icke varit begärliga. Det torde även få påpekas,

att skillnaden mellan antalen inkomna ansökningar från dem,

som vid lagens ikraftträdande redan voro invalider, och de för dessa

invalider förutberäknade antalen, nämligen i förra fallet omkring 40,000

och i det senare omkring 65,000, ej är mycket större än att den kan

förklaras genom ovan angivna orsaker. Under innevarande års första

månader hava för övrigt ytterligare omkring 5,000 ansökningar av

denna kategori inkommit. Skillnaden mellan antalet ansökningar från

de under år 1914 nytillkommande invaliderna, vilket utgjorde allenast

omkring 1,000, och det beräknade antalet 16,000 dylika invalider är

däremot iögonfallande och kan naturligtvis i sin helhet ej motsvara

skillnaden mellan det verkliga antalet nya invalider och det förutberäknade.

Särskilt i dessa fall handlar det, oftast om understöd av

mycket små belopp.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

De omständigheter, som skulle understödja en förmodan om, att

de verkliga kostnaderna för framtiden kunna komma att understiga de

förutberäknade, äro dels att antalen invalider inom de olika åldersklasserna

i verkligheten möjligen kunna bliva något mindre än enligt

beräkningarna, dels att i de statistiska uppgifter angående de behövandes

inkomster, som lagts till grund för mina förutberäkningar, sannolikt i

många fall uppgivits något lägre inkomstbelopp än de verkliga, i följd

varav understödsbehovet kunnat bliva övervärderat, dels ock slutligen,

att förutberäkningarna grundade sig på förhållandena omkring år 1908,

medan försäkringsverksamhetens resultat gälla förhållandena omkring

sex år senare, under vilken mellantid landets ekonomiska utveckling

möjligen för någon del av befolkningen medfört förbättrade levnadsvillkor

och i samband därmed minskat behovet av understöd från försäkringen.

Huru härmed än må förhålla sig, torde man dock, med kännedom

om huru förhållandena i förevarande hänseende utvecklat sig i vissa

andra länder, ej böra allt för mycket bygga på förutsättningen av, att

för vårt land förutberäkningarna skulle vara allt för försiktigt uppgjorda.

Då det emellertid är mycket möjligt, att de verkliga kostnaderna

ännu något eller några år kunna komma att understiga de

förutberäknade, synes det mig som om man vid bestämmandet av de

anslag, som, under förutsättning av den ovan angivna begränsningen i

fråga om utsträckandet av rätten till understöd, skulle begäras av

innevarande års riksdag till betäckande av kostnaderna för åren 1915

och 1916 — beräknade till runt 2 Va millioner kronor — möjligen

skulle kunna inskränka sig till ett belopp av omkring en million kronor,

särskilt som överskott från föregående år är för handen och det dessutom

handlar om ett s. k. förslagsanslag.»

Såsom synes framställer regeringsrådet Lindstedt vissa erinringar

mot pensionsstyrelsens förslag angående möjligheten att ur arbetarförsäkringsfonden

frigöra mera avsevärda belopp. Han synes dock icke

anse det vara alldeles uteslutet, att man ur fonden skulle kunna disponera

ett belopp av högst 17,000,000 kronor, utan att fondens tillräcklighet

för det med densamma avsedda ändamålet äventyras.

Syftet med pensionsstyrelsens förevarande framställning är utan

allt tvivel synnerligen behjärtansvärt. Med hänsyn till det nu rådande

tidsläget samt svårigheten att tillgodose de stora krav, som under nuvarande

förhållanden ställas på statsverket, anser jag mig emellertid förhindrad

att nu framlägga något förslag till pensionsförsäkringens utvidg
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

41

ning, som förutsätter äskande av ytterligare anslag för pensionsförsäkringen.

De av regeringsrådet Lindstedt framförda synpunkterna äro

givetvis ock värda allt beaktande.

Under sådana omständigheter har jag ansett lämpligt anmoda pensionsstyrelsen

att verkställa utredning, huruvida och i vad mån ändring

av pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser i angiven riktning

skulle kunna vidtagas utan att ökat statsbidrag för ändamålet bleve

erforderligt, allt under den redan av pensionsstyrelsen uppställda förutsättning,

att understödsbeloppen till de i pensionsförsäkringen nyinträdande

grupperna begränsades till 50 procent av normala belopp. Samtidigt

anmodade jag pensionsstyrelsen att inkomma med yttrande beträffande

de av regeringsrådet Lindstedt i hans berörda skrivelse framställda

erinringar gent emot styrelsens beräkning av det belopp, som

borde kunna disponeras ur arbetarförsäkringsfonden för utvidgning av

pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser.

Pensionsstyrelsen har nu i skrivelse den 8 innevarande april inkommit

med den sålunda begärda utredningen. Styrelsen har därvid anfört

följande:

»Styrelsens förutnämnda framställning avser att i pensionsförsäkringen

skulle från och med den 1 januari 1915 införas nedannämnda,

nu uteslutna invalidgrupper med understöd av 50 % av det normala

understödsbeloppet (högst 75 respektive 70 kronor per år):

Beräknat antal

personer den

‘/i 1914.

Grupp A. Invalider 15—67 år, fullt försörjda av enskilda ... 24,000

» B. Invalider 15—67 år, fullt försörjda delvis av enskilda,

delvis av fattigvården.................................... 11,000

» C. Ej fullt försörjda invalider över 67 år..................... 64,200

» D. Invalider över 67 år, fullt försörjda av enskilda .. 45,000

» E. Invalider över 67 år, fullt försörjda delvis av enskilda,

delvis av fattigvården .................................... 21,200

Summa 165,400

Anm. I grupp C hava dessutom vid kostnadsberäkningarna inbegripits sådana

till denna grupp hänförliga personer, som den 1 januari 1914 voro aktiva, men

.sedermera blivit eller bliva understödsberättigade.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 121 käft. (Nr 139.)

Peneionasty

relsenB skri

velse den 8

april 1915.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

De ökade försäkringskostnader, som för denna utvidgning skulle

ifrågakomma, skulle enligt styrelsens förslag bestridas dels genom det

belopp — 26,406,000 kronor — som för detta ändamål borde den 1

januari 1915 kunna disponeras ur arbetarförsäkringsfonden, och dels

genom en förböjning av det anslag, som vid 1913 års riksdag för åren

1917—1940 beräknats såsom erforderligt för pensionsförsäkringens försäkringskostnader.

Denna förhöjning skulle under dessa år för staten

belöpa sig till 2,230,000 kronor årligen.

Styrelsen anser sig först böra påvisa, att en icke obetydlig kostnadsminskning

skulle kunna vinnas genom den förändring i styrelsens

förslag, att ovannämnda invalidgrupper inbegripas i försäkringen först

från och med den 1 januari 1916. Kostnadsökningen för staten skulle

härigenom nedbringas till 1,720,000 kronor årligen.

Om statsbidraget skall ytterligare nedbringas eller helt och hållet

bortfalla, torde det vara nödvändigt att antingen genomföra en ändring

i övergångsbestämmelserna genom att utsträcka övergångstiden eller att

utesluta några av omnämnda invalidgrupper. Styrelsen har för sådant

ändamål verkställt utredning angående nedannämnda fyra alternativ.

För samtliga har beräknats understöd med 50 % av normala beloppet,

utgående tidigast från och med den 1 januari 1916.

Alternativ I. Invalidgrupperna A—E, omfattande omkring lb5,000

invalider, medtagas i försäkringen. Övergångstiden utsträckes.

Enligt styrelsens uppfattning måste det ur många synpunkter anses

synnerligen angeläget och önskvärt, att samtliga ovannämnda lmvalidgrupper

inbegripas i försäkringen. Styrelsen har därlör upptagit till

närmare undersökning, huruvida det icke skulle låta sig göra att utan

något eller åtminstone något mera nämnvärt bidrag från staten inbegripa

nämnda grupper i försäkringen. I styrelsens skrivelse av den 19

december 1914 omnämnes ett förslag att utsträcka den i 37 § av pensionsförsäkringslagen

stadgade övergångstiden för pensionstilläggens

(understödens) uppbringande till normala belopp sålunda, att samma

nedsatta procentsatser för pensionstilläggens (understödens) beräkning

tillämpades för två eller flera år i rad i stället för endast ett år, som

nu är stadgat. Härigenom skulle givetvis en avsevärd besparing i försäkringskostnaderna

uppstå. Styrelsen har dock ansett, att man icke

utan mycket tungt vägande skäl borde ifrågasätta eu dylik förändring

av nu gällande bestämmelser. Ställes man emellertid på grund av de

nu rådande förhållandena inför tvånget att nödgas avstå irån någon

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

43

mera avsevärd förbättring av övergångsbestämmelserna till förmån för

de ur försäkringen uteslutna eller att genom någon mindre jämkning

av övergångsbestämmelserna kunna i försäkringen inbegripa flertalet av

dessa uteslutna, synes det styrelsen med hänsyn till ovan angivna synpunkt

vara att föredraga att vidtaga en dylik jämkning.

Övergångstiden i vidsträckt mening för pensionsförsäkringens genomförande

omfattar ju i själva verket icke allenast de fem åren 1914—

1918, utan den sträcker sig vida längre, enär pensionerna icke komma

upp till normala belopp, förrän försäkringen varit i kraft så lång tid,

att de på inbetalta avgifter grundade pensionerna kunna lämna erforderlig

förstärkning till pensionstilläggen. Detta kommer att inträffa

först efter 40 å 50 års förlopp. En mindre jämkning av övergångsbestämmelserna

i angiven riktning kan därför med hänsyn till pensionsbeloppens

tillräcklighet icke sägas hava någon större betydelse.

Beträffande förslaget om utsträckning av övergångstiden för pensionstilläggens

uppbringande till normala belopp må erinras, att ändringen

kommer att öva inflytande allenast för dem, som under de återstående

övergångsåren förvärva rätt till understöd, således i stort sett

endast för dem, som under nämnda år bliva invalider och tillika komma

i den ekonomiska ställning, att de jämlikt 6 § pensionsförsäkringslagen

kunna anses berättigade till pensionstillägg eller understöd.

Man skulle exempelvis kunna tänka sig, att övergångstiden utsträckes

med fyra år på sådant sätt, att pensionstilläggen (understöden)

utgå för dem, som förvärva rätt till sådana under år 1916, med 60 %,

under åren 1917—1918 med 70 under åren 1919—1920 med 80 %

samt under åren 1921—1922 med 90 % av normala beloppet. Från och

med år 1923 skulle för dem, som då förvärva rätt till pensionstillägg

(understöd), dessa utgå med 100 % eller normala belopp (150 kronor

respektive 140 kronor).

En verkställd utredning angående försäkringskostnaderna har visat,

att med en dylik ändring av övergångstiden skulle den på staten belöpande

kostnadsökningen för åren 1917—1940 uppgå till endast 662,000

kronor årligen.

Man skulle även kunna tänka sig en sådan förändring av övergångsbestämmelserna,

att de förbliva orubbade för de nu i försäkringen

inbegripna, vilka före år 1919 förvärva rätt till pensionstillägg (understöd),

men att för dem, som under de närmaste åren från och med år

1919 förvärva sådan rätt, pensionstilläggen sättas till 90 % av de normala.

För att detta alternativ skulle bliva ekonomiskt ungefär likvärdigt

med det förut framställda alternativet, skulle ifrågavarande över
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

gångsbestämmelser gälla till och med år 1929. Härigenom skulle endast

de, som eljest under åren 1919—1929 skulle förvärva rätt till normala

pensionsbelopp, lida en minskning i dessa av 10 %.

För det fall att en förändring av övergångsbestämmelserna i angiven

riktning anses icke böra ifrågasättas, har styrelsen verkställt en

utredning, under vilka förutsättningar den eller de av invalidgrupperna,

som enligt styrelsens mening kunna anses böra i främsta rummet komma

ifråga, skulle med oförändrade övergångsbestämmelser kunna införas i

försäkringen. På grund av denna utredning meddelas följande alternativ.

Alternativ II. Invalidgrupperna A, B och C, omfattande omkring

99.000 invalider, medtagas.

Den årliga kostnadsökningen för staten för åren 1917—1940 beräknas

till 512,000 kronor årligen.

Alternativ III. Invalidgruppen C, omfattande omkring 64,000 invalider,

medtages.

Då kapitalvärdet den 1 januari 1916 av kostnaderna för denna

utvidgning beräknats till 18,888,000 kronor, men kapitalvärdet vid

samma tidpunkt av det belopp, som jämlikt styrelsens förslag bör kunna

disponeras ur arbetarförsäkringsfonden, beräknas uppgå till 27,462,000

kronor, skulle denna utvidgning icke medföra någon ökad kostnad för

staten.

Alternativ IV. Invalidgrupperna A och B, omfattande omkring

35.000 invalider, medtagas.

Kapitalvärdet den 1 januari 1916 av kostnaderna för denna utvidgning

har beräknats till 16,375,000 kronor och skulle sålunda icke heller

för detta alternativ erfordras någon ökad kostnad för staten.

Styrelsen har i skrivelsen den 19 december 1914 anfört, att, om

man skulle utvälja endast vissa grupper, det måste visa sig vanskligt

att giva något bestämt företräde åt ena eller andra gruppen. Då styrelsen

emellertid nu ställts inför nödvändigheten att härom uttala sig, har

styrelsen efter noggrant övervägande kommit till följande resultat.

Om en begränsning anses nödvändig, böra om möjligt grupperna

A, B och C medtagas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Skall begränsningen sträckas ännu längre, bör enligt styrelsens

mening gruppen C i första band ifrågakomma till delaktighet i försäkringen.

1913 års riksdags beslut att i försäkringen inbegripa icke fullt

försörjda invalider i åldern 15—67 år motiverades i huvudsak därmed,

att det syntes angeläget att bereda dessa personer, som med en ringa

återstod av arbetskraft eller små egna medel ännu lyckats bibehålla en

viss grad av ekonomisk självständighet, en lättnad i deras försörjningsförhållanden.

Enligt styrelsens uppfattning gäller samma motivering

— till och med i högre grad — för dessa äldre invalider, vilka ännu

lyckats bibehålla sin ekonomiska självständighet. Det har, såsom av

styrelsen förut framhållits, varit mycket svårt att lämna allmänheten

en tillfredsställande förklaring över anledningen därtill, att-, då det

gällde att välja mellan äldre och yngre invalider, man lämnade de

yngre företräde. I allmänhet är det väl så, att, om tvenne personer

av olika ålder, som eljest skulle nödgas helt eller delvis anlita annans

hjälp för sitt uppehälle, söka pension, anses under i övrigt lika förhållanden

den äldre böra äga företräde. För de äldre invaliderna skulle

det understöd, som kunde beredas dem från pensionsförsäkringen, bliva

av mycket stor betydelse i deras strävan att söka försörja sig utan

anlitande av fattigvården. Deras försörjningsfråga är så tillvida tyngre

än de yngre invalidernas, som de hava ålderns börda och oftast mindre

möjligheter än en yngre invalid att kunna bereda sig någon liten arbetsförtjänst,

då deras rörlighet och anpassningsförmåga ofta är inskränkt.

Ett ytterligare skäl för pensionsstyrelsen att sätta denna invalidgrupp

i första rummet är den omständigheten, att gruppen omfattar ett mycket

stort antal personer, och att de understöd, som genom gruppens inbegripande

i försäkringen skulle komma att utgå, sålunda skulle få eu

mycket vidsträckt utbredning inom landet.

I andra rummet anser sig styrelsen böra förorda grupperna A och B.

De skäl, som tala för dessa gruppers inbegripande, har styrelsen

berört i sin skrivelse av den 19 december 1914, där styrelsen erinrat,

att större delen av dessa invalider åtnjuta försörjning av anhöriga, som

oftast själva befinna sig i fattiga omständigheter, samt att deras försörjningsfråga

därför är mycket osäker och verkar tryckande för såväl

dem själva som deras anhöriga. Styrelsen har dessutom påvisat, att

den nuvarande uppdelningen mellan icke fullt försörjda invalider under

67 år och av andra fullt försörjda invalider under 67 år i tillämpningen

ofta verkar synnerligen egendomlig och orättvis. Ännu ett skäl, som

talar för grupperna A och B, är den omständigheten, att andra kärn
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 139.

maren vid 1914 års riksdag sannolikt på grund av de praktiska svårigheter,

som tillämpningen av dessa bestämmelser visat sig medföra,

uttalade sig för en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning

angående dessa invalidgruppers inbegripande i försäkringen.

Av vad ovan anförts framgår, att styrelsen — som naturligen helst

såge, att dess ursprungliga förslag kunde i sin helhet genomföras —

anser, att, därest detta icke låter sig gorå, man bör tillse att få i försäkringen

inneslutna så många av nu uteslutna invalider som möjligt,

och att, om en begränsning av gruppernas antal måste göras, grupperna

A, B och C i första hand böra komma i åtanke samt att vid

valet mellan dessa grupper företräde gives åt de äldre, icke fullt försörjda

invaliderna.

Styrelsen anser sig ytterligare böra framhålla, att i denna skrivelse

anförda beräkningar -— i likhet med vad som gäller beträdande de i

skrivelsen den 19 december 1914 meddelade beräkningarna — äro så försiktigt

uppgjorda, att de verkliga kostnaderna för ovannämnda utvidgningsalternativ

sannolikt komma att understiga för desamma här anförda

siffror.

Beträffande de erinringar, som regeringsrådet Lindstedt i sin förut

omnämnda skrivelse framställt angående styrelsens i skrivelsen den 19

december 1914 meddelade beräkning av det belopp, som borde kunna

frigöras ur arbetarförsäkringsfonden, får styrelsen anföra följande.

Den svenska pensionsförsäkringen står i stor tacksamhetsskuld till

regeringsrådet Lindstedt för de synnerligen försiktiga och solida beräkningsgrunder,

vilka använts för den svenska pensionsförsäkringen,

och styrelsen är fullt medveten om vikten av, att en solid grund för

försäkringen alltjämt bibebålles.

Styrelsen skulle därför ansett sig icke kunnat framlägga ifrågavarande

förslag till utvidgningar av pensionsförsäkring-slagens övergångsbestämmelser,

bur betydelsefulla än dessa måste anses vara såväl

för pensionsförsäkringens genomförande som för stora delar av de obemedlade

samhällsklasserna i vårt land, därest icke styrelsen efter omsorgsfullt

övervägande bibragts den bestämda övertygelsen, att dessa

utvidgningar skulle på det sätt, som styrelsen föreslagit, kunna genomföras

utan någon menlig inverkan på försäkringens soliditet. Styrelsen

anser sig hava verkställt sina beräkningar på ett synnerligen försiktigt

sätt, i det att desamma utförts med antagande av samma grunder, vilka

använts för ålderdomsförsäkringskommitténs beräkningar, med undantag

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 189.

endast för räntefoten, som enligt stjrrelsens åsikt kan sättas till 4 %,

utan att gränsen för nödig försiktighet överskrides.

Det är visserligen sant, att, såsom regeringsrådet Lindstedt påvisar,

styrelsens beräkningar i sig icke innesluta några särskilda säkerhetstilllägg

för sådana framtida, eventuella förskjutningar inom försäkringen,

som kunna tänkas uppstå antingen därigenom, att, vid penningvärdets

sjunkande och den därmed sammanhängande ökningen av de försäkrades

inkomster, denna inkomstökning måhända ej i tillräcklig utsträckning

skulle komma att omfatta även de yngre årsklasserna, eller av

den orsak att pensionsavgifterna ej komma att inbetalas så ordentligt

och allmänt, som lagen föreskriver.

Styrelsen tillåter sig emellertid erinra, att förstnämnda felkälla

visserligen finnes omnämnd i ålderdomsförsäkringskommitténs beräkningar,

utan att dock enligt styrelsens uppfattning därvid framhållits,

att det ansågs erforderligt att för densamma beräkna något särskilt

säkerhetstillägg.

Till den andra felkällan åter har, såvitt styrelsen kunnat finna,

icke hänsyn tagits i ålderdomsförsäkringskommitténs offentliggjorda

beräkningar. Styrelsen har ej heller kunnat inse, att denna ''felkälla

skulle överhuvudtaget verka till försvagande av försäkringens soliditet.

Då emellertid styrelsen icke ansett erforderligt att vid uppskattning

av arbetarförsäkringsfondens förpliktelser beräkna några särskilda säkerhetstillägg

för vare sig dessa nu nämnda eller andra på försäkringen

ogynnsamt inverkande förskjutningar, som kunna tänkas framdeles göra

sig märkbara, har detta varit beroende på följande omständigheter.

Naturligtvis får man i fråga om en socialförsäkring icke förbise,

att framtida ogynnsamma förskjutningar inom densamma kunna göra

sig gällande på grund av förändrade ekonomiska förhållanden inom befolkningen

o. d. Men styrelsen anser icke, att med de beräkningsgrunder,

som tillämpats för den svenska pensionsförsäkringen, det är

erforderligt att för nämnda framtida eventualiteter redan nu reservera

några särskilda säkerhetstillägg. Förhållandet är nämligen, att de vinstkällor,

till vilka hänsyn icke tagits vid de beräkningar, på vilka försäkringen

vilar, torde vara mycket betydelsefulla. Redan i det synnerligen

försiktiga valet av beräkningsgrunder för försäkringen ligga betydande

säkerhetstillägg. Den vinst, som tillföres fonden på grund av emigration,

är icke medtagen i beräkningen, och icke heller den sannolikt

mycket betydande vinst, som kommer fonden till godo på grund av de

avgifter, vilka erläggas av kommunerna, men för vilka i allmänhet någon

pension icke kommer att utgå. Fn avsevärd vinstkälla för fonden

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

torde dessutom, åtminstone för en ganska lång tid framåt, komma att

utgöras av den stora räntevinst, som fonden under nuvarande ekonomiska

förhållanden bör kunna påräkna på sina placeringar.

Som motvikt mot framtida eventuella förskjutningar av sådant

slag, vilkas möjlighet regeringsrådet Lindstedt påvisat i sin skrivelse,

finnas sålunda avsevärda vinstkällor. Då dessa vinstkällor kunna anses

mer än tillräckligt kompensera de förlustrisker, om vilka det här är

fråga, torde det vara tydligt, att styrelsens beräkningar kunna gorå

anspråk på att vara utförda med iakttagande av all nödig försiktighet.

Styrelsen vill ock framhålla, att genom iakttagande av allt för stor

försiktighet beträffande reservbildningar för sådana iramtida eventualiteter,

vilka visserligen äro tänkbara, men överhuvudtaget för närvarande

kunna varken överskådas eller bedömas, kommer pensionsförsäkringen

för den nuvarande generationen att mer än nödigt fördyras. Styrelsen

anser det riktigare att så långt möjligt låta var generation bära sin

försäkringsbörda.

Genom bestämmelserna i 12 § pensionsförsäkringslagen finnes

dessutom föreskrivet, att styrelsen skall med vissa periodiska mellanrum

verkställa en undersökning angående pensionsförsäkringsfondens

ställning och förutsättningar att kunna fullgöra sina framtida förpliktelser,

och därmed torde väl avses, att, därest vid en dylik undersökning några

förskjutningar påvisats, nödiga åtgärder skola vidtagas. Isågon fara

att härför skulle krävas särskilt betydelsefulla åtgärder torde väl knappast

föreligga, då dylika förskjutningar endast ganska långsamt göra

sig gällande. För övrigt har styrelsen i sin skrivelse den 1. maj 1914

angående grunderna för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden

föreslagit, att en approximativ undersökning av pensionsförsäkringsfonden

skulle verkställas varje år, varigenom styrelsen i sådant fall

bliver i tillfälle att mera kontinuerligt kunna följa eventuella förskjutningar.

Och att styrelsen därvid ägnat nödig uppmärksamhet åt säkerhetsfrågan

framgår av det förhållandet, att styrelsens förslag angående

fonden även innefattar, att en del av det överskott i fonden, som vid

dessa undersökningar kunde påvisas, borde avsättas till en säkerhetsfond

för reglering av sådana framtida fluktuationer inom fonden, som kunna

anses kräva särskilda säkerhetsåtgärder.

Om styrelsen sålunda ställt sig betänksam mot att för den svenska

pensionsförsäkringen redan nu skapa särskilda reserver mot framtida,

ännu icke bedömbara förskjutningar i försäkringen, så hava dessa

betänkligheter naturligen alldeles särskilt gjort sig gällande betiäffande

arbetarförsäkringsfondens disposition för sådant ändamål.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 139.

Styrelsen anser nämligen, att denna fond icke bör tagas i anspråk

som en säkerhetsfond för pensionsförsäkringen, utan att den bör odelat

utnyttjas för det ändamål, som fastslogs för densamma genom 1895 års

riksdagsskrivelse, nämligen att, då pensionsförsäkring infördes, möjliggöra,

att pensionsförmånerna i såvitt möjligt lika mån skulle komma till

godo såväl den då levande generationen som de kommande generationerna.

Styrelsen har sålunda funnit de av regeringsrådet Lindstedt framställda

erinringarna icke föranleda någon ändring i styrelsens förut

meddelade förslag, utan vidhåller styrelsen sin i skrivelsen den 19 december

1914 meddelade uppfattning, att ett belopp, som beräknats den

1 januari 1915 utgöra 26,406,000 kronor, bör kunna disponeras ur fonden

för utvidgning av övergångsbestämmelserna, och att hela detta

belopp uteslutande bör användas för dylikt ändamål.»

Redan i det föregående har jag framhållit, hurusom jag av statsfinansiella

skäl anser mig icke kunna tillstyrka, att särskilt anslag äskas

för åstadkommande av en förbättring i den nu levande generationens

pensioneringsförhållanden. Kan emellertid dylik förbättring vinnas utan

att anslag för ändamålet bliver erforderligt, böra givetvis åtgärder i

sådan riktning vidtagas. Fråga är då i första hand, om medel för

ändamålet kunna disponeras från arbetarförsäkringsfonden. Av pensionsstyrelsens

utredning synes framgå, att man även med iakttagande av

nödig försiktighet utan risk torde kunna räkna med ett överskott å fonden.

Det lärer ock med ganska stor säkerhet kunna antagas, att man under

en avsevärd tid framåt kan räkna med en ej oväsentligt högre räntefot

än den, som lagts till grund för de beräkningar, på vilka pensionsförsäkringen

vilar. Vid bedömandet av förevarande fråga synes det mig

ej böra förbises, att ifrågavarande fond enligt riksdagens beslut just

har till ändamål att efter pensionsförsäkringens genomförande tillgodose

den nu levande generationen. Finner man vid beräknande av eu

räntefot, som ej allt för mycket understiger den för närmaste framtiden

sannolika, att överskott å fonden kommer att uppstå, är det ej blott

fullt befogat att taga detta överskott i anspråk för nu ifrågavarande

ändamål, utan framstår sådant användande såsom en plikt mot den nu

levande generationen, för vars räkning fonden hopbragts.

Huru stort överskott i sådant avseende kan disponeras ur fonden,

är givetvis omöjligt att exakt beräkna. Inom vissa gränser bör det dock

kunna ske. På avgörandet av denna fråga beror, vilka av de utav pensionsstyrelsen

omförmälda grupper av invalider, som nu äro utestängda från

pensionsförsäkringen, ytterligare kunna medtagas. Till eu början är

det tydligt, att det icke låter sig göra att utan bidrag från staten medBihang

till riksdagens protokoll 1915. I sand. 124 höft. (Nr 139.) 7

Departements
chefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

taga alla tre grupperna A, B och C, vilka jag i likhet med pensionsstyrelsen

anser böra i första hand ifrågakomma. Kostnaden härför

har nämligen beräknats uppgå till 35,263,000 kronor, ett belopp, som

i varje fall är väsentligt större än det beräknade överskottet å arbetarförsäkringsfonden.

Vilken eller vilka av dessa grupper man då bör utesluta, är en

fråga, som varit föremål för olika meningar. Valet bör uppenbarligen

stå mellan å ena sidan grupperna A och B samt å andra sidan

gruppen G. Kostnaden för upptagandet från och med år 1916 av

grupperna A och B har uppskattats till 16,375,000 kronor och av gruppen

C till 18,888,000 kronor. Goda skäl kunna anföras till förmån för

såväl det ena som det andra alternativet. Till förmån för grupperna

A och B synes mig dock tala särskilt den omständigheten, att de till

dessa grupper hörande invalider, vilkas ålder växla mellan 15 och 67

år och av vilka en stor del äro unga personer, i regel hava framför

sig en vida längre, av fattigdom och betryck uppfylld levnad än de till

gruppen C hörande invaliderna, vilka alla uppnått 67 års ålder. Därtill

kommer, att, såsom pensionsstyrelsen framhållit, försäkringens utsträckande

till grupperna A och B innebär en helt säkert mycket behövlig

lättnad för sådana mindre bemedlade anhöriga till ifrågavarande

invalider, hos vilka dessa nu utan ersättning åtnjuta försörjning. Kostnaden

för medtagande i pensionsförsäkringen av grupperna A och B

ställer sig ock omkring 2,500,000 kronor lägre än införandet däri av

gruppen C och kan därför med större sannolikhet beräknas komma att

stanna inom det belopp, som kan anses vara för ändamålet disponibelt

ur arbetarförsäkringsfonden. Jag tvekar därför ej att i motsats till pensionsstyrelsen

giva grupperna A och B företräde framför gruppen C.

Ett ytterligare stöd härför finner jag i den ståndpunkt, andra kammaren

vid 1914 års senare riksdag intog vid fattandet av sitt ovan omförmälda

beslut i anledning av de väckta motionerna om ändring i pensionsförsäkringslagens

övergångsbestämmelser.

På nu anförda skäl anser jag mig böra på det sätt tillstyrka bifall

till pensionsstyrelsens förevarande framställning, att pensionsförsäkringslagens

övergångsbestämmelser ändras därhän, att från och med ar 1916

i pensionsförsäkringen medtagas personer, som den 1 januari 1914 fyllt

15 men icke 67 år och redan då voro till arbete varaktigt oförmögna

samt år 1913 under sammanlagt mer än 4 månader åtnjutit full försörjning

antingen av enskilda eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar, med rätt för dessa personer till understöd

enligt samma beräkningsgrund, som jämlikt 37 § i samma lag gäller

i avseende å dem, vilka under år 1914 förvärvat rätt till pensionstillägg eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

understöd. Då här avsedda bestämmelser svårligen torde kunna sammanföras

med de nu gällande stadgandena i 37 § utan att otydlighet i

lagrummets avfattning kommer att uppstå, lärer det vara lämpligast att

i en särskild lag meddela de nya bestämmelser, som hänföra sig- till

denna §.

Av det förutsagda framgår, att de kostnader för staten, som föranledas

av ett genomförande av den nu ifrågasatta ändringen av övergångsbestämmelserna,

avses att bestridas av medel från arbetarförsäkringsfonden,

som numera uppgått uti den i 11 § av nämnda lag

omförmälda pensionsförsäkringsfonden. Åskande av anslag för ändamålet

är således icke behövligt.

De av mig nu förordade ändringar i 7, 16, 20 och 23 §§ pensionsförsäkringslagen

torde böra träda i kraft snarast möjligt. Enär emellertid

med hänsyn till den föreslagna bestämmelsen om ändrat antal obligatoriska

sammanträden för pensionsnämnderna tvekan möjligen kan uppstå

vid tillämpningen av lagen, därest denna föreskrives skola tråda

i kraft omedelbart efter utfärdandet under löpande kalenderår, synes

mig lämpligt bestämma tiden för ikraftträdandet av dessa lagändringar

till den 1 juli 1915. Önskligt är ock, att den av mig förordade ändringen

av lagens övergångsbestämmelser träder i kraft redan under innevarande

år, detta av det skäl, att därigenom understödsansökningar från personer,

tillhörande de nyinträdande invalidgrupperna, skulle kunna upptagas

till prövning och avgörande redan under detta år, vilket åter skulle

i avsevärd mån underlätta pensionsstyrelsens arbete och på samma

gång öppna möjlighet för de understödssökande att tidigare under år

1916 än eljest komma i åtnjutande av sina understöd.

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med ovan angivna

grunder inom departementet utarbetade förslag till dels lag om ändrad

lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma

lag meddelade övergångsbestämmelser, av den lydelse, bilagorna 2 och

3 till detta protokoll utvisa, samt hemställde, att lagrådets utlåtande

över förslagen måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Carl Stälhammar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

o:

■>

Bilaga 1.

Pensionsstyrelsens förslag till ändrad lydelse av 7, IG, 20 och

23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

7 §■

Årsinkomst-----tillkommer.

Där — — — — — tillämpliga.

I fråga om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av

deras sammanlagda årsinkomst, dock att det må ankomma på pensionsstyrelsen

att för särskilda fall efter prövning av föreliggande omständigheter

medgiva undantag från denna bestämmelse.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må av enskild sakägare

ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles,

sökas genom besvär inom tid och i den ordning, som angående besvär

över taxeringsnämnds beslut är stadgat, dock att, där ändring sökes i

beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund av varaktig oförmåga

till arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift, dessa

besvär skola anföras hos pcnsionsstyrelsen och inlämnas till vederbörande

pensionsnämnd i länen före utgången av juli månad och i Stockholm

före utgången av augusti månad. Har pensionsavgift blivit den

klagande påförd, är han ändock skyldig att erlägga avgiftsbeloppet med

rätt att återfå vad han finnes hava för mycket erlagt.

Har — — — — — hos pensionsstyrelsen.

Sker ändring i taxeringen enligt gällande förordning om inkomstoch

förmögenhetsskatt eller förordningen angående bevillning av fast

egendom samt av inkomst och bör till följd därav pensionsavgift enligt

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 139.

4 § påföras den taxerade eller påförd sådan avgift icke utgå eller ock

utgå med ändrat belopp, åligger det den myndighet, som beslutar ändring

i taxeringen, att samtidigt fastställa pensionsavgiften med hänsyn

till den ändrade taxeringen samt ofördröjligen låta detta komma till

pensionsstyrelsens kännedom.

Menar — — — — — efterrättelse.

20 §.

För — — — — — sex.

Ordförande —--— — sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot

väljas för varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av kommunalfullmäktige,

där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige eller, där

sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma och allmän

rådstuga iakttages, att varje röstande har en röst. Då inom ett pensionsdistrikt

pensionsnämnd första gången valts, skall efter lottning

halva antalet av de utsedda ledamöterna avgå vid utgången av andra

året av den tid, för vilken de blivit valda. Suppleanterna för de sålunda

avgående ledamöterna skola samtidigt avgå. Avgår ledamot eller

suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes

fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som

för den avgångne återstått.

Sedan — — — — — ordförande.

Så snart beslut om fördelning av kommun i två eller flera pensionsdistrikt

eller om sammanslagning av pensionsdistrikt trätt i kraft,

skola såväl ordföranden och dennes suppleant som ledamöterna och

deras suppleanter i det eller de förutvarande pensionsdistrikten anses

hava blivit entledigade från det dem lämnade uppdrag.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,

på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje

kalenderhalvår. Sammanträde skall av ordföranden i samråd med

vederbörande av pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnat ombud utsättas

till sådan tid, att ombudet enligt avgivet förklarande är i till
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 139.

fälle att vid sammanträdet närvara. Tid och ställe för sammanträde

läte ordföranden minst fjorton dagar förut kungöra i kyrka samt tilllika

på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens kännedom, varjämte

av vederbörande landsting jämlikt 27 § förordnat ombud skall om sammanträde

genom ordförandens försorg i god tid underrättas.

Suppleanten — — — — —■ besluten.

Ordföranden — — — — — ångfartyg.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition Nr 139.

55

Bilaga 2.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring skola erhålla följande ändrade lydelse:

? §•

Årsinkomst — — — — — tillkommer.

Där — — — — — tillämpliga.

I fråga om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av

deras sammanlagda årsinkomst, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner undantag från vad

sålunda stadgats böra äga rum.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må av enskild sakägare

ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles,

sökas genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående

besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgad; dock att, där ändring

sökes i beslut rörande fråga, huruvida någon skall på grund av varaktig

oförmåga till arbete undantagas från erläggande av pensionsavgift,

dessa besvär skola anföras hos pensionsstyrelsen och inlämnas till vederbörande

pensionsnämnd, i Stockholm före utgången av augusti månad,

men annorstädes i riket före utgången av juli månad. Har pensionsavgift

blivit den klagande påförd, är han ändock skyldig att erlägga

avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad han finnes hava för mycket

erlagt.

Har — — — — — hos pensionsstyrelsen.

Menar — — — — — efterrättelse.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. JSLay.ts Nåd. Proposition Nr 139.

20 §.

För----— sex.

Ordförande —-----sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot

väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av

kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma

och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en röst.

Då inom ett pensionsdistrikt pensionsnämnd första gången valts, skall

efter lottning halva antalet av de utsedda ledamöterna avgå vid utgången

av andra året av den tid, för vilken de blivit valda, så ock

suppleanterna för de sålunda avgående ledamöterna. Avgår ledamot

eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anställes

fyllnadsval; och bör den sålunda valde tjänstgöra under den tid, som

för den avgångne återstått.

Sedan — — — — — ordförande.

Har beslut, på sätt i 19 § sägs, fattats om ändring i bestående indelning

av pensionsdistrikt, skola uppdragen för ordförande, ledamöter

och suppleanter i pensionsnämnd inom pensionsdistrikt, som av ändringen

beröres, anses förfalla vid den tid, då beslutet träder i tillämpning, samt

nytt förordnande av ordförande och suppleant för honom meddelas

ävensom nytt val av ledamöter och suppleanter för dem förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,

på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje

kalenderhalvår. Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med

det av pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas

till sådan tid, att ombudet ej är hindrat att närvara. Tid och ställe för

sammanträde läte ordföranden minst fjorton dagar förut kungöra i

kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens kännedom;

varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av landstinget för

distriktet utsett, genom ordförandens försorg i god tid skall om sammanträdet

underrättas.

Suppleanten —---besluten.

Ordföranden — — — — ångfartyg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1915.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

57

Bilaga 3.

Förslag

till

Lag

om viss ändring av de i 37 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

meddelade övergångsbestämmelser.

Med ändring av vad 37 § andra stycket av lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring innehåller häremot stridande förordnas, att

den, som den 1 januari 1914 fyllt femton men icke sextiosju år och redan

då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt

mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av enskilda personer

eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,

skall äga rätt till understöd enligt 33 § av

nämnda lag, dock att beloppet av sådant understöd skall bestämmas till

samma procent av eljest stadgat understödsbelopp som för den, vilken

under år 1914 förvärvat rätt till understöd, och att understödet skall

utgå tidigast från och med år 1916.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 124 käft. (139.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd lördagen den 17

april 1915.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justi tierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 10 april

1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring och till lag om viss

ändring av de i 37 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

meddelade övergångsbestämmelser.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråchefen i pensionsstyrelsen Hugo Elliot.

Lagrådet fann de remitterade förslagen icke giva anledning till

erinran utom beträffande 7 § i förstnämnda lagförslag, uti vilken del

lagrådet yttrade:

Den föreslagna ändringen i det nuvarande stadgandet i 7 §, att,

där fråga är om äkta makar, årsinkomsten vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp skall för en var av dem beräknas utgöra hälften

av deras sammanlagda årsinkomst, har föranletts därav, att i vissa

undantagsfall tillämpningen av samma stadgande ansetts leda till mindre

tillfredsställande resultat. Såsom sådana fall har pensionsstyrelsen anfört,

att en understödssökande övergivits av sin make, och att den

sökandes make omhändertagits av fattigvården, såsom obotligt sinnessjuk

intagits å hospital eller avtjänar frihetsstraff på längre tid. De

praktiskt viktigaste av dessa fall torde vara de, då mannen övergivit

hustrun och befinner sig på okänd ort, och då mannen omhändertagits

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

av fattigvården. Ändringsförslaget skulle emellertid här i regel medföra

en försämring i den pensionsrätt, som enligt stadgandets nuvarande

lydelse tillkommer hustrun. Tillräckliga skäl för en lagändring,

som leder till ett sådant resultat, synas dock icke föreligga.

Dessutom ma anmärkas, att den föreslagna nya bestämmelsen erhållit

en så vidsträckt formulering, att undantaget i obestämd omfattning

upphäver huvudregeln. Tillämpningen av denna huvudregel bliver

vid sadant förhållande lätt osäker. Att härutinnan nödig likformighet

skulle vinnas, torde med den lydelse förslaget erhållit svårligen vara

att förvänta.

Av sålunda anförda skäl finner lagrådet sig icke kunna tillstyrka

den ifrågasatta ändringen.

Därest emellertid en dylik ändring av gällande stadgande skulle

ske, torde bestämmelse tillika böra meddelas, att så snart det förhållande,

som för viss person föranlett undantag från huvudregeln, icke

vidare är för handen, nämnda huvudregel åter skall komma till användning.

Att därefter jämkning enligt 8 § andra stycket kan äga rum,

är uppenbart.

Tillika torde, om den ifrågasatta ändringen vidtages, böra föreskrivas,

att ändringen icke må lända till minskning av rätt, som förvärvats,

innan den nya lagen trätt i kraft.

In fidem:

Erik Öländer.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 20

april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anmälde lagrådets den

17 april 1915 avgivna utlåtande över de enligt beslut den 10 i samma

månad till lagrådet remitterade förslag till dels lag om ändrad lydelse

av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock lag om viss ändring av de i 37 § av samma lag

meddelade övergångsbestämmelser.

I anledning av de erinringar, som av lagrådet framställts vid granskningen

av 7 § i förstnämnda lagförslag, anförde departementschefen

följande^er^eii ^ ^ gätt lagrådet framhållit, den föreslagna ändringen

av det nuvarande stadgandet i 7 § medföra, att i flertalet av de

särskilda, dock mera sällan förekommande fall, varom här är fråga, vederbörande

understödssökande komme att erhålla pensionstillägg eller understöd

till lägre belopp, än som med tillämpning av nu gällande bestämmelser

skulle utgå. Ett motsatt förhållande skulle dock stundom intratta.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 139.

Jag vill såsom exempel härpå anföra ett fall, som förekommit hos pensionsstyrelsen.

En understödssökande hustru, bosatt i södra delen av landet,

hade för många år sedan övergivits av sin man, som därefter ej låtit sig

avhöra. Man visste dock, att han arbetade vid ett av de lappländska

gruvfälten och där hade en inkomst, överstigande 580 kronor. En tilllämpning

av 7 § i dess nuvarande avfattning leder till, att hustrun på

grund av mannens stora arbetsförtjänst ej alls kan tillerkännas något

understöd. Ett sådant resultat måste givetvis betraktas såsom högst

otillfredsställande. Visserligen skulle mannen kunna behandlas såsom

försumlig familjeförsörjare, men sådan procedur är vanligen förenad

med stort besvär och avsevärd tidsutdräkt samt skulle oftast icke leda

till någon egentlig ekonomisk hjälp åt hustrun.

Avgörandet av föreliggande fråga synes mig dock ej böra göras

beroende därav, huruvida förslagets genomförande i det särskilda fallet

kommer att medföra försämring i vederbörandes pensionsrätt eller ej.

Praktiskt sett torde en understödssökande gift kvinna, vars man exempelvis

emigrerat och som själv bidrager till sin försörjning, rätteligen

böra i nu förevarande avseende betraktas såsom likställd med ogift person.

Detsamma torde kunna sägas om gift person jämväl i övriga fall,

vilka av pensionsstyrelsen nämnts såsom exempel, nämligen då den andra

maken omhändertagits av fattigvården, internerats å sinnessjukanstalt

eller avtjänar långvarigt frihetsstraff. Vid sådant förhållande synes

mig grundad anledning icke föreligga att i detta hänseende ställa

ifrågavarande gifta personer i gynnsammare ställning än de ogifta. Jag

finner mig därför böra i denna del vidhålla det av mig tillstyrkta förslaget.

Lagrådet har vidare anmärkt, att med hänsyn till den nya bestämmelsens

vidsträckta formulering nödig likformighet svårligen skulle vara

att förvänta vid bestämmelsens tillämpning. Någon fara härför synes

mig knappast vara för handen. Tillämpningen skulle nämligen vila

enbart på pensionsstyrelsen, och det torde föreligga all anledning antaga,

att styrelsen kommer att vid lagbestämmelsens tillämpning följa

vissa normer, så att önskvärd likformighet i angivna avseende uppnås.

Den jämkning i formuleringen, jag ansett mig böra föreslå, torde för

övrigt medföra, att anledningen till den av lagrådet uttalade betänkligheten

huvudsakligen bortfaller. Med denna formulering lärer icke heller,

såsom lagrådet ifrågasatt, behöva direkt utsägas, att, därest anledningen

till undantag från den i lagrummet stadgade huvudregeln om beräkning

av äkta makars årsinkomst upphört, undantaget ej vidare skall komma

till tillämpning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 139.

Såsom lagrådet hemställt, torde genom en övergångsbestämmelseböra

förhindras, att den föreslagna ändringen i 7 § skulle kunna lända

till minskning av rätt till pensionstillägg eller understöd, som må hava

förvärvats före den nya lagbestämmelsens ikraftträdande.»

Sedan departementschefen vidare meddelat, att han vidtagit en

redaktionell mindre ändring i det till lagrådet remitterade förslaget till

ändrad lydelse av 23 § i nämnda lag, uppläste departementschefen de

enligt ovan angivna grunder ändrade förslagen till lag om ändrad

lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring samt till lag om viss ändring av de i 37 § av samma

lag meddelade övergångsbestämmelser, och hemställde departementschefen,

att dessa förslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas nådig proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1915:191 Skrivelse till Konungen i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 jun s. 1 i texten
  2. 1SLU 1915:1 Utlåtande i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 7, ■ 16, 20 och 23 §§ i lagen den 30 juni 1913 om al s. 1 i texten
  3. 1SLU 1915:2 Memorial, angående ersättning dels åt den, som inom utskottet biträtt vid behandlingen av Kungl. Majds proposition nr 139, med förslag till lag om ändrad lydels s. 1 i texten