Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin m. m

28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1915:23, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

1

Nr 23.

KungI. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den

9 juni 1905 angående försäljning av brännvin m. m.;

given Stockholms slott den 5 februari 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

l:o) förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning av brännvin;

2:o) förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning av vin och öl; samt

3: o) förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7

augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 samt. 17 höft. (Nr 23).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 35 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin skall erhålla följande ändrade lydelse:

35 §.

1. Polismyndighet — — — rörelsens inställande.

2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet

eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot

bedrivande av detaljhandel med brännvin eller att föreskriva inskränkningar

i sådan handel, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande, även om

sådant ej må vara erforderligt för ordningens upprätthållande, därom

förordna. Sådant förordnande må dock meddelas endast där Kungl.

Maj:t det medgiver.

3. Förekomma å gästgiveri eller å annat ställe, där detaljhandel

med brännvin utövas, vid särskilda tillfällen oordningar av den art, att

innehavaren av rättigheten icke kan anses fortfarande lämplig att utöva

densamma, eller har någon av de enligt 16 § meddelade utskänkningsrättigheter

visat sig föranleda störande oordningar, må Kungl. Maj:ts

befallningshavande, på anmälan, i stad av magistraten eller stadsfullmäktige

eller, där stadsfullmäktige ej finnas, allmänna rådstugan och

på landet av kronobetjänt eller socknens eller angränsande sockens

kommunalnämnd, efter vederbörlig undersökning äga att inskränka eller

indraga förenämnda rättighet eller ock därifrån skilja innehavaren; dock

äge innehavare av rättigheten i sådant fall att av redan erlagd försälj

ningsavgift återfå så stor del, som motsvarar den tid, varunder

rättigheten ej utövats.

Denna förordning träder genast i kraft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

3

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen den 9 juni 1906

angående försäljning av vin oeh öl.

Härigenom förordnas, att 31 § i -förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och öl skall erhålla följande ändrade lydelse:

31 §.

1. Kungl. Maj:ts befallningshavande — — — nödiga.

2. Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet

eller nöd i större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot

bedrivande av försäljning av vin eller öl eller att föreskriva inskränkningar

i sådan försäljning, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande, även

om sådant ej må vara erforderligt för ordningens upprätthållande, därom

förordna. Sådant förordnande må dock meddelas endast där Kungl.

Maj:t det medgiver.

3. Därest vid marknad, allmän torgdag, vapenövningsmöte, inskrivningsförrättning

eller mönstring med värnpliktige, ting, auktion

eller annan till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större

folksamling äger rum utskänkning eller annan försäljning av vin eller

öl visar sig föranleda oordningar, må polismyndighet i stad och kronobetjänt

å landet omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant

påkallar, förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.

Denna förordning träder genast i kraft.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § i förordningen den 7 augusti 1907

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

Härigenom förordnas, att 7 § i förordningen den 7 augusti 1907

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skall erhålla följande

ändrade lydelse:

7 §•

Om uppvägt malt eller därav beredd produkt, innan den lämnat

lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan för

avsett ändamål användas, må eftergift av skatten äga rum. Sådan eftergift

må ock ske för av skattepliktigt bryggeri innehavd maltdryck, som

med anledning av jämlikt 31 § 2 mom. i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och öl meddelat försäljningsförbud så

skadats, att drycken ej kan för avsett ändamål användas. Till Kungl.

Maj:t ställd ansökan om eftergift av skatten i ovan angivna fall skall,

åtföljd av handlingar, innefattande erforderlig utredning rörande förhållandet,

ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som, efter överkontrollörens

hörande, till Kungl. Maj:t insänder handlingarna i ärendet

jämte eget yttrande.

Denna förordning träder genast i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

o

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 5

december 1914.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde

chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow följande:

Jämlikt nådigt bemyndigande anbefallde jag genom telegrafiskt

cirkulär den 6 augusti 1914 överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts

befallningshavande i samtliga län att taga i övervägande, huruvida icke

med hänsyn till rådande allvarliga förhållanden inskränkningar i fråga

om utminutering och utskänkning av spritdrycker, vin och öl lämpligen

borde vidtagas.

Sedermera anmodade jag i skrivelse den 21 oktober 1914 nämnda

myndigheter att snarast möjligt inkomma med redogörelse angående de

åtgärder, de i anledning av omförmälda cirkulär vidtagit, samt därvid

ock meddela, huruvida de bestämmelser, myndigheterna i berörda avBihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 17 haft. (Nr 23.) 2

Infordrad®

yttranden

angående

ifrågasatta åtgärder

be

träffande försäljningen

av

alkoholhaltiga

drycker.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

seende kunde hava utfärdat, ännu gällde eller i vad mån de blivit upphävda.

Myndigheterna anmodades i samband därmed ock att meddela,

huruvida anledning nu syntes dem föreligga att, på sätt från nykterhetsorganisationers

sida blivit ifrågasatt, utfärda skärpta bestämmelser uti

ifrågavarande avseende.

De i anledning av skrivelsen den 21 oktober 1914 avgivna utlåtanden

hava nu till civildepartementet inkommit. Av desamma framgår,

hurusom omedelbart efter mottagandet av nämnda cirkulär den 6

augusti eller redan dessförinnan överståthållarämbetet ävensom samtliga

Kungl. Majtts befallningshavande, själva eller genom underlydande polismyndigheter,

antingen i viss utsträckning meddelat förbud mot försäljning

av alkoholhaltiga drycker eller föreskrivit omfattande inskränkningar

i avseende å sådan försäljnings bedrivande. De uti berörda avseende

meddelade bestämmelser hava sedermera, då mera normala förhållanden

åter inträtt, i allmänhet blivit helt eller delvis upphävda.

Vidkommande frågan, huruvida anledning nu syntes löreligga att utfärda

skärpta bestämmelser beträffande försäljning av alkoholhaltiga drycker,

hava åtskilliga av de hörda myndigheterna inskränkt sig till att framhålla,

att Kungl. Maj:ts befallningshavande enligt gällande lagstiftning

ägde att ingripa mot en bestående försäljningsrätt endast där detta

vore ur ordningssynpunkt påkallat samt att från denna synpunkt någon

anledning att utfärda sålunda ifrågasatta bestämmelser ej förelåge.

Några av de hörda myndigheterna hava emellertid i sina utlåtanden berört

frågan, huruvida * med hänsyn till rådande tryckta ekonomiska förhållanden

skärpta bestämmelser i ämnet kunde anses erforderliga.

T sistnämnda avseende tillåter jag mig här ur de avgivna utlåtandena

åberopa följande:

Överståthållarämbetet anför: Visserligen vore det särskilt med hänsyn till nu

rådande allvarliga förhållanden önskvärt, att förekommande missbruk av alkoholhaltiga

drycker kunde ytterligare stävjas och helst allt omättligt bruk av spritdrycker upphöra.

De ekonomiska svårigheter, krisen medförde för många av stadens invånare,

manade även att söka befrämja försiktighet och sparsamhet vid användningen av en

sådan överflödsvara som spritdrycker. Den nuvarande situationen vore emellertid

enligt överståthållarämbetets åsikt icke sådan, att den författningsenligt medgåve

utfärdandet av försäljningsförbud eller vidtagande av mera omfattande inskränkningar

i försäljningsrätten. Dylika åtgärder skulle även medföra ökad arbetslöshet, i det

att ej så få av stadens* invånare därigenom skulle berövas hela eller en avsevärd del

av sin arbetsförtjänst, och komme helt visst också att framkalla försök att genom

överträdelser av meddelade föreskrifter åtkomma spritdrycker.

Konungens befallningshavande i Stockholms län hade ej mindre från nykterhetsorganisationer

inom länet än även från länskommuner och enskilda, utsedda vid

offentliga möten inom länet att frambära mötesdeltagarnas önskningar i nykterhets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 28.

frågan på grund av rådande allvarliga förhållanden, fått emottaga framställningar

om inskränkningar i handeln med starka drycker och om förnyad tillämpning av förut

utav Konungens befallningshavande den 2 augusti 1914 utfärdade förbuds bestämmelser

att gälla under den tid nuvarande politiska förhållanden fortfore. I dessa framställningar

hade huvudsakligen framhävts vikten därav, att under nuvarande allvarliga

tider sparsamhet iakttoges och att allmänheten, särskilt den kroppsarbetande befolkningen,

i görligaste måtto förhindrades att på rusdrycker förslösa sina numera

kanske mer än vanligt knappa tillgångar. Dessa omständigheter hade Konungens befallningshavande

emellertid icke ansett vara av beskaffenhet att lagligen kunna föranleda

till de begärda inskränkningarna i handeln med starka drycker. — De av nykterhetsintresserade

framburna synpunkterna syntes väl behj ärtans värda. Särskilt vore

givetvis mycket önskvärt att kunna hindra, att lämnat understöd till följd av arbetslöshet

på mer eller mindre direkt sätt användes till förvärv av starka drycker. Tillmötesgående

av sökandenas önskningar torde emellertid endast kunna äga rum genom

tillkomsten av en utav konung och riksdag gemensamt stiftad lag för riket. En

sådan lagstiftning torde dock medföra stora olägenheter och kostnader för staten i

form av skadeersättningar till vederbörande näringsidkare, som därav tillskyndades

förluster, och borde av sådan anledning ifrågakomma endast i yttersta nödfall. Då,

enligt Konungens befallningshavandes förmenande, varken av nyssangivna orsak eller

från ordningssynpunkt skärpta bestämmelser rörande utminutering och utskänkning

av brännvin, vin och Öl vore under nuvarande förhållanden påkallade, funne Konungens

befallningshavande sig icke kunna tillstyrka lagstiftning i sådant hänseende.

Konungens befallningshavande i Södermanlands län anser, att ur ordningssynpunkt

något behov av inskränkningar utöver de i allmänhet å varje särskild ort gällande

icke för närvarande förefunnes i länet. Inskränkningar i sådant hänseende kunde

visserligen synas önskvärda under nuvarande tryckta ekonomiska omständigheter

samt i synnerhet om arbetslöshet bleve rådande och föranledde behov av understöd

i större omfattning. Någon svårare arbetslöshet rådde emellertid icke i länet.

Konungens befallningshavande i Jönköpings län uttalar som sin åsikt, att ur den

synpunkt, som enligt gällande lag vore grundläggande för myndigheternas rätt att

ingripa i fråga om inskränkningar uti sprithanteringen — eller ordningssynpunkt —

anledning för närvarande icke förefunnes till skärpta bestämmelser. Skulle däremot

denna angelägenhet ses ur mera social synpunkt samt i betraktande tagas de nu rådande

mycket allvarliga förhållandena, den osäkra arbetsmarknaden och de alltmer

stegrade priserna å livsmedel och andra nödvändighetsvaror, vilket allt nödvändiggjorde

den största sparsamhet, så måste Konungens befallningshavande erkänna, att

de påyrkade inskränkningarna vore befogade och önskvärda.

Konungens befallningshavande i Kronobergs län anför: Om man bortsåge från gränserna

för Konungens befallningshavandes befogenhet att vidtaga restriktiva åtgärder i

avseende å handeln med alkoholhaltiga drycker och fäste avseende allenast å den synpunkt,

som i till Konungens befallningshavande ingivna petitioner om utfärdande av

»rusdrycksförbud» gjorts gällande, eller faran för arbetslöshet i följd av det pågående

kriget, kunde, såsom av den med anledning av berörda petitioner verkställda

utredning nogsamt framgått, förhållandena å arbetsmarknaden inom länet — vilka

i stort sett syntes vara fullt normala — ingalunda anses lämna stöd för den me
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 23.

ning, att inom länet verkningar av det pågående kriget för närvarande grundade

behov av skärpta bestämmelser uti förevarande avseende.

Konungens befallningshavande i Gottlands län anför: Då efter all sannolikhet prisen

såväl å livsförnödenheter som å andra varor komine att under stundande vinter

höo-st betydligt stiga, syntes ekonomiska och sociala synpunkter tala för väsentliga

inskränkningar i eller förbud mot försäljning av brännvin, vin och Öl. Konungens

befallningshavande hade därför i princip intet att erinra emot de från nykterhetsorganisationers

sida gjorda framställningar, i vad de finge anses innebära hemställan

om lagstiftningsåtgärder av tillfällig art i berörda riktning.

Konungens befallningshavande i Kristianstads län anser, att utöver de av länsstyrelsen

givna föreskrifter, vilka fortfarande ägde gällande kraft, ur ren ordningssynpunkt

ytterligare inskränkningar i försäljningen av sprit- eller maltdrycker icke

vore påkallade. Å andra sidan kunde icke bestridas, att under nu rådande allvarliga

förhållanden det måste anses vara särskilt önskvärt, att konsumtionen av alkoholhaltiga

drycker så mycket som möjligt inskränktes. Skulle de pågående krigen

komma att ännu länge ''fortgå, torde väl landets näringar och handel icke kunna

undo-å att härigenom bliva lidande i allt mer kännbar grad. Den arbetslöshet, som

därav måste följa, kunde möjligen bliva av den utsträckning, att verklig nöd uppstode

i olika delar av landet. Om så skedde, torde nöden ofta i första hand drabba de

hem, vilkas försörjare vore hemfallna till missbruk av starka drycker. Det vore

därför otvivelaktigt, att åtgärder, som avsåge att vare sig undanhålla drinkare möjlighet

att åtkomma dessa drycker eller i allmänhet minska frestelserna till förbrukning

därav, kunde i sin mån verksamt bidraga till att hålla nöden borta från eller

åtminstone fördröja dess inträde i månget hem. Att vidtaga åtgärder i antydd riktning

läge icke inom länsstyrelsens befogenhet, utan torde detta med nu gällande

lagstiftning huvudsakligen tillkomma styrelserna för brännvinsförsäljningsbolagen.

Konungens befallningshavande i Göteborgs och Bohus lön anför: t rån nykterhetsorganisationerna

hade framställningar gjorts om spritdrycksförbud, varvid helt andra synpunkter

än ordningens upprätthållande med mycken styrka framhållits. Dessa ^synpunkter

hade huvudsakligen varit det särskilda krisläge, vari vårt land för närvarande

befunne sig, den arbetslöshet, som vore att motse, och den nöd, som av dessa

orsaker i de fattigare hemmen redan inträtt och som kunde väntas i ännu högre

o-rad göra sig gällande under den stundande vintern. Dessa skäl måste enligt

Konungens befallningshavandes uppfattning betraktas såsom mycket beaktansvärda,

men dels gällde de i större eller mindre grad under alla förhållanden, icke blott

under de nuvarande, och dels torde ett förbud, som utfärdades på sådana grunder,

böra gälla hela landet och sålunda även böra utfärdas av annan myndighet än länsstyrelserna,

vilka för övrigt för en sådan åtgärd helt och hållet saknade stöd i den

rusdryckslagstiftning, som nu vore gällande.

Konungens befallningshavande i Skaraborgs län anför: I framställningar, som inkommit

till Konungens befallningshavande, liksom även i tidningspressen hade såsom motiv

för behovet av inskränkningar i brännvins- samt vin- och ölhandeln i allmänhet

framhävts huvudsakligen vikten att under nuvarande allvarliga tider sparsamhet

iakttoges och att allmänheten, särskilt den kroppsarbetande befolkningen, i görligaste

måtto förhindrades att på rusdrycker förslösa sina numera kanske mer än vanligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

9

knappa tillgångar. Ehuru Konungens befallningshavande för sin del tillfullo behjärtade

denna synpunkt, hade Konungens befallningshavande, då ifrågavarande omständigheter

icke i allmänhet torde vara av beskaffenhet att motivera inskränkningar

i rusdryckshandeln från Konungens befallningshavandes sida, funnit sig icke kunna

eller böra fästa avseende vid de på dylika skäl grundade framställningar. Då vidare

inom Skaraborgs län numera icke rådde någon arbetslöshet samt förhållandena i

stort sett i övrigt vore fullt normala, ansåge Konungens befallningshavande anledning

saknas att utfärda skärpta bestämmelser uti ifrågavarande avseende. En annan

sida av saken vore därjämte särskilt värd beaktande. Många av dem, som drabbades

av de skärpta bestämmelserna, utgjordes av personer, vilka för bestämd tid,

mestadels till årets utgång, erhållit tillstånd till utskänkningsrörelses utövande och

ordnat sig därefter, förhyrt lokaler och anställt personal för rörelsens bedrivande

samt nedlagt kapital på densamma. Att inskränkningar under någon längre tid i

dessa personers näringsrätt måste för dem medföra förluster och i vissa fall verka

rent ruinerande, vore uppenbart; och enligt Konungens befallningshavandes mening

befogade klagomål hade också från många håll försports. Även av denna anledning

hölle Konungens befallningshavande före, att mera vittgående inskränkningar i vederbörandes

rättigheter till handel med spritdrycker, vin och Öl icke utan trängande

skäl borde vidtagas.

Konungens befallningshavande i Örebro län anför: Med hänsyn till de rådande allvarstunga

tiderna och det från statens sida berättigade kravet, att var och en medborgare

skulle iakttaga den största möjliga sparsamhet och hushållsaktighet, torde

goda skäl kunna åberopas för att staten, såsom ofta tillförne skett, utfärdade förbud

mot begagnande av ifrågavarande drycker och andra allmänneligen brukade

njutningsmedel, vilkas inköp för medborgarna medförde utgifter, vilka kunde användas

till bättre och nyttigare ändamål. Införandet av en dylik lagstiftning, varigenom

staten påtoge sig ett ansvar för den enskildes hushållning, vilket ansvar

rätteligen borde bäras av den enskilde, medförde dock stora olägenheter, och torde

ock för staten medföra utgifter i form av skadeersättningar till dem, som lede

ekonomiska förluster genom de utfärdade förbuden. Dylik lagstiftning syntes därför

Konungens befallningshavande icke böra förekomma annat än i yttersta nöd.

Konungens befallningshavande i Kopparbergs län anför: Huru förhållandena än konime

att gestalta sig, torde det vara säkert, att vi ej kunde undgå att möta en tid av mycket

allvarliga ekonomiska svårigheter, åtföljda av arbetslöshet, under vilken det bleve

en oavvislig nödvändighet för stora lager av mindre väl ekonomiskt lottade att

själva göra allt, vad göras kunde, för att draga sig fram under dyrtiden och skaffa

föda åt familjen. Under sådana förhållanden hade det synts Konungens befallningshavande

vara en ur självbevarelsedriften naturligt framgången fordran, att den

ström, som i form av utgifter för rusdrycker från dessa klasser under det inträdda

nödläget bortförde de medel, som skulle utgå för livets oundgängliga nödtorft, måtte

tillsvidare hejdas. Konungens befallningshavande hemställde därför, att åtgärder

måtte vidtagas för genomförande i riket under nuvarande kristid av allmänt rusdrycksförbud.

Konungens befallningshavande i Väster norr lands län anför: Åtskilliga till Kungl. Maj:t

ställda, av Konungens befallningshavande överlämnade framställningar avsåge, utom

förbud för tillverkning av rusdrycker, att inskränkning i handeln med dylika drycker

Bihang till riksdagens protokoll 19J» t samt. 17 höft. {Kr 23.) ?,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungt. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 23.

måtte genomföras, icke på grund av den allmänna ordningens krav, utan med hänsyn

till den ekonomiska ställningen inom riket under nuvarande kristid. Enahanda vore

förhållandet med flera till Konungens befallningshavande inkomna skriftliga petitioner

från kommuner och enskilda. Vad Västernorrlands län anginge förtjänade bemärkas,

att varken arbetslöshet eller ekonomiskt stillestånd i större utsträckning förelåge,

men att det ekonomiska läget så till vida vore betryckt, att ett abnormt högt prisläge

å samtliga livsförnödenheter redan inträtt och kunde förväntas komma att fortfara.

Vid sådant förhållande skulle det, enligt Konungens befallningshavandes mening,

otvivelaktigt ur synpunkten av den allmänna hushållningens intresse vara önskvärt,

att, där sådant kunde ske, med lämpliga medel åvägabragtes återhållsamhet i fråga om

utgifter för överflödsartiklar, till vilka spritdrycker, vin och Öl torde kunna räknas.

Med hänsyn härtill funne Konungens befallningshavande den väckta frågan om en

tillfällig, för hela riket gällande inskränkning i handeln med nämnda drycker vara värd

att av Kungl. Maj:t beaktas, ehuruväl Konungens befallningshavande å andra sidan

icke kunde finna antagligt, att den ekonomiska vinsten av’ en konsumtionsminskning,

som begränsade sig till allenast nu ifrågavarande varor, skulle komma att motsvara

de till densamma allmänneligen knutna förhoppningarna, särskilt som utgifterna för

spritdrycker numera näppeligen torde vara av så avgörande betydelse för befolkningens

hushållning, som petitionärerna syntes förutsätta. Emellertid läge utan tvivel bakom

petitionärernas framställningar en förhoppning, att den påyrkade restriktionen skulle

bliva av betydelse såsom uppfostran till nykterhet. Konungens befallningshavande

funne det vanskligt att med någon grad av sannolikhet beräkna, huruvida de sålunda

förväntade verkningarna av de ifrågasatta inskränkningarna komme att inträda, men

vågade icke bestrida, att verkan i ovan antydd riktning möjligen kunde därav föranledas,

och funne sig följaktligen jämväl ur denna synpunkt icke böra avstyrka de

framställda förslagen.

Konungens befallningshavande i Jämtlands län meddelar, att ansökningar hos Konungens

befallningshavande framställts dels om upphävande av nu utav Konungens

befallningshavande stadgade inskränkningar i fråga om försäljningen av alkoholhaltiga

drycker samt återgång helt och hållet till de normala förhållandena, dels om fullständigt

förbud för all försäljning av spritdrycker. I sistberörda avseende hade framhållits

den dyra tiden och angelägenheten av att därunder folkets penningar, särskilt

familjeförsörjares inkomster, icke användes på de fördärvbringan de spritdryckerna,

varjämte erinrats om att ett större antal unga män vore inkallade till militär tjänstgöring

och borde undandragas rusdryckernas lockelser. Uppenbart vore, att under

de nu rådande ekonomiska förhållandena det vore önskligt, att konsumtionen av spritdrycker

kunde i så stor omfattning som möjligt inskränkas; och på förfrågan hade

cheferna för de i Östersund förlagda truppförbanden, vilkas nu till tjänstgöring inkallade

värnpliktige uppginge till ett antal av omkring 1,300 man, förklarat, att ett

allmänt förbud mot försäljning av spirituösa drycker måste anses önskvärt. Emellertid

syntes den Konungens befallningshavande och polismyndighet enligt förordningen

angående försäljning av brännvin tillagda rätt att utfärda förbud mot dylik försäljning,

vilken för övrigt torde omfatta mera tillfälliga förbud, icke kunna avse nu omförmälda

förhållanden; och ej heller i övrigt syntes sådana omständigheter för närvarande

föreligga, som enligt sagda förordning kunde berättiga Konungens befallningshavande

att utfärda dylikt förbud, vilket dessutom, då försäljningsrätt ägde rum i

landet i övrigt och särskilt i närgränsande län, svårligen kunde göras effektivt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

11

Konungens befallningshavande i Västerbottens län anser några omständigheter, som

skulle särskilt för nämnda län nu påkalla allmännare inskränkningar, utöver vad redan

skett, i rätten att ntskänka eller utminutera brännvin, vin eller öl, icke föreligga.

Att för en obestämd tid framåt alldeles förbjuda sådan utminutering och utskänkning

ansåge Konungens befallningshavande icke vara att tillråda. Men befunnes

vissa förhållanden inom landet påkalla särskilda begränsningar härutinnan, borde

dessa för att bliva effektiva omfatta landet i dess helhet.

Konungens befallningshavande i Norrbottens län anför: I de framställningar om ytterligare

inskränkningar, som i några fall framkommit från nykterhetsvänligt håll, hade

med styrka framhållits, att, särskilt under nuvarande ekonomiskt brydsamma tider,

de fattiga icke borde tillåtas att nedlägga sina små inkomster på spritdrycker. Den

synpunkt, som sålunda anlagts, vore lätt att förstå och uppskatta. Ett konsekvent tilllämpande

av densamma även på andra livets förhållanden torde dock vara ägnat att

framkalla starka betänkligheter. Vilken uppfattning man än hyste i berörda avseende,

syntes det dock Konungens befallningshavande otvivelaktigt, att gällande

lagstiftning angående alkoholhaltiga drycker icke medgåve vare sig Kungl. Maj:t

eller underordnade myndigheter att ur angivna synpunkt utfärda restriktiva bestämmelser.

I samband med redogörelsen för de i ämnet avgivna utlåtandena

vill jag omnämna, att till mig överlämnats åtskilliga framställningar

och petitioner från olika delar av landet, utmynnande i anhållan att

under nuvarande allvarliga tider ett allmänt, för hela landet gällande

förbud mot försäljning av spritdrycker, vin och öl måtte utfärdas.

Enligt gällande brännvins- samt vin- och ölförsäljningsförordningar Departement*,

äger Kungl. Majrts befallningshavande — samt för vissa fall under- chefenlydande

polismyndighet ävensom kommunalnämnd — viss befogenhet

att meddela förbud mot försäljning av alkoholhaltiga drycker, om oordningar

i anledning av sådan försäljning uppkommit eller anledning finnes

att befara sådana. På sätt de hörda myndigheterna framhållit, har

Kungl. Maj:ts befallningshavande eller annan myndighet däremot enligt

gällande lagstiftning icke befogenhet att meddela dylikt förbud av den

anledning, att försäljningen under kristider kan antagas för det allmänna

och den enskilde medföra särskilda vådor av ekonomisk eller

social art.

Väl uppskattar jag till fullo det bchjärtansvärda syftet i de

framställningar, vari påyrkas utfärdandet under rådande förhållanden av

ett för hela riket gällande förbud mot försäljning av alkoholhaltiga

drycker. Jag anser dock tillräckliga skäl ej förefinnas, att under sådana

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23-

omständigheter som de nuvarande omedelbart företages ett så långt

gående ingrepp i näringslivet och den enskildes förhållanden, som ett

dylikt allmänt förbud skulle innefatta. De rådande allvarliga förhållandena

giva mig emellertid anledning att till övervägande upptaga

frågan, huruvida icke en utsträckning av rätten att meddela förbud mot

försäljning av alkoholhaltiga drycker kan befinnas påkallad för vissa

fall, då de ekonomiska och sociala vådorna av en fri förbrukning

av dessa drycker i alldeles särskild grad kunna göra sig gällande.

Så synes i främsta rummet vara förhållandet i fall av krig eller

vid omedelbar krigsfara. Att för sådana utomordentliga fall utomordentliga

åtgärder jämväl i nu förevarande hänseende kunna tänkas

erforderliga, synes mig utan vidare uppenbart. Bortsett från dessa

fall lärer det vara tydligt, att särskilt om de nu rådande ekonomiska

förhållandena förvärras, arbetslöshet och verklig nöd i större omfattning

kan uppstå i olika delar av landet. Med hänsyn till de

olägenheter av social och ekonomisk art, som förbrukningen av alkoholhaltiga

drycker under sådana omständigheter kan medföra, måste

det enligt min mening anses påkallat, att beträffande de orter, där

dylik omfattande arbetslöshet eller nöd redan må hava uppkommit

eller kan befaras inom snar framtid inträda, åtgärder kunna från

det allmännas sida vidtagas för att förhindra eller försvåra åtkomsten

av sådana drycker — och detta alldeles oavsett, huruvida

ifrågavarande åtgärder kunna anses för ordningens upprätthållande

nödiga.

Det synes lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj:ts befallningshavande

att uti ovan angivna fall, i den omfattning de lokala förhållandena

betinga, utfärda förbud mot ifrågavarande försäljnings bedrivande

eller, där sådant förbud ej anses påkallat, meddela erforderliga

inskränkningar i avseende å försäljningsrättighets utövande. Härvid

torde dock det förbehåll böra stadgas, att vid krig eller omedelbar

krigsfara medgivande uti ifrågavarande avseende bör lämnas av Kungl.

Maj:t, som i dylika fall lärer äga möjlighet att bäst bedöma alla på

frågans prövning inverkande omständigheter.

Då den vidare handläggningen av frågan om de författningsändringar,

som för ändamålet erfordras, ankommer på finansdepartementet,

tillåter jag mig hemställa, att föreliggande ärende måtte dit

överlämnas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

13

och täcktes Hans Maj:t Konungen till densamma

lämna bifall samt förordnade, att protokollet i detta

ärende finge offentliggöras.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 23.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 5

december 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena W allenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde följande:

»Efter samråd med chefen för civildepartementet har jag låtit inom

finansdepartementet utarbeta särskilda förslag dels till förordning om

ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av brännvin, dels ock till förordning om ändrad lydelse av 31 § i

förordningen samma dag angående försäljning av vin och öl. Dessa

förslag hava till ändamål att, i enlighet med vad nämnde departementschef

nyss anfört, bereda möjlighet att under vissa, särskilt kritiska förhållanden

och även där sådant ej för ordningens upprätthållande kan anses

erforderligt vidtaga åtgärder för att förhindra eller försvåra åtkomsten

av spritdrycker, vin och öl. Förslagens innehåll överensstämmer med

de av chefen för civildepartementet angivna grunder.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

Efter uppläsande av ifrågavarande förslag, så lydande som bilagor

till detta protokoll utvisa, hemställde föredragande departementschefen,

att utlåtanden från kontrollstyrelsen och socialstyrelsen över förslagen

måtte inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

lämna bifall.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

Bilaga 1.

Förslag

till

förordning om lindrad lydelse av 35 § i förordningen den i) juni 1905

angående försäljning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 35 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av brännvin skall erhålla följande ändrade lydelse:

35 §.

1. Polismyndighet---rörelsens inställande.

2. Då arbetslöshet eller nöd i större omfattning är rådande, så ock

när vid krig eller omedelbar krigsfara Kungl. Maj:t det medgiver, ägo

Kungl. Majrts befallningshavande, även om sådant ej kan anses erforderligt

för ordningens upprätthållande, meddela förbud mot bedrivande av

detaljhandel med brännvin eller föreskriva de inskränkningar i sådan

handel, som må finnas nödiga.

3. Förekomma — — — ej utövats.

Denna förordning träder genast i kraft.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1915.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

17

Bilaga 2.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse ay 31 § i förordningen den 9 .juni 1905

angående försäljning av yin och Öl.

Härigenom förordnas, att 31 § i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning av vin och öl skall erhålla följande ändrade lydelse:

31 §.

1. Kungl. Maj:ts befallningshavande---nödiga.

2. Då arbetslöshet eller nöd i större omfattning är rådande, så ock

när vid krig eller omedelbar krigsfara Kungl. Maj:t det medgiver, äge

Kungl. Maj:ts befallningshavande, även om sådant ej kan anses erforderligt

för oidningens upprätthållande, meddela förbud mot bedrivande av

försäljning av vin eller öl eller föreskriva de inskränkningar i sådan

försäljning, som må finnas nödiga.

3. Därest----vid tillfället.

Denna förordning träder genast i kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sand. 17 höft. (Nr 23.)

4

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 23.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

februari 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet

anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten följande:

»Sedan Kungl. Maj:t den 5 december 1914 beslutit inhämta utlåtanden

från kontrollstyrelsen och socialstyrelsen över inom finansdepartementet

utarbetade särskilda förslag dels till förordning om ändrad

lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av

brännvin, dels ock till förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen

samma dag angående försäljning av vin och öl, hava yttranden

från nämnda myndigheter nu inkommit.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

De avgivna utlåtandena, vilka torde få i avskrift biläggas protokollet,

giva mig anledning till följande erinringar.

Socialstyrelsen liar i sitt utlåtande betonat, hurusom med hänsyn

till konsekvensen av förbud eller inskränkningar av föreslagen art sådana

icke borde meddelas annat än när det vore nödvändigt, och har styrelsen

ifrågasatt, om icke detta borde erhålla ett bestämt uttryck i själva

lagtexten. Häremot har jag intet att erinra.

I detta sammanhang har socialstyrelsen som sin åsikt uttalat, att

närhelst förbud eller inskränkningar av ifrågavarande art skulle meddelas,

detta borde ske genom Kungl. Maj:t. De av styrelsen till stöd för denna

mening anförda skäl, beträffande vilka jag tillåter mig hänvisa till

styrelsens utlåtande, måste anses äga stor betydelse. Ifrågavarande åtgärders

behövlighet och innebörd kunna emellertid vara i så hög grad

beroende av lokala förhållanden, att beslutanderätten härutinnan lämpligen

bör förläggas till Kungl. Maj:ts befallningshavande. Vad styrelsen

anfört giver mig alltså anledning att föreslå, att förbud eller inskränkningar

av föreslagen art icke få meddelas av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

utan att Kungl. Maj:t, vare sig i allmänhet för viss tid eller

ock för särskilt fall, härtill lämnat sitt medgivande.

Kontrollstyrelsen har framhållit, att stadgandet i 7 § av förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker om eftergift i vissa fall av maltskatt ej torde lämna säkerhet

för att tillverkare hade att påräkna dylik eftergift jämväl för det

tall, att av malt beredd produkt, som tappats å kärl, på grund av vederbörande

myndighets beslut ej finge från bryggeri försäljas och, enär

densamma endast en kortare tid kunde förvaras, sålunda bleve för avsett

ändamål oanvändbar. Den av staten debiterade skatten borde i

sådant fall enligt styrelsens mening uppenbarligen bortfalla.

Lika med kontrollstyrelsen anser jag en eftergift av skatten i förevarande

fall av billigheten påkallad, och har jag med anledning härav

låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till ändrad lydelse av

ovanberörda paragraf i förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter såväl sistberörda

förslag som ock förslag i omarbetat skick dels till förordning om

ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av brännvin, dels ock till förordning om ändrad lydelse av 31 §

i förordningen samma dag angående försäljning av vin och öl, samt

hemställde, att förslagen matte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 23.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall, och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd..Proposition Nr 23.

21

Bilagor.

Stockholm den 7 januari 1915.

Till Konungen.

Genom remiss den 5 nästlidne december har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

socialstyrelsen att avgiva utlåtande över remissen bilagda förslag till förordningar

om ändrad lydelse dels av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av brännvin och dels av 31 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av vin och öl. Till åtlydnad härav får styrelsen i underdånighet anföra

följande.

Lika med vad föredragande departementschefen i sitt uttalande till statsrådsprotokollet

vid ärendets behandling inför Eders Kungl. Maj:t framhållit, finner

socialstyrelsen skäl tala för en utsträckning av rätten att meddela förbud mot försäljning

av alkoholhaltiga drycker, i huvudsak av den omfattning, som i lagförslagen

ifrågasättes. De olägenheter av social och ekonomisk natur, som förbrukningen

av alkoholhaltiga drycker under ifrågavarande omständigheter kan medföra,

kunna otvivelaktigt motivera ett sådant förbud.

. Vicl krig eller omedelbar krigsfara synes detta främst kunna fastslås; de

särskilda hänsyn, som eljest måste tagas till de ekonomiska intressen hos vederbörande

företagare och hos dem anställd personal, vilka av förbudet eventuellt

kännbart beröras, nödgas då liksom så mycket annat vika för nödvändighetens

krav. I fråga om övriga i förslagen förutsatta fall, då förbud eller inskränkning

skulle kunna meddelas, måste däremot framhållas, att berörda hänsyn för meddelande

överhuvud av förbud eller inskränkning synas böra tillmätas stor, stundom

avgörande betydelse. Själva utgångspunkten för lagförslagen talar härför. Är det

nämligen så, att man, när arbetslöshet eller nöd i större omfattning är rådande, i

ett förbud eller en inskränkning av ifrågavarande art vill se ett medel till arbetslöshetens

eller nödens begränsning eller mot deras fortsatta utveckling, så torde

det vara uppenbart att ett förbud eller en inskränkning, som i sin ordning genom

den hämsko, den lägger på den därav berörda näringen, därinom kan förorsaka

arbetslöshet eller rent av nöd, icke utan vidare och under alla förhållanden är ett

lämpligt medel att anlita. Ett noggrant avvägande av de med förbudet eller inskränkningen

förbundna fördelar och nackdelar bör uppenbarligen föregå dess meddelande

och där nackdelarna överväga fördelarna, bör förbud eller inskränkning icke

förekomma.

. riet torde icke vara ur vägen att här framhålla de betydande ekonomiska

intressen, som beröras. I första hand gäller detta om utskänkningsrörelsen. Kännbarast

torde denna drabbas av ett förbud, riktat mot ölförsäljningen. År 1913

utgjorde i städerna de så kallade ölkaféernas antal ej mindre än omkring 1,000

stycken och för exempelvis huvudstaden närmare 400 stycken. Flertalet av dessa,

som i allt väsentligt existera av ölförsäljningen, skulle antagligen vid ett förbud

helt nödgas upphöra med sin rörelse. Deras innehavare, som det"oaktat vore beta!-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

ningsskyldiga för hyror och andra förbindelser, skulle i månget fall försättas i ett

ytterst svårt läge och antagligen nödgas helt eller till största delen avskeda den

anställda personalen.

Förbud i större omfattning mot ölförsäljning skulle vidare omedelbart beröra

bryggerinäringen med dess till över 5,000 personer uppgående arbetarstam samt där

kunna förorsaka ej blott stora förluster för näringen i form av förstörda varor utan

ock svårigheter för dess personal och arbetare, i form av nedsatt avlöning eller

rentav arbetslöshet. Ovissheten om utsträckningen av ett förestående förbud eller

ett redan meddelat förbuds ytterligare utvidgande skulle också tvinga näringen att

med största försiktighet fortsätta tillverkningen av den ömtåliga varan och måhända

snart nog föranleda inskränkningar i antalet arbetsanställda.

De förluster i skilda avseenden, ett förbud kan innebära, kunna sålunda till

stor del neutralisera dess avsedda fördelaktiga verkningar. Om det allmänna bär

träder emellan med ersättning i större eller mindre omfattning — något som väl

under vissa förhållanden icke kan undvikas — kunna väl härigenom de största

olägenheterna avhjälpas, men frånses kan då ej heller, att vad sålunda utbetalas

eljest direkt kunnat användas till lindrande av arbetslöshetens eller nödens följder.

Med det nu anförda har styrelsen velat betona den enligt dess mening oundgängliga

förutsättningen för ett förbuds eller en inskränknings meddelande, nämligen

ett noggrant övervägande av därmed förbundna konsekvenser. Måhända

borde detta ock erhålla ett direkt uttryck i själva lagtexten, med hänsyn till det

sagda närmast i bestämmelsen i vin- och ölförsäljningsförordningen, men, om det

erhölle en mera allmän avfattning, helst likalydande i båda författningarna.

I varje fall synes det styrelsen att närhelst förbud eller inskränkning av

ifrågavarande art skall meddelas, detta bör ske genom Eders Kungl. Maj:t, som i

vida högre grad än de särskilda befallningshavandena har medel till förfogande att

bedöma dess konsekvenser, icke minst med hänsyn till de särskilda kostnader i

form av ersättningar åt därav lidande, som statsverket kan åsamkas. Genom att

sålunda beslutanderätten i frågan hänlägges till den högsta administrativa myndigheten,

lärer ock i högre mån än med det remitterade förslaget vinnas likformighet

vid fastställandet av förbud eller inskränkning ävensom starkare än i de remitterade

förslagen framstå, att förbud eller inskränkning i förevarande fall ej givas

annat än i särskilda och mera omfattande undantagsfall.

Styrelsen hemställer alltså att förslagen måtte erhålla följande eller annan

liknande förändrad lydelse:

Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller där arbetslöshet eller nöd i

större omfattning är rådande nödigt att meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel

med brännvin (försäljning av vin eller öl) eller föreskriva inskränkningar i

sådan handel, må Kungl. Maj:t, även om sådant ej må vara erforderligt för ordningens

upprätthållande, därom förordna.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit styrelsens chef, byråcheferna

Huss, Andersson, Bergsten och Rabenius samt socialfullmäktige von Sydow och

Lindqvist.

Underdånigst

HENNING ELMQUIST.

Lars Rabenius.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 23.

23

Till Konungen.

Enligt nådigt beslut den 5 december 1914 har kontrollstyrelsen erhållit befallning

att avgiva utlåtande över särskilda inom finansdepartementet utarbetade

förslag dels till förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning av brännvin, dels ock till förordning om ändrad lydelse

av 31 § i förordningen samma dag angående försäljning av vin och öl.

Dessa förslag hava till ändamål att bereda möjlighet att under vissa, särskilt

kritiska förhållanden och även där sådant ej för ordningens upprätthållande kan

anses erforderligt vidtaga åtgärder för att förhindra eller försvåra åtkomsten av

spritdrycker, vin och öl.

. Då detta syftemål torde stå att vinna med ifrågavarande förslag, sådana de

föreligga, föranleder lagbestämmelsernas avfattning icke någon erinran från kontrollstyrelsens

sida.

En tillämpning av ifrågavarande bestämmelser skulle emellertid i vissa fall

kunna medföra för både tillverkare och arbetare förluster av sådant slag, att

ersättningskrav från deras sida icke rättvisligen torde böra av staten helt avvisas.

Särskilt gäller detta vid ett plötsligt förbud mot bedrivande av ölförsäljning, avsett

att inom vidsträckta områden av landet tillämpas under en längre tid.Därvid

skulle nämligen äventyras, att ej mindre det redan bryggda ölet utan även den

produkt, som vore under tillverkning, till stor del fördärvades. På grund härav

kan kontrollstyrelsen utgå från den förutsättningen, att beträffande ölförsäljningen

vederbörande myndigheter icke komma att meddela förbud mot dylik försäljning

annat än under alldeles säregna förhållanden, utan i stället föreskriva lämpliga

inskränkningar, som kunna tillfredsställa intressen av såväl social som ekonomisk art.

Tillika får styrelsen framhålla, att stadgandet i 7 § av förordningen den 7

augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker om eftergift i

vissa fall av maltskatt ej torde lämna säkerhet för att tillverkare har att påräkna

dylik eftergift jämväl för det fall, att av malt beredd produkt, som tappats å kärl,

på grund av vederbörande myndighets beslut ej får från bryggeri försäljas och, enär

densamma endast en kortare tid kan förvaras, sålunda " blir för avsett ändamål

oanvändbar. Den av staten debiterade skatten bör i sådant fäll uppenbarligen

bortfalla. °

I den mån de föreslagna förordningarna avse att vid tillfällen, då nöd i större

omfattning är rådande, det till brygd avsedda kornet må sparas för annat ändamål,

skulle ett sådant syftemål jämväl kunna vinnas, därest i förordningen angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker för Eders Kungl. Maj:t inrymdes motsvarande

befogenhet som i förordningen angående tillverkning av brännvin, eller att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

för viss tid föreskriva inställande av maltkrossning för tillverkning av skattepliktiga

maltdrycker. Genom detta tillvägagångssätt äventyras ej, att det vid förbudets

inträdande redan bryggda ölet fördärvas, såsom fallet måste bli på sätt nyss blivit

nämnt vid ett plötsligt försäljningsförbud; och någon skatterestitution torde ej behöva

komma i fråga.

En till kontrollstyrelsen ingiven framställning av Svenska bryggareföreningen

överlämnas härmed, varjämte bifogas protokollsutdrag, utvisande ledamöternas skiljaktiga

meningar.

Remissakten återgår härmed.

Stockholm den 7 januari 1915.

Underdånigst

FREDRIK ZETHELIUS.

Gr. B. LAGERGREN. K. ABNELL. ERNST ENVALL.

Utdrag ao protokollet, hållet hos Kontrollstyrelsen den 7 januari

1915.

Närvarande: överdirektören Zethelius, ledamöterna Lagergren, Arnell och

Envall.

S. D. Föredrogs remissen nr 278 angående avgivande av utlåtande över

vissa i finansdepartementet utarbetade förslag dels till förordning om ändrad lydelse

av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin, dels ock

till förordning om ändrad lydelse av 31 § i förordningen samma dag angående

försäljning av vin och Öl;

och beslöts underdånigt utlåtande enligt registraturet.

Till de i berörda utlåtande gjorda uttalanden yttrade ledamöterna Arnell

och Envall såsom sin särskilda mening vad som finnes intaget i här bilagda av dem

undertecknade promemoria.

Från beslutet var även ledamoten Lagergren av skiljaktig mening och yttrade:

»Då jag huvudsakligen delar de betänkligheter, vilka uttalats av överståthållareämbetet

samt Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms^ Skaraborgs och

Örebro län uti dessa myndigheters i remissakten refererade utlåtanden rörande

ifrågasatt utfärdande av skärpta bestämmelser i samma syfte som de i nu föreliggande

lagförslag förekommande, finner jag mig böra avstyrka dessa förslag.»

Som ovan

G. B. Lagergren.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

25

P. M.

Undertecknade anse sig icke kunna tillstyrka föreliggande lagförslaget i vad

det avser beredande av utvidgad möjlighet för myndigheterna att påbjuda försäljningsförbud

för öl, enär ett sådant förbud på grund av ölets relativt ringa hållbarhet

måste verka vida mer förlustbringande än beträffande vin eller spritdrycker.

Ett ^ summariskt överslag visar att rätt stora värden riskeras genom ett

plötsligt påbjudet allmänt försäljningsförbud för öl.

Sveriges tillverkning av till öl hänförliga drycker hade 1911 ett värde av

30,263,065 kronor. I allmänhet torde man kunna beräkna att bryggeriernas lager

av öl motsvarar cirka 3 manaders tillverkning. Det vid ett försäljningsförbuds

inträdande befintliga lagret kan då beräknas ha ett värde av cirka 7,500,000 kronor.

Största delen är inbryggd för snabb konsumtion och därför föga hållbar.

Den månatliga förlusten i lagrets värde kan efter låg uppskattning ej sättas

lägre än 1,000,000 kronor.

Antalet arbetare vid de skattepliktiga bryggerierna uppgick 1911—12 till

4,708 personer. Med antagande av 24 dagsverken i månaden blir antalet förlorade

dagsverken 103,992 per månad.

Man torde därför utan överdrift kunna påstå att ett totalförbud för försäljning

av öl skulle komma att medföra en ren förlust i material och genom minskad

arbetsförtjänst av minst 1,500,000 kronor i månaden. Stora förluster i material

uppstå naturligtvis även genom att redan inköpta råmaterial, korn, malt och humle

m. m. ej komma till användning för att ej tala om förluster genom utebliven försäljningsvinst,

ränteförluster o. s. v.

En direkt utgift för staten kan även beräknas i restitution av skatt. Även

denna kan komma att uppgå till avsevärda belopp.

Enligt lagförslagets ordalydelse skulle den åt Kungl. Maj:ts befallningshavande

inrymda ökade befogenhet att påbjuda försäljningsförbud av öl gälla tider då arbetslöshet

och nöd i större omfattning vore rådande men synes oss på grund av vad

vi anfört ett försäljningsförbud för öl snarare ägnat att i väsentlig grad öka än

minska nöd och arbetslöshet.

Stockholm den 7 januari 1915.

K. Arnell. Ernst Envall.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sarnl. 17 höft. (Nr 23.)

5

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

Till kungl. kontrollstyrelsen.

Av Posttidningen för den 9 innevarande månad har Svenska bryggareföreningen

inhämtat, att underdånigt utlåtande över förslag till ändringar i 35 §

brännvinsförsäljningsförordningen och 31 § i förordningen angående försäljning av

öl och vin blivit från kungl. styrelsen infordrat.

I anledning härav får föreningen vördsamt anföra följande.

Förslagen hava till ändamål att bereda möjlighet att under vissa särskilt

kritiska förhållanden och även där sådant ej för ordningens upprätthållande kan

anses erforderligt, vidtaga åtgärder för att förhindra eller försvåra åtkomsten av

brännvin, vin och öl.

Det skulle nämligen enligt förslaget ankomma på Konungens befallningshavande

att, då arbetslöshet eller nöd i större omfattning vore rådande, så ock

när vid krig eller omedelbar krigsfara Kungl. Maj:t därtill lämnade sitt medgivande,

i den omfattning de lokala förhållandena betingade, antingen utfärda förbud mot

bedrivande av försäljning av brännvin, vin och öl eller stadga erforderliga inskränkningar

i avseende på försäljningsrättens utövande.

Det är för föreningen uppenbart, att, om ifrågavarande regeringsförslag upphöjes

till lag, särskilt den skattepliktiga bryggeriindustrien mycket kännbart skulle

drabbas av förslagets bestämmelser.

Förbud mot försäljning av brännvin och vin kommer visserligen att åsamka

tillverkare och försäljare av dessa varor betydande förluster genom minskad omsättning,

men då dessa varor i allmänhet icke försämras eller förlora sitt värde genom

lagring eller förvaring även under längre tid, lära förlusterna stanna vid minskad

eller förlorad handelsvinst.

Inom bryggeriindustrien äro däremot förhållandena helt annorlunda. De skattepliktiga

bryggerierna tillverka som bekant både överjästa och underjästa maltdrycker.

De förra dryckerna, porter och julöl, utgöra tillhopa kvantitativt knappast respektive

4 och 1 procent av totala produktionen. Tillverkningen av porter drager en

tid av 9—12 månader, och drycken håller sig ett till flere år. De underjästa maltdryckerna,

lageröl, pilsneröl samt lager- och pilsnerdricka, representera tillhopa cirka

95 procent av bryggeriernas tillverkning. Dessa drycker draga för sin framställning

en tid av minst tre månader och de hava en mycket kort hållbarhet: i regel 8—14

dagar, under gynnsamma förhållanden högst 3 till 4 veckor. Efter längre tids förlopp

bliva dryckerna mindervärdiga eller odrickbara och därmed fullständigt värdelösa.

Ett förbud skulle sålunda icke endast beröva bryggerierna deras handelsvinst

utan totalt ödelägga själva varan.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

Det skall i detta sammanhang framhållas, att det för mältning avsedda

kornet av bryggerierna inköpes från landets olika kornbygder och att import av

korn för bryggeriändamål under normala förhållanden icke äger rum. Värdet av

samtliga bryggeriers korninköp torde årligen uppgå till inemot en femtedel av den

svenska kornskördens totalvärde, utav vilka korninköp cirka tre fjärdedelar belöpa

på de skattepliktiga bryggerierna. Berörda korninköp verkställas och likvideras

i regel under årets sista kvartal. Mältningen försiggår under halvåret 1 oktober—

1 april, och sedan kornet blivit mältat, får detsamma i stort sett anses odugligt

till brödföda.

Enligt 7 § av nu gällande förordning angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker må efter ansökan och föregående utredning eftergift av maltskatt

kunna äga rum, om uppvägt malt eller därav beredd produkt, innan den lämnar

lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan för avsett

ändamål användas. I sådana fall, då såsom i regeringsförslaget förutsättes varan

på grund av statens förbud mot försäljning måste givas till spillo, synes åberopade

bestämmelse böra utvidgas att gälla allt uppvägt malt och alla produkter därav,

oberoende av om de lämnat eller icke lämnat lagerfaten, under förutsättning allenast

av full bevisning att varan blivit genom förbudet oduglig för sitt ändamål.

De skattepliktiga bryggerierna arbetade vid 1913 års utgång med ett eget

kapital på cirka 110 miljoner; samma bryggeriers årliga utgifter uppgingo till

åtminstone 35 miljoner, fördelat med ungefärligen 23 procent på inköpta råvaror,

10 procent på glas, kork och andra utensilier, 25 procent på löner och arvoden, 4

procent på ränta å upplånat kapital, 16 procent på maltskatt och utskylder samt

cirka 22 procent på övriga omkostnader, såsom försäljningskostnader, fät, bränsle,

hästfoder, försäkringsavgifter m. m. Antalet av de inom bryggeriindustrien anställda

arbetarna utgjorde vid samma tid över 5,000 personer. Enbart till arbetspersonalen

utbetalades 70 procent av ovannämnda totala lönesumma. Svenska bryggeriarbetareförbundet,

representerande de arbetare, som äro anställda i maltdrycksbryggerierna,

i maltfabrikerna, i reningsverken samt hos vin- och spirituosahandlarne, utgörande

enligt kommerskollegii närings- och arbetsstatistiska undersökning av år 1913 över

8,000 personer, det stora flertalet familjeförsörjare, har i en till herr statsrådet och

chefen för kungl. civildepartementet innevarande år ingiven skrift framhållit, att ett

förbud mot försäljning av alkoholhaltiga drycker skulle inom dessa arbetaregrupper

framkalla en farlig och förhärjande arbetslöshet, fullständigt nedbrytande arbetarne

både moraliskt och ekonomiskt. Under framhållande, att ett sådant förbud jämväl

skulle menligt inverka på arbetstillgången inom andra industrier, såsom korkfabriker,

glasbruk m. fl. framhöll förbundet att möjligheterna att på självhjälpens väg undanröja

följderna av en på grund av totalförbud orsakad arbetslöshet äro ringa eller

inga, i följd varav, då bidrag från arbetsgivarnes sida i allmänhet icke torde vara

att påräkna, arbetarna i dessa fack i sin olyckliga belägenhet bleve hänvisade att

begära understöd av stat och kommun.

Genom vad sålunda anförts har föreningen sökt uppvisa, att ifrågavarande

lagförslags upphöjande till lag skulle både för de skattepliktiga bryggerierna och

för i bryggeriindustrien och dess hjälpindustrier anställd personal medföra högst

beklagliga konsekvenser. Det synes föreningen uppenbart, att, om statens välfärd

kräver utfärdande av förbud mot försäljning av alkoholhaltiga drycker, staten rimligen

måste ersätta dem, som genom förbudets utfärdande bliva lidande, den förlust

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.

som föi* dem uppkommer. Storleken av dessa förluster kunna enligt föreningens

förmenande icke på förhand uppgivas. Den avhänger av de olika bryggeriernas

storlek, tillverknings- och avsättningsförhållanden, årstiden då förbudet inträder,

förbudets varaktighet, antalet arbetare, som avskedas och så vidare. Ersättningens

storlek synes på grund härav lämpligen böra uppdragas åt en för varje län eller

för riket i dess helhet tillsatt särskild nämnd, i vilken inginge representanter såväl

för staten som för enskilda rättsägare.

Föreningen tillåter sig härigenom vördsamt anhålla, att kungl. kontrollstyrelsen

vid avgivande av sitt underdåniga yttrande i ärendet ville taga nu anförda

synpunkter under övervägande.

Stockholm den 15 december 1914.

Svenska bryggareföreningen

PETER KLASON.

Hugo Rehnberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1915.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1915:28 Betänkande, i anledning av väckta motioner angående brännvinssamt vinoch ölhandelns ordnande ävensom i samband därmed stående frågor. s. 14 i texten
  2. Rskr. 1915:40 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angåe s. 1 i texten
  3. BevU 1915:11 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljn s. 1 i texten