Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. rn

1916-03-31 · 44 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 31 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:129, Med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 120.

1

Nr 129.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid

krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden m. rn.; given Stockholms slott den

31 mars 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om fastställande av högsta

pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden m. m.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 108 höft. (Nr 129.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majits nåd. proposition, Nr 129.

Förslag

till

Lag

om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att inom hela

landet eller någon del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som

är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara

eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena

påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning

förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av

Konungen bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika, bestämmas

olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slag av

handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de undantag,

som kunna prövas skäliga.

2 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses, vara för

handen, och inträder inom kommun sådan prisstegring, som i nämnda paragraf

sägs, i fråga om livsmedel, foder för kreatur eller vara, som är avsedd

att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, må, i den mån högsta

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung], Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

pris för sådan vara ej llr för kommunen gällande på grund av förordnande,

som av Konungen jämlikt 1 § meddelats, Konungens befallningshavande,

när så finnes nödigt, på förslag av livsmedelsnämnd, kommunalnämnd eller

magistrat eller eljest, i erforderlig omfattning förordna, att vid detaljhandel

med varan inom kommunen skäligt, av Konungens befallningshavande

bestämt pris ej må överstigas. Från dylikt förordnande äge Konungens

befallningshavande medgiva de undantag, som kunna prövas skäliga.

Innan förordnande, som nu sagts, för kommun meddelas, skall kommunens

livsmedelsnämnd eller, om sådan ej finnes, kommunalnämnden

eller magistraten, så ock sådan sammanslutning av detaljhandlare inom

orten eller länet, vars hörande finnes lämpligt, eller styrelse för sådan

sammanslutning hava haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Konungens befallningshavandes förordnande skall ofördröjligen underställas

Konungens prövning och fastställelse; gällande dock förordnandet

omedelbart till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda av Konungen

bestämt.

Förordnandet skall, så snart ske kan, uppläsas i kommunens kyrka

eller kyrkor samt införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar

i orten. Där sådant förordnande av Konungens befallningshavande

återkallats eller av Konungen efter underställning eller eljest upphävts,

äkall även detta kungöras i den ordning, som nu angivits.

3 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring ån handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller av Konungen enligt 1

eller 2 § fastställt högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes

varans försäljning vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik

vara, äge Konungens befallningshavande låta, genom livsmedelsnämnds

försorg “eller i annan lämplig ordning, för innehavarens räkning och på

hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset eller, där Konungens

befallningshavande på grund av särskilda omständigheter så finner skäligt,

till nämnda pris, minskat med högst tio procent.

.Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin fordran;

och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

4 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att kostnad för

transport eller tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i

erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad ej må överstiga skäligt,

av Konungen bestämt belopp; och skall vad i 1 § andra och tredje styckena

stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses, vara

för handen, skall det åligga en var att, vid förfrågan av Konungens

befallningshafvande eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning

angående sitt innehav av vara, som i nämnda paragraf omförmäles,

så ock om dennas myckenhet.

Där någon vid sådan förfrågan vägrar att lämna upplysning eller

söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som nyss sagts, eller

dennas myckenhet, äge Konungens befallningshavande låta verkställa undersökning

av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, som av honom

innehaves, så ock därvid taga del av hans handelsböcker och andra dylika

handlingar. J

Den, som verkställer sådan undersökning, må icke av vad vid densamma

inhämtas yppa annat ån som är erforderligt för vinnande av upplysning,

som undersökningen avser.

6 §•

Då förklarande, som i 5 § sägs, av Konungen meddelats, äge Konungens

befallningshavande, därest till följd av livsmedelsnämnds, kommunalnämnds

eller magistrats anmälan eller eljest sådant finnes av behovet

påkallat, att beträffande detaljhandel med vara, som i 2 § avses, för

kommun eller del av kommun meddela särskilda föreskrifter:

angående skyldighet för handlande att i eller vid försäljningslokalen

hava uppsatt anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet,

angående skyldighet att sälja visst slags livsmedel efter vikt eller

. angående förbud mot att, på en gång eller under viss tid, sälja

till en förbrukare eller ett hushåll mer än viss angiven myckenhet

av vara, J

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

så, ock annan dylik föreskrift, som må vara ågnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara.

I fråga om föreskrift, som ovan sägs, skall vad i 2 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning. För förseelse mot dylik föreskrift

äge Konungens befallningshavande bestämma böter från och med två till

och med femhundra kronor.

Föreskrift, som i denna paragraf avses, skall, så snart ske kan, kungöras

på sätt, i 2 § sista stycket sägs, ävensom insändas till jordbruksdepartementet.

Vad nu är stadgat angående föreskrifts kungörande skall

även tillämpas, då sådan föreskrift ändras eller återkallas.

7 §.

Den, som med vetskap därom, att för vara gäller enligt 1 eller 2 §

fastställt högsta pris eller att högsta belopp för kostnad är enligt 4 §

bestämt, håller varan till salu för högre pris eller för kostnaden gör sig

högre belopp till godo, straffes med böter från och med fem till och med

tiotusen kronor.

Lag samma vare, där någon, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, vägrar att lämna upplysning,

som i 5 § sägs, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning,

varom i nämnda paragraf förmäles, söker vilseleda beträffande sitt innehav

av vara, som i 1 § avses, eller dennas myckenhet.

8 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

denna lag eller enligt 6 § given föreskrift, fortsätter samma förseelse, skall,

då han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som äro stadgade för sådan

förseelse.

9 §•

Förseelse mot denna lag eller enligt 6 § given föreskrift skall åtalas

av allmän åklagare.

Åtal för förseelse mot föreskrift, varom i 6 § förmäles, anhängiggöra

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men eljest

hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol samt

å landet vid allmän domstol. Förseelse, som i 7 § sägs, åtalas vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

allmän domstol. Om klagan över domstols eller poliskammares beslut i

dessa mål galle vad i allmänhet angående besvär i brottmål finnes

förordnat.

10 §.

Böter för förseelse mot föreskrift, som i 6 § omförmäles, tillfalla

kommunens kassa, men böter för förseelse, varom i 7 § sägs, tillfalla

kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske

enligt allmänna straffiagen.

11 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1916 och gäller till och med

den 30 april 1917. Av Konungen, jämlikt 1 eller 4 § i lagen den 3 juni

1915 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, meddelat förordnande om

högsta pris å vara eller om högsta belopp av kostnad för transport eller

tillhandahållande av vara skall fortfarande äga tillämpning, såsom vore

förordnandet enligt denna lag meddelat. Dylikt förordnande, som enligt

denna lag av Konungen eller Konungens befallningshavande givits, må ej

äga tillämpning längre än till och med den 30 april 1917; skolande vad

sålunda är stadgat gälla även i fråga om bestämmelser, som jämlikt 6 §

meddelats av Konungens befallningshavande. Beträffande sådan, under

tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i 6 eller 7 § avses, skall

vad i lagen är stadgat fortfarande gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition, Nr 129.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 17 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Möroke,

VENN ERSTEN,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och

chefen för finansdepartementet anförde chefen för jordbruksdepartementet

statsrådet friherre Beck-Friis följande:

»Lagen den 3 juni 1915 om förfogande över vissa varor vid krig

eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

kommer, enligt bestämmelse i lagen, att med utgången av nästkommande

april månad upphöra att gälla. Emellertid hava de förhållanden,

som föranlett ifrågavarande lagstiftning, uppenbarligen icke utvecklat sig

i en sådan riktning, att motsvarande bestämmelser skulle bliva överflödiga

under den närmaste framtiden. På sätt förut denna dag inför Kungl.

Maj:t framhållits, innefattar 1915 års lag två särskilda grupper av bestäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ls nåd. proposition, Nr 129.

melser, nämligen, för att använda den kortaste beteckningen, stadganden

om maximipris och stadganden om expropriation. Vad angår sistnämnda

stadganden, så hava dessa, väsentligen utvidgade, upptagits i det förut

denna dag inför Kung]. Maj:t anmälda förslag till lag om förfogande

över viss egendom vid krig,, krigsfara eller andra utomordentliga, av krigföranledda

förhållanden. Återstår således den grupp av bestämmelser,

s°m avser Kungl. Maj:ts rätt att under särskilda förhållanden fastställa

maximipris för vissa varor samt maximibelopp för kostnad för dessa varors

transport eller tillhandahållande. Bestämmelser härutinnan äro meddelade

i lagens 1 § och i första stycket av 4 §. Därtill ansluta sig stadgandena

i 2 § om försäljningstvång såsom medel för att göra fastställda

maximipris effektiva ävensom vissa straffbestämmelser i 5 §.

Såsom jag redan antytt, torde även den grupp av stadganden i 1915

års lag, som avser fastställande av maximipris, böra upptagas i eu förnyad

lagstiftning på området. Vid utarbetande av förslag till ny författning

lärer emellertid hänsyn böra tagas jämväl till särskilda från svenska

stadsförbundets livsmedelskommitte samt från statens livsmedelskommission

till mig inkomna framställningar i ämnet, för hvilka jag anhåller att nu

få redogöra. Berörda framställningar, av vilka den av statskommissionen

avgivna är dagtecknad den 22 januari 1916, avse, så vitt nu är i fråga,

att åt de lokala organisationer, som inrättats vid sidan av statens livsmedelskommission,

måtte inrymmas en ökad befogenhet, bland annat rätten

att i vissa fall fastställa lokala maximipris.

Helt kort tid efter krigsutbrottet anbefalldes, jämlikt nådigt beslut

den 7 augusti 1914, Kungl. Maj:ts befallningshavande att, med anledning

av den inträffade stegringen av livsmedelsprisen, föranstalta om

omedelbart vidtagande av lämpliga åtgärder, exempelvis genom tillsättande

av kommissioner för att underlätta och ordna livsmedelsanskaffningen

inom de särskilda orterna i länen. Sedan statens livsmedelskommission

den 11 i samma månad inrättats, hava de lokala kommissioner, som tillkommit

dels till följd av nämnda nådiga beslut och dels på grund av kommunalt

initiativ, samarbetat med statskommissionen. Av de nämnda lokalkommissionerna

hava, enligt vad statskommissionen vitsordat, åtskilliga

nedlagt ett betydande arbete på anskaffandet och tillhandahållandet av

förråd av viktigare livsmedel. Men om vissa lokalkommissioner på ett

ganska tillfredsställande sätt fyllt sin uppgift, har detta, såsom statskommissionen

framhållit, icke varit fallet med alla, knappast ens med flertalet

av kommissionerna. I många fall har intresset för uppgiften varit ringa;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. MajUs nåd. proposition, Nr 120.

ofta liar, då sådant intresse förefunnits, eu olämplig organisation verkat

hämmande på verksamheten.

I en den ‘20 december 1915 dagtecknad underdånig skrivelse, som

den 31 i nämnda månad av mig inför Kungl. Maj:t anmäldes, har statens

livsmedelskommission påpekat sagda bristfälligheter ävensom framhållit, att

många samhällen, där stort behov av eu lokalkommission förefunnes, då

ännu saknade en sådan. Statskommissionen har härvid anfört, att antydda

olägenheter uppenbarligen utgjorde ett hinder för bedrivandet av en eftektiv^

inre livsmedelspolitik, vadan det vore ett intresse av avgörande vikt

för det allmänna att tillse, det härvidlag de effektivaste anordningar i tid

träffades. Till undanröjande av sagda hinder borde varje stad och köping

ävensom de övriga kommuner, där förhållandena så påkallade, förses med

dylik lokal kommission. Dessa lokala kommissioner borde erhålla karaktär av

kommunala organ; ledamöterna borde utses av stadsfullmäktige eller motsvarande

kommunal myndighet, och kommunen borde ställa nödiga rörelsemedcl

till kommissionens förfogande samt bemyndiga densamma att inom

vissa av kommunen angivna gränser ikläda sig ekonomiska förpliktelser.

Vid val av ledamöter borde tillses, att konsumenternas intressen vederbörligen

företräddes samt att särskild kännedom om de mindre bemedlades

förhållanden komme att förefinnas inom kommissionen. Med avseende på

de lokala kommissionernas uppgift har statskommissionen i sin förevarande

skrivelse framhållit, att det. bör åligga dem att på det närmaste

samarbeta med statskommissionen till understödjande så väl av densammas

verksamhet överhuvud som särskilt av dess arbete för de lokala behovens

tillfredsställande; i förekommande fall bör samarbete äga rum jämväl med

andra lokalkommissioner. Vidare har statskommissionen påpekat nödvändigheten

av att de lokala kommissionerna inom sina särskilda verksamhetsområden

noga följa livsmedelsmarknadens och förbrukningens utveckling

samt söka vidtaga behövliga åtgärder för orternas tillgodoseende med deras

behov av viktiga livsförnödenheter till rimligt pris ävensom över huvud

bidraga till motverkande av oskälig prisstegring samt till ett verksamt

ordnande av livsmedlens tillförsel, salubjudande och konsumtion.

Med anledning av denna framställning från statskommissionen har

Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut berörda den 31 december 1915 anbefallt

överståthållaräinbetet och Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande

att ofördröjligen vidtaga åtgärder i de uti kommissionens framställning

berörda avseenden; och har Kungl. Maj:t därvid särskilt föreskrivit, att

Kungl. Maj:ts befallningshavande borde anmoda städer och köpingar att

utse livsmedelsnämnder — såsom dessa kommunala organ därefter skulle

benämnas —; även de övriga kommuner, där Kungl. Maj:ts befallningsBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 108 käft. (Nr 129.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

havande funne inrättande av dylik nämnd behövligt, borde anmana^ att

utse sådan. För mindre kommuner å landsbygden skulle lämnas valfritt

att utse särskild livsmedelsnämnd eller att åt kommunalnämnd eller annat

kommunalt organ anförtro de åligganden och befogenheter, som eljest

skulle åligga livsmedelsnämnd. Det borde vid nämnda anmodan framhållas,

att de nya livsmedelsnämnderna borde övertaga hittills befintliga lokala livsmedelskommissioners

åligganden och befogenheter, så att icke flera oroan

för samma ändamål samtidigt vore i verksamhet inom samma kommun.

I fråga om de uppgifter, som närmast böra tillkomma ifrågavarande

med statskommissionen samarbetande lokala organisationer, tillåter ja<r mioatt

här åberopa de av statskommissionen i december 1914 utgivna sär^

skilda anvisningar beträffande de lokala livsmedelskommissionernas verksamhet.

Angående riktlinjerna för nämnda verksamhet har därvid framhållits,

att lokalkommissionerna borde i sitt arbete utgå från den grundsatsen,

att de om möjligt i sin hand skulle samla sitt verksamhetsområdes

alla speciella strävanden för att under den rådande kristiden ordna tillförseln,

salubjudandet och konsumtionen av livsförnödenheter efter omständigheternas

särskilda krav och därigenom kraftigt bidraga till att för

vårt land minska de mångfaldiga svårigheter, som kriget skapat omkring

oss.. Varje lokalkommission borde själv taga eller giva sitt understöd åt andras

initiativ till verksamma positiva åtgärder i dess uppgifts syfte. Den borde

vara ortens upplysningsbyrå för allt, som till livsmedélsfrågan under

denna tid hörde; den borde hjälpa, utreda, ordna. Bland de uppgifter,

som i detta hänseende trädde i förgrunden för lokalkommissionernas verksamhet,

vore särskilt att nämna frågorna om prisbildningen och tillgången

på . livsförnödenheter samt om allmänhetens vägledning för den möjligast''

rationella anordningen av viktiga delar av konsumtionen.

Vid svenska stadsförbundets kongress i Malmö i september 1915

tillsattes svenska stadsförbundets livsmedelskommitté, som sedermera trätt

i samarbete med statens livsmedelskommission.

På min anmodan har nämnda kommitté i en den 8 december 1915 till

mig inkommen promemoria framlagt vissa önskemål beträffande de kommunala

myndigheternas befogenheter med avseende på livsmedelsprisens reglering

under rådande kristid. Kommittén anser, att det kommunala arbetet

på hitnörande områden bör fortfarande, men mera effektivt och målmedvetet

än hittills, vara koncentrerat hos de nya organ inom kommunerna,

som skapats genom inrättande av de lokala livsmedelskommissionerna.

De befogenheter, som enligt kommitténs mening böra tillerkännas dessa

kommunala organ, äro huvudsakligen rätt att under offentlig myndighets

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunyl. Maj;ts nåd. proposition, Nr 129.

kontroll fastställa maximipris, att företaga tvångsrekvisitioner, att erhålla

upplysningar angående de i orten befintliga förråd av livsförnödenheter

samt att utfärda kommunala förordningar, innefattande kontrollföreskrifter

angående handeln med sådana förnödenheter.

° Sedan livsmedelskommitténs nämnda promemoria av mig överlämnats

till statens livsmedelskommission, med anmodan till kommissionen att inkomma

med de förslag, till vilka samma promemoria kunde giva anledning,

har statskommissionen i sin omförmälda skrivelse av den 22 sistlidna januari

förklarat, att kommissionen i viss utsträckning delade kommitténs i promemorian

uttalade uppfattning angående behovet av. en ökad maktbefogenhet

för de lokala organisationerna och att kommissionen därför låtit

genom en av ledamöterna i kommittén utarbeta förslag till de lagbestämmelser,

som för sådant ändamål synts erforderliga; och hade kommissionen

därvid funnit det vara lämpligast, att de nya föreskrifterna inarbetades i

den gällande, av de nu rådande förhållandena föranledda författningen till

förhindrande av oskälig prisstegring, lagen den 3 juni 1915.

Det sålunda på kommissionens uppdrag utarbetade förslag till

lag om förhindrande av oskälig prisstegring och om andra åtgärder

för folknäringens tillgodoseende vid krig eller krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden har,

jämte tillhörande speciell motivering, med kommissionens berörda skrivelse

överlämnats; och torde förslaget få såsom bilaga l fo»as vid detta protokoll.

Efter det kommissionens nämnda skrivelse blivit mig tillställd, har

Sveriges minuthandlares riksförbund i en till mig den 1 i denna månad

ingiven skrift framställt vissa erinringar med anledning av innehållet i

kommissionens författningsförslag. Sagda erinringar torde jag i det följande

få beröra.

Kommissionens förslag upptager gällande lags 1 §, innefattande

huvudstadgandet om Kung!. Maj:ts rätt att fastställa maximipris, i oförändrad

lydelse. Därtill har kommissionen emellertid fogat bestämmelser, som

åsyfta, att maximipris å vissa varor må, med avseende på särskild kommun,

kunna för detaljhandeln fastställas av kommunens livsmedelsnämnd eller,

såsom alternativt föreslagits, av Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet.

Svenska stadsförbundets livsmedelskommitté, som förordat en sådan

anordning, har framhållit, att det kunde tänkas många fall, då uppenbarligen

mellanhänderna på en viss ort oskäligt fördyrade livsförnödenheter,

som kanske på helt närliggande orter tillhandahölles för vida lägre priser.

På många orter vore livsmedelshandeln, åtminstone beträffande vissa varuslag,

monopoliserad i ett enda eller några få företags händer eller ock så,

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

att en sammanslutning av affärsmän uppgjort en prislista, som de enskilda

medlemmarna hade att följa. I synnerhet vid plötsliga och starka prisstegringar

skulle enligt kommitténs mening en lokal prisbestämning, sådan

som den ifrågasatta, kunna utöva ett fördelaktigt inflytande. — I likhet

ined kommittén har statskommissionen ansett det ändamålsenligt, att möjlighet

bereddes för fastställande av lokala maximipris för minuthandeln

enligt ett mera snabbt verkande system och under noggrannare tillgodoseende

av lokala önskemål än vad fallet i allmänhet torde kunna bliva enligt

nu gällande, i 1 § av 1915 års lag upptagna bestämmelser. Kommissionen

hade utgått ifrån, att den nu föreslagna kommunala befogenheten

icke skulle komma att utövas annat än i undantagsfall. Emellertid vore

det att antaga, att redan tillvaron av en sådan befogenhet skulle under

vissa omständigheter komma att underlätta de kommunala livsmedelsnämndernas

strävanden, i det att därigenom åt nämnderna och av dem

förda underhandlingar bereddes ökad auktoritet.

De skal, som sålunda förebragts för en anordning i den föreslagna riktningen,

finner jag äga giltighet. Visserligen gäller ju^enligt 1 § av 1915 års

lag, att Kungl. Maj:ts förordnande om maximipris kan begränsas till att avse

allenast viss del av landet och att sådant pris å vara kan bestämmas olika

för olika landsdelar. Men det nu ifrågasatta systemet är utan tvivel äo-nat

att väsentligen smidigare ansluta sig till de olikartade förhållanden som,

redan på grund av de skiftande geografiska betingelserna i vårt långt utsträckta

land, äro för handen å de olika orterna. De lokala myndigheternas

närmare kännedom om förhållandena på platsen, om befolkningens

ekonomiska villkor, dess levnadssätt och vanor, om livsmedelsmarknadens

och konsumtionens läge i orten, måste göra dessa myndigheter särskilt

skickade för ett ingripande på det område, som nu är i fråga. En lagändring

av angivna innehåll lärer ock verka därhän, att uppkommande

frågor om maximipris, berörande endast en mindre del av riket, kunna

vinna avgörande vida snabbare än enligt nu gällande bestämmelser. Detta

kan, med hänsyn till förevarande frågors beskaffenhet, mången gåno- innebära

eu högst betydande fördel.

Att, såsom stadsförbundets livsmedelskommitté antytt, under senare

tid priset å samma vara mången gång ställt sig mycket olika å varandra

helt närliggande platser, torde vara obestridligt. Med anledning av tabeller,

som inom socialstyrelsen upprättats över minuthandelsprisen under

krigstiden, har det också påpekats, icke blott att under hela nämnda tid

rått en mycket väsentlig olikhet mellan fördyringen i olika landsdelar, såsom

norra och södra Sverige, utan även att helt närbelägna platser kunnat

i detta hänseende förete stora inbördes avvikelser, uppenbarligen be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition, Nr 129.

roende därpå, att minuthandelns organisation och andra rent lokala förhållanden

i ej obetydlig grad påverkat prisbildningen. Genom de nu föreslagna

bestämmelserna skulle möjliggöras ett raskt anlitande av åtgärder,

ägnade att åtminstone i någon mån motverka nämnda, synnerligen påfallande

missförhållande.

Visserligen kunna invändningar mot förslaget framställas. Att åven

annan myndighet än Kungl. Maj:t skulle äga bedöma, om vid eu viss tidpunkt

de av krig föranledda utomordentliga förhållanden föreligga, vilka

utgöra villkoret för vederbörandes rätt att fastställa maximipris, år givetvis

ägnat att väcka tveksamhet. l)å jag likväl ansett mig kunna tillstyrka

förslaget, har detta skett endast under den förutsättning, att den nya

lagstiftningen,lika med den nu gällande, erhåller endast provisorisk giltighet.

Jämväl ur synpunkten av de föreslagna bestämmelsernas praktiska

tillämplighet torde betänkligheter kunna göras gällande. Då i Tyskland

under de första veckorna efter krigsutbrottet lokala maximipris inom detaljhandeln

— på grund av en den 4 augusti 1914 utfärdad lag angående

maximipris, vilken bemyndigade förbundsstaternas regeringar eller de av

dem utsedda myndigheter att fastställa maximipris för alla varor av betydelse

för det dagliga behovet — på många orter föreskrevos, lärer detta

hava medfört den verkan, att varuproducenterna i stor utsträckning funno

fördelaktigt att sälja sina varor inom områden, där maximipris icke gällde.

Det skall också hava visat sig svårt att upprätthålla de en gång fastställda

maximiprisen i detaljhandeln, då prisen inom partihandeln samtidigt voro

oreglerade.

Detta sistnämnda förhållande har också berörts i den förut nämnda

av Sveriges minuthandlares riksförbund till mig inlämnade skrivelse i ämnet.

Förbundet har ansett, att lokala maximipris i detaljhandeln icke

under några förhållanden borde fastställas i fråga om andra varor än sådana,

för vilka maximipris vid partihandeln vore stadgade. Härvid har

förbundet anfört, att minuthandelns inflytande å prisfluktuationerna vore

ringa och av blott tillfällig karaktär, detta redan på den grund, att även

den största minuthandlares lager ej vore mera omfattande än att det, då

rusning på grund av befarade prisstegringar inträffade, skyndsamt tömdes,

varefter minuthandlaren vore hänvisad att fylla sitt lager till de pris,

som hans leverantörer och dessas sammanslutningar bestämde.

Det kunde ju befaras, att under vissa förhållanden fastställandet av

lokala maximipris i vårt land skulle leda till sådana olägenheter som de

nu berörda. Men mig synes dock, som om detta minst skulle vara

att förvänta just i det fall, vilket väl snarast skulle medföra tillämpning

av bestämmelser om lokala maximipris, nämligen då inom en viss korn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

mun. eller eljest ett jämförelsevis mindre område livsmedelsprisen stigit

väsentligen utöver de å närbelägna platser gällande och detta föranletts

huvudsakligen av de i det föregående antydda orsaker, att å förstnämnda

ort ett visst monopolförhållande i fråga om livsmedelsförsäljningen vore

för handen eller en bristfällig organisation av minuthandeln stegrade köpmännens

och därmed allmänhetens kostnader. Givetvis kan man också

förutsätta, att de myndigheter, åt vilka ifrågavarande prisreglering skulle

uppdragas, vid utövande av denna sin befogenhet komma att iakttaga all

den begränsning och varsamhet i övrigt, som ämnets grannlaga och "komplicerade

natur kräver. Lika med statens livsmedelskommission är jag av

deri uppfattningen, att, därest bestämmelser i förslagets syfte komma° till

stånd, desamma dock endast undantagsvis torde vinna tillämpning; redan

deras tillvaro lärer väsentligen stärka de lokala nämndernas ställning samt

motverka missförhållanden på livsmedelshandelns område.

I detta sammanhang vill jag nämna, att minuthandlarförbundet i

sin omförmälda skrift ifrågasatt, huruvida icke de problem, som för dyrtidens

bekämpande framställt sig, skulle vinna den effektivaste och billigaste

lösningen genom samarbete mellan myndigheterna och yrkeshandelns representanter.

Sådant samarbete vore anordnat i åtminstone två av rikets

län och hade där utfallit till allmän belåtenhet. Det syfte, som med den

nu föreslagna lagen avsåges, skulle enligt minuthandlarförhundets uppfattning

lätt och bekvämt kunna vinnas på den frivilliga överenskommelsens

väg och i samarbete mellan vederbörande myndigheter och handelsorganisationer.

— Vid detta vill jag endast anmärka, att även jag finner

det uppenbart, att de frivilliga överenskommelsernas väg bör anlitas, så

långt densamma är framkomlig. Tvivelsutan stå goda resultat att vinna

genom ett förtroendefullt samarbete mellan myndigheterna och handelns

representanter. . Endast i de fall, där ett sådant samarbete av en eller

annan grund icke leder till målet, bör vederbörande myndighet ingripa

vid prisregleringen.

Då jag ansluter mig till livsmedelskommitténs och statskommissionens

åsikt om önskvärdheten av, att även annan myndighet än Kungl.

Maj:t skall äga fastställa lokala maximipris, uppkommer frågan, åt vilken

myndighet ifrågavarande befogenhet lämpligen bör anförtros. Kommissionen

har i första hand föreslagit, att de kommunala livsmedelsnämnderna

skulle äga utöva sagda befogenhet, dock att nämndernas beslut om

fastställande av maximipris skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Emellertid har kommissionen ställt sig något tveksam härutinnan, såsom

framgår av dess motivering till lagförslaget. Kommissionen har där framhållit,

att handhavandet av befogenheten att fastställa maximipris uppen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition, Nr 129. l-r>

barligen vore en uppgift, som ställde synnerligen stora krav på sakkunskap

och objektivitet hos dess utövare. Med hänsyn härtill och till beskaffenheten

av organisationen av de kommunala myndigheter, varom hår vore

fråga, kunde det måhända synas i viss man tvivelaktigt, huruvida ens med

de av kommissionen föreslagna garantierna- nämnda befogenhet borde överlämnas

åt livsmedelsnämnderna. Kommissionen hade därför ansett sig höra

dessutom anvisa eu utväg, enligt vilken beslut om lokalt maximipris skulle

fattas, icke av kommunen eller dess organ, utan av offentlig myndighet,

nämligen Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Detta senare alternativ — som även minuthandlarnes riksförbund

funnit vara att föredraga framför det förstnämnda — anser jag mig böra

godkänna. Givetvis kan livsmedelsnämnd icke tilläggas befogenhet att

avgöra, när de av krig föranledda utomordentliga förhållanden, under

vilka maximipris må fastställas, kunna anses vara för handen. Men

även om man funne en anordning, varigenom avgörandet därutinnan tillkom

me högre myndighet och livsmedelsnämnden endast skulle hava att

pröva, huruvida den lokala livsmedelsmarknadens läge borde föranleda bestämmandet

av sådant pris, torde en dylik utväg knappast innebära nöjaktig

säkerhet. De lokala nämndernas organisation lärer näppeligen, åtminstone

för närvarande, hava nödig fasthet; icke heller torde man kunna

hos samtliga ledamöter i dessa nämnder förutsätta de allmänna kunskaper

på området, den fullkomliga opartiskhet och den överblick över hithörande

omständigheter, som äro betingelserna för en lycklig lösning av de vanskliga

frågor, som här möta.

Enligt kommissionens förslag skulle Kungl. Maj:ts befallningshavande

äga fastställa maximipris, icke beträffande alla de varor som angivas i 1 §

av gällande lag, utan endast i fråga om livsmedel, foder för kreatur samt

vara, som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme eller ljus.

För en begränsning i sådan riktning torde allt fog förefinnas; och har jag

förty ansett mig böra i huvudsak godkänna vad sålunda föreslagits.

Kommissionen har vidare hemställt, att livsmedelsnämnd, respektive

kommunalnämnd, skall beredas tillfälle att yttra sig beträffande ett ifrågasatt

förordnande om maximipris. I anslutning till vad sålunda av kommissionen

förordats, har minuthandlarförbundet påyrkat, att även handelns representanter

skulle äga yttra sig, då fråga vore om dylikt förordnandes meddelande.

Förbundet har härvid anfört, att då inom alla län och å varje

ort av betydenhet detaljköpmännen vore sammanslutna i en organisation,

som uteslutande hade till uppgift att övervaka detaljhandelns funktion

och tillvarataga dess intressen, det således inom värjo län funnes

organ, varifrån Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde få del av detalj
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

handlarkårens uppfattning om förekommande ärenden. Frågor om maximi"

pris borde alltså, före avgörandet, för yttrande hänskjutas till ortens eller

länets handelsorganisation. — Även jag anser det lämpligt, att handelskårens

intressen komma att företrädas, då fråga uppstår om fastställande

av maximipris; och synes det mig alltså böra stadgas, att före sådan

frågas avgörande lämplig sammanslutning av detaljhandlare inom orten

eller länet eller styrelse för sådan sammanslutning skall lämnas tillfälle

att yttra sig i ärendet.

Såsom redan nämnts, skulle enligt kommissionens förslag livsmedelsnämnds

beslut angående maximipris underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Däremot upptages icke motsvarande bestämmelse för det fall, att — såsom

av kommissionen alternativt föreslagits — maximipris skulle bestämmas

av Kungl. Maj:ts befallningshavande- För min del anser jag emellertid,

att underställning även då bör äga rum; dock torde Kungl. Maj:ts

befallningshavandes förordnande böra omedelbart gälla till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan varda av Kungl. Maj:t bestämt.

I fråga om grunderna för den offentliga prisregleringen, har rninuthandlarnes

förbund uttalat önskvärdheten av, att i författningen angåves

eu viss norm, efter vilken maximipris skulle fastställas. Därigenom skulle,

enligt förbundets mening, vinnas dels enhetlighet i blivande maximiprisbestämmelser

samt en väsentlig lättnad för de myndigheter, som skulle

hava att fastställa prisen, dels ock ett betryggande skydd för handelsnäringen.

Prisen borde ej bestämmas lägre, än att de innefattade ej mindre

full gottgörelse för eu varas självkostnadspris, med därå belöpande särskilda

och allmänna kostnader, än även därutöver en rimlig förtjänst för

minuthandlaren.

Lika med minuthandlarförbundet finner jag de nu angivna synpunkterna

vara av stor betydelse, då det gäller att avgöra frågor om

bestämmande av maximipris. Att i lagen skulle upptagas detaljerade

regler. i denna riktning, anser jag mig emellertid icke kunna förorda.

Givetvis komma de myndigheter, åt vilka prisregleringen anförtros, även

utan uttryckligt lagstadgande att taga vederbörlig hänsyn till minuthandlarnes

intressen, vilka ju även komma att särskilt företrädas av de sammanslutningar

av köpmän, som, enligt vad jag föreslagit, skulle äga att

yttra sig i ärenden angående maximipris.

I 2 § av gällande lag har av kommissionen den förändring föreslagits,

att, då Kungl. Maj:ts befallningshavande under de i paragrafen angivna

förutsättningar låter försälja viss vara för den tredskande innehavarens

räkning, gällande maximipris må kunna nedsättas med högst tio procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Muj-.ts nåd. proposition, Nr 129.

Kommissionen har härvid anfört, att motsvarande bestämmelse i utländsk

lagstiftning vid tillämpningen visat sig synnerligen effektiv till framkallande

av frivillig försäljning och sålunda avsevärt underlättat det praktiska

handhavandet av hithörande stadganden. Aven jag finner ett dylikt

stadgande stå i god överensstämmelse med sakens natur. Mangen gång

skulle nog en varuinnehavare, som eljest vore sinnad att tredskas, genom

ett sådant" stadgande och den ekonomiska risk, tredskandet för honom mnebure,

bringas till större villighet att släppa ut sina varor i marknaden. —

I samma paragraf torde, likaledes i enlighet med kommissionens hemställan,

böra införas en anvisning om, att tvångsförsäljning, som i paragrafen

avses, lämpligen kan ske genom livsmedelsnämnds försorg.

Tvångsförsäljning, som i nämnda 2 § av 1915 års lag omförmales,

lärer emellertid, då fråga är om vara, för vilken maximipns bestämts av

Kungl. Mai:ts befallningshavande, icke böra ifrågakomma förrän Kung!.

Makts befallningshavandes beslut blivit efter underställning faststäl t av

Kungl. Maj:t. Även detta föranleder någon omredigering av paragrafens

första stycke.

Gällande lags 3 innehåller föreskrifter om expropriation och har,

såsom lag förut antytt, i. omarbetad form överflyttats till förslaget till lag

om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga!

av krig föranledda förhållanden. Detta gäller även om bestämmelserna

i andra stycket av 4 §, i den män de ansetts höra bibehållas.

— Första stycket av sistnämnda paragraf, vi ket innefattar stado-anden

om maximibelopp för kostnad för transport eller tillhandahallande

av vara, för vilken maximipris kan fastställas, har, i sak oförändrat, influtit

i kommissionens förslag.

Svenska stadsförbundets livsmedelskoinmitté har i sin omförmälda

skrift vidare anfört, att då det ålåge de lokala kommissionerna att noga

följa livsmedelsmarknadens och konsumtionens utveckling i orterna, det

syntes vara nödvändigt, att kommissionerna bereddes laglig möjlighet till

införskaffande av upplysningar beträffande livsmedelshandelns organisation

och lä"e i olika avseenden. Erfarenheten hade givit vid handen, att det

ofta varit för kommissionerna svårt eller omöjligt att bilda sig en uppfattning

om föreliggande behov av olika slags varor, enär affärsmännen

väo-rat besvara frågor rörande deras inneliggande lagerbehallmngar. Kommissionerna

borde'' därför tillerkännas rätt att erhålla upplysningar angående

de i orterna befintliga förråd av livsförnödenheter. Denna rätt borde

dock ej utövas direkt av kommissionerna, utan torde riktigast vara, att

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 108 käft. (l8r 129.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, /Yr 129.

dessa finge hanvända sig till offentliga myndigheter, vilka det skulle tillkomma

att införskaffa erforderliga upplysningar, i sista hand genom företagande

av inventering. De uppgifter, som därefter borde tillhandahållas

den lokala kommissionen, borde i allmänhet icke innehålla mera än redogörelser

för sammanlagda förråden av vissa förnödenheter inom orten,

varemot detaljerade uppgifter om de enskilda affärsidkarnes ställning i

det ifrågavarande hänseendet merendels icke torde böra till kommissionen

utlämnas. — I överensstämmelse med vad sålunda av kommittén förordats,

har statskommissionen i sitt förslag upptagit hestämmelser om skyldighet

för en var att, vid förfrågan av Kungl. Maj:ts befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av polismyndighet, lämna upplysning angående

sitt innehav av sådana förnödenheter, för vilka maximipris kan fastställas,

så ock om deras myckenhet. För fall av vägran att lämna sådan upplysning

eller försök att vilseleda myndigheten, ger förslaget Kungl. Maj:ts

befallningshavande rätt att föranstalta om undersökning i förevarande

hänseenden, varjämte stadgas ansvar för vägran eller försök, som nu sagts.

Fn viss upplysningsplikt är redan enligt gällande lag för handen

och utgör förutsättningen för stadgandet i o § om ansvar för den som,

med vetskap . om att maximipris gäller för vara, vid förfrågan av Kungl.

Maj:ts befallningshavande eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt söker

vilseleda beträffande sitt innehav av varan eller dennas myckenhet. De av

kommissionen föreslagna bestämmelserna innebära emellertid, att för innehavare.

av vara, i fråga om vilken kan stadgas maximipris, upplysningsplikt

i nyss nämnda hänseenden föreligger, även om sådant pris'' icke är

eller bliver för varan fastställt. Vad av stadsförbundets livsmedelskommitté

anförts till stöd för ett sådant utsträckande av varuinnehavares skyldighet

att lämna äskade upplysningar finner jag vara välgrundat; och

torde de föreslagna bestämmelserna böra ingå i den nya lagen.

I sin nyssnämnda skrivelse har svenska stadsförbundets livsmedelskommitté

framhållit såsom önskvärt, att kommunerna, respektive de kommunala

kommissionerna, tillerkändes befogenhet att utfärda kommunala

förordningar, innefattande kontrollföreskrifter angående handeln med livsförnödenheter.

Kommittén har härutinnan framhållit, att dessa föreskrifters

innehåll uppenbarligen kunde bliva ganska växlande, detta delvis betingat

av de lokala förhållandena. Av betydelse för åstadkommande av reglerade

prisförhållanden vore en föreskrift om skyldighet för affärsmän att offentligt

anslå prislistor för vissa viktigare livsförnödenheter; härigenom vunnes

en bekväm möjlighet för myndigheterna och allmänheten att kontrollera

prissättningen. En annan fråga, som härvid förtjänade beaktande, vore

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

den om obligatorisk försäljning efter vikt av vissa varor, framför allt bröd;

med avseende på brödhandeln syntes två alternativ vara att tillgå, näm

lio-en att priset skulle bestämmas efter vikt eller att bröd av viss typ och

tiU visst pris skulle hålla en viss minsta vikt, och syntes båda dessa möjli

»-heter böra hållas öppna; även betraktande liera andra viktiga varor,

såsom potatis, ägg samt olika slag av fisk, torde de lokala förhållandena ej

sällan göra obligatorisk viktförsäljning önskvärd. En annan bestämmelse,

som under tider av livsmedelspanik torde kunna bidraga till allmänhetens

lugnande, vore enligt kommitténs mening fastställandet, beträffande vissa

varor, av en största kvantitet, som linge på en gång eller för fastställd

tidsperiod till eu köpare utlämnas. — De synpunkter, som sålunda av

kommittén framhållits, hava upptagits av statskominissionen. Enligt kommissionens

förslag skulle möjlighet skapas till utfärdande av stadganden,

att inom kommun gälla, dels i de särskilda avseenden, som stadsförbundets

livsmedelskoinmitté angivit, och dels angående andra. dylika

anordningar, varigenom inom kommun oskälig prisstegring å viktigare

förnödenheter skulle motverkas samt tillförseln, salubjudandet och konsumtionen

av sådana förnödenheter ordnas. Beträffande sistnämnda anordningar

har kommissionen i den speciella motiveringen till förslaget

uttalad att dylika stadganden kunde under vissa omständigheter finnas

nödvändiga till åstadkommande av, att viktigare förnödenheter verkligen

skulle nå fram till salutorgen och icke på vägen dit uppsamlas av partiköpare,

eller till förekommande av, att sådana förnödenheter forslades

från orten. . ......

Lika med kommittén och kommissionen anser jag det vara lämpligt,

att menlighet beredes till fastställande av dylika ordningsföreskrifter lör

detaljhandeln; dock torde meddelandet av sådana föreskrifter böra uppdragas,

icke åt livsmedelsnämnd, utan åt Kungl. Maj:ts befallningshayande.

Innan dylik föreskrift meddelas, bör, liksom vid fråga om maximipris som

av Kungl. Maj-.ts befallningshavande fastställes, åt representanter för olika

intressentgrupper lämnas tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

På sätt jag i det föregående framhållit, torde den förnyade lagstiftningen

om maximipris böra, lika med den nu gällande, erhålla endast

provisorisk giltighet, lämpligen under ett år från ikraftträdandet.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett enligt de av

honom nu angivna grunder inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag

till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig,

krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda för
O
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition N:r 129.

hållanden ra. m., vilket förslag var av den lydelse bilaga II vid detta

protokoll utvisar; och hemställde departementschefen, att lagförslaget måtte

för vidare behandling överlämnas till justitiedepartementet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet

Curt Rolitlieb.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition, Nr 129.

21

inlaga I.

Statens livsmedelskommissions

förslag

till

Lag

om förhindrande av oskälig prisstegring och om andra åtgärder för folknäringens

tillgodoseende vid krig eller krigsfara eller andra utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden.

§ 1.

Mom. 1. Finnes vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner

sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att

inom hela landet eller någon del därav pris å livsmedel, foder för kreatur,

vara, som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller

kraft, beklädnadsvara eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i

erforderlig omfattning förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara

skäligt, av Konungen bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika, bestämmas

°olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slag av

handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de undantag,

som kunna prövas skäliga.

Mom. 2.

Alt. A. I mån förordnande en- Alt. B. I mån förordnande en
ligt

mom. 1 icke är av Konungen ligt mom. 1 icke är av Konungen

meddelat, äge livmedelsnäinnd i meddelat, äge, efter framställning

kommun, inom vilken under för- av livsmedelsnämnd eller eljest, då

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

hållanden, som i sagda mom. avses,

inträffa!- prisstegring av dår nämnd

beskaffenhet å livsmedel, foder för

kreatur samt vara, som är avsedd

att genom sin förbränning alstra

värme eller ljus, stadga skäligt pris

å dylik förnödenhet, vilket vid försäljning

i detaljhandeln inom kommunen

ej må överstigas.

Stadgandet skall ofördröjligen underställas

Kungl. Maj ris nådiga prövning

i den i förordningen om kommunalstyrelse

föreskrivna ordning,

men lände omedelbart till efterrättelse,

för så vitt Kungl. Maj ris

befallningshavande icke finner skäligt

att emellertid förbjuda tillämpning

av detsamma.

Stadgande, som här avses, så

ock Kungl. Majris beslut i anledning

av underställningen samt förbud

mot tillämpning, som av Kungl.

Maj ris befallningshavande meddelas,

skola ofördröjligen allmängöras genom

kungörelse i kyrkan och i ortens

tidning eller tidningar.

Enahanda förfarande, som nu är

föreskrivet i avseende å nytt stadgande,

skall jämväl iakttagas i fråga

om dess upphävande eller ändring

däri; dock att stadgande, varom här

är sagt, under alla omständigheter

äge giltighet endast i mån icke i

ämnet varder av Konungen annorlunda

förordnat.

så finnes erforderligt, Kungl. Maj ris

befallningshavande, där inom kommun

under förhållanden, som i sagda

mom. avses, inträffar prisstegring

av där nämnd beskaffenhet å livsmedel,

foder för kreatur samt vara,

som är avsedd att genom sin förbränning

alstra värme eller ljus,

stadga skäligt pris å dylik förnödenhet,

vilket vid försäljning i detaljhandeln

inom kommunen ej må

överstigas.

Stadgande, som nu är sagt, må

ej utfärdas, med mindre kommunens

livsmedelsnämnd eller, om sådan ej

finnes, kommunalnämnden varit beredd

tillfälle att i ärendet yttra sig.

Stadgandet skall av Kungl. Maj ris

befallningshavande ofördröjligen allmängöras

genom dess kungörande i

kyrkan samt införande i länskungörelserna

och i ortens tidning eller

tidningar; skolande exemplar av stadgandet

jämväl skyndsamligen insändas

till jordbruksdepartementet, justitiekanslern

och justitieombudsmannen.

Enahanda förfarande, som nu är

föreskrivet i avseende å nytt stadgande,

skall jämväl iakttagas i fråga

om dess upphävande eller ändring

däri; dock att stadgande, varom här

är sagt, under alla omständigheter

äge giltighet endast i mån icke i

ämnet varder av Konungen annorlunda

förordna!.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

§ 2.

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller (av Konungen *) enligt

§ 1 fastställt högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och tinnes varans

försäljning vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik vara,

äge Kungl. Maj:ts befallningshavande låta, genom försorg av livsmedelsnämnd

eller i annan lämplig befunnen ordning, för innehavarens räkning

och på hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset eller, om på

grund av omständigheterna så tinnes skäligt, nämnda pris, minskat med

högst tio procent därav.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin fordran;

och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

§ 3.

Mom. 1. Där vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller

eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden någon, som i

avsevärd myckenhet innehar för honom eller hans hushåll eller för annan

av honom idkad näring än handel uppenbarligen ej behövlig vara, som i

§ 1 sägs, undanhåller varan från förbrukning, och det, för tillgodoseende

av behovet av dylik vara, finnes erforderligt, att den undanhållna varan

varder för förbrukning tillgänglig, vare innehavax-en pliktig att, om Konungen

så förordnar, avstå varan till Kronan eller till kommun, i vilken

finnes livsmedelsnämnd, mot lösen, som skall motsvara varans fulla värde

eller, om på grund av omständigheterna så finnes skäligt, nämnda värde,

minskat med högst tio piaxcent därav.

Förordnande, som här är sagt, må meddelas även av Kungl. Maj:ts

befallningshavande, där det avser varas överlåtande till kommun, i vilken

finnes livsmedelsnämnd; och skall sådant förordnande gå i verkställighet,

ändå att det överklagas.

Mom. 2. Är under förhållanden, som i mom. 1 nämnas, vara, som

i § 1 avses, att tillgå endast i så begränsad myckenhet, att genom fri

* Kommissionen har i den speciella motiveringen anfört, att de inom parentes anförda

orden »av Konungen» böra kvarstå, om åt § 1 mom. 2 gives den i A It. A föreslagna

lydelsen, men utgå enligt Alt. B.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

föryttring eller förbrukning av varan kan uppstå betydande svårighet att

tillgodose behov av synnerlig vikt, vare ock innehavare av dylik vara,

där den uppenbarligen ej är för honom eller hans hushåll oundgängligen

behövlig, pliktig att, om Konungen så förordnar, avstå varan till Kronan

mot lösen efter fulla värdet.

Mom. 3. Lösen för vara, som avstås enligt bestämmelserna i denna

§, skall bestämmas av kommission, varom förmäles i lagen den 24 maj

1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov, med iakttagande att, där för varan gäller

(av Konungen*) enligt § 1 fastställt högsta pris, fulla värdet å varan icke

må bestämmas högre än nämnda pris; och skall angående sått och tid för

lösens erläggande gälla vad i samma lag stadgas om likvid för fullgjord

rekvisition.

§ 4.

Finnes vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller

eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden kostnad för

transport eller tillhandahållande av vara, som i § 1 sägs, stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt,

i erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad ej må överstiga skäligt,

av Konungen bestämt belopp; och skall vad i § 1 mom. 1 andra och tredje

styckena stadgas äga motsvarande tillämpning.

Prövas i fall, som i första stycket avses, för nedbringande av kostnaden

för sådan vara transport därav böra ske för Kronans räkning, vare

innehavare av fartyg, som är för ändamålet behövligt, pliktig att, enligt

vad Konungen förordnar, upplåta fartyget till Kronan mot skälig hyra eller

avstå fartyget till Kronan mot lösen efter fulla värdet. Sådan hyra eller

lösen skall bestämmas av nämnd, som, efter stämning å innehavaren enligt

vad i rättegångsbalken sägs, tillsättes inför domstol i den ordning gällande

förordning angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov

föreskriver; och skall vad nämnda förordning i övrigt stadgar äga motsvarande

tillämpning.

§ 5.

Vid förfrågan av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller, enligt dess

uppdrag, av polismyndighet vare en var skyldig lämna upplysning angående

sitt innehav av förnödenheter, som i § 1 oinförmälas, samt deras

myckenhet.

* Se not till § 2.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV 120.

Vägrar någon att vid förfrågan lämna upplysning, som här avses,

eller finnes anledning misstänka, att han genom oiiktiga uppgifter söker

vilseleda, äge Kungl. Maj:ts befallningshavande förordna om undersökning

av utav honom innehavd salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet

ävensom av hans handelsböcker och andra dylika handlingar.

Den, som företager sådan undersökning, må icke av vad därvid inhämtas

anteckna eller yppa annat än som är omedelbart erforderligt föi

vinnande av med undersökningen avsedd upplysning.

§ 6.

A It. A. Den, som, sedan högsta

pris för vara blivit enligt § 1 bestämt

eller högsta belopp för kostnad

blivit enligt § 4 stadgat, håller

varan till salu för högre pris eller

för kostnaden betingar sig högre

belopp, straffes med böter från och

med 5 till och med 10,000 kr.,

dock att, om överträdelsen avser

stadgande, varom i § 1 mom. 2 förmäles,

och är begången, innan stadgandet

blivit av Kungl. Maj:t prövat,

böterna icke må bestämmas till

högre belopp än 500 kronor.

Alt. B. Den, som, sedan högsta

pris för vara blivit enligt § 1 bestämt

eller högsta belopp för kostnad

blivit enligt § 4 stadgat, håller

varan till salu för högre pris

eller för kostnaden betingar sig

högre belopp, straffes med böter

från och med 5 till och med 10,000

kronor.

§ 7.

Vägrar någon att lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande eller, enligt

dess uppdrag, polismyndighet upplysning, varom i § 5 förmäles, eller

söker han att vid förfrågan eller undersökning, som där sägs, vilseleda

myndigheten, varde dömd till böter från och med 10 till och med

10,000 kr.

§ 8.

Livsmedelsnämnd äge å kommunens vägnar utfärda stadgande, att

inom kommunen gälla, angående skyldighet att i detaljhandeln sälja visst

slags livsmedel efter vikt, angående skyldighet för innehavare av handelsbod

eller salustånd att i boden eller vid ståndet hava anslag med prisuppgift

av viss beskaffenhet, angående förbud mot att i detaljhandeln på en

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 108 käft. (AV 129.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

gång eller under viss tid sälja till en förbrukare eller ett hushåll mera än

angiven myckenhet av visst slag av sådan förnödenhet, som i § 1 mom. 2

omförmäles, så ock angående annan dylik anordning, som må vara ämnad

att inom kommun motverka oskälig prisstegring å förnödenheter av nämnda

beskaffenhet samt ordna tillförseln, salubjudandet och konsumtionen av

sådana förnödenheter.

Sådant stadgande skall underställas Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som detsamma antingen oförändrat fastställer eller ogillar.

Finner Kungl Maj:ts befallningshavande stadgande, varom i första

stycket sägs, vara av behovet påkallat inom kommun, i vilken finnes livsmedelsnämnd,

upprätte förslag därtill och höre däröver livsmedelsnämnden.

Gillas förslaget av nämnden, har Kungl. Maj:ts befallningshavande att det

sålunda antagna stadgandet utfärda; varder det icke antaget, men Kungl.

Maj:ts befallningshavande fortfarande finner det ifrågasatta stadgandet vara

behövligt, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande i ämnet förordna, men

skall underställa sitt beslut Kungl. Maj:ts prövning.

För överträdelse av stadgande, varom ovan är sagt, må föreskrivas

böter av 2 till och med 500 kronor.

Stadgande, som i denna § avses, skall av Kungl. Maj:ts befallningshavande

ofördröjligen allinängöras genom dess kungörande i kyrkan samt

införande i länskungörelserna och i ortens tidning eller tidningar; skolande

exemplar av stadgandet jämväl genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes

försorg skyndsamligen insändas till jordbruksdepartementet, justitiekanslern

och justitieombudsmannen.

Enahanda förfarande, som nu är föreskrivet i avseende å nytt stadgande,

skfil jämväl iakttagas i fråga om dess upphävande eller ändring däri.

§ 9.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för brott mot

denna lag eller enligt densamma givna föreskrifter, fortsätter samma brott,

skall, när han varder lagligen förvunnen därtill, för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som äro stadgade för

sådant brott.

§ 10.

Brott mot stadgande, utfärdat enligt § 8, skall åtalas hos polisdomstol,

där sådan finnes, men eljest skola i denna lag omförmälda brott

åtalas vid allmän domstol.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

27

§ 11-

Böter för brott mot stadgande, utfärdat enligt § 8, tillfalla kommunens

kassa, men andra böter för brott, varom i denna lag förmälas, tillfalla

Kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

§ 12-

Mot beslut enligt denna lag av livsmedelsnämnd äge den, som åt

beslutet icke nöjes, enahanda rätt till besvär som mot beslut av kommunalstämma

eller allmän rådstuga; gällande dock, utan hinder av besvär, beslutet

till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda vederbörligen förordna!.

§ 13.

Med livsmedelsnämnd förstås i denna lag sådan nämnd, som är utsedd

i enlighet med av Kungl. Maj:t därom givna föreskrifter.

§ 14.

Vad i denna lag stadgas om kommun, gälle jämväl om municipalsamhälle

och om köping, som icke har egen kommunalförvaltning; .

och äge dylikt samhälle samma befogenhet som kommun att självt

vårda sådana för samhället gemensamma ordnings- och hushållningsangeläcenheter,

vilka avses i denna lag eller föranledas av dess tillämpning

inom samhället eller som eljest hava till uppgift att under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden underlätta levnadsbehovens tillfredsställande

inom samhället.

§ ''15.

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag eller i fråga om användandet för det avsedda

behovet av vad enligt denna lag tagits i anspråk av Kronan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

Bilaga II.

Förslag

till

Lag

om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att inom hela

landet eller någon del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som

år avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara

eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena

påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning

förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av

Konungen bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika, bestämmas

olika för särskilda delar av landet, så ock för olika sla°- av

handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de undantag,

som kunna prövas skäliga.

2 §•

Där under förhållanden, som i 1 § avses, sådan prisstegring, som i

nämnda paragraf sägs, inom kommun gör sig gällande i fråga om livsmedel,

foder för kreatur eller vara, som är avsedd att genom sin förbränning

alstra värme, ljus eller kraft, må, i den mån högsta pris för sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 120. 20

vara ej blivit jämlikt 1 § för kommunen gällande, Konungens befallningshavande,

när så finnes nödigt, på förslag av livsmedelsnämnd, kommunalnämnd

eller magistrat eller eljest, i erforderlig omfattning förordna, att

vid detaljhandel med varan inom kommunen skäligt, av Konungens befallningshavande

bestämt pris ej må överstigas, från dylikt förordnande

äge Konungens befallningshavande medgiva de undantag, som kunna

prövas skäliga.

Innan förordnande, som nu sagts, för kommun meddelas, skall kommunens

livsmedelsnämnd- eller, om sådan ej finnes, kommunalnämnden

eller magistraten, så ock sådan sammanslutning av detaljhandlare inom

orten eller länet, vars hörande finnes lämpligt, eller styrelse för sådan

sammanslutning hava haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Konungens befallningshavandes förordnande skall ofördröjligen underställas

Konungens prövning och fastställelse; gällande dock förordnandet

omedelbart till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda av Konungen

bestämt.

Förordnandet skall, så snart ske kan, uppläsas i kommunens kyrka

eller kyrkor samt införas i länskungörelserna och i en eller flera tid*

ningar i orten. Där sådant förordnande av Konungens befallningshavande

ändrats eller återkallats eller av Konungen efter underställning eller eljest

upphävts, skall även detta kungöras i den ordning, som nu angivits.

3 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller av Konungen enligt 1

eller 2 § fastställt högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes

varans försäljning vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik

vara, äge Konungens befallningshavande låta, genom livsmedelsnämnds försorg

eller i annan lämplig befunnen ordning, för innehavarens räkning och

på hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset eller, där Konungens

befallningshavande på grund av särskilda omständigheter så finner skäligt,

till nämnda pris, minskat med högst tio procent.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin fordran;

och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition, Nr 129.

4 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att kostnad för

transport eller tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i

erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad ej må överstiga skäligt,

av Konungen bestämt belopp; och skall vad i 1 § andra och tredje styckena

stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Då sådana förhållanden, som i 1 § avses, äro för handen, skall det

åligga en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller

enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning angående sitt innehav

av vara, som i nämnda paragraf omförmäles, så ock om dennas

myckenhet.

Där någon vid sådan förfrågan vägrar att lämna upplysning eller

söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som nyss sagts, eller

dennas myckenhet, äge Konungens befallningshavande låta verkställa undersökning

av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, som av honom

innehaves, så ock därvid taga del av hans handelsböcker och andra dylika

handlingar.

Den, som verkställer sådan undersökning, må icke av vad vid densamma

inhämtas yppa annat än som är erforderligt för vinnande av upplysning,

som undersökningen avser.

6 §•

Under förhållanden, som i 1 § nämnas, äge Konungens befallningshavande,

därest till följd av livsmedelsnämnds, kommunalnämnds eller magistrats

anmälan eller eljest sådant finnes av behovet påkallat, att beträffande

detaljhandel med sådan vara, som i 2 § avses, för kommun eller

del av kommun meddela särskilda föreskrifter:

angående skyldighet för detaljhandlare att i eller vid försäljningslokalen

hava uppsatt anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet,

angående skyldighet för sådan handlande att sälja visst slags livsmedel

efter vikt eller

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:tu nåd. proposition, Nr 129.

angående förbud mot att i detaljhandel, på eu gång eller under

viss tid, sälja till en förbrukare eller ett hushåll mer än viss angiven

myckenhet av vara,

så ock annan dylik föreskrift, som må vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara.

1 fråga om föreskrift, som ovan sägs, skall vad i 2 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning. För förseelse mot dylik föreskrift

äge Konungens befallningshavande bestämma böter från och med två till

och med femhundra kronor.

Föreskrift, som i denna paragraf avses, skall, så snart ske kan, kungöras

på sätt, i 2 § sista stycket sägs, ävensom insändas till jordbruksdepartementet.

Vad nu är stadgat angående föreskrifts kungörande skall

även tillämpas, då sådan- föreskrift ändras eller återkallas.

7 §•

Den, som med vetskap därom, att för vara gäller enligt 1 eller 2 §

fastställt högsta pris eller att högsta belopp för kostnad är enligt 4 §

bestämt, håller varan till salu för högre pris eller för kostnaden gör sig

högre belopp till godo, straffes med böter från och med fem till och med

tiotusen kronor.

Lag samma vare, där någon, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, vägrar att lämna upplysning,

som i 5 § sägs, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning,

varom i nämnda paragraf förmäles, söker vilseleda beträffande sitt innehav

av vara, som i 1 § avses, eller dennas myckenhet.

8 §•

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal fför förseelse mot

denna lag eller enligt 6 § given föreskrift, fortsätter samma förseelse,

skall, då han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som äro stadgade för

sådan förseelse.

9 §•

Förseelse mot denna lag eller enligt 6 § given föreskrift skall åtalas

av allmän åklagare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:t$ nåd. proposition, Nr 129.

Åtal för förseelse mot föreskrift, som i 6 § omförmäles, anhängiggöres

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men eljest

hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol, samt å

landet vid allmän domstol. Förseelse, varom i 7 § sägs, åtalas vid allmän

domstol. Om klagan över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål

galle vad i allmänhet angående besvär i brottmål finnes förordnat.

10 §.

Böter för förseelse mot föreskrift, som i 6 § omförmäles, tillfalla

kommunens kassa, men böter för förseelse mot 7 § tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna

strafflagen.

11 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

O O 7

för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1916 och gäller till och med

den 30 april 1917. Av Konungen, jämlikt 1 eller 4 § i lagen den 3 juni

1915 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, meddelat förordnande om

högsta pris å vara eller om högsta belopp av kostnad för transport eller

tillhandahållande av vara skall fortfarande äga tillämpning, såsom vore

förordnandet enligt denna lag meddelat. Dylikt förordnande, som enligt

denna lag av Konungen eller Konungens befallningshavande givits, må ej

äga tillämpning längre än till och med den 30 april 1917; skolande vad

sålunda är stadgat gälla även beträffande föreskrift, som jämlikt 6 § meddelats

av Konungens befallningshavande. I fråga om sådan, under tiden

för lagens giltighet begången förseelse, som i 6 eller 7 § avses, skall vad

i lagen är stadgat fortfarande gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits nåd. proposition, Nr 129.

as

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Honungen i statsrådet a Stockholms slott

fredagen den 17 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och

chefen för jordbruksdepartementet anmälde chefen för justitiedepartementet

statsrådet Hasselrot ett inom jordbruksdepartementet utarbetat samt,

enligt Kungl. Maj:ts denna dag meddelade beslut, till justitiedepartementet

för vidare behandling överlämnat förslag till lag om fastst ältande av

högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden in. in., vilket lagförslag

var av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar; och hemställde före

dragande departementschefen, att för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål lagrådets utlåtande över förslaget måtte inhämtas genom

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 108 käft. (Nr 129.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

utdrag av detta protokoll samt att jämväl utdrag av jordbruksdepartementets

protokoll i ärendet måtte till lagrådet överlämnas.

Till denna hemställan, som biträddes av statsrådets

Övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 120.

35

Förslag

till

Lag

om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att inom hela

landet eller någon del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som

är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara

eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena

påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning

förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av

Konungen bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika, bestämmas

olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slag av

handel.

Från förordnande, som ovan sägs må Konungen medgiva de undantag,

som kunna prövas skäliga.

2 §•

Där under förhållanden, som i 1 § avses, sådan prisstegring, som

i nämnda paragraf sägs, inom kommun gör sig gällande i fråga om

livsmedel, foder för kreatur eller vara, som är avsedd att genom sin

förbränning alstra värme, ljus eller kraft, må, i den mån högsta pris

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition. Nr 129.

för sådan vara ej blivit jämlikt 1 § för kommunen gällande, Konungens

befallningshavande, när så finnes nödigt, på förslag av livsmedelsnämnd,

kommunalnämnd eller magistrat eller eljest, i erforderlig omfattning förordna,

att vid detaljhandel med varan inom kommunen skäligt, av Konungens

befallningshavande bestämt pris ej må överstigas. Från dylikt förordnande

äge Konungens befallningshavande medgiva de undantag, som

kunna prövas skäliga.

Innan förordnande, som nu sagts, för kommun meddelas, skall kommunens

livsmedelsnämnd eller, om sådan ej finnes, kommunalnämnden

eller magistraten, så ock sådan sammanslutning av detaljhandlare inom

orten eller länet, vars hörande finnes lämpligt, eller styrelse för sådan

sammanslutning hava haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Konungens befallningshavandes förordnande skall ofördröjligen underställas

Konungens prövning och fastställelse; gällande dock förordnandet

omedelbart till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda av Konungen

bestämt.

Förordnandet skall, så snart ske kan, uppläsas i kommunens kyrka

eller kyrkor samt införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar

i orten. Där sådant förordnande av Konungens befallningshavande

ändrats eller återkallats eller av Konungen efter underställning eller eljest

upphävts, skall även detta kungöras i den ordning, som nu angivits.

3 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller av Konungen enligt 1

eller 2 § fastställt högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes

varans försäljning vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik

vara, äge Konungens befallningshavande låta, genom livsmedelsnämnds

försorg eller i annan lämplig befunnen ordning, för innehavarens räkning

och på hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset eller, där

Konungens befallningshavande på grund av särskilda omständigheter så

finner skäligt, till nämnda pris, minskat med högst tio procent.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin fordran;

och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall gå

i verkställighet, ända att det överklagas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 12D.

4 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att kostnad för

transport eller tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i

erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad ej må överstiga skäligt,

av Konungen bestämt belopp; och skall vad i 1 § andra och tredje styckena

stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Då sådana förhållanden, som i 1 § avses, äro för handen, skall det

åligga en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller

enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning angående sitt innehav0

av vara, som i nämnda paragraf omförmäles, så ock om dennas

myckenhet.

Där någon vid sådan förfrågan vägrar att lämna upplysning eller

söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som nyss sagts, eller

dennas myckenhet, äge Konungens befallningshavande låta verkställa undersökning

av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, som av honom

innehaves, så ock därvid taga del av hans handelsböcker och andra dylika

handlingar.

Den, som verkställer sådan undersökning, må icke av vad vid densamma

inhämtas yppa annat än som är erforderligt för vinnande av upplysning,

som undersökningen avser.

6 §•

Under förhållanden, som i 1 § nämnas, äge Konungens befallningshavande,

därest till följd av livsmedelsnämnds, kommunalnämnds eller magistrats

anmälan eller eljest sådant finnes av behovet påkallat, att beträffande

detaljhandel med sådan vara, som i 2 § avses, för kommun eller

del av kommun meddela särskilda föreskrifter:

angående skyldighet för detaljhandlare att i eller vid försäljningslokalen

hava uppsatt anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet,

angående skyldighet för sådan handlande att sälja visst slags livsmedel

efter vikt eller

angående förbud mot att i detaljhandel, på en gång eller under

viss tid, sälja till en förbrukare eller ett hushåll mer än viss angiven

myckenhet av vara,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

så ock annan dylik föreskrift, som må vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara.

I fråga om föreskrift, som ovan sägs, skall vad i 2 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning. För förseelse mot dylik föreskrift

äge Konungens befallningshavande bestämma böter från och med två till

och med femhundra kronor.

Föreskrift, som i denna paragraf avses, skall, så snart ske kan, kungöras

på sätt, i 2 § sista stycket sägs, ävensom insändas till jordbruksdepartementet.

Vad nu är stadgat angående föreskrifts kungörande skall

även tillämpas, då sådan föreskrift ändras eller återkallas.

7 §•

Don, som med vetskap därom, att för vara gäller enligt 1 eller 2 §

fastställt högsta pris eller att högsta belopp för kostnad är enligt 4 §

bestämt, haller varan till salu för högre pris eller för kostnaden gör si0- högre belopp till godo, straffes med böter från och med fem till och med

tiotusen kronor.

Lag samma vare, där någon, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, vägrar att lämna upplysning,

som i 5 § sägs, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning,

varom i nämnda paragraf förmäles, söker vilseleda beträffande sitt innehav

av vara, som i 1 § avses, eller dennas myckenhet.

8 §•

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

denna lag eller enligt 6 § given föreskrift, fortsätter samma förseelse, skall,

då han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som äro stadgade för sådan

förseelse.

9 §•

Förseelse mot denna lag eller enligt 6 § given föreskrift skall åtalas

av allmän åklagare.

Åtal för förseelse mot föreskrift, som i 6 § omförmäles, anhängiggöra

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men eljest

hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol, samt

å landet vid allmän domstol. Förseelse, varom i 7 § sägs, åtalas vid

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 12!).

39

allmän domstol. Om klagan över domstols eller poliskammares beslut i

dessa mål galle vad i allmänhet angående besvär i brottmål finnes

förordnat.

10 §.

Böter för förseelse mot föreskrift, som i 6 § omförmäles, tillfalla

kommunens kassa, men böter för förseelse mot 7 § tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt

allmänna strafflagen.

11 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1916 och gäller till och med

den 30 april 1917. Av Konungen, jämlikt 1 eller 4 § i lagen den 3 juni

1915 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, meddelat förordnande om

högsta pris å vara eller om högsta belopp av kostnad för transport eller

tillhandahållande av vara skall fortfarande äga tillämpning, såsom vore

förordnandet enligt denna lag meddelat. Dylikt förordnande, som enligt

denna lag av Konungen eller Konungens befallningshavande givits, må ej

äga tillämpning längre än till och med den 30 april 1917; skolande vad

sålunda är stadgat gälla även beträffande föreskrift, som jämlikt 6 § meddelats

av Konungens befallningshavande. I fråga om sådan, under tiden

för lagens giltighet begången förseelse, som i 6 eller 7 § avses, skall vad i

lagen är stadgat fortfarande gälla.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen

den 30 mars JJ916.

Närvarande :

Justi ti eråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparteraentsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

17 mars 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid

krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

in. rn.

Tillika hade till lagrådet överlämnats utdrag av protokollet över

jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet berörda

den 17 mars uti ifrågavarande ärende.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråchefen för lagärenden Hjalmar Himmelstrand.

Lagrådet yttrade:

I förslaget har åt Konungens vederbörande befallningshavande inrymts

befogenhet att vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden fastställa maximipris å vissa varor, infordra

upplysningar angående befintlig myckenhet av de varor, som i förslaget

avses, samt meddela ordningsföreskrifter angående detaljhandeln med angivna

varor. Förslaget innebär således, att Konungens befallninghavande

skola var för sig äga bedöma, huruvida vid en viss tidpunkt krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden föreligga. Det

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungi. Maj:ts nåd. proposition, Nr 120.

lärer emellertid vara givet, att endast Konungen kan liga nödiga förutsättningar

för bedömandet av denna fråga. Att förlägga frågans prövning till

Konungen synes ej heller böra föranleda tidsutdräkt eller eljest medföra

olägenhet. Lagrådet får därför hemställa, att sådana ändringar måtte i

förslaget vidtagas, att Konungens befall rångshavandes befogenhet att utfärda

ifrågavarande förordnanden må inträda först efter det Konungen

meddelat befallningshavanden, att sådana förhållanden föreligga, som i 1 §

omförmälas.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 saml. 108 käft. (Nr 129).

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

fredagen den 31 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Bröstbom.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och chefen för

jordbruksdepartementet, lagrådets under gårdagen avgivna utlåtande över det

den 17 i denna månad till lagrådet remitterade förslag till lag om

fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller

andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden in. m.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen följande:

»Enligt det remitterade förslaget skulle vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden Kung!. Maj:ts befallningshafvande

äga fastställa lokala maximipris å vissa varor ävensom infordra

uppgifter angående innehav av sådana varor, så ock meddela särskilda föreskrifter

beträffande handel med vissa förnödenheter. Då chefen för jordbruksdepartementet

den 17 innevarande mars inför Kung!. Maj:t anmälde

ifrågavarande lagförslag, anförde departementschefen, att, då enligt de

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 129.

föreslagna bestämmelserna även annan myndighet än Kungl. Maj:t skulle

äga bedöma, om vid eu viss tidpunkt förelåge do utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden, vilka utgjorde villkoret för vederbörandes rätt att

fastställa maxim ipris, detta givetvis vore ägnat att väcka tveksamhet; då

departementschefen emellertid ansett sig kunna tillstyrka förslaget, hade

detta skett endast under den förutsättning, att den nya lagstiftningen, lika

med den nu gällande, erhölle endast provisorisk giltighet.

Lagrådet har nu anfört, att endast Kungl. Maj:t kunde äga nödiga

förutsättningar för att bedöma, huruvida vid en viss tidpunkt krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förelåge. Att

förlägga frågans prövning till Kungl. Maj:t syntes ej heller böra föranleda

tidsutdräkt eller eljest medföra olägenhet. Lagrådet har därför

hemställt, att sådana ändringar måtte i förslaget vidtagas, att Kungl. Maj:ts

befallningshavandes befogenhet att utfärda ifrågavarande förordnanden

skulle inträda först efter det Kungl. Maj:t meddelat befallningshavanden,

att sådana förhållanden förelåge, som i 1 § omförmäldes.

Då således även inom lagrådet betänkligheter gjort sig gällande beträffande

ifrågavarande anordning, torde densamma icke vidare böra upprätthållas,

utan har jag låtit omarbeta förslaget i den av lagrådet angivna

riktning. De därav föranledda ändringar beröra förslagets 2, 5 och 6 §§.

I övrigt hava vissa smärre jämkningar och redaktionella ändringar

vidtagits.»

Föredragande departementschefen uppläste det sålunda omarbetade

lagförslaget samt hemställde, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

160918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:171 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara ell s. 1 i texten
  2. LU 1916:35 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomo s. 1 i texten