Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag m. m

132 sidor, varav 128 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 128 av 132 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:137, Med förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast

egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag m. m. ;

given Stockholms slott den 7 april 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag,

2) lag om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884,

3) lag innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag,

4) lag om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 92, 94, 105 och 132 §§

i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag samt

5) lag om ändrad lydelse av 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselnöt.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 116 höft. (Nr 137.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag.

Med upphävande av kungörelsen den 3 oktober 1829 angående

villkoren, varunder utländska män kunna förvärva och besitta fast

egendom i riket, och med ändring av vad lag eller författning i övrigt

innehåller stridande mot nedanstående bestämmelser förordnas som följer:

1 §•

Utländsk medborgare må ej utan Konungens för särskilt fall

givna tillstånd här i riket förvärva fast egendom eller förvärva eller

bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift, ej heller i något

fall härstädes inmuta mineral fyndighet.

Vad sålunda är stadgat om utländsk medborgare skall ock tilllämpas

beträffande utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter

och stiftelser.

2 §.

Svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman, svenskt

aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller svensk ekonomisk

förening må ej här i riket förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet,

förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka

gruvdrift, utan att Konungen därtill givit bolaget eller föreningen allmänt

tillstånd eller tillstånd för särskilt fall.

Samma lag vare i fråga om svenskt aktiebolag, vars aktiebrev

skola vara ställda till viss man, om icke i bolagsordningen intagits för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

behåll som nedan sägs. Genom sådant förbehåll skall, där det ej innefattar

strängare föreskrifter, bestämmas, att allenast viss del, vid varje

tid högst en fjärdedel, av bolagets aktier eller, om aktier med olika

röstvärde finnas, allenast så många aktier, att röstetalet för dem utgör

viss del, högst en fjärdedel, av röstetalet för bolagets samtliga aktier,

må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare,

samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk

bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars

aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag,

i vars bolagsordning ej intagits förbehåll som nu är s?igt, dock att utan

hinder av förbehållet aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk

förening, som erhållit allmänt tillstånd enligt första stycket i denna

paragraf eller avses i 18 §.

Ändring av bolagsordning, i vad den innefattar förbehåll, varom

i andra stycket är stadgat, må ej vidtagas utan Konungens medgivande.

3 §•

Förvärv av aktie, som skett i strid mot förbehåll som i 2 § andra

st}7’cket sägs, vare ogillt.

Har någon, av vilken enligt sådant förbehåll aktie ej må genom

teckning eller överlåtelse förvärvas, annorledes bekommit aktie, nedföre

förbehållet ej inskränkning i rätten till teckning eller erhållande av

det antal nya aktier i bolaget, som svarar mot hans andel i det förutvarande

aktiekapitalet, ej heller inskränkning i den rätt att teckna eller

erhålla nya aktier, som vid den tid, då han bekom aktien, enligt bolagsordningen

var därmed förenad.

4 §•

Utan hinder av bestämmelserna i 2 § må svenskt bolag eller

svensk förening förvärva hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott, gruseller

lertag, mindre vattenfall, mindre torvmosse eller dylikt, om egendomen

i den ordning 5 § stadgar prövas vara behövlig för bolagets

eller föreningens verksamhet.

5 §•

Den i 4 § stadgade prövning åligger Konungens befallningshavande

i det län, där den fasta egendomen är belägen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Äskas sådan prövning, eller vill någon jämlikt 2 § för särskilt fall

söka Konungens tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan

jämte fångeshandlingen ingivas till Konungens befallningshavande inom

ett år från det fånget skedde. Försittes den tid, eller prövas fall som

i 4 § avses icke vara för handen och varder ej heller, om Konungens

tillstånd sökes, sådant beviljat, vare fånget ogillt.

Sökes Konungens tillstånd, åligger Konungens befallningshavande,

såframt ej förvärvet godkännes enligt 4 §, att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Konungen.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är

stadgad.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshavandes prövning i sådant ärende, meddelas av

Konungen.

År i enlighet med vad ovan i denna paragraf sagts frågan om rätt

att förvärva egendom ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses

möta sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875

om lagfart å fång till fast egendom.

6 §•

Vad i 1 och 2 §§ är stadgat utgöre ej hinder för att medelst

inrop å exekutiv auktion förvärva fast egendom eller inmutad mineralfyndighet

eller gruvlägenhet. 7

7 §•

Fast egendom, som förvärvats enligt vad i 6 § sägs, skall åter

avyttras inom sådan tid, att lagfart å fånget kan sökas, förrän tre år

förflutit från det den exekutiva auktionen vunnit laga kraft, därest ej

dessförinnan de förhållanden, på grund av vilka inroparen icke ägt att

utan Konungens tillstånd köpa egendomen annorledes än å exekutiv

auktion, upphört eller inroparen erhållit Konungens tillstånd att behålla

egendomen. Har sagda tid av tre år tilländalupit och visas ej att, dessförinnan

nämnda förhållanden upphört eller inroparen erhållit Konungens

tillstånd att behålla egendomen, då skall, om ej av lagfartsprotokollet

framgår, att egendomen är avyttrad, Konungens befallningshavande,

med iakttagade av vad i 9 § stadgas, förordna, att egendomen skall

säljas å offentlig auktion efter vad nedan sägs. Å sådan auktion må

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

egendomen ej åter inropas av samma köpare. Om vad sålunda stadgats

skall erinran införas i det köpebrev, som utfärdas i anledning av den

exekutiva auktionen.

Av Konungens befallningsliavande meddelat förordnande,, som nu

är nämnt, vare gällande, ändå att egendomen finnes hava varit av inroparen

avyttrad eller sedermera avyttras. I övrigt skall så anses samt

med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som hade enligt 28 § utsökningslagen

meddelats förordnande om egendomens försäljning till

gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt; och skall försäljning

ske, ändå att innehavaren av den fordran sådant bestrider.

Vad i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens fördelning

nämnda lag stadgar beträffande gäldenären skall i ärende, som nu

sägs, lämpas till egendomens ägare, och skall denne vara pliktig att

betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § ut sökningslagen gäldas

ur den försålda egendomen.

8 §•

Har sådant inrop av fast egendom, som enligt 6 § skett, vant

erforderligt för skyddande av någon inroparens fordran eller rättighet,

varför egendomen häftar på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken, giver på därom gjord ansökan Konungen, därest

särskilt hinder ej möter, inroparen tillstånd att behålla egendomen eller

ock anstånd, som må erfordras för att egendomen skall kunna avyttras

utan förlust.

9 §.

Ansökan enligt 7 eller 8 § om tillstånd att behålla inropad fast

egendom eller om anstånd med sådan egendoms avyttrande skall sist

inom tre år från det den exekutiva auktionen vunnit laga kraft ingivas

till Konungens befallningsliavande, som med eget utlåtande överlämnar

den till Konungen; och skall med förordnande, som enligt 7 § ankommer

på Konungens befallningsliavande, anstå till dess ansökningen av

Konungen prövats.

10 §.

Har någon enligt vad i 6 § sägs förvärvat inmutad mineralfyndighet

eller gruvlägenhet, skall han avyttra denna inom ett år, efter

det den exekutiva auktionen vunnit laga kraft, eller inom den längre tid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

därefter, som Konungen för särskilt fall må efter ansökan bestämma,

vid äventyr att, om ej dessförinnan de förhållanden, på grund av vilka

inroparen ej] ägt att utan Konungens tillstånd förvärva egendomen

annorledes än å offentlig auktion, upphört eller inroparen erhållit

Konungens tillstånd att behålla egendomen, försöks- eller gruvarbete,

som inroparen efter nämnda tid företager, skall vara utan verkan till

bevarande av rätt till fyndigheten eller gru vlägen heten.

11 §•

Företager någon å inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet,

för vars förvärvande eller bearbetande Konungens tillstånd enligt vad

ovan sägs erfordras, utan sadant tillstånd försöks- eller gruvarbete, vare

arbetet utan verkan till bevarande av rätt till fvndiffheten eller gruvlagen

heten.

12 §.

Äger, då denna lag träder i kraft, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev

skola vara ställda till viss man, här i riket fast egendom med en

areal av mer än tvåtusen hektar, häri icke inräknad å sådan egendom

belöpande andel i mark, som vid skifte lämnats odelad eller avsatts

för gemensamt behov, eller ock vattenfall eller del därav, varur

vid vanligt lågvatten uppenbarligen kunna uttagas mer än ettusen turbinhästkrafter,

eller innehar sådant aktiebolag på grund av rättighet, som

förvärvats före denna lags trädande i kraft, inmutad mineralfyndighet,

stenkolsfyndighet eller gruvlägenhet, må aktier i bolaget, vilka vid

lagens ikraftträdande ägas eller äro tecknade av svenska medborgare,

bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser, eller vilka utgivas

i anledning av aktiekapitalets ökning, icke genom teckning eller överlåtelse

förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, ej

heller av svenskt bolag eller svensk förening, som enligt 2 § allenast

med Konungens för särskilt tall givna tillstånd äger förvärva fast egendom

eller gruva; dock skall vad sålunda stadgats ej medföra inskränkning

i den aktieägare tillkommande rätt till teckning eller erhållande

av det antal nya aktier i bolaget, som svarar mot hans andel i det

förutvarande aktiekapitalet, eller inskränkning i den rätt att teckna eller

erhålla nya aktier, som vid denna lags trädande i kraft enligt bolagsordningen

må tillkomma aktieägare.

Det åligger styrelsen att förse brev å sådana aktier, som äro

underkastade nämnda inskränkning, med påskrift härom och att i aktie
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

boken anmärka, vilka aktiebrev försetts med dylik påskrift. För verkställande

av påskriften, såvitt angår aktiebrev som vid tiden för lagens

ikraftträdande äro utgivna, har styrelsen att inom en månad efter sagda

tid infordra samtliga dessa aktiebrev. Innan aktiebrev blivit av styrelsen

försett med påskrift och anmärkning härom gjorts i aktieboken,

må utdelning å den eller de aktier, varå brevet lyder, ej äga rum.

År aktiebolag ej vidare innehavare av egendom, som i första

stycket sägs, må på ansökning av bolaget Konungen förordna, att

bestämmelserna i denna § icke skola äga tillämpning i fråga om bolaget.

I avseende å visst aktiebolag må Konungen ock i annat fall medgiva

undantag från den i första stycket stadgade inskränkning i förfoganderätten

över vissa aktier.

13 §.

Har enligt vad i »2 § stadgas förbehåll införts i bolagsordningen

för aktiebolag, som i 12 § avses, må aktie, beträffande vilken förbehållet

ej gäller, förvärvas utan hinder av vad i sistnämnda § är

föreskrivet.

14 §.

Åro, då denna lag träder i kraft, svenska medborgare ägare antingen

av minst tre fjärdedelar av aktierna i aktiebolag, som i 12 § avses,

eller, om i sådant bolag finnas aktier med olika röstvärde, av minst så

många aktier i bolaget, att röstetalet för dem utgör tre fjärdedelar

av röstetalet för bolagets samtliga aktier, då må, sedan brev å nämnda

antal aktier av styrelsen försetts med påskrift enligt 12 § andra stycket

och anteckning härom gjorts i aktieboken, bolaget utan hinder därav

att bolagsordningen icke innehåller förbehåll, varom i 2 § förmäles,

åtnjuta den med sådant förbehåll förenade rätt att förvärva fast egendom,

inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller idka gruvdrift.

15 §.

Styrelseledamot,

med vars begivande utlämnas aktiebrev, som i strid mot föreskriften

i 12 § andra stycket första punkten ej försetts med påskrift

som där sägs,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

eller som mot bättre vetande låter i aktieboken göra anteckning

i strid mot bestämmelsen i 12 § andra stycket första punkt en,

eller som uppsåtligen underlåter att iakttaga föreskriften i 12 §

andra stycket andra punkten,

eller som uppsåtligen låter i strid mot bestämmelsen i 12 §

andra stycket tredje punkten verkställa utdelning till aktieägare,

straffes med böter från och med femtio till och med tvåtusen

kronor eller fängelse.

Underlåter styrelseledamot i annat fall än nyss är sagt att

iakttaga föreskrift, som är meddelad i 12 § andra stycket första

eller andra punkten, straffes med böter från och med fem till och med

femhundra kronor.

4 Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, om förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

16 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fidla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

n §.

Utländsk medborgare, som här i riket förvärvat fast egendom eller

förvärvat eller bearbetar inmutad mineral fyndighet eller idkar gruvdrift,

vare, om han ej är i riket bosatt, pliktig att hava ett i orten bosatt

ombud, som är svensk medborgare och skall vid de tillfällen, då huvudmannen

icke vistas i riket, äga att i angelägenheter, som röra fastigheten

eller gruvan, å huvudmannens vägnar mottaga stämningar,

kallelser och andra delgivanden samt svara vid domstolar och hos

andra ämbetsmyndigheter. Det åligger ock utländsk medborgare, som

nu är nämnd, att hos Konungens befallningshavande i det län, där den

fasta egendomen eller gruvan är belägen, göra anmälan angående ombudets

namn och vistelseort samt beträffande ombyte av ombud. Iakttaga

ej vad sålunda är stadgat, äge Konungens befallningshavande

i förekommande fall att med laga verkan utse ombud å utlänningens

vägnar.

Vad i första stycket stadgas om utländsk medborgare äge motsvarande

tillämpning beträffande utländsk samfällighet eller stiftelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

18 §.

De i denna lag föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva

fast egendom eller inmutad mineral fyndighet eller gruvlägenhet skola

ej äga tillämpning å förvärv genom arv, giftorätt eller testamente.

Yad denna lag innehåller om inskränkning i rätten för bolag eller

förening att förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva

eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift så ock att

förvärva aktier i vissa bolag skall, såvitt angår svenskt bolag eller

svensk förening, icke tillämpas i avseende å bankaktiebolag, solidariskt

bankbolag, järnkontoret, sparbank, försäkringsbolag, sjukkassa, understödsförening

eller annan försäkringsförening, aktiebolag eller förening,

som erhållit statslån från egnahemslånefonden, eller förening med ändamål

att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa

livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av

medlemmarnas verksamhet, bereda bostäder åt medlemmarna eller

anskaffa lån åt medlemmarna.

19 §.

Vad utöver bestämmelserna i denna lag är stadgat angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom skall

fortfarande gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i 11 § av denna lag stadgas skall ej äga tillämpning i fråga

om inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet, vilken innehaves eller

bearbetas på grund av rättighet, som förvärvats, innan denna lag trätt

i kraft.

Från denna lags tillämpning äger Konungen medgiva sådant

undantag, som må föranledas av bestämmelse i traktat, vilken med

främmande makt slutits före lagens trädande i kraft.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 116 käft. (Nr 137.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Om vissa inskränkningar i rätten att inmuta mineralfyndighet eller

förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift är

särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

11

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag.

Såsom tillägg till vad i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag är stadgat om handelsbolag förordnas som följer:

Utlänning må ej, ändå att han erhållit Konungens medgivande

att i riket idka näring, här sluta handelsbolag eller i handelsbolag ingå,

utan att han därtill erhållit Konungens tillstånd. Sökes sådant tillstånd,

skall visas, att angående bolagets slutande eller inträde i bolaget träffats

avtal, som omedelbart fullbordas genom tillståndets beviljande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Från denna lags tillämpning äger Konungen medgiva sådant

undantag, som må föranledas av bestämmelse i traktat, vilken med

främmande makt slutits före lagens trädande i kraft.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 92, 94, 105 och 132 §§ i lagen

den 12 augusti 1910 om aktiebolag.

Härigenom förordnas, att 23, 54, 63, 91, 92, 94, 105 och 132 §§

i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag skola erhålla följande

ändrade lydelse:

23 §.

Ansökning om bolagets registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas

dels stiftarnas och styrelseledamöternas samt, där suppleanter i

styrelsen utsetts, deras fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels bolagets postadress,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utövas

allenast av styrelsen, vilken eller vilka, var för sig eller i förening,

sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom

nationalitet och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) stiftelseurkunden, försedd med påskrift om uppvisande, som i

9 § sägs, samt övriga i 14 § 2 mom. angivna handlingar, så ock

styrkta avskrifter av samtliga dessa handlingar;

2) av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av protokollet vid konstituerande

stämman, så ock, där annan stämma hållits, av det därvid

förda protokollet;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

3) två på enahanda sätt, som under 2) sägs, till riktigheten styrkta

exemplar av bolagsordningen;

4) en med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

försedd handling, innehållande dels uppgift, huru mycket

blivit tecknat, med avdrag ej mindre i anledning av överteckning, där

sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som av aktietecknare må hava

enligt 30 § förverkats och ej av annan övertagits, ävensom huru mycket

av det belopp, vartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blivit inbetalt, dels

ock försäkran, att den sålunda anmälda inbetalningen fullgjorts i penningar

eller annat i enlighet med stiftelseurkundens bestämmelser;

5) bevis om tillstånd, som, efter ty i 3, 57 eller 63 § sägs, må

vara av Konungen meddelat.

54 §.

Ej må till aktieägarna annorledes än i följd av aktiekapitalets

nedsättning, efter ty i 49 eller 50 § sägs, utbetalas annat än den vinst,

som förefinnes enligt fastställd balansräkning för sista året, i den mån

vinsten ej skall avsättas till reservfonden. Varder vinstutdelning beslutad

och verkställd i strid med vad sålunda stadgats eller med bestämmelse

i bolagsordningen, vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att

återbära densamma; och ansvare därjämte de, som deltagit i beslutet,

en för alla och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan

uppkomma.

Har efter aktiebolags bildande i bolagsordningen intagits förbehåll,

som i 52 § 2 mom. sägs, må, innan förbehållet enligt 26 § 2 mom.

angivits å aktiebrevet, utdelning å den eller de aktier, vara brevet lyder,

ej äga rum.

63 §.

I bolagsordningen må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga

annan än styrelseledamot att teckna bolagets firma; och äge jämväl

bolagsstämman tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande. I

fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna bolagets firma, skall

tillämpas vad som enligt 58 och 59 §§ gäller beträffande styrelseledamot,

som äger teckna firman.

Bemyndigande, som i denna paragraf avses, må ej meddelas annan

än här i riket bosatt svensk medborgare, med mindre Konungen för

särskilt fall det medgiver.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

91 §.

Beslut, som innefattar sådan ändring av bolagsordningen, att rättsförhållandet

mellan redan utgivna aktier rubbas, eller att förbehåll, som

i 52 § 1 mom. sägs, i bolagsordningen intages, vare ej giltigt, med

mindre samtliga aktieägare föreDat sig därom. Om beslut, varigenom

i bolagsordningen intages förbehåll, som i 52 § 2 mom. sägs, gälle vad

i 4 mom. av denna § stadgas.

Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om grunderna

för utövande av rösträtt och för fattande av beslut å bolagsstämma eller

om användande av bolagets vinst eller av bolagets behållna tillgångar

vid dess upplösning, så ock beslut om sådan ändring av bolagsordningen,

att däri intages förbehåll, som i 138 § sägs, eller att tiden för bolagets

bestånd förlånges, vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat

sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor,

därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles,

biträtts av samtliga röstande och dessa tillika företrätt minst tre fjärdedelar

av hela aktiekapitalet.

Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om föremålet

för bolagets verksamhet vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare

förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor,

därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles,

biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande och dessa tillika företrätt

minst tre fjärdedelar av hela aktiekapitalet. I fråga om giltighet

av beslut om sådan ändring av bolagsordningen, att aktiekapitalet må

ökas, vare, där aktier med olika rätt finnas, lag, som nu är sagt; dock

erfordras, att de röstande, som biträtt beslutet, företrätt jämväl minst

tre fjärdedelar av varje särskilt slag av aktier.

Beslut om annan ändring av bolagsordningen vare ej giltigt, med

mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats å två

på varandra följande bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, och å den

stämma, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

År för giltighet av beslut, varom nu är sagt, något ytterligare

villkor bestämt i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

Har i bolagsordningen intagits bestämmelse, enligt vilken annan

bestämmelse ej må ändras, utan att Konungen därtill lämnat medgivande,

må ej heller den förra bestämmelsen utan Konungens medgivande

ändras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

15

92 §.

Beslut, som i 91 § 3 mom. 2 punkten avses, så ock beslut enligt

samma paragrafs 4 och 5 mom. om sådan ändring av bolagsordningen,

att aktier med företrädesrätt må utfärdas, skall innehålla bestämmelser

om det belopp, vartill nya aktier må utgivas, om de rättigheter, som i

förhållande till de förutvarande aktierna skola tillkomma de nya, samt

om den rätt till teckning eller erhållande av nya aktier, som vid aktiekapitalets

ökning må tillkomma varje särskilt slag av aktier.

Avser beslut, varigenom i bolagsordning intages förbehåll, som i

52 § 2 mom. sägs, icke bolagets samtliga aktier, och åsämjas ej aktieägarna,

beträffande vilka aktier förbehållet skall gälla, varde frågan

därom avgjord genom lottning, som anställes å bolagsstämma i sammanhang

med beslutet.

94 §.

Beslut om ändring av bolagsordningen skall av styrelsen ofördröjligen

anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet, innan

registrering skett.

Vid anmälan fogas, i två exemplar, av notarius publicus eller med

styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt

avskrift av protokoll, som förts i ärendet, ävensom, där fråga är om

beslut avseende sådan ändring av bolagsordningen, att däri intages förbehåll,

som i 52 § sägs, bevis att förbehållet blivit antecknat å varje

brev å aktie, som detsamma avser, samt, där förbehållet är sådant, som

i 52 § 2 mom. sägs, en av styrelsens ledamöter egenhändigt underskriven

försäkran, att enligt aktieboken de aktier, som förbehållet avser,

icke innehavas av andra än som utan hinder av förbehållet må förvärva

därmed avsedda aktier. Styrelseledamöternas namnteckningar å denna

försäkran skola vara av vittnen styrkta.

105 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att

bolaget trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utövas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

allenast av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för sig eller

i förening, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet

och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna bolagets firma eller ändrar likvidator

eller suppleant eller eljest någon, som, ensam eller i förening med annan,

berättigats teckna firman, sitt hemvist, skall ock därom anmälan för

registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas

styrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans

riktighet, jämte bevis om tillstånd, som, efter ty i 104 § sägs, må vara

av Konungen meddelat.

132 §.

Med böter från och med femtio till och med två tusen kronor eller

fängelse straffes

1) stiftare, som mot bättre vetande i stiftelseurkunden, i teckningslista

eller i skriftlig handling, som åberopas i listan eller bifogas densamma

eller eljest framlägges å konstituerande stämman, meddelar oriktig

uppgift;

2) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan till registrering

mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, med vars begivande utfärdas aktiebrev, vilket

utan Konungens lov är ställt till innehavaren, eller i vilket aktie angives

lyda å mindre belopp än i denna lag är medgivet, eller i vilket mot

föreskriften i 26 § 2 mom. förbehåll, som där sägs, ej angivits;

4) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande

i skriftlig handling, som framlägges å bolagsstämma eller annorledes

hålles tillgänglig för aktieägarna, rörande bolagets angelägenheter meddelar

oriktig uppgift eller mot bättre vetande vare sig låter i aktieboken

göra anteckning i strid med bestämmelserna i 28 § 1 och 3 mom. eller

underlåter ombesörja, att förändring i äganderätt till aktie varder jämlikt

28 § 1, 2 och 3 mom. antecknad i aktieboken;

5) styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen i strid med

bestämmelse i 54 § låter verkställa utbetalning till aktieägare;

6) styrelseledamot, som vid upprättande av balansräkning mot bättre

vetande förfar i strid med bestämmelserna i 56 §;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

7) revisor eller enligt 107 § förordnad god man, där lian i berättelse

eller utlåtande eller annan handling, som framlägges å stämma eller

annorledes hålles tillgänglig för aktieägarna, mot bättre vetande lämnar

oriktig uppgift rörande bolagets angelägenheter eller uppsåtligen underlåter

att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom

granskats;

8) revisor, som, därest lian insett eller bort inse, att skada därav

kunnat följa, yppar något av vad vid granskningen av styrelsens förvaltning

eller bolagets räkenskaper kommer till hans kännedom, utan

att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag;

9) en var, som falskeligen avgiver sådan försäkran, som omförmäles

i 76 § 2 mom.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Innehar, då denna lag träder i kraft, annan än här i riket bosatt

svensk medborgare bemyndigande att teckna firman för aktiebolag, i

vilket han icke är styrelseledamot, likvidator eller suppleant för sådan,

och sökes ej inom nittio dagar efter lagens ikraftträdande Konungens

medgivande för innehavaren att bibehållas vid bemyndigandet, eller varder

dylik ansökning, som gjorfs inom nämnda tid, av Konungen avslagen,

upphöre bemyndigandet att gälla.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 116 höft. (Nr 137.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar skola erhålla följande ändrade lydelse:.

6 §•

Ansökning om föreningens registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,

deras fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utövas allenast av styrelsen, vilken eller vilka, var .för sig eller gemensamt,

sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom

nationalitet och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) två av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar av föreningens

stadgar ävensom, där ej vad i 65 § 1 mom. är stadgat äger tillämpning,

en med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

lörsedd försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till minst fem;

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt

avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvisande,

att stadgarna blivit antagna, ävensom av dylikt protokoll eller

annan handling, varav framgår, att styrelse blivit utsedd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

19

20 §.

För ekonomisk förening skall finnas en styrelse, bestående av en

eller flera ledamöter.

Styrelsen äge i enlighet med vad i denna lag är stadgat förvalta

föreningens angelägenheter. Den äge ock bemyndiga annan vare sig

inom eller utom styrelsen att teckna föreningens firma (firmatecknare).

Har i stadgarna eller av föreningssammanträde gjorts inskränkning i

styrelsens rätt att utse firmatecknare, lände den till efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna

kunna bestämmas, att styrelsen eller ledamot av densamma skall på

annat sätt utses.

Styrelseledamot skall vara medlem i föreningen; dock må, där

bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen,

ledamot av den samfällighets eller stiftelses styrelse eller delägare i

samfälligheten vara ledamot av föreningens styrelse.

Ledamot av styrelsen, så ock firmatecknare, som utom styrelsen

utses, skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej Konungen

för viss förening medgiver undantag.

Styrelseledamot må ej utses för längre tid än två år. Styrelseledamot

må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till

ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för

vilken han blivit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger

det övriga styrelseledamöter, såframt styrelsen ej är beslutför med kvarstående

"ledamöter eller enligt stadgarna fulltalig styrelse alltid skall

förefinnas, att ofördröjligen föranstalta om val av ny ledamot.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten

att teckna föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen

göra anmälan för registrering.

54 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att

föreningen trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utövas allenast av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för

sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet

och hemvist.

Avgår ^ likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom

anmälan för registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Penna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Innehar, då denna lag träder i kraft, annan än här i riket bosatt

svensk medborgare bemyndigande att teckna firman för förening, i vilken

an icke är styrelseledamot, likvidator eller suppleant för sådan, och

sökes ej inom. nittio dagar efter lagens ikraftträdande Konungens medgivande

för innehavaren att bibehållas vid bemyndigandet, eller varder

dylik ansökning, som gjorts inom nämnda tid, av Konungen avslagen,

upphöre bemyndigandet att gälla.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 137.

21

Utdrag av ''protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 2 juli 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Linnér,

Mörcke,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde följande:

»Riksdagen anhöll i skrivelse den 20 maj 1902, att Kungl. Maj:t

täcktes snarast möjligt låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser, varigenom ej mindre nu gällande förbud

för utländsk undersåte att i riket inmuta mineralfyndighet ävensom att

utan Kungl. Maj:ts tillstånd i riket förvärva fast egendom eller förvärva

eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift bleve i

den omfattning och på det sätt, som befunnes ändamålsenligt, utsträckta

att gälla även för bolag, vari utländsk undersåte vore delägare, än

även gällande bestämmelser i lagen om aktiebolag förändrades i den

mån sådant för vinnande av berörda syfte kunde vara erforderligt.

Sedan över denna skrivelse Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande

avgivit infordrade utlåtanden, blevo i enlighet med Kungl.

Maj:ts beslut den 9 november 1906 handlingarna i ärendet överlämnade

till den av Kungl. Maj:t den 27 januari 1905 tillsatta kommittén för

revision av lagen om aktiebolag m. m. — den s. k. aktiebolagskommittén

— med anmodan att skyndsamt avgiva yttrande och förslag i ämnet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Gällande

lagstiftning.

a) Förbudet

för utlänning

att utan

Kungl. Maj:ts

tillstånd förvärva

fast

egendom.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 137.

Till fullgörande av detta uppdrag överlämnade kommittén den 5

februari 1908 — jämte förslag till ny lag om aktiebolag —- förslag

till lag angående förbud i vissa fall för aktiebolag att förvärva fast

egendom eller idka gruvdrift.

Lagrådet, till vilket dessa båda förslag remitterades, avgav den

31 december 1909 utlåtande, däri lagrådet av anförda skäl förklarade

sig icke kunna tillstyrka en lagstiftning av den innebörd sistnämnda

förslag utvisade. Denna omständighet torde hava varit anledningen

till att berörda förslag icke i samband med förslaget till lag om aktiebolag

framlades för 1910 års riksdag.

Sedan Eders Kungl. Maj:t den 30 augusti 1912 på hemställan av

den dåvarande chefen för justitiedepartementet beslutit, att den genom

riksdagens förenämnda skrivelse väckta frågan skulle upptagas till förnyad

behandling, underkastades det tidigare förslaget till förbudslag

inom departementet omarbetning, delvis med biträde av särskild sakkunnig.

Förevarande ärende synes därvid hava fortskridit så långt, att

ett omarbetat förslag i ämnet jämte några i samband därmed inom departementet

uppgjorda förslag voro färdiga att underställas lagrådets granskning.

Då jag ansett nämnda fråga böra upptagas till fortsatt handläggning,

hava de sålunda uppgjorda förslagen lagts till grund härför; och

bär jag, efter granskning av förslagen, funnit mig kunna giva desamma

min anslutning. Jag anhåller nu att få för Eders Kungl Maj:t anmäla

detta ärende. Vad jag därvid kommer att anföra är jämväl i övrigt

väsentligen byggt på de tidigare utförda förarbetena i frågan.

Innan jag närmare ingår på innehållet i dessa lagförslag, torde en

kortfattad redogörelse böra lämnas för tillkomsten av de i riksdagens

skrivelse avsedda förbud och för de lagstiftningsåtgärder, som hittills

varit i ämnet ifrågasatta.

Med anledning av en till Kungl. Maj:t från dess befallningshavande

i Jönköpings län inkommen anmälan, att en utländsk undersåte

köpt ett hemman inom länet och där bosatt sig för att bearbeta ett

å hemmanets ägor befintligt brunstensbrott, infordrade Kungl. Maj:t

den 5 november 1828 från justitiekansler!! yttrande, huruvida efter då

gällande författningar det kunde anses vara tillåtet för utländska män

att utan erhållen svensk medborgarrätt eller Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd

här i riket förvärva och besitta fast egendom, och i sådant fäll om

och vad förbud däremot lämpligen kunde meddelas. Högsta domstolens utlåtande

i samma fråga inhämtades därefter genom remiss den 28 mars 1829.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Justitiekansler!! ansåg av vissa förhållanden framgå, att utlänningar

icke utom i några få uppgivna fall kunde i riket förvärva cxjli

besitta fast egendom. Högsta domstolen yttrade huvudsakligen, att

ehuru ingen viss lag funnes, som med uttryckliga ord förbjöde främmande

makts undersåte att här i riket förvärva och besitta fast egendom,

sådant förbud kunde anses vara i viss män innefattat i vissa lagstadganden,

särskilt 15 kap. 1 § ärvdabalken och 3 kap. 2 § handelsbalken;

med grunderna för samhällsinrättningen och med andan av de

lagar, vilka betryggade dess säkerhet, kunde det icke förenas, att utländsk

man skulle vara tillåtet att fritt förvärva och besitta tast egendom

i Sverige.

Efter inhämtande av dessa yttranden utfärdade Kungl. Maj:t den

3 oktober 1829 kungörelse, däri, till förekommande av gällande författningars

olika tillämpning, förklaras, att utländsk undersåte, som

icke erhållit svensk medborgarrätt, icke kan anses vara berättigad att

förvärva och besitta fast egendom i riket, utan att han därtill undfått

Kungl. Maj:ts tillstånd, i följd varav uppbud och fasta icke må för

sådan utländsk man beviljas.

I 1855 års gruvestadga fanns icke något förbud för utländsk

undersåte att inmuta mineralfyndighet eller idka gruvdrift, men genom

förordning den 12 april 1872 stadgade Kungl. Magt, att därefter

utlänning icke finge i riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka gruvdrift, med mindre han erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att vistas

i riket och Kungl. Maj it jämväl pa hans särskilda ansökning att fa a

fyndigheten eller gruvlägenheten anställa och fullfölja arbete funnit

skäligt lämna bifall därtill; och skulle förty det försöks- eller gruvarbete,

som utlänning utan Kungl. Maj:ts därtill lämnade medgivande

kunde komma att företaga eller låta företaga, vara utan all verkan

till bevarande av hans rätt i hit hänförligt avseende.

Motsvarande bestämmelser inflöto sedermera i 1884 års gruvestadga.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 maj 1890 med anhållan om

förslag till viss ändring i gruvestadgan uttalade riksdagen den åsikt,

att, till undvikande av de betänkliga förvecklingar, som för ett litet

land kunde uppstå i följd av konflikter mellan stora, av utländska

män drivna affärsföretag samt statens lagar och intressen, det vore nödigt,

att utländska undersåtar i regel vore förbjudet att inom landet besitta

gruvor och idka gruvdrift, men framhöll därjämte, att ett absolut förbud

icke skulle vara i enlighet med statens och bergsbrukets intressen.

De i anledning av nämnda skrivelse tillsatta kommitterade för

b) Förbudet

för utlänning

att inmuta

mineralfyndighetochatt

utan Kungl.

Maj:ts tillstånd

idka

gruvdrift.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

utarbetande av förslag till ändringar i gruvestadgan funno stora

svårigheter möta att medelst lagstiftning på sådant sätt lösa dessa

varandra så motsatta strävanden, att de båda önskemålen vunnes.

Vad inmutningsrätten beträffade, ingrepe den dock så djupt i äganderättsförhållandena,

att den borde uteslutande förbehållas vårt lands

inbyggare, särskilt då ändamålet med densamma eller mineralfyndigheters

upptäckande syntes kunna till fullo uppnås, även om den icke

utsträcktes till utlänningar, varemot en dylik rätt, given åt utlänningar,

skulle kunna framkalla mångahanda olägenheter och även missbrukas

till våda för landet. Däremot kunde det förutsättas, att, om utlänning

bleve skyldig att före förvärvande eller bearbetande av inmutad fyndighet

eller idkande av gruvdrift därtill inhämta Konungens tillstånd, sådant

tillstånd icke komme att honom medgivas, med mindre än att han tillförbundes

att underkasta sig svensk lag och svensk domstol, att låta sig

företrädas av i Sverige bosatt svensk undersåte, att för uppfyllande av sina

förbindelser ställa erforderlig säkerhet o. s. v., samt att under sådana

förhållanden några olägenheter ej vore att befara av lagbestämmelser i

angivna riktning.

I överensstämmelse härmed erhöll genom lagen den 20 oktober

1899 gruvestadgans 68 § sin nuvarande lydelse, enligt vilken utlänning

icke må i riket inmuta mineralfyndighet och ej heller äger, med

mindre än att Konungen funnit skäligt därtill lämna bifall, förvärva

eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

Ifrågasätta

lagstiftnings
åtgärder.

a) Vid 1850- 1851 års

riksdag.

Vid riksdagen 1850—1851 väcktes inom borgarståndet motion

om upphävande av Kungl. Maj:ts diskretionära befogenhet att meddela

utländsk undersåte rätt att förvärva och besitta fast egendom i riket.

Rikets ständer beslöto ock en skrivelse av innehåll, att utländsk man,

som ville bosätta sig i riket för att bruka eller besitta fast egendom,

icke borde erhålla tillstånd därtill, innan han blivit antagen till svensk

medborgare.

I infordrat yttrande fann högsta domstolen, att det väl i allmänhet

måste anses gagneligt och med god ordning överensstämmande, att

rättighet till brukande och besittande av fast egendom i riket icke tillerkändes

utländsk man, som icke blivit antagen till svensk medborgare,

men att likväl i enskilda fall omständigheter kunde inträffa, vilka föranledde

undantag från en sådan regel. Någon ändring i det bestående

förhållandet kunde således icke tillstyrkas.

På de av högsta domstolen anförda skäl fann Kungl. Maj:t sig

icke kunna bifalla ständernas ifrågavarande förslag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

1856 — 1858 års riksdag ilek i annan ordning befattning med

samma fråga. I konstitutionsutskottets memorial angående verkställd

granskning av de i statsrådet förda protokoll gjordes anmärkning mot

ett statsråd, som haft att föredraga ansökningar om tillåtelse lör utlänning

att besitta fast egendom. Anmärkningen grundades huvudsakligen

därpå, att föredraganden skulle hava vid dylika ärendens handläggning

lämnat utan avseende don av 1851 års ständer i nyssberörda skrivelse

uttryckta önskan samt även underlåtit att uppmärksamma föreställningar,

som från andra håll gjorts mot ett snart sagt obegränsat meddelande

av ifrågavarande tillåtelse; nämnda ärenden syntes ock ha^va blivit beredda

på ett mindre noggrant och något vacklande sätt.

Konstitutionsutskottet inskränkte sig emellertid icke härtill utan

framlade i ett senare memorial förslag om att till § 28 regeringsformen

göra följande tillägg: »Konungen äge att meddela främmande makts

undersåte tillåtelse att i riket förvärva och besitta fäst egendom i den

ordning samt under de villkor och förbindelser, som i särskild därom

av Konung och ständer gemensamt stiftad lag bestämmas.» Till stöd

för detta förslag anfördes att, enär utskottet vid granskningen av de i

statsrådet förda protokoll erfarit, att tilloppet av främlingar, som, utan

att vilja avsäga sig sin nationalitet, sökt förvärva fast egendom i riket,

under de senare åren betydligt tillväxt, så att icke obetydliga delar av

den svenska jorden redan innehades av dydika främlingar, hade utskottet

ansett''sig böra fästa ständernas uppmärksamhet på nödvändigheten

och nyttan att genom någon lagstiftning — som folie inom civillagstiftningens

område — dels bestämma främmande fastighetsägares

ställning till samhället och medborgarna, dels fastställa den formella

behandlingen av utländska medborgares ansökningar att i riket få äga

fast egendom, dels angiva de omständigheter och utstaka de villkor,

under vilka sådana ansökningar finge bifallas, dels tilläventyrs genom

införande av någon lösningsrätt för svenska medborgare söka förebygga

svenska jordens övergående och förblivande i utlänningars ägo.

Förslaget antogs att vila till grundlagsenlig behandling vid nästa

riksdag men förföll då på grund av ett stånds avslag.

Vid 1873 års riksdag väcktes i såväl första som andra kammaren

motion av huvudsakligen följande innehåll.

Under tiden från den 19 januari 1872 till den 10 januari 1873

hade av utlänningar för har i riket inköpt egendom erlagts 10,601,151

riksdaler 59 öre riksmynt, därav för gruvandelar och skogsavverknmgsrättigheter

2,117,608 riksdaler 71 öre och återstoden för fastigheter.

Största delen av dessa inköp hade skett av konsortier, bolag och andra

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 116 höft. (Nr 137.) 4

b) Vid 1860

-1868 lira

riksdag.

c) Vid 1873

krs riksdag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

juridiska personer och merendels avsett bruks- och skogsegendomar.

Däri läge just. faran; det vore ej enskilda personer, som flyttade hit

och själva brukade egendomarne, utan fråga vore om spekulationsaffärer,

avseende landets största naturliga tillgångar. Det kunde visserligen

medföra vissa fördelar, att penningar på sådant sätt inkomme och

att företagsamhet utvecklades, men dessa fördelar kunde köpas för dyrt.

Samhällets lugn och trygghet kunde äventyras, de ekonomiska fördelarna

kunde komma i kollision med nationella och politiska. Det vore för

övrigt ovisst, om icke även med avseende å de ekonomiska fördelarna

eu missräkning vore för handen, i det att vi för en ögonblicklig

vinst avhände oss dyrbara, oumbärliga förvärvskällor. Att så gott som

alla andra länder lämnat främlingar tillträdet fritt till förvärvande av

fast egendom betydde härvidlag ej mycket. Sveriges ekonomiska förhållanden

vore just ägnade att inbjuda till spekulation av förberörda

art. Sverige vore i ekonomiskt hänseende så att säga på det första

utvecklingsstadiet. Oerhörda naturliga tillgångar funnes, men naturförhållandenas

oginhet hade hittills hindrat dessa tillgångars vederbörliga

tillgodogörande och kapitalbildningen vore ringa. Under ett nytt utvecklingsskede

med goda kommunikationer finge dessa naturliga rikedomar

i skogar, malmfält, stenkolslager med mera en helt ny betydelse.

Invånare i främmande länder med stora kapital och låg räntefot frestades

därför att spekulera i dessa våra naturliga tillgångar och vunne lätteligen

framgång, i konkurrensen med våra egna kapitalsvaga medborgare.

Vid den tid, då tillgångarna på grund av förbättrade kommunikationer

stigit oerhört i värde, kunde dessa tillgångar vara i andras händer, och

den vinst, som vid försäljningarna uppkommit, motsvarades då av en

måhända mångdubbel förlust. De inhemska förhållandena kunde göras

till föremål för internationella underhandlingar ocli bestämmelser till nackdel

för den mindre och svagare statens självständighet. Det kunde icke

för Sverige vara ett angenämt rön, om dess lagstiftande myndigheter

eu dag, då de möjligen funnit nödigt att för skogsavverkning eller

gruvdrift stadga strängare bestämmelser, oförmodat funne sig hejdade

av anspråk och rättsfordringar, framställda av utländska egendomsägare

inom landet, vilka genom främmande makters sändebud sökte hävda sin

förmenta rätt och med hotande språk förhindra eu för deras intressen

menlig lagstiftning. Motionärerna föreslogo, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa, bland annat, huruvida icke vid beviljande

åt utländska undersåtar av tillstånd att i riket besitta fast egendom

eller härstädes idka bergsbruk eller skogsavverkning kunde stadgas

såsom grundsatser,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

dels att tillstånd enligt 1829 års kungörelse att förvärva och besitta

fast egendom icke meddelades utlänning utan föregående i laga

form avgiven förklaring av sökanden, att han ämnade bosätta sig- i

riket inom ett år för att kunna, senast fyra år efter erhållen del av

tillståndet, undfå svensk medborgarrätt, samt att för brytandet av sådan

förklaring stadgades nödigt äventyr,

dels att vid beviljande enligt 28 § i näringsfrihetsförordningen eller

enligt 1872 års förordning av tillstånd för utlänning att här i riket bedriva

brukshantenng eller gruvdrift måtte fästas sådana strängare villkor,

som för rikets säkerhet och våra ekonomiska fördelar kunde anses betryggande,

dels ock att skogsavverkning för annat än egen bostads eller egen

jord- eller bergsbruksegendoms behov skulle vara förbjuden för utlänning

före vunnen naturalisation.

I andra kammaren föreslog därjämte en annan motionär, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för

näst sammanträdande riksdag av förslag till lag rörande de tillfällen,

då, samt de villkor och förbindelser, under vilka utländsk undersåte

kunde erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd att i riket förvärva och besitta

fast egendom, därvid riksdagen borde tillika såsom sin åsikt uttala,

bland annat, att sådant tillstånd i intet fall finge beviljas utländska bolag.

Dessa motioner föranledde en skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj

1873, däri riksdagen — efter uttalande av de betänkligheter, som uppstått

i fråga om lämpligheten av obegränsat medgivande för utlänningar, särskilt

vad anginge utländska bolag, handelsfirmor eller föreningar av dylika,

att här i riket förvärva fast egendom eller idka bergsbruk anhöll, att

Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, om och i vad män ytterligare

bestämmelser till inskränkning i så beskaffade medgivanden eller

eljest angående villkor därför, utöver vad genom författningarna den

3 oktober 1829 och den 12 april 1872 i detta avseende redan vore

stadgat, kunde vara behövliga och böra meddelas, samt därom till

riksdagen göra den framställning, vartill Kungl. Maj:t funnit anledning,

därvid frågan om utlännings rätt att här bedriva skogsavverkning,

utan att en sådan brukningsrätt vore förenad med äganderätt till

jorden, särskilt syntes förtjäna uppmärksamhet.

Med anledning av denna riksdagens framställning utarbetades i

justitiedepartementet förslag till förordning angående de villkor, varunder

utlänning finge förvärva äganderätt till fastighet i Sverige. Enligt

detta förslag skulle utlänning, vare sig enskild man, bolag eller annan

förening, som ville förvärva äganderätt till fastighet, som honom ej i arv

s. 28 Kontrollera mot PDF

d) Vid 1898

&rs riksdag.

e) Vid 1899

krs riksdag.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

tillfallit, begära Kungl. Maj:ts tillåtelse därtill; varjämte i förslaget intagits

dels en erinran om ägarens förpliktelse att vara underkastad svensk lag

samt sålunda även möjligen blivande inskränkningar i nyttjanderätt

till skog, dels ock bestämmelse om skyldighet för ägaren att hava ett

i orten bosatt ombud. Vid förslagets remitterande till högsta domstolen

yttrade föredragande departementschefen, att han icke kunde tillstyrka

sådan lags antagande, som riksdagen åsyftat. Däremot ville

han ej avråda, att bestämmelserna i ämnet sammanfattades i en förordning,

vilken såsom civillag stiftades av Kungl. Maj:t och riksdag

gemensamt. Rättigheten för utlänningar att förvärva svensk jord borde

icke vara fullkomligt okontrollerad. Särskilda politiska förhållanden

kunde i vissa fall göra en begränsning nödig, liksom det för landet

måste vara av vikt, att för redbarhet och soliditet mindre väl kända

personer eller bolag ej finge där bliva egendomsägare, men dessa och

dylika förhållanden prövades utan tvivel bäst av Kungl. Maj:t i de

särskilda fallen.

Det utarbetade förslaget framlades för 1874 års riksdag, men

förkastades i båda kamrarne efter en diskussion, varunder framhölls,

att genom detsammas antagande man ingenting skulle vinna utan snarare

förlora beträffande vad riksdagen åsyftat, eller inskränkning i

utlänningars egendomsförvärv.

Vid 1898 års riksdag väckte inom andra kammaren en motionär

förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t

ville taga i övervägande, huruvida icke inskränkning uti aktiebolags

rätt till förvärv av fast egendom på landsbygden funnes erforderlig,

samt att, därest Kungl. Maj:t prövade så vara fallet, Kungl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och förelägga riksdagen förslag till lagstiftning härför.

Detta förslag grundades bland annat därpå att genom skogsaktiebolagens

jordförvärv stora områden av Sveriges jord redan övergått till utlänningar

eller kunde när som helst bliva utländsk egendom, om ock bolagen fortfarande

kallades svenska. Lagutskottet avstyrkte motionen, vilken, då

första kammaren biföll utskottets hemställan och andra kammaren

motionärens förslag, för den riksdagen förföll.

Vid 1899 års riksdag upprepade samme motionär sitt förslag,

vilket nu ernådde lagutskottets tillstyrkande. Utskottet förklarade sig

visserligen icke i allt kunna instämma med motionären, men fann särskilt

en av de synpunkter han framhållit vara förtjänt av det största

avseende. Utskottet ville sålunda uttala sin fullständiga anslutning till

de betänkligheter motionären framställt däremot, att Sveriges jord under

aktiebolagslagstiftningens skydd kunde mer och mer övergå i utlänningars

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

händer. Ingen meningsskiljaktighet torde råda därom, att bestämmelserna

i kungörelsen den 3 oktober 1829 utginge från eu riktig princip, samt

att denna väl förtjänade att lända till efterrättelse. Emellertid vore

desammas effektivitet väsentligt kringskuren. För att ett aktiebolag skulle

anses såsom svenskt fordrades allenast, att detsamma med säte inom landet

hade en styrelse, bestående helt och hållet eller till minst två tredjedelar

av i Sverige bosatta svenska eller norska undersåtar. Däremot funnes

intet, som hindrade, att bolagets delägare i övrigt vore utlänningar, och

faktiskt torde i vårt land finnas åtskilliga bolag, vilka, till namnet

svenska, vore så gott som helt och hållet i utländska händer. I sådana

bolags rätt att förvärva fastighet inom riket funnes ingen som

helst inskränkning, och under formen av andel i aktiebolag kunde sålunda

äganderätten till vår jord i ganska stor omfattning övergå till

utlänningar. Detta förhållande syntes utskottet vara av beskaffenhet att

ingiva synnerliga farhågor, så mycket mer som erfarenheten ådagalagt,

såväl att utländska kapitalister ingalunda förbisett den sålunda befintliga

möjligheten för dem att bliva fastighetsägare i vårt land, som ock att

det sätt, varpå de tillgodogjort sig de av dem förvärvade fastigheterna,

icke alltid länt till landets sanna båtnad. Den hänsyn till bevarandet

jämväl för framtiden av våra naturliga rikedomar, vilken man

åtminstone kunde hoppas, att en svensk fastighetsägare icke alldeles

lämnade åsido, vore för utlänningar så gott som främmande;, och det

vore sålunda ej blott politiska utan jämväl nationalekonomiska betänkligheter

förenade därmed, att aktiebolag, om de blott vore till

namnet svenska, ägde oinskränkt rätt att förvärva fastighet i vårt land.

Utskottet kunde icke underlåta att i detta sammanhang erinra därom,

att av samma principiella och politiska skäl, vilka talade för hämmande

av våra fastigheters övergång i utländska händer, begränsning jämväl

torde böra ske av möjligheten för utlänningar att göra sig till herrar

över en annan av våra förnämsta naturliga tillgångar, våra gruvor,

vilka, om än enligt lag icke av fastighets natur, i betydelse för landets

ekonomiska framtid icke stode den fasta egendomen mycket efter.

Enligt 68 § i gruvestadgan finge utlänning icke i riket bearbeta inmutad

mineralfyndighet eller idka gruvdrift, med mindre än att Kungl. Maj:t

funnit skäligt därtill lämna bifall, men genom utlänningars delaktighet

i aktiebolag, som idkade gruvdrift, kunde våra gruvor komma under

utländskt välde. Det vore icke utskottet obekant, att man vid föregående

undersökning av föreliggande fråga med erkännande av önskvärdheten

att begränsa utlänningars delaktighet i våra fastiglietsägande

aktiebolag ansett åstadkommande av sådan begränsning möta synnerliga

s. 30 Kontrollera mot PDF

f) Vid 1900

års riksdag.

g) Norrlandskommittén.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

praktiska svårigheter. Utskottet föreställde sig emellertid, att så icke

vore förhållandet. Bland flera utvägar i sådant avseende, vilka syntes

utskottet tänkvärda, kunde sålunda särskilt ifrågasättas att stadga ovillkorligt

förbud mot aktiers ställande på innehavaren, samt att överlåtelse

utan Kungl. Maj:ts tillstånd till utlänning av aktie i fastighetsägande

bolag ansåges ogiltig. På dessa grunder ävensom på vissa

andra skäl hemställde utskottet, att riksdagen måtte, i skrivelse till

Kungl. Magt anhålla, att Kungl. Magt täcktes taga i övervägande,

huruvida icke, till tryggande av vårt lands sunda utveckling och vårt

oberoende av främmande inflytande, inskränkning uti aktiebolags rätt

till förvärv av fast egendom å vår landsbj-gd funnes erforderlig, och

att, därest Kungl. Maj:t prövade så vara fallet, Kungl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och förelägga riksdagen förslag härom.

Denna utskottets hemställan, vilken var enhällig, bifölls väl av

andra kammaren, men avslogs av första kammaren, vadan frågan även

vid denna riksdag förföll.

Samme motionär återupptog frågan i en motion vid 1900 års

riksdag. Lagutskottet avgav ett, även denna gång i nu förevarande del

enhälligt, utlåtande av samma innehåll som vid näst föregående riksdag,

och frågan fick i vardera kammaren enahanda utgång som då.

Sedan 1901 års riksdag i skrivelse hemställt, bland annat, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruledes genom lagstiftnings- eller

andra särskilda åtgärder den självägande jordbrukande befolkningens

ställning i Norrland och Dalarne kunde vidmakthållas och stärkas och

jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas, samt, så snart

ske kunde, för riksdagen framlägga de förslag, vartill förhållandena

kunde föranleda, tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté, den s. k. norrlandskommittén,

med uppdrag att verkställa utredning i nämnda hänseenden

och därefter, i den män utredningen därtill gåve anledning, till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 februari 1902 anmälde norrlandskommittén,

att kommittén funnit det vara en angelägenhet av stor

vikt att tillse, det utländskt kapital icke i sådan form och omfattning

intresserades i svensk jord, att den inhemska jordbruksnäringens välbefinnande

därigenom på ett eller annat sätt äventyrades. Det vore

särskilt genom förvärv av aktier i svenskt, jordägande aktiebolag

utlänningar för närvarande utan Kungl. Maj:ts tillstånd kunde förvärva

rättigheter till svensk fastighet, och, om än vådorna härav huvudsakligen

vore av politisk art, vore likväl berörda förhållande så till vida

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

även av betydelse för den inhemska jordbrukspolitiken, att hänsynen

till den angivna faran kunde komma att försvåra vidtagandet av de

lagstiftningsåtgärder, som för jordbruksnäringens vidmakthållande och

befrämjande kunde linnas erforderliga. Under det kommittén pa sådan

grund varit sysselsatt med överläggning rörande de åtgärder, som i

nämnda riktning borde vidtagas, hade kommittén av vad som förekommit

vid 1902 års riksdag erfarit, att lagförslag vore under beredning,

avseende att förekomma de laror av enahanda art, som kunde

ifrågakomma beträlfande de svenska gruvfälten. Då lagstiftningen i de

båda nämnda hänseendena borde bliva i huvudsak överensstämmande,

hade det synts kommittén lämpligast, om utarbetandet av de *lör andamålet

nödvändiga lagförslag kunde äga rum i ett sammanhang. Kommittén

ansåge sig förty höra avstå från att taga befattning med den

föreliggande frågan samt hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes låta vid

utarbetandet av berörda lagförslag taga i övervägande, huruvida icke

den i kungörelsen den 3 oktober 1829 uttalade grundsats, att utländsk

undersåte icke vore berättigad att utan Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva

och besitta fastighet i riket, kunde sålunda fullständigt genomföras, att

utländsk undersåte förhindrades att utan dylikt tillstånd såsom aktieägare

i svenskt bolag förvärva intresse i svensk jord. I sammanhang

härmed lämnade kommittén en kort redogörelse för resultaten av en •

undersökning, som kommittén låtit anställa rörande den omfattning, i

vilken utländska undersåtar ägde del i aktiebolag, som idkade trävarurörelse

eller därmed besläktad näring inom Norrland och Dalarne.

Vid 1902 års riksdag gjordes av enskild motionär i första kam- *j902

maren framställning bl. a. om meddelande av lagbestämmelser i syfte <rs ” s ag''

att gällande förbud för utländsk undersåte att i riket inmuta mineralfyndighet

samt att utan Kungl. Maj:ts tillstånd i riket förvärva fast egendom

eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka

gruvdrift skulle erhålla tillämpning jämväl å bolag, vari utländsk undersåte

vore delägare, och att sådant bolag icke heller utan Kungl. Maj:ts

tillstånd skulle få ingå såsom delägare i annat bolag, som i riket ägde

fast egendom eller inmutad mineralfyndighet eller idkade gruvdrift.

I anledning av denna motion avgav lagutskottet utlåtande, däri

utskottet i huvudsak anförde följande.

Frågan om principiellt förbud för bolag, vari utlänning vore aktieägare,

att förvärva fastighet här i landet vore av en vidsträckt och

betydelsefull innebörd. Särskilt inom vissa delar av vårt land, varest

bolag, bildade åtminstone delvis genom utländskt kapital, förvärvat

äganderätt till betydande områden, torde dessa förhållanden och tanken

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds Nåd■ Proposition Nr 137.

på de vådor, som därav kunde befaras följa, hos mången hava framkallat

en önskan om ett sådant förbud.

Aven utskottet hade den uppfattningen, att en lagstiftningsåtgärd

i syfte att åvägabringa förbud eller inskränkt rätt för bolag med utländsk

delägare att utan Kungl. Majrts särskilda tillstånd förvärva fastighet eller

därmed likartad egendom vore nödig och nyttig. De skäl, som föranlett

utfärdandet av gällande förbud för enskild utländsk man i sådant avseende,

gjorde sig med särskild styrka gällande beträffande de mera omfattande

förvärv av fastigheter, vilka kunde göras av ett kapitalstarkt, visserligen

till formen svenskt, men faktiskt utländskt bolag.

Det* syntes dock böra tagas under övervägande, huruvida ej undantag

från den föreslagna bestämmelsens tillämpning i allt fall borde göras

beträffande tomt eller upplagsplats, mindre vattenfall eller annan dylik

lägenhet, då det ju vore obilligt och onödigt att fordra, att ett bolag,

vars verksamhet vore huvudsakligen av industriell natur utan samband

med ett vidsträcktare förvärv av fastighet eller gruvor, endast därför

att en eller annan aktie i detsamma innehades av utlänning, skulle vara

skyldigt att söka Kungl. Majrts samtycke för förvärvande av en sådan

mindre fastighet, varav det för sin verksamhet vore i behov. För verkan

av den ifrågasatta lagstiftningen vore det av vikt, att densamma finge

giltighet även med avseende å redan bestående bolag, i den mån detta

kunde finnas av omständigheterna påkallat och kunde ske utan kränkning

av enskild rätt. Att bolag, vari utländsk undersåte vore delägare, icke

finge utan Kungl. Majrts ‘tillstånd ingå såsom delägare i annat bolag,

som i riket ägde fastighet eller inmutad mineralfyndighet eller idkade

gruvdrift, syntes utskottet vara principiellt riktigt men måhända icke

böra utan undantag föreskrivas.

För att man skulle kunna medelst granskning av registerböcker

eller annorledes åstadkomma en tillförlitlig undersökning, huruvida

bland ett bolags aktieägare funnes någon utlänning, förutsattes, att

aktier alltid måste ställas till viss man.

På utskottets hemställan beslöt riksdagen — båda kamrarna utan

votering — att avlåta sin förut omnämnda skrivelse den 20 maj 1902,

och har riksdagen såsom motiv till den i skrivelsen gjorda hemställan

upptagit vad lagutskottet sålunda anfört.

I de utlåtanden överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länen avgivit över denna skrivelse hava framträtt

olika meningar. Sålunda hava Kungl. Majrts befallningshavande i

Södermanlands, Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus samt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj:tx Nåd. Proposition Nr 137.

Västerbottens län .insett något behov av lagstiftning uti ifrågavarande

hänseende icke för dessa län föreligga. Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Kalmar, Värmlands, Uppsala och Norrbottens län hava avstyrkt riksdagens

framställning. Åven de befallningshavande, vilka tillstyrkt eller

icke bestämt motsatt sig densamma, hava uttalat åtskilliga betänkligheter

mot en lagstiftning i den av riksdagen antydda riktning. Så hava framhållits

vådan av att försvåra eller förhindra placering här i landet av utländskt

kapital, varav ett oundgängligt behov förelåge, samt nödvändigheten

att taga internationella hänsyn. Vidare har uttalats den uppfattningen,

att lagstiftningen borde inskränkas till att gälla i fråga om

större bolag, i vilka utlänningar ägde ett större antal aktier, exempelvis

eu tredjedel eller en fjärdedel av hela aktiekapitalet, varjämte erinrats,

att det vore nästan omöjligt att göra den ifrågasatta lagstiftningen effektiv

och i synnerhet hindra, att, sedan ett bolag köpt fastigheter eller gruvor,

aktier i bolaget överginge i utländsk hand, o. s. v.

Vid aktiebolagskommitténs förut omnämnda den 5 februari 1908 avgivna

betänkande, innefattande bland annat ett i anledning av riksdagens

skrivelse den 20 maj 1902 utarbetat förslag till lag angående förbud

i vissa fall för aktiebolag att förvärva fast egendom eller idka gruvdrift,

fanns fogad en utredning om den utsträckning, i vilken utlänningar

äro delägare i svenska aktiebolag, som äga fast egendom eller idka

gruvdrift här i riket. Till grund för denna utredning hade — enligt

vad kommittén i betänkandet meddelat — lagts dels de i överståthållarämbetets

och Kungl. Maj:!» befallningshavandes fem årsberättelser intagna

förteckningarna å fästa egendomar, tillhörande inhemska aktiebolag år

1900, dels en från kommerskollegium erhållen förteckning å aktiebolag,

som innehade gruvor.

Av de å förstnämnda förteckningar upptagna aktiebolagen hade

dels de aktiebolag, som ägde ett aktiekapital av minst 100,000 kronor

och således återfunnes i d:r Key-Åbergs handbok över svenska aktiebolag,

och dels de aktiebolag, vilkas adresser eljest varit för kommittén

kända, samuiauförts å en lista, därvid dock undantagits järnvägsaktiebolag

och försäkringsaktiebolag samt bankaktiebolag och andra

aktiebolag, som hava till ändamål att driva lånerörelse. Å listan hade

därjämte uppförts de å den från kommerskollegium erhållna förteckningen

upptagna aktiebolag, vilka ej redan såsom ägande fast egendom

uppförts å listan.

Denna lista hade sålunda kommit att upptaga omkring 1,100

aktiebolag. Till styrelsen för vart och ett av dessa fastighetsägande

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 116 höft. (Nr 137.) 5

i Aktieliolag*-kommittém
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

eller gruvdriftsidkande aktiebolag hade kommittén avlåtit skrivelse med

begäran om upplysning, huruvida enligt bolagets aktieregister utländska

undersåtar ägde aktier i bolaget och, i så fall, om antalet utländska

aktieägare och sammanlagda beloppet av deras aktier.

Från bolagen, med undantag av omkring 60, hade svar inkommit.

De bolag, i vilka enligt de inkomna svaren funnos utländska delägare,

utgjorde 220 och hade sammanförts å en vid betänkandet fogad förteckning.

Deras sammanlagda aktiekapital utgjorde 820,649,000 kronor,

varav 39,214,550 kronor ägdes av utlänningar. I 33 av dessa bolag

innehades aktierna till halva antalet eller därutöver av utlänningar.

I motiven till det avgivna lagförslaget anförde kommittén.

Då man framhållit de vådor, som kunde följa därav, att utlänningar

såsom delägare i svenska bolag skaffade sig rätt över fastigheter

och gruvor här i riket, torde man närmast haft i sikto förhållandena

i Norrland och de där arbetande sågverks- och gruvbolagen.

Beträffande de övriga delarna av riket syntes några större farhågor för

utlänningars ökade inflytande icke råda. Sedan genom lagen den 4 maj

1906 förbud i allmänhet stadgats för aktiebolag att utan Kungl. Maj:ts

tillstånd förvärva fast egendom i vissa delar av Dalarne och Norrland,

torde således lagstiftning mot utlänningars förvärv av fast egendom

vara mindre av behovet påkallad, än förhållandet varit före denna lags

tillkomst.

Även om en lagstiftning i den av riksdagen ifrågasatta riktning

fortfarande finge anses nödig, vore dock en- sådan lagstiftning förenad

sned många betänkligheter och svår att göra fullt effektiv.

Beträffande dessa betänkligheter erinrade kommittén följande.

Användandet av utländskt kapital skulle försvåras eller rent av

förhindras. För bolag, som måste förvärva fastigheter, vore detta möjligen

av mindre betydelse, men för gruvdriften vore säkerligen utländskt

kapital nödigt. Därest det helt och hållet förbjödes utlänningar att

förvärva aktier uti bolag, som ägde fast egendom eller idkade gruvdrift,

skulle det utländska kapitalet ej endast avstängas från aktieteckning,

utan dylika bolags obligationer skulle därjämte sannolikt ej kunna

vinna avsättning å den utländska mai\knaden. Om bolaget vansköttes

eller av annan orsak ej bure sig, vore ju yttersta medlet för obligationsinnehavarna

i regel att övertaga affären, men härifrån skulle ju de

utländska obligationsinnehavarna vara utestängda. Åven om man, såsom

ifrågasatt blivit, inskränkte förbudet därhän, att utlänningar ej

skulle få äga över eu viss del, en tredjedel eller en ljärdedel av aktierna,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

torde dock utlänningarna bliva toga benägna att förvärva aktier eller

övertaga obligationslån, dä de vore lagligen förhindrade att till skyddande

av sin rätt, om så skulle påfordras, förvärva majoritet i bolaget.

Dessutom vore att märka, att den ifrågasatta lagstiftningen sannolikt

skulle försvåra användandet av utländskt kapital1 ej blott för bolag

utan även för näringsidkare i allmänhet. Antagligen skulle nämligen

i utlandet, där man ej kunde i detalj känna vår lagstiftning, allmänna

meningen bliva, att den svenska lagstiftningen vore sådan, att kapitalplacering

i Sverige vore vansklig för utlänningar.

Med avseende å den ifrågasatta lagstiftningen borde även framhållas,

att densamma möjligen skulle kunna föranleda lör svenska

undersåtar oförmånliga reciprocitetsåtgärder och framkalla internationella

förvecklingar, betänkligare än de vådor, man med densamma

ville undvika.

Uppmärksamhet påkallade jämväl frågan, huruvida de av riksdagen

begärda lagbestämmelserna skulle komma att stå i strid med

gällande handelstraktater. Härom hade kommittén emellertid ej ansett

sig böra göra något uttalande.

Att anordna eu lagstiftning sådan som den ifrågasatta och göra

den effektiv mötte åtskilliga svårigheter.

I den till grund för riksdagens skrivelse liggande motionen hade

föreslagits, att vad i 1829 års kungörelse och gruvestadgans 68 § vore

stadgat om förbud för utlänning att göra inmutning ävensom att utan

Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva fast egendom eller förvärva eller bearbeta

inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift skulle äga tillämpning

jämväl å bolag, vari utländsk undersåte vore delägare.

Ett dylikt stadgande skulle uppenbarligen i fråga om fastigheter

föranleda många svårigheter, utan att dock det åsyftade målet vunnes.

Det skulle nämligen alltid, så snart bolag sökte lagfart, bliva nödigt

att förete fullständigt utdrag ur aktieboken samt intyg rörande samtliga

aktieägare om deras svenska nationalitet, ty domstolen kunde ej av

aktieägarnas namn med visshet sluta sig till om de vore svenska undersåtar.

Med allt detta vore dock intet vunnet, ty dagen efter det lagfart

beviljats kunde utlänning förvärva aktie i bolaget. Enahanda

vanskligheter skulle möta, då aktiebolag ville inmuta mineralfyndigheter

och å dem erhålla mutsedlar. Vidare skulle, om utlänning förvärvade

aktie i gruvaktiebolag och styrelsen av okunnighet om hans nationalitet

införde honom i aktieboken såsom aktieägare, följden bliva, att allt

arbete, som därefter företoges, skulle vara utan verkan till bevarande

av bolagets rätt och gruvan inom kort sönas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Lagutskottet hade vid 1899, 1900 och 1901 års riksdagar såsom

eu utväg angivit en bestämmelse därom, att överlåtelse utan Kungl. Maj:ts

tillstånd till utlänning av aktie i fastighetsägande bolag skulle anses

ogiltig. Ej heller denna utväg vore tillfredsställande. Därest utlännings

törvärv av aktie ''skulle vara ogillt, så snart bolaget ägde iiågon som

helst fastighet, skulle detta innebära så gott som totalt förbud för utlänning

att äga aktier i svenskt bolag, ty de flesta bolag ägde väl någon

fastighet (tomt, fabriksbyggnad eller upplagsplats), och i allt fäll skulle

ingen utlänning våga köpa aktie, då han alltid skulle hava svårt att

förvissa sig om att bolaget ej ägde någon dylik fastighet. Utskottets

mening torde emellertid ha varit, att stadgandet skulle avse endast bolag,

som ägde jordbruksfastighet. Om stadgandet inskränktes härtill, bleve

det säkerligen omöjligt att formulera detsamma så, att utlänningen på

förhand med visshet kunde veta, om han hade rätt att förvärva aktie i

bolaget. Svårligen skulle han våga att köpa aktie med risk att sedan en

gång i framtiden få köpet förklarat ogiltigt. I varje fall, då ringaste

tvivel kunde råda, om bolagets fastighet vore sådan, som med stadgandet

avsåges, skulle han söka Kungl. Maj:ts tillstånd till aktieköpet. Kungl.

Maj:t bleve måhända överlupen med ansökningar om tillstånd till aktieköp.

Kommittén hade emellertid på grund av det densamma lämnade

uppdrag ansett sig skyldig att, trots de angivna betänkligheterna och

svårigheterna, söka åstadkomma en lagstiftning i ämnet, för den händelse

Kungl. Maj:t och riksdagen skulle finna eu sådan lagstiftning av behovet

påkallad.

Denna lagstiftning kunde enligt kommitténs åsikt lämpligen byggas

på följande huvudgrunder.

Förhud meddelades för aktiebolag att utan Kungl. Maj:ts tillstånd

förvärva fast egendom eller inmuta, annorledes förvärva eller

bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

Att utsträcka förbudet till handelsbolag eller föreningar syntes ej

vara behövligt. Handelsbolag, däri utlänning vore delägare, torde böra

anses vara underkastat bestämmelserna i kungörelsen den 3 oktober

1829 och 68 § i gällande gruvestadga; och att utlänningar, åtminstone

i större utsträckning, skulle bliva medlemmar i förening här i landet,

syntes knappast vara att befara.

Från förenämnda förbud borde göras först och främst det väsentliga

undantag, att förbudet förklarades ej avse aktiebolag, som genom

att i sin bolagsordning intaga visst i förslaget angivet förbehåll i fråga

om rätt att förvärva aktier i bolaget förhindrade aktiernas övergång i

utlänningars händer.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

l)å syftet med förbudet ej vore att utestänga aktiebolag, däri utlänning

ägde del, från drivande av handel eller industriell verksamhet

här i landet, hade kommittén ansett sig böra från förbudet undantaga

jämväl för bedrivande av aktiebolags rörelse behövlig fastighet såsom

hus, tomt, upplagsplats, mindre vattenfall eller dylikt.

Såsom ett ytterligare undantag hade kommittén upptagit inrop å

exekutiv auktion, därvid dock stadgats skyldighet för bolaget att inom

viss tid åter avyttra den inropade fastigheten, mineralfyndigheteu eller

gruvlägenlieten, därest densamma ej på grund av andra bestämmelser i

förslaget finge behållas. Utan detta undantag skulle ett aktiebolag mången

gång vara utestängt från möjligheten att å exekutiv auktion inropa

exempelvis eu fastighet, som bolaget med all säkerhet skulle erhålla

Kungl. Maj:ts tillstånd att förvärva. Inropets giltighet kunde nämligen

icke göras beroende på erhållande av dylikt tillstånd. Auktionsförrättaren

hade skyldighet att omedelbart antaga eller förkasta det bud, varvid

utropet stannat.

Slutligen hade kommittén ansett, att järnvägsaktiebolag och försäkringsaktiebolag

ävensom bankaktiebolag och andra aktiebolag, som

hade till ändamål att driva lånerörelse, icke borde vara underkastade

det ifrågasatta förbudet. Alla dessa bolag stode i större eller mindre

grad under kontroll från statens sida; och staten torde äga medel att

förhindra, att ett dylikt bolag i större utsträckning, än som kunde anses

såsom eu följd av ändamålet med bolagets verksamhet, förvärvade fast

egendom, mineralfyndigheter eller gruvlägenheter.

Då med den föreslagna lagen ej åsyftats att göra någon ändring

i den redan i stora delar av vårt land gällande lagen angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom den 4

maj 1906 samt vissa fall av fastighetsförvärv komme att falla inom båda

lagarnas tillämplighetsområden, både bestämmelserna i förslaget, såvitt

de avsåge fast egendom, avfattats i så nära överensstämmelse som

• möjligt med stadgandena i lagen den 4 maj 1906.»

Departementschefen uppläste därefter kommitténs förslag och lämnade

en redogörelse för kommitténs motiv till vissa av förslagets särskilda

bestämmelser, varefter departementschefen fortsatte:

»Såsom förut omnämnts, har lagrådet den 30 december 1909 avgivit

utlåtande över kommitténs av mig nu upplästa lagförslag.

I detta utlåtande har lagrådet — efter att hava redogjort för de

av kommittén angivna betänkligheterna mot en lagstiftning av ifråga
-

Lagrådeu.

utlåtande

1909.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

varande art. och erinrat om vad kommittén anfört rörande behovet av

lagstiftning i ämnet — anfört följande.

Till vad kommittén anfört kunde läggas, att genom de mellan

staten och de stora norrländska gruvbolagen träffade avtal och därav

betingade åtgärder anledningen till den ifrågasatta lagstiftningen, såvitt

anginge dessa bolags förhållanden, syntes hava bortfallit. Vidare kunde

framhållas, att i det förslag till bestämmelser angående undersökning

och tillgodogörande av mineralfyndighet å viss kronojord (sådan som

ej innehades under ständig besittningsrätt eller vore till boställe anslagen),

vilket funnits bifogat Kungl. ivlaj:ts proposition till 1909 års riksdag med

förslag till ändringar i gruvestadgan in. in., intagits en föreskrift, att

gruvdrittstillstånd, varom i de föreslagna bestämmelserna stadgades, icke

finge meddelas annan än i Sverige bosatt välfrejdad svensk undersåte

eller ock behörigen registrerat svenskt aktiebolag, vars bolagsordning

foreskreve, att aktie icke Unge utan Kungl. Majrts tillstånd tecknas av

eller överlåtas åt andra än i Sverige bosatta svenska män, ävensom att

denna föreskrift skulle i tryck återgivas å samtliga aktiebreven. Därest

en föreskrift i sådant syfte bleve meddelad, torde även den komma

att verka . till att göra den föreslagna lagstiftningen mindre behövlig.

Slutligen erinrades, att, om en av lagrådet vid 50 § i förslaget

till lag om aktiebolag gjord hemställan vunne godkännande, möjlighet

bereddes för varje aktiebolag att i sin bolagsordning intaga förbehåll

om inskränkning i rätten för aktiebolag eller annan samfällighet eller

för utländsk man att genom teckning eller överlåtelse förvärva aktie.

(52 § 2 mom. i lagen om aktiebolag).

Då sålunda den i det föreliggande förslaget innefattade lagstiftningmötte

de av kommittén framhållna betänkligheter, vilkas vikt icke torde

kunna underkännas, och behovet av en sådan lagstiftning genom åtskilliga

inträdda förändrade förhållanden syntes vara väsentligen minskat

samt dessutom kunde ytterligare förringas dels genom sistberörda, av

lagrådet tillstyrkta anordning dels ock genom bestämmelser angående

tillstånd till gruvdrift å viss kronojord av huvudsakligen sådant innehåll,

so.m ovan angivits, funne lagrådet sig icke kunna tillstyrka en lagstiftning

av den innebörd, förslaget utvisade.»

Sedan departementschefen därefter redogjort för de anmärkningar

mot förslagets särskilda bestämmelser, som lagrådet, därest en lagstiftning

i ämnet ansåges erforderlig och önskvärd, framställt, samt erinrat

därom att Kungl. Maj:ts för 1910 års riksdag ånyo framlagda förslag

till vissa ändringar i gruvestadgan avslagits, och att härigenom frågan

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kunijl. M«j:ts Nåd. Proposition Nr 137.

om utfärdande av de i lagrådets utlåtande omnämnda bestämmelser angående

undersökning och tillgodogörande av mineralfyndighet å viss

kronojord undanskjutits för obestämd tid, yttrade departementschefen

vidare:

»Av den föregående redogörelsen torde Eders Ivungl. Maj:t finna, J>e,,arUmcntf

att de betänkligheter, som av aktiebolagskommittén och lagrådet framställts

mot den ifrågasatta lagstiftningen, dels hänföra sig till vissa

följder, som denna förmenats kunna medföra i förhållande till främmande

makter och deras undersåtar, dels grunda sig på antagandet, att eu lagstiftning

i förevarande syfte numera skulle vara mindre av behovet påkallad

än förut.

De i förstberörda avseende uttalade farhågorna förtjäna utan

tvivel synnerligt beaktande. Tydligt är dock å andra sidan, att avgörande’

vikt icke under alla förhållanden kan tillmätas desamma; behovet

av en lagstiftning kan vara så starkt framträdande, att den bör

genomföras, ehuru det kan befaras, att den i några hänseenden skall

medföra även betydande olägenheter. Det avstyrkande, vari aktiebolagskommitténs

och lagrådets yttranden utmynnat, har ock, såsom jag nyss

nämnde, grundats jämväl på tvekan om den föreslagna lagstiftningens

behövlighét. Förhållandena synas emellertid därefter hava utvecklat sig

så, att vådan för ett alltför starkt utländskt inflytande i vårt lands fastighets-

och gruvägande bolag icke, såsom man vid frågans tidigare behandling

hade vissa skäl att antaga, förringats utan snarare, åtminstone

i fråga om några slag av egendom, ej oväsentligt ökats. Starka skäl

torde numera otvetydigt tala för begränsning av detta inflytandes tillväxt.

Med hänsyn härtill bör det tagas under övervägande, huruvida de betänkligheter,

på grund av vilka det tidigare förtslaget fick förfalla, fortfarande

kunna anses utgöra tillräcklig anledning att icke inlåta sig på

en dylik lagstiftning. Till närmare belysning av frågan om denna lagstiftnings

behövlighet anhåller jag att få återkomma. Jag anser mig

nu till en början höra erinra om vissa omständigheter, som äga betydelse

för bedömande av ifrågavarande lagstiftnings sannolika inverkan på vårt

förhållande till utlandet och synas vara ägnade att i viss mån begränsa

farhågorna i sådant hänseende.

Den befarade minskningen av möjligheten att erhålla obligationslån

i utlandet torde, i den mån den skulle inträda, icke hava någon större

betydelse för flertalet av de bolag, som skulle beröras av de ifrågasatta bestämmelserna.

Vad gruvbolagen beträffar, kunua dessa för sina obligationer

icke ställa annan realsäkerhet än förlagsinteckning, vilken som bekant

är för kreditgivaren föga betryggande. Obligationer, utgivna av dylika

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

bolag, förekomma därför endast i ringa omfattning och kunna redan

nu icke påräkna någon avsättning på den utländska marknaden. Åven

skogsbolagens obligationer lära hittills med få undantag hava försålts inom

landet. Vid övertagandet av obligationslån tillses naturligen, att den erbjudna

realsäkerheten är sådan, att den även vid realisation under ogynnsammaste

förhallanden kommer att täcka lånet. Frågan om möjligheten

att eventuellt övertaga och avveckla det låntagande bolagets tillgångar

och rörelse torde knappast kunna antagas spela någon väsentlig roll vid

beviljandet av ett obligationslån. År den erbjudna säkerheten sådan,

att behovet av dylikt övertagande framstår såsom mer eller mindre

sannolikt, lärer häri fastmer ligga tillräcklig anledning att vägra att

taga befattning med lånet. Här är ju för övrigt ej fråga om något

absolut förbud för utländska undersåtar att i form av aktiebolag eller

annorledes förvärva fast egendom eller gruvor utan blott om möjliggörande

av kontroll å dylika förvärv.

Den form av utländsk kredit, som snarast kan komma att lida

något avsevärt avbräck genom den ifrågasatta lagstiftningen, torde vara

upptagandet av lan i utlandet emot aktier i jord- och gruvägande bolag.

Olägenheten härav synes emellertid icke vara särdeles stor.

Den lagstiftning, som här är i fråga, innebär endast en konsekvent

utveckling av det förbud för utlänning att i Sverige förvärva fäst egendom

eller idka gruvdrift utan särskilt tillstånd, som sedan lång tid tillbaka varit

gällande. Och det torde kunna med skäl förväntas, att man i utlandet skall

inse följdriktigheten därav, att om utländsk man icke äger här i landet utan

särskilt tillstånd direkt förvärva fast egendom eller mineralfyndighet, han

ej heller bör äga att kringgå detta förbud genom att verkställa förvärvet

medelst ett för ändamålet bildat bolag eller genom att ingå som delägare

i ett förut befintligt bolag. Att ett land, vars rikedom i mycket

väsentlig grad består i dess naturtillgångar av skogar, malmer och

vattenkraft, vilka det väl behöver som underlag för sin industri, försöker

genom kontrollåtgärder skydda de värdefullaste av dessa naturtillgångar

mot utländsk exploatering, är för övrigt en så naturlig sak, att en invändning

från utlandet ej gärna kan vara befogad. I Norge, som i förevarande

avseende är i ett läge, mycket liknande vårt, har man genom lagar av år

1909, som sedermera i vissa avseenden skärpts och fullständigats, infört

mot utlänningar riktade, mycket rigorösa bestämmelser, särskilt med

hänsyn till förvärv av skogbärande mark, utan att detta veterligen föranlett

några repressalier i en eller annan form från utländsk makts sida. Faran

för ofördelaktiga reciprocitetsåtgärder eller internationella förvecklingar

vore utan tvivel större, om det vore fråga om att i allmänhet förhindra

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

bolag, däri utlänning voro delägare, att här i riket driva industriell verksamhet

samt förvärva härför erforderlig fast egendom. Dylik verksamhet

bedrives i avsevärd omfattning av svenska bolag i utlandet genom därstädes

bildade dotterbolag, och utlänningarna kunnh då med skäl göra

anspråk på att äga motsvarande frihet i Sverige. Men i denna frihet

avses icke någon inskränkning; i den mån särskilt tillstånd erfordras,

torde sådant kunna påräknas.

Skulle emellertid den föreslagna lagstiftningen föranleda, att man

i utlandet funne sig böra föreskriva motsvarande kontrollåtgärder i fråga

om svenska medborgares förvärv av fast egendom eller gruvor, torde

olägenheten härav knappast bliva så betydande, att den icke uppväges

av det skydd för vårt lands naturtillgångar, som den förevarande lagstiftningen

innebär. Med visst fog kan ock sägas, att mera djupgående

internationella förvecklingar skulle kunna vara att vänta för framtiden,

om man först liite utlänningarna fortfara att såsom hittills fritt öka

sina förvärv och därefter nödgades vidtaga stränga lagstiftningsåtgärder

för att skydda landets och den inhemska industriens intressen. Det medför

därför även från internationell synpunkt vissa fördelar, att lagstiftningen

ingriper, innan de utländska intressena i våra naturtillgångar

hunnit växa sig alltför starka.

Givet är, att i den mån gällande traktater skulle stå i strid med

förslagets bestämmelser, dessa senare måste få vika, ty svenska staten

kan uppenbarligen icke genom ensidigt förfogande ändra en med främmande

stat ingången traktat. Någon dylik stridighet torde emellertid

icke föreligga.

Vad angår behövligheten av en lagstiftning i förevarande syfte,

förhåller det sig visserligen så, att genom lagen den 4 maj 1906 bolagens

rätt att förvärva fast egendom i vissa delar av Dalarne och Norrland blivit i

väsentlig grad inskränkt. Men nämnda lag lämnar dock ännu en ganska

bred marginal för dylikt förvärv. Och den möjligheten står fortfarande

öppen, att utlänningar kunna när som helst genom inköp av aktiemajoritet

i de stora norrländska bolagen utan kontroll slå under sig väldiga jordarealer,

stundom omfattande hela socknar, vilket icke vore lyckligt vare

sig för befolkningen därstädes eller för den sunda utvecklingen av vår

skogs- och jordlagstiftning. Av norrlandskommitténs förut berörda undersökning

framgår ock, att redan år 1902 utlänningar voro ägare av

aktier i 46 bolag, som i Norrland och Dalarne idkade trävarurörelse

eller därmed besläktad näring, till sammanlagt belopp av 17,652,702

kronor, ävensom att i 10 av nämnda bolag, med ett sammanlagt aktiekapital

av 15,400,000 kronor, de utländska aktieägarna hade majoritet. Vid

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 116 höft. (Nr 137.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

den under åren 1912 ocdi 1913 företagna undersökningen av jordförhållandena

i Värmlands läu har befunnits, att i 25 jordägande bolag, vilkas

sammanlagda aktiekapital utgör 44,470,500 kronor, utlänningar år 1910

ägde aktier till ett beiopp av 9,433,600 kronor, samt att utlänningar omedelbart

eller medelbart disponerade aktiemajoriteten i 12 av dessa bolag, vilka

tillsammans ägde jordegendom med ett taxeringsvärde av 8,295,500 kronor.

Samtidigt hava utlänningar befunnits där vara ägare av jordbruksfastigheter,

taxerings värderade till 3,270,100 kronor. Sammanlagda taxeringsvärdet

å de jordbruksegendomar i nämnda län, över vilka utlänningar

omedelbart eller medelbart hade bestämmanderätten, uppgick alltså till

11,565,600 kronor. Även på andra trakter än i Norrland, Dalarne och

Värmland finnas stora skogstillgångar, som locka utlänningen, och den

möjlighet till kontroll å utländsk mans direkta förvärv av dessa tillgångar,

som för närvarande finnes, är fullständigt illusorisk särskilt beträffande

de största förvärven, så länge lagens förbud kan kringgås

medelst köpets verkställande genom ett för ändamålet bildat bolag.

Vidare lära på senare tiden hava visat sig tendenser till utländsk spekulation

på våra torvmossar. Våra vattenfall torde efter de senaste årens framsteg

på det elektrotekniska området utgöra mera begärliga spekulationsföremål

än förut. Och vad slutligen beträffar våra malmtillgångar, så

hava visserligen genom de mellan staten och de stora norrländska gruvbolagen

träffade avtal och därmed sammanhängande åtgärder de rika

malmfälten i Norrbotten blivit i möjligaste mån tryggade mot utländskt

förvärv. Men den utländska spekulationen har i stället riktat sig på förvärv

av de mellansvenska malmfyndigheterna, särskilt järnmalmstillgångarna,

av vilka senare redan i början av år 1913 omkring en sjättedel var i utländsk

ägo, största delen på grund av inköp under åren 1910—1912. Åven efter

nämnda tid har det utländska förvärvet i någon mån fortgått. Dessa

inköp hava så gott som uteslutande skett genom aktieförvärv eller i varje

fall med anlitande av aktiebolagsformen och sålunda med förbigående

av Kungl. Maj:ts prövning. Det utländska förvärvet på detta område

är desto mera beklagligt, som ifrågavarande malmer å ena sidan äro

företrädesvis ägnade att användas för vår inhemska förädlingsindustri

och å andra sidan förefinnas i jämförelsevis ringa mängd, så att den

forcerade malmexport, som så gott som undantagslöst är syftet med och

följden av utlänningarnas förvärv, hotar att inom en relativt kort tid

uttömma fyndigheterna. Till närmare belysning av dessa allvarliga förhållanden

tillåter jag mig åberopa av sakkunniga personer verkställda

utredningar, som torde få såsom bilagor fogas till detta protokoll.

Särskild uppmärksamhet förtjänar det förhållandet att vårt grann
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

land Norge genom förenämnda lagar av år 1909 åvägabragt ett, synnerligen

starkt skydd för sina naturtillgångar mot utländsk spekulation.

Kör att utlänning eller bolag skall lå förvärva vattenfall av viss betydenhet

eller gruva fordras koncession från statens sida, och i koncessions

vill koren skall ingå, bland annat, att egendomen efter koncessionstidens

utgång skall utan ersättning tillfalla staten. Förvärv av

skogbärande mark av mer än 100 hektars vidd är helt och hållet förbjudet

såväl för utlänning som för bolag, vari utlänning är delägare.

Även i fråga om förvärv av annan fast egendom finnas mer eller mindre

långt gående bestämmelser i samma riktning. I Norge är alltså svenskt

förvärv särskilt av gruvor, vattenfall eller skogar i betydande grad försvårat

och i vissa fall fullkomligt förhindrat, medan däremot norrmän

liksom andra utlänningar hava obegränsad möjlighet att genom delägarskap

i svenska bolag förvärva rätt till fastigheter eller gruvor här i riket,

Och tydligen är den omständigheten att de norska naturtillgångarna

numera äro väsentligen uteslutna från utländskt förvärv ägnad att i stegrad

grad rikta spekulationen mot vårt land.

De skäl, som i riksdagens skrivelse den 20 maj 1902 anförts till

stöd för behovet av en lagstiftning av förevarande art, torde sålunda

fortfarande äga giltighet. Åven ur andra synpunkter än de i riksdagsskrivelsen

särskilt berörda är en dylik lagstiftning önskvärd. Här må

endast erinras om att förfoganderätt över mark, som har särskild

betydelse för rikets försvar, t. ex. jordområde i omedelbar närhet till en

fästning, kan genom aktieköp komma i utländska händer. Jag anser

mig därför böra tillstyrka, att en lagstiftning i det syfte, som i riksdagens

skrivelse angivits, kommer till stånd.

Såvitt angår frågan om skydd mot utlänningars förvärv av aktier

i fastighets- eller gruvägande aktiebolag synes en dylik lagstiftning

kunna i huvudsak grundas på det av aktiebolagskommittén utarbetade

förslaget, Syftet med denna lagstiftning torde dock icke med någon

säkerhet kunna i sin helhet vinnas endast genom berörda förslags

genomförande. Oavsett att de däri upptagna bestämmelserna om aktiebolag,

enligt vad jag skall vidare påvisa, äro i behov av att i vissa

hänseenden skärpas och fullständigas, finner jag icke tillrådligt att,

såsom i nämnda förslag skett, vid förevarande lagstiftningsarbete lämna

övriga bolag och föreningarna å sido.

Enligt vad aktiebolagskommittén anfört, borde handelsbolag, vari

utlänning vore delägare, anses vara underkastat oestämmelserna i 1829

års kungörelse och 68 § gruvestadgan; att utlänningar, åtminstone i

större utsträckning, skulle bliva medlemmar i förening här i landet

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

s^yntes knappast vara att befara. Det är emellertid synnerligen ovisst,

om domstolarna, då lagfart å fång till fast egendom sökes för handelsbolags

räkning, i allmänhet ingå i undersökning, huruvida någon bolagsman

är utlänning, och i sådant fäll såsom villkor för lagfartens beviljande

fordra bevis om Kungl. Maj:ts tillstånd till fånget. Och även

om det finge antagas att domstolarna i detta avseende öva tillsyn å

utlänningars medelbara fastighetsförvärv, är det givet att ingen som

helst begränsning av utlännings rätt att ingå i handelsbolag, utöver de

i allmänhet gällande, föranledes därav att bolaget äger och har lagfart

å fast egendom. Vad åter föreningar beträffar torde det visserligen

icke vara sannolikt, att under nuvarande förhållanden utlänningar skulle

i sådan omfattning bliva medlemmar i fastighetsägande föreningar, att

någon betänklighet däremot kunde möta ur förut berörda synpunkter.

Men oförnekligt är dock att, om utlänningar söka möjlighet att förvärva

fastighet här i landet, en fullt användbar utväg är att låta förvärvet

ske genom en svensk förening, i vilken de utöva bestämmanderätten.

År föreningsändamålet så bestämt att lagen den 22 juni 1911

om ekonomiska föreningar bär tillämpning, finnes för medlemmarna,

vilkas antal icke behöver överstiga fem, ingen begränsning med hänsyn

till nationaliteten; endast i fråga om styrelsen, som kan bestå av

blott en person, är stadgat, att ledamot skall vara här i riket bosatt

svensk medborgare, om ej Kungl. Maj:t för viss förening medgiver undantag.

Beträffande icke ekonomiska föreningar är friheten än större, då

om dem intet finnes i lag stadgat. De sålunda förefintliga möjligheterna

för utländskt inflytande torde i avseende å föreningar, liksom

även beträffande handelsbolag, få ökad betydelse, i den mån utlänningars

aktieförvärv i fastighetsägande aktiebolag begränsas. Det kan befaras

att, om man stänger den närmast till hands liggande utvägen att med

en juridisk person såsom mellanhand förvärva svensk egendom, utländska

spekulanter skola förstå att finna andra utvägar härtill, i första rummet

de nu angivna, om sådant icke genom lagstiftningen förhindras.

Då det gäller att till förut befintliga stadganden om utlänningars

omedelbara förvärv av viss egendom i vårt land foga andra, som avse

det medelbara förvärvet, framställer sig självmant det spörsmålet, huruvida

de förra bestämmelserna äro tillfredsställande och böra lämnas

orubbade. Så torde knappast vara förhållandet. Vad i 1829 års kungörelse

stadgas om att utländsk undersåte, som icke erhållit svensk

medborgarrätt, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd är berättigad att i riket

förvärva och besitta fast egendom avser enligt ordalydelsen endast utländska

fysiska personer i undersåtlig ställning. Åven gruvestadgans

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

bestämmelse om »utlänning» leder närmast tanken pa fysiska personer.

Visserligen finnes icke någon tvekan om att nämnda bestämmelser

måste gälla även andra utländska rättssubjekt. De hava vid olika tillfällen

vunnit tillämpning på utländska bolag, och om någon främmande

makt vill för egen räkning förvärva fastighet här i riket, bör säkerligen

tillstånd enligt 1829 års kungörelse anses erforderligt. Men det innebure

dock en oegentlighet att, då det medelbara förvärvet uttryckligt begränsas

ej blott för utländska medborgare utan även för utländska bolag, föreningar,

andra samfälligheter och stiftelser, låta stadgandena om det omedelbara

förvärvet bibehålla en mindre omfattande — eller åtminstone mera otydlig

— lydelse. Avfattningen av stadgandena beträffande dessa båda områden

bör lämpligen vara enhetlig. Åven i vissa andra hänseenden, för vilka jag

kommer att närmare redogöra, torde förändringar lämpligen vidtagas i de

äldre bestämmelserna. Fördelaktigt synes ock vara att i en författning sammanföra

stadgandena om förevarande ämne i dess helhet. Jag anser därför

önskvärt, att föreskrifterna i 1829 års kungörelse och (58 § gruvestadgan

efter erforderlig omarbetning införas i den nya lag, varom nu är fråga.

I överensstämmelse med angivna uppfattning om den räckvidd,

som bör givas åt berörda lagstiftning, har jag låtit utarbeta ett förslag

till lag om kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom eller gruva.

Enligt 1 § i detta förslag stadgas rörande såväl utländska med- l''

borgare och andra utländska rättssubjekt som svenska bolag och före- kontroll å

ningar i allmänhet, att de icke annat'' än på särskilda villkor, om vilka vffaJ6fått

bestämmelser meddelas i senare §§ i förslaget, få här i riket förvärva nu jäst egtnfast

egendom eller inmuta, annorledes förvärva eller bearbeta mineral- dom^r

fyndighet eller idka gruvdrift. Förevarande § innebär alltså en utvidga 1

ning jämlikt förut antydda grunder av den huvudregel, som innefattas

dels i 1829 års kungörelse och 68 § gruvestadgan dels i 1 § av aktiebolagskommitténs

förslag.

Bestämmelserna i 1829 års kungörelse hava ägt tillämpning, även

då utlänning genom arv blivit ägare av fastighet här i riket. Redan

enligt det förenämnda för 1874 års riksdag framlagda förslaget till förordning

angående de villkor, varunder utlänning må förvärva äganderätt

till fastighet i Sverige, hade emellertid undantag gjorts för arvfallen

fastighet. För ett sådant undantag synas starka billighetsskäl

tala, och någon större risk torde ej vara förbunden med detsamma. Då

fång genom arv icke gärna kan i likhet med annat fång för sin giltighet

göras beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd, torde det ock, utan dylikt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

undantag-, tå anses nödvändigt: att angående förfarandet med arvfallen egendom,

som den utländske arvingen ej finge behålla, i den nya lagstiftningen

meddela särskilda bestämmelser, för vilka det möter svårighet

att finna ett ur olika synpunkter fullt lämpligt innehåll.

_Yad i nämnda hänseende stadgas om fast egendom bör naturligtvis

gälla även inmutad mineralfyndighet och gruvlägenhet. •

Då i 15 kap. 1 och 2 §§ ärvdabalken finnas bestämmelser

om utlännings arvsrätt, vilka iorttarande skola äga tillämpning jämväl

i fråga om de nu berörda slagen av egendom, synes det vara lämpligt

att vid undantagets införande i 2 § lämna en hänvisning till dessa

bestämmelser.

I 3 § finnes motsvarighet till vad i de äldre bestämmelserna samt

1 § i aktiebolagskommitténs förslag är stadgat om rätt för Kungl. Maj:t

att medgiva undantag från förbudet att förvärva ifrågavarande slag av

egendom. Liksom för närvarande skall enligt föreliggande förslag tillstånd

till dylikt förvärv icke kunna givas utlänning annat än för visst

lall. Svenskt bolag eller svensk förening skall däremot även kunna erhålla

allmänt tillstånd i sådant hänseende. Från förbudet för utlänning

att inmuta mineralfyndighet skall undantag fortfarande icke kunna göras.

Då Kungl. Maj:t lämnar utlänning tillstånd att äga och besitta

viss av honom inköpt fastighet här i riket, plägar såsom villkor härför

stadgas skyldighet för utlänningen att alltid hava ett i orten bosatt ombud,

som är svensk undersåte och vid de tillfällen, då utlänningen icke

personligen uppehåller sig i riket, skall äga att i angelägenheter, vilka

röra fastigheten, såväl å hans vägnar mottaga stämningar, kallelser och

andra delgivanden som även vid domstolar och hos andra ämbetsmyndigheter

å hans vägnar svara. I sådant avseende skall det, enligt

vad vidare brukar föreskrivas, åligga utlänningen att hos domstolen ej

mindre, då ansökning om lagfart göres, uppgiva ombudets namn och

vistelseort än ock sedermera anmäla inträffade ombyten av ombud, vid

äventyr att, i händelse föreskriften därom skulle finnas icke vara iakttagen,

vederbörlig myndighet må på anmälan i förekommande fall å

sökandens vägnar med laga verkan utse ombud. Slutligen plägar tillfogas

erinran om att utlänningen i avseende å fastigheten är underkastad

svensk lag och således även den inskränkning i nyttjanderätt

till skog, som är eller framdeles kan varda stadgad.

Enligt 1874 års förslag skulle liknande bestämmelser om utlännings

skyldighet att ställa ombud och hans underkastelse under svensk

lag införas i själva förordningen. I det nuvarande förslaget hava

däremot icke några dylika stadganden upptagits. Åven utan särskild

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition Nr 137.

föreskrift synes det vara otvivelaktigt, att Kungl. Maj:t vid beviljande

av tillstånd till utländskt förvärv äger att vid tillståndet fästa villkor,

och innehållet i dessa torde, särskilt som olika förhållanden kunna

påkalla eu viss växling däri, lämpligare bestämmas i administrativ

ordning än genom lag. Lika obehövligt och måhända jämväl missvisande

synes vara att stadga något om svensk lags giltighet; anses

det önskvärt att giva utlänningen en erinran därom, torde denna fortfarande

böra få sin plats i det Kungl. Maj:ts beslut, som utfärdas i

iirend et.

För att formen av handelsbolag ej skall kunna missbrukas till 4 8- utländskt förvärv av fastighet eller gruva erfordras, dels att handelsbolag,

vari finnes utländsk bolagsman, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd

må förvärva sådan egendom, dels att utlänning icke utan Kungl.

Maj:ts tillstånd må vinna inträde i handelsbolag med dylik egendom.

I det förra hänseendet lyda handelsbolagen under reglerna i 1 och

3 §§; 4 § stadgar, i överensstämmelse med lagstiftningens syfte, att

handelsbolag, som ej har utländsk bolagsman och följaktligen icke inger

några betänkligheter i förevarande avseende, har full frihet att förvärva

berörda egendom. Till skydd mot utlännings inträde i ett fastighetseller

gruvägande handelsbolag finnas åter bestämmelser i ett särskilt lagförslag,

för vilket jag sedermera kommer att redogöra.

Det är emellertid icke nog härmed. Ävenledes måste förhindras,

att ett handelsbolag med utländsk bolagsman ingår i någon annan samfällighet,

som äger fastighet eller gruva, samt att utlänning blir bolagsman

i ett handelsbolag, som genom delaktighet i annan samfällighet

medelbart förfogar över egendom av detta slag. Ett handelsbolag med utländsk

delägare bör alltså icke hava rätt att förvärva aktier i ett fastighetseller

gruvägande aktiebolag. Sådant förvärv förebygges enligt förslaget

genom bestämmelser, som i efterföljande §§ meddelas om aktiebolag.

Skydd mot utlännings obehöriga inträde i ett aktieägande handelsbolag

får sökas i det nyssnämnda särskilda lagförslaget. Så strängt som föreningars

rätt till fastighets- eller gruvförvärv enligt nu föreliggande förslag

är begränsad, synes ock all risk för att ett handelsbolag skall

kunna använda en förening såsom mellanhand vid något mera omfattande

dylikt förvärv vara undanröjd.

Bestämmelserna i 5 § hava i huvudsak motsvarighet i 2 § • s
av

aktiebolagskommitténs förslag. De vidtagna förändringarna åsyfta

förnämligast att anpassa det äldre förslaget i denna del efter de nya

stadganden, som införts i andra §§ av det nuvarande förslaget.

Enligt aktiebolagskommitténs förslag skulle det i bolagsordningen

t

s. 48 Kontrollera mot PDF

fi och 7

48 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

intagna förbehåll, som utgör förutsättning för att aktiebolaget må förvärva

fastighet och därmed likställd egendom, vara ovillkorligt. I fråga

om förvärv av aktier i dylika bolag skulle alltså icke tinnas någon motsvarighet

till den beträffande förvärv av fastighet m. m. medgivna

möjligheten att erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd till förvärvet. Någon

anledning att behandla det förra slaget av förvärv strängare än det

senare lär emellertid icke finnas, och det synes därför böra vara tillräckligt,

om förbehållet går ut på att aktie icke må utan Kungl. Majrts

för visst fall givna tillstånd förvärvas av andra rättssubjekt än de särskilt

angivna. Att den frihet, varav ett bolag kan komma i åtnjutande

genom ett sålunda modifierat förbehåll, även enligt det föreliggande förslaget

vinnes genom ett ovillkorligt förbehåll ligger i sakens natur.

Erinras må att, som förbehållet mot utländskt förvärv enligt förslaget

endast behöver avse förvärv genom teckning eller överlåtelse,

ett dylikt förbehåll icke utgör något hinder för att aktie övergår i utländsk

ägo genom arv och även genom giftorätt.

Då förbehållet skall omfatta bl. a. att bolagets aktier icke må

förvärvas av andra handelsbolag än sådana, vari icke finnes utländsk

bolagsman, följer härav jämväl att ett handelsbolag med utländsk bolagsman

skall vara uteslutet från att förvärva aktier i ett aktiebolag, som är

berättigat till fastighets- och gruvförvärf.

Det nya förslagets 6 och 7 §§ motsvara 3 och 4 §§ i det tidigare

förslaget med en i vissa hänseenden vidgad omfattning.

De från 5 § i 1906 års norrländska förbudslag hämtade bestämmelser,

som enligt det äldre förslaget skola gälla, när ett aktiebolag

vill för visst fäll söka Kungl. Maj:ts tillstånd att förvärva fastighet,

erhålla enligt det nu föreliggande förslaget tillämpning vid dylika ansökningar

ej blott av andra svenska bolag eller svenska föreningar utan

jämväl av utländska rättssubjekt. Åven en utlännings till Kungl. Magt,

ställda ansökning skall alltså inom ett år från det fånget skedde jämte

fangeshandlingen ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som

med eget utlåtande insänder handlingarna till Kungl. Maj:t; försittes

nämnda tid, skall fånget vara ogillt.

De sålunda föreslagna bestämmelserna tillgodose även ett önskemål,

som av riksdagen framställts genom skrivelse den 23 april 1915, i vilken

riksdagen, i anledning av väckt motion och under åberopande av vad

riksdagens lagutskott i däröver avgivet utlåtande anfört, anhållit, det

täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning för riksdagen framlägga

förslag till sådant tillägg till gällande bestämmelser angående utlännings

rätt att här i riket förvärva och besitta fäst egendom, att utlänning

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 137. 49

förhindrades att utan erhållet Kungl. Maj:ts tillstånd under äganderättstitel

besitta fastighet i riket. L lagutskottets berörda utlåtande bär

syftet med denna hemställan närmare angivits på följande sätt:

''1829 års förordning stadgar, att utlänning ej kan erhålla lagfart

å fång till fast egendom, förrän Konungen medgivit honom att förvärva

och besitta densamma. Och enligt vad tillgängliga prejudikat utvisa,

kan han ej ens få en lagfartsansökan förklarad vilande, innan dylikt

medgivande lämnats. Visserligen torde i regel kunna förutsättas, att

utlänning, som här i riket förvärvat fastighet, har så stort intresse att

därå vinna lagfart, att han ock söker förvärva det härför erforderliga

tillståndet. Men så är dock icke alltid fallet. Såsom i den förevarande

motionen framhållits, kan en utlänning så tillvida hava fördel av att

icke söka tillstånd att besitta av honom förvärvad fastighet, som, innan

sådant tillstånd lämnats, lagfart å fastigheten icke kan i vanlig ordning

framtvingas, varav åter varder en följd, att han kan undgå att utgiva

stämpelavgift för fånget och eventuella andra avgifter, som vid lagfartsansökningen

skola erläggas. Det kan tänkas, att utlänning jämväl av andra

skäl kan finna det lämpligt att undandraga sitt förvärv Konungens prövning.

I dylika fall synes 1829 års förordning icke öppna nödig utväg

att framtvinga ordnade förhållanden. Denna brist i lagstiftningen leder

till att utlänningars fastighetsförvärv i många fall undandragas den

offentliga kontroll, som på ifrågavarande område ansetts nödig, och att

staten, såsom i det fall, varom i motionen förmäles, kan gå miste om

stadgad stämpelavgift. Yttersta anledningen till den bristande effektivitet,

som sålunda vidlåder den gällande lagstiftningen, torde vara att söka

■däri, att densamma icke anvisar något verksamt medel, varigenom kali

förekommas, att utlänning, utan att hans fång till en fastighet sanktionerats

av Konungen, det oaktat år efter år kan innehava och bruka

densamma. På denna punkt torde alltså uppmärksamheten böra i främsta

rummet inriktas, då det gäller att åvägabringa en mera tillfredsställande

ordning. Det synes därför icke vara tillfyllest att endast vidtaga åtgärder,

som leda till att utlänningars fastighetsförvärv alltid komma

under Konungens prövning. Det torde också vara nödigt genom uttryckligt

lagstadgande sörja för, att utlänning kan skiljas från innehavet

av en fastighet, vars besittande honom av Konungen förvägrats.

Sättet för avhjälpande av nu påpekade brister i gällande lagstiftning

synes utskottet böra göras till föremål för särskild utredning, som

icke kan av utskottet verkställas. Innan en dylik utredning föreligger,

synes anledning icke vara för handen att närmare ingå pa de olika

åtgärder, som möjligen kunna ifrågasättas.’

Bihang Ull riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 116 höft. (Nr 137.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Ett fullt verksamt skydd mot att utlänning, som kär i riket förvärvat

fast egendom, besitter den såsom ägare utan att därtill söka

Kungl. Maj:ts tillstånd torde beredas genom förslagets stadgande att,

såframt ansökning om sådant tillstånd ej göres inom ett år från fånget,

detta skall vara ogillt. Åven om, såsom i lagutskottets utlåtande antytts,

jämväl andra åtgärder för vinnande av berörda syfte skulle kunna ifrågasättas,

synes anledning saknas att frångå den utväg, som förut i vår

rätt använts i jämförliga fall, då förvärvande av fast egendom gjorts

beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd.

Enligt det hittills brukliga förfarandet vid prövning av utlänningars

ansökningar om fastighetsförvärv inhämtas alltid Kungl. Maj:ts befallningshavandes

yttrande i dylika ärenden, och vid sådant förhållande

vinnes en lättnad i dessa ärendens handläggning därigenom att, såsom i

förslaget föreskrives, ansökningshandlingarna skola ingivas till befallningshavanden.

§§• 8—10 §§ i nuvarande förslag innebära en utveckling av det tidi
gare

förslagets 6 §, som i sin ordning är i huvudsak hämtad från 6 §

i 1906 års norrländska förbudslag.

Såsom jag vid 2 § nämnt, avser föreliggande förslag en lindring

i gällande bestämmelser om utländskt‘förvärv såtillvida som enligt förslaget

utlänning skall utan särskilt tillstånd äga att behålla arvfållen

fastighet eller gruva. Åven i ett annat hänseende är förslaget mindre

strängt än nuvarande lagstiftning, i det nämligen villkoret om särskilt

tillstånd eftergives jämväl för sådant utländskt förvärv, som’sker genom

inrop å exekutiv auktion. Utländska medborgare och andra utländska

rättssubjekt likställas enligt förslagets 8 § i detta avseende med svenska

bolag och föreningar. De förut angivna skälen för att ett dylikt undantag^

ansetts erforderligt för de svenska rättssubjekten äga tydligen samma

giltighet beträffande utlänningar. Åven i fråga om dem gäller ju att,

då auktionsförrättaren måste omedelbart antaga eller förkasta det bud,

varvid utropet stannat, och Kungl. Maj:ts tillstånd till fånget alltså icke

kan avvaktas, inrop å exekutiv auktion skulle, utan berörda undantag,

kunna omöjliggöras för många fall, i vilka tillstånd med säkerhet varit

att påräkna. Givetvis är det ock med hänsyn till utlandet önskvärt att,

då nu kontrollen å utlänningars fastighets- och gruvförvärv i vissa avseenden

utvidgas och skärpes, å andra sidan tillses att det utländska förvärvet

icke är underkastat inskränkningar, som synas i viss mån obilliga

eller ur säkerhetens synpunkt äro mindre behövliga. Någon större risk

torde ifrågavarande inköpsrätt, såsom regel förenad med skyldighet att

inom viss tid sälja det inköpta, icke vara ägnad att medföra.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

De förändringar i sak andra stycket i den nuvarande 9 § undergått

vid jämförelse med tredje stycket i den tidigare G § hava föranletts

därav att de utsökningslagens stadganden, med hänsyn till vilka den

äldre lydelsen blivit bestämd, delvis omarbetats genom lagen den 11

oktober 1912, som trätt i kraft den l januari 1914.

För det fall att fast egendom å exekutiv auktion inropats för

skyddande av fordran eller rättighet, varför egendomen häftar på. grund

av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, påkallas av billighetsskäl

en modifikation av skyldigheten att inom viss tid åter sälja egendomen.

Enligt den förut ifrågasatta lydelsen av det stadgande, som

motsvarar 9 § tredje stycket i föreliggande förslag, har man — liksom

enligt 1906 års lag — därvid ej gått längre än att, om köparen visar

sannolika skäl att egendomen ej kunnat avyttras utan förlust, Kungl.

Maj:t på ansökning, som skall göras sist inom tre år från det auktionen

vunnit laga kraft, äger medgiva anstånd med egendomens avyttrande

enligt vad skäligt prövas. En sådan begränsning synes emellertid,

särskilt med hänsyn till utländska kreditgivare, knappast vara tillfyllestgörande.

1 regel lär någon synnerlig betänklighet ej böra möta att,

då inköpet varit erforderligt för skyddande av en kreditgivares rätt — i

vilket hänseende stadgandets innebörd lämpligen torde förtydligas genom

någon jämkning i ordalydelsen — köparen får tillstånd att behålla

egendomen. En bestämmelse i denna riktning skulle säkerligen äga

betydelse för den isländska krediten, och det lär icke gärna kunna

ifrågasättas att därutinnan bereda svenska köpare en sämre ställning än

utländska. Jag har därför låtit nämnda stycke erhålla sådan lydelse

att, på ansökning av köparen, Kungl. Maj:t skall i dylika fall, så snart

särskilt hinder ej möter, giva köparen rätt att behålla egendomen eller

åtminstone meddela honom behövligt anstånd med försäljningen.

Föreliggande förslags 11 § står, med undantag av den olikhet

som påkallas av förslagets vidgade omfattning, till innehållet i överensstämmelse

med 5 § i aktiebolagskommitténs förslag. Även 68 § gruvestadgan,

till den del däri innefattas bestämmelser om försöks- eller gruvarbete,

som utlänning företager utan Kungl. Maj ds tillstånd, äger motsvarighet

i samma 11 §.

Aktiebolagskommitténs förslag lider av den bristen, att det icke

innehåller några bestämmelser, som skydda aktiebolag redan tillhöriga

fastigheter eller gruvor från att komma i utländsk ägo genom aktieförvärv.

Behovet av dylika bestämmelser synes emellertid oavvisligt, då de naturtillgångar,

som nu befinna sig i aktiebolags ägo, äro högst betydande.

Så framgår av den genom landshövdingen J. Widén verkställda, år 1913

ii Si
-

la i

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

avslutade undersökningen rörande den norrländska förbudslagstiftningeu

och dess verkningar, att år 1906 aktiebolag och andra bolag ägde icke

mindre än 5,362,251 hektar jordbruksfastighet i de norrländska länen och

viss del av Kopparbergs län, med ett taxeringsvärde av över 115 miljoner

kronor och motsvarande mer än 36 procent av all där i enskild ägo

varande jord. Av nämnda areal torde den ojämförligt största delen

tillhöra aktiebolagen. Och bifogade utredning av extra föredraganden

i kommerskollegium bergsingenjören G. Dillner visar, att av våra

gruvor 1,514 eller mer än hälften tillhöra aktiebolag. Att förbjuda

aktiebolag, däri utlänning kan vara delägare, att utan särskilt tillstånd

göra fastighets- och gruvförvärv men fortfarande lämna öppet för

utlänning att genom aktieköp förvärva de betydande naturtillgångar,

som redan äro i aktiebolags ägo, låter sig svårligen göra. Hela syftet

med den förevarande lagstiftningen skulle i sådant fall högst väsentligt

iörtelas. Man lär därför icke kunna stanna vid de av aktiebolagskommittén

föreslagna bestämmelserna, utan därutöver måste stadgas direkt

lörbud mot överlåtelse till utlänning eller sådant svenskt rättssubjekt,

där utländskt inflytande kan befaras, av aktier i bolag, som äga

naturtillgångar av mera betydande värde. Huru gränsen härvid skall

dragas, kan vara föremål för olika meningar. Med hänsyn till vikten

att skydda våra gruvor från utländsk exploatering torde det emellertid

vara nödvändigt att låta förbudet gälla samtliga gruvägande aktiebolag.

Vad angår aktiebolag, som äga jord eller vattenfall, torde det vara

tillräckligt att förbudet omfattar de bolag, som äga jord om mer än

2,000 hektars areal eller vattenfall, varur vid normalt lågvattenstånd

uppenbarligen kunna uttagas mer än 1,000 naturhästkrafter. År icke

hela vattenfallet bolaget tillhörigt, blir naturligen för förbudets tillämplighet

avgörande, huruvida nämnda vattenkraft kan uttagas ur den

bolaget tillhöriga del av fallet. Med normalt eller vanligt lågvatten

avses medeltalet av det kända lägsta vattenståndet för ett flertal år.

Hå det stundom kan vara svårt att efter nu angivna grunder bestämma

ett vattenfalls betydenhet, synes det vara lämpligt att genom ordet »uppenbarligen»

giva uttryck åt att förslaget icke åsyftar att träffa andra

vattenfall än dem, som otvivelaktigt fylla det föreskrivna måttet. Råder

ovisshet härom, lär bolaget kunna påräkna bifall till en, med stöd av

den Kungl. Maj:t tillagda dispensrätten, gjord framställning att Kungl.

Maj:t skall förklara hinder för aktiers försäljning icke möta.

Hen inskränkning av den fria förfoganderätten över aktierna i jord - eller gruvägande bolag, som sålunda föreslås, vilar på samma grund som

den nu gällande inskränkningen i svensk jordägares och gruvägares frihet

opaginerad Kontrollera mot PDF

:>a

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

att sälja sin egendom till utländsk man. Och någon obillighet mot de

svenska medborgare, vilka i egenskap av delägare i aktiebolag besitta

betydande områden av svenska jorden eller andelar i vårt lands viktigaste

naturtillgångar, kan icke anses ligga uti det hinder tör dessa tillgångars

okontrollerade överlåtande till utländsk iigo, som förslaget innebär. I

själva verket torde också många — kanske de flesta — av de aktiebolag,

som drabbas av det ifrågavarande förbudet, vara i den ställning,

att de, därest något direkt förbud mot aktiers överlåtande till inländsk

man icke intoges i lagen, ändå skulle av hänsyn till sitt

eget intresse nödgas genom ändrande av sina bolagsordningar åvägabringa

sådana garantier mot aktiernas överlåtande i utländska händer,

som på grund av lagförslagets övriga innehåll erfordras för fortsatt

förvärv av fast egendom eller gruvor utan särskilt tillstånd för varje

gång. Och i alla dessa fall kommer det föreslagna förbudet icke att

verka särskilt betungande eller besvärande, enär det blott fastslår, vad

som av bolagets eget intresse är betingat.

På sålunda angivna skäl har jag låtit i 12 § av föreliggande förslag

införa bestämmelse av den innebörd, att svenska medborgare eller

svenska juridiska personer tillhöriga aktier i bolag, som äger fast egendom

med en areal av mer än 2,000 hektar eller ock vattenfall eller del därav,

varur vid vanligt lågvatten uppenbarligen kunna uttagas mer än 1,000

naturhästkrafter, eller som innehar mineral- eller stenkolsfyndighet, icke

må förvärvas av utländska medborgare eller utländska juridiska personer

och ej heller av andra svenska bolag än sådana, som enligt förslagets bestämmelser

må utan tillstånd för värjo särskilt fall förvärva fast egendom

eller idka gruvdrift.

Att, då fråga är om ny emission av aktier, låta detta förbud

gälla i hela sin stränghet så, att utländska aktieägare icke skulle äga

teckna eller erhålla nya aktier i bolaget, kan tydligen icke ifrågasättas.

Men den principen torde böra upprätthållas, att utländsk aktieägare

icke må förvärva större andel i bolaget än han förut ägt eller, med

andra ord, att utländsk aktieägare må förvärva nya aktier allenast

till det antal, som svarar mot hans förutvarande andel i aktiekapitalet

(jfr 39 § och 47 § 3 mom. aktiebolagslagen); endast för den händelse

bolagsordningen, då den föreslagna lagen träder i kraft, skulle

tillerkänna aktieägare en vidsträcktare rätt, torde denna böra tillkomma

jämväl utländska aktieägare (jfr 6 § 2 mom. aktiebolagslagen).

I andra stycket av samma § hava upptagits bestämmelser om

påskrift å aktiebreven angående berörda inskränkning i rätten att förfoga

•över aktierna. Till dessa bestämmelser anhåller jag att få återkomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•r>4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Det synes vara av vikt att beträffande aktiebolag, som är underkastat

tillämpning av bestämmelserna i 12 §, finnes tillförlitlig och lätt

tillgänglig upplysning, såväl vilka aktier inskränkningen i förfoganderätten

avser, som ock därom att påskrift å aktiebreven blivit vederbörligen

verkställd. Ett sådant bolag befinner sig i viss mån i annan

ställning än ett bolag, som genom ändring av bolagsordningen där

infört förbehåll till skydd för aktiestocken eller någon del därav mot

utländskt förvärv. Avser förbehållet endast en del av aktiestocken, torde

bolagsordningen enligt dess ändrade lydelse angiva numren å de av

förbehållet berörda aktierna. Att förbehållet antecknats å aktiebreven

skall enligt 94 § i aktiebolagslagen styrkas, innan beslutet om ändring

av bolagsordningen må registreras, och intyg om registrering innefattar

alltså även bevis om att påskrift å aktiebreven skett. 12 § däremot

förutsätter icke någon ändring av bolagsordningen, och det lämpligaste

sättet att fastslå vad tillämpningen av denna § innebär i avseende å

det särskilda bolaget synes vid sådant förhållande vara att ålägga styrelsen

att låta i aktieboken anmärka, vilka aktiebrev försetts med stadgad påskrift,

samt genom bestämmelse om ansvar för underlåtenhet att fullgöra

denna förpliktelse bereda vitsord åt aktiebokens innehåll. Ur aktieboken

kan då med lätthet inhämtas säker upplysning i förevarande hänseenden.

Detta kan bland annat vara fördelaktigt för ett bolag, som på den

grund att aktiemajoriteten är och skall förbliva i svenska händer samt

svenskt herravälde i bolaget alltså är betryggat vill enligt 3 § söka

allmänt tillstånd att förvärva fastighet och därmed likställd egendom.

Om ett aktiebolag, för vilket bestämmelserna i 12 § gälla, upphör

att äga egendom av den såsom förutsättning härför angivna natur och

betydenhet, kan detta icke gärna få utan vidare medföra befrielse från

den stadgade inskränkningen i förfoganderätten över vissa aktier. Det

synes nämligen icke vara lämpligt, att bolagets ställning i detta hänseende

skulle kunna växla efter bolagets egendomsinnehav, utan att

förändringen fastslås på ett betryggande sätt. Särskilt vore det betänkligt,

om ett bolag, som, enligt vad jag nyss nämnde, sökt och erhållit

allmänt tillstånd att förvärva fastighet m. m., skulle kunna endast genom

avyttring av bolaget förut tillhörig egendom frigöra sig från det band,

som utgjort grunden för tillståndet, samt bolagets aktier och därmed

förfoganderätten över sedermera inköpt egendom för framtiden finge

utan inskränkning övergå i utländska händer. Det torde därför böra

ankomma på Kungl. Maj:t att, om ett bolags egendomsinnehav ej vidare

är av förut angivna beskaffenhet, på ansökning av bolaget förordna,

att bestämmelserna i denna § ej skola äga tillämpning i fråga om bolaget.*''

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 137. 55

Jämväl i övrigt synes Kung]. Maj:t höra erhålla befogenhet att

medgiva undantag från den stadgade inskränkningen i förfoganderätten

över vissa aktier. Sådant medgivande bör kunna lämnas såväl på det

sätt att ett aktiebolag helt och hållet undantages från tillämpningen av

bestämmelserna i denna § som ock i den mera begränsade omfattning

att viss aktiepost må överlåtas i strid mot föreskrifterna i första stycket.

tlrforderliga bestämmelser om straff för underlåtenhet att fullgöra i» u Säde

skyldigheter, som enligt 12 § skola åligga aktiebolags styrelse, hava

meddelats i 13 §. Vanliga föreskrifter om att böter tillfalla kronan och

om böters förvandling hava införts i 14 §.

Enligt 7 § i aktiebolagskommitténs förslag skulle den föreslagna §■

lagen ej äga tillämpning å järnvägsaktiebolag eller försäkringsaktiebolag

ej heller å bankaktiebolag eller andra aktiebolag, som hava till

ändamål att driva lånerörelse. Mot förslaget i denna del anmärkte lagrådet,

att skäl ej torde förefinnas att från lagens tillämpningsområde

undantaga andra av de nämnda bolagen än försäkringsaktiebolag och

bankaktiebolag. I enlighet med denna anmärkning har det tidigare

föreslagna undantaget begränsats. Härutöver har emellertid gjorts undantag

för aktiebolag, som erhållit statslån från egnahemslånefonden. För

att ett aktiebolag skall kunna erhålla sådant lån uppställas i kungörelsen

den 13 juni 1908 villkor, som torde utesluta all fara för att

bolaget skulle av utlänningar användas i nu berörda syften, och rätt

till fastighetsförvärv utgör givetvis en förutsättning för ett dylikt bolags

allmännyttiga verksamhet.

Vad övriga bolag samt föreningarna angår hava nu först och främst

de ansetts böra undantagas, som inom dessa klasser av samfälligheter

motsvara de undantagna aktiebolagen. I enlighet härmed har undantag

gjorts för solidariska bankbolag, sparbanker, försäkringsbolag i allmänhet,

sjukkassor, understödsföreningar och andra försäkringsföreningar samt

föreningar, som erhållit statslån från egnahemslånefonden. Vidare har

funnits önskvärt att vissa andra föreningar, vilkas ändamål och organisation

synas i och för sig innebära tillräcklig trygghet mot de vådor man

nu vill förebygga, icke måtte underkastas den nya lagen, så mycket

mer som även i en del sådana föreningars regelbundna verksamhet

ingår att köpa och sälja fastigheter. Av denna anledning har stadgats

undantag för de s. k. kooperativa föreningarna med ändamål att främja

medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller

andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet,

bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna.

Då enkla bolag ej kunna förvärva egendom, falla de tydligen utanför

s. 56 Kontrollera mot PDF

1«§.

Slutbestäm
melsen.

Förslag till

lag omändrad

lydelse av

68 § i gruvcstadgan

den

16 maj 1884.

Förslag till

lag innefattande

tillägg

till lagen den

28 juni 1895

om handelsbolag

och

enkla bolag.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

den föreslagna lagens tillämpningsområde. En uttrycklig bestämmelse

härom torde emellertid böra meddelas, liksom för motsvarande fall skett

i 8 § av 1906 års norrländska förbudslag.

Sistnämnda lag och den nu föreslagna reglera delvis samma område,

men i olika syften. Givetvis är det icke aArsett att genom den

nya lagen rubba giltigheten av de äldre bestämmelserna. Kunna i ett

föreliggande fall båda lagarna tillämpas, bör sådant äga rum; innehåller

den ena strängare bestämmelser, böra de gälla. För att undanröja varje

möjlighet till tvekan härom har i 16 § av föreliggande förslag stadgats,

att vad utöver dess bestämmelser är stadgat angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärva fast egendom skall fortfarande gälla.

I sakens natur ligger att förevarande lagstiftning, såsom ock aktiebolagskommittén

föreslagit, skall träda i kraft genast efter utfärdandet.

I slutbestämmelsen har, utöver föreskrift härom, införts stadgande

att bestämmelse i traktat, som med främmande makt avslutats före

denna lags trädande i kraft, skall lända till efterrättelse, även om bestämmelsen

skulle strida mot vad i denna lag stadgas. Såsom jag förut

nämnt har man emellertid vid verkställda undersökningar av nuvarande

traktater icke funnit något fall, i vilket en dylik stridighet kan anses uppstå.

Om bestämmelserna angående utlännings förvärv av rätt till gruva,

enligt vad jag föreslagit, överflyttas till den nya lag, för vilken jag

nyss redogjort, bör 68 § gruvestadgan därefter endast innehålla en hänvisning

till denna. Sådan omredigering innefattas i ett förslag till lag

om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884.

Såsom jag förut antytt, böra enligt min mening i särskild lag

meddelas bestämmelser till begränsning av utlännings rätt att ingå

i handelsbolag, som äger fastighet eller gruva eller aktier i fastighetseller

gruvägande aktiebolag. Då de förhållanden, under vilka en utlänning

utan någon risk ur nu förevarande synpunkter kan få bliva

bolagsman, svårligen kunna på förhand bestämmas i lag, synes bästa

utvägen vara att låta utlännings inträde i handelsbolag bero av Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Att en utlänning enligt näringsfrihetsförordningen

erhåller Kungl. Maj:ts tillstånd att driva näring

bär i riket skall alltså ej vidare'' för honom medföra rätt till sådant

inträde, utan härför skall erfordras särskilt medgivande av Kungl.

Maj:t, vilket emellertid naturligtvis, på ansökning därom, kan lämnas i

sammanhang med det förra tillståndet. Då en utlänning genom medlemskap

i ett svenskt rättssubjekt obestridligen vinner en i viss mån

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

friare ställning än om han endast äger utöva näring här i riket, synes

det vara fullt befogat att sålunda göra frågan om rätt för utlänning

att ingå i ett handelsbolag till föremål för särskild prövning. Sådan

bör äga rum, såväl om utlänningen vill sammansluta sig med någon

svensk eller annan utlänning för bildande av ett nytt handelsbolag —

eventuellt i den form att en svensk ingår såsom delägare i en av utlänningen

under särskild firma förut bedriven rörelse — som ock för

det fall att utlänningen vill bliva bolagsman i ett förut befintligt handelsbolag.

Ett av Kungl. Maj:t lämnat tillstånd i berörda avseende skulle

möjligen kunna begagnas på sådant sätt att förutsättningarna för tillståndet

omintetgjordes. Sedan Kungl. Maj: t på den grund att ett handelsbolag

varken äger fastighet, gruva eller aktier i fastighets- eller gruvägande

aktiebolag beviljat en utlänning rätt att ingå däri, kunde bolaget

förvärva sådan egendom och utlänningen först därefter använda det

erhållna medgivandet. Till förebyggande härav synes böra föreskrivas

att, då berörda tillstånd sökes, skall visas att angående bolagets bildande

eller inträde i bolaget träffats avtal, som omedelbart fullbordas genom

tillståndets beviljande. I och med det att avtalet fullbordas och utlänningen

alltså blir bolagsman, är bolaget enligt 4, 5 och 12 §§ i det

först berörda lagförslaget förhindrat att förvärva fastighet eller gruva

eller aktier i fastighets- eller gruvägande aktiebolag.

Åven i fråga om den sålunda föreslagna begränsningen av utlänningars

rätt torde böra stadgas, att om, i motsats till vad verkställda

undersökningar giva vid handen, en sådan begränsning skulle

kunna anses strida mot någon gällande traktat med främmande makt,

traktatens bestämmelse i ämnet likväl skall fortfarande äga giltighet.

Stadgandena i ämnet synas lämpligen få sin plats såsom tillägg

till gällande bestämmelser om handelsbolag. Enligt nu angivna grunder

har därför upprättats ett förslag till lag innefattande tillägg till lagen

den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag.

Utöver de i det förstnämnda lagförslaget intagna stadgandena om

aktiebolag erfordras vissa ändringar i aktiebolagslagen i syfte dels att

göra de föreslagna bestämmelserna mera effektiva dels ock att för bolagen

underlätta införande i bolagsordningen av sådana stadganden,

som förutsättas för att de skola komma i åtnjutande av rätt att utan

särskilt tillstånd förvärva fast egendom eller idka gruvdrift.

Enligt det förstberörda förslagets 5 § skall ett aktiebolag, därest

det i sin bolagsordning intager ett närmare angivet förbehåll om förbud

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 116 käft. (Nr 137.) 8

Förslag till

lag om ändrad

lydelse av 23,

54, 63, 91,

94, 105 och

13?. §§ i

lagen den 12

augusti 1910

om aktiebolag.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

mot akties förvärvande, vara berättigat att utan särskilt tillstånd förvärva

fast egendom och idka gruvdrift. För att få sådan verkan måste förbehållet

gälla bolagets samtliga aktier. Avser det blott en del av

aktierna, torde emellertid, om denna del är så stor att svensk majoritet

i bolaget betryggas, härpå kunna grundas en ansökning om allmänt

tillstånd för bolaget enligt 3 § i samma förslag.

Tydligt är dock, att efter det bolaget bildats införande i bolagsordningen

av nämnda förbehåll icke är tillfyllest, utan då jämväl måste

fordras att bolagets aktier icke innehavas av andra än som enligt förbehållet

må förvärva aktier i bolaget. Eljest skulle kunna inträffa, att

ett aktiebolag, vars aktier innehavas av utlänningar, genom införande i

bolagsordningen av nyssberörda förbehåll komme att erhålla oinskränkt

rätt att förvärva fast egendom och idka gruvdrift, något som uppenbarligen

icke är åsyftat. Denna brist synes mig lämpligast böra avhjälpas

därigenom, att till 94 § i aktiebolagslagen göres ett tillägg av innehåll,

att vid anmälan för registrering av sådan ändring i bolagsordningen,

att däri intages förbehåll, som i 52 § 2 mom. samma lag sägs, skall

fogas en av styrelsens ledamöter egenhändigt underskriven försäkran,

att enligt aktieboken de aktier, som förbehållet avser, icke innehavas av

andra än som enligt förbehållet må förvärva dessa aktier.

Detta stadgande omfattar varje slags förbehåll, som faller under

52 § 2 mom., och således icke endast det i förstberörda förslags 5 §

omnämnda. Att stadgandet alltså går längre än som vore behövligt

för tillgodoseende av nyss angivna ändamål sammanhänger med ett

annat ändringsförslag, till vilket jag nu anhåller att få övergå.

Enligt aktiebolagslagens 91 § kan eu sådan ändring av bolagsordningen,

att däri intages förbehåll, som i 52 § 2 mom. sägs, ej genomföras,

med mindre samtliga aktieägare därom förenat sig. Detta

innebär i själva verket att i de allra flesta fall en dylik ändring av

bolagsordningen är omöjlig att genomföra. Då det emellertid ligger i

det allmännas intresse, att sådant förbehåll i så stor utsträckning som

möjligt intages i särskilt fastighets- och gruvbolags bolagsordningar, bör

det tagas i övervägande, huruvida icke mindre stränga bestämmelser

skola meddelas om ändring av bolagsordningen i detta avseende. Jag

har trott, att man därvid bör kunna gå så långt, att en dylik ändring

i bolagsordningen må komma till stånd enligt 91 § 4 mom. och alltså

även därigenom att beslut om ändringen fattas å två på varandra

följande bolagsstämmor, därav minst eu ordinarie, och å andra bolagsstämman

''biträdes av minst två tredjedelar av de röstande, dock under

förutsättning att garanti vinnes för att med dylikt majoritetsbeslut

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kutiffl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

icke genomdrives förbud iör utländska aktieägare att överlåta sina

aktier till andra utlänningar eller utländska juridiska personer. Denna

garanti vinnes, synes det mig, enklast genom den av mig nyss förordade

avfattningen av 94 § aktiebolagslagen, enligt vilken registrering

av sådan ändring av bolagsordningen, som nu är i fråga, icke skall

kunna ske, med mindre styrelsen avgiver försäkran, att de aktier, som

träffas av förbehållet, icke inneliavas av andra än som enligt förbehållet

må förvärva dessa aktier.

Därest man vill bibehålla aktiebolagslagens bestämmelser (se 26 §

2 mom. och 94 §), att då förbehåll, varom nu är fråga, införes i

bolagsordningen efter bolagets bildande, detsamma måste angivas i varje

brev å aktie, som förbehållet avser, och att, innan så skett, registrering

av ändringen i bolagsordningen ej må ske, — vilket ock, såsom aktiebolagskommittén

framhållit, torde vara nödvändigt för att mot rättsförlust

skydda dem, som icke få förvärva aktier — är det givetvis av

vikt att giva bolagen ett om möjligt osvikligt medel att tvinga aktieägare

att förete ifrågavarande aktiebrev för påteckning. Såvitt jag

kunnat finna, är det enda medel, som uppfyller detta villkor, ett lagstadgande

av innehåll att, innan förbehållet antecknats a sadant aktiebrev,

utdelning å den eller de aktier, varå brevet lyder, ej må äga

rum. En bestämmelse i denna riktning torde därför böra införas i aktiebolagslagens

54 § och i sammanhang därmed torde en jämkning böra

vidtagas i stadgandet uti samma lags 132 § 1 mom. under o).

De sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna i aktiebolagslagen

avse emellertid endast det fall, då ett aktiebolag i syfte att erhålla rätt att

utan inskränkning förvärva fast egendom eller idka gruvdrift i sin bolagsordning

intager visst förbehåll med avseende å förvärv av aktie i bolaget.

Bestämmelserna komma således icke att få tillämpning å aktiebolag, vars

aktier, med hänsyn till beskaffenheten av den egendom bolaget äger vid

tiden för den ifrågasatta lagstiftningens trädande i kraft, skola vara underkastade

den förut angivna legala inskränkningen i rätten att över

dem förfoga. Men givet är att även beträffande dessa senare aktiebolag

bör gälla, att brev å aktier, som äro underkastade nämnda inskränkning,

böra förses med påskrift därom samt att, innan aktiebrev försetts med

sådan påskrift, utdelning å den eller de aktier, varå brevet lyder, ej må

äga rum. Bestämmelser härom finnas i andra stycket av 12 § i det

lagförslag, för vilket jag först redogjorde.

Jag anhåller att nu även få fästa uppmärksamheten på ett stadgande

i aktiebolagslagen, vilket, enligt vad erfarenheten redan visat, gör den

viktiga bestämmelsen, att till styrelseledamot icke må utan Kungl. Maj:ts

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 137.

medgivande utses utländsk medborgare, skäligen ineffektiv. Härmed

åsyftar jag stadgandet i 63 §, att till firmatecknare må utses annan än

styrelseledamot; lagen lägger nämligen icke något hinder i vägen för

att till firmatecknare utom styrelsen utses utländsk medborgare. Då

en firmatecknares ställning såväl inåt som utåt i det närmaste sammanfaller

med styrelsens, vinnes genom att till firmatecknare utse utländska

medborgare i huvudsak samma resultat som om till styrelse utsetts

utländska medborgare.

I sammanhang med de ändringar i aktiebolagslagen, vilka, i enlighet

med vad jag förut anfört, synas böra komma till stånd, torde

därför lämpligen göras det tillägg till samma lags 63 §, att bemyndigande,

som där sägs, ej må meddelas annan än här i riket bosatt svensk

medborgare, där ej Konungen för särskilt fall det medgiver (jfr 5 § i

lagen om järnvägsaktiebolag den 22 juni 1911). Detta tillägg föranleder

jämkningar av stadgandena i 23 och 105 §§ aktiebolagslagen.

De erforderliga bestämmelserna i berörda ämnen hava sammanfattats

i ett förslag till lag om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 94,

105 och 132 §§ i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag.

Förslag till

lag om ändrad

lydelse av 6,

20 och 54 $$>''

i lagen den

22 juni 1911

om ekonomiska

föreningar.

Till sist har jag att anmäla ett förslag till lag om ändrad lydelse

av 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Syftet med detta förslag är att för ekonomiska föreningar stadga samma

begränsning i fråga om firmatecknares nationalitet som den nyss beträffande

aktiebolag omförmälda.»

Departementschefen uppläste härefter de sålunda anmälda lagförslagen,

vilka finnas såsom bilagor fogade vid detta protokoll, och hemställde,

att Kungl. Maj:t behagade för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, genom utdrag av protokollet över desamma inhämta

lagrådets utlåtande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder

lämna bifall.

Ur protokollet

N. Beite.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

61

Förslag

till

Lag

om kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom eller gruva.

Med upphävande av kungörelsen den 3 oktober 1829 angående

villkoren, varunder utländska män kunna förvärva och besitta fast egendom

i riket, förordnas som följer:

1 §•

.Utländska medborgare, bolag, föreningar, andra samfälligheter eller

stiftelser samt svenska bolag eller föreningar må ej i andra fall än

nedan stadgas här i riket förvärva fast egendom eller inmuta, annorledes

förvärva eller bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

2 §■

Arvsrätt till fast egendom, inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet

tillkomme utländsk medborgare enligt vad i ärvdabalken sägs.

Vad nedan stadgas gälle ej angående förvärv, som sker genom arv.

3 §■

Utländsk medborgare må av Konungen erhålla tillstånd för visst

fall att förvärva fast egendom eller förvärva eller bearbeta inmutad

mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Vad sålunda stadgas gälle ock

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

i avseende å utländska bolag, föreningar, andra samfalligheter och

stiftelser.

Konungen äge giva svenskt bolag eller svensk förening allmänt

tillstånd eller tillstånd för visst fall att förvärva fast egendom eller

inmuta, annorledes förvärva eller bearbeta mineralfyndighet eller idka

gruvdrift.

4 §•

Svenskt handelsbolag, vari ej finnes utländsk bolagsman, må förvärva

fast egendom samt inmuta, annorledes förvärva eller bearbeta

mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

5 §•

Har svenskt aktiebolag, vars aktiebrev skola vara ställda till viss

man, i sin bolagsordning intagit förbehåll, att Titan Konungens för

visst fall givna tillstånd bolagets aktier icke må genom teckning eller

överlåtelse förvärvas av utländska medborgare, bolag, föreningar, andra

samfalligheter eller stiftelser, ej heller av andra svenska bolag eller

föreningar än sådana, som erhållit allmänt tillstånd enligt 3 §, eller

de, som avses i 15 § första stycket, eller handelsbolag, vari ej finnes

utländsk bolagsman, eller aktiebolag, som själva skola hava sina aktier

ställda till viss man och i bolagsordningarna intagit förbehåll som nu

är sagt, då äge bolaget förvärva fast egendom samt inmuta, annorledes

förvärva eller bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

Ändring av bolagsordning, i vad den innefattar förbehåll varom

i första stycket är stadgat, må ej ske utan Konungens medgivande.

6 §•

Svenskt bolag eller svensk förening må förvärva hus, tomt, upplagsplats,

mindre stenbrott, grus- eller lertag, mindre vattenfall, mindre

torvmosse eller dylikt, om egendomen i den ordning 7 § stadgar prövas

vara behövlig för bolagets eller föreningens verksamhet.

i §•

Den i 6 § stadgade prövning åligge Konungens befallningshavande

i det län, där den fasta egendomen är belägen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137. 63

Åskas sådan prövning, eller vill någon jämlikt 3 § för visst fall

söka Konungens tillstånd att förvärva fast egendom, skall ansökan

jämte fångeshandlingen ingivas till Konungens befallningshavande inom

ett år från det fånget skedde. Försittes den tid, eller prövas fall som

i 6 § avses icke vara för handen, och varder ej heller, om Konungens

tillstånd sökes, sådant beviljat, vare fånget ogillt.

Sökes Konungens tillstånd, åligge Konungens befallningshavande,

såframt ej förvärvet godkännes enligt 6 §, att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Konungen.

över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,

må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är

stadgad.

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för

Konungens befallningshavandes prövning i sådant ärende, meddelas av

Konungen.

År i enlighet med vad ovan i denna § sagts frågan om rätt att

förvärva egendom ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta

sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

8 §•

Medelst inrop å exekutiv auktion må fast egendom eller inmutad

mineralfjndighet eller gruvlägenhet förvärvas av utländska medborgare,

bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser samt svenska

bolag eller föreningar.

9 §•

Fast egendom, som förvärvas enligt vad i 8 § sägs, skall, om ej

köparen enligt vad ovan stadgas även på annan grund äger att förvärva

egendomen, åter avyttras inom sådan tid, att lagfart å fånget

kan sökas förrän tre år förflutit från det den exekutiva auktionen vunnit

laga kraft. Har nämnda tid tilländalupit, och framgår ej av lagfartsprotokollet,

att egendomen är avyttrad, förordne Konungens befallningshavande,

att egendomen skall säljas å offentlig auktion efter vad nedan

sägs. Å sådan auktion må egendomen ej åter inropas av samma köpare.

Om vad sålunda stadgats skall erinran införas i det köpebrev, som

utfärdas i anledning av den exekutiva auktionen.

Av Konungens befallningshavande meddelat förordnande, som

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

nu är nämnt, vare gällande, ändå att egendomen finnes hava varit

av sagda köpare avyttrad eller sedermera avyttras. I övrigt skall så

anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som hade enligt

28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens försäljning

till gäldande av fordran, som däri äger bästa förmånsrätt; och skall

försäljning ske, ändå att innehavaren av den fordran sådant bestrider.

Vad i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingens fördelning

nämnda lag stadgar beträffande gäldenären skall i ärende, som nu

sägs, lämpas till egendomens ägare, och skall denne vara pliktig att

betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas

ur den försålda egendomen.

Har inropet av egendomen varit erforderligt för skyddande av

någon köparens fordran eller rättighet, varför egendomen häftar på

grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, give på

därom gjord ansökan Konungen, därest särskilt hinder ej möter, köparen

tillstånd att behålla egendomen eller ock anstånd, som må erfordras för

att egendomen skall kunna avyttras utan förlust. Sådan ansökan skall sist

inom tre år från det auktionen vunnit laga kraft ingivas till Konungens

befallningshavande, som med eget utlåtande överlämnar den till Konungen;

och skall med förordnande, som enligt denna § ankommer på Konungens

befallningshavande, anstå till dess ansökningen av Konungen

prövats.

10 §.

Förvärvas mineralfyndighet eller gruvlägenhet enligt vad i 8 §

sägs, och äger ej köparen jämlikt ovan meddelade bestämmelser även

på annan grund att förvärva fyndigheten eller gruvlägenheten, skall

denna åter avyttras inom ett år efter det den exekutiva auktionen vunnit

laga kraft eller inom den längre tid därefter, som Konungen för visst

fall må efter ansökan bestämma.

Försöks- eller gruvarbete, som köparen efter nämnda tid företager,

vare utan verkan till bevarande av rätt till fyndigheten eller

gruvlägenheten.

ii §•

Företager någon försöks- eller gruvarbete å mineralfyndighet eller

gruvlägenhet, som han enligt ovan meddelade bestämmelser ej ägt att

förvärva, vare arbetet utan verkan till bevarande av rätt till fyndigheten

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

eller gruvlägenheten. Vad sålunda stadgas äge dock icke tillämpning

i fråga om fyndighet eller gruvlägenhet, vilken innehaves på grund av

rättighet, som förvärvats, innan denna lag trätt i kraft.

12 §.

Äger, då denna lag träder i kraft, svenskt aktiebolag, vars aktier

skola vara ställda till viss man, här i riket fast egendom med en areal

av mer än tvåtusen hektar eller ock vattenfall eller del därav, varur

vid vanligt lågvatten uppenbarligen kunna uttagas mer än ett tusen naturhästkrafter,

eller innehar sådant aktiebolag på grund av rättighet, som

förvärvats före denna lags trädande i kraft, mineral- eller stenkolsfyndighet

eller gruvlägenhet, må aktier i bolaget, vilka vid lagens ikraftträdande

äro tecknade eller innehavas av svenska medborgare, bolag, föreningar,

andra samfälligheter eller stiftelser, eller vilka utgivas i anledning av

aktiekapitalets ökning, icke genom teckning eller överlåtelse förvärvas av

utländska medborgare, bolag, föreningar, andra samfälligheter eller

stiftelser, ej heller av andra svenska bolag eller föreningar än sådana,

som erhållit allmänt tillstånd enligt 3 §, eller de, som avses i 15 §

första stycket, eller handelsbolag, vari ej finnes utländsk bolagsman, eller

aktiebolag, som skola hava sina aktier ställda till viss man och i

bolagsordningarna intagit förbehåll som i 5 § sägs; dock med före vad

sålunda stadgats ej inskränkning i den aktieägare tillkommande företrädesrätt

till teckning eller erhållande av det antal nya aktier i bolaget,

som svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet, ej heller

inskränkning i den rätt att teckna eller erhålla nya aktier, som vid

denna lags trädande i kraft enligt bolagsordningen må tillkomma aktieägare.

Det åligger styrelsen att förse brev å sådana aktier, som äro underkastade

ovan stadgade inskränkning i rätten att över dem förfoga,

med påskrift härom; och har styrelsen för nämnda ändamål att inom en

månad efter det denna lag trätt i kraft infordra samtliga dessa aktiebrev.

Innan aktiebrev blivit för styrelsen företett för ändamål, som

nu är sagt, må utdelning å den eller de aktier, varå brevet lyder, ej

äga rum.

I aktieboken skall genom styrelsens försorg anmärkas, vilka aktiebrev

försetts med den i andra stycket stadgade påskrift.

År aktiebolag ej vidare innehavare av egendom, som i första

stycket, sägs, må på ansökning av bolaget Konungen förordna, att beBihcing

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 116 käft. (Nr 137.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 137.

stämmelserna i denna § icke skola äga tillämpning i fråga om bolaget.

I avseende å visst aktiebolag må Konungen ock i annat fall medgiva

undantag från den i första stycket stadgade inskränkning i förfoganderätten

över vissa aktier.

13 §.

Underlåter ledamot i aktiebolags styrelse att iakttaga föreskriften

i 12 § andra stycket första punkten,

eller låter styrelseledamot uppsåtligen i strid mot bestämmelsen i

12 § andra stycket andra punkten verkställa utdelning till aktieägare,

eller låter styrelseledamot mot bättre vetande i aktieboken göra

anteckning i strid mot bestämmelsen i 12 § tredje stycket,

straffes med böter från och med femtio till och med tvåtusen

kronor eller fängelse.

Underlåter styrelseledamot i annat fall än nyss är sagt att iakttaga

föreskrift, som är meddelad i 12 § tredje stycket, straffes med

böter från och med fem till och med femhundra kronor.

14 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

15 §.

Denna lag äger, såvitt angår svenska bolag och föreningar, icke

tillämpning i avseende å bankaktiebolag, solidariska bankbolag, sparbanker,

försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar eller andra

försäkringsföreningar, aktiebolag eller föreningar, som erhållit statslån

från egnaliemslånelonden, eller föreningar med ändamål att främja medlemmarnas

ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra

förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet,

bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna.

Med bolag avses i denna lag icke enkelt bolag.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

67

16 §.

Vad utöver bestämmelserna i denna lag är stadgat angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom skall fortfarande

gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelse i traktat, som med främmande stat avslutats före

denna lags trädande i kraft, lände till efterrättelse, även om bestämmelsen

strider mot vad i denna lag stadgas.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Om inskränkning i utländskt förvärv av rätt till gruva är särskilt

stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

69

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag.

Såsom tillägg till vad i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag är stadgat om handelsbolag förordnas som följer:

Utländsk medborgare må ej, ändå att han erhållit Konungens

medgivande att i riket idka näring, här sluta handelsbolag eller i

handelsbolag ingå, utan att han därtill erhållit Konungens tillstånd.

Sökes sådant tillstånd, skall visas, att angående bolagets slutande eller

inträde i bolaget träffats avtal, som omedelbart fullbordas genom tillståndets

beviljande.

Vad sålunda stadgas om utländsk medborgare galle ock i avseende

å utländska bolag, föreningar, andra samfalligheter och stiftelser.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelse '' i traktat, som med främmande makt avslutats före

denna lags trädande i kraft, lände till efterrättelse, även om bestämmelsen

strider mot vad i denna lag stadgas.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 137.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 94, 105 och 132 §§ i lagen

den 12 augusti 1910 om aktiebolag.

Härigenom förordnas, att 23, 54, 63, 91, 94, 105 och 132 §§ i

lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag skola erhålla följande ändrade

lydelse:

23 §.

Ansökning om bolagets registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas

dels stiftarnas och styrelseledamöternas samt, där suppleanter i

styrelsen utsetts, deras fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels bolagets postadress,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utövas

allenast av styrelsen, vilken eller vilka, var för sig eller i förening,

sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom

nationalitet och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) stiftelseurkunden, försedd med påskrift om uppvisande, som i

9 § sägs, samt övriga i 14 § 2 mom. angivna handlingar, så ock styrkta

avskrifter av samtliga dessa handlingar;

2) av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av protokollet vid kon
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137. 71

statuerande stämman, så ock, där annan stämma hållits, av dot därvid

förda protokollet;

3) två på enahanda sätt, som under 2) sägs, till riktigheten styrkta

exemplar av bolagsordningen;

4) eu med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

försedd handling, innehållande dels uppgift, huru mycket

blivit tecknat, med avdrag ej mindre i anledning av överteckning, där

sådan ägt rum, än ock för aktierätt, som av aktietecknare må hava

enligt 30 § förverkats och ej av annan övertagits, ävensom huru mycket

av det belopp, vartill aktiekapitalet sålunda uppgår, blivit inbetalt, dels

ock försäkran, att den sålunda anmälda inbetalningen fullgjorts i penningar

eller annat i enlighet med stiftelseurkundens bestämmelser;

5) bevis om tillstånd, som, efter ty i 3, 57 eller 63 § sägs, må

vara av Konungen meddelat.

54 §.

Ej må till aktieägarna annorledes än i följd av aktiekapitalets nedsättning,

efter ty i 49 eller 50 § sägs, utbetalas annat än den vinst,

som förefinnes enligt fastställd balansräkning för sista året, i den mån

vinsten ej skall avsättas till reservfonden.

Har sådant förbehåll träffats, som i 52 § 2 mom. sägs,^ må, innan

det jämlikt 26 § 2 mom. angivits å aktiebrevet, utdelning å den eller

de aktier, varå brevet lyder, ej äga rum.

Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid med vad ovan

stadgats eller med bestämmelse i bolagsordningen, vare de, som uppburit

sådan utdelning, skyldiga att återbära densamma; och ansvare

därjämte de, som deltagit i beslutet, eu för alla och alla för en, för den

brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

63 §.

I bolagsordningen må bestämmas, att styrelsen äger bemyndiga

annan än styrelseledamot att teckna bolagets firma; och äge jämväl

bolagsstämman tillåta styrelsen att meddela sådant bemyndigande. I

fråga om den, som sålunda erhållit rätt att teckna bolagets firma, skall

tillämpas vad som enligt 58 och 59 §§ gäller beträffande styrelseledamot,

som äger teckna firman.

Bemyndigande, som i denna paragraf avses, må ej meddelas annan

än här i riket bosatt svensk medborgare, med mindre Konungen för

särskilt fall det medgiver.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

91 §.

Beslut, som innefattar sådan ändring av bolagsordningen, att rättsförhållaudet

mellan redan utgivna aktier rubbas, eller att förbehåll, som

i 52 § 1 mom. sägs, i bolagsordningen intages, vare ej giltigt, med

mindre samtliga aktieägare förenat sig därom.

Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om grunderna

för utövande av rösträtt och för fattande av beslut å bolagsstämma eller

om användande av bolagets vinst eller av bolagets behållna tillgångar

vid dess upplösning, så ock beslut om sådan ändring av bolagsordningen

att däri intages förbehåll, som i 138 § sägs, eller att tiden för bolagets

bestånd förlänges, vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat

sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor,

därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles

biträtts av samtliga röstande och dessa tillika företrätt minst tre fjärdedelar

av hela aktiekapitalet.

Beslut avseende ändring av bolagsordningen i fråga om föremålet

för bolagets verksamhet vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare

förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor,

därav minst en ordinarie, samt å den stämma, som sist hålles,

biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande och dessa tillika företrätt

minst tre fjärdedelar av hela aktiekapitalet. 1 fråga om giltighet

av beslut om sådan ändring av bolagsordningen, att aktiekapitalet må

ökas, vare, där aktier med olika rätt finnas, lag, som nu är sagt; dock

erfordras, att de röstande, som biträtt beslutet, företrätt jämväl minst

tre fjärdedelar av varje särskilt slag av aktier.

Beslut om annan ändring av bolagsordningen vare ej giltigt, med

mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats^ två

på,, varandra följande bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, och å den

stämma, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Är för giltighet av beslut, varom nu är sagt, något ytterligare

villkor bestämt i bolagsordningen, lände ock det till efterrättelse.

Har i bolagsordningen intagits bestämmelse, enligt vilken annan

bestämmelse ej må ändras, utan att Konungen därtill lämnat medgivande,

må ej heller den förra bestämmelsen utan Konungens medgivande ändras!

94 §.

, ..... ändring av bolagsordningen skall av styrelsen oför
dröjligen

anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet, innan

registrering skett.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Vid anmälan fogas, i två exemplar, av notarius publicus eller

med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

styrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet, ävensom, där fråga är

om beslut avseende sådan ändring av bolagsordningen, att däri intages

förbehåll, som i 52 § sägs, bevis att förbehållet blivit antecknat

å varje brev å aktie, som detsamma avser, samt, där förbehållet är

sådant, som i 52 § 2 mom. sägs, en av styrelsens ledamöter egenhändigt

underskriven försäkran, att enligt aktieboken de aktier, som förbehållet

avser, icke innehavas av andra än som enligt förbehållet må

förvärva dessa aktier. Styrelseledamöternas namnteckningar å denna

försäkran skola vara av vittnen styrkta.

105 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att

bolaget trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna bolagets firma ej skall utövas

allenast av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för sig

eller i förening, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet''

och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna bolagets firma eller ändrar likvidator

eller suppleant eller eljest någon, som, ensam eller i förening med annan,

berättigats teckna firman, sitt hemvist, skall ock därom anmälan för

registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas

styrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälans

riktighet, jämte bevis om tillstånd, som, efter ty i 104 § sägs, må vara

av Konungen meddelat.

132 §.

Med böter från och med femtio till och med två tusen kronor

eller fängelse straffes

1) stiftare, som mot bättre vetande i stiftelseurkunden, i teckningslista

eller i skriftlig handling, som åberopas i listan eller bifogas denBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml 116. höft. (Nr 137.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

samma eller eljest framlägges å konstituerande stämman, meddelar

oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan till registrering

mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, med vars begivande utfärdas aktiebrev, vilket

utan Konungens lov är ställt till innehavaren, eller i vilket aktie angives

lyda å mindre belopp än i denna lag är medgivet, eller i vilket mot

föreskriften i 26 § 2 mom. förbehåll, som där sägs, ej angivits;

4) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande

i skriftlig handling, som framlägges å bolagsstämma eller annorledes

hålles tillgänglig för aktieägarna, rörande bolagets angelägenheter meddelar

oriktig uppgift eller mot bättre vetande vare sig låter i aktieboken

göra anteckning i strid med bestämmelserna i 28 § 1 och 3 mom. eller

underlåter ombesörja, att förändring i äganderätt till aktie varder jämlikt

28 § 1, 2 och 3 mom. antecknad i aktieboken;

5) styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen i strid med

bestämmelsen i 54 § 1 eller 2 mom. låter verkställa utbetalning till

aktieägare;

6) styrelseledamot, som vid upprättande av balansräkning mot

bättre vetande förfar i strid med bestämmelserna i 56 §;

7) revisor eller enligt 107 § förordnad god man, där han i berättelse

eller utlåtande eller annan handling, som framlägges å stämma eller

annorledes hålles tillgänglig för aktieägarna, mot bättre vetande lämnar

oriktig uppgift rörande bolagets angelägenheter eller uppsåtligen underlåter

att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom

granskats;

8) revisor, som, därest han insett eller bort inse, att skada därav

kunnat följa, yppar något av vad vid granskningen av styrelsens förvaltning

eller bolagets räkenskaper kommer till hans kännedom, utan

att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag;

9) en var, som falskeligen avgiver sådan försäkran, som omförmäles

i 76 § 2 mom.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från tryckeri Svensk författningssamling.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

75

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar skola erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Ansökning om föreningens registrering skall göras av dess styrelse.

I sådån ansökning skola uppgivas

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts,

deras fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utövas allenast av styrelsen, vilken eller vilka inom eller utom styrelsen,

var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom

nationalitet och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas

1) två av notarius publicus eller med styrelseledamöternas. egenhändiga,

bevittnade namnunderskrifter styrkta exemplar av föreningens

stadgar ävensom, där ej vad i 65 § 1 mom. är stadgat äger tillämpning,

en med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter

försedd försäkran, att medlemmarnas antal uppgår till minst fem;

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

2) på enahanda sätt, som under 1) sägs, till riktigheten styrkt

avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar

utvisande, att stadgarna blivit antagna, ävensom av dylikt protokoll

eller annan handling, varav framgår, att styrelse blivit utsedd.

2° §.

Jör ekonomisk förening skall finnas en styrelse, bestående av en

eller flera ledamöter.

Styrelsen äge i enlighet med vad i denna lag är stadgat förvalta

föreningens angelägenheter. Den äge ock bemyndiga annan vare sig

inom. eller utom styrelsen att teckna föreningens firma (firmatecknare).

Har i stadgarna eller av föreningssammanträde gjorts inskränkning i

styrelsens rätt att utse firmatecknare, lände den till efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreuingssammanträde; dock må i stadgarna

kunna bestämmas, att styrelsen eller ledamot av densamma skall på

annat sätt utses. r

Styrelseledamot skall vara medlem i föreningen; dock må, där

bolag eller annan samfällighet eller stiftelse är medlem i föreningen,

ledamot av den samfälligliets eller stiftelses styrelse eller delägare i

samfälligheten vara ledamot av föreningens styrelse.

Ledamot av styrelsen, så ock firmatecknare, som utom styrelsen

utses, skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej Konungen

för viss förening medgiver undantag.

Styrelseledamot må ej utses för längre tid än två år. Styrelseledamot

må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till

ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för

vilken lian blivit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger

det Övriga styrelseledamöter, såframt styrelsen ej är beslutför med kvarstående

ledamöter eller enligt stadgarna fulltalig styrelse alltid skall

forefinnas, att ofördröjligen föranstalta om val av ny ledamot.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rätten

att teckna föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen

göra anmälan för registrering.

54 §.

. Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att

föreningen trätt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn ävensom nationalitet och hemvist,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kunyl. Maj:t» Nåd. Proposition Nr 137.

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall

utövas allenast av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för

sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet,

varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet

och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker

ändring i fråga om rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom

anmälan för registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Bilaga.

Till

Herr statsrådet och chefen för kung!, justitiedepartementet.

Till mitt besvarande har herr statsrådet i uppdrag av den 28 sistlidna

december uppställt följande frågor:

1) Till vilken omfattning äro utlänningar ägare av mellansvenska

gruvor?

2) I vad mån fördelas äganderätten till svenska gruvor mellan

aktiebolag, andra bolag och enskilda personer?

Då jäg1 går att vördsamt söka besvara dessa frågor, vill jag först

framhålla, att den korta tid, som stått mig till buds för erforderliga

förarbeten, tydligtvis gjort, att de nedan lämnade siffrorna icke kunna

motsvara några större anspråk på noggrannhet, men torde de, detta

oaktat, kunna lämna en tillfyllestgörande översiktsbild över de omfrågade

förhållandena.

1. Omfattningen av det utländska gruvförvärvet inom den mellansvenska

bergslagen.

De primäruppgifter, vilka lagts till grund för nedanstående sammanställning,

hava i huvudsak erhållits genom Sveriges geologiska

undersökning, vilken under sistlidna år genom inhämtande av uppgifter

. från respektive gruvförvaltningar verkställt en förberedande uppskattning

av det utländska gruvförvärvet. Bekräftelse och en icke

oväsentlig komplettering av dessa uppgifter har jag förskaffat dels från

bergmästarne i mellersta distriktet och Gävle-Dala distrikt, och dels från

åtskilliga gruvexperter. Av dessa detaljuppgifter har nedanstående

tabellariska uppställning utarbetats.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

79

Tabell I. Uppställning över järnmalmsgruvor i mellersta Sverige, vil/ca

ägas av utlänningar och huvudsakligen bearbetas för export.

L ä n.

Produktion av

exportduglig

malm

ton

Export 1911

ton

Sannolik

export sedan

anläggningarna

fulibordats

ton

Ungefärlig

malm area

kvadratmeter

Östergötlands län ....................

_

_

_

400

Västmanlands län .....................

60,450

55,000

80,000

4,000

Örebro län ..............................

50,800

17,000

150,000

26,000

Kopparbergs län ........................

216,700

206,000

555,000

40,000

Summa

327,950

278,000

785,000

70,400

Härav motsvarande de tre sista

årens förvärv cirka..................

535,000

53,400

Till ovanstående uppställning bör bemärkas, att den i fjärde

kolumnen angivna sannolika exporten beräknats i anslutning till lämnade

uppgifter, jämförda med de anläggningar för gruvdrift och anrikning,

vilka redan äro verkställda vid de olika gruvorna eller äro för

dem planerade, samt att den i femte kolumnen angivna malmarean

närmast hänför sig till uppgifter från Sveriges geologiska undersökning.

Särskilt vill jag framhålla att i denna sammanställning icke äro medtagna

de gruvor, vilka helt eller delvis ägas av järnverksbolag med

utländska intressenter. Såsom bekant äro utländska personer ensamma

ägare eller stora delägare i åtskilliga av våra järnverksbolag, vilka

bolag i sin tur äro intresserade i flera av våra större gruvfält. Då

emellertid dessa järnverksbolag så gott som uteslutande vid sina svenska

verk förädla den malm, som erhålles på deras gruvdelar, har jag icke

ansett skäligt göra detta indirekta utländska gruvbesittande likställt

med sådana gruvföretag med utländska ägare, vilka enbart arbeta på

malmexport. Å andra sidan har jag ej velat förbigå saken, då på

nämnda sätt utländskt inflytande har tillfälle att inom åtskilliga gruvbolag

gorå sig kraftigt gällande.

Enligt Sveriges geologiska undersöknings uppskattning utgör malmarean

för sådana järnmalmsfyndigheter i mellersta och södra Sverige,

som under senare tid bearbetats och kartlagts, omkring 325,000 kvadratmeter,

under det malmarean för mindre kända järnmalmsgruvor bearbetade

under äldre tider uppskattats till minst 100,000 kvadratmeter, eller

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

sammanlagt 425,000 kvadratmeter. Enligt denna uppskattning, i vilken

dock icke Smålands Taberg, hittills ansedd såsom tekniskt mindre

användbar, medräknats, skulle sålunda det utländska gruvförvärvet, med

den säkerhet som ovanstående summariska överslagsräkning medgiver,

kunna uppskattas till omkring 17 procent av hela den tillgängliga malmarean

inom mellersta och södra Sverige.

Med hänsyn till betydelsen av dessa utländska gruvförvärv i hjärtat

av vår bergslag vill jag i huvudsak inskränka mig till att citera ett

uttalande av en inom järnkontoret hösten 1908 tillsatt kommitté, vilken

haft att förbereda ett uttalande från järnkontoret till herr statsrådet

och chefen för civildepartementet rörande möjligheten att tillgodogöra

malmen i Luossavara malmfält för den svenska järntillverkningen.

Denna kommitté, som bestod av några av vår järnhanterings mest

framskjutna män, nämligen bruksdisponenten doktor E. J. Ljungberg,

kabinettskammarherren Aug. Herlenius, disponenten doktor Hj. Lundbohm,

överingenjören doktor J. A. Brinell samt ingenjören J. A. Leffler,

yttrade bland annat angående den mellansvenska järnhanteringens framtida

malmbehov följande:

»Det är likväl att förutse, att ändrade förhållanden inträda, då

grängesbergsmalmerna i framtiden bliva utbrutna utan att ersättningsmalmer

i mellersta Sverige finnas att tillgå. Den svenska järnhanteringen

måste då fylla en stor del av sitt behov med malmer från

Norrbotten. Vid denna tid har man säkerligen i brist på träkol nödgats

övergå till allmännare bruk av koks för tackjärnstillverkningen.

Järnverk, belägna inuti landet, kunna ej, då frågan blir om tillverkning

av järn medelst koks och norrbottensmalmer, tävla med verk,

anlagda vid kusten, vilka verk hava billigare malm- och kolfrakter.

Man kan därför säga, att ju längre de nuvarande järnverken hava tillgång

på billig malm i sin närhet t. ex. i Grängesberg, ju längre kunna de

motstå konkurrensen från vid kusten anlagda nya verk, eller ju längre

kunna de bibehållas på sin nuvarande plats och undgå att flytta till kusten.

För de nuvarande järnverken skulle det därför vara av synnerligt stor

vikt, om de sydsvenska malmerna kunde sparas för svensk järnhantering,

ty norrbottensmalmerna komma alltid, även efter tillkomsten

av en inlaudsbana, att draga så hög frakt till flertalet av nuvarande

järnverk, att deras användning i hög grad försvåras om ej helt och

hållet omöjliggöres.»

Härtill vill jag endast framhålla, att i den mån sådana utländska

järnverk, som hittills varit och äro större avnämare av svensk exportmalm,

förvärva egna gruvor i Sverige, sådana förvärv, även om pro
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

duktionen från dem är mycket otillräcklig för ifrågavarande verka behov,

dock kunna bliva ganska hinderliga då verkens hittillsvarande svenska

leverantörer skola underhandla om uppgörandet av nya försälj uingskontrakt.

Å andra sidan bör vederbörligen beaktas, att åtskilliga av

de utländska köpen hänföra sig till gruvor, vilka eljest med all sannolikhet

ännu länge fått ligga oanvända, varvid sålunda de inkomster från

nyanläggningarna och brytningen, som nu uppstå, eljest icke på länge

kommit svenska verkstäder och svenska gruvarbetare till del.

Slutligen önskar jag för fullständighetens skull framhålla, att

under de senare åren ingen mer betydande fyndighet av annan malm

än järnmalm förvärvats av utlänningar.

2. 1 vad mån fördelas äganderätten till svenska gruvor mellan

aktiebolag, andra bolag och enskilda personer?

För besvarande av denna fråga har jag gått till de primäruppgifter,

som årligen genom bergmästarnes försorg insamlas och insändas

till kungl. kommerskollegium och vilka, i vad det rör i drift varande

gruvor och fältspatsbrott, återfinnas i kungl. kommerskollegii berättelse

över bergshanteringen senast för år 1911. Under sagda tid ställer

sig denna fördelning som tabell II utvisar.

Tabell II.

Gruvor och. fältspatsbrott tillhörande

enskilda ägare

aktiebolag

andra bolag

summa

Antal

°/o av

hela

antalet

Antal

°/o av

hela

antalet

Antal

°/o av

hela

antalet

Antal

7»

Bearbetade 1911 .........

40

_

212

_

139

391

_

Ej bearbetade 1911.......

385

—

1,302

—

732

—

2.419

—

425

15.1

1,514

53.9

871

31.0

2,810

100

En fördelning av uppgifterna i tabell II för varje län närslutes

såsom bilaga. Slutligen bör framhållas, att de uppgifter, som ligga

till grund för sammanställningen i tabell II, icke angiva storleken av

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 116 höft. (Nr 137.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung’.. Maj:t Nåd. Proposition Nr 137.

varje särskild gruva, vilken naturligen varierar avsevärt. För en noggrann

uppskattning av nu berörda fördelning hade säkerligen upp*

gifter angående respektive gruvors malmarea, om sådana överhuvudtaget

stå att anskaffa, varit väsentligen mera upplysande; dock har den

begränsade tiden för detta uttalande lagt hinder i vägen för undersök-,

ning i sådan riktning.

Stockholm den 22 januari 1913.

Vördsamt

GUNNAR DILLNER.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 137.

83

Uppställning över gruvor bearbetade under 1911.

L ä

n

Antal gruvor och fältspat®!

tillhörande

rott

__

Summa

ensamma

ägare

aktie-

bolag

andra

bolag

Stockholms stad .......

.....................................

•

- !

_

1

_ i

Stockholms

län ............................

8 i

14

8

30 i

Uppsala

» ............................

_

5

16

21

Södermanlands

» ............................

4

7

1

12

Östergötlands

» ............................

—

2

1

3

Jönköpings

» ............................

10

1

—

11

Kronobergs

» ............................

—

—

—

—

Kalmar

» ............................

—

—

Blekinge

» ............................

1

—

—

1 1

Kristianstads

» ............................

—

2

—

2

Malmöhus

» ............................

—

6

—

6 !

Hallands

» ............................

—

14

3

17

Göteborgs och Bohus

» ............................

4

12

5

21 1

Älvsborgs

y> ............................

5

6

—

Skaraborgs

» ............................

—

—

—

—

Värmlands

» ............................

—

18

1

19

Örebro

» ............................

2

34

35

71

Västmanlands

» ............................

—

17

21

38

Kopparbergs

5» ...........................

3

34

40

77

Gävleborgs

» ...........................

—

—

4

4

Västernorrlands

» ............................

—

—

Jämtlands

» ...........................

—

4

!

4

Västerbottens

» ...........................

—

—

—

Norrbottens

» ...........................

3

36

4

43

Summa! 40

212

139

| 391

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Gruvor fördelade efter ägare år 1911.

(Gruvor, ur vilka malm ej erhållits under redogörelseåret eller som ej bearbetats).

1

Län

J

Antal järngruvor

I

Summa

Andra gruvor

1

Summa

Total-

summa

i

j en- j samma

i ägare

aktie-

bolag

andra

bolag

en-

samma

ägare

aktie-

bolag

andra

bolag

j Stockholms

län ...

.

21

19

40

14

14

—

54

1 Uppsala

1

3

4

•4 !

j Södermanlands

! 2

1

3

_

3 !

Östergötlands

»

! 5

5

—

10

25

25

351

Jönköpings

1 8

6

3

17

5

74

_

79

96 i

1 Kalmar

»

|

1

1

7

6

13

14 !

Kristianstads

»

i 1

1

1 1

| Älvsborgs

»

—

_

—

_

36

36

36 1

j Skaraborgs

»

—

—

_

11

11

11

Värmlands

» ...

33

56

89

20

12

9

41

130 !

j Örebro;

35

226

141

402

9

27

16

52

j Västmanlands

»

—

33

185

218

17

2

19

237

i Kopparbergs

» ...

99

168

191

458

34

21

36

91

549

1 Gävleborgs

»

—

2

n

t

9

1

1

2

11

Västernorrlands

»

22

22

—

1

2

3

25 t

| Jämtlands

_

_

_

7

6

13

13 i

Västerbottens

»

—

_

16

16 !

9

7

16

32

Norrbottens

»

84

341

4

429 |

20

252

13

285

714

Summa

256

836

627

1,719 |

129

466

105

700 |

2,419

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 137.

85

Bilaga.

Till

Ilerr statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet.

Den 6 dennes har herr statsrådet anbefallt mig att avgiva yttrande

över exporten av järnmalm under de senaste åren, särskilt från södra

Sverige, samt rörande den påverkan, denna export kan röna av utländskt

förvärv av järnmalmsfält.

Sedan jag förberett detta ärende i samarbete med Sveriges geologiska

undersöknings malmgeolog, ingenjör F. R. Tegengren, vilken

jämväl utarbetat de bär bilagda exporttabellerna, får jag till besvarande

av herr statsrådets frågor vördsamt anföra följande.

Järnmalmsexporten från södra Sverige har som bekant under de

senaste årtiondena mångdubblats. Medan den på 1880-talet uppgick till

endast några tiotusental ton, stegrades den på 1890-talet till cirka en

halv miljon och utgjorde år 1911 något över 1 miljon ton. I dessa

exportkvantiteter ingå malmer av mycket olika fosforhalt och därav

betingad olika betydelse för den inhemska järnhanteringen, varför de

med hänsyn till de i skilda fall användbara förädlingsmetoderna lämpligen

kunna behandlas under följande tvänne huvudgrupper:

1. Fosforrika malmer. Malmer med mera än 0.06 procent fosfor,

användbara för förädling enligt de hasiska bessemer- och martinprocesBerna.

2. Fosforfattiga malmer. Malmer med mindre än 0.0 6 procent

fosfor, användbara för förädling enligt de sura bessemer- och martinprocesserna

samt enligt lancashiremetoden.

Dessa två grupper av malmer skola i det följande behandlas var

för sig.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

I. Exporten av fosforrik malm.

Malmerna tillhörande denna grupp betraktades i äldre tider såsom

nästan värdelösa, enär de med då kända förädlingsprocesser lämnade ett

»kallbräckt» järn. Först med upptäckten av Thomas’ basiska process

(1878) vanns en metod för rationellt tillgodogörande av dessa malmer,

som från nämnda tid blivit alltmer efterfrågade. De stora norrbottniska

malmerna tillhöra övervägande denna typ. I södra Sverige bilda de

fosforhaltiga järnmalmerna ett fåtal, men jämförelsevis mycket betydande

fyndigheter, nämligen:

Grängesberg, approxim. påvisad återstående malmmängd 1908 ......................... 50 milj. ton.1)

Idkerberg > » » » > 6.0 > »

Blötberget » * » » * 3.5 » >

Lekomberg » » » » > 0.6 » >

Samtliga dessa förekomster äro nu föremål för en omfattande

brytning, vars malmfångst nästan uteslutande exporteras, såsom framgår

av bilagda tabell 1.

Exporten från Grängesberg tog sin början redan 1882 och omfattade

under perioden 1882—1899 3,690,806 ton. Under tiden 1900—

1911 har från Grängesberg exporterats 6,919,175 ton, således under

hela exportperioden 10,609,981 ton, alltså 16.8 procent av den ursprungliga

malmmängden (= utbruten malm + påvisad återstående malmmängd).

Vid de tre övriga fälten begynte exporten omkring år 1900.

Från Idkerberg har till utgången av 1911 exporterats 446,951 ton,

d. v. s. 7.0 procent av den ursprungliga malmmängden. Motsvarande

siffror äro för Blötberget 1,007,572 ton och 23.4 procent, för Lekomberg

106,515 ton och 15.3 procent.

Export av järnmalm är en företeelse ägnad att skärskådas ur

statsekonomisk synpunkt, och den betydande exporten av fosforrik malm

från södra Sverige bör givetvis följas med oavlåtlig uppmärksamhet från

statsmakternas sida, detta desto mer som med denna malm ej endast

järn utan även den för jordbruket begärliga fosforsyran går förlorad för

landet.

0 Denna beräkning sträckte sig till 350 meters djup. Senare har malmen anträffats

på cirka 500 meters djup, varigenom den påvisade malmmängden vunnit en

mycket väsentlig, men ännu ej i detalj beräknad ökning. Samma anmärkning gäller i

viss mån även de tre andra, i detta sammanhang nämnda exportfälten.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kun yl. Maj:(s Nåd. Proposition Nr 137.

Utförseln av malm från södra Sveriges största exportfält, Grängesberg,

är lyckligtvis i någon mån begränsad genom det av 1907 års

Riksdags beslut fastställda avtalet mellan staten å ena sidan samt

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare Malmfält

samt trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund å den andra, i vilken

överenskommelses § 22 stadgas, att trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund förbinder sig att inskränka exporten av malm från do bolaget

tillhöriga gruvorna i Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej

överstiger 050,000 ton samt efter år 1917 ej överstiger 450,000 ton

årligen.

Beträffande de tre övriga exportfälten (Idkerberg, Blötberget,

Lekomberg), som 1911 tillsammans representerade en export av cirka

200,000 ton, föreligger för närvarande ingen motsvarande statskontroll

mot eventuell ytterligare stegring av exporten.

Dessa fosforrika malmer, som i äldre tider ansågos nästan oanvändbara

för den svenska järnhanteringen, hava under de senaste två årtiondena

vunnit en hastigt ökad användning inom landet, såsom framgår av

tabellen sid. 16 i geologen Tegengrens här bilagda arbete »Järnmalmstillgångarna

i mellersta och södra Sverige». Ståltillverkningen på basisk

botten, som 1893 uppgick till 23,467 ton, är 1910 mer än tiodubblad,

nämligen 279,374 ton. I betraktande av denna raskt tilltagande, inhemska

konsumtion av fosforrik malm är den nu till cirka 840,000 ton

uppgående årliga exporten av sådan malm från södra Sverige ägnad att

inge allvarliga farhågor.

En fordran, som man ur stalsekonomisk synpunkt alltid torde

kunna ställa på ett exportfält, är att den årligen utbrutna malmkvantiteten

ej skall vara alltför stor del av den totala påvisade malmmängden.

Jämföra vi ur denna synpunkt de sydsvenska exportfälten för fosforrik

malm med de stora norrbottniska förekomsterna, finna vi, att de förra

utbrytas i ett vida raskare tempo än de senare. Detta framgår av en

jämförelse mellan tabellerna 1 och 2. Från Grängesberg exporteras

årligen l.o—1.3 procent av den påvisade malmmängden. För Idkerberg

har motsvarande tal åren 1905—1910 varit 0.7—1.0 procent, för Blötberget

2.2—3.9 procent och för Lekomberg 0.5—2.3 procent. Vid de

norrbottniska fälten är exportkvoten (förhållandet mellan årlig export

och påvisad malmmängd) väsentligen lägre och påfallande konstant, för

Kiirunavaara 0.2—0.3 procent, för Gellivare Malmberg 0.3—0.4 procent

och för Koskullskulle 0.5 procent. Denna jämförelse ger sålunda det

överraskande och beaktansvärda resultatet, att Kiirunavaara, som exporterar

en malmmängd något större än hela det övriga Sveriges malm
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 137.

export, i proportion till sin malmreserv har den minsta exporten av

samtliga svenska exportfält för fosforrik malm. Exporten från Blötberget

är enligt ovanstående siffror tio gånger starkare forcerad än den från

Kiirunavaara.

Att de sydsvenska fyndigheterna av fosforrik malm utbrytas vida

hastigare än de norrbottniska är givetvis ur statsekonomisk synpunkt

att beteckna såsom ett missförhållande, då även de fosforrika malmerna

på senare tid vunnit en mycket avsevärd användning inom landet.

Den ojämförligt största av de hithörande sydsvenska förekomsterna,

Grängesberg, rörande vilken en mycket betydande ökning av den påvisade

malmmängden under förra året rapporterats, äges som bekant

till större delen av Grängesbergs Gruvaktiebolag, som utarrenderat sina

andelar i malmfältet till Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, med

vilket staten år 1907 träffat avtal om viss begränsning av exporten.

De mindre exportfälten för fosforrik malm ägas helt eller till

övervägande del av utlänningar. Sålunda innehaves den för närvarande

bearbetade delen av Blötbergsfältet av Bergverksaktiebolaget Vulcanus, *)

vari aktiemajoriteten äges av firman W:m H. Muller i Rotterdam, Lekombergsfältet

äges av Gruvaktiebolaget Lekomberg, vars aktier tillhöra

Eisen- tmd Stahlwerk Hoesch i Dortmund, medan större delen av Idkerbergsfältet.

besittes av Gruvaktiebolaget Dalarne, vars aktier ägas av

Possehl & Co., Liibeck. Därjämte hava Bergverksaktiebolaget Vulcanus

och Gruvaktiebolaget Dalarne förlidet år förvärvat betydande reserver

av sådan malm i det norr om Blötberget belägna, för närvarande ödeliggande

Fredmundbergsfältet. Återstoden av detta malmfält äges

däremot till största delen av Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag.

Då i Bergslagen inga andra avsevärda förekomster av fosforrik

malm än de ovannämnda förekomma, synes det uteslutet, att utlänningar

skola kunna göra ytterligare förvärv av detta slag.

II. Exporten av fosforfattig malm.

Till de fosforfattiga malmernas grupp hör eu ofantlig mängd större

och mindre fyndigheter inom Bergslagen, av vilka de under senare tid

bearbetade och kartlagda år 1909 beräknades innehålla eu sammanlagd

påvisad malmmängd av cirka 60 miljoner ton jämte betydande, till sin

storlek ej fullt kända tillgångar; härtill komma mindre kända, under

'') Återstoden ii ge? av Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

äldre tider bearbetade fyndigheter, minst 40 miljoner ton. Det är

dessa rena och sällsynt godartade malmer, som lämnat råmaterialet till

Sveriges berömda tillverkning av kvalitetsjärn, och förrådet av dessa

malmer har också under tidernas lopp blivit hårt anlitat, i det att till

slutet av år 191.1 cirka 74 miljoner ton fosforfattig malm blivit bruten

inom södra Sverige.

Alltsedan äldre tider har eu tämligen regelbunden export av järnmalm

ägt rum från Sverige till Finland. Denna utförsel har, som framgår

av tabellen sid. 10 i Tegengrons ovan anförda arbete, under senare

årtionden uppgått till cirka 15,000 ton per år, och hela exporten till

Finland under perioden 1833—1910 uppgår till ett sammanlagt belopp

av 819,740 ton. Avsevärda delar av denna kvantitet härstamma från

Utö, vars malm har en fosforhalt av något mer än 0.oc> procent, medan

det övriga är fosforfattig malm från flera sydsvenska malmfält. Exporten

till Finland visar ingen tendens till stegring och torde näppeligen ge

anledning till några farhågor.

Under de senaste sex åren har det däremot begynt en hastigt

stegrad export av fosforfattig malm till andra länder, företrädesvis Tyskland.

Såsom framgår av tabell 3, har exporten av fosforfattig malm

under perioden 1906—1911 mer än femdubblats och utgjorde sistnämnda

år cirka 173,000 ton. Med ledning av inhämtade upplysningar rörande

de utvidgningar av driften, som planeras vid exportfälten för fosforfattig

malm, torde det kunna förutses, att denna export inom helt få

år skall hava stegrats till cirka 400,000 ton per år, eu i sanning beaktansvärd

kvantitet jämförd med hela den nuvarande produktionen av

fosforfattig malm i södra Sverige, som 1911 belöpte sig till cirka 1

miljon ton.

Vilka äro nu orsakerna till denna på de senaste åren igångsatta

och hastigt stegrade export, som hotar att i hög grad påskynda utbrytningen

av de fosforfattiga malmerna, vilka sedan gamla tider varit vår

järnhanterings styrka och företräde framför utlandet? Det kan näppeligen

vara en tillfällighet, att exporten av sydsvensk kvalitetsmalm tagit

fart efter åren 1907 och 1908, då genom Riksdagens beslut de norrbottniska

malmfrågorna definitivt ordnades. Sedan möjligheten till

utländskt förvärv av norrbottniska järnmalmsfyndigheter blivit stängd

och den tillåtna exportkvantiteten disponerad, ha de senkomna köparna

av svensk järnmalm börjat att förse sig av södra Sveriges kvalitetsmalmer,

som alltjämt i stor utsträckning ligga tillgängliga'' för utländsk

spekulation. Vi stå sålunda nu inför den egendomliga situationen, att

det utländska inflytandet, som — med undantag av Koskullskulle —

Bihang till riksdagens potokoll 1916. 1 sand. 116 käft. (Nr 137.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

aldrig fick tillfälle att slå rot i Norrbotten, nu tränger in i våra gamla

bergslager i en utsträckning, som är ägnad att inge de allvarligaste farhågor.

En omständighet av betänkligaste art är också, att utlänningarna

för att trygga sitt tillträde till den svenska malmen på sista tiden inköpt

en hel dei fält förande fosforfattig malm, i främsta rummet Stråssafältet

— ett bland de mest betydande i Bergslagen — som förra året

försåldes till Oesterreicbische Berg- und Huttenwerke. Redan genom

de hittills avslutade försäljningarna torde cirka 15 å 20 procent av

Bergslagens fosforfattiga malmfyndigheter hava övergått i utländsk ägo,

och man har anledning befara, att ännu ytterligare överlåtelser av sydsvenska

järnmalmsfält till utländska köpare förberedas.

Dessa under åren 1910—1912 inträffade, talrika överlåtelser av

sydsvenska malmfält till utlänningar synas mig vara det mest elakartade

draget hos den under de senaste åren igångsatta exporten av kvalitetsmalm

från Bergslagen, enär den omständigheten, att främmande staters

undersåtar uppträda som ägare till exportfälten, kan komma att försvåra

eventuella framtida åtgärder för exportens begränsning. Att redan

nu på lagstiftningens väg inskränka malmexporten från södra Sverige

torde möta vissa betydande svårigheter, men det synes mig vara oavvisligen

nödvändigt, att statsmakterna vidtaga snabba och effektiva åtgärder

för att stävja avyttrandet av svenska järnmalmsfält till utlänningar.

Stockholm den 21 februari 1913.

Vördsamt

J. G. ANDERSSON.

Henrik Santesson.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

91

Tabell l.

Exporten av fosforrik malm från södra Sverige åren 1900 1911.

1

i i

1 Ar i

1

■

Grängesberg

sannolik återstående malm- tillgång år 1908 (räknad

till 350 m. djup) c:a

50,100,000 ton

Blötberget

f4o- och Flygruvornas utmål

iämte Kompanigruvan; sanno- lik återstående malmtillgång

år 1908 (räknad till 250 m.

djup) c:a 3,500,000 ton

Idk erberge

sannolik återstående i

tillgång år 1908 (rä

till 250 m. djup)

6,000,000 ton

nal ru- til ad

c:a

fl

c3 orö

r* W

A * a

Lelcomberge

sannolik återstående

tillgång år 1908 (rå

till 200 m. djup)

580,000 ton

1

fångst : Export

ton ton

t

Halm- |

k nåd

c:a

j

1?,

«* a

Malm-

fångst

ton

Export |

ton

Export i %

av påvisad

malmtillgång.

Malm-

fångst

ton

''

Export 1

ton

Export i %

av påvisad

malmtillg&ng

Malm- i

fångst !

ton

Export |

ton

1900

|

671,860

549,897

1.0

1

360 i

1

_

1

847

i

1901

670,246

579,976

l.l

19,124

9,912

0.2

5001)

-

—

471

|

1902

605,973

515,377

1.0

35,592

37,199

O.s

2,100

1,195

0.0 2

13,871

25,390

4.0

1903

714,383

587,209

l.l

72,547

80,886

1.8

20,374

19,063

0.3

16,271

14,350

2.1

1904

730,956

593,920

l.l

82,645

73,933

1.6

34,977

35,852

O.c

12,032

15,680

2.5

1 1905

777,776

591,417

1.2

95,187

94,593

2.2

50,687

48,662

0.8

13,110

13,600

2.3

1906

752,188

604,997

1.2

115,687

103’815

2.4

56,828

52,787

0.9

6,792

2,710

0.5

1907

752,220

641,994

1.3

113,778

108,066

2.6

47,174

46,946

0.8

1,925

5,777

1.0

1

1908

697,049

524,000

1.1

129,837

128’100

3.2

59,121

55,143

0.9

565

j -

1909

1 552,433

477,344

1.0

120,904

118,808

3.1

43,181

42,239

0.7

3,140

2,870

1 °-6

1910

| 787,891

613,588

1.3

144,853

138,203

3.9

69,660

62,370

i.i

6,668

6,730

* 1

1911

1 876,538

639,456

1.5

114,057

114,057’}

4.2

82,694

1 82,694’)

1.4

19,798

9,704

1 1.» 1

Summa

1-

i 8,589,513

6,919,175

1,044,571

1,007,572

_

467,296

446,951

-

95,490

96,811

1 - 1

'') Vfiggruvan.

T) Di det trots upprepade förfrågningar ej varit mig möjligt att bekomma uppgifter rörande 1911 års export från

Blötberget och Idkerberget, har jag nödgats att provisoriskt införa brytningssiffroma som exportsiffror för desse fält.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

1 abett 2.

Järnmalmsexporten från Norrbotten åren 1906—1911. *)

1

j Kiirunavaara

påvisad tillgång 1910

i 740,000,000 ton

• År I . ....

Tuolluvaara

påvisad tillgång

1910 6,850,000 ton

Gellivare Malm- berg

påvisad tillgång 1910

230,000,000 ton

Koskullskulle

påvisad tillgång 1910

40,000,000 ton

Malm-

export

ton

Malm- export i

; °/o av

påvisad

1 tillgång

Malm-

export

ton

Malm- export i

°/o av

i påvisad

tillgång

Malm-

export

ton

i Malm- export i

| °/o av

på visad

1 tillgång

Malm-

export

ton

Malm- f

export i

°/o av

påvisad

tillgång

1906 1,602,252

0.2

37,696

0.5

1,015,159

0.1

199,308

0.5

1907 1,332,509

0.2

55,537

0.8

891,858

0.4

207,087

0.5

1908 1,610,957

0.2

46,577

0.7

838,893

0.4

199,577

0.5

1909 | 1,592,181

0.2

54,184

0.8

750,225

0.3

205,977

0.5

1910 | 2,053,560

0.3

50,085

0.8

976,878

0.4

266,970 4)

0.7

1911 2,226,925

0.3

49,766

0.7

1,123,073

0.5

243,059l)

0.6 |

*) Malm fångs ten.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137. 93

Tabell 3.

Exporten av fosforfattig malm åren 1906 — 1911.

Ton.

1906

1907

1908

1909

1910

1911

Carlvagnsfältet (i utländsk ägo)......

_

_

13,502

34,921

42,116

55,209

Ställbergsftlltet ...........................

20,714

24,301

23,474

18,046

24,524

19,976

Basttjärns gruvor ........................

—

5,041

1,003

-

2,005

1,498

Kantorps gruvor (delvis i utländsk

ägo) .......................................

7,308

7,265

4,938

564

2,584

6,969

Stripafältet .................................

-

-

—

13,000

31,700

43,600

Stråssafältet (i utländsk ägo) .........

-

—

12,000

18,000

22,000

17,000

Stribergsfältet ..............................

-

1,050

-

-

-

2,098

Riddarhyttefältet...........................

1,140

6,931

887

5,000

2,006

5,010

Summa ton

29,162

44,588

55,804

89,531

126,935

151,360

Härtill kommer exporten från några fält, från vilka siffror icke

erhållits, men vilken export enligt uppgifter i »Kalender för Sveriges

Bergshantering» 1912, torde hava stigit till ungefär nedanstående belopp: I

: 1906

1907

1908 1 1909 1910

1911

Holmstorps—Säbyfältet...........

— c:a 7,400 c:a 15,000

c:a 15,000

Ingelshyttef&ltet ....................

....... —

—

— „ 2,700 i „ 2,600

„ 3,000

Sköttgruvefaltet ....................

.......! —

—

„ 3,300 1 „ 4,800

„ 4,500

Summa ton — i — jc:a 13,400 ! c:a 22,400 c:a 22,500

I ovanstående siffror ingår till en mindre del jämväl exporten till

Finland, vilken i sin helhet under det senaste årtiondet utgjort:

År 1901 ...........

.......... 18,516

ton

1902 ...........

.......... 16,717

77

„ 1903...........

......... 16,420

77

„ 1904..........

......... 12,592

77

„ 1905...........

.......... 12,039

77

År 1906 ...........

.........15,771

ton

„ 1907..........

.........16,303

77

„ 1908...........

.........15,694

77

„ 1909 ...........

......... 7,166

77

„ 1910..........

........14,593

77

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj:ts lagråd onsdagen den

15 december 1915.

Närvarande:

Justitieråden BERGMAN,

Sjögren.

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

2 juli 1915, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till

lag om kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom eller gruva,

lag om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884,

lag innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag,

lag om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 94, 105 och 132 §§ i

lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, och

lag om ändrad lydelse av 6. 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråchefen för lagärenden Herman Falk.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter:

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

Behovet av en lagstiftning mot utlänningars rätt att här i riket

förvärva fast egendom eller idka gruvdrift torde icke kunna förnekas.

Mot en sådan lagstiftning hava i främsta rummet anförts betänkligheter av

nationalekonomisk och politisk art. Aven om, såsom departementschefen

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet sökt påvisa, åt dessa betänklig
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung/.. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 137.

heter icke nu kan tillmätas samma betydelse som tillförene, kvarstå

dock stora svårigheter vid åstadkommande av en effektiv lagstiftning

på ifrågavarande område. Då man härvid icke kan åtnöja sig

med att rikta förbudet allenast mot utlänningars omedelbara förvärv

utan även måste tillse, att de icke genom att ingå som delägare i

aktiebolag eller andra sammanslutningar kunna vinna vad de åsyfta med

förvärvet, kan det icke undvikas, att genom en lagstiftning i ämnet

även svenska undersåtare rätt att under dylika former idka näring i

viss mån röner intrång. Det gäller därför att taga under allvarligt

övervägande, huruvida icke detta intrång i näringslivet med lör så stora

nackdelar, att dessa uppväga vad man vinner genom inskränkningarna

i utlänningarnas rätt till förvärv av den egendom, man vill skydda.

Tillika torde böra framhållas, att. lika litet vid den nu ifrågasatta som

vid annan förbudslagstiftning det lärer vara möjligt att åstadkomma

lagbestämmelser, som icke kunna på ett eller annat sätt kringgås, och

att ju mer man vill hindra ett sådant kringgående de-to vidlyftigare

och mera invecklade måste bestämmelserna bliva. Med hänsyn till vad

nu anförts kan man ej annat än ställa sig ganska betänksam gent emot

de remitterade förslagen. Vill man emellertid pa ifrågavarande område

genomföra eu lagstiftning byggd på de huvudgrunder, varpå nämnda

förslag vila, torde, såsom den följande granskningen lärer giva vid

handen, åtskilliga ganska betydande ändringar i de särskilda bestämmelserna

vara erforderliga.

Justitieråd et Sjögren:

Vidkommande den föreslagna lagen om kontroll å vissa förvärv

av rätt till fast egendom eller gruva har jag funnit det remitterade förslagets

utförande vara i åtskilliga delar förenat med så stora svårigheter,

att jag nödgas ifrågasätta vissa ändringar, som föranleda en

tämligen genomgripande omarbetning av förslaget. Huru eu sådan

omarbetning bör ske, har jag sökt angiva vid granskningen av förslagets

särskilda bestämmelser.

Förslaget till lag om kontroll å vissa förvärv av rätt till fast egendom

eller gruva.

1 och 2 §§.

Lagrådet:

Med den avfattning, som 1 § erhållit, har det blivit nödigt att i

förslaget angiva de särskilda fall, i vilka de i 1 § omförmälda rätts
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

subjekten äga förvärva sådan egendom, som i förslaget avses. I följd

härav har man i förslaget nödgats upptaga även sådana bestämmelser,

som i och för sig betraktade måste anses självklara, t. ex. bestämmelsen

i 4 § ävensom i 8 §, så vitt denna avser svenska rättssubjekt. Då förslaget

allenast åsyftar att stadga vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom, gruva eller aktier, synes det lämpligare, att de

huvudsakliga bestämmelserna i förslaget så avfattas, att de omedelbart

giva vid handen, vilka dessa inskränkningar äro, medan däremot i övrigt

rätten att förvärva egendom såsom självklar lämnas oberörd. Om förslaget

avfattas på detta sätt och sålunda de huvudsakliga bestämmelserna

erhålla formen av förbud i särskilt angivna fall, kommer lagens begränsade

syfte att framstå klarare. Med hänsyn till vad sålunda anförts

hemställes, att 1 § må utgå, samt att åt de huvudsakliga bestämmelserna

i lagen må i formellt hänseende givas den avfattning, som ovan

antytts.

Vinner denna hemställan avseende, bör även första stycket av 2 §

utgå samt stadgandet angående arv få den plats, som dess egenskap

av undantagsbestämmelse påkallar. De skäl, som föranlett, att arv

undantagits från de föreslagna inskränkningarna i rätten att förvärva

egendom, torde gälla även i fråga om giftorätt och testamente. I anledning

härav synes höra föreskrivas, att vad i lagen stadgats om inskränkning

i rätten att förvärva fast egendom, gruva eller aktier icke

skall äga tillämpning å förvärv medelst arv, giftorätt eller testamente.

3-6 §§.

Justitieråden Bergman och Dyberg:

Vidkommande frågan, vilka rättssubjekt böra bliva föremål för

ifrågavarande lagstiftning, synes icke något vara att erinra mot det

remitterade förslaget, så vitt angår de utländska rättssubjekten.

'' De svenska rättssubjekt förslaget avser utgöras av alla slags bolag

och föreningar med de i 15 § angivna undantagen. Vad härvid först

angår handelsbolag, intager förslaget den ståndpunkten, att sådant bolag,

vari finnes utländsk bolagsman, underkastas i förslaget närmare angivna

inskränkningar i dess verksamhet, varemot övriga handelsbolag äro

fritagna från dylika inskränkningar. Mot förslagets ståndpunkt härutinnan

synes ej något kunna anmärkas. Om emellertid ovan förordade

omläggning av lagförslagets uppställning vidtages, bör 4 § utgå och

allenast sådant svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman,

bliva föremål för bestämmelser i förevarande lag. I fråga om föreningar

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

synes behov ej förefinnas att ålägga ideella föreningar de inskränkningar,

som avses med denna lag. Inom dylika föreningar lärer ej

utländskt inflytande kunna göra sig gällande i den riktning, som lagen

vill motverka. Lagbestämmelserna torde således kunna begränsas till

att gälla allenast ekonomiska föreningar. Från dessa senare torde böra

undantagas de i förslagets 15 § uppräknade föreningarna. Motiven

giva vid handen, att de vanliga hypoteksföreningarna icke skola vara

inbegripna under stadgandet i sistnämnda paragraf. Dessa föreningar

torde dock vara att hänföra till de i paragrafen omförmälda föreningarna

med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom

att anskaffa lån åt medlemmarna. Med hänsyn till hypoteksföreningarnas

organisation och verksamhet böra de också otvivelaktigt undantagas

från lagens bestämmelser. Detsamma bör gälla om järnkontoret.

Med så omfattande undantag från lagens tillämplighet å ekonomiska

föreningar kunde det måhända ifrågasättas att helt utesluta sådana föreningar

från lagens tillämpningsområde. Detta synes dock ej tillrådligt,

enär i sådant fäll en alltför lätt tillgänglig utväg stode öppen för utlänningar

att med en för ändamalet bildad ekonomisk förening såsom

mellanhand i strid med lagstiftningens syfte fritt förvärva egendom

här i landet. Såsom i det remitterade förslaget avsetts, kan den nya

lagen ej få tillämpning å enkla bolag. Med den av lagrådet förordade

förändrade uppställningen av lagförslaget blir det ^ dock ej

. nödigt att i lagen införa uttryckligt stadgande härom. Vad slutligen

angår aktiebolag, torde lagens inskränkande bestämmelser böra,

med iakttagande av de i förslagets 15 § angivna undantagen, bliva

tillämpliga å bolag, vilkas aktiebrev må ställas till innehavaren, samt

å de övriga bolag, vilka icke genom intagande i sin bolagsordning

av förbehåll, varom nedan vidare förmäles, lämnat erforderlig garanti

mot obehörigt utländskt inflytande rörande bolagets angelägenheter.

Beträffande de utländska rättssubjekten synes, i huvudsaklig överensstämmelse

med innebörden i det remitterade förslaget, böra i den

nya lagen såsom allmän regel stadgas, att utländskt rättssubjekt, som bär

avses, icke må här i riket inmuta mineralfyndighet eller utan Konungens

för varje särskilt fall givna tillstånd här i riket vare sig förvärva

fastighet eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka gruvdrift.

I motiven till förslagets 3 § har erinrats om, att vid Konungens

tillstånd för utlänning att äga och besitta fastighet här i landet plägat

fogas vissa villkor, bland dem ett om skyldighet för utlänningen dels

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 116 käft. (Nr 137.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

att alltid hava ett i orten bosatt ombud, som är svensk undersåte, och

som vid de tillfällen, då utlänningen icke personligen uppehåller sig i

riket, skall äga att i angelägenheter, vilka röra fastigheten, såväl å

huvudmannens vägnar mottaga stämningar, kallelser och andra delgivanden

som även vid domstolar och hos andra ämbetsmyndigheter å

hans vägnar svara, dels ock att hos domstolen ej mindre då ansökning

om lagfart göres uppgiva ombudets na nn och vistelseort än även sedermera

anmäla ombyten av ombud, vid äventyr att, i händelse föreskriften

därom skulle finnas icke vara iakttagen, vederbörlig myndighet må på

anmälan i förekommande fall å utlänningens vägnar med laga verkan utse

ombud. I motiven har därjämte uttalats den meningen, att utan särskild

föreskrift Konungen fortfarande skulle äga att vid beviljande av tillstånd

till utländskt förvärv fästa villkor, och att innehållet i sådana villkor

lämpligare torde bestämmas i administrativ ordning än genom lag.

Med hänsyn till befogenheten hos det ombud, som det enligt nyssberörda

villkor ålegat utlänningen att utse, torde dock föreskrift om skyldigheten

att utse sådant ombud böra intagas i förevarande lagforslag.

Föreskriften bör därvid utvidgas att omfatta jämväl det fallet, att utlänning

erhåller Konungens tillstånd att förvärva eller bearbeta inmutad

mineralfyndighet eller idka gruvdrift; och torde det vara lämpligast,

att anmälan om ombudets namn och vistelseort göres hos

Kouungens befallningshavande i den ort, där den fastighet eller gruva,

tillståndet avser, är belägen.

Åt svenska bolag och föreningar har i förslaget lämnats något

större frihet än åt de utländska rättssubjekten. Visserligen skall såsom

huvudregel även för de svenska bolagen och föreningarna gälla, att de

icke utan Konungens tillstånd må i riket förvärva fastighet eller gruvegendom

eller idka gruvdrift. Men från denna regel hava medgivits

vissa undantag till lättnad för de svenska bolagen och föreningarna i

fall, då sådant ansetts kunna ske utan fara för landets intressen. Undantagen

äro emellertid starkt begränsade, och för vinnande av nödig

rörelsefrihet utöver vad som följer av undantagen äro de svenska bolagen

och föreningarna hänvisade till en utväg, som beretts d''un därigenom,

att Konungen skall kunna giva sådant bolag eller sådan förening

allmänt tdlstånd att förvärva fastighet eller gruvegendom eller

idka gruvdrift.

Att det svenska näringslivet icke genom ifrågavarande lagstiftning

varder betungat med hinderliga föreskrifter i högrQ grad, än lagstiftningens

syfte nödvändigt kräver, är, som förut framhållits, naturligtvis synnerligen

angeläget. Den utväg, som svenska bolag enligt förslaget i stor utsträck
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

ning måste tillita för att vinna nödig rörelsefrihet, nämligen sökande

hos Konungen av allmänt tillstånd till förvärv av egendom, är dock

ägnad att väcka avsevärda betänkligheter. Givetvis bör den prövning,

som till Konungen inkommande ansökningar av ifrågavarande art skola

undergå, så vitt sig göra låter ske efter objektiva och enhetliga grunder.

Det lärer emellertid ej vara möjligt att i lagen angiva de grunder, som

härvid skola tillämpas. Vid sådant förhållande kunna farhågorna för en

ojämn och växlande praxis under olika tider i fråga om meddelande av

allmänt tillstånd icke helt avvisas, och i betraktande av den inverkan,

som en olikhet i befogenheten att förvärva fastighet kan hava på konkurrerande

bolags verksamhet, måste det för sådana bolag ofta bliva en

svår olägenhet, om växlande åskådningar göra sig gällande vid avgörandet

av frågor om meddelande av allmänt tillstånd. Olägenheterna

av växlande praxis i dylika frågor framträda ock, om man besinnar, att

ett allmänt tillstånd icke gärna kan i något fall beviljas för all framtid

utan måste vara underkastat möjligheten att bliva återkallat. Men bortsett

härifrån torde mot förslagets bestämmelser i nu förevarande del

med fog kunna anmärkas, att svenska bolags och föreningars ifrågavarande

rätt till förvärv, åtminstone i vad angår fast egendom, så vitt

möjligt bör direkt grunda sig å lag och icke göras beroende av

i administrativ ordning meddelat beslut.

Med hänsyn till vad nu anförts framstår det såsom önskvärt, att

man vid lösandet av den föreliggande frågan icke behövde hänvisa

svenska bolag och föreningar att söka allmänt tillstånd till de rättsförvärv,

varom fråga är. Detta synes ock utan åsidosättande av lagens

huvudsyfte kunna ske genom utvidgande av de fall, da fritt förvärv må

äga rum.

Vad angår aktiebolag, har enligt förslagets 5 § svenskt aktiebolag,

vars aktier skola vara ställda till viss man, berättigats fritt förvärva

fastighet och gruvegendom samt idka gruvdrift, så framt bolaget i sin

bolagsordning intagit förbehåll, att utan Konungens för visst fall givna

tillstånd bolagets aktier icke må genom teckning eller överlåtelse förvärvas

av vissa angivna rättssubjekt. Vid förslagets avfattande har det

ansetts nödigt, att dylikt förbehåll avser alla bolagets aktier. Detta

synes dock vara att gå för långt. Syftet med stadgandet måste vara,

att genom förbehållet övervägande utländskt inflytande å bolagets angelägenheter

skall vara utestängt. Nämnda syfte synes kunna med tillräcklig

säkerhet nås, om man uppställer allenast den fordran, att minst

en viss kvotdel av bolagets aktier eller, där enligt bolagsordningen alla

aktier icke medföra lika rösträtt, av samtliga aktiers hela rösttal skall

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

vara bunden. Kvotdelens storlek bör bestämmas i lagen och gränsen

sättas så lågt, som med bibehållande av nödig trygghet mot ett övervägande

utländskt inflytande inom bolaget kan ske. Därest gränsen fastställes

på sådant sätt, blir det knappast något utrymme för Konungens

dispens från förbudet mot aktiernas fria cirkulation, vadan bestämmelsen

härom synes kunna utelämnas. Detta torde även vara lämpligt av annat

skäl. Ett bibehållande av denna bestämmelse lärer nämligen nödvändiggöra

ytterligare stadganden i förslaget för att bestämma vilken rätt

tillkommer den, till vilken överlåtelse skett, under tiden, intill dess

Konungens beslut rörande förvärvet meddelats; och vid reglerandet av

detta förhållande möta svårigheter, särskilt på grund av sammanhanget

med stadgandet i 52 § 2 mom. i lagen om aktiebolag.

Med förslaget lärer vara åsyftat, att från förbudet mot aktieförvärv

skola undantagas förvärv genom arv och giftorätt men ej förvärv genom

testamente. I överensstämmelse med den åsikt, som av lagrådet uttalats

vid 2 §, synes förbudet mot aktieförvärv här lika litet böra gälla förvärv

genom testamente som förvärv genom arv eller giftorätt. Därjämte

torde för aktieägare, som bekommit aktie genom arv, giftorätt eller

testamente, ifrågavarande förbud icke böra medföra inskränkning i rätten

till teckning eller erhållande av det antal nya aktier i bolaget, som

svarar mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet, eller i den rätt

att teckna eller erhålla nya aktier, som vid tiden för hans ursprungliga

aktieförvärv enligt bolagsordningen tillkommit aktieägare.

De rättssubjekt, mot vilka förbudet att förvärva aktier skall riktas,

torde böra bestämmas till de i förslagets 5 § uppräknade utländska rättssubjekten,

sådana svenska ekonomiska föreningar, som ej falla under bestämmelsen

i 15 §, svenska handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman,

samt sådana i 15 § ej avsedda svenska aktiebolag, vilkas aktier må

ställas till innehavaren, eller vilka, därest aktierna skola vara ställda till

viss man, ej i sin bolagsordning intagit förbehåll, som nu är i fråga,

jämte sådan bestämmelse angående ändring av bolagsordningen, som här

nedan skall vidare omtalas.

I fråga om förbehållets innehåll är slutligen att märka, att av

lagens stadgande därom bör otvetydigt framgå, att den i lagen angivna

minimikvotdelen måste hänföra sig till storleken av aktiekapitalet

eller aktiernas rösttal vid varje tidpunkt allt framgent.

Ovan omnämnda bestämmelse angående ändring av bolagsordning

har avseende å det ämne, som behandlas i andra stycket av förslagets

5 §. Det förefaller, som om man, med anknytning till stadgandet

i sjätte stycket av 91 § i lagen om aktiebolag, lämpligen skulle

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

kunna, ersätta förslagets ifrågavarande bestämmelse med den fordran,

att vid intagande i bolagsordning av förbehåll, varom nu är fråga,

tillika skall i bolagsordningen intagas bestämmelse därom, att bolagsordningen,

i vad den innefattar nämnda förbehåll, ej må ändras utan

Konungens medgivande.

Med tillämpning av det ovan anförda skulle huvudregeln för

svenska bolag och föreningar bliva, att handelsbolag, vari finnes utländsk

bolagsman, eller ekonomisk förening ej må utan Konungens för varje

särskilt fall givna tillstånd här i riket förvärva fast egendom, inmuta

mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka gruvdrift, samt att enahanda förbud skall gälla för aktiebolag, vars

aktier må ställas till innehavaren, ävensom för aktiebolag, vars aktier

skola vara ställda till viss man, och som ej i sin bolagsordning intägt

förbehåll av ovan angivna innehåll jämte sådan bestämmelse angående

ändring av bolagsordningen, som ovan sagts.

1 förslagets 6 § har intagits ett stadgande i syfte att för svenska

bolag och föreningar underlätta förvärvandet av vissa fastigheter, vilkas

ägande ej kan anses medföra någon fara för landets intressen, även om

utländskt inflytande skulle göra sig gällande inom den samfällighet,

som äger fastigheten. Ett stadgande i sådan riktning har utan tvivel

goda skäl för sig och synes utan fara kunna erhålla betydligt större

omfattning än i förslaget skett. Enligt förslaget må svenskt bolag eller

svensk förening förvärva hus, tomt, upplagsplats, mindre stenbrott, gruseller

lertag, mindre vattenfall, mindre torvmosse eller dylikt, om egendomen

av Konungens befallningshavande prövas vara behövlig för

bolagets eller föreningens verksamhet. Även om man bortser från

svårigheten att rätt verkställa den prövning, som sålunda ålagts Konungens

befallningshavande, måste det naturligen bliva fördelaktigare för de

svenska bolagen och föreningarna, i fall de inom tillräckligt vida gränser

få rätt till fritt förvärv. I sådant avseende synes kunna stadgas, att

svenskt bolag och svensk förening må, utan hinder av de i förevarande lag

meddelade inskränkande bestämmelserna, fritt förvärva fast egendom intill

en viss i areal angiven maximigräns, dock att från medgivandet bör undantagas

vattenfall, varur vid vanligt lågvatten kan uttagas mer än visst i

lagen angivet antal hästkrafter. Vid arealberäkningen torde oskiftad mark

kunna lämnas å sido, varemot i förekommande fall hänsyn måste tagas

till den fasta egendom, som vederbörande bolag eller förening redan

vid lagens ikraftträdande äger. Då ett sådant stadgande härmed förordas,

grundas detta på den uppfattningen, att även om utländskt inflytande

är rådande inom ett svenskt bolag eller en svensk förening,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

något men för landets intressen icke behöver befaras därav, att bolaget

eller föreningen blir ägare till fast egendom av mindre utsträckning

eller eljest av mindre betydenhet. Olika meningar kunna råda om

huru gränserna för det fria förvärvet härvid böra uppdragas, men

säkert kunna de göras så rymliga, att hela mängden av näringsidkande

bolag, vilkas rörelse ej är fotad på innehav av fastighet i

större omfattning, blir i tillfälle att fritt förvärva för näringsdriften

nödig fast egendom. Den stora betydelsen härav för näringslivet i det

hela ligger i öppen dag. Därest ett stadgande av nu angiven innebörd

införes i lagen, torde för underlättande av utredningen i förekommande

frågor om lagfart å fång, som här avses, tillika böra föreskrivas, att

då lagfart sökes, skall till rätten ingivas en av delägare i handelsbolag

eller av styrelseledamöterna i aktiebolag eller förening egenhändigt

underskriven försäkran angående arealen av den fasta egendom, bolaget

eller föreningen äger, och storleken av vattenfall, som ingår i fånget.

Regeringsrådet Palmgren:

Med instämmande i vad justitieråden Bergman och Dyberg i övrigt

anfört lämnar jag utan erinran vad förslaget innehåller om rätt för

Konungen att giva svenskt bolag eller svensk förening s. k. allmänt

tillstånd att förvärva fast egendom eller inmuta, annorledes förvärva

eller bearbeta mineralfyndighet eller idka gruvdrift. Genom införandet

av den vidgade möjlighet för svenska aktiebolag till förvärv av fastighet

och gruvegendom, som bleve en följd av den ifrågasatta begränsningen

av det i 5 § avsedda förbehållet, skulle väl betydelsen av det allmänna

tillståndet förminskas men dock ej upphöra. Å andra sidan anser jag

berörda begränsning i och för sig så väl grundad, att densamma enligt

min mening bör komma till stånd, även om bestämmelsen angående

allmänt tillstånd bibehålies.

Justitierådet Sjögren:

Genom stadgandet i 3 § införes i lagstiftningen en hittills främmande

grundsats, ett koncession ssystem, varigenom i princip jämväl

svenska bolags och föreningars förvärv av fastighet och gruvegendom

göres beroende av Konungens tillstånd. Detta koncessionssystem har

icke införts för att möta de faror, som svenska bolags och föreningars

okontrollerade förvärvsverksamhet i och för sig kan medföra för det allmännas

intressen, utan endast i ändamål att förebygga faran av ett genom

dessa sammanslutningar förmedlat utländskt förvärv av sådan egendom,

som är av särskild vikt för landets näringsliv. Det tvång, som härigenom

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

lägges på den inhemska samfärdseln, är således icke åsyftat, utan allenast

en följd av anordningar, som vidtagits i annat syfte. De hinder

och besvär, som genom förslagets bestämmelser skulle tillskyndas den

inhemska samfärdseln, äro enligt min uppfattning ägnade att framkalla

starka betänkligheter. De ifrågasatta anordningarna skjuta väsentligen

över målet; de syfta endast att motverka det utländska förvärvet, men

träffa i vidsträckt omfattning även det inhemska. De väsentliga inskränkningar,

som stadgats i fråga om de svenska aktiebolagens rätt

att förvärva egendom, hade kunnat undvikas, om man för vinnande av

förslagets syfte lagt huvudvikten vid en begränsning av utlännings rätt

att förvärva aktier i dessa bolag.

Ett koncessionssystem i fråga om rätten till förvärv av fastighet

och gruvegendom kan väl icke helt och hållet undvaras, så framt det

syfte, varom nu är fråga, skall kunna vinnas i någon större utsträckning.

Men detta system bör i anslutning till nu gällande rätt så vitt

möjligt endast avse utländska medborgare och andra utländska rättssubjekt,

som i första stycket av 3 § avses. Med utländska rättssubjekt

torde emellertid i förevarande hänseende böra likställas svenska

aktiebolag, däri utlänningar såsom delägare redan iusatt större delen av

aktiekapitalet, ävensom sådana svenska bolag, däri utlänningar när som

helst kunna förvärva obegränsad delaktighet eller oinskränkt makt, utan

att sådant genom lagstiftning kan förhindras. Med utländskt rättssubjekt

bör sålunda i nu förevarande hänseende likställas svenskt aktiebolag, vars

aktiekapital till större delen, omedelbart eller medelbart, är på utländska

händer vid den tid, då lagen träder i kraft. Genom särskilda bestämmelser,

som nedan skola angivas, kan och bör man sörja för

att aktieförvärv i svenska bolag för framtiden icke får ske okontrollerat.

I fråga om svenska aktiebolag, vilkas aktiebrev må ställas

till innehavaren, äro sådana bestämmelser icke möjliga att träffa. Jämväl

dessa aktiebolag måste därför, oberoende av de nuvarande aktieägarnas

nationalitet, i förevarande hänseende underkastas enahanda koncessionstvång

som utländska rättssubjekt. Detsamma gäller om svenska

handelsbolag, däri finnes utländsk delägare; det kan icke genom lagstiftning

förhindras, att den utländske delägaren vinner obegränsad makt

inom bolaget. Beträffande samtliga nu omförmälda svenska bolag

torde det emellertid undantagsvis kunna inträffa, att koncessionstvånget

utan nämnvärd fara kan eftergivas. Detta bör naturligtvis ankomma

på Konungens prövning. Det kan ock ifrågasättas, huruvida icke svenska

föreningar, vari utlänningar äro eller kunna bliva medlemmar, böra

underkastas enahanda inskränkningar som bolagen. Enligt förslaget bör

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

denna fråga i princip besvaras jakande. Häremot torde dock invändningar

kunna göras från två skilda synpunkter. Å ena sidan äro föreningar,

vare sig de bildats för ekonomisk verksamhet eller för annat ändamål,

föga ägnade att framkalla sådana faror, varom här är fråga; skogsavverkning,

vattenkraftsindustri och gruvdrift kunna icke lämpligen idkas under

form av föreningar. Och å andra sidan är föreningslagstiftningen icke

så anordnad, att den lämpar sig till grundval för inskränkande bestämmelser

i nu ifrågavarande syfte; effektiviteten av förslagets stadgandei

denna del torde därför, på sätt vid 15 § skall angivas, vara ytterst ringa.

Bortser man tillsvidare från förslagets stadganden om svenska

föreningar, synas bestämmelserna i första stycket av 3 § samt i 4 §, i

enlighet med vad ovan sagts, lämpligen kunna ersättas med föreskrifter

av innehåll, att utlänning (utländsk medborgare eller annat utländskt

rättssubjekt) ej må utan Konungens tillstånd här i riket förvärva fast egendom

eller förvärva eller bearbeta inmutad mineral fyndighet eller idka gruvdrift,

ej heller i något fall härstädes inmuta mineralfyndighet, samt att vad

sålunda är stadgat om utlänning också skall, där ej Konungen på ansökan

annorlunda förordnar, äga tillämpning å svenskt handelsbolag,

däri finnes utländsk delägare, å svenskt aktiebolag, vars aktiebrev

må ställas till innehavaren, ävensom å svenskt aktiebolag, vars aktiekapital

vid lagens ikraftträdande till mer än hälften, efter ty aktieboken

utvisar, tillhör utländska rättssubjekt eller svenska bolag, som nu

nämnts. Stadgandet måste, vad angår handelsbolagen, kompletteras

genom bestämmelse, som meddelas i det särskilda förslaget till lag

innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag. Måhända kunde ock ifrågasättas en uttrycklig föreskrift

av innehåll, att där svenskt aktiebolag, vars aktiekapital vid lagens

ikraftträdande innehades till mer än hälften av utländska rättssubjekt

eller därmed likställda svenska bolag, gitter visa, att berörda förhållande

upphört, Konungen må förordna, att vad i lagen stadgats om inskränkning

i rätten att förvärva egendom icke vidare skall äga tillämpning å

bolaget. Genom en dylik föreskrift skulle dock endast för ett särskilt

viktigt fall meddelas en bestämmelse, som tydligen innefattas i den allmänna

regel, som ovan angivits.

Vad angår upptagande i lagen av föreskrift om skyldighet för

utländskt rättssubjekt, som med Konungens tillstånd förvärvat fastighet

eller gruvegendom härstädes, att här i riket hava ombud med lagstadgad

befogenhet, instämmer jag i vad av lagrådets övriga ledamöter yttrats.

Vidkommande andra stycket av 3 § kan anmärkas, att bestämmelsen

om »allmänt tillstånd» torde vara ägnad att framkalla betänk
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

ligheter med hänsyn till den utsträckning, vari sådant tillstånd enligt

förslaget skall erfordras. En dylik koncession skulle för de bolag,

som erhålla sådan, skapa ett privilegium, som måste kännas tryckande

och måhända obilligt av dem, som representera konkurrerande bolag,

vilka icke lyckats erhålla samma förmån. I många fall torde eu

dylik koncession vara ett oundgängligt villkor för bolagets verksamhet.

De bolag, som erhålla koncession, få därigenom en så stark

ställning, att konkurrensen för andra bolag blir omöjliggjord. Men

även det privilegierade bolagets ställning är osäker; koncessionen måste

på ''given anledning kunna när som helst återkallas. Den otrygghet,

som härav måste följa beträffande själva grunden för det privilegierade

bolagets verksamhet, är påtaglig. Någon kontroll över det sätt, varpå

privilegierade bolag driva sin verksamhet, är icke ifrågasatt och lärer

svårligen kunna anordnas. Vad angår det för visst fall givna tillståndet,

så är i och för sig mot bestämmelsen härom från juridisk ståndpunkt

intet att anmärka, under förutsättning att lagstiftningen i övrigt är så

anordnad, att dylik koncession endast behöver sökas av utländska rättssubjekt

samt av sådana svenska bolag, som enligt vad ovan framhållits

böra underkastas samma koncessionstvång som utländska rättssubjekt.

Att i undantagsfall dessa svenska bolag böra efter Konungens förordnande

kunna befrias från skyldigheten att söka koncession å varje särskilt

förvärv, har ovan anmärkts. Med hänsyn till vad sålunda blivit

anfört torde stadgandet i andra stycket av 3 § böra utgå.

I förslaget har beretts tillfälle för aktiebolagen att genom bestämmelse

i bolagsordningen ställa sig utanför koncessionssystemet. Detta

har skett genom stadgandet i 5 §. De villkor, som här uppställas, äro

emellertid synnerligen betungande, då de förutsätta ändring i bolagsordning,

utgivna aktiebrevs infordrande, påskrift å varje aktiebrev o. s. v.

Och redan den omständigheten, att en enda aktie innchaves av utländsk

man, hindrar bolaget att begagna sig av denna utväg. Detta förhållande

kunde föranleda föreskrift, att »allmänt tillstånd» skulle kunna

erhållas, då icke samtliga aktier, utan endast en viss kvotdel vore

skyddad mot faran att komma på utländska händer. Härpå är ock

förslaget väsentligen byggt. Detta framgår väl icke av stadgandet i

5 §, men följer av den föreslagna nya lydelsen av 94 § aktiebolagslagen.

Meningen är, att då betryggande bestämmelser i berörda avseende föreligga

i bolagsordningarna, »allmänt tillstånd» skall erhållas. På sådant

sätt skulle alltså aktiebolagen vinna rätt att fritt förvärva fastighet och

gruvegendom, ändock att förutsättningarna för tillämpning av 5 § ej

äro för handen. Men detta måste, såsom ovan anmärkts, väcka betänkBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 116 käft. (Nr 137.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

ligheter, så vitt »allmänt tillstånd» skall erfordras i den utsträckning,

som förslaget förutsätter. Den utväg, som sålunda anvisats åt aktiebolagen

för vinnande av »allmänt tillstånd», är ock förenad med stora

praktiska olägenheter. Nuvarande svenska aktiebolag, som anse sig behöva

»allmänt tillstånd», synas i de flesta fall bliva nödsakade att ändra sina

bolagsordningar, infordra aktiebrev o. s. v. Därjämte kan anmärkas, att

de nya stadgandena i aktiebolagslagen, som fordras för genomförande

av de i förslaget avsedda ändringar i bolagsordningarna, råka i strid

med den i sakens natur liggande grundsats, att rättsförhållandet mellan

utgivna aktier icke genom beslut å bolagsstämma må rubbas utan satatliga

aktieägarnas samtycke. Aven om man icke åt nu angivna särskilda

förhållanden vill tillerkänna en avgörande betydelse, kvarstår i allt fall

den allmänna anmärkning, att huru man än söker ordna de praktiskt

nödvändiga undantagen från den i andra stycket av 3 § givna regeln,

den inhemska samfärdseln i fråga om förvärv av fastighet och gruvegendom

måste bliva beroende av koncession — vare sig allmän eller

speciell — i en utsträckning, som innebär en avgjord brytning med nu

rådande rättsuppfattning.

I anledning av dessa svårigheter anser jag mig böra ifrågasätta,

huruvida icke grundsatsen i 12 § av förslaget, såvitt densamma innefattar

förbud för utlänningar att utan Konungens tillstånd förvärva

aktier i svenska fastighets- och gruvaktiebolag, kunde komma till en så

vidsträckt användning, att koncessionstvånget vidkommande svenska

bolags förvärv av fastighet och gruvegendom kan inskränkas till sådana

svenska bolag, som enligt vad ovan sagts i förevarande hänseende måste

likställas med utländska rättssubjekt. En sålunda utsträckt användning

av grundsatsen i 12 § innebär naturligtvis icke, att berörda grundsats

skulle tillämpas å svenska aktiebolag utan åtskillnad. En nödig begränsning

vinnes, om i lag beredes möjlighet för aktiebolag att i sin bolagsordning

införa bestämmelse, genom vilken bolaget betages möjligheten att

omedelbart eller genom förmedling av annat bolag förvärva sådan egendom,

som bör skyddas mot utländskt förvärv. Vidkommande betydenheten av

den egendom, som skulle skyddas, kunna naturligen råda skilda meningar,

enär förhållandena äro så olika i olika delar av landet samt inom skilda

näringsgrenar. Varken tomt i stad eller egentlig jordbruksfastighet på

landet torde emellertid behöva särskilt skyddas mot utländskt, genom

svenskt aktiebolag förmedlat förvärv. Gent emot vad i 12 § föreslagits

anser jag mig dock böra ifrågasätta ett väsentligen ökat skydd. Att

begränsa skyddet till fastigheter, som hava en areal av minst 2,000

hektar eller till vattenfall om 1,000 naturhästkrafter, synes mig icke

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

tillräckligt effektivt. Å andra sidan synes mig förslaget i G § hava gått

alldeles för långt i motsatt riktning, då det föreskrivits, att Konungens

befallningshavande skall meddela ett slags koncession t. ex. för ett bolags

förvärv av en tomt, en tipplagsplats, ett grustag eller dylikt. Gränsen

bör dragas så, att det bolag, vars aktier få fritt förvärvas av utlänningar,

betages möjligheten att i avsevärd utsträckning idka vare sig

skogsavverkning från egna skogar eller vattenkraftsindustri med tillhjälp

av egen vattenkraft. Man kunde måhända förslagsvis beträffande fast

egendom tillsvidare stanna vid en areal av 500 hektar samt i fråga om

vattenfall vid exempelvis en krafttillgång av 250 turbinhästkrafter. Beträffande

gruvdrift skulle i överensstämmelse med förslaget skyddet icke

vara beroende av gruvegendomens storlek eller beskaffenhet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kunde stadgandena i 5 och

6 §§ måhända ersättas av föreskrift av innehåll, att utlänning eller

svenskt bolag, som enligt vad ovan sagts bör ifråga om förvärv

av fastighet och gruvegendom likställas med utländskt rättssubjekt,

ej må utan Konungens tillstånd med full rättsverkan förvärva aktier i

svenskt aktiebolag, som äger fast egendom utöver 500 hektar eller

vattenfall utöver 250 turbinhästkrafter eller gruvegendom, ej heller i

svenskt aktiebolag, som icke i sin bolagsordning infört förbehåll, att

bolaget varken må förvärva egendom, som nu nämnts, eller aktier i

svenskt aktiebolag, som äger dylik egendom eller kan förvärva sådan,

d. v. s. i sin bolagsordning icke intagit förbehåll, som nu är sagt.

Vidare borde föreskrivas, att förbehåll av nämnda art ej må ändras utan

Konungens medgivande, samt att förvärv, som skett i strid mot dylikt

förbehåll, skall vara ogillt. Det ligger i sakens natur, att vad sålunda

sagts om inskränkning i rätten att förvärva aktier icke kan äga tillämpning

å förvärv av aktier, som må ställas till innehavaren. Måhända bör dock

för tydlighets skull uttrycklig bestämmelse givas härom. Det kunde

ock ifrågasättas att jämväl göra undantag för de fall, då överlåtelse

skett från utlänning eller bolag, som ovan nämnts, så framt överlåtaren

förvärvat aktierna enligt äldre rätt eller överlåtarens förvärv skett med

vederbörligt tillstånd. Men då det synes kunna antagas, att i dessa fall

tillstånd i regel utan vidare kommer att beviljas, torde ett stadgande,

som för dessa fall uttryckligen fastslår en undantagsställning, icke vara

behövligt.

Då ovan framhållits, att tillstånd i vissa fall skulle erfordras för

att med full rättsverkan förvärva aktier, avses härmed, att en överlåtelse

skulle mellan dem, som slutit avtalet, vara giltig enligt vanliga regler,

under det att däremot för överlåtelsens fulla rättsverkan mot bolaget

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

tillstånd skulle erfordras. För genomförande härav kunde det stadgas,

att där aktier överlåtas, till vilkas förvärv tillstånd erfordras, utdelning

å aktierna ej må lyftas, ej heller rösträtt å bolagsstämma för dem utövad,

innan det visats, att tillstånd till förvärvet lämnats eller att aktierna

överlåtits till någon, som utan tillstånd äger förvärva dem. Detsamma

skulle . gälla, då aktier i svenskt aktiebolag tecknats av den, som icke

utan tillstånd må förvärva dem.

"V ad sålunda är sagt avser endast överlåtelse (»frivillig överlåtelse»),

icke exekutivt förvärv. Sistnämnda slag av förvärv torde för de rättssubjekt,

varom här är fråga, vara av mycket ringa praktisk betydelse.

För fullstäudighetens skull bör dock eu bestämmelse även härom givas.

Då förvärv å exekutiv auktion måste vara ovillkorligt, kunde stadgas,

att där utlänning eller svenskt bolag, som efter vad ovan sagts bör i fråga

om förvärv av fastighet och gruvegendom likställas med utländskt rättssubjekt,

vill å sådan auktion inropa aktier, till vilkas förvärv tillstånd

erfordras, bevis om meddelat tillstånd skall vid auktionen företes, vid

äventyr att inropet eljest är ogillt. Ett undantagsstadgande för det fall,

att aktierna äro pantsatta, torde icke böra ifrågakomma. Däremot bör

i anledning härav, på sätt nedan vid 12 § skall angivas, en särskild

bestämmelse meddelas angående lagens tillämpning å äldre rättsförhållanden.

Då det ofta torde förekomma, att utländsk medborgare, som är

anställd hos svenskt aktiebolag, förvärvar enstaka aktier i bolaget, kunde

för sådant fall föreskrivas, att Konungens befallningshavande i det län,

där bolagets styrelse har sitt säte, finge åt sådan person på ansökan

meddela tillstånd att förvärva aktier i bolaget till visst mindre antal.

Vid prövningen av en dylik ansökan måste Konungens befallningshavande

naturligtvis tillse, att icke genom bifall till ansökningen uppstår

fara, att makten inom bolaget övergår å utländska händer.

7 §■

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Byberg:

Om, på sätt ovan föreslagits, den i 6 § förutsatta prövningsrätten

borttages, kunna föreskrifterna i 7 §:s fem första stycken ersättas av

ett stadgande av innehåll, att den, som vill söka Konungens tillstånd

att förvärva fast egendom, skall inom viss angiven tid till Konungens

befallningshavande i det län, där den fasta egendomen är belägen, ingiva

sin ansökan jämte bestyrkt avskrift av fångeshandlingen, varefter

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 137.

det skall åligga Konungens befallningshavande att med eget utlåtande

skyndsamt insända handlingarna till vederbörande statsdepartement, samt

att om den föreskrivna tiden iorsittes eller ansökan, som i behörig tid

ingivits, varder av Konungen avslagen, fånget skall vara ogillt.

1 förslaget liar den tid, inom vilken ansökan skall ingivas till

Konungens befallningshavande, satts till ett år efter det tånget skedde.

Frågan om överlåtelsens slutliga giltighet bör uppenbarligen icke hållas

öppen längre, än som är nödvändigt. INI ed hänsyn härtill synes det

vara önskvärt, att nämnda tid av eif år väsentligt förkortas, men måhända

kan detta icke ske, utan att motsvarande bestämmelse i lagen

den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom ändras till överensstämmelse härmed.

Justitierådet Sjögren:

Yad i 7 § stadgas om Konungens befallningshavandes prövning

bör utgå, så framt koncessionstvånget vid förvärv av fast egendom inskränkes

på sätt av mig ifrågasatts. Vidkommande stadgandet i övrigt

kan anmärkas, att den tid av ett år, inom vilken förvärvaren skall ingiva

sin ansökan, synes alltför lång. Bestämmelsen är hämtad från

lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom. Men om i förevarande lag koncessionstvånget

i fråga om förvärv av fast egendom inskränlces på sätt av mig

ifrågasatts, bliva de fall, då en samtidig tillämpning av båda lagarna

förekommer, mycket sällsynta. Man synes därför under denna förutsättning

kunna här införa den fatalietid, som för nu ifrågavarande fall

är den lämpliga. Jämväl i andra mindre viktiga hänseenden torde

bestämmelserna böra undergå någon jämkning och utveckling. Det

kunde stadgas, att där fast egendom överlåtes till utlänning eller till

sådant svenskt bolag, som efter vad ovan sagts bör likställas med utländskt

rättssubjekt, ansökan om tillstånd till förvärvet med bifogande

i bestyrkt avskrift av fångeshandlingen skall till Konungen ingivas inom

två månader från det fånget skedde, att lagfart å fånget ej må beviljas,

innan Konungens tillstånd till förvärvet meddelats, att där tiden för

ansökans ingivande försittes eller ansökan, som ingivits inom föreskriven

tid, avslås, avtalet skall återgå, samt att i sådant fall, där på

grund av fånget ansökan om lagfart förklarats vilande, samma ansökan

skall av rätten på anmälan avslås. Vad sålunda är sagt avser endast

överlåtelse. Angående förvärv å exekutiv auktion får jag hänvisa till

min anmärkning vid 8—10 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

8-10 §§.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dijberg:

Varder förslagets uppställning ändrad i den riktning, som av

lagrådet förordats, föranledes därav en annan avfattning av 8 §.

Med bestämmelsen i första punkten av förslagets 9 § torde vara

avsett att uttala, att fast egendom, som förvärvas enligt vad i 8 § sägs,

skall åter avyttras inom sådan tid, att lagfart å fånget kan sökas, förrän

tre år förflutit från det den exekutiva auktionen vunnit laga kraft, därest

ej dessförinnan antingen förhållande, på grund varav vid tiden för auktionen

inroparen icke ägt att utan Konungens tillstånd inköpa egendomen

annorledes än å exekutiv auktion, upphört att föreligga eller ock

inroparen erhållit Konungens tillstånd att behålla egendomen. I anslutning

härtill torde andra punkten i paragrafen innebära, att om nämnda

tid av tre år tilländalupit och det ej visas, att dessförinnan hinder, som

nyss är sagt, blivit undanröjt eller inroparen erhållit Konungens tillstånd

att behålla egendomen, samt av lagfartsprotokollet, ej framgår, att egendomen

är avyttrad, Konungens befallningshavande skall förordna om egendomens

försäljning å offentlig auktion. För att giva bättre uttryck för

denna innebörd böra ifrågavarande bestämmelser erhålla en annan avfattning.

Härtill bör lämpligen fogas en föreskrift, huru tillstånd att behålla

en å exekutiv auktion inropad fast egendom bör sökas.

I fråga om innebörden av stadgandet i första stycket av 10 §

torde gälla detsamma, som anförts beträffande första punkten i 9 §.

För försummelse från köparens sida att inom föreskriven tid åter avyttra

den å auktionen inköpta mineralfyndigheten eller gruvlägenheten har

icke ansetts böra stadgas samma påföljd som i 9 §, d. v. s. egendomens

försäljning genom Konungens befallningshavandes försorg. I stället

stadgas i andra stycket av 10 §, att försöks- eller gruvarbete, som

köparen efter nämnda tid företager, skall vara utan verkan till bevarande

av rätt till fyndigheten eller gruvlägenheten. Detta torde innebära, att

köparens nämnda arbete icke kan hindra gruvanläggningens sonande

och gruvrättighetens förverkande.

Det synes med fog kunna ifrågasättas, huruvida den stadgade påföljden

kan bliva så verksam, som därmed torde åsyftats.

Därest 39 § gruvestadgan komme att tolkas så, att köparen under

aret närmast efter det auktionen vunnit laga kraft finge med laga verkan

fullgöra arbetsskyldigheten jämväl för de fyra närmast följande åren,

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

skulle först efter utgången av det därpå följande kalenderåret gruvanläggningen

kunna vara sönad. Köparen skulle således kunna under åtminstone

sex år bearbeta fyndigheten utan att behöva befara inmutning av

densamma från annat håll.

Det torde vidare icke vara säkert, att den föreslagna påföljden

får den avsedda verkan, i händelse köparen utarrenderar gruvegendomen

till någon,* som äger att fritt bearbeta sådan, och denne

fullgör den föreskrivna arbetsskyldigheten.

Skulle inropet å den exekutiva auktionen omfatta allenast eu andel

i gruvan, torde påföljden kunna bliva utan all betydelse. Då en gruvanläggning

endast i sin helhet torde kunna Bönås, lärer, om övriga delägare

fullgöra arbetsskyldigheten, ) något sonande av gruvanläggningen icke

kunna ifrågakomma.

På grund härav synes det kunna ifrågasättas, om det icke vore

lämpligare att såsom påföljd stadga, att köparen, om flera äro delägare

i gruvan, skall hava till dessa förverkat sin lott i gruvan och

dess tillhörigheter — detta i analogi med det i C5 § gruvestadgan

avsedda fallet, att delägare underlåter att betala tillskott — samt att,

om andra delägare icke finnas, det skall så anses, som hade vid den

föreskrivna tidens utgång gruvanläggningen blivit sönad och den på

mutsedeln grundade rätten förverkad.

Justitierådet Sjögren:

Förebilden till de i 8—10 §§ givna stadganden finnes i lagen den

4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom. De skäl, som föranlett motsvarande synnerligen

invecklade bestämmelser i nämnda lag, synas emellertid föga tillämpliga

å nu ifrågavarande förhållanden. Faran att utländsk kredit skulle beviljas

i ändamål att vid inträffande allmännare kris framkalla tvångsrealisation

torde vara ytterst ringa. Den utredning, som kräves för

ärendets prövning, är ock väsentligen olika. Med hänsyn härtill torde

saken i nu förevarande fall lämpligen böra ordnas på sådant sätt, att

sladgandena i 8 —10 §§ kunna ersättas av enklare bestämmelser. Då

vid exekutiv auktion äganderättsförvärvet icke kan göras. beroende av

en Konungens efterföljande prövning, synes man kunna föreskriva, att

Konungens tillstånd i detta fall bör inhämtas på förhand. Att tiden

härför kan bliva tämligen kort, kan icke vara avgörande. Icke heller

kan såsom skäl mot en dylik anordning anföras, att densamma för utlänningen

skulle bliva alltför obekväm. Det föreligger icke något allmänt

svenskt intresse att för utlänning bana bred väg till ett dylikt förvärv.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Det synes ock föga lämpligt att, såsom i förslaget skett, tillåta utlänning

att göra inrop, som medför ovillkorlig skyldighet att betala köpeskillingen,

men endast villkorlig rätt till den inropade egendomen. Vare

sig man väljer den ena utvägen eller den andra, lärer för övrigt resultatet,

praktiskt sett, bliva ungefär detsamma. Inrop å exekutiv auktion

torde ytterst sällan komma att ske av utlänning. Vad om utlänning

sålunda sagts gäller ock om sådant svenskt bolafj, som enligt vad ovan

anmärkts bör likställas med utländskt rättssubjekt.

Emellertid bör undantag göras för det fall, att inrop ägt rum

för skyddande av inteckning eller fordran, som i 11 kap. 2 § jordabalken

sägs. I detta fall bör icke blott inrop fritt få ske av utlänning

eller därmed likställt svenskt rättssubjekt, utan ock egendomen

av inroparen få förvärvas utan skyldighet att åter föryttra densamma.

Eu sådan anordning synes vara betingad av fastighetskreditens intresse.

Resultatet torde även på denna punkt, praktiskt sett, bliva ungefär

detsamma, vare sig man väljer förslagets bestämmelser eller den

enklare utväg, som av mig ifrågasatts. Ty även enligt förslagets bestämmelser

lärer inroparen i nu avsedda fall nästan undantagslöst få

behålla fastigheten, så länge han vill. Köpeanbud, som kunde läggas

till grund för Konungens prövning av frågan, huruvida ägaren kan utan

förlust sälja egendomen, lärer icke kunna anskaffas genom offentlig mvndighets

försorg. För prövning av nämnda fråga fordras ock angående

egendomens förvaltning en fullständig redovisning, som torde vara svår

att kontrollera. Vad i tredje stycket av 9 § i förslaget med »särskilt

hinder» avses är dunkelt. Om därmed åsyftas det fall, att inropet kan

antagas hava skett för att kringgå lagen, torde bestämmelsen komma att sakna

praktisk betydelse. Begränsar man i förevarande lag koncessionstvånget

i fråga om förvärv av fastighet på sätt av mig ifrågasatts, finnes i allt

fall icke tillräcklig anledning att taga bestämmelserna i 1906 års ovan

anförda lag till förebild; en samtidig tillämpning av båda lagarna blir

då mycket sällsynt. Det synes under denna förutsättning allenast böra, vad

fast egendom angår, föreskrivas, att där utlänning eller svenskt bolag, som

efter vad ovan sagts bör likställas med utländskt rättssubjekt, vill å exekutiv

. auktion inropa fast egendom här i riket, vid inropet skall företes

bevis om Konungens tillstånd till förvärvet, vid äventyr att inropet eljest

är ogillt, utan så är att inropet skett för att skydda inteckning eller fordran,

som i 11 kap. 2 § jordabalken sägs; och skulle i sådant fall vad i lagen

stadgats oln inskränkning i rätten att förvärva fast egendom icke äga

tillämpning å förvärvet.

I enlighet med vad sålunda ifrågasatts rörande fastighetsförvärv

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

å exekutiv auktion, torde beträffande gruvegendom allenast böra föreskrivas,

att där utlänning eller svenskt bolag, som enligt vad ovan anmärkts

bör likställas med utländskt rättssubjekt, vill å exekutiv auktion inropa gruvegendom

här i riket, bevis om Konungens tillstånd till förvärvet skall

vid inropet företes, vid äventyr att inropet eljest är ogillt. Ett undantagsstadgande

för det fäll, att egendomen är pantsatt, torde här lika litet

som vid aktieförvärv böra ifrågakomma.

11 §•

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

Föreskriften i första punkten av förslagets 11 § torde ej medföra

det skydd mot utländskt förvärv av gruvegendom här i riket,

som därmed lärer avsetts. Vad i fråga om andra stycket i 10 § anförts

synes i huvudsak även här äga motsvarande tillämpning. Lämpligare

än förslagets stadgande synes det vara att beträffande förvärv av gruvegendom

meddela en bestämmelse liknande vad vid 7 § föreslagits om

förvärv av fast egendom. De skäl, som där föranlett stadgandet, att

Konungens tillstånd att förvärva egendom skall sökas inom viss angiven

tid, torde påkalla ett liknande stadgande i fråga om gruvegendom. Här

föreligger visserligen den olikheten, att överlåtelse av gruvegendom icke

behöver ske genom skriftlig handling. Hinder torde dock ej möta att

föreskriva, att när Konungens tillstånd till sådant förvärv sökes, vid

ansökningen skall fogas en rörande fånget upprättad, egenhändigt undertecknad

och bevittnad överlåtelsehandling. Tiden, inom vilken ansökan

skall ingivas till vederbörande statsdepartement, torde kunna bestämmas

till tre månader från det fånget skedde. Försittes den föreskrivna tiden,

eller varder ansökan, som ingivits i behörig tid, avslagen av Konungen,

bör påföljden, liksom i fråga om förvärv av fast egendom, vara fångets

ogiltighet. Då emellertid även för utlännings och med honom likställda

svenska rättssubjekts rätt att bearbeta mineralfyndighet eller gruvlägenhet

erfordras Konungens tillstånd, bör härjämte, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i förslaget skett, stadgas, att om någon å inmutad

mineralfyndighet eller gruvlägenhet, som han enligt förslagets bestämmelser

icke ägt att utan Konungens tillstånd bearbeta, utan sådant tillstånd

företager försöks- eller gruvarbete, detta arbete skall vara utan

verkan till bevarande av rätt till fyndigheten eller gruvlägenheten.

Förslagets mening är uppenbarligen, att om i stället för fullgörande

av föreskriven arbetsskyldighet avgift erlägges enligt 41 § gruvestadgan,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 116 käft. (Nr 137.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

även detta, när det sker, innan Konungens tillstånd till bearbetningen

erhållits, skall vara utan verkan i nyssnämnda avseende. Måhända bör

detta för tydlighetens skull utsägas i lagtexten.

Stadgandet i andra punkten av förslagets 11 § torde, såsom utgörande

en övergångsbestämmelse, lämpligen böra flyttas till förslagets

föreskrift om lagens ikraftträdande och synes i sammanhang därmed

böra utvidgas att hänsyfta jämväl på förbudet för vissa svenska rättssubjekt

att utan Konungens tillstånd bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller idka gruvdrift.

Justitierådet Sjögren:

De i 11 § meddelade bestämmelserna, som i huvudsak återgiva

motsvarande regler i gruvestadgan, äro visserligen mindre tillfredsställande,

men utan föregående utredning anser jag mig icke kunna ifrågasätta,

att i gruvlagstiftningen vidtagas större ändringar i detta sammanhang.

Dylika ändringar torde icke heller av nu förevarande förslag vara obetingat

påkallade, enär berörda bestämmelser, om ock bristfälliga, i allt

fall torde i stort sett vara tillräckliga för att avhålla från utländskt förvärv

av svensk gruvegendom utan Konungens medgivande. Jag får

därför allenast hemställa, att förevarande stadgande, som bör innehålla

bestämmelse om påföljden vid överträdelse av ovan vid 3—6 §§ angivna

förbud, må jämkas till full överensstämmelse med förbudet, varvid särskilt

må erinras, att detta förbud avser att begränsa icke blott rätten

att förvärva, utan även rätten att bearbeta inmutad mineralfyndighet

eller gruvlägenhet.

12 §.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyl er g: *

Syftet med de i denna paragraf föreslagna bestämmelserna eller

att skydda fastigheter och gruvor, som redan vid lagens ikraftträdande

tillhöra svenska aktiebolag, från att medelbart komma i utländsk ägo

genom aktieförvärv kan vinnas även på det sätt, att i ordningen för

vederbörande aktiebolag varder infört sådant förbehåll, som i 5 § avses.

Därest, såsom inom lagrådet ifrågasatts, nämnda förbehåll anses kunna

inskränkas till att omfatta allenast en viss kvotdel av aktiekapitalet eller

aktiernas hela rösttal, torde följdriktigheten kräva, att sedan i 12 § åsyftat

aktiebolag genomfört dylikt förbehåll, de aktier, som falla utanför den

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

antagna kvotdelen, icke vidare varda bundna av den i paragrafen föreslagna

begränsningen med avseende å överlåtelse av aktierna. Härom

synes alltså under berörda förutsättning stadgande böra i förslaget intagas.

Förslagets mening lärer vara, att bolag av ifrågavarande art, vilka

givetvis kunna hava legitimt behov att förvärva fastighet eller gruvegendom,

skola, därest förbehåll enligt 5 § icke kan genomföras eller

intill dess sådant förbehåll trätt i verket, kunna, om förhållandena därtill

giva anledning, erhålla s. k. allmänt tillstånd. Om, på sätt inom lagrådet

hemställts, bestämmelsen om allmänt tillstånd bortfaller, är denna

utväg stängd. I fråga om vissa bolag skulle i allt fåll betänklighet icke

böra möta emot att i lagen giva dem rätt att förvärva fastighet och

därmed likställd egendom. För den händelse nämligen vid lagens ikraftträdande

samtliga aktierna eller, så vida förbehållet enligt 5 § begränsas

till en kvotdel av aktiekapitalet eller aktiernas hela rösttal, den angivna

kvotdelen skulle ägas av svenska medborgare och således på grund av

12 §:s innehåll för framtiden vara uteslutna från möjligheten att genom

överlåtelse komma i utländsk ägo, vore det svenska inflytandet inom

bolaget i behörig mån tryggat. Att härvid kunde komma i betraktande

endast de aktier, som ägdes av svenska medborgare, men icke de, som

ägdes av andra svenska rättssubjekt, beror därpå, att dessa sistnämnda vid

ifrågavarande tid i regel icke kunna tänkas vara effektivt skyddade mot

utländskt inflytande. I förslaget borde följaktligen införas ett stadgande

av innehåll, att om vid lagens ikraftträdande av aktierna i aktiebolag,

som avses i denna paragraf, minst så många ägas av svenska medborgare,

att de motsvara angiven del av hela aktiekapitalet eller, där

enligt bolagsordningen lika rösträtt icke tillkommer alla aktierna, av

samtliga aktiers hela rösttal, bolaget, sedan brev å detta antal aktier av

styrelsen försetts med stadgad påskrift och anteckning härom gjorts i

aktieboken, må, utan hinder därav att bolagsordningen icke innehåller

förbehåll, varom i 5 § förmäles, här i riket utan Konungens tillstånd

förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta

inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift.

Med avseende å denna paragraf må för övrigt framhållas, att den

förutsättning för aktiebolags hänförlighet under paragrafens föreskrifter,

som består däri, att bolaget redan äger fast egendom med en areal av

mer än 2,000 hektar, av praktiska skäl icke synes böra omfatta å

bolaget tillhörig fastighet belöpande andel i mark, som vid skifte lämnats

odelad eller avsatts för gemensamt behov. Häremot torde så mycket

mindre betänklighet böra möta, som den till arealen bestämda mark,

tillhörig sådana bolag, som man med stadgandet vill träffa, säkerligen

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

i flertalet fall överstiger det angivna beloppet. Det torde även kunna

ifrågasättas, huruvida uttrycket »naturhästkrafter:» i det sammanhang,

vari det i paragrafen begagnas, kan anses lämpligt, och om det icke bör

utbytas mot något annat.

Varder 5 § ersatt av ett stadgande med det innehåll, som förut

antytts, föranledas därav vissa ytterligare ändringar i första stycket

av 12 §.

Enligt paragrafens andra stycke skulle utdelning å aktie kunna

ske, så snart aktiebrevet blivit för styrelsen företett. För säkerställande

av det åsyftade ändamålet synes dock böra föreskrivas, att aktiebrevet

skall av styrelsen förses med stadgad påskrift och anteckning härom

göras i aktieboken, innan utdelning å aktien må äga rum.

Det är tydligtvis förslagets mening, att bestämmelserna om styrelsens

skyldighet att förse aktiebrev med påskrift och att om verkställd

påskrift göra anmärkning i aktieboken skola gälla även beträffande

aktiebrev, som kunna komma att utgivas i anledning av ökning av

aktiekapitalet, i den mån aktierna falla under den i paragrafen stadgade

begränsningen. Vid förslagets omarbetning bör tillses, att detta tydligare

framgår av ordalagen.

Justitierådet Sjögren :

I princip innefattas huvudstadgandet i första stycket av 12 § i

de bestämmelser, som angivits i min anmärkning till 3—6 §§ av förslaget.

Så framt koncessionstvånget i fråga om förvärv av fastighet

och gruvegendom inskränkes i överensstämmelse härmed, skulle jämväl

de tre sista styckena av 12 § utgå. Av innehållet i övrigt av 12 §

bör däremot såsom allmän regel bibehållas bestämmelsen, att utlänning

och. svenskt bolag, som enligt vad ovan sagts bör med utländskt rättssubjekt

likställas, må utan hinder av lagens bestämmelser äga rätt att

såsom aktieägare teckna eller erhålla det antal nya aktier i bolaget, som

svarar mot deras andel i det förutvarande aktiekapitalet. Likaså bör

bibehållas föreskriften, att utlänning och svenskt bolag, som bör likställas

med utländskt rättssubjekt, må därutöver utan hinder av denna

lag behålla den rätt att teckna eller erhålla nya aktier, som vid lagens

trädande i kraft enligt bolagsordningen må tillkomma dem såsom aktieägare.

Jämväl en annan bestämmelse i syfte att bevara förvärvad rättsställning

torde vara erforderlig. Av vedertagna grundsatser om nya

lagars tillämpning å äldre rättsförhållanden torde följa, att föreskrift bör

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

meddelas av innehåll, att utan hinder av denna lag utlänning och svenskt

bolag, som bör därmed likställas, må i enlighet med hittills gällande

rätt förvärva aktier, vartill de hade panträtt vid den tid, då lagen trädde

i kraft. Analogivis kunde ett dylikt stadgande tillämpas å gruvegendom

i motsvarande fall.

13 §.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

I första stycket av denna paragraf stadgas straff för bland annat

underlåtenhet av ledamot i aktiebolags styrelse att iakttaga föreskriften

i 12 § andra stycket första punkten, vare sig underlåtenheten är uppsåtlig

eller ej. I de övriga fall, som i förstnämnda stycke avses, liksom

i 132 § aktiebolagslagen, som innehåller samma strafflatitud för delvis

likartade förseelser, förutsättes däremot, att uppsåt förelegat. Med

hänsyn härtill synes styrelseledamots underlåtenhet i omförmälda avseende

böra bestraffas enligt nämnda stycke endast därest försummelsen

skett* uppsåtligen, varemot i annat fall underlåtenheten bör drabbas av

det i paragrafens andra stycke stadgade lindrigare straffet.

Om förslagets 6 § ersättes av ett stadgande med den innebörd,

som ovan föreslagits, bör i 13 §:s första stycke stadgas straff för den,

som mot bättre vetande meddelar oriktig uppgift i försäkran, som enligt

samma stadgande ingives till rätten, och paragrafens andra stycke utvidgas

att omfatta det fall, då oriktig uppgift eljest lämnas i nämnda

försäkran.

Skall bestämmelsen i 12 § andra stycket om skyldighet för styrelsen

att förse brev å aktier, som äro underkastade den i paragrafen stadgade

inskränkningen i rätten att förfoga över dem, gälla även aktiebrev, som

utfärdas i anledning av aktiekapitalets ökning, bör i första stycket av

13 § jämväl stadgas straff för styrelseledamot, med vars begivande utfärdas

aktiebrev, vilket mot föreskriften i 12 § andra stycket ej försetts

med påskrift, som där sägs. Aktiebolagslagen innehåller i tredje punkten

av 132 § en motsvarande bestämmelse.

Slutligen torde till 13 § böra fogas en föreskrift, att straff,

som i paragrafen är stadgat, ej må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare ^straff. Ett liknande

stadgande finnes i 132 § aktiebolagslagen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Justitierådet Sjögren:

Av vad vid 3—6 §§ och 12 § av mig anförts framgår, att enligt

min mening de i 13 § meddelade straffbestämmelserna böra utgå. Däremot

bör upptagas en föreskrift av innehåll, att ledamot av aktiebolags

styrelse, som mot bättre vetande låter verkställa utdelning i fall, då

sådan enligt vad vid 3—6 §§ anmärkts icke må lyftas, bör straffas med

böter från och med femtio till och med två tusen kronor eller fängelse.

15 §.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

Bestämmelsen i första stycket av denna paragraf torde innebära,

att vad ifrågavarande lagförslag innehåller om inskränkning i rätten för

vissa bolag och föreningar att förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet,

förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka

gruvdrift så ock att förvärva aktier i vissa bolag icke skall äga tillämpning

i avseende å de i paragrafen särskilt uppräknade bolagen och föreningarna.

Däremot skall givetvis 12 §:s bestämmelse, att de aktier i* vissa

bolag, vilka vid lagens trädande i kraft äro tecknade eller innehavas av

svenska medborgare, bolag, föreningar, andra samfälligheter eller stiftelser,

icke må genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländska

och vissa svenska rättssubjekt, gälla även i fråga om de aktier, som vid

nämnda tid äro tecknade eller innehavas av de i 15 § särskilt angivna

bolagen och föreningarna. För vinnande av större tydlighet i detta hänseende

bör någon jämkning i paragrafens avfattning vidtagas.

Beträffande 15 § hänvisas i övrigt till vad rörande densamma anförts

under 3—6 §§.

Justitierådet Sjögren:

Att de bolag, som angivits i första stycket av 15 §, böra undantagas

från lagens bestämmelser, är otvivelaktigt. Men då inskränkningar

i rätten att förvärva egendom av mig förordats endast i fråga om utländska

rättssubjekt och vissa svenska bolag, som på sätt ovan anmärkts

böra med dem likställas, följer härav, att enligt min mening i förevarande

stadgande icke behöva undantagas särskilda slag av svenska

föreningar. ^

Det har ovan av mig framhållits, att föreningslagstiftningen icke

är så anordnad, att den lämpar sig till grundval för inskränkande

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

bestämmelser i förslagets syfte. Riktigheten av detta påstående synes

mig bestyrkt genom vad förslaget i denna del innehåller. Sedan i andra

stycket av 3 § och i 6 § svenska föreningar i allmänhet underkastats koncessionstvång,

göres i förevarande stadgande undantag för de mest typiska

av alla ekonomiska föreningar. Detta undantag måste naturligtvis anses

berättigat. Men s. k. ideella föreningar hava icke undantagits. Dessa

föreningar skulle sålunda ej få förvärva fastighet i annan ordning än i

6 och 7 §§ föreskrives. Av större betydelse är, att det, om man bortser

från egnahemsföreningar, som erhållit statslån, torde vara omöjligt att hindra

de i 15 § angivna ekonomiska föreningar, däri utlänningar äro eller kunna

bliva medlemmar, att efter förvärv av fast egendom idka sådan verksamhet,

som skulle förhindras genom de i andra stycket av 3 § och i

6 § meddelade bestämmelserna. Gränsen mellan de i 15 § uppräknade

föreningarna och andra ekonomiska föreningar kan icke med tillräcklig

skärpa uppdragas, icke heller kan man hindra en förening att övergå

från den ena verksamheten till den andra eller att samtidigt fullfölja

flera ändamål. Den till grund för stadgandet lagda bestämmelsen i 1 §

av lagen om ekonomiska föreningar avser endast att medelst exemplifikation

angiva de mest typiska hithörande sammanslutningar, men kan

icke utan vidare användas för att med avseende å ekonomiska föreningar

i allmänhet särskilja olika arter, som sins emellan skulle erhålla

en väsentligen olika rättsställning. Härtill kommer, att för lagens

effektivitet i nu förevarande hänseende skulle i fråga om utlänningars

upptagande i svenska föreningar erfordras bestämmelser, som motsvara

det remitterade förslaget till lag innefattande tillägg till lagen den 28

juni 1895 om handelsbolag och"enkla bolag. Vill man på grundvalen

av sådana bestämmelser förbjuda svenska föreningar, däri utlänningar

äro eller kunna bliva medlemmar, att fritt förvärva egendom, borde i

allt fall förbudet endast avse föreningar med ett så ringa antal medlemmar,

att föreningarna med skäl kunde misstänkas allenast vara förklädda

bolag; och skulle å dylika föreningar vad om handelsbolag stadgats

äga motsvarande tillämpning. Mot ett stadgande i denna riktning

torde i och för sig intet vara att invända. Men tills vidare synes man

kunna avstå från försök att i nu ifrågavarande syfte begränsa svenska

föreningars rätt att förvärva egendom. Därest mot förmodan framdeles

en verklig fara genom svenska föreningars verksamhet skulle hota de

intressen, till vilkas skydd nu förevarande lagstiftning är avsedd, bör

givetvis frågan om dessa föreningars rättsställning upptagas till förnyad

behandling.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

16 §.

Justitierådet Sjögren:

I denna bestämmelse åsyftas att reglera förhållandet till lagen den

4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att

förvärva fast egendom. Bestämmelsen föreskriver, att den tidigare lagen

skall fortfarande gälla. Då det uppenbarligen alls icke kan ifrågasättas,

att 1906 års lag skulle upphävas genom nu förevarande lagstiftning,

som fullföljer ett helt annat syfte, synes det överflödigt att lagfästa

detta förhållande. Att ett stadgande härom införts i förslaget torde

bero icke blott av den vid 1 § anmärkta uppställningen av förslagets

bestämmelser i det hela, utan även av den utsträckning, vari koncessionstvång

i fråga om fastighetsförvärv enligt förslaget stadgats. Därest

emellertid i förevarande lag koncessionstvånget i fråga om förvärv av

fastighet inskränkes på sätt av mig ifrågasatts och följaktligen en samtidig

användning av båda lagarna blir mycket sällsynt, torde förevarande

bestämmelse utan fara för missförstånd kunna utgå.

Bestämmelsen om lagens ikraftträdande.

Justitierådet Sjögren:

Det synes visserligen vara önskvärt, att tiden för lagens ikraftträdande

må kunna bestämmas på sätt som föreslagits. Så framt

koncessionstvånget i fråga om förvärv av fastighet och gruvegendom

inskränkes i överensstämmelse med vad av mig ifrågasatts, torde också

lagen utan avsevärd olägenhet kunna träda i kraft genast efter utfärdandet.

Därest åter berörda koncessionstvång bibebålles i den utsträckning,

som de föreslagna bestämmelserna giva vid handen, synes det

bliva nödigt att bereda ett icke obetydligt rådrum för vidtagande i

bolagsordningarna av de ändringar, som påkallas av det nya koncessionssystemet.

Förslagets rubrik.

Lagrådet:

Då förslaget innebär inskränkning i rätten att förvärva icke endast

fast egendom eller gruva utan även aktier i vissa bolag, torde lagens

rubrik böra erhålla en avfattning, som bättre än i förslaget skett ger

uttryck åt detta innehåll.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Preposition Nr 137.

121

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 68 § i gruvestadgan den

16 maj 1884.

Lagrådet:

De särskilda stadgande]!, till vilka i förevarande lagförslag bör

hänvisas, avse inskränkning icke endast i utländskt förvärv av rätt till

gruva utan även i vissa svenska rättssubjekts förvärv av sådan rätt.

Med hänsyn härtill bör förslaget underkastas någon jämkning.

Förslaget till lag innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895

om handelsbolag och enkla bolag.

Lagrådet:

Bestämmelsen i andra stycket, som förutsätter, att bolag, föreningar,

andra samfälligheter och stiftelser kunna vara delägare i handelsbolag,

torde såsom obehövlig böra utgå.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 94, 105 och 132 §§

i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag.

54 §.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg: «

Anledningen till den föreslagna ändringen av denna paragraf är,

enligt vad av motiven framgår, att det ansetts nödvändigt att, när efter

ett aktiebolags bildande i bolagsordningen införes förbehåll, som i 52 §

2 mom. sägs, giva bolaget ett medel att tvinga aktieägare att i och

för påskrift om förbehållet förete aktiebrev, som förbehållet avser. Det

nya andra momentet i 54 § har emellertid erhållit en sådan avfattning,

att detsamma även gäller för det fall, att vid bolagets bildande i bolagsordningen

införts ett sådant förbehåll, varom nu är fråga. För detta

fall torde icke föreligga behov av det föreslagna tvångsmedlet, åtminstone

icke mera än när fråga är om de andra slag av förbehåll, som omförBihavg

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 116 höft. (Nr 137.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

mälas i 26 § 2 mom. Bestämmelsen bör fördenskull erhålla den inskränktare

omfattning, som i motiven avsetts.

Då bestämmelserna i förslagets 3 mom. icke passa för överträdande

av förbudet i 2 mom. och något behov av liknande påföljder för detta

fall icke torde förefinnas, hemställes, att det nya stadgandet i 54 § införes

såsom ett nytt andra moment till den nuvarande paragrafen.

Detta påkallar någon ändring i punkt 5 av förslagets 132 §.

Justitierådet Sjögren:

Därest på sätt av mig ifrågasatts genom lag införes förbud för

utlänning och sådana svenska bolag, som efter vad ovan sagts böra

likställas med utländska rättssubjekt, att förvärva aktier i svenska bolag,

bliva de av stadgandet i 5 § av det ovan först granskade lagförslaget

påkallade ändringarna i 54, 91, 94 och 132 §§ av aktiebolagslagen

obehövliga. Att den i 91 § föreslagna ändringen — den viktigaste av

berörda ändringar — är ägnad att i princip framkalla betänklighet, har

av mig vid granskningen av 3—6 §§ av nämnda lagförslag anmärkts.

91 §.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

Den föreslagna ändringen av denna paragraf avser, att beslut, som

innefattar sådan ändring av bolagsordningen, att förbehåll, som i 52 §

2 mom. sägs, intages i bolagsordningen, skall kunna fattas på det i

91 § 4 mom. angivna sättet, således även om icke samtliga aktieägare

förenat sig om beslutet. Såspm av det remitterade förslagets 94 §

2 mom., liksom av den nuvarande lydelsen av samma moment, framgår,

är det icke nödvändigt, att förbehållet avser bolagets alla aktier. Skall

det endast avse en del av dem, måste beslutet anses innefatta sådan

ändring av bolagsordningen, att rättsförhållandet mellan aktierna rubbas.

För giltigheten av ett dylikt beslut fordras enligt 91 § 1 mom., att

samtliga aktieägare förenat sig därom. En ändring jämväl i detta stadgande

är således erforderlig, för att beslut om intagande i bolagsordning

av förbehåll, varom fråga är, skall kunna fattas på sätt i förslaget

avsetts.

Såsom nyss nämnts, behöver förbehåll enligt 52 § 2 mom. icke

omfatta alla aktierna. Har ändringen av bolagsordningen avsett in
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

tagande i densamma av ett förbehåll av sådan mindre omfattning, torde,

med hänsyn till det nuvarande stadgandet i 91 § 1 inom., att ett dylikt

beslut ej är giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom,

hittills icke hava förelegat något behov av föreskrift, huru det skall

bestämmas, vilka aktier skola träffas av den inskränkning i förfoganderätten,

som förbehållet innebär. Annorlunda torde förhållandet bliva,

om 91 § så ändras, att ett dylikt förbehåll kan intagas i bolagsordningen,

utan att samtliga aktieägare förenat sig därom. Kunna icke vederbörande

aktieägare åsämjas, vilka aktier förbehållet skall avse, torde

detta lämpligen kunna bestämmas genom lottning, som anställes å bolagsstämma

i sammanhang med behandlingen av frågan om ändring av

bolagsordningen. Ett stadgande i denna riktning synes fördenskull

böra meddelas.

94 §.

Justitierådet Bergman:

Mot det föreslagna tillägget till denna paragraf må erinras, att

genom detsamma hinder möter att låta förbehållet omfatta samtliga

aktier, så snart någon enda sådan, då anmälan för registrering göres,

enligt aktieboken innehaves av någon, som enligt förbehållet icke må

fritt förvärva aktier i bolaget, detta även om denne jämte övriga aktieägare

förenat sig om förbehållets intagande i bolagsordningen.

Därjämte må framhållas, att det föreslagna tillägget ej medför den

trygghet mot utländskt inflytande, som torde kunna antagas därmed

vara åsyftad.

132 §.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Byberg:

I fråga om denna paragraf hänvisas till vad därutinnan vid 54 §

anförts.

Bestämmelsen om lagens ikraftträdande.

Lagrådet:

Av förslaget framgår ej med tydlighet, vilken verkan de nya bestämmelserna

om firmatecknare skola hava i fråga om sådana personer, vilka

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

vid lagens trädande i kraft innehava bemyndigande att teckna aktiebolags

firma men icke äro här i riket bosatta svenska medborgare. Ett

stadgande härom synes lämpligen böra meddelas.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 6, 20 och 54 §§ i lagen

den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Lagrådet:

Detta förslag ger ej anledning till annan erinran än att till detsamma

bör fogas ett övergångsstadgande motsvarande det, varom yttrande

meddelats vid närmast föregående lagförslag.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

125

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 7 april 191(>.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern HAMMARSKJÖLD,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström..

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets

den 15 december 1915 avgivna utlåtande över de den 2 juli

samma år till lagrådet remitterade förslagen till lag om kontroll å vissa

förvärv av rätt till fast egendom eller gruva, lag om ändrad lydelse av

68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884, lag innefattande tillägg till lagen

den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag, lag om ändrad

lydelse av 23, 54, 63, 91, 94, 105 och 132 §§ i lagen den 12 augusti

1910 om aktiebolag samt lag om ändrad lydelse av 6, 20 och 54 §§ i

lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen

följande:

»Lagrådets samtliga ledamöter hava uttalat, att i fråga om förevarande

lagförslag föreligga förhållanden, på grund av vilka man måste

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

ställa sig ganska betänksam gentemot förslagen. Riktigheten av denna

uppfattning är obestridlig; den redogörelse jag vid remissen till lagrådet

lämnade för förarbetena till den ifrågasatta lagstiftningen visar ock, att

dessa förhållanden varit föremål för noggrann uppmärksamhet och länge

föranlett tvekan, huruvida det vore lämpligt att inlåta sig på förevarande

lagstiftning. Såsom jag vid samma tillfälle framhöll, måste man dock

mot olägenheterna och svårigheterna väga det gagn en dylik lagstiftning

kan bereda. Syftet att bevara vårt lands naturrikedomar i svenska

händer och trygga vår självbestämningsrätt på det ekonomiska området

är så viktigt att, då det gäller detta syftes vinnande, det kan vara

berättigat och nödvändigt att låta andra hänsyn, även i och för sig

mycket betydelsefulla sådana, stå tillbaka. Jag kan därför icke tillstyrka

och det torde ej heller vara av lagrådet åsyftat, att på grund av de

invändningar, som kunna göras mot ifrågavarande lagstiftning i dess

helhet, tanken på en sådan lagstiftning skulle få förfalla.

Under det att lagrådets flesta ledamöter, för den händelse att förevarande

lagstiftningsarbete skall fullföljas, inskränkt sig till att förorda

vissa ändringar i de remitterade förslagens särskilda bestämmelser,

har en ledamot av lagrådet uppdragit grundlinjer för ett förslag, enligt

vilket man skulle söka att vinna det åsyftade ändamålet på en i viss

mån annan väg än de remitterade förslagen angiva. Den huvudsakligaste

skillnaden torde kunna sägas vara, att medan enligt dessa förslag rätten

att förvärva fastighet och därmed likställd egendom inskränkes för sådant

aktiebolag, i vilket icke, särskilt genom införande i bolagsordningen av

förbehåll mot aktiers övergång i utländska händer, beretts trygghet mot

ett övervägande utländskt inflytande, nämnde ledaipots förslag i allmänhet

lämnar aktiebolags rätt till dylikt förvärv lagligen obunden men för

aktiebolag, som ej genom förbehåll i bolagsordningen frivilligt underkastat

sig viss begränsning i sådant avseende, stadgar inskränkningbeträffande

aktiernas övergång i utländsk ägo. Den sålunda antydda

utvägen att lösa föreliggande lagstiftningsfråga synes mig innebära ett

värdefullt uppslag, förenat med vissa ganska bet}7dande fördelar i såväl

principiellt som praktiskt hänseende. Att jag likväl, ehuru icke utan

tvekan, anser mig böra förorda bibehållande av de grunder, på vilka de

remitterade förslagen vila, beror därpå att desamma dock torde innebära

ett säkrare och mera verksamt skydd mot de missförhållanden, som

förevarande lagstiftning har till ändamål att förebygga.

De flesta anmärkningar lagrådets majoritet framställt i fråga om

de remitterade förslagen hava blivit följda vid den överarbetning dessa

förslag nu underkastats. Då grunderna för de sålunda vidtagna ändrin
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

ty Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

gärna framgå av \%d som blivit anfört inom lagrådet, torde jag kunna

i huvudsak inskränka mig till en kort redogörelse för desamma. Därjämte

har jag att angiva de skid, på vilka jag ansett vissa av lagrådets

majoritet gjorda erinringar icke höra föranleda ändring i förslagen.

Vad först beträffar förslaget till lag om kontroll å vissa förvärv av

rätt till fast egendom eller gruva, vilket förslag erhållit en jämkad rubrik,

har förslagets uppställning ändrats i det avseendet, att de särskilda i

förslaget innefattade inskränkningarna i förvärvsrätten omedelbart angivits,

i stället för att det remitterade förslaget inledes med allmänna

förbud mot ifrågavarande slag av förvärv och de i tillämpningen säkerligen

vida talrikare fall, då rätt till dylikt förvärv fortfarande skall

finnas, framträda såsom undantag från förbuden. Såsom lagrådet påpekat

kommer genom denna ändrade uppställning lagförslagets begränsade

syfte att framstå klarare.

1 § i det nu föreliggande förslaget innehåller, i överensstämmelse

med vad lagrådet hemställt, de med förslaget avsedda inskränkningarna

för utländska rättssubjekt.

I 2 § innefattas motsvarande bestämmelser om vissa svenska rättssubjekt.

Det förbehåll, vars införande i bolagsordning skall för aktiebolaget

medföra rätt att fritt förvärva ifrågavarande slag av egendom,

har enligt den inom lagrådet gjorda hemställan till omfattningen begränsats,

så att detsamma endast behöver gälla viss del av bolagets

aktier. Denna del har bestämts så, att vid varje tid minst tre fjärdedelar

av bolagets aktier eller, om aktier med olika röstvärde finnas,

minst det antal aktier, att röstetalet för dem utgör tre fjärdedelar av

röstetalet för bolagets samtliga aktier, skall innehavas av svenska medborgare

eller andra svenska rättssubjekt, beträffande vilka icke anses

föreligga fara för ett övervägande utländskt inflytande. Den ståndpunkt,

det remitterade förslaget intager i berörda hänseende, är obestridligen

den enda, som giver fullständig trygghet; särskilda förhållanden, framför

allt aktiemajoritetens fördelning på liera eller färre händer samt de för

bolaget gällande bestämmelserna om begränsning av rösträtten å bolagsstämma,

kunna nämligen tänkas föranleda kombinationer, enligt vilka

jämväl en ganska ringa kvotdel av bolagets aktier bereder innehavaren

ett mycket starkt, kanske för tillfället övermäktigt inflytande i bolagets

angelägenheter. Men en praktiskt sett tillfredsställande trygghet synes

dock vinnas även genom ett förbehåll med den nu i förslaget upptagna

begränsningen, och då det givetvis är i hög grad önskvärt att det inhemska

näringslivets frihet icke inskränkes mera än förhållandena med nödvändighet

påkalla, synes en sådan lindring av det remitterade förslagets

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

bestämmelser vara att förorda. Under vissa förhållanden torde rätt att,

utan prövning i särskilda fall, förvärva ifrågavarande slag av egendom

kunna utan större våda medgivas till och med åt något bolag, vars

bolagsordning icke uppfyller nämnda betingelse. Med hänsyn härtill

och då det vid införande av en förbudslagstiftning, vars verkningar det

är svårt att på förhand fullt överskåda, torde vara lämpligt, att Kungl.

Maj:t erhåller möjlighet att meddela dispens i fall, där lagen kan befinnas

verka alltför strängt, har jag, ehuru jag icke kan underkänna befogenheten

av vissa anmärkningar, som inom lagrådet riktats mot bestämmelsen

om rätt för Kungl. Maj:t att giva ett svenskt bolag, liksom

en svensk förening, allmänt tillstånd att förvärva fastighet och dylik

egendom, ansett denna bestämmelse böra bibehållas i förslaget. Jag

ansluter mig härutinnan till den uppfattning, som uttalats av en bland

de till lagrådets majoritet hörande ledamöterna. I enlighet med vad

lagrådets majoritet föreslagit har däremot bestämmelsen om rätt för

Kungl. Maj:t att medgiva dispens från det genom ifrågavarande förbehåll

stadgade förbudet mot vissa aktiers fria cirkulation utelämnats.

Lagrådets samtliga ledamöter hava tillstyrkt att, i fråga om föreningar,

förevarande lagstiftning skall inskränkas till ekonomiska föreningar.

En sådan förändring föranleder en inkonsekvens med 1906

års norrländska förbudslag, vars tillämpning genom en år 1911 genomförd

. lagändring utsträckts till ideella föreningar. Då för en föreningav

sistnämnda slag något oftare återkommande behov att förvärva fastighet

icke kan antagas föreligga, vill det ock synas, som om det för

dylika föreningar icke skulle innebära någon större olägenhet att för

sådant förvärv vara beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd; såvitt jag Immig

bekant har ej heller den norrländska förbudslagens tillämpning på

dessa föreningar vållat några svårigheter. Efter den utvidgning begreppet

ekonomisk förening erhållit genom 1911 års föreningslag torde emellertid

någon avsevärd risk icke föreligga, att en förening, utan att böra

anses såsom ekonomisk förening, skulle kunna utöva någon ur nu förevarande

synpunkter äventyrlig verksamhet, och det synes därför icke

möta hinder att lämna de ideella föreningarna utanför den ifrågasatta

lagstiftningen.

Såsom i lagrådet framhållits, torde det kunna medgivas, att utan

hinder .av ifrågavarande förbehåll aktie må förvärvas ej blott genom arv

eller giftorätt utan även genom testamente. En sådan tillämpning synes

emellertid låta förena sig- med det remitterade förslaget, enligt vilket

förbehållet skall avse förvärv »genom teckning eller överlåtelse», och

det lärer därför icke vara behövligt att i anledning av nämnda erinran

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

gorå ändring i berörda, med lydelsen av o2 § 2 inom. aktiebolagslagen

överensstämmande föreskrift.

Andra stycket i det remitterade förslagets 5 § har motsvarighet

i tredje stycket av det nu föreliggande förslagets 2 §. Att, såsom lagrådets

majoritet ifrågasatt, ersätta denna bestämmelse med den fordran,

att vid intagande i bolagsordning av ifrågavarande förbehåll tillika skall

i bolagsordningen föreskrivas, att förbehållet ej må ändras utan Konungens

medgivande, synes av praktiska skäl vara mindre lämpligt.

I 3 § har, till förtydligande av det remitterade förslaget och i

överensstämmelse med vad den ledamot av lagrådet, som föreslagit en

annan lösning av förevarande lagstiftningsfråga, förordat beträffande det

av honom angivna förbehållet, intagits uttrycklig bestämmelse därom,

att förvärv av aktie i strid mot förbehåll, som i 2 § avses, är ogilla

Vidare har i 3 § införts ett av lagrådets majoritet föreslaget stadgande,

att för aktieägare, som bekommit aktie genom arv, giftorätt eller testamente,

förbehållet icke skall medföra inskränkning i rätten till teckning

eller erhållande av det antal nya aktier i bolaget, som svarar mot hans

andel i det förutvarande aktiekapitalet, eller i den rätt att teckna och

erhålla nya aktier, som vid tiden för hans ursprungliga aktieförvärv

enligt bolagsordningen tillkommit aktieägaren.

4 § motsvarar 6 § i det remitterade förslaget. Lagrådets majoritet

har förordat, att bestämmelsen i sistnämnda paragraf skulle utbytas mot

ett stadgande, att svenskt bolag eller svensk förening må utan hinder

av de i förevarande lag meddelade bestämmelserna äga att, med visst

undantag, fritt förvärva fäst egendom intill en i areal angiven maximigräns.

I de flesta fall skulle säkerligen en dylik ändring medföra

lättnad för fastighetsförvärvet; även ett motsatt förhållande skulle emellertid

förekomma, i det att ett bolag eller en förening, som förut ägde

fastighet intill den bestämda maximigränsen, icke skulle kunna förvärva

ens en fastighet av den i det remitterade förslagets 6 § angivna beskaffenhet

utan att därtill erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd. Mot den föreslagna

ändringen, som sålunda icke under alla förhallanden skulle vara fördelaktig

för bolagen och föreningarna, möter tillika den betänkligheten,

att förevarande lagstiftnings effektivitet därigenom komrne att icke oväsentligt

förminskas. Dels skulle nämligen, om den till fritt förvärv

medgivna arealen bestämdes någorlunda stor, varje hinder för utlänning

att genom förmedling av bolag förvärva stadsfastighet försvinna, dels

skulle genom rätten till okontrollerat förvärv av viss areal öppnas möjlighet

att kringgå de i lagen stadgade förbuden. Jag har därför funnit

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 116 käft. (Nr 137.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

riktigast att lämna det remitterade förslagets bestämmelse i denna del

oförändrad.

Bestämmelserna i 5 § överensstämma med stadgandena i det remitterade

förslagets 7 §.

Likaledes utgör 6 § motsvarighet till 8 § i det remitterade förslaget.

Stadgandena i 7 §, som motsvarar de två första styckena i det

remitterade förslagets 9 §, hava i vissa avseenden förtydligats enligt

de inom lagrådet gjorda erinringarna.

Första punkten av tredje stycket i det remitterade förslagets 9 §

har utbrutits till en särskild paragraf, 8 §.

9 § motsvarar andra punkten i sistnämnda stycke av det remitterade

förslaget. I anledning av en inom lagrådet gjord erinran har

den där innefattade bestämmelsens omfattning utsträckts till alla de fall,

då den, som å exekutiv auktion inropat fastighet, söker Konungens tillstånd

att behålla fastigheten.

10 § och 11 § första punkten i det remitterade förslaget hava

motsvarighet i det nya förslagets 10 och 11 §§. Några ändringar i

sak hava dessa bestämmelser ej undergått. Åven om, såsom inom lagrådet

anmärkts, nämnda bestämmelser, vilka äro byggda på samma

grunder som stadgandena i 68 § gruvestadgan, icke äro fullt tillfredsställande,

torde de dock i rättstillämpningen böra åtminstone i huvudsak

medföra den med dem åsyftade verkan, och i varje fall synes det,

såsom en ledamot i lagrådet framhållit, knappast vara tillrådligt att

i detta sammanhang vidtaga större ändringar i gruvlagstiftningen. Huruvida

denna bör i de hänseenden, om vilka här är fråga, underkastas

förändringar, som kunna komma att återverka på nu förevarande lagstiftning,

torde lämpligare tagas under övervägande vid den revision av

vissa delar av förstnämnda lagstiftning, till vilken förarbeten nyligen

inletts. Att i de fall, då fullgörande av föreskriven arbetsskyldighet

är utan verkan till bevarande av rätt till fyndighet eller gruvlägenhet,

ej heller erläggande av avgift enligt 41 § gruvestadgan kan hava sådan

verkan, torde utan särskilt stadgande vara tydligt.

I 12 § hava i anledning av erinringar inom lagrådet vidtagits

vissa mindre jämkningar.

De i 13 och 14 §§ innefattade bestämmelserna hava föranletts av

vissa vid 12 § i det remitterade förslaget av lagrådets majoritet gjorda

uttalanden.

Bestämmelserna i 15 §, som motsvarar det remitterade förslagets

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

13 §, hava jämkats i anledning av vad lagrådets flesta ledamöter yttrat

vid denna paragraf.

10 § motsvarar 14 § i det remitterade förslaget.

1 enlighet med vad lagrådet hemställt har jag funnit lämpligt

låta i förslaget intaga bestämmelser om skyldighet för utlänning, som

innehar sådan egendom eller utövar sådan rörelse, varom i förslaget är

fråga, att hava ombud här i riket. Dessa bestämmelser hava fått sin

plats i 17 §.

På grund av förslagets ändrade uppställning har bestämmelsen

därom, att de föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast

egendom eller gruva ej skola tillämpas å förvärv genom arv, funnits

lämpligen böra flyttas till 18 §, och har enligt lagrådets hemställan

nämnda undantag utsträckts till förvärv genom giftorätt eller testamente.

15 § i det remitterade förslaget har med några mindre jämkningar

motsvarighet i andra stycket av det nuvarande förslagets 18 §.

19 § överensstämmer med 16 § i det remitterade förslaget.

Till övergångsbestämmelserna har, i enlighet med hemställan inom

lagrådet, nedflyttats stadgandet i 11 § andra punkten av det remitterade

förslaget. .

Avfattningen av förslaget till lag om ändrad lydelse av 68 § %

qruvestadgan den 16 maj 1884 har i anledning av lagrådets erinran

jämkats.

I förslaget till lag innefattande tillägg till lagen den 28_ juni 1895

om handelsbolag och enkla bolag har på grund av lagrådets erinran ändra

stycket uteslutits. I sammanhang härmed hava i första stycket orden

»utländsk medborgare» utbytts mot »utlänning».

I 54, 91 och 132 §§ av förslaget till lag om ändrad lydelse av

23, 54, 63, 91, 94, 105 och 132 §§ i lagen den 12 augusti 1910 om

aktiebolag hava vissa ändringar vidtagits på grund av de erinringar lagrådets

flesta ledamöter framställt vid dessa paragrafer. Det av samma

ledamöter ifrågasätta stadgandet, att vid införande i bolagsordning av

förbehåll enligt 52 § 2 mom. i visst fall skall genom lottning bestämmas,

vilka aktier förbehållet gäller, har synts mig lämpligast få sin plats såsom

ett andra stycke i 92 §. På grund av det tillägg, som för sådant ändamål

gjorts till nämnda paragraf, har densamma upptagits i förslagets

rubrik. I den föreslagna lagens slutbestämmelse har, såsom lagrådet

hemställt, intagits ett stadgande om lagens verkan i fråga om personer,

som vid dess ikraftträdande hava bemyndigande att teckna aktiebolags

firma men icke äro här i riket bosatta svenska medborgare.

En motsvarande övergångsbestämmelse har införts i förslaget till

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

lag om ändrad lydelse av 6, 20 och 54 §§ i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar, vilket förslag i övrigt lämnats utan ändring i sak.

I avseende å de bada sistnämnda lagförslagen må erinras om att

enligt 65 § i lagen om aktiebolag och 20 § i lagen om ekonomiska

föreningar skall göras anmälan till vederbörande register, när dylik

firmatecknares behörighet upphör.

Utom de ändringar, för vilka jag nu redogjort, hava vissa redaktionella

jämkningar vidtagits i förslagen.» ,

Departementschefen uppläste härefter enligt nu angivna grunder

avfattade förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, lag om ändrad

lydelse av 68 § i gruvestadgan den 16 maj 1884, lag innefattande tilllägg

till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag laoom

ändrad lydelse av 23, 54, 63, 91, 92, 94, 105 och 132 §§ i lagen

den 12 augusti 1910 om aktiebolag samt lag om ändrad lydelse av 6,

“0 och 54 §§ i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar;

och hemställde departementschefen, att dessa förslag måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ EOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:156 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gru s. 1 i texten
  2. LU 1916:34 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier s. 1 i texten