Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

1916-02-29 · 46 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:138, Med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden;

given Stockholms slott den 4 april 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om förfogande över viss egendom

vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all'' kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt 117 Käft. (Nr 138.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts nåd. proposition, Nr 138.

Förslag

till

Lag

om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äge Konungen, på sätt i denna

lag stadgas, påfordra, att egendom till kronan avstås eller eljest ställes

till dess förfogande.

2J.

Finnes med hänsyn till förhållanden, varom i 1 § förmärs, att genom

fri föryttring eller förbrukning av vara, som är för krigsbruk erforderlig

eller eljest av betydelse för det allmänna, eller ock genom undanhållande

av sådan vara från förbrukning svårighet kan uppstå att tillgodose

allmänt behov, vare innehavare av varan, om den uppenbarligen ej är för

honom eller hans hushåll oundgängligen behövlig, pliktig att, där Konungen

så förordnar, mot ersättning avstå varan till kronan.

3 §•

I avbidan å förordnande, som i 2 § sägs, om avstående av vara till

kronan, äge Konungen beslagtaga varan. Har ej inom trettio dagar från

beslagtagandet Konungen förordnat om varans avstående, äge innehavaren

av varan hos Konungens, vederbörande befallningshavande göra framställ
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:th nåd. proposition, Nr 138.

ning om beslagets hävande. Där ej Konungen inom fjorton dagar efter

det sådan framställning skett meddelar förordnande, som nyss är sagt,

skall, ändå att Konungen icke förordnat om beslagets hävande, detsamma

upphöra att gälla.

Innehavare av vara, som tagits i beslag, må under beslagstiden ej

förfoga över varan annorledes än till bruk för sig och sitt hushåll och är

pliktig under samma tid taga vård om varan, försättning skall lämnas för

de särskilda kostnader för varans vård, som må hava av beslaget förorsakats,

ävensom, där beslaget häves eller eljest upphör att gälla, för skada, som

till följd av beslaget kan hava uppkommit å varan. Förordnar Konungen

om varans avstående, skall ersättning enligt 2 § utgå med samma belopp

som om förordnandet meddelats vid tiden för beslagtagandet.

4 §•

Finnes med hänsyn till förhållanden, varom i 1 § förmärs, erforderligt,

att anläggning eller annan egendom, som är avsedd eller kan användas

för tillverkning, beredning, reparation eller tillhandahållande av

vara eller transportmedel eller ock för transport, tages i anspråk för tillgodoseende

av allmänt behov, vare egendomens innehavare pliktig att, där

Konungen så förordnar, mot ersättning såväl ställa egendomen med tillhörande

inredning och utrustning till kronans förfogande eller med densamma

utföra arbete för kronans räkning som vidtaga den förändring eller

förflyttning med avseende å egendomens inredning eller utrustning, som

påkallas. Vad nu sagts galle ock i fråga om byggnader, som erfordras till

bostad för arbetare och annan driftspersonal eller till upplag för materialier.

5 §•

Ersättning, som i denna lag avses, skall utgå efter de grunder, varom

i gällande lag angående skyldighet för kommuner och enskilda att

fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov förmäles, och skall angående

sätt° och tid för ersättningens bestämmande och erläggande gälla vad i

samma lag stadgas om likvid för fullgjord rekvisition.

6 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses, vara

för handen, skall det åligga en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

angående sitt innehav av vara, varom i 2 § förmärs, så ock om dennas

myckenhet.

Där någon vid sådan förfrågan vägrar att lämna upplysning eller

söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som nyss sagts, eller

dennas myckenhet, äge Konungens befallningshavande låta verkställa

undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, som av

honom innehaves, så ock därvid taga del av hans handelsböcker och andra

dylika handlingar.

Den, som verkställer sådan undersökning, må icke av vad vid densamma

inhämtas yppa annat än som är erforderligt för vinnande av upplysning,

som undersökningen avser.

7 §•

Har förordnande jämlikt 2 eller 4 § meddelats eller beslag enligt

3 § ägt rum, skall den, som med vetskap om förordnandet eller beslaget

olovligen förfogar över, skadar eller förstör vara eller annan egendom eller

underlåter att om vara taga vård, då sådant åligger honom, dömas till

fängelse eller böter från och med etthundra till ocn med tiotusen kronor.

Aro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst

två år dömas. Lag samma vare, där någon vid förfrågan av Konungens

befallningshavande eller kronobetjänt vägrar att lämna upplysning, varom

i 6 § förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i

nämnda § sägs, söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som i 2 §

avses, eller dennas myckenhet.

Adömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

B §.

Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition,

som enligt gällande författningar tillkommer militär Händighet.

9 §•

. Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag eller ifråga om användande för det avsedda

behovet av vad enligt lagen tagits i anspråk av kronan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:in nåd. proposition, Nr 138.

5

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 30 april 1917. Förordnande eller beslag, som

meddelats jämlikt denna lag, skall ej gälla längre än till och med sistnämnda

dag. Har samma dag vara, om vars avstående jämlikt 2 § förordnats,

ännu icke blivit av kronan inlöst, eller ersättning ännu icke blivit

i stadgad ordning gulden för egendom, som jämlikt 4 § tagits i anspråk

för kronans räkning, skola stadgandena i 5 § fortfarande äga tillämpning

i fråga om ersättningens bestämmande samt sått och tid för ersättningens

erläggande. 1 fråga om sådan under lagens giltighetstid begången förseelse,

som i 7 § sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 17 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen statsrådet Hasselrot anförde efter gemensam beredning

med chefen för lantförsvarsdepartementet, chefen för sjöförsvarsdepartementet,

chefen för finansdepartementet och chefen för jordbruksdepartementet:
»Lagen

den 3 juni 1915 om förfogande över vissa varor vid krig,

krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden upphör

att gälla med utgången av nästkommande april månad. Den nuvarande

situationen kräver uppenbarligen, att man ej låter tiden för lagens

tillämplighet utgå utan att åtgärder vidtagas för åvägabringande av nya

föreskrifter i ämnet. Berörda lag anvisar två utvägar för staten att sörja

för tillfredsställande av befolkningens behov under de förhållanden, som

i lagen avses. Den ena, den mera direkta, består däri, att Kung!. Maj:t

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts tulil. proposition, Nr 138.

7

bestämmer maximipris å vissa varor i öppna marknaden. Den andra, som

kan sägas vara av mera indirekt natur, giver Kungl. Maj:t rätt att expropriationsvis

förfoga över varor. Med hänsyn till den olika arten av nämnda

båda slag av befogenheter synes det lämpligt att vid en revision av lagen

uppdela stadgandena på två skilda författningar. Under det att frågan

om nya bestämmelser i förra avseendet torde komma att i annat sammanhang

i dag dragas under Eders Kungl. Maj:ts prövning, skall jag sålunda

här beröra blott den senare av ifrågavarande, Kungl. Maj:t medgivna

rättigheter, nämligen den, som angår expropriation av enskild egendom

under de utomordentliga förhållanden, som avses. Den Kungl. Maj:ts

förfoganderätt, varom här är fråga, synes emellertid på grund av de erfarenheter,

som under krigstiden vunnits utomlands och här i riket, böra ej

oväsentligt utvidgas. En sådan utvidgning torde erfordras så väl för säkerställande

av den civila befolkningens behov som ock med hänsyn till de

rent militära kraven. Vad först angår civilbefolkningens behov, skulle

en vidsträcktare befogenhet att disponera över enskilda tillhöriga varor

innebära en större möjlighet för kronan att vid krig eller krigsoro reglera

såväl direkt konsumtionen, som ock, genom råvarornas fördelning, produktionen.

Men detta torde icke vara tillräckligt. Det kan nämligen väl

tänkas, att under de kritiska situationer, varom fråga är, även produktionen

för civila ändamål i ganska stor utsträckning måste ställas under direkt

kontroll, om trygghet skall ernås att folkets behov tillgodoses. Endast

genom ekonomisk planmässighet kan det angivna syftet nås. Kungl. Maj:t

måste erhålla rätt att för kronans räkning taga i anspråk, förutom varor

av gagn för allmänt behov, tillika anläggningar eller annan egendom såväl

för tillverkning, beredning eller tillhandahållande av varor som för

transport.

Erfarenheten från de krigförande länderna har jämväl visat, att behovet

av krigsmateriel under ett modernt krig i hittills oanad grad tager

industrien i anspråk. För att kunna möta de krav, som sålunda ställas på

industrien, måste man redan i fredstid söka efter en bestämd plan träffa

godvillig överenskommelse med industriella anläggningar, som kunna tillverka

krigsmateriel, om produktion för sådant ändamål. Det torde emellertid

vara nödvändigt, att staten utrustas med laglig makt att leda den

industriella tillverkningen även in på de banor, som sålunda åsyftas,

eller med andra ord att för tillverkningen av krigsmateriel taga i anspråk

industriella anläggningar och verkstäder. Jag har härvid i sikte

sådan tillverkning, som bedrives för krigsmakten såsom helhet betraktad,

och lämnar för tillfället åsido den militära rekvisitionsrätten, som i

regel avser tillfällig och lokal behovstäckning. Det är emellertid ej nog att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

för krigsindustrien lämpade anläggningar kunna ställas till statens förfogande.

Man måste uppenbarligen ock tillse, att sådana anläggningar, vare

sig de arbeta efter avtal med kronan eller på nyss antytt sätt tvångsvis tagas

i anspråk för dess räkning, förses med råvaror i tillräcklig utsträckning. För

detta ändamål måste skapas en vidsträckt befogenhet för staten att vid krigstillfällen

ur enskildes förråd anskaffa och åt industrien tillhandahålla vad

som sålunda erfordras. För krigsindustrien kan staten därjämte behöva

förfoga över transportmedel i stor utsträckning ocli för militära ändamål

kunna behöva tagas i anspråk jämväl andra produktionsmedel än industriella.

Den av Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommissionen med uppgift,

bland annat, att organisera samarbetet mellan industrien och den militära

förvaltningen (krigsmaterielkommissionen) har gemensamt med den kommission,

som av Eders Kungl. Maj:t förordnats att utreda frågan om rikets

ekonomiska krigsberedskap, (krigsberedskapskommissionen), med underdånig

skrivelse den 29 nästlidne februari överlämnat, bland annat, förslag till

lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, samt förslag till lag om

ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 24 maj 1895 om skyldighet

för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov, vilken skrivelse med åtföljande författningsförslag av statsrådet och

chefen för lantförsvarsdepartementet till mig överlämnats och torde få i hithörande

delar såsom bilaga I fogas vid detta protokoll. I förstnämnda lagförslag

hava kommissionerna sökt utforma bestämmelser, tjänande de syften,

som av mig ovan angivits, vilka bestämmelser äro avsedda att träda i stället

för de föreskrifter i berörda lag den 3 juni 1915, som meddelats i 3 §

och 4 § andra stycket, I fråga om det sätt, varpå ersättning bör fastställas

för vad av staten jämlikt de föreslagna bestämmelserna tages i anspråk,

innehåller detta lagförslag en hänvisning till vissa föreskrifter i ovannämnda

förslag till ändringar i rekvisitionslagen.

Over kommissionernas framställning har infordrat yttrande avgivits

av chefen för generalstaben.»

Sedan föredraganden härefter uppläst omförmälda underdåniga skrivelse

i de delar, som berörde förevarande fråga, ävensom det vid skrivelsen

fogade förslaget till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden samt redogjort

för nyssnämnda föreskrifter i förslaget till ändringar i rekvisitionslagen

ävensom för generalstabschefens yttrande, anförde föredraganden vidare:

»Jag anser de grunder, som i den underdåniga skrivelsen åberopats

till stöd för de angivna lagbestämmelserna, vara i stort sett riktiga och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts nåd. proportion, Nr 138.

ansluter mig i huvudsak till såväl förslaget till lag om förfogande över viss

egendom som ock de föreslagna vilrderingsföreskrifterna, genom vilka

senare man synes kunna uppnå en ordning, enligt vilken de priser,

vartill ett eventuellt övertagande av varor från kronans sida kommer att

äga rum, i regel fastställas redan före inträdet av den situation, då förfoganderätten

anlitas. Vad förstnämnda lagförslag angår, har jag emellertid

låtit detsamma inom departementet undergå omarbetning i vissa delar.

De allmänna förutsättningarna för lagens tillämpning, eller krig, krigsfara

och andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, hava därvid

ansetts rätteligen böra angivas i en särskild paragraf i lagens början, betecknad

såsom 1 §. Vad därefter beträffar slutbestämmelserna i kommissionernas

förslag anser jag väl i likhet med kommissionerna, att den

blivande lagen bör såsom sådan gälla utan inskränkning till tiden. Man

erhåller härigenom en lämplig utgångspunkt för träffande av godvillig

överenskommelse med t. ex. innehavarna av industriella anläggningar om

arbete för statens räkning. A andra sidan synas med hänsyn till den

utsträckning av förfoganderättens omfattning, som förslaget innebär, starkare

garantier än kommissionerna ifrågasatt böra krävas mot förfoganderättens

användning utan att verkligt behov föreligger. I detta syfte har

jag i förslaget inryckt bestämmelse, enligt vilken såsom regel erfordras

riksdagens samtycke till förfoganderättens inträdande, Kungl. Maj:t dock

obetaget att å tid, då riksdag ej är samlad, göra rätten gällande, om samtidigt

riksdagskallelse utfärdas eller riksdagen ändock snart skall sammanträda.

Dessa bestämmelser har jag emellertid jämväl ansett vara av den

beskaffenhet att de lämpligen böra meddelas i en särskild paragraf i början

av lagen, 2 §. De bestämmelser, som erfordras rörande de legala

verkningarna av förfoganderättens upphörande, hava vidare synts kunna

inryckas i de särskilda paragrafer, vartill de hänföra sig, nämligen 3, 4

och 5 §§ i det omarbetade förslaget, motsvarande 1, 2 och 3 §§ i kommissionernas

förslag. I den nya 3 §, som närmast motsvarar 3 § andra

stycket i nu gällande förfogandelag, har genom ett mindre tillägg tydligare

än i kommissionernas förslag skett uttalats, att detta stadgande år

avsett att täcka jämväl första stycket av nuvarande 3 §. Slutligen hava

i flertalet paragrafer jämkningar av ordalagen ägt rum, delvis föranledda

av den nya 1 §, varjämte straffbestämmelserna undergått vissa ändringar.

I sitt underdåniga utlåtande över de av kommissionerna uppgjorda

förslagen har chefen för generalstaben framhållit önskvärdheten av att hänsyn

tages jämväl till de krav på inkvartering, underhåll, vård med mera, som

komme att uppstå vid ett eventuellt utrymmande av hotade gräns- eller

kustområden eller fästningar. Ehuru jag finner vad sålunda anförts värt

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 117 käft. {Nr 138.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

beaktande, anser jag dock, att bestämmelser i nämnda hänseende icke böra

hava sin plats i förevarande lag, som ju huvudsakligen avser rätt för

Kungl. Maj:t att omhändertaga landets produktions- och transportmedel.»

Departementschefen uppläste härefter det inom departementet omarbetade

förslaget till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden samt

hemställde, att lagrådets utlåtande över nämnda förslag, som var av den

lydelse bilaga II vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

angivna ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

11

Bilaga I.

Till KONUNGEN.

Statens krigsmaterielkommission och statens krigsberedskapskommission

få härmed för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet framlägga vissa

förslag till allmänna lagstiftningsåtgärder, vilka synts kommissionerna be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mctj-.ls nåd. proposition, Nr 138.

hövliga för krigsberedskapens och särskilt krigsmaterielanskaffnino-ens tillgodoseende.

Med ärendets beredning har förfarits på följande sätt.

Sedan krigsmaterielkommissionen i december 1915 genom sin ordförande

för. herr statsrådet och chefen för ^^försvarsdepartementet anmält, att.

enligt vad den av kommissionen åvägabragta utredning gåve vid handen,

det vore för fullgörandet av kommissionens uppdrag av behovet påkallat

att upprätta förslag till vissa ändringar i sådana lagar och författningar,

som kunde beröra anskaffningen av krigsmateriel, har Eders Kungl. Maj:t

den 8 nästlidne januari förordnat hovrättsrådet, konstituerade revisionssekreteraren

Nils Edling att såsom lagfaren person vara kommissionen behjälplig

vid utarbetande av de förslag, som sålunda åsyftades. Då det

sedermera befunnits, att de nyss åsyftade författningsändringarna till stor

del nära sammanhängde med vissa, krigsberedskapskornmissionens verksamhetsområde

tillhörande frågor om lagbestämmelser, avsedda att vid

krig eller krigsfara säkerställa den civila befolkningens behov, överlämnades

åt en av båda kommissionerna bildad subkommitté att under Edlin^s

medverkan utarbeta preliminära förslag till vissa författningar i ämnet.

Dessa förslag hava därefter med vederbörliga ändringar godtagits av de

båda kommissionerna eller, i den mån de ansetts beröra blott en av dem

enbart av denna.

PGt ä1’ ! huvudsak tre sammanhörande uppgifter, som det nu ifrågavarande

lagstiftningsarbetet åsyftat att tillgodose. Främst har det gällt

att skapa de juridiska förutsättningarna för fyllandet av de ytterligt

viktiga och mångsidiga militära uppgifter, som ett modernt krig ställer

på industrien, bör det andra måste motsvarande åtgärder kunna vidtagas

för tillgodoseende av den civila befolkningens behov vid krig eller krigsoro>

i den mån statens direkta verksamhet härför kan visa sig erforderlig.

I båda hänseendena hava de nu utarbetade förslagen begränsat sig till

sådana fall, då staten kan finna nödvändigt att själv övertaga den

ifrågavarande produktions- eller transportverksamheten; men uppenbarligen

kan en dylik åt. staten förlänad makt ävenledes vid behov tjäna såsom

lämpligt medel till åvägabringande av godvillig överenskommelse mellan

staten och enskilda rörande verksamhet i de senares hand för allmänna

behov.; och denna senare utväg kan antagligen i flertalet fall komma att

visa sig som den lyckligaste. I alla hithörande fall framstår det emellertid

vidare såsom en tredje huvuduppgift att tillfredsställande ordna frågan

om piissättningen för varor, tjänstbarheter och egendom, som under ifrågavarande

förhållanden tagas i anspråk för kronans räkning; blott om°så

sker, kunna dels kostnaderna för det allmänna i någon man begränsas,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

13

dels enskild rätt bevaras; genom förfoganderätten över varorna i förening

med en rätt ordnad prissättning kan också erforderlig tillförsel av varorna

betryggas. Till de nämnda tre uppgifterna inskränka sig därför de nu

i frågavarand e förslagen.

Vad först beträffar arméns och marinens förseende med krigsmateriel Produktion

vid inträffande krig eller krigsfara, blir det en av hela krigsbered- /o'' ”e)lJl.nrH

skapens mest ofrånkomliga uppgifter att tillse industriens ostörda verksamhet

för tillgodoseende av de militära behoven. 1 detta hänseende är det

i många fall ej tillnärmelsevis tillräckligt, att de anläggningar, som redan

i fredstid ägna sig åt dylik produktion, fortsätta härmed; i mycket stor

utsträckning måste nämligen även den övriga industrien omläggas för att

kunna inriktas på tillverkning av alla slags krigsmateriel och krigsförnödenheter.

Härvidlag kan man stödja sig på de synnerligen lärorika erfarenheter,

som vunnits i de krigförande länderna. Åtgången av krigsmateriel

har under det pågående kriget visat sig vara av förut oanade dimensioner,

och krigsmaterielframställningen har till följd härav blivit det centrala i

hela den industriella verksamheten, så att tillverkningen såväl för den inhemska

civila förbrukningen som för export måst intaga andra rummet.

I Tyskland har en dylik omläggning av industridriften av flere skäl kunnat

försiggå på frivillighetens väg. Men i andra länder, särskilt England,

har det visat sig vara nödvändigt att för tillgodoseende av krigsinaterielbehovet

tillgripa utvägen att med lagstiftningens hjälp tvinga den industriella

produktionen in på de banor, krigföringen kräver; och även i

Österrike och Italien förekommer numera lagstiftning, som möjliggör för

staten att taga industrien i anspråk för sina behov, varjämte bland nu

neutrala länder särskilt Spanien vidtagit åtgärder på detta område av

krigsberedskapens säkerställande.

Krigsindustriernas fortgång förutsätter emellertid icke blott bestämmanderätt

över den riktning produktionen skall taga utan även och ofta

i lika hög grad möjlighet att förfoga över de råvaror, som behövas för den

industriella verksamheten; och ofta uppstår största svårigheten just på den

senare punkten. Vid krig eller krigsfara inträder nämligen så gott som

alltid, just på grund av det mångdubblade behovet, sådan knapphet på

krigsindustriernas råvaror, att tillförseln och fördelningen av den tillgängliga

mängden måste ordnas med hänsyn till de olika behovens betydelse

för krigets rätta bedrivande.

Hela denna fråga får därjämte en långt större räckvidd än man

kanske vore böjd att antaga, av det skäl att, såsom det pågående kriget

otvetydigt givit vid handen, icke ett fåtal utan de allra flesta industriprodukter

visa sig vara behövliga för krigföringen. Sålunda erfordras icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Produktion

för civila

behov.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

blott krigsmateriel i trängre mening, såsom utrustningspersedlar och vapen

av olika slag, ammunition, sjukvårds-, träns [lort-, belysnings- och signalmateriel

av mångskiftande art, utan ock en mängd varor utan direkt sammanhang

med själva krigföringen. För det s. k. ställningskriget användes en mängd

olika förnödenheter, som åro ägnade att göra soldaternas vistelse i skyttegravar

o. dyl. så dräglig som möjligt, exempelvis uppvärmningsanordningar.

För anläggande av fältbefästningar och militära järnvägar erfordras byggnadsmateriel

av olika slag, verktyg, maskinella anordningar o. s. v. Slutligen

får icke förbises, att den krigsmaterieltillverkande industrien i sin

tur behöver halvfabrikat, maskiner och verktyg m. in. och således är beroende

av att, de industrier, vilka tillverka dessa artiklar, kunna hållas i

gång. Utan överdrift torde kunna sägas, att för krigföringen direkt eller

indirekt erfordras större eller mindre mängder av de flesta industriprodukter

utom rena lyxartiklar.

Redan av hänsyn till de militära behoven blir det sålunda ganska

få grenar av industriell verksamhet, varöver icke staten under sannolika

förutsättningar vid krig eller krigsfara kan behöva utöva inflytande. Men

nu kommer därtill ytterligare, att man ingalunda kan ställa staten utan

möjlighet att även för civila ändamål bestämma riktningen av landets

produktion; det behöver icke sägas, att civilbefolkningens behov måste tillgodoses

lika väl som krigsmaktens och att båda slagen av behovstäckning i

krigstider i stor utsträckning kräva statens direkta medverkan. Liksom i

avseende på de militära behovens tillgodoseende men i ännu högre grad

än beträffande dem gäller i detta fall, att produktion i enskild hand måste

betraktas som det normala; men genom förfoganderätt över industriens

råvaror kan just staten skapa förutsättningar för en dylik fortgång av den

privata produktionsverksamheten, trots knappheten på dylika varor, och genom

sin rätt att, vid behov själv taga produktionen om hand kan den utöva

erforderligt inflytande på den industriella verksamhetens fortgång i de

särskilda riktningar det exceptionella läget kräver. För civila ändamål

kan en dylik statens medverkan t. o. m., såsom redan delvis är förutsett i

gällande lagstiftning, bliva nödvändig vid andra av krig framkallade förhållanden

än egentlig krigsfara.

Man synes alltså icke kunna undgå att förläna staten en vidsträckt

förfoganderätt över såväl varor som anläggningar, vilka tjäna produktiva

ändamål, att användas i sådana fall, då godvillig uppgörelse med vederbörande

innehavare icke kommer till stånd. Någon annan gräns för en

dylik förfoganderätt torde vara svår att finna än den, som betingas därav,

att dels extraordinära, av krig framkallade förhållanden föreligga, dels

åtgärden är nödvändig för tillgodoseende av ett allmänt behov. Under

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. AIaj:ts nåd proposiilon, AV 108.

dessa båda förutsättningar måste alltså innehavare av industriella anläggningar,

där Konungen så förordnar, vara skyldig att ställa dem till kronans

förfogande för civila lika väl som för militära ändamål; och likaledes måste

innehavare av varor, som ej äro oundgängligen behövliga för honom själv

eller hans hushåll, vara skyldig att avstå dem till kronan. Endast genom

att saken så ordnas torde de antydda syftemålen vinnas och samtidigt

ernås det skydd mot godtycke och planlöshet, som ur den enskilde

industriidkarens såväl som ur det allmännas synpunkt härvidlag finnes

önskvärt.

Om en så vidsträckt förfoganderätt, som nu ifrågasatts, skall kunna Värder

medgivas, är emellertid förutsättningen, att en från alla synpunkter fullt

betryggande prissättning i avseende på de överlåtna varorna och anläggningarna

kommer till stånd. Detta betingas icke blott av hänsyn till den

enskildes rätt, ehuru redan detta i och för sig är en tillräckligt viktig synpunkt,

utan lika mycket på den grund, att därförutan själva ändamålet med

åtgärderna kan komma att äventyras. Den vid ett krigsutbrott inträdande

revolutionen i priserna på varor, för vilka antingen behovet plötsligt mångdubblas

eller tillförseln lika hastigt nedgår, försvårar nämligen i hög grad

ett riktigt bedömande av vad kronan i ett dylikt fall bör betala. A ena

sidan synes det icke som regel finnas tillräcklig anledning att låta kronan

bliva lidande på den vid själva krigsutbrottet inträdande prisstegringen för

dylika varor, i den mån de redan i färdigt skick befinna sig inom landet;

ty ett höjt pris utgör bär icke i regel någon förutsättning för att

varorna skola bliva tillgängliga och är ej nödvändigt för täckande av de

kostnader varan betingat för innehavaren. För den tillförsel från utlandet,

som äger rum under själva kriget, liksom även för den under kriget pågående

inhemska produktionen, i den mån den ligger i enskilda händer,

blir däremot förhållandet i många fall alldeles motsatt; i dessa

fall behöves nämligen ofta den starka eggelse, som det höga priset innebär,

för att landet skall kunna få det mesta möjliga av högst nödiga och

svåråtkomliga varor. Den förmåga att avväga motsatta synpunkter och

den ingående kännedom om näringsförhållandena, som prissättningen följaktligen

kräver, ställa tydligen, i förening med åtgärdernas vittgående

verkningar, stora fordringar på de organ, åt vilka uppgiften skall anförtros.

Ännu mer mödosam och krävande blir värderingen i avseende på de produktiva

anläggningar staten, utan att förvärva äganderätten däröver, kan

komma att taga i anspråk i den ena eller andra formen.

Tydligen erfordras alltså värderingsinstitutioner, som förena verklig

sakkunskap med yttre auktoritet och fullkomlig oväld. Då Konungen är

den ena parten i rättsförhållandet, bör avgörandet ligga hos en fristående

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Förhållande

till gällande

lagstiftning.

Rekvisi
tionslagen.

Förfogande
lagen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

organisation, som alltså blir en särskild värderingsnämnd eller rättare ett

system av dylika och som icke i avseende på prisbestämningen bindes av i

administrativ väg givna direktiv. För att enhetliga synpunkter skola kunna

göra sig gällande, måste värderingen i många fall ske från en gemensam

centralpunkt och en organisation vara skapad härför. För tillgodoseende av

planmässigheten i värderingen och för undvikande av de med dröjsmål vid

värderingen förenade olägenheterna är det dessutom av stor vikt, att priserna

åro fastställda i förväg beträffande sådana varor, för vilka detta är möjligt

och som kunna väntas bliva föremål för övertagande. Taxor böra därför

vara upprättade redan i fredliga tider, avsedda att gälla då författningarna

skola komma att tillämpas; därigenom förebyggas sådana spekulationer,

som grundas på utsikten att kronan skulle behöva till höga priser köpa

varor, vilka på grund av krigskonjunkturen plötsligt blivit eftersökta; och

det är icke uteslutet, att en dylik åtgärd skulle kunna verka lugnande

även på näringslivet i allmänhet. Men lika nödvändigt som detta är det,

av nyss angiven anledning, att dessa taxor oavlåtligt ändras efter konjunkturens

under krig ständigt växlande krav.

De nu gällande författningar, som reglera hithörande förhållanden,

äro i huvudsak dels lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner

och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov (nedan

benämnd rekvisitionslagen) jämte förordningen den 8 juli 1898 med närmare

bestämmelser för verkställighet av sistnämnda lag (nedan kallad rekvisitionsförordningen)

och kungörelsen den 16 juli 1897 angående val för

landstingsområde samt för stad, som ej i landsting deltager, av ledamot i

den kommission, som omförmäles i § 11 rekvisitionslagen, dels lagen den 3

juni 1915 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhallanden (nedan kallad förfogandelagen).

Det gäller nu att so, i vad man dessa författningar kräva ändring eller

komplettering för tillgodoseende av de antydda behoven; och det torde

därvid komma att framgå, att de nya befogenheter för kronan, som förslagen

åsyfta, nära ansluta sig till redan befintlig lagstiftning och att de största

ändringarna sammanhänga med behovet av en mer betryggande organisation

för prissättning och värdering än den i gällande författningar fastställda.

Vad först rekvisitionslagen beträffar, — — — —^ — _ _

Fortfarande frånsett värderingsbestämmelserna tillgodoses icke huvudsyftet

med kommissionernas förslag genom ändringar i rekvisitionslagen. Detta

har i stället skett genom omarbetning av den nu gällande förfogandelagen,

som alltså är avsedd att tillgodose såväl de viktigaste — nämligen de icke

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

lokala — militära behoven i industriellt hänseende som ock motsvarande

civila behov. 1 detta syfte hava vissa bestämmelser i den nuvarande lagen

frånskilts till eu särskild författning, på sätt som nu skall angivas.

Den nuvarande förfogandelagen innehåller i själva verket bestämmelser

rörande två i viss man skilda ämnen. I 1 § och första stycket av 4 § återfinnas

sålunda stadganden, som giva Konungen rätt att vid krig, krigsfara eller

andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden bestämma maximipris

å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är avsedd att genom sin förbränning

alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara eller annan dylik

förnödenhet, ävensom maximibelopp för kostnaden för transport av eller

tillhandahållande av sådan vara, som nyss nämnts. En förutsättning för

utövandet av denna rätt är dock, att priset å sådan vara eller beloppet å

sådan kostnad stegras väsentligt högre, än förhållandena påkalla. De

maximipris, som sålunda fastställas, skola gälla i öppna marknaden, i handeln

mellan enskilde. Såsom medel att göra fastställda maximipris å varor

effektiva tillkomma bestämmelser i 2 § om framtvingande i öppna marknaden

av befintliga förråd av sådan vara och i 5 § första stycket och

första opunkten av andra stycket vissa straffbestämmelser.

Å andra sidan innehåller 3 § föreskrifter, enligt vilka under ovan

nämnda förhållanden varor av nyssnämnda slag kunna för kronans räkning

exproprieras. Härtill kommer i 4 § andra stycket skyldighet för innehavare

av fartyg att, då transportkostnaderna oskäligt springa i höjden,

efter Konungens förordnande ställa fartyget till kronans disposition. Den

ersättning, som skall av kronan erläggas för vad sålunda tagits i anspråk,

skall bestämmas av kommission, varom i rekvisitionslagen förmäles, utom

i fiåga om fartyg, beträffande vilket slag av egendom sådan kommission

icke "ansetts kompetent att förrätta värdering och värderingen i stället

överlåtits åt i vanlig ordning tillsatt expropriationsnämnd.

Den senare gruppen av bestämmelser avser tydligen dels att tillgodose

direkta statsbehov, dels ock att möjliggöra för Konungen att, sedan

han tagit varorna eller fartygen i anspråk, ställa varor eller transportmöjligheter

till allmänhetens förfogande för det pris han kunde finna

lämplig! I det förra avseendet kommer förfarandet enligt denna lag nära

den militära rekvisitionen enligt rekvisitionslagens bestämmelser, ehuru,

såsom redan framhållits, sådan rekvisition bär en mera lokal och tillfällig

prägel. Det senare syftet åter sammanfaller med den civila sidan av de nu

föreliggande förslagens syfte. En annan väg att säkerställa civilbefolkningens

behov har ansetts vara Konungens av förfogandelagen reglerade rätt att

bestämma maximipris; och denna synpunkt torde ha föranlett, att sistnämnda

rätt och rätten att expropriera varor in. m. reglerats i samma

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 117 käft. (Nr 138). 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 13S.

författning. De båda rättigheterna äro emellertid av helt olika natur i

avseende på själva det förfaringssätt, som kommer till användning för

syltets ernående. Med hänsyn till nu antydda inbördes skiljaktigheter

mellan de båda grupperna av bestämmelser och den bristande klarhet,

som därav blir en följd, hava kommissionerna beslutat föreslå en formell

förändring, nämligen en uppdelning på två särskilda lagar av de nu

angivna olika slagen av bestämmelser i den nuvarande förfogandelagen,

av vilka de bestämmelser, som åsyfta reglering av den öppna marknadens

prisbildning, falla utanför de nu av kommissionerna behandlade

uppgifterna. Gemensamt förslag avgiva kommissionerna därför blott rörande

den av de genom uppdelningen åtskilda författningarna, i vilken bestämmelser

rörande rätten att för kronans räkning taga enskildes tillhörigheter

i anspråk avsetts att bliva inrymda; denna lag, som i förslaget benämnts

»Lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden», motsvarar närmast 3 §, 4 §

andra stycket samt 5 § i den nu gällande lagen. Ett ytterligare skid för

att tillsvidare lämna bestämmelserna om maximipris å sido hava kommissionerna

trott sig finna i den omständigheten att, enligt vad kommissionerna

erfarit, statens livsmedelskommission nyligen till Eders Kungl.

Magt ingivit förslag till ny förfogandelag, i vilket särskilt de nuvarande 1

och 2 §§ underkastats ur principiell synpunkt ingripande omarbetningar.

Grunderna för utvidgningen av de ifrågavarande bestämmelserna i

förfogandelagen framgå i huvudsak av vad förut sagts. Vad först beträffar

varor, har begränsningen till vissa varugrupper bortfallit, varjämte kronan

erhållit beslagsrätt. Jämte varor kan kronan redan enligt gällande förfogandelag

taga i anspråk fartyg; i det nu föreliggande förslaget hava kommunikationsföretagen

och transportmaterielen ansetts böra komma med i

deras helhet, då fartyg icke från krigsberedskapens synpunkt intaga någon

särställning. På samma sätt som sistnämnda slag av anläggningar och

materiel behandlas i förslaget andra anläggningar och egendom för ekonomisk

verksamhet. Den skillnaden råder emellertid mellan å ena sidan

varorna och å den andra anläggningarna, att i avseende på de senare endast

kommer i fråga nyttjanderätt, i det att de kunna ställas till kronans förfogande,

men icke av kronan förvärvas med äganderätt.

Förfogandelagen har som bekant för närvarande begränsad giltighetstid.

Den nya förfogandelagen har däremot föreslagits såsom ständig. Anledningen

härtill framgår redan av vad ovan sagts beträffande önskvärdheten

att taxor föreligga redan vid eller före ett krigsutbrott, emedan

de största onödiga kostnaderna genom prisstegring ofta åsamkas staten

under krigets eller krigsorons första tid. Emellertid innebär förslaget, i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. AlajUa nåd. proposition, Nr 138.

likhet med vad förhållandet är i fråga om den nu gällande rekvisitionslagen,

att tillämpningen av alla de huvudsakliga stadgandcna skall inträda

först under vissa yttre förhållanden, varigenom båda lagarnas användning

kommer att strängt begränsas till utrikespolitiskt allvarliga lägen,

på det att trygghet skall finnas emot att viktiga medborgerliga rättigheter

utan tvingande skäl trädas för nära.

Det återstår nu att redogöra för de föreslagna värderingsbestämmelserna

i förhållande till de nu gällande och därvid först för organisationen, melser
Enligt

gällande rekvisitionslag med tillhörande författningar utföres

värderingen för varje landstingsområde eller i landsting icke deltagande

stad av en tremannakommission, vari landstinget resp. stadsfullmäktige

utse en, tillika ordförande, vederbörande militärbefälhavare en (intendent

eller officer) och Konungens befallningshavande en (civil tjänsteman). Att

dylika lokala nämnder måste finnas för den mängd lokala uppgifter värderingen

medför, synes uppenbart; och någon anledning att i väsentlig

mån ändra de nuvarande nämndernas sammansättning torde knappast föreligga.

Men däremot förefaller det påtagligt, att hela värderingsuppgiften

icke bör anförtros åt på detta sätt sammansatta lokala nämnder eller ens

åt lokala nämnder över huvud. Enhetligheten i värderingen tillgodoses

för närvarande endast genom en enda bestämmelse, nämligen rätten att

draga de lokala nämndernas beslut under Konungens prövning, en föreskrift,

som emellertid icke kan ersätta en gemensam central värdering

och som dessutom innebär en ytterligare olägenhet genom den tidsutdräkt,

som åtföljer processförfarandet. På grund härav måste den nuvarande

organisationen anses otillfredsställande även med nuvarande

rekvisitionslagstiftning i övrigt. Men i långt högre grad blir detta fallet

i händelse av bifall till de nu utarbetade förslagen. Trots att värderingsbestämmelserna

fortfarande ansetts böra formellt anslutas till rekvisitionslagen,

får värderingen nämligen efter allt att döma sina svåraste uppgifter

genom den nya förfogandelagen; och dessa uppgifter kräva en motsvarande

organisation. De nu utarbetade förslagen gå därför ut på, att jämte de

lokala nämnderna (lands- och stadsvärderingsnämnder) skall finnas eu riksvärderingsnämnd

på fem ledamöter, sammansatt på det sätt, att Konungen

för tre °år förordnar tre ledamöter, varibland ordföranden, medan denne

för varje fråga utser till ledamöter två med erforderlig sakkunskap för

ämnet utrustade personer från en förteckning, som av kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen uppgjorts för olika näringsgrenar efter hörande av

sammanslutningar för de olika näringarna. På detta sätt synes erforderlig

insikt och enhetlighet vara tillförsäkrad värderingsorganisationen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. praposition, Nr 138.

Specialmotiv.

Förfoga». _ 1 § i det förslag till ny förfogandelag, som framläggas, innebär en ut
<e

ngen. vidgning av den i andra stycket av 3 § i nuvarande förfogandelag Konungen

1 medgivna rätt att förordna om enskildas avstående av varor till kronan. Utvidgningen

har ägt rum såväl beträffande förfoganderättens föremål som i

fråga om förutsättningarna för dess utövande. I förra avseendet åberopas vad

ovan anförts vid utvecklingen av grunderna för de föreliggande författnino-sförslagen.

Det må här blott framhållas, hurusom uttrycket »varas fattats mycket

vidsträckt så att exempelvis icke blott döda föremål utan även levande

djur omfattas av förfoganderätten. Vad åter angår förutsättningarna för

rättens utövning, gäller enligt den nuvarande Jagens lydelse, att förfoganderätten

inträder först da genom fri föryttring eller förbrukning betydande

svårighet kan uppstå att tillgodose behov av synnerlig vikt. I förslaget

har man åter velat i möjligaste mån vidga skrankorna för Konungens

handlingsfrihet i förevarande avseende. Någon prövning av huruvida svårigheten

kan anses betydande erfordras enligt förslaget icke, och det där

använda uttrycket »allmänt behov» har synts mera vidsträckt än »behov av

synnerlig vikt». Medelst en mindre förändring av de första orden i det

nuvarande lagrummet har man därjämte sökt bättre än med hittills varande

lydelsen skett betona sambandet mellan den uppstådda svårigheten av behovets

tillgodoseende och de utomordentliga förhållanden, som äro en förutsättning

för författningens tillämpning över huvud. Härmed åsyftas

jämväl bland annat att från förfoganderätten utesluta konstföremål och

rena lyxartiklar.

Till följd av den utsträckning av förfoganderätten, som sålunda här

ägt rum, synes det överflödigt att i lagen upptaga en föreskrift motsvarande

första stycket av nuvarande 3 §. Det fall, som där avses, täckes

av den formulering, som givits åt nu förevarande paragraf.

I förslagets lagtext har begagnats ordet »ersättning» för att beteckna

såväl den lösen, som skall erläggas enligt förevarande paragraf, som ock

den gottgörelse, vilken enligt 2 och 3 §§ skall utgå för vård av eller

skada å beslagtagen vara eller för nyttjande av egendom. Ändamålet härmed

har varit att möjliggöra användandet av en motsvarande terminologi

i den tämligen vidlyftiga krigsvärderingsförordningen. I fråga om grunderna

för bestämmandet av ersättning för vad enligt 1 § tagits i anspråk

för kronans räkning har den nuvarande förfogandelagens ståndpunkt härutinnan

blivit följd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 1,38.

För att göra den i 1 § medgivna förfoganderiltt effektiv kräves

uppenbarligen ej blott eu lämplig ordning för rättens utövning, ett ämne

vars närmare reglering torde böra överlåtas åt Konungen. Man måste

uppenbarligen ock såvitt möjligt tillse, att förfoganderätten icke eludera»

av de enskilda genom realisering eller onyttig förbrukning av befintliga

förråd eller dylikt. I förevarande paragraf föreslås därför stadgande om

rätt för Konungen att låta för kronans räkning beslagtaga vara, beträffande

vilken lösningsrätt eventuellt kommer att begagnas. Det synes emellertid

uppenbart, att om åt ett sålunda meddelat beslag gives obegränsad

giltighetstid, detsamma kan i de fall, då inlösen av det beslagtagna sedermera

ej befinnas nödvändig, medföra ett ändamålslöst förlamande av näringslivet

i en utsträckning, som kanske eljest kunnat undgås. A andra sidan

torde man icke utan vidare böra i lagen bestämma någon viss tidsfrist, efter

vars utgång beslaget förfaller. Föremålen för beslagsrätten kunna nämligen

vara av så olika natur, att det intrång i förfoganderätten, som beslaget medför,

kan för vissa varuinnehavare ganska snart visa sig ytterst menligt, under

det att för andra en utsträckning av beslagstiden kanske är av mindre

betydelse. En kort giltighetstid måste dock å andra sidan i kronans intresse

alltid upprätthållas. Man har därför tänkt sig en sådan anordning,

att beslag under alla omständigheter, där det icke återkallas, gäller trettio

dagar, för så vitt ej dessförinnan varan på grund av förordnande jämlikt

1 § övertages av kronan. Efter utgången av nämnda tid ligger i varuinnehavarens

hand att kräva beslagets hävande, varefter beslaget anses hävt,

om ej inom fjorton dagar efter det sådan framställning ägt rum, varan

på grund av förordnande, som nyss är sagt, tages i anspråk för kronans

räkning.

Rörande de grunder, efter vilka ersättning bör utgå till den, som

drabbas av beslag, torde man finna, att sådan gottgörelse måste utgå först

och främst för utgifter föranledda av den vårdnadsplikt, som man icke

kan undgå att i lagen ålägga varuägaren, och vidare, för så vitt icke kronans

lösningsrätt begagnas, jämväl för den skada, som utan dennes förvållande

drabbat varan under beslagstiden. Det kunde visserligen ytterligare synas

rimligt, om man toge hänsyn jämväl till den indirekta skada, som beslaget

må hava medfört, t. ex. i form av förlorad avkastning från industriell

anläggning, vid vars drift den beslagtagna varan skulle ingått såsom produktionsfaktor;

men i så fall skulle varuägaren bliva bättre ställd, om

varan blott underkastades beslag än om den löstes enligt 1 §, och detta

har därför ej skett i förslaget. Man har ock ansett, att då varan löses,

detta bör ske till varans värde vid tiden för beslagets meddelande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

5 §■

Särskild

bestämmelse.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

Den i 3 § medgivna rätt för Konungen att med nyttjanderätt

förfoga över egendom torde, om den ock ej är alldeles oinskränkt,

dock vara av en sådan omfattning, att ändamålet med lagstiftningen uppnås.

Under det uttryck, som i lagtexten använts för att beteckna nyttjanderättens

föremål, falla sålunda bland annat industriella anläggningar,

verkstäder, gruvor, fyndigheter, vidare jordbruk, kvarnar, bagerier, slakterier,

ytterligare järnvägar, fartyg och fordon ävensom lokaler för tillhandahållande

av varor. Givet är, att det icke får betraktas såsom en nödvändig

förutsättning, att egendomen i dess helhet ställes till kronans förfogande.

Förfogandet kan ock ske därigenom, att egendomen tages i anspråk till viss

del eller sträckning eller så att medelst densamma, utan att så är händelsen,

utföras tjänstbarheter. Ej heller är kronan förhindrad att använda

egendomen för annat ändamål än det, vartill den ursprungligen är

avsedd. Särskilt kan tänkas, att driften vid en fabrik omlägges. För^sådant

ändamål kan fabrikens inredning och utrustning behöva förändras. Då

sådan förändring behöver ifrågakomma, torde väl i regel kronan själv

ombesörja densamma, men det har ansetts böra i lagtexten inrymmas

möjlighet för kronan att låta anläggningens innehavare ombesörja arbetet.

Den ersättning, som kronan har att erlägga för utövande av nyttjanderätt,

varom i denna paragraf är fråga, torde böra utgå efter samma

grunder, som i rekvisitionslagen den 24 maj 1895 stadgas angående ersättning,

då egendom av motsvarande slag efter rekvisition tagits i anspråk

för kronans räkning. Någon anledning att härutinnan göra skillnad mellan

de båda slagen av förfogande synes ej föreligga, om den ordning för

ersättnings bestämmande, som föreslås, vinner godkännande.

I 4 § andra stycket av gällande förfogandelag är rätt medgiven

Konungen att, då sådant finnes av behovet påkallat, lösa fartyg, sålunda

en möjlighet att expropriationsvis förvärva äganderätt till fartyget. Någon

motsvarighet till detta stadgande är ej upptagen i förevarande paragraf. Det

har nämligen ansetts, att därest dylik lösningsrätt bibehölles, sådan rätt

måste införas jämväl beträffande övrig i paragrafen upptagen egendom.

Rimligheten av ett sådant stadgande torde emellertid med skäl kunna

ifrågasättas.

I 5 § hava inryckts straffbestämmelser motsvarande dem, som

meddelats i nu gällande förfogandelag, därvid man emellertid med hänsyn

till de vådor för det allmänna, som kunna följa på överträdelser av

ifrågavarande slag, ansett sig böra stadga urbota straff. I sammanhang

härmed har jämväl beslag enligt 2 § tillagts straffskydd.

Rekvisitionslagen den 24 maj 1895 har såsom sådan obegränsad

giltighetstid, ehuru den på lagen grundade rekvisitionsrätten förutsätter

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs nåd. proposition, Nr 138.

23

krigsmaktens mobilisering — som i sin ordning kan ske endast efter riksdagskallelse

— och upphör med krigsmaktens återgång till fredsfot. Lagens

eget obrutna bestånd medför, att värderingsmnskineriet kan fungera

utan avvaktan på mobilisering och alltså redan under fredliga förhållanden

kan hava skapat nödiga förutsättningar för den militära rekvisitionsrätten,

på sätt angivits i det föregående. Av det föregående framgår vidare, att

enligt de nu framlagda förslagen rekvisitionslagens värderingsbestäminelser

erhållit giltighet även i avseende på den nya förfoganderätten. Förutsättningen

för att i taxorna skall kunna tagas hänsyn även till den nya

förfoganderättens behov är emellertid, att även den nya förfogandelagen

såsom sådan erhåller obegränsad giltighetstid, på samma sätt som fallet

nu är med rekvisitionslagen. Lika litet som beträffande sistnämnda lag:

får emellertid detta i avseende på förfogandelagen anses utesluta, att särskilda

garantier uppställas för att den Konungen i lagen medgivna förfoganderätten

anlitas blott då de angivna förutsättningarna verkligen inträtt;

det intrång i den enskildes ägande- och nyttjanderätt, som förfogandet

innebär, kan nämligen blott i verkligt trängande fall anses tillåtligt. Närmast

till hands läge det då att binda den nya förfoganderätten vid samma

förutsättning som den militära rekvisitionsrätten, nämligen att krigsmakten

är mobiliserad. Detta låter sig dock icke lämpligen göra av det

skäl, att den civila förfoganderätten kan behöva å ena sidan tagas i

anspråk, innan eller utan att mobilisering har ägt rum, och å andra sidan fortfara,

när mobilisering icke längre råder, såsom erfarenheten från den nuvarande

kristiden klarligen ådagalägger. Vad först beträffar förfoganderättens

ikraftträdande, kan man emellertid bekvämligen binda Konungens befogenhet

vid samma förutsättning som enligt 74 § regeringsformen gäller i avseende

på mobilisering, nämligen att riksdagskallelse utfärdats eller riksdagen

är samlad, vilket också skett i förslaget. Den enda återstående faran synes

då vara, att Konungen kunde låta förfoganderätten gälla även sedan

det av krigskonjunkturen skapade behovet av densamma i verkligheten

upphört. Det nu framlagda förslaget innefattar med hänsyn härtill den

bestämmelsen, att varje sådan kungörelse, genom vilken förfoganderätten

träder i kraft, utom då landet är i krig blott får gälla ett år, varvid för

ny kungörelse kräves samma förutsättning som för den första, nämligen att

riksdagen skall vara inkallad eller samlad. Då landet är i krig, måste

den nya förfoganderätten lika väl som den militära rekvisitionsrätten

oavbrutet gälla; men av samma skäl som nyss angivits, innebär förslaget,

att den förra utlöper ett hälft år efter krigets slut, om ej på nyss angivet

sätt ny kungörelse utfärdas. Genom denna anordning synes i huvudsak

samma trygghet vara beredd emot missbruk av den nya förfogande
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

Avvikande

mening.

rätten som gällande lag erbjuder gentemot missbruk av den militära rekvisition

srätten. Donna ordning har synts kommissionerna vara den enda

naturliga konsekvensen av att lagen såsom sådan erhåller obegränsad giltighetstid,

enär dess sättande i funktion då måste betraktas såsom en administrativ

åtgärd. Den ovisshet, som skulle följa av frågans ständigt

upprepade hänskjutande till Riksdagen kunde komma att medföra allvarliga

olägenheter i kritiska tider, exempelvis om kamrarna därvid skulle komma

att stanna i olika beslut, då lagen, ehuru formellt gällande tills den upphäves

genom samstämmigt beslut av Konung och Riksdag, i verkligheten

skulle kunna hindras att träda i funktion genom den ena kammarens beslut.

Undertecknad Carleson har i denna fråga uttalat följande avvikande

mening:

»Utredningen om den ekonomiska krigsberedskapen torde bland annat

resultera i en del lagförslag å det ekonomiska området, avsedda att vid

tillfälle, då krigsfara uppstår eller landet invecklas i krig, vinna sin tilllämpning.

Ordningen för deras ikraftträdande eller tillämplighet bör i

regel vara densamma som under vanliga legala förhållanden, d. v. s. Riksdagens

medverkan bör sökas. Ligga lagförslagen fullt beredda och utarbetade,

torde några större olägenheter icke följa med en sådan ordning.

Undantagsvis kan det emellertid befinnas lämpligt att under den korta tid,

som förflyter från det påbudet om Riksdagens inkallande utgått och tills

dess Riksdagen samlats, medgiva Konungen rätt att interimistiskt vidtaga

vissa förfoganden. Men även i detta fall bör, så snart ske kan, Riksdagens

godkännande av Konungens åtgärder inhämtas. Till nu antydda undantagslagar

anser jag förfogandelagen böra hänföras.

I anslutning till vad jag sålunda andragit har jag icke kunnat

biträda kommissionernas förslag, att den tid, förfogandelagen skall vara i

funktion, göres beroende allenast av Konungens beslut. Däremot har jag

av nyss anförda skäl icke något att erinra mot att förfogandelagen träder

i funktion genom ett Konungens förordnande, som utgår i sammanhang

med riksdagskallelse.

Med min syn på saken har jag, utan formulering i lagtext, ansett

förevarande fråga böra ordnas på följande sätt.

Förfogandelagen antages i år liksom föregående år att gälla för viss

tid, exempelvis till den 1 maj 1917, och därefter latent intill dess den i

laga ordning sättes i funktion. Om förhållandena vid utgången av nyssnämnda

termin äro sådana, att lagen icke behöver förnyas, gäller lagen

sålunda visserligen fortfarande, men träder ej i funktion utan statsmakternas

gemensamma beslut, dock med rätt för Konungen att under tid, då Riksdagen

ej är samlad, genom allmän kungörelse förordna omedelbar tillämp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

ning av lagen, försåvitt de allmänna förutsättningarna för lagens tillämplighet

förelägga och riksdagskallelse utgått. Har Riksdagen icke inom en

månad efter sammanträdandet godkänt Konungens åtgärd, förfaller lagens

tillämplighet, dock naturligtvis med legala rättsverkningar i avseende

å de förfoganden, som före Riksdagens beslut i enlighet med lagen

ägt rum. I händelse Riksdagen åter godkänner Konungens åtgärd, sker

det i sådan form, att lagen såsom nu fastställes att gälla viss tid. Skulle

Riksdagen vara samlad vid det tillfälle, då lagens tillämplighet erfordras,

bör lagens trädande i funktion göras beroende på bägge statsmakternas

beslut.»

Stockholm den 29 februari 1916.

Henry Lindberg. Axel Wahlberg. John Fredholm. Eli f. Heckscher.

Underdånigst

L. W:SON MUNTHE.

CONRAD CARLESON.

J. S. Edström. A. Lyström.

Erl. Nordlund.

Otto Järte. Gustaf Sederholm.

Marc. Wallenberg.

/ Ernst Bredberg.

/

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 117 häjt. (Nr 138).

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av § 1 mom. 4, § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3

och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—13 i lagen den 24 maj

1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov.

Med upphävande av § 14 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet

för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov förordnas härigenom, att nämnda lag hädanefter skall kallas

rekvisitionslagen och att § 1 mom. 4, § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3

och 4, § 6 mom 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—13 i samma lag

skola hava följande lydelse:

§ 1.

4. Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt

vilka Konungen jämlikt § 12 sådan rätt meddelar. Rekvisitionen skall

alltid ske genom skriftlig, av rekvirenten undertecknad handling. För vad

enligt rekvisition blivit lämnat eller fullgjort skall kvitto givas.

§ 2.

1. Genom rekvisition må anskalfas eller tagas i anspråk: .

a) kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,

som äro vid krigsmakten anställda eller för dess räkning använda; stallrum

för kreatur ävensom upplagsplats och plats under tak i befintliga

byggnader för materiel och andra effekter;

b) mat i kvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder åt

kreatur;

c) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning och

materiel;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

(1) anspann med eller utan fordon, kreatur, fordon, sadel och seltyg,

automobiler (motorcyklar), lokomobiler, velocipeder, skidor, spark stöttingar

och snöskor, allt med erforderligt tillbehör, så ock personal för nämnda

transportmedels skötsel samt materiel och personal för reparation av

desamma;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och redskap

för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, förbindelse-,

befästnings- och andra arbeten jämte till sådana arbeten nödig mark samt

byggnader och verkstäder;

f) proviant och foder jämväl under andra förhållanden än de i b)

avsedda, ävensom slaktdjur;

g) bränsle och lägerhalm för trupper i kvarter, läger eller bivack;

h) förnödenheter för drift av kraft- och andra maskiner och värmeapparater

av alla slag, såsom vatten, elektrisk ström, bränsle, smörjäinnen

m. in.;

i) erforderliga materialier för utrustning av fartyg;

k) vård hos befolkningen för sjuka och sårade människor och

kreatur; .

l) annat, som kan behöva undantagsvis genom rekvisition anskaffas,

såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och sjukvårdsmateriel,

ammunition, krut, dynamit och andra sprängämnen, ävensom till

biträde erforderlig personal.

2. Genom rekvisition må ock tagas i anspråk:

a) järnvägar, ballonger, flygmaskiner, luftskepp, kanaler, slussverk,

lastbryggor, kajer, lyftkranar och andra dylika transportanordningar eller

fortskaffning smedel, telegraf- och telefon anläggningar, kraft anläggningar,

kvarnar, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska anstalter och andra industriella

anläggningar eller verkstäder, allt med eller utan tillhörande maskinell

utrustning, ledningar, bränsleförråd, andra materialier, verktyg, redskap,

övriga inventarier, materiel och personal; ävensom lokaler att användas

till bostad för personal, upplag, verkstad eller industriellt bruk jämte

befintlig inredning;

med skyldighet för innehavaren av rekvirerad anläggning att vidtaga

den förändring eller förflyttning i avseende ä anläggningens inredning eller

utrustning, som påkallas;

b) "rullande och annan materiel för järnvägar och fältbanor samt

maskiner av alla slag med eller utan erforderlig personal, ävensom telegraf-,

telefon-, kraftlednings-, ballong-, flygmaskins, luftskepps- och belysningsmateriel.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

§ 5.

3. Kvarter för människor, stallrum för kreatur samt, i mån av behov,

plats under tak för materiel och andra effekter lämnas utan betalning.

Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader och

avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd, må

dock ersättning utgå med belopp, som för varje särskilt fall bestämmes.

4. Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.

§ 6.

1. Dä i annan ordning, än för kronoskjuts finnes föreskrivet, anspann

med eller utan fordon på rekvisition lämnas, utgår ersättningen efter

kördag, beräknad till högst 10 timmar. Begagnas anspann endast fem

timmar eller mindre, utgår ersättningen för halv kördag.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller

fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan ägarens eller förmannens

förvållande, är ägaren berättigad till full ersättning. Tages anspann

med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyrtioåtta timmar

eller för oviss tid, skola dragare, åkdon och seltyg värderas vid inställelsen.

Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart som möjligt

därefter verkställas.

§ 7.

1. Ägare till enskild järnväg, som genom rekvisition tages i anspråk,

vare pliktig att å järnvägens vagnar anordna nödig inredning för

fortskaffning av trupper och krigsförnödenheter.

2. Militärtransporter betalas efter fastställd taxa eller de särskilda

bestämmelser, som kunna för järnvägen vara gällande. Ersättning för

järnväg, som eljest i sin helhet eller till viss del för krigsändamål tages

i anspråk, likasom för järnvägsmateriel lämnas i förhållande till den tid,

varunder järnvägen eller materielen varit ägaren avhänd, samt den skada

eller betydligare försämring densamma lidit.

3. Enligt de i mom. 2 angivna grunder utgår jämväl ersättningför

* användandet av övriga i § 2 mom. 2 upptagna föremål för rekvisitionsrätten,

i den män ej annorlunda i § 8 mom. 1 sägs.

4. För forsling av rekvirerade varor till avlämning splats utgår ersättning

efter de grunder, som i § 6 nämnas, så ock för återfordring av

egendom, som efter begagnandet återställes.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

§ 8.

]. Då tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och hagmarker

samt öppna obrukade fällt enligt denna lag användas för militära

ändamål, lämnas ingen annan ersättning än för därå bevisligen uppkommen

skada. För begagnandet av andra byggnader och annan mark ävensom av

kraftanläggningar, kvarnar samt andra anläggningar eller verkställer lämnas,

dilr ej begagnandet skett för ändamål, varom i § 5 mom. 3 sågs, ersättning

för den för innehavaren förlorade avkastning eller nytta.

§ 9.

1 den mån ej annorlunda ovan sliges skall ersättning jäv varor, tjänstbarheter

och annat, som genom rekvisition enligt denna lag tages i anspråk,

bestämmas till fidla värdet.

§ io.

1. För bestämmande av ersättning för vad genom rekvisition enligt

denna lag tages i anspråk skola i den ordning nedan stadgas tillsättas dels

lokala värdering snämnder, nämligen en för varje landstingsområde (jlandsvärderinqsnämnd)

och en för varje stad, som ej i landsting deltager (stadsvågderingsnämnd),

dels ock en för hela riket (riksvär der ing snämnd).

2. De lokala värdering snämndernas beslut skola vara underkastade

riksvärderingsnämndens prövning.

Över riksvärdering snämndens beslut må talan ej föras.

3. Riksvärdering snämnd en skall bestå av ordförande och fyra andra

ledamöter. Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till

nödigt antal utses av Konungen.

För utseende av övriga ledamöter skola kommerskolTegium och lantbruksstyrelsen

var för sig, efter hörande av kända sammanslutningai inom

de näringar, som höra till myndigheternas verksamhetsområden, avgiva förslag

å minst fem för sakkunskap och oväld kända personer för en var

av de näringar eller näringsgrupper, som av Konungen bestämmas. Av de

sålunda föreslagna utser ordföranden för varje ärende, som värdering snämnden

skall handlägga, två ledamöter jämte ställföreträdare med tillgodoseende

av den sakkunskap, som må för ärendet erfordras.

4. Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre för sakkunskap och

oväld kända ledamöter, nämligen en ledamot, tillika ordförande, vald av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, en officer eller annan person

utsedd av arméjordelningschefen (militärbefälhavaren), samt en civil tjänsteman

eller annan person, utsedd av Konungens befallningsliavande. För en

var av de utsedda skola väljas jämväl två suppleanter.

§ 11. (= nuv. § 12.)

§ 12. (= nuv. § 13.)

§ 13. (= nuv. § 14.)

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet; och äge

Konungen meddela de övergångsbestämmelser, som för ikraftträdandet erfordras.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition, AV 138.

31

Förslag

till

Lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden.

1 §•

Finnes med hänsyn till krig eller krigsfara, vari vårt land befinner

sig, eller andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden, att genom

fri föryttring eller förbrukning av vara kan uppstå svårighet att tillgodose

allmänt behov, vare innehavare av varan, om den uppenbarligen ej är för

honom eller hans hushåll oundgängligen behövlig, pliktig att, där Konungen

så förordnar, avstå varan till kronan mot ersättning efter fulla värdet.

2 §•

I fall, som i 1 § sägs, äge Konungen ock låta beslagtaga vara, som

där avses. Har ej inom trettio dagar från beslagtagandet Konungen jämlikt

1 § förordnat om varans avstående, äge innehavaren av varan hos

kronans ombud i orten göra framställning om beslagets hävande. Där ej

Konungen inom fjorton dagar, efter det sådan framställning skett, meddelar

förordnande, som nyss är sagt, skall beslaget anses hävt.

Den, hos vilken beslag skett, är pliktig under beslagstiden förvara

och taga vård om varan; och skall ersättning lämnas för varans vård

ävensom, där beslaget häves, för skada, som under beslagstiden å varan

uppkommit. Förordnar Konungen om varans avstående, skall ersättning

enligt 1 § utgå efter varans värde vid tiden för beslagtagandet.

3 §•

Vid krig eller krigsfara, vari vårt land befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, vare innehavare

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV 138.

av anläggning eller annan egendom för tillverkning, beredning, reparation

eller tillhandahållande av varor eller annat eller för transport pliktig att,

där det för tillgodoseende av allmänt behov finnes erforderligt och Konungen

därom förordnar, mot ersättning såväl ställa egendomen med

tillbehör till kronans förfogande som vidtaga den förändring eller förflyttning

med avseende å egendomens inredning eller utrustning, som påkallas.

Vad nu sagts galle ock ifråga om hus och byggnader att användas till

bostad för vid driften erforderlig personal, upplag för materialier eller

industriellt bruk.

Ersättning, som här sägs, skall utgå efter de grunder, som i rekvisitionslagen

den 24 maj 1895 äro stadgade för bestämmande av fordringsbeloppen

för utgjorda rekvisitioner.

4 §•

Ersättning, som i denna lag avses, skall bestämmas av värderingsnämnd,

varom i rekvisitionslagen den 24 maj 1895 förmäles, och skall angående

sätt och tid för ersättningens erläggande gälla vad i samma lag

stadgas om likvid för fullgjord rekvisition.

5 §•

Söker innehavare av vara, om vars avstående Konungen enligt 1 §

förordnat, med vetskap härom vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, vilseleda beträffande sitt

innehav av varan eller dennas myckenhet, vare dömd till fängelse eller

böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst två år

dömas.

Lag samma vare, där någon med vetskap om att vara tagits i beslag

eller att egendom jämlikt 3 § ställts till kronans förfogande olovligen

förfogar över, skadar eller förstör varan eller egendomen eller underlåter

att om varan taga vård, då sådant åligger honom.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för brott mot

denna lag eller enligt densamma givna föreskrifter, ånyo begår sådant

brott, skall, när han varder lagligen förvunnen därtill, för varje gång

stämning därom utfärdats och delgivits, fallas till det straff, som för sådant

brott är stadgat; dock må, där till straffarbete dömts, straffet icke

överstigfi två år.

Ädöinda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

aa

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV 138.

6 §.

Genom denna lag göres ej intrång i den rätt till rekvisition, som

enligt rekvisitionslagen den 24 maj 1895 tillkommer militär myndighet,

7 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag eller i fråga om användande för det avsedda

behovet av vad enligt denna lag tagits i anspråk av kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den

enligt denna lag Konungen medgivna förfoganderätt inträder från och med

den dag, som " Konungen, efter utfärdad riksdagskallelse eller å tid, då

riksdagen är samlad, genom allmän kungörelse bestämmer, och upphör ett

år efter den dag, som sålunda för varje gång fastställes; dock att, därest

vid årets utgång vårt land befinner sig i krig, förfoganderätten upphör

först, sedan ett halvt år förflutit efter krigets slut. Av Konungen jämlikt

denna lag givet förordnande må ej äga tillämpning och beslag, som meddelats,

må ej gälla längre än nu är sagt.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 117 käft. (Nr 138).

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

Bilaga II.

Förslag

till

Lag

om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äge Konungen, på sätt i

denna lag stadgas, påfordra, att egendom till kronan avstås eller eljest

ställes till dess förfogande.

2 §•

Inträda förhållanden, som i 1 § sägas, må förfoganderätt, som där

avses, komma till utövning, sedan Konungen och riksdagen samfällt eller,

mellan riksdagar, Konungen därom beslutat, för viss tid eller tills vidare.

Meddelar Konungen sådant beslut, läte, där ej riksdag skall inom trettio

dagar sammanträda, utfärda riksdagskallelse; och varde Konungens beslut

ej i något fall gällande längre än till dess en månad förflutit efter det

riksdagen sammankommit.

3 §•

Har beslut meddelats, som i 2 § sägs, och finnes med hänsyn till

de förhållanden, varom i 1 § förmäles, att genom fri föryttring eller förbrukning

av vara, som är för krigsbruk erforderlig eller eljest av betydelse

för det allmänna, eller ock genom undanhållande av sådan vara från för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV 138.

brukning svårighet kan uppstå att tillgodose allinitnt behov, vare innehavare

av~vuran, om den uppenbarligen ej är för honom eller hans hushåll

oundgängligen behövlig, pliktig att, där Konungen så förordnar, avstå

varan till kronan mot ersättning efter fulla värdet.

Har å dag, då förfoganderätt enligt vad i 2 § är stadgat upphör att

u-älla, vara, om vars avstående förordnande enligt förevarande § meddelats,

ännu icke blivit inlöst, skall förordnandet ej vidare äga tillämpning.

4 §•

I avbidan å förordnande, som i 3 § sägs, om avstående av vara till

kronan, äge Konungen låta beslagtaga varan. Har ej inom trettio (lagar

från beslagtagandet Konuygen förordnat om varans avstående, äge innehavaren

av varan hos Konungens vederbörande befallningshavande göra

framställning om beslagets hävande. Där ej Konungen inom fjorton dagar

efter det sådan framställning skett meddelar förordnande, som nyss är

sagt, skall beslaget anses hävt.

Den, hos vilken beslag skett, är pliktig under beslagstiden taga vard

om varan. Ersättning skall lämnas för varans vård ävensom, där beslaget

häves, för skada, som till följd av beslaget kan hava uppkommit å varan.

Förordnar Konungen om varans avstående, skall ersättning enligt 3 § utgå

efter varans värde vid tiden för beslagtagandet. _

Beslag, som enligt denna § meddelas, skall ej gälla efter dag, da

förfoganderätt enligt vad i 2 § är stadgat upphör att gälla.

5 §•

Har beslut meddelats, som i 2 § sägs, och finnes med hänsyn till

förhållanden, varom i 1 § förmärs, erforderligt, att anläggning eller annan

egendom, som är avsedd eller kan användas för tillverkning, beredning,

reparation eller tillhandahållande av vara eller transportmedel

eller ock för transport, tages i anspråk för tillgodoseende av allmänt behov,

vare egendomens innehavare pliktig att, där Konungen så föi ordnar,

mot ersättning såväl ställa egendomen med tillbehör till kronans^ förfogande

som vidtaga den förändring eller förflyttning med avseende å egendomens

inredning eller utrustning, som påkallas. Vad nu sagts galle ock

ifråga om byggnader, som erfordras till bostad för arbetare och annan

driftspersonal eller till upplag för materialier.

Ersättning, som här sägs, skall utgå efter de grunder, som i gällande

lag angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

rekvisitioner för krigsmaktens behov äro stadgade för bestämmande av

fordringsbeloppen för utgjorda rekvisitioner.

Förordnande, som enligt denna § meddelats, må ej gälla efter dag,

då förfoganderätt enligt vad i 2 § är stadgat upphör att gälla.

6 §•

Ersättning,, som i denna lag avses, skall bestämmas av värderin^snämnd,

varom i den i 5 § omnämnda lag förmäles, och skall angående

sätt och tid för ersättningens erläggande gälla vad i samma lag stado-as

om likvid för fullgjord rekvisition. °

7 §•

Har förordnande jämlikt 3 eller 5 § meddelats eller beslag enligt

4 § ägt rum, skall den, som med vetskap om förordnandet eller beslaget

olovligen förfogar över, skadar eller förstör vara eller egendom eller underlåter

att om vara taga vård, då sådant åligger honom, dömas till fängelse

eller böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor. Äro

omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i hö°st två

år dömas. °

Adömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

B §•

Genom denna lag göres ej intrång i den rätt till rekvisition, som

enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.

9 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag eller ifråga om användande för det avsedda

behovet av vad enligt lagen tagits i anspråk av kronan.

Denna, lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Alajtts nåd. proposition, Nr 138.

37

Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den

31 mars 1916.

N ä rvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartexnentsårenden,

hållet inför Harts Maj:t Konungen i statsrådet den

17 mars 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhål landen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av konstituerade revisionssekreteraren Nils Edling.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden av lagrådets

särskilda ledamöter.

Justitieråden Bergman och Dy berg:

Ifi’ågavarande lagförslag innebär i förhållande till motsvarande bestämmelser

i lagen den 3 juni 1915 om förfogande över vissa varor vid

krig eller krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

en väsentlig utsträckning av den Konungen tillkommande expropriationsrätt,

detta ej mindre med avseende å föremålet för expropriationen

än även i fråga om de förutsättningar, under vilka expropriationsrätten

får komma till användning. Enligt 3 § kunna så gott som

alla slag av varor bliva föremål för avstående, och enligt 5 § kunna de

enskilda bliva skyldiga att ställa industinella anläggningar, kommunikationsan

stal ter och transportmedel till kronans förfogande. Ändamålet med

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. MajUs nåd. proposition, Nr 138.

expropriationen angives i såväl 3 § som 5 § vara tillgodoseende av

allmänt behov. Skall den enskilde vara pliktig underkasta sig så vitt
gående

inskränkningar i förfoganderätten över sin egendom, torde, i likhet

med vad som ansetts nödigt i nu gällande lag rörande expropriation av

fast egendom ävensom det för innevarande års riksdag framlagda förslaget

till ny sådan lag, så vitt möjligt i lagen böra närmare angivas de speciella

ändamål, för vilka expropriation får äga rum. Så har visserligen ej skett

i lagen den 3 juni 1915, men i nämnda lag är, såsom förut anmärkts,

expropriationsrätten icke på långt när lika omfattande, varjämte samma

lag endast är av provisorisk natur, under det att den nu föreslagna lagen

icke är avsedd att erhålla sådan begränsad giltighet.

Tillämpningen av förslagets bestämmelser, särskilt de som innehållas

i 5 §, torde framkalla en mångfald av civilrättsliga spörsmål, delvis av

synnerligen invecklad natur. Dessa synas icke under ärendets behandling

hava varit föremål för erforderligt övervägande. Innan en expropriationsrätt

av nu föreslagen omfattning stadgas i en lag av icke allenast provisorisk

giltighet, böra dessa frågor på ett ingående sätt behandlas; och åt

bestämmelserna bör givas en sådan avfattning, att lösningen av nämnda

spörsmål därigenom, i den mån sådant är möjligt, underlättas.

I detta sammanhang må vidare anmärkas, att lämpligheten av att,

på sätt som skett, uppdela bestämmelserna i lagen den 3 juni 1915 å

två särskilda lagar torde kunna ifrågasättas. De delar av nu förevarande

lagförslag, som avse tillgodoseende av krigsmaktens behov, höra nära samman

med stadgandena i den s. k. rekvisitionslagen. I den mån åter bestämmelserna

gälla tillgodoseende av den civila befolkningens behov, stå de

i ett visst sammanhang med föreskrifterna om rätt att fastställa maxitnipris

och den därmed sammanhängande rätten till tvångsförsäljning. Vid

den förnyade omprövning av ärendet, som bör föregå en definitiv lagstiftning

i ämnet, torde med hänsyn härtill böra tagas under övervägande,

huruvida icke till äventyrs de nya lagbestämmelserna lämpligare böra

meddelas i ovan antydda ordning.

På grund av vad nu anförts hemställes, att den nya lagstiftningen

i ämnet i likhet med den nu gällande lagen erhåller allenast begränsad

giltighetstid, vilken lämpligen kan bestämmas till den 1 maj 1917. I så

tall bör stadgandet i 2 § utgå och föreskrifterna i 3 § andra stycket,

4 § tredje stycket och 5 § tredje stycket ersättas med i sammanhang med

stadgandet om lagens ikraftträdande och giltighetstid intagna bestämmelser

motsvarande dem, vilka finnas i nu gällande lags slutstadgande.

Aven i övrigt synes .det lämpligt att upptaga närflnda lags bestämmelser,

i den mån ej annat påkallas av den utvikning av cxpropriations
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. MctjUs nåd. proposition, Nr 138. 39

rutten, som det anses oundgängligen nödvändigt att redan nu företaga.

Sålunda böra bestämmelserna i förslagets 3 § bringas till närmare överensstämmelse

med innehållet i 3 § av nu gällande lag. Väl torde av

utredningen framgå, att eu utvidgning av föremålet för expropriationen i

enlighet med det remitterade förslaget är av behovet påkallad, men i fråga

om de föreslagna förutsättningarna för expropriationsrättens utövande torde

erinringar kunna göras.

Även om det må anses befogat, att vara, som avses i 3 §, skall

kunna, om blott den uppenbarligen ej är för innehavaren eller hans hushåll

oundgängligen behövlig, exproprieras för tillgodoseende av allmänt

behov av särskilt stor betydelse eller trängande beskaffenhet, vare sig behovet

är av militär eller civil art, synes en så långt gående expropriationsrätt

ej böra medgivas för tillgodoseende av mindre viktiga eller

mindre trängande allmänna behov. I fråga om behov av det senare

slaget synes vid förekommande expropriation innehavare av vara skäligen

böra få undantaga jämväl vad han av varan behöver för annan av honom

idkad näring ån handel. Med tillämpning av denna grundsats skulle

t. ex. beträffande en för allmänheten behövlig förbrukningsvara den ‘vid-,

sträckare expropriationsrätten få utövas, om verklig brist på varan hotade,

men endast den mindre vittgående expropriationen få komma till användning,

om väl eu för allmänheten oläglig knapphet i tillgången på

varan men ej brist på densamma vore att befara. Åtminstone i avbidan

på vidare utredning synes en sålunda reglerad expropriationsrätt böra

vara till fyllest. På grund härav hemställes om sådan ändring av förslagets

3 §, att expropriation, i den omfattning där angives, må äga rum

allenast för tillgodoseende av allmänt behov av synnerlig vikt, och att

vid expropriation av vara för tillgodoseende av annat allmänt behov innehavare

av sådan vara skall vara pliktig avstå allenast vad för honom eller

hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel uppenbarligen

ej är behövligt. I anslutning till den sålunda föreslagna begränsningen

av 3 § hemställes, att expropriation enligt 5 § av förslaget

må ske endast för tillgodoseende av allmänt behov av synnerlig vikt.

Beträffande 3 § må vidare anmärkas, att den i första stycket meddelade

föreskriften om ersättning efter fulla värdet är vilseledande, då,

enligt vad motiven givå vid handen, meningen är, att ersättningen i

regel skall utgå efter vissa på förhand upprättade taxor. Berörda föreskrift

ävensom motsvarande bestämmelse i andra stycket av 5 § kunde

lämpligen ersättas av ett tillägg till 6 § av innehåll, att ersättning, som i

denna lag avses, skall utgå efter de grunder, som i lag angående skyldighet

för kommuner och enskilde att fullgöra rekvisitioner för krigs
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

maktens behov äro stadgade för bestämmande av ersättningen för gjorda

rekvisitioner. Om dylika taxors upprättande torde nämligen föreskrift

böra intagas i sistnämnda lag.

I anslutning till vad ovan anförts synas bestämmelserna i 4 §

böra utgå. Behovet av desamma kan icke anses vara så trängande, att

därmed'' icke nu kan anstå. Mot förslaget i denna del må dessutom

erinras, att det synes oegentligt och mindre lämpligt att benämna det

avsedda förfarandet för ett beslagtagande, då den Konungen tillerkända

rätten torde innebära allenast en rätt att förbjuda den enskilde att

annorledes ån för sig och sitt hushåll förfoga över varan, ävensom att

den i paragrafen omförmälda tid av fjorton ''dagar bör räknas från det

framställning om beslagets hävande gjorts hos Konungen, då det är

Konungen, som har att besluta i saken.

Stadgandet i första stycket av 5 § bör, förutom den ändring som

ovan föreslagits, underkastas någon jämkning i fråga om avfattningen, på

det att större tydlighet i vissa avseenden må vinnas. Enligt motiven är det

meningen, att på grund av detta stadgande den enskilde skall kunna förklaras

pliktig att till kronan under nyttjanderätt upplåta i paragrafen avsedd

egendom men även att med användande av sådan honom tillhörig egendom

åt kronan utföra vissa tjänstbarheter. Denna innebörd av stadgandet framgår

ej med erforderlig tydlighet. Vidare må erinras, att med det i

paragrafen använda uttrycka tillbehör torde böra förstås maskiner och dylikt

men däremot ej bränsle, råmaterialier och annat, som under egendomens

nyttjande förbrukas eller undergår beredning. För att enligt förslaget erhålla

förfoganderätten över varor av sistnämnda slag lärer kronan endast

kunna använda expropriation enligt 3 §. Även härutinnan är ett förtydligande

önskvärt.

Vinner vad ovan anförts beträffande 4 § avseende, påkallas därav

någon jämkning i 7 §.

Slutligen kan ifrågasättas, huruvida icke i förslaget böra intagas

stadganden motsvarande 5 § och 7 § andra stycket i det förslag till lag

om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. in., över vilket lagrådet

under gårdagen avgivit utlåtande. I lagen den 3 juni 1915 finnes ett

stadgande av i viss mån liknande innebörd.

Justitierådet Sjögren och regeringsrådet Pnlmgren:

Förslagets huvudbestämmelser, som meddelats i 3 och 5 §§, innefatta

en expropriationsrätt av synnerligen vidsträckt omfattning såväl med

hänsyn till föremålen för förfogandet som med avseende å förutsättnin
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV -7öcS''.

gärna för expropriationsrättens inträdande. Stadgandet i 3 § omfattar alla

slags varor med undantag av rena lyxartiklar, och förutsättning för ex

propriationen är allenast, att genom enskilt förfogande svårighet kan uppstå

att tillgodose allmänt behov. Huru vidsträckt sistnämnda uttryck bör

fattas, är tvivelaktigt, men av förslagets motivering framgår, att det icke

allenast avser det allmännas eget behov, utan även omfattar allt, som kali

med något skäl betecknas såsom allmänhetens behov. Den enskildes intresse

är endast tillgodosett genom bestämmelsen, att vara, som År behov

lier för innehavaren eller hans hushåll, ej får tagas i anspråk, Ett avvägande

av de olika intressenas vikt och betydelse här icke föreskrivits;

åt^det allmännas och allmänhetens intressen såsom sådana har utan vidare

tillerkänts företräde framför den enskildes rätt, Naturligtvis kommer i

verkligheten ett dylikt avvägande så vitt möjligt att ske, men det hån

tyder °på en svaghet i förslaget, att dess tillämpning icke kan tillnärmelsevis

ifrågakomma i den omfattning, som förslagets lydelse möjliggör. Att

detta förhållande i verkligheten kan leda till betydande ojämnhet i fråga

om storleken av de enskildes uppoffringar, är uppenbart. Om nödiga

förarbeten funnits, torde det icke hava mött oöverstigliga svårigheter att

i detta fall liksom vid annan expropriationslagstiftning närmare angiva de

särskilda ändamål, för vilka i det helas intresse enskild rätt måste vika,

På detta sätt hade en naturlig begränsning av expropriationsrätten kunnat

vinnas. , , ...

Önskvärt hade ock varit, att vid förslagets utarbetande de civilrätt

sb ^a verkningarna av det i 3 § omförmäla förordnandet om egendoms

^avstående kunnat närmare bestämmas. Det ligger i sakens natur,

att i berörda förordnande varan icke alltid kan så noggrant angivas, att

icke en viss prövningsrätt måste tillkomma de myndigheter, som skola

befordra beslutet till verkställighet. Förordnandets omedelbara verkan blir

härigenom i motsvarande grad obestämd. Vid verkställigheten, som i föishmet

alls icke reglerats, kunna ock uppstå svårlösta frågor om tidpunkten

för äganderättens övergång, om faran för godset, om panthavares rättigheter

och förpliktelser. Dessa och andra dylika frågor, som vid en expropriationslagstiftning

av den omfattning, varom nu är fråga, icke höra helt

och hållet förbigås, kunna ej slutgiltigt ordnas genom de närmare föreskrifter,

som med stöd av stadgandet i 9 § utfärdas.

Likartade spörsmål av än större räckvidd kunna uppkomma vid tilllämpniim

av stadgandet i 5 §. Detta stadgande innefattar principiellt eu

nyhet derutinnan,'' att fast och lös egendom i förening med vissa personliga

prestationer behandlas såsom föremål för ett enda förfogande. Ett så omfattande

ingrepp i den enskildes rättssfär måste givetvis föranleda upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 117 käft. (År 138.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

komsten av . eu mängd rättsförhållanden, som hittills icke förekommit i

rättstillämpningen. Om frivilliga överenskommelser av dylik art träffas,

erfordras tydligen detaljerade bestämmelser om parternas rättigheter och

skyldigheter, så mycket mer som även tredje mans rätt härvid måste beaktas.

För tillämpningen av stadgandet i 5 § har det däremot ansetts

tillräckligt, att några allmänna föreskrifter meddelats om ersättning-en.

Men åtminstone själva grunddragen av det rättstillstånd, som uppstå^ då

frivillig överenskommelse icke träffas, synas kunna och böra i lag angivas.

Öl hållandet till la^en om maximipris, vilken delvis tjänar samma°syfte

som förevarande förslag, borde bliva föremål för ett närmare övervägande.

Exempelvis må nämnas, att om maximipris blivit åsatt viss vara och^enna

undanhålles från förbrukning, icke blott stadgandet i 3 § av det förslag

\aiom

lagen om maximipris kunna komma till användning.

De brister, som efter vad ovan antytts vidlåda förslaget, kunna svårligen

i frågans nuvarande läge avhjälpas. Det synes vid sådant förhålllande

icke finnas annan utväg än att i avbidan på eu mera ingående behandling

av det viktiga ämnet begränsa lagens giltighetstid, exempelvis

till den 1 maj 1917. Under denna förutsättning bör stadgandet i 2 §

uteslutas och övriga i anledning därav nödiga jämkningar vidtagas. Bestämmelserna

i sista styckena av 3, 4 och 5''§§ böra utgå och i lagen

en slutbestämmelse meddelas av ungefär samma innehåll som i nu gällande

lag av den 3 juni 1915 om förfogande över vissa varor vid krig eller

krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Vidkommande förslagets detaljer kan anmärkas, att, på sätt justitieråden

Bergman och Dyberg erinrat, den i första stycket av 3 § meddelade

föreskriften om ersättning efter fulla värdet ävensom motsvarande bestämmelse

i andra stycket av 5 § böra ersättas av ett tillägg till 6 § av innehåll,

att ersättning, som i denna lag avses, skall utgå efter de grunder,

som. i lag angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullo-öra

rekvisitioner för krigsmaktens behov äro stadgade för bestämmande av

ersättningen för gjorda rekvisitioner. Om upprättande av de taxor, efter

vilka i vissa fall ersättningen skall utgå, böra föreskrifter intagas i sistnämnda

las:.

o

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 138.

43

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

tisdagen den 4 april 1916.

Närvarande:

Haris excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallf.nberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

Stenberg,

Mörcke,

Linnér,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Hasselrot anmälde, efter gemensam

beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet, chefen för sjöförsvarsdepartementet,

chefen för finansdepartementet och chefen för jordbruksdepartementet,

lagrådets den 31 nästlidne mars avgivna utlåtande över det

den 17 i samma månad till lagrådet remmitterade förslaget till lag om

förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen

:

»Lagrådets ledamöter äro eniga där uti, att den blivande lagen bör,

i motsats till vad i det remitterade förslaget ifrågasatts, erhålla blott

provisorisk giltighet, huvudsakligen emedan i förslaget icke närmare angivas

de speciella ändamål, för vilka expropriation i enlighet med de föreslagna

bestämmelserna får äga rum, och icke heller till besvarande upp
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts nåd. proposition, Nr 138.

tagas vissa understundom svårlösta spörsmål av civilrättslig natur, som

kunna uppkomma i samband med en sådan expropriation, brister, som

enligt lagrådets mening icke nu kunna avhjälpas. Vad då först angår de

olika ändamålen för expropriationen har i 3 § av det remitterade förslaget

såsom föremål för expropriation angivits sådan vara, som är för krigsbruk

erforderlig eller eljest av betydelse för det allmänna, varjämte såväl i

denna som i 5 § av samma förslag stadgats såsom förutsättning för

expropriation att densamma med hänsyn till de förhållanden, som i lagen

avses, finnes erforderlig för tillgodoseende av allmänt behov. Att närmare

i lag angiva de särskilda ändamål, för vilka expropriationsrätten skall

kunna begagnas, skulle enligt vad under förarbetena visat sig knappast

låta sig göra utan en tyngande och kanske likväl ofullständig uppräkning.

Beträffande därefter den anmärkta bristen ifråga om stadganden av civilrättslig

art har jag vid ärendets tidigare behandling ingalunda förbisett

frånvaron i förslaget av föreskrifter i detta avseende, men jag har ansett

behovet av sådana bestämmelser i en lag av deti natur, som den förevarande,

kunna ifrågasättas, då lagens tillämpning åtminstone i visst hänseende,

nämligen såvitt angår förfogande över industriella anläggningar

eller därmed jämförlig egendom, avsetts skola — även om lagen bleve

permanent — förekomma endast i undantagsfall, i det att frivillig överenskommelse

torde bliva regel. För övrigt torde många av de civilrättsliga

spörsmål, som expropriationen medför, böra regleras först vid rättstillämpningen.

1 sakens nuvarande läge anser jag mig emellertid böra tillstyrka,

att åt lagen gives blott provisorisk giltighet, lämpligen till den 1 maj 1917.

Om så sker, bör ock, såsom lagrådet erinrat, stadgandet i 2 § utgå och

föreskrifterna i 3 § andra stycket, 4 § tredje stycket och 5 § tredje stycket

ersättas med i sammanhang med stadgandet om lagens ikraftträdande

och giltighetstid intagna bestämmelser motsvarande dem, vilka finnas i nu

gällande förfogandelags slutstadgande.

I fråga om lagförslagets detaljer hava två ledamöter i lagrådet hemställt

om sådan ändring av 3 § i det remitterade förslaget, att expropriation

i den omfattning där angives må äga rum allenast för tillgodoseende

av allmänt behov av synnerlig vikt, t. ex. om verklig brist hotar på en

för allmänheten behövlig nödvändighetsvara, och att vid expropriation av

vara för tillgodoseende av annat allmänt behov, såsom då väl en för allmänheten

oläglig knapphet i tillgången på varan men ej verklig brist

på densamma är att befara, innehavare av sådan vara skall vara pliktig

avstå allenast vad för honom eller hans hushåll eller för annan av honom

idkad näring än handel uppenbarligen ej är behövligt. Nämnda ledamöter

utgå emellertid härvid från att det i praktiken skulle i allmänhet vara

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta nåd. proposition, Nr 138. 45

möjligt att skilja mellan brist på eu vara, å ena sidan, och knapphet i tillgången

därpå, å den andra. Detta synes inig dock ganska tvivelaktigt och

jag finner det ej heller nödvändigt, att denna skillnad i lagen upprätthållcs.

Ifrågavarande anmärkning, liksom en därmed sammanhängande,

av samma ledamöter framställd erinran beträffande 5 § anser jag fördenskull

icke böra föranleda någon ändring i förslaget.

Icke heller tror jag mig böra tillmötesgå dessa ledamöters önskan,

att ur lagförslaget måtte uteslutas stadgandena i 4 § av det remitterade

förslaget om rätt för Kungl. Maj:t att beslagtaga vara. Behovet av en

dylik rätt torde nog icke kunna med skäl bestridas. Vad beträffar stadgandets

formulering torde väl, såsom av samma ledamöter framhållits,

benämningen beslag kunna synas i viss mån oegentlig, då med stadgandet

avses förbud för vederbörande innehavare att annorledes än för sig och

sitt hushåll förfoga över varan. Något hinder att för sådan åtgärd använda

nyssnämnda kortare beteckning torde emellertid ej föreligga. Ett

förtydligande i lagtexten av åtgärdens innebörd torde dock vara på sin

plats och har fördenskull av mig vidtagits.

De inom lagrådet framställda anmärkningar, som icke bemötts med

vad jag nu anfört, hava ansetts böra föranleda tillägg eller jämkningar i

lagtexten och vissa sådana hava jämväl i övrigt vidtagits.

Föredraganden uppläste härefter det sålunda förändrade förslaget till

lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden samt hemställde, att förslaget

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

N. Beite.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1916. Knngl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

160867

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:202 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordent s. 3 i texten
  2. LU 1916:45 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga av krig f s. 1 i texten
  3. LU 1916:35 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomo s. 2 i texten