Sök i Ratio Lex

Angående statsb ombyggnad er i Norrland

1916-03-31 · 110 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 86 av 110 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:142, Angående statsb ombyggnad er i Norrland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

statsb ombyggnad er i Norrland; given Stockholms slott

den 31 mars 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

ej mindre, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet beträffande

varje särskild bana omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av

mark med mera iakttagas samt med rätt för Kungl. Maj:t att närmare

förordna om banornas sträckning, besluta

dels fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön förbi Vilhelmina

kyrkoby, Stensele, Sorsele, Lojtoträsk, Slagnäsforsen, Avaviken, Jokkmokk

och Porjus fram till Gällivare ävensom anläggande av bispår

från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön—Stensele till Malgomajsjön

och anordnande därstädes av en mindre hamnplats, allt för en med

tillämpning av de före kristidens början under år 1914 rådande arbetsoch

materialpriser beräknad kostnad av sammanlagt 31,580,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens

dalgångar från Forsmo (Västerås) å linjen Långsele—Selsjön av

norra stambanan till Hotings station å inlandsbanan, för vilken tvärbana

i dess sträckning över Kilsjön anläggningskostnaderna med tillämpning

av nyssberörda arbets- och materialpriser beräknats till 9,100,000 kronor,^

dels anläggande av en bibana från Hällnäs station å norra stambanan

till Lycksele för en med tillämpning av nyssberörda grunder beräknad

anläggningskostnad av 4,600,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana från Jörns station å norra stambanan

till Avaviken vid inlandsbanan för en med tillämpning av samma

grunder beräknad anläggningskostnad av 4,900,000 kronor,

dels ock anläggande av en bibana från Umeå till Holmsund jämte

förbindelsespår till en blivande hamn utanför Holmsund för en med tilllämpning

av samma grunder beräknad anläggningskostnad av 1,200,000

kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 121 höft. (Nr 142.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

än även för år 1917 anvisa följande belopp, nämligen:

dels för påbörjande av arbetena å bansträckan Volgsjön—Stensele

jämte bispåret till Malgomajsjön m. m. 2,500,000 kronor, att utgå av

lånemedel, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1916 låta förskottsvis

utav detta belopp av tillgängliga medel utanordna 1,000,000

kronor,

dels för påbörjande av arbetena å tvärbanan Forsmo (Västerås)—

Hoting 1,000,000 kronor, att utgå likaledes av lånemedel,

dels och för påbörjande av arbetena å den förut beslutade statsbanan

Sveg—Hede 500,000 kronor, att utgå av skattemedel.

De till ärendet börande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

3*

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde vidare:

Inför Eders Kungl. Maj:t anhåller jag nu få framlägga den för vårt

land så viktiga frågan om fortsättning av norra inlandsbanan och vad

därmed står i samband.

Till en början må då erinras, hurusom riksdagen år 1904 beslöt inledning-,

att låta verkställa fullständiga undersökningar för anläggning av en inlandsbana

från hamnplats å Bohuslänska kusten över Sveg och Ströms

vattudal till lämplig punkt å Gällivarebanan.

Riksdagen har sedermera beslutit anläggning av följande delar av

inlandsbanan, nämligen år 1907 av sträckningen från Östersund till

Ströms vattudal (Ulriksfors), år 1911 av sträckningen från Ströms vattu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna

skäl för

norra inlandsbanans

fortsättande.

Försvarssyn
punkten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

dal (Ulriksfors) till Ångermanälven (Volgsjön) samt år 1912 av sträckningen

från Svegs station å Orsa—Härjedalens järnväg till Brunflo station

å tvärbanan genom Jämtland.

Bandelen Östersund—Ströms vattudal fullbordades år 1912. Bandelarna

Ströms vattudal— Ångermanälven samt Sveg—Brunflo beräknas

komma att öppnas för allmän trafik, den förra 1917 och den senare 1919.

Beträffande inlandsbanan norr om Sveg har riksdagen sålunda besluta

dess framförande till Ångermanälven (Volgsjön). Däremot har

riksdagen icke fattat någon principiell ståndpunkt till frågan om banans

fortsättande norr om Ångermanälven.

I detta sammanhang ber jag få erinra, hurusom frågan om

byggande av inlandsbanans södra del eller sträckningen mellan Dalarne

och Bohuslän numera genom riksdagens beslut om den s. .k. bibanefonden

torde få anses hava förfallit. Emellertid har ifrågasatts att genom

inköp av vissa redan förefintliga enskilda järnvägar söka åstadkomma

en fortsättning söderut från Sveg av norra delen av inlandsbanan.

Måhända blir jag senare under riksdagens lopp i tillfälle att

anmäla detta ärende inför Eders Kungl. Maj:t.

Då det gäller att taga ställning till frågan om norra inlandsbanans

fortsättande, har man, såsom redan i tidigare utredningar och

propositioner till riksdagen framhållits, att taga i sikte två huvudsynpunkter.

Den ena är den synnerliga betydelsen för Norrlands försvar

av järnvägsbyggnadens fullföljande. Den andra är att genom banans

fullbordande kulturens utveckling i de inre, hitintills mindre tillgodosedda

delarna av övre Norrland skulle komma att på ett det allra

kraftigaste sätt främjas.

Vad banans betydelse ur försvarssynpunkt vidkommer, tillåter jag

mig här erinra, att chefen för generalstaben redan i ett den 27 februari

1904 avgivet utlåtande betecknade såsom en angelägenhet av den allra

största vikt, att en järnväg så snart som möjligt komme till stånd från

Sveg och över Ströms vattudal till den övre tvärbanan genom Norrland.

Sedermera har chefen för generalstaben i skrivelse den 23 juli 1915

ytterligare framhållit den militära nödvändigheten av inlandsbanans snara

fullbordande.

Det torde ock ligga i öppen dag, att försvaret av övre Norrland

skulle hava föga gagn av banan, om densamma skulle norrut avbrytas

vid Ångermanälven, varifrån avståndet till statsbanan Luleå—Riksgränsen

skulle utmed inlandsbanan i dess nu ifrågasatta sträckning bliva omkring

500 kilometer. Hela försvarsidén med inlandsbanan, nämligen att den
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 142.

samma skall komma att utgöra en andra uppmarschlinje med tryggat

läge till de rika norrbottniska gruvfälten och fästningen Boden, kräver

ovillkorligen en fortsättning av banan norrut från Volgsjön. Nödvändigheten

ur försvarssynpunkt av banans fullbordande är ägnad att särskilt

framträda i belysning av de under världskriget vunna erfarenheterna om

järnvägarnas stora strategiska betydelse.

För den kulturella utvecklingen är banans fortsättning en fråga av

den mest vittomfattande betydelse. ... . synpunkter.

Innan jag ingår på denna del av ämnet, tillåter jag mig att till

belysning av utvecklingen under senare decennier av det övre Norrland i

korthet meddela några sifferuppgifter rörande folkmängd och näringar

m. m. i de två län, vilka främst beröras av ett fortsatt iulandsbanebygge,

nämligen Västerbottens och Norrbottens län.

Folkmängden i nämnda län, som år 1884 utgjorde 207,549 per- ^övre Norr-^

soner, hade år 1914 stigit till 340,137 eller med ej mindre än 64 6. Ung.

Den samtidiga folkökningen för riket i övrigt stannade vid 20 %. Det

övre Norrland har således under de tre senaste decennierna haft att

uppvisa en omkring tre gånger så stark relativ stegring i folkmängden

som landet i ÖAnigt. Denna starkare folkökning är en följd dels av det

kända förhållandet, att nativiteten i Norrland och särskilt dess övre delar

är betydligt större än i sydligare landsdelar, dels ock därav, att övre

Norrlands stora naturliga tillgångar börjat i förut okänd omfattning

tagas i anspråk för produktionen, varigenom livsuppehälle kunnat inom

området beredas åt en alltjämt stigande befolkning.

Till belysande av olika näringars utveckling må en del uppgifter

anföras. Åkerarealen inom nämnda län utgjorde år 1884, så vitt känt

är, 59,176 hektar, år 1914 redovisas 128,390 hektar. Mot _åkerarealens

ungefärliga fördubbling svarar i det Övriga riket en samtidig tillväxt av

23 %. Jämväl husdjurens antal har samtidigt stigit starkare än i det

övriga Sverige; siffrorna utvisa således en ökning av hästar med 40

mot 26 % och av kor med 50 mot 22 %.

Särskilt under den senaste tiden har jordbruksnäringen på ett glädjande

sätt utvecklats. Härtill har i hög grad bidragit de betydande

anslag till avdikning av myrmarker, som av riksdagen ställts till förfogande.

I vissa kustområden, där kommunikationerna äro goda och de

naturliga förutsättningarna gynnsamma, har uppstått ett på boskapsskötsel

baserat jordbruk, som ger betydande överskott över den egna bygdens

behov.

Fabriksindustriens tillverkningsvärde har inom de båda länen ökats

från 20,2 miljoner kronor år 1896 till 38,6 miljoner kronor år 1912,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kommunikationernas

förbättrande

en

förutsättning

för fortsatt

utveckling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

eller med 91 /o på 16 år. Härtill kommer för Norrbottens län värdet

dv bruten järnmalm, som år 1914 belöpte sig till 34,6 miljoner kronor,

medan landets övriga järnmalmsproduktion i värde uppgick till endast

18,4 miljoner kronor. Den norrbottniska järnmalmen förädlas hittills

inom området vid endast ett järnverk.

Behållningen av statens kronoskogar inom till länen hörande distrikt

uppgick år 1913 till 6,53 miljoner kronor, vilket belopp utgjorde

51 % av totalbehållningen från rikets kronoskogar. År 1906 utgjorde

behållningen lör nämnda distrikt endast 4,26 miljoner kronor, vadan

behållningen på sju år stigit med 53 %. Den utomordentliga värdestegringen

av statens vidsträckta domäner i berörda trakter beror väsentligen på

den värdeökning, som mindre virke genom trämasseindustrien erhållit. Det

senaste, vad övre Norrland beträffar ännu under utveckling varande skedet

inom den norrländska träförädlingsindustrien karaktäriseras nämligen som

bekant därav, att sågverksindustrien stagnerar eller går tillbaka, medan

samtidigt trämasseindustrien, som förmår att tillgodogöra sig i sågverken

ej användbart småvirke, bygger nya storartade anläggningar.

Under senare tid har ett flertal vattenfall och forsar, med undantag

för Porjinfallen alla i kustområdet, utbyggts för att leverera energi för

kraft- och belysningsändamål.

I anslutning till den näringslivets allmänna stegring, varom anförda

siffror bära oförtydbart vittne, visa även de finans-statistiska uppgifterna

stegringar, större än för riket i övrigt. Taxeringsvärdet å annan fastighet

än jordbruksfastighet har att uppvisa en stegring från år 1885 till år

1915 från 17,43 till 106,42 miljoner kronor eller med 511 %, medan motsvarande

stegring för riket i övrigt var 327 %. Samtidigt steg den till

bevillning uppskattade inkomsten av kapital eller arbete från 9,04 till

73,37 miljoner kronor eller med 712 %, medan motsvarande procentiska

stegring i riket i övrigt stannar vid 403 %.

Det väldiga uppsving i kulturellt och ekonomiskt hänseende, som

sålunda under senare decennier framträtt i övre Norrland, har givetvis

sin orsak i storleken och arten av de mäktiga naturtillgångar av olika

slag, som landet äger, och som kommunikationernas utveckling i enlighet

med statsmakternas klokt förutseende beslut gjort i högre grad

tillgängliga. Rikedomen av ännu outnyttjade eller endast ofullständigt

utnyttjade naturtillgångar är ägnad att inge en väl grundad förhoppning

om en likartad stark utveckling under en lång tid framåt.

Ett oundgängligt villkor härför synes mig dock vara, att arbetet

för kommunikationsväsendets förbättrande ej avstannar och att särskilt

järnvägsnätet utbygges så, att det fyller åtminstone de främst påträn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

7

gande behoven. Stambanan genom övre Norrland har numera framförts

till finska gränsen, och ett flertal bibanor föra från stambanan ned till

städerna vid Bottenhavet. Härmed är kustområdets järnvägsbehov åtminstone

i det väsentliga fullt tillgodosett. Väster om stambanan genom

övre Norrland norr om Ångermanälven utbreder sig emellertid ett omkring

50 mil långt och SO mil brett bälte, som saknar annan järnväg

än statsbanan Luleå—Riksgränsen.

Genom inlandsbanans byggande från Ångermanälven till nämnda

statsbana komme väl större delen av detta ofantliga landområde att erhålla

en järnväg, gående i områdets längdaxel, men härmed torde behovet

av järnvägskommunikationer icke kunna anses fullt tillgodosett.

Från flere håll och i upprepade framställningar har påyrkats byggande

av tvärbanor eller samtnanbindningsbanor mellan inlandsbanan

och stambanan genom övre Norrland, vilka skulle förena inlandsbanans,

trafikområden med kustlandets kulturcentra samt hamn- och handelsplatser.

På uppdrag av Kungl. Maj:t har järnvägsstyrelsen verkställt omfattande

utredningar av såväl ekonomisk som teknisk art rörande sådana

tvärbanor. I det följande skall jag ock upptaga denna fråga till närmare

granskning, varvid jag ämnar föreslå byggande av ett begränsat antal

sådana tvärbanor. Här önskar jag framhålla, att frågan om det ekonomiskt

berättigade i inlandsbanans fortsatta byggande från Ångermanälven

norrut synes mig vinna full belysning, först om samtidigt tages

i betraktande det inflytande på inlandsbanans ekonomiska betydelse, som

byggandet av de främst ifrågakommande tvärbanorna kan väntas få.

Rörande inlandsbanans ekonomiska betydelse och egen finansiella

bärkraft föreligger en utförlig utredning, på järnvägsstyrelsens uppdragverkställd

av sedermera byråchefen i kommerskollegium filosofie doktor

Karl Key-Åberg och publicerad år 1908. Sedermera har, likaledes på

uppdrag av järnvägsstyrelsen, matematikern i styrelsen Sven Norrman

verkställt ekonomiska utredningar rörande vissa ifrågasatta sammanbindnings-

eller tvärbanor mellan stambanan genom övre Norrland och inlandsbanan,

i tryck publicerade år 1915, varvid dessa tvärbanors ekonomiska

betydelse för inlandsbanan ocli dess trafikområde även blivit i viss mån

belyst.

Det framgår av dessa utredningar, att de naturtillgångar, som i

rikt mått förefinnas i trafikområdet för även inlandsbanans nordligare

del, under de allra senaste åren undergått en mycket betydande värdestegring

och att ett flertal ekonomiska förhållanden tillkommit eller

undergått sådan ändring, att inlandsbanans fortsättning från Ångermanälven

numera kan sägas vara även ur ekonomisk synpunkt moti
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Trafikområdet*

allmänna

konturer.

verad i högre grad än vad man förut haft anledning antaga. En

vaknande insikt om ökade möjligheter för jordbruksnäringens bärkraft

och utveckling, bland annat genom tillgodogörande av torrlagda myrmarker,

trämasseindustriens utveckling och skogsvärdets i samband därmed

stående starka stegring, den fullbordade utbyggnaden av Porjusfallen,

som ställer i utsikt uppkomsten av ny storindustri vid gruvsamhällena

med anspråk på tillförsel av livsförnödenheter och träkol, samt

slutligen den elektrokemiska industriens framgångsrika utveckling, som

ger löften om utnyttjandet av de stora vattenkraftstillgångarna i det

inre Norrland — allt detta innebär nytillkomna .faktorer, vilka med

styrka tala för inlandsbanans snara fullbordande.

När jag nu går att i allmänna drag belysa den ekonomiska betydelsen

av inlandsbanans fortsättande från Ångermanälven till riksgränsbanan,

skall vederbörlig hänsjm tagas ej mindre till antydda värdestegringar

för naturtillgångarna i av banan berörda områden än även till

de ökade möjligheter för naturtillgångarnas exploaterande, som inlandsbanans

komplettering med tvärbanor skänker.

De lappmarkssocknar, för vilka den nordligaste delen av inlandsbanan

är av större betydelse, äro: Vilhelmina i Ångermanälvens flodområde,

Tärna, Stensele, Lycksele och Sorsele i Ume- och Vindelälvarnas flodområden,

Malå, Arjeplog och Arvidsjaur i Skellefteälvens med Malån flodområde

— Arvidsjaur även i Byske och Pite älvars flodområden — samt norr

därom Jokkmokk och Gällivare. Utom Gällivare, som redan äger järnväg,

samt Lycksele och Malå, som ligga mera vid sidan av inlandsbanan,

omfatta nämnda socknar ett område om 59,849 kvadratkilometer land

utom vatten. För att giva ett begrepp om denna areals storlek må

erinras, att den är något större än den sammanlagda landarealen för

landskapen Skåne, Blekinge, Halland, Småland och Östergötland.

Inom nämnda område bodde år 1914 32,648 personer, varvid folktätheten

uppgick till endast 0,54 personer per kvadratkilometer. Befolkningen

är emellertid ytterst ojämnt fördelad inom området, i det att

särskilt norr om Vindelns flodområde fjälltrakterna i väster äro i det

allra närmaste öde och obebyggda, medan de större byarna återfinnas vid

vattendragens och sjöarnas stränder öster om den egentliga fjällvärlden.

I betraktande av omförmälda trafikområdes ofantliga utsträckning

och dess nordliga läge måste givetvis de klimatiska förutsättningarna

för bebyggande och växtlighet förete mycket stora variationer. Skillnaderna

i olika områdens höjd över havet inverka dock i detta hänseende

mera än skillnaden i breddgrader.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142. 9

Inlandsbanan skulle, enligt vad jag ämnar förorda, från Ångermanälven

dragas till Gällivare i sådan sträckning, att do stora lappmarkssjöarnas

sydändar beröras, härvid ungefär sammanfallande med längdaxeln

i det område, som utbreder sig mellan stambanan genom övre

Norrland och gränsen mot Norge. De västra gränstrakterna med en

bredd i dalgångarnas riktningar av omkring 8 mil ligga inom fjällregionen.

Inom denna träffas i dalgångarna synnerligen bördiga områden

med utomordentligt rik fjällvegetation. Mest berömda härför

äro Tärna socken i Umeälvens källområde samt Kvikkjokks kapellförsamling

vid Lilla Lule älvs källvatten. Områdets höjd över havet

hindrar dock spannmålsodling; korn och råg mogna icke. Området

ligger helt ovan den s. k. odlingsgränsen, och större förutsättningar

för bebyggande torde ej förefinnas.

Österut övergår regionen i de stora sjökedjornas och älvsjöarnas

region, utgörande en underavdelning under den förra. Höjden över

havet är här lägre, de djupa sjöarna magasinera värmen och dämpa

höstfrosten. Klimatet är därför mildare, och korn och råg nå mognad.

Odlingsgränsen går ungefär i regionens mitt, längre åt öster i de nordligaste

partierna. Befolkningstätheten i denna region är söder om Pite

älv endast något över I invånare per kvadratkilometer, norr därom

mindre. Odlingen har främst tagit i besittning strandbrinkar och holmar,

men har ock trängt in i de landområden, som utbreda sig mellan

de stora dalgångarna. Här hava uppstått betydande byar med omkringliggande

slåttermyra^ Med myrarnas för få år sedan begynta uppodling

efter föregången torrläggning kan denna form av bebyggande väntas

få en betydande utveckling.

Det störa jämtländska silurområdet sträcker sina utlöpare norrut

över sjön Malgomaj till Vojmsjön och vidare i tunna strimlor över Stor-*

Urnan och Stor-Vindeln. Vilhelmina socken har delvis på grund härav

att uppvisa en fruktbar jordmån, som enligt samstämmiga intyg ger de

mest lovande förhoppningar om ett framgångsrikt jordbruk vid förbättrade

kommunikationer. Åven lekmannen får vid en hastig resa, sådan

som jag haft tillfälle företaga, genom dessa trakter ett livligt

intryck härav. Norr om Vilhelmina äro visserligen förutsättningarna i berörda

hänseende i det hela relativt mindre betydande, men också i dessa nordligare

trakter finnas mycket avsevärda jordbruksintressen att tillvarataga.

Öster om de stora sjöarna vidtar moränmarkernas, moränlidernas

och myrarnas platåregion med en höjd över havet av 350 till 250 meter.

Området sträcker sig ungefär ned till norra stambanan, endast dess

västra delar beröras sålunda av inlandsbanan. Detta område, som uppbär

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 121 höft. CNr 142.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Inlandsbanans

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

lappmarkernas rikaste skogstillgångar, har en befolkning, tätare än sjöregionens.

Jordbruk och skogshantering utgöra invånarnas näringsfång,

medan i sjö- och fjällregionerna jämväl fiske och även jakt samt renskötsel

spela betydande roll.

betydelse för Genom de områden, vilkas konturer nu blivit i några grova drag

jordbruket. skisserade, skulle inlandsbanan komma att dragas förbi de punkter, där

moränregionens landsvägar nå upp till de stora sjöarnas samfärdsleder

in mot fjällvärlden. Järnvägens betydelse kan antagas bliva av väsentligen

olika art för den södra, mellersta och norra delen av inlandsbanan

norr om Ångermanälven.

Den södra delen skulle gå genom Vilhelmina bördiga socken med en

folkmängd av omkring 8,000 personer, där enligt verkställd utredning ej

mindre än omkring 65,000 hektar odlingsbar och odlingsvärd, till största

delen synnerligen godartad mark finnes, medan endast omkring 1,400

hektar ännu blivit lagda under plogen. Här har järnvägen sin huvudbetydelse

för jordbrukets utveckling.

I Stensele, Sorsele och sydöstra delen av Arvidsjaur skulle järnvägen

gå genom bygder, som, om än ej ägande lika goda förutsättgar

i jordbrukshänseende, dock hysa en relativt talrik, för jordbrukets

utveckling under senare tider i hög grad intresserad och arbetande

befolkning. På denna relativt korta sträcka skulle järnvägen träffa tre

av de stora lappmarksvägar, som från kusten leda upp mot sjösystemen,

och fyra sjösystem skulle från järnvägen leda in mot fjällvärlden. Fem

stora lappmarkssocknar skulle erhålla direkt och oskattbart gagn av

järnvägen. Den odlingsbara och odlingsvärda jorden inom detta område

har uppskattats till över 80,000 hektar.

« Norr därom avtaga förutsättningarna för ett framgångsrikt jordbruk.

Fram till Jokkmokks socken vid Lilla Lule älv skulle järnvägen löpa

genom synnerligen glest bebyggda och ogästvänliga trakter. I Jokkmokk

träffas dock åter kulturbygd med betydande areal odlad jord och ett

invånarantal, som ej mycket understiger Vilhelmina sockens.

Körande jordbrukets framtid i de inre delarna av Västerbottens län

har länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott avgivit ett utlåtande,

som ställer densamma i en mycket gynnsam dager. Jämväl andra nyare

utredningar giva vid handen, att även i dessa nordliga bygder ett på

liusdjursskötsel baserat jordbruk kan giva sin utövare full besutenhet

eller åtminstone huvuddelen av vad han för sin bärgning behöver. Den

nödvändiga förutsättningen härför är emellertid, att kommunikationer

giva möjligheter till billig tillförsel av kalk, gödningsämnen, jordbruksmaskiner

m. in. samt till avyttring på förmånliga villkor av överskottsproduktionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 142.

De nuvarande långa landsvägsfrakterna — från Stensöta,. Sorsele

och Arjeplogs kyrkobyar räknas respektive 165, 174 och 156 kilometer

till närmaste järnvägsstation — ej blott försvåra utan förhindra det för

ett rationellt jordbruks bedrivande nödvändiga varuutbytet.

Inlandsbanans byggande skulle i detta hänseende komma att verka

revolutionerande. En väsentlig ytterligare lättnad skulle dock vinnas genom

de ifrågasatta tvärbanorna, dels därlör att järnvägsfrakten från och. till

hamn i hög grad komme att förkortas, dels ock därför att det inre

landets produktionsorter komme i förbindelse med kustområdets konsumtionsområden.

För de stora gruvsamhällena i Gällivare och Kiruna^ är

det en angelägenhet av yttersta vikt att genom inlandsbanan erhålla

ökad tillförsel av livsförnödenheter, ved, byggnadsvirke med mera.

I viss mån blir dock jordbrukets utveckling eller åtminstone jordbruksbefolkningens

ökning beroende på möjligheten att vinna den ar betsutkomst,

som för flertalet brukare torde få anses som oundgänglig. Jag

ber härvid få erinra därom, att sådan arbetsutkomst utan tvivel kan

påräknas för en betydligt talrikare befolkning än den nuvarande. Kant

är, att bristen på skogsarbetare i den inre lappmarken lägger svåra

hinder i vägen för ett intensivare skogsbruk, ett hinder som med skogarnas

starkt växande värdestegring blir allt mera kännbart. Järnvägarna

komma att öppna nya näringskällor i kolning och tjärberedning

för tusentals arbetare. Fjällsjöarnas fisk och markernas bär skola vinna

i hög grad ökade värden.

Jag har hittills talat om den ökning i jordbruksproduktionen och

av den jordbrukande befolkningen, som genom inlandsbanan . är att

förvänta. Här torde dock icke heller med tystnad böla förbigas de

utomordentliga svårigheter, som den nuvarande befolkningen hai att

kämpa emot. Några uppgifter om landsvägsavstånd från inlandsbanan

till norra stambanan hava redan anförts. Dessa avstånd verka

en stark fördyring av de varor, som måste inköpas. Om prisen i° borsele,

Stensele och Vilhelmina jämföras med dem i Umeå, framstår en

fördyring av t. ex. rågmjöl med över 20 % och av fotogen med 40 /J,

medan samtidigt saluvärdet för avyttringsartiklar sjunker, föi t. ex. nötkött

med nära 40 % och renkött med 50 %. Huru dessa fraktkostnader

ytterligt betunga en även under andra svåra förhållanden arbetande befolkning,

torde kanske ytterligare böra belysas genom ett .exempel. Ett

i sjöregionen bosatt hushåll om 8 personer, som är hänvisat till inköp

av sitt mjölbehov, får i forfrakt från järnvägen enbart härför erlägga

70 kronor'' om året. Härtill kommer fraktkostnaden för övriga varor.

De svåra existensmöjligheterna hava ock under senare år tagit sig uttryck

i en växande utflyttning och en alltmer tryckande fattigvård. Aven

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

hänsyn till den nu så isolerade befolkningen

kräver alltså banans färdigbyggande.

den inre lappmarken

“etTför • Vilken utomordentligt stor betydelse, banan än äger för jordbruksskogsbruket

näringen och dess idkare, torde dock huvudparten av det gods, som

°inhdu2LanU'' järnvägen får att transportera, bliva tillfört från områdets ofantliga

skogsarealer. För höjande av skogarnas avkastningsförmåga är inlandsbanan

därför av ej mindre vikt. Särskilt i detta avseende hava under

senaste åren gjorda erfarenheter och verkställda undersökningar ställt

frågan om inlandsbanans betydelse i väsentligt annat ljus än då ärendet

år 1911 förelåg till Kungl. Majrts och riksdagens bedömande.

De västliga fjällpartierna äro skoglösa eller bära endast björkbestånd.

I själva älvdalarna går dock barrskogsgränsen långt åt

väster och närmar sig riksgränsen, medan i de mellanliggande höjdparti

ernå skogsgränsen tränges tillbaka åt öster. Norr om Skellefte älv

tillväxer det skoglösa bältets bredd, utan att dock någonstädes nå ned

till inlandsbanan i dess föreslagna sträckning. Hela arealen produktiv

skogsmark, tillhörig kronoparkerna i de av inlandsbanan norr om Ångermanälven

berörda reviren, uppgår i hittills avvittrade områden till omkring

12,400 kvadratkilometer. Norr om Skellefte älv är den alldeles övervägande

delen av all skogsmark i statens ägo, och även i lappmarksområdena

söder om nämnda älv utgör en mycket betydande del av

skogsmarken statsegendom. Behållningen från nämnda revir uppgick

år 1913 till 2,46 miljoner kronor.

Med full visshet kan motses en mycket betydande ökning av den

redan nu betydliga avkastningen från skogarna i dessa avlägsna bygder.

Inlandsbanan, särskilt i förening med vissa tvärbanor, kommer härvid

att bliva av utomordentlig betydelse såväl för en omedelbar ökning av

behållningens storlek som i än högre grad för höjande av den framtida

produktionen.

Norr om Ångermanälven äro kostnaderna för flottning relativt betydande.

Detta gäller särskilt för mindre virke, även i de flottleder där, såsom i

Skellefteälven, flottningskostnaderna fördelas efter virkets kubikmassa. Härav

följer, att mindre virke från det nordligare inlandsbaneområdet knappast

torde kunna för närvarande med ekonomisk fördel avverkas. Verkställda beräkningar

hava emellertid givit vid handen, att trämassefabriker vid de

punkter, där inlandsbanan skulle korsa de stora vattendragen Ume, Vindel,

Skellefte och Pite älvar, visserligen icke kunna tänkas uppkomma,

om endast inlandsbanan bygges, men däremot böra bliva ekonomiskt

fullt berättigade, om lämpliga tvärbanor anläggas, beredande billigare

järnvägstransporter. Den utmärkta kvalité, som trämassan erhåller tack

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kun fil. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 142.

13

vare tillgången till det rena fjällvattnet vid fabrikationen, gör det ock

i hög grad sannolikt, att dylika fabriker komma att anläggas. Erinras

må ock, att en sådan fabrik redan blivit anlagd vid Ulriksfors, ehuru

förhållandet mellan järnvägsfrakt och flottningskostnad vid Faxälven

talar för virkets nedflottning till kusten för förarbetning därstädes.

Senare gjorda beräkningar tala ock för sannolikheten av att, om

såväl inlandsbanan som vissa tvärbanor byggas, en icke oväsentlig sågverksindustri

kommer att uppstå vid inlandsbanans nordligare del. Den

ekonomiska faktor, som härvid spelar in, är att virket från fjäll- och

sjöregionerna till stor del är underkastat tvåårig flottning, varvid ränteoch

värdeförluster äro så stora, att försågning inuti landet visar sig

mera ekonomisk.

Verkställda utredningar, särskilt norrländska skogsvårdskommitténs,

hava påvisat angelägenheten, för att ej säga den nationalekonomiska nödvändigheten

av att de inre lappmarksskogarna underkastas en mera forcerad

avverkning än den hittills bedrivna, varvid syftet är att vinna en hastigare

föryngring av de nu till stor del överåriga och skadade skogsbestånden.

Vid en sådan starkare avverkning är det emellertid av allra största betydelse,

att en järnväg genomskär skogsdistrikten. Endast i detta fall

kunna nämligen effektiva åtgärder för skogsföryngringen vidtagas.

Redan förut har erinrats om den nuvarande bristen på skogsarbetare,

som torde kunna avhjälpas endast om en järnväg förbättrar befolkningens

existensvillkor. För skogens framtida bestånd och höjande av produktionen

torde vara nödvändigt, att föryngringsavverkning medelst trakthuggning

i vidaste omfattning tillämpas. Betydelsen av införande av dylik

föryngringsavverkning har även av norrländska skogskommittén starkt

framhållits. Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet har ock i

sitt anförande till det statsrådsprotokoll, som fogats vid den till innevarande

års riksdag avlåtna propositionen angående driftkostnader under år

1917 för statens domäner, framhållit, att föryngringsavverkning genom

trakthuggning kommer att även i övre Norrlands skogar få en efter hand

allt mer stegrad användning. Förutsättningen för införande av denna för

skogens framtida bestånd så ytterst viktiga metod är möjligheten att tillvarataga

smärre virkesdimensioner. Den föreslagna inlandsbanan upp

genom dessa från skogsvård ssynpunkt mest vanlottade trakter i vårt land

torde i mycket stor omfattning medföra möjligheter till avsättning av

dylikt småvirke, särskilt för kolning. Den inkomst, som uppstår vid detta

virkes kolning, blir visserligen ej i och för sig så stor. Den torde dock

kunna beräknas uppgå till allra minst 50 öre per läst. Av ofantligt mycket

större betydelse är den arbetsinkomst, som befolkningen får med omkring

10 kronor per läst och det förhöjda framtidsvärdet av de röjda skogarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Inland fibrin:1.:''.?

betydelse för

vattenfallens

utnyttjande.

Allmänna

skäl för anläggande

ar

tvärbanor

mellan inlandsbanan

och norra

stambanan.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 142.

Åven bortskaffandet av de gamla furustubbarna vid tjärbränning bär en

likartad betydelse. Det torde få anses som en statens skyldighet att

tillse, att värdet av nu befintliga skogsrikedomar vidmakthålles och ökas.

Den ekonomiska betydelse, som inlandsbanan i förening med tvärbanor

har för skogsdistrikten norr om Ångermanälven, är således av

betydlig räckvidd. Det förhållandet, att staten i dessa bygder är den huvudsakliga

jordägaren, ger härmed inlandsbanan en bärkraft även ur statsfinansiell

synpunkt, som banan i och för sig av naturliga skäl icke kan anses äga.

Det träkol, som kan utvinnas ur de genom inlandsbanan nyöppnade

kolningsområdena, kan med visshet beräknas finna användning antingen

i den mellansvenska brukshanteringen eller eventuellt i järnverk, baserade

på förädling av den norrbottniska järnmalmen. Tjärhanteringen

har genom en fortgående prisstegring av den svenska tjäran numera

vunnit ett fast ekonomiskt underlag.

Sedan den ekonomiska utredningen för inlandsbanan slutförts, har

den unga elektrokemiska industrien gått oerhört raskt framåt. Den gren

av denna industri, som, så vitt man från vetenskapens nuvarande ståndpunkt

kan döma, i Sverige har de rikaste utvecklingsmöjligheterna, är

framställningen av elektriskt smält tackjärn samt av karbid och karbidkväve.

Men härjämte känner man en mångfald elektrokemiska produktionsgrenar,

vid vilka elektrisk energi, om ock i något mindre utsträckning,

skulle kunna finna användning. Genom denna industri öppnas

nya betydande möjligheter för exploaterande av de norrländska

vattenfallen. De för utnyttjande lämpligast belägna träffas visserligen

i älvsträckningarna längre i öster. För deras tagande i anspråk torde

de föreslagna tvärbanorna bliva av största betydelse. Men även längs

inlandsbanan och särskilt i dess nordligaste del vid korsningen av Pite

samt Stora och Lilla Lule älvar kommer inlandsbanan i beröring med

vattenfall av mycket betydande energimängder och med en icke ofördelaktig

belägenhet. Man torde kunna påräkna, att åtminstone de för

utbyggnad mest välbelägna fallen inom en icke allt för avlägsen framtid

skola tagas i industriens tjänst.

Vad sålunda i korthet anförts lärer innebära tillfyllestgörande skäl

för färdigbyggande av inlandsbanan i hela dess planerade sträckning.

Därest inlandsbanan komme att framdragas i den sträckning, jag

ämnar förorda, skulle avståndet utmed järnvägen från Östersund till

Gällivare bliva 736 kilometer. Avståndet från Bräcke till Boden utmed

norra stambanan är 629 kilometer. Att två parallellbanor med sådan

längd och med ett inbördes avstånd av i genomsnitt 15 mil icke kunna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Fruposition Nr 142.

15

tänkas utan sammanbindande länk tordo ligga i öppen dag. Detta förhållande

framstår än klarare, om man besinnar, att socknarna kring

inlandsbanan norr om jämtlandsgränsen hava sina administrativa, kulturella

och ekonomiska förbindelser icke i inlandsbanans riktning med

orter söderut eller norrut, utan med orter österut, nämligen dels med

vissa större platser i de inre socknarna, såsom Backe, Asele, Lycksele,

Arvidsjaur in. fl., dels, och i främsta rummet, med städerna vid Bottenhavet.

Utan någon förbindelseled bleve befolkningen längs inlandsbanan

i det närmaste lika isolerad som förut från kustområdet. Vid resa mellan

t. ex. Vilhelmina och Sollefteå hade man att antingen använda landsväg

omkring 16 mil eller ock färdas å järnväg en väglängd av över 45 mil.

För Stensele, Sorsele och andra orter bleve förhållandet än ogynnsammare.

Utan sådana förbindelselänkar komme ock de nuvarande handelsförbindelserna

mellan kuststäderna vid Bottenhavet och den övre lappmarken

att brytas. Det bleve tydligen icke möjligt för köpmännen i

Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik, Härnösand med flera orter att i respektive

områden kring inlandsbanan bibehålla sina handelsförbindelser i

konkurrens med köpmän i Sundsvall, Östersund och även Trondhjem,

vilka senare i hög grad skulle gynnas av järn vägssystemet. Man har

ock från köpmanskretsar uttalat som det synes berättigade farhågor för

att, därest anläggande av tvärbanor uppskjutes, de brutna handelsförbindelserna

icke skola kunna utan svåra slitningar återknytas, när framdeles

tvärbanor blivit byggda.

Redan i det föregående har jag haft anledning erinra, att förbindelseleder

mellan de båda längdbanorna äro ägnade att i inlandsbanans

trafikområde kraftigare än vad enbart inlandsbanan förmår främja

jordbrukets intressen samt frammana en storindustri, som utan sådana

tvärbanor icke är tänkbar.

Om således en eller flera förbindelsebanor äro oundgängligen nödvändiga

och för områden utanför deras ändpunkter längs inlandsbanan

och vid kusten skola bliva av största betydelse, är det dock tydligt, att

gagnet av tvärbanorna starkast framträder för de bygder, som komma

att av dem genomlöpas.

Jag tillåter mig härvid erinra om att det genomsnittligt omkring

15 mil breda landbältet rymmer ett flertal stora socknar med relativt

talrik befolkning och ett i viss mån utvecklat näringsliv. Starkast är

detta utvecklat i den ångermanländska ådalen. Norr därom ligga i

respektive socknar lappmarkens gamla huvudorter, Asele, Lycksele och

Arvidsjaurs kyrkplatser, ungefär i bältets mitt. Medan endast de stora

lappmarksvägarna leda fram till inlandsbanans blivande stationer, utstråla

från nämnda kyrkplatser ett flertal landsvägar och byvägar i olika

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Trafikområdets

allmänna

konturer.

riktningar, så att kyrkplatserna utgöra centrum för det ekonomiska och

kulturella livet i socknarna, vilka var för sig äro i storlek jämförbara

med Sveriges mindre län. Inlandsbanan blir därför för nämnda socknar

av endast underordnad betydelse; i viss mån kommer den till och med

att verka hämmande genom att på samma sätt som ifråga om kuststäderna

avleda handel från kyrkplatsernas gamla handelsområden.

Verkligt stor betydelse för socknarna i bältet mellan längdbanorna få

endast sådana tvärbanor, som dragas genom de huvudorter, där vägnäten

sammanstråla.

I de stora älvdalarna gå de gamla färdvägarna, och i dessa älvdalar

finnes den största brutna bygden; där är befolkningen mest koncentrerad.

Om ock områdena mellan de större älvarna kunna väntas komma att i

stegrad utsträckning bliva uppodlade och bebyggda, torde dock huvuddalgångarna

allt framgent komma att bibehålla sin karaktär av centra.

Man kan till och med vara berättigad förvänta en ytterligare koncentration

till dalgångarna, härvid byggande på den utomordentligt stora

krafttillgång, som de stora älvarna hava i sina fall, och som en icke

avlägsen framtid torde komma att taga i produktionens tjänst.

Innan jag övergår till att något närmare vidröra frågan om tvärbanornas

ekonomiska betydelse, ber jag att i en allmän översikt få

framlägga vissa geografiska förhållanden rörande det område, som ligger

mellan de bägge längdbanorna.

Detta landområde är av i stort sett olika natur söder och norr om

lappmarksgränsen, och befolkningen inom dessa båda delar lever under

i viss mån olika ekonomiska villkor.

I Ångermanälvens flodområde inom Västernorrlands län är den gamla

kulturbygden i Ramsele, Fjällsjö och Junsele socknar uppbyggd på

deltabildningar vid jökelälvarnas utlopp i det dåtida havet, som i öppen

vidd nådde ända upp till norr om Sollefteå och i sina vikar trängde upp

till nämnda socknar. I denna ådalarnas och älvavlagringarnas region

går odlingen tillbaka till avlägsna tider. Landets uppodling har fortskridit

ganska långt. Befolkningstätheten, som stiger till omkring 3,5

invånare per kvadratkilometer, är mer än dubbelt så stor som i lappmarkens

moränregion. Socknarna, om än stora, upptaga ej så väldiga

områden som ovan lappmarksgränsen. Landsvägar leda i olika riktningar.

Skogsavverkningen begränsas ej av några inskränkande lagbestämmelser.

Trävaruindustrien vann tidigt insteg i Ångermanälvens mynningsområde,

och avverkningen, som fortfarande bedrives i största omfattning,

har fortgått så, att all gammal skog utom i de relativt få kronoparkerna

är avverkad. De mycket växtkraftiga skogarna fyllas emellertid

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

av unga och medelåldriga bestånd, och om än stockarnas dimensioner

nedgå, förmärkes icke någon minskning i den utomordentligt stora flottningsrörelsens

omfattning.

Dalgångarnas lutning är större än inom moränregionen, varför

älvarna störta sig utför en mängd forsar och fall av betydande höjd.

Ett utomordentligt stort energibelopp skall vid fallens utbyggnad kunna

erhållas. Tre älvar, Ångerman älven, Fjällsjöälven och Faxälven, genomströmma

området, förenande sig nedanför Åkvisslan i Ådalsliden och vid

Granvåg ovan Sollefteå.^ Av alla de områden, som ligga mellan de

båda längdbanorna, äro Ångermanlands övre ådalar de mest kultiverade.

De giva ock de rikaste löftena om en framtida ekonomisk blomstring.

Det omedelbara trafikområdet för de tvärbanor, som kunna ifrågasättas

inom Västerbottens och Norrbottens län, faller nästan helt inom

moränmarkernas, moränlidernas och de stora- myrarnas region.

Odlingen inträngde bär först under 1700-talet; med 1800-talet bar

den tagit starkare fart. Numera bar den från älv- och sjöstränderna

trängt in i mellan de större dalgångarna belägna områden, där byar

uppstått, ofta av betydande storlek. Regionens socknar hava en mycket

stor omfattning. Åsele socken innehåller således en areal av 3,210,

Lycksele 5,130 och Arvidsjaur 5,678 kvadratkilometer land. Lycksele

liksom Arvidsjaurs socken är således till området större än vart och

ett av Uppsala, Gottlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs

och Bobus län. Befolkningstätheten är mindre än inom ådalsregionen,

men större än inom det lappländska sjöområdet, och uppgår

exempelvis inom var och en av nämnda tre socknar till omkring 1,6

invånare pr kvadratkilometer.

De stora landsvägarna gå längs de större älvarna. Mellan de särskilda

dalgångarnas socknar äro vägarna få, backiga och föga trafikerade.

Inom varje socken är åter vägnätet numera ganska utvecklat och

sammanlöper i regel i socknens kyrkby.

Moränregionen hyser, som jag redan framhållit, Norrlands största

och värdefullaste skogstillgångar. Trävaruindustrien vann senare inträde

i Västerbotten och Norrbotten än i Ångermanland. Avverkningen begränsas

av särskilt för lappmarken gällande skogslagstiftning. Skogarna

äro därför fortfarande rika på gammal skog, som dock till mycket

stor del utgöres av skadade och oväxtliga träd, som kräva snar

avverkning. Den ringa lutningen — i hela regionen endast omkring

100 meter i älvarnas vattennivå — försvårar vattencirkulationen och

bar föranlett uppkomsten av väldiga myrar samt försumpning av vidsträckta

skogsarealer, så att de bära endast undertryckt skog. TorrläggBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 121 käft. (Nr 142.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

4

Tvärbanornas

betydelse för

jordbruket.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

ningen av dessa myrar är för berörda område en kulturåtgärd av utomordentligt

stor betydelse såväl för dess klimatförbättrande inverkan som

ock för de utomordentligt omfattande arealer, som härigenom kunna

vinnas för skogsbörd och jordbrukskultur.

Områdets relativt ringa lutning mot öster gör, att den ur flodernas

vattenfall erhållbara energien blir mindre än i ådalsregionen; dock finnas

ett flertal forsar, från vilka betydande energimängder skola kunna utvinnas.

De älvar, som ^genomströmma detta område söder om Lule älv, äro:

norra grenen av Ångermanälven, Ume- och Vindelälvarna, Skellefteälven

och Piteälven, alla kommande från gränsfjällen mot Norge, samt

skogsälvarna Gide, Lögde, Öre och Byske älvar m. fl., upprinnande i

eller nedom sjöregionen.

Kring dessa älvar gruppera sig lappmarkssocknarna: Åsele kring

Angermanälven och vissa skogsälvar, Lycksele kring Öre, Ume och Vindel

älvar, Malå kring Skellefteälvens biflod Malån samt Arvidsjaur kring

Skellette, Byske och Pite alvar. Längre i öster träffas Fredrika kring

Gide och Lögde älvar och Örträsk kring Öre älv. Åven vissa socknar

i Västerbottens och Norrbottens kustlandskap samt i Ångermanland

skulle beröras av tvärbanorna, såsom Anundsjö, Bjurholm, Degerfors,

Jörn m. fl.

Efter denna geografiska, översikt ber jag att få i korthet framlägga

resultaten av de utredningar, som avse att visa arten och graden av den

ekonomiska utveckling, som inom tvärbanornas trafikområde vid utvecklade

kommunikationer kan vara att motse. Jag gör härvid början med

den näringsgren, som för närvarande för befolkningens flertal är den

viktigaste, eller jordbruksnäringen.

I de ångermanländska ådalssocknarna hava älvdalarna i stor utsträckning

lagts under odling. Man träffar därför här, liksom i allmänhet

under den marina gränsen, — d. v. s. den höjdnivå, dit havet

fordom nått — stora sammanhängande odlingsbygder. I morän- och

sjöregionerna har åter endast en liten del av jorden ännu bragts i kultur.

Odlingen gör dock synnerligen raska framsteg. I området i dess helhet

har sålunda den odlade jordens areal under tioårsperioden 1901 —1911

stigit med 20 och är ökningen relativt starkast ovan den marina

gränsen. Under åren efter 1911, för vilka statistik dock saknas, har

odlingen fortskridit än raskare, i det man tagit i bruk vidsträckta arealer

av den myrjord, som tack vare de betydliga avdikningsanslagen

under senaste tid blivit torrlagd.

Den sammanlagda arealen odlad jord inom samtliga ifrågasatta tvärbanors

totala trafikområde utgjorde år 1911 något över 31,000 hektar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142. iy

Genom lantmätares försorg verkställd inventering av den odlingsbara och

odlingsvärda jordarealen uppvisar inom ungefär samma område en total

tillgång odlingsvärd jord av över 400,000 hektar, varav övervägande

delen utgöres av odlingsvärd myr. Den odlingsvärda jorden inom ifrågavarande

område är således till endast ringa del tagen i. biuk.

Emellertid göres från vissa håll gällande, att klimatets hårdhet

och jordens beskaffenhet inom morän- och sjöregionerna i allmänhet

lägga hinder i vägen för jordbrukets utveckling. Denna uppfattning

biträdes dock icke av de för tvärbaneutredningen i frågan hörda representanter

för jordbruket. Förvaltningsutskottet i Västernorrlands läns hushållningssällskap

anser sålunda, att jordbruk kan uppstå på alla de

odlingsmarker, som ligga inom de av tvärbaneförslagen berörda socknarna

och under de givna förutsättningarna (tillförsel genom järnväg av

kalk och andra gödningsämnen samt lättare utförsel av produkterna)

jämväl göra sina innehavare fullt besutna. Utskottet betonar, att inom

berörda trakter av länet, där trävarurörelsen och skogshanteringen hittills

lagt beslag på huvudparten av folkets krafter, på senare tider

vaknat till liv ett allt större intresse för jordbruksnäringens höjande

genom särskilt kärr- och myrmarkernas utdikning och uppodling, sedan

ortsbefolkningen kommit till insikt om värdet av att använda statens

frikostiga understöd till dylika kultur åtgärd ers genomförande. Förvaltningsutskottet

i Västerbottens läns hushållningssällskap erinrar om, att

jordbruket inom lappmarken redan nu är huvudnäring, varav befolkningens

flertal har sin egentliga utkomst. De trakter, som komma, i

fråga att beröras av inlandsbanan och eventuella tvärbanor, skilja sig

icke beträffande jordmån och klimat väsentligt från kustlandet. ° Kornet

mognar på de flesta ställen, och för foderväxtodlingen äro förhållandena

lika gynnsamma som i kustlandet. Såsom sammanfattning framhåller

utskottet, att det, i mån som kommunikationerna bliva bättre, även inom

länets lappmark blir möjligt för befolkningen att genom val baserade

och omsorgsfullt skötta jordbruk vinna bärgning även utan biförtjänster.

Från kommunalnämndsordförandena i olika socknar infordrade yttranden

gå i allmänhet i samma riktning och ange samstämmigt resultatet avverkställda

myrodlingar som synnerligt gott. .

Ett flertal statistiska jämförelser i den verkställda utredningen

utvisa bland annat, att odiingen är i snabbt framsteg, och att kreatursstocken

per invånare är ungefär lika stor som i riket i dess° helhet.

Att döma av erfarenhetsrön synes jordbrukets .utveckling gå till

och med raskare inom morän- och sjöregionerna, än i områdena nedom

den marina gränsen, och synes intresset för jordbruksnäiingen vara

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Katigt. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 142.

minst lika stort inom förstberörda områden. Med jordbruk i dessa

bygder avses givetvis ej så mycket spannmålsodling, för vilken förutsättningarna

äro mindre goda, som foderproduktion och härpå baserad

boskapsskötsel.

. Om således förutsättningarna för en kvantitativt sett stor utvidgning

av jordbruket äro mycket avsevärda i övre Norrlands inre områden och

även i lappmarkssocknarna, är dock det oundgängliga villkor, som allmänt

uppställes för en sådan utveckling, att kommunikationerna förbättras.

Sålunda kan till exempel större mejerirörelse ekonomiskt drivas

endast på platser med relativt goda järnvägsförbindelser. De utan

sadana förbindelser allt för stora fraktkostnaderna förhindra givetvis en

rationell användning av kalk och konstgödsel, varav dock ifrågavarande

trakter äro i synnerligt stort behov. Den forlängd, som den särskilt

för fastmarksj orden behövliga kalken kan bära, överstiger ej mycket tre

mil, men om enbart inlandsbanan bygges, kommer större delen av området

mellan de bägge längdbanorna att på grund av vägnätets struktur

ligga på större landsvägsavstånd än 3—5 mil från järnvägsstation.

Med hänsyn till de omfattande jord tillgångarna, jordbrukets starka

utveckling under senaste tider samt det gagn, som järnvägar skulle

y medföra, synes mig visst, att man vid tvärbanors byggande har att

inom deras trafikområden motse en mycket betydlig successiv ökning av

den odlade jordarealen samt en fortskridande ökning av den jordbrukande

befolkningen. 1

Tvärbanornas

betydelse för

skogsbruket

och trävaruindustrien.

1 övergår härefter till att med några ord belysa tvärbanornas

betydelse för skogsbruk och träförädlingsindustri.

Flottningskostnaderna å Ångermanälven, inklusive Fjällsjö- och

Faxälvarna, äro utomordentligt låga och medge transport å flottlederna

ned till kusten även från övre flottningsdistrikt av virkeo av alla dimensioner.

^ På grund härav skulle en tvärbana genom Ångermanälvens

flodområden icke hava samma stora betydelse för skogsbruk och träförädlingindustri,

som mera nordliga tvärbanor otvivelaktigt skulle få.

Icke desto mindre torde man kunna påräkna, att genom anläggning

av dylik tvärbana en stor kolningsrörelse skulle uppstå. Den rikliga

tillgången på björkvirke skulle kunna finna användning. Vissa omständigheter,

såsom den allt större sjunkningsprocenten vid nedgång av

flottningsgodsets dimensioner och den redan fullbordade anläggningen

av en stor sulfitfabrik vid Strömsvattnet, göra jämväl troligt, att en

tvärbana skulle ge upphov till storindustriell virkesförädling- i det inre

landet. &

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Det breda skogsbältet mellan Ångermanälven och Umeälven avbördar

sitt vatten genom ett flertal skogsälvar och mindre åar. På de

platser, där ifrågasatta tvärbanor komma i beröring med sådana vattendrag,

är flottledernas virkesfångst mycket begränsad. Detta i förening

med billiga flottningskostnader för småvirke medför, att järnvägar

genom dessa mindre älvars vattenområden icke kunna få samma stora

betydelse för skogsbruk och industri som tvärbanor, berörande de stora

älvarnas lugnvattensbäcken.

Från de övre flottningsdistrikten i Ume, Vindel, Skellefte och Pite

älvar kan på grund av flottningskostnadernas relativa dyrhet småvirke

ej nedflottas till kusten. Någon större nedgång i flottningskostnaderna

är ej heller att motse, enär eventuell minskning genom slutamortering

av flottningsanläggningar torde komma att motvägas bland annat av

stegringar i arbetslöner.

För skogsbruket i dessa områden skulle därför tvärbanor få en

utomordentligt stor betydelse, i det virke, framflottat kortare sträckor,

skulle kunna uppfordras för förädling vid de platser, där järnväg och

flottled mötas vid lugnvattensbassäng.

Härigenom skulle möjliggöras en avverkning med ekonomiskt gott

resultat av de överåriga, men förkrympta och skadade skogsbestånd,

som till stor del fylla lappmarkens skogsmarker. Samtidigt skulle möjliggöras

markens övergång med kolning och tjärberedning, varvid

grunden skulle läggas för en föryngring av lappmarksskogarna till höjande

av deras framtida värden. Enär staten i dessa trakter är den

huvudsakliga jordägaren, beröres härvid icke endast ett nationalekonomiskt

utan jämväl ett statsfinansi ellt intresse av största räckvidd.

Härtill kommer en annan omständighet. Skogsmarkernas försumpning

och den låga avkastning, som skogarna i förhållande till sin omfattning

ge, kräva ett intensivare skogsbruk och omfattande kulturåtgärder

av olika slag. Härför fordras ökning i tillgängliga arbetskrafter,

en ökning som svårligen kan erhållas, såvida ej befolkningen

genom förbättrade kommunikationer erhåller mera drägliga existensvillkor.

Anläggande av tvärbanor är sålunda en förutsättning för ett intensivare

skogsbruk och utvinnande av högsta möjliga avkastning från

skogsdomänerna. Den inkomst av arbete, som i samband härmed vid

kulturarbeten, utdikningar, drivningar, träkolning och tjärberedning

beredes, kan antagas leda till en stark och fortskridande ökning av den

bofasta befolkningen, i det att bosättning möjliggöres även i trakter

med kargare jordmån, där full bärgning av jordbruksarbetet icke torde

kunna vinnas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tvärbanornas

betydelse för

vattenfallens

utnyttjande.

Belioret av

byggnadsplan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Slutligen ber jag att få beröra frågan om utsikterna för exploaterande

av den tredje stora naturtillgång, som området äger i sin outnyttjade

vattenkraft.

Verkställda utredningar hava givit vid handen, att denna inom

tvärbanornas totala trafikområden nedom fjällregionen utgör: i Ångermanälveus

flodsystem 603,300, i Umeälvens flodsystem 310,400, i Skellefteälven

190,450 och i Piteälven 71,600 hästkrafter, allt vid beräknad

6 månaders effekt.

Enligt ett av professorn vid tekniska högskolan K. V. Palmasr

för tvärbaneutredningen avgivet utlåtande kan man förvänta, att denna

betydande energitillgång, som endast till en obetydlig del behöver tagas

i anspråk för kraft- och distributionsändamål, skall giva upphov till en

storartad elektrokemisk industri. Med hänsyn till de rika löften för

framtiden, som den elektrokemiska industriens snabba utveckling ger,

synes man berättigad hysa de största förhoppningar om en kraftig

industriell utveckling i de områden, där blivande tvärbanor komme i

beröring med större vattenfallsdistrikt. Den trafik, särskilt av massgods,

som i sådant fall skulle uppstå, kan förväntas få mycket stora proportioner.

Vattenfallens utbyggnad för elektrokemiska ändamål skulle ock

därför komma att giva tvärbanorna egen ekonomisk bärighet.

Den översikt, som här lämnats av de outnyttjade eller endast ofullständigt

utnyttjade naturtillgångarna i de trafikområden, som skulle

komma att direkt beröras av tvärbanor, torde få anses hava ådagalagt,

att tillgångarna äro av den betydande storlek, att landet helt enkelt icke

har råd att låta dem i brist på kommunikationer ligga mer eller mindre

obrukade.

När det gäller att taga ståndpunkt till frågan om fortsättningen

av norra inlandsbanan samt anläggandet av omförmälda tvärbanor,

är det enligt min mening ovillkorligen nödvändigt att se hela det föreliggande

problemet i ett sammanhang. Det torde sålunda näppeligen

låta sig göra att besluta anläggning av en viss handel, utan att åtminstone

i huvudsakliga delar klarhet vunnits, efter vilka linjer frågan

om utförandet av övriga bananläggningar skall lösas. De nu ifrågavarande

järnvägsbyggnaderna äro nämligen i större eller mindre grad

beroende av varandra och kunna i viss mån betraktas som ett enhetligt

företag.

I detta sammanhang må det vara mig tillåtet framhålla, att,

därest inlandsbanans fortsättning nu varder beslutad, det torde vara att

förvänta, att — frånsett den s. k. Kapellskärsbanan, om densamma

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

kommer att anläggas såsom statsbana, samt svenska delen av sammanbindningsbanan

mellan Haparanda och Torneå ävensom därjämte naturligtvis

utvidgningar och ombyggnader vid redan befintliga stationer och

banor — statens järnvägsanläggningar under de närmaste åren huvudsakligen

komma att koncentreras till de statsbanor i Norrland, varom

i detta sammanhang är fråga. En enhetlig plan för byggande av sistnämnda

banor kommer därför att utgöra den nödvändiga grundvalen

för bedömande av frågan om statens järnvägsbyggnader i allmänhet

under den närmåste framtiden.

Redan vid föregående tillfällen har framhållits nyttan av att upprätta

eu på erforderliga undersökningar och utredningar grundad plan

för bedrivandet av statens järnvägsbyggnader; och ber jag i detta sammanhang

få i korthet redogöra för vad i sådant hänseende förekommit.

Genom nådigt brev den 21 oktober 1910 anbefallde Kungl. Maj:t

järnvägsstyrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med plan för bedrivande

av statens järnvägsbyggnader under ett antal år framåt. I sitt

anförande till statsrådsprotokollet i frågan framhöll föredragande departementschefen

som skäl för en dylik åtgärd bland annat, att de för

det dåvarande pågående arbetena med byggande av statsbanor snart

närmade sig sin avslutning. En särskild anledning att upptaga frågan

om upprättande av en plan av angiven art vore ock, att utredningarna

och undersökningarna rörande inlandsbanan fortskridit så långt, att tidpunkten

syntes vara inne att bestämma sig för de huvudlinjer, enligt

vilka detta invecklade problem borde lösas.

Med skrivelse den 19 januari 1911 överlämnade därefter järnvägsstyrelsen

eu av styrelsen utarbetad plan för bedrivande av statens järnvägsbyggnader

under åren 1912—1918 med tillhörande tablå över av

riksdagen dittills beviljade anslag för då under byggnad varande statsbanor

jämte årliga erforderliga anslag för tiden från och med år 1912

till och med år 1922 för de i planen ingående banor.

I sin berörda skrivelse erinrade styrelsen till en början, att upprättandet

av en dylik plan vore nödvändigt för att avvända do olägenheter,

vilka bleve en följd av tidtals forcerande och tidtals i det närmaste avstannande

av statens järnvägsbyggnader. Under perioder av forcerat

järnvägsbyggande vore det ju alltid en synnerligen stor svårighet att

kunna uppbringa den nödiga befäls- och arbetsstyrkan till erforderlig

storlek, om den förut måst avsevärt inskränkas av brist på sysselsättning.

Det läge då nära till hands att antaga, att vid sådana perioder

Kungl. brev

d. 21/io 1910.

Järnvägsstyrelsens

skrivelse

d. lö/i 1911.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

av forcering vid byggandet av nya statsbanor arbetare och befäl med

nödiga kvalifikationer icke kunde erhållas, vilket måste vara till skada

för arbetsprestationerna. Härförutom måste det ju alltid vara lättare att

erhålla fullt kompetenta arbetare och befäl, om dessa med något så när

säkerhet visste sig hava att påräkna sysselsättning för en följd av år.

Därest det forcerade järnvägsbyggandet inträffade under för landet gynnsamma

konjunkturer, bleve stegringen uti arbets- och materialpriser sådan,

att för normala förhållanden uppgjorda kostnadsförslag fullständigt

förrycktes.

De huvudsakligaste olägenheterna av en tidtals inträffande avsevärdare

inskränkning i järnvägsbyggandet bestode enligt järnvägsstyrelsens

mening däruti, att såväl större delen av det förut använda arbetsbefälet,

vilket under årens lopp förvärvat mycket god praktisk erfarenhet,

som järnvägsarbetare, uppgående kanske till flera tusental, måste

avskedas. Skedde sådan inskränkning vid en tidpunkt, då till följd av

tryckta konjunkturer kännbar arbetsbrist vore rådande, funnes för allra

största delen av detta befäl och dessa arbetare icke annan utväg än att

utom fosterlandets gränser söka sin utkomst. Med hänsyn till rådande

ovisshet om och när ett återupptagande av järnvägsbyggnadsverksamheten

i större omfattning kunde komma att inträffa, uppstode också

den olägenheten, att en stor del av den arbetsredskap, som varit behövlig

för det forcerade järnvägsbyggnadsarbetets bedrivande och vars

anskaffande varit förenat med avsevärda kostnader, måste realiseras för

jämförelsevis obetydliga belopp.

Samtliga dessa olägenheter, vilka bleve en oundviklig följd av ett

icke planmässigt bedrivande av järnvägsbyggnaderna för statens räkning

och som även utövade ett menligt inflytande på landet i dess helhet,

skulle enligt styrelsens mening kunna undanröjas, om en plan av angiven

art för en längre följd av år uppgjordes. Härvid borde givetvis

nödig hänsyn tagas till landets förmåga att bära kostnaderna för de

nya järnvägsföretagen.

Styrelsen insåg visserligen, att beslut om anläggning av nya statsbanor

måste i någon mån avpassas efter det statsfinansiella läget, men

framhöll emellertid angelägenheten av att så små avvikelser som möjligt

gjordes från den upprättade planen beträffande det sammanlagda anslagsbelopp,

som i planen beräknats skola utgå för nya statsbanebyggnader

under vart och ett av de år, planen omfattade. Synnerligen av

behovet påkallat vore, att, åtminstone då beslut fattades om anläggning

av varje särskild statsbana, det även fastsloges vilket belopp, soi^ vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142. 2;>

att påräkna för vart och ett av de år, under vilka byggandet av sådan

statsbana beräknades komma att pågå.

Ytterligare framhöll styrelsen, att det icke kunde vara klokt att

under så kallad lågkonjunktur väsentligt inskränka statens arbeten —

åtminstone icke sådana, som i allmänhet bedreves med användande av

lånemedel — för att åter under högkonjunktur bedriva dem i raskare

tempo. Ehuru det ju kunde ligga nära till hands att under lågkonjunktur

med åtföljande minskning i statens inkomster söka i möjligaste

mån inskränka statens utgifter, vore det dock lämpligare att just

under sådan period med kraft bedriva de arbetsföretag, för vilkas realiserande

i alla händelser lånemedel ansåges böra användas. Förutom att

under sådan period arbetslöshet brukade göra sig mera kännbar än

eljest, något som skulle kunna avsevärt motarbetas genom ett kraftigare

bedrivande av statens arbeten, måste arbetena under period, då såväl

arbets- som materialpriser vore förhållandevis låga, kunna bedrivas billigare

än under period, då till följd av livligare verksamhet på den

enskilda arbetsmarknaden såväl arbets- som materialpriser vore mer

eller mindre onormalt uppdrivna.

Styrelsen framhöll slutligen, att det vore av intresse att beakta,

såsom framginge av en i styrelsens skrivelse intagen tablå över belopp,

som av riksdagen beviljats under åren 1877—1910 för statens järnvägsbyggnader,

huru ojämnt i avseende å anslagna medel nämnda järnvägsbyggnader

bedrivits under olika perioder av den då gångna tiden, såsom

exempelvis med synnerligen små belopp under åren 1894—1896 och

med stora belopp under åren 1898—1901.

I den, enligt vad förut omförmälts, av järnvägsstyrelsen framlagda

planen ingick även dels fortsättning av inlandsbanan från Ångermanälven

till Porjus, dels ock byggande av en tvärbana mellan lämplig

punkt å norra stambanan och inlandsbanan.

Den sålunda av järnvägsstyrelsen upprättade planen förelädes därefter

1911 års riksdag, utan att dock bliva av riksdagen principiellt

fastslagen.

De allmänna skäl, som av järnvägsstyrelsen i dess omförmälda utlåtande

åberopats till stöd för upprättande av en plan av förut angiven art,

torde äga tillämpning jämväl beträffande de nu ifrågavarande järn vägsproblemens

lösning. Särskilt vill jag härutinnan framhålla angelägenheten

av att, när statsbanorna Ulriksfors—Volgsjön och Sveg—Brunflo

nu nalkas sin fullbordan, möjlighet förefinnes att överflytta den där an
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 121 höft. (Nr 142.) 4

1911 års

riksdag.

Sammanfatt
ning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. brev

d. 28/s 1914.

Järnvägsstyrelsens

skrivelse d,

n/s 1916.

Samman
fattning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

ställda befäls- och arbetsstyrkan till nya statsbanebyggnader. Härtill

komma emellertid, enligt vad jag redan förut antytt, särskilda omständigheter,

som i det föreliggande fallet torde göra fordran på upprättandet

av en plan ofrånkomlig.

Kungl. Maj:t har ock förut uppmärksammat nödvändigheten av en

planmässig utredning i fråga om de nu föreliggande byggnadsföretagen.

I brev den 28 mars 1914 uppdrog Kungl. Maj:t på min hemställan

åt järnvägsstyrelsen att verkställa vissa i det brevet bifogade utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag avsedda

utredningar rörande fortsättningen av inlandsbanan jämte anläggning av

tvärbanor mellan norra stambanan och inlandsbanan.

Till nämnda protokoll framhöll jag bland annat, att styrelsen vid avlämnande

av nämnda utredningar tillika borde angiva sammanlagda byggnadstiden

för hela inlandsbanan samt under vilka år olika bandelar ansåges

böra fullbordas och successivt öppnas för trafik. En förutsättning

borde vara, att så stort byggnadsanslag användes årligen, att arbetena

kunde bedrivas på ett i byggnadshänseende ekonomiskt sätt, raskt, men

utan dyrbart forcerande. Byggnadsplanen, som alltså borde förslagsvis

angiva de enligt de olika alternativen erforderliga årliga anslagen, borde

upprättas under förutsättning vidare,

a) att arbetena bedreves å inlandsbanan • endast söderifrån, och att

därvid: 1) staten icke samtidigt byggde tvärbana, 2) staten samtidigt

byggde tvärbana, samt

b) att arbetena å inlandsbanan bedreves såväl söderifrån som norrifrån,

med enahanda alternativ i tvärbanefrågan.

Med skrivelse den 11 februari 1916 har nu järnvägsstyrelsen till

Kungl. Maj:t inkommit med de anbefallda utredningarna i frågan. Då

denna styrelsens skrivelse i sin helhet hålles i tryck tillgänglig, kommer

jag att i det följande endast redogöra för de huvudsakliga delarna av densamma.

Med sin skrivelse har styrelsen tillika överlämnat den förut omnämnda,

av matematikern hos styrelsen Sven Norrman verkställda utredningen

angående tvärbanor mellan inlandsbanan och stambanan genom

övre Norrland.

Innan jag närmare ingår på styrelsens skrivelse, ber jag att få

förutskicka den upplysningen, att styrelsen anser, att, förutom de redan

under byggnad varande eller beslutade men ännu ej påbörjade stats
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 142.

banorna Sveg—Brunflo, Sveg—Hede och Ulriksfors—Volgsjön, följande

statsbanor böra byggas i Norrland under den närmare framtiden, nämligen:
Inlandsbanan

Volgsjön—Gällivare,

Tvärbana Forsmo (Västerås)—kloting,

Tvärbana Hällnäs—Lycksele—Stensele,

• Tvärbana Jörn—Avaviken, samt

Bibana Umeå—Holmsund.

Jag vill ock redan nu meddela, att jag funnit mig böra i allt

väsentligt biträda styrelsens förslag, dock att jag anser mig icke för

närvarande beredd tillstyrka anläggningen av statsbana mellan Lycksele

och Stensele. De av mig förordade bansträckningarna — förutom

de av riksdagen redan beslutade — äro således följande:

Inlandsbanan Volgsjön— Gällivare,

Tvärbana Forsmo (Västerås)—Ho ting,

Bibana Hällnäs—Lycksele,

Tvärbana Jörn—Avaviken, samt

Bibana Umeå—Holmsund.

Dessa bansträckningar äro inlagda med röd streckad linje å en

översiktskarta över järnvägsnätet i Sverige, vilken karta torde som

bilaga få åtfölja protokollet. Av denna karta framgår det av mig ifrågasatta

nya bannätets förhållande till landets övriga järnvägsnät.

Jag övergår härefter till en närmare behandling av frågan om inlandsbanans

fortsättning och vill därvid till en början redogöra för banans

ifrågasatta sträckning.

Härutinnan tillåter jag mig erinra, att järnvägsstyrelsen i skrivelse

den 13 mars 1907 lämnade redogörelse över dittills verkställda undersökningar

för, bland andra, sträckorna Ångermanälven—Skellefteälv och

Skellefteälv—statsbanan Luleå—Riksgränsen av inlandsbanan. (Se prop.

nr 162 till 1907 års riksdag). I de delar, som ej här nedan särskilt

angivas, sammanfaller den definitivt undersökta linje, för vilken styrelsen

sålunda lämnade redogörelse, med den sträckning av norra inlandsbanan,

som av styrelsen nu förordas. I

I skrivelsen deno13 mars 1907 förutsatte järnvägsstyrelsen, att inlandsbanan

norr om Ångermanälven skulle framdragas över Bäsksele.

Enligt förut berörda nådiga brev till järnvägsstyrelsen den 28 mars

1914 ålades styrelsen att ifråga om inlandsbanans fortsättning närmast

Inlandsbanan

norr om

Ångermanälven.

Banans

sträckning.

Volgsjön—

Stensele.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

norrom Volgsjön särskilt utreda, på vilket sätt järnvägsförbindelse lämpligast

kunde åstadkommas med Malgomajsjön, vars sjöområde till följd

av de omkringliggande trakternas bördighet ansåges kunna bliva en

viktig trafikled i kombination med inlandsbanan.

De av styrelsen under åren 1913—1914 i sådant hänseende verkställda

utredningarna hava avsett följande tre olika linjer, angivna å

en karta över inlandsbanans sträckning närmast norr om Volgsjön, vilken

karta torde få biläggas protokollet.

Alt. I. Den så kallade Hibergslinjen (Volgsjön—Hiberget—Volgsele—Lilla

Grundsjön—Stor-Uman).

Alt. II. Den så kallade Vilhelminalinjen (Volgsjön—Vilhelmina—

Aronsjöliden—Storsele—Lilla Grundsjön—Stor-Uman).''

Alt. III. Den så kallade Bäskselelinjen (Volgsjön—Bäsksele—Volgsele—Lilla

Grundsjön—Stor-Uman).

De olika linjernas sträckningar sammanfalla således från Lilla Grundsjön

norr ut till Stor-Uman.

Av de tre linjerna har Bäskselelinjen, såsom förut antytts, redan

tidigare av järnvägsstyrelsen undersökts och i styrelsens omförmälda

skrivelse den 13 mars 1907 beskrivits.

För åstadkommande av förbindelse med Malgomajsjön skulle erfordras

särskilt bispår av olika längd allt efter som huvudbanan bleve

framdragen i någon av ovan angivna tre sträckningar. Sålunda skulle

i samband med Bäskselelinjen bispåret byggas från Volgsjöns sydöstra

ända genom Vilhelmina kyrkoby fram över Storholmen till Maksjön,

utgörande den östligaste delen av Malgomajsjön. Om huvudlinjen framdroges

i den alternativa sträckningen över Hiberget, skulle bispåret

framdragas från en vid östra ändan av Baksjön belägen station genom

Vilhelmina kyrkoby till Maksjön. Skulle däremot huvudlinjen framdragas

längs Vilhelminalinjen, erfordras endast bispår från Lövliden till Maksjön,

vilket bispår dock eventuellt skulle framdragas parallellt med inlandsbanan

på sträckan mellan Vilhelmina och Lövliden för undvikande av grenstation

vid Lövliden.

Angående resultaten av de år 1913 verkställda undersökningarna

beträffande ifrågavarande alternativa sträckningar av inlandsbanan norr

om Volgsjön med hänsyn till längder och kostnader har järnvägsstyrelsen

uppställt följande tablå:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:te Nåd. Proposition Nr 142.

29

Linjesträckningar.

Längd i kilo- meter.

Kostnad i kronor

med rullande

materiel.

För alt. I. Volgsjön—Hiberget—Volgsele—Lilla Grundsjön—Stor-

Uman .....................................................

73,0

5,024,000 ■

» alt. II. Volgsjön—Vilhelmina—Aronsjöliden—Storsele—Lilla

Grundsjön—Stor-Uman ...............................

80,5

5,205,000

>> alt. in. Volgsjön—Bäsksele—Volgsele—Lilla Grundsjön—Stor-

Uman ......................................................

74,2

4,860,000

Längder och kostnader för bispår till Storliolmen i de olika alternativen

framgå av följande tablå:

Bisparssträckningar.

Längd i kilo- meter.

Kostnad i kronor

med rullande

materiel.

För alt. I. Vilhelmina (Baksjön)—Storholmeu ........................

13,i

741,000

» alt. II. Vilhelmina (Kyrkoby)—Storholmen.......................

8,5

496,000

» alt. III. Volgsjön—Storholmen .......................................

18,5

1,076,000

Längder och kostnader för de olika alternativen, inberäknat bispår,

utvisas av följande tablå:

Banlängd att

Kostnad i kronor !

Linj esträckningar.

trafikera i

med rullande

kilometer.

materiel.

För alt. I. Volgsjön—Hiberget-Volgsele-Lilla Grundsjön—Stor-

Uman med bispar.......................................

86,1

5,765,000

» alt. II. Volgsjön—Vilhelmina—Aronsjöliden—Storsele—Lilla

Grundsjön—Stor-Uman med bispår...............

89,o

5,701,000

» alt. III. Volgsjön—Bäsksele—Volgsele--Lilla Grundsjön—Stor-

Uman med bispår......................''.................

92,7

5,936,000

Styrelsen meddelar, att vid den efter år 1913 verkställda revideringen

av kostnadsförslagen visserligen ovanstående kostnader något

ändrats, dock icke så att detta i nämnvärd grad inverkar vid jämförelse

mellan de olika alternativlinjerna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Norrmans

utredning.

Kun tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

För militärtåg av 425 tons vikt, dragna av Kd-lokomotiv, kava

gångtiderna beräknats bliva längs

Alternativ I. (Hiberget) ..................................................................... 51 minuter

■» II. (Vilhelmina)................................................................. 60 »

» III. (Bäsksele) ..................................................................... 51 >

För persontåg hava gångtiderna beräknats längs

Alternativ I. (Hiberget) ..................................................................... 33 minuter

» II. (Vilhelmina)............... 39 »

III. (Bäsksele) ..................................................................... 33 »

Gångtiderna hava således beräknats respektive 9 och 6 minuter

längre i linjen över Vilhelmina än enligt de båda andra sträckningarna.

Järnvägsstyrelsen framhåller, hurusom man vid jämförelse mellan

sträckningarna måste taga i betraktande, att för den händelse trafikbehovet

för de kring Malgomajsjön liggande bebyggda orterna skall tillfredsställas

i erforderlig grad, det blir nödvändigt att även anlägga ovan

omtalade bispår. Vid inlandsbanans framdragande längs Bäskselelinjen

måste man tänka sig, att bispåret trafikeras under hela året, ett förhållande,

som även torde bliva nödvändigt, om inlandsbanan framdrages

över Hiberget. För den händelse däremot, att inlandsbanan komme att

anläggas enligt Vilhelminaalternativet, blir avståndet från Lövliden till

Storholmen så kort, att man ej torde behöva påräkna, att bispåret trafikeras

annat än under den tid, Malgomajsjön är isfri och sjöfarten pågår.

För att närmare utreda den nationalekonomiska betydelsen av inlandsbanans

framdragande längs den ena eller andra av nyss beskrivna

tre olika sträckningar har styrelsen den 29 juni 1914 uppdragit åt

aktuarien Sven Norrman att avgiva yttrande över bland annat den ekonomiska

nyttan av ovannämnda tre alternativa sträckningar i förhållande

till varandra jämte till de olika sträckningarna hörande bispår fram till

Malgomajsjön. Förutsättning beträffande bispåret skulle vara, att om

huvudbanan framdroges enligt alternativ II, bispåret skulle utgå från

Lövliden, varvid detsamma kunde betraktas såsom ett hamnspår, som

borde trafikeras tills vidare endast vid behov sommartiden. Om huvudbanan

däremot framginge enligt alternativ I eller III skulle man tänka

sig detta bispår trafikerat året om såsom en särskild bibana fram till

Vilhelmina kyrkoby, men endast under sommaren mellan sistnämnda

plats och Malgomajsjön.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 142. 31

Den av Norrman i anledning härav verkställda utredningen finnes

intagen i hans ovanberörda arbete angående tvärbanor mellan inlandsbanan

och stambanan genom övre Norrland.

Efter det Norrman därvid bland annat påvisat, att summan av de driftkostnader,

som influeras av val av sträckning, beräknats för år bliva för alternativ I 225,700

kronor, för alternativ II 221,000 kronor och för alternativ III 242,700 kronor och således

minst för Vilhelminalinjen, uttalar han såsom sin slutliga mening, att det synes

angeläget, att inlandsbanan erhåller en sådan sträckning, att den i möjligaste män

tillgodoser trafikbehovet för sådana platser, dit eljest bibanor, dyra i anläggning och

dyra att trafikera, måste dragas. En sådan plats är Vilhelmina kyrkoby, och dit bör

även räknas silurområdet norr om Malgomajsjön, vilket ur jordbrukssynpunkt måste

tillmätas den största betydelse av Vilhelmina bördiga sockens alla områdesdelar. Enär

alternativ II (Vilhelminalinjen) fyller detta krav och samtidigt erbjuder den billigaste

byggnadskostnaden och den lägsta driftkostnaden, och då detta alternativ vidare förordats

av lokalt intresserade, synas denna linjes företräden ur ekonomisk synpunkt

vara avgjorda. Härvid kommer visserligen den östliga sockendelens intressen att

något tillbakasättas, men denna socknedel, som genom myrodling torde komma att

kraftigt utvecklas, saknar emellertid än så länge allmän landsväg. Byggandet av en

sådan synes framstå som det närmast liggande behovet i kommunikationshänseende

för detta område.

För egen. del har j ämvägsstyrelsen, vid prövning av skäl och motskäl

för inlandsbanans byggande längs ovan beskrivna tre alternativa

sträckningar jämte bispår till Malgomajsjön, funnit de av Norrman angivna

skälen för banans framdragande längs Vilhelminasträckningen

samt bispårs byggande till Storholmen vara så talande, att styrelsen ej

tvekar för sin del förorda sist angivna sträckning, så mycket hellre som

detta överensstämmer med de åsikter, styrelsen redan tidigare bildat sig

beträffande inlandsbanas framdragande närmast norr om Volgsjön.

Vid den revidering av förslaget för inlandsbanan mellan Volgsjön

och Stensele, som styrelsen låtit verkställa under åren 1914 —1915, har

styrelsen funnit, att huvudbanan från den punkt vid Volgsjöns östra

ända, dit inlandsbanan redan blivit beslutad, till och med Stensele station

vid östra ändan av Stor-Uman, skulle få en längd av 80,5 kilometer

samt komma att i anläggning kosta 5,520,000 kronor jämte 540,000

kronor för anläggande av bispåret till Storholmen. Vid dessa kostnaders

beräknande har styrelsen, i enlighet med vad som längre fram utförligare

omtalas, icke tagit hänsyn till de prisstegringar, som ägt rum till följd

av den nu rådande kristiden.

Den föregående utredningen torde ådagalägga, att järnvägens framdragande

enligt Vilhelminasträckningen (Alt. II) ställer sig ekonomiskt

fördelaktigast samt jämväl ur nationalekonomisk synpunkt är att föredraga.

Järnvägssty
relsen.

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stensele—

Jokkmokk.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 142.

Jag finner därför lika med järnvägsstyrelsen övervägande skäl tala för

valet av nämnda sträckning.

I sin skrivelse den 13 mars 1907 förutsatte järnvägsstyrelsen, att

inlandsbanan mellan Stensele och Jokkmokk skulle komma att framgå

över Kasker, beläget mellan Uddjaure och Storavan, och vidare på

södra sidan om Gubblijaure väster om Nausta till Jokkmokk. Å en

karta över ifrågasatta alternativa sträckningar av inlandsbanan jämte

tvärbanor, vilken karta torde få biläggas protokollet, finnes denna linje,

den s. k. Kaskerlinjen, utmärkt som den västligaste av de alternativa

sträckningarna å här ifrågavarande del av inlandsbanan.

Sedermera har järnvägsstyrelsen den 31 december 1907 erhållit befallning

att låta definitivt undersöka bland annat en i förhållande till den utstakade

linjen över Kasker ur skogshanteringens synpunkt lämpligare,

mera österut gående linje från någon punkt söder om Gubb träsk över

Avaviken förbi Kikkejaure och Jäknajaure till Kadnejaure eller Plassakårtje

vid Pite älv. Styrelsen har nu låtit verkställa sålunda anbefalld

undersökning, därvid styrelsen jämväl tagit i övervägande åtskilliga i

förevarande ämne från kommuner och enskilda gjorda framställningar.

Till en början har styrelsen undersökt en linje, den s. k. Sikavanlinjen,

vilken framgår från Stensele över Sikavan och Avaviken till Jokkmokk

och å kartan är utmärkt som den östligaste av här ifrågavarande alternativa

sträckningar.

Emellertid både av dåvarande förste aktuarien å styrelsens statistiska

kontor K. Key-Åberg i en till styrelsen den 4 juli 1907 inlämnad redogörelse

över av honom verkställd utredning rörande inlandsbanans

sträckning framhållits, att sistnämnda linje komme att inom Sorsele

socken passera sämre skogsmarker än Kaskerlinjen. • Styrelsen har därför

ansett önskligt, att en sådan sträckning för inlandsbanan kunde utfinnas,

som komme i omedelbar beröring vid Sorsele med sjön Storvindeln,

men som i sin fortsättning kunde givas en mera östlig sträckning

än linjen över Kasker och framdragas över Avaviken. Styrelsen

har därför under år 1914 låtit verkställa undersökning av andra alternativa

sträckningar, vilka skulle uppfylla förut angivna önskemål, och i

första hand därvid en linje, som framgår över Lojtoträsk—Slagnäs—

Avaviken, eller den s. k. Slagnäslinjen.

Enär emellertid sistnämnda linje är avsevärt längre än såväl linjen

över Kasker som förut omtalade sträckning över Sikavan, har styrelsen

gjort utredning om, huruvida det funnes en linje, som, utan att

gå allt för långt från Storvindelns ända och Sorsele kyrkoby, skulle

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

bliva så mycket kortare än linjen över Lojtoträsk, att vinsten av förkortningen

skulle kunna anses uppväga olägenheten av att inlandsbanan

då ej komme i direkt beröring med Storvindeln. Den linje, som på

grund härav undersökts, avviker vid Abmoträsk omkring 9 kilometer

söder om Sorsele från linjen över sistnämnda plats och går därifrån i

ostlig och nordostlig riktning till Per Olstjärn, där den förenar sig med

nyss beskrivna linje från Lojtoträsk. Förkortningen har emellertid befunnits

icke bliva så stor som man väntat sig och har ej ansetts uppväga

olägenheterna av inlandsbanans framdragande långt på sidan om

Storvindeln, vadan styrelsen ansett nu senast omtalade linje Abmoträsk—

Per Olstjärn icke böra medtagas såsom alternativ sträckning för inlandsbanan.

Längder och anläggningskostnader för de olika sträckningar för

inlandsbanan mellan Stensele och Jokkmokk, som här avhandlats, framgå

av nedanstående inom järnvägsstyrelsen upprättade tablå.

Sträckning.

Längd.

Kilometer.

Kostnad.

Kronor.

Stensele Sorsele—Lojtoträsk—Kasker—Jokkmokk (Kaskerlinjen) .........

287,3

19,450,000

Stensele—Sorsele—Lojtoträsk—Slagnäsforsen—Avaviken—Jokkmokk

(Slagnäslinjen)........................................................................

319,6

21,010,000

| Stensele—Sikavan—Avaviken—Jokkmokk (Sikavanlinjen).....................

307,7

21,360,000

Härav framgår, att Slagnäslinjen och Sikavanlinjen äro respektive

32 och 20 kilometer längre än Kaskerlinjen samt respektive 1,560,000

kronor och 1,910,000 kronor dyrare än samma linje. Slagnäslinjen är

visserligen 12 kilometer längre än Sikavanlinjen, men däremot 350,000

kronor billigare än sistnämnda linje, som framgår genom ur byggnadssynpunkt

svårare terräng än Slagnäslinjen.

Jämförelser med hänsyn till gångtider och driftkostnader hava i

nedanstående tablå verkställts endast mellan Slagnäslinjen och Sikavanlinjen,

enär, såsom längre fram visas, Kaskerlinjen av vissa skäl anses

icke höra väljas. Gångtiderna avse 425 tons militärtåg framdragna .av

E-lokomotiv1), och driftkostnaderna — beräknade efter sannolik trafikintensitet

omkring 15 år efter inlandsbanans fullbordande — innefatta

endast sådana kostnader, som äro beroende på valet av sträckning. *)

*) Numera räknas för transport av militärtåg med E-lokomotiv, förut med Kd-lokomotiv.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 121 höft. (Nr 142.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Norrmans utredning.

Sträckning.

Gångtider.

Driftkostnader.

Minuter.

Kronor.

Slagnäslinjen....................................

152

394,000

Sikavanlinjen....................................

144

364,000

Järnvägsstyrelsen bär den 29 juni 1914 uppdragit åt aktuarien Norrman

att avgiva yttrande över den nationalekonomiska nyttan av bland annat

de alternativa sträckningarna för inlandsbanans framdragande över Kasker

eller A\ aviken, och bar Is orrman i den ovan omtalade utredningen angående

tvärbanor mellan inlandsbanan och stambanan genom övre Norrland

fiamlagt resultatet av de undersökningar, han i nu ifrågavarande

afseende verkställt. Jämte det att jag hänvisar till den av Norrman

sålunda lämnade utförligare utredningen (Del II, sid. 8—26), vill jag

såsom sammanfattning av Norrmans uttalanden meddela följande.

Sedan den tidigare inlandsbaneutredningen verkställdes, i vilken förutsattes,

att inlandsbanan skulle framdragas i sin kortaste sträckning, eller över Kasker, både

frågan kommit i ett avsevärt ändrat läge därigenom, att frågan på allvar upptagits

om anläggande av en tvärbana från Jörn station å stambanan genom övre Norrland

till inlandsbanan, vilken tvärbana beräknats anknuten till sistnämnda bana vid Avaviken.

Norrman hade funnit nyttan av en sådan tvärbana så påtaglig, att han ansåge

största hänsyn böra tagas härtill vid avgörande av frågan om inlandsbanans

sträckning i dessa trakter. Om inlandsbanan framdroges över Kasker, skulle tvärbanan

förlängas med mer än 50 procent och dess tillkomst därigenom äventyras. Vidkommande

den nytta Kaskerlinjen skulle medföra för de olika socknarna,''hade Norrman

funnit, att Sorsele sockens nuvarande befolkning skulle i ungefär lika hög grad

få sitt trafikbebov fyllt genom Kaskerlinjen som genom Slagnäslinjen, men att* förstnämnda

linje framginge genom avsevärt mindre utvecklingsbara trakter än Slagnäslmjen.

För Arjepluog socken vore givetvis Kaskerlinjen att föredraga framför andra

linjer, men socknens trafikbehov syntes ändock väl fyllt med en inlandsbana berörande

Avaviken, enär socknen hade goda sjöförbindelser med sistnämnda plats. Arvidsjaurs

och Malå socknar skulle däremot i endast mycket ringa grad få sina trafikbehov

tillfredsställda genom Kaskerlinjen. Då härtill komme, att utredningarna

givit vid handen, att Kaskerlinjen både ur jordbruks-, skogs- och vattenfallssynpunkt

vore avsevärt underlägsen Slagnäslinjen och Sikavanlinjen, ansåge Norrman, att

Kaskerlinjen borde lämnas ur räkningen.

Aterstode således Slagnäslinjen och Sikavanlinjen. Valet mellan dessa ansåge

.Norrman vara svårare, eftersom det visat sig, att de i de flesta hänseenden vore

tämligen likvärdiga. Vad Slagnäslinjen beträfiade hade samtliga de inom respektive

områden sakkunniga, vilkas utlåtande infordrats, ansett denna linje böra föredragas

ur såväl jordbruks- som skogssynpunkt. Från vattenkraftssynpunkt vore den däremot

något underlägsen Sikavanlinjen. Slagnäslinjen överensstämde bättre med den allmänna

planen för inlandsbanans framdragande, nämligen att såvitt möjligt beröra

Lapplands Storsjöar, vilket Sikavanlinjen icke gjorde, i det att den framginge på ett av
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142. 35

stånd av omkring 5 mil från Storvindelns östra ände oah Sorselo kyrkoby. Befolkningen

i socknens övre del bleve, om denna senare linje valdes, allt fortfarande hänvisad

att hava sina handelsförbindelser med Norge. Å andra sidan ansåges Sikavanlinjen

fördelaktigare än Slagnäslinjen i det avseendet, att den bättre avhjälpte kommunikationsbehovet

i Malå utvecklingsdugliga socken, som vore av samma storlek som

Sorsele, varjämte banan med denna sträckning finge större trafikområde. Något bestämt

allmänt företräde hos den ena eller den andra av dessa alternativa linjer hade

Norrman icke kunnat finna.

För egen del har järnvägsstyrelsen i denna sak anfört följande:

Styrelsen har vid övervägande av fördelar och olägenheter med inlandsbanans

framdragande längs den ena eller andra av här angivna alternativa sträckningar

funnit sig i allt väsentligt kunna godtaga de resultat, vartill Norrman kommit genom

de ovan berörda utredningarna. Sålunda anser styrelsen avgörande skäl hava förebragts

för att inlandsbanan icke fram dragés längs Kaskerlinjen utan i stället längs

någon av de båda andra linjerna, Slagnäslinjen eller Sikavanlinjen. Valet mellan

dessa båda senare linjer är emellertid svårare. Såsom förut angivits är den förra

linjen 12 kilometer längre än den senare och beräknas draga omkring 30,000 kronor

högre driftkostnader än denna, som dock är omkring 350,000 kronor dyrare i anläggningskostnad

än Slagnäslinjen. Då emellertid Slagnäslinjen ur såväl jordbrukssom

skogssynpunlct är överlägsen Sikavanlinjen och då denna sistnämnda linje skulle

framgå på ett avstånd av omkring 5 mil från östra ändan av Storvindeln men

Slagnäslinjen uppfyller det enligt styrelsens förmenande viktiga kravet på inlandsbanans

omedelbara beröring med de stora sjöarna i Lappland — då i detta fall

Storvindeln skulle få direkt förbindelse med inlandsbanan —- så anser sig styrelsen

böra förorda, att inlandsbanan från Stensele framdrages enligt Slagnäslinjen och således

över Sorsele—Lojtoträsk—Slagnäsforsen—Avaviken till Jokkmokk.

Vad järnvägsstyrelsen anfört synes mig ådagalägga, att övervägande

skäl tala för banans framdragande enligt den s. k. Slagnäslinjen.

Jag anser mig därför lika med styrelsen böra förorda valet av denna linje.

Från den punkt, Volgsjön, dit inlandsbanan redan beslutats, bör den

således enligt järnvägsstyrelsens av mig biträdda mening framdragas i

följ ande sträckning*: V olgsj ön—Vilhelmina—Stensele—Sorsele—Lojtoträsk—Slagnäsforsen—Avaviken—Jokkmokk—Porjus

samt därifrån till

Gällivare längs det redan byggda arbetsspåret mellan de båda sistnämnda

platserna. Banans ifrågasatta sträckning framgår av en karta över

inlandsbanans samt tvärbanornas föreslagna sträckningar, vilken karta

torde få biläggas protokollet.

I detta sammanhang vill jag meddela, att chefen för generalstaben

på anmodan av järnvägsstyrelsen den 26 januari 1916 till styrelsen avgivit

yttrande över det föreliggande förslaget till inlandsbanans byggande

m. m. samt därvid förklarat sig ej hava något att erinra mot

den nu ifrågasatta sträckningen av inlandsbanan.

Järnvägssty
relsen.

Departements
chefen.

Sammanfatt
ning.

Chefen för

generalstaben

d. 26/i 1916.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Längd och

kostnad.

36

Kung!,. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 142.

Vidkommande anläggningskostnaderna för inlandsbanan mellan Ångermanälven

och Riksgränsbanan tillåter jag mig till en början erinra om följande.

I skrivelse den 13 mars 1907 beräknade järnvägsstyrelsen kostnaderna

för nedannämnda delar av inlandsbanan på följande sätt:

Ångermanälven (Dalasjö)—Skellefteälv (Kasker) ...

Skellefteälv (Kasker)—Riksgränsbanan (Gällivare)

Längd.

Kilometer.

Kostnader.1)

Summa kronor.

Per bankilometer

kronor.

188,8

266,2

16.768.000

20.907.000

—

88,791

78,527

—

Längd, totalkostnad och kostnad per kilometer för dessa delar

skulle således utgöra sammanlagt respektive 455 kilometer, 37,675,000

kronor och 82,784 kronor.

I skrivelse den 20 december 1910, varmed järnvägsstyrelsen överlämnade

ritningar med tillhörande kostnadsförslag till den sedermera av

1911 års riksdag beslutade bansträckan Ströms vattudal—Ångermanälven,

redogjorde styrelsen tillika för av styrelsen^ verkställda nya approximativa

kostnadsberäkningar för sträckorna Ångermanälven—Skellefteälv

samt Skellefteälv—Riksgränsbanan.

Resultatet av dessa beräkningar framgår av följande tablå:

Längd.

Kilometer.

Kosti

Summa kronor.

a d e r.1)

Per bankilometer

kronor.

Ångermanälven (Volgsjön)—Skellefteälv (Kasker).........

194,6

12,000,000

61,665

Skellefteälv (Kasker)—Riksgränsbanan .....................

266,2

14,500,000

—

54,460

Längd, totalkostnad och kostnad per kilometer skulle således enligt

1910 års kostnadsförslag utgöra sammanlagt respektive 460,8 kilometer,

26,500,000 kronor och 57,509 kronor.

Då riksdagen år 1910 redan beviljat 1,920,000 kronor för anläggande

av ett arbetsspår emellan Gällivare och Porjus, komme den beräknade

kostnaden att nedbringas till 24,580,000 kronor.

2) Inberäknat rullande materiel, men oberäknat markförvärv, skadeersättningar m. m.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 142.

I den plan för bedrivande av statens järnvägsbyggnader under åren

1912—1918, som styrelsen framlade med skrivelse den 19 januari 1911,

ingick jämväl, som jag redan förut berört, inlandsbanans fortsättning

norrut från Ångermanälven för en beräknad approximativ kostnad av

sist angivna belopp.

Anledningen till att kostnaderna år 1910 beräknades till ett så väsentligt

lägre belopp än 1907 var att, i enlighet med vad jag i det

följande blir i tillfälle att närmare utveckla, styrelsen vid upprättande

av 1910 års kostnadsförslag utgick från att banan skulle byggas och

trafikeringen ordnas på enklare sätt än som blivit förutsatt vid tidigare

undersökningar och kostnadsberäkningar.

Genom nådiga brevet den 28 mars 1914 anbefalldes järnvägsstyrelsen,

bland annat, att revidera de för inlandsbanan tidigare gjorda kostnadsberäkningarna.

Därvid borde tagas hänsyn till de erfarenheter beträffande

byggnadsarbetenas verkställande, som vunnits efter 1911, samt

till de ändringar i konjunkturerna på arbetsmarknaden, vilka under tiden

ägt rum.

Beträffande av järnvägsstyrelsen nu beräknade längder och anläggningskostnader

i avrundade tal för olika bandelar har styrelsen åberopat

följande tablå:

Bandelar.

%

Längder.

Anläggningskostnader *)

per handel.

per kilometer.

Kilometer.

Kronor.

Kronor.

\

Yolgsjön—Vilhelmina—Stensele.............................

80,5

5,520,000

—

68,567

—

Bispår Vilhelmina Malgomajsjön........................

—

540,000

—

63,529

—

Stensele—Sorsele................................................

71,8

5,230,000

—

72,854

—

Sorsele —Lojtoträsk—Slagnäsforsen—Avaviken .........

65,8

4,370,000

—

66,428

—

Avaviken—Piteälven.............................................

69,3

4,250,000

—

61,283

—

Piteälven—Jokkmokk ..........................................

112,6

7,160,000

—

63,588

—

Jokkmokk—Poijus ................... .......................

45,7

3,550,000

—

77,680

—

Porjus—Gällivare (komplettering)...........................

54,i

960,000

—

17,732

Summa

499,8

31,580,000

—

—

Vidkommande kostnadsberäkningarna i allmänhet har styrelsen anfört

följande:

fl ovan omtalade nådiga brev den 28 mars 1914 anbefallde Knngl. Maj it styrelsen,

bland annat, att revidera de för inlandsbanan tidigare gjorda kostnadsbe
-

*) Inberäkna rullande materiel, men oberäknat markförvärv, skadeersättningar m. m.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

i

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

räkningarna. Sådan revidering har styrelsen låtit verkställa under nyssnämnda år,

och utgöra de i ovanstående tablå angivna kostnadsbeloppen resultatet av denna revidering.

Styrelsen vill dock framhålla, att dessa kostnadsbelopp icke kunna få anses

definitiva. De hava nämligen upprättats med ledning av de arbets- och materialpriser,

som voro gällande före den nuvarande kristidens början. Även om sådan

kristid icke inträffat, måste det ju vara tydligt, att för ett arbete, som beräknas

kräva så lång tid som inlandsbanan, kostnaderna icke låta sig redan från början beräknas

med tillräcklig säkerhet åtminstone för de delar av arbetena, som komma att

utföras flera år efter det att beräkningarna verkställts. Redan under normala förhållanden

äro nämligen såväl arbets- och materialpriser underkastade konjunkturernas

växlingar på sätt, som ofta kunna inverka på de verkställda beräkningarnas tillförlitlighet.

Härtill kommer nu den rådande kristiden, som gör det ännu svårare

för att ej säga omöjligt att bedöma, med vilka priser man har att räkna beträffande

arbeten, som skola utföras längre tid efter beräkningarnas verkställande. Då man

nu icke har någon grund för bedömande av vare sig huru länge kristiden kommer

att räcka eller vilka priser, som kunna beräknas bliva de normala för tiden efter krisens

slut, har styrelsen icke ansett lämpligt att nu ännu en gång revidera kostnadsförslagen

för banan i sin helhet med tagen hänsyn till de under kristiden rådande

konjunkturerna, utan i stället ansett lämpligt räkna med de priser, som gällde omedelbart

före kristidens inträdande. Styrelsen har däremot för avsikt, att varje gång

anslag begäres för viss handel ånyo revidera kostnadsberäkningarna med hänsyn

tagen till då gällande arbets- och materialpriser, varigenom beräkningarna böra kunna

bliva tillförlitligare än det nu är möjligt att göra. Detta blir i ännu högre grad

fallet, om det genom ett principbeslut blivit fastslaget, att inlandsbanan skall byggas,

enär styrelsen då, innan anslag begäres för viss handel, kunnat verkställa avsevärt

noggrannare undersökningar för banbyggnaden än som praktiskt taget låter sig göra,

innan säkerhet finnes för att banbyggnaden skall komma till stånd.»

Av förut intagna tablå framgår, att enligt de under år 1914 reviderade

beräkningarna inlandsbanans fullbordande mellan Volgsjön och

Gällivare skulle kosta 31,580,000 kronor. Detta är ett högre belopp än

som uppgavs i styrelsens nyssberörda skrivelse den 20 december 1910.

Beträffande de huvudsakliga anledningarna härtill har styrelsen anfört

följande:

De år 1910 uppgivna kostnadsbeloppen voro, såsom i styrelsens skrivelse då

också angavs, endast approximativa, enär tiden vid detta tillfälle icke medgivit revidering

av då föreliggande kostnadsförslag för utrönande bland annat av i vad mån

anläggningskostnaderna kunde minskas genom användande av enklare tekniska bestämmelser

än som varit fallet vid de beräkningar, som gjordes åren 1907 och 1908,

då strängare tekniska bestämmelser förutsattes. Styrelsen hade endast tillfälle att

approximativt uppskatta de ändringar i föreliggande kostnadsförslag, som kunde beräknas^

bliva en följd av användandet av de enklare bestämmelserna.

År 1910 antogs emellertid, att banan skulle komma att framdragas i samma

sträckning, som varit förutsatt vid de under åren 1907 och 1908 verkställda beräkningarna,

nämligen:

från Volgsjön över Dalasjö—Bäsksele—Stensele—Sorsele till Kasker längd = 191JV6 km.

samt vidare Kasker—Gällivare........................................................ » = 266,2 »

Summa längd = 460,8 km.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 142. 39

Enligt 1910 års approximativa beräkningar skulle byggnadskostnaderna för respektive

bandelar bliva följande:

Volgsjön—Bäsksele—Kasker ......................................................... kronor 12,000,000: —

Kasker—Gällivare.......................................................................... » 14,500,000:

Summa kronor 20,500,000: —

Härav hade redan av 1910 års riksdag beviljats för byggande

av arbetsspår mellan Gällivare och Porjus ett belopp av kronor 1,920,000: —

Således skulle då för banan Volgsjön—Dalasjö—Bäsksele—

Stensele—Sorsele—Kasker—Gällivare återstå eu approximativt

beräknad anläggningskostnad av ................................ kronor 24,580,000: —

Såsom styrelsen förut anfört, ansåge styrelsen emellertid, att inlandsbanan borde

framdragas enligt följande förändrade sträckning nämligen: Volgsjön—Vilhelmina—

Stensele—Sorsele—Lojtoträsk—Slagnäsforsen—Avaviken—Jokkmokk—Porjus—Gällivare,

samt att dessutom ett bispår i samband med inlandsbanans byggande borde anläggas

från Vilhelmina till Malgomajsjön. Denna förändring av linjesträckningen medförde

förlängning av linjen på två ställen i jämförelse med 1910 års linje, nämligen mellan

Volgsjön och Stensele med 6,3 kilometer och mellan Stensele och Jokkmokk med

32,2 kilometer.1) Hela denna linjes längd, Volgsjön—Gällivare, vore nu beräknad

till 499,8 kilometer. Härtill komme bispåret till Malgomajsjön med en längd av 8,5

kilometer.

Hade linjen år 1910 beräknats framdragen i nu angivna sträckning i stället för

i den kortare sträckningen över Dalasjö och Kasker, hade den approximativt beräknade

kostnaden, inberäknat bispåret till Malgomajsjön och med de enklare tekniska

bestämmelser för banbyggnaden, som det då räknades med, blivit följande:

År 1910 beräknad kostnad för linjen över Bäsksele och Kasker,

enligt ovanstående ............................................................ kronor 24,580,000: —

Okad kostnad å delen Volgsjön—Stensele genom banans framdragande

över Vilhelmina i stället för över Bäsksele......... » 345,000:_

Ökad kostnad å delen Stensele—Jokkmokk genom banans framdragande

över Sorsele och Avaviken i stället för över

Kasker ................................................................................ » 1,560,000: —

Kostnad för bispåret till Malgomajsjön ....................................... » 540,000:__

Kronor 27,025,000: —

I de år 1914 reviderade kostnadsförslagen voro emellertid anläggningskostnaderna

för linjen Volgsjön—Vilhelmina—Stensele—Sorsele—Lojtoträsk—Slagnäsforsen

—Avaviken—Jokkmokk—Porjus—Gällivare upptagna till kronor 31,580,000 eller

4,555,000 kronor högre, vilken ökning således berodde på andra orsaker än den enligt

vad ovan sagts ökade längden jämförd med 1910 års linje.

I fråga om denna ökning vore till en början att märka, att man i de tekniska

bestämmelserna för banbyggnaden, enligt vad nedan närmare kommer att angivas,

räknat med en i visst avseende mindre lutning av banan än vad år 1910 förutsattes.

Den kostnadsökning, som i följd härav förorsakades, uppginge till i runt tal 1,500,000

‘) Till följd av ändrat läge av stationen vid Volgsjön tillkommer en ytterligare förlängning’

av linjen med 0,5 kilometer.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Departements

chefen.

Tekniska

bestämmelser

m. m.

Järnvägsstyrelsen

d. 1#/s 1907.

kronor. En annan orsak till ökningen ifråga vore, att styrelsen nu ej längre

ansåg sig kunna påräkna att för överbyggnaden å banan hava tillgång till räler för

den jämförelsevis låga kostnad, som 1910 beräknades. År 1910 förutsattes, att inlandsbanan

skulle beläggas med äldre brukbara räler av 27,5 kilograms vikt per meter till

ett pris av 80 kronor per ton, vilka räler skulle upptagas ur äldre bandelar, där utbyte

av räler ansåges höra äga rum för erhållande av kraftigare överbyggnad genom

inläggande av grövre räler. De räler, som dels redan upptagits dels ytterligare

komme att under närmaste år upptagas, erfordrades emellertid i större mängd än

man tänkt sig för andra ändamål vid de redan trafikerade statsbanorna. Vid 1914

års kostnadsrevidering hade därför för inlandsbanan räknats med nya räler av 27,5

kilograms vikt per meter till ett pris av 120 kronor per ton. Den kostnadsökning,

som härigenom förorsakades, uppginge i runt tal till 1,300,000 kronor.

Vidare hade styrelsen nu, i olikhet med vad som skedde år 1910, men i överensstämmelse

med vad som tillämpats i fråga om vissa senare beslutade banbyggnader,

i kostnaderna för inlandsbanan även medräknat vederbörlig andel i kostnader för

reparationsverkstäder. Det belopp, som nu upptagits för detta ändamål, utgjorde

omkring 300,000 kronor.

Återstående del av den nu angivna ökningen av de beräknade anläggningskostnaderna,

1,455,000 kronor, komme på diverse andra poster, såsom något ökat

antal bevakningsbostäder, beräkning av stängsel i större omfattning, fullständigare

signal- och säkerhetsanläggningar med mera,

De av styrelsen gjorda kostnadsberäkningarna, i den mån de kunnat

bliva föremål för min prövning, hava ej föranlett någon erinran från min

sida. I likhet med styrelsen vill jag emellertid framhålla, att kostnadsbeloppen

icke kunna anses definitiva. Till en början är sålunda att

märka, att kostnadsberäkningarna upprättats med ledning av de arbetsoch

materialpriser, som voro gällande före den nuvarande kristidens början.

Härtill kommer, att det, även frånsett kristiden, beträffande en anläggning

sådan som inlandsbanan, vars utförande är beräknat att taga en så avsevärd

tid, icke låter sig göra att redan nu med säkerhet bedöma kostnaderna

för de arbeten, som först efter flera år skola komma till utförande.

Av dessa skäl måste — något som styrelsen jämväl angivit som sin

avsikt — kostnadsberäkningarna, varje gång anslag begäres för viss

handel, beträffande denna del revideras.

I fråga om kostnadsberäkningarna, i vad de äro beroende på de

tekniska bestämmelserna för banans byggnad, tillåter jag mig hänvisa

till det följande.

Jag övergår nu till frågan om de tekniska bestämmelser, som böra

tillämpas å de delar av inlandsbanan, vilka ligga norr om Yolgsjön.

Därvid må till en början erinras om innehållet i nu ifrågavarande

avseende av järnvägsstyrelsens skrivelse den 13 mars 1907.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj it s Nätt. Proposition Nr 112.

Beträffande de tekniska bestämmelser, som borde tillämpas, anförde styrelsen,

bland annat, att vid användande av begreppet »maximilutning 10 : 1000» i den uti

skrivelsen lämnade redogörelsen styrelsen avsett, att sådan maximilutning tillämpats

å delar av linjen, liggande i kurvor med en minimiradie av 400 meter, men att i

kurvor med större radier skarpare maximilutning använts ända upp till 11,9 : 1000 i

rakt spår på sådant sätt, att sammansatta tågmotståndet ingenstädes överstege

det, som förorsakades av bana med lutning 10: 1000, liggande i kurva med 400

meters radie.

Styrelsen framhöll därefter, att man strävat efter att utstaka linjerna så, att

en maximilutning av 10: 1000, såvitt möjligt, ej behövde överskridas, och anförde

vidare, att terrängen å sträckan norr om tvärbanan genom Jämtland i allmänhet

vore sådan, att i det stora hela linjen kunde framdragas med maximilutning 10 : 1000

utan synnerlig avvikelse från huvudriktningen för avsevärt längre sträckor. Endast

på få ställen skulle man med användande av lutningar upp till 14 : 1000 kunna i

någon avsevärd män förkorta linjen.

Beträffande kurvförhållandena påpekade styrelsen, att a banan en minsta radie

av 400 meter blivit använd med undantag på ett eller annat ställe dels vid ingång

till station dels på fria banan, där man genom användande av mindre radie kunde

i avsevärd mån minska eljest mycket stora terrasseringsarbeten.

Broarna hade beräknats för ett axeltryck av 20 ton, varjämte för överbyggnaden

förutsatts en rälsvikt av 34 kilogram per meter.

Banbevakningsbostäder hade förutsatts skola uppföras för en banmästare på

var 25 kilometer och för 3 banvakter på 10 kilometer.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 21 oktober 1910 av frågan

om upprättande av en plan för bedrivande av statens järnvägsbyggnader

under ett antal år framåt framhöll föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet över civilärenden angelägenheten av att

förenklade tekniska bestämmelser komme till användning vid planläggningen

av norra inlandsbanans fortsättning. Inom järnvägsstyrelsen

hade man ej heller ansett hinder böra möta mot att bygga denna del

av banan efter en väsentligen billigare typ, en typ, som kommit till

användning vid anläggandet av järnvägen Gällivare—Porjus. Brobyggnader

jämte vissa andra anordningar skulle dock bliva av den beskaffenhet,

att järnvägen bleve användbar även för militära ändamål.

I enlighet med departementschefens hemställan beslöt också Kungl.

Maj:t anbefalla järnvägsstyrelsen att, bland annat, uppgöra en plan för

anläggning av järnväg med 1,435 meters spårvidd från Ulriksfors till Dalasjö,

om vilken handel då närmast var fråga, därvid borde förutsättas så enkla

byggnader och anordningar i övrigt, som förhållandena kunde medgiva.

Som jag redan i det föregående omnämnt, överlämnade järnvägsstyrelsen

med skrivelse den 20 december 1910 ritningar med tillhörande

kostnadsförslag för en statsbana Ströms vattudal (Ulriksfors)—Ångermanälven

(Volgsjön).

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 121 käft. (Nr 142.)

Ohefen för

civildepartetementet

d. sl/io 1910.

Järnvägaatyralsen

d. *°/ia 1910.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Styrelsen anförde därvid, att det vid trafikering av norra stambanan norr om

Bräcke visat sig, att den därstädes använda tracén med långa branta stigningar och

kurvor med små radier i avsevärd grad försvårade och fördyrade tågens framförande,

varför styrelsen ansåg, att ett förenklande av det för norra inlandsbanan tilltänkta

byggnadssättet borde ske på sådant sätt, att banans tracé icke komme att erbjuda så

stora trafik tekniska svårigheter, som fallet vore å nyssnämnda stambana, varjämte,

enligt styrelsens förmenande, möjlighet borde finnas att framdeles, då trafiken så

krävde och statens finanser det tilläte, förbättra banan utan allt för stora och dyrbara

omläggningar.

Vid utförandet av i skrivelsen omförmälda nya undersökningar hade det befunnits

lämpligt att vid angivande av lutningsförhållandena utgå från ett visst

normerande lutningsförhållande i rakspår med vederbörlig minskning i lutningens

storlek i kurvor i proportion till det av dessa åstadkomna tågmotståndet i stället

för tvärtom, som förut skett. Då det förut omnämnda lutningsförhållandet 11,9 : 1000,

vilket vid de hittills gjorda undersökningarna förutsatts såsom största tillåtna lutning

i rakspår, praktiskt taget vore detsamma som 12 : 1000, avsåg styrelsen således i det

följande med »maximilutning 12 : 1000» i själva verket detsamma, som styrelsen i

förenämnda redogörelse över undersökningarna angående inlandsbanan betecknat med

»10:1000», och som då uttryckt det största tillåtna lutningsförhållandet i kurvor

med minsta för banan tillåtna radie, 400 meter.

De förenklade grunderna för de tekniska bestämmelserna borde enligt styrelsens

förmenande vara följande.

Då det icke syntes styrelsen vara lämpligt, att banan omstakades med användande

av skarpare maximilutning på längre sträckor än den dittills ifrågasatta

12 : 1000, enär genom en sådan åtgärd för all framtid skulle borttagas möjligheten

att utan total omläggning av vissa delar av linjen nedbringa maximilutningarna till

nyssnämnda tal, ansåg styrelsen, att det planläge, som linjen givits vid de dittills

gjorda undersökningarna, borde bibehållas och skarpare lutningar användas endast,

så att säga, i detalj för att därigenom i möjligaste män kunna minska terrasseringsarbetena.

Däremot borde på kortare sträckor samma maximilutning komma till användning,

som funnes angiven för typ TI i den tablå över ifrågasatta tekniska bestämmelser

för sekundär- och tertiärbanor, som vore bilagd styrelsens underdåniga

skrivelse den 14 maj 1910, med vilken styrelsen överlämnade en av Kungl. Maj:t

anbefalld plan för utredning av byggnads- och trafikeringskostnader för vissa sekundäroch

tertiärbanor. Även övriga för denna bantyp ifrågasatta tekniska bestämmelser

borde komma till användning vid byggandet av norra inlandsbanan, dock med vederbörliga

modifikationer med hänsyn till klimatiska förhållanden med mera i de trakter,

banan komme att genomlöpa. Med det av styrelsen sålunda angivna sättet för vissa

maximilutningars användande skulle man erhålla en bana, som i stort sett vore

byggd med längre genomgående lutningar av i medeltal högst 12 : 1000 men med

användande i detalj av kortare stigningar med lutningar högst 17 : 1000, allt i rakspår

räknat, med vederbörlig reduktion för kurvmotståhd. Till jämförelse erinrade

styrelsen, att å norra stambanan norr om Bräcke förekomme på flera ställen långa

sammanhängande stigningar med genomgående lutning av 16 : 1000, oavsett om banan

läge i kurva eller i rakspår, och, då mångenstädes kurvor med radie av 360 meter

förekomme, uppginge lutningsförhållandet därstädes, inberäknat kurvmotståndet, till

18,1 : 1000. Om således norra inlandsbanan norr om Ströms vattudal byggdes med de lutningsförhållanden,

som styrelsen nyss antytt, skulle densamma erhålla en tracé, som

erbjöde avsevärt mindre motstånd än det, som förekomme på norra stambanan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142. 4:5

Beträffande kurvförhållandena borde dessa — såsom en följd av bibehållande

av det planläge, som givits linjen vid do hittills verkställda undersökningarna

bliva desamma, som förutsatts vid nyssberörda undersökningar.

Vidkommande avståndet mellan mötesplatser för militärtåg ävensom mötesspårens

längd likasom ock avståndet mellan vattenstationer och desammas kapacitet

borde de föreskrifter tillämpas, som funnes angivna i Kungl. Maj:ts nådiga brev

till styrelsen den 12 februari 1909 angående vissa allmänna bestämmelser att läkttagas

vid ny- och tillbyggnader vid statens järnvägar.

Enligt styrelsens förmenande skulle å norra inlandsbanan, åtminstone under de

första åren efter banans anläggning, endast tämligen svag trafik vara att förvänta.

Styrelsen fann därför nödvändigt, ej endast att vid banans byggande sådana förenklade

anordningar komme till användning, som möjliggjorde billigare anläggningskostnader,

utan även att trafiken ordnades så, att kostnaderna för banans trankermg

bleve så små som möjligt, även om bekvämligheten för de resande därvid ej kunde

tillfredsställas genom täta tågförbindelser och dylikt i samma grad, som vid andra

statsbanor brukade vara fallet. „ , ....

Med hänsyn till den ringa trafikintensiteten behövde särskilt stationsbetal ej

anställas annat än vid de fullständiga stationerna samt eventuellt vid håll- och lastplatser,

där tågmöten företrädesvis ägde rum, varemot skötandet av trafiken vid andra

håll- och lastplatser skulle uppdragas åt banbevakningspersonalen eller, dar så läte

sig göra, avtal därom träffas med i orten boende personer. Likaledes syntes banbevakning

och underhåll kunna ordnas efter billigare grunder än de, som dittills följts.

Endast ett fåtal ordinarie banvakter behövde anställas uteslutande för banans bevakning,

men därjämte borde finnas ett antal sådana vakter, avsedda att användas som

arbetsförmän, vilka med tillhjälp av små arbetslag, sammansatta vid behov av i orten

boende folk, borde handhava arbetena med banans underhåll.

Under dessa förutsättningar borde banbevakningspersonalen kunna tilldelas

avsevärt längre sträckor än vad som dittills plägat vara fallet. För att emellertid

underlätta nämnda personals ävensom banarbetarnas färder över deras tjanstgoringsområden

skulle till deras förfogande ställas erforderligt antal lämpliga motordressmer.

Styrelsen lämnade därefter en detaljerad redogörelse över de tekniska

bestämmelser, som borde bliva gällande för norra inlandsbanan.

Angående frågan i vad mån det av styrelsen i dess skrivelse den

20 december 1910 föreslagna byggnadssättet inverkat på kostnadsberäkningarna

för nu till utförande ifrågasatta delar av inlandsbanan bär jag

varit i tillfälle att förut yttra mig. Tilläggas må endast, att styr.-Isen

i nämnda skrivelse beräknade, att med detta bvgnadssätt anläggningen

av järnvägen mellan Ströms vattudal och Gällivare skulle draga en kostnad

av sammanlagt 35,550,000 kronor i stället för förut beräknade

50,814,000 kronor, sålunda en besparing av 15,264,000 kronor eller

omkring 30 procent.

På grund av remiss avgav chefen för generalstaben den 16 januari

1911 yttrande i ärendet.

Chefen för

generalstaben

d. 16/i 1911.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 142.

Då den föreslagna typen för järnvägen otvivelaktigt måste anses

tillfredsställande ur synpunkten av förbindelselinje och de föreslagna

tekniska bestämmelserna även ur masstransporternas synpunkt medgåve

en visserligen ej för en inlandsbana tillfredsställande men dock aktningsvärd

transportförmåga, fann sig generalstabschefen ej böra göra

någon erinran mot, att man sloge in på den föreslagna vägen till

frågans slutliga lösning. Mot förslagets detaljer hade han ingenting att

erinra.

civiideVné- frågan om anläggning av statsbana Ströms vattudal (Ulriksfors)

mentet d. 10/2 " Ångermanälven (Volgsjön) den 10 februari 1911 föredrogs inför Kungl.

i9ii. Maj:t, framhöll chefen för civildepartementet, att det snart nog framstode

såsom ett ofrånkomligt faktum, att, därest någon utsikt skulle förefinnas

till förverkligande av det stora inlandsbaneföretaget, man måste slå in på en

annan väg, än man förut tänkt. Banan måste byggas efter en enklare

typ och trafikeras på billigast möjliga sätt. Mot de förenklade tekniska

bestämmelser, som järnvägsstyrelsen föreslagit i sin skrivelse den 20

december 1910 och vilka från chefens för generalstaben sida lämnats

utan erinran, hade departementschefen i den mån han kunnat bilda sig

ett omdöme om desamma icke funnit anledning till anmärkning. Slutligen

framhöll departementschefen, att järnvägen skulle komma att trafikeras på

ett väsentligen enklare sätt än tidigare förutsatts, varigenom driftkostnaderna

skulle väsentligen nedbringas.

chefen för I mitt yttrande till statsrådsprotokollet över civilärenden den 28

méntetfd^Vs mars 1914, i fråga om meddelande av uppdrag åt järnvägsstyrelsen att

19H. verkställa förnyad utredning beträffande inlandsbanans fortsättning, framhöll

jag, hurusom nämnda synpunkt att nedbringa kostnaderna genom

ett förenklat trafikeringssätt borde tagas i betraktande även vid den

förnyade utredningen. Banans typ och tekniska utrustning och alltså

jämväl dess anläggningskostnad bleve emellertid beroende på, huru den

för banan avsedda enklare formen för dess trafikerande kunde komma

att te sig. På grund därav syntes mig frågan om ordnandet av nämnda

trafik böra göras till föremål för närmare utredning och i sammanhang

härmed tagas under övervägande, vilka fordringar borde uppställas på

banans trace, brobyggnader m. m., med hänsyn såväl till önskvärdheten

av kostnadernas begränsning som till den förväntade trafiken å banan.

Jag betonade även, att nödig uppmärksamhet härvid givetvis borde

ägnas åt inlandsbanans betydelse för militära transporter.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 142.

I skrivelsen den 11 februari 191G har järnvägsstyrelsen i förevarande

avseende först erinrat, hurusom — sedan det befunnits nödvändigt att i möjligaste

mån minska de tidigare beräknade anläggningskostnaderna genom,

bland annat, förenklingar i banans tracé — styrelsen, på sätt ovan återgivits,

i skrivelse den 20 december 1910 tänkt sig, att maximilutningen skulle

kunna ökas till 17 :1000, dock endast så att säga i detalj och utan att

ändra linjens planläge, på det att möjlighet skulle finnas att framdeles,

om man så ville, ändra balanslinjen till 12:1000, i rakspår

räknat.

Efter att vidare hava bragt i erinran, att chefen för generalstaben,

såsom också här förut blivit nämnt, på anförda skäl icke ansett sig

böra göra någon erinran mot det då föreslagna sättet för inlandsbanefrågans

lösning, anför järnvägsstyrelsen följande:

De sedan tiden för avlåtandet av järnvägsstyrelsens ovan omförmälda skrivelse

den 20 december 1910 verkställda utredningarna i fråga om enklare byggnads- och

trafikeringssätt hade visat, att de av styrelsen då ifrågasatta förenklingarna i byggnadssättet

och banans tekniska utrustning måste med vissa undantag anses lämpliga.

Dessa undantag vore i huvudsak

att man i de tekniska bestämmelserna för banan numera förutsatte en största

stigning av 12 : 1000 i rakspår räknat, med användande av skarpare stigning upp till

17 : 1000 endast på mycket korta sträckor i form av så kallade ansatsstigningar,

under det att år 1910 förutsatts en största stigning på rak bana av 17 : 1000, dock

icke på längre sträckor i ett sammanhang än att den genomgående stigningen i

medeltal blev högst 12 : 1000 i rakspår;

att de bevakande vakternas antal borde ökas till ungefär det dubbla av vad

som förutsatts år 1910;

att stängsel borde uppsättas i något större omfattning än man då tänkt; samt

att något fullständigare växel- och signalsäkerhetsanläggningar syntes erfordras

vid stationerna än man år 1910 räknat med.

Beträffande särskilt banans lutningsförhållanden yttrar styrelsen:

»Vid de noggranna utstakningar, som verkställts för olika delar av de av Kungl.

Maj:t och riksdagen beslutade banorna Ulriksfors—Volgsjön och Sveg—Brunflo och

vilka skulle ligga till grund för de definitiva planer och profiler, som styrelsen haft att

underställa Kungl. Maj:ts prövning, har det visat sig, att man i allmänhet utan nämnvärd

kostnadsökning kunnat undvika användandet av skarpare stigningar än 12 : 1000

annat än på så korta sträckor, att de icke hindra framförande av de vanliga militärtransporttågen,

men att man dock på några få sträckor icke utan mera avsevärd kostnadsökning

kunde göra detta. Då det emellertid från chefens för generalstaben sida,

vid granskning av förslagen till nyss nämnda definitiva planer och profiler, framhållits

såsom särdeles önskligt, att lutningsförhållandena även å sistnämnda sträckor bleve

sådana, att de vanliga militärtågen kunde å desamma framföras, och då det i alla fall

icke varit fråga om större kostnadsökningar, har styrelsen i dessa fall ansett sig hit
-

Järnväg*- styrelsen

d. 1 Vi 1916.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Mai:t* Nåd. Proposition Nr 142.

Chefen för

generalstaben

d. 2C/i 1916.

Sammanställning

av vid

olika tillfällen

föreslagna tekniska

bestämmelser.

tills kunna tillmötesgå de uttalade önskningarna i detta hänseende. I följd härav

torde såväl hela banan Sveg—Brunflo som ock Ulriksfors—Volgsjön bliva byggd med

sådan balanslinje, att lutningen 12 : 1000 i rakspår räknat icke kommer att överskridas

i annan mån än att man för terrasseringsarbetenas minskande använt skarpare stigningar

upp till 17 : 1000 i form av så kallade ansatsstigningar på så korta sträckor

och på sådana platser, att tågets egen »levande kraft» förmår övervinna det å dessa

platser ökade motståndet. Då såväl bandelen Brunflo—Östersund som Östersund

—Ulriksfors icke har skarpare stigningar än 11,9:1000, kommer således hela inlandsbanedelen

Sveg—Brunflo—Östersund—Ulriksfors—Volgsjön att obehindrat kunna befaras

med de vanliga militärtransporttågen.

Då sålunda inemot halva inlandsbanan mellan Sveg och Gällivare kommer att

bliva byggd med en maximilutning, som praktiskt taget icke kommer att överstiga

12 : 1000, har styrelsen vid den revidering av förslaget för sträckan Volgsjön—Gällivare,

som, enligt vad som framgår av det ovan sagda, verkställts under år 1914, ansett

sig böra förutsätta, att även å denna del av inlandsbanan skarpare stigningar än

12 : 1000 i rakspår räknat icke komma till användning annat än i form av mycket

korta så kallade ansatsstigningar, som ej verka hindrande på tågens gång. Den

kostnadsökning, som förorsakas genom denna ändring i banans tekniska bestämmelser,

jämförda med de bestämmelser, som förutsattes år 1910, skulle uppgå till i runt

tal 1,500,000 kronor. Då det med de alltjämt stegrade kraven på statsbanornas

transportförmåga icke endast med hänsyn till militärtransporterna utan i ännu högre

grad av hänsyn till övrig trafik måste anses vara av synnerlig fördel, att hela banan

beträffande trafikförmågan bliver homogen, och den här ifrågasatta förändringen av

tracén medgiver framförande av tyngre tåg än med den år 1910 tänkta balanslinjen

samt vidare en förändring av tracén framdeles under pågående trafik skulle bliva

avsevärt dyrare, anser styrelsen för sin del välbetänkt att redan vid banans byggande

använda de lutningar, som nu ifrågasatts, samt att den härigenom uppstående kostnadsökningen

är väl motiverad.»

Vidare meddelar järnvägsstyrelsen, att chefen för generalstaben i

yttrande till styrelsen den 26 januari 1916 förklarat, att det från försvarets

synpunkt ej funnes något att erinra mot att lutningsförhållandena

å banan anordnades i enlighet med vad styrelsen, på sätt nyss nämnts,

ifrågasatt. Generalstabschefen ville emellertid särskilt framhålla vikten

av att inlandsbanam redan från början bleve så utrustad med materiel

och personal, att banan bleve användbar för masstransporter. Med hänsyn

härtill innefattade det av järnvägsstyrelsen framställda förslaget i fråga

om banans utrustning den minsta fordran, som från försvarets synpunkt

kunde uppställas.

För att närmare åskådliggöra de av styrelsen i fråga om banans

tekniska utrustning nu förordade grunder må meddelas följande sammanställning

mellan de tekniska bestämmelser för norra inlandsbanan, som

föreslagits i järnvägsstyrelsens skrivelser av den 13 mars 1907, den 20

december 1910 och den 11 februari 1916. Denna tabell ter sig sålunda:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 142.

47

1907 års förslag.

1910 års

förslag.*)

1916 års förslag.

Tekniska bestämmelser.

Spårvidd..........................................

1,435 mm.

1,435

mm.

1,435

mm.

Skenvikt per meter ...........................

34 kg.

27.5

kg-

27.6

kg-

Antal sliprar på 100 meters bana.........

140 st.

150

st.

140

st.

Sliperns längd .................................

2.7 meter

2.1

meter

2.1

meter

Sliperns toppdiameter minst ...............

225 mm.

200

ram.

200

mm.

Sliperns tjocklek mellan de skrädda ytorna

160

150

»

150

»

Största stigning på rak bana...............

11.9 på 1,000

s) 17

på 1,000

») 12

på 1.000

Största stigning i kurva med 400 m. radie

10 » 1,000

*) 15 i

» 1,000

Största ansatsstigning å rak bana.........

—

3) 17

på 1,000

Minsta krökningsradie å fria banan......

400 meter

400

meter

400

meter

Minsta krökningsradie å station..........

240

240

»

240

))

Banvallens krönbredd å rak bana.........

5.0 n

4.8

»

4.8

»

Jordskärning3 bredd i balansplanet ......

9.o »

8.2

»

8.2

»

Skärningsdikens djup ........................

0.5 »

0.1

»

O.i

»

» bottenbredd ...............

0.5 »

0.5

»

0.5

»

Jordskärnings- och bankfyllnads slänt-

lutning ........................................

1 :1.6

1:1.5

1 :1.5

Bergskärnings bredd i balansplanet med

ett dike .......................................

4.8 »

4 6

»

4.6

»

Bergskärnings bredd i balansplanet med

två diken ...................................

5.2 »

5.o

))

5.0

»

Bergskämings släntlutning..................

10:1

10:1

10:1

Ballastens krönbredd ........................

3.3 »

3.o

n

3.0

»

» tjocklek ...........................

0 5 1>

0.5

»

0.5

»

Minsta vattenöppning på avloppstrumma

0.9X0.6 m.

0-6 X0.6

in.

0.6X0.6

m.

Broarna beräknade för ett lokomotivaxel-

tryck av......................................

20 ton

18

ton

18

ton

*) Här avsedda bestämmelser i huvudsak tillämpade vid statsbanebyggnaderna Ulriksfors—Yolgsjön och

Sveg—Brunflo.

s) Dock endast pä kortare sträckor, varemot pä längre stigningar i en följd medeltalet av stigningsförhållandet

icke överstiger 12.o resp. 10.0 på 1,000.

650

a) Vederbörlig reduktion i kurvor. Beräknad efter formeln S — j, ^

I skrivelsen den 11 februari 1916 bär järnvägsstyrelsen vidare meddelat,

att styrelsen i och för verkställande av erforderliga utredningar

angående enklare trafikeringsanordningar å bandelar med svag trafik i

Norrland den 10 februari 1914 uppdragit åt en kommitté att utreda

Buklare trafikeringsanordn

in gar.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

denna fråga samt till styrelsen inkomma med ett principiellt uttalande

angående möjligheterna och allmänt förslag att ordna sådan enklare

trafik.

Särskilt skulle vid utredningen följande synpunkter beaktas:

huruvida dylika bandelar lämpligen kunde med avseende å person- och godsbefordringen

betraktas såsom fristående lokalbanor eller om och i vad mån desamma

kunde anses böra göras delaktiga i den allmänna person- och godstrafiken;

huruvida erforderlig biljettförsäljning lämpligen kunde handhavas av tågpersonalen;
huruvida

expeditionstjänsten, i synnerhet vid håll- och lastplatser, kunde förenklas

så, att densamma skulle kunna bestridas av vid dylika platser boende, i järnvägens

tjänst icke antagna personer;

huruvida och i vad mån banbevakningstjänsten kunde med hänsyn till tågens

ringa antal och obetydliga hastighet inskränkas, utan att trafiksäkerheten därigenom

förringades; samt

huruvida skötseln av dylika bandelar lämpligen kunde anförtros åt särskild person,

vilken i egenskap av förvaltare och eventuellt samtidigt stationsföreståndare

hade att under ledning av vederbörande distriktsförvaltning på eget ansvar ombesörja

skötseln i sin helhet.

För frågans utredning har kommittén företagit studieresor och

undersökningar vid en del svenska och utländska järnvägar och särskilt

studerat lokalbaneväsendet i Bayern, Baden, Österrike och Preussen. *

Sedan uppdraget slutförts, har kommittén den 25 november 1914

till styrelsen överlämnat »Betänkande och förslag angående enklare trafikeringsanordningar

å statsbanelinjer med svag trafik».

Järnvägsstyrelsen har lämnat en redogörelse för det huvudsakliga

innehållet i kommitténs förslag, beträffande vilken redogörelse jag tilllåter

mig hänvisa till styrelsens skrivelse.

För egen del har styrelsen meddelat, att den, med anledning av

ifrågavarande betänkande och förslag, bestämt, att å statsbanan Ålvsby

—Piteå, vilken öppnats för allmän trafik den 1 oktober 1915, av kommittén

angivna riktlinjer för trafikens skötande skola i huvudsak följas.

Styrelsen har nämligen velat därigenom komma i tillfälle att utröna

lämpligheten av de ifrågasatta åtgärderna särskilt vidkommande tvärbanorna.

Beträffande inlandsbanan däremot har kommitténs utredningar enligt

järnvägsstyrelsens mening icke påvisat, att enklare trafikeringssätt och

därav följande enklare byggnadssätt bör ifrågasättas än som redan tilllämpas

vid den under byggnad varande och delvis för allmän trafik

upplåtna bandelen Ulriksfors—Volgsjön, å vilken handel trafikanordningarna

och byggnadssättet i övrigt göras så enkla som styrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majds Nåd. Proposition Nr 142. 41)

anser möjligt utan åsidosättande av de fordringar, som ställas på denna

bana med hänsyn till dels trafikbehovet i de orter, banan berör, dels

nödvändigheten av att banan medgiver framförandet av större transporter

för militära ändamål.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har järnvägsstyrelsen

kommit till det resultat, att de av styrelsen i dess skrivelse

den 20 december 1910 föreslagna förenklingarna beträffande byggnadssättet

för banan och dess tekniska utrustning fortfarande äro att med

vissa undantag anse som lämpliga. Det viktigaste av dessa undantagär,

att, enligt vad styrelsen nu förutsatt, den största stigningen i rakspår

skulle utgöra 12 : 1000 samt att skarpare stigning upp till 17 : 1000

endast skulle användas på helt korta sträckor i form av »ansatsstigning»,

som skulle kunna övervinnas av tågens egen s. k. levande kraft.

Även de av styrelsen.år 1910 föreslagna tekniska bestämmelserna inneburo

som allmän regel, att stigningen i rakspår ej skulle överstiga

12 : 1000, men avsågs därvid, att större stigning upp till 17 : 1000

skulle komma till användning i vidsträcktare omfattning än styrelsen

nu tänkt sig.

Enligt vad styrelsen meddelat, skulle eu tillämpning av de utav

styrelsen nu föreslagna grunderna för banans lutningsförhållanden medföra

en kostnadsökning av omkring 1,500,000 kronor. Emellertid skulle

härigenom banans transportförmåga komma att högst väsentligt höjas.

Sålunda skulle å banan kunna framföras de vanliga militärtågen samt i

allmänhet tyngre tåg än som vore möjligt med anordnande av skarpare

stigningar på längre sträckor av banan. Chefen för generalstaben har

ock i sitt yttrande till stjTrelsen av den 26 januari 1916 i fråga om det

nu föreliggande förslaget förklarat, att detta innefattade den minsta

fordran beträffande lutningsförhållandena, som med hänsyn till banans

användning för masstransporter kunde uppställas. Vidare är att märka,

att en tillämpning av sistnämnda förslag skulle möjliggöra en framdeles

erforderlig förändring av tracén till en maximilutning av 12 : 1000 för

en avsevärt mindre kostnad än om 1910 års bestämmelser beträffande

lutningsförhållandena nu komme till användning. Dessa bestämmelser

hava ej heller i angivna hänseende hittills tillämpats vid utförande av

banorna Ulriksfors—Volgsjön och Sveg—Brunflo, å vilka banor utan

någon väsentlig kostnadsökning skarpare stigningar än 12 : 1000 kunnat

undvikas annat än i form av »ansatsstigningar». På grund av vad jag

sålunda anfört och då det måste framstå som synnerligen önskvärt, att

hela banan beträffande trafikförmågan bliver homogen, har jag ej funnit

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 121 höft. (Nr 142.) 7

Departements
chefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tvärbanor

mellan inlandsbanan

och norra

stambanan.

Tvärbanornas

antal

och sträckningar.

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

någon huvudsaklig erinran att framställa mot det av järnvägsstyrelsen

nu framlagda förslaget beträffande banans tekniska utrustning.

Beträffande frågan om enklare trafikeringsanordningar på inlandsbanan

är jag ej i tillfälle att för närvarande uttala mig i vidare mån,

än att det synes mig böra noga tillses, att alla de förenklingar i förevarande

avseende vidtagas, som befinnas ändamålsenliga och förenliga

med banans uppgift.

s ........ .....

.1 ag övergår härefter till en närmare behandling av frågan om anläggande

av tvärbanor mellan inlandsbanan och norra stambanan.

Den första framställningen om undersökning av en järnväg från norra

stambanan till den inre lappmarken, nämligen till Lyckgele, gjordes år

1905. I underdånig skrivelse den 27 maj 1910 framlade järnvägsstyrelsen

första gången tanken på en förbindelsebana mellan inlandsbanan och

norra stambanan. Styrelsen framhöll nämligen, att om fortsättning av

inlandsbanan komme att byggas från Vilhelmina genom ovanför denna

ort liggande glest befolkade trakter, det vore lämpligt åstadkomma en

dylik förbindelsebana, och hemställde om bemyndigande att på statens

bekostnad verkställa undersökning och ekonomisk utredning för en sådan

bana, gående över Lycksele från lämplig punkt å norra stambanan till

lämplig punkt å inlandsbanan — i Vilhelmina eller eventuellt Stensele.

Sedan tanken på förbindelsebanor mellan norra stambanan och den

beslutade eller planerade inlandsbanan blivit väckt, har intresset i det

övre Norrland för sådana järnvägar blivit synnerligen livligt och tagit

sig uttryck i ett stort antal framställningar om undersökning genom

statens försorg av vissa tvärbanor eller delar av sådana.

Järnvägsstyrelsen har vid olika tillfällen erhållit nådiga uppdrag

att verkställa utredningar angående sålunda ifrågasatta bansträckningar.

I nådiga brevet av den 28 mars 1914 bemyndigades järnvägsstyrelsen

sålunda, bland annat, att angående föreliggande förslag till tvärbanor

verkställa ekonomisk utredning för att bilda underlag vid ett avgörande,

vilken eller vilka av de olika tvärbanesträckningarna, som med hänsyn

till nyttan för de orter, som närmast berördes, jämförd med nyttan för

landet i övrigt, vore att föredraga framför andra ifrågasatta tvärbanor.

Därvid borde även tagas under omprövning, huruvida i den ifrågasatta

planen för de norrländska statsbanebyggnaderna mer än en tvärbana

lämpligen borde upptagas såsom avsedd att anläggas genom statens försorg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

De undersökningar och utredningar, som med anledning härav genom

järnvägsstyrelsens försorg ägt rum, hava omfattat följande tvärbanesträckningar,

nämligen

Ldngsele |

Helgum f

Ulriksfors,

Långsele— TängstaX

Sollefteå

För si no'')

| Lövberga,

| Hoting,

Mellansel

Trehör ning sjö\

...—Äsele—Räsele,

Vännäs—Dorotea,

Nordmaling—Ny åker— Örträsk

Nordmaling—Hörnsjö— örträsk

Vännäs— Örträsk

Tvärälund

Hällnäs

—Lycksele—

| Bäsksele,

| Stensele,

Bastuträsk—Norsjö—inlandsbanan, samt

Jörn—Avaviken.

Samtliga ifrågavarande sträckningar finnas utmärkta å den vid protokollet

fogade kartan över ifrågasatta alternativa sträckningar av inlandsbanan

jämte tvärbanor.

Jag övergår härefter till en redogörelse för de verkställda undersökningarna.

Det ekonomisk-statistiska utredningsarbetet angående tvärbanorna har,

som jag redan förut nämnt, på järnvägsstyrelsens uppdrag verkställts

av matematikern i järnvägsstyrelsen Sven Norrman enligt närmare bestämmelser

av överingenjören i styrelsen Hj. Fogelmarck. Utredningarna

hava publicerats i två delar under boktiteln: »Tvärbanor mellan in
landsbanan

och stambanan genom övre Norrland, ekonomisk-statistisk

utredning)). Redan i det föregående har jag haft tillfälle att beröra de

huvudsakliga resultaten av utredningarna. Då dessa i sin helhet äro i

tryck tillgängliga, torde något ytterligare referat av desamma ej häi vara

erforderligt. I korthet vill jag endast något beröra utredningsarbetets

planläggning.

») Tvärbanan ifråga skulle utgå från Västerås by vid linjen Långsele—Selsjön av norra

stambanan. För undvikande av namnförväxling har, jämlikt järnvägsstyrelsens förslag, tvärbanan

ifråga i det följande benämnts Forsmo—Hoting (resp. Forsmo—Lövberga).

Norrmans

utredningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

:>^ Kungl. 3Iaj:ls Nåd. Proposition Kr 142.

I föista rummet har Norrman, sökt genomföra en inventering'' av

undersökningsområdets mycket ofullständigt kända naturtillgångar. I sådant

syfte hava vissa lantmätare anmodats att med ledning" av kartor

och handlingar samt i samråd med ortsbefolkningen verkställa en uppskattning

av arealen odlingsbar och odlingsvärd dels fastmark, dels myr,

ävensom denna areals fördelning å kronomark samt bolags- och bondehemman

inom olika socknar och sockendelar. Hydrografiska byrån har

tillmötesgått med preliminära utredningar och undersökningar rörande

den utbj ggnadsvärda vattenkraften i de större älvarna inom undersökningsområdet.

Geologiska undersökningen har föranstaltat om värdesättmng

av vissa malmfyndigheter, särskilt i norra Jämtland.

Inom olika områden har Norrman genom infordrande av yttranden eller

genom personliga hänvändelser sökt sakkunnigt stöd. Yttranden eller besvaranden

av frågeformulär hava för utredningsarbetet ingått från kominunalnämndsordförande

i berörda socknar, hushållningssällskapens förvaltningsutskott,

överjägmästare eller revirförvaltare, lotskaptener, flottningschefer

m. fl. Vid utredningsarbetet i fråga om järnvägarnas betydelse

för skogsbruk och träförädlingsindustri har jägmästaren, numera professorn

vid skogshögskolau Tor Jonson biträtt, medan professorn vid tekniska

högskolan K. V. Palmaer lämnat ett utförligt yttrande över den

användning, som kan förväntas för vattenkraftsenergien i de inre delarna

av övre Norrland.

Slutligen har Norrman sökt en intimare samverkan med de representanter

för olika ortsintressen, vilka av Kung!. Maj:ts befallningshavande

utsetts att meddela upplysningar, som kunde bliva till nytta

vid utredningen, i det att sagda förtroendemän satts i tillfälle att rikta

erinringar mot den i korrektur föreliggande utredningen samt att i den

tryckta publikationen framlägga sina särmeningar.

Omfattningen av det för utredningen använda materialet och den

kommittéartade behandlingen av detsamma torde borga för utredningens

allsidighet samt för allmängiltigheten av de slutsatser, till vilka Norrman

i samklang med förtroendemännens flertal kommit.

Järnvägsstyrelsen har i sin skrivelse den 11 februari 1916 ingående

redogjort såväl för de av Norrman verkställda utredningarna som för de

undeisökningar av teknisk art, som styrelsen låtit utföra i tvärbanefrågan.

Tillika har styrelsen lämnat en redogörelse för de av enskilda och

kommuner i ämnet gjorda framställningar samt slutligen angivit sin

egen ståndpunkt i frågan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungL May.ts Nåd. Proposition Nr 142.

r>3

Då, enligt vad jag förut meddelat, järnvägsstyrelsens utlåtande i sin

helhet linnes i tryck tillgängligt, vill jag här inskränka mig till att i

korthet framlägga de slutresultat, vartill styrelsen kommit.

Styrelsen förklarar, att styrelsen icke kunnat ingå i någon detaljerad

granskning av de gjorda ekonomisk-statistiska utredningarna, i synnerhet

icke av de primära uppgifter, på vilka gjorda slutledningar grunda sig.

Styrelsen känner sig emellertid övertygad om att utredningarna bedrivits

med all erforderlig objektivitet och sakkunskap. Resultaten av desamma

kunna därför, anför styrelsen, väntas vara så nära med verkligheten överensstämmande

och godtagbara, som det över huvud är möjligt i fråga om

utredningar, där man har att räkna med så många ovissa faktorer som

ifråga om trafikberäkningar för ifrågasatta nya järnvägar, och i all synnerhet

då det som här gäller järnvägar genom stora, jämförelsevis

mycket glest bebyggda landområden, där järnvägarna kunna komma att

utöva synnerligen stort inflytande på traktens utveckling, ofta kanske

på helt annat sätt än som varit möjligt att förutse.

Styrelsen upptar först till prövning förslagen till följande tvärbanor,

som ligga mellan Faxälven i söder och Umeälven i norr, nämligen:

tvärtak M«g«fe^TOnkrf<»»| (järate alternativ sträckningar),

» Mellansel—Råsele,

» Trehörningsjö—Asele—Råsele,

» Vännäs—Dorotea, samt

tvärbanor över Lycksele (i olika alternativ).

I fråga om det av dessa banor berörda vidsträckta området uttalar

styrelsen obetingat som sin åsikt, att trafikbehovet ovillkorligen kräver

byggandet under en närmare framtid av två tvärbanor. Styrelsen anser,

att i så fall icke bolla kunna ifrågasättas andra banor än dem, som beröra

dels Ångermanälvens eller Faxälvens dalgångar, dels Ume älvs eller

Vindelälvens dalgångar. Skulle endast en tvärbana byggas, ligger det

enligt styrelsens åsikt närmast till hands, att någon av banorna Mellansel—Råsele,

Trehörningsjö—Åsele—Råsele eller Vännäs—Dorotea kommer

till utförande. Av dessa är den förstnämnda obetingat att föredraga.

Otvivelaktigt skulle det emellertid inom kort visa sig, att trafikbehovet

icke blivit genom anläggande av en sådan tvärbana i önskvärd grad

tillgodosett. Berättigade krav skulle framkomma på byggande av banor

i Ångermauälvens och Ume älvs dalgångar. Att ifrågasätta byggande

inom det nu berörda området av tre tvärbanor — således även

tvärbanan Mellansel—Råsele — synes styrelsen icke nationalekonomiskt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

motiverat, förrän möjligen längre fram i tiden, då landet blivit så bekyggb

^tt trafikbehovet verkligen kan anses motivera tillkomsten av

den tredje tvärbanan.

Av de två ifrågasatta tvärbanorna norr om Ume älv, nämligen:

Bastuträsk—Norsjö— inlandsbanan och

Jörn—A vaviken,

finner styrelsen, att den förra visserligen berör trakter med synnerligen

goda utvecklingsmöjligheter och även i övrigt äger vissa företräden,

men att banan dock icke kan tillstyrkas att bland de första ifrågakomma,

såsom liggande för nära en tvärbana över Lycksele.

Däremot tillstyrker styrelsen anläggandet av en tvärbana Jörn—

Avaviken. Styrelsen åberopar härvid, bland annat, banans genom Norrmans

utredning visade stora nationalekonomiska betydelse och dess synnerligen

förmånliga läge som förbindelselänk mellan inlandsbanan och

norra stambanan ävensom det förhållandet, att denna förbindelse enligt

föreslagna byggnadsplaner skulle — även innan inlandsbanan bleve fullbordad

i hela sin längd — kunna åstadkommas tidigare än förbindelse

kan uppnås genom annan ifrågasatt byggnad.

Av de två tvärbanorna genom Ångermanland, Långsele—Ulriksfors

i Faxälvens dalgång och Forsmo—Boting i Angermanälvens och Fjällsjöälvens

dalgångar, tillstyrker styrelsen, som icke kan förorda två så

nära varandra liggande tvärbanor, utan tvekan anläggandet av den

senare.

Som utgångspunkt för denna bana har, förutom Forsmo, jämväl

föreslagits Sollefteå. Styrelsen anser emellertid, att åtminstone tills vidare

banan bör utgå från Forsmo samt att tvärbanans tåg böra å norra

stambanan framföras till och från Långsele, som sålunda blir föreningsstation.

Eu ifrågasatt kortare förbindelselinje Långsele—Tängsta förklarar

sig styrelsen ej kunna förorda.

För tvärbanan ifråga hava vidare genom styrelsens utredningar framgått

alternativa sträckningar, dels beträffande anslutningspunkten vid inlandsbanan,

dels beträffande banans mellersta och nordligare delar.

Av de två ifrågasatta anslutningspunkterna vid inlandsbanan, Hoting

och Lövberga, förordar styrelsen den ursprungligen ifrågasatta, eller

Hoting. Valdes Lövberga som utgångspunkt, skulle nämligen den genomgångstrafik,

som kan väntas från och till platser norr om Hoting,

få en betydande väg förlängning, varförutom i sådant fall den betydande

orten Bodum icke skulle beröras av banan.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142. 55

Rörande sträckningen från Forsås mitt emot Ådals-Lidens kyrka och

till Fjällsjö, för vilken sträckning två alternativ äro ifrågasatta — ett sydligare,

över Kilsjön, närmande sig Ramsele sockens huvudbygd, och ett

nordligare, över Åkvdsslan, närmande sig huvudbygden i dunsele socken —

bär styrelsen icke kommit till definitiv uppfattning om, vilkendera linjen

bör förordas. Valet mellan dessa alternativ, som båda erbjuda stora fördelar,

synes styrelsen kunna anstå till ett följande år, utan att detta behöver

utgöra hinder för huvudfrågans framläggande. Under tiden skulle

noggrannare utredningar i olika hänseenden utföras. Styrelsen framhåller

särskilt, att i fall principiellt beslut om byggande av en tvärbana Forsmo

—Hoting fattas, denna järnvägsbyggnad utan hinder av de ytterligare

utredningar, som behöva föregå statsmakternas definitiva beslut i detaljsträckningsfrågan,

kan påbörjas och bedrivas på sträckan Forsmo—

Forsås. I av styrelsen framlagda byggnadsplaner har tvärbanan upptagits

enligt det längre, större anläggningskostnad krävande alternativet

över Kilsjön.

Jämväl beträffande sträckningen mellan Backe och Bodum föreligga

två alternativa förslag. Av dessa förordar styrelsen det östra eller den

s. k. Jansjölinjen, vilken skulle bliva omkring 7 kilometer kortare än

den västliga, längs Fjällsjöälven gående linjen.

I samband med frågan om tvärbana i Angermanälvens dalgång har

styrelsen slutligen yttrat sig över en framställning från Nylands municipalstämma

och municipalstyrelse angående nådigt bistånd till anläggande

av ett bispår från Härnösand—Sollefteå järnväg till hamnplatsen

i Nyland. Styrelsen har icke funnit skäl föreligga för statsverket att

bekosta det ifrågavarande spåret, som måste betraktas såsom ett vanligt

hamnspår till den enskilda järnvägen.

För tvärbanan över Lycksele har anslutning med inlandsbanan

ifrågasatts dels vid Bäsksele i Vilhelmina, dels vid Stensele. Av flera

skäl förordar styrelsen den senare sträckningen.

För banan från Lycksele österut hava ifrågasatts följande sträckningar:

Nor dm äling—N y åker—Örträsk—Lycksele,

Nordmaling—Hörnsjö—Örträsk—Lycksele,

V ännäs —Örträsk—Lycksele,

Tvärålund—Lycksele samt

Hällnäs—Lycksele.

De trakter, som skulle beröras av de alternativa banförslagen till

Nordmaling, anser styrelsen i vissa hänseenden, särskilt ur jordbrukssynpunkt,

väl värda att få sina kommunikationer upphjälpta. Hamnen

i Nordmaling är ock erkänd att vara en bland de allra bästa i Norr
-

v

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

land. Styrelsen kan dock icke tillstyrka något av banförslagen till

Nordmaling, vilka skulle bliva mer än dubbelt så långa som linjen

Hällnäs—Lycksele. Styrelsen åberopar härför främst det skäl, att en

tvärbana till Nordmaling skulle bryta Umeås av ålder innehavda handelsförbindelser

med Lycksele och trakterna ovanför på ett sätt, som strider

mot en av de viktigaste huvudprinciper, vilka styrelsen anser böra följas

vid val av tvärbanor.

Banan Vännäs—Örträsk—Lycksele bleve lång och komme till stor

del att löpa parallellt och på jämförelsevis ringa avstånd från stambanan.

Styrelsen kan därför ej heller förorda denna bana.

Banorna Tvärålund—Lycksele och Hällnäs—Lycksele finner stvrelsen

med hänsyn till deras nationalekonomiska betydelse tämligen likvärdiga.

Den senare är emellertid omkring 18 kilometer kortare än den

förra, och bestämda militära skäl lära tala för att tvärbanan icke ansluter

till norra stambanan vid någon sydligare punkt än Hällnäs.

Järnvägsstyrelsen tillstyrker alltså sträckningen Hällnäs—Lycksele—

Stensele, vilken sträckning i en underdånig framställning jämväl förordats

av Kungl. Maj:ts befallningshavande’i Västerbottens län.

Järnvägsstyrelsen förordar alltså, att under den närmaste framtiden

byggas tvärbanorna:

F orsmo—Hoting,

Hällnäs—Lycksele—Stensele, och

Jörn—Avavikem

Av den allmänna översikt angående tvärbanornas betydelse, som jag

i det föregående lämnat, torde framgå, att inom det vidsträckta området

mellan de båda längdbanorna i övre Norrland ett behov av järnvägskommunikationer

framträder i var och en av de älvdalar, där en större

bosättning hittills ägt rum. Det kan emellertid av finansiella skäl icke

ifrågasättas att i en plan för den närmaste tidens järnvägsbyggnader

söka tillgodose detta behov i dess helhet. En begränsning är nödvändig,

och det kan ej undvikas, att härvid järn vägsförslag av avsevärd

ekonomisk betydenhet bliva utsovrade och ställda på framtiden.

En allsidig prövning av det föreliggande järn vägsproblemet i dess

helhet ställer som huvudkrav på de tvärbanor, som i främsta rummet

kunna ifrågakomma till byggnad, att de kunna tjäna som goda förbindelseleder

mellan de viktigaste kulturdistrikten kring inlandsbanan och

med dem närmast samhörande kustområden och hamnstäder samt att de

tillika direkt beröra de i jordbruks- och industriellt hänseende mest

framskridna och utvecklingsdugliga älvdalsområdena.

/

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 142.

57

Till eu början skall jag upptaga till prövning de ifrågasatta tvärbanornas

inbördes lämplighet ur don förstnämnda synpunkten.

De ekonomiska förbindelserna inom trafikområdet lör inlandsbanan

följa dels flottlederna, så att respektive inlandsbancområden hava viktiga

ekonomiska intressen i de vid flottlederna belägna industriområdena och

vid älvutloppen, dels de stora lappmarks- och ådalslandsvägarna. Då

dessa vägar i regel följa älvloppen, komma de angivna ekonomiska förbindelselederna

ofta att sammanfalla. Sedan norra stambanan möjliggjort

eu friare konkurrens mellan olika städer, förgrenar sig dock de

inre områdenas handel på flera hamnar. I särskild grad har staden

Örnsköldsvik vetat att begagna sig av sitt för handeln gynnsamma läge

för att utvidga sitt handelsområde i de inre ådalsområdena och lappmarkerna.

De administrativa intressena inom inlandsbanans trafikområde äro

givetvis knutna till länsindelningen.

Längs inlandsbanan finner man, söderifrån räknat, följande kulturområden,

nämligen: de synnerligen bördiga och i flera hänseenden utvecklingsdugliga

jämtlandssocknarna med sina ekonomiska och administrativa

intressen företrädesvis bundna vid Östersund; de likaledes mycket

utvecklingskraftiga ångermanländska och västerbottniska socknarna upp

till Vilhelmina med huvudintressen i dels Härnösand, dels Örnsköldsvik

och dels, huvudsakligen i administrativt hänseende, i Umeå; Stensele,

Tärna och Sorsele socknar i Västerbottens län med huvudintressen i

Umeå samt slutligen Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar i Norrbottens

län med största affärsintressen i Skellefteå och administrativt samhörande

med Luleå.

Denna översikt torde få anses hava ådagalagt, att ingen tvärbana

kan tänkas med sådant läge, att den ensam på ett ens tillnärmelsevis tillfredsställande

sätt tillgodoser de krav på förbindelser mellan norra inlandsbanan

och kusten, som ur förut antydda olika synpunkter måste

uppställas.

Mera tillfredsställande är ett system med två tvärbanor. Härvid

torde en nordligare, såvida beslut fattas om inlandsbanans dragning över

Avaviken, få anses hava sin sträckning given i den föreslagna korta

tvärbanan Jörn—Avaviken. Denna bana, som förenar de båda längdbanorna,

där de konvergera mot varandra, bildar en synnerligen välbelägen

förbindelselänk mellan kustområdet och mycket vidsträckta trakter

kring inlandsbanan i nordligaste delen av Västerbottens och södra

delen av Norrbottens län. För den sydligare tvärbanan torde i så fall

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 121 höft. (Nr 142.) 8

Tvfirbanornas

inbörde»

lämplighet

Rom förbindelseleder.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

böra väljas antingen sträckningen Mellansel—Råsele eller någon av de

föreslagna sträckningarna i Faxälvens eller Ångermanälvens och Fjällsjöälvens

dalgångar. Vid ett sådant system framstår dock som en allvarsam

olägenhet, att större delen av det vidsträckta inlandsbaneområdet i

Västerbottens län blir i avsaknad av gen förbindelseled till kusten och

särskilt till länets huvudort Umeå. Järnvägsstyrelsen finner ock trafikbehovet

ovillkorligen kräva byggandet under en närmare framtid av en

tvärbana längs Umeälven över Lycksele. Om eu tredje tvärbana skall

byggas, anser även jag, lika med styrelsen, att en bana över Lycksele

erbjuder det lämpligaste läget.

Tvärbanan Mellansel—Råsele, som skulle leda direkt ut mot den framåtgående

och med en synnerligen god hamn försedda staden Örnsköldsvik

samt träffa inlandsbanan i den socken, nämligen Vilhelmina, som

norr om Jämtland i berörda trafikområde allmänt anses äga de största

utvecklingsmöjligheterna på jordbrukets område, skulle som förbindelseled

hava ett i vissa hänseenden förmånligt läge. 1 en, efter det järn vägsstyrelsens

utlåtande avgivits, till Kungl. Magt ingiven framställning hava för nämnda

tvärbanas anläggning intresserade gjort gällande, att genom en sådan bana

i förening med en tvärbana Jörn—Ävaviken behovet av förbindelser mellan

inlandsbanan och norra stambanan skulle i stort sett komma att tillgodoses.

Tillika har framhållits den betydande kostnadsbesparing, som skulle äga

rum vid en sådan lösning av tvärbanefrågan. Ett flertal skäl av betydande

räckvidd göra dock, att jag icke kan förorda byggande av banan

Mellansel—Råsele före andra, banan motställda alternativa förslag. Det

viktigaste skälet, vartill jag strax skall återkomma, är, att det direkta

trafikområde, som banan berör, är fattigare på naturtillgångar i odlingsjord

och vattenkraft än trafikområdena för såväl söder som norr därom

gående ifrågasatta tvärbanor och därför icke ger lika goda löften som

dessa om en snabb näringslivets utveckling. Detta förhållande sammanhänger

därmed, att banan Mellansel—Råsele till övervägande delen av

sin sträckning icke skulle framgå i någon större floddal, utan, till dess

järnvägen når Hälla vid Ångermanälven, passera över ett jämförelsevis

sterilt skogsland. Men därjämte kommer ock i betraktande, att Umeå

och Härnösand, om banan bygges före andra närliggande föreslagna banor,

hotas med att berövas sina av ålder innehavda handelsområden i respektive

älvdalar. Giltiga skäl för främjande genom statsmakternas försorg av

en sådan omkastning av handelsvägarna finnas enligt mitt förmenande icke.

Vad Örnsköldsvik beträffar, erhåller staden, om en tvärbana bygges i Ångermanälvens

och Fjällsjöälvens dalgångar, fullgod förbindelse med det handelsområde

kring inlandsbanan, som staden har gemensamt med Umeå och

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Härnösand. För samma handelsområde torde det få anses som en mycket

väsentlig fördel, om bansystemet, såsom vid byggande av sistnämnda

ådalsbana blir fallet, ger såväl Härnösand som Örnsköldsvik ungefär

lika stora möjligheter att driva köpenskap på detsamma. Avståndet från

föreningsstationen kloting vid inlandsbanan blir nämligen i detta fall, om,

såsom jag kommer att föreslå, skiljestation anordnas vid Forsmo, till

Härnösand 264 kilometer, men till Örnsköldsvik endast 238 kilometer.

Frakten för t. ex. mjöl i vagnslaster blir för dessa avstånd enligt statens

järnvägars taxa 105 respektive 98 öre per 100 kilogram. Med tillägg

av de banavgifter, som debiteras av Härnösand Sollefteå järnväg, stigei

den förstnämnda frakten till 114 öre. Skulle åter banan Mellansel

Råsele ensam byggas, bleve avståndet från kloting till Härnösand 430

och till Örnsköldsvik 252 kilometer. 1 detta fall finge den senare staden

nästan monopol på de inre områdenas handel, fraktsatsen föi mjöl i

vagnslaster bleve sålunda, oavsett banavgift från Härnösand om 9 öre,

136 öre från Härnösand och 102 öre från Örnsköldsvik till Boting, allt

per 100 kilogram. Det förtjänar ock anmärkas, att en tvärbana till

kloting ger Örnsköldsvik kortare järn vägsavstånd och alltså lägre trakter

till Hoting och söder därom belägna orter än vad en tvärbana Mellansel—Råsele

förmår.

Jag tillåter mig i detta sammanhang påpeka, att moränregionen

norr om ^vngermanland och upp till Öre älv omfattande Åsele,

övre delen av Anundsjö och Fredrika socknar — har en . i det hela

tämligen mager jordmån. Härvarande vattenfall äro av mindre betydelse

och den låga flottningskostnaden medger utan järnvägar tillvaratagande

av även mindre virke. De genom detta område ihågasatta

tvärbanorna Mellansel—Råsele, Trehörningsjö—Åsele—Råsele samt

Vännäs—Dorotea, vilka samtliga till väsentliga delar ligga utanför

Ångermanälvens större och rikare dalgång och inom smärre vattendrags

flodområden, kunna därför icke i ekonomisk betydenhet för direkt berörda

områden tävla med vare sig en bana genom Ångermanlands ådal eller

ifrågasatta nordligare järnvägar. Härvid bortses icke från att även

detta mycket stora landområde är i behov av förbättrade kommunikationer.

Särskilt är detta fallet i fråga om Asele socken. Tillgodoseende

av detta trafikbehov torde dock böra ställas på framtiden och kan tänkas

bliva löst antingen genom anläggande av ännu en tvärbana eller

genom en grenbana från en tvärbana i Ångermanlands ådal.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag i likhet med järnvägsstyrelsen

hyser den uppfattningen, att behovet av förbindelseleder mellan

inlandsbanan och norra stambanan på det mest ändamålsenliga sättet

opaginerad Kontrollera mot PDF

fiO

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

fylle8 genom anläggande av tre tvärbanor, nämligen en tvärbana i Faxälvens

eller Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar, en dylik bana

över Lycksele samt en tvärbana Jörn—Avaviken.

Som jag redan förut inledningsvis antytt, framtvinga emellertid

finansiella hänsyn en stark begränsning av de banor, som böra upptagas

i/len byggnadsplan, som föreslås att gälla för den närmare framtiden.

Få grund härav synes mig nämnda tre tvärbanor böra i sin helhet under

närmaste tid utföras endast under den förutsättningen, att de uppfylla

det andra uppställda kravet på tvärbanor, nämligen att beröra de

i jordbruks- och industriellt hänseende mest framskridna och utveckla

gsdugliga älvdalsområdena. I vad mån detta kan anses vara fallet

skall jag nu söka närmare belysa.

inbördes "före- Jag tillåter mig härvid till eu början erinra om, att den ångermanländträden

iör slca ådalen, som beröres av de föreslagna tvärbanorna i Faxälvens samt

VtrdnfikområdU AnUermanä^ens och Fjällsjöälvens. dalgångar, har den tätaste befolkdens

tillgodo- ningen, den längst framskridna odlingen och de gynnsammaste förutsättseende.

ningarna för en storartad industri, baserad på de utomordentligt stora

energimängder, som vid utbyggnad torde kunna utvinnas ur vattendra o-ens

forsar och fall. °

Vad beträffar valet mellan de ifrågasatta järnvägarna i nämnda

dalgångai, torde till en början böra erinras, att av den ekonomiska utredningen

framgår, att en järnväg i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens

dalgångar är av vida större betydelse för det ångermanländska ådalsområdet,

taget som helhet, än en järnväg i Faxälvens dalgång. Den

förra banan äger jämväl en lämpligare sträckning ur förbindelsesynpunkt,

särskilt med hänsyn därtill, att jämtlandssocknarnas ekonomiska och

administrativa intressen äro riktade söderut. De företräden, som den

senare banan möjligen erbjuder för vissa socknar i norra Jämtland insy

npunkten att kunna ernå korta exportvägar för industri och gruvdrift

hava ej kunnat med säkerhet fastställas och uppväga i varje fall icke

olägenheterna av den vägförlängning, som skulle uppstå för inlandsbanetrafiken

från och till nordligare områden, och banans sämre tillgodoseende

av ådalsområdets trafikbehov. En tvärbana i Faxälvens dalgång kan

därför för närvarande icke av mig förordas. I framtiden kan detta

trafikbehov tänkas bliva tillgodosett antingen genom anläggande av en

dylik tvärbana eller ock genom sammanknytning av inlandsbanan vid

tJlriksfors med den övre ådalsbanan.

Anknytning av sistnämnda bana med inlandsbanan anser jag

lika med järnvägsstyrelsen böra ske vid Hoting och ej, såsom också ifråga^

satt varit, vid Lövberga. *

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 142.

fil

Liksom järnvägsstyrelsen anser jag Långsele vara den lämpligaste

föreningsstationen för tvärbanan, trafikerad som statsbana. Den skarpt

sönderskurna terrängen lägger emellertid svåra binder i vägen för direkt

anknytning med Långsele, enär härför skulle fordras, att järnvägen

framginge över den smala och höga vattenskiljaren mellan Ångermanälven

och Faxälven. Den av järnvägsstyrelsen undersökta, främst ifrågakommande

direkta linjen Långsele—Tängsta skulle medföra en synnerligen

ogynnsam tracé med långa och skarpa stigningar, ända upp till

25:1000 i rakspår, medan övriga starkaste stigningar å tvärbanan äro

17:1000 i rakspår. Linjen kan därför ur trafiksynpunkt icke godtagas,

allraminst med hänsyn till den mycket starka trafik, som jämlikt de

ekonomiska beräkningarna torde vara att framdeles motse å tvärbanans

nedre del. Åven andra avsevärda olägenheter vidlåda berörda sträckning,

såsom att den skulle med över 20 kilometer förlänga avståndet

mellan inlandsbanan och stationer norr om Långsele. I min uppfattning

om omöjligheten att finna en ur olika synpunkter tillfredsställande

direkt utgångslinje från Långsele har jag icke rubbats av en nyligen

till Kungl. Maj:t ingiven framställning, vari direkt anknytning med

Långsele livligt förordas.

Vid sådant förhållande finner jag det av järnvägsstyrelsen föreslagna

sättet för anknytnings vinnande lämpligt, nämligen att tvärbanan

tillsvidare inledes å norra stambanan vid en skiljestation vid Forsmo,

varefter tågen framföras å norra stambanan till Långsele. Sedan trafiken

antagit mera avsevärda proportioner, torde dock en annan anordning

bliva erforderlig, varvid av järnvägsstyrelsen ifrågasatts antingen

byggande av ett andra spår mellan Forsmo och Långsele eller av en

linje Forsmo —Sollefteå.

I fråga om sträckningen för den ifrågavarande tvärbanans mellersta

del framgår av den hittills verkställda ekonomiska och tekniska

utredningen, att viktiga skäl av principiell och ekonomisk innebörd tala

för vart och ett av de två föreliggande alternativa förslagen, av vilka

det ena avser banans framdragande över Kilsjön och det andra över

Åkvisslan. Innan jag tager ståndpunkt i denna fråga, anser jag mig böra

avvakta de närmare utredningar, som av järnvägsstyrelsen ställts i utsikt.

Något hinder för fattande av principiellt beslut rörande denna

järnväg innebär ett uppskov med beslut i denna detaljfråga så mycket

mindre, som jämlikt den byggnadsplan, jag kommer att framlägga, några

byggnadsarbeten icke behöva påbörjas förrän år 1918 på den del av

tvärbanan, vars lämpliga sträckning ännu icke anses böra fastställas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Beträffande de för den nu förevarande tvärbanan ifrågasatta alternativa

sträckningarna mellan Backe och Bodurn torde övervägande skäl

tala för valet av den kortaste sträckningen eller den s. k. Jansjölinjen.

I samband med behandlingen av de ångermanländska järnvägsfrågorna

vill jag slutligen uttala, att jag i likhet med järnvägsstyrelsen ej

finner tillräckliga skäl föreligga för statsverket att bekosta det ifrågasatta

bispåret från Härnösand—Sollefteå järnväg till hamnplatsen vid

Nyland.

Vad angår tvärbanan över Lycksele, är att märka, hurusom kring

Öre älv ligga södra delen av Lycksele socken och Örträsks socken,

omfattande vidsträckta områden av god odlingsvärd jord, huvudsakligen

myr. Aven denna älvdal behöver för utvecklande av sitt näringsliv

järnväg. Det har jämväl blivit föreslaget, att tvärbanan från

Lycksele skall dragas från Ume älv till Öre älv samt genom Örträsk

och Bjurholm förbi Nyåker eller Hörnsjö» till Nordmaling vid havet. En

sådan sträckning medför emellertid — utom andra olägenheter, som av

järnvägsstyrelsen framhållits — en fördubbling av längden ny bana

för att erhålla utfartsväg från Lycksele och kan icke av mig förordas.

Jämväl tillgodoseendet av Öreälvdalens trafikbehov måste därför enligt

min åsikt ställas på framtiden.

Lycksele socken kring Ume älv har synnerligen vidsträckta marker,

ägnade för odling och bebyggande. Lycksele municipalsamhälle är den

största och betydelsefullaste platsen i hela lappmarken söder om Norrbottens

gruvsamhällen samt utgör centrum för ett mycket förgrenat

vägnät. Utan anläggande av järnväg kan mindre virke från de övre

flottningsområdena på grund av flottningskostnadernas relativa dyrhet

icke med ekonomisk fördel avverkas och ej heller tjärindustri i socknens

övre områden drivas. I Ume och Vindel älvar ligga ett flertal för utbyggnad

lämpliga, mäktiga vattenfall. Detta områdes kommunikationsbehov

skulle genom en tvärbana över Lycksele bliva tillgodosett.

Den ekonomiska utredningen har emellertid klarlagt, att detta områdes

obestridligt stora och viktiga trafikbehov i det väsentligaste skulle

tillgodoses redan av den omkring 6 mil långa sträckan Hällnäs—Lycksele,

medan den omkring 10 mil långa övre förbindelseleden Lycksele

—Stensele och den än längre förbindelseleden Lycksele—Bäsksele beröra

områden, som icke i särskild grad äga förutsättningar för vare sig

större utveckling av jordbruket eller industriellt framåtskridande. Den

av befolkningen ivrigt eftertraktade järnvägen har ock ursprungligen

avsett endast en bibana upp till Lycksele mnnicipalsamhälle.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 142.

63

Med hänsyn till nämnda förhållanden anser jag mig ej kunna för

det närvarande förorda upptagande i byggnadsplanen av eu tvärbana

över Lycksele i dess helhet. 1 en framtid torde det dock måhända befinnas

lämpligt att draga fram även denna järnväg till inlandsbanan.

Vad järnvägens östligare del beträffar, berör denna områden med så betydande

utvecklingsmöjligheter, att dessa enligt min åsikt icke böra få

förkvävas genom undanskjutande av den länge begärda sträckningen

mellan norra stambanan och Lycksele.

För denna östra del av tvärbanan ifråga hava ett flertal alternativa

förslag framlagts.

Såsom jag redan framhållit, bör banan icke på ifrågasatt sätt förlängas

i syfte att tillgodose trafikområden i Örträsk, Bjurholm och Nordmaling,

liggande utanför banans egentliga intresseområde. Av de två

återstående sträckningarna går den ena helt i Umeälvens dalgång till

Tvärålund, medan den andra övergår från denna dalgång till Vindelns

dalgång, som korsas i banans mellersta del, samt därefter framgår till

Idällnäs. Denna senare linje är omkring 18 kilometer kortare och beräknas

därför kunna byggas för avsevärt lägre kostnad än linjen till

Tvärålund. En annan viktig omständighet, som talar för sträckningen

till Hällnäs, är, att banan i sitt trafikområde infångar jämväl Vindelälvens

mellersta flodområde och därmed dels får omedelbar betydelse

för här boende befolkning, särskilt med hänsyn till den livligt bedrivna

tjärhanteringens utveckling, dels kan bliva av mycket stor betydelse för

ett rikare utnyttjande av de vittomfattande skogarna. Ur militär synpunkt

är anslutning vid Hällnäs den avgjort förmånligare. Det förhållandet,

att linjen till Tvärålund genomlöper flera folkrika byar med

betydande odlingsmöjligheter, synes mig — i betraktande därav att

flertalet av dessa byar ligga tämligen nära norra stambanan, medan

sträckningens mellersta del genomlöper ett sterilt landskap — icke

kunna uppväga de ekonomiska och andra skäl, som tala för en anslutning

vid Hällnäs. I denna min uppfattning har jag ej blivit rubbad

genom vad i en nyligen till Kungl. Maj:t gjord framställning blivit

anfört till förmån för linjen till Tvärålund. Liksom järnvägsstyrelsen

och flertalet myndigheter och personer, vilkas yttrande i frågan inhämtats,

får jag således förorda sträckningen över Hällnäs. Ur synpunkten av

det framtida järnvägsnätets gestaltning äger denna linje ock det företrädet,

att den icke liksom en bana till Tvärålund kommer att försvåra eu

framtida lösning av Bjurholms och örträsks förut berörda järnvägsfråga.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 143.

Samman
fattning.

Norr om Lycksele ligger vid Skellefteälvens biflod Malån Malå

socken. De i sig själv avsevärda förutsättningar för en ekonomisk utveckling,

som socknen äger, stå dock tillbaka för såväl dem i Lycksele

som dem i den norr om Malå liggande Arvidsjaurs socken. En tvärbana

sådan som den föreslagna från Bastuträsk över Norsjö till inlandsbanan

kan därför för närvarande icke av mig förordas.

Kring Skellefte, Byske och Pite älvar, med befolkningen koncentrerad

kring de bägge förstnämnda, utbreder sig Arvidsjaurs socken, vilken

genom tvärbanan Jörn—Avaviken skulle få sitt trafikbehov tillgodosett.

Tvärbanan skulle beröra bygder med synnerligen stora utvecklingsmöjligheter

på jordbrukets område. För skogsbruket och statens ofantliga

skogsdomäner skulle banan, såsom av distriktets överjägmästare vitsordats,

bliva av utomordentligt stor betydelse.

I förestående översikt har jag ansett mig kunna lämna ur räkningen

såväl de socknar kring inlandsbanan som de socknar vid norra

stambanan, vilka skulle beröras även av tvärbanorna, enär sagda socknar

redan äga eller beräknas få järnvägar, gående genom eller nära deras

tätast bebyggda områden.

Med hänsyn till såväl behovet av förbindelsebanor mellan inlandsbanan

och norra stambanan som ock det allt mer framträdande behovet

av järnvägar i de stora dalgångarnas riktningar genom det väster om

stambanan liggande området i övre Norrland får jag sålunda förorda

byggandet av i främsta rummet

tvärbanan Forsmo—kloting,

bibanan Hällnäs—Lycksele samt

tvärbanan Jörn—Av aviken.

De sålunda förordade sträckningarna finnas utmärkta å den vid

protokollet fogade kartan över inlandsbanans samt tvärbanornas föreslagna

sträckningar.

De banor, som sålunda föreslås i första rummet böra byggas, äro enligt

min uppfattning oundgängligen av behovet påkallade dels i egenskap av

förbindelseleder mellan de båda längdbanorna, dels ock för tillgodogörande

av de naturtillgångar av skilda slag, varpå de direkt berörda trafikområdena

äro synnerligt rika. Med byggande av dessa banor torde det

framtida behovet av järnvägar icke kunna anses fyllt inom det ofantliga

landområde, som beröres av de föreslagna banorna. Dessa torde fastmer

få anses äga karaktären av huvudlinjer; byggandet av ytterligare

erforderliga, i regel kortare linjer av mindre betydenhet måste emellertid

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kun f/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142. 65

ställas på framtiden, när utvecklingen kommit längre och framför allt

när landets ekonomiska möjligheter blivit större.

Det av mig förordade järn vägssystem et innebär en väsentlig, av

huvudsakligen ekonomiska skäl betingad inskränkning i det av järnvägsstyrelsen

ifrågasatta, i det att av tvärbanan över Lycksele sträckan från

Lycksele till Stensele uteslutits ur programmet för den närmaste framtidens

järnvägsbyggnader. Med detta undantag har jag ansett mig

böra biträda järnvägsstyrelsens förslag.

Inom Västernorrlands och Västerbottens län torde finnas två huvudåskådningar

rörande lämpligaste lösningen av tvärbanefrågan. Enligt

den ena och allmännast omfattade äro två tvärbanor genom sagda båda

län av behovet påkallade, en genom någon av Ångermanlands ådalar

och eu över Lycksele. Enligt den andra, företrädesvis i Örnsköldsvik

och socknarna Anundsjö, Åsele och Vilhelmina företrädda åsikten löses

tvärbanefrågan lämpligast genom en central bana, nämligen banan Mellansel—Råsele.

Det förordade förslaget tillfredsställer icke fullt önskningarna

av någondera åsiktsgruppen. Vid val av detalj sträckningar

för de olika huvudlinjerna kunna givetvis icke heller alla särintressen

tillgodoses.

Att full enighet om lämpligaste sträckningar icke kan uppnås hos

befolkningen i områden, så vidsträckta som de förevarande och med ett

så allmänt känt behov av järnvägskommunikationer, torde ligga i öppen

dag. Med hänsyn till resultaten av förebragta utredningar och i dessa

gjorda uttalanden av myndigheter och representanter för berörda trakter,

liksom ock på grund av vad jag personligen vid resor i orterna och

i övrigt inhämtat, har jag emellertid kommit till den bestämda uppfattningen,

att de järnvägar, som av mig föreslagits till byggnad, böra för

sig vinna stödet av den övervägande folkmeningen i de tre nordligaste

länen, liksom ock i de trakter, vilkas intressen närmast beröras av den

föreliggande frågan.

Ytterligare skall jag med några siffror söka belysa den ekonomiska

innebörden av anläggandet av nämnda tre banor och skall härvid först

uppehålla mig vid frågans nationalekonomiska sida. Enär särskilda ekonomiska

beräkningar i den ekonomisk-statistiska utredningen icke blivit

genomförda för bandelen Hällnäs —Lycksele, komma härvid att meddelas

uppgifter, avseende hela den av järnvägsstyrelsen föreslagna tvärbanan

Hällnäs—Lycksele—Stensele. De i det följande återgivna ekonomiska

beräkningar, som utförts för banan Sollefteå—Hoting, gälla givetvis

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 121 höft. (Nr 142.) 9

SI u tan märkningar

angående

betydelsen

av förordade

banor.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kung]. Maj:t Nåd. Proposition Nr 142.

i det allra närmaste oförändrade även för denna bana, om den avslutas

vid Forsmo.

I hela trafikområdet för en järn väg Sollefteå—kloting uppgår invånarantalet

till 43,700 personer. Den odlingsvärda jordarealen beräknas till 235,900

hektar. Motsvarande uppgifter för tvärbanan Hällnäs—Lycksele—Stensele

giva 18,200 invånare och 101,300 hektar odlingsvärd jord. I tvärbanan

Jörn—A vavikens trafikområde bo 16,900 personer. Den odlingsvärda jorden

i endast Arvidsjaurs socken uppgår till 28,300 hektar. Vid fördubbling

av den jordbrukande befolkningens antal och ett mycket väsentligt utökande

av jordbrukens storlek kommer endast omkring eu sjättedel av

jordtillgången att tagas i anspråk.

Skogarna torde genom tvärbanorna omedelbart vinna ökat värde

genom att avsättningsmöjligheter beredas för nu värdelöst virke, och

kommer eu bättre skogsvård till höjande av skogsdomänernas framtidsvärden

i högsta grad att underlättas. Några sifferuppgifter i detta avseende

äro ej möjliga att lämna. Säkert är emellertid denna synpunkt

av den allra största ekonomiska räckvidd, icke minst för staten som

den ojämförligt största skogsägaren. Den största nationalekonomiska betydelsen

i förevarande hänseende korame emellertid två nordligare tvärbanor

Jörn—Avaviken och Hällnäs—Lycksele—Stensele att erhålla.

Den i vattenfallen bortrinnande energi, vars utnyttjande genom

tvärbanorna skulle främjas, uppskattas vid 6-månaders effekt till 395,000

hästkrafter utmed en bana Sollefteå—Boting, 173,300 hästkrafter utmed

eu bana Hällnäs—Lycksele—Stenéele samt 104,500 hästkrafter från större

fall i trafikområdet för en bana Jörn—Avaviken. Givetvis kommer det

att dröja lång tid, innan dessa utomordentligt stora kraftreserver till

sin större del finna användning. Erfarenheten visar dock, att om även

relativt smärre kraftbelopp tagas i anspråk för industriella syften, detta

leder till såväl en stark stimulering av det ekonomiska livet som avsevärd

befolkningsökning och livlig järnvägstrafik.

Man kan emellertid icke förvänta, att det enskilda kapitalet skall

såväl bygga erforderliga järnvägar som nedlägga de stora kostnader,

som de industriella verkens anläggning kräver. Banornas anläggning

är en förutsättning för, att industrien skall taga vattenfallsenergien

i anspråk.

Det med hänsyn till andra kommunikationsleder in. in. reducerade

antalet trafikanter beräknas i den ekonomiska utredningen å de tre tvärbanorna

till följande antal personer:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ds Nåd. Proposition Nr 142.

Kola antalet.

Per Imnkilometer.

För när- varande.

Om 50 år.

För när- varande.

Om 50 är.

Sollefteå—Boting ....................................

32,600

78,100

223

535

Hällnäs—Lycksele—Stenselo ......................

15,600

40,700

94

245

Jörn—A vaviken ......................................

13,000

34,600

133

353

Slutligen skall jag anföra slutresultaten av gjorda utredningar rörande

tvärbanornas egen ekonomiska bärkraft.

De verkställda inkomstberäkningarna för ifrågavarande tre tvärbanor

sluta på följande inkomstbelopp i kronor per bankilometer:

Åren efter

C:a 50 år efter

banans

banans

.

byggande.

byggande.

f

Sollefteå—Hoting...........................................................................

2,727

10,634

Hällnäs Lycksele—Stensele............................................................

1,619

5,454

Jörn—Avaviken..............................................................................

2,691

7,340

Under den första trafiktiden komma enligt beräkningarna inkomsterna

icke att kunna täcka driftkostnaderna. Tages åter hänsyn till

den trafikstegring, som tvärbanorna komma att föranleda å andia statens

järnvägars linjer, reduceras väsentligt eller upphäves den uppstående

bristen.

En bibana Hällnäs-Lycksele får givetvis en mera begränsad uppgift

än den vida längre tvärbanan Hällnäs—Stensele har. Der kilometer

bana räknat är det emellertid icke tvivel om, att det gagn, som en bibana

till Lycksele förmår uträtta, är betydligt större än den nytta, som

tvärbanan i sin helhet skulle kunna giva. På grund härav får ock beräknas,

att det ekonomiska årliga driftresultatet ställer sig avsevärt mera

fördelaktigt för en bibana till Lycksele än för cn tvärbana till Stensele.

Den synnerligen stora ekonomiska och även statsfinansiella betydelse,

som järnvägarna enligt gjorda utredningar äga, gör det enligt mitt

förmenande otvivelaktigt, att anläggandet av de föreslagna banorna ur

statsfinansiell synpunkt, om ock icke ur isolerad järnvägsfinansiell synpunkt,

är fullt motiverat.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 142.

koBtnader . Beträffande av järnvägsstyrelsen beräknade längder och anläggningskostnader

i avrundade tal för olika banor ber jag att få åberopa

följande tablå, däri för överskådlighetens skull upptagits jämväl de viktigaste

banor, som av mig ej förordats till utförande, men rörande vilka

dylika beräkningar av styrelsen verkställts.

%

Tvär- eller bibana.

(De i planen upptagna kursiverade.)

Längd.

Anläggnings- kostnad *)

per handel.

Kilometer.

Kronor.

Långsele—UMksfors......

117,6

7,330,000

Forsmo—F orsås—Kilsj ön—Lövberga

130,3

9,021,000

_

! Forsmo—Forsås—Kilsjön—Hoting .

132,6

9,100,000

F orsmo—F orsås—Akvisslan—Lövberga3)

119,0

8,035,000

Forsmo—Forsås—Åkvisslan—Hoting3)

121,2

8,115.000

Mellansel—Eåsele.............................................

162,4

8,800,000

Nordmaling—Nyåker—Örträsk—Lycksele3)

129,o

s) 7.740,000

Nordmaling—Hörnsjö—Örträsk—Lycksele3) .

CO

h—

t*

3) 8,100,000

Hällnäs—Lycksele ...............

63

4)4,600,000

_

Hällnäs—Lycksele—Stensele ........................................

166,i

11.150,000

_

Jörn—Avaviken .................

98,2

4,900.000

—

1) Med rullande materiel, där ej annorlunda angives.

2) Uppgifterna approximativa.

s) Utan rullande materiel.

4) Iörut6att, att Lycksele station förlägges öster om Ume alv. Järnvägsstyrelsen anser nämligen att

bibanan Hällnäs Lycksele beslutas, utan att samtidigt bestämmes om banans fortsättning mot väster staLonen

i Lycksele tills vidare bör förläggas på östra sidan om älven. Kostnaderna för järnvägsbro över älven

uppgå nämligen till ej mindre än omkring 590,000 kronor.

om

Styrelsen lim beträffande kostnadsberäkningarna erinrat om vad styrrelscn

i fråga om de reviderade kostnadsberäkningarna för inlandsbanan

anfört rörande grunden för beräkningarna samt deras beroende av

konjunkturerna redan under normala lörhallanden och i ännu högre

grad under nu rådande kristid ävensom om nödvändigheten av att varje

gång anslag begäres för viss bana verkställa justering av kostnadsförslagen_

med hänsyn tagen till då rådande konjunkturer.

Vid alla kostnadsberäkningar har förutsatts, att kommuner eller

enskilda utan kostnad för statsverket på vanligt sätt tillsläppa all erforderlig

mark samt svara för olägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr /-/i*. HD

Vidkommande de tekniska bestämmelser, som järnvägsstyrelsen förutsatt

beträffande banorna mellan norra stambanan och inlandsbanan,

tillåter jag mig hänvisa till följande tablå, däri jämväl för överskådlighetens

skull upptagits de föreslagna tekniska bestämmelserna för norra

inlandsbanan.

Tekniska bestämmelser.

Spårvidd..........................................................

Skenvikt per meter.................................;........

Antal sliprar på 100 meters bana .....................

Sliperns längd ................................................

Sliperns toppdiameter minst..............................

Sliperns tjocklek mellan de skrädda ytorna .........

Största stigning på rak bana'') .........................

Största ansatsstigning å rak bana1) ..................

Minsta krökuingsradie å fria banan.....................

Minsta krökningsradie å station ........................

Banvallens krönbredd å rak bana ......................

Jordskärnings bredd i balansplanet.....................

Skämingsdikens djup .......................................

» bottenbredd.............................

Jordskärnings- och bankfyllnads släntlutning .......

j Bergskärnings bredd i balansplanet med ett dike...

[ Bergskärnings bredd i balansplanet med två diken

Bergskärnings släntlutning ............................

Ballastens krönbredd .......................................

» tjocklek ..........................................

Minsta vattenöppning på avloppstrumma ............

Broarna beräknade för ett lokomotivaxeltryck av... *)

*) Vederbörlig reduktion i kurvor.

Norra inlandsbanan.

Tvärbanor.

1,435

mm.

1,435 mm.

27.5 kg.

27.5 kg.

140

st.

140 st.

2.4

meter

2.4 meter

200

mm.

200 mm.

150

»

150

12 på 1,000

17 på 1,000

17 på 1,000

/ 22, undantagsvis

\ 25, på 1,000

400

meter

300 meter

240

»

240

4.8

»

4.3 »

8.2

»

7.5 »

0.4

»

0.4 »

0.5

»

0.4 »

1 : 1.5

1 : 1.5

4.6

»

4.5 »

5.o

»

4.85 »

10:1

10:1

3.0

»

2.8 »

0.5

»

0.4 »

0.6 X 0.6

»

0.6 X 0.6 »

18

ton

18 ton

Beräknad efter formeln S =

650

R — 55

Som av tablån framgår, skulle i åtskilliga avseenden och särskilt

beträffande lutningsförhållandena enklare byggnadsbestämmelser komma

till tillämpning å banorna ifråga än de bestämmelser av dylik art, som

föreslagits för norra inlandsbanan.

T ek n i8 k a

bestämmelser

in. in.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Beträffande trafikeriugsanordningarna å de nu förevarande banorna

tillåter jag mig hänvisa till vad därutinnan yttrats i fråga om inlandsbanan.

Jag ber härefter att få till behandling upptaga två i visst samband

med inlandsbanebygget stående järnvägsfrågor, nämligen om anläggande

av statsbana mellan Umeå och Holmsund samt påbörjande av den utav

riksdagen redan förut beslutade statsbanan Sveg—Hede.

Statslån till

UmeåHolmsnml.

Beträffande statsbanan Umeå—Holmsund må till en början erinras,

hurusom 1895 års riksdag beslöt anläggning av en bibana från norra

stambanan vid Vännäs till Umeå och vidare till en ifrågasatt hamnplats

vid Storsandskär i linie älv. Följande året blev banan färdigbyggd och

öppnad för trafik till Umeå ävensom spår framdraget till Storsandskär.

Sedermera befanns det att nu nämnda hamnplats vid Storsandskär till

följd av uppgrundningar i älven samt svårighet att anordna och underhålla

farled mellan havet och hamnplatsen vore olämplig såsom slutpunkt

för bibanan i fråga. I anledning härav anbefalldes järnvägsstyrelsen

genom nådigt brev den 6 maj 1904 att, efter utredning på vad sätt

och för vilken kostnad banan kunde framdragas till lämplig plats vid

havet, vilka fördelar av en sådan järnväg vore att vänta samt vilken

avkomst en järnväg från Umeå till havskusten kunde beräknas giva,

inkomma med utlåtande i ärendet, innefattande jämväl yttrande, huruvida

anledning kunde förefinnas för staten alt framdraga banan till havskusten.

I skrivelse den 31 december 1904 avgav styrelsen redogörelse

för resultatet av dessa utredningar samt hemställde, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att, med ändring av riksdagens beslut angående

bibanans framdragande till Storsandskär, under vissa villkor om kostnadsfri

mark med mera dels besluta anläggning av en statsbana från Umeå

till havet vid Holmsund med bispår, kajer och upplagsplatser enligt

styrelsens samtidigt överlämnade förslag och banans utrustning med

rullande materiel, dels härför anvisa, förutom då befintlig behållning

59,642 kronor 28 öre av anslaget till bibanan Vännäs—Umeå—Storsandskär,

ytterligare enligt beräkning erforderliga 1,320,000 kronor.

Vidkommande de verkställda utredningarna anförde styrelsen i huvudsak

följande.

Undersökningarna hade givit vid handen, att Holmsund vore den enda plats

vid havet, som kunde anses lämplig såsom slutpunkt för banan. Enligt styrelsens

förslag skulle banan på sträckan Umeå—Norrån sammanfalla med den delvis färdig
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd Proposition Nr 14:2.

71

byggda banan Umeå—Storsandskär, men därefter avvika från densamma samt framdragas

till en punkt, belägen omkring en kilometer nordost om Holmsunds kyrka,

där en bangård skulle anläggas, och varifrån spår borde framdragas dels till Stormskär,

eu ö belägen strax utanför Vedkastudden, dels till Djupvik. De beräknade

kostnaderna för banan till Holmsund med spår till Stormskär och Djupvik uppginge

till 1,162,100 kronor, vartill borde läggas dels 213,000 kronor för kaj med tillhörande

spår och upplagsplatser vid Vedkastudden, dels havda undersökningskostnader 2,888

kronor 22 öre, vadan kostnaderna i sin helhet, oberäknat marklösen, ansetts komma

att uppgå till 1,377,988 kronor 22 öre.

Genom nådigt brev den 22 december 1905 anbefalldes emellertid

styrelsen att avgiva förslag till de åtgärder, som borde vidtagas å den

ofullbordade bandelen Umeå—Storsandskär, under förutsättning att reglering

på statens bekostnad av farleden från Umeå till havet icke komme

till stånd. I utlåtande den 16 februari 1906 uttalade styrelsen såsom

sin åsikt, att, under nyss angivna förutsättning, endast spåret från Umeå

fram till bron över Norrån av vissa angivna skäl borde få kvarligga,

men att däremot nyssnämnda bro jämte spåret till hamnplatsen å Storsandskär

borde rivas.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 11 mars 1909 anförde

föredragande departementschefen bland annat, att lian vore ense med

järnvägsstyrelsen så till vida, att lian ansåge övervägande skäl tala för

banans framdragande till Holmsund. Då emellertid förhållandena i

detta fall vore sådana, att någon tids uppskov med banans anläggning

icke kunde anses medföra några synnerliga olägenheter, helst det icke

vore fråga om att tillgodose nya trakters behov av samfärdsmedel utan

huvudsakligen förbättra en redan förefintlig kommunikationsled, fann han

sig icke kunna tillstyrka, att åtgärder redan då vidtogos för bibanans

framdragande till Holmsund. Kung!. Maj:t föreslog därefter 1909 års

riksdag medgiva, att bron över Norrån å järnvägen Vännäs—Umeå—Storsandskär

samt det från norra stranden av nämnda å till den ifrågasatta

hamnen vid Storsandskär utlagda spåret jämte å Storsandskär befintliga

sidospår och påbörjad hamnbrygga finge borttagas. Detta blev även

riksdagens beslut

I skrivelse den 20 december 1910 anförde järnvägsstyrelsen följande.

Sedan nyssnämnda arbeten med borttagande av spår med mera blivit verkställda

och värdet av därvid återvunna byggnadsmaterialier gottskrivits statsbanan

Vännäs—Umeå, utgjorde behållningen av det för denna bana beviljade byggnadsanslaget

86,166 kronor 77 öre. I likhet med vad styrelsen förut i detta ärende uttalat

ansåge styrelsen önskvärt, att nyssnämnda bibana under närmaste framtiden bleve

framdragen till Holmsund, detta med hänsyn till såväl behovet för de därav närmast

berörda orterna av förbättrade kommunikationer mellan Umeå och havet som ock

behövligheten av att bibanan Vännäs—Umeå och därmed även angränsande delar av

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

norra stambanan skulle erhålla direkt järnvägsanslutning till hamnplats vid havet

invid mynningen av Ume älv. Då det emellertid syntes styrelsen vara angeläget att

i första rummet tillfredsställa behovet av järnvägskommunikationer i vissa andra på

sådana kommunikationer vanlottade trakter, varom styrelsen dels redan gjort dels

hade för avsikt att inom en nära framtid göra hemställan, och detta för de närmaste

åren framåt ställde stora krav på statskassan, ansåge sig styrelsen icke böra föreslå

Kungl. Maj:t att hos riksdagen hemställa om beviljande av medel för en statsbana

Umeå—Holmsund förrän längre fram. Styrelsen hade därför beräknat, att denna

banbyggnad borde påbörjas omedelbart efter det att statsbanan Älvsby—Piteå blivit

fullbordad eller under år 191G. Såsom ovan angivits, skulle kostnaden för banbyggnaden

med Inspår, kajer och upplagsplatser belöpa sig till 1,377,988 kronor 22 öre

och således, med avdrag av nyss angivna behållning av 86,166 kronor 77 öre, ytterligare

erfordras ett belopp av 1,291,821 kronor 45 öre, eller i runt tal 1,300,000

kronor.

I skrivelsen den 11 februari 1916 anför järnvägsstyrelsen i föreliggande

fråga följande:

»De skäl, styrelsen i sina båda skrivelser den 31 december 1904 och den 20

december 1910 anfört för ifrågavarande banbyggnad, äga enligt styrelsens förmenande

fortfarande full giltighet, och styrelsen finner behovet av banbyggnaden ytterligare

hava ökats, bland annat, genom fullbordande av bibanan till Skellefteå och Kallholmen

samt anordnandet av hamn vid sistnämnda plats. Härigenom har Umeå, som

ännu saknar tillfredsställande hamn med järnvägsförbindelse, kommit i avsevärt sämre

ställning ur handelssynpunkt än förut, och staden torde komma att lida icke obetydligt

avbräck, om icke förhållandena i detta hänseende inom kort förändras till det

bättre. Detta bliver så mycket angelägnare, om Lyckselebanan kommer till stånd,

enär styrelsen håller före, att den nationalekonomiska nyttan av sistnämnda bana

icke skulle fullt framträda, för så vitt icke trafiken å denna bana kunde förmedlas

över en god hamnplats vid Umeå, av ålder handelscentrum för de trakter, som skulle

genomlöpas av Lyckselebanan.

Vid det tidigare förslag till en statsbana Umeå—Holmsund, som styrelsen, enligt

vad ovan sagts, framlagt för Kungl. Maj:t, hade styrelsen ifrågasatt, att statsverket

i viss omfattning skulle deltaga i kostnaderna även för hamnanläggningen vid

Holmsund. Emellertid uppsattes på sin tid av Kungl. Maj:t och riksdagen, bland

annat, det villkoret, för att statsverket skulle bygga bibanan Bastuträsk—Skellefteå—

Kallholmen, att Skellefteå stad skulle förbinda sig att utan kostnad för statsverket

vid banans ändpunkt vid Kallholmen anordna en fullt tillfredsställande hamn. Så

har också sedermera skett, och har statsverket icke deltagit i kostnaderna för anordnandet

av denna hamnplats i annan män än som i regel under en följd av år tilllämpats

i liknande fall, nämligen genom att bekosta viss del av de spåranordningar,

som erfordrats å hamnplanen. I överensstämmelse härmed anser styrelsen, att såsom

villkor för att staten skall bygga bibana till Holmsund även Umeå stad bör tillförbindas

att vid Holmsund utan kostnad för statsverket anordna en tillfredsställande

hamn.

Styrelsen vill här i underdånighet meddela, att staden redan fattat beslut härom.

I skrivelse till styrelsen den 30 december 1915 hava nämligen stadsfullmäktige i

Umeå meddelat, att fullmäktige vid sammanträde samma dag enhälligt beslutat att,

under förutsättning att genom statsmakternas försorg statsbanan Vännäs—Umeå utsträckes

till havet vid Holmsund samt under villkor att Umeå stad erhåller rätt till

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

expropriation av de med anledning av hamnanläggningen erforderliga områden, åtaga

nig att å den så kallade Vedkastudden utanför Holmsund anordna och till den tid,

då järnvägsbyggnaden beräknas bliva färdig, hava fullbordat hamnanläggningen i

huvudsaklig överensstämmelse med ett av kaptenen H. Torulf upprättat förslag till

första utbyggnad. Stadsfullmäktige framhålla i sin skrivelse, att den ifrågasatta

järnvägsförbindelsen är synnerligen trängande, samt anhålla, att styrelsen i sin mån

måtte, med understödjande av stadens önskemål, vidtaga åtgärder, för att järnvägen

Umeå—Holmsund så snart som möjligt måtte komma till utförande.

Med skrivelsen hava stadsfullmäktige jämväl översänt det av Torulf upprättade

hamnförslaget, och anser sig styrelsen böra nämna, att den till utförande under ovan

angivna förutsättningar beslutade delen av hamnförslaget omfattar dels en 90 meter

lång träkaj med 6,0 meters djup under medelvattenytan, dels en 160 meter lång

stenkaj med 7,0 meters djup under nyssnämnda vattenyta. Enligt förslaget till det

slutliga byggnadsstadiet skulle kajlängden framdeles kunna bliva 1,200 meter med

djup under medelvattenytan varierande mellan 6 och 8 eventuellt 10 meter å olika

delar av kajen. Torulfs hamnutredning har yisat, att förutsättningarna vid platsen

för övrigt äro mycket gynnsamma för erhållande av en god hamnplats vid Holmsund,

tillfredsställande med hänsyn till bekväm insegling, rymlig hamnbassäng, goda byggnadsförhållanden

samt lämpliga terrängförhållanden på hamnplanerna, varjämte uttalats,

att faran för hamnens igenslamning är ringa.

Kostnaderna för den beslutade delen av hamnanläggningen hava av Torulf beräknats

till 265,000 kronor, inberäknat spåranordningar å kajer och hamnplan.

Styrelsen, som tagit del av hamnförslaget, har för sin del icke något att i

huvudsak erinra mot detsamma.

Styrelsen har under år 1915 låtit verkställa granskning av det tidigare förslaget

till statsbanan ifråga, varvid styrelsen förutsatt, att banan bygges i huvudsaklig överensstämmelse

med vad tidigare föreslagits samt att hamnanläggningen utföres i huvudsak

enligt Torulfs förslag. Vidare förutsätter styrelsen, att statsverket bekostar järnvägsanläggningen

från Umeå till och med Holmsunds bangard ävensom i analogi

med vad som skedde vid Kallholmen — förbindelsespåret mellan denna bangård och

spårsystemet vid hamnen jämte vanlig andel i kostnaderna för sistnämnda spårsystem

i överensstämmelse med de grunder, som på senare tider tillämpats i dylika

fall, varemot kommunen eller enskilda utan kostnad för statsverket böra på vanligt

sätt tillhandahålla mark, svara för olägenheter och dylikt.

Banans längd från Umeå till Holmsund skulle bliva omkring 16,3 kilometer

samt längden å förbindelsespåret mellan bangården i Holmsund och hamnen 690

meter.

Kostnaderna för bananläggningen skulle under ovan angivna förutsättningar

bliva 1,200,000 kronor, inberäknat viss kostnad för rullande materiel men oberäknat

kostnader för markförvärv samt ersättning för olägenheter med mera dylikt.»

Behovet av järnvägsförbindelse med eu tillfredsställande hamnplats Departementshar

under lång tid varit synnerligen trängande för Umeå stad och cieen
de

trakter, som haft sin export och import över denna stad. Härtill

kommer, att, såsom styrelsen påpekar, den nationalekonomiska

nyttan av den ifrågasatta bibanan mellan Idällnäs och Lycksele skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 121 höft. (Br 142.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsbanan

Syeg-Hede.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

fullt framträda endast försåvitt trafiken å denna bana kunde förmedlas

över en god hamnplats vid Umeå. Jag finner det därför vara angeläget,

att järnvägen Umeå—Iiolmsund under den närmaste framtiden kommer

till utförande. Som villkor härför synes emellertid — i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som ägde rum beträffande bibanan till Skellefteå

och Kallholmen — böra bestämmas, att före arbetets påbörjande skall

föreligga ett ovillkorligt åtagande av Umeå stad att vid Holmsund till

den tid, då järnvägsbyggnaden ifråga beräknas vara färdig, anordna en

hamn, som av Kungl. Maj:t prövas vara tillfredsställande. Enligt vad järnvägsstyrelsen

meddelar, har även ett beslut i sådan riktning redan av

staden fattats.

Kostnaderna för bananläggningen ifråga — beträffande vars sträckning

jag tillåter mig hänvisa till en karta, som torde få biläggas protokollet,

— hava av järnvägsstyrelsen beräknats till 1,200,000 kronor,

däri inbegripet kostnaderna för ett förbindelsespår mellan bangården i

Holmsund och havet. Då kostnadsberäkningarna äro grundade på de

före kristidens början under 1914 rådande arbets- och materialpriser,

torde en revision av beräkningarna senare bliva erforderlig.

Angående tiden för banans utförande blir jag i tillfälle att närmare

yttra mig i samband med behandlingen av frågan om den plan, efter

vilken de norrländska statsbanorna böra byggas.

Vidkommande statsbanan Sveg—Hede må erinras, att järnvägsstyrelsen

i skrivelse den 26 februari 1912 hemställde, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen — under förbehåll att vissa villkor om kostnadsfri

upplåtelse av mark och tillhandahållande av sliprar med mera

iakttoges — att besluta anläggning i samband med byggandet av statsbanan

Sveg—Brunflo genom statens försorg och på dess bekostnad

av en bibana av tertiärbanetyp med normal spårvidd mellan Svegs

station och Hede kyrkoby i Härjedalen för en beräknad kostnad av

2,952,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare bestämma de

orter, vilka banan, vars påbörjande vore avsett att äga rum tidigast år

1915, skulle beröra.

Sedan proposition i enlighet med järnvägsstyrelsens hemställan avlåtits

till 1912 års riksdag att besluta anläggandet av nämnda bibana

Sveg—Hede, biföll riksdagen Kungl. Maj:ts förslag och bestämde därvid,

att kostnaden för banans anläggning skulle utgå av skattemedel.

Järnvägsstyrelsen anförde därefter i skrivelse den 24 oktober 1913

angående anslag till statens järnvägsbyggnader under år 1915, att, med

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 142.

hänsyn till storleken av de anslag, styrelsen i övrigt uti samma skrivelse

ansett sig böra föreslå för år 1915, och då tvingande skäl för att påbörja

arbetena under nämnda år med bibanan Sveg— Hede icke syntes

föreligga, styrelsen fann sig för det dåvarande icke böra begära medel

till sagda bana.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 14 januari 1914 yttrade

dåvarande departementschefen, att han i denna fråga anslöte sig till

styrelsens uppfattning, dock med antagande, att första anslaget till denna

anläggning borde anvisas av 1915 års riksdag.

Sedermera har järnvägsstyrelsen likväl i skrivelse den 21 oktober

1914 angående anslag till statens järnvägsbyggnader för år 1916 förklarat

sig, med hänsyn till de under hösten 1914 rådande ekonomiska

förhållandena i landet, icke vilja föreslå anslags äskande av 1915 års

riksdag för ifrågavarande bana.

Då ärendet därefter föredrogs inför Kungl. Maj:t den 14 januari

1915, yttrade jag, att det även syntes mig.klart, att budgetsskäl uppställde

hinder för framförande av frågan om anslag till denna järnvägsanläggning

vid 1915 års riksdag.

Järnvägsstyrelsen har emellertid nu i skrivelse den 17 november

1915 gjort framställning om anvisande av medel för påbörjande under

år 1917 av arbetena å ifrågavarande bana och därvid anfört följande.

Då det synes styrelsen nödvändigt att provinsen Härjedalen, som länge hyst

förhoppningar på en järnväg, som kunde förhjälpa densamma ur dess på järnvägskommunikationer

vanlottade ställning, snarast erhölle den av statsmakterna beslutade

järnvägsförbindelsen Sveg—Hede, vilken förbindelse skulle föra övre Härjedalen i

bättre förbindelse med det övriga Sverge, ansag styrelsen, att arbetena a banan i

fråga borde igångsättas under år 1917 samt att härför borde anvisas 500,000 kronor.

Enligt styrelsens plan för arbetenas fortsatta bedrivande skulle det återstående erforderliga

anslagsbeloppet fördelas på åren 1918—1920.

Styrelsen hade beräknat, att innan rälsläggningen å statsbanan Sveg—Brunflo

hunne fram till Sveg, lättare materiel för bedrivande av sådana terasseringsarbeten

å delen Sveg—Vemdalen av bibanan Sveg—Hede, som icke erfordrade tyngre materiel,

skulle transporteras landsvägsledes förbi Utanbergsvallen över Klövsjö till Vemdalen.

I sammanhang härmed ville styrelsen framhålla, att en lämplig fortsättning av

banan för att föra hela landskapet i naturlig förbindelse med det övriga landet syntes

bliva dess framdragande i Ljusnans floddal till sjön Lössen, och skulle därigenom

avstånden från de betydande byarna i västra Härjedalen till järnvägsstation avsevärt

nedbringas, vilket närmare framgår av nedanstående tabell.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

76

Kung!. May.ts Nåd, Proposition Nr 142.

Tabell,

utvisande avstånden vägledes i kilometer mellan vissa platser i nordvästra

Härjedalen och sjön Lössens östra ände, Hede och Röros.

Avstånd i kilometer.

Till

Tran

Sjön Lössens

östra ände.

Hede.

,

Röros.

Östra Malmagen .........

57

94

64

Klinken .....................................................

77

114

80

Funäsdalen..................

29

66

92

Bruksvallarne (Ljusnan)..........

46

83

116

Ljungdalen............................

77

114

146

Messlingen...........

50

87

119

| Ljusnedais kapell.......

28

65

99

Storsjö .

71

108

140

Tännäs kyrka.....................

19

56

98

Västra Malmagen.....................................................

62

99

59

Riksgränsen (korsning med landsvägen Malmagen—Norge)...

68

105

53

Banans utsträckning till Lössen torde därjämte bliva av stor betydelse för den

strax väster om sjön Lössen belägna, statsverket tillhöriga bruksegendomen Ljusnedal.

För övrigt hänvisade styrelsen, vidkommande betydelsen för Härjedalens odling och

utveckling av tillkomsten av bibanan Sveg—Hede och dess fortsättning västerut, till

Kungl. Maj :ts befallningshavandes i Jämtlands län framställning den 9 januari 1912

om byggande av sagda bibana och till doktor K. Key-Åbergs utlåtande den 31 oktober

1908 angående bibanor till då befintliga och ifrågasatta andra banor inom, bland

andra, Jämtlands län, för vilka handlingar redogörelse lämnats i proposition, nr 145,

till 1912 års riksdag angående anläggning av statsbanor från Sveg till Brunflo och

från Sveg till Hede, ävensom till I. Bergmans i andra kammaren vid 1915 års riksdag

väckta motion, nr 68, angående anslag för undersökning och upprättande av kostnadsförslag

för en järnväg från Hede kyrkoby till gränsen mot Norge.

Järnvägsstyrelsen har slutligen i förutnämnda skrivelse den 17 november

1915 hemställt om anvisande av ett anslag av 500,000 kronor

för påbörjande av arbeten under år 1917 å nämnda bibana mellan Svea:

och Hede.

Beslutet att anlägga ifrågavarande statsbana var huvudsakligen beroende

på de säregna förhållanden, som äro rådande i den på kommu
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

nikationer synnerligen vanlottade bygd, där banan skulle framgå, samt

angelägenheten att bispringa och vid Sverige närmare binda belolkuingen

i denna avlägsna landsända. Att arbetena med påbörjande av banans

byggande, vilka redan fått anstå avsevärd tid utöver vad man förut tänkt

sig, skulle ytterligare uppskjutas, finner jag mig ej kunna tillstyrka.

Visserligen skulle det kunna förefalla, som om de av järnvägsstyrelsen

föreslagna transporterna av viss arbetsmateriel landsvägsledes

skulle kunna undvikas, om påbörjandet av arbetena å Sveg—Hedebanan

uppskötes, tills Sveg— Brunflobanan vore rälslagd till Sveg. Jag har

emellertid beträffande denna omständighet gjort mig närmare underrättad

hos järnvägsstyrelsen. Härvid har meddelats, att den för terrasseringsarbeten

erforderliga lättare materiel, som enligt styrelsens plan

skulle från Inlandsbanans korsning med Klövsjövägen köras till V emdalen,

i varje fall måste forslas landsvägsledes ut till arbetsplatserna.

Den ökade landsvägstransporten med därav följande något högre transportkostnad

uppväges till fullo av fördelen att kunna påbörja arbetena

å Sveg—Hedebanan redan under år 1917. Härigenom vinnes nämligen,

att den för terrasseringsarbetena å Sveg—Brunflobanan sysselsatta

arbetarstammen kan, allt efter som dessa arbeten minskas, direkt överflyttas

till Sveg—Hedebanan ävensom att den å förstnämnda bana

befintliga arbetsmaterielen skulle omedelbart komma till fortsatt användning.

Det av järnvägsstyrelsen berörda spörsmålet om eventuell fortsättning

av järnvägen från Hede till sjön Lössen synes mig vara värt att

i sinom tid taga i närmare övervägande; dock finner jag icke anledning

att för närvarande upptaga detsamma till granskning. I

I det föregående har jag uttalat mig angående frågan om vilka By|^“ads"

statsbanor i Norrland, som enligt mitt förmenande böra komma till

stånd under den närmaste framtiden.

Jag övergår nu till en närmare behandling av frågan om den plan,

efter vilken dessa statsbanor böra byggas.

Därvid må först ånyo bringas i erinran, att järnvägsstyrelsen den

28 mars 1914 erhöll i uppdrag att framlägga eu fullständig plan angående

bedrivande av arbetena å inlandsbanan. Vid upprättande av

denna plan borde styrelsen tillika angiva sammanlagda byggnadstiden

för hela banan samt under vilka år olika bandelar ansåges böra fullbordas

och successivt öppnas för trafik. En förutsättning borde vara, att

så'' stort byggnadsanslag användes årligen, att arbetena kunde bedrivas

på ett i bvggnadshänseende ekonomiskt sätt, raskt, men utan dyrbart

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Järnvägs
styrelsen.

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 142.

forcerande. Byggnadsplan, som alltså borde förslagsvis angiva de

enligt de olika alternativen erforderliga årliga anslagen, borde upprättas

under förutsättning vidare,

a) att arbetena bedreves å inlandsbanan endast söderifrån och att

därvid: 1) staten icke samtidigt byggde tvärbana, 2) staten samtidigt

byggde tvärbana, samt

b) att arbetena å inlandsbanan bedreves såväl söderifrån som norrifrån,

med enahanda alternativ i tvärbanefrågan.

I skrivelsen den 11 februari 1916 har järnvägsstyrelsen i enlighet

med det erhållna uppdraget framlagt ett antal alternativa byggnadsplan^
Vid

utarbetande av dessa bygga adsplaner har, anför styrelsen, hänsyn

tagits till de nyss angivna förutsättningarna samt i större eller mindre

grad i de olika alternativen även till de av chefen för generalstaben i

hans förut av mig omförmälda utlåtande av den 23 juli 1915 uttalade

önskningarna. I de alternativa byggnadsplan!'', enligt vilka tvärbanor1)

skola byggas samtidigt med inlandsbanan, har styrelsen förutsatt ett

årligt byggnadsanslag för ifrågavarande statsbanebyggnader av omkring

8,000,000 kronor. Arbetena skulle därvid bedrivas på fem eller sex olika

platser, i likhet med vad som skett bland annat under tiden efter år

1909. Ifråga om de planer däremot, enligt vilka inga andra banor skola

byggas samtidigt med inlandsbanan än den redan beslutade bibanan

Sveg—Hede, har styrelsen förutsatt mindre årsanslag än nyss nämnts.

Styrelsen håller nämligen före, att arbetena å varje arbetsplats icke kunna

bedrivas på fullt ekonomiskt sätt, om på varje plats årligen skall förbrukas

större anläggningskapital än högst 3,500,000 kronor. Skola

arbetena bedrivas i raskare tempo, anser styrelsen fara förefinnas för att

de skola fördyras genom forcering, för såvitt icke arbetsdistriktet är så

beläget i förhållande till järnvägs- eller sjökommunikationer, att arbetena

med anlitande av dessa förut befintliga kommunikationsleder kunna utsträckas

och fördelas på längre sträcka än som praktiskt taget är möjligt

utan fördyrande forcering, då man icke har till sitt förfogande annan

kommunikationsled än den, som den under byggnad varande järnvägen

själv bildar.

Å andra sidan bär styrelsen i detta sammanhang även framhållit,

att det är icke mindre oekonomiskt att å varje olika isolerad arbetsplats

bedriva arbetet med för litet årligt anslag. En stor del av utgifterna,

J) För undvikande av en tröttande upprepning avses i det följande med tvärbanor

jämväl de föreslagna bibanorna.

k

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142. 71)

hänförande sig till arbetets ledning och förvaltning med mera dylikt, bliva

nämligen ungefär lika stora antingen arbetena bedrivas långsamt eller

raskare. Sålunda anser styrelsen, att anslaget för eu banbyggnad från

och med andra arbetsåret av sådant skäl icke bör understiga 1 V* eller

1 Va miljon kronor allt efter arbetenas beskaffenhet, men att arbetena

kunna bedrivas mest ekonomiskt med ett årligt anslag av 2 Va eller 3

miljoner kronor.

Styrelsen har upprättat ses alternativa byggnadsplaner, under nedan

angivna förutsättningar, nämligen:

Med / betecknade alternativ, enligt vilka endast inlandsbanan bygges

utan samtidigt byggande av annan bana än den redan beslutade bibanan

Sveg—Hede:

I 1. Inlandsbanan bygges endast söderifrån.

I 2. Inlandsbanan bygges såväl söderifrån som norrifrån, utan

fördyrande forcering.

I 3. Inlandsbanan bygges såväl söderifrån som norrifrån med forcerat

bedrivande av arbetena.

Med T betecknade alternativ, enligt vilka tvärbanor byggas samtidigt

som inlandsbanan bygges:

T 1. Arbetena å inlandsbanan drivas endast söderifrån.

T 2. Arbetena å inlandsbanan drivas såväl söderifrån som norrifrån,

utan fördyrande forcering.

T 3. Arbetena å inlandsbanan drivas såväl söderifrån som norrifrån

samt med forcering.

Styrelsen har vid sin skrivelse fogat särskilda tablåer, utvisande de

årliga anslag, som under den närmaste framtiden skulle erfordras för

bedrivande av statens järnvägsbyggnader i Norrland enligt de olika

alternativa byggnadsplanerna.

Enligt vad dessa tablåer utvisa, hava i samtliga byggnadsplaner

statsbanorna Sveg—-Brunflo, Ströms vattudal (Ulriksfors)—Ångermanälven

(Volgsjön) samt Sveg—Hede tänkts fullbordade under respektive år 1919,

1917 och 1920.

Järnvägsanläggningen Umeå—Holmsund ingår endast i de med T

betecknade alternativen. Hen under vissa förutsättningar redan beslutade

förbindelsen mellan svenska och finska bansystemen vid Haparanda har

icke upptagits i någon av byggnadsplanerna.

Järnvägsstyrelsen har beträffande de för byggnadsplanernas realiserande

erforderliga anslagsbelopp erinrat om sina förut återgivna uttalanden

beträffande svårigheten att nu avgiva definitiva kostnadsberäkningar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Styrelsen anser sig dock kunna uttala, att anledning finnes antaga, att

för bandelarna Sveg—Brunflo och Ulriksfors—Volgsjön beräknade kostnadsbelopp

skola trots de under byggnadstiden inträffade krisförhållandena

visa sig fullt tillräckliga.

I fråga om de olika byggnadsplanerna, beträffande vilka jag i övrigt

får hänvisa till omförmälda vid järnvägsstyrelsens skrivelse fogade tablåer,

ber jag att i anslutning till av styrelsen lämnad redogörelse — därvid

emellertid frånses från vad som angår banan Lycksele—Stensele ‘) —

få meddela följande.

Alternativ 11.

Med årliga anslag ej överstigande 3,500,000 kronor — det största

belopp styrelsen, enligt vad förut sagts, anser kunna användas vid arbete

från ett håll utan fördyrande forcering — beräknas inlandsbanan

bliva i sin helhet rälslagd och trafikabel år 1925 samt fullbordad följande

år.

Årliga anslagsbehovet för samtliga i denna bj^ggnadsplan ingående

statsbanor överstiger icke 7,000,000 kronor.

Alternativ 12.

Med årliga anslag icke överstigande 3,500,000 kronor för de söderifrån

bedrivna arbetena å inlandsbanan och 2,500,000 kronor för arbetena

å samma bana bedrivna norrifrån har antagits, att inlandsbanan bör

vara i sin helhet rälslagd och trafikabel under år 1922 sarht fullbordad

året därpå.

Alla transporter för arbetena å inlandsbanans norra del, som måste

gå över Gällivare och Porjus, bliva självfallet rätt mycket dyrare än för

den södra delen av denna banbyggnad. Arbetsförhållandena å den norra

delen äro ock i -allmänhet dyrare än å södra delen bland annat därför,

att trakten är mindre bebyggd och kräver uppförande av arbetarbostäder

i större omfattning ävensom att väderleksförhållandena äro ogynnsammare

för arbetenas bedrivande. Av dessa skäl måste arbetena å norra

delen bliva relativt dyrare än å den södra. I följd härav har styrelsen i nu

avhandlade byggnadsplan, likasom även i de följande, där det avses att

bygga inlandsbanan från två håll, förutsatt, att arbetena å den norra

delen böra bedrivas långsammare än å den södra.

Sammanlagda årsanslaget för i planen ingående banor överstiger

icke 8,000,000 kronor. *)

*) I samtliga med T betecknade alternativ förutsattes denna bana skola utföras

sist av alla bansträckningar.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 142.

81

Alternativ 13.

Förutsättningen för denna byggnadsplan bär varit, att inlandsbanan

borde av militära skäl fullbordas så snabbt, som det praktiskt taget är

möjligt, även om därför skulle krävas sådan forcering av arbetena, att

banans anläggning därigenom fördyras. Sådan forcering ökar emellertid

anläggningskostnaderna. Vissa vattendrag måste nämligen överbyggas

med provisoriska broar, på det att rälsläggningen må kunna framgå även

om de permanenta broarna icke äro färdiga. Vidare måste arbetena

utsträckas över större sträcka samtidigt, vilket ökar transportkostnaderna.

Slutligen måste större arbetsstyrka sammandragas, och av erfarenhet

vet man, att arbetsprisen även stegras, då arbetena skola drivas i

hastigare tempo än som med fullt ekonomiskt utnyttjande av arbetskrafterna

är möjligt. Såsom följd härav hava anläggningskostnaderna

för inlandsbanan i denna byggnadsplan beräknats 920,000 kronor högre

än i föregående byggnadsplaner, således till 32,500,000 kronor i stället

för 31,580,000 kronor. De årliga anslagen hava antagits till högst

4,000,000 kronor å södra delen och 3,500,000 kronor å den norra delen

av banan. Rälsläggningen beräknas fullbordad år 1921, då banan

skulle vara i sin helhet trafikabel. Arbetena beräknas fullt avslutade

följande år.

Aven sammanlagda årsanslagen för de i planen ingående banorna

har styrelsen här måst förutsätta till högre belopp än det årliga anslagsbelopp

av 8,000,000 kronor, som styrelsen, enligt vad förut sagts,

funnit vara fullt lämpligt. Största årsanslaget är sålunda här antaget

till 9,650,000 kronor.

Alternativ T1.

Inlandsbanan tänkes enligt denna byggnadsplan byggd med liknande

årliga anslag som enligt alternativet I 1, och således vara rälslagd och

tratikabel år 1925.

Beträffande de olika i planen ingående tvärbanorna har järnvägsstyrelsen

ansett tvärbanan i Ångermanälvens dalgång, Forsmo—Hoting,’

vara av synnerligen stor betydelse för därav berörda orters uppodling

och övriga intressen. Särskilt synes det styrelsen vara av

vikt, att genom en sådan bana de gamla handelsvägarna i möjligaste

mån snarast återställas, sedan de nu beträffande de i trakten upp emot

inlandsbanan liggande orterna genom denna banas framdragande till

Hoting och vidare till Yolgsjön blivit i avsevärd grad rubbade, i det att

handeln allt mera sökt sig söderut till Östei''sund och därifrån mot

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 121 höft. (Nr 142.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Sundsvall, eventuellt Trondhjem, i stället för att tidigare Härnösand och

Örnsköldsvik varit dessa orters handelscentra. Styrelsen anser därför,

att denna tvärbana bör påbörjas snarast möjligt och anslag härför begäras

redan av innevarande års riksdag, varefter arbetena böra fortgå

med minst så stora årliga anslag, som enligt vad styrelsen förut framhållit

krävas för ett ekonomiskt bedrivande av arbetena och som kunna

påräknas utan eftersättande av arbetena å andra nödvändiga banbyggnader.

Med årsanslag i allmänhet av 1,500,000 till 2,000,000 kronor

skulle tvärbanan enligt denna byggnadsplan kunna vara trafikabel år 1922.

Näst efter denna tvärbana synes det styrelsen vara nödvändigt att

igångsätta arbetena å banan Hällnäs—Lycksele. Styrelsen har därför i

nu föreliggande byggnadsplan tänkt sig, att arbetena å denna tvärbana

skulle påbörjas år 1918 för att därefter fortgå med årliga anslag

av mellan 1,100,000 kronor och 1,600,000 kronor. Rälsläggningen

skulle då vara framme vid Lycksele och bandelen Hällnäs—Lycksele

trafikabel år 1921.

Arbetet å bibanan Umeå—Holmsund har styrelsen ansett böra bedrivas

så, att denna bana, som sätter norra stambanan i förbindelse med

sistnämnda plats, bliver färdig för trafik senast samtidigt som trafik

kan öppnas å bandelen Hällnäs—Lycksele. Ehuru det varit önskligt,

att denna bana kunde beräknats vara färdig tidigare, exempelvis vid

samma tidpunkt som enligt efterföljande alternativ T 2 eller år 1919,

har detta icke varit möjligt enligt nu avhandlade alternativ T 1 utan

överskridande av det maximala anslagsbehovet av 8,000,000 kronor per år.

Tvärbanan Jörn—Avaviken skulle enligt denna byggnadsplan påbörjas

år 1921 samt vara rälslagd och trafikabel år 1923. önskligt hade enligt

styrelsens uppfattning varit, om tvärbanan varit trafikabel samtidigt

som rälsläggningen å inlandsbanan beräknats framkomma till Avaviken.

I denna byggnadsplan har detta emellertid ej varit möjligt utan att

sammanlagda årliga anslagsbehovet för alla banorna skulle behövt överskrida

det belopp av 8,000,000 kronor, som byggnadsplanen förutsätter.

« Alternativ T 2.

Beträffande denna byggnadsplan, enligt vilken arbetena å inlandsbanan

skulle bedrivas såväl å dess södra som dess norra del, har styrelsen tänkt

sig, att arbetena å södra delen skulle påbörjas år 1917 och anslag härför

äskas redan av innevarande års riksdag samt därefter fortgå med sådana

årliga anslag, som enligt styrelsens förmenande medgiva arbetenas bedrivande

på det mest ekonomiska sättet eller 2,500,000 till 3,000,000

kronor. Rälsläggningen skulle då framkomma och banan bliva trafikabel

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.

till Avaviken år 1922. På norra delen skulle arbetena enligt denna

plan påbörjas först år 1920 och bedrivas med årsanslag av högst

2.700.000 kronor. Rälsläggningen beräknas vara fullbordad och banan

i sin helhet tralikabel år 1924. Ett tidigare igångsättande av arbetena

å norra delen eller dessa arbetens snabbare bedrivande säger sig styrelsen

i denna plan icke hava kunnat tänka sig utan att antingen åsidosätta

andra viktiga banbyggnader eller överskrida ett sammanlagt årsanslag

för banorna av 8,000,000 kronor.

Tvärbanan Forsmo—Hoting skulle påbörjas år 1917 samt vara rälslagd

och tralikabel år 1922.

Bibanan Hällnäs—Lyckselo skulle likasom enligt alternativ T 1

påbörjas år 1918, men sedan byggas med i medeltal något mindre årliga

anslag, 1,000,000 till 1,500,000 kronor, så att banan vore tralikabel

mellan Hällnäs och Lycksele år 1922 i stället för år 1921 enligt alternativ

TI.

Bibanan Umeå—Holmsund har i denna byggnadsplan beräknats

fullbordad på två år, 1918 och 1919, således två år tidigare än enligt

alternativ T 1. Enligt detta senare alternativ har det nämligen^ såsom

förut anfördes, icke varit möjligt avpassa anslagen för olika år så att de

medgivit ett lika tidigt byggande av nämnda bana som enligt alternativet

T 2. Att banan Umeå—Holmsund påskyndas synes styrelsen emellertid

vara av vikt, enär behovet av järnvägsförbindelse med en tillfredsställande

hamnplats under lång tid varit synnerligen trängande för Umeå stad

och de trakter, som haft sin export och import över denna stad.

I denna byggnadsplan förutsättes vidare, att tvärbanan Jörn—Avaviken

påbörjas redan år 1920 eller ett år tidigare än enligt alternativ T 1

samt att sådana årsanslag beviljas -—- mellan 1,050,000 kronor och

1.800.000 kronor — att banan kan vara rälslagd och trafikabel redan

år 1922 eller samma år då enligt denna byggnadsplan inlandsbanans

södra del beräknats bliva rälslagd och trafikabel upp till Avaviken. På

så sätt skulle man sistnämnda år nått det viktiga önskemålet att hava

sammanhängande järnvägsförbindelse med övre Norrbotten över Östersund—^Vilhelmina—Stensele—Sorsele—Avaviken

och Jörn.

Sammanlagda årsanslagen för samtliga i planen ingående banor har

beräknats icke överstiga 8,000,000 kronor.

Alternativ T 3.

Denna byggnadsplan förutsätter, att arbetena å inlandsbanan forceras

så att banan blir i sin helhet rälslagd och trafikabel redan under

år 1923. Visserligen hava de årliga anslagen härvid icke tänkts över
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

stiga 3,500,000 kronor, men med hänsyn till arbetenas bedrivande samtidigt

även på flera andra banor torde man enligt järnvägsstyrelsens

mening även i detta fall få räkna med en av forceringen betingad ökning

av anläggningskostnaderna.

Arbetena å de i planen ingående tvärbanorna skulle bedrivas ungefär

på samma sätt som enligt alternativ T 2 med undantag av att bibanan

Umeå—Holmsund samt tvärbanan Jörn—Avaviken icke bleve rälslagda

och trafikabla förrän åren 1921 och 1923 mot respektive år 1919

och 1922 enligt alternativ T 2 ävensom att rälsläggningen enligt alternativ

T 3 skulle vara framme vid Lycksele år 1921.

Likasom i fråga om alternativ i 3 har i denna byggnadsplan sammanlagda

anslagsbehovet för samtliga i planen ingående banor måst

överskrida 8,000,000 kronor under vissa år och då beräknas till mellan

9,000,000 och 9,500,000 kronor.

I nedanstående tablå har järnvägsstyrelsen angivit de tidpunkter,

vid vilka det kan antagas, att enligt de olika byggnadsplanerna arbetena

så fortskridit, att provisorisk trafik skulle kunna anordnas till nedan

angivna platser1):

Platser längs angivna banor.

Byggnad splaner.

I 1

I 2

I 3

T 1

T 2

T 3

år.

är.

år.

år.

år.

år.

Inlandsbanan.

Vilhelmina .........................

1917

1917

1917

1917

1917

1917

Ume älv vid Stensele ...........

1918

1918

1918

1918

1919

1918

Sorsele..............................

1920

1920

1919

1920

1921

1920

Avaviken..................

1921

1921

1920

1921

1922

1921

Pite älv .................

1922

1922

1920

1922

1924

1922

Jokkmokk ......

1924

1919

1919

1924

1922

1921

Hela banan trafikabel.....

1925

1922

1921

1925

1924

1923

Forsmo—Boting.

Porsås (Ådals—Liden)..........

—

—

_

1918

1918

1918

Backe ...............

—

—

—

1920

1920

1920

Hoting..............

—

—

—

1922

1922

1922

) I denna och följande tablå har ej medtagits vad som angår den av järnvägsstyrelsen

föreslagna förbindelsen över Stensele.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 142. 85

Platser längs angivna banor.

Byggnadsplaner.

I 1

i 2

I 3

T 1

T 2

T 3

år.

år.

år.

är.

år.

år.

H minus—Lycksele.

Åmsele................................

—

—

—

1919

1919

1919

Lycksele.............................

—

—

—

1921

1922

1921

Jörn -Avaviken.

Glommersträsk ..... ...............

—

—

—

1922

1921

1922

Arvidsjaur ...........................

—

—

—

1923

1922

1923

Avaviken.............................

—

—

—

1923

1922

1923

Umeå-Holmsund.

Holmsund ...........................

—

—

—

1921

1919

1921

I anslutning härtill har styrelsen verkställt en jämförelse mellan de

olika byggnadsplanerna med hänsyn till den tid, dä enligt var och en av

dem järnvägsförbindelse beräknas åstadkommen mellan mellersta Sverige och

övre Norrland med användande av inlandsbanan ända fram till Gällivare

eller ock med avvikande från densamma vid Avaviken samt vidare

längs tvärbanan till Jörn1). Beträffande resultatet av denna jämförelse

har styrelsen meddelat följande översikt:

År då förbindelsen

är

färdig.

I 1. Östersund—Stensele—Avaviken—Gällivare............... 1925

12. » — » — » — > ............... 1922

13. » — » — » — » ............... 1921

TI. » — » —Avaviken—Jörn ................... 1923

» » — » — » —Gällivare ............... 1925

T 2. » — » —Avaviken—Jörn...................... 1922

» » — » — » —Gällivare ............... 1924

T 3. » — » —Avaviken—Jörn ..................... 1923

» » — > — » —Gällivare ............... 1923

Av denna översikt framgår, att om det endast gällde att på kortaste tid

framdraga järnvägen till Gällivare, så vore alternativet I 3 att föredraga

framför de andra samt att, om man ville bortse från detta alternativ,

b Jämför noten å föregående sida.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Chefen för

generalstaben

d. 26/i 1916.

som förutsätter fördyrande forcering av arbetena, alternativet 12 i så

fall är det bästa, enligt vilket förbindelse till Gällivare skulle vara uppnådd

år 1922.

Som jag förut meddelat, bar chefen för generalstaben på framställning

från styrelsen avgivit yttrande över styrelsens föreliggande förslag

till b)^ggande av inlandsbanan och tvärbanor.

Efter att hava frambållit, att inlandsbanans militära betydelse på

senaste tid väsentligt ökats samt att med hänsyn härtill andra statsbanebyggnader

borde stå tillbaka till dess inlandsbanans fullbordande på

kortast möjliga tid blivit säkerställt, fortsätter generalstabschefen sålunda:

»Kungl. styrelsen liar bestämt uttalat sig mot tanken på att färdigbygga inlandsbanan

utan att samtidigt tvärbanor byggas, d. v. s. mot gruppen I av de angivna

alternativen. Kungl. järnvägsstyrelsen har härvid uteslutande — och detta är ju

helt naturligt — tagit hänsyn till den ekonomiska nyttan av inlandsbanan. Det är

ju av det ovan anförda uppenbart, att man med hänsyn till försvarets intressen däremot

bör välja det alternativ, genom vilket man snarast möjligt erhåller den åstundade

förbindelsen, det vill säga alternativ I 3. Genom tillämpning av detta alternativ

blir nämligen förbindelsen färdig år 1921. Man måste städse taga i betraktande, att

förhållandena kunna bliva sådana i en framtid — en bestämd tidpunkt härför kan

aldrig angivas — att man kan komma att djupt beklaga, att fullbordandet av ett

bland våra viktigaste försvarsmedel blivit fördröjt. Den kostnadsökning, som forceringen

av arbetet medför, synes mig icke vara så betydande, att den bör få inverka

på valet av det med hänsyn till landets trygghet bästa alternativet. Kostnadsökningen

beräknas nämligen av kungl. järnvägsstyrelsen till 920,000 kronor, d. v. s.

en ökning av endast något över 3 %. Denna kostnadsökning synes mig dessutom

vara av mindre betydelse ur rent ekonomisk synpunkt, enär inlandsbanan erhåller

sin nationalekonomiska betydelse först med anslutningen till linjen Luleå—Gällivare

och sålunda även av dessa skäl bör påskyndas så mycket som möjligt. Med hänsyn

härtill måste jag av militära skäl bestämt förorda alternativet I 3, d. v. s. att inlandsbanan

bygges såväl söderifrån som norrifrån med forcerat bedrivande av arbetena

och beräknas bliva färdig senast år 1921.

Om däremot tvärbanor skola byggas samtidigt ■— d. v. s. arbetena skola bedrivas

enligt något av de med T betecknade förslagen — blir visserligen den_ ur försvarets

synpunkt önskade genomgående förbindelsen tidigast färdig enligt alternativet T 3,

nämligen år 1923; men förslaget T 2 — inlandsbanan färdig 1924 — skiljer sig icke

mycket därifrån och kommer med hänsyn till ett tillgodoseende av försvarets intresse

därnäst. Härtill kommer, att sistnämnda förslag innebär, att man år 1922 kan påräkna

en inre förbindelse över Jörn, vilket under vissa förhållanden kan komma att medföra

avsevärda fördelar. Under året 1923 blir man dock något sämre ställd än enligt

alternativ T 3. Ur försvarets synpunkt är däremot alternativet T 1 fullkomligt

oantagligt. Då emellertid de angivna byggnadstiderna äro tämligen obestämda och

givetvis icke heller under arbetets fortgång helt kunna genomföras, synes det måhända

vara bättre att beträffande denna grupp av alternativ gå med på det som tidigast

lämnar åtminstone någon fördel.»

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Chefen för generalstaben liar slutligen framhållit vikten av att om

alternativ T 2 komme att tillämpas, ej endast inlandsbanan, utan även

tvärbanan Jörn—Avaviken bleve så utrustade med materiel och personal,

att de bleve användbara för militära masstransporter.

I anledning av vad chefen för generalstaben anfört har järnvägsstyrelsen

vidare yttrat sig sålunda:

»Chefen för generalstaben anser från militär synpunkt sådan byggnadsplan böra

sättas i första rummet, som upptager byggandet endast av inlandsbanan.

Styrelsen, som emellertid för sin del anser sig hava att tillse, att banbyggnadsarbetet

i Norrland planlägges så, att det för landets övre delar inom kortast möjliga

tid medför den nationalekonomiska nytta av de olika ifrågasatta banorna, som

man har rätt att förvänta, måste å sin sida uttala sig emot tanken på att färdigbygga

inlandsbanan, utan att samtidigt tvärbanor byggas. Styrelsen har tidigare vid

olika tillfällen, bland annat i sin underdåniga skrivelse den 19 januari 1911 angående

plan för statens järnvägsbyggnader, framhållit behovet av tvärbanors byggande, allteftersom

arbetet å inlandsbanan fortskrider, varvid bland annat påvisats, att nyttan

av inlandsbanan i nationalekonomiskt hänseende icke skulle bliva den väntade, om

icke samtidigt tvärbanor byggdes. Banan skulle otvivelaktigt till och med bliva

i visst avseende till skada såsom allt för mycket omkastande de gamla handelsvägarna.

Styrelsen kan således för sin del icke tillstyrka en byggnadsplan enligt något

av de med I betecknade alternativen.

Med en byggnadsplan enligt något av de med T betecknade alternativen uppnås

förbindelsen med övre Norrland i vissa fall tidigare över tvärbanan Jörn—Avaviken

än med Gällivare. Enligt alternativen T 1 och T 2 nås förbindelsen sålunda år 1923

respektive år 1922 över Jörn—Avaviken, under det att inlandsbanan är trafikabel i

sin helhet till Gällivare först år 1925 enligt det förra och år 1924 enligt det .senare

alternativet. Vid alternativet T 3, som dock förutsätter, att arbetena å inlandsbanan

bedrivas med fördyrande forcering, färdigställes förbindelsen samtidigt över inlandsbanan

till Gällivare och över tvärbanan Jörn—Avaviken nämligen år 1923. Visserligen

åstadkommes således förbindelsen med Gällivare ett år tidigare enligt alternativ

T 3 än enligt alternativ T 2, men i stället åstadkommes förbindelsen över Jörn—Avaviken

ett år senare.

Den byggnadsplan, enligt vilken förbindelsen med övre Norrland på så sätt

tidigast uppnås, samtidigt som tvärbanor anläggas, är den med alternativet T 2 betecknade.

Denna byggnadsplan synes styrelsen även beträffande arbetenas fortgång

å övriga i planen ingående banor vara den lämpligaste, som kan åstadkommas utan

överskridande av ett sammanlagt årligt anslagsbehov av 8,000,000 kronor.» I

I anslutning till vad sålunda anförts och under erinran, att cheten

för generalstaben ansett alternativ T 2 bäst tillgodose försvarets krav,

för den händelse tvärbanor måste byggas samtidigt med inlandsbanan,

har järnvägsstyrelsen såsom sin åsikt uttalat, att den med alternativ T2

Järnvägs
styrelsen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Departements
efen.

*

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

betecknade byggnadsplanen bör läggas till grund för arbetenas bedrivande

å de här avhandlade banorna i Norrland.

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande slutligen ånyo erinrat om nödvändigheten

av att en på erforderliga undersökningar och utredningar

grundad plan föreligger för bedrivande av statens järnvägsbyggnader

under längre tid framåt, från vilken plan endast sådana avvikelser göras,

som med nödvändighet kunna betingas av större konjunkturväxlingar

eller av statsfinansiella skäl.

Redan förut har jag haft tillfälle framhålla, hurusom en på erforderliga

. undersökningar och utredningar grundad plan för utförande av

de nu ifrågavarande järnvägsanläggningarna måste anses i hög grad av

behovet påkallad. För vinnande av syftet med en sådan plan och för

möjliggörande av arbetenas rationella bedrivande synes det ock nödigt,

att det av statsmakterna redan nu varder i princip fastslaget, att de i

planen ingående, förut ej beslutade banorna skola komma till stånd.

Den första fråga, som möter vid upprättandet av en sådan plan,

är huruvida byggandet av tvärbanorna från inlandsbanan till norra stambanan

bör helt eller delvis äga rum samtidigt med bedrivande av arbetena

å inlandsbanans fortsättning eller om med tvärbanornas byggande

bör anstå, tills inlandsbanan blivit fullbordad.

Härutinnan må till en början framhållas, att den förebragta nationalekonomiska

undersökningen angående tvärbanornas betydelse lämnar

ett det starkaste stöd för det förra aT dessa alternativ. Det synes mig

nämligen av denna utredning uppenbarligen framgå, att det för såväl

vederbörande orters tillgodoseende som ett rationellt utnyttjande av inlandsbanan

redan i dess första skede är av stor vikt, att tvärbanorna

såvitt möjligt komma till utförande allt eftersom inlandsbanebygget fortskrider.

Redan förut har jag ock erinrat om att inlandsbanan, därest

icke tvärbanor byggas samtidigt med densamma, skulle komma att bryta

de nuvarande handelsförbindelserna mellan kuststäderna vid Bottenhavet

och den övre lappmarken.

Vidare må betonas, att, under den givna förutsättningen att tvärbanor

överhuvud skola komma till stånd, det för byggnadsarbetenas

bedrivande — särskilt med hänsyn till förflyttning mellan olika bandelar

av arbetare, maskiner in. m. — ställer sig ekonomiskt förmånligare, om

arbetena å tvärbanorna bedrivas samtidigt med arbetena å inlandsbanan

än om så icke sker.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

89

Det vill alltså synas klart, att arbetena å inlandsbanan och tvärbanorna

böra bedrivas samtidigt, därest det icke med hänsyn till inlandsbanans

strategiska betydelse skulle befinnas nödigt att påskynda

densamma genom att undanskjuta byggandet av tvärbanorna.

Chefen för generalstaben har, såsom helt naturligt är, sett frågan

om lämpligaste byggnadsplan uteslutande ur försvarssynpunkt och sålunda

ansett inlandsbanans fullbordande böra Tinder alla omständigheter

ske tidigast möjligt. För honom har således den mest tilltalande vägen

varit alternativ 13, vilket alternativ ej upptager tvärbanorna och som

förutsätter, att inlandsbanan bygges såväl söderifrån som norrifrån med

forcering av arbetena. Förbindelse med Gällivare skulle då vara uppnådd

år 1921.

Vikten av att inlandsbanan så snart kan ske framföres till sin slutpunkt

torde väl för de allra flesta vara påtaglig. För egen del behjärtar

jag ock livligt de av generalstabschefen härutinnan anförda synpunkterna.

Ett genomförande av det föreslagna alternativet 13 torde

emellertid av andra skäl möta bestämda hinder. För mig vill det nämligen

synas klart, att om de norrländska statsbanor, varom nu är fråga,

överhuvudtaget skola inom en nära ''tid kunna bringas till utförande,

hänsyn även måste tagas till den statsfinansiella sidan av saken. Fördyrande

arbetsprogram torde därför, huru berättigade anordningarna i

och för sig än kunde förefalla, knappast kunna komma till användning.

Sålunda lärer det enligt min uppfattning icke kunna ifrågasättas att utföra

anläggningarna vare sig enligt det av generalstabschefen förordade

alternativet I 3 eller enligt alternativ T 3, vilka bägge förutsätta forcering

av arbetena med åtföljande stegring av kostnaderna. Att en sådan

forcering ej borde äga rum, förutsatte jag redan i mitt anförande till

statsrådsprotokollet den 28 mars 1914, då järnvägsstyrelsen erhöll i uppdrag

att framlägga plan för anläggningarnas utförande.

Då alternativ I 1, enligt vilket förbindelse med Gällivare skulle

vara uppnådd först år 1925, ur försvarets synpunkt torde vara särdeles

oförmånligt och ej heller alternativ I 2, enligt vad jag strax närmare

kommer att utveckla, lärer från samma synpunkt innebära några avsevärda

företräden, anser jag sålunda banans byggande böra ske enligt

något av de med T 1 eller T 2 betecknade alternativen.

Vid en jämförelse mellan sistnämnda alternativ måste man enligt

min mefting giva obetingat företräde åt alternativ T 2. Enligt sistnämnda

alternativ skulle nämligen förbindelse med norra stambanan

över Jörn—Avaviken vara uppnådd år 1922 — alltså endast ett år senare

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 scivil. 121 höft. (Nr 142.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

än det, då enligt alternativ I 3 inlandsbanan i dess helhet skulle vara

trafikabel. Till Gällivare skulle förbindelsen vara uppnådd år 1924.

Enligt alternativ T 1 skulle motsvarande tider utgöra 1923 och 1925.

Nämnda omständighet, att enligt alternativ T 2 förbindelse med norra

stambanan över Jörn—Avaviken skulle uppnås redan 1922, medför ock,

att detsamma ur militär synpunkt ej ställer sig särdeles oförmånligt i

jämförelse med alternativ I 2, enligt vilket förbindelse med Gällivare

skulle uppnås först sistnämnda år. Chefen för generalstaben har ock",

därest tvärbanorna skola byggas samtidigt med inlandsbanan, förklarat

sig böra förorda, att alternativet T 2 kommer till utförande.

Av nu anförda skäl ansluter jag mig således till järnvägsstyrelsens

uppfattning och vill alltså för min del tillstyrka, att den med alternativ

T 2 betecknade byggnadsplanen i huvudsak lägges till grund för arbetenas

bedrivande å de norrländska statsbanorna.

Som jag förut haft tillfälle framhålla, anser jag mig ej beredd att

för närvarande tillstyrka utförandet av banan Lycksele—Stensele. Därest

denna uppfattning vinner godkännande, bör således ur planen uteslutas

de av järnvägsstyrelsen för denna bana ifrågasatta anslag, varigenom

kostnaderna skulle nedbringas med ej mindre än 6,550,000 kronor.

Vidare vill jag nämna, att jag, med hänsyn till den rådande ekonomiska

situationen och de osedvanligt stora krav för statens järnvägars

räkning, som för år 1917 ställas på statskassan, anser mig böra i planen

tillstyrka den jämkning, att det erforderliga anslaget för sistnämnda

år nedsättes med 500,000 kronor — en nedsättning, som med en i vissa

avseenden ändrad anslagsfördelning för följande år kan äga rum utan

att något av de i planen upptagna arbetena kommer att fördröjas.

Till åskådliggörande av den av mig sålunda förordade byggnadsplanen

— jämkad i enlighet med. vad nyss sagts — ber jag få åberopa

en tablå och en grafisk framställning, vilka torde som bilagor få åtfölja

protokollet.

För genomförande av byggnadsplanen skulle, med iakttagande

av nyssnämnda jämkningar, för åren 1917—1925 erfordras anslag till

följande belopp.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

91

År.

Till förut be- slutade banor.

Kronor.

• Till förut ej

beslutade banor

Kronor.

Summa

Kr0nor.

1917............................................................

4,000,000

3,500,000

_

7,500,000

_

1918..............................................................

3,500,000

—

4,500,000

—

8,000,000

—

1919.............................................................

2,150.000

—

5,850,000

—

8,000,000

-

1920...........................................................

252,000

—

7,750,000

—

8,002,000

—

1921...............................................................

—

—

8,000,000

—

8,000,000

—

1922...............................................................

—

—

8,000,000

—

8,000,000

—

1923.............................................................

—

—

7,200,000

—

7,200,000

—

1924.............................................................

—

—

4,800,000

-

4,800,000

—

1925...........................................................

—

—

1,780,000

—

1,780,000

—

Summa

9,902,000

51,380,000

-

61,282,000

På de särskilda järnvägsföretagen skulle dessa summor fördela sig

på följande sätt:

Förut beslutade

Ei förut beslu-

banor.

tade banor

Kronor.

Kronor.

Längdbana:

Sveg—Brunflo ........................................................................

6,450,000

—

—

—

Ulriksfors—Volgsjön ...............................................................

500,000

—

—

—

V olgsj ön—Gällivare.................................................................

—

—

31,580,000

—

Tvärbanor:

Sveg—Hede ..................................................................... —

2,952,000

—

—

—

Forsmo—Hoting...................................................................

-—

—

9,100,000

—

Hällnäs—Lycksele .................................................................

—

—

4,600,000

—

Umeå—Holmsund ..................................................................

—

—

1,200,000

—

Jörn—A vaviken .....................................................................

—

—

4,900,000

—

Summa

9,902,000

—

51,380,000

—

De årliga anslag, som skulle erfordras för genomförande av såväl

denna som övriga föreslagna byggnadsplaner, äro visserligen betydande.

Vidkommande den av mig förordade planen skulle anslagen emellertid ej

— med ett oväsentligt undantag för år 1920 — komma att överstiga ett

belopp av 8,000,000 kronor årligen. Medeltalet årligen av de för tiden

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

1917—1925 erforderliga anslag skulle utgöra för samtliga i planen ingående

banor omkring 6,800,000 kronor och för de i planen ingående,

förut ej beslutade banor omkring 5,700,000 kronor. Till jämförelse må

meddelas följande, av järnvägsstyrelsen på min anmodan gjorda sammanställning

över de belopp, som riksdagen under tiden 1877—1915

beviljat för statens järnvägsbyggnader.

År

1877 beviljade riksdagen ..........

............ 6,000,000 kronor.

»

1878

»

» ..........

............ 8,350,000

»

»

1879

. »

» ..........

.......... 8,470,000

>

1880

»

» ..........

............ 5,100,000

1881

» ..........

............ 2,500,000

»

1882

» .........

............ 2,000,000

>

»

1883

» ..........

............ 6,347,000

»

1884

»

» ..........

............ 5,754,000

»

»

1885

»

» ..........

............ 2,000,000

»

»

1886

» .........

............ 1,750,000

»

1887

»

» ..........

............ 2,000,000

»

1888

»

» ..........

........... 2,500,000

»

»

1889

» ..........

............ 4,000,000

y>

»

1890

»

» ...........

............ 4,665,000

»

7>

1891

»

» ..........

............ 5,823,000

»

>

1892

»

» .........

........... 6,800,000

»

1893

» ...........

............ 3,700,000

»

1894

»

» ...........

...................

............ intet anslag.

1H95

»

» ...........

............ 2,600,000

»

1896

»

» ...........

............ 1,350,000

»

»

1897

»

» ...........

............ 4,625,000

»

»

1898

»

» ...........

............ 11,250,000

»

T>

1899

»

» ...........

............ 8,037,500

»

X>

1900

»

» ...........

............ 14,658,000

»

1901

» ...........

............ 13,059,000

»

1902

»

)> ...........

.................

............ 4,172,000

1903

»

» ...........

............ 3,340,000

»

>

1904

»

» ...........

............ 4,600,000

»

>

1905

» ..........

............ 2,072,000

»

1906

»

» ..........

............ 730,000

»

1907

» ...........

............ 6,083,000

»

1908

»

» ...........

............ 7,300,000

»

y>

1909

»

» ...........

.......... 7,061,246

»

1910

»

» ...........

........... 8,501,000

>

»

1911

*

» ...........

........... 8,260,500

»

i

1912

»

» ...........

........... 7,800,000

»

3>

1913

»

* ...........

........... 5,687,000

»

»

1914

»

» ...........

........... 7,347,000

»

»

1915

»

» ...........

.................

........... 5,050,000

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

93

I de angivna beloppen ingå icke de medel, som riksdagen anvisat för dubbelspäranordningar

eller för nya byggnader och anläggningar vid statens redan trafikerade

järnvägar.

I de av 1883 och 1884 års riksdagar beviljade belopp ingå köpeskillingarna för

de enskilda järnvägarna Söderhamn—Bergvik och Sundsvall—Torpshammar, och i

anslagen, beviljade år 1904 till och med 1907, ingå sammanlagt 510,000 kronor för

undersökningar och utredningar angående inlandsbanan. Däremot äro i de angivna

beloppen icke intagna de summor, som riksdagen vid olika tillfällen beviljat för

inköp av en del andra enskilda järnvägar samt för förvärv av mark för vissa bangårdar

v).

Som av den förut återgivna sammanställningen framgår, hava de

anslag, vilka under den i sammanställningen avsedda tid för olika år

beviljats, varit till storleken synnerligen växlande. De av riksdagarna

1910—1915 beviljade anslagen uppgå emellertid i medeltal årligen till

något över 7,000,000 kronor. De största anslag, som för planens

genomförande skulle erfordras, skulle ej komma att överstiga de belopp,

som av riksdagarna 1878 och 1879, 1.898—1901 samt 1910 och 1911

ställts till förfogande för nya statsbanebyggnader.

Jag övergår härefter till att något närmare yttra mig om de i

planen ingående byggnadsföretagen. Anslagen till de av riksdagen redan

beslutade järnvägsanläggningarna Sv eg—Brunflo och Ulriksfors—Volgsjön

äro upptagna i enlighet med de grunder, som tidigare blivit beträffande

dessa bandelar förutsatta. Beträffande anslagen till den likaledes av riksdagen

förut beslutade järnvägen Sveg—Hede ber jag att få hänvisa til]

vad jag härutinnan tidigare anfört.

Av planen framgår vidare, att arbetena å inlandsbanan mot norr,

från Volgsjön räknat, skulle påbörjas tidigare och bedrivas med större

anslag än arbetena å samma banas fortsättning mot söder, från Gällivare

räknat. Detta är, enligt vad järnvägsstyrelsen närmare utvecklat,

beroende därpå, att arbetena å norra delen ställa sig relativt dyrare än

å den södra. Enligt planen skulle inlandsbanan vara rälslagd och provisoriskt

trafikabel söderifrån till Vilhelmina 1917, till Stensele 1919, till

Sorsele 1921 och till Avaviken 1922 samt norrifrån till Jokkmokk 1922.

År 1924 skulle banan vara i sin helhet rälslagd och trafikabel. Påföljande

år skulle samtliga arbeten å banan vara avslutade3).

*) Anledningen därtill, att i den vid protokollet fogade grafiska framställningen anslagen

för åren 1910 och 1911 ej överensstämma med de anslag, som enligt här intagna tablå beviljats

av 1909 och 1910 års riksdagar, är att 1910 års riksdag för samma år anvisade två anslag för

statsbanebyggnader om tillhopa 2,070,000 kronor.

2) I allmänhet gäller beträffande de i planen ingående bansträckorna, att de bliva rälslagda

och trafikabla året innan arbetena å bansträckorna avslutas.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Av tvärbanorna mellan inlandsbanan och norra stambanan skulle

arbetena å banan Forsmo—Hoting påbörjas redan 1917 och därefter så

bedrivas, att arbetena vore slutförda 1923. Sistnämnda år skulle jämväl

arbetena å banorna Hällnäs—Lycksele samt Jörn—Avaviken vara avslutade.

Arbetena å dessa banbyggnader skulle påbörjas under respektive

åren 1918 och 1920.

Den ordning, vari arbetena sålunda föreslagits skola bedrivas å

tvärbanorna, synes mig vara så tillfredsställande, som inom ramen för

de ifrågasatta anslagsbeloppen är möjligt.

Redan förut har jag haft tillfälle erinra, att av de trakter, som

skulle beröras av tvärbanorna, områdena vid Ångermanlands övre ådalar

giva de rikaste löftena om en framtida ekonomisk blomstring. Härtill

kommer den av järnvägsstyrelsen framhållna angelägenheten att för

dessa områdens vidkommande snarast återställa de gamla handelsvägarna,

som genom inlandsbanans framdragande till Volgsjön blivit i avsevärd grad

rubbade. Av dessa skäl torde banan Forsmo—Hoting så fort ske kan

böra påbörjas.

Med hänsyn till önskemålet att snarast över Avaviken erhålla förbindelse

med övre Norrland lärer ett uppskov, utöver vad byggnadsplanen

innehåller, med utförandet av tvärbanan Jörn—Avaviken vara

uteslutet.

Vidkommande bedrivandet av arbetena å banan Hällnäs—Lycksele

vill jag omnämna, att, sedan järnvägsstyrelsens utlåtande avgivits,

för en tvärbana över Lycksele intresserade hos Kungl. Maj:t anhållit

om vidtagande av åtgärder för påskyndande av arbetena å denna bana.

Med hänsyn till vad jag förut anfört beträffande tiden för arbetenas

bedrivande å de övriga tvärbanorna, torde det emellertid icke — såvitt

angår den nu ifrågavarande bibanan Hällnäs—Lycksele — låta sig göra

att tillmötesgå denna framställning.

Vidkommande slutligen banan Umeå—Holmsund skulle denna påbörjas

under 1918 och slutföras under nästföljande år. Med hänsyn till

vad jag förut anfört synes mig angeläget, att banans utförande såvitt

möjligt ej ytterligare undanskjutes.

Anslag för I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverksproposition har

år 1917. Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition, som

kunde komma att avlåtas angående fortsättande av inlandsbanan norr

om Volgsjön m. m., för år 1917 för ändamålet beräkna ett anslag av

4,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under

år 1916 av tillgängliga medel utanordna 1,000,000 kronor.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 142.

95

Av det sålunda för 1917 beräknade anslaget avsågs 3,500,000 kronor

skola utgå av lånemedel och 500,000 kronor av skattemedel.

Ett genomförande av den plan, som i det föregående förordats,

skulle för år 1917 kräva följande anslag, nämligen

för järnvägen Sv eg—Brunfio...........

)) » Ulriksfors—Volgsjön

» » Volgsjön—Stensele

» » Forsrno—Hoting.........

» » Sorg—Mede ..............

............. 3,000,000 kronor,

.............. 500,000 » .

.............. 2,500,000 »

............. 1,000,000 »

............. 500,000 »

Summa 7,500,000 kronor.

Av de sålunda erforderliga beloppen hava anslagen för järnvägarna

Sv eg—Brunfio samt Ulriksfors—Volgsjön äskats redan i den till innevarande

års riksdag avlåtna statsverksproposition. För övriga anläggningar

skulle sålunda erfordras ett belopp om 4,000,000 kronor.

Beträffande banan Sveg—Mede tillåter jag mig hänvisa till det föregående.

Det för ändamålet erforderliga anslaget för år 1917, 500,000

kronor, torde, i enlighet med vad riksdagen tidigare förutsatt, böra utgå

av skattemedel.

Av det för banan Volgsjön—Stensele för 1917 erforderliga anslag,

2,500,000 kronor, har järnvägsstyrelsen ansett 1,000,000 kronor böra

utgå i förskott under år 1916 för påbörjande av arbetena å denna järnvägsanläggning.

Arbetena å statsbanan Ulriksfors—Volgsjön hava nämligen,

enligt vad styrelsen meddelar, fortskridit så långt, att redan under

år 1916 vissa arbeten, såsom terrasseringsarbeten, trum- och brobyggnader

med mera dylikt, vid olika tidpunkter efter hand avslutas. Lika

med styrelsen anser jag angeläget, att de med nämnda arbeten sysselsatta

arbetarna icke må behöva efter hand entledigas utan redan under

innevarande år kunna förflyttas för bedrivande av arbetena norr om

Volgsjön.

Beträffande kostnadsberäkningarna för statsbanan Volgsjön—Stensele

tillåter jag mig från det föregående erinra, att järnvägsstyrelsen

beräknat, att inlandsbanan från Volgsjön till Stensele station, vilken ,

skulle förläggas i närheten av Luspen vid Stor-Umans östra ända, skulle

kosta jämte bispåret till Malgomajsjön 6,060,000 kronor, däri inberäknat

kostnad för rullande materiel, men utan kostnad för jordlösen, skadeersättningar

med mera dylikt. 1 kostnaden för bispåret har jämväl inräknats

kostnad för en mindre kaj vid hamnplatsen å Storholmen ävensom

några mindre strömrensningsarbeten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1)6

Kimgl. May.ts Nåd. Proposition Nr 142.

Det sålunda angivna kostnadsbeloppet grundar sig på de kostnadsrevideringar,

som, enligt vad tidigare meddelats, verkställts under år 1914

med tillämpning av de arbets- och materialpriser, som voro gällande omedelbart

före den nu rådande kristidens början. Enligt vad jag förut framhållit,

måste man räkna med att dessa kostnader komma att undergå

förändringar, beroende på de konjunkturer, som bliva rådande under den

tid byggnadsarbetena pågå. Såsom förut jämväl antytts, är det emellertid

med hänsyn till de för närvarande alldeles särskilt osäkra konjunkturerna

icke möjligt att nu med tillräcklig säkerhet förutse vilka arbets- och

materialpriser, som kunna bliva rådande under byggnadstiden. Järnvägsstyrelsen

har i sådant hänseende endast ansett sig kunna meddela,

att, om nu gällande arbets- och materialpriser skulle läggas till grund för

beräkningarna, anläggningskostnaderna för inlandsbanedelen Volgsjön—

Stensele med bispåret till Malgomajsjön torde böra beräknas till 6,600,000

kronor, motsvarande en ökning av det förut angivna kostnadsbeloppet

med 540,000 kronor. Denna ökning hänför sig i huvudsak till högre pris

på räler, järn, trä, ångkol och andra materialier samt för övrigt till den

stegring av arbetskostnaderna, som är att påräkna.

Enär riksdagen, då beslut fattas om anläggande av ny statsbana,

för vilken beräknad anläggningskostnad uppgivits, icke vid beslutets

meddelande plägar bevilja hela det för anläggningen beräknade beloppet,

utan årligen anvisar endast vad som därav erfordras för arbetenas bedrivande

under nästföljande år, har jag i likhet med styrelsen ansett

mig kunna antaga, att det icke skall befinnas nödvändigt att i detta

sammanhang för ifrågavarande statsbana lämna mera definitiva kostnadsuppgifter

än som nu skett. Styrelsen har meddelat, att därest detta

skulle anses nödvändigt, styrelsen icke vågar angiva de beräknade kostnaderna

lägre än enligt det högre här ovan anförda kostnadsbeloppet,

vid vars beräkning tillämpats nu gällande arbets- och materialpriser.

Därest anslag beviljas till statsbanan Volgsjön—Stensele i enlighet

med vad som förutsättes i byggnadsplanen, skulle rälsläggningen framkomma

till Ume älv vid Stensele år 1919; följande år skulle banan fullbordas.

Under år 1917 skulle rälsläggningen kunna vara framdragen

till Malgomajsjön.

Vidkommande tvärbanan Forsrno—Hoting har jag redan tidigare

framhållit, att järnvägsstyrelsen förklarat sig icke för närvarande vara i

tillfälle att framlägga bestämt förslag beträffande de tvenne omhandlade

alternativa sträckningarna över Kilsjön eller över Akvisslan. Vidare

har jag meddelat, att banan enligt alternativet över Kilsjön beräknats

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

97

kosta 9,100,000 kronor. Detta kostnadsbelopp grundar sig emellertid, i

likhet med de kostnader, som angivits för inlandsbanans fortsättning norr

om Volgsjön, på de arbets- och materialpriser, som voro gällande omedelbart

före den nu rådande kristiden. Åven i fråga om denna tvärbana

gäller sålunda vad jag nyss beträffande de för inlandsbanedelen

Volgsjön—Stensele angivna kostnaderna anfört angående omöjligheten ,

att redan nu med tillfredsställande noggrannhet kunna förutse, i vad

män tvärbanans anläggningskostnader komma att påverkas av större

konjunkturförändringar under byggnadstiden. Järnvägsstyrelsen har meddelat,

att om nu gällande höga arbets- och materialpriser skulle bliva

rådande under banans anläggning, man torde få räkna med en kostnadsökning

av i runt tal 900,000 kronor, men har styrelsen icke kunnat nu

uttala sig mera definitivt om anläggningskostnaden.

Skulle anslag till tvärbanan ForsmO''—Hoting beviljas i enlighet med

vad i byggnadspl an en förutsattes, skulle banan påbörjas år 1917, vara

i sin helhet rälslagd 1922 samt fullbordad nästföljande år.

Enligt vad förut meddelats, kommer järnvägsstyrelsen längre fram

att inkomma med slutlig utredning och förslag angående valet mellan

de föreliggande alternativa sträckningarna över Kilsjön eller Åkvisslan.

Det anslag av 1,000,000 kronor, som för år 1917 skulle anvisas, skulle

användas för banans påbörjande å den för båda alternativen gemensamma

sträckan Forsmo—Forsås.

Jag har i det föregående framhållit angelägenheten av att det av Villkor för

statsmakterna redan nu varder i princip fastslaget, att de i planen ingående,

förut ej beslutade banorna skola komma till stånd.

För byggande av en var av dessa banor torde böra uppställas i

huvudsak enahanda villkor beträffande kostnadsfri upplåtelse av mark

med mera, som under senare åren plägat föreskrivas rörande statens

järnvägsbyggnader. Det synes därför i sådant avseende böra föreskrivas,

att vederbörande landsting utfäster sig:

att kostnadsfritt för banan upplåta

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med därtill hörande avdikningar, vattenavlopp och

parallell vägar;

all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och mötesplatser

samt lokomotiv- och vattenstationer med tillhörande ledningar, varvid iakttages i

fråga om mark för bangårdar, håll-, last- och mötesplatser samt lokomotivstationer,

att så stora områden därför upplåtas, att tillräckligt utrymme erhålles för framtida,

möjligen erforderliga utvidgningar samt för rymliga bostäder åt järnvägens personal;

genom skogsmark en bredd av 15 meter å vardera sidan om banans medellinje

ävensom, där arbetets beskaffenhet betingar en större bredd, vad som i sådant hän
Biliang

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 121 käft. (Nr 142.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

seende erfordras, med all skog, som å den erforderliga marken befinnes vid den utstakning,

vilken ligger till grund för nådigt beslut om fastställelse av definitiv plan

för banan;

all mark för till följd av banbyggnaden erforderlig anläggning av nya eller omläggning

av gamla, allmänna eller enskilda vägar ävensom rätt att efter behov i

sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden och för järnvägens trafikerande

med mera erforderligt vatten samt att, där område icke anses böra för ändamålet

förvärvas, framdraga och för framtiden underhålla för vattentagning erforderlig

ledning;

skolande i händelse av tvist angående storleken av markområde, som för något

av ovan angivna ändamål må vara erforderligt, frågan därom underställas Kungl.

Maj:ts prövning och avgörande;

dels under arbetets fortgång:

all mark, behövlig för dels sidoschaktningar, dels upplag av sten, jord samt för

anläggningen erforderliga materialier och andra effekter, dels sten-, grus- och dyjordstäkter,

dels vägar och sidospår, dels slutligen de provisoriska anordningar, av vad

namn och slag de vara må, som för byggnadsarbetenas utförande befinnas nödiga, allt

att vid arbetets slut avlämnas i då befintligt skick;

att överlämna den för all framtid upplåtna marken gravationsfri;

att lämna ersättning för husflyttningar och olägenheter till följd av försvårad

brukning och förlängda vägar eller andra olägenheter, av vad namn och beskaffenhet

de vara må, som kunna anses härflyta av det genom anläggningens utförande orsakade

intrång; samt

att utan kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen överlämna alla

för erhållande av lagfart å den för all framtid upplåtna marken erforderliga handlingar

och kartor med mera;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös, för vad i ett

eller annat avseende härutinnan till äventyrs kan komma att brista.

Såsom särskild förutsättning för byggandet av banan Umeå—Holrnsund

torde, enligt vad jag förut antytt, böra bestämmas, att före arbetets

påbörjande skall föreligga ett ovillkorligt åtagande av Umeå stad att vid

Holmsund till den tid, då järnvägsbyggnaden ifråga beräknas vara

färdig, anordna en hamn, som av Kungl. Maj:t prövas vara tillfredsställande.

Departe- På grund av vad jag nu anfört får jag i underdånighet hemställa,

ments- Rtt Kunsri. Makt måtte föreslå riksdagen

hemställan.

ej mindre, under förbehåll att de här ovan beträffande

varje särskild bana omförmälda villkor om

kostnadsfri upplåtelse av mark med mera iakttagas

samt med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna

om banornas sträckning, besluta

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142. 99

dels fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön

förbi Vilhelmina kyrkoby, Stensele, Sorsele, Lojtoträsk,

Slagnäsforsen, A vaviken, Jokkmokk och Porjus fram

till Gällivare ävensom anläggande av bispår från

liimplig punkt å bansträckan Volgsjön—Stensele till

Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre

hamnplats, allt för en med tillämpning av de före

kristidens början under år 1914 rådande arbets- och materialpriser

beräknad kostnad av sammanlagt 31,580,000

kronor,

dels anläggande av en tvärbana i Angermanälvensoch

Fjällsjöälvens dalgångar från Forsmo (Västerås)

å linjen Långsele—Selsjön av norra stambanan till

Hotings station å inlandsbanan, för vilken tvärbana

i dess sträckning över Kilsjön anläggningskostnaderna

med tillämpning av nyssberörda arbets- och materialpriser

beräknats till 9,100,000 kronor,

dels anläggande av en bibana från Hällnäs station

å norra stambanan till Lycksele för eu med

tillämpning av nyssberörda grunder beräknad anläggningskostnad

av 4,600,000 kronor,

dels anläggande av eu tvärbana från Jörns station

å norra stambanan till Avaviken vid inlandsbanan

för en med tillämpning av samma grunder beräknad

anläggningskostnad av 4,900,000 kronor,

dels ock anläggande av en bibana från Umeå till

Holmsund jämte förbindelsespår till en blivande hamn

utanför Holmsund för eu med tillämpning av samma

grunder beräknad anläggningskostnad av 1,200,000

kronor,

än även för år 1917 anvisa följande belopp, nämligen

:

dels för påbörjande av arbetena å bansträckan \ olgsjön—Stensele

jämte bispåret till Malgomajsjön m. m.

2,500,000 kronor, att utgå av lånemedel, med rätt för

Kungl. Maj:t att redan under år 1916 låta förskottsvis

utav detta belopp av tillgängliga medel utanordna

1,000,000 kronor,

dels för påbörjande av arbetena å tvärbanan Forsmo

(Västerås)—Hoting 1,000,000 kronor, att utgå likaledes

av lånemedel,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

dels ock för påbörjande av arbetena å den förut

beslutade statsbanan Sveg—Hede 500,000 kronor, att

utgå av skattemedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder

lämna bifall samt förordnade, att proposition till riksdagen

skulle avlåtas av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå,

utvisande erforderliga anslag för perioden 1917—1925

enligt av Kung! Maj:t förordad byggnadsplan.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

Tablå, utvisande erforderliga anslag för perioden 191

Av riksdagen

beviljade Erfor

Ban“ anslag för

S t a t s b a n a.

längd

km.

under bygg- nad varande

statsbanor.

1917.

1918.

Kr.

Kr.

Kr.

Längdbana:

Sveg—Brunflo ............................................................

169

4,800,000

—

3,000,000

—

2,500,000

—

Ströms vattudal (Ulriksfors)—Ångermanälven (Volgsjön) ...

121

8,550,000

—

500,000

—

—

—

Norra inlandsbanans nedre del: från Ångermanälven mot

norr........................................................................

J 500

1 -

—

2*500,000

—

2,000.000

—

Norra inlandsbanans övre del: från Gällivare mot söder ...

l -

—

—

—

—

—

. Tvärbanor:

Sveg—Hede ...............................................................

73

—

—

500,000

—

1,000,000

—

Västerås (Torsmo)—Hoting.............................................

133

—

—

1,000,000

—

1,500,000

—

Hällnäs—Lycksele'')......................................................

63

—

—

—

—

500.000

—

Umeå—Holmsund.........................................................

16

—

—

—

—

500,000

—

Jörn—Avaviken ........................................................

98

—

—

—

—

—

Summa för samtliga banor

— |—

7,500,000

—

8,000.000

—

Summa för av riksdagen ej beslutade banor

_

_

3,500,000

—

4,500,000

—

*) Lycksele station förlagd öster om Ume älv.

2) Härav 1,000,000 kronor i förskott under år 1916. Itälsläggningen framkommer till Vilhelmina. Kostnad

lor bandelen Volgsjön—Vilhelmina jämte bispår till Malgomajsjön = 1,180,000 kronor.

3) Kälsläggningen framkommer till Ume älv vid Stensele.

4) » » » Sorsele.

5) » » » A vaviken.

6) » fullbordas; hopspikning norr om Pite älv.

7) » framkommer till Jokkmokk.

8) » framdragen över hela banan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 142.

loa

—1925 enligt av Kungl. Maj:t förordad byggnadsplan.

Summa

1

deri

1

g «• a

usla

g-

erforderliga

anslå"

un».

1920.

1921.

11)22.

1923.

1924.

1925.

1917-1925.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1 Kr.

Kr.

950,000

6,450,000

\600,000

500,000

—

51500,000

—

3,000,000

\000,000

—

62,700,000

—

2,700,000

—

—

1,000,000

—

22,000,000

—

—

1,200,000

—

1,200,000

—

71,500,000

—

2,700,000

—

2,200,000

—

780,000

—

9,580,000

1,200,000

252,000

_

_

__

_

—

—

—

2,952,000

—

1,500,000

—

1,500,000

—

1,500,000

—

1,500,000

—

600,000

—

—

—

—

—

9,100,000

~

1,150,000

_

1,000,000

—

1,000,000

—

500,000

—

450,000

—

—

—

—

—

4,600,000

—

1 700,000

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1,200,000

—

_

_

1,050,000

—

1,300,000

81.800,000

—

750,000

—

—

—

—

—

4,900,000

—

! 8,000.000

_

8,002,000

_

8,000,000

—

8,000,000

—

7,200,000

—

4,800,000

1,780,000

—

| 61,282,000

—

1 5,850,000

1-

7,750,000-

| 8,000,000

—

8,000.000

—

7,200.000

_

4,800,000 —

1,780,000

_

1 51,380,000 —

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 142.

REGISTER.

Sid.

Inledning .................................................................................................................. 3

Allmänna skäl för norra inlandsbanans fortsättande ............................................. 4

Allmänna skäl för anläggande av tvärbanor mellan inlandsbanan och norra stambanan

........... 14

Behovet av byggnadsplan........................................................................................ 22

Sammanfattning ...................................................................................................... 26

Inlandsbanan norr om Angermanälven................................................................... 27

Banans sträckning ........................................................................................... 27

Volgsjön—Stensele...................................................................................... 27

Stensele—Jokkmokk ................................................................. 32

Längd och kostnad............................................................................................. 36

Tekniska bestämmelser m. m........................................................................... 40

Tvärbanor mellan inlandsbanan och norra stambanan.......................................... 50

Tvärbanornas antal och sträckningar .............................................................. 50

Längder och kostnader..................................................................................... 68

Tekniska bestämmelser in. m.......................................................................... 69

Statsbanan Umeå—Holmsund........................................................... 70

Statsbanan Sveg—Hede ............................................................................................ 74

Byggnadsplan ......................................................................................................... 77

Anslag för år 1917 ................................................................................................ 94

Villkor för nya statsbanor ...................................................................................... 97

Departementschefens hemställan .............................................................................. 98

Tablå, utvisande erforderliga anslag för perioden 1917—1925 enligt av Kungl.

Maj:t förordad byggnadsplan............................................................................. 101

Förteckning över bilagda kartor m. m.

Översiktskarta över järnvägsnätet i Sverige.

Karta över inlandsbanans sträckning närmast norr om Volgsjön.

Karta över ifrågasatta alternativa sträckningar av inlandsbanan jämte tvärbanor.

Karta över inlandsbanans samt tvärbanornas föreslagna sträckningar.

Karta över bibanan Umeå—Holmsund.

Grafisk framställning, utvisande dels beviljade, dels ifrågasatta anslag för vissa

nya statsbanebyggnader.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7&£obnen

m*£k

mm

affart?!

kV***

^r. ''Ék

,340,5

K2tc3

#b£*%

KARTA

över inlandsbanans sträckning

närmast norr om Volgsjön

I. Hibergslinjen.

II. Vilhelminalinjen

III. Bäskselelinjen.

1: 200 000

♦ Vi/

Kilometer

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm 1916

hw-ss»

• •v .

mm

mms

éfåi

SB M

3 «»■.

*ju.; m

•t ^2 ^ w,

7*^

K

»a

SKriflt

H
-

SfMI

-A .1

*» %

^-.4.^3.

nu

bu^Nt,

, 1 ■ Ml1; ■ » LtIIU» '' * •- '' Ml

JOVS^O^t. -t

•.<i- /C ''> ■ •-!ä

MmwmSmgrnk . -*, 7!

BL.

SSmsf-

IE> ./ HHsl

UlM

äb^*V’-*^^j

jHplNj

|PM

mr^’'' • •«»

."v» ^-1.

S&

ägv*Sfe* ^ *53

aMMLgÅr:''jaf t .3g

frWtfnjId

HH'' j • *08*

gBagftaar»- f» ? - ” "''It

Wf^Vi 3fi •

opaginerad Kontrollera mot PDF

BIBANA UMEÅ-HOLMSUND

Rälslagd sträcka att komplettera.

Sträcka att nybygga.

Skalan 1:100000

5000

Jefteftari

^XSnJthälian.

VSant

Östexfjär&en

,» Mbl

iLiUbåda

OlhdMkär

TruthaUan,

fa Sköttel!/1

titifiärclffrundet

L^skäxsv.

niding fin

mmmm

mm

''mmm

mm

fVi

35H

< f A

y.

•j/id7-!fW*

4Sr *

iiv.iiir

(V*:!

»

lliÉiR

»jr

mt * Kg*''-*

'' W\

jk g

vlhmuuakcUen

Skahällem, 8

EncJv&Uxtn,

a

• % ro v|

••• *,.tö

fwL <ä^UlF-Jr''l*W

Wlwlwm

•EJ sMfrmMfö

h ],< v

/-/ i 0

||f 9 Löfskär^

It gr 1 || * f

iiåBmrfj

aMEÉrafir

V^''A''''urflWr

• o. i w i.

ib LlffiiE

Iti ''''klva^VAr^

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockhoim 1916

opaginerad Kontrollera mot PDF

Groflek iromsbö/Zn/ng

utvisande

de,b bev/bade. dels ifrogosaffo ons/oa

för v/dsa nya stafsbonebyagnader

Mi/koner

kronor

9

rAv riksdagen kor åren /908 —/9/<5 bev/k/adr \

ansiog för nya nfafabanebyggnac/en

nadsp/an.

S 435000

2, /2/5000

1

1

935000

JÖOOOOO

j /''8oo''''öOd\''

\

moooo

500000

500000

500000

J500ooo

2500000

k wooQoo

150000

200000

— 1920000

1500000 =

500000

000000

900000

/20000,

203800.

600000

83000

650000

2000000,, fl SOOOOO

3000000

3000000

2000000

837000

2000000

4000000

/500000

7600000

/300000

7300000

3000000

2000000

320000

1000000

2500000

15000001 \!662000

/500000

1000000

1000000

1028000

800000

500000

/9/2 /9/3 /9/k /9/P

/9/0

700000

//50000

7500000

2000000

i

/200000

2500000

950000

/9/7 /9/8 /S/9

/OSO''000

1200000

/oooooo

= 1200000

252000

3000000

/920

1300000

/800000

/oooooo =

1500000

3000000

/92/

3500000 =

nsoooo—

500000

1500000

2700000

/922

2700001

550001

600000

2700000

/923

2200000

260OO0L

/92k

780000

/Oooooo

/92r

Mf//Zoner

kronor

8

4

Hor/arv-Lopp/fnask.

Undersökningar -for

/n/andsbanon

| I Bos/u/räsk—Ske/kf/eöka/lho/men.

| Jama -Norrköping.

| Östersund— U/r/ksfars.

■ Narra in/onc/sbanans övre

de/ -från do/// Vare .

rorv/.

o

j| Lapp/räsk- \k/Zijo.

k/A U/r/kstors- Vo/gajar/

Vei/f/jord — konung/- Ma/areng/.

||j öveg - BrunP/o.

A/ va by - d/feå.

''m

/frågascdf iorbindeise medan

dop Granda o.finska gränsen.

genom Hotunion.

konung/-Haparanda

och ufforfsvägor

\ Dogorn- b/u/Zebo.

Norra jn/ondskanans nedre

de/ /rån rfngermanö/ven.

Svag - Mede.

Q berama -Hcrt/ng.

j^j k/o//nös —bycfseie.

Umeå - Ho/msund.

Z/örn-Avav/ken.

Gen. Stab. Lit.Anst. Stockholm 1916

opaginerad Kontrollera mot PDF

TT

KARTA

-< ■''T

104&-

över inlandsbanans samt tvärbanornas

föreslagna sträckningar

fauni

iMwirep,

\ MÄf)

. S''''lru>v;trt

ivcfan

ikkgö^

fcStdtdalåp

:& xP •

H ... B

• 4/

v; h,vB&*v3^ä\

x''u’/■/<! t:

humus

°o <7

YYudsäfr

ySh*%‘

ZOMfiré

■■/■r

■ avi#^

tx r

T.M*

/efsitfyn

^ , .v.: .

fe

UrA.sk

l^T^57«^r7iä.s

I riiénn

}jorMifiiHy

•boträd t

gtJU&stuselet
-

T5-V7 I

LwPr/£)

lusberijy

tSLyi-hrdei

■ - ''-''.i
lti?hg?m//smdrk
\

V.......,o4_j/v

^.r.see,

isp-äsh

Klirittr

''rdrtm

trifohs

JVvwcV

(''irnu

Tåpn/iiisi

R.r.20^''

itntf’

Täsvattfy

FyrugnuicL

»XVÄJESVL

r/V/vAf/

jjJteUt* It? iT~\

»N |A!?»

:,3T|^0X«iR

v//W ✓/}•£..

rån ni tär

■ :

föshséX

:^r:&fc

Bjurö klubb

»Wtvcv*N

-^oÄXvpaÄ

**v./,.V,

^•nxtiy

*M/rdli

torrby

(JjpbÅv av Vr &A&.

ZaUvik&x

AtS^&söyöC 9>y

^XVVvUl

rotea
-

+Sorli

rDaro(e*

ordna.

Asei-h

Örtfäsj

AorftocdasS

\?&åv tf''

erga}

vlåflwcr

Jsvt*

oFjädrrägg

''Mahn/öm

isberg-''

rik stots.

f $"Yest1ca., nf

Holms und kap. (A

OxasVexv y

)rutför.

* Gaddar nes

irdma*

JMyckelgn

-Aflohammdfi

i

ISöWxi

kBonden*

Järnås nåd/

un ds-andas

funt/

<Z>Norrskåren,

MkiiaÄt

‘Slefauiii

LÄwv\#«ji»>yY

mBrunflo

Ji+

Raguim

Tors ål

m f

Rönnskärens ^

L acknX

tåldks

''TJUvarne

Gadclamt''

.orsnas

TörtomJ^

vepstit

.jurtgd

T ''Qtvjigö

^o^avt

Fullbordade och under byggnad varande sträckningar av

inlandsbanan.

ovo,w

Tgiistch

lös and

Arbetsspåret Gällivare—Porjus.

Av Kungl. Maj:t förordad sträckning av inlandsbanan mellan

Volgsjön och Gällivare.

)g dånge ’

WVkm,

larsviken

*W|

1701 :

Pfsööl

Av Kungl. Maj:t förordade sträckningar av tvärbana Västerås

(Forsmo)—Hoting, bibana Hällnäs—Lycksele och tvärbana

Jörn—Avaviken.

.örudden

1600

i rama

Kungl. Maj:t ifrågasatta alternativa sträckningar för viss

av tvärbana Västerås (Forsmo)—Hoting.

Kungl. Maj:t förordad bibana Umeå—Holmsund.

Yliä/ogditi

SännitTiy

{äril,ilo

Skala 1=1000000

ibo Kilometer

fdöipjn backa

Stocka

Ström/

31!) 6

p-»Vunl t

Gen. Stab. Lit. anst. Stockholm I9ie

4K;

tt. •*>

k. va

mm

(±*m

mmms

WMå

•> .•r--''

I;

fn

w -Av

SRI

wa

mm

KSi

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 ~ ~

- •

■''jouj-e

s/cuin

i

R.r.24C

r veton

$ ^''ifrtcv/rrr

fk''im

7+Stdfdal/p

Tainujdsp

*.......

R.r.231

Lcv\ie$eiv.s\

iftWVvA

\Xrtm

burdus

MCÄ

Wtarf.

fpj(l/i\

R.r.230,

-11

awrj

>W«k.

j -- r,}''r„/„,y, .

Tyreyik

''i i rf röst

\ll.r.2&

C''V

['',''-•''O

driuäs

R.r. 218

/awve

i SÄ

X».yuV

mm>,

itsjaufå

R.r.212.

vy*4£

rV/.v£ra.

mofettg

[rrt&r/

R.r.2t<X%

“''\VI7,

fi&jKjj

Abpprrträ.

7^

l-gtfrraofavfr.Ti

usel A

ityVttii

Tasker<fs

...... •

>yt«deti,;

nmifftd

''UJ^t/roia''

jJdhnaru/^md?.

förmur re

Jjjfrfcäri

■res träsk

jflirtmyisk

qll/örs y%iui

iriforte

R.r.ZOtö

r/i<jyn

ijxtriione

h-h •

^gsvattnot

Tynignatd

wtMjfc

OX OkAWfe^ <XX\ÄjRYi

no}''ä>ii\-fh

R.r. 200

■\>

jutrdJV

b.du&cii

■n/ri/is ''

Skellpfte

itiijfnvåns

mvff

sträng*

\ipirnu

jWVva%Voi

\juro

L

I \ (^ -''7v,vv.v-\c

f&Ät sia

%V !«up E3

1 7 ''N''

/>#

*Nordlr

iJrSTfry ^ÄJtXy «»\VtX.

Torrby

\Ulsek

HvvVv as\&

#WVv\fe

{Robetv$fw''s

+ $Örfl

[o tea

ärdnn.

A%rr

''J>^fciT%ocftäSS

#caTÖ''

Tohfrfi&M

4*\«i

W/t/

V>OÄ\V\

s3^>?Ä

&jEjådenägg

.»‘JLolhvörv

f $ "Vestra,

Holms undy kap.

V\v '',w\u'' \v

i%xskarfkälen:

S.Skai

Wlrnroh

Dl.QVAS

fjisseU

h-rdfoTv

* Gaddar nr/

\hj>f ku

MlpckeZgn

talafori

‘ramm

JBonden,-

.Tärnas udd/

*Bjvrkö

\(rrundsunda/

tunt/

aJSTorrskären

st^rsinul

It ags udd/

Kkntaisi

dlåjBr

JBriuulo

TRagurux

Tors d*

TRönnskärrjv %

Locka

tdioks

’Ulfoame/

Gadclarne

tfVWfcyi

jyrsrvas

Tårtor

/efisfa

~ä<lcft}rs

avacv

J^Lungö

lö s and.

Fullbordade eller under byggnad varande sträckningar

av inlandsbanan.

»vsNuvxxx^

,Xw\xvc\cl

Arbetsspåret Gällivare—Porjus

larsviheu

Alternativt ifrågasatta sträckningar av inlandsbanan

ISöolfK ,

lo dörr

Alternativt ifrågasatta sträckningar av tvärbanor

marken

utstakade

.drudderi

lans,

l romb

‘fyé^Äärtna Tji’

Itc. o

combu/ka/J

m

MÉ

<55''''«5

R3S

KM

mm

^PfP

mm

mm

för to ,

mm

j£8p9

ialjitisi*

ztsmmgt

S-

IlÄii

■pM

É«:*å

■>v

mi''

■19I%S

KARTA

över ifrågasatta alternativa sträckningar

av inlandsbanan jämte tvärbanor

okulär undersökta eller med ledning av tillgängligt

kartmateriel uppdragna.

Ifrågasatt bibana Umeå—Holmsund.

Skala 1:1000 000

10 5 0 10 20 30 40 50 60

opaginerad Kontrollera mot PDF

irnclt

Såpa™71

Älvsl

S&v/srlr

Jtas/uirasit''

Vi!) ebm

''jöULefteÅ''

rhamn

ilbtäs

■ÄUrialat\

TOrsa

lekt. ho

\ Mu

Tätum

Idel»tick.-

SUbodaZ.

J&ngtsf.m

\xeldsund.

''isund

Jytdtil

[Akui

*bxw.eL <g>

jT0.s talrik

Götébl

iTt-afirti

um\iUu y

V 0$k/jjvi>u/hi/i

.ife/div

Mjbrv

■•esbarzf

''imrisfuoruL

Skon/ir

Skala, 1-2,500,000

en. Stab. Lit. anst. Stockholm

ÖVERSIKTSKARTA

över järnvägsnätet i Sverige

I trafik varande statsbanor.

Under byggnad varande statsbanor.

Föreslagna nya statsbanor.

Av Sveriges statsbanor trafikerade ångfärjeleder.

Övriga i trafik varande järnvägar, normalspåriga.

Övriga i trafik varande järnvägar, smalspåriga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:186 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar s. 4 i texten
  2. SU 1916:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen ävensom i särskilda till riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar om vissa anslag s. 1 i texten