Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV löd

1916-02-29 · 28 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:153, Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV löd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV löd.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen medförslag till lag

om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3

och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§''

9—11 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för

kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov; given Stockholms slott den 4 april 1916.

Under åberopande av bilaga utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bifogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom.

1 och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt

§§ 9—11 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och

enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 132 käft. (AV 153.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3 och i,§ G mom. 1

och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—11 i lagen den 21 maj 1895 angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för

krigsmaktens behov.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3 och 4,

§ 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—11 i lagen den 24 maj

1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov skola hava följande ändrade lydelse:

§ 2.

1. Genom rekvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

a) kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,

som äro vid krigsmakten anställda eller för dess räkning använda; stallrum

för kreatur ävensom upplagsplats och plats under tak i befintliga

byggnader för materiel och andra effekter;

b) mat i kvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder åt

kreatur;

c) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning och

materiel;

d) anspann med eller utan fordon, kreatur, fordon, sadel och seltyg,

automobiler (motorcyklar), lokomobiler, velocipeder, skidor, sparkstöttingar

och snöskor, allt med erforderligt tillbehör, så ock personal för nämnda

transportmedels skötsel samt materiel och personal för reparation av

desamma;

e) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och redskap

för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, förbindelse-,

befästnings- och andra arbeten jämte till sådana arbeten nödig mark samt

byggnader och verkstäder;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition, Nr 153.

3

f) proviant och foder jämväl under andra förhållanden än de i b)

avsedda, ävensom slaktdjur;

g) bränsle och lägerhalm för trupper i kvarter, läger eller bivack;

h) förnödenheter för drift av kraft- och andra maskiner och värmeapparater

av alla slag, såsom vatten, elektrisk ström, bränsle, smörjämnen

m. in.;

i) erforderliga materialier för utrustning av fartyg;

k) vård hos befolkningen för sjuka och sårade människor och

kreatur;

l) annat, som kan behöva undantagsvis genom rekvisition anskaffas,

såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel Och sjukvårdsmateriel,

ammunition, krut, dynamit och andra sprängämnen, ävensom till

biträde erforderlig personal.''

2. Genom rekvisition må ock tagas i anspråk:

a) järnvägar, ballonger, flygmaskiner, luftskepp, kanaler, slussverk,

lastbryggor, kajer, lyftkranar och andra dylika transportanordningar eller

fortska jfningsmedel, telegraf- och telefon anläggningar, kraftanläggningar,

kvarnar, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska anstalter samt andra industriella

anläggningar och verkstäder, allt med eller utan tillhörande

maskinell utrustning, ledningar, bränsleförråd och andra materialier, verktyg,

redskap, övriga inventarier, materiel och personal; ävensom lokaler, jämte

befintlig inredning, att användas till bostad för personal, till uppställande

av kreatur eller till upplag, verkstad eller industriellt bruk;

med skyldighet för innehavaren av rekvirerad anläggning, verkstad

eller lokal att, i den mån det påkallas, tåla eller vidtaga förändring eller

förflyttning i avseende å dess inredning eller utrustning;

b) rullande och annan materiel för järnvägar och fältbanor samt

maskiner av alla slag med eller utan erforderlig personal, ävensom telegraftelefon-,

kraftlednings-, ballong-, flygmaskins-, luftskepps- och belysningsmateriel.

§ 5-

3. Kvarter för människor, stallrum för kreatur samt, i mån av

behov, plats under tak för materiel och andra effekter lämnas utan betalning.

Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader och

avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd, må

dock ersättning utgå med belopp, som prövats skäligt.

4. Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

§ 6.

1. Då i annan ordning, än för kronoskjuts finnes föreskrivet, anspann

med eller utan fordon på rekvisition lämnas, utgår ersättningen efter

kördag, beräknad till högst 10 timmar. Begagnas anspann endast fem

timmar eller mindre, utgår ersättningen för halv kördag.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller

fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan ägarens eller förmannens

förvållande, är ägaren berättigad till full ersättning. Tages anspann

med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyrtioåtta timmar

eller för oviss tid, skola dragare, åkdon och seltyg värderas vid inställelsen.

Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart som möjligt

därefter verkställas.

§ 7.

1. Ägare till enskild järnväg, som genom rekvisition tages i anspråk,

vare pliktig att å järnvägens vagnar anordna nödig inredning för

fortskaffning av trupper och krigsförnödenheter.

2. Militärtransporter betalas efter fastställd taxa eller de särskilda

bestämmelser, som kunna för järnvägen vara gällande. Ersättning för

järnväg, som eljest i sin helhet eller till viss del för krigsändamål tages

i anspråk, likasom för järnvägsmateriel lämnas i förhållande till den tid,

varunder järnvägen eller materielen varit ägaren avhänd, samt den skada

eller betydligare försämring densamma lidit.

3. Enligt de i mom. 2 angivna grunder utgår jämväl ersättning

för användandet av övriga i § 2 mom. 2 upptagna föremål för rekvisitionsrätten,

i den mån ej annorlunda i .§ 8 mom. 1 sägs.

4. För forsling av rekvirerade varor till avlämningsplats sä ock för

äterforsling av egendom, som efter begagnandet återställes, utgår ersättning

efter de grunder, som i § 6 nämnas.

§ 8.

1. Då tomma eller obegagnade hus och bj^ggnader, skogs- och hagmarker

samt öppna obrukade fält enligt denna lag användas för militär''»

ändamål, lämnas ingen annan ersättning än för därå bevisligen uppkommen

skada. För begagnandet av andra byggnader och annan mark ävensom av

kraftanläggningar, kvarnar samt andra anläggningar och verkstäder lämnas

ersättning ej allenast för sådan skada utan ock, där ej begagnandet

skett för ändamål, varom i § 5 mom. 3 sägs, för den för innehavaren förlorade

avkastning eller ‘hytta.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

5

§ 9-

o

1. A ersättning för varor och tjänst b ar heter, som genom rekvisition

enligt denna lag tagits i anspråk, skola, i den män sådan ersättning lämpligen

kan på förhand fastställas, i den ordning, som i §§ 10 och 11 sägs,

upprättas taxor, vilka kungöras på sätt Konungen förordnar. Pris å arbete

och varor, som upptagas i sädana taxor, skall däri bestämmas till f idla

värdet vid tiden för taxornas upprättande. För vad sålunda i taxa upptagits

skall ersättning utgå enligt taxan.

2. Där vederbörliga taxor icke upptaga pris ä vad som genom rekvisition

utgöres, skall, i den män ej de förut i denna lag angivna grunder

för ersättningens bestämmande är o tillämpliga, ersättning utgå efter fidla

värdet vid tiden för rekvisitionens utgörande.

§ 10.

1- För upprättande av taxor, varom i § 9 förmäles, sä ock för

prövning och bestämmande av fordringsbeloppen för sädana utgjorda rekvisitioner,

för vilka ersättning icke utgår efter behörigen fastställda taxor,

skola i den ordning nedan stadgas tillsättas dels lokala värdering snämnder,

nämligen en för värjo landstingsområde och en för varje stad, som ej i

landsting deltager, dels ock en värdering snämnd för hela riket (riksvärderingsnämnd),

med åliggande för nämnderna tillika att handlägga sådana

övriga ärenden, som äga sammanhang med ersättning för utgjorda rekvisitioner

eller för därunder uppkommen skada.

2. Piksvärdering snämnd en skall bestå av ordförande och fyra andra

ledamöter.

Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till nödigt

antal utses för fyra kalenderår av Konungen. För utseende av övriga

ledamöter skola kommerskollegium och lantbruksstyrelsen var för sig, efter

hörande av kända sammanslutningar inom de näringar, som höra till myndigheternas

verksamhetsområden, årligen avgiva förslag å minst fem för

sakkunskap och oväld kända personer för en var av de näringar eller

näringsgrupper, som av Konungen bestämmas. Av de sålunda föreslagna

utser ordföranden för varje ärende, som värdering snämnden skall handlägga,

två ledamöter med den sakkunskap, som må för ärendet erfordras, jämte

ställföreträdare för dessa.

3. Lokal värd erm g snämnd skall bestå av tre för sakkunskap och

oväld kända ledamöter, nämligen en ledamot, tillika ''ordförande, vald av

vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, eu officer eller annan person,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

utsedd av arméfördelning schefen (militärbefälhavaren), samt en civil tjänsteman

eller annan person, utsedd av Konungens befallning shav ande. För eu

var av de utsedda skola väljas två ställföreträdare. Såväl ledamöter som

ställföreträdare utses för en tid av fyra kalenderår. Närmare föreskrifter

angående nämnda val meddelas av Konungen.

§ 11.

1. Taxa, som upprättats av lokal värderingsnämnd, skall underställas

riksvärd er ing snämndens prövning. Ändring i beslut, som eljest meddelats

av lokal värderingsnämnd, må sökas hos riksvärderingsnämnden genom oesvär.

Närmare ''föreskrifter angående den ordning, vari underställning och

ändring ssökande skall äga rum, meddelas av Konungen.

Över taxa, som upprättats av riksvärderingsnämnden, och beslut, som

eljest meddelats av denna nämnd, må klagan ej föras.

2. Taxor, som i denna lag avses, skola upprättas minst en gång om

året i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, frän trycket utkommit i Svensk författningssamling. De

ledamöter i riksvärderingsnämnden jämte ställföreträdare, som det tillkommer

Konungen att nämna, ävensom ledamöter och ställföreträdare i de lokala

värderingsnämnderna skola under innevarande år utses för tiden intill utgången

av år 1920. Förslag, som på grund av stadgandet i § 10 uppgöras under innevarande

år, skola avse tiden intill utgången av år 1917. Intill dess jämlikt

denna lag ledamot i lokal värderingsnämnd innevarande år utsetts, skall den

ledamot i kommission, som må hava blivit i motsvarande ordning utsedd

på grund av bestämmelserna i den nu gällande lagen, fortfarande tjänstgöra,

med de åligganden, som tillkomma ledamot, i lokal värderingsnämnd.

Taxa, som av sådan kommission upprättats, skall gälla, intill dess ny taxa

för motsvarande område blivit jämlikt denna lag uppgjord och vederbörligen

kungjord.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits nåd. proposition, Nr 153.

7

Utdrag av protokollet över låntför svarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott tisdagen

den 4 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Mörcke anförde efter gemensam beredning

med chefen för justitiedepartementet och chefen för sjöförsvarsdepartementet:
»Enligt

av Eders Kungl. Maj:t denna dag meddelat nådigt beslut

skall genom proposition föreläggas den nu samlade riksdagen ett inom

justitiedepartementet utarbetat förslag till lag om förfogande över viss

egendom vid krig, krigsfara dtler andra utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden. Man har med detta lagförslag velat giva staten

befogenhet att, i sista hand med lagens hjälp, åstadkomma planmässig

reglering bland annat av industrien för tillgodoseende av behovet

av krigsmateriel för krigsmakten såsom helhet betraktad. Till

grund för nyssnämnda lagförslag har legat ett av krigsmaterielkommissio
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Majits nåd. proposition, Nr 153.

nen och krigsberedskapskommissionen med underdånig skrivelse den 29

februari 1916 avgivet förslag till lagbestämmelser i ämnet.

Det är, såsom av det föregående framgår, i berörda förslag icke

fråga om den mobiliserade krigsmaktens förseende med vad som på de

olika förläggnings- eller krigsskådeplatserna må för tillfället erfordras av

sådant, som icke kan med tillräcklig skyndsamhet anskaffas annat än direkt

från enskildas på orten befintliga förråd. Det torde emellertid vara uppenbart

att även för tillgodoseende av dessa krigsmaktens lokala och ofta

mera tillfälliga behov industriella anläggningar kunna behöva tagas i

anspråk, särskilt sådana tillhörande livsmedelsindustrien, såsom t. ex. bagerier,

mejerier, men även andra, såsom skofabriker, mekaniska verkstäder,

fartygsslipar in. fl. Då man här icke gärna såsom regel kan tänka

sig ett för hela landet gemensamt organ, som skulle tillse att vad som

sålunda erfordrades bleve anskaffat, måste detta i de flesta fall överlåtas

åt de militära befälhavarne. Med andra ord, man torde böra för detta

ändamål anlita samma ordning, som är i lag stadgad angående rekvisitioner

från kommuner och enskilda för krigsmaktens behov. I sådant syfte anser

jag därför, att den gällande lagen i detta ämne den 24 maj 1895, som

med nuvarande lydelsen icke medger rekvisition av nyssnämnda slags anläggningar,

bör i angivna avseende utvidgas.

Jämväl i ett annat hänseende torde emellertid nämnda lag böra omarbetas.

Ovanberörda förslag till lag om förfogande över viss egendom

innehåller ett stadgande, enligt vilket ersättning för vad jämlikt lagen

tages i anspråk för kronans räkning skall fastställas i enahanda ordning,

som i gällande rekvisition slag är stadgad rörande bestämmande av betalning

för fullgjorda rekvisitioner. Redan på denna grund måste rekvisitionslagens

stadganden härutinnan kompletteras. De värderingskommissioner,

som enligt rekvisitionslagens nuvarande lydelse skola tillsättas

för varje landstingsområde och varje stad, som ej i landsting deltager,

kunna med hänsyn till sin sammansättning — de skola utgöras av tre

ledamöter, nämligen en utsedd av landstinget eller stadsfullmäktige, eu

civil tjänsteman utsedd av Konungens befallningshavande, samt en intendenturtjänsteman

eller officer utsedd av vederbörande militära befälhavare

— icke anses lämpliga att utföra alla de värderingar, som enligt den

föreslagna förfogandelagen kunna ifrågakomma. Ett ytterligare skäl för

en revision av nämnda stadganden ligger just i den utvidgning av rekvisitionsrätten,

som jag i det föregående förordat.

Krigsmaterielkommissionen och krigsberedskapskommissionen hava

med sin ovan omförmälda underdåniga skrivelse framlagt förslag även till

förändrade värderingsbestämmelser. I det lagförslag angående ändringar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ta nåd. proposition, Nr löd.

<)

i rekvisitionslagen, i vilket dessa bestämmelser upptagits, hava jämväl

inrymts föreskrifter om rätt till rekvisition av industriella anläggningar

ävensom vissa andra ändringar i lagen, åsyftande en utvidgning av rekvisitionsrätten,

i vilka avseenden förslaget uppgjorts av krigsmaterielkommissionen

ensam. Gemensamt hava kommissionerna därjämte avgivit

förslag bland annat till administrativ författning med närmare bestämmelser

rörande den tilltänkta värderingsorganisationen.

Over förslagen har chefen för generalstaben avgivit infordrat underdånigt

utlåtande.»

Departementschefen uppläste härefter dels berörda skrivelse i do

delar, som berörde rekvisitionslagen, dels ock det vid1 skrivelsen fogade

förslaget till lag om ändrad lydelse av § 1 mom. 4, § 2 mom. 1 och 2,

§ 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—13

i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov, allt av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar, samt redogjorde för nyssnämnda förslag

till administrativ författning ävensom för generalstabschefens underdåniga

yttrande, varefter departementschefen vidare anförde:

»De skäl kommissionerna anfört till stöd för de av dem föreslagna

nya föreskrifterna synas mig i huvudsak vara av beskaffenhet att kunna

av mig biträdas. Vad själva lagförslaget beträffar har jag låtit detsamma

inom departementet underkastas granskning, därvid det befunnits nödvändigt

att vidtaga vissa ändringar däri, som jag tillåter mig att nu i korthet

omnämna.

1 förslagets § 2 mom. 2 a) finnes bestämmelse intagen om rätt att

genom rekvisition taga i anspråk lokaler till bostad för personal, som erfordras

för drift av anläggningar av de slag, som förut i samma stycke

omförmälas. Det kan emellertid väl tänkas att i sammanhang med sådan

rekvisition jämväl utrymme för kreatur kan komma att erfordras, exempelvis

om den rekvirerade anläggningen är ett slakteri eller dylikt. En komplettering

av stadgandet hav fördenskull skett i detta hänseende.

Jämlikt nuvarande § 8 mom. 1 skall, då bebodda byggnader eller

annan mark än skogs- och hagmarker samt öppna obrukade fält tagas i

anspråk genom rekvisition, ersättning erläggas för den för innehavaren förlorade

avkastning eller nytta ävensom för skada, som bevisligen uppkommit

å egendomen. I förslaget hava nu såsom rekvisitionsföremål, beträffande

ersättningen likställda med nyssnämnda slag av egendom, i

detta lagrum inryckts jämväl »kraftanläggningar, kvarnar samt andra

anläggningar eller verkstäder». Därvid har bestämmelsen att ersättningen

skall omfatta även skada, som å egendomen uppkommit, fått ur lagrummet

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 132 käft. (Nr 153) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

utgå. Då emellertid något skäl härför icke anförts eller synes föreligga,

har rättelse härutinnan vidtagits.

1 § 9 av sitt förslag hava kommissionerna uttalat, att ersättning för

vad som genom rekvisition tagits i anspråk, skall, där ej de förut i lagen

angivna grunder för ersättningens bestämmande skola komma till användning,

utgå efter fulla värdet. Avsikten är, att sådana varor och tjänst - barheter som kunna på förhand värderas, skola till fulla värdet upptagas

i särskilda taxor, vilka underkastas revidering tid efter annan och efter

vilka betalning utgår, varemot sådant, som ej är i taxa upptaget, skall

betalas med fulla värdet efter prövning i varje särskilt fall. Denna tanke

har jag emellertid ansett böra tydligare uttalas i lagtexten, vilket skett

genom en omformulering av förevarande paragraf jämte tillägg av ett nytt

moment i den paragraf, som i det omarbetade förslaget utgör § 11.

I § 10 av kommissionernas förslag hava upptagits de bestämmelser

rörande den tilltänkta värderingsorganisationen, som kommissionerna ansett

böra i lag meddelas. Vid förslagets bearbetning inom departementet har

denna paragraf uppdelats på två, §§ 10 och 11. I dessa hava intagits

ytterligare vissa föreskrifter i berörda ämne, vilka, till större delen häjntade

från kommissionernas ovannämnda förslag till administrativ författning,

ansetts vara av lags natur, varjämte vissa ändringar i övrigt vidtagits.

En följd av uppdelningen har blivit, att §§ 12—14 i lagen

kunnat bibehålla sina nuvarande paragrafnummer, vadan den av kommissionerna

föreslagna ändringen i § 1 mom. 4 kunnat utgå.

Lagförslagets övergångsbestämmelser hava likaledes omarbetats.

Övriga stadganden i lagförslaget har jag ansett mig kunna godkänna;

dock hava i några punkter ordalagen omredigerats.»

Föredraganden uppläste därefter det sålunda omarbetade förslaget

till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6

mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—11 i lagen den 24 maj 1895

angående skyldigheter för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov, samt hemställde, att ifrågavarande förslag måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition ar

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Beite.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls nåd. proposition, Nr 153

n

Bilaga.

Till KONUNGEN.

Statens krigsmatevielkommission och statens krigsberedskapskommission

få härmed för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet framlägga vissa

förslag till allmänna lagstiftningsåtgärder, vilka synts kommissionerna be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

hövliga för krigsberedskapens och särskilt krigsmaterielanskaffningens tillgodoseende.

Med ärendets beredning har förfarits på följande sätt.

Sedan krigsmaterielkoramissionen i december 1915 genom sin ordförande

för borr statsrådet och chefen för ^^försvarsdepartementet anmält, att,

enligt vad den av kommissionen åvägabragta utredning gåve vid handen,

det vore för fullgörandet av kommissionens uppdrag av behovet påkallat

att upprätta förslag till vissa ändringar i sådana lagar och författningar,

som kunde beröra anskaffningen av krigsmateriel, har Eders Kungl. Maj:t

den 8 nästlidne januari förordnat hovrättsrådet, konstituerade revisionssekreteraren

Nils Edling att såsom lagfaren person vai’a kommissionen behjälplig

vid utarbetande av de förslag, som sålunda åsyftades. Då det

sedermera befunnits, att de nyss åsyftade författningsändringarna till stor

del nära sammanhängde med vissa, krigsberedskapskommissionens verksamhetsområde

tillhörande frågor om lagbestämmelser, avsedda att vid

krig eller krigsfara säkerställa den civila befolkningens behov, överlämnades

åt en av båda kommissionerna bildad subkommitté att under Edlings

medverkan utarbeta preliminära förslag till vissa författningar i ämnet.

Dessa förslag hava därefter med vederbörliga ändringar godtagits av de

båda kommissionerna eller, i den män de ansetts beröra blott en av dem

enbart av denna.

Förslagens

uppgifter.

Det är i huvudsak tre sammanhörande uppgifter, som det nu ifrågavarande

lagstiftningsarbetet åsyftat att tillgodose. Främst har det gällt

att skapa de juridiska förutsättningarna för fyllandet av de ytterligt

viktiga och mångsidiga militära uppgifter, som ett modernt krig ställer

på industrien. För det andra måste motsvarande åtgärder kunna vidtagas

för tillgodoseende av den civila befolkningens behov vid krig eller krigsoro,

i den mån statens direkta verksamhet härför kan visa sig erforderlig.

I båda hänseendena hava de nu utarbetade förslagen begränsat sig till

sådana fall, då staten kan finna nödvändigt att själv övertaga den

ifrågavarande produktions- eller transportverksamheten; men uppenbarligen

kan en dylik åt staten förlänad makt ävenledes vid behov tjäna såsom

lämpligt medel till åvägabringande av godvillig överenskommelse mellan

staten och enskilda rörande verksamhet i de senares hand för allmänna

behov; och denna senare utväg kan antagligen i flertalet fall komma att

visa sig som den lyckligaste. 1 alla hithörande fall framstår det emellertid

vidare såsom en tredje huvuduppgift att tillfredsställande ordna frågan

om prissättningen för varor, tjänstbarheter och egendom, som under ifrågavarande

förhållanden tagas i anspråk för kronans läkning; blott om så

sker, kunna dels kostnaderna för det allmänna i någon mån begränsas,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV löd.

dels enskild vidt bevaras; genom förfoganderatten över varorna i förening

med eu rätt ordnad prissättning kan också erforderlig tillförsel av varorna

betryggas. Till de nämnda tre uppgifterna inskränka sig därför de nu

ifrågavarande förslagen.

- - — — — — — — — --- — — — Produktion

för militära

behov

— — — — — — — — — — — — — — Produktion

för civila

behov.

Om eu så vidsträckt förfoganderätt, som nu ifrågasatts, skall kunna Värdering.

medgivas, är emellertid förutsättningen, att en från alla synpunkter fullt

betryggande prissättning i avseende på de överlåtna varorna och anläggningarna

kommer till stånd. Detta betingas icke blott av hänsyn till den

enskildes rätt, ehuru redan detta i och för sig är en tillräckligt viktig

synpunkt, utan lika mycket på den grund, att därförutan själva ändamålet

med åtgärderna kan komma att äventyras. Den vid ett krigsutbrott inträdande

revolutionen i priserna på varor, för vilka antingen behovet plötsligt

mångdubblas eller tillförseln lika hastigt nedgår, försvårar nämligen i

flög grad ett riktigt bedömande av vad kronan i ett dylikt fall bör betala.

A ena sidan synes det icke som regel finnas tillräcklig anledning att låta

kronan bliva lidande på den vid själva krigsutbrottet inträdande prisstegringen

för dylika varor, i den mån de redan i färdigt skick befinna sig

inom landet; ty ett höjt.pris utgör här icke i regel någon förutsättning

för att varorna skola bliva tillgängliga och är ej nödvändigt för täckande

av de kostnader varan betingat för innehavaren. För den tillförsel från

utlandet, som äger rum under själva kriget, liksom även för den under

kriget pågående inhemska produktionen, i den mån den ligger i enskilda

händer, blir däremot förhållandet i många fall alldeles motsatt; i dessa

tall behövas nämligen ofta den starka eggelse, som det höga priset innebär,

för att landet skall kunna få det mesta möjliga av högst nödiga och

svåråtkomliga varor. Den förmåga att avväga motsatta synpunkter och

den ingående kännedom om näringsförhållandena, som prissättningen följaktligen

kräver, ställa tydligen, i förening med åtgärdernas vittgående

verkningar, stora fordringar på de organ, åt vilka uppgiften skall anförtros.

Ännu mer mödosam och krävande. blir värderingen i avseende på de produktiva

anläggningar staten, utan att förvärva äganderätten däröver, kan

komma att taga i anspråk i den ena eller andra formen.

Tjrdligen erfordras alltså värderingsinstitutioner, som förena verkligsakkunskap

med yttre auktoritet och fullkomlig oväld. Då Konungen är

den ena parten i rättsförhållandet, bör avgörandet ligga hos en fristående

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

organisation, som alltså blir en särskild värderingsnämnd eller rättare ett

system av dylika och som icke i avseende på prisbestämningen bindes av

i administrativ väg givna direktiv, bör att enhetliga synpunkter skola

kunna göra sig gällande, måste värderingen i många tall ske från en gemensam

centralpunkt och en organisation vara skapad härför. För tillgodoseende

av planmässigheten i värderingen och för undvikande av de

med dröjsmål vid värderingen förenade olägenheterna är det dessutom av

stor vikt, att priserna äro fastställda i förväg beträffande sådana varor,

för vilka detta är möjligt och som kunna väntas bliva föremål för övertagande.

Taxor böra därför vara upprättade även i fredliga tider, avsedda

att gälla då författningarna skola komma att tillämpas; därigenom förebyggas

sådana spekulationer, som grundas på utsikten att kronan skulle

behöva till höga priser köpa varor, vilka på grund av krigskonjunkturen

plötsligt blivit eftersökta; och det är icke uteslutet, att eu dylik åtgärd

skulle kunna verka lugnande även på näringslivet i allmänhet. Men lika

nödvändigt som detta är det, av nyss angiven anledning, att dessa taxor

oavlåtligt ändras efter konjunkturens under krig ständigt växlande krav.

FfirliäUan- De nu gällande författningar, som reglera hithörande förhållanden,

landtlig- äro i huvudsak dels lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för komstiftning.

muner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov

(nedan benämnd rekvisitionslagen) jämte förordningen den 8 juli 1898

med närmare bestämmelser för verkställighet * av sistnämnda lag (nedan

kallad rekvisitionsförordningen) och kungörelsen den 16 juli 1897 angående

val för landstingsområde samt för stad, som ej i landsting deltager,

av ledamot i den kommission, som omförmäles i § 11 rekvisitionslagen,

dels lagen den 3 juni 1915 om förfogande över vissa varor vid krig eller

krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden (nedan

kallad förfogandelagen). Det gäller nu att se, i vad mån dessa författningar

kräva ändring eller komplettering för tillgodoseende av de antydda

behoven; och det torde därvid komma att framgå, att de nya befogenheter

för kronan, som förslagen åsyfta, nära ansluta sig till redan

befintlig lagstiftning och att de största ändringarna sammanhänga med

behovet av en mer betryggande organisation för prissättning och värdering

än den i gällande författningar fastställda.

Bekvisi- Vad först rekvisitionslagen beträffar, gäller den endast tillgodose
ende

av rent militära behov; men redan nu har, på sätt som närmare

hörande för- behandlas i det följande, dess värderingsorganisation fått sig en uppf<1utom9bl''

gift tilldelad även utom rekvisitionslagens område; och denna formella be
tr

affart de handling av värderingen har bibehållits i de nu föreliggande förslagen, såvärdering

en. n 0

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

K un yl. Maj:ta nåd. proposition, Nr 153.

som i odi för sig fullt lämplig. Rekvisitionslagen medger redan för närvarande,

att stora grupper varor, tjänstbarheter och egendomar tagas i anspråk

för krigsmaktens behov, blund industriella anläggningar exempelvis

tryckerier och litografiska anstalter — detta på grund av en förra året

beslutad lagändring. Frånsett värderingsbestäminelscrna föreslås nu blott

en komplettering av föreskrifterna rörande föremålen för de militära myndigheternas

rekvisitionsrätt. I detta avseende berör det förslag till ändringar

i rekvisitionslagen, som härmed avgives, uteslutande krigsmaterielkoinmissionens

verksamhetsområde, vadan detsamma i denna del framlågges å nämnda

kommissions vägnar. Det må i detta sammanhang framhållas, att enligt

krigsmaterielkommissioneus uppfattning rekvisitionslagen i dess helhet är

tämligen löst byggd och helst borde underkastas en genomgripande omarbetning,

något som emellertid med hänsyn till den tidsutdrägt, som

därav skulle förorsakas, ansetts icke nu böra ifrågakomma. I följd härav

hava vissa inkonsekvenser icke kunnat undvikas.

Rekvisitionslagen tjänar, såsom framgår av dess ''egen lydelse, krigsmaktens

mera tillfälliga och lokala behov. I regel omfattar den militära

befälhavarens rekvisitionsrätt ortens produkter, å platsen befintliga förnödenheter,

tjänstbarheter, som kunna utgöras av ortsbefolkningen, med

mera dylikt. Någon principiell ändring häruti synes icke vara nödig och

föreslås därför icke. Men det kan ifrågasättas, huruvida ej den militära

rekvisitionsrätten med bibehållande av denna sin karaktär borde utvidgas

till att avse, jämväl den, industriella anläggningar och verkstäder i allmänhet,

såsom, enligt vad nyss sagts, på en punkt skett redan tidigare. Inom

förläggningsplatsen för en avdelning av krigsmakten kan finnas en skofabrik,

en mekanisk verkstad, en kvarn, ett slakteri, eller annan dylik

anläggning, där tillverkning eller reparation av förnödenheter för truppernas

behov kan äga rum. År förläggningen mera stadigvarande,

kan anläggningen behöva tagas i anspråk under längre tid och kanske

därvid i sin helhet ställas till disposition. Man kan tydligen ej bortse

från olägenheten av, att sådant med nuvarande bestämmelser knappast

alltid kan ske. Fn utsträckning av rekvisitionsrätten i detta hänseende

torde därför lämpligen böra ske och ingår i de nu utarbetade förslagen.

— Jämväl i ett par andra avseenden föreslås en utvidgning av nämnda rätt.

Förslaget innefattar därjämte — förutom ytterligare några smärre,

delvis redaktionella ändringar i lagtexten — såsom nyss antytts en väsentlig

omarbetning av de nuvarande bestämmelserna rörande värdering jämte

därav föranledda, huvudsakligen redaktionella jämkningar av övriga bestämmelser

såväl i rekvisitionslagen som i rekvisitionsförordningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd, proposition, Nr 153.

Fortfarande frånsett värderingsbestämmelserna

Det återstår nu att redogöra för de föreslagna värderingsbestämmelserna

i förhållande till de nu gällande och därvid först för organisationen.

Enligt gällande rekvisitionslag med tillhörande författningar utföres

värderingen för varje landstingsområde eller i landsting icke deltagande

stad av en tremannakommission, vari landstinget resp. stadsfullmäktige

utse eu, tillika ordförande, vederbörande militärbefälhavare en (intendent

eller officer) och Konungens befallningshavande en (civil tjänsteman). Att

dylika lokala nämnder måste finnas för den mängd lokala uppgifter värderingen

medför, synes uppenbart; och någon anledning att i väsentlig

mån ändra de nuvarande nämndernas sammansättning torde knappast föreligga.

Men däremot förefaller det påtagligt, att hela värderingsuppgiften

icke bör anförtros åt på detta sätt sammansatta lokala nämnder eller ens

åt lokala nämnder över huvud. Enhetligheten i värderingen tillgodoses

för närvarande endast genom en enda bestämmelse, nämligen rätten att

draga de lokala nämndernas beslut under Konungens prövning, en föreskrift,

som emellertid icke kan ersätta en gemensam central värdering

och som dessutom innebär en ytterligare olägenhet genom den tidsutdräkt,

som åtföljer processförfarandet. På grund härav måste den nuvarande

organisationen anses otillfredsställande även med nuvarande

rekvisitionslagstiftning i övrigt. Men i långt högre grad blir detta fallet

i händelse av bifall till de nu utarbetade förslagen. Trots att värderingsbestämmelserna

fortfarande ansetts böra formellt anslutas till rekvisitionslao-en,

får värderingen nämligen efter allt att döma sina svåraste uppgifter

o-enom den nya förfogandelagen; och dessa uppgifter kräva en motsvarande

organisation. De nu utarbetade förslagen gå därför ut på, att jämte de

lokala nämnderna (lands- och stadsvärderingsnämnder) skall finnas en riksvårderingsnämnd

på fem ledamöter, sammansatt på det sätt, att Konungen

för tre år förordnar tre ledamöter, varibland ordföranden, medan denne

för varje fråga utser till ledamöter två med erforderlig sakkunskap för

ämnet utrustade personer från en förteckning, som av kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen uppgjorts för olika näringsgrenar efter hörande av

sammanslutningar för de olika näringarna. På detta sätt synes erforderlig

insikt och enhetlighet vara tillförsäkrad värderingsorganisationen.

Enligt den nu gällande ordningen skall värderingskommission för

ett begränsat antal varor uppgöra en särskild taxa, som skall gälla vid

rekvisition enligt rekvisitionslagen, men blott på krigsskådeplats; denna

taxa tillämpas ej, då vara tages i anspråk enligt förfogandelagen. Taxorna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition, Nr 153.

iippgöras emellertid först efter inträffad mobilisering, liksom kommissionerna

först då träda i verksamhet, oeh organisationen förfelar redan därigenom

i viss mån sitt ändamål; dessutom gälla taxorna eu gång för alla

utan möjlighet till periodisk reglering, vilket är en påtaglig olägenhet.

För andra områden än krigsskådeplats gäller för närvarande — i stället

för den särskilda taxan — markegångstaxa^ i den mån varor och tjänstbarheter

där äro upptagna. Denna dubbla värdering för rekvisitionsändamål

måste redan i sig själv anses olämplig. Ty visserligen kan det inträffa,

att prisförhållandena äro olika å ena sidan på krigsskådeplats oeh å den

andra i övriga delar av landstingsområdet; men lika väl kan det inträffa,

att olikheterna i prisförhållanden alldeles icke följa eu dylik gräns. Fn

lämplig prissättning erhålles först om taxorna över huvud uppgöras särskilt

för varje ekonomiskt homogent område, alldeles oberoende av om

detta är krigsskådeplats eller icke. Vad åter angår markegångstaxornas

lämplighet i och för sig för det nu ifrågavarande ändamålet, gäller delvis

detsamma, som nyss sagts om de särskilda taxorna, i det att endast en

gång om året uppgjorda taxor aldrig kunna bliva tillfredsställande i krigstid;

men i avseende på markegångstaxorna tillkommer ytterligare, att de,

såsom uppgjorda för andra ändamål, icke upptaga på långt när alla de

varor, som erfordras för rekvisitionsvärderingen. Man synes alltså ej komma

ifrån nödvändigheten att dels uppgöra särskilda taxor för alla sådana

varor, vilkas pris lämpligen kunna regleras på detta sätt, att gälla vid

varje övertagande av varor eller tjänstbarheter enligt såväl rekvisitionslagen

som förfogandelagen, dels uppgöra dessa taxor redan i fredstid, dels slutligen

periodiskt revidera dem. Frågan om fortlöpande prissättning har

en stor räckvidd, även utanför området för de nu ifrågavarande uppgifterna,

särskilt för vissa sociala ändamål, såsom fastställande av levnadskostnaderna

på olika orter. För den händelse en mer fulländad organisation

för sistnämnda ändamål i framtiden kommer till stånd, torde böra tagas

under övervägande, i vad mån även den nu ifrågasatta uppgiften, såvitt

fråga är om lokal prissättning i fredstid, kan anförtros åt en dylik; men

under nuvarande förhållanden ligger det påtagligen närmast till hands att

överlämna arbetet åt de lokala nämnder, som i varje fall årligen skola

utses. Man torde kunna utgå från, att socialstyrelsens lokala ombud och

deputerade för markegångssättningen, när det lämpligen kan ske, insättas

i de föreslagna lokala värderingsnämnderna, varigenom prissättningen lör

olika ändamål i verkligheten kan försiggå mer eller mindre enhetligt; särskilt

bör arbetet med markegångssättningen i fredstid kunna komma de nu

ifrågavarande taxorna till godo, om de senare revideras vid en tidpunkt

på året, då markegångssättningen pågår eller nyligen avslutats.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 132 höft. (N:r 153).

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kurujl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

Där föremål för rekvisition icke upptages i någon av nu föreskrivna

taxor, utgår ersättning efter gångbart pris enligt värderingskommissionernås

bestämmande; och häri medför förslaget ingen ändring.

Vad slutligen beträffar uppgiftens fördelning mellan riksvärderingsnämnden

och de lokala värderingsnäinnderna, har den förra tänkts såsom

i viss mån överordnad myndighet, som det i första hand skall åligga att

sörja för arbetets rätta planläggning och bedrivande. Närmare angivet

blir förhållandet mellan de två slagen av nämnder och deras arbetssätt

enligt förslaget följande. Båda slagen av nämnder tillkommer det dels att

uppgöra taxor för sådant, som kan på förhand värderas, dels ock att verkställa

värdering för varje särskilt fall, då för kronans räkning tages i anspråk

sådant, som icke är i taxa upptaget, över den centrala nämndens beslut,

vare sig angående upprättande av taxa eller i fråga om tillfällig värdering,

får klagan icke föras, medan däremot taxor, uppgjorda av de lokala nämnderna,

ex officio underställas den centrala nämndens prövning samt övriga

av de lokala nämnderna fattade beslut kunna genom besvär dit överklagas.

Beträffande den inbördes fördelningen mellan den centrala nämnden

och de lokala nämnderna av befogenheten att företaga värdering har

det befunnits lämpligt att låta den centrala nämnden själv avgöra, vilka

varor och tjänstbarheter som böra upptagas i de lokala nämndernas taxor

och vilka den centrala nämnden själv bör värdesätta. Härmed åsyftas

att giva den centrala nämnden, som måste förutsättas kunna överblicka

en prissättnings verkan för landet i dess helhet, möjlighet att, i den mån

det finnes av behovet påkallat, ingripa med reglering av priserna för de

ändamål, som antytts i det föregående. Vad däremot beträffar sådant, som

icke upptages i taxa, har man försökt att i författningen draga gränserna

mellan vad som bör anförtros åt de lokala nämnderna och vad som bör föi’- behållas den centrala nämnden att värdera. Därvid har man följt den principen,

att föremål av större värde hänföras till den senares befogenhet. Så*

val den centrala nämnden som de lokala nämnderna skola sammanträda för

uppgörande av taxor redan i fredstid en gång om året, medan däremot vid

krig eller andra utomordentliga förhållanden nämnderna, där Konungen så

förordnar, skola sammanträda för varje gång ordföranden för sådant

ändamål sammankallar dem.

Ur rekvisitionsförordningen hava såsom en följd av det sagda uteslutits

sådana bestämmelser, som handla om de nuvarande värderingskommissionernas

verksamhet, ävensom de övriga föreskrifter, vilka ansetts lämpligen

kunna generaliseras till att avse såväl rekvisition enligt rekvisitionslagen

som övertagande enligt förfogandelagen, nämligen §§ 5—7, 21 och 24.

Dessa paragrafer hava i något omarbetat skick tillika med de bestämmelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Kungi. Maj:t« nåd. ''proposition, Nr l<r)3.

ur ovannämnda 1897 års kungörelse, som kunnat bibehållas, sammanförts

med de nya föreskrifterna angående värderingsnämndernas sammansättning,

befogenhet och verksamhet, vilka ansetts icke böra vara av lags natur, i

en särskild administrativ författning, som föreslå erhålla benämningen

»Krigsvärdcringsförordning». På grund av dessa uteslutningar ur rekvisitionsförordningen

hava vissa kvarstående paragrafer i förslaget till ny

rekvisitionsförordning erhållit ändrade nummer, varjämte, såsom redan

nämnts, några smärre ändringar i sak föreslagits i avseende på denna

förordning.

1 avseende på vissa punkter i ovanstående framställning har undertecknad

Carleson uttalat följande avvikande mening:

»Med den utvidgade rätt för kronan att taga i anspråk eller eljest

disponera enskild egendom, som de av kommissionerna framlagda förslagen

till ändringar i rekvisitionslagen och till förfogandelag innebära, följer

utan tvivel behovet av andra bestämmelser rörande värderingsförfarandet

än dem, som nu återfinnas i rekvisitionslagen och rekvisitionsförordningen.

Också biträder jag den ordning för värderingsförfarandet, som erhållit

sitt uttryck i kommissionernas förslag till ändrad lydelse av § 10 i

rekvisitionslagen. Ej heller har jag något att erinra däremot, att det

förslå<* till värderingsförordning, som av kommissionerna utarbetats i anslutning

till den föreslagna nya lydelsen av § 10 i rekvisitionslagen, kommer

att under tider, då rekvisitionslagen eller förfogandelagen eller bäggedera

träda i funktion, erhålla sin fulla tillämpning.

Att däremot under kommande tider, då, såsom man väl får hoppas,

de fredliga förhållandena i Europa återigen bliva normala, alltjämt hålla

den stora värderingsapparaten med årliga sammanträden och taxeringsförrättningar

i orterna i gång synes mig mindre lämpligt. Visserligen

bör landet i mån som omständigheterna det medgiva hållas krigsberett.

Men de åtgärder, som i sådant syfte göras, det må nu vara för värdering

av krigsförnödenheter eller för annat ändamål, böra, oavsett den ekonomiska

''räckvidden, begränsas till det nödvändigaste. Utan en sådan begränsning

torde åtgärderna tendera att sjunka i livskraft. I mån som den

närvarande stundens allvar under fredligare förhållanden förflyktigas, har

man nämligen anledning antaga, att ett arbete, som drager tid, besvär

och kostnader utan något direkt påtagligt ändamål, i längden också kommer

att synas även dem, som närmast hava att med åtgärderna taga befattning,

mer eller mindre ändamålslöst. Ett sadant betraktelsesätt, som

bland annat leder till slentrianmässighet i arbetets utförande, kan ur allmän

krigsberedskapssynpunkt draga med sig beklagliga följder. Man får

Avvikayule

mening.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

nämligen icke förbise, att väl antagligen den utredning, kommissionerna

var för sig hava att utföra, kommer att ådagalägga behovet av en mångsidig

lagstiftning och mångfaldiga organisationer, som vid krigsfara eller

krig böra träda i kraft och verksamhet. Skulle nu dessa organisationer

även under fredliga tider sättas i arbete utan att detta ur krigsberedskapssynpunkt

är påtagligen nödvändigt, kan man befara, att det betraktelsesätt,

varom jag nyss talade, komme att göra sig mera allmänt gällande och

möjligen gå ut över själva organisationerna eller över arbeten, som vore

av större betydelse för krigsberedskapen. Kommissionerna lära väl ock ur

denna synpunkt åtminstone beträffande en och annan organisation, som

kan erfordras vid krigsfara eller krig, icke kräva annat än att erforderlig

personal alltid finnes utsedd. För min del anser jag, att även organisationen

av ifrågavarande värderingsnämnder i stort sett kan därtill begränsas.

Det nödvändiga i detta fall är möjligheten för staten att vid krig

eller krigsfara för militärt och civilt behov disponera över erforderlig

enskild egendom. Detta behov tillgodoses genom lagförslagen. Värderingen

av nämnda egendom och det administrativa förfarandet vid värderingen

kommer i andra rummet. Statens krav att under de förhållanden,

varom här är fråga, icke lösenbeloppen för exproprierad vara m. m. skola

bliva oskäligt stora, synes mig under fredliga tider kunna tillgodoses genom

ett enklare förfarande än det, som angives i kommissionernas förslag

till värderingsförordning. Även om man därvid får eftersätta något av kravet

på fullständighet i fråga om fredstaxeringar av varor och tjänstbarheter,

anser jag denna blåst, som ju icke förringar kronans expropriationsrätt,

fullt uppvägas av de fördelar, man, på sätt jag nyss antydde, vinner genom

befrielse från ett eljest ganska betydande arbete landet runt. Mot de lokala

värderingsnätnndernas årliga arbete må för övrigt alldeles särskilt framhållas,

att detsamma, såsom i fråga om tid och ämnen nära sammanfallande

med markegångsdeputerades, säkerligen komme att under fredliga

tider bliva föremål för en ständig jämförelse med de ett påtagligt praktiskt

ändamål fyllande markegångstaxeringarna, vilken jämförelse icke i längden

kan verka till fördel för den krigsberedskap, man genom värderingsnämnderna

velat åstadkomma.

Vad angår de lokala värderingsnämnderna, bör det därför under dylika

tider vara tillfyllest att hava personalfrågan ordnad. Ledamöterna i

nämnderna och kronoombuden böra alltså ständigt vara utsedda. Nämnderna

kunna då vid behov omedelbarligen träda i funktion. Inskränker

man sig härtill och begränsar riksvärderingsnäinndens verksamhet på sätt

nedan antydes, befriar man, utan att krigsberedskapen synes bliva nämnvärt

lidande, det stora antalet till de lokala nämnderna hörande personer

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

från årliga saimnanträ<len och taxeringsförrättningar, Konungens befallningshiivande

från arbetet med övervakandet av nämnda åtgärder och åtskillig

skriftväxling samt riksvärderingstiämnden från allt det tyngande arbete,

som skulle följa med dirigerandet och granskningen av samtliga lokala

värderingsnämnders taxeringar.

Vad riksvärderingsnämnden beträffar, torde densamma under fredstid

böra vara ej blott i fråga om personal organiserad utan även i vissa avseende

verksam. I sin verksamhet bör den dock tillgodogöra sig markegångsdeputerades

arbeten och alltså i fråga om pris å varor och tjänstbarheter,

som finnas upptagna i markegångstaxorna, nöja sig med dessa

pris såsom fredspris. Detta borde kunna ske därigenom, att riksvärderingsnämnden

fastställde dessa pris till efterrättelse och i egen taxa upptoge

allenast varor och tjänstbarheter, som icke allmänneligen återfunnes

i markegångstaxorna. Vid det tillfälle, då rekvisitionslagen eller förfogandelagen

trädde i funktion, d. v. s. då mobilisering och riksdagskallelse ägt

rum eller i fråga om förfogandelagen riksdagskallelse utgått, skulle alltså

till en början för varor och tjänstbarheter, som för kronans räkning toges

i anspråk, gälla de pris, som i vederbörande ort återfunnes i där gällande

markegångstaxa eller som eljest upptagits i riksvärderingsnämndens vid

samma tillfälle offentliggjorda taxa. I mån som de lokala värderingsnämndernas

arbete därefter kommit i gång, skulle det i förslaget till värderingsförordning

angivna förfaringssättet vid prissättningen vinna tillämpning.

Med vad jag sålunda anfört har jag såsom min mening velat framhålla

önskvärdheten därav, att en riksvärderingsförordning finge under

fredliga tider, d. v. s. under tider, då varken rekvisitionslagen eller förfogandelagen

trätt i funktion, den begränsning, särskilt i fråga om de

lokala värderingsnämnderna, jag ovan angivit.»

Specialmotiv.

Då det med den nuvarande lydelsen av rekvisitionslagen lärer vara

tvivelaktigt huruvida rekvisitionsrätten omfattar sådana dragare, som ej

äro hästar, har föreslagits att använda uttrycket »kreatur» såväl i § 2 mom.

1 a), b) och d) som i §§ 5 och 6. — Enligt § 2 mom. 1 a) kan genom

revisition tagas i anspråk plats under tak för materiel och andra effekter.

Då emellertid även upplagsplats i det fria kan behöva begagnas, har

ett tillägg gjorts för möjliggörande härav. — Emedan under begreppet

»krigsfartyg», för vars utrustning erforderliga materialier kunna jämlikt

§ 2 mom. 1 i) anskaffas, knappast torde ingå sådana fartyg, som först

Itekvisi
tionslngen.

8 *•

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

genom denna utrustning bliva användbara för krigsändamål, har det ansetts

lämpligt att här i stället begagna ordet »fartyg».

I § 2 mom. 2 har inrymts den väsentligaste utvidgningen av den

militära rekvisitionsrätten. De nya föremål för rekvisition, som här avses,

äro av sådan beskaffenhet, att kommuns ansvarighet för rekvisitionens utgörande

icke gärna kan ifrågasättas. De måste därför få sin plats i förevarande

moment. Utvidgningen omfattar först och främst industriella anläggningar

och verkstäder, i den mån de icke redan utgöra föremål för

rekvisitionsrätt, ävensom kvarnar, bagerier, slakterier, i den mån dessa

ej kunna anses ingå bland de förra. Uttrycken »kraftanläggningar» samt

»telegraf- och telefonanläggningar» hava vidare ansetts mera omfattande

än de nu begagnade uttryckssätten »elektriska kraftstationer», »telegrafoch

telefoninrättningar». — För tydlighetens skull hava i lagtexten —

utöver de där redan uppräknade transportanordningar — angivits ytterligare

några sådana, som ansetts vara av större betydelse. Med uttrycket

»andra dylika transportanordningar eller fortskaffningsmedel» har man

avsett angiva, att det här är fråga om blott sådana transportanordningar

eller fortskaffningsmedel, som äro av större omfattning, och som således

icke falla under mom. 1. — De i förevarande moment upptagna, hittills

omnämnda föremål för rekvisition, hava sammanförts i en särskild avdelning,

a), medan under avdelning b) inrymts tillbehör till sådan egendom,

som i a) sägs.

Ifråga om de i a) omnämnda föremål för rekvisition må framhållas,

hurusom författningen är avsedd att tolkas så, att dessa föremål kunna

tagas i anspråk antingen därigenom att egendomen i dess helhet eller till

viss del eller sträckning tages i anspråk för kronans räkning eller ock på

sådant sätt att genom densamma för kronans räkning utföras olika tjänstbarheter.

§§ s och 6. Bestämmandet av den ersättning för inkvartering under längre tid,

som enligt § 5 mom. 3 må kunna utgå, har ansetts icke vidare behöva

överlåtas åt Konungen, som ju enligt förslaget i övrigt ställts utom

värderingsärendena. I förslaget till krigsvärderingsförordning har avgörandet

av krav på sådan ersättning i stället uppdragits åt riksvärderingsn

amu den.

Ändringarna i § 5 mom. 4 och § 6 mom. 1 äro betingade av

markegångstaxornas ersättande med taxor, uppgjorda av värderingsnämnder.

§§ 7 och 8. Då ersättningen för begagnandet av industriella anläggningar och

verkstäder, kraftanläggningar och flertalet övriga i § 2 mom. 2 a) omnämnda

föremål för rekvisition bör beräknas med hänsyn till den för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

26

innehavaren förlorade avkastning eller nytta, har en härav betingad omredigering

av lagtexten ägt rum.

I § 7 har insatts ett nytt moment, däri upptagits stadgandet i nuvarande

§ 10 mom. 2 med ett mindre tillägg, som ansetts av behovet

påkallat.

Här har såsom allmän regel uttalats, att ersättning för vad genom § 9.

rekvisition tages i anspråk skall utgå efter fulla värdet. Motsvarande bestämmelse

finnes i nuvarande § 10 mom. 2. De föremål för rekvisition,

som i förslagets § 9 avses, äro huvudsakligen sådana, för vilka ersättning

utgår efter taxa. Med uttrycket »fulla värdet» avses, liksom hittills, ett

värde, vid vars bestämmande hänsyn tagits till gångbart pris, utan att

dock oskälig prisstegring tillmätts inflytande.

Stockholm den 29 februari 1916.

L. W:SON MUNTHE.

Henry Lindberg. Axel Wahlberg.

J. S. Edström. A. Lyström.

Erl. Nordlund.

CONRAD CARLESON.

John Fredholm. Eli F. Hecksciier.

Otto Järte. Gustaf Sederholm.

Marc. Wallenberg.

Ernst Bredberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, AV 153.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av § 1 inom. 4, § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3

och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—13 i lagen den 24 maj

1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov.

Med upphävande av § 14 i lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet

för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov förordnas härigenom, att nämnda lag hädanefter skall kallas

rekvisitionslagen och att § 1 mom. 4, § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3

och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 7, § 8 mom. 1 samt §§ 9—13 i samma lag

skola hava följande lydelse:

§ I
4.

Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt

vilka Konungen jämlikt § 12 sådan rätt meddelar. Rekvisitionen skall

alltid ske genom skriftlig, av rekvirenten undertecknad handling. För vad

enligt rekvisition blivit lämnat eller fullgjort skall kvitto givas.

§ 2.

1. Genom rekvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

a) kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,

som äro vid krigsmakten anställda eller för dess räkning använda; stallrum

för kreatur ävensom upplagsplats och plats under tak i befintliga

byggnader för materiel och andra effekter;

b) mat i kvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder åt

kreatur;

c) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning och

materiel;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtts nåd. propotition, Nr 153. 2.r>

d) anspann med eller utan fordon, kreatur, fordon, sadel oeh seltyg,

automobiler (motorcyklar), lokoinobiler, velocipeder, skidor, sparkstöttingar

och snöskor, allt med erforderligt tillbehör, så ock personal för nämnda

transportmedels skötsel samt materiel och personal för reparation av desamma;
e)

vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och redskap

för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, förbindelse-,

befästnings- och andra arbeten jämte till sådana arbeten nödig mark samt

byggnader och verkstäder;

f) proviant och foder jämväl under andra förhållanden än de i b)

avsedda, ävensom slaktdjur;

g) bränsle och lägerhalm för trupper i kvarter, läger eller bivack;

h) förnödenheter för drift av kraft- och andra maskiner och värmeapparater

av alla slag, såsom vatten, elektrisk ström, bränsle, smörjämnen

m. in.;

i) erforderliga materialier för utrustning av fartyg;

k) vård hos befolkningen för sjuka och sårade människor och

kreatur;

l) annat, som kan behöva undantagsvis genom rekvisition anskaffas,

såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och sjukvårdsmateriel,

ammunition, krut, dynamit och andra sprängämnen, ävensom till

biträde erforderlig personal. ,

2. Genom rekvisition må ock tagas i anspråk:

a) järnvägar, ballonger, flygmaskiner, luftskepp, kanaler, slussverk,

lastbryggor, kajer, lyftkranar och andra dylika transportanordningar eller

fortskaffning smedel, telegraf- och telefon anläggningar, kraftanläggningar,

kvarnar, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska anstalter och andra industriella

anläggningar eller verkstäder, allt med eller utan tillhörande maskinell

utrustning, ledningar, bränsleförråd, andra materialier, verktyg, redskap,

övriga inventarier, materiel och personal; ävensom lokaler att användas

till bostad åt personal, upplag, verkstad eller industriellt bruk jämte

befintlig inredning;

med skyldighet för innehavaren av rekvirerad anläggning att vidtaga

den förändring eller förflyttning i avseende å anläggningens inredning eller

utrustning, som påkallas;

b) rullande och annan material för järnvägar och fältbanor samt

maskiner av alla slag med eller utan erforderlig personal, ävensom telegraf-,

telefon-, kraftlednings-, ballong-, flygmaskins-, luftskepps- och belysnings*

materiel.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 132 käft. (Nr 153.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(5

Kung!. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

§ 5.

3. Kvarter för människor, stallrum för kreatur samt, i mån av behov,

plats under tak för materiel och andra effekter lämnas utan betalning.

Pågår inkvartering under så lång tid, att särskilda kostnader och

avsevärda olägenheter därigenom åsamkas vederbörande kvartervärd, inå

dock ersättning utgå med belopp, som för varje särskilt fall bestämmes.

4. Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.

§ 6.

1. Då i annan ordning, än för kronoskjuts finnes föreskrivet, anspann

med eller utan fordon på rekvisition lämnas, utgår ersättningen efter

kör dag, beräknad till högst 10 timmar. Begagnas anspann endast fem

timmar eller mindre, utgår ersättningen för halv kördag.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller

fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan ägarens eller formannens

förvållande, är ägaren berättigad till full ersättning. Tages anspann

med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyrtioåtta timmar

eller för oviss tid, skola dragare, åkdon och seltyg värderas vid inställelsen.

Har sådan värdering icke då kunnat ske, bör den så snart som möjligt

därefter värkställas.

§ 7.

1. Ägare till enskild järnväg, som genom rekvisition tages i anspråk,

vare pliktig att å järnvägens vagnar anordna nödig inredning för

fortskaffning av trupper och krigsförnödenheter.

2. »Militärtransporter betalas efter fastställd taxa eller de särskilda

bestämmelser, som kunna för järnvägen vara gällande. Ersättning för

järnväg, som eljest i sin helhet eller till viss del för krigsändamål tages

i anspråk, likasom för järnvägsmateriel lämnas i förhållande till den tid,

varunder järnvägen eller materielen varit ägaren avhänd, samt den skada

eller betydligare försämring densamma lidit.

3. Enligt de i inom. 2 angivna grunder utgår jämväl ersättning

för användandet av övriga i § 2 mom. 2 upptagna föremål för rekvisitionsrätten,

i den män ej annorlunda i § 8 mom. 1 sägs.

4. För forsling av rekvirerade varor till avlämning splats utgår ersättning

efter de grunder, som i § 6 nämnas, så ock för återförening av

egendom, som efter begagnandet åter ställes..

s. 27 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

27

§ 8.

1. Då tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och hagmarker

samt öppna obrukade fält enligt denna lag användas för militära

ändamål, lämnas ingen annan ersättning än för därå bevisligen uppkommen

skada. För begagnandet av andra byggnader och annan mark ävensom av

kraftanläggning av, kvarnar samt andra anläggningar eller verkstäder lämnas,

där ej begagnandet skett för ändamål, varom i § 5 mom. 3 sägs, ersättning

för den för innehavaren förlorade avkastning eller nytta.

§ 9.

1 den män ej annorlunda ovan säges skall ersättning för varor, tjänstbarheter

och annat, som genom rekvisition enligt denna lag tages i anspråk,

bestämmas till fulla värdet.

§ 10.

1. För bestämmande av ersättning för vad genom rekvisition enligt

denna lag tages i anspråk skola i den ordning nedan stadgas tillsättas dels

lokala värderingsnämnder, nämligen en för varje landstingsområde (landsvärdering

snämnd) och en för varje stad, som ej i landsting deltager (stadsvärderingsnämnd),

dels ock en för hela riket (riksvärderingsnämnd).

2. De lokala värdering snämndernas beslut skola vara underkastade

riksvär der ing snämndens prövning.

Över riksv är der mg snämndens beslut må talan ej föras.

3. Riksvärderingsnämnden skall bestå av ordförande och fyra andra

ledamöter. Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till

nödigt antal utses av Konungen.

För utseende av övriga ledamöter skola kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

var för sig, efter hörande av kända sammanslutningar inom

de näringar, som höra till myndigheternas verksamhetsområden, angiva förslag

å minst fem för sakkunskap och oväld kända personer för en var

av de näringar eller näringsgrupper, som av Konungen bestämmas. Av de

sålunda föreslagna utser ordföranden för varje ärende, som värderingsnämnden

skall handlägga, två ledamöter jämte ställföreträdare med tillgodoseende

av den sakkunskap, som må för ärendet erfordras.

4. Lokal värdering snämnd skall bestå av tre för sakkunskap och

oväld kända ledamöter, nämligen en ledamot, tillika ordförande, vald av

vederbörande landsting eller stadsfullmäktige, en officer eller annan person,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr 153.

utsedd av arméfördelning schefen (militärbefälhavaren), samt en civil tjänsteman

eller annan person, utsedd av Konungens befallning shav ande. För en

var av de utsedda skola väljas jämväl tvä suppleanter.

§ 11. (= nuv. § 12.)

§ 12. (== nuv. § 13.)

§ 13. (= nuv. § 14.)

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet; och äge

Konungen meddela de övergångsbestämmelser, som för ikraftträdandet

erfordras.

Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

160867

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:202 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordent s. 4 i texten
  2. Rskr. 1916:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4, s. 10 i texten
  3. LU 1916:45 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga av krig f s. 2 i texten
  4. LU 1916:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och 2, § 5 mom. 3 och 4, § 6 mom. 1 och 4, § 1, § 8 mom. s. 11 i texten