Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om tonnageavgift

1916-04-15 · 73 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:232, Med förslag till förordning om tonnageavgift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 232.

1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordning om tonnageavgift; given Stockholms slott den

28 april 1916.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om tonnageavgift.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 207 höft. {Nr 232.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Förslag

till

Förordning om tonnageavgift.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Såsom bidrag till bestridande, i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade

närmare föreskrifter, av de genom rådande höga fraktsatser stegrade

kostnaderna för införsel till Sverige av vissa förnödenheter skall under år

1916 för svenska fartyg erläggas en särskild avgift, benämnd tonnageavgift,

att utgå enligt bestämmelserna i denna förordning.

2 §•

Tonnageavgift skall, med undantag, som här nedan i denna § sägs,

erläggas för varje fartyg, som den 1 januari 1916 var registreringspliktigt

och då var eller sedermera före den 1 juni 1916 blivit infört i fartygsregistret.

Har antingen inträffat sådan omständighet, på grund varav fartyget

jämlikt § 28 i förordningen angående registrering av svenska fartyg den

18 oktober 1901 skolat den 1 januari 1916 vara ur fartygsregistret avfört,

eller ock fartyget före sistnämnda dag förändrats till pråm, som icke framdrives

medelst därå befintligt maskineri, skall tonnageavgift icke erläggas.

Ej heller skall tonnageavgift utgå för:

a) staten eller kommun tillhörigt fartyg;

b) ång- eller motorfartyg, vars bruttodräktighet icke överstiger 150

ton, eller segelfartyg, vars bruttodräktighet icke överstiger 200 ton; eller

c) fartyg, som under år 1915 använts antingen uteslutande för regelbunden

passagerar- och godstrafik i inrikes fart eller huvudsakligen °för

annat ändamål än handelssjöfart eller resandes fortskaffande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 232.

3

3 §•

Skyldig att erlägga tonnageavgift för fartyg är den, vilken den 1

januari 1916 var ägare av fartyget.

Tillhörde fartyget flera, anses rederiet vara avgiftsskyldigt, dock

med åliggande för redare att svalka för avgiftens utgörande i förhållande

till sin lott i fartyget.

4 §•

Tonnageavgiftens storlek är beroende av fartygets bruttodräktighet

enligt den 1 januari 1916 gällande mätningshandling eller, i fråga om

fartyg, som efter 1916 års ingång införts i fartygsregistret, vid införandet

gällande mätningshandling; dock att, beträffande med skyddsdäck eller

annat påbyggnadsdäck försett fartyg, i bruttodräktigheten skall inräknas

rum, som enligt kungörelsen med provisoriska föreskrifter angående skeppsmätning

i vissa fall den 25 juni 1909 må vara undantaget från inräkning

i bruttodräktigheten.

Tonnageavgiften beräknas i övrigt enligt följande grunder.

1. För ång- eller motorfartyg utgår tonnageavgiften med 1 krona

för varje ton av de första 150 och för varje överskjutande ton enligt

denna

Tariff.

Fartygsgrupp,

brottoton

151—200

201—400

401—500

501—600

601—700

Ökning för varje hel

ton inom gruppen,

kronor

5

6

9

11

13

För fartyg, vars bruttodräktighet uppgår till 700 ton eller däröver,

utgör tonnageavgiften 7 kronor för varje ton.

2. För segelfartyg utgår tonnageavgiften med 30 procent av det belopp,

som enligt nyss angivna grunder skolat erläggas i tonnageavgift

för fartyget, om detsamma varit att hänföra till ång- eller motorfartyg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

5 §•

1 mom. Har fartyg på grund av omständigheter, varöver ägaren

ej kunnat råda, icke nyttjats till sjöfart under viss del eller olika

delar av år 1915, sammanlagt ej understigande 180 dagar, må nedsättning

i tonnageavgiften äga rum med belopp, som i varje särskilt fall efter

därvid förekommande omständigheter prövas skäligt och rättvist, dock ej

med mera än hälften av avgiftens belopp.

Därest sådant hinder, som nyss är sagt, förelegat oavbrutet under

minst 180 dagar av år 1915 eller, där fartyget icke under så lång tid

varit svenskt, under hela den tid, varunder det varit i svensk ägo, och

fortfarande förefunnits vid 1916 års ingång, må större nedsättning än nu

är sagt eller full befrielse från skyldigheten att erlägga tonnageavgift kunna

medgivas.

Sådan nedsättning i eller befrielse från tonnageavgift må dock icke

åtnjutas av annan avgiftsskyldig än den, som varit ägare till fartyget

under minst 180 dagar av den tid, varunder detsamma sålunda icke

nyttjats till sjöfart, eller, där fartyget icke under så lång tid varit svenskt,

under hela den tid, varunder det varit i svensk ägo.

Har förändring i äganderätten till fartyget under år 1915 inträffat

genom arv, giftorätt eller testamente, skall ägaren i avseende, varom här

är fråga, anses såsom ägare även under tid, då fartyget tillhört vederbörande

arvlåtare, make eller testamentsgivare.

2 mom. Har antingen avgiftsskyldig såsom ägare till fartyget eller

annan person, från vilken fartyget övergått till honom genom arv, giftorätt

eller testamente, erlagt frivilligt bidrag till följd av eu under hösten 1915

med representanter för rederinäringen träffad överenskommelse om inbetalning

från vissa redare av medel att ställas till förfogande av statens

livsmedelskommission, äger avgiftsskyldig att i den ordning, 16 § 1

mom. stadgar, erhålla avkortning å tonnageavgiften med det belopp, vartill

bidraget uppgått.

6 §•

1. Kommerskollegium åligger genom den avdelning inom ämbetsverket,

till vilken ärenden om fartygs registrering höra:

att före den 1 juli 1916, särskilt för varje län, upprätta en längd,

benämnd tonnageavgiftslängd, vilken skall grunda sig på fartygsregistret,

sådant det befanns den 1 januari 1916, och, i fall av behov, på de senast

före nyssnämnda dag utfärdade, till kollegium inkomna mätbrev; dock

att i fråga om fartyg, som den 1 januari 1916 var registreringspliktigt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232. 5

men först därefter, ehuru före den 1 juni 1916 blivit i fartygsregistret

infört, längden skall grundas å förhållandena vid tiden för införandet.

Denna längd skall upptaga varje i länet hemmahörande fartyg, som

den 1 januari 1916 var i fartygsregistret infört eller som, ehuru nämnda

dag registreringspliktigt, först därefter, men före den 1 juni 1916 blivit

däri infört och för vilket icke enligt 2 § a) eller b) frihet från avgift

äger rum, samt angiva för fartyget: dess nummer i registret, namn, art

och hemort samt för segelfartyg tillika tacklingsarten; ägaren eller, där

fartyget tillhörde flera, huvudredaren; ägarens eller huvudredarens hemvist

tf01’ aktiebolag den ort, där styrelsen har sitt säte, och för handelsbolag

den ort, där det driver sin rörelse); bruttodräktigheten i registerton

och, i fråga om med skyddsdäck eller annat påbyggnadsdäck försett fartyg,

sammanlagda rymden i registerton av rum, som enligt kungörelsen den

25 juni 1909 ‘må hava undantagits från inräkning i bruttodräktigheten;

ävensom det belopp, vartill den för fartyget utgående tonnageavgiften enligt

4 § uppgår.

Har för fartyg efter den 1 januari 1916 men före upprättandet av tonnageavgiftslängden

annan person i registret upptagits såsom huvudredare än

den, som nyssnämnda dag var i sådant hänseende däri antecknad, skall längden

angiva även den i registret sist upptagne huvudredaren och hans hemvist.

2. Kollegium åligger vidare:

att så fort ske kan och senast före den 16 juli 1916 i rekommenderat

brev med allmänna posten genom bestyrkt utdrag av tonnageavgiftslängden

meddela avgiftsskyldig eller, där fartyget tillhörde flera, i. längden

angiven huvudredare underrättelse om vederbörande åliggande avgiftsplikt;

börande samma underrättelse jämväl innefatta erinran om innehållet i 7

och 16 §§ av denna förordning; samt

att före utgången av juli månad 1916 tillställa Kungl. Maj:ts befallningshavande,

en var för sitt län, bestyrkt avskrift av tonnageavgiftslängden

för länet.

7 §•

Förmenar avgiftsskyldig, att tonnageavgift icke enligt bestämmelserna

i 2 och 3 §§ i denna förordning bort honom påföras eller att honom

påfört belopp icke blivit enligt 4 § rätt beräknat, eller önskar han nedsättning

i eller befrielse från sådan avgift enligt 5 § 1 inom., äger han

att söka rättelse genom framställning hos den i 8 § omnämnda tonnageavgiftsnämnden.

Sådan framställning skall, skriftligen avfattad, vid påföljd, att densamma

eljest icke varder upptagen till prövning, ingivas eller, på sökan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kwiffl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

dens eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insändas till kommerskollegium

samt vara dit inkommen senast före klockan tolv på dagen

den 31 augusti 1916.

Kommerskollegium äger att hos tonnageavgiftsnämnden göra de framställningar

om ändring i eller tillägg till i 6 §''omförmäla längder, som

av omständigheterna föranledas.

8 §•

För att pröva och avgöra framställningar, som i 7 § sägs, tillsättes

en nämnd, kallad tonnageavgiftsnämnden.

Denna nämnd sammanträder, på kallelse av ordföranden, i Stockholm

under loppet av oktober månad 1916, och skall densamma hava avslutat

sina arbeten senast den 15 november 1916.

9 §•

Tonnageavgiftsnämnden skall bestå av ordförande och sex ledamöter,

vilka jämte suppleanter för dem utses av Kungl. Maj:t. Styrelserna för

Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges redarförening skall beredas

tillfälle att vardera föreslå fyra personer. Hava sådana förslag avgivits,

skola två ledamöter och suppleanter för dem utses bland de sålunda föreslagna.

Sekreterare hos nämnden förordnas av Kungl. Maj:t.

10 §.

Kommerskollegium åligger att till tonnageavgiftsnämnden eller dess

ordförande överlämna ej mindre de till kommerskollegium inkomna, i 7 §

omnämnda framställningar från avgiftsskyldiga än även de inom ämbetsverket

upprättade tonnageavgiftslängder samt att på anfordran tillhandahålla

tonnageavgiftsnämnden fartygsregistret och övriga hos kollegium befintliga,

till grund för anteckningarna i registret eller längderna liggande

handlingar, vilka nämnden eller ordföranden prövar för nämndens arbete

erforderliga.

11 §•

1 mom. Finner tonnageavgiftsnämnden vid prövning av framställning

om befrielse från tonnageavgift på grund av stadgandet i 3 §, att

annan person är avgiftsskyldig, skall nämnden överflytta avgiftsskyldigheten

å denne.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

över ifrågasatt dylik överflyttning åvensom över sådan i 7 § omförmäld

framställning av kommerskollegium, som avser antingen höjning av

påförd tonnageavgift eller åläggande av avgiftsskyldighet i fall, där sådan

icke enligt de av kollegium upprättade längderna föreligger, skall vederbörande

fartygsägare eller, där fartyget tillhörde flera, huvudredare beredas

tillfälle att yttra sig.

2 mom. Uppstå under tormageavgiftsnämndens överläggningar skiljaktiga

meningar bland nämndens ledamöter och måste till följd därav

omröstning verkställas, skall omröstningen vara öppen och den mening

bliva gällande, vilken flertalet bland ledamöterna biträtt, eller, om rösterna

utfalla lika, den, som biträdes av ordföranden.

Ärende må icke hos tonnageavgiftsnämnden till avgörande företagas,

där icke jämte ordföranden minst fem ledamöter äro närvarande.

12 §.

över tonnageavgiftsnämndens förhandlingar föres protokoll. Av

nämnden beslutade ändringar i fråga om skyldighet att erlägga tonnageavgift

eller avgiftens storlek skola antecknas i såväl protokollet som

vederbörlig tonnageavgiftslängd.

13 §.

Protokollet vid tonnageavgiftsnämndens sammanträden föres och de

av nämndens beslut föranledda anteckningarna i tonnageavgiftslängderna

verkställas av sekreteraren med biträde av de personer, som nämnden i

övrigt må hava därtill förordnat.

Riktigheten av de i varje längd verkställda anteckningarna bestyrkes

genom påskrift å längden av tonnageavgiftsnämndens ordförande och

minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter.

Justering av det hos tonnageavgiftsnämnden förda protokoll skall

verkställas inför nämnden eller, i den mån det icke kan ske, efter nämndens

sista sammanträde inför ordföranden och minst två av nämnden därtill

utsedda ledamöter på tid, som av ordföranden bestämmes. Justeringen

bestyrkes genom ett av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet

tecknat intyg.

14 §.

Det åligger tonnageavgiftsnämnden genom sekreteraren att så fort

ske kan och senast inom utgången av november månad 1916:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

a) i rekommenderat brev med allmänna posten genom bestyrkta utdrag

av protokollet och vederbörlig tonnageavgiftslängd om nämndens

beslut underrätta ej mindre avgiftsskyldig, som hos nämnden gjort i 7 §

omförmäld framställning, än även den, vilken tonnageavgift blivit av

nämnden påförd eller vilkens avgiftsskyldighet blivit på framställning av

kommerskollegium av nämnden ändrad; börande samma underrättelse jämväl

innefatta erinran om innehållet i 15 och 16 §§ av denna förordning;

samt

b) till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande översända bestyrkt

utdrag av tonnageavgiftslängden i fråga om fartyg, rörande vilka

nämnden i något avseende beslutat ändring.

15 §.

Över tonnageavgiftsnämndens beslut må klagan ej föras.

16 §.

1 mom. Tonnageavgift inbetalas senast den 20 december 1916

hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där det fartyg, för vilket

avgiften skall erläggas, enligt längden har sin hemort.

Inbetalningen sker genom insättning av det påförda beloppet å

statsverkets giroräkning i riksbanken i den oi''dning, som för inbetalning

av medel till länsstyrelse är stadgad.

Fråga om avkortning å tonnageavgift på grund av omständighet, som

1 5 § 2 mom. sägs, prövas, på framställning utav den avgiftsskyldige,

av den Kungl. Maj:ts befallningshavande, hos vilken avgiften skall inbetalas.

2 mom. Underlåter avgiftsskyldig att inom den i 1 mom. föreskrivna

tid fullgöra honom åliggande inbetalning av tonnageavgift, är

han pliktig att gälda sex procents årlig ränta å det oguldna beloppet,

räknat från och med den 21 december 1916 till dess betalning sker.

3 mom. Erlägges icke påförd tonnageavgift inom föreskriven tid,

åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att vidtaga åtgärder för

beloppets behöriga indrivning,

Utmätning för indrivning av tonnageavgift och sådan ränta, som i

2 mom. sägs, verkställes i den ordning, som om uttagande av oguldna

kronoutskylder är stadgad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 232.

17 §.

Influtna tonnageavgifter redovisas av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i kronoräkenskaperna i enlighet med föreskrifter, som i sådant

avseende skola av statskontoret utfårdas.

18 §.

Ordförande och ledamöter i tonnageavgiftsnämnden åtnjuta ersättning

för sitt arbete ävensom, i förekommande fall, rese- och traktamentsersättning

enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Till ersättning åt sekreteraren och övrig hos tonnageavgiftsnämnden

anställd kanslipersonal anvisar Kungl. Maj:t, efter förslag av nämnden,

erforderliga medel.

Här omförmälda ersättningar ävensom ersättning för hos kommerskollegium

uppkomna särskilda kostnader för upprättande av längder m. m.

enligt 6 § bestridas med inflytande tonnageavgifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter dep, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 207 höft. (Nr 232.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 april

1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde härefter departementschefen, statsrådet Vennersten följande:

Vid underdånig föredragning den 14 sistlidne januari av de till

statsregleringen för år 1917 hörande frågor yttrade jag som följer:

»Kristiden har medfört en prisstegring, som är högst kännbar för

den mindre bemedlade delen av befolkningen. På grund härav erfordras

åtgärder i skilda riktningar. En av de hithörande frågorna torde det tilllåtas

mig att nu något beröra.

De svårigheter, som gjort sig gällande med afseende å införseln till

Sverige av lifsmedel och andra förnödenheter, hava i väsentlig mån skärpts

genom de höga fraktsatserna. Stegringen i frakterna har alltjämt fortfarit

och på sista tiden nått sådan höjd, att hittills vidtagna åtgärder —

varibland må nämnas införskaffande på frivillighetens väg från Sveriges

redarförening och enskilda redare av bidrag till fraktlindring — visat sig

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

otillräckliga. Under sådana omständigheter har jag ansett det böra undersökas,

om ej sjöfartsnäringen, vilken under de rådande extraordinära

förhållandena tillförts högst betydande vinster, borde underkastas en särskild,

för en gång utgående skatt, vars avkastning skulle användas till

mildrande av de för landet i det hela uppkomna olägenheterna. Utredning

i denna fråga har påbörjats. Grunderna för den nya beskattningen böra

hänföra sig till en redan förfluten tidpunkt. Efter denna tidpunkt inträdda

eller inträdande förändringar i de förhållanden, som bestämma skattskyldigheten,

skola alltså icke hava inverkan å skatteplikten. Sedan utredningen

afslutats, torde jag få förelägga Eders Kungl. Maj:t förslag i

ämnet.

Skattens totalbelopp bör uteslutande användas för det angivna ändamålet

och avpassas efter vad därför visar sig erforderligt, vilket icke ännu

kan med tillräcklig noggrannhet beräknas. På grund av nämnda förhållande

och med hänsyn jämväl därtill, att såväl inkomsten som utgiften i själva

verket avse år 1916, har i det nu föreliggande budgetsförslaget icke upptagits

den utgiftspost och den därmed till beloppet lika inkomstpost, som

kunde föranledas af den ifrågasatta anordningen.»

Enligt nådigt bemyndigande hava kommerserådet Carl Malmen och

landskamreraren Otto Vilhelm Landén tillkallats att verkställa den för

angivna beskattningsfråga nödvändiga utredningen och att avgiva förslag

till lagstiftning i ämnet. Skriftliga framställningar, innefattande erinringar

mot den planerade beskattningen av sjöfartsnäringen, hava inkommit

från Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redarförening och Föreningen

Representanter för handel och industri samt ett antal enskilda

redare. De ingivna skrivelserna hava varit överlämnade till de tillkallade

sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid utförandet av det dem

lämnade uppdraget.

Det av nämnda personer avgivna förslaget, vilket jag ansett böra

såsom bilaga Ditt. A fogas till detta protokoll, har underkastats granskning

inom statskontoret och kommerskollegium, vilka ämbetsverk avgivit

underdåniga utlåtanden, statskontoret den 30 nästlidne mars och kommerskollegium,

som i ärendet hört styrelserna för Sveriges redarförening och

Sveriges allmänna sjöfartsförening, den 15 innevarande månad. Särskilda

framställningar med anledning av det utarbetade förslaget hava därjämte

inkommit dels till finansdepartementet från verkställande direktören i förnyade

ångfartygsaktiebolaget Svenska Lloyd och Ångfartygsaktiebolaget

Göteborg—Manchester H. Metcalfe, Göteborgs nya verkstadsaktiebolag m. fl.

varvsföretag, Sveriges fartygsbefälsförening, Skånes handels-, industri- och

sjöfartskammare, Östergötlands och Södermanlands industri- och handels
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

kammare, handels- och sjöfartsnämnderna i Göteborg, Malmö, Gävle och

Norrköping, handelsföreningen i Norrköping osamt handelskammaren i

Göteborg dels ock till kommerskollegium från Angfartygsaktieliolaget Göta

kanal, styrelsen för Svensk skeppsrederiförening för segelfartyg, Angfartygsaktiebolaget

Gotland, styrelsen för Råå kretsen av Svensk skeppsredarförening

jämte åtskilliga skeppsredare och befälhavarare i Råå samt J. P.

Lundgren m. fl. skeppsredare och befälhavare i Skillinge.

Kommerskollegii berörda utlåtande har jag ansett böra såsom bilaga

Litt. B fogas till detta protokoll.

Sedan berörda förslag därefter varit föremål för ytterligare bearbetning

av nämnda sakkunniga, har ett reviderat författningsförslag, benämnt

förslag till förordning om tonnageavgift, till mig avlämnats jämte en av

landskamreraren Landén i anslutning därtill utarbetad promemoria av

följande lydelse:

»Yördsain P. M.

särskild be- Sjöfartsnäringen är för närvarande underkastad inkomstbeskattning

arksjöfarfs-e^ter enahanda grunder, som gälla för beskattning av all annan i Sverige

näringen, skattepliktig näring, samt därjämte dels i särskild ordning skyldig att

lämna vissa bidrag till de för sjöfartens underlättande vidtagna anstalter

och dels underkastad en särskild beskattning under namn av lastpenningar.

Den inkomst, som härflyter av sjöfartsnäringen, beskattas hos vederbörande

fartygsägare genom den till staten utgående inkomst- och förmögenhetsskatten

och de på grundval av inkomstbevillningen utgående kommunala

utskylderna och andra avgifter. Härtill kommer, med avseende å de efter

krigsutbrottet i augusti månad år 1914 invänta krigsvinsterna, den särskilda

skatt till staten, som under namn av krigskonjunkturskatt antogs

av 1915 års riksdag och om vars upptagande i riksstaten även för år 1917

" Kungl. Maj:t hemställt hos innevarande års riksdag.

Genom den nyssnämnda krigskonjunkturskatten avsågs att åstadkomma

en tillfällig beskattning av »den ökade inkon st, som tillförts skattskyldig

på grund av det genom närvarande krigstillstånd framkallade läget». Skatten

träffar dock icke sådan inkomst av alla slag, utan huvudsakligen s. k. affärsvinster,

d. v. s. inkomst av rörelse eller yrke, tillfälliga affärstransaktioner

o. d. För skatteberäkningen tillämpas en progressiv skala. Skatteprocenten

är lägst 12, vid en taxerad merinkomst under 5,000 kronor, och högst

18, vid en merinkomst av 320,000 kronor och däröver. Denna skatt träffar

emellertid, vad nu sjöfartsnäringen angår, icke inkomsten av varje fartyg

för sig utan den merinkomst, som ett rederiföretag haft av sin verksamhet

under det år taxeringen avser, och fördelas, beträffande inkomst som

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

åtnjutits av rederibolag under annan form än aktiebolagsformen, här såsom

i fråga om statens inkomst- och förmögenhetsskatt samt inkomstbevillningen,

mellan delägarna i bolaget i förhållande till eu vars andel i

bolaget. Om således vid inkomstens uppdelning på delägarna uppstår ett

antal så små inkomstbelopp, att de tillsammans med delägarnas övriga

inkomster ligga under den gräns, vid vilken skattskyldighet för så beskaffad

inkomst inträder, undgå motsvarande delar av bolagets inkomst

att beskattas. Under alla förhållanden minskas om ej i alla, så dock i

flertalet fall genom inkomstens sönderdelning i smärre delar den progression,

som i fråga om skatterna till staten skulle tillämpas, därest

inkomsten bleve beskattad såsom en enhet. I fråga om aktiebolagen gäller

att deras merinkomst är föremål för krigskonjunkturskatt endast hos bolagen

själva, enär aktieutdelningen till aktieägarna icke i deras hand är underkastad

denna beskattning.

Mot en särbeskattning av sjöfartsnäringen hava i de över det först

framlagda författningsförslaget avgivna utlåtandena vissa betänkligheter

framkommit.

Statskontoret yttrar sålunda, att invändningar givetvis kunna ur

principiell synpunkt resas mot eu skatt med den föreslagna tonnageavgiftens

läggning. Skatten vore, såsom utgående i förhållande till vissa yttre

kännemärken hos skatteföremålet och utan hänsyn till ägarens intjänade

inkomst, en typisk objektskatt, en form för beskattning, som, då det gäller

skatter till staten, väl numera torde kunna betraktas såsom föråldrad.

Och med de grunder, på vilka statens skattesystem eljest vore byggt, vore

det icke väl förenligt, att en specialskatt lades på en särskild näring.

Under nu rådande helt exceptionella förhållanden hade emellertid även i

övrigt mångahanda avvikelser gjorts och måst göras från eljest allmänt

vedertagna ekonomiska grundsatser, och då med hänsyn till de högst betydande

vinster, som i det stora hela tillförts sjöfartsnäringen genom de

under nu rådande extraordinära förhållanden oerhört uppdrivna fraktsatserna,

ville synas, som om denna näring skulle kunna, utan att därigenom dess

fortsatta bestånd och utveckling äventyrades, för mildrande av de genom

ovannämnda förhållanden för landet uppkomna olägenheterna, åläggas särskilda

ekonomiska förpliktelser, ansåge statskontoret dylika betänkligheter

mot en särskild beskattning av ifrågavarande slag böra i detta fall vika,

helst skatten ju vore avsedd att vara av tillfällig natur.

Kommerskollegium, som intager en gent emot det remitterade förslaget

helt avvisande ställning, har däröver avgivit ett vidlyftigt yttrande,

till vilket jag tillåter mig hänvisa.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Den extra beskattning, som under krigskonjunkturskattens form

ålagts den med anledning av krigskonjunkturerna särskilt vinstgivande

handeln, industrien och affärsverksamheten av allehanda slag, byggde på

förhållandena, sådana de tedde sig våren 1915. Krigskonjunkturskatteförordningens

bestämmelser, rätt tillämpade, torde även vara tillräckliga för

den vanliga krigsvinstens särskilda undantagsbeskattning, såvitt angår de

verksamhetsgrenar, som man velat träffa med denna skatt. Men med avseende

å de krigsvinster, som skapats för sjöfartsnäringen, är förhållandet

alldeles enastående. Den av kriget föranledda bristen på tonnage för

handelssjöfarten och det samtidigt ökade behovet av tonnage hava tillsammans

bidragit icke blott att höja fartygsfrakterna vida utöver vad man

tidigare kunnat tänka sig såsom möjligt utan även att åstadkomma en enorm

stegring av fartygens försäljningsvärde. Denna värdestegring orsakas alltså

här liksom eljest av en livlig efterfrågan vid begränsad tillgång och finner

sin naturliga förklaring i de stora vinstmöjligheter, som själva ägandet

av fartyg, lämpade för fraktfart, erbjuder. — Det må i detta sammanhang

erinras om, hurusom, enligt vad statens livsmedelskommissions årsberättelse

för tiden 11/s 1914—31/s 1915 och det september—december

månader 1915 omfattande supplementet till densamma utvisa, å den transmarina

fraktmarknaden vid av kommissionen avslutade befraktningsavtal

den i februari 1915 begärda fraktsatsen var mer än 400 procent högre

än under normala tider och i november samma år den normala frakten

femdubblats. I särskilda fall ha ännu högre fraktstegringar förekommit.

— Till dessa omständigheter har ingen hänsyn tagits eller kunnat tagas

vid anordnandet av en krigskonjunkturskatt. Och det torde näppeligen

vara möjligt att genom ändringar i eller tillägg till bestämmelserna om

denna skatt på ett behörigt och tillfredsställande sätt utnyttja den särskilda

skattekraft, som fartygsägandet i dessa dagar uppenbarligen har, om en

revision av bestämmelserna skall gå ut på endast en förstärkt beskattning

av uppkommen inkomst för fartygsägarna. En förstärkt beskattning av

sjöfartsnäringen, inriktande sig på den förmän, som ligger i själva ägandet

av fartyg, synes dock vara av de nu rådande förhållandena påkallad, så

mycket hellre om, såsom herr statsrådet och chefen för finansdepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1916 antytt,

de medel, som inflöte genom en dylik beskattning, finge användas till

mildrande av de olägenheter, som just genom de höga frakterna på sjöfartsmarknaden

uppstått och alltjämt uppstå för landets befolkning och

som särskilt för de mindre bemedlade lagren äro mycket svåra att bära.

För en sådan särbeskattning endast av rederinäringen talar, utom

nyss anförda för denna näring säregna omständigheter, i alldeles särskild

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:in nåd. proposition nr 232.

15

grad det i departementschefens nyss berörda yttrande till statsrådsprotokollet

påpekade förhållandet, att de stegrade sjöfartsfrakterna direkt och

väsentligt bidragit till eu fördyring av livsmedel och andra förnödenheter

för landets eget behov. Även om man medger, att sjöfarten har haft

och har sina betydande olägenheter av de rådande förhållandena, kan man

dock icke bortse från att dess ekonomiska fördelar av krigskonjunkturerna

varit tillräckliga för att neutralisera nämnda olägenheter och därutöver

skapa högst betydande vinster och ökade värden å tonnaget, medan det

stora flertalet av befolkningen till övervägande del fått känna olägenheterna

av de abnorma förhållandena på fraktmarknaden utan att kunna göra sig

ersatt därför genom ökad vinst av sin verksamhet på andra områden.

1 såväl ämbetsverkens utlåtanden som ett flertal framställningar

från sjöfartsnäringens målsmän hava uttalats principiella betänkligheter

mot att särskilt beskatta en viss näring. Häremot må till en början

erinras att det näppeligen torde kunna anses oriktigt, att — om det är uppenbart,

att en viss näring icke enligt gällande skatteförfattningar träffas av en

beskattning, som står i rimligt förhållande till såväl dess egen bärkraft som

den skattetunga, som vilar på andra näringar — en extra beskattning under

exceptionella förhållanden pålägges en sådan näring. En dylik särbeskattning

är för övrigt icke främmande för vår nu gällande skattelagstiftning.

På grund av det allmänt erkända förhållandet, att inkomst av skogsbruk

icke enligt gällande lagstiftning i tillbörlig grad beskattades, infördes

sålunda på sin tid en särskild kommunal skogsbeskattning, skogsaccisen,

vilken är en objektskatt, som utgår för avverkat virke. Skattskyldigheten

vilar icke å skogsägaren utan i regel på avverkaren eller den, som, då

virket fälles, äger förfoga över detsamma. Skatten drabbar således faktiskt

trävarurörelsen eller dess idkare. Visserligen erkändes vid denna lagstiftnings

tillkomst, att den utgjorde en nödfallsutväg och en tillfällig beskattning

i avvaktan på en genomgripande omgestaltning av kommunalbeskattningen.

Även nu är det emellertid fråga endast om en tillfällig åtgärd,

som dessutom betingas av rådande utomordentliga förhållanden.

Ett måhända ännu mera belysande exempel på extra beskattning

av viss näring utgöra skogsvårdsavgifterna, även de en särbeskattning å

trävarurörelsen. Dessa avgifter hava en karaktär, som äger stora likheter

med den nu ifrågasatta tonnageavgiftens. Genom nådig förordning den

24 juli 1903 angående skogsvårdsavgifter förordnades att från och med år

1905 skulle för trävaror och trämassa, som från landet utfördes, såsom

skogsvårdsavgift erläggas visst belopp per kubikmeter eller ton. De inflytande

medlen skulle fördelas mellan landstingsområdena efter viss angiven

grund och användas till befrämjande av skogens återväxt efter avverkning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Uppbörden skulle ske genom tullverket. Sedan den svenska trämassan

börjat finna marknad inom Nordamerikas förenta stater, framställdes därstädes

anmärkning mot att å denna exportvara upptoges skogsvårdsavgift

vid utförsel från Sverige, vilken avgift av de amerikanska tullmyndigheterna

likställdes med exporttull. Detta medförde, att för svensk trämassa vid

införsel till Nordamerikas förenta stater uttogs särskild tullavgift. För

att förekomma detta utfärdades den 4 juli 1910 ny förordning angående

skogsvårdsavgift^, varigenom bestämdes i fråga om trämassa, att avgifterna

skulle utgå för all trämassa, som här i landet tillverkades, och att uppbörden

av avgifterna för trämassa skulle verkställas av vederbörande kronofogde.

Denna lagstiftning angående skogsvårdsavgift^ var dock fortfarande

icke tillfredsställande. Igångsatt arbete för revision av lagstiftningen resulterade

i nu gällande nådiga förordning om skogsvårdsavgift av den 11 oktober

1912. Enligt denna skall för avverkat virke, som taxeras jämlikt lagen om

skogsaccis och om virkestaxering, erläggas skogsvårdsavgift med en och tre

tiondels procent av virkets taxerade värde. Även denna avgift betalas i regel

av avverkaren och träffar således trävarurörelsen. Avgiften uppbäres i

sammanhang med kronoutskylderna. Av de genom densamma inom varje

landstingsområde inflytande medlen skola nittio procent tillhandahållas

skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet samt tio procent redovisas till

statskontoret för att av Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov fördelas

mellan samtliga skogsvårdsstyrelser i riket.

Liksom skogsvårdsavgifterna utgöra eu särskild tunga för trävarurörelsen

och utan att ingå bland övriga statsinkomster fördelas mellan

rikets skogsvårdsstyrelser till motarbetande av de genom trävarurörelsen

uppkomna vådorna för skogens återväxt, så skulle tonnageavgifterna bliva

en motsvarande beskattning av sjöfartsnäringen och uttagas endast i syfte

att användas såsom bidrag till bestridande av de genom rådande höga fraktsatser

stegrade kostnaderna för införsel till Sverige av vissa förnödenheter.

Likheten mellan nämnda båda slag av avgifter är uppenbar. Men

även om ett dylikt stöd för ifrågavarande beskattningsförslag saknades i vår

hittills gällande skattelagstiftning, äro likväl tidsförhållandena sådana, att

de — under förutsättning av sjöfartsnäringens förmåga att bära en extra

beskattning, en förmåga, som även kommerskollegium synes anse förefintlig

— väl motivera den ifrågasatta beskattningen. Med tanke härpå

har statskontoret, såsom ovan nämnts, ansett eljest förefintliga betänkligheter

mot en beskattning av föreslagen art böra vika.

Det har vidare framförts den invändningen emot en särbeskattning

av sjöfartsnäringen, att denna under långa tider haft att kämpa med ekonomiska

svårigheter och icke givit den årliga vinst, som ur affärssynpunkt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 232.

17

kunnat fordras av densamma, med hänsyn vartill det syntes föga lämpligt

att nu under en tillfällig ljusningsperiod ålägga denna näring eu betungande

särbeskattning och sålunda beröva densamma en avsevärd andel av

de vinstmedel, vilka hellre borde användas för näringens framtida konsolidering.

Häremot får jag då till eu början erinra, att regeln vid all beskattning

är att vid varje tid anlita de skattekällor och de skatteobjekt,

som då kunna bära skatt, men däremot lämna dem obeskattade under tider,

då deras skatteförmåga försvunnit eller ännu icke inträtt. Och för övrigt

tinnes alls ingen garanti för att de medel, som nu ifrågasättas att uttagas

genom beskattning, eljest skulle användas för vederbörande företags konsolidering.

1 många fall torde beskattningen endast föranleda till minskad

utdelning åt delägarna. Offentliggjorda uppgifter om resultatet av verksamheten

inom en mängd rederiaktiebolag under sist förflutna räkenskapsår

samt förslag till och beslut om användning av vinsten visa även, att utdelningen

till aktieägarna i regel uppgår till så betydande belopp, att sjöfartsnäringen

väl synes vara i stånd att bära ifrågavarande extra beskattning.

Utdelningar på 50, ja ända till 100 procent av aktiekapitalet äro icke ovanliga

— i ett fall har jag till och med observerat en utdelning av 280

procent. I många fall har det visat sig, att intresset för utdelning varit

större än för avsättning till fonder. I -alla händelser kan man rättvisligen

icke bestrida, att med nu rådande vinstmöjligheter och gällande värden på

tonnage ägarna av fartyg befinna sig i ett framför andra synnerligen gynnat

läge. Ingalunda torde de nu vara förtjänta av särskilda hänsyn på

grund av svårigheter under gångna tider. Under sådana tider har vid

beskattningen hänsyn tagits till den ringa vinst, sjöfartsnäringen då berett

dem.

En annan synpunkt må ock i detta avseende framhållas. Medan det

står statsmakterna öppet att genom särskilda föreskrifter t. ex. om maximipris,

exportavgifter eller exportförbud i prisreglerande syfte ingripa i

övriga näringars verksamhet till motarbetande av en alltför långt driven

prisstegring å nödvändiga förnödenheter — en åtgärd, som ju blivit i

viss omfattning anlitad och i fortsättningen kan behöva ytterligare och å

nya områden anlitas — är det icke möjligt att på samma sätt ingripa mot

sjöfartsnäringen och genom reglementariska föreskrifter hålla fraktsatserna

nere vid skäliga belopp. Fraktmarknaden är internationell och regleras

väsentligen av förhållanden, vilka undandraga sig inverkan av åtgärder

från en enskild stats sida. Försök att reglera de svenska fraktsatserna skulle

efter allt antagande i ökad omfattning driva det svenska tonnaget till fraktfart

mellan utländska hamnar, där efterfrågan på tonnage är minst lika

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 207 käft. (AV 232.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

o

stol’ som i vårt land. Åtminstone kan detta vara att befara, så länge

någon lagstiftning mot sådan fraktfart icke kommit till stånd.

Slutligen må erinras om de speciella förmåner, som sjöfartsnäringen

mer eller mindre ''direkt åtnjuter från statsverkets sida, bestående av

statsunderstöd för uppehållande av vissa trafiklinjer, möjligheten att erhålla

billiga lån från rederilånefonden och statens krigsförsäkring.

rin^ewT Inrian jag övergår till en redogörelse för den form, som synes

\Tnnage.

exempel belysa den högst betydande värdestegring å tonnage, som under

senaste tid inträtt.

I en vid denna promemoria fogad bilaga (Litt. C) framlägges grafiskt

ungefärliga förändringen i prisen för fartyg av tvänne storlekar sedan

år 1898 och år 1905. Diagrammet avser dels en engelsk fartygstyp om

cirka 7,500 tons dödvikt och dels en svensk sådan om cirka 3,000 tons

dödvikt; i förra fallet är diagrammet grundat på uppgifter, publicerade i

en engelsk facktidskrift, och i senare fallet på från svenska varv inhämtade

upplysningar. Det är i fråga om det engelska fartyget anmärkningsvärt,

att mot slutet av år 1900 inträffade en betydande stegring

i pris, men att, närmast i följd av en inträffad nedgång av frakterna,

priset på handelstonnage så småningom sjönk, så att det år 1905 nedgått

till omkring 660,000 kronor för fartyg av ifrågavarande typ. Efter en

mera tillfällig stegring sjönk priset åter samt stod under åren 1908

och 1909 mycket lågt. Med den ökning i frakter, som efter sisotnämnda

år ägde rum, steg fartygspriset gradvis till slutet av år 1912. Ånyo inträffade

ett prisfall, som fortsatte till mitten av år 1914, men, sedan det

efter krigsutbrottet snart nog visat sig möjligt hålla sjöfarten i gång,

stego priserna å handelsfartyg mot slutet av år 1914 högst väsentligt.

År 1915 har, på grund av abnormt höga frakter, haft att uppvisa en till

och med kraftigare stegring än sista halvåret av 1914, så att nuvarande

medelpris för ett lastångfartyg av i bilagan omnämnd typ sättes till

omkring 2,400,000 kronor. Priset för det svenska lastångfartyget, som

är av för Nordsjö- och vidsträcktare fart avsedd typ, växlar likaledes efter

fluktuationerna på fraktmarknaden.

\ ad särskilt prisstegringen under år 1915 vidkommer, framgår densamma

av nedan intagna tablå (se sid. 19).

Med hänsyn till prisskillnaden mellan engelskt och neutralt tonnage,

vilken har sin grund bland annat däri, att en större marknad står det neutrala

tonnaget till buds, har i den å sid. 19 intagna tablån en uppdelning

i engelskt och neutralt tonnage vidtagits. I övrigt utvisar tablån det

beräknade medelpriset per bruttoton och dödviktston för var och en av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majits nåd. proposition nr 232.

19

Beräknat medelpris å lastångfartygstonnage för varje månad under är 1915.

1915

Kronor per

bruttoton.

Kronor per

dödviktston.

Engelskt

tonnage.

Neutralt

tonnage.

Engelskt

tonnage.

Neutralt

tonnage.

Januari.....*............

163

176

97

109

Februari..................

185

139

in

89

Mars ...................

216

148

131

106

April...................

223

189

134

120

Maj....................

208

254

126

163

Juni....................

229

294

133

181

Juli....................

232

225

143

147

Augusti..................

309

265

191

164

September.................

303

305

181

191

Oktober..................

301

330

190

218

November.................

320

314

194

200

December.................

404

407

240

267

Medelpriset är beräknat efter i engelsk facktidskrift meddelade uppgifter för cirka

275 engelska och cirka 175 neutrala handelsfartyg.

månaderna under år 1915. Då de för beräkningen av medelprisen medtagna

fartygen äro av vitt skilda storlekar och typer samt de närmare omständigheterna

vid fartygens försäljning icke bekantgjorts, är det uppenbart, att

de angivna prisen per brutto- och dödviktston endast äro approximativa

och således avsedda att utvisa den ungefärliga ökning, som fartygspriset

undergått under sagda period.

En grafisk framställning av den under år 1915 inträffade och i

tablån angivna prisstegringen vid försäljningen av nya och äldre lastångfartyg

erbjuder en vid promemorian fogad bilaga (Ditt. D), och i en ytterligare

bilaga (Lutt. E) utvisas grafiskt den procentuella ökningen av samma

försäljningspris.

Vida högre men ock lägre försäljningspris hava vid många tillfällen

förekommit, och följande särskilda, ur samma källa hämtade fall torde

vara av intresse att anföra.

Ett år 1901 byggt engelskt lastångfartyg om 3,433 brutto- och 5,850

dödviktston försåldes: år 1907 för cirka 400,000 kronor, i maj 1915 för

cirka 685,000 kronor, i juni samma år för cirka 740,000 kronor samt i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung/. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

december samma år för cirka 1,000,000 kronor. Ett annat likaledes år

1901 byggt engelskt lastångfartyg om 3,811 brutto- och 6,560 dödviktston

försåldes: i maj 1913 för cirka 234,000 kronor, i april 1914 för cirka

340,000 kronor, i november samma år för cirka 360,000 kronor samt i

juni 1915 för cirka 810,000 kronor. Ett norskt lastångfartyg om 3,789

brutto- och 6,650 dödviktston, vilket år 1903 nybyggts för ett pris av

cirka 775,000 kronor och år 1904 försålts till ett pris av cirka 680,000

kronor, uppnådde i september 1915 ett försäljningspris av omkring 1,620,000

kronor, och ett år 1903 byggt grekiskt lastångfartyg om 4,702 bruttooch

7,860 dödviktston med ett nybyggnadspris av omkring 990,000 kronor

försåldes i september 1915 för cirka i,800,000 kronor.

Enligt handlingar till fartygsregistret inköptes från England till

Sverige i slutet av år 1912 ett lastångfartyg om nära 2,200 bruttoton för

cirka 290,000 kronor, såldes i november 1915 till annan svensk redare

för 900,000 kronor samt såldes av denne cirka en månad senare till utlandet

för 1,200,000 kronor.

I början av innevarande år försåldes ett tio år gammalt svenskt ångfartyg

om något över 2,000 ton brutto för 1,500,000 kronor efter att

hava såsom nybyggt betingat ett pris av cirka 525,000 kronor.

Dylika starka prisförhöjningar uppgivas även hava förekommit vid

försäljning av andra svenska handelsfartyg, men handlingar till bestyrkande

härav hava icke funnits tillgängliga.

I nedanstående tablå (se sid 21) framlägges slutligen det ungefärliga

svenska nybyggnadspriset vid olika tidpunkter för lastångfartyg av fyra

olika i den svenska handelsflottan mera gängse fartygstyper. Priserna avse

icke färdiga fartyg utan nybeställda lastångfartyg av ordinärt slag.

Dciisärskil- Om enligt min mening någon egentlig tvekan om det berätti
ga

talens**''£ade 1 ;.ltt P.å sjöfartsnäringen lägga en alldeles extra pålaga icke behöver

form. ställa sig hindrande i vägen för införandet av en sådan beskattning, kan

det däremot råda någon osäkerhet om den lämpligaste formen för densamma.

Man kan tänka sig en skatt på de särskilda fartygsägarnas ekonomiska

fördelar av krigsläget eller en skatt eller avgift på själva fartyget

såsom den vinstbringande och värdeskapande faktorn.

Den av de sakkunniga föreslagna formen för ifrågavarande särbeskattning

har av kommerskollegium avstyrkts.

Om det vore möjligt att använda det i vår skattelagstiftning godkända

inkomstbegreppet såsom ett uttryck för de fördelar av fartygsägande,

som i förevarande fall lämpligast och med största rättvisa erbjuda

sig såsom skatteobjekt, vore det synnerligen bekvämt att låta den extra

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 232. 21

Ungefärliga nybyggnadspris vid svenskt skeppsvarv för svenska lastångfartyg.

F a

r t y g a t

y p-

Ungefärligt nybyggnadspris.

Bruttoton.

Dödviktston.

Ind. hkr.

Tid.

Kronor.

1,700

3,000

1,200

Juli 1913

490,000

» 1014

510,000

» 1915

720,000

Jan. 1916

950,000

1,350

2,250

750

Juni 1913

420,000

Jan. 1915

455,000

Dee. 1915

676,000

Jan. 1916

775,000

550

800

375

Okt. 1913

200,000

Febr. 1915

230,000

Nov. 1915

280,000

Jan. 1916

335,000

250

400

125

April 1913

81,000

Nov. 1914

95,000

Okt. 1915

145,000

Jan. 1916

175,000

Uppgifterna avse de vanliga vid de större svenska skeppsvarven utarbetade standardtyperna

för lastångfartyg av ordinärt slag.

beskattning, varom här är fråga, anknyta sig till detta inkomstbegrepp

och alltså bliva en art av inkomstbeskattning, lagd på den eller dem,

som under gångna året haft de nämnda fördelarna, och avsedd att komplettera

de redan bestående skatterna av denna art. Men ifrågavarande

fördelar rymmas icke inom vårt inkomstbegrepp. Den ökade avkastningsförmåga,

varje brukbart fartyg under nu rådande förhållanden vunnit

och som, även om den icke realiseras genom försäljning, kan av ägaren

effektivt utnyttjas och bereda honom betydande vinster till belopp, som

visat tendenser att stiga till hittills oanad höjd, kan icke enligt vår skattelagstiftning

beskattas såsom inkomst. Aven den realiserade värdestegringen

av nämnda slag träffas antagligen endast i undantagsfall av inkomstbeskattning.

Och det är för visso icke lätt att för en sådan tillfällig beskattning,

varom det här är fråga, konstruera upp ett inkomstbegrepp,

som kan teoretiskt försvaras och på samma gång är tillräckligt rymligt att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

i sig innesluta fördelar av sådant slag, som nu tillflutit och tillflyta fartygsägarna.

Man torde vara nödsakad att hålla sig till ett mera objektivt

underlag för skattens beräkning och sålunda låta de redan bestående personliga

skatterna på fartygsägarnas inkomster kompletteras med eu lämplig

skatt eller avgift av mera objektiv natur. Endast på denna väg kan den

tillärnade extra beskattningen göras effektiv och bliva oberoende av sådana

tillfälliga omständigheter, som exempelvis vad den beskattade ägaren kan

hava erlagt i köpeskilling för sitt fartyg eller till huru stor del av köpeskillingen

måst användas lånt kapital.

En inkomstbeskattning av sjöfartsnäringen redan under innevarande

år, således av fjolårets inkomst, mötes därjämte av ett ej oviktigt hinder av

formell natur. De deklarationer, som måste ligga till grund för en sådan

beskattning, torde till största delen icke hava inkommit före den 15 april i år.

Det synes vid sådant förhållande icke möjligt att före riksdagens slut göra

någon tillförlitlig beräkning av den inkomst, som skulle på denna väg

särskilt beskattas, och alltså ej heller av den särskilda skattens storlek.

Ett tillskapande av en sådan skatt efter ungefärliga beräkningar är ju ej

heller tillrådligt, då annan framkomlig väg finnes att gå.

I fråga om det berättigade i att pålägga fartygen en objektskatt har

man sökt göra gällande, att en sådan beskattning vore något i våra tider

oerhört och olämpligt. Kommerskollegium anmärker sålunda, att en objektskatt

utgör en skattetyp, som numera torde få anses föråldrad. Så är

dock ingalunda förhållandet. Objektbeskattningen vid sidan av och kompletterande

en inkomstbeskattning anses även i den dag som är för en

rationell beskattningsform. I vårt land förekommer densamma sedan gammalt

och är fortfarande bibehållen bl. a. i fastighetsbevillningen, vilken

formellt sett alltjämt är eu statsskatt, ehuru den har sin största reella betydelse

såsom underlag för den kommunala beskattningen samt för avgiftsplikten

till prästerskapet m. fl. Andra objektskatter i vårt land äro t. ex.

de förut omnämnda skatterna skogsaccisen och skogsvårdsavgift^^. Vad

nu beträffar fastighetsbevillningen, bär denna objektskatt på fast egendom

icke blivit utdömd i vår skattelagstiftning vare sig på grund av

någon uppfattning om dess olämplighet eller därför att den över huvud

taget skulle sakna teoretiskt berättigande. Men den har vid ordnandet av

statens skattesystem utgallrats ur detta och ställts till kommunernas uteslutande

förfogande, vilket har skett bland annat av det skälet, att staten velat

bereda kommunerna ökad möjlighet att täcka sina skattebehov utan anlitande

av den företrädesvis för statens behov i anspråk tagna inkomst- och förmögenhetsskatten.

Denna anordning avser sålunda bl. a. att uppdela till

buds stående skattekällor mellan staten och kommunerna till undvikande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts veu!, proposition nr 232.

23

av onödig konkurrens dem emellan. Enligt såväl tinansvetenskaplig teori

som den praktiska lagstiftningens erfarenhet är det omöjligt att grunda

beskattningen endast på inkomstskatter. Inkomsten är endast eu av de

många företeelserna i det ekonomiska livet. Andra företeelser åro t. ex.

besittningen, verksamheten, produktionen, omsättningen, förbrukningen,

den genomsnittliga avkastningen o. s. v. De moderna skattesystemen söka

att tillvarataga skattekraften hos alla dessa företeelser och därigenom åstadkomma

en mera rättvis och likformig fördelning av skattebördan än som

kan ernås genom anlitande av endast en enda av dessa företeelser såsom

skatteobjekt. Sålunda innehålla de nutida skattesystemen vid sidan av

varandra egendomsskatter på besittningen, avkastnings- och inkomstskatter,

konsumtionsskatter, omsättningsskatter, personliga förmögenhetsskatter

o. s. v. Dessa skatter komplettera varandra inbördes, i det att verkningarna

av den ena skatteformens brister neutraliseras genom egenskaper

hos andra skatteformer. Utan en sådan mångfald av skattetyper skulle å

ena sidan skattefördelningen föga motsvara kravet på rättvisa och å andra

sidan skattebehoven icke kunna täckas. En enda skatteform till täckande

av alla offentliga behov skulle för stora delar av befolkningen bliva

outhärdligt tryckande och icke i tillräcklig grad kunna beakta de mångahanda

skiftande moment, som äro av betydelse för en väl avvägd differentiering

mellan olika skattskyldiga.

För att återgå till fastighetsbevillningen i Sverige, så är den

en skatt på fast egendom efter dess värde utan avseende å egendomens

verkliga avkastning. Föremål för skatten är icke blott den fasta egendomen

i inskränkt mening eller jorden, utan även därå uppförda byggnader

och anläggningar av allehanda slag. Till byggnaderna räknas även

den fasta inredningen, ledningar och annat, som är inmurat eller intimrat,

samt vad till stadigvarande bruk för byggnaden blivit anskaffat ävensom,

i fråga om fabrik eller annan för industriell verksamhet inrättad byggnad,

motorer, maskiner, kärl och därmed jämförliga redskap, som för sin användning

kräva och jämväl vila på fast, från grunden berett underlag,

så ock kraftledningar. Härav framgår att viss sådan lös egendom, som

i industriverksamhet räknas till det s. k. fasta realkapitalet, är underkastad

särskild objektbeskattning i förhållande till värdet och oberoende av

ägarens inkomst. Men det fasta realkapital, som erfordras för sjöfartsnäringen,

d. v. s. fartygen, har hittills icke beskattats genom annan objektbeskattning

än den, som utgått under form av lastpenningar och avgifter

för begagnandet av vissa för denna näring särskilt gjorda anstalter. Dessa

avgifter — bortsett från lastpenningarna, vilka för övrigt per år uppgå

till endast omkring 800,000 kronor, därav nära hälften för utländska

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majils nåd. proposition nr 232.

fartyg — hava sitt särskilda berättigande såsom ersättning för det allmännas

utgifter och anordningar för sjöfartens underlättande och kunna förty hår

lämnas utom räkningen. Den direkta beskattning till täckande av samhällets

allmänna skattebehov, som sjöfartsnäringen är underkastad, är huvudsakligen

inskränkt till redarnas inkomst- och förmögenhetsbeskattning.

Och denna räcker, därom redan blivit erinrat, icke till för ernående av en

i förhållande till näringens nuvarande bärkraft rättvis beskattning, ej ens

vid den förstärkning därav, som krigskonjunkturskatten för vissa fall kan

åstadkomma. Genom den inkomst- och vinstbeskattning, som ålagts fartygsägarna,

torde vara sörjt för lämplig proportion dem emellan i fråga

om skattskyldigheten, då man vill grunda den på inkomstens behållna

belopp. Den exceptionella förmån, som ägandet av tonnage i våra

dagar medför för redarna, kan emellertid icke beskattas på denna väg.

Det torde därför visa sig mest ändamålsenligt och rättvist att tillgripa en

objektbeskattning, som lägges på själva fartyg.sbeståndet efter viss angiven

grund. Det är visserligen tänkbart, att en sådan beskattning i enskilda

fall kan träffa orättvist hårt. Förslaget söker dock på olika sätt undanröja

eller minska faran härför.

Till en objektbeskattning (på visst föremål) hör enligt sakens natur,

att den måste hänföra sig till eu viss tidpunkt och icke till någon längre eller

kortare tidrymd. Det måste således bliva fartygets ägare vid en viss tidpunkt,

som träffas av skatten. Det kan alltså mycket väl inträffa, såsom kommerskollegium

påpekar, att den enligt förordningen avgiftsskyldige ägaren till

följd därav, att han'' först helt kort före den för skattskyldigheten avgörande

tidpunkten förvärvat fartyget, icke kommit i tillfälle att av detsamma

draga någon inkomst, än mindre någon vinst. Det må till en

början erinras därom, att denna skatt icke avser att direkt träffa fartygsägarens

inkomst, utan skattens grund är tonnagets stegrade värde och avkastningsförmåga,

och dess föremål är fartyget självt. Dessa faktorer torde

i varje fall finnas vid den avgörande tidpunkten. På samma sätt söker på sitt

område fastighetsbevillningen på en omväg träffa fastighetsägarens förmåner

av fast egendom, i det att denna objektskatt beräknas i förhållande till egendomens

objektiva värde vid en given tidpunkt, oberoende av den verkliga

avkastning, egendomen lämnar, och av fastighetsägarens inkomstförhållanden.

Icke ens vid inkomstbeskattningen är det alltid möjligt att träffa

den, som verkligen skördat vinsten. Ett exempel därpå gives i vår moderna

förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt av år 1910 i fråga om vem

som är skattskyldig för utdelning å aktier och banklotter. Det heter nämligen

i de vid förordningen fogade särskilda anvisningarna till ledning vid

taxeringen i punkt 4:o) sålunda: »Såsom beskattningsbar utdelning från aktie
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

25

bolag eller solidariskt bankbolag upptages det belopp, som delägaren nästföregående

år uppburit eller ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn

till vilka bolagets tillgångar som använts till utdelningen. Har aktie eller

banklott under nästföregående år bytt ägare, upptages utdelningen såsom inkomst

för den, som varit ägare av den till aktien eller banklotten hörande

kupongen vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning.» Det

kan naturligtvis mycket väl hända och händer ofta, att den sålunda skattskyldige

inköpt aktien eller banklotten till sådant pris, att däri ingått jämväl

gottgörelse för den väntade utdelningen. Han är således icke den egentlige

inkomsttagaren, men blir dock skattskyldig såsom sådan. Aven vid den

personliga förmögenhetsskatten måste skattskyldigheten hänföra sig till en viss

tidpunkt och en viss person, vare sig förmögenheten under den senaste tiden

och i den skattskyldiges hand lämnat någon avkastning eller icke.

Häremot kan måhända invändas, att den omständigheten, att här

antydda bristfällighet vidlåder andra skatter, icke utgör något skäl att

fästa densamma även vid ifrågavarande skatt. Det gör det naturligtvis

icke, men det är dock så, att intet skattesystem är eller kan bliva felfritt;

det kan icke inriktas på ett hänsynstagande till vaije enskild individ, utan

måste inskränka sig till att verka i stort sett rättvist.

Det bidrag till fraktlindring, som på frivillighetens väg införskaffats De svenska

från enskilda redare, utgick också i form av en slags obj ektbesk attn in g. frivilliga avVid

ett sammanträde, som den 13 november 1915 ägde rum inför med- gift hösten

lemmar av regeringen mellan medlemmar av statens livsmedelskommission

och representanter för sammanlagt 69 svenska rederiföretag i syfte att ernå

en överenskommelse med Sveriges redare, genom vilken de svårigheter, som

uppstått för kommissionen att anskaffa lastrum för transport av brödsäd

till Sverige, kunde i någon mån undanröjas, enades de vid sammanträdet

närvarande representanterna för rederinäringen om följande uttalande:

»Sedan regeringen anmodat de svenska rederierna att sammanträda

i Stockholm denna dag och därvid lämnat meddelande om de svårigheter,

som uppstått, för livsmedelskommissionen att anskaffa lastrum för transport

av brödsäd till Sverige emot rimlig frakt,- beslöt mötet enhälligt på

förslag av hr Justus A. Waller att uttala sig för, att varje rederi måtte

påtaga sig ett bidrag av 1 krona per brutto registerton för varje maskindrivet

fartyg om minst 300 brutto registerton att ställas till regeringens

förfogande i ändamål att därmed täcka den ökade fraktkostnad, som utöver

den av livsmedelskommissonen beräknade kan komma att uppstå.»

På grund av denna överenskommelse hade till kommissionen vid

1915 års slut influtit omkring 570,000 kronor, ocW har sedan dess ytterligare

något över 100,000 kronor inbetalats till livsmedelskommissionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 201 käft. {Nr 232.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Utländsk

lagstiftning.

Även i våra grannländer Danmark och Norge har frågan om en

extra beskattning av sjöfartsnäringen vid sidan av den redan genomförda

krigskonjunkturskatten varit föremål för undersökning. I Danmark föreligger

i sådant avseende ett regeringsförslag till folketinget om en beskattning

i förhållande till den för varje månad intjänta bruttofrakten. Skattens

belopp växlar från 373 till 20 % av bruttofraktens belopp, lägst för

fartyg, som gå i routefart på danska hamnar, och högst för fartyg, som

av dansk redare uthyrts till andra än danska redare, såvida uthyrningen

ägt rum efter den 1 januari 1916. Undantagna från fraktskatten äro

utom statens fartyg alla segelfartyg och fartyg, som befordra varor mellan

danska hamnar. De inflytande avgifterna äro avsedda att användas till

nedsättning av den genom frakternas stegring framkallade prisstegringen

å de för samhällets förbrukning och produktion särskilt viktiga varor inom

grupperna spannmål, bränsle och foderämnen. Ifrågavarande förslag lärer

ännu icke vara av den danska riksdagen slutbehandlat.

I Norge tillsattes en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag i

frågan. Enligt kommitténs förslag skulle en särskild avgift tillfälligt erläggas

av registreringspliktiga norska handelsfartyg i förhållande till deras

tonnage. Avgiften skulle betalas per månad och beräknas på brutto registerton.

Undantagna från avgiftsplikten voro fartyg, som endast gingo i inrikes

sjöfart, samt fångst- och fiskefartyg. Avgiften skulle utgöra för ångfartyg

75 öre per månad och ton, dock att för ångfartyg, som ginge i fast routeeller

linjefart mellan Norge och utlandet och som tillhörde det rederi, för

vars räkning sjöfarten bedreves, avgiften bestämdes till 50 öre per ton

och månad. För segelfartyg skulle avgiften likaledes utgöra 50 öre per

ton och månad. Dock kunde skatten nedsättas eller efterskänkas, där särskilda

omständigheter sådant föranledde. En tonnageavgift hade synts

kommittén vara den bästa, bekvämaste och rättvisaste formen för den

extra avgiftens beräkning och fördelning. Andra former, som förslagsvis

blivit av kommittén behandlade, hade varit en avgift i förhållande till

fartygens värde och en avgift i förhållande till fraktbeloppen. Men bägge

hade ansetts mindre användbara för här ifrågavarande ändamål. Bruttotonnaget

vore ett fullt rättvist underlag för fartygens förmåga att intjäna

vinster, om man bortsåge från passagerarefartygen, för vilka kommittén

med hänsyn till deras särskilda förhållanden även föreslog särskilda beräkningsgrunder.

Även förutsatte kommittén, att avgiftsplikten borde göras

beroende av de omständigheter, under vilka fartygen dreve sin sjöfart, så

att hänsyn toges till den mindre gynnsamma ställningen för sådana fartyg,

vilkas certepartier voro avslutade före krigsutbrottet eller sedermera, innan

frakterna stigit till sin nuvarande enorma höjd. Då bestämda regler för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 222.

alla särskilda fall icke kunde uppställas, föreslog kommittén, att avgiftsskyldigheten

skulle prövas av eu för ändamålet särskilt inrättad nämnd,

avgiftsstyrct, vilken skulle hava att uppställa regler för avgiftens beräkning,

avgöra, i vilken utsträckning vissa fartyg borde fritagas från skatteplikt,

samt nedsätta eller efterskänka skatten efter sig företeende omständigheter.

Den kungl. proposition, som avgivits i ärendet, byggde i huvudsak

på kommitténs förslag. Bland de från kommitténs förslag avvikande punkterna

märkes, att maximiavgiften för månad och ton för ångfartyg föreslås

till 1 krona 50 öre. Propositionen har med eu del mindre ändringar

antagits av stortinget.

Enligt den 23 februari 1916 utfärdad lov om midlertidig avgift av

skibstonnage skall tills vidare för norska registreringspliktiga handelsfartyg

betalas en månatlig tonnageavgift. Vid utebliven betalning räknas sex

procents ränta å beloppet. Redaren är ansvarig för avgiften, vilken uppbäres

av tullverket. Till säkerhet för avgiften har stadgats panträtt i fartyget

med viss förmånsrätt. Avgiften beräknas per brutto registerton.

Frikallade från avgiftsplikt äro fartyg, som uteslutande gå i inrikes fart,

samt fångst- och fiskefartyg. Även för andra fartyg kan nedsättning i

eller befrielse från avgiften äga rum i enlighet med allmänna, av Konungen

fastställda regler. Åt en av sju personer bestående avgiftsnämnd har anförtrotts

att avgiva förslag till nyssnämnda allmänna regler samt att bestämma

tonnageavgifterna på grund av lagens bestämmelser och de av

Konungen fastställda allmänna reglerna.

De sakkunniga hava föreslagit, att den extra beskattning av sjöfarts- Toanvn?Ae''

näringen, varom här är fråga, skall benämnas avgift. Den ifrågavarande avgiJ ''

pålagan är nämligen icke jämförlig med de skatter, som riksdagen under

namn av bevillning åtager sig. De inflytande medlen skola icke ingå

bland statsverkets övriga inkomster, utan skola redovisas för sig och användas

för visst ändamål. Det är ju här fråga om en för ett särskilt

ändamål och för en gång utgående avgift, vilken pålägges sjöfartsnäringen

för att användas såsom bidrag till bestridande av de genom rådande höga

fraktsatser stegrade kostnaderna för införsel till Sverige av vissa förnödenheter.

Någon regelbundet återkommande beskattning av sjöfartsnäringen

i likhet med den i Norge genomförda synes hos oss icke böra ifrågakomma,

då en sådan icke erfordras för fyllande av det med ifrågavarande

avgift nyss angivna ändamål. Ett upptagande hos oss av de till grund

för det danska förslaget liggande principerna mötes ävenledes av den invändningen,

att det här endast är fråga om en i visst syfte utgående engångsskatt,

men därjämte kunna tungt vägande erinringar göras mot en

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

anordning, enligt vilken en så pass ojämn måttstock som bruttofrakterna

lägges till grund för skattens beräkning.

Avgiften skulle ju i analogi med vad som gäller i fråga om fastighetsbevillningen

kunna beräknas i förhållande till fartygens värde. Häremot resa

sig emellertid praktiska svårigheter, som icke äro så litet betydande. Framför

allt kan i det avseendet framhållas, att några officiella värden å fartygen icke

finnas, ävensom att de av fartygsägarna bokförda värdena icke kunna anses

lämpliga såsom objektiva skattevärden, ägnade att bilda underlag för skattens

beräknande. Nämnda bokföringsvärden äro nämligen upptagna till ytterst

växlande belopp för likartade fartyg, beroende av ägarnas ekonomiska

ställning och andra förhållanden. Detsamma torde vara förhållandet med

fartygens försäkringsvärden, vilka icke heller lära vara beräknade efter

likartade uppskattangsgrunder. Att under sådana förhållanden beräkna

skatten i förhållande till fartygens värde skulle nödvändiggöra en officiell

taxering av samtliga skattepliktiga fartyg, en taxering, som givetvis icke

skulle vara möjlig att inom beräknelig tid och på något så när tillfredsställande

sätt åstadkomma, då ett stort antal fartyg befinner sig i sjöfart

i avlägsna trakter, och dessutom andra lätt insedda hinder för en skyndsam

och likformig taxering föreligga. Då härtill kommer, att en annan

fullt användbar grund för fördelning av här ifrågavarande beskattning erbjuder

sig i fartygens dräktighetstal — en fördelningsgrund som redarna

själva, då det gällde den frivilliga avgift, de sistlidne höst åtogo sig, funnit

tillfredsställa rättvisans krav — hava de sakkunniga icke ansett sig endast

för vinnande av likformighet i detta avseende med fastighetsbevillningen böra

föreslå ett övergivande av denna grund, vilken för övrigt vid genomförandet

av den förut åberopade beskattningen av tonnage i Norge funnits ändamålsenlig

och lämplig. Ifrågavarande avgift föreslås alltså — med visst undantag

i fråga om s. k. shelterdäckade fartyg, till vilka jag senare skall återkomma

att utgå i förhållande till fartygens bruttodräktighet i registerton.

Med hänsyn till den grund, efter vilken avgiften skall utgå, har

densamma erhållit namnet tonnageavgift, vilken benämning även torde

på ett . tillfyllestgörande sätt uttrycka avgiftens innebörd. Att denna

benämning skulle föranleda någon förväxling med den tonavgift, som erlägges

för fartyg enligt § 21 förordningen angående sjömanshusen i riket

samt sjöfolks på- och avmönstring m. m. den 13 juli 1911, synes ej vara

att befara.

giTtrefså" ! ^et ursPrungliga, till ämbetsverken remitterade förslaget var förut
som

under- saH såsom regel, att taxeringen till tonnageavgift skulle grundas på

1imgeavgif."det h°S komtnerskollegium förda fartygsregistret. Detta skulle enligt

ten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

samma förslag äga vitsord i nästan alla do av anteckningarna i registret

beroende punkter, som vore bestämmande i fråga om såväl fartygens avgiftsplikt

som tonnageavgiftens storlek och den subjektiva avgiftsskyldigheten.

Denna ståndpunkt hade intagits med stöd bl. a. av de i civillag

(2 § sjölagen) fastslagna bestämmelserna, att fartygsregistrct skall omfatta

»alla svenska fartyg, vilka äro avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller

resandes fortskaffande och äga en dräktighet av tjugu registerton eller

därutöver» samt för varje däri infört fartyg innehålla utom annat »upplysning

angående äganderätten till fartyget». Bestämmelserna i 21 § sjölagen

i fråga om förändring i äganderätten till lott i fartyg giva ytterligare

stöd för en sådan ståndpunkt. För övrigt saknades anledning

att antaga, att fartygsregistrct över huvud taget icke skulle vara tillförlitligt.

I sitt förut omnämnda utlåtande har emellertid kommerskollegium

uttalat, att ifrågavarande beskattning icke torde kunna grundas på fartygsregistret,

och stöder kollegiet denna sin uppfattning dels på vissa principiella

grunder och dels på en del av fartygsregistrets så att säga inre

beskaffenhet föranledda betänkligheter. Vad kommerskollegium sålunda

anfört i fråga om fartygsregistrets bristfälliga beskaffenhet torde föranleda,

att registret i befintligt skick icke kan anses lämpa sig för att utgöra ett

fast underlag för beskattning i den omfattning, de sakkunniga ifrågasatt.

Detta är icke heller nödvändigt. Beskattningen kan utan olägenhet i sak

grundas på de faktiskt föreliggande förhållandena, sådana dessa — även i

strid med fartygsregistrets innehåll — kunna konstateras. Helt säkert

torde dock registret kunna tjäna såsom ledning för avgiftens påföring och

såsom första utgångspunkt för det taxeringsferfarande, som enligt förslaget

skall åläggas kommerskollegium.

Det synes klart, att ej alla handelsfartyg hava lika stor skattekraft

eller lika väl ägna sig såsom föremål för den extra beskattning, varom avgiftsnu

är fråga. Det kan till en början ifrågasättas, huruvida icke beskatt- 1>llktlgaJ

ningen bör begränsas till allenast vissa fartyg, nämligen dem, som gå i

utrikes fart, eller om även de fartyg, som gå uteslutande i inrikes fart,

skola träffas av densamma. Enligt det av kommerserådet Malmén och mig

först utarbetade förslaget skulle jämlikt 2 § 3. från avgiftsplikt frikallas

fartyg, som under år 1915 använts huvudsakligen för regelbunden passagerartrafik

inom visst insjö- eller skärgårdsområde, men eljest ingen hänsyn

tagas till om fartyget ginge i in- eller utrikes fart.

I förevarande avseende har statskontoret anfört, att förslaget syntes

kunna medföra ett orättvist betungande av sådan sjöfart, som icke kunde

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

anses hava varit särskilt vinstgivande. Sålunda skulle, yttrar statskontoret,

enligt bestämmelsen i 2 § 3 stycket tonnageavgift erläggas för fartyg, som

för godstrafik använts i den inrikes sjöfarten. Då det emellertid syntes ovisst

om och i vad mån denna trafik dragit någon särskild fördel av de rådande

förhållandena, torde det vara tvivelaktigt, huruvida hithörande fartyg borde

vara underkastade tonnageavgift.

Såsom belysande för sitt påstående, att den föreslagna tonnageavgiften

måste betecknas såsom oriktigt avvägd och olämplig, nämner kommerskollegium,

att i det stora hela den inrikes sjöfarten icke haft tillfälle

att intjäna någon vinst av beskaffenhet att göra en särbeskattning försvarlig,

varefter kollegium i sitt förut berörda utlåtande närmare utvecklar

denna ståndpunkt. Ämbetsverket finner det emellertid svårt att uppdraga

en rätt avvägd gräns i fråga om vad som är att förstå med fartyg i utrikes

och i inrikes fart.

Vid bedömandet av denna fråga bör man visserligen hava för ögonen,

att det är fartygen i den utrikes sjöfarten, som i största omfattning

kunnat tillgodogöra sig de nu rådande, från sjöfartsnäringens synpunkt

gynnsamma fraktkonjunkturerna, samt att den större delen av det till handelssjöfart

använda tonnaget går i utrikes fart. Enligt preliminära uppgifter

för kommerskollegii sjöfartsberättelse*för år 1914, återgivna i kommersiella

meddelanden, andra häftet år 1916, hade under år 1914 av de

i handelssjöfart använda fartygen, utgörande 2,780 stycken om tillhopa

1,278,277 bruttoton, 1,024 fartyg om tillhopa 114,445 bruttoton gått

endast i inrikes fart, medan 1,756 fartyg om tillhopa 1,163,832 bruttoton

gått i utrikes eller kombinerad in- och utrikes fart. Bruttodräktigheten

i medeltal för fartyg, som gått endast i inrikes fart, utgör således

något över 111 ton. I regel komma följaktligen sådana fartyg att befrias

från avgiftsplikt på grund av den föreslagna bestämmelsen om dylik frihet

för fartyg om en bruttodräktighet, som icke överstiger 150, eventuellt 200

ton. Men det torde vara konstaterat, att de av krigskonjunkturerna skapade

höga fraktsatserna även i viss mån gjort sig gällande vid fartygsfrakter

mellan inländska hamnar. Och man torde, med vissa undantag, vilka jag

strax närmare skall angiva, kunna antaga, att den allmänna fraktstegring

och den allmänna stegring av tonnagets värde, som på grund av krigsläget

inträtt, sträckt sig även till fartyg, som gått uteslutande"! inrikes fart. Det

är visserligen sant, såsom erinrats, att den inrikes farten har att konkurrera

med järnvägarna, men man får dock icke förglömma, att dessa under

kristiden ej kunnat i den utsträckning, som erfordrats, fylla de anspråk, som

ställts på dem. Givetvis hava vissa redare genom bundenhet vid äldre avtal

icke kommit i tillfälle att utnyttja den inträdda fraktstegringen i synnerhet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 232.

31

under den första tiden, men detta torde numera ytterst sällan förekomma.

Det synes antagligt, att dylika äldre befraktningsavtal i regel utlupit senast

under loppet av år 1915. På grund härav och med hänsyn till den även

av kommerskollegium påpekade svårigheten att i förevarande avseende

klart definiera begreppet fartyg i inrikes fart torde det icke vara lämpligt

ifrågasätta frihet från avgiftsplikt för sådana fartyg över huvud taget. Ett

belysande exempel på nyss antydda svårighet erbjudes i det faktum, att

fartyg, som förut uteslutande gått i inrikes fart, nu börjat användas för

utrikes fart, särskilt i fall, då det varit angeläget att för befraktning hava

tillgång till mindre djupgående fartyg, vilka så mycket som möjligt kunnat

hålla sig inom det svenska sjöterritoriet.

Däremot hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att avgiftsplikten

begränsas till att omfatta allenast registreringspliktiga fartyg, d. v. s. svenska

fartyg, vilka äro avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande.

Härigenom åstadkommes, att fiske- och fångstfartyg befrias från

avgiftsplikt liksom även isbrytar-, bärgnings- och dykerifartyg. Vidare

torde härigenom enligt kommerskollegii praxis frikallas såväl bogseringsfartyg,

vilka icke föra last ombord, som pråmar. Detsamma blir slutligen

förhållandet med lustjakter. Beträffande här nämnda slag av fartyg, incl.

pråmar, för vilka således tonnageavgift icke skall erläggas, saknas i regel

den bärande grunden för avgiftsplikt, ökad avkastningsförmåga och stegrat

värde. Även där anledning till avgiftsplikt undantagsvis skulle förefinnas

betingas ifrågavarande begränsning till registreringspliktiga fartyg av

önskemålet att göra denna tillfälliga beskattning så enkel som möjligt.

Utsträckes avgiftsplikten att omfatta vissa ej registreringspliktiga fartyg,

torde det bliva nödvändigt att stadga ett kanske rätt invecklat deklarationsförfarande,

som eljest icke erfordras.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle tonnageavgift erläggas för varje

i fartygs registret den 1 januari 1916 infört registreringspliktigt fartyg med

vissa undantag. Mot en sådan anordning, enligt vilken fartygsregistret

bleve bestämmande i fråga om avgiftsplikten, har kommerskollegium gjort

vissa erinringar.

Det är, såsom herr statsrådet oda chefen för finansdepartementet i

sitt. förut åberopade yttrande till statsrådsprotokollet i föreliggande ärende

antytt, nödvändigt, att avgiftsplikten hänför sig till en förfluten tidpunkt,

och har sistförflutna årsskifte därvid ur flera synpunkter framstått såsom

den lämpligaste tidpunkten. Det avgörande synes böra vara, om fartyget

den 1 januari 1916 varit av natur att vara registreringspliktigt. Har fartyget

avförts ur registret efter nämnda dag, bör dock avgiftsplikten kvarstå,

såvida det icke kan visas, att därförinnan inträffat sådan omständighet, på

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

grund varav fartyg jämligt § 28 i förordningen angående registrering av

svenska fartyg den 18 oktober 1901 skolat avföras ur fartygsregister

Har ett registreringspliktigt fartyg, som är i registret infört, förändrats till

pråm, som icke framdrives medelst därå befintligt maskineri, upphör ju detsamma,

redan med den uppfattning, kommerskollegium lärer i registreringsavseende

hava i fråga om begreppet fartyg, att vara fartyg och således

även att vara registreringspliktigt. Har sådan förändring skett före den

1 januari 1916, bör alltså avgiftsplikt ej heller i dylikt fall föreligga.

År fartyget infört i fartygsregistret, ehuru registreringsplikt icke förelegat

för detsamma, uppkommer därigenom icke någon avgiftsplikt för

detsamma. Med hänsyn till föreliggande registreringsplikt och betydelsen

för fartygsägaren av att fartyget, som före registreringen icke kan annat

än i vissa undantagsfall användas till handelssjöfart, så skyndsamt som

möjligt blir registrerat, behöver man säkerligen ej befara, att något avsevärt

antal fartyg förefunnits, som ehuru registreringspliktiga den 1 januari

1916 nämnda dag ej ännu blivit anmälda för införande i registret. Sådant

torde i stort sett kunna inträffa endast beträffande fartyg, som ägaren

ännu icke kunnat anmäla till registrering eller som är försett med av

svensk konsulsmyndighet utfärdat interimsnationalitetscertifikat eller med av

kommerskollegium utfärdat interimsnationalitetsbevis. Möjligen har i något

fall fartyg, ehuru före den 1 januari 1916 anmält till registrering, till följd av

hinder i ett eller annat avseende tills vidare icke kunnat införas i registret.

Dessa fall kunna med all säkerhet antagas vara mycket få, men de sakkunniga

hava dock ansett sig böra med hänsyn till dem föreslå, att avgiftsplikt skall

åläggas icke blott registreringspliktigt fartyg, som den 1 januari 1916 var

infört i registret, utan även sådant fartyg, som nämnda dag var registreringspliktigt,

men först därefter, dock före den 1 juni 1916 blivit i fartygsregistret

infört. Genom en dylik bestämmelse träffar man visserligen icke

fartyg, för vilket till äventyrs före den 1 januari 1916 provisorisk nationalitetshandling

utfärdats, men som därefter antingen till följd av att det

förolyckats eller på grund av försäljning till utlandet aldrig blivit infört i

registret. Att med hänsyn till sådana, enligt vad de sakkunniga förvissat

sig om, mycket fåtaliga fartyg föreskriva något särskilt förfarande synes

dock icke böra ifrågakomma.

Såsom nyss antytts, är det emellertid nödvändigt att stadga vissa

undantag från ovan angivna huvudregel för fartygs ifrågavarande avgiftsplikt.

Det ligger sålunda i sakens natur, att staten tillhörigt fartyg bör

vara frikallat, även om det är registreringspliktigt. Stadgandet har sin

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 232. 33

betydelse särskilt i fråga om statens tre tågfärjor, hjälpfartyget Trälleborg

och postångfartyget Öland. Likaså torde skäligen kommun tillhörigt fartyg

höra frikallas.

Det synes vidare vara både teoretiskt och praktiskt riktigt att från

ifrågavarande extra beskattning undantaga fartyg, som ieke har en viss storlek.

De sakkunniga hava sålunda föreslagit, att full befrielse från skyldighet

att erlägga tonnageavgift mätte få åtnjutas för varje ång- eller

motorfartyg, vars bruttodräktighet icke överstiger 150 bruttoton. Sättes

gränsen bär, torde de allra flesta bogseringsfartyg, även om de skulle

anses vara registreringspliktiga, samt en stor mängd i lokal skärgårds- eller

kanaltrafik använda passagerar- och fraktfartyg, beträffande vilka med afl

rätt synes kunna påräknas frihet från avgiftsplikt, också bliva därifrån

frikallade. I fråga om segelfartyg har föreslagits, att gränsen sättes något

högre eller vid 200 lön. För större fartyg skulle i viss omfattning avgiftspliktens

storlek graderas i förhållande till fai^ygets bruttodräktighet,

till vilken fråga jag skall återkomma i det följande.

Det har även synts önskvärt, att från avgiftsplikt befrias alla fartyg,

vilka under år 1915 använts uteslutande för regelbunden passagerar- och

godstrafik i inrikes fart, således även om deras bruttodräktighet överstiger

150 ton. Härmed åsyftas närmast cn del fartyg av sådan storlek, som

under nämnda tid använts till passagerartrafik och mindre fraktfart inom

Stockholms och andra större städers skärgårdsområden samt inom våra

större insjöar Vänern och Vättern med närliggande delar av Göta kanal.

Av en del rederibolag, såsom Stockholms Rederiaktiebolag Svea, Ångfartygs

Aktiebolaget Göta kanal och Ångfartvgsaktiebolaget Gotland, gjorda

framställningar synas dock visa, att frihet från avgiftsplikt är av omständigheterna

påkallad även för sådana fartyg, som idka regelbunden passagerartrafik

och fraktfart runt Sveriges kuster, mellan fastlandet och Gottland

eller kanalvägen Stockholm—Göteborg. Måhända kan frågan om frihet

från avgiftsplikt för sådana fartyg i en del fall bliva rätt svår att avgöra,

men då prövningen av hithörande frågor lagts i händerna på den tonnageavgiftsnämnd,

som enligt förslaget skall tillsättas och som torde komma

att sitta inne med full kompetens på området, bör förslagets stadgande i

denna del vara till fyllest.

Frikallade från avgiftsplikt böra vidare enligt de sakkunnigas uppfattning

vara sådana fartyg, som under år 1915 använts huvudsakligen för

annat ändamål än handelssjöfart eller resandes fortskaffande.

Jag har förut nämnt, att tonnageavgiften enligt förslaget i regel Tonuagenv

skall utgå i förhållande till fartygets bruttodräktighet i registerton. Det

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 207 höft. {Nr 232.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 232.

måste naturligtvis vara dräktigheten en viss dag, vilken med hänsyn till

stadgandet om vilka fartyg, som äro avgifts pliktiga, givetvis måste bestämmas

till den 1 januari 1916. Enligt det av kommerserådet Malmen och

mig först utarbetade förslaget skulle även härvidlag fartygsregistret äga

vitsord, så att avgiftens storlek bleve beroende av den bruttodräktighet,

fartyget, enligt vad registret nämnda dag utvisade, då ägde. Då det emellertid

kan inträffa, att förändringar i bruttodräktigheten, som skett före den

1 januari 1916, vare sig på grund av försummelse eller av annan anledning

icke anmälts före nämnda dag, har det funnits mera ändamålsenligt,

att tonnageavgiftens storlek göres beroende av fartygets verkliga bruttodräktighet

berörda den 1 januari, såvitt den är känd av kommerskollegium

vid tonnegeavgiftslängdens upprättande eller av tonnageavgiftsnämnden på

grund av framställning av kommerskollegium enligt 7 § i förslaget.

Såsom ävenledes förut blivit antytt, torde dock avgiftens storlek,

då det är fråga om s. k. shelterdäckat, d. v. s. med skyddsdäck eller visst

annat påbyggnadsdäck försett fartyg, böra beräknas efter i någon mån andra

grunder. Enligt kungörelsen med provisoriska föreskrifter angående

skeppsmätning i vissa fall den 25 juni 1909 skall i fråga om mätning

av fartyg tills vidare iakttagas, att, därest i skyddsdäck eller annat påbyggnadsdäck

tinnes minst en i mittlinjen liggande permanent öppning (tonnageöppning),

må det under öppningen och mellan närmaste begränsningar

befintliga rummet under vissa villkor anses såsom öppet och icke inräknas

i bruttodräktigheten. Detsamma gäller om rum, belägna för eller akter om

sådant rum, som nyss är sagt. Dessa s. k. shelterdäckade fartyg skulle,

om bruttodräktigheten bleve den enda måttstocken för tonnageavgiftens

storlek, komma i en i förhållande till andra fartyg allt för gynnad ställning.

De mäta nämligen proportionsvis mycket mindre i förhållande till

sin förmåga att kunna utnyttjas än andra fartyg, i det att de överbyggnader,

varom kungörelsen talar, ej ingå i det uppmätta tonnaget, men

kunna inrymma till och med mycket ömtåliga laster. Det fria tonnaget

hos sådana fartyg varierar ganska avsevärt, men lärer på moderna fartyg

kunna uppgå till mer än V3 av det uppmätta bruttotonnaget. Med hänsyn

härtill har i förslagets 4 § angivits, att, beträffande med skyddsdäck eller

annat påbyggnadsdäck försett fartyg, skall i den till grund för avgiftens

storlek liggande bruttodräktigheten inräknas sådant rum, som enligt ovannämnda

kungörelse må vara undantaget från inräkning i bruttodräktigheten.

Jag har förut erinrat därom, att enligt förslaget ång- eller motorfartyg,

vars bruttodräktighet icke överstiger 150 ton, och segelfartyg,

vars bruttodräktighet icke överstiger 200 ton, är frikallat från avgifts
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung1. MajUs nåd. proposition nr 232.

35

plikt. För vinnande av cn önskvärd jämlikhet i beskattningen hava de sakkunniga

funnit det ändamålsenligt och lämpligt, att med avseende å avgiftspliktiga

fartyg av mindre storlek uttages eu relativt liten, vid tilltagande

storlek successivt växande avgift. Härigenom mildras den särskilt vid övergång

från avgiftsfritt till avgiftspliktigt tonnage eljest påtagligt skarpa

skillnaden emellan fartyg av endast obetydligt olika storlek. Ju högre den

normala skattesatsen är, desto större är behovet av särskilda lägre avgiftssatser

för övergångsstadierna. Enligt förslaget skall en obetydlig avgiftsplikt,

motsvarande ungefär 14 procent av den normala, inträda för ångeller

motorfartyg, som har en bruttodräktighet av 151 ton. För fartyg

om 200 ton blir avgiften 28,57 procent, för fartyg om 400 ton 57,14

procent och för fartyg om 500 ton 71,4 procent av den normala. För

fartyg om 700 ton skall den normala avgiften erläggas, och blir denna

därefter proportionellt lika för alla fartyg av högre tontal.

Enligt i slutet av år 1915 gällande handelspris å neutralt tonnage,

beräknat till i runt tal 400 kronor per bruttoton (se här ovan å sid. 19

intagna tablå) motsvara de här antydda skattesatserna i procent av de

genomsnittliga fartygsvärden a

fartygets storlek

i bruttoton

värde

kr.

i kr.

avgift

i % av värdet

151

60,400

155

0,26

200

80,000

400

0,5

300

120,000

1,000

0,83

500

200,000

2,500

1,25

o. s. v.

Om man till grund för värdesättningen i stället för de beräknade

handelsprisen tager de uppgivna nybyggnadsprisen vid beställning vid

svenskt skeppsvarv, enligt vilka t. ex. en lastångare om 250 ton skulle

betinga ett pris av 175,000 kronor, blir avgiftsprocenten i förhållande till

värdet givetvis något lägre, således för ett fartyg om 250 ton med en

föreslagen avgift av 700 kronor och ett nybyggnadsvärde av 175,000

kronor endast 0,4 7> och för ett fartyg om 1,700 bruttoton, med ett nybyggnadsvärde

av 950,000 kronor samt en föreslagen avgift av 11,900

kronor, icke mera än omkring 1,25 % av värdet.

Tvekan har helt naturligt uppstått beträffande frågan, huruvida segelfartygen

böra i beskattningsavseende, varom här är fråga, behandlas lika

med ång- och motorfartygen. Det avgörande härvidlag är naturligtvis,

huruvida segelfartygens avkastningsförmåga och därpå grundade värdestegring

är jämförlig med ång- och motorfartygens eller i varje fall sådan, att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

en särskild beskattning av segelfartygen ävenledes kan anses befogad. Ett

bidragande skäl till mildare behandling av segelfartygen ligger givetvis i

den obestridliga betydelsen för vårt land av att för den praktiska sjömansutbildningen

äga en god segelfartygsflotta.

För bedömande av denna frågas finansiella betydelse torde följande

uppgifter vara av värde. Enligt Sveriges skeppslista för år 1915, förd till

den 1 juli samma år, utgjorde hela antalet av de i skeppslistan upptagna

segelfartygen 1,416 om sammanlagt 171,621 bruttoton, därav 998 fartyg

om tillhopa 58,892 bruttoton voro under 100 ton, medan ång- och motorfartygen

uppgingo till ett antal av 1,517 om sammanlagt 1,040,502 bruttoton,

av vilka endast 296 ångfartyg och 136 motorfartyg om tillhopa

24,686 bruttoton hade en dräktighet under 100 bruttoton.

Enligt av byråchefen Isidor Flodström verkställda, i hans arbete

Sveriges nationalförmögenhet intagna beräkningar var medelvärdet per

bruttoton vid tiden omkring år 1908 å ångfartyg över 20 nettoton 181

kronor och å segelfartyg av samma storlek 60 kronor. Enligt kommerskollegii

sjöfartsberättelse för år 1913 var försäkringsvärdet i medeltal per

bruttoton

Vid förvandling av ångfartygens och segelfartygens verkliga tontal

till s. k. förmedlade ton har i den åberopade sjöfartsberättelsen förfarits

så, att till ångfartygens verkliga dräktighet i nettoton lagts en tredjedel

av segelfartygens dräktighet, likaledes i nettoton. Det förmedlade tontalet

för år 1913 har sålunda angivits till

för ångfartygen: verkliga:............. 721,339 nettoton

» segelfartygen: en tredjedel av de verkliga 151,867

nettoton eller.................. 50,622 »

Enligt det betraktelsesätt, som ligger till grund för denna beräkning

av de olika fartygstypernas inbördes förhållande, skulle alltså ett

segelfartygs effektivitet förhålla sig till effektiviteten hos ett ångfartyg av

motsvarande nettodräktighet som 1 : 3. Till ungefär samma resultat i fråga

om värdeförhållandet emellan dessa fartygstyper har byråchefen Flodström

kommit. •

Det förtjänar även beaktas, att under år 1914 enligt i Kommersiella

meddelanden intagna preliminära uppgifter 994 segelfartyg om tillhopa

å ång- och motorfartyg . . .

» segelfartyg.......

fg

. . kr. 177:

. . » 68:

eller tillhopa 771,961 nettoton.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 232.

150,211 bruttoton varit använda i utrikes fart, medan i uteslutande inrikes

fart gått 393 segelfartyg om tillhopa 22,535 bruttoton.

Även om man a priori utgår därifrån, att segelfartygen i konkurrensen

på fraktmarknaden äro ång- och motorfartygen betydligt underlägsna, talman

dock icke underskatta de reella förmåner, som i relativt stor utsträckning

även kommit förstnämnda fartyg till godo under nu rådande höga

pris på frakter och tonnage. Och det skulle helt säkert giva anledning

till missnöje hos ägarna av ång- och motorfartygen, om en beskattning,

som är avsedd att läggas på fartyg just med hänsyn till deras ökade

avkastningsförmåga och värdestegring, icke med sin rättvist avvägda del

även komme att drabba segelfartygen. Det är vidare att märka, hurusom

segelfartygen icke haft någon känning av de svårigheter, som gjort

sig gällande ined avseende å ångfartygens förseende med bunkerkol. 1

betraktande av alla hithörande omständigheter hava de sakkunniga, trots

den vid frågans första övervägande naturliga böjelsen att från den ifrågasatta

extra skatten helt fritaga segelfartygen, funnit sig böra föreslå, att

även dessa fartyg underkastas densamma, dock endast med en relativt lågt

beräknad afgiftsprocent, vilken ansetts lämpligen kunna bestämmas till

3/io av den för ång- och motorfartygen bestämda, varjämte, såsom förut

nämnts, från avgiftsplikt enligt förslaget frikallats segelfartyg, vars bruttodräktighet

icke överstiger 200 ton. Vid intagandet av denna ställning i

frågan har den bestämmande synpunkten vant den, att den extra beskattningen

bör fördelas mellan fartygen efter i möjligaste mån rättvisa och

jämlika grunder och utan obehörigt gynnande av någon fartygsgrupp, för

såvitt dit hörande fartyg haft sina extra ordinära förmåner av det nuvarande

krigsläget. I finansiellt avseende spelar den föreslagna avgiftsplikten

för segelfartyg icke någon nämnvärd roll.

De sakkunniga hade i det ursprungliga förslaget för sin del föreslagit

viss differentiering i avgiftens storlek med hänsyn till fartygens

högre eller lägre ålder. Gränsen hade av dem satts vid 20 år, så att

tonnageavgiften för fartyg, som enligt fartygsregistret var byggt före år

1896, skulle utgå med allenast 75 procent av det belopp, varmed avgiften

skulle utgöras för yngre fartyg. Det hade vidare ifrågasatts möjligheten

att vinna ytterligare nedsättning i eller till och med befrielse från tonnageavgiften

för fartyg av särskilt hög ålder.

Kommerskollegium har emellertid ansett, att något skäl för den sålunda

föreslagna lindringen i eller befrielsen från avgift beträffande äldre

fartyg icke i och för sig förefinnes. Även Sveriges allmänna sjöfartsförening

har förklarat, att någon särskild lindring för äldre fartyg icke torde påkallas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Subjektiv

avgiftsskyl

(likhet.

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Med hänsyn till dessa uttalanden har icke i det omarbetade förslaget

upptagits något stadgande om annan avgiftsplikt för äldre fartyg

än för yngre.

I fråga om den subjektiva avgiftsskyldigheten skulle enligt det till

''ämbetsverken remitterade förslaget skyldighet att erlägga tonnageavgift

åligga den eller dem, vilka den 1 januari 1916 i fartygsregistret stodo

inskrivna såsom fartygets ägare.

I fråga härom har statskontoret framhållit, att det givetvis kan inträffa,

att den, som vid nämnda tidpunkt står såsom fartygets ägare, icke

är den, som av fartyget i fråga dragit någon vinst. Det kan under sådana

förhållanden ifrågasättas, säger statskontoret, huruvida icke tidpunkten

borde flyttas tillbaka, exempelvis till den 1 januari 1915, eller om ej

betalningsskyldigheten borde på något sätt fördelas mellan ägaren den 1

januari 1916 och den, som under år 1915 innehaft fartyget.

Kommerskollegium påvisar genom åtskilliga exempel rörande äganderätten

till fartyg de förut omnämnda olägenheterna av att tillerkänna fartygsregistret

vitsord beträffande avgiftsskyldigheten.

Skyldigheten att erlägga tonnageavgiften har enligt förslaget ålagts

fartygets ägare vid en bestämd redan förfluten tidpunkt. Mot en sådan

anordning i och för sig har heller icke någon erinran framkommit. Att,

såsom statskontoret föreslår, förlägga denna tidpunkt så långt tillbaka

i tiden som till den 1 januari 1915 synes icke vare sig riktigt eller

praktiskt. Det är också ingalunda säkert, att man genom åtgärden i fråga

skulle vinna det åsyftade resultatet att träffa den, som verkligen dragit

vinsten av fartyget. En fördelning av avgiftsskyldigheten mellan fartygets

ägare vid olika tider lärer av praktiska skäl svårligen kunna genomföras.

Lika litet som man kan rätta en beskattning av förevarande art efter fartygsägarens

verkliga vinst av rederinäringen kan man göra den beroende

av den längre eller kortare tid, varunder han ägt fartyget. I lagstiftningen

måste av praktiska skäl avgiftsskyldigheten bindas vid den person, som vid

eu bestämd tidpunkt är objektets ägare. Det synes vidare vara lämpligast

att låta fartygens avgiftsplikt och den subjektiva avgiftsskyldigheten hänföra

sig till samma tidpunkt, den 1 januari 1916.

Med hänsyn till vad kommerskollegium upplyst i fråga om fartygsregistrets

otillförlitlighet rörande däri intagna uppgifter om äganderätten

till de registrerade fartygen torde ej heller i förevarande avseende fartygsregistret

kunna tillerkännas vitsord. Avgiftsskyldigheten bör alltså åligga

den verklige ägaren av fartyget den 1 januari 1916. Tillhörde fartyget

nämnda dag flera, bör rederiet genom huvudredaren vara avgiftsskyldigt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

30

därvid varje delägare i sista hand är ansvarig för så stor del av den för

fartyget utgående avgiften, som svarar mot hans lott i fartyget.

Beträffande fartyg med flera delägare kan det måhända, såsom kommerskollegium

erinrat, understundom inträffa, att det uppstår någon svårighet

beträffande en eller annan fartygslott att anträffa den, som berörda

den 1 januari var dess verklige ägare. Att märka är dock, att det i regel

endast är mindre fartyg, som ägas av partrederier, och fartyg, vilkas

bruttodräktighet icke överstiger 150, eventuellt 200 ton äro ju fritagna

från avgiftsplikt. Och helt säkert är det icke omöjligt att beträffande de

flera redare tillhörande fartyg, som träffas av tonnageavgiften, här lika väl

som i andra exekutiva ärenden finna den avgiftsskyldige lottägaren. För

det fall, att överlåtelse av äganderätt till lott i fartyg skett före den 1

januari 1916 utan att anmälan därom gjorts hos vederbörande, torde ansvarigheten

regleras genom bestämmelserna i 21 § sjölagen.

I anledning av kommerskollegii uttalande om det mindre egentliga

i att, såsom förslaget föranleder, utländsk delägare i svenskt fartyg påföres

skatt även i det fall, att han icke är inom riket bosatt, då ju densamma

näppeligen lärer kunna utkrävas, tillåter jag mig allenast erinra

därom, att enligt gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt

den omständigheten, att utlänning icke är bosatt inom riket, icke

utgör något hinder för hans skattskyldighet för viss inkomst och förmögenhet.

Det skulle givetvis stå i full överensstämmelse med nyss Nedsättning

synpunkter i fråga om den subjektiva avgiftsskyldighetens anordning ochfrieiSe från

med tonnageavgiftens objektiva natur att icke bevilja något undantag från avgift för

eller någon lindring i avgiftsskyldigheten på grund av sådana omstän- icke ''nyttjats

digheter, som hindrat fartygsägaren att utnyttja de genom kriget skapadesjöfart.

konjunkturerna på fraktmarknaden, icke ens om detta berott av vis major,

såsom att fartyget varit internerat i främmande hamn eller under avsevärt

lång tid varit intaget å skeppsvarv eller docka för undergående av reparation

eller ombyggnad. Det kunde dock synas vara att gå alltför långt

att icke i någon mån beakta sådana omständigheter. Och helt säkert

skulle ett sådant vidhållande av skattens objektivitet i särskilda fall leda

till en obillighet, som bör om möjligt undanröjas. För övrigt är det givet,

att fartygets egen skattekraft lidit menlig inverkan av att detsamma icke

kunnat begagnas för sitt ändamål. De sakkunniga hava därför antagit,

att det skulle leda till större rättvisa i beskattningen och vara mera överensstämmande

med billighet, om avgiftsskyldigheten i vissa fall finge

lindras med hänsyn till omständigheter av antydd art. Det är givetvis

förenat med betydande svårigheter att i lagstiftningsväg fastslå bestämda

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

och fullt uttömmande regler för alla fall, då sådan lindring kan ifrågakomma.

Prövningen i varje särskilt fall torde böra ske under beaktande

av de föreliggande individuella omständigheterna. I författningen böra

dock angivas huvudgrunderna och de huvudsakliga förutsättningarna för

att skattelindringar över huvud taget må beviljas samt det maximum av

lindring, som kan medgivas. Det har ock i det föreliggande förslaget inrymts

bestämmelser i detta avseende. Därvid hava de sakkunniga till en

början gått ut ifrån att de omständigheter, som här äro i fråga, skola

hänföra sig till en tidrymd före den 1 januari 1916 och närmare begränsat

tiden till att omfatta kalenderåret 1915. Förslaget går ut på att för

fartyg, som under eu avsevärd tid av nämnda år — enligt det ursprungliga

förslaget minst 240 dagar, men enligt det omarbetade förslaget, med

hänsyn även till ett av kommerskollegium antytt önskemål, minst 180 dagar

— varit av särskilda omständigheter, varöver fartygets ägare icke kunnat

råda, hindrat att nyttjas till sjöfart, nedsättning må äga rum i avgiften

i förhållande till denna tids långvarighet, dock högst intill hälften av

skattens eljest normala belopp, därest det icke visas, att hindret även vid

innevarande års ingång alltjämt förelegat, i vilket fall större nedsättning

eller eventuellt full befrielse från avgiften må kunna medgivas. Då fartyg

sålunda varit undandraget ägarens fria disposition, har dess skattekraft

givetvis blivit nedsatt, men den särskilda grunden för lindring i avgiftsskyldigheten

är emellertid även billig hänsyn till den avgiftsskyldige ägarens

olägenheter härav. Det har under sådana förhållanden synts de sakkunniga

höra uppställas såsom villkor för beviljande av nedsättning i eller

befrielse från avgiften, att den avgiftsskyldige ägaren varit ägare till fartyget

under den tid, -fartyget icke kunnat nyttjas till sjöfart och som

åberopas såsom grund för nedsättningen eller befrielsen, d. v. s. under

minst 180 dagar av den tid under år 1915, varunder fartyget icke kunnat

nyttjas till sjöfart. Givetvis bör ägaren icke i fall, varom här är fråga,

betagas rätten till nedsättning i eller befrielse från avgiften, om den förändring

i äganderätten, som till äventyrs, förekommit under år 1915, skett

genom arv, giftorätt eller testamente. Åt denna uppfattning har formligt

uttryck givits i förslaget.

För visst fall bör dock även en kortare tidrymd än 180 dagar, varunder

fartyget icke nyttjats till sjöfart, föranleda befrielse från avgiften.

Det har nämligen förekommit, att svensk man under kriget inköpt krigförande

nation tillhörigt fartyg, som vid krigsutbrottet låg och allt sedan

dess kvarlegat i svensk hamn. Så länge kriget pågår, är emellertid den

nye ägaren praktiskt taget förhindrad att utnyttja fartyget utanför svenskt

sjöterritorium, enär han då alltid löper den risken, att fartyget uppbringas

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s nåd. proposition nr 232.

41

av fiende till den nation, från vilken fartyget inköpts. Ett dylikt köp

under kriget torde nämligen icke av fienden godtagas såsom skydd mot

uppbringning. Då det kan inträffa, att sådant fartyg kommit i svensk

ägo först i början av april månad 1915 eller senare under samma år, har

det erfordrats ett särskilt stadgande för att fartyg, varom här är fråga,

skola komma i åtnjutande av en för dem fullt berättigad frihet från

avgiftsplikt.

Det skulle måhända kunna ifrågasättas, om icke samma betydelse,

som enligt förslaget tillagts den omständigheten, att fartyget under viss

tid på grund av vis major icke nyttjats till sjöfart, även borde tilläggas

den omständigheten, att fartyget först under senare delen av år 1915

inköpts från utlandet eller måhända blivit nybyggt. Härvidlag synas dock

icke lika starka skäl till lindring i avgiftsskyldigheten föreligga som i

förstnämnda fall, där kapital under eu avsevärd tid legat bundet i fartyg

utan att lämna någon avkastning. I de båda senare fallen däremot har

fartyget sin skattekraft oförminskad. De sakkunniga hava vid sådant förhållande

icke ansett sig böra föreslå nämnda eller liknande grund för

nedsättning i tonnageavgiften.

Det kan synas, som om de föreslagna villkoren för lindring i avgiftsskyldigheten

äro väl stränga, om man bedömer saken från den nu så

ofta framhållna synpunkten, att måttet för all beskattning bör vara den

beskattades inkomst. Ser man åter saken från den av mig framhållna

synpunkten, att det är fartygets avkastningsförmåga och värdestegring,

som utgöra skatteobjektet, te sig förhållandena helt annorlunda. Ett

fartygs avkastningsförmåga och värdestegring vid eu viss tidpunkt hava

ej i någon mån påverkats därav, att fartyget under en förfluten tidrymd

ej kunnat användas för sitt ändamål. Är fartyget t. ex. vid tidpunkten

för avgiftsskyldighetens fixerande tillgängligt för fraktfart eller

för omsättning, har det samma värde som ett annat fartyg, vilket hela

det gångna året varit i ohindrad sjöfart. Enbart den omständigheten, att

fartyget just vid sistförfluten årsskifte var hindrat att nyttjas till sjöfart,

kan naturligtvis ej heller, om det under det gångna året eller någon del

därav gått i sjöfart, vara tillräcklig anledning till lindring i avgiftsskyldigheten.

Och har en föregående ägare varit hindrad att disponera fartyget

för sjöfart, är detta utan betydelse för den nye ägaren, utom för det fall,

att äganderätten övergått genom arv, giftorätt eller testamente. Men i

sådan händelse anses ju ej heller enligt förslaget någon förändring i

äganderätten hava inträtt.

Prövningen av hithörande frågor skall enligt förslaget tillkomma den

förut omnämnda tonnageavgiftsnämnden.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 207 käft. (AV 232.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Nedsättning Styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening har i sitt yttrande

ten amed''avöver det till ämbetsverken remitterade författningsförslaget ifrågasatt uppredare

förut tagandet av en annan grund för nedsättning i tonnageavgiften, nämligen

ligt9 bidrag. ^ör fartyg, för vilka redan under fjolåret visst bidrag ställts till livsmedelskommissionens

förfogande av ett flertal redare, med sålunda inbetalt

belopp. Enligt från livsmedelskommission lämnad uppgift har till följd

av den förut av mig omnämnda, under hösten 1915 med representanter

för rederinäringen träffade överenskommelsen av rederiföreningen tillhörande

redare hittills inbetalts ett belopp av 682,827 kronor 14 öre,

varjämte av annan redare inbetalts 7,815 kronor. Ytterligare medel väntas

icke komma att inflyta.

Det sålunda väckta förslaget har synts de sakkunniga böra tagas under

allvarligt övervägande. Det ligger onekligen något rättvist däri, att de redare,

som frivilligt åtagit sig en beskattning i alldeles samma syfte som det, varpå

tonnageavgiften är inriktad, få motsvarande minskning i denna avgift.

Medgives nedsättningen, verkar detta, att tonnageavgifter måste debiteras

till ett belopp, som med omkring 700,000 kronor överstiger det, som eljest

skulle erfordras. Denna ökning kommer dock att träffa alla avgifteskyldiga

proportionerligt. Medgives däremot icke någon nedsättning, leder

detta därtill, att de, som, ehuru de kanske ägt förmåga att erlägga det

frivilliga bidraget, undandragit sig att göra detta, skulle gynnas på bekostnad

av dem, som lojalt ställt sig till efterrättelse den maning att erlägga

sådant bidrag, som innefattades i det förut refererade uttalandet av

de vid sammanträde den 13 november 1915 närvarande representanterna

för rederinäringen.

Denna nedsättning synes lämpligast kunna äga rum genom avkortning

vid uppbörden av tonnageavgiften. Frågan om rätt till avdrag avgöres

då av Kung!. Maj:ts befallnings havande i den ordning, som om administrativa

ärenden i allmänhet är stadgad. Jag återkommer till denna fråga vid

behandlingen av frågan om uppbörden av tonnageavgifterna.

Nedsättningen bör dock icke ifrågakomma i annat fall än att den,

som är skyldig erlägga tonnageavgiften, styrker, att antingen han själv

såsom ägare till fartyget eller annan person, från vilken äganderätten till

fartyget övergått till honom genom arv, giftorätt eller testamente, erlagt

det frivilliga bidraget.

Taxerings- I kommerskollegium föres enligt förordningen angående registrering

m! m". av svenska fartyg den 18 oktober 1901 ett fartygsregister. I detta register

skola enligt 2 § i sjölagen införas alla svenska fartyg, vilka äro avsedda

att nyttjas till han delssjö fart eller resandes fortskaffande och äga en dräk
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 232.

43

tighet av tjuga registerton eller därutöver. Även annat svenskt fartyg, Tonnagesom

ej enligt vad nyss är sagt skall vara i fartygsregistret upptaget, skall, kräkning

om ägaren det vill, införas i registret. Om vad registret skall innehålla och påföstadgas

i 2 § sjölagen och § 3 nyssnämnda förordning. Alla uppgifter, *avgiftssom

erfordras för beräkning av tonnageavgift, böra finnas i fartygsregistret, skyldiga.

med undantag av rymden av rum, som enligt kungörelsen den 25 juni

1909 må vara undantaget från inräkning i bruttodräktigheten, i fråga

varom mätbrevet lämnar besked. Med ledning av dessa handlingar, fartygsregistret

och vederbörligt mätbrev, av vilket senare avskrift skall

finnas hos kommerskollegium, kan den avgiftsskyldighet, som enligt de

nyss antydda grunderna ifrågakommer för de särskilda fartygen, åtminstone

preliminärt bestämmas och till sitt belopp beräknas. Vid sådant

förhållande har det synts vara praktiskt och nära till hands liggande,

att det överlämnas åt kommerskollegium att verkställa de för skattens

påförande förberedande åtgärderna. Det av kommerskollegium upprättade

avgiftsförslaget, som synes höra innefattas i länsvis uppgjorda tonnageavgiftslängder,

torde emellertid böra vara fullkomligt objektivt och grunda

sig på fartygsregistret och, i fall av behov, på de senast före den 1 januari

1916 utfärdade, till kommerskollegium inkomna mätbrev. Dessa

sistnämnda äro av betydelse dels, såsom jag nyss antydde, i fråga om s. k.

shelterdäckat fartyg och dels för det fall, att fartyget enligt anteckning i

registret blivit omrnätt, enär det icke av registret utan endast av mätbrevet

framgår, huruvida ommätningen skett före eller efter den 1 januari 1916.

Berörda handlingar skola således vid längdernas upprättande äga absolut

vitsord i fråga om de faktorer, som utgöra underlag för avgiftens storlek,

fartygs avgiftsplikt och ägares avgiftsskyldighet m. m.

I denna längd skall bl. a. upptagas fartyg, som den 1 januari

1916 var registreringspliktigt, men först därefter, dock före den 1 juni

1916 blivit i fartygsregistret infört. Det framgår visserligen icke omedelbart

av registret, vilka efter förstnämnda dag registrerade fartyg

redan dessförinnan voro registreringspliktiga, utan kan detta konstateras

först genom en undersökning i anmälningshandlingarna. Antalet under

innevarande år i registret införda fartyg är dock icke större än att en sådan

undersökning tämligen lätt låter sig genomföras. Beträffande dessa

fartyg skola förhållandena vid registreringstillfället ligga till grund för

anteckningarna i längden. Det torde icke åt kommerskollegium böra

anförtros att pröva, om och i vad mån frihet från eller lindring i avgiftsskyldigheten

av särskilda skäl — sådana som omförmälas i 2 § c)

och 5 § 1 mom. i förslaget — må ifrågakomma. För prövning av dessa

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

med flera ovan berörda frågor har det synts ändamålsenligt och lämpligt

''att inrätta en särskild nämnd, tonnageavgiftsnämnden, med uteslutande

uppgift att syssla med här ifrågavarande fartygsbeskattning.

I längden angives såsom avgiftsskyldig för den för visst fartyg utgående

tonnageavgiften ägaren, om denne är enskild person, aktiebolag

eller handelsbolag, men eljest rederiet. Därjämte skall i fråga om rederi

tillhörigt fartyg längden angiva fartygets huvudredare den 1 januari 1916

samt eventuellt efter denna dag utsedd ny huvudredare. Beträffande rederi

tillhörigt fartyg upptagas däremot icke de särskilda lottägarna.

Frågan om vilka dessa äro och lotternas storlek är nämligen vid uppbörden

av betydelse först vid exekutiv indrivning av ej inbetalda avgifter.

Den längd, som kommerskollegium sålunda skall upprätta med ledning

av i huvudsak fartygsregistret, bildar endast utgångspunkten för det förfarande,

som erfordras för tonnageavgifternas fastställande in. nr, utan att göra

anspråk på att vara i alla avseenden riktig. Förmenar avgiftsskyldig, att

längden är i något avseende missvisande, äger han att genom framställning

hos tonnageavgiftsnämnden vinna erforderlig rättelse. Begagnar han sig

ej därav, anses han hava godkänt längden i fråga, och ändring kan sedan

ej erhållas. Det egentliga taxeringsförfarandet kommer således att ligga

hos tonnageavgiftsnämnden, som har att pröva alla föreliggande tvistiga

frågor.

Det åligger vidare enligt förslaget kommerskollegium att genom

bestyrkt utdrag av tonnageavgiftslängden meddela avgiftsskyldig ägare

underrättelse om honom enligt längden åliggande avgiftsplikt. Äro flera

redare i fartyget, skall underrättelsen tillställas i längden upptagen eller

upptagna huvudredare. Då ifrågavarande avgift utgör en rederiet åliggande

utgift, torde nämligen jämlikt 10 § sjölagen huvudredaren vara den,

som i första hand har att svara för utbetalningens verkställande. Brister

han i fullgörandet av denna sin skyldighet, blir han givetvis gent emot

övriga redare i fartyget skadeståndsskyldig.

Tonnageav- Enligt förslaget skall tonnageavgiftsnämnden bestå av ordförande och

nämnden. s.ex ledamöter, vilka utses av Ivungl. Maj:t. Av ledamöterna böra lämpligen

fyra utses med hänsyn till deras förmåga, på grund av författningskunskap

och erfarenhet, att rätt tillämpa förordningens bestämmelser,

medan återstående antalet torde böra representera fartygsredarna. Det

har därför synts mig lämpligt, att styrelserna för de två största sammanslutningarna

på området, nämligen Sveriges allmänna sjöfartsförening

och Sveriges redarförening, beredes tillfälle att vardera föreslå

ett antal personer till ledamöter i nämnden. Därest sådana förslag av
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 232.

45

givas, skola de båda representanterna för fartygsredarna utses bland de sålunda

föreslagna. Även förordnas erforderligt antal suppleanter. 1 nämnden

skulle således såväl representanter för sjöfartsnäringen och på sjöfartsnäringens

område eljest förfarna män som ock representanter för sakkunskapen

på beskattningsområdet komma att erhålla säte och stämma, vilket

torde få anses innebära garantier för ett allsidigt och sakkunnigt bedömande

av hithöranda frågor. Sekreterare hos nämnden skall enligt förslaget

förordnas av Kung!. Maj:t, varjämte nämnden äger anställa i övrigt

erforderlig kanslipersonal.

Till denna nämnd skola de av kommerskollegium upprättade tonnageavgiftslängderna

överlämnas för att slutligen granskas och i förekommande

fall fastställas eller ändras. Ändringar i taxeringsförslaget skola emellertid

få äga rum endast med anledning av framställningar från antingen

de avgiftsskyldiga eller kommerskollegium och på grund av de särskilda

omständigheter, vilka till sina huvuddrag angivas i förordningen.

Såsom ovan nämnts skall kommerskollegium enligt förslaget endast upprätta

ett rent objektivt taxeringsförslag. Ävgiftsskyldig — för partrederi

huvudredaren — som förmenar, att detta förslag i något avseende är

oriktigt, bör naturligtvis äga att draga frågan härom under nämndens

prövning, vare sig den förmenta felaktigheten hänför sig till fartygets

avgiftsplikt, den subjektiva avgiftsskyldigheten, avgiftens belopp eller annan

omständighet. Han har vidare rätt att i förekommande fall hos nämnden

gorå framställning om nedsättning i eller befrielse från tonnageavgiften

på grund av särskilda i det speciella fallet förekommande skäl, till

vilka kommerskollegium icke ägt att taga hänsyn vid tonnageavgiftslängdens

uppgörande. Någon klagorätt kan icke anses tillkomma enskild lottägare.

Han är icke avgiftsskyldig i detta ords enligt förordningen tekniska

bemärkelse, och frågan om hans ansvarighet för viss del av avgiften

avgöres, i händelse av vägran att betala tonnageavgiften, först i sammanhang

med exekutionen och i den härför stadgade ordning.

Det åligger givetvis den ändringssökande att styrka sina påståenden

med all den bevisning, han kan åstadkomma. Någon legal bevisprövning

torde icke böra åläggas nämnden. Det är i syfte bl. a., att den prövande

myndigheten skall känna sig i möjligaste mån obunden av de former,

som nödvändigt måste följa med en handläggning av ifrågavarande ärenden

inom en administrativ domstol, som de sakkunniga föreslagit, att avgörandet

skall förläggas till denna nämnd. Inom denna blir ju sakkunskapen

allsidigt representerad. Tonnageavgiftsnämnden skall säkerligen

bliva i stånd att på ett tillfredsställande sätt bedöma och avgöra de frågor,

som kunna bliva underställda dess prövning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Nämnden torde däremot icke lämpligen kunna tilläggas befogenhet

att ingå på en självständig granskning av de påförda avgifterna i fall, då

framställningar härom ej inkommit till nämnden.

I tonnageavgiftsnämndens beslut kan enligt förslaget ändring ej sökas.

Uppbörd. Uppbörden av tonnageavgifterna bär överlämnats till Kungl. Maj:ts

vederbörande befallningshavande, för envar beträffande de fartyg, som

hava sin hemort i länet. Inbetalningen, som skall ske i den ordning, som

för inbetalning av medel till länsstyrelse är stadgad, skall vara verkställd

senast den 20 december 1916.

Avgiftsskyldig, som önskar erhålla avkortning å tonnageavgiften med

ett belopp, motsvarande det, som blivit av honom såsom ägare till det

fartyg, för vilket tonnageavgiften skall erläggas, eller av annan person,

från vilken äganderätten till fartyget övergått till honom genom arv, giftorätt

eller testamente, erlagt såsom frivilligt bidrag, äger därvid göra framställning

i sådant syfte hos den Kungl. Maj:ts befallningshavande, hos

• vilken avgiften skall inbetalas.

Försummelse att inbetala avgiften inom stadgad tid medför skyldighet

att erlägga ränta å det oguldna beloppet efter sex procent för år räknat.

Vid bristande inbetalning skall det åligga Kungl. Maj:ts befallningshavande

att vidtaga åtgärder för beloppets behöriga indrivning.

Utmätning av tonnageavgift och ränta, varom nyss är sagt, verkställes i

i den ordning, som om uttagande av oguldna kronoutskylder är stadgad.

Redovis- Enligt förslaget skola influtna tonnageavgifter redovisas av Kungl.

mng. Maj:ts befallningshavande i kronoräkenskaperna i enlighet med de föreskrifter,

som i sådant avseende skola av statskontoret utfärdas. Häremot

har statskontoret icke haft något att erinra; och har statskontoret, då

ifrågavarande avgifter icke finge anses såsom statsmedel, uttalat sig för

att desamma borde bokföras såsom diverse medel.

Otto V. Landeri.»

Departe- Efter föredragning härav anförde departementschefen vidare:

mentschefen. I)å jag härmed till Eders Kungl. Maj:ts prövning framlägger ett för
slag

till förordning om tonnageavgift, väsentligen överensstämmande med

det av de tillkallade sakkunniga utarbetade reyiderade författningsförslaget,

anser jag mig kunna såsom motivering för detsamma åberopa det huvudsakliga

innehållet i ovan intagna promemoria.

Jag har, såsom jag redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 sistlidne januari antytt, med den pålaga å sjöfartsnäringen, varom

här är fråga, velat bereda medel till mildrande av de för landet i det

hela uppkomna olägenheterna av de höga pris på fraktmarknaden, vilka

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

47

efter krigsutbrottet inträtt och som i sin mån bidragit till höjande av prisen

å nödvändiga livsmedel. Detta synes mig bäst kunna ske genom en

för en gång utgående tonnageavgift av här ifrågasatt slag. Sjöfartsnäringen

har icke kunnat underkastas sådana åtgärder i prisreglerande syfte, som

stått till buds gentemot andra näringar och jämväl blivit mot dem vidtagna,

t. ex. genom åsättande av maximipris å deras produkter och tillverkningar, genom

exportförbud o. s. v. Ett försök att bestämma maximipris å fraktmarknaden

skulle av lätt insedda skäl vara förenat med stora praktiska svårigheter.

En möjlighet att underlätta tillgången på tonnage för frakt till och från Sverige

har jag däremot sökt begagna genom att framlägga det förslag till lag om

förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg emellan utrikes

orter, som jag den 14 i denna månad för Eders Kungl. Maj:t anmält och

vilket jämte ett annat samma dag för Eders Kungl. Maj:t framlagt förslag

till lag om utsträckt tillämpning av lagen den 6 mars 1916 om förbud i

vissa fall mot överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg eller andel däri

in. m. är avsett att komplettera sistnämnda lag. Genom dessa lagstiftningsåtgärder

kan vinnas en viss trygghet för att den nuvarande svenska handelsflottan

icke genom åtgärder från redarnas sida minskas eller undanhålles

från den svenska fraktmarknaden, varjämte sådana åtgärder möjligen kunna

antagas i viss mån komma att leda till en nedsättning av fraktsatserna.

För att likställa sjöfartsnäringen med åtskilliga andra näringar inom landet,

av vilka från statens sida måst krävas särskilda offer till underlättande av

kampen mot dyrtiden, har jag måst föreslå en annan utväg än maximipris.

Jag har därvid funnit det lika berättigat att låta denna näring genom ett

kontant bidrag befrämja detta syfte, som det funnits vara i sin ordning,

att övriga näringars medverkan därför tagits i anspråk genom de åtgärder,

som hindrat dem att ekonomiskt fullt utnyttja den rådande konjunkturen.

Jag har för detta ändamål icke ansett mig kunna föreslå en beskattning

under inkomstskattens form, utan valt den form av objektbeskattning,

som innefattas i föreliggande förslag till förordning om tonnage
Ö7

DO Ö O O

avgift. Det har sagts, att införandet av tonnageavgifter säkerligen kommer

att medföra en ytterligare stegring av fraktsatserna. Skulle så vara förhållandet,

vill jag emellertid erinra därom, att i våra närmaste grannländer

Norge och Danmark antingen redan införts eller med all sannolikhet inom

den närmaste tiden kommer att genomföras en särbeskattning av sjöfartsnäringen,

vilken, därest den över huvud kommer att verka frakthöjande,

lärer hava sådan inverkan även för de svenska fartygens del. Om således

även vår inhemska sjöfartsnäring pålägges en särskild beskattning, som åtminstone

icke är hårdare än våra grannländers, torde följden därav icke

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

bliva någon ytterligare stegring av de svenska fraktsatserna utan endast

den, att våra redare icke få tillgodogöra sig den extra vinst, som skulle

uppstå för dem, om en särbeskattning av sjöfartsnäringen genomfördes

i Danmark och Norge, men icke här i Sverige.

Den omständigheten att fartygsägaren har att betala skatt för

sin inkomst av fartyget — för såvitt nämligen ägaren över huvud

taget kan beskattas för någon inkomst alls — gör det nödvändigt att så

mycket som möjligt begränsa den avgiftsskyldighet, som lägges på fartygsbesittningen.

Tonnageavgiften bör fylla sitt ändamål att komplettera beskattningen

av inkomst och krigskonjunkturvinst, men icke avse att självständigt

och till fullo träffa alla de förmåner, som sjöfartsnäringen nu

bereder sina utövare. Den skall vara en skatt eller avgift på alla fartyg

av viss storlek och användningssätt, medan inkomst- och vinstbeskattningen

däremot skall utjämna beskattningen efter de skattskyldigas större eller

mindre inkomster och vinster. Tonnageavgiften måste därför hållas inom

mycket måttliga gränser.

Emellertid är det även en annan synpunkt än den skattepolitiska,

som härvidlag är av avgörande betydelse. Det är klart, att härmed åsyftas

storleken av det behov, som skall täckas med de medel, för vilkas

åstadkommande den ifrågavarande pålagan blivit föreslagen att uttagas.

I avseende härå föreligger en utredning från statens livsmedelskommission,

för vilken jag anhåller att i största korthet få redogöra.

Livsmedelskommissionen har på min anmodan låtit verkställa en

utredning angående fraktkostnad för Sveriges import av brödsäd och kraftfoder

för dels kalenderåret 1915, dels och konsumtionsåret 1915/1916.

Av de i nämnda utredning anförda siffror framgår, att beräknad fraktkostnad

för importen av under konsumtionsåret 1915/1916 erforderliga

brödsäd och kraftfoder utgör i runt tal för brödsäden 20,515,000 kronor

och för kraftfodret 25,980,000 kronor. Dessa belopp överstiga den normala

frakten med resp. 16,803,000 och 21,372,000 kronor samt den frakt,

som svarar mot de verkligt ökade kostnaderna för fartygsdriften med resp.

13,092,000 och 16,765,000 kronor. Av dessa sistnämnda summor komma

på svenska rederiföretag 6,546,000 kronor för brödsäden och 8,382,500

kronor för kraftfodret. På den del av importen, som under konsumtionsåret

redan verkställts, belöpa för svenska fartyg 2,238,500 kronor för

brödsäd och 1,595,000 kronor för kraftfoder. För den import, som

måste ske till täckande av vårt ytterligare behov före nästa skörd, d. v. s.

för tiden mars—augusti 1916, kan på svenska fartyg beräknas komma en

merutgift utöver kostnadsfrakten å 4,307,500 kronor för brödsäd och

6,787,500 kronor för kraftfoder eller sammanlagt 11,095,000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj-Jk nåd. proposition nr 232.

Till ernående av att den kostnad för den importerade brödsäden,

soin för närvarande gäller såsom grundval för avtalen med de inhemska

kvarnarna angående mjölpris, icke skall under återstoden av innevarande

år överskridas — något som statens livsmedelskommission anser vara synnerligen

önskvärt — erfordras en reduktion i utgivna och beräknade fraktbelopp

av omkring 2 miljoner kronor. Motsvarande fraktkostnadsreduktion

till vinnande av att det för perioden mars—augusti 1916 importerade

kraftfodret må betinga pris, vilka för jordbruket icke äro allt för betungande,

kan uppskattas till omkring 6 miljoner kronor. Det har icke

varit möjligt att ens någorlunda exakt beräkna här ifrågavarande kostnad

för de gödningsämnen, som direkt importeras eller för vilka råvaran är

av utländskt ursprung. Den mycket starka prisstegringen å dessa för jordbruket

viktiga varor är emellertid jämväl i huvudsak att tillskriva de höga

frakterna. Approximativt kan ett belopp av 2 miljoner kronor, vilket

säkerligen understiger den på frakterna belöpande merutgiften, angivas såsom

den ungefärliga summa, som vore erforderlig för nedbringande av

dessa varors inlandspris till en rimlig nivå.

Livsmedelskommissionen har sammanfattat sina här refererade uttalanden

sålunda, att det ungefärliga behovet av anslag för att, såvitt

angår kommissionens verksamhet under senare hälften av innevarande år,

motväga verkningarna av de höga fraktsatserna uppgår till ungefär 10

miljoner kronor.

Det har synts mig icke böra sättas i fråga att uttaga hela detta belopp

genom den föreslagna tonnageavgiften, utan synes denna avgift icke

böra sättas högre, än att den inbringar omkring 5 miljoner kronor. Såsom

jag förut nämnt torde möjligen någon nedsättning i fraktsatserna kunna

förväntas såsom en följd av den föreslagna lagstiftningen om förbud i

vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes

orter. Det kan emellertid icke för närvarande överskådas, vad som på

denna väg kan komma att ernås. Lika litet kan nu förutses, huruvida

omständigheterna i övrigt bliva sådana, att de höga fraktsatserna kunna

upprätthållas intill årets slut.

Det belopp av 5 miljoner kronor, som således skulle uttagas genom

tonnageavgifter, måste likväl vid debiteringen något höjas dels såsom

följd av förslaget att bevilja vederbörande fartygsägare avkortning å tonnageavgiften

för det belopp, som de på grund av det mellan dem och

statens livsmedelskommission i november 1915 träffade avtalet om erläggande

av en frivillig avgift, motsvarande 1 krona per ton av deras fartygsbestånd,

redan betalt till mildrande av de höga fraktkostnaderna, dels

för att täcka de avkortningar å avgifter, som kunna förväntas såsom en

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 207 höft. (AV 232). 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

följd av de i förordningen medgivna lindringarna i eller befrielsen från

avgiften dels ock för beredande av medel till kostnaderna för avgiftens

påförande. Jag har beräknat, att det belopp, som uppkommer, därest

avgiften för ång- eller motorfartyg av en dräktighet om 700 bruttoton

och däröver sättes till 7 kronor per ton och för mindre fartyg uttages

efter en småningom fallande skala, så att den för sådana fartyg om

151 ton utgör 155 kronor eller omkring 1 krona 3 öre för ton, ''skall

ungefär motsvara det angivna behovet. För beräkningarna härutinnan hänvisar

jag till följande

Tablå,

utvisande tonnageavgiftens beräknade avkastning.

Fartygsgrupp.

Antal

fartyg.

Dräktig- het i

brutto- ton.

Dräktig- hetens

medeltal

i brutto- ton.

Avgiftens

genom- snittliga

belopp per

fartyg i

gruppen.

Kr.

Skattesats

å det

genom- snittliga

tontalet.

Kr.

Summa

avgifts-

belopp.

Kr.

Ång- och motorfartyg.

151—200 ton ..........

188

33,006

175

275

—

1

57

51,819

42

201—400 ».........

160

43,546

272

832

—

3

06

133,250

76

401—500 »........

48

21,532

449

2,041

—

4

55

97,970

60

501—600 >..........

39

21,346

547

3,017

—

5

Öl

117,616

46

601—700 ».........

29

18,678

644

4,172

—

6

48

121033

44

701— »..........

456

858,132

1,882

—

—-

7

—

6,006,924

—

Säger

920

996,240

—

—

—

—

—

6,528,614

68

Segelfartyg.

201—400 ton...........

127

35,373

278

260

40

—

90

31,835

70

401—500 ».......

21

9,211

439

585

30

1

33

12.250

63

501—600 ..........

8

4,295

537

872

10

1

62

6,957

90

601—700 >.......

3

1,942

647

1,263

30

1

95

3,786

90

701- >.........

29

30,717

1,059

—

—

2

10

64,505

70

Säger

188

81,538

- |

—

-

—

—

119,336

83

Tillsammans

6,647,951

51

Beräknade avdrag:

för skatteländringar och skattefrihet, 10 % . .

664,795

15

för avkortningar enligt 5 § 2 mom. .

700,000

för taxerings- och uppbördskostnader, ornkr. 0''5 % .

35,000

—

Säger

1.399,795

15

Beräknad återstående behållning

5,248,156

36

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Angående den i 4 § av författningsförslaget angivna skatteskalans

verkningar i särskilda fall tillåter jag mig hänvisa till följande

Tabell,

utvisande den föreslagna tonnageavgiftens belopp vid olika bruttodriiktighet i registerton.

T o n t a 1.

Ång- och motorfartyg.

Segelfartyg.

Avgifts-

belopp

Kr.

Avgift

per ton

Kr.

Avgifts-

belopp

Kr.

•

Avgift

per ton

Kr.

151..........

155

_

1

03

_

_

_

_

152..........

160

—

1

05

—

—

—

—

153..........

165

—

1

08

—

—

—

—

154..........

170

—

1

10

—

—

—

—

155..........

175

—

1

13

—

—

—

—

160..........

200

—

1

25

—

—

—

—

175..........

275

—

1

67

—

—

—

—

199..........

395

—

1

98

—

—

—

—

200 ..........

400

—

2

—

—

—

—

—

201..........

406

—

2

02

121

80

0

61

210..........

460

—

2

19

138

—

0

66

225 .........

550

—

2

44

165

—

0

73

250 ..........

700

—

2

80

210

—

0

84

275 ..........

850

—

O

09

255

~

0

93

300 ..........

1,000

—

3

33

300

—

0

99

350 .........

1,300

—

3

71

390

—

1

11

399 .........

1,594

—

3

99

478

20

1

20

400 ........

1,600

—

4

—

480

—

1

20

401.........

1,609

—

4

02

482

70

1

21

450 ..........

2,050

—

4

55

615

—

1

36

499 .........

2,491

—

4

99

747

30

1

50

500 .......

2,500

—

5

—

750

—

1

50

501.......

2,511

—

5

Öl

753

30

1

50

550 .........

3,050

—

5

55

915

—

1

66

599 ........

3,589

—

5

99

1,076

70

1

80

600 ..........

3,600

—

6

—

1,080

—

1

80

601.......

3,613

—

6

01

1,083

90

1

80

650 ..........

4,250

—

6

54

1,275

—

1

96

699 .......

4,887

—

6

99

1,466

10

2

10

700 ..........

4,900

—

7

—

1,470

—

2

10

701.........

4,907

-

7

—

1,472

10

2

10

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Sedan departementschefen härefter uppläst förslaget till förordning

om tonnageavgift, sådant det lydde i sin slutliga avfattning, hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen samma

förslag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas nådig proposition

av den lydelse, bilagan Litt. vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

53

Bilaga Litt. A.

Forsling

till

Förordning om tonnageavgift.

Härigenom förord nas som följer:

1 §•

Under år 1916 skall, enligt bestämmelserna i denna förordning, till

staten erläggas en avgift för varje i fartygsregistret den 1 januari 1916

infört registreringspliktigt fartyg, med undantag, varom här nedan sägs.

Denna avgift, som är avsedd att i den ordning, varom särskilt är

stadgat, användas till mildrande av vissa utav rådande höga fraktsatser

föranledda olägenheter, benämnes tonnageavgift.

2 §•

Tonnageavgift erlägges icke för:

1. staten eller kommun tillhörigt fartyg;

2. fartyg, vars bruttodräktighet icke överstiger 150 ton; eller

3. fartyg, ändock att dess bruttodräktighet överstiger 150 ton, som

under år 1915 använts huvudsakligen antingen för regelbunden passageraretrafik

inom visst insjö- eller skärgårdsområde eller för annat ändamål

än handelssjöfart eller resandes fortskaffande.

3 §•

Skyldiga att erlägga tonnageavgift äro den eller de, vilka den 1

januari 1916 i fartygsregistret stodo inskrivna såsom fartygets ägare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

4 §•

1 mom. Tonnageavgiftens storlek är beroende av fartygets i fartygsregistret

den 1 januari 1916 angivna brattodräktighet; dock att däri,

beträffande med skyddsdäck eller annat påbyggnadsdäck försett fartyg,

skall inräknas sådant rum, som enligt kungörelsen med provisoriska föreskrifter

angående skeppsmätning i vissa fall den 25 juni 1909 må vara

undantaget från inräkning i bruttodräktigheten.

Tonnageavgiften utgår:

1. för ång- eller motorfartyg, vars bruttodräktighet icke överstiger

500 ton, med 00 kronor för varje ton, som icke överstiger 150, och för

varje ytterligare ton enligt följande grunder, nämligen:

för

varje

ton,

som

överstiger

150

men

icke

175,

med

00

kronor för ton,

»

»

»

»

175

»

»

200,

00

»

»

»

»

»

»

»

»

200

»

225,

00

»

»

>

»

»

»

»

»

225

»

»

250,

»

00

»

»

T>

y>

2>

250

»

»

275,

»

00

»

»

7>

»

»

»

275

»

»

300,

»

00

»

»

»

»

»

»

»

300

»

350,

00

$

»

»

y>

»

350

»

2>

400,

»

00

»

»

»

»

»

»

400

»

»

450,

»

00

»

»

»

»

»

»

450

»

»

500,

»

00

»

»

2. för ång- eller motorfartyg, vars bruttodräktighet överstiger 500

ton, med 00 kronor för ton; samt

3. för segelfartyg med 30 procent av det belopp, som enligt nyss

angivna grunder skolat erläggas i tonnageavgift för fartyget, om detsamma

varit att hänföra till ång- eller motorfartyg.

2 mom. Beträffande fartyg, som enligt fartygsregistret är byggt före

år 1896, utgår tonnageavgiften med allenast 75 procent av det belopp,

varmed avgiften enligt de i 1 mom. angivna grunder skolat utgöras.

3 mom. Ytterligare nedsättning i eller befrielse från tonnageavgift

må äga rum för fartyg av särskilt hög ålder; skolande framställning därom,

enligt vad i 7 § sägs, göras hos tonnageavgiftsnämnden.

5 §•

Har på grund av omständigheter, varöver fartygets ägare icke kunnat

råda, fartyget icke nyttjats till sjöfart under viss del eller olika delar av

år 1915, sammanlagt ej understigande 240 dagar, må nedsättning i ton
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 232.

nageavgiften äga ruin med belopp, som i varje särskilt fall efter därvid

förekommande omständigheter prövas skäligt och rättvist, dock ej med

mera än hälften av avgiftens belopp.

Därest sådant hinder, varom nyss är sagt, förelegat oavbrutet under

minst 240 dagar av år 1915 och fortfarande bestått vid 1916 års ingång,

åtnjutes full befrielse från skyldigheten att erlägga tonnageavgift.

Sådan befrielse från eller nedsättning i tonnageavgift, som här sägs

och varom framställning, i enlighet med stadgandet i 7 §, skall göras hos

tonnageavgiftsnämnden, må dock icke åtnjutas av annan avgiftsskyldig än

den, som varit ägare till fartyget även under minst 240 dagar av den

tid, detsamma icke utnyttjats till sjöfart eller, där fartyget icke under så

lång tid varit svenskt, under hela den tid, fartyget varit i svensk ägo.

Har förändring i äganderätten till fartyget under tid, som här sägs,

inträffat genom arv, giftorätt eller testamente, skall ägaren i avseende,

varom här är fråga, anses såsom ägare även under tid, fartyget tillhört

vederbörande arvlåtare, make eller testamentsgivare.

6 §•

Kornmerskollegium åligger genom den avdelning inom ämbetsverket,

till vilken ärenden om fartygs registrering höra:

1. att före den 1 juli 1916, särskilt för varje län, upprätta en på

fartygsregistret, sådant det befinnes den 1 januari 1916, och, i fall av

behov, på de senast före nyssnämnda dag utfärdade, till kollegium inkomna

mätbrev grundad längd, benätnnd tonnageavgiftslängd.

Denna längd skall upptaga varje i länet hemmahörande, i fartygsregistret

infört fartyg, för vilket icke enligt 2 § 1. och 2. frihet från

avgift äger rum, och angiva för fartyget dess nummer i registret, namn,

art och hemort samt för segelfartyg tillika tacklingsarten; fartygets byggnadsår

och ägare samt, där fartyget tillhörde flera, storleken av vars och

ens lott däri; ägares hemvist så ock, där fartyget tillhörde flera, huvudredarens

namn och hemvist; fartygets bruttodräktighet i registerton och,

i fråga om med skyddsdäck eller annat påbyggnadsdäck försett fartyg,

storleken av rum, vilket enligt kungörelsen den 25 juni 1909 må hava

undantagits från inräkning i bruttodräktigheten; ävensom det belopp,

vartill den för fartyget utgående tonnageavgiften enligt 4 § 1 och 2 mom.

uppgår.

Kollegium åligger vidare:

2. att så fort ske kan och senast före den 16 juli 1916 i rekommenderat

brev med allmänna posten genom bestyrkt utdrag av tonnage
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

avgiftslängden meddela avgiftsskyldig eller, där fartyget tillhörde flera,

huvudredaren, underrättelse om vederbörande åliggande avgiftsplikt; börande

samma underrättelse jämväl innefatta erinran om innehållet i 7 och 16 §§

av denna förordning; samt

3. att före utgången av juli månad 1916 tillställa Kungl. Maj:ts

befallningshavande, en var för sitt län, bestyrkt avskrift av tonnageavgiftslängden

för länet.

7 §•

Förmenar avgiftsskyldig, att tonnageavgift icke enligt bestämmelserna

i 1—3 §§ i denna förordning bort honom påföras eller att honom påfört

belopp icke blivit enligt 4 § 1 och 2 mom. rätt beräknat, eller önskar

han nedsättning i eller befrielse från sådan avgift enligt 4 § 3 mom. eller

5 §, äger han att söka rättelse genom framställning hos den i 8 § omnämnda

tonnageavgiftsnämnden.

Sådan framställning skall, skriftligen avfattad, vid påföljd, att densamma

eljest icke varder upptagen till prövning, ingivas eller, på sökandens

eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insändas till kommerskollegium

samt vara dit inkommen senast före klockan tolv på dagen

den 31 augusti 1916.

8 §.

För att pröva och avgöra framställningar, som i 7 § sägs, tillsättes

en nämnd, kallad tonnageavgiftsnämnden.

Denna nämnd sammanträder, på kallelse av ordföranden, i Stockholm

under loppet av oktober månad 1916, och skall densamma hava avslutat

sina arbeten senast den 15 november 1916.

9 §•

Tonnageavgiftsnämnden skall bestå av ordförande och sex ledamöter,

vilka jämte suppleanter för dem utses av Kungl. Maj:t. Styrelserna för

Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges redareförening skall beredas

tillfälle att vardera föreslå fem personer; skolande, därest sådana förslag

avlämnas, tre ledamöter och suppleanter för dem utses bland de sålunda

föreslagna.

Sekreterare hos nämnden förordnas av Kungl. Maj:t.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 282. 57

10 §.

Kommerskollegium åligger att på anfordran tillhandahålla tonnageavgiftsnämnden

eller dess ordförande ej mindre de till kommerskollegium

inkomna, i 7 § omnämnda framställningar än även inom ämbetsverket upprättade

tonnageavgiftslängder samt fartygsregistret och övriga hos kollegium

befintliga, till grund för anteckningarna i registret liggande handlingar,

vilka nämnden prövar för sitt arbete erforderliga.

11 §•

Uppstå under tonnageavgiftsnämndens överläggningar skiljaktiga meningar

bland nämndens ledamöter, och måste till följd därav omröstning

verkställas, skall omröstningen vara öppen och den mening bliva gällande,

vilken flertalet bland ledamöterna biträtt, eller, om rösterna utfalla lika,

den, som biträdes av ordföranden.

Ärende må icke hos tonnageavgiftsnämnden till avgörande företagas,

där icke jämte ordföranden minst fyra ledamöter äro närvarande.

12 §.

Över tonnageavgiftsnämndens förhandlingar föres protokoll. Av

nämnden beslutade ändringar i fråga om skyldighet att erlägga tonnageavgift

eller avgiftens storlek skola antecknas i såväl protokollet som vederbörlig

tonnageavgiftslängd.

13 §.

Protokollet vid tonnageavgiftsnämndens sammanträden föres och de

av nämndens beslut föranledda anteckningarna i tonnageavgiftslängderna

verkställas av sekreteraren med biträde av de personer, som nämnden i

övrigt må hava därtill förordnat.

Riktigheten av de i varje längd verkställda anteckningarna bestyrkes

igenom påskrift å längden av tonnageavgiftsnämndens ordförande och minst

två av nämnden därtill utsedda ledamöter.

Justering av det hos tonnageavgiftsnämnden förda protokoll skall

verkställas inför nämnden eller, om det icke kan ske, efter nämndens sista

sammanträde inför ordföranden och minst tva av nämnden därtill utsedda

ledamöter på tid, som av ordföranden bestämmes. Justeringen bestyrkes

2-enom ett av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknät

intyg.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 207 höft. (Nr 232).

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 232.

14 §.

Det åligger tonnageavgiftsnämnden genom sekreteraren att så fort

ske kan och senast inom en månad efter nämndens sista sammanträde:

1. i rekommenderat brev med allmänna posten genom bestyrkta

utdrag av protokollet och vederbörlig tonnageavgiftslängd om nämndens

beslut underrätta ej mindre den, som hos nämnden sökt ändring i honom

påförd tonnageavgift, än även den, vilken sådan avgift blivit av nämnden

påförd; börande samma underrättelse jämväl innefatta erinran om innehållet

i 15 och 16 §§ av denna förordning; samt

2. till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande översända bestyrkt

utdrag av tonnageavgiftslängden i de delar densamma försetts med

anteckningar om av nämnden beslutade ändringar.

15 §.

över tonnageavgiftsnämndens beslut må klagan ej föras.

16 §.

1 mom. Tonnageavgift inbetalas senast den 20 december 1916 hos

Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där det fartyg, för vilket avgiften

skall erläggas, enligt längden har sin hemort.

Inbetalningen sker genom insättning av det påförda beloppet å statsverkets

giroräkning i riksbanken i den ordning, som för inbetalning av

medel till länsstyrelse är stadgad.

2 mom. Underlåter avgiftsskyldig att inom den i 1 mom. föreskrivna

tid fullgöra honom åliggande inbetalning av tonnageavgift, vare

han pliktig att gälda sex procents årlig ränta å det oguldna beloppet,

räknat från och med den 21 december 1916 till dess betalning sker.

3 mom. Erlägges icke påförd tonnageavgift inom föreskriven tid,

åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande att vidtaga åtgärder för beloppets

behöriga indrivning.

Utmätning för indrivning av tonnageavgift och sådan ränta, som i

2 mom. sägs, verkställes i den ordning, som om uttagande av oguldna

kronoutskylder är stadgad.

17 §.

Influtna tonnageavgifter redovisas av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i kronoräkenskaperna i enlighet med de föreskrifter, som i sådant

avseende skola av statskontoret utfärdas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

18 §.

Ordförande och ledamöter i tonnageavgiftsnämnden åtnjuta ersättning

för sitt arbete ävensom, i förekommande fall, rese- och traktamentsersättning

enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Till ersättning åt sekreteraren och övrig inom tonnageavgittsnåmnden

anställd kanslipersonal anvisar Kungl. Maj:t, efter förslag av nämnden,

erforderliga medel. ., ___

Här omförmälda ersättningar bestridas av de inflytande tonnaDe
avgifterna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Kungl. Maj:ts och Rikets

Kommersk (illegitim.

tJtrikesbyrån.

Bilaga Litt. B.

Stockholm den 15 april 1916.

Till KONUNGEN.

. Genom nådig remiss har Kommerskollegium anbefallts avgiva underdånigt

utlåtande över förslag till förordning om tonnageavgift.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t vid skilda tillfällen till Kolleöverlämnat

för att tagas i övervägande vid avgivande av det anbetaJlda

utlåtandet framställningar i ämnet av verkställande direktören i

örnyade ångfartygsaktiebolaget Svenska Lloyd och ångfartygsaktiebolaget

Göteborg Manchester H. Metcalfe, Göteborgs nya verkstadsaktiebolag^.

ti. varvsföretag, Sveriges fartj^gsbefälsförening, Skånes handels-, industri- och

sjötartskammare, handels- och sjöfartsnämnderna i Göteborg, Malmö och Norrköpmg

handelsföreningen i Norrköping samt handelskammaren i Göteboro-,

_ På föranledande av Kollegium hava styrelserna för Sveriges redartorenmg

och Sveriges allmänna sjöfartsförening till Kollegium inkommit

med särskilda yttranden i förevarande fråga. Därjämte har Kollegium fått

mottaga särskilda framställningar i ämnet av ångfartygsaktiebolaget Göta

kanal styrelsen för Svensk skeppsrederiförening för segelfartyg, ångfarty^saktiebolaget

Gotland, styrelsen för Råå kretsen av Svensk skeppsredårtoremng

jämte åtskilliga skeppsredare och befälhavare i Råå samt J. P.

Lundgren m. fl. skeppsredare och befälhavare i Skillinge.

Samtliga ovannämnda, till Kollegium remitterade eller eljes hit inkomna

framställningar i förevarande fråga innefatta protester mot en särbeskattning,

varjämte styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförenino- även

lämnat, en ingående granskning av det remitterade förslaget till förordning

om tonnageavgift, vilken granskning kan sägas utmynna i ett avstyrkande

av den sålunda föreslagna skatteformen.

v ^ers^ä^an(^e av remisshandlingarna och överlämnande av berörda

till Kollegium ingivna framställningar i ämnet får Kollegium anföra följande.

Genomförandet av en särbeskattning, såsom här ifrågasatts, av en

näring är enligt Kollegii mening redan ur principiell synpunkt ägnat att

Underdånigt ntlåtande angående förslag

till förordning om tonnageavgift.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

61

väcka allvarliga betänkligheter. Eu dylik särskatt innebär ett avsteg från

de grundsatser, sou) numera eljes i regeln vid beskattning tillämpas av

staten. Redan detta förhållande, som måste för näringens utövare framstå

såsom eu undantagsbehandling, kan hos dem, som drabbas av skatten,

komma att väcka ett missmod, som kan inverka menligt på utvecklingen

av den näringsgren de representera. Den farhågan ligger ock nära till

hands, att den nu ifrågasatta åtgärden, om den bleve verklighet, kunde

verka prejudicerande och mana att fortsätta på den sålunda inslagna vägen.

De faror, som härav skulle uppstå för näringslivets lugna utveckling,

torde ligga i öppen dag. De framkomna protesterna mot den ifrågasatta

beskattningen även från andra håll än de därav direkt berörda tyda

ock på att farhågor av denna art ej anses ogrundade.

Av vad statsrådet och chefen för finansdepartementet enligt ett

1916 års statsverksproposition åtföljande utdrag ur statsrådsprotokollet

för den 14 januari 1916 anfört med avseende å förevarande fråga, då

han underställde Eders Kungl. Maj:ts prövning de delar ur statsregleringen

vid innevarande års riksdag, som rörde beräkningen av statsverkets tillgångar

för de behov, vilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas,

synes framgå, att enligt departementschefens mening de höga fraktsatserna,

på samma gång de tillfört sjöfartsnäringen betydande vinster, förorsakat

en prisstegring, som vore högst kännbar för den mindre bemedlade

delen av befolkningen. Under sådana omständigheter hade departementschefen

ansett det böra undersökas, om ej sjöfartsnäringen borde underkastas

en särskild, för en gång utgående skatt, vars avkastning skulle

användas till mildrande av de för landet i det hela uppkomna olägenheterna,

d. v. s. den nyssnämnda prisstegringen.

Till denna prisstegring hava emellertid ostridigt även åtskilliga

andra förhållanden bidragit, och det torde också vara allmänt erkänt, att

såväl andra näringsgrenar i sin helhet som ock enstaka företagare på

grund av de säregna tidsförhållandena blivit i tillfälle att skörda vinster

av mindre vanlig omfattning. Under sådana förhållanden torde icke ensamt

sjöfartsnäringen rättvisligen böra åläggas ökade ekonomiska förpliktelser

för att motverka en prisstegring, som måhända i större mån torde

vara beroende av andra orsaker, bland annat affärstransaktioner, vilkas

vinster, huru oskäliga och lätt förvärvade de ofta än må vara, undgå en

sådan ytterligare beskattning utöver den allmänna. Det bör kanske i

detta sammanhang erinras därom, att fraktsatsernas stegring icke kan läggas

den svenska sjöfartsnäringen till last, utan självfallet regleras av förhållandena

på den internationella fraktmarknaden. I motsats till de nyss

antydda lättfångna vinsterna, vilka ofta uppstått vid riskfria mellanhands
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

affärer, hava de inom rederirörelsen inhöstade ansenliga förtjänsterna till

underlag, låt vara tillika med gynnsamma konjunkturer, i allt fall en av

planmässigt och sakkunnigt arbete präglad, för landet i dess helhet gagnande

och under nuvarande förhållanden särskilt oumbärlig verksamhet,

som därjämte är förenad med ej ringa fara för personal och material.

Då frågan om särbeskattning av sjöfartsnäringen skärskådas, må ej

heller förglömmas en del för denna näring egenartade förhållanden. Sålunda

är näringen redan i högre grad än någon annan belastad med särskilda

skatter och utgifter av olika slag. Vidare måste hänsyn tagas till

att sjöfartsnäringen, som mer än någon annan näring utmärkes av växlande

konjunkturer, under åtskilliga år före den nuvarande högkonjunkturen

haft att räkna med inga eller jämförelsevis små vinster. Följden

härav har varit den, att rederiföretagen i det stora hela hittills saknat

erforderlig kapitalstyrka för att ernå den icke minst ur allmänt nationell

synpunkt önskvärda stadga och utveckling, detta så mycket mera som

dessa förhållanden i avsevärd mån avskräckt allmänheten från att i dylika

företag insätta medel. Staten har ju ock ansett påkallat att träda emellan

ekonomiskt stödjande i främsta rummet genom rederilån samt i viss mån,

ehuru för väsentligen andra syften än sjöfartens upphjälpande, genom subventioner.

De under senare tider på många håll inhöstade stora vinsterna

skola nu ersätta vad som i sådant avseende brustit under många år. Kollegium

vill därmed icke hava sagt, att icke åtskilliga rederiföretag väl

kunna bära en ytterligare skälig beskattning, utan endast framhållit nödvändigheten

av att dock i förevarande avseende rättvisa och nödig varsamhet

iakttagas, så att icke de möjligheter, som onekligen nu erbjuda

sig för den nödvändiga konsolideringen av den svenska sjöfartsnäringens

ställning, bliva äventyrade.

Om sålunda en särbeskattning överhuvudtaget synes Kollegium principiellt

böra avstyrkas, kan Kollegium ej heller förorda den skatteform,

tonnageavgiften, som det remitterade förslaget innefattar.

Förutom att den såsom utgörande eu objektskatt innebär ett upptagande

av en skattetyp, som numera torde få anses föråldrad, synes den

stå i eu bestämd motsats till de premisser, på vilka beskattningsförslaget,

att döma av chefens för Finansdepartementet ovan berörda yttrande liksom

av innehållet i andra stycket1 av författningsförslagets 1 §, är uppbyggt.

Medan nämligen utgångspunkten för förslaget om särbeskattning

överhuvudtaget måste hava varit den omständigheten, att sjöfartsnäringen

inhöstat så osedvanligt stora vinster, giver den föreslagna skatteformen i

1 Motsvaras av tredje stycket i Kungl. Maj:ts förslag.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 232.

och för sig, om ock förslaget upptager vissa smärre medgivanden i sådant

syfte, denna utgångspunkt intet beaktande, då denna form ju grundar

sig på fartygsbeståndet och icke på inkomsten av detsammas begagnande.

På grund härav kan tonnageavgiften drabba synnerligen orättvist.

Ett visst medgivande åt denna synpunkt innefattas i förslagets 5 §, som

berättigar till nedsättning i eller befrielse från avgiften, därest resp. fartyg

under viss angiven tid på grund av omständigheter, varöver fartygets

ägare icke kunnat råda, icke nyttjats till sjöfart. Denna bestämmelse är

emellertid icke tillfyllest. Förutom att även berörda tid skäligen bort

sättas kortare, synes ock billigheten hava fordrat, att nedsättning eller befrielse

beviljas även i vissa fall, då orsaken till att fartyg varit ur bruk

icke direkt kan sägas hava sin grund i omständigheter, varöver fartygets

ägare icke kan råda. Fall hava nämligen förekommit, då vederbörande

rederi på grund av att för viss linjefart uteslutande lämpat fartyg icke

utan förlust eller alltför stora risker kunnat användas för sitt ändamål

sett sig nödsakat att låta upplägga fartyget. Att för ett sådant fartyg utkräva

särskatt torde böra vara uteslutet.

Men även om hänsyn endast tages till fartyg, som verkligen brukats

till sjöfart, måste tonnageavgiften betecknas såsom oriktigt avvägd och

olämplig, då den även här kan drabba orättvist och svårligen torde medgiva

någon möjlighet till jämkning härutinnan.

Exempelvis torde kunna sägas, att i det stora hela den inrikes sjöfarten

icke haft tillfälle att intjäna någon vinst av beskaffenhet att göra

en särbeskattning försvarlig. Denna fart, vilken ej såsom den utrikes sjöfarten

regleras av förhållandena å den internationella fraktmarknaden, måste

nämligen alltid taga hänsyn till bland annat konkurrensen med järnvägarna,

vilken omöjliggör någon mera betydande fraktstegring. Viss linjefart mellan

Sverige och utrikes orter uppgives ock hava varit föga vinstgivande,

där den icke rent av bedrivits med förlust, bland annat på den grund att

den icke kunnat komma i åtnjutande av någon väsentligare fraktstegring,

då den varit bunden av tidigare slutna kontrakt om befraktning. Av representanter

för segelfarten hava framhållits de vanskligheter, varmed denna

har att kämpa och som hindrat densamma att skörda några större vinster

av de goda fraktkonjunkturerna, och påyrkas med hänsyn härtill för segelfartygens

del befrielse från särbeskattningen. I de fall, där några osedvanligt

höga frakter icke tillämpats, synes tonnageavgift icke böra kunna

utkrävas redan av det skäl att för en sådan åtgärd saknas den för särbeskattningens

berättigande åberopade grunden, att vederbörande genom

höga frakter bidragit till prisstegringen.

Svårt är att avgöra vad som skall avses exempelvis med inrikes fart.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Ett fartyg kan sålunda vid s. k. nyårsmönstring hava påmönstrat besättning

för utrikes fart och blivit försett med sjömansrulla för resor till ineller

utrikes orter utan att en enda resa till utrikes ort under året sedermera

företages. Det synes vidare obilligt, att därest ett fartyg under

året gjort allenast en resa till utrikes ort, exempelvis till Danmark, fartyget

skall anses vara brukat i utrikes fart. Synnerligen stora svårigheter möta

ofta även i övrigt att uppdraga en i förevarande hänseende rätt avvägd

gräns mellan fartyg i utrikes och i inrikes fart.

Något skäl för den i 2 och 3 mom. av förslagets 4 § medgivna

lindring i eller befrielse från avgift beträffande äldre fartyg torde icke i

och för sig förefinnas.

Om det emellertid, exempelvis genom att giva tonnageavgiftsnämnden

befogenhet att medgiva inskränkning i eller fullständig befrielse från av
Ö

o o O

giftsskyldigheten med hänsyn till det nu påvisade förhållandet, att man icke

på alla håll inom sjöfartsnäringen kunnat antingen tillämpa i vidare mån

förhöjda frakter eller i övrigt av olika skäl draga någon större vinst av

de goda konjunkturerna, läte sig göra att avlägsna en av bristerna hos

tonnageavgiftsbeskattningen, skulle detta, oavsett att det icke torde vara

lämpligt., att en beskattning äger rum efter så subjektiva grunder, oundgängligen

giva upphov till ett annat missförhållande. Den minskning i

skatteintäkterna, som skulle förorsakas av en lindring i eller borttagandet

av avgiftsskyldigheten i vissa fall, måste nämligen då ersättas genom en

ökning i skattesatserna för de återstående avgiftsskyldiga. Verkningarna

av denna ökning kunna emellertid icke ens tillnärmelsevis bedömas, då de

tillämnade skattesatserna äro utelämnade i det remitterade förslaget.

Den omständigheten att förslaget fäster avgiftsskyldigheten vid fartygsbeståndet,

sådant detta angives i fartygsregistret vid en viss tidpunkt, måste

helt naturligt förutom de missförhållanden, som uppstå till följd av fartygsregistrets

beskaffenhet och varför kollegium nedan närmare redogör, även

medföra andra oegentligheter. Om sålunda exempelvis någon, som vid den

givna tidpunkten är fartygsägare, först helt kort dessförinnan förvärvat fartyget

och därefter icke kommit i tillfälle att av fartyget draga någon inkomst,

än mindre någon vinst, blir han det oaktat skyldig erlägga tonnageavgift.

Den fartygsägare åter, som under senare delen av år 1915 avyttrat fartyg

exempelvis till utlandet och sålunda under större delen av året tillgodonjutit

avkastningen därav och dessutom inhöstat rundlig vinst av försäljningen,

skulle däremot bliva fritagen från erläggandet av tonnageavgift. Sedd i

belysning särskilt av det förbud mot försäljning av svenska fartyg till

utlandet, som statsmakterna av förhållandena sett sig nödsakade att under

år 1916 stadga, förefaller nyss antydda påföljd än mindre tilltalande och ägnad

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232. 65

att på ett påfallande satt klarlägga de ojämna konsekvenser, vartill förslaget

leder.

Då Kollegium av ovan anförda skäl bestämt frånråder genomförandet

av en särbeskattning för sjöfartsnäringen och för varje fall avstyrker eu

sådan beskattning, byggd på de grunder förslaget innebär, rikta sig Kollega

betänkligheter uteslutande dels mot själva principen dels mot sättet för

dess genomförande. Däremot har Kollegium, såsom redan antytts, ingalunda.

velat bestrida rättmätigheten av att sjöfartsnäringen ålägges att avstå

till det allmänna en skälig del av sina stora, tillfälliga vinster. En

sådan beskattning bör emellertid enligt Kollega åsikt, för att ej träffas

av de gjorda anmärkningarna, så långt möjligt är, dels grundas på den

verkliga inkomsten, dels omfatta jämväl andra företagare, som i jämförlig

mån skördat särskilda större vinster på grund av konjunkturerna. Eu

beskattning av denna art, om vars detaljer det ej tillhör Kollegium att

avgiva förslag, synes Kollegium lämpligen kunna åvägabringas genom

anordnande av en påbyggnad å den s. k. krigskonjunkturskatten. Genom

stadgande därvid av en riktigt avvägd progression beredes möjlighet att,

i den mån särskilt stora förtjänster på ena eller andra hållet uppkommit,

träffa dessa med beskattning efter rättvisa grunder. Härigenom skulle

ock det sken av berättigande bortfalla, varmed särbeskattningen för sjöfartsnäringen

från något håll motiverats, nämligen att den skall vara försvarlig

såsom vederlag för de inskränkningar, som statsmakterna pålagt

vissa andra näringsgrenar. Därest en beskattning enligt av Kollegium

förordade grunder anordnas, ålägges ju rederinäringen, i den mån den

som följd av sin mera obundna ställning än andra haft större vinster, att

vidkännas en drygare skattebörda än de, vilka på grund av statens åtgöranden

fått sina vinstmöjligheter begränsade. En rättvisare utjämning

av skatteplikten vinnes på detta sätt, samtidigt med att ernåendet av det

angivna syftet med beskattningen ej behöver motverkas av farhåga att

allt för hårt belasta en enstaka näringsgren.

Kollegium hyser den förvissning att mot en beskattning, anordnad

efter sådana grunder, inga befogade anmärkningar skola framkomma från

ansvarsmedvetna sjöfartskretsar.

Skulle emellertid trots de allvarliga betänkligheter, som anförts dels

från sjöfartens målsmän och andra näringsidkare, dels från kollega sida,

en särbeskattning i form av tonnageavgift genomdrivas, torde beskattningen

dock icke kunna grundas på fartygsregistret.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 207 käft. {Nr 232). 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

I sådant avseende må erinras, hurusom fartygsregistret sådant det

enligt gällande föreskrifter år inrättat, icke är och ej heller varit avsett

att utgöra en realrättsbok för fartyg. Den registrering av äganderättsförvärv,

som här skall äga rum, är utan betydelse för äganderättens betryggande.

Härför är, liksom beträffande lös sak i allmänhet, i sista hand

besittningstagande i en eller annan form nödvändigt. Att så måste vara

förhållandet följer tydligen därav, att för förvärv av fartyg icke gälla

andra villkor än beträffande lös egendom i allmänhet. Då alltså skriftlig

form för avtal rörande fartygsförvärv icke är i allmänhet föreskriven, har

givetvis ej heller för äganderättsinskrivning i fartygsregistret kunnat uppställas

fordran å företeende av fångeshandling. Den helt olika karaktären

av fartygsregistreringen i jämförelse med inskrivningsväsendet beträffande

fast egendom framgår härav. Inskrivningarna i fastighetsböckerna grunda

sig på företedda handlingar, som styrka de avsedda förhållandena, och utgöra

för den skull bevis om rättigheter. Uppgifterna i fartygsregistret,

vilka stödja sig allenast på anmälningar, hava i regel icke sådan betydelse.

I enlighet härmed har ej heller vid sökande av inteckning i fartyg inskrivning

i registret, utom i visst fall, tillerkänts vitsord såsom äganderättsbevis,

utan erfordras i regel, att åtkomsten styrkes genom företeende

av skriftliga bevis. Med avseende å fartygsregistrets uppgift — som ju närmast

avser att tjäna ett politirättsligt intresse — har åt specialstadgandena

om detsamma icke förlänats lags natur, utan hava desamma karaktären

av ordningsföreskrifter, meddelade i anslutning till sjölagens 2 §.

Redan de sålunda anförda förhållandena beträffande fartygsregistret

synas Kollegium giva; anledning att ifrågasätta, huruvida det överhuvudtaget

kan vara lämpligt eller ens med allmänna rättsgrundsatser överensstämmande

att tillerkänna äganderättsuppgifterna i registret en så förbindande

kraft och verkan, att, såsom skett i förslaget, på grund av desamma

skulle kunna åläggas vederbörande förpliktelser av här ifrågavarande beskaffenhet,

vilka till och med äro avsedda att kunna göras gällande i exekutiv

väg.

Om alltså redan av principiella grunder framställa sig betänkligheter

mot fartygsregistrets utnyttjande för ifrågakomna syfte, komma emellertid

därtill ytterligare sådana, föranledda av registrets så att säga inre

beskaffenhet, sådan denna i sin ordning bestämmes av det uppgiftsmaterial,

som ligger till grund för innehållet av registret.

I detta hänseende torde särskilt följande förhållanden böra beaktas.

Det säger sig självt — den anmälningsskyldige må iakttaga än så

stor skyndsamhet — att det i allt fall måste draga någon tid, innan en

förändring, varom anteckning skall ske i registret, kommer till synes i

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungi. Maj:ta nåd. proposition nr 232.

detta. Oavsett det dröjsmål, som alltså sakens egen natur påkallar, föranleder

emellertid även det sätt, varpå anmälningsväsendet i fråga är anordnat,

att tidsutdräkten blir i åtskilliga fall längre, än förhållandena i och

för sig skulle kräva. I allmänhet har den anmälningsskyldige visst rådrum

för fullgörande av anmälningsplikten. Tydligt är också, att i flera

fall särskilda omständigheter kunna medföra, att den tidrymd, som alltså

måste ligga emellan tidpunkten, då en förändring verkligen inträffar, och

den, då anmälningen framkommer till registret, ytterligare förlänges. Så

måste alltid bliva händelsen beträffande sådant förhållande, som icke omedelbart

kommer till den anmälningsskyldiges kännedom, såsom exempelvis

äganderättsförändring rörande fartyg, som tillhör rederi med flera delägare,

efler fartygs förolyckande m. in. '' I de fall, såsom exempelvis beträffande

ombyte av huvudredare eller ommätning, anmälningen icke behöver ske

direkt hos Kollegium, utan kan förmedlas genom annan myndighet, giver

själva förfarandet anledning till att anmälningens framkomst till registret

fördröj es.

''i alla nu antydda fall har icke förutsatts, att försummelse i anmälningsskyldighet

förekommit, men det är uppenbart, att än ytterligare tids—

utdräkt av sådan orsak kan förvållas.

Anledningen må emellertid vara den ena eller andra, så torde redan

av det sålunda påpekade med tydlighet framgå, att registret icke i allo

återspeglar de verkliga förhållandena och icke heller kan göra det. Den

bristande överensstämmelsen med verkligheten giver icke blott anledning

befara, utan måste med nödvändighet föranleda, att på grundvalen av registrets

uppgifter ålagd avgiftsskyldighet i många fall kommer att sakna

underlag i verkliga förhållandena.

Till närmare belysning härav, utöver vad i sådant avseende redan

blivit antytt, må erinras följande.

Å ena sidan kan fartyg av registreringspliktig beskaffenhet befinnas

i svensk ägo utan att vara infört i registret. Så är exempelvis förhållandet

med dels fartyg, som är försett med provisorisk nationalitetshandling,

dels fartyg, som, ehuru anmält till registrering, till följd av hinder i ett

eller annat hänseende tills vidare icke kunnat införas i registret, dels ock

fartyg, som på grund av vederbörandes underlåtenhet icke blivit anmält

till ’ registret. I samtliga dessa fall skulle fartyg icke bliva påfört avgift,

ehuru sådan befrielse icke torde vara betingad av sakliga skäl. Detta

måste, vad särskilt angår fartyg, som icke anmälts, anses synnerligen

olämpligt.

A andra sidan skulle, likaledes på grund av fartygsregistrets bristande

översstämmelse med verkligheten, bliva en följd, att fartyg, som av en

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition nr 232.

eller annan orsak icke avförts ur registret, ehuru anledning därtill förekommer

och antalet sådana fartyg är avsevärt — skulle påföras avgift,

vilket också, oavsett om förhållandet beror på försummelse eller icke, måste

betecknas som oegentligt. Detsamma gäller fartyg, som ändrats till pråm,

utan att härom skett anteckning i registret. Någon avgiftsbefrielse i berörda

fall, i vidare mån än förslagets 5 § kan föranleda, synes icke vara

förutsatt. Därtill skulle även i dessa fall, vilket gör missförhållandet än

svårare, kanske icke så sällan inträffa, att icke den, som g]ort sig skyldig

till försummelse, träffades av avgiften.

Vad vidare särskilt angår äganderättsuppgifterna i registret, kan

anmälan om äganderättsförändring väl vara gjord, men av en eller annan

anledning inskrivning icke kunnat verkställas.

, Vid bedömandet av eu underlåtenhet att anmäla äganderättsförändring

bör för övrigt icke förbises, att, såsom redan antytts, fullgörandet av anmälningsskyldigheten

i de flesta fall icke utgör ett villkor för vinnande

eller skyddande av en rättighet, utan fastmera innebär eu närmast i det

allmännas intresse den enskilde ålagd förpliktelse, som därför kan kännas

för denne betungande och ändamålslös, ett förhållande som nog får antagas

icke vara alldeles utan betydelse i fråga om anmälningspliktens iakttagande.

Aven bör härvid uppmärksammas, att det i regeln icke åligger

den, som upphör att vara ägare till fartyg eller lott däri, att göra anmälan

härom, utan påvilar anmälningsskyldigheten den nye ägaren, varvid

det i fråga om lottförändring är huvudredarens skyldighet att anmäla

sådan. Om därför en äganderättsförändring icke anmäles — vilket utan

pliktförsummelse exempelvis kan förvållas därav, att en nybliven delägare

icke underrättar huvudredaren — blir följden, att en i registet, ehuru

oriktigt, såsom ägare eller delägare kvarstående på grund av en uraktlåten

anmälan, som det berott icke av denne, utan av annan att fullgöra, bliver

skyldig att erlägga den ifrågavarande skatten. Den åter, som gjort sig

skyldig till sådan uraktlåtenhet, vilken till och med medför straff för den

anmälningsskyldige, skulle enligt förslaget befrias från avgifts erläggande.

I vilken omfattning registret till följd av underlåtenhet i berörda

hänseende kan vara missvisande, undandrager sig naturligtvis närmare

bedömande, men torde med all säkerhet kunna sägas, att äganderättsförändringar,

särskilt i fråga om fartyg med flera delägare, ofta nog icke

vederbörligen anmälas, varigenom vållas, att delägare, som kanske för länije

sedan utgått ur rederiet och tilläventyrs ej ens längre finnes i livet, fortfarande

kan stå upptagen i registret.

I dylika rederier kan antalet delägare vara ansenligt, då ju någon

begränsning av äganderättens uppdelning i lotter icke är stadgad. Rede
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232. 69

rier finnas ock, där delägande, med sinsemellan ytterst olika stora lotter,

kunna uppgå till nära ett hundratal, ofta bosatta på vitt skilda orter, ja

även utanför landets gränser. Att anledning till förändring i äganderättsförhållandena

beträffande dessa rederier mycket ofta skall förekomma är

självfallet; och den särskilt av krigskonjunkturerna ökade spekulationen i

fartygsvärden har i sin mån medverkat till att omsättningen även av lotter

i fartyg blivit livligare. 1 sådant hänseende har till och med inträffat,

att i vissa fall andelsbevis å fartygslotter fått en rörlighet i allmänna

marknaden, att de i viss man kunna jämföras med aktier eller andra

fondpapper. Med hänsyn härtill kan det mången gång för en huvudredare

ställa sig svårt, för att icke säga omöjligt, att avgöra, vilka vid eu

viss tidpunkt rätteligen varit delägare i fartyget.

Att även nu antydda förhållanden måste i sin mån återverka på

innehållet i registret, lärer med skäl kunna förutsättas, och giver ytterligare

stöd för betänkligheterna beträffande lämpligheten av det föreslagna

skatteförfarandets anordnande på grundvalen av uppgifterna i registret.

Man tänke sig blott — för att belysa saken med ett exempel — till vilka

oegentligheter vid skattens påförande det skulle leda, särskilt beträffande

fartyg, som tillhör rederi av nyss berörd beskaffenhet, därest, såsom ju

kan befaras, de äganderättsförhållanden, från vilka man utgått, visa sig i

verkligheten hava varit annorlunda, än registret angiver. Det skulle kunna

ifrågasättas, om icke olägenheterna i nämnda hänseende läte sig avhjälpas

därigenom, att huvudredaren ensam gjordes i första hand ansvarig för

hela skattebeloppet för fartyget, med rätt för denne att från medredarna

uttaga vad som icke belöpte på honom själv. Häremot må emellertid

framhållas, att förändrade förhållanden kunna göra det omöjligt för huvudredaren

att uttaga skattebidragen, varför redan av denna anledning en

sådan anordning ej bör kunna ifrågakomma.

Med det sålunda anförda torde få anses nogsamt påvisat, att registret

varken med hänsyn till ändamålet med detsamma eller det sätt, varpå

det är inrättat, kan erbjuda nödiga förutsättningar, för att en på nämnda

register folad beskattningsåtgärd av den innebörd, som förslaget åsyftar,

låter sig genomföras utan att enskildas rätt, och därigenom också den

allmänna rättssäkerhetens intresse, i viss mån åsidosattes.

Med den mening i frågan, Kollegium sålunda ovan utvecklat, har

kollegium icke ansett nödigt att vidare än som skett härvid ingå i närmare

prövning av förslagets särskilda bestämmelser, vilket emellertid icke innebär,

att detsamma skulle i dessa delar hava lämnats utan erinran. Tvärtom

torde nog även i övrigt förslaget giva anledning till åtskilliga anmärkningar,

och kollegium vill i sådant hänseende icke hava underlåtit att

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

påpeka, att exempelvis avgörandet, huruvida ett fartyg är att anse såsom

registreringspliktigt, ävensom huruvida ett fartyg, som är försett

med hjälpmaskin, skall räknas till maskindrivna fartyg — vilka förhållanden

äro av betydelse vid beskattningen — i många fall torde ställa

sig svårt, enär uppgifterna i registret icke alltid kunna lämna för bedömandet

härav erforderliga upplysningar. Slutligen bör icke lämnas oanmärkt,

att det torde vara mindre egentligt, att, såsom emellertid förslaget

föranleder, utländsk delägare i svenskt fartyg påföres skatt även i det fall,

att han icke är inom riket bosatt, då ju densamma näppeligen lärer kunna

utkrävas.

Slutligen anser sig kollegium böra meddela, att för fullgörandet av

de Kollegium enligt förslaget påvilande uppgifter skulle krävas anställandet

å dess fartygsregistreringsavdelning av en särskild tjänsteman samt åtskilliga

kvinnliga skriv- och räknebiträden. Förenämnde tjänsteman torde

böra på eget ansvar fullgöra de åsyftade uppgifterna, enär avdelningens

nuvarande personal är strängt upptagen redan av det ordinarie arbetet.

Dessutom skulle erfordras ytterligare lokalutrymme. Eventuellt torde

Kollegium erhålla uppdrag att inkomma med närmare förslag härutinnan.

Underdånigst

K. A. Fryxell.

Per G. Friberg. Emil Hubner. Nils Carlsson.

Föredragande för utrikesbyrån.

John Stockenberg. Martin Jansson.

Föredragande för

fartygsregistrcringsavdelningen.

Gordon Ernberg.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

Bilaga Lilt. G

— Kröngr —

l.iooooc

gooooo

£Nq£L5K LAST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition nr 232.

Bilaga Litt. D.

PHHi_Pf H tom.

JfiN. f£B, aPR. NftJ ''JUNI dULi flUC, S£PT. OKT. NOV. OÉC.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 232.

inlaga Litt. E.

e/o

1*0

-4-

/ j

no

/ j

/ / ,

/ 1

iocTl

/

4L-

/ i

/

-i-—

so

/ /

/

/

/ /

no

/ y

V -

V /

/

70

//

/ /

4—

(oQ

/ /

-/-A

7

_

/ -/.—

50

/ /

/

/

''//

*to

/ /

/ / V

'' .

/

fy

30

/ f

''Vy.

''

/.

/ y.

So

yy

*

IO

/y

0

Jrn. FEB. MARS RPR M»j JUNI JULI AOC, SÉPf. OKT. NOV. DEC.

PRQCEMTUEL ÖKNtNC, l PRIS FÖR ALPKE FARTYG

ÅR 1915

--- +

_____ÖKNiNq Pft BRUTTOTON:---ökning PR D-W~ TON,

--MEoeLoknin^

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 207 haft. (År 232.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:255 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tonnageavgift ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. BevU 1916:48 Memorial, angående ersättning åt av utskottet vid handläggning av vissa ärenden anlitade biträden. s. 2 i texten
  3. BevU 1916:35 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tonnageavgift dels ock i ämnet väckta motioner. \ s. 1 i texten