Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om lerigskonjunkturskatt

1916-04-13 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:241, Med förslag till förordning om lerigskonjunkturskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj: Is nåd. proposition nr 241.

1

Nr 241.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om lerigskonjunkturskatt; given Stockholms slott

den 5 maj 1916.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om krigskonjunkturskatt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all Kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 216 Käft. (AV 241.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 241.

Förslag

till

Förordning

om krigskonjunkturskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För vinst, uppkommen genom det av nuvarande krigstillstånd framkallade

läget, skall på grund av taxering under år 1916 och följande år,

i den mån vinsten icke blivit genom taxering år 1915 enligt förordningen

om krigskonjunkturskatt den 11 juni 1915 beskattad, till staten erläggas

krigskonjunkturskatt enligt bestämmelserna i denna förordning.

2 §•

Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd

ökning uti

a) inkomst, som avses i 7 § 3:o b), c) och d) förordningen om inkomst-

och förmögenhetsskatt; samt

b) sådan under nämnda 7 § 3:o a) hänförlig inkomst, som på grund

av anställning inom rörelse eller yrke, varom i samma § 3:o b) förmäles,

till följd av genom krigsläget ökad vinst för arbetsgivaren eller ökad omfattning

av rörelsen eller yrket tillgodokommer någon såsom tantiéme, lönetillägg,

gratifikation eller under vilken annan form som helst.

Inkomst, varom i b) sägs, kallas i denna förordning tantiéme.

3 §•

För skattskyldighet förutsättes:

a) att den skattskyldige för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av minst 8,000 kronor;

b) att däri ingående inkomst av det slag, som i 2 § sägs, överstiger

det belopp, vartill motsvarande inkomst blivit vid taxeringarna till inkomstoch

förmögenhetsskatt någotdera av åren 1913 och 1914 högst beräknad; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:tx nåd. •proposition nr 241.

c) alt därjämte, vad angår inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag,

bolagets för året till inkomstskatt taxerade inkomst överstiger dels

5 procent av bolagets kapital, sådant det vid årets taxering beräknats, dels

ock, beräknad i procent av kapitalet (inkomstprocenten), den vid taxeringarna

någotdera av åren 1913 och 1914 uträknade högsta inkomstprocenten.

4 §•

För taxering till krigskonjunkturskatt beräknas inkomst av varje

inkomstkälla för sig och till det belopp, varmed den vid stadgad deklaration

om inkomst och förmögenhet bör angivas under litt. C och D i

deklarationsformuläret, dock att inkomst under C I beräknas allenast till

den del, som utgör tantiéme.

Vid taxeringen skall hänsyn tagas till särskilda, under nyssberörda

litt. icke gjorda avdrag för värdeminskning, så vitt de beröra hithörande

inkomst, men däremot icke till de i deklarationsformuläret oinförmälda

allmänna avdragen i vidare mån än att från inkomst, som uppstått på

grund av det genom krigstillståndet framkallade läget, avdrag får ske för

förlust, som uppkommit å annat företag för utnyttjande av samma läge.

Därest icke kan utrönas, med vilket belopp inkomst, som här avses,

ingår i det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, skall

nämnda inkomst upptagas till det belopp, som den med ledning av den

skattskyldiges deklaration och andra handlingar kan beräknas hava utgjort.

Om skyldighet att avgiva särskilda deklarationer och uppgifter till

ledning vid beskattningen av krigskonjunkturvinst i form av tantiéme stadgas

i 21 §.

5 §•

Har någon vid beräkning av deklarerad inkomst avdragit driftkostnad,

som icke är att hänföra till verklig sådan eller icke står i rimligt

förhållande till rörelsens omfattning, eller eljest avdragit kostnad, som

uppenbarligen saknar samband med inkomstens förvärvande, skall krigskonjunkturskatt

i förekommande fall utgå, även om berörda avdrag föranlett,

att taxering för inkomst- och förmögenhetsskatt icke skett till sådant

belopp, som i 3 § förutsättes, och skall beräkning, varom i 4 § sägs, verkställas

utan hänsyn till sådant avdrag.

Har i fall, varom nu är sagt, avdraget belopp tillgodokommit annan

såsom inkomst, utan att kunna beskattas på grund av bestämmelserna i

2 §, vare jämväl denne härför skattskyldig, därest de i 3 § stadgade förutsättningar

för skattskyldighet eljest föreligga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Alajits nåd. proposition nr 241.

6 §•

Det belopp, varmed vid årets taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

inberäknad inkomst av det slag, som i 2 § och 5 § andra stycket

sägs, överstiger motsvarande vid taxeringarna någotdera av åren 1913

och 1914 högst beräknade inkomst, kallas i denna förordning matematisk

merinkomst.

Den del därav, som bär sin grund i det genom krigstillståndet framkallade

läget, benämnes beskattningsbar merinkomst.

7 §•

Om summan av skattskyldigs beskattningsbara merinkomster av samtliga

inkomstkällor icke uppgår till 2,000 kronor, äger taxering icke ruin.

Slutar nämnda summa icke å jämna hundratal kronor, avrundas densamma

vid taxeringen till närmast lägre fulla hundratal kronor.

8 §•

Krigskonjunkturskatt beräknas enligt denna

Tariff.

Beskattningsbar

merinkomst.

Kronor.

Procenttal.

Skattebelopp.

Kronor.

Ökning för varje fullt

hundratal kronor, som

faller mellan de i kol.

1 angivna inkomst- beloppen.

Kronor.

2,000

12

240

13

20,000

13

2,600

15

40,000

14

5,600

16

80,000

15

12,000

17

160,000

16

25,600

19

240,000

17

40,800

21

320,000

—

—

—

För merinkomst, som uppgår till 320,000 kronor eller därutöver,

utgör skatten 18 kronor för varje fulla 100 kronor.

9 §•

Om på grund av efterbeskattning för något av åren 1913 och 1914

skattskyldig påförts särskild inkomst- och förmögenhetsskatt, skall vid be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. MctjUs nåd. •proposition nr 241.

rakningen av den matematiska inerinkomsten så anses, som hade det eftcrbeskattade

beloppet blivit i vanlig ordning till beskattning upptaget.

10 §.

Är fråga om äkta makar, som var för sig taxerats till inkomst- ocli

förmögenhetsskatt, skall till grund för inkomstberäkning i varje fall läggas

makarnas sammanräknade inkomst. Skola båda makarna erlägga krigskonjunkturskatt,

skall följaktligen skatten beräknas å makarnas sammanlagda

beskattningsbara merinkomst, men till utgörande fördelas mellan

makarna i förhållande till varderas särskilda beskattningsbara merinkomst.

11 §•

Har skattskyldig icke under någotdera av åren 1913 och 1914 varit

till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad för inkomst, varom i 2 § sägs,

anses den under löpande året taxerade inkomsten av ifrågavarande slag i

sin helhet såsom matematisk merinkomst.

12 §.

Krigskonjunkturskatten uppbäres vid särskild uppbördsstämma enligt

de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas.

13 §.

Skattskyldig taxeras till krigskonjunkturskatt å den ort, där han

under året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt.

14 §.

Bestämmelserna i 24 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

skola äga tillämpning även i fråga om krigskonjunkturskatt.

15 §.

Taxering enligt denna förordning äger rum år 1916 och sedermera

årligen till och med året efter det, under vilket genom nådig kungörelse

tillkännagivits, att krigstillståndet skall anses hava upphört.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

Taxeringen verkställes av en särskild nämnd, kallad krigskonj unkturskattenämnd.

Sådan nämnd utses för varje län och för Stockholms stad av Konungens

befallningshavande och skall bestå av minst 4 högst 8 ledamöter.

Konungens befallningshavande utser jämväl suppleanter till antal, motsvarande

minst hälften av antalet ordinarie ledamöter. Såväl ordinarie ledamöter

som suppleanter utses till minst halva antalet för län bland ledamöterna

eller suppleanterna i länets prövningsnämnd och för Stockholms

stad bland ledamöterna eller suppleanterna i stadens prövningsnämnd.

Krigskoujunkturskattenämnden sammanträder för län i residensstaden

och för Stockholms stad i Stockholm å tid, som utsättes av Konungens

befallningshavande och bestämmes så, att nämndens arbeten må vara avslutade

i länen före den 1 december och i Stockholm före årets slut. Om

tid och ställe för nämndens sammanträde utfärdar Konungens befallningshavande

senast den 15 juli allmän kungörelse samt underrättar i god tid

dem, som blivit utsedda till ledamöter i nämnden.

Berörda kungörelse skall jämväl innehålla erinran till vederbörande

om den i 21 § stadgade skyldighet att avlämna deklaration och uppgifter

till ledning vid taxering av tantiéme samt om påföljden för uraktlåtenhet

därutinnan, och skall kungörelsen införas i ortstidningar, som av Konungens

befallningshavande bestämmas.

Möter för ledamot i nämnden hinder att tillstädeskomma, bör anmälan

därom ofördröjligen ingivas till Konungens befallningshavande, som

därefter inkallar vederbörande suppleant.

Den, som blivit utsedd till ledamot i nämnden eller inkallad i stället

för ordinarie ledamot, men utan vederbörligen anmält förfall icke infinner

sig vid nämndens sammankomst, skall bota tjugufem kronor.

16 §.

Konungens befallningshavande åligger att, på grund av de till taxeringarna

för inkomst- och förmögenhetsskatt hörande handlingar och de i

21 § omförmälda särskilda deklarationer och uppgifter, till ledning för

krigskonj unkturskattenämndens arbete upprätta en längd över de i länet

med hänsyn till matematisk merinkomst ifrågakommande skattskyldiga.

I denna längd, som kallas krigskonjunkturskattelängd och för vilken

formulär fastställes av Konungen, upptagas för varje skattskyldig hans

namn, för året till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, åren

1913 och 1914 samt löpande året till sådan skatt taxerad inkomst, särskilt

för varje inkomstkälla, av sådant slag som avses i 2 §, matematisk mer
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

7

inkomst såväl särskilt för varje inkomstkälla som till sammanlagt belopp

samt uträknad skatt. För inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag

angivas därjämte bolagets kapital och inkomstprocent enligt taxeringarna

såväl det löpande året som åren 1913 och 1914. Härutöver skola i

längden antecknas kända särskilda förhållanden, som kunna inverka på

taxeringen.

17 §.

Så snart krigskonjunkturskattelängden i enlighet med 16 § upprättats,

skall genom Konungens befallningshavandes försorg till en var i densamma

upptagen skattskyldig översändas utdrag av längden, i vad honom

angår, och skall därvid underrättelse tillika lämnas om tiden för krigskonjunkturskattenämndens

sammanträde samt om vad skattskyldig, enligt

vad här nedan sägs, har att iakttaga, därest han anser den beskattningsbara

merinkomsten böra upptagas till annat belopp än den matematiska

merinkomsten.

Underrättelse, varom nu är sagt, skall genom Konungens befallningshavandes

försorg i rekommenderat brev med allmänna posten kostnadsfritt

tillsändas den skattskyldige under hans i senast avlämnade deklaration

uppgivna adress, där ej annan adress senare blivit av honom

uppgiven, och skall sådant brev vara till posten avlämnat sist en månad

före nämndens sammanträde.

Förmenar skattskyldig, att den matematiska merinkomsten i sin helhet

eller till någon del icke har sin grund i det genom krigstillståndet

framkallade läget, äger lian att sist å fjortonde dagen före krigskonjunkturskattenämndens

sammanträde till Konungens befallningshavande inkomma

med till nämnden ställda erinringar jämte den utredning i ärendet han

vill åberopa.

18 §.

Vid krigskonjnnkturskattenämndens sammanträde skola av Konungens

befallningshavande tillhandahållas ej mindre krigskonjunkturskattelängden

och de framställningar, som med anledning av denna inkommit från skattskyldiga,

än även de deklarationer, uppgifter, taxeringslängder, angivande

jämväl av prövningsnämnden beslutade ändringar, samt övriga handlingar,

som för taxeringens verkställande må erfordras.

Om och i den mån av föreliggande handlingar framgår eller

eljest är för nämnden känt, att den matematiska merinkomsten uppstått

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 241.

på grund av omständigheter, vilka icke stå i samband med det av krigstillståndet

framkallade läget, äger taxering till krigskonjunkturskatt icke

rum.

19 §.

Har skattskyldig under år 1913 eller år 1914 varit till inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerad å ort inom annat län än det, inom vilket

han skall taxeras till krigskonjunkturskatt, eller har skattskyldig förut

blivit till krigskonjunkturskatt taxerad i annat län än det, inom vilket han

skall det löpande året till sådan skatt taxeras, åligger det Konungens vederbörande

befallningshavande att, då framställning därom göres, till Konungens

befallningshavande i det län, där taxering skall ske, översända

för taxeringen erforderliga deklarationer, utdrag av taxeringslängderna och

krigskonjunkturskattelängden samt övriga handlingar angående den skattskyldiges

taxering.

20 §.

Vid krigskonjunkturskattenämndens sammanträde föres protokoll angående

de ärenden, där sådant erfordras, börande protokollet justeras inför

nämnden och justeringen bestyrkas genom å protokollet tecknat intyg av

två ledamöter. ’ Kan justeringen ej ske vid nämndens sammanträde, må

densamma äga rum senast åtta dagar därefter inför ordföranden och två

av nämnden därtill utsedda ledamöter i närvaro jämväl av kronans ombud.

Nämndens beslut i fråga om den beskattningsbara merinkomsten

och uträknad skatt antecknas för varje skattskyldig i härför avsedda

kolumner i krigskonjunkturskattelängden.

Sedan taxeringen avslutats, underskrives längden av nämndens ordförande

och minst två ledamöter.

Anteckningarna i längden verkställas och protokollet föres av den

eller de personer, som Konungens befallningshavande därtill förordnat.

Protokollsföraren hos nämnden åligger att ofördröjligen, efter det

protokollet justerats, till skattskyldig, vilkens till ledning vid egen taxering

avlämnade uppgifter och erinringar- icke blivit vid taxeringen följda

eller för vilken det taxerade beloppet satts högre än den matematiska

merinkomsten eller vilken blivit taxerad, ehuru han icke varit av Konungens

befallningshavande i längden upptagen, i rekommenderat brev

översända med besvärshänvisning försett utdrag av protokollet, i vad honom

rörer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj;ts nåd. proposition nr 241.

21 §.

1 mom. Skattskyldig, som för året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av minst 8,000 kronor och därvid

beskattats för tantiéme, skall avgiva särskild deklaration om tantiéine.

Denna deklaration skall före den 15 september avlämnas till Konungens

befallningshavande i det län, där taxeringen till inkomst- och

förmögenhetsskatt ägt rum, och, avfattad enligt vid denna förordning fogat

formulär, upptaga, särskilt för varje inkomstkälla, skattskyldigs under

litt C I i det allmänna deklarationsformuläret uppgivna inkomster med

angivande av däri ingående tantiéme, beloppen av vid 1913 och 1914 års

taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattad tantiéme samt de

grunder, efter vilka tantiéme i varje fall utgått.

2 mom. Det åligger arbetsgivare, som i 2 § b) avses, att för varje

hos honom anställd person, till vilken tantiéme utgått till belopp av 1,000

kronor eller däröver, till den myndighet och inom den tid, som ovan

föreskrivits i fråga om särskild deklaration av den skattskyldige, avlämna

skriftlig uppgift å beloppet av tantiémen och grunderna för dess beräknande.

3 inom. Därjämte åligger det skattskyldig att på anmaning av Konungens

befallningshavande och inom i anmaningen förelagd tid meddela

upplysningar till ledning för taxeringen till krigskonjunkturskatt, såvitt

honom rörer, en var i övrigt obetaget att meddela upplysningar, som

kunna tjäna till ledning vid hans taxering; och skall i fråga om sådan

anmaning, vad i 15 § 1 mom. förordningen om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering stadgas om anmaning, som utfärdas av kronans

ombud hos prövningsnämnd, äga motsvarande tillämpning.

4 mom. Varder deklaration, som i denna § omförmäles, ej i föreskriven

tid avlämnad, vare den skattskyldige förlustig rätten att överklaga

taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund.

Vid underlåtenhet i fråga om arbetsgivares i 2 mom. stadgade uppgiftsplikt

böte den försumlige tjugufem kronor.

Hörsammas icke anmaning, varom i 3 mom. är sagt, förloras rätten

att överklaga taxeringen, och vare därjämte den anmanade förfallen till

böter, svarande mot en tiondedel av den krigskonjunkturskatt, som påföres

den skattskyldige.

Visas giltig ursäkt för underlåtenhet i fråga om deklarations- och

uppgiftsskyldighet enligt denna §, äger stadgad påföljd icxe rum.

Har någon i meddelad deklaration, annan uppgift eller upplysning

mot bättre vetande uteslutit eller till för lågt belopp upptagit inkomst,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 216 käft. (Nr 241). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

vare påföljd som i 20 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering sägs.

Ö £5

5 inom. I fråga om skyldighet att för annans räkning avgiva deklaration,

uppgift eller upplysning enligt denna förordning gäller vad i

9 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

för motsvarande fall är stadgat.

22 §.

Till ersättande av kostnaderna för det förberedande arbete för taxering

till krigskonjunkturskatt, som skall genom Konungens befallningshavandes

försorg utföras, samt övriga av taxeringsarbetet föranledda kostnader

har krigskonjunkturskattenämnden att efter förslag av Konungens

befallningshavande anvisa erforderliga medel
A

nämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter äga åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning såsom för ledamot i prövningsnämnd

är stadgat.

Här omförmälda ersättningar ävensom gottgörelse, motsvarande

landskamrerares tjänstgöringspenninga,r, till den, vilken i anledning av

landskamrerare för arbete med krigskonjunkturskattetaxeringen beviljad

ledighet från vissa tjänstegöromål förordnas att samma göromål förrätta,

avföras å anslaget till kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet.

23 §.

Inom femton dagar efter krigskonjunkturskattenämndens sista sammanträde

skola, utom vad Stockholms stad angår, utdrag av krigskonjunkturskattelängden,

summerade i avseende å den av nämnden uträknade

skatten, översändas till vederbörande häradsskrivare och magistrat för debiterings

verkställande.

Efter slutad debitering av skatten åligger det häradsskrivaren och

magistraten att till Konungens befallningshavande återställa utdragen.

Krigskonjunkturskattelängden skall biläggas kronoräkenskaperna

för året.

24 §.

över krigskonjunkturskattenämnds beslut må besvär anföras av kronans

ombud, så ock av vederbörande skattskyldig, därest han ej, enligt

bestämmelserna i 21 §, förlorat rätten därtill, och skall den omständig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

heten, att skattskyldig ej gjort sådan framställning, sorri i 17 § omförmäles,

icke utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning.

Besvären skola, ställda till kammarrätten, ingivas till Konungens

befallningshavande i det län, där taxeringen skett, före klockan tolv på

sista helgfria dagen i mars månad året efter det, då taxeringen ägt rum,

vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna till prövning.

Sedan vid inkomna besvär blivit fogade utdrag av krigskonjunkturskattelängden

och av taxeringslängderna, såvitt den överklagade taxeringen

angår, samt förklaring över besvären infordrats från vederbörande, insänder

Konungens befallningshavande skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.

Så snart ovan stadgade besvärstid gått till ända, översänder Konungens

befallningshavande till kammarrätten förteckning å anförda besvär.

25 §.

Därest efter anförda besvär över prövningsnämnds eller kammarrättens

beslut taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller

bliver någon åsatt för år, då taxering till krigskonjunkturskatt ägt rum,

skall samtidigt vidtagas den ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt

eller verkställas den taxering till sådan skatt, som därav må föranledas.

Det åligger Konungens befallningshavande att vid insändande till

kammarrätten av besvär rörande taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

i förekommande fall foga utdrag av krigskonj unkturskattelängdeiv

26 §.

Om någon på grund av efterbeskattning påföres särskild inkomstoch

förmögenhetsskatt, skall, om efterbeskattningen därtill föranleder,

krigskonjunkturskatt särskilt påföras honom till behörigt belopp.

Sådan skattepåföring sker i sammanhang med efterbeskattningen till

inkomst- och förmögenhetsskatt och verkställes av samma myndighet.

Om klagan över sådan skattepåföring gäller vad som stadgas om

överklagande av taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har någon i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering till krigskonjunkturskatt, lämnat oriktigt meddelande, eller har

uPP?=iftspliktig underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts, att krigskonjunkturskatt icke blivit påförd eller blivit

påförd till för lågt belopp, skall, då sådant kommer till vederbörandes

kännedom, särskild krigskonjunkturskatt genom taxering påföras den skattskyldige

till belopp, som genom berörda förfarande undandragits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

Sådan efterbeskattning må icke ske senare än fem år efter det år,

då taxering rätteligen bort ske, och verkställes under år, då krigskonjunkturskattenämnd

finnes tillsatt, av denna, men eljest av vederbörande prövningsnämnd.

Då efterbeskattning till krigskonjunkturskatt verkställes av krigskonjunkturskattenämnd,

antecknas densamma i den allmänna krigskonjunkturskattelängden,

men i andra fall sker anteckning om efterbeskattningen

i särskild krigskonjunkturskattelängd, som bilägges inkomstlängden.

Har den skattskyldige avlidit, gäller i fråga om påföring av krigskonjunkturskatt

enligt denna §, vad i 22 § förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt för motsvarande fall stadgas.

27 §.

Bestämmelserna i 23 § 1 och 3 mom., 43, 44, 48, 51, 52, 53, 56,

57, 58 §§, 59 § 2 mom. samt 60 och 61 §§ förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering skola i tillämpliga delar gälla

jämväl i fråga om taxering till krigskonjunkturskatt, och skall det åligga

kronans ombud att i varje i krigskonjunkturskattenämndens protokoll

omförmålt mål låta sin mening och skälen därför till protokollet antecknas.

28 §•

Därest kammarrätten vid prövning av anmärkning, som framställts

av ''dess revisionsavdelning, finner att krigskonjunkturskatt till följd av

skrivfel, felaktig uträkning eller förbiseende icke påförts eller påförts till

lägre belopp än som vederbort, äger kammarrätten, efter vederbörandes

hörande, vidtaga erforderlig rättelse i skattepåföringen; skolande till ledning

vid här omförmälda granskning samtliga till grund för taxering enligt

denna förordning liggande deklarations- och andra handlingar, vilka

icke bilagts anförda besvär, i förseglade konvolut åtfölja kronoräkenskaperna

vid deras insändande till kammarrätten.

29 §.

Sammandrag av krigskonjunkturskattelängderna, angivande för varje

fögderi och stad påförd krigskonjunkturskatt, skall i enlighet med formulär,

som fastställes av statskontoret, genom Konungens befallningshavandes försorg

upprättas och till statskontoret insändas senast den 31 december,

dock att för Stockholm därmed må anstå till slutet av februari påföljande

år.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 241.

Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit därstädes

granskas, skall ett generalsammandrag för hela riket inom statskontoret

upprättas samt genom detta verks försorg utgivas från trycket

och utdelas med allmänna tidningarna.

30 §.

Krigskonjunkturskatten redovisas såsom inkomst i kronoräkenskaperna

för det år, under vilket taxeringen därtill ägt rum.

31 §.

Har någon enligt denna eller förut gällande förordning taxerats till

krigskonjunkturskatt för inkomst, för vilken han även i annat land påförts

skatt av motsvarande slag, må han hos Konungen söka skälig nedsättning

i den honom här i riket påförda krigskonjunkturskatten, och må, under

förutsättning av motsvarande eftergift i det andra landet, Konungen efter

vederbörande» hörande medgiva den nedsättning, som kan finnas av rättvisa

och billighet påkallad.

32 §.

Har skattskyldig ordnat sin bokföring på sådant sätt, att vinst,

varom i denna förordning är fråga, redovisas senare, än i allmänhet äger

rum, och har därav föranletts, att vinst, som uppkommit före utgången

av det år, varunder, jämlikt 15 §, krigstillståndet skall anses hava upphört,

blivit undandragen taxering enligt denna förordning, skall sådan

vinst ändock vara underkastad beskattning enligt här ovan stadgade grunder

för skattskyldighet.

De särskilda bestämmelser, som härutinnan erfordras, utfärdas av

Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Genom densamma upphäves förordningen om krigskonjunkturskatt

den 11 juni 1915.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

Deklaration om tautiéme för kri^konjunkturskattetaxeringen år 191....

Fullständiga för- och tillnamn:

Titel:

Mantalsskrivning sort för innevarande år:

Län:...............................................

Socken, köping:.................................

By, gård, hemman och n:r..................

Stad:.................................Bote:.......

Församling (i stad)...........................

Kvarter: ........................... n:r.........

med adressnummer:

Den av mig till årets taxering för inkomst- och förmögen- hetsskatt under CI i deklarationsformuläret deklarerade inkomst

utgjorde ..........................

och fördelas på följande sätt (här angivas de särskilda in- komstkällorna och beloppet för varje inkomstkälla)......

ktbnor

öre

Summa

I denna summa ingår tantiéme med följande belopp (speci- ficerade för varje inkomstkälla) ...............

—.......—

......

Summa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 241.

15

Motsvarande tantiéme har ingått i mina till inkomst- och

förmögen hetsskattetaxeringen åren 1913 och 1914 deklarerade

inkomster med följande belopp (specificerade för varje inkomstkälla):
år

1913:

kronor

öre

år 1914:

Tantiemen utgar efter följande grunder_ (särskilt angivna för varje inkomstkälla):
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

Särskilda upplysningar:

(Här lämnas de ötriga upplysningar, som deklaranten kan önska meddela till ledning för

bedömande, huruvida och i vad mån till krigskonjunkturskatt skattskyldig krigsvinst ingå: i

det deklarerade tantiémeheloppet.)

Att samtliga i denna deklaration lämnade uppgifter blivit av mig efter

bästa förstånd meddelade, bekräftas på heder och samvete:

............den........................... 191 —

Namn:.......

Titel: ......

Postadress:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 241.

17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 maj

IDIG.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörciie,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten,- anförde härefter

:

Vid underdånig föredragning den 14 sistlidne januari av de till

statsregleringen för år 1917 hörande frågor hemställde jag bland annat,

att, på sätt statskontoret ifrågasatt, jämväl i 1917 års riksstat skulle upptagas

inkomst genom krigskonjunkturskatt, avsedd att träffa under innevarande

år intjänta krigskonjunkturvinster. På grundval av då förhandenvarande

uppgifter rörande resultatet av 1915 års taxering till krigskonjunkturskatt

och under antagande att kriget kom me att räcka under en

avsevärd del av detta, år ansåg jag mig kunna beräkna, att utbytet av en

krigskonjunkturskatt å 1916 års krigsvinster, uttagen efter de i gällande

förordning om krigskonjunkturskatt den 11 juni 1915 fastställda grunder,

skulle uppgå till åtminstone ett belopp av 4,500,000 kronor. I enlighet

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 216 Käft. (Nr 241). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

härmed behagade Eders Kungl. Maj:t bifalla, att i förslaget till riksstat

för år 1917 finge bland statsinkomster av skatter upptagas krigskonjunktursskatt

till nämnda belopp, 4,500,000 kronor.

Med hänsyn till att gällande förordning om krigskonjunkturskatt

avser taxering allenast åren 1915 och 1916 erinrade jag vid samma tillfälle

om behovet av ny förordning i ämnet, men förbehöll mig att få till

Eders Kungl. Maj:ts prövning framlägga förslag härtill senare, då den av

mig, på sätt jag omförmälde, igångsatta utredningen i frågan förelåge

avslutad.

De av Kungl. Maj:ts befallningshavande avgivna yttranden rörande

erfarenheterna från förra årets taxeringsarbete har jag funnit ådagalägga, att

gällande förordning om krigskonjunkturskatt icke bör få förlängd giltighet

i oförändrat skick. Det har sålunda visat sig, att i följd av förordningens

begränsning av skatteobjektet till sådan inkomst av arbete, som avses i 7 §

3:o) b), c) och d) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, i

många fall verkliga krigsvinster till betydande belopp kunnat undgå taxering,

vadan viss i det följande angiven utsträckning av den objektiva skatteplikten

synes påkallad med hänsyn till ej blott statens intresse utan även kravet

på jämnhet i beskattningen. Vidare har det befunnits erforderligt, att syftet

med denna skatt att i varje fall träffa konjunkturvinstens verkliga belopp

blir tydligare framhävt i författningen, och har i samband därmed en

förenkling av sättet för vinstens beräknande, då exakt uppgift om. dess

storlek saknas, ansetts ändamålsenlig. Beträffande själva taxeringsförfarandet

har yppats visst missförstånd i fråga om skillnaden till syfte och betydelse

mellan de förberedande åtgärder för taxeringen, som åligga Kungl.

Maj:ts befallningshavande, och själva taxeringen, som utföres av krigskonjunkturskattenåmnden.

Ett klargörande härav torde ock vara behövligt.

Till bedömande i detta sammanhang hava jämväl förelegat till Kungl.

Maj:t inkomma framställningar dels den 16 oktober 1915 från Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Malmöhus län om särskild ersättning åt kronans ombud

hos samma års krigskonjunkturskattenämnd, och dels den 20 november

1915 från Sulitelma Aktiebolag angående åtgärder till förekommande av

dubbelbeskattning genom taxering till krigskonjunkturskatt på en gång i

Sverige och Norge. Dessa framställningar hava varit remitterade, den

förra till statskontoret och den senare till kammarrätten.

Med hänsyn till ovan av mig antydda och andra jämväl beaktansvärda

hänseenden, i vilka behovet av ändrade eller förtydligade bestämmelser

framträtt, har jag funnit ändamålet betinga en genomgående överarbetning

av den nuvarande författningen och framläggande av ett fullständigt förslag

till ny förordning om krigskonjunktursskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun f/l. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

1!)

I enlighet därmed har jag låtit särskilda sakkunniga, landskamrerarna

0. Landén och E. Ahlner, utarbeta ett förslag till ny förordning i

ämnet med tillhörande motiv, vilka senare lämpligen torde få såsom bilaga

I fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende. De sakkunnigas förslag

har sedermera underkastats granskning av kammarrätten, och får jag,

sedan detta ämbetsverk den 29 sistlidne april inkommit med anbefallt

utlåtande, därvid kammarrätten överlämnat ett efter angivna grunder i

vissa delar omarbetat författningsförslag, härmed underställa ärendet Eders

Kungl. Maj:ts prövning.

I avseende å beskattningens objektiva omfattning har jag icke funnit

anledning gå utöver den principiella gräns, jag redan vid denna frågas

behandling i statsrådet förra året angav genom att inskränka skattskyldigheten

till sådana inkomstgrupper, »beträffande vilka man kan förutsätta,

att de särskilda konjunkturerna väsentligen kunnat göra sig gällande till

åstadkommande av höjda vinster», och torde det därför tillåtas mig att

beträffande de närmare skälen för min ståndpunkt härutinnan få allenast

åberopa vad jag anförde vid framläggandet för Eders Kungl. Maj:t av

förslaget till nuvarande förordning i ämnet.

Den utvidgning av skatteobjektet som, ■ på sätt ovan antytts, funnits

önskvärd, åsyftar ej heller någon avvikelse från nyssnämnda princip utan

endast ett mera effektivt tillämpande av densamma inom den givna ramen.

Den är föranledd närmast av det vid fjolårets krigskonjunkturskattetaxering,

enligt vad ett flertal Kungl. Maj:ts befallningshavande i sina ovanberörda

rapporter erinrat, konstaterade förhållandet, att ej sällan en uppkommen

krigsvinst kunnat till avsevärd del undgå beskattning därigenom,

att den skattskyldige disponerat betydande belopp av vinsten till

gottgörelse åt funktionärer eller åt andra personer, som kanske blott skenbart

lämnat någon motprestation i arbete. Kungl. Maj:ts befallningshavande

hava närmast fäst sig vid de hithörande fall, då sådan gottgörelse

har formen av tantiéme och således står i direkt förhållande till

arbetsgivarens vinst. I förevarande avseende lärer dock ej någon skillnad

böra göras mellan tantiéme samt vanlig lön, gratifikation eller annan till

beloppet fixerad ersättning. Om den större inkomsten för funktionären

föranletts av ett för arbetsgivaren förmånligare vinstresultat och detta i

sin ordning uppkommit till följd av krigskonjunkturerna, synes obestridligt,

att den förre lika väl som den senare haft krigsvinst och, i full

överensstämmelse med den ovan angivna grundprincipen, bör erlägga

kr ^konjunktur skatt därför. Enligt nuvarande bestämmelser, som icke

omfatta inkomst av arbetsanställning, tjänst eller pension, har den förre

emellertid gått fri från skatt, och har därjämte arbetsgivaren ägt obegrän
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

säd avdragsrätt för sålunda utgivna gottgörelser. Endast i sådant fall att

dylik såsom driftkostnad avdragen utgift ådagalagts vara skenbar eller icke

stå i rimligt förhållande till rörelsens omfattning eller uppenbarligen saknat

samband med arbetsgivarens inkomstförvärv, är enligt uttryckligt stadgande

i 5 § avdragsrätt utesluten.

Från synpunkten av funktionärens rationella skatteplikt är det, enligt

mitt förmenande, alldeles likgiltigt om anmärkt avdragsrätt tinnes för

arbetsgivaren eller icke. Den skattskyldighet för funktionären, som jag

av omförmälda skäl funnit böra i den nya förordningen upptagas, är

därför densamma i båda fallen. Endast i formellt hänseende har den

skillnad funnits lämplig, att de så att säga normala fallen av funktionärs

krigskonst behandlats i sammanhang med de förutvarande skatteobjekten

i 2 §, medan åter de till illojal driftkostnad hänförliga gjorts

till föremål för särskilt stadgande i 5 §. För enkelhetens skull har all

i 2 § omhandlad av arbetsgivaren lämnad gottgörelse erhållit gemensam beteckning

av tantieme, som således i denna författning tages i särskilt vidsträckt

bemärkelse.

Kammarrätten har i sitt ovannämnda utlåtande, vilket torde få såsom

bilaga II åtfölja detta protokoll, framhållit att, om stadgandet i 5 § finge

kvarstå vid sidan av den nytillkomna tantiémebeskattningen, skulle i tilllämpningen

följa att, så snart ett fall av tantieme vore hänförligt under

5 §, tantiémen bleve beskattad både hos funktionären och arbetsgivaren,

något som innebure obehörig dubbelbeskattning. På grund härav och

enär 5 § överhuvud taget strede mot principen, att årets taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt skall vara bindande jämväl för taxeringen

till krigskonjunkturskatt, samt vidare stadgandet vore av ringa praktiskt

värde, har kammarrätten föreslagit, att 5 § i sin helhet måtte uteslutas i

en blivande förordning.

Den föredragande ledamoten har däremot, enligt kammarrättens protokoll

i ärendet, vilket jämväl synes böra såsom bilaga III närslutas förevarande

statsrådsprotokoll, i avgiven reservation ansett 5 § böra bibehållas. I motiveringen

härför har gjorts gällande, att den anmärkta dubbelbeskattningen

vore försvarad såsom en ingalunda oberättigad straffbeskattning, samt att

5 § i sin helhet, utan hinder av de anförda principiella betänkligheterna,

komme att för framtiden i högre grad än hittills fylla ett praktiskt syfte

redan såsom ett preventiv mot de i 5 § avsedda missförhållandena. I

överensstämmelse med reservantens mening, beträffande vars närmare motivering

jag får hänvisa till kammarrättens protokoll, har jag, som redan

angivits, ansett 5 § böra kvarstå, och har jag jämväl i fråga om bestäm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUa nåd. proposition nr 241.

21

melsernas om den utvidgade beskattningen innehåll och plats i förordningen

i huvudsak följt av samme reservant lämnat förslag.

Vid avfattandet av sistnämnda bestämmelser, vilkas formulering såväl

i kammarrättens som i reservantens förslag enligt min uppfattning

gjorts alltför snäv, har det dock varit ett angeläget syfte att, till förekommande

av deras kringgående, kunna inbegripa alla möjliga slag av verkliga

eller mera skenbara ersättningar åt andra personer, vare sig verkliga

funktionärer eller mera tillfälliga uppdragstagare. Svårigheten att uppdaga

olika hithörande fall har ock nödvändiggjort införande av särskild

deklarationsplikt för tantiéme i enlighet med fastställt formulär, och är

förslag till sådant formulär, uppställt efter mönstret av det allmänna

deklarationsformuläret, bifogat författningsförslaget.

Till komplettering av och kontroll å den skattskyldiges deklaration

om åtnjuten tantiéme har föreslagits skyldighet för vederbörande arbetsgivare

att lämna motsvarande uppgift om utdelad tantiéme till mera avsevärt

belopp, 1,000 kronor eller däröver.

I syfte att stärka tillförlitligheten av de skattskyldigas enligt 17 §

framställda erinringar mot Kungl. Maj:ts befallningshavandes förberedande

uträkning av merinkomsten på grundval av föreliggande handlingar beträffande

taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, den matematiska

merinkomsten, såsom den lämpligen kan betecknas till åtskillnad från den

verkliga eller beskattningsbara merinkomsten, hade de sakkunniga förordat

stadgande om skyldighet att avgiva åberopad utredning »på heder och

samvete». Av skäl, som kammarrätten anfört mot en sådan anordning,

har jag emellertid låtit frågan härom förfalla.

I fråga om det minimum i skatteförmåga, som måste förutsättas vid

fastställande av grunderna för den subjektiva skattskyldigheten i avseende

å en extra ordinär beskattning av förevarande art, ansåg jag vid framläggande

av förslaget till gällande förordning böra uppställas bland annat

villkoret om minst 15,000 kronors enligt förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerad inkomst. Denna siffra blev av riksdagen nedsatt

till 10,000 kronor. I enlighet med vad vissa Kungl. Maj:ts befallningshavande

och de sakkunniga föreslagit, lärer gränsen kunna ytterligare

nedflyttas. För att på samma gång vinna en önskad förenkling i

förarbetet till taxeringen torde förevarande minimifordran kunna anknytas

till det för nyssnämnda skatt taxerade beloppet, inkomst jämte förmögenhetsdel,

vilket belopp, som bekant, är det i vederbörande taxeringslängd

förefintliga. Det nedsatta gränstalet har ansetts böra sättas till 8,000

kronors taxerat belopp.

Enligt gällande förordning anses, under i övrigt givna förutsätt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 241.

ningar, beskattningsbar merinkomst föreligga endast om inkomst av hithörande

inkomstkälla överstiger medeltalet av motsvarande inkomster,

sådana de beräknats vid taxeringarna till inkomst- och förmögenhetsskatt

åren 1913 och 1914. Emot det principiellt riktiga i en medeltalsberäkning

härutinnan lärer någon berättigad invändning icke kunna göras. Inskränkt,

som den i förevarande fall av praktiska skäl måste vara, till

allenast två år förlorar emellertid metoden väsentligt i rationellt värde.

bägges därtill att, såsom de sakkunniga i motiven framhållit, densamma

i tillämpningen kan förete stötande ojämnheter, torde kunna sättas i fråga,

om ej medeltalsberäkningen kunde slopas och jämförelsen inskränkas till

ett visst år, enligt den skattskyldiges berättigade intresse det taxeringsår

under en föregående period av normala konjunkturer, som haft att uppvisa

den högsta hithörande inkomsten. Praktiska hänsyn begränsa härvid

perioden till de två åren 1913 och 1914. I samband härmed bör givetvis

medeltalsberäkningen bortfalla även i fråga om det särskilda för bolagen

uppställda villkoret ifråga om inkomstprocenten. Genom den förändring

jag i enlighet med berörda synpunkter ansett böra vidtagas vinnes även

en rätt beaktansvärd lindring i taxeringsarbetet.

De förändringar i nuvarande 3 §, som således föreslås, hava biträtts

jämväl av kammarrätten.

Minsta beskattningsbara merinkomst är enligt gällande förordning

1,000 kronor. Då det synes kunna presumeras, att så pass små merinkomster

i regel sakna samband med krigskonjunkturerna, och då de fall,

där sådant samband verkligen är förhanden, tydligen äro av så ringa betydelse

i skatteväg, att taxeringsbesväret icke uppväges av skatteutbytet,

lärer, på sätt föreslagits, förevarande minimum utan olägenhet kunna höjas

till ett belopp av 2,000 kronor.

Den i gällande förordning stadgade progressiva skatteskalan lider av

viss ojämnhet däruti, att olämpliga språng i stegringen förekomma vid

övergången mellan vissa intervaller. Till undanröjande av denna olägenhet

bär jag''låtit utarbeta en ny skala, ägnad att i tillämpningen åstadkomma

en kontinuerlig progression av skatten för varje ökning av det taxerade

beloppet. Någon skärpning av skattesatserna, såsom de sakkunniga ifrågasatt,

har jag däremot icke velat föreslå.

Oaktat de åtgärder, som vidtagits till förenkling av taxeringsproceduren,

följer av skattepliktens utsträckning i såväl subjektivt som objektivt

avseende genom de omförmälda ändringarna i 2 och 3 §§ samt av det

tillkomna arbetet med granskning av deklarationerna om tantiéme, att

taxeringsbesväret i sin helhet kommer att väsentligt ökas. Härav betingas

med nödvändighet en framflyttning av den tidpunkt, inom vilken nämn
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

dens arbete skall vara slutfört, och har detta i sin ordning haft till följd,

att uppbörden av skatten icke vidare kan ske i samband med kronouppbörden.

Ett särskilt uppbördsförfarande maste därför anordnas enligt de

närmare bestämmelser, som i den mån de bliva erforderliga komma att

av Kungl. Maj:t utfärdas.

Kammarrätten har funnit de i förslaget utmätta tiderna ej blott

för taxeringens verkställande utan även och i synnerhet för den skattskyldiges

rådrum vid erinringar till nämnden enligt 17 § vara otillräckliga.

De sålunda uttryckta farhågorna torde dock, efter min uppfattning,

även om sådant låtit sig göra utan åsidosättande av andra synpunkter, icke

påkalla några ändrade föreskrifter.

Jämväl i fråga om de efter hithörande principer i de allmänna

skattelagarna utarbetade nya bestämmelserna om efterbeskattning till

krigskonjunkturskatt har kammarrätten uttalat vissa betänkligheter och

satt i fråga, huruvida ej från praktiska synpunkter stadgandena om efterbeskattning

överhuvud taget borde utgå. Det synes mig emellertid kunna

antagas, att redan eventualiteten av efterbeskattning, även om fallen av

praktisk tillämpning ej skulle bliva så talrika, kan komma att medverka

till förekommande av oegentligheter vid uppgiftspliktens fullgörande, och

har jag därför låtit 26 § kvarstå i författningsförslaget.

De sakkunniga hava påpekat, hurusom särskilt den omständigheten,

att skattskyldig begagnar annat räkenskapsår än kalenderår, kan medföra,

att krigsvinst, ehuru intjänad tillräckligt tidigt för att rätteligen bliva

föremål för taxering ett visst år, kan komma att undgå beskattning därigenom

att påföljande året någon taxering till krigskonjunkturskatt icke

vidare äger rum enligt förordningen därom. Till förekommande av sådan

oegentlighet i angivna och andra därmed jämförliga fall har jag dels sökt

giva 1 paragrafens principstadgande tillräckligt vid avfattning dels ock, i

enlighet med kammarrättens förslag, upptagit ett uttryckligt stadgande

om fortbestående skatteplikt, för vars realiserande det skulle tillkomma

Kungl. Magt att meddela erforderliga föreskrifter (32 §).

Med anledning av Sulitelma Aktiebolags ovannämnda framställning

har jag låtit i förslaget införa ett stadgande, som innesluter rätt att vid

dubbelbeskattning genom taxering på en gång i Sverige och i annat land

hos Konungen söka skälig nedsättning i den här i riket påförda skatten.

Beviljandet bör dock enligt sakens natur förutsätta motsvarande eftergift

i det andra landet. Då emellertid i motsvarande norska och danska författningar

redan finnas bestämmelser, som synas inrymma befogenhet för

vederbörande myndighet att tillmötesgå dylika anspråk, torde, såsom järn
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 241.

väl av kammarrätten uttalats, förevarande angelägenhet bliva tillfredsställande

ordnad på föreslaget sätt.

Över Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Malmöhus län ovan omförmälda

skrivelse rörande särskild ersättning åt vederbörande kronoombud har jag

såsom nämnt låtit inhämta statskontorets yttrande och, i likhet med statskontoret,

som avgivit utlåtande den 20 december 1915, funnit ifrågasatt ersättning

icke kunna lagligen medgivas, vadan jag icke kan tillstyrka nådigt bifall till

framställningen. Av samma anledning har jag ej heller kunnat i förslaget intaga

någon föreskrift, som skulle möjliggöra utanordnande av dylik ersättning.

Däremot har jag ansett påkallat, att i 22 § närmare fixeras den ersättning,

som skall tillkomma vikarie för landskamrerare, som åtnjuter

tjänstledighet för arbete med taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Det av de sakkunniga utarbetade förslaget avsågs skola träda i kraft

först år 1917. I motiven sättes dock i fråga, om ej åtminstone de huvudsakliga

nyheterna borde vinna tillämpning redan i år och att i sådan

händelse gällande förordning skulle i vidkommande hänseenden ändras.

Kammarrätten bar i denna fråga framhållit, att från skatteteknisk synpunkt

något hinder ej syntes föreligga för de nya grundernas tillämpning

redan vid årets taxering. För sådant fall har kammarrätten emellertid

ansett den mest praktiska formen vara, att den nya förordningen i sin

helhet trädde i kraft och att den gällande förordningen upphävdes. Det

av kammarrätten överlämnade förslaget har också formulerats i förutsatt

syfte av omedelbart ikraftträdande. En ledamot i kammarrätten har varit

skiljaktig från beslutet, men de av denna ledamot framhållna betänkligheterna

har jag icke funnit vara av beskaffenhet, att kammarrättens ståndpunkt

bör övergivas. I detta sammanhang vill jag för övrigt framhålla,

att enligt sakens natur alla praktiska skäl tala för, att de föreslagna förbättringarna

må få göra sig gällande ju förr dess hellre, och får ej heller

förbises statsintresset att redan 1915 års helt visst betydande krigsvinster

bliva beskattade på det i vissa avseenden mera effektiva sätt, som det framlagda

förslaget innesluter.

Då det ju icke kan förutses, när världskriget kommer att sluta,

samt det torde få antagas, att krigskonjunkturerna i bär fattad mening fortfara

även någon tid efter det fientligheterna upphört eller till och med

efter det definitiva fredsslutet, avses förordningen skola gälla på tillsvidare

obestämd tid eller till och med året efter det, då Kungl. Maj:t finner

skäligt förklara, att krigstillståndet skall anses hava upphört.

'' I det föregående har jag angivit och i korthet motiverat de viktigare

förändringar den nu av mig föreslagna förordningen innebär, jämförd med

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

den gällande. Härutöver hava givetvis vidtagits åtskilliga justeringar av

mindre vikt eller av övervägande formell beskaffenhet, mestadels i enlighet

med vad kammarrätten föreslagit. Anmärkas må att paragrafernas ordningsföljd

bibehållits lika med nuvarande förordning, på långt paragrafföljden i

denna räcker.

Härefter torde jag få övergå till frågan om den skatteinkomst

genom krigskonjunkturskatt, som under förutsättning av den föreslagna

förordningens antagande kan förväntas såsom resultat av nästkommande

års taxering. Tydligt är att det belopp, som i statsverkspropositionen

upptagits, eller 4,500,000 kronor kominer att vida överstigas. Härvid äro

derå omständigheter att taga i betraktande. Nämnda beräkning var grundad

på antagande av en betydligt kortare fortvaro av krigskonjunkturerna under

innevarande år än som numera med stor sannolikhet kan förutses. Vidare

komma de nya beskattningsgrunderna, särskilt sänkningen av minimigränsen

för skatteförmågan och den nytillkomna tantiémebeskattningen, att

väsentligt öka antalet skattskyldiga och därmed skatteintäkten. Den verkan

i motsatt riktning, som kan följa av medeltalsberäkningens avskaffande

och av skattefrihetsgränsens höjning till 2,000 kronors merinkomst torde

icke behöva tillmätas någon större betydelse. Däremot torde en blivande

taxering av åtskilliga i följd av särskilt räkenskapsår efterliggande krigsvinster

komma att giva ett ej så ringa tillskott.

Enligt föreliggande uppgifter rörande 1915 års taxering uppgick summan

av enligt krigskonjunkturskattenämndernas beslut debiterad skatt till i

runt tal 6,500,000 kronor. På hos kammarrätten anförda besvär äro beroende

skattebelopp å tillhopa omkring 2,000,000 kronor. Även i sämsta

fall utgör således skatteutbytet av de under år 1914 förvärvade krigsvinsterna

4,500,000 kronor. Då av detta års fem krigsmånader allenast

de tre sista kunna anses hava i nämnvärd mån utmärkts av några utnyttjade

krigskonjunkturer, skulle på varje av dessa månader belöpa 1,500,000

kronor. Även om nu 1916 års krigskonjunkturperiod endast beräknas

till åtta månader, skulle redan en medelinkomst efter 1914 års mått inbringa

12,000,000 kronor. Tages så hänsyn dels till den sedan 1914 högst

betydande utvecklingen av hithörande affärsliv och dels till nyssantydda

med de nya beskattningsgrunderna sammanhängande förhållanden, lärer

det icke kunna anses i någon mån oberättigat att uppskatta 1917 års

krigskonjunkturskatt till åtminstone 14,000,000 kronor.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst fördaget till

förordning om krigskonjunkturskatt, sådant det lydde i sin slutliga av
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 216 käft. (Nr 241.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds nåd. proposition nr 241.

fattning, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen att antaga det upplästa förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

i ärendet av den lydelse bilagan litt. till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

G. Hultman.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

27

Bilaga I.

1 den v. p. m., som av undertecknad Landén under nästl. februari månad

avlämnats efter verkställd granskning av dels de rapporter, som av Konungens

befallningshavande, envar för sitt län, avgivits angående den år 1915 företagna

taxeringen till krigskonjunkturskatt, och dels krigskon junkturskattenämndernas

skattelängder, har framhållits, hurusom berörda granskning givit vid handen, att

länsstyrelserna lika väl som .kronans ombud och krigskonjunktursbattenämnderna

i många län synts hava haft en oklar uppfattning om vad förordningen stadgar

och avser i fråga om grunderna för den beskattningsbara merinkomstens beräkning,

i det denna merinkomst på många håll ansetts ovillkorligen skola sättas

lika med den matematiskt beräknade merinkomsten.

En sådan uppfattning står givetvis icke i överensstämmelse med nu gällande

förordning om krigskonjunkturskatt, och det kan synas egendomligt, att

förordningens avfattning kunnat giva anledning till sådant missförstånd. Då så

emellertid skett, har det synts nödvändigt att i den nya förordningen tydligare

än hittills framhålla vad man med krigskonjunkturskatten vill träffa, och skarpt

utmärka skillnaden mellan uträknad merinkomst och beskattningsbar merinkomst.

Detta syfte har kommit till uttryck bland annat i den formulering, som i

förslaget givits 1, 2, 6, 7 och 8 §§.

Vid avfattningen av 1 § har vidare åsyftats att giva densamma sådan lydelse,

att krigskonjunkturskatten skulle komma att träffa även sådana krigsvinster,

som, ehuru intjänta tillräckligt tidigt för att rätteligen vara föremål för

beskattning enligt nu gällande förordning, dock skulle komma att undgå sådam

på grund av särskild anordning i bokföringsavseende, oftast genom användande

av räkenskapsår, som ej sammanfaller med kalenderår, och på samma gång har

avsikten också varit att giva förordningen tillräckligt lång giltighetstid framåt

för att med beskattning träffa all i förordningens mening beskattningsbar vinst

av det genom nuvarande krigstillstånd framkallade läget.

2 § åsyftar att närmare angiva skattens föremål.

I ovan omförmälta v. p. in. har meddelats, hurusom åtskilliga länstyrelser

framhållit, att med nuvarande lagstiftning i ämnet icke all krigsvinst göres till

föremål för skatt, och exempel på sålunda fritagen krigsvinst har från flera håll

anförts. Riktigheten av de framkomna erinringarna torde i flertalet fall icke

kunna bestridas, men å andra sidan torde någon anledning icke föreligga att nu

utvidga krigsvinstbegreppet att omfatta väsentligen andra inkomstgrupper än den

nu gällande förordningen avser.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ti nåd. proposition nr 241.

Emellertid hava, såsom i samma v. p. m. påpekats, omständigheter förekommit,

som tyckas angiva, att skattens föremål i visst avseende uppfattats

snävare än den nuvarande förordningen i själva verket avsett. Detta gäller i

fråga om s. k. realisationsvinster, vilka på något håll synas ansetts uteslutna

såsom icke utgörande i egentlig mening inkomst av arbete. För att förekomma

sådant missförstånd hava orden »av arbete» uteslutits i paragrafens nu föreslagna

lydelse.

Att, såsom också ifrågasatts, utsträcka skatteplikten till även sådana

realisationsvinster, som eljest äro från beskattning undantagna, har visat syskola

medföra en alltför tyngande apparat utan att dock vara av skattens allmänna

förutsättningar tillräckligt påkallat.

Från flerfaldiga håll har påpekats det oegentliga uti, att inkomst i form

av tantiéme icke varit beskattningsbar enligt nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt.

Riktigheten av denna anmärkning lärer ej kunna bestridas,

och något talande skäl torde knappast kunna anföras till stöd för att av eu

eljest beskattningsbar vinst från skatt undantaga den del, som allt efter vinstens

storlek tillfaller någon såsom tantiéme, ehuru tydligen billigheten fordrar, att

denna del beskattas hos den, som uppbär densamma, och icke hos den, från

vilken den utbetalas. Ett tillägg till 2 § har därföp föreslagits, avseende beskattning

av tantiéme.

3 § innefattar enligt förslaget reglerna för den subjektiva skattskyldigheten

dels sådana, om vilkas förefintlighet upplysning hämtas ur löpande årets

taxeringslängd för inkomst- och förmögenhetsskattetaxeringen, och dels sådana,

som framgå efter jämförelse med inkomsttaxeringen för tidigare år.

Den bland förstnämnda förutsättningar hittills stadgade taxeringen till

inkomst- och förmögenhetsskatt för belopp, som, efter avdrag av däri ingående

förmögenhetsdel, uppgår till minst 10,000 kronor, har på flera håll ansetts sätta

gränsen för högt, och yrkanden hava framkommit om det nu stadgade beloppets

sänkande. Skäl för någon sänkning torde också föreligga.

En annan omständighet, som i detta sammanhang bör påpekas, är att då

krigskonjunkturskattelängden, som ju är för vem som hälst tillgänglig, innehåller

upplysning om storleken av de skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade belopp efter avdrag av däri ingående förmögenhetsdel, det

genom jämförelse med den allmänna inkomsttaxeringslängden är lätt att uträkna

befintlig förmögenhet för alla i krigskonjunkturskattelängden upptagna personer,

varigenom deklarationssekretessen givetvis trädes för nära.

Av sistnämnda skäl har det synts lämpligt att låta skattskyldigheten till

krigskonjunkturskatt betingas av det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

beloppet utan avdrag av däri ingående förmögenhetsdel, och har det taxerade

belopp, som skulle erfordras, i förslaget satts till 8,000 kronor.

Yad beträffar jämförelsen mellan inkomsten under krigsår med inkomsten

under tidigare år, sker denna enligt nu gällande förordning genom att jämföra

förstnämnda inkomst med medeltalet av motsvarande inkomst sådan densamma

beräknats vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1913 och 1914.

En sådan jämförelse har dock sina svaga punkter. Först och främst äro

två år en allt för kort tid för att medeltalet av dessa två års inkomst skall

kunna anses tillförlitligen angiva normalinkomstens storlek. Vidare torde kunna

ifrågasättas, om över huvud taget jämförelse bör ske med normalinkomsten, ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:U nåd. proposition nr 241.

räknad som ett medeltal av två eller liera års inkomst, och om icke riktigast

vore att vid en så exceptionell skatt som krigskonjunkturskatten jämföra värjo

krigsårs inkomst med den högsta inkomst, som under normala förhållanden erhållits,

varvid av hänsyn till taxeringsarbetets omfattning dock lärer vara nödvändigt

att inskränka jämförelsen till de två sista fredsåren, såsom i förslaget skett.

Härigenom har man också undgått en oegentlighet, som påpekats vidlåda

de nuvarande bestämmelserna i ämnet, sådana de finnas meddelade i 3 och 11 §§,

och som blivit belyst med följande exempel: A. och B. taxeras år 1915 vardera

för inkomst av det slag, som avses i 2 §, till belopp av 25,000 kronor. År 1914

voro bägge taxerade för 10,000 kronors enahanda inkomst, men under år 1913

var endast A. taxerad och då för en inkomst av 1,000 kronor. Merin hornsten

uträknas med ledning av bestämmelserna i den nuvarande 11 § för A. till 19,500

kronor och för B. till allenast 15,000 kronor.

4 § har undergått den förändring, som betingas av bestämmelserna om

beskattning även av tantiéme, en beskattning, som icke torde kunna åstadkommas

utan införande av ett särsuilt därför avsett deklarations- och uppgiftssystem,

som finnas närmare utfört i 21 §.

Utbytandet i början av paragrafens andra stycke av ordet »får» mot »skall»

har skett för att på grund av vunnen erfarenhet tydligare utmärka stadgandets

beskaffenhet av ovillkorligt påbud.

Det i 7 § stadgade minimum av 1,000 kronor för att merinkomstskatt skall

påföras krigskonjunkturskatt har synts för lågt med hänsyn till karaktären och

anordnandet av denna skatt, och har detsamma därför i förslaget höjts till

2,000 kronor.

Den nuvarande skatteskalan, sådan den finnes angiven i 8 §, lider av betänkliga

brister, såsom lätt faller i ögonen, om man t. ex. räknar ut skatten

för merinkomster av 99,900 och 100,000 kronor. Den förra bliver 14,985 kronor

och den senare 15,250 kronor, alltså en skatteökning av 265 kronor för en inkomstökning

av 100 kronor. En sådan oegentlighet måste givetvis bortarbetas.

För att göra skatten för statsverket mera givande och med hänsyn till

beskaffenheten av de vinster man här huvudsakligen vill träffa, har det också

synts möjligt att göra skattesatserna för de högsta inkomsterna avsevärt starkare

än hittills.

Denna fråga tarvar dock ytterligare utredning, och torde vi längre fram

få avgiva förslag till formulering av denna §.

Ändringen i 9 § har föranletts av medeltalsberäkningens slopande i 3 §

och samma orsak har också föranlett förkortningen av 11 §.

I detta sammanhang har kommit under övervägande frågan om några särskilda

bestämmelser kunde anses nödiga vid taxeringen av nybörjade företag, men

ha sådana ej befunnits erforderliga. Då bestämmelserna om beskattningens föremål

i förslaget blivit avsevärt förtydligade, torde kunna antagas för säkert, att

ingen taxeringsmyndighet hädanefter skall utan vidare anse den uträknade merinkomsten

böra i sin helhet tagas till beskattning, och att ingen sådan myndighet

vid tveksamhet om den beskattningsbara vinstens storlek skall underlåta att

för dess beräknande anställa erforderliga jämförelser med andra liknande, tidigare

inkomstbeskattade företag, varvid särskilt i fråga om nybildade bolag ofta

nog torde erbjudas jämförelse med inkomsten å samma företag, sådant det förut

bedrivits under annan form.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

Stadgandet i 12 §, att krigskonjunkturskatten i regel skall uppbäras i

sammanhang med övriga för året debiterade kronoutskylder förutsätter, att den i

15 § omförmälda krigskonjunkturskattenämnden avslutat sina arbeten inom där

stadgad tid den 15 oktober. Det bar emellertid klagats över att den sålunda för

taxeringsarbetet tillmätta tiden varit allt för kort, men då arbetet år 1915 dock

kunnat i stadgad tid utföras, och då arbetet för senare år givetvis bliver lättare

genom att en del därav redan tidigare undangjorts, synes, med nu gällande bestämmelser

i övrigt, giltig anledning till ändring i förevarande avseende ej föreligga.

Annorlunda ställer sig dock saken med den avsevärda ökning i arbete,

som måste bliva en följd av skattepliktens utsträckning till inkomst i form av

tantiéine och inkomstgränsens sänkande till 8,000 kronor. Under sådana förhållanden

kan ej rimligen begäras, att allt förberedande arbete skall kunna medhinnas

tidigare än fram i oktober månad, vadan med hänsyn till den tid, som

måste förflyta mellan detta arbetes avslutande och krigskonjunkturskattenämndens

sammanträde, nämndens arbete icke kan begäras vara avslutat tidigare än till

den 1 december.

Uppbörden kan följaktligen ej ske i sammanhang med övriga kronoutskylder

utan först under nästkommande år, och har det synts lämpligast att åt Kungl.

Maj:t överlämna utfärdandet av de bestämmelser, som för debitering och uppbörd

må finnas nödvändiga.

Till 15 § har gjorts tillägg, avseende att för allmänheten tillkännagiva

den för beskattningen av tantiéme stadgade deklarations- och uppgiftsplikten.

16 § har ändrats i syfte att mera tydligt uttala, det innebörden av Konungens

befallningshavandes förberedande arbete är att åstadkomma en längd över

alla dem, som inom länet fylla de formella förutsättningarna för att ifrågakomma

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Det har nämligen med rätta framhållits,

att vad som nu kallas Konungens befallningshavandes »förslag till de i länet

ifrågakommande taxeringar för krigskonjunkturskatt» ingalunda är att anse som

något förslag i den meningen, att efter Konungens befallningshavandes omdöme

taxeringen borde utfalla på sätt detta »förslag» utvisar. Det hittills använda uttryckssättet

har hos allmänheten framkallat den föreställningen att ett »förslag»

från Konungens befallningshavandes sida verkligen förelegat, och det har ej varit

till förmån för denna myndighets auktoritet, att dess »förslag» i så många, ofta

nog i de flesta fäll icke vunnit krigskonjunkturskattenämndens fastställelse.

Den sålunda gjorda ändringen i 16 § har medfört motsvarande ändring

i 17 §.

I sistnämnda § har också ansetts böra inflyta en anvisning för den skattskyldige,

som önskar, att den beskattningsbara merinkomsten skall bestämmas

annorlunda än den uträknade merinkomsten utvisar, att låta sina i sådant avseende

gjorda erinringar åtföljas av på heder och samvete avgiven utredning i

ärendet och av de bevis han till stöd för sina påståenden vill åberopa.

Den i 18 § inrymda föreskriften om skyldighet för kronans ombud att till

krigskonjunkturskattenämnden avgiva skriftliga yttranden över dit inkomna framställningar

har med större fördel ansetts kunna ersättas med ett stadgande om

skyldighet för kronans ombud att i de mål, som i nämndens protokoll omförmälas,

låta till protokollet anteckna sin mening och skälen därför, men denna bestämmelse

har ansetts lämpligare böra få sin plats i 27 §.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 241. 31

Andra stycket av 18 § torde i sin hittillsvarande lydelse avsett att ytterligare

understryka krigskonjunkturskattenämndens rätt och skyldighet att i varje

fall pröva om och i vad mån beskattningsbar krigsvinst för den skattskyldige

verkligen förelegat. Det bär dock försports, att stadgandet uppfattats helt annorlunda,

så att man däri velat inlägga en skärpt fordran på bevisning från den

skattskyldiges sida. För att tydligare utmärka stadgandets verkliga syfte har

detsamma givits den ändrade lydelse, som förslaget visar.

1 20 § har tillagts ett stadgande i syfte att krigskonjunkturskattenämnden

ej skall behöva hållas samlad för protokollsjustering, om svårighet någon gång

skulle möta att genast få nämndens protokoll fullständigt uppsatt, eu möjlighet

som ju ökas genom det större antalet skattskyldige och genom bestämmelsen om

antecknande i protokollet av kronoombudets mening i varje däri intaget mål.

Stadgandet i samma § att anteckning skall göras i längden°allenast då

nämnden frångår Konungens befallningshavandes »förslag», har ansetts böra för

undvikande av missförstånd och för mera överskådlighet vid redovisningen utbytas.

mot eu bestämmelse, att nämndens beslut angående varje särskild skattskyldig

skall i därför avsedda kolumner i längden antecknas.

Då av skal, som ovan anförts, uppbörden ej längre kan verkställas i sammanhang

med övriga för året debiterade kronoutskylder, har till nödig kännedom

för de skattskyldige, som kunna äga anledning till klagomål över krigskonjunkturskattenämndens^

beslut, i 20 § även stadgats skyldighet för nämndens protokollsförare

att i sådana fall till den skattskyldige översända protokollsutdrag med

besvärshänvisning. Till yttermera visso torde få antagas, att i de särskilda uppbördsföreskrifter,

som komma att av Kungl. Maj:t utfärdas, även skall meddelas

sådana stadganden om tid och sätt för debetsedlarnas utsändande, att alla skattskvidiga

därigenom erhålla kännedom om dem påförd skatt i god tid före besvärstidens

utgång, och att även å debetsedlarna meddelas anvisning om tid och sätt

för anförande av besvär mot krigskonjunkturskattenämndens beslut.

I 21 § hava inforts stadganden om deklarations- och uppgiftsplikt för att

möjliggöra den i 2 § påbjudna beskattningen av inkomst i form av tantiéme, varjämte

påföljder stadgats för försummelse härutinnan efter mönstret av motsvarande

bestämmelser i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

taxering.

Formulär till deklaration, som i denna § avses, har också blivit uppgjort.

Till 22 §, som avser att motsvara 54 § i förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, har, till undanröjande av uppkommen

ovisshet, ansetts nödigt foga ett tillägg motsvarande 8 och 9 mom. i sistnämnda

§ och innehållande föreskrift om ersättning till den, som i anledning av landskamrerare

för arbetet med krigskonj unkturskattetaxeringen beviljad ledighet från

vissa tjänstegöromål förordnas att samma göromål förrätta.

På grund av den vidsträcktare skattskyldigheten kunna krigskonj unkturskattenämndernas

längder väntas öka i omfattning, och har därför tiden för expedierande

av utdrag av desamma till häradsskrivare och magistrater för debiterings

verkställande i 23 § utsträckts till femton dagar, då summering också bör

vara medhunnen.

De i 26 § hittills meddelade stadgandena om efterbeskattning till krigskonjunkturskatt

avse allenast de fall, då krigskoDiunkturskatt skall påföras så

att säga som komplement till efterbeskattning för inkomst- och förmögenhetsskatt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

Med nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt kar också behovet av

stadganden om efterbeskattning till sådan skatt knappast påkallat vidare föreskrifter,

men med den utsträckning beskattningens omfattning skulle få efter den

nya förordningen och då skattepåföringen delvis kommer att byggas pa skattskyldiges

deklarationer, bar det synts nödvändigt att meddela föreskrifter om

efterbeskattning till krigskonjunkturskatt även i andra fall än sådana då efterbeskattning

till inkomst- och förmögenhetsskatt därtill föranleder. Dessa föreskrifter

finnas inlagda i 26 § och torde icke erfordra vidare motivering, hämtade

som de huvudsakligen äro från gällande bestämmelser om efterbeskattning till inkomst-

och förmögenhetsskatt.

Tillägget till 27 § har motiverats vid 18 §.

Övriga i förslaget förekommande smärre avvikelser från ordalydelsen i nu

gällande förordning hava i de flesta fall påkallats av de vidtagna viktigare ändringarna

och torde liksom den tillagda 31 § ej tarva särskild motivering.

Yad slutligen angår de allmänna tillämpningsbestämmelserna i slutet av

förordningen, torde möjligen kunna sägas, att dessa kunna helt undvaras eller

åtminstone inskränkas till första stycket. Redan i 1 § stadgas ju att skatten

skall erläggas från och med år 1917 och gälla all vinst, uppkommen genom det

av närvarande krigstillstånd framkallade läget, i den mån densamma icke redan

blivit enligt nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt beskattad, och därmed

kunde anses angivet när förordningen träder i tillämpning och hur länge

den skall gälla. Att nu ändock föreslagits ytterligare föreskrift, att förordningen

träder i kraft den 1 januari 1917 avser att fullt tydliggöra^ att åtgärder enligt

denna förordning skola vidtagas först från och med nämnda år, om också skatten

för det året icke kan komma att erläggas förr än under år 1918. Även tiden

till vilken förordningen skall gälla, har ansetts böra närmare bestämmas, men

som någon tidpunkt för det närvarande krigstillståndets upphörande givetvis ej

kan för närvarande fastslås och som delade meningar även efter inträdd fred

kunna framkomma om rätta tiden för krigstillståndets upphörande, har det ansetts

nödvändigt att till ledning härför bestämmelse varder av Konungen kungjord.

Såsom förut är antytt, kunna fall förekomma, då på grund av särskilda

omständigheter enstaka skattskyldig^ utan att någon felaktighet från deras sida

föreligger icke bliva till skatt upptagna det sista år, då allmän taxering till

krigskonjunkturskatt äger rum. Det kan då möjligen finnas nödigt erhålla särskilda

bestämmelser till utrönande av vilka dessa skattskyldiga äro och huru

länge sådana skattskyldiga ännu kunna vara till finnandes, och det är i dessa

och liknande avseenden som bestämmelser i mån av behov skulle av Kungl. Maj:t

meddelas.

Därest en förordning om krigskonjunkturskatt att gälla fr. o. m. 1917 utfärdas

i huvudsaklig överensstämmelse med det av oss nu framlagda förslaget,

vilket i flera avseenden innehåller avvikelser från nu gällande bestämmelser i

ämnet, torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke det huvudsakligen nya i förslaget

borde komma till tillämpning redan år 1916 och motsvarande ändringar

i nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt förty vidtagas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 241.

Förslag till sådana ändringar hava vi i frågans nuvarande läge ännu icke

ansett oss böra uppgöra; och vi tillåta oss ifrågasätta, huruvida icke kammarrättens

yttrande om lämpligheten av sådana ändringar i gällande förordning

borde inhämtas.

Stockholm den 31 mars 1916.

Otto V. Bunden. Edward Ahlner.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 216 käft. (Nr 241.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

Bilaga II.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 1 innevarande april liar Eders Kungl. Maj:t anbefallt

Kammarrätten att skyndsamt avgiva utlåtande över ett av landskamrerarna

Otto V. Landén och Edward Ahlner utarbetat och av motiv åtföljt förslag

till ny förordning om krigskonjunkturskatt med tillhörande deklarationsformulär.

För att samtidigt tagas i övervägande har genom nådig remiss den 3 i

samma månad överlämnats en av Sulitelma Aktiebolag den 20 november 1915 till

Eders Kungl. Maj:t ingiven framställning rörande åtgärder till förekommande av

dubbelbeskattning genom taxering till krigskonjunkturskatt på en gång i Sverige

och Norge.

Slutligen har till Kammarrättens förfogande ställts en av landskamreraren

Landén sammanfattad redogörelse för innehållet uti Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes

rapporter rörande 1915 års taxering till krigskonjunkturskatt.

Kammarrätten får i ärendet anföra följande.

I avseende å krigskonjunkturbeskattningens objektiva omfattning har det

remitterade författningsförslaget bibehållit den för gällande förordning i ämnet

den 11 juni 1915 grundläggande principen, att endast verklig krigsvinst skall

vara underkastad beskattning, icke merinkomst överhuvud taget under nuvarande

krigstid. Inom denna allmänna gräns föreslås emellertid en betydelsefull utvidgning

av skatteobjektet genom beskattning även av tantiéme.

Redan gällande förordning (5 §) innesluter bestämmelser, tillkomna med

tanke på det förhållandet, att arbetsgivare, särskilt bolag, genom att såsom driftkostnad

avföra oproportionerligt stora gottgörelser i form av tantiéme eller eljest

åt delägare, som tillika hava någon funktion inom verksamheten, lätt nog kunna

reducera sin vinstsiffra och på den vägen helt eller delvis undgå behörig krigskonjunkturskatt.

Dessa bestämmelser åsyfta således blott fall av arbetsgivarens

illojala försök att på antytt sätt undandraga sig skatt och innebära icke, att den

som uppburit gottgörelsen skulle skatta därför. Om nu en funktionär får större

inkomst i samma mån som arbetsgivarens vinst växer, och detta i sin ordning

beror på krigskonjunkturerna, synes det emellertid fullt berättigat, att även funk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur 241.

tionären göres skattskyldig och detta oavsett om fall enligt 5 § föreligger eller

icke. Omfattningen av hithörande skattskyldighet har dock synts Kammarrätten

behöva bestämmas tydligare än som skett i förslagets 2 §.

Vid sidan av det nya i 2 § har förslaget låtit li § kvarstå oförändrad.

Därav skulle i tillämpningen följa att, så snart ett fall av tantiéme vore hänförligt

under 5 §, tantiémen bleve beskattad både hos funktionären och arbetsgivaren.

Emot en dylik dubbelbeskattning, som för den sistnämndes del väl skulle

motiveras såsom straffbeskattning, måste emellertid Kammarrätten uttala starka

betänkligheter. Härtill kommer, att 5 paragrafens stadgande står i oförenlig motsättning

till den eljest genomgående principen för krigskonjunkturskatten, att

årets taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt skall vara bindande för taxeringen

till den förra, samt att, såsom erfarenheterna från 1915 års taxeringsarbete

enligt ovanbemälda rapporter givit vid handen, stadgandet i praktiken visat sig

vara av mycket ringa värde. Kammarrätten har därför ansett sig böra hemställa,

att nuvarande 5 § i sin helhet måtte uteslutas från en blivande förordning. Till

undvikande av omnumrering av senare paragrafer torde en ny 5 § kunna införas

med innehåll hämtat från angränsande paragrafer.

Även de särskilda förutsättningarna för den subjektiva skattskyldigheten

(3 §) hava i förslaget undergått ändringar, av vilka den mest anmärkningsvärda

torde vara, att medeltalsberäkningen vid merinkomstens konstaterande avskaffats.

Ehuru, teoretiskt sett, någon berättigad invändning knappast kan göras mot

medeltalsmetoden, är dock tydligt, att den nu föreslagna metoden, jämförelse

blott med den högsta siffran från 1913 eller 1914, innebär på en gång eu förenkling

i taxeringsarbetet och en förmån för den skattskyldige. För statens del

medför den givetvis skatteförlust, vilken dock åtminstone delvis kommer att uppvägas

av den föreslagna rätt avsevärda sänkningen av det förutsatta minimum i

subjektiv skatteförmäga från 10,000 kronors enligt förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerad inkomst till 8,000 kronors taxerat belopp av inkomst

jämte förmögenhetsdel. Jämväl sistberörda förändring kommer att ej oväsentligt

underlätta arbetet för taxeringen. Kammarrätten, som icke har något att i sak

erinra mot den nya 3 §, har emellertid funnit densamma böra formellt omarbetas.

I fråga om taxeringsförfarandet märkes, att beskattningen av tantiéme betingat

obligatorisk medverkan från den skattskyldiges sida i form av särskild

deklaration om tantiéme. Reglerna härom (21 §) hava ej påkallat någon saklig

erinran utan endast funnits böra omredigeras till vinnande av större tydlighet.

Det föreslagna deklarationsformuläret, uppställt efter mönstret av den allmänna

deklarationen, synes ändamålsenligt avfattat.

Till annan inkomstkälla än tantiéme i dess förevarande bemärkelse har den

föreslagna deklarationsplikten icke utsträckts. Någonting i den riktningen synes

likväl hava föresvävat förslagets författare, då de pålagt skattskyldig, som vill

göra erinringar enligt 17 §, att underskriva den utredning, han önskar åberopa,

med formeln »på heder och samvete». De förhållanden det i hithörande fall gäller

att utreda torde emellertid i regel vara av alltför invecklad och svårbedömd beskaffenhet

för att kunna av en samvetsgrann person innefattas under en dylik

försäkran. Följden av kravet härpå skulle sannolikt bliva, att en sådan person

nödgades från utredningen utesluta åtskilligt material, som, sammanställt med

övriga, fullt klara omständigheter kunnat tjäna till god ledning för uppfattningen

av det hela, medan åter den mindre nogräknade bleve i tillfälle att giva större

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

formell beviskraft åt eljest mindreväråigt material. Därest ej förevarande försäkran

skulle framstå såsom meningslös, måste den följaktligen leda till inskränkning

i beskattningsmyndighetens fria prövningsrätt. De antydda skälen torde

fullt motivera ett bestämt avstyrkande av den föreslagna anordningen.

Enligt gällande förordning (15 §) skall taxeringsår betet i länen vara avslutat

före den 15 oktober. Erfarenheten från förra årets taxering har enligt

rapporterna ådagalagt, att den sålunda tillmätta tiden varit alldeles för kort, och

har därför berörda tid i det föreliggande förslaget förlängts till den 1 december,

varav i sin ordning följt, att ett särskilt uppbördsförfarande blivit erforderligt

(12 §). Det torde dock kunna sättas i fråga, om därmed vunnits tillräckligt

tidsutrymme, särskilt som de skattskyldigas antal genom det nya förslaget torde

väsentligt ökas.

År tiden för taxeringsarbetet knappt tilltagen, gäller detta i än högre grad

beträffande den skattskyldiges i 17 § förutsatta medverkan vid taxeringen. Förslaget

har i denna del stannat vid de gällande bestämmelserna, enligt vilka utdrag

av skattelängden skall till den skattskyldige översändas sist en månad före

nämndens sammanträde, varefter den skattskyldiges eventuella erinringar skola

vara inkomna till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sist fjorton dagar före

sammanträdet. I gynnsammaste fall stå således ej fullt fjorton dagar den skattskyldige

till buds, och ofta kan till följd av dålig postgång, bortresa eller dylikt

inträffa, att intet eller få dagars rådrum återstår för åvägabringandet av den

mången gång vidlyftiga utredningen. Den skattskyldige har visserligen den möjligheten

att, oavsett om han gjort erinringar hos nämnden, överklaga taxeringen, men

härvid får ihågkommas, att utsikten för ett materiellt riktigt taxeringsresultat

bör vara större, om frågan blir utredd hos nämnden, som kan förutsättas vara i

besittning av speciell person- och sakkännedom i det särskilda fallet. Utom det

att den skatt»skyldige således förlorar denna instans, beredes honom jämväl olägenheten

att alltid nödgas tillsvidare erlägga skatten, som ju i hithörande fall kan

gå upp till högst betydande belopp.

Utan att framställa några bestämda förslag i ämnet har Kammarrätten

velat i förevarande sammanhang fästa uppmärksamheten på de nyss angivna

svårigheterna för särskilt de skattskyldiga men ock för de med taxeringsarbetet

sysselsatta. Uppenbart är, att lämpliga åtgärder till avhjälpande av dessa svårigheter

skulle i nog grad underlätta ernåendet av ett tillfredsställande taxeringsresultat.

Bestämmelserna om efterbeskattning (26 §) hava väsentligt utvidgats genom

införande av fristående efterbeskattning till krigskonjunkturskatt. Från principiell

synpunkt är givetvis intet att invända mot anordnande av efterbeskattning även

beträffande krigskonjunkturskatten. Bestämmelsernas tillämpning synes dock bliva

förenad med så stora svårigheter och besvär, att på grund därav och med hänsyn

till obetydligheten av den skatteinkomst, som genom efterbeskattning kan vara

att påräkna, Kammarrätten velat sätta i fråga, huruvida icke från antydda praktiska

synpunkter hithörande stadganden borde ur författningen utgå.

Enligt 1 § i förslaget skall under beskattning enligt den nya förordningen

hemfalla all krigsvinst, som icke blivit beskattad enligt gällande förordning.

Motiven utvisa, att därmed åsyftas »sådana krigsvinster, som, ehuru intjänta tillräckligt

tidigt för att rätteligen vara föremål för beskattning enligt nu gällande

förordning, dock skulle komma att undgå sådan på grund av särskild anordning

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

i bokföringsavseende, oftast genom användande av räkenskapsår, som ej sammanfaller

med kalenderår». En jämförelse mellan ordalagen i 1 § och sista stycket

i det remitterade förslaget ger tillika vid handen, att man tänkt sig motsvarande

fall av efterliggande krigsvinster även i framtiden och velat förekomma att dessa

bliva obeskattade. Kammarrätten, som icke haft något att erinra i själva saken,

har dock funnit hithörande bestämmelser böra i tydlighetens intresse delvis omformuleras,

varjämte nyssberörda sista stycke i förslaget synts böra i sitt nya

skick uppflyttas i själva författningen såsom en ny 32 §.

Från enskilt håll, Sulitelma Aktiebolag, har, såsom ovan nämnts, framförts

spörsmålet om dubbelbeskattning till följd av samtidig tillämpning å samma krigsvinst

av olika länders krigskonjunkturbeskattning. Av de två utvägar till undanröjande

av den anmärkta orättvisan, bolaget i sin ovan omförmälda framställning

anvisat, har i förslagets 31 § upptagits den, som närmast korresponderar med

gällande stadganden i de norska och danska författningarna. Dä följaktligen

redan faktiska förhållanden underlätta frågans lösning på den i nämnda''paragraf

angivna vägen, och denna jämväl i övrigt synes säkerställa det berättigade intresset

hos vederbörande skattskyldiga, torde det föreslagna stadgandet fä anses

innebära ett fullt ändamålsenligt tillmötesgående av det framställda önskemålet.

Det remitterade författningsförslaget är formulerat med hänsyn till förutsatt

tillämpning först år 1917. Emellertid ifrågasättes i motiven, »huruvida icke

det huvudsakligen nya i förslaget borde komma till tillämpning redan år 1916

och motsvarande ändringar i nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt

förty vidtagas», varjämte uttalas, att »Kammarrättens yttrande om lämpligheten

av sådana ändringar i gällande förordning borde inhämtas».

Med anledning härav får Kammarrätten framhålla, att från skatteteknisk

synpunkt något hinder icke synes föreligga för de nya grundernas tillämpning

redan vid innevarande års taxering. Därest statsmakterna ej finna hinder härför

möta från andra ifrågakommande synpunkter, torde dock, enligt Kammarrättens

uppfattning, den mest praktiska formen vara, att den nya förordningen i sin helhet

får träda i kraft omedelbart, och att i samband därmed 1915 års föi’ordning

upphäves. Att, såsom i motiven synes tänkt, med avseende å årets taxering utgiva

en särskild förordning med ändringar i gällande förordning, vore tydligtvis

en onödig omgång. Ett sådant förfaringssätt skulle vara behövligt allenast i händelse

blott vissa av de nytillkomna bestämmelserna funnes böra få giltighet i år.

Med reservation för de hänsyn, efter vilka, utöver de skattetekniska, statsmakterna

hava att bedöma frågan, får Kammarrätten alltså för sin del tillstyrka,

att en ny förordning om krigskonjunkturskatt i huvudsaklig överensstämmelse med

det remitterade förslaget må komma till stånd och träda i tillämpning redan vid

årets taxering.

De mera avsevärda ändringar i förslaget Kammarrätten funnit erforderliga

hava i det föregående angivits. Härtill komma sådana av mindre vikt eller av

övervägande formell art beträffande ett flertal paragrafer. I överskådlighetens

och skyndsamhetens intresse har Kammarrätten ansett ändamålsenligast att omedelbart

inarbeta samtliga ändringar i författningstexten, varigenom ock i de flesta

fall särskild motivering blivit överflödig. Kammarrätten får således i anledning

av nådiga remisserna överlämna ett i vederbörliga avseenden omarbetat, i sin

helhet utformat författningsförslag i ämnet, tillika byggt på förutsättning av

omedelbart ikraftträdande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

Vid detta utlåtande bifogas, förutom de remitterade handlingarna, det av

Kammarrätten utarbetade förslaget ävensom utdrag av Kammarrättens protokoll,

utvisande de särskilda meningar, som i ärendet uttalats av undertecknade Smärling

och Erici.

Underdånigst

Henning v. Unge.

E. Lagerbring. S. Wåhlin. C. O. Smetning.

A. W. Gygnceus. E. Waldenström. Per Widén.

E. Hallberg. J. Erici, Per Fr. Wahlund.

föredragande.

Otto Ekenberg. Hans Asplund.

Knut Kinberg.

Stockholm den 13 april 1916.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

39

Bilaga III.

Utdrag av protokollet, hållet hos Kungl.

Maj:ts och Rikets Kammarrätt den 13 april 1916.

N ärvarande:

Tillförordnade presidenten, kammarrättsrådet von Unge,

Kammarrättsrådet

Lagerbring,

Wåhlin,

Smerling,

Cygneaus

Waldenström,

Extra ordinarie assessorerna,

Advokatfiskal

Sekreteraren

Amanuensen

$

Extra ordinarie tjänstemannen

» » »

WlDÉN,

Hallberg,

Erici,

Wahlund,

Ekenberg,

Asplund.

S. I). Extra ordinarie assessorn Erici föredrog Kungl. Maj:ts remisser å

ett av landskamrerarna Otto V. Landén och Edward Ahlner utarbetat förslag till

ny förordning om krigskonjunkturskatt med tillhörande deklarationsformulär ävensom

en av Sulitelma Aktiebolag till Kungl. Maj:t ingiven framställning rörande

åtgärder till förekommande av dubbelbeskattning genom taxering till krigskon

jun k turskatt på en gång i Sverige och Norge; och beslöts underdånigt

utlåtande, se registraturet.

Referenten yttrade:

»Av i underdåniga utlåtandet anförda skäl hava Kammarrättens flesta ledamöter

funnit den i remitterade förslaget från gällande förordning om krigskonjunkturskatt

upptagna 5 § icke böra kvarstå i en blivande ny förordning. Ifrågavarande

§ fanns icke i Kung! Maj:ts för förra årets riksdag framlagda förslag

i ämnet utan tillkom först under ärendets behandling i bevillningsutskottet. Då

någon ändring i de faktiska förutsättningarna för stadgandet icke kan antagas

hava inträffat och Kammarrättens övervägande teoretiska skäl icke synts mig

övertygande, bar jag icke kunnat biträda Kammarrättens ståndpunkt i förevarande

avseende.

Såsom stadgandets ordalydelse tydligt utmärker, är detsamma icke inskränkt

till sådana fall, då obebörigen avdragen driftkostnad är att hänföra till tantiéme,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

utan är i 5 § fråga om alla slags driftkostnader. Majoriteten synes emellertid

hava fäst huvudvikten vid de under 5 § hänförliga fallen av tantiéme och har ansett

den av 2 och 5 §§:nas samtidiga tillämpning följande dubbelbeskattningen vara

orättvis. Härvid är dock att märka, att det nytillkomna moment, som här konstituerar

dubbelbeskattningen, består däruti, att den som faktiskt uppburit den

utdelade tantiémen, också göres skattskyldig därför. För rättvisan däri har emellertid

Kammarrätten uttalat sig redan genom sin anslutning till den nya tantiémebeskattningen

över huvud taget. Det oriktiga skulle således ligga däri, att

arbetsgivaren, som sökt obehörigen nedbringa det beskattningsbara vinstbeloppet,

får skatta såsom om han hade förfarit fullt lojalt. För min del har jag svårt

att häruti se någon obehörig straffbeskattning.

Emot 5 § i dess helhet har i underdåniga utlåtandet principiellt invänts,

att §:n stode i oförenlig motsättning till principen om taxeringens till inkomst- och

förmögenhetsskatt grundläggande betydelse i hithörande avseenden. Detta undantag

innebär dock endast en beredd möjlighet att vid taxeringen till krigskonjunkturskatt

rätta ett missförhållande mellan verklig och bokförd vinst, som

skulle korrigerats redan vid den allmänna taxeringen, om det då kommit i dagen.

För övrigt talar, efter mitt förmenande, så starka praktiska skäl för bibehållandet

av 5 §, att de principiella betänkligheterna synas böra vika. Majoriteten har,

med stöd av Konungens befallningshavandes rapporter rörande erfarenheterna

från 1915 års taxering, uttalat att stadgandet vore av ringa praktisk betydelse.

Detta uttalande kan måhända vara berättigat i fråga om 1915 års taxering, som

byggde på deklarationer, vid vilkas tillkomst någon krigskonjunkturbeskattning

ej fanns eller ens var ställd i utsikt. Men helt annorlunda ställer det sig med

avseende å innevarande års och följande taxeringar, med hänsyn till vilka vederbörande

vid bokslutens uppgörande väl kunna tänkas hava varit och bliva frestade

att på ett eller annat sätt undangömma vinstbelopp i syfte att nedbringa sin

krigskonjunkturskatt. I ett dylikt fall bör 5 §:ns risk verka avhållande och således

vara till avsevärt gagn i preventivt syfte.

Såvitt jag kunnat finna, är således 5 § starkare motiverad i en blivande förordning

än hittills och detta av skäl, som omfatta §:ns hela tillämplighetsområde

och utan hänsyn till i vissa fall inträffande dubbelbeskattning. Ifrågavarande

stadgande bör således, oberoende av tantiémebeskattningen, bibehållas oförändrat.

Tantiémebegreppet har i den föreslagna 2 § tagits i mycket vidsträckt bemärkelse.

Kammarrätten har givit stadgandet en mera begränsande avfattning, som

dock torde gå utöver gränsen för tantiéme i vanlig mening. För den inskränkning

av skatteobjektet, som Kammarrättens formulering innebär, synas emellertid, särskilt

om 5 § upphäves, giltiga skäl saknas. Såvitt jag förstått förslagets något

dunkla uttryck rätt, utgöras de fall, som åsyftas förutom egentlig tantiéme, just

av sådana som tillika hemfalla under 5 §. Enligt min mening vore det därför

mera rationellt, att i 2 § tantiémebegreppet begränsades till tantiéme i egentlig

mening, och att bestämmelser för övriga hithörande fall finge sin plats i 5 §,

med vilken de närmast sammanhöra. Härigenom vunnes på en gång. att den avsedda

omfattningen av skatteobjektet bibehölles och att bestämmelserna erhölle

önskvärd tydlighet.

Genom en sådan inskränkning av tantiémebegreppet bleve visserligen den

särskilda deklarationsplikten enligt 21 § i samma mån inskränkt. Med hänsyn

till beskaffenheten av'' de fall, i vilka den skattskyldige således skulle undgå

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 241.

skyldighet att deklarera på heder och samvete (fall enligt 5 §), torde dock kunna

antagas, att detta förhållande icke skulle få någon nämnvärd praktisk betydelse.

Av ovan anförda skäl har jag ansett, att 2 och 5 §§ borde få följande

lydelse:

2 §•

Med vinst, som i 1 § sägs, förstås av krigstillståndet föranledd ökning uti

a) inkomst, som avses i 7 § 3:o b), c) och d) förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt: samt

bj sådan under nämnda 7 § 3:o a) hänförlig inkomst, som på grund av

anställning inom rörelse eller yrke, varom i samma § 3:o b) förmäles, tillgodokommer

någon med viss andel av arbetsgivarens vinst eller eljest i visst förhållande

till rörelsens eller yrkesdriftens omfattning.

Inkomst, varom i d) sägs, kallas i denna förordning tantiéme.

5 §•

Har någon — — — avdrag.

Har i fall, varom nu är sagt, avdraget belopp tillgodokommit annan under

form av lön, tantiéme, gratifikation eller dylikt, vare, utan hinder av bestämmelserna

i 2 och 3 §§, jämväl denne härför skattskyldig.

I konsekvens härmed skulle givetvis sista stycket i 4 § bibehållas.»

Kammarrättsrådet Smerling anförde:

»Det remitterade förslaget utgår från att den nu gällande förordningen om

krigskonjunkturskatt, vilken skatt ingår i 1916 års riksstat, blir gällande intill

utgången av innevarande år. Då detta även står i överensstämmelse med det

stadgande om statsregleringsåret, 61 § Regeringsformen innehåller, har Kammarrätten

enligt mitt förmenande saknat anledning föreslå upphävande av Kungl.

förordningen den 11 juni 1915 om krigskonjunkturskatt.» Som ovan.

In fidem:

Göran de Bronikowsky.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 216 käft. (Nr 241).

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt. s. 1 i texten
  2. BevU 1916:41 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 40 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordn s. 1 i texten
  3. BevU 1916:40 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten