Angående anslag till allmänna järnvägslånefonden för femårsperioden 1917—1921
1916-01-21 · 72 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 66 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1916:29, Angående anslag till allmänna järnvägslånefonden för femårsperioden 1917—1921
Dokumentets text
Kun/)!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
1
Nr 29.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
anslag till allmänna järnvägslånefonden för femårsperioden
1917—1921; given Stockholms slott den 21
januari 1916.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
eivilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels att till låneunderstöd för enskilda järnvägar bevilja och ställa
till Kungl. Maj:ts förfogande ett extra anslag av 7,500,000 kronor att
utgå under fem år från och med år 1917 med 1,500,000 kronor årligen,
dock så att belopp, som ej blivit till utgående under ett av dessa år
anvisat, må för ett efterföljande år av samma femårsperiod disponeras,
dels föreskriva, att Kungl. Maj:t må äga att å detta anslag till
understödjande av nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar
anvisa av Kungl. Maj:t beviljade understödsbelopp att utgå i enlighet
med följande villkor och bestämmelser:
l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t,
som ock närmare bestämmer de ställen, vilka järnväg skall beröra; varande
det sökande bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna
för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens
användande med mera dylikt, vilka kunna av kostnadsförslagets
och arbetsplanens granskning föranledas;
2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd,
skall vara skyldigt hos Kungl. Maj:t styrka, att det förfogar över
ett kapital, som jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och
varav minst så stor del, som motsvarar hälften av den beräknade anläggningskostnaden,
bör utgöras av inbetalt eller tecknat aktiebelopp eller
eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott till järnvägsanläggningens
utförande;
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 25 käft. (Nr 29.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften av anläggningskostnaden
efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån av
arbetets fortgång på sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock
med iakttagande därav, att inbetalningarna å den del av anläggningskapitalet,
som bör utgöras av aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lämnat tillskott, skola ske i förhållande till de andelar av
lånesumman, som lyftas, och före lyftningen av dessa låneandelar; skolande
härjämte en tiondel av den beviljade låneförsträckningen innestå,
till dess besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse
med § 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874
angående ordningen för avsyning och besiktning av enskilda järnvägar
och deras upplåtande för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän
trafik;
4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:
a)
att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem
och fyra tiondels procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken
annuitet först gottgöres ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör avbetalning därå;
b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper
under eu tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, men dock ej
sträckande sig utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må
medgivas anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, benämnd
anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först
sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet
inbetalts;
c) att, så snart ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta,
upplupit å lyftat lånebelopp till och med den datum, som motsvarar
den för kapitalavbetalning fastställda, sådan räntas belopp skall inbetalas
till staten;
d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig
annuitet vidtaga tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik; och
e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning
erlägges, låntagaren skall därå gälda fem och en halv procent ränta,
intill dess samma belopp varder behörigen inbetalt;
5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader
och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 29.
3
för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin
fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt framför varje
annan fordran i den järnväg, för vars anläggning den ifrågavarande försträckningen
beviljats; och bör en tredjedel av det beviljade statslånet
innestå, till dess inteckning med ovan stadgad förmånsrätt i bolagets
järnväg meddelats för förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda
sista tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning för dess
belopp med förmånsrätt framför varje annan fordran än statens blivit i
bolagets järnväg behörigen meddelad;
6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd
ledamot i direktionen för varje järnvägsbolag, som innehar lån av
staten, och utse en revisor att deltaga uti granskningen av bolagets förvaltning
och räkenskaper, samt att arvode till sålunda utsedd direktör
och revisor skall bekostas av bolaget;
7:o) att byggnaden skall utföras under statens kontroll; samt
8:o) att varje järnvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, skall vara
skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik,
vilka Kungl. Maj:t kan finna gott för bolaget bestämma, som ock i
övrigt alla de villkor och kontroller, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga
och nödiga,
dels och att för avsättning till allmänna järnvägslånefonden i riksstaten
för år 1917 upptaga ett belopp av 1,500,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
4
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Utdrag av ''protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 21
januari 1916.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:
Alltsedan år 1871 har riksdagen för särskilda femårsperioder till
Kungl. Maj:ts förfogande ställt ett bestämt anslag, att i enlighet med
av riksdagen fastställda villkor utgå såsom, lån till enskilda järnvägsanläggningar.
Senast skedde detta år 1910, då riksdagen till Kungl.
Maj:ts förfogande ställde ett extra anslag för ifrågavarande ändamål av
7.500.000 kronor att utgå under fem år från och med år 1912 med
1.500.000 kronor årligen, dock så att belopp, som ej blivit till utgående
under ett av dessa år anvisat, finge för ett efterföljande år av samma
femårsperiod disponeras.
I anledning av en utav riksdagen den 26 augusti 1914 avlåten
skrivelse i ämnet, nr 198, ber jag nu få anmäla frågan om avsättning för
åren 1917 —1921 av medel till den s. k. allmänna järnvägslånefonden.
1 riksdagens förenämnda skrivelse, som föranletts av fyra särskilda
motioner, vari hemställts om ökning av allmänna järnvägslånefonden
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 29.
5
med ett belopp av 10,000,000 kronor att utgå under åren 1917—1921,
anfördes, att riksdagen i likhet med motionärerna hyste den uppfattningen,
att avsättning till allmänna järnvägslånefonden syntes erfordras jämväl
för tiden efter år 1916. Ehuruväl riksdagen, särskilt med hänsyn till
de alltjämt växande kraven å statsbudgeten, icke kunnat undgå att hysa
en viss tvekan, huruvida höjning av årsanslaget för kapitalökning å
järnvägslånefonden borde äga rum, hade riksdagen ej kunnat underkänna
vikten av de utav motionärerna förebragta skälen för en dylik
höjning.
Någon nödvändighet att enligt motionärernas förslag redan då besluta
om avsättning till ifrågavarande fond för tiden 1917—1921 hade
dock icke synts riksdagen vara för handen. Riksdagen hade funnit så
mycket mindre skäl till ett sådant beslut föreligga, som villkoren för
erhållande av lån ur fonden givetvis borde, såsom ock av motionärerna
föreslagits, bestämmas samtidigt med beslut om förnyad avsättning för
ändamålet. Då emellertid vid avfattningen av dessa villkor hänsyn
borde tagas till den dittills vunna erfarenheten om, huruvida de gällande
lånevillkoren kunde anses tillfyllestgörande eller möjligen i något avseende
tarvade ändring eller tillägg, men prövningen av denna fråga tydligen
borde i första hand verkställas av Kungl. Maj:t, och då beslut rörande
kapitalökningen å järnvägslånefonden efter 1916 syntes böra
fattas vid 1915 års riksdag, anhöll riksdagen, det täcktes Kungl. Maj:t,
efter verkställd granskning av gällande villkor och bestämmelser för åtnjutande
av lån från allmänna järnvägslånefonden, för 1915 års riksdag
framlägga förslag dels rörande erforderlig avsättning till sagda fond
för tiden 1917—-1921, dels ock i fråga om de villkor och bestämmelser
för åtnjutande av lån från fonden, vilka borde antagas i samband med
beslut om kapitalökning å fonden för den ifrågavarande tidrymden.
I .detta sammanhang torde böra erinras, att i omförmälda motioner
såsom skäl för höjning av årsanslaget för kapitalökning å allmänna järnvägslånefonden
huvudsakligen framhållits dels behovet och betydelsen
av enskilda järnvägar, dels den begränsade tillgången å privatkapital
för dylika anläggningar, dels ock svårigheten för de nya järnvägsföretagen
att redan från början lämna en sådan avkastning, att de utan
statens hjälp kunde erhålla lån och bära räntorna därå.
Till åtlydnad av meddelad befallning avgav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse den 30 november 1914 utredning och förslag i
de uti riksdagens omförmälda skrivelse angivna hänseenden.
Sedermera lämnades fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle att yttra
sig i ärendet.
6
Avsättning
till allmänna
järnvägslånefonden.
Väg- och
vattenbyggnadsBtyrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
På grund av de omfattande statistiska utredningar beträffande statslånen
till enskilda järnvägar, som på föranstaltande av fullmäktige
verkställdes, avgåvo fullmäktige sitt yttrande först den 15 april 1915.
Med avlåtande av proposition i ämnet måste därför i betraktande av
den framskridna tidpunkten anstå till 1916 års riksdag.
Då vid behandlingen av årets statsverksproposition i statsrådet den
14 januari 1916 av mig anmäldes erforderliga anslag för kapitalökning
för de till civildepartementet hörande affärsdrivande verk och utlåningsfonder,
meddelade jag, att jag inom den allra närmaste tiden torde bliva
i tillfälle att framlägga förslag i nu förevarande fråga; och beslöt därefter
Kungl. Maj:t, på min hemställan, föreslå riksdagen att, i avvaktan
på den proposition, som kunde komma att avlåtas angående avsättningtill
allmänna järnvägslånefonden för femårsperioden 1917—1921, för
ändamålet beräkna ett anslag för år 1917 av 1,500,000 kronor.
Jag torde nu först få till behandling upptaga frågan om avsättning
till allmänna järnvägslånefonden för att därefter övergå till frågan
om erforderliga villkor och bestämmelser för åtnjutande av lån från
densamma.
I förstnämnda hänseende yttrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
följande:
»Under järnvägarnas i landet första tid till och med år 1871 beviljades i
statslån till enskilda järnvägsanläggningar sammanlagt 16,415,555 kronor 24 öre
eller i medeltal för varje femårsperiod omkring 3,425,000 kronor. I denna summa
är jämväl inräknat ett belopp av 616,500 kronor, som erhållits från handels- och
sjöfartsfonden. I anslag utan återbetalningsskyldighet lämnades för samma ändamål
under nyssnämnda år 1,272,500 kronor, motsvarande ett belopp för femårsperiod
av 5 X 53,000 kronor eller 265,000 kronor.
Vid slutet av den nu berörda perioden, det vill säga år 1871, omfattade
samtliga enskilda järnvägar i landet, inbegripet bruksspår och icke koncessionerade
banor, enligt tillgängliga uppgifter 636 kilometer, och hade dessa järnvägar
då dragit en anläggningskostnad av i medeltal 51,000 kronor för kilometer.
Undersöker man med stöd av dessa uppgifter, huru stor del av anläggningskostnaden
för samtliga järnvägar, som utgjorde statsbidrag, skall man finna,
att detta är ej mindre än 27,800 kronor för kilometer eller cirka 55 %. För dem
bland dessa järnvägar, som hugnats med statslån, bliver således denna procent
avsevärt högre.
Under de härefter följande åren har offervilligheten från statens sida visat
sig betydligt större, såväl beträffande meddelande av lån som genom beviljande
av anslag utan återbetalningsskyldighet. Här nedan återgives en tabell, som
visar storleken av de av staten lämnade anslag och lån från och med år 1872,
uppdelade i femårsperioder.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20.
7
År.
Av riksdagen särskilt
beviljade medel.
Av Kungl.
Maj:t bevil- jade medel.
Från handels- och sjöfarts- fonden beviljade medel.
Anslag.
Lån.
Anslag.
Anslag.
Lån.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
1872—1876..........................
2,100,000
10,000,000
15,000
15,000
760,000
1877—1881 ..................
—
15,953,240
—
—
335,000
1882—1886...........................
500,000
7,345,500
50,000
—
170,000
1887-1891...........................
—
7,068,000
—
—
—
1892—1896...........................
—
7,350,000
50,000
—
80,000
1897-1901...........................
—
9,895,750
—
—
—
1902—1906...........................
175,000
9,892,000
—
—
300,000
1907—1911...........................
—
7,500,000
—
—
115,000
1912-1916...........................
—
7,500,000
—
—
Summa
2,775,000
82,504,490
115,000
15,000
1,760,000
Av denna tabell framgår, att under perioden 1872—1911, det vill säga under
de första 40 år, som upptagits i tabellen, till lånefond för järnvägar beviljats
75,004,490 kronor eller i medeltal för femårsperiod 9,375,561 kronor. Tabellen
visar jämväl de anslag utan återbetalningsskyldighet, som av Kungl. Maj:t och
riksdagen beviljats, ävensom från handels- och sjöfartsfonden anvisade medel.
Medtagas också samtliga dessa belopp, finner man, att i medeltal under en av
femårsperioderna 1872—1911 utgivna statsbidrag till enskilda järnvägar uppgå
till ej mindre än 9,958,686 kronor eller i det närmaste 10,000,000 kronor.
Under den ovannämnda perioden 1872—1911 har i landet byggts enskilda
järnvägar till en sammanlagd längd av 9,104 kilometer för en sammanlagd kostnad
av 353,486,000 kronor. Härav har statsbidrag i form av anslag och lån utgjort
79,669,490 kronor eller omkring 22,5 %. Fördelas detta statsbidrag på hela
det under dessa år anlagda järnvägsnätet, skulle det uppgå till ett belopp av
8,850 kronor för kilometer. Jämföras dessa siffror med perioden intill 1872,
skall man finna, att bidraget för kilometer byggd bana under perioden 1872—
1911 varit betydligt mindre under sista perioden än under den första eller endast
8,850 mot 27,800 kronor och hela statsbidraget av hela byggnadskostnaden endast
22,5 % mot 55 % under första perioden.
Under de två sista femårsperioderna åter har riksdagen beviljat endast
7,500,000 kronor, således endast omkring tre fjärdedelar, av vad som i medeltal
lämnats i statsbidrag under motsvarande tider under åren 1872—1911.
Vid betraktande av detta förhållande uppställer sig den frågan, om behovet
av statsunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar på senaste tiden minskats,
vilket då kunde antagas hava berott på, antingen 1) att behovet av nya järnvägar
minskats, 2) att järnvägarna kunde åstadkommits för mindre kostnad eller 3) att
penningetillgången för dessa järnvägsanläggningar från andra håll vore större.
Yad då till en början beträffar det förstnämnda av dessa antaganden, måste
man obetingat besvara detsamma nekande. Det lärer nämligen vara uppenbart,
8
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 29.
att så länge större utvecklingsbara områden inom landet äro utan järnvägar, behovet
av förbindelseleder till dessa föreligger, och att detta behov ökas i den
mån, som de nya liuvudförbindelselederna framdragits i sådan närhet av dessa
områden, att möjlighet uppstått att mot rimliga kostnader medelst grenbanor
uppnå de områden, som dessförinnan legat allt för avlägsset, för att förbindelseleder
skulle kunna till dem framdragas för rimliga kostnader. Behov av detta
slag torde särskilt förefinnas i landets västra och norra delar. Men även andra
trakter lida av samma brist på järnvägsförbindelser, till exempel stora delar av
Kronobergs, Jönköpings och Alvsborgs län samt de delar av Dalarna och Värmland,
som ej ligga så nära gränsen mot Norge, att de kunna komma i åtnjutande
av bidrag från den så kallade gränsbanefonden. Kännbart behov av
järnvägar förefinnes jämväl i trakten närmast huvudstaden, så väl i Uppland
som i Södermanland. Exempelvis må här erinras om, att sådana järnvägar som
Stockholm—Kapellskär, Stockholm—Öregrund, Enköping—Strängnäs med fortsättning
till Nyköping med flere synas vara synnerligen av behovet påkallade;
och dessa järnvägar kunna ej komma till stånd uteslutande av brist på penningar.
På sätt framgår av nedanstående tabell, äro för närvarande hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen inneliggande ansökningar om statslån till enskilda
järnvägar, uppgående till sammanlagt cirka 16,000,000 kronor utöver de för understödjande
med statsbidrag redan anvisade fonderna.
Järnvägarnas namn.
Lidköping—Kvänum ....................
Timmersdala—Askersund .............
Enköping—Strängnäs...................
Berga—Fagerhult—Triabo.............
Markaryd—Landeryd ...................
Torsås—Gullabo .........................
Askersund—-Borggård...................
Almeboda—Ingelstad ...................
Timmersdala—Mariestad................
Linköping—Österbymo .................
Klintehamn—Hablingbo................
Östra Yärends ............................
Hultsfred—Yirserum ...................
Gånghester—Ulricehamn................
Uppsala—Kerstinbo......................
Yaldemarsvik—Gamleby................
Ifrågasatt
statslån.
........... 539,500 i
........... 1,875,000 !
........... 1,386,500 |
........... 631,500 |
........... 2,087,500 i
........... 196,000 |
........... 1,750,000
........... 375,000
........... 377,500
........... 1,630,000
........... 332,500
........... 650,000
........... 500,000
............ 987,800 |
............ 1,320,500 |
............ 1,200,000 |
Summa j 15,839,300
Härförutom lärer vara att förvänta, att nya ansökningar om dylika statslån
inom närmaste tiden skola ytterligare tillkomma.
Det torde av vad som sagts framgå, att kraven på statsbidrag för enskilda
järnvägar i landet fortfarande äro högst betydliga och ingalunda motsvaras av de
härtill anvisade fonderna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Att direkt med siffror påvisa, att järnvägarna på senare åren blivit dyrare
att anlägga, torde vara ganska svårt, då ej fullkomligt likartade terräng- eller
andra förhållanden förekomma. Emellertid torde det vara allmänt bekant, att
arbetspriserna högst betydligt stigit under senare år. Så är även förhållandet
med marklösen, kostnaden för skenor, syllar, stationsanordningar och rullande
materiel, för att ej nämna, att kostnaderna för järnvägarna ökas på grund av de
större fordringar, som man nu ställer på järnvägarnas beskaffenhet i allmänhet,
ofta med hänsyn till samtrafiken med andra banor och möjligheten att intaga
deras rullande materiel. Även ur denna synpunkt torde således behovet av lånemedel
kunna anses större, än vad förut varit fallet.
Kommer så frågan, om penningtillgången från andra håll än staten nu är
större än förr. Yad denna fråga beträffar torde det vara tydligt, att förr, då
järnvägarna anlades genom trakter, som redan förut voro folkrika och försedda
med stora ekonomiska möjligheter eller då banorna byggdes för att till vissa
hamnar utföra alster från större produktionsorter, järnvägarna redan från början
bort hava utsikter att bära sig, det vill säga förränta de penningar, som insatts
i desamma. Numera åter torde det bliva nödvändigt att räkna med det förhållandet,
att de nytillkommande järnvägarna lämna en för anläggningskapitalets
förräntning tillräcklig avkastning, först sedan dess trafikområden blivit mera utvecklade
med industri och odling. Den tid torde därför nu vara kommen, då
järnvägarna måste anläggas med tanke närmast på att bringa hjälp åt de trakter,
de genomlöpa på så sätt, att genom de bättre kommunikationerna områden bliva
uppodlade, där sådant förut ej varit möjligt i brist på gödningsämnen, avsättningsmöjligheter
med mera, eller vattenfall bliva utnyttjade och fabriker anlagda,
som genom järnvägen kunna beräkna få möjligheter till avsättning.
En följd härav torde bliva, att under sådana förhållanden endast de därav
närmast intresserade kommunerna eller orterna vilja stödja järnvägsföretaget genom
aktieteckning, väl vetande att det kan komma att dröja flera år, innan någon
direkt utdelning kan påräknas på utlagt kapital. Utomstående, banker eller
enskilda, vägra då i många fall att deltaga i sådana företag.
Om man emellertid anser, att enskilda järnvägar höra anläggas för ernående
av den indirekta vinsten genom höjning av odling och industri och att landet
härför bör ikläda sig risken av att icke genast kunna direkt förränta järnvägarnas
anläggningskapital, torde det vara uppenbart, att under dessa omständigheter
behovet av statsbidrag till de enskilda banorna med tiden skall bliva allt större,
och att därför en ökning av de statsmedel, som skola avsättas till allmänna
järn vägslånefonden, bliver önskvärd.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att, under den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjorda förutsättningen om normala förhållandens återinträdande,
det synes bliva till det allmännas gagn och föreligga välgrundade behov för att
den allmänna fonden för understöd medels statslån av enskilda järnvägsanläggningar
under femårsperioden 1917—1921 uppgår till ett belopp av 10 miljoner kronor.
Man skulle visserligen kunna anmärka mot detta betraktelsesätt, att staten
redan bildat den så kallade gränsban ef onden, som genom anslag av 1911, 1913
och 1914 års riksdagar givits den betydliga storleken av 12,000,000 kronor, men
då denna fond lär bliva förbrukad av de redan nu föreliggande planerna för
gränsbanor i Värmland och Dalarna, synes densamma icke Arara att påräkna för
de många övriga banor, som redan nu ifrågasatts på sätt framgår av ovanstående
tablå.»
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.)
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Fullmäktige
i riksgäldskontoret.
Med stöd av det sålunda anförda har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
såsom sin mening uttalat, att allmänna järnvägslånefonden för
nästkommande femårsperiod synes böra bestämmas till 10,000,000 kronor.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava yttrat sig sålunda:
»Då frågan angående understöd från statens sida av enskilda järnvägsföretag
med hänsyn till storleken av de belopp, som hittills för sådant ändamål beviljats
och väl fortfarande komma att beviljas, äger eu vittgående statsfinansiell betydelse,
anse sig fullmäktige här böra ägna denna fråga en mera ingående undersökning.
Såsom känt är, har sedan lång tid tillbaka ett stort antal av de med statslån
understödda järnvägsbolagen icke varit i stånd att fullgöra föreskrivna inbetalningar
å sina skulder till riksgäldskontoret. Beloppet av sådana restantier
har också år för år stigit och uppgår numera till en mycket avsevärd summa.
Yisserligen torde man, såsom fullmäktige framhöllo i sin berättelse till 1910 års
riksdag, hava anledning hoppas, att, i likhet med vad i flera föregående fall skett,
många järnvägsföretag, som under de första åren efter järnvägens öppnande för
trafik icke varit i stånd att erlägga ränta och verkställa amortering å statslånet,
framdeles skola få sin ekonomiska ställning så förbättrad, att skulden till staten
kan av dem till fullo återgäldas. Men å andra sidan kan man icke undgå att
med avseende å åtskilliga järnvägsföretag hysa grundade tvivel beträffande deras
framtida ekonomiska bärighet och i följd därav även befara, att staten skall få
vidkännas förlust på den lämnade försträckningen. Den fortgående ökningen av
restantierna å vissa bolags statslån torde till stor del kunna förklaras av stegrade
avlöningar till personal samt stigande priser å kol och materialier.
Det dåliga ekonomiska resultatet av en del järnvägsföretag kan dock helt visst
i ej oväsentlig mån tillskrivas bristande tillförlitlighet av de beräkningar angående
en järnvägs anläggningskostnad och avkastningsförmåga, som läggas till grund
för låneunderstödens beviljande.
Yad beträffar beräkningar angående en järnvägs förmåga att förränta därå
nedlagt kapital ligger det i sakens natur, att sådana, även om de äro så samvetsgrannt
utförda som möjligt, måste i hög grad erhålla karaktär av sannolikhetsberäkningar
och såsom sådana bliva mer eller mindre otillförlitliga. Detta är en
omständighet, som, enligt fullmäktiges mening, mer än hittills varit fallet, bör
mana till försiktighet vid understödjande av enskilda järnvägsföretag.
För att ytterligare belysa den föreliggande frågan hava fullmäktige låtit
verkställa en utredning rörande ifrågavarande lånerörelses utveckling under eu
lång följd av år eller allt sedan år 1872. Resultatet av denna utredning innefattas
i närslutna tabeller 1—4.*)
Tabell 1 avser att åskådliggöra, i vad mån de låntagande bolagen under vart
och ett av åren 1872—1914 varit i stånd att verkställa dem åliggande inbetalningar
till riksgäldskontoret, och i tabell 2 äro dessa uppgifter, till vinnande av
större överskådlighet, sammanfattade i fem- respektive fyra-årsgrupper. I kolumnerna
för »förfallet belopp» äro i allmänhet medräknade endast de ränte- och
kapitalinbetalningar, som enligt amorteringsplanerna bort erläggas under vederbörande
år, men däremot icke tidigare förfallna ränte- och kapitalbelopp och ej heller å
desamma upplöpande ränta, s. k. överränta. Såsom »inbetalt belopp» åter har i
*) Tabellerna äro såsom bilagor vidfogade denna proposition.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
regeln medtagits allt, som under året inlevererats till riksgäldskontoret, vare sig
detta avsett under året enligt amorteringsplanen förfallande ränta och kapital
eller utgjort likvid för från tidigare år kvarstående förfallna skulder. Därav förklaras,
att inbetalningsprocenten vissa år överstiger 100. Däremot hava till »inbetalt
belopp» icke räknats avskrivningar, vare sig dessa berott på statsinköp av
enskilda järnvägar, på efterskänkande av en statens fordran eller därpå, att under
viss tid förfallna rånte- och kapitalbelopp kapitaliserats till nytt lån. En
del förtidiga slutbetalningar hava dock upptagits både såsom förfallet och såsom
inbetalt belopp.
Sammanfattningen i tabell 1 utvisar nu, att endast under 4 av de 34 åren
efter 1880 inbetalningarna fullt uppvägt de förfallande beloppen; och sammanfattningen
i tabell 2 ådagalägger, att förhållandena i detta avseende oavbrutet
försämrats under de senaste 19 åren. I genomsnitt för de 43 år, undersökningen
omfattar, har inbetalningsprocenten stannat vid 90.2. Växlingarna under de olika
åren åskådliggöras närmare genom bifogade diagram.*)
Då det gäller att ur uppgifterna om inbetalningarna under de särskilda
kalenderåren och årsperioderna få svar på frågan, huruvida de låntagande bolagen
på senare tid varit i mindre grad än förut i stånd att fullgöra sina inbetalningar
till staten, måste emellertid särskild uppmärksamhet ägnas åt såväl lånens som
bolagens olika ålder. Det ligger nämligen i sakens natur, att det ekonomiska
utbytet av en järnväg under den första tiden efter dess öppnande för trafik i
allmänhet måste bliva mindre gynnsamt, än sedan driften fortgått en längre tid.
Med hänsyn därtill och då särskild redogörelse för varje enstaka lån skulle leda
till alltför stor vidlyftighet, hava järnvägslånen i tabellerna 1 och 2 uppdelats i
vissa större grupper. Såsom lämplig indelningsgrund har därvid valts första
ränteinbetalningens förfalloår. Gruppernas omfattning framgår av följande sammanställning:
-
Första förfalloår.
Antal lån.
Ursprunglig låne- summa,
kronor.
Före 1861 ......................................
6
3,470,000
—
1861-1865......................................
2
1,877,055
24
1866—1870.......................................
7
9,644,000
—
1871—1875.......................................
—
—
—
1876—1880.......................................
6
16,078,240
—
1881—1885 ......................................
6
9,875,000
—
1886—1890......................................
12
10,558,612
94
1891—1895......................................
10
7,890,885
—
1896—1900.....................................
4
5,000,000
—
1901-1905.......................................
9
10,191,000
—
1906-1910.......................................
12
10,102,000
—
1911—1914.......................................
7
4,803,100
—
Summa
81
89,489,893
18
*) Bifogat propositionen såsom tab. 6.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Läggas härtill 7 lån om tillhopa 3,144,249: 94 kronor, varå ränta förfaller
till betalning först efter år 1914, utgör hela antalet före år 1915 utlämnade järnvägslån
88 och den sammanlagda ursprungliga lånesumman 92,634,143:12 kronor.
Härvid äro såsom särskilda lån räknade 3 lån om tillhopa 2,115,849: 94 kronor,
vilka uppkommit genom kapitalisering av förfallna rånte- och kapitalbelopp å
äldre lån.
I genomsnitt för hela tidrymden 1872—1914 ställa sig, inom var och en av
lånegrupperna, de verkställda inbetalningarna i förhållande till de förfallna beloppen
sålunda:
Första förfalloår. Inbetalningsprocent.
Före 1861 ....................................... 100.2
1861—1865...................................... 100. o
1866—1870....................................... 99.9
1876—1880....................................... 95.i
1881—1885....................................... 89.9
1886—1890..................................... 87.1
1891—1895...................................... 95.o
1896—1900....................................... 86.3
1901—1905....................................... 67.0
1906—1910...................................... 29.1
1911—1914....................................... 19.8
Sambandet mellan lånens ålder och bolagens betalningsförmåga träder här
öppet i dagen. Sammanställas därför med uteslutande av lån med första förfalloår
före 1861, de i tabell 2 meddelade inbetalningsprocenterna så, att en jämförelse
direkt kan ske mellan lån av samma ålder, kommer äldre och nyare bolags
inbördes förhållande i avseende på betalningsförmågan under varandra motsvarande
perioder av deras verksamhet att te sig sålunda:
Första förfalloår.
Inbetalt belopp
i % av förfallet
l:a
fem-
års-
perio-
den.
2:a
fem-
års-
perio-
den.
3:e
fem- år s- p eri li- den.
4:e
fem-
års-
perio-
den.
5:e
fem-
års-
perio-
den.
6:e
fem-
års-
perio-
den.
7:e
fem-
års-
perio-
den.
8:e
fem-
års-
perio-
den.
9:e
fem- års- perio- den-
I0:e
fem-
års-
perio-
den.
1865—1866........................
_
_
lOO.o
lOO.o
lOO.o
lOO.o
lOO.o
lOO.o
lOO.o
lOO.o
1866—1870........................
—
110.8
101.1
98.7
101.5
89.5
99.3
lOO.o
lOO.o
lOO.o
1876—1880........................
lOO.o
83.6
85.8
96.3
lOO.o
lOO.o
lOO.o
lOO.o
—
—
1881-1885......................
95.7
87.8
86.9
105.5
93.o
88.i
68.6
—
—
—
1886—1890........................
99.o
91.0
84.o
74.2
78.7
93.9
—
—
—
—
1891-1895........................
65.5
98s
109.5
92.7
93.1
—
—
—
—
—
1896—1900........................
90.7
85.5
76.8
95.3
—
—
—
—
—
—
1901—1905........................
62.8
69.3
67.0
—
—
—
—
—
—
—
1906—1910........................
30. o
28.4
—
—
—
—
—
—
—
—
1911—1914........................
19.8
—
—
—
—
—
—
—
—
—
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Härvid må visserligen erinras om, att den förebragta utredningen omfattar
åren 1872—1914 och att därför den första observationsperioden, vilken i tabellen
här ovan ingår såsom 2:a femårsperiod för lånegruppen 1866—1870 och såsom
3:e femårsperiod för gruppen 1861—1865 avser endast de fyra åren 1872—1875
samt att den sista observationsperioden, som i tabellen representeras av sista
femårsperioden för var och en av lånegrupperna utom den första, likaledes endast
inbegriper fyra år, nämligen åren 1911—1914. Någon mera nämnvärd inverkan
på jämförbarheten mellan de olika lånegrupperna och de olika tidsperioderna
kunna emellertid dessa förhållanden icke hava, då här endast gäller att
i stora drag ställa äldre och nyare lån i relation till varandra. I genomsnitt för
alla lån, oavsett tiden för deras utlämnande, har inbetalningsprocenten under
olika tider av bolagens verksamhet utgjort:
Under
l:a
femårsperioden.....
.. 76.9
%
2:a
» .....
... 83.2
»
»
3:e
» .....
... 87.7
»
4:e
2> .....
... 96.2
»
5:e
» _____
... 96.2
»
»
6:e
» .....
... 95.9
»
7:e
» .....
... 91.o
»
8:e-
—10:e » ......
... 100. o
Inbetalningsförmågans ökning jämsides med järnvägarnas ålder framgår här
med all möjlig tydlighet. Av ovanstående tabell rörande järnvägsbolagens betalningsförmåga
under olika åldersperioder framgår, att för bolag, som under de
senaste årtiondena erhållit lån ur järnvägslånefonden, svårigheten att fullgöra
dem åliggande inbetalningar, särskilt under första tiden av deras verksamhet,
blivit allt mer framträdande. Sammanföras till en grupp alla lån med första
förfalloår efter 1890 och till en andra grupp alla tidigare lån, visa sig inbetalningsprocenterna
under de olika perioderna av bolagens verksamhet hava varit
följande:
Första förfalloår.
l:a perioden.
2:a perioden.
3:e perioden.
4:e perioden.
5:e perioden.
T. o. in. 1890........................
98.1
90.5
89.8
96.8
96.5
Efter 1890 ...........................
55.5
73.6
83.1
93.7
93.1
Tabell 3 innehåller uppgifter om skuldbeloppens storlek vid varje års slut
med särskilt angivande av den förfallna skulden. Varje lån har där medtagits
först från och med det år, varunder ränteinbetalning för första gången skolat
ske, varjämte upplupen men ej förfallen ränta frånräknats. En följd härav är
emellertid, att varken för de olika lånegrupperna ej heller för samtliga lån, i
tabellens tre sista kolumner, ingå lån under de år, då anståndsränta upplupit.
Tabellen skulle därför vara fullt jämförbar med tabell 1, men nedannämnda omständigheter
förorsaka, att så ej alltid är fallet.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
I samband med vederbörande järnvägars inköp av staten hava följande lån
avskrivits under nedanstående år:
Vidare har staten efterskänkt 986,198 kronor 22 öre år 1904 ålån till Yislanda
-—Bolmens järnvägsaktiebolag samt 601,169 kronor 79 öre ar 1911 å lån för järnvägsanläggningen
Borlänge—Insjön. Slutligen hava vissa äldre förfallna skulder avskrivits
genom kapitalisering till nya lån, däribland 1,707,800 kronor år 1891 å
lån till Bergslagernas järnvägsaktiebolag.
Av alla dessa anledningar kunna uppgifterna i tabell 3 icke äga full motsvarighet
i tabell 1. Procenttalen förete även en del starka växlingar, exempelvis
de stora nedgångarna åren 1891, 1904 och 1905, som icke bero på ökade
inbetalningar från järnvägsbolagens sida, utan endast äro skenbara. I alla händelser
framgår dock av denna tabell, liksom av tabellerna 1 och 2, att bolagens
balans under senare tid visat en anmärkningsvärd tendens till ökning och att
detta framför allt gäller de yngre bolagen. Vid 1914 års slut utgjorde den förfallna
skulden 12.9 % av hela skuldsumman, vilket innebär,^ att järnvägsbolagen
utöver den enligt amorteringsplanerna medgivna skulden åsamkat sig en överskjutande
skuld om 14,9 %.
I tabell 4 meddelas slutligen uppgifter om skuldsummornas fördelning, vid
skilda tider, på olika slags skuld. I denna tabell har, i motsats till tabell 3,
varje lån medtagits i den mån det blivit lyftat, varemot upplupna, men ej förfallna
räntor även här uteslutits. Tabellen torde icke erfordra ytterligare förklaringar.
Fullmäktige vilja emellertid å annat ställe i detta utlåtande närmare beröra
en däri ingående skuldgrupp, som även är av betydelse i fråga om bolagens
betalningsförmåga, nämligen den s. k. anståndsräntan.
Av den nu förebragta utredningen framgår, såsom ock den ovan anmärkta
restantieökningen giver vid handen, att järnvägsbolagens förmåga att fullgöra
dem åliggande betalningsskyldighet till staten under senare tid minskats. Detta
förhållande giver enligt fullmäktiges mening anledning till en viss betänksamhet
vid bedömande av frågan om låneunderstöd åt enskilda järnvägsföretag och synes
i varje fall böra föranleda till att det anslag, som riksdagen för sådant ändamål
anvisat för femårsperioderna 1907 —1911 och 1912—1916, icke bestämmes att utgå
med högre belopp under nästkommande femårsperiod. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhåller i sitt utlåtande, att det torde vara tydligt, att förr, då järnvägarna
anlades genom trakter, som redan förut voro folkrika och försedda med
stora ekonomiska möjligheter, järnvägarna redan från början bort hava utsikter
att bära sig, men att det numera torde vara nödvändigt att räkna med det förhållandet,
att de nytillkommande järnvägarna såsom berörande endast mindre
Hudiksvall—Dellens, år 1887 .........
Söderhamn—Bergviks, år 1885........
Sundsvall—Torpshammars, år 1885
Länna—Norrtälje, år 1905 ..............
Skåne—Hallands, år 1896 .............
Mellersta Hallands, år 1896 ............
Göteborg—Hallands, år 1896...........
Svartälvs, år 1910............................
kr. 185,677:91
» 291,763:51
» 1,379,828:39
» 1,707,872:81
» 2,441,478:88
» 1,647,101:82
» 2,147,595: 11
• 774,693:83
Summa kronor 10,576,012: 26
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
folkrika. och utvecklade trakter komma att lämna en för anläggningskapitalets
förräntning tillräcklig avkastning först sedan dess trafikområden blivit mera utvecklade
genom industri och odling.
Med detta av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmärkta förhållande har
man givetvis att för framtiden allt mera räkna; och ligger däri, enligt fullmäktiges
mening, ytterligare en anledning för staten till försiktighet vid understödjande
av enskilda järnvägsföretag.
Slutligen bör icke förbises, att de för berörda ändamål erforderliga medlen
även för framtiden måste anskaffas genom upplåning, vilken med hänsyn till de
betungande villkor, som en sådan nu betingar, enligt fullmäktiges mening bör i
möjligaste mån begränsas.»
På grund av vad sålunda blivit anfört hava fullmäktige ansett sig
icke kunna biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag, att allmänna
järnvägslånefonden för femårsperioden 1917—1921 bestämmes
till 10 miljoner kronor, utan hava fullmäktige för sin del i stället tillstyrkt,
att, i likhet med vad för de två närmast föregående femårsperioderna
ägt rum, till fonden för ifrågavarande period anvisas ett belopp
av 7,500,000 kronor att utgå med 1,500,000 kronor för år.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, hava väg- och Departemental
vattenbyggnadsstyrelsen samt riksgäldsfullmäktige bedömt den nu före- chefen''
liggande frågan från delvis skilda synpunkter. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har huvudsakligen uppehållit sig vid behovet av nya enskilda
järnvägsanläggningar och nödvändigheten att för ändamålet äga
tillgång till bidrag av statsmedel. Styrelsen har därvid som sin mening
uttalat, att avsättning till allmänna järnvägslånefonden för nästkommande
femårsperiod borde ske med högre belopp än för närvarande är
fallet. Riksgäldsfullmäktige åter hava framlagt en fullständig utredning
i syfte att visa, att järnvägsbolagens förmåga att fullgöra dem åliggande
betalningsskyldighet till staten under senare tid minskats. Väsentligen
på resultatet av denna utredning stödja fullmäktige sin uppfattning,
att statsanslaget till fonden icke bör bestämmas till högre belopp, än
som tillförne ägt rum.
Det lärer icke med skäl kunna bestridas, att ett huvudsyfte vid
järnvägsanläggningar måste vara järnvägarnas indirekta gagn för det
ekonomiska livet. Vad särskilt vårt land beträffar, torde det numera
för en var stå klart, vilken utomordentlig betydelse kommunikationerna
och framför allt järnvägarna haft för de senaste årtiondenas storartade
ekonomiska utveckling.
I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måste jag hålla före,
att behovet av nya enskilda järnvägsanläggningar ingalunda under senare
16
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
tider minskats, utan med den fortgående utvecklingen på olika områden
gör sig alltmer gällande. Jag vill i detta sammanhang framhålla, hurusom
för närvarande finnas inneliggande ansökningar om statslån till enskilda
järnvägar, uppgående till sammanlagt omkring 16,500,000 kronor utöver
de för understödjande av järnvägsföretag med statsbidrag redan anvisade
fonderna. En stor del av de sålunda inkomna ansökningarna
synas avse företag av den betydelse för vidkommande orter, att det bör
kunna ifrågasättas, att staten beviljar låneunderstöd för ändamålet. Att
beakta är ock i detta sammanhang, att, enligt vad styrelsen anmärkt,
såväl arbetspriserna som kostnaderna för marklösen och materialier med
mera under senare åren i avsevärd mån stigit, vilket givetvis måste
medföra ökade anspråk på bidrag av staten för de särskilda anläggningarna.
Å andra sidan får man givetvis ej underskatta de skäl av så att
säga direkt statsekonomisk art, som av riksgäldsfullmäktige anförts. Den
av fullmäktige uppvisade ökningen av restantierna å järnvägsbolagens
statslån torde emellertid, såsom fullmäktige även själva framhållit, kunna
till stor del förklaras av ökade avlöningar till personal och stigande materialpriser
ävensom bristande tillförlitlighet av de beräkningar angående
en järnvägs anläggningskostnad och avkastningsförmåga, som läggas till
grund för låneunderstödens beviljande. Den omfattande och värdefulla
utredning, som av fullmäktige förebragts, synes mig ock innefatta en
stark maning såväl att tillse, att omförmälda beräkningar underkastas en
sorgfällig granskning och kontroll, som ock att före statslåns beviljande
noggrannt pröva behovet och betydelsen av de särskilda anläggningar,
för vilka låneunderstöd sökes.
Vid övervägande av de skäl, som å ömse sidor förebragts, vill jag
som min åsikt uttala, att jag, med hänsyn till järnvägarnas stora allmänna
betydelse för vårt land och behovet av nya enskilda järnvägsanläggningar,
ej under vanliga förhållanden skulle ställt mig avvisande
till tanken på ökad kapitalavsättning till järnvägslånefonden.
Nödvändigheten att under nu rådande förhållanden å penningmarknaden
iakttaga den största sparsamhet och särskilt att i möjligaste
mån begränsa statens upplåning medför emellertid, att jag för närvarande
ej anser mig kunna ifrågasätta ökning av ifrågavarande anslag.
Jag tillstyrker därför, att till denna fond för femårsperioden 1917
— 1921 anvisas ett belopp av 7,500,000 kronor att utgå med 1,500,000
kronor för år.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29. 17
Jag övergår härefter till frågan om de villkor och bestämmelser,
som böra antagas för åtnjutande av lån från allmänna järnvägslånefonden.
Härvid ber jag att till en början få erinra om innehållet i de av
riksdagen, på sätt anmälts i dess skrivelse den 24 maj 1910, nr 122,
angående anvisande av anslag till allmänna järnvägslånefonden för femårsperioden
1912—1916, senast godkända villkor och bestämmelser i
nyssnämnda hänseende, vilka i allt väsentligt överensstämma med de av
riksdagen förut i samma ämne givna föreskrifter.
I sin berörda skrivelse anmälde riksdagen sitt beslut, att Kungl. Maj:t
skulle äga att å det av riksdagen beviljade anslaget till understödjande
av nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar anvisa av Kungl.
Maj:t beviljade understödsbelopp att utgå i enlighet med följande villkor
och bestämmelser:
l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t, som ock
närmare bestämmer de ställen, vilka järnväg skall beröra, varande det sökande
bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen erforderliga
kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens användande med mera dylikt,
vilka kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning föranledas;
2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna erhålla statsunderstöd, skall
vara skyldigt hos Kungl. Maj:t _ styrka, att det förfogar över ett kapital, som
jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande på sätt
arbetsplan och kostnadsförslag innehålla och varav minst så stor del, som motsvarar
hälften av den beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras av inbetalt
eller tecknat aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott
till järnvägsanläggningens utförande;
3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften av anläggningskostnaden
efter det fastställda kostnadsförslaget samt lyftas i mån av arbetets fortgång på
sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock med iakttagande därav, att
inbetalningarna å den del av anläggningskapitalet, som bör utgöras av aktiekapital
eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott, skola ske i förhållande
till de andelar av lånesumman, som lyftas, och före lyftningen av dessa låneandelar;
skolande härjämte en tiondedel av den beviljade låneförsträckningen
innestå, till dess besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse
med § 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående ordningen
för avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras upplåtande
för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat tillstånd
till banans öppnande för allmän trafik;
4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckningar skall iakttagas:
a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till fem procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först gottgöres ränta
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.) 3
Villkor och
bestlimmelser
för
åtnj utande
av lån från
fonden.
Gällande, av
riksdagen
godkända
villkor och
bestämmelser.
18
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 29.
efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör avbetalning
därå; _ _ ... ,
b) att beträffande den ränta, som å lyltade lånebelopp upploper under en
tid omfattande högst tre år från lyftningsdagarna men dock ej sträckande sig utöver
ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, må medgivas anstånd med betalningen
på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid
erlägges till staten först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta
som ock hela lånekapitalet inbetalts;
c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke ar att
hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas till staten;
d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga
tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande i sammanhang härmed likvid
ske av all därförinnan upplupen, obetald ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta;
och
e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlägges,
låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess samma belopp
varder behörigen inbetalt;
5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader och materiel
ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet för den av staten
lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande
erhålla inteckning med förmånsrätt framför varje annan fordran i den järnväg,
för vars anläggning den ifrågavarande försträckningen beviljats; börande ej mindre
såsom villkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen
intagas stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet för statens. fordran
inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt för samma fordran framför varje annan
fordran hos bolaget, än ock en tredjedel av det beviljade statslånet innestå, till
dess inteckning med ovan stadgad förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för
förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista tredjedel ej ma utbekommas,
förrän inteckning för dess belopp med förmånsrätt framför varje annan
fordran än statens blivit i bolagets järnväg behörigen meddelad;
6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd ledamot
i direktionen för varje järnvägsbolag, som innehar lan av staten, och utse
en revisor att deltaga uti granskningen av bolagets förvaltning och räkenskaper,
samt att arvode till sålunda utsedd direktör och revisor skall bekostas av bo
7:o)
att varje järnvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, skall vara skyldigt
underkasta sig såväl de bestämmelser i fråga om samtrafik, Indika Kungl. Maj .t
kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i övrigt alla de villkor och kontroller,
som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga och nödiga; samt
8:o) att varje sådant bolag, som nyss är nämnt, må, då Kungl. Maj:t så provar
lämpligt, ... , , .. ,
dels erhålla upplåtelse av den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan
tillhöriga jord sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara disposition,
upplåtes utan någon ersättning; att jord från de under bruk och bergverk för
nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar upplåtes utan annan gottgörelse
än ersättning till vederbörande innehavare för intrång i nyttjanderätten; att jord
från de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Yadstena
krigsmansliusfond, upplåtes utan annan ersättning än för minskning i arrendatorns
brukningsområde under den återstående arrendetiden ävensom för skada och
intrång; samt att för jord, som är till boställe eller åt enskild person, menighet
eller inrättning med åborätt eller annorledes än vad ovan sagts upplåten, ersättning
skall lämnas såväl för själva marken som för skada och intrång; skolande
ersättningen i ovannämnda fall bestämmas i den ordning, förordningen angående
jords eller lägenhets avstående för allmänt behov den 14 april 1866 stadgar;
dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna
kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara disponibla.
I de av riksdagen sålunda stadgade villkor har sedermera allenast
en jämkning av uteslutande formell natur vidtagits. Vid föredragning
inför Kungl. Maj:t den 17 februari 1911 av frågan om bildande av en
fond för att underlätta åstadkommande av bibanor inom vissa delar av
riket framhöll nämligen föredragande departementschefen, hurusom enligt
gällande lånevillkor i bolagsordningen skulle intagas stadgande om skyldighet
för det bolag, som erhållit statsunderstöd, att till säkerhet för
statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt framför varje
annan fordran hos bolaget. Ett järnvägsaktiebolag, som beviljats lån
för utförande av en järnvägsanläggning, hade emellertid hos Kungl.
Maj:t anhållit, att nyssberörda såsom villkor för statslånets tillgodonjutande
meddelade föreskrift om intagande i bolagsordningen av stadgande om
inteckning med viss förmånsrätt måtte få utgå. Såsom skäl härför hade
bolaget anfört, att fullgörande av detta villkor skulle medföra stor tidsutdräkt,
då för ändring av bolagsordningen erfordrades, att beslut därom
godkändes av såväl en ordinarie som en extra bolagsstämma.
Departementschefen erinrade vidare, hurusom på grund av remiss
justitiekanslern avgivit utlåtande och därvid erinrat, att enligt gällande
bestämmelser i det kontrakt om järnvägsanläggningens utförande, som
skulle avslutas mellan kronan och bolaget, skulle intagas bolagets alla
förbindelser och rättigheter enligt meddelade beslut, samt att följaktligen
där även skulle intagas de bolaget åliggande förbindelser i fråga om
inteckning i järnvägen med viss förmånsrätt för statens fordringar.
Justitiekanslern ansåg därför till tryggande av Kungl Maj:ts och kronans
rätt icke vara nödigt, att stadgande därom intoges jämväl i den för bolaget
gällande ordning.
Då enahanda bestämmelser som de av justitiekanslern omnämnda
alltid plägade intagas i det kontrakt, som upprättades rörande järnvägsanläggningens
utförande, ansåg departementschefen intagande i bolagsordningen
av en särskild bestämmelse sådan som den ifrågavarande icke
20
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 29.
vara av behovet påkallad, en bestämmelse, som dessutom under vissa
förhållanden kunde medföra tidsutdräkt och onödiga formaliteter.
Om denna uppfattning delades av Kungl. Maj:t och riksdagen,
ansåg departementschefen hinder ej möta att bifalla järnvägsaktiebolagets
omnämnda framställning, eller att i blivande resolutioner angående beviljande
av statsunderstöd ur den vanliga järn vägslånefonden utesluta
nu ifrågavarande villkor.
Då någon erinran mot det sålunda väckta förslaget ej gjordes, har
omförmälda villkor därefter icke uppställts.
Innan jag redogör för vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
riksgäldskontoret anfört beträffande villkoren för åtnjutande av lån från
allmänna järnvägslånefonden, vill jag något närmare uppehålla mig vid
några av Kungl. Maj:t, utöver ovanberörda, av riksdagen fastställda villkor,
meddelade kontrollföreskrifter vid beviljande av lån från fonden ävensom
vissa tidigare åtgärder, som därmed äga samband.
vissa tidigare I skrivelse den 18 maj 1905, nr 152, angående beviljande av ytter&fr&gaZm
ligare låneunderstöd för anläggning av järnväg från Orsa till Sveg, framhöll
kontroll & med riksdagen, bland annat, angelägenheten av att för framtiden större omsorg
lmånnTjärn- och noggrannhet av vederbörande ämbetsverk ägnades åt granskning
vägsiåne- av de kostnadsberäkningar, som i enlighet med riksdagens föreskrifter
^stidda^m-^ beträffande den till Kungl. Maj:ts disposition ställda lånefonden för enskiida
järn- skilda järnvägsanläggningar skulle läggas till grund såväl för bestäm*°T
mande av det belopp, varmed i varje fall lån från fonden skulle kunna
skrivelse den utgå, som ock vid prövningen, huruvida ett jämte statslånet tunt tiller
i525’ Vekligt, enskilt kapital funnes att tillgå för anläggningens utförande.
väg- och Efter att genom nådig remiss hava anbefallts att till Kungl. Maj:t
nldsstyre^fenB inkomma med yttrande och förslag med anledning av vad riksdagen
utlåtande den sålunda anfört, efterkom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig
2/1 1906- skrivelse den 2 april 1906 denna befallning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställde därvid,
att utöver de villkor, som dittills plägat av riksdagen uppställas för ifrågavarande
låneunderstöd till enskilda järnvägar, måtte därjämte för erhållande av
dylikt lån stadgas av Kungl. Maj:t,
att nya arbetsplanerna med tillhörande kostnadsberäkningar för sådan järnvägsanläggning
skulle vara på sökandens bekostnad upprättade av den väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman eller annan sakkunnig person, som därtill
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter ansökan på sökandens bekostnad förordnades,
ävensom att redan förut genom annan person upprättad arbetsplan,
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
som bleve lagd till grund för ansökan om statslån, skulle vara granskad på marken
av en väg- och vattenbyggnadsstyrelsens, på sökandens bekostnad förordnad tjänsteman
eller annan sakkunnig person;
att arbetsplanerna enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens särskilda föreskrifter
skulle upprättas på sådant sätt, att därav medelst plan- och profil- samt
nödiga tvärsektionsritningar, arbetsbeskrivning och kostnadsförslag med full tydlighet
framginge de för företaget erforderliga arbetenas storlek och samtliga kostnader;
samt
att för utövande under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av en enligt särskild
instruktion närmare angiven kontroll över arbetenas utförande för fullbordande
av dylik järnvägsanläggning och över rätta användandet av de för vidkommande
järnvägsaktiebolag tillgängliga medlen skulle av Kungl. Maj:t efter förslag av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen utses en sakkunnig person, som jämväl borde förordnas
dels att jämlikt nådig instruktion av den 22 oktober 1892 vara den av
Kungl. Maj:t förordnade ledamoten i järnvägsbolagets styrelse, dels att vara statens
övervakande ingenjör för arbetenas utförande.
Slutligen och på sätt riksdagen ifrågasatt borde redan i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
före avgivande av underdånigt utlåtande med tillstyrkande av
statslån till enskilda järnvägsanläggningar, av lånesökanden förebringas fullständigt
bevis om förfogande av penningemedel, som jämte statslånen vore tillräckliga för
järnvägsanläggningens utförande.
Med anledning av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda
hemställt, föreskrev Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 12 april
1907, att arbetsplan rörande järnvägsanläggning, för vilken statslån
sökes, skall, för möjliggörande av planens tillförlitligare granskning,
enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelade särskilda detaljföreskrifter
upprättas på sådant sätt, att därav medelst plan- och profilsamt
nödiga tvärsektionsritningar, arbetsbeskrivning och kostnadsförslag
med full tydlighet framgå de för järnvägsanläggningen erforderliga
arbetenas storlek och samtliga kostnader, varjämte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anbefalldes att vid granskningen av sådana arbetsplaner
med tillhörande kostnadsförslag tillse, huruvida kontrollundersökning
på marken erfordrades för att utröna kostnadsförslagets tillförlitlighet
samt att i sådant fall gå i författning därom på sökandenas bekostnad.
Vidare anbefalldes väg- oeh vattenbyggnadsstyrelsén att, därest i
visst fall beträffande ett med statslån understött järnvägsföretag skärpt
kontroll över arbetenas utförande samt rätta användandet av de för
sådant företag tillgängliga medel skulle på grund av särskilda omständigheter
befinnas nödig, hos Kungl. Maj:t göra framställning om meddelande
av i sådant avseende erforderliga bestämmelser.
Kungl. brev
den "It 1907.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Fullmäktiges I sin till 1910 års riksdag avgivna berättelse angående riksgälds1
kontorist8" kontorets ställning och förvaltning framhöllo sedermera fullmäktige i
berättelse till riksgäldskontor, bland annat, hurusom vid 1909 års utgång ett stort
Riksdag” an^al av de med statslån understödda enskilda järnvägsbolagen icke fullgjort
föreskrivna inbetalningar å sina skulder till riksgäldskontoret. Beloppet
av sådana restantier hade ock år för år stigit och uppginge till en
betydande summa. Visserligen kunde man hava anledning hoppas, att,
i likhet med vad i flera föregående fall skett, många järnvägsbolag,
som under de första åren efter järnvägens öppnande för trafik icke
vore i stånd att erlägga ränta och verkställa amortering å statslånet,
framdeles skulle få sina inkomster ökade och sin ekonomiska ställning
så förbättrad, att skulden till staten kunde av dem till fullo återgäldas.
Men å andra sidan kunde man icke undgå att med avseende å några
av järnvägsföretagen i fråga hysa grundade tvivel beträffande deras framtida
ekonomiska bärighet och i följd därav även befara, att staten i vissa
fall skulle få vidkännas förlust på den lämnade försträckningen. Med
hänsyn därtill vore det enligt fullmäktiges mening önskvärt, att för
framtiden de beräkningar rörande tilltänkta järnvägars anläggningskostnad
och avkastningsförmåga, som lades till grund för låneunderstödens
beviljande, bleve uppgjorda med största omsorg och underkastades noggrann
prövning.
Riksdagens Riksdagen anförde därefter i skrivelse den 22 februari 1910, nr 17,
XmoeD aven riksdagen fästat sin uppmärksamhet vid den ständiga ökningen
nr 17. ’ i restantierna å vissa enskilda järnvägars statslån, en ökning, som visserligen,
vad de senaste åren beträffade, kunde i någon mån förklaras av
den allmänna nedgången i de ekonomiska konjunkturerna, men som därjämte
syntes böra tillskrivas omständigheter, vilka gåve vid handen, att
gällande villkor för de ifrågavarande lånens erhållande och åtnjutande
knappast kunde i behörig grad skydda staten för förluster.
Enligt vad i ämnet meddelad utredning ådagalade, gällde dåmera
strängare bestämmelser än förr angående uppgörandet och granskningen
av kostnadsförslagen beträffande enskilda järnvägsanläggningar, för vilka
statslån söktes. Men det visade sig ock, att dessa icke vore tillräckliga
för att bereda staten trygghet mot förluster. Åven. om kostnadsberäkningarna
uppgjorts med all möjlig omsorg och noggrannhet, krävdes
till uppnående av ett gott resultat, dels att företagets ekonomi från
början vore baserad på en säker grundval och dels att dess ledning och
förvaltning sköttes på ett sådant sätt, att icke statens intressen träddes
för nära.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
23
I det förra avseendet lämnades vissa bestämmelser i de av riksdagen
uppställda villkoren för ifrågavarande låneunderstöds åtnjutande. Då
dessa villkor vore av riksdagen fastställda att gälla för hela den period
1907—1911, för vilken det senast beviljade anslaget vore avsett, hade
riksdagen ej ansett sig böra i detta sammanhang närmare ingå på denna
del av den förevarande frågan.
Vad åter anginge ledningen och förvaltningen av de företag, som
här vore i fråga, stadgades i de ovannämnda villkoren, att Kungl. Maj:t
skulle insätta en med särskild instruktion försedd ledamot i direktionen
för varje järnvägsbolag, som innehade lån av staten, och utse en revisor
att deltaga i granskningen av bolagets förvaltning och räkenskaper.
Sådan instruktion hade ock utfärdats av Kungl. Maj:t den 22 oktober 1892.
Den kontroll, som sålunda vore anordnad, syntes emellertid icke
innebära tillräcklig säkerhet för, att statens intressen skulle vederbörligen
tillgodoses. Dels hade det kunnat inträffa, att kontrollanten ej fått börja
sin verksamhet, förrän bolaget redan hunnit vidtaga för dess ekonomiska
ställning mycket betydelsefulla åtgärder; och dels hade genom kontrollen
ej kunnat förhindras, att bolagsförvaltningen såväl vid själva järnvägsanläggningens
utförande som ock sedermera vid ordnandet av driften
och handhavandet av bolagets angelägenheter i övrigt förfarit på ett
sådant sätt, som visat sig skadligt för statens intressen. Det ville därför
synas, som om skärpt kontroll vore behövlig; och riksdagen hade fördenskull
velat för sin del ansluta sig till den tanke, som läge till grund
för ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i detta avseende gjort uttalande,
i så måtto att en teknisk-ekonomisk kontroll borde anordnas för
övervakande, att de beräkningsgrunder, som följts vid statslåns anvisande,
också lände till efterrättelse vid företagens utförande. Riksdagen
förutsatte emellertid därvid, att den kontroll, som med tillämpning av
ovannämnda instruktion för det dåvarande ägde rum, skulle fortfarande
bestå.
Då enligt gällande villkor för de ifrågavarande låneunderstödens
beviljande anordnandet av statens kontroll vore lagt i Kungl. Maj:ts
hand, anhöll riksdagen om vidtagande av erforderliga åtgärder, för att
utöver den kontroll, som för det dåvarande ägde rum genom statens med
särskild instruktion försedda ombud i bolagsstyrelsen, måtte åstadkommas
en för statens intressen betryggande teknisk-ekonomisk kontroll över de
med statslån understödda enskilda järnvägarne såväl beträffande själva
anläggningarnas genomförande som ock med avseende å därmed sammanhängande
förvaltningsåtgärder.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Riksdagens
skrivelse den
24/s 1910,
nr 122.
Numera brukliga
kontrollföreskrifter.
I sin ovan berörda skrivelse den 24 maj 1910, nr 122, angående
anvisande av anslag till allmänna j ärnvägslånefonden för femårsperioden
1912—1916, anförde riksdagen beträffande villkoren för låneunderstödens
utlämnande och tillgodonjutande, bland annat, att riksdagen, med hänsyn
till vad riksdagen uti omförmälda skrivelse till Kungl. Maj:t den 22
februari 1910 anfört i fråga om åstadkommande, utöver för det dåvarande
förefintlig kontroll över de med statslån understödda enskilda
järnvägarna, av en mera betryggande sådan, ville uttala, att riksdagen
vore övertygad därom, att Kungl. Maj:t, beträffande ifrågavarande anslag,
vidtoge åtgärder för att i fråga om de enskilda järnvägar, som kunde
komma i åtnjutande av lån fr|^ detsamma, åstadkomma, i den mån en
blivande utredning kunde därtill föranleda, en betryggande teknisk-ekonomisk
kontroll såväl beträffande själva anläggningens planerande och
genomförande som ock vad anginge därmed sammanhängande förvaltningsåtgärder.
Samma dag som riksdagens båda nyssnämnda skrivelser anmäldes
inför Kungl. Maj:t, den 23 juni 1910, beviljade Kungl. Maj:t Kil—Fryksdalens
järnvägsaktiebolag låneunderstöd för järnvägsanläggning från
Kil till Torsby. För tillgodonjutande av den bolaget sålunda förunnade
förmån stadgade Kungl. Maj:t, bland andra, följande villkor.
Innan arbetet å järnvägsanläggningen påbörjades eller bindande avtal avslutades
rörande utgifter för anläggningen och senast vid angiven tidpunkt skulle
bolaget hava uppgjort och underställt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens prövning
och godkännande icke blott en detaljerad plan över den ordning, vari och de
tider, vara arbetena å järnvägsanläggningen skulle utföras, utan även en detaljerad
tablå, utvisande, huru samtliga för företaget tillgängliga medel skulle fördelas
på olika arbeten och konton.
Bolaget skulle under arbetenas bedrivande minst en gång månatligen till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen insända såväl uppgift om de under sistförflutna
månaden utförda arbetena och kostnaderna därför som ock avskrifter av ingångna
entreprenad- och upphandlingsavtal; och skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
eller dess därtill förordnade ombud lämnas tillfälle att taga del av bolagets räkenskaper
och korrespondens.
Kungl. Maj:t skulle äga att, på förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
utse eu sakkunnig person, vilken hade att enligt för honom av Kungl. Maj:t utfärdad
särskild instruktion och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens särskilda föreskrifter
å arbetsplatsen verkställa teknisk-ekonomisk kontroll över järnvägsarbetenas
utförande och därvid särskilt tillse, att samtliga i kostnadsförslagets
slutsumma ingående och övriga för järnvägsföretaget avsedda medel i verkligheten
bleve på lämpligt sätt använda för de i förenämnda detaljerade kostnadstablå
angivna ändamål. Denne kontrollant ävensom nyss omförmälda ombud för
KungI. May.ts Nåd. Proposition Nr 39.
25
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle hava rätt att närvara och till protokollet
yttra sig vid bolagsstyrelsens sammanträden, till vilka kontrollanten skulle kallas
i samma ordning som styrelsens ledamöter. Det skulle åligga bolaget att, enligt
grunder, som av Kung! Maj:t på förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bestämdes, bekosta ersättning för kontrollanten och det biträde åt honom, som
kunde befinnas erforderligt.
Enahanda bestämmelser hava därefter plägat intagas bland de villkor,
som föreskrivits vid beviljande av låneunderstöd från allmänna järnvägslånefonden.
Beträffande frågan, huruvida de nu gällande lånevillkoren kunna väg- och v»tanses
tillfyllestgörande eller möjligen i något avseende tarva ändring teåtyrffaendB"
eller tillägg, yttrar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i det föreliggande
utlåtandet till eu början följande:
»Till bedömande av denna fråga får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhålla följande rörande några av de villkor, som under olika tidsperioder
varit av Kungl. Maj:t föreskrivna för lån ur järnvägslånefonden.
Under 1860-talet var sålunda i de villkor för lån, riksdagen uppställde,
föreskrift intagen om att styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader skulle
genom sakkunniga män, som på styrelsens förslag av Kungl. Majit förordnades,
utöva tillsyn därå, att arbetena bleve i överensstämmelse med vederbörligen fastställda
planer utförda, samt att vid verkställigheten godkända arbetsmetoder
följdes och fullgoda materialier användes.
Detta villkor rörande sättet för huvudsakligen den tekniska kontrollens
utövande utgår sedermera ur de av riksdagen angivna lånevillkor, då därefter
Kungl. Maj:t uti nådiga resolutioner om koncession för respektive järnvägar upptager
motsvarande villkor, eller att denna kontroll skulle utövas genom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och dess tjänstemän.
Denna kontroll avsåg emellertid uteslutande tillsyn, 1 ä 2 gånger årligen,
över att järnvägsanläggningarna blevo i tekniskt avseende utförda på ett betryggande
sätt, men omfattade icke någon som hälst tillsyn på platsen över att
för anläggningen tillgängliga medel voro tillräckliga eller blevo till avsett ändamål
på lämpligt sätt använda.
En sålunda organiserad kontroll kunde ej bliva fullt verksam, och isynnerhet
var det omöjligt för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att på förhand
vinna nödig visshet, att järnvägarna verkligen kunde utföras för de beräknade
kostnaderna. Härtill kommer, att de undersökningar, som läggas till grund för
koncessionsansökan, i allmänhet äro — det ligger i sakens natur — ganska otillförlitliga,
då de vanligen avse att utröna, allenast om över huvud taget en framdragning
av en järnväg på den platsen är möjlig. Kostnadsberäkningar, baserade
på dylika förslag, måste helt naturligt också bliva ganska otillfredsställande.
Ett belysande exempel på detta förhållande är Orsa— Svegs järnvägsanläggning.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.)
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Denna cirka 120 kilometer långa normalspåriga järnväg hade med stöd
allenast av de till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inlämnade förslagen och
utan kontrollering på marken beräknats till 3,700,000 kronor utan rullande materiel
eller till det osedvanligt låga priset av 30,830 kronor för kilometer. Med
stöd allenast av dessa beräkningar erhölls ett statslån av 1,850,000 kronor.
Emellertid visade det sig snart, att den genom lånesökandens försorg upprättade
kostnadsberäkningen var fullständigt otillförlitlig, och att järnvägens fullbordande
skulle komma att draga ytterligare högst betydliga kostnader.
Järnvägsaktiebolaget ingick då med en underdånig ansökan om ökning av
statslånet, i anledning varav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lät verkställa en
noggrann undersökning på marken, som resulterade i att totalkostnaden för järnvägen
beräknades till cirka 6 millioner istället för förut uppgivna 3,7 millioner
kronor eller till cirka 50,000 kronor för kilometer, i följd varav hemställdes, att
Kungl. Maj:t och riksdagen för järnvägens fullbordande måtte anvisa ytterligare
2 millioner kronor såsom statslån. I sitt underdåniga utlåtande häröver av
den 23 april 1904 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i anledning av vad
som sålunda förekommit, påyrkat en viss omfattande ekonomisk kontroll genom
försorg av styrelsen. I tvenne promemorior den 27 mars och 14 juni 19Ö5 till
statsrådet och chefen för civildepartementet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
närmare utvecklat sitt förslag, om huru en sådan kontroll skulle ordnas.
Sedan riksdagen i skrivelse den 18 maj 1905 under vissa villkor medgivit,
att det sökta, av Kungl. Maj:t till 2,200,000 kronor ökade statslånet finge
utgå av den år 1901 av riksdagen beviljade fonden å 7,500,000 kronor, har Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 20 oktober 1905 beviljat järnvägsaktiebolaget ifrågavarande
lån, varvid Kungl. Maj:t bland andra villkor föreskrivit, att kontroll över
järn vägsarbetet skulle av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utövas på sätt av
styrelsen föreslagits.
Följden av denna noggranna kontroll uteblev ej heller. Den beräknade
totala kostnadssumman, som låg till grund för Kungl. Maj:ts förenämnda beslut
om det senaste statslånet var 6,000,000 kronor eller cirka 50,000 kronor för kilometer,
och järnvägen har enligt uppgift, som inlämnades till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i juli 1910, dragit en kostnad av cirka 5,865,000 kronor. Härvid
är emellertid att märka, att upplupna räntor under byggnadstiden, som för
denna järnväg blev ovanligt lång, ej inräknats i verkliga kostnaden. Ej heller
har rullande materiel till ett mindre belopp medräknats, då det beräknade
ovannämnda kostnadsbeloppet ej avsåg sådan.»
Efter att härefter hava erinrat om styrelsens i skrivelse den 2 april
1906 framställda, ovan återgivna förslag till kontrollföreskrifter, samt om
riksdagens jämväl här ovan omförmälda skrivelse den 22 februari 1910
yttrar styrelsen vidare:
»Kontroll inrättad huvudsakligast efter dessa principer har sedermera av
Kungl. Maj:t föreskrivits vid beviljande av statsunderstöd åt nedanstående ännu
ej helt fullbordade järnvägar, nämligen: Kil—Torsby, Lysekil—Smedberg, Ivnippboheden—Rättvik,
Väderstad—Bränninge, Lindfors—Bosjön, Sävsjöström—Nässjö,
Trollhättan—Nossebro, Bingstorp—Slätbaken och Eksjö—Österbymo.
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Att den teknisk-ekonomiska kontroll, som sålunda genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utförts för de med statsbidrag understödda järnvägarna, väl
fyllt sin uppgift, torde framgå därav, att då det, på sätt framgår av nedanstående
tabell, inträffat, att vid de enskilda järnvägsanläggningar, som byggts utan
teknisk-ekonomisk kontroll, den beräknade kostnaden, i regel överskridits, hava
samtliga dessa vid de förenämnda under styrelsens teknisk-ekonomiska kontroll
utförda järnvägar, såvitt nu kan ses, visat sig tillräckliga.
Järnvägens namn.
Spår-
vidd.
m.
Längd.
km.
Vid stats- lånets bevil- jande beräk- nad och
fastställd
kostnad.
Kr.
Verklig
kostnad.
Kr.
Verklig
kostnad
per km.
Kr.
Kjävlinge—Sjöbo ...............................
1.435
48.8
2,400,000
2,836,000
58,100
Söderköping—Valdemarsvik..................
0.891
41.o
1,183,000
1,805,000
45,900
Bjärka—Åtvidaberg...........................
1.435
18.5
580,000
809,000
43,700
Enköping—Heby—Samhällen................
1.435
50. o
2,057,400
2,325,000
47,300
Stålboga—Skebokvam .......................
1.435
23.4
1,065,000
1,170,000
50,000
Borgholm—Böda.................................
0.891
55.0
838,000
1,057,000
19,300
Tidaholm—Vartofta ..........................
1.435
23. s
1.020,000
1,385,000
58,200
Oskarshamn—Buda ............................
0.891
33.3
970,000
1,092,000
33,100
Lidköping—Tun................................
0.891
27.2
735,000
700,000
25,700
Visserligen äro de ovan uppräknade tekniskt ekonomiskt kontrollerade
järnvägarna, ehuru några av dem helt eller delvis öppnats för trafik, ännu ej
fullt fullbordade, då i vissa fall kostnaden för jordlösen och expropriation ävensom
en del putsningsarbeten m. m. ännu återstå, men likväl kan för närvarande
sägas, att arbetena kunnat bedrivas mycket noggrannt i överensstämmelse med
för dem fastställda planer och tablåer.
Av vad sålunda anförts finner styrelsen skäl föreligga att föreslå, att bland
villkoren för statslånen bör ingå bestämmelse, om att teknisk-ekonomisk kontroll
skall utövas, på sätt senare åren varit föreskrivet.
Bestämmelsen om räntefrihet under de tre första åren efter lånets anvisande
synes styrelsen ej under alla förhållanden fullt lämplig, bland annat av
det skäl, att det visat sig, att banor ofta ej hinna färdigbyggas under denna tid.
Denna allmänna bestämmelse torde hava sin orsak däri, att det ansetts olämpligt
att betunga järnvägar med räntor de år, då järnvägarna äro under byggnad
och således ej kunna hava några trafikinkomster. Härvid lärer dock böra tagas
hänsyn därtill, att byggnadstiden är helt olika för olika stora järnvägar, vartill
kommer att, som ovan nämnts, vid ett flertal järnvägsanläggningar det inträffar,
att först någon tid efter järnvägsdriftens början det varit möjligt erhålla
så stor behållning av driften, att det varit möjligt att därmed bestrida rånte
-
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
likviderna. Det synes under dessa förhållande styrelsen önskvärt, att tiden för
räntefriheten av Kung! Maj:t bestämmes särskilt i varje fall, dock ej till mer
än 6 år.
Ett belysande exempel, åskådliggörande huru räntorna kunna trycka låntagaren,
förekom jämväl vid Orsa—Svegs järnvägsanläggning, där sammanlagda
ränteutgifterna redan under byggnadstiden uppgick till ej mindre än 616,145
kronor 35 öre.
Angående den av riksdagen meddelade bestämmelsen, att lån endast få utlämnas
till nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar har vid skilda
tillfällen förfrågningar framställts i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om utsikterna
att få statslån, oaktat järnvägsarbetet påbörjades. I denna fråga vill
styrelsen framhålla önskvärdheten, att äAren för framtiden någon avvikelse härifrån
ej må ske, då styrelsen under sådana förhållanden i väsentliga delar undandrages
noggrann kontroll såväl över järnvägens tekniska utförande som ock den
rätta användningen av de tillgängliga medlen, som sedan äro avsedda att delvis
ersättas med statslån.
Beträffande den av riksdagen givna bestämmelsen, att Kungl. Maj:t skall
insätta en med särskild instruktion försedd ledamot i direktionen för varje
järnvägsaktiebolag, som innehar lån av staten, anser styrelsen lämpligt att föreskrift
lämnas därom, att till sådan ledamot bör utses en person, som är på området
sakkunnig och ej är delägare i bolaget eller av detta mottagit förtroendeuppdrag
eller avlönad befattning.»
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört och i övrigt under
sin verksamhet erfarit i denna fråga har styrelsen uttalat, att bestämmelser
i nedan angivna riktning enligt styrelsens mening böra meddelas
av riksdagen att lända till efterrättelse vid beviljande av lån från
allmänna järn vägslånefonden:
1) Noggrann, på marken utförd undersökning, eventuellt kontrollundersökning,
skall, om så av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anses
erforderligt, verkställas genom denna styrelses försorg på järnvägsaktiebolagets
bekostnad.
2) En verksam teknisk- ekonomisk kontroll, i huvudsaklig överensstämmelse
med den vid Ivil-Torsby med derå järnvägar förda kontrollen,
bör av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utövas vid med statslån
understödda järnvägar.
3) Räntefrihet skall medgivas under de första åren, lånet innehaves,
och bör tiden för sådan räntefrihet bestämmas med hänsyn till järnvägsarbetets
längd, så att en mindre järnväg erhåller kortare anstånd och
en större järnväg längre anstånd, dock högst sex år, allt beroende på
Kungl. Maj:ts prövning för varje särskilt fall.
4) Lån ur fonden bör ej lämnas järnväg, varå arbetet påbörjats.
5) Till ledamot eller suppleant i direktionen för varje järnvägsaktiebolag,
som innehar lån av staten, bör utses en person, som är fullt
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2!).
29
förtrogen med järnvägars såväl drift -som underhåll och ej är delägare i
bolaget eller av detta mottagit avlönad befattning eller förtroendeuppdrag.
Av de frågor, som beröras i de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna bestämmelserna, hava fullmäktige i riksgäldskontoret i sitt
yttrande till närmare belysning upptagit frågan om anståndsräntan och
därom anfört följande:
»Frånsett det ekonomiska stöd, som en försträckning av kapital alltid innebär,
har staten vid utlämnande av lån åt enskilda järnvägsbolag även direkt gynnat
dessa låntagare genom medgivande av viss lindring i betalningsskyldigheten
under de första åren efter lånens utbetalande. Före år 1877 utgick denna lindring
i form av räntefrihet under vissa år. I samband med beviljande av lånemedel
för de fem åren 1877—1881 gjordes emellertid häri av 1876 års riksdag
den ändring, att räntefrihet ej vidare skulle få åtnjutas, varemot den under högst
tre år efter lyftningsdagarna upplöpande räntan finge omvandlas till en räntefri
kapitalskuld, s. k. anståndsränta, vilken icke behövde gäldas förr, än all annan
rånte- och kapitalskuld blivit till fullo inbetald. Denna form för understöd åt
låntagande järnvägsbolag, vilken inträdde med de lån, varå första ränteinbetalningen
förföll under åren 1881—1885, har allt sedan dess varit tillämpad. Givetvis
har dock dylikt anstånd icke medgivits för sådana lån, som uppkommit genom
kapitalisering av äldre förfallna skulder. Frånräknas dessa lån ävensom de
lån, vara räntebetalningen ännu icke vidtagit före 1915 års ingång och för
vilka anståndsräntan därför vid nämnda tidpunkt icke uppnått sitt slutliga belopp,
visar det sig, att de å järnvägslånen upplupna anståndsräntorna uppgått till
5,766,261 kronor 18 öre, fördelade på 58 lån med en sammanlagd ursprunglig
lån esum ina om 56,604,797 kronor 94 öre. I förhållande till de utlämnade lånens
belopp uppgå således anståndsräntorna till 10.19 %, vilket med hänsyn tagen till
den något olika räntefoten under tiden för räntornas upplöpande innebär, att
anståndsräntorna upplupit under i medeltal 2.221 år.
Körande tillämpningen av de allmänna bestämmelserna om anståndsränta
må ytterligare anföras följande. För fyra lån om tillhopa 5,309,835 kronor har
anstånd med räntas erläggande medgivits intill viss tidpunkt, oberoende av när
lånen lyfts. Den sammanlagda anståndsräntan för dessa lån uppgår till 384,367
kronor 2 öre, vilket motsvarar en anståndstid av 1.609 år. För ett lån om
500,000 kronor var anståndstiden bestämd till högst 2 år från lyftningsdagen,
och det faktiska anståndet uppgick här till 2 år. För alla övriga lån, varå anståndsräntan
vid 1914 års slut nått slutliga belopp, har vid lånens beviljande
anstånd med räntas erläggande medgivits under högst 3 år från lyftningsdagarna,
dock ej utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
senast skolat vara färdig och öppnad för trafik. Sistnämnda inskränkning
i förening med de ytterligare villkor, som äro fästa vid lån från järn vägslånefonden,
såsom om låneunderstödets lyftande endast i mån av järn vägsarbetets
fortgång m. in., har haft till följd, att den verkliga anståndstiden kommit att
avsevärt understiga de nominella tre åren. Efterföljande sammanställning belyser
närmare detta förhållande beträffande var och en av de grupper, vari lånen
blivit i det föregående uppdelade.
Fullmäktige
rikagäldakon
toret.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29
Första förfalloår.
Ränte-
fot,
%
----
Lånesumma,
kronor.
Anståndsränta,
kronor.
Anstånds- räntan i % av
lånesumman.
Anståndstid
i medeltal,
år.
1881—1885 ...........................
5
9,875,000
_
1,427,583
34
14.46
2.891
1886—1890 ...........................
4.5
10,558,612
94
980,294
32
9.28
2.065
1891—1895 ...........................
4.5
5,787,250
—
546,632
68
9.45
2.099
1896-1900 ...........................
4.5
5,000,000
—
472,772
39
9.46
2.101
1901—1905 ..........................
4.5
5,277 000
—
507,369
30
9.61
2.137
1906—1910 ...........................
4.5
9,602,000
—
893,414
71
9.30
2.068
1911—1914...........................
4.5
4,695,100
—
508,825
42
10.84
2.408
1881-1914...........................
—
50,794,962
94
5,336,892
16
10.51
2.286
Därav med 4.5 % ränta .........
4.5
40,919,962
94
3,909,308
82
9.55
2.123
Vid en räntefot av 5 % skulle den slutliga anståndsräntan utgöra 15 % av
lånesumman och vid 4 1/2 % ränta 13.5 %, under förutsättning att den nomiella
anståndstiden av 3 år kunnat i verkligheten åtnjutas. Sammanställningen utvisar
emellertid, att så icke varit fallet inom någon av lånegrupperna. Beträffande
lånen inom gruppen 1881—1885, vilka under anståndstiden löpte med 5 %
ränta, är skillnaden visserligen ganska liten. Mera betydande är den däremot
ifråga om de därefter utlämnade lånen. I stället för 13.5 % uppgår anståndsräntan
i medeltal till endast 9.5 6 %. En genomgående ökning har visserligen
ägt rum med undantag endast för gruppen 1906—1910, men i medeltal för alla
dessalån har anståndstiden likväl uppgått till endast 2.12 3 år i stället för de nominella
3 åren. Huru anståndstiden gestaltat sig för varje särskilt lån, framgår av tabell
5*) vilken bland annat utvisar, att endast ett av de 58 lånen kommit i åtnjutande
av maximitiden 3 år.
Men även om, enligt vad nu anförts, effektiviteten av den vid lån från järnvägslånefonden
medgivna rätt till anstånd med ränteinbetalning måhända visat sig
mindre betydelsefull än avsett varit, måste likväl de förmåner, som genom dylikt
anstånd beretts de låntagande bolagen, anses vara för statsverket ganska betungande.
Fullmäktige torde för belysning av denna fråga kunna inskränka sig
till den numera vanliga låneformen, nämligen en annuitet om 5 % av ursprungliga
lånesumman, vari ingår 4''/2 % ränta å oguldet kapital, samt en anståndstid
av 3 år med inskränkning i enlighet med vad här ovan anförts. Ett dylikt lån
amorteras under något över 52 år, länder förutsättning att annuiteterna behörigen
erläggas. Då anståndsräntan enligt hittills vunnen erfarenhet uppgår till 9.5 5 %
av lånesumman, erfordras för dess inbetalning något mindre än 2 annuiteter. A
andra sidan upplöper anståndsräntan under likaledes något över 2 år, varefter i
allmänhet ytterligare ett år förgår, innan huvudlånets amortering tager sin början.
Den tid, varunder anståndsräntan utestår räntefri, kan på grund härav sättas
till omkring 55 år. Beräknat efter 41/., % ränta på ränta växer ett kapital
under denna tid till 11.26 gånger sitt ursprungliga belopp. Då nu endast an
-
*) Bifogad propositionen.
31
Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20.
ståndsräntan själv behöver inbetalas, innebär således detta, att staten efterskänker
en summa, som är mer än 10 gånger så stor som anståndsräntan. Denna
senare utgör såsom nämnts 9.5 5 % av lånesumman. Staten kan alltså genom
medgivande av anståndsränta anses lämna de låntagande bolagen ett anslag, som
vid tiden för lånets slutbetalning uppgår till ungefär samma belopp, som
den ursprungliga lånesumman och vid amorteringens början motsvarar omkring
8*/2 % av samma summa. Av de 9.5 5 % av lånesumman, vartill anståndsräntan
uppgår, återfår staten sålunda blott föga över 1 %, resten är att betrakta såsom
rent anslag. Givetvis kommer detta anslags värde att ökas, i den mån den
verkliga anståndstiden tillväxer eller lånets amortering fördröjes.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner bestämmelsen om anståndsränta ej
under alla förhållanden fullt lämplig, bland annat av det skäl, att det visat sig,
att banor ofta ej hinna färdigbyggas under den tid, sådan ränta upplöper. Då
bestämmelsen torde vara föranledd därav, att det ansetts olämpligt att betunga
ett järnvägsbolag med erläggande av räntor under de år, då järnvägen är under
byggnad, bör enligt styrelsens mening hänsyn tagas till, att byggnadstiden är
olika för olika stora järnvägar ävensom därtill, att det merendels inträffar, att
först någon tid efter järnvägens öppnande för trafik så stor behållning av driften
kan beräknas, att räntor å statslånet därmed kunna bestridas. Till följd
därav synes det styrelsen önskvärt, att tiden, under vilken anståndsränta får beräknas,
av Kungl. Maj:t bestämmes särskilt för varje fall.
Utan att underkänna de skäl, som styrelsen åberopat för den av styrelsen
ifrågasatta förändringen i lånevillkoren i nu förevarande hänseende, kunna fullmäktige
dock icke biträda detta förslag. Den utredning i denna fråga, fullmäktige
här ovan förebragt, ger ju tydligt vid handen, vilken stor förmån staten
genom nuvarande bestämmelser medgivit järnvägsbolagen. Att genom en förlängning
i vissa fall av den tid, varunder anståndsränta beräknas, ytterligare öka
den direkta ekonomiska förlust, som genom denna förmån för de låntagande
bolagen tillskyndas staten, anse fullmäktige för sin del icke böra komma i fråga.
Fullmäktige få sålunda avstyrka, vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i detta
hänseende föreslagit.
Därest emellertid Kungl. Maj:t och riksdagen ändock skulle finna skäl att
besluta i enlighet med styrelsens förslag, vilja fullmäktige framhålla, att den
tidpunkt, vid vilken anståndsräntan ovillkorligen skall upphöra att beräknas eller
senast ett år från den dag, då järnväg enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik, då givetvis måste framflyttas, för att icke
den nya bestämmelsen skall bliva fullständigt illusorisk.»
Sedermera hava fullmäktige i skrivelse av den 16 december 1915
framställt förslag angående vissa förändringar av och tillägg till bestämmelserna
angående inbetalning av ränta å lån såväl från allmänna
järnvägslånefonden som ock från fonden för bibanor i vissa delar
av riket.
Fullmäktige erinra därvid till en början, att fullmäktige till 1915
års bankoutskott avlåtit en skrivelse i ämnet, vilken emellertid ej blev
av utskottet prövad. 1 denna skrivelse anförde fullmäktige huvudsakligen
följande.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
På grund av vissa föreskrifter i de vid 1910 års riksdag meddelade bestämmelserna
angående låneunderstöd från allmänna järnvägslånefonden, vilka
föreskrifter återfunnes jämväl i de vid 1911 års riksdag meddelade bestämmelserna
rörande låneunderstöd från den ännu icke i anspråk tagna fonden för bibanor
i västra delarna av riket, erhölle bokföringen rörande sådana låneunderstöd
i vissa avseenden en mycket komplicerad natur och antalet förfallotider för
ränteinbetalningar bleve under en följd av år onödigt stort. Härigenom förorsakades
såväl räkenskapsförande verk och järnvägsbolag som ock vederbörande
revisionsorgan tidspillan och olägenheter, som genom vidtagande av vissa smärre
ändringar i nämnda bestämmelser för framtiden skulle kunna undvikas.
De föreskrifter, vilka här åsyftades, utgjorde punkt 4) mom. c) och d) i 1910
års riksdags bestämmelser rörande låneunderstöcl från allmänna järnvägslånefonden
och punkt 7) mom. c) och d) i 1911 års riksdags bestämmelser rörande
låneunderstöd från den s. k. bibanefonden. De varandra motsvarande punkterna
vore i respektive bestämmelser lika avfattade.
Den nuvarande lydelsen av moment c) vore följande:
’c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke är att
hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas till staten’.
Då det beviljade låneunderstödet av respektive järnvägsaktiebolag endast
undantagsvis lyftes på en gång utan i regel utbetalades i flere, i ett fall ända till
nio poster, med olika tiders mellanrum, uppstode, på grund av nyssberörda föreskrift,
i många fall lika många olika ränteförfallotider som antalet lyftade delbelopp
av låneunderstödet.
Ett exempel torde bäst belysa ifrågavarande förhållanden.
Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolag beviljades år 1908 ett låneunderstöd
å 800,000 kronor att utgå från 1908 års anslag med 143,500 kronor och från
1909 års anslag med 656,500 kronor.
Anstånd med erläggande av ränta å lyftade lånebelopp medgavs för tre år
från lyftningsdagarna, dock icke utöver den 1/1 1913, d. v. s. ett år från den dag,
då enligt Kungl. Maj:ts bestämmande järnvägen senast skulle vara färdig. De
upplupna s. k. anståndsräntorna skulle inbetalas först sedan hela lånet i övrigt
blivit slutlikviderat.
Kapitalavbetalningen skulle vidtaga tre år efter den dag, den ,/1 1912, då
järnvägen senast skulle vara färdig, alltså den l/i 1915. Samma datum skulle
utgöra, inbetalningsdagen även för följande års annuiteter.
Å förfallet, oguldet inbetalningsbelopp skulle beräknas en straffränta ä 5 %.
Av den beviljade lånesumman, 800,000 kronor, lyftades
den 7 december 1908 ...................................... kronor 143,oOO,
s> 2 januari 1909............................................. » 256,500,
■» 2 april samma år....................................... » 130,000,
» 23 december samma år.............................. » 190,000
och » 18 augusti 1910 ......................................... » 79,600.
Återstående belopp, kronor 400, hade icke lyftats.
Såsom framginge av en utav fullmäktige åberopad grafisk tabell*), kommo
av ovanstående belopp de fyra första i åtnjutande av fulla tre ars ränteanstånd,
*) Den åberopade tabellen är vidfogad propositionen såsom tab. 9.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29. 33
enär ränteanståndsgränsen vore satt till den 1/1 1913; ränteanståndet för det femte
lånebeloppet uppgick däremot icke på långt när till tre år.
Den ränta, som belöpte å de respektive lånedelarna mellan tidpunkterna
för ränteanståndets upphörande och tidpunkten för den första annuitetens erläggande
eller
från den 7 december 1911
» » 2 januari 1912
» » 2 april samma år! till och med den 1 januari 1915
» » 23 december » »
och » » 1 januari 1913 )
tillhörde det slag av ränta, som årligen skulle inbetalas till riksgäldskontoret.
Rörande debiteringssättet och tidpunkterna för inbetalningen av dessa upplöpande
räntor hade imder äldre tider en viss villrådighet tydligen varit rådande
och olika metoder tillämpats.
I överensstämmelse med den praxis, som under senare tider fastslagits i
fråga om dessa räntors beräknande och inbetalande, och vilken praxis vunnit
stadfästelse genom förberörda punkt 4 mom. c) av 1910 års riksdags bestämmelser,
skulle inbetalningarna av upplupen årsränta i det ifrågavarande fallet
äga rum på nedanstående tider:
år 1912
7/
/12)
ett
års
ränta
å kronor 143,500,
» 1913
2/
1 i
»
3>
>
»
256,500,
7*.
»
»
130,000,
V12 >
3»
»
»
143,500,
23/
/125
»
»
190,000,
» 1914
Vi,
»
»
79,600.
Alltså utgjorde de olika ränteförfallotiderna beträffande detta lån icke mindre
än sex. Fullgjordes icke dessa räntelikvider å ovanstående dagar, bleve bokföringen
ytterligare invecklad på den grund, att straffränta skulle debiteras från respektive
förfallotider å vart och ett förfallet räntebelopp särskilt, till dess likvid ägde rum.
Enligt vedertaget bruk hade de olika räntebeloppens skilda förfallotider sammanförts
till en gemensam förfallotid jämnt ett år före dagen för den första annuitetslikviden.
Alltså hade i överensstämmelse härmed i ifrågavarande fall räntor debiterats
å samtliga utbetalda låneandelar från de senast angivna förfallotiderna till och
med den % 1914, d. v. s.
å kronor 256,500 från den 2 januari 1913
» » 130,000 » »2 april 1913 . till och med den 1 januari
» » 143,500 » »7 december 1913 1914.
» » 190,000 » »23 december 1913
Järnvägsbolaget hade på sin tid erhållit meddelande, att det hade att den
Vi 1914 inbetala upplupna räntor å förestående belopp. Dylika räntor, som icke
utgjorde fulla årsräntor, kunde emellertid på grund av lydelsen av ifrågavarande
mom. c) strängt taget icke anses som förfallna å den datum ett år före dagen
för den första annuitetslikviden, till vilken de uppdebiterats (i det förevarande
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
fallet den J/i 1914); i regel liade de dock det oaktat av bolagen inbetalts enligt
riksgäldskontorets uppgift. Hade de däremot icke inbetalts å nämnda tidpunkt
såsom fallet varit beträffande nu ifrågavarande lån, hade riksgäldskontoret icke ansett
sig kunna debitera straffränta å dessa icke full årsränta utgörande belopp. I
1910 års riksdags bestämmelser hade sistnämnda uppfattning fastslagits genom
inryckandet av en särskild föreskrift (i punkt 4 mom. d) om att först i sammanhang
med den första annnitetens erläggande likvid skulle ske av all därförinnan
upplupen obetald ränta, som icke vore att hänföra till anståndsränta. I fallet
Mjölby—Hästholmen vore sålunda ifrågavarande upplupna räntor, som ej utgjorde
fulla årsräntor, först den 1/1 1915 att anse såsom förfallna.
Den bokföringsmetod, som hittills praktiserats och som genom 1910 års
riksdags bestämmelser blivit fastslagen, medförde alltså i tillämpningen den egendomligheten,
att, i händelse av uteblivna räntelikvider, föreskriven straffränta
kunde beräknas endast å de fullt upplupna årsräntorna, men icke å de uppdebiterade
räntebelopp, som ej utgjorde fulla årsräntor och vilka skulle likvideras i samband
med första annuitetens erläggande. Härigenom uppstode sålunda frihet från
straffränta för visst upplupet räntebelopp, vilket förhållande ingalunda vore ägnat
att förenkla räkenskapen.
Förfallotiderna för räntorna å de fem olika andelarna av ifrågavarande lån
hade sålunda icke — trots det lånets första del utbetalades redan år 1908 — kunnat
sammanföras till en gemensam förfallotid förrän den V, 1915.
Visserligen lade icke de för 1906 års lånefond, från vilket lånet för Mjölby
—Hästholmens järnväg vore utgivet, gällande bestämmelserna hinder i vägen för
ett annat förfaringssätt, men då genom föreskrifterna i 1910 års riksdagsbestämmelser,
punkt 4 mom. c) och d), en förut använd, mindre lämplig praxis blivit
fastslagen, hade självfallet sistnämnda bestämmelse tillämpats även i fråga om
detta lån.
För den händelse att fulla årsräntor uppdebiterades å de särskilda låneandelarna
även under året närmast före den första annuitetens förfallodag, skulle
därigenom bokföringen bliva ännu mera komplicerad; därtill komme, att för
järnvägsbolagen därigenom skulle följa skyldighet att inbetala större belopp under
deras första verksamhetsår, än vad nu är fallet. Om nämligen räntorna i fallet
Mjölby—Hästholmen även under år 1914 hade uppdebiterats såsom fulla årsräntor,
nämligen:
å kronor 79,600 till och med den 1 januari 1914,
» » 256,500 » > » » 2 » » ,
» » 130,000 » » » »2 april » ,
» » 143,500 » » » » 7 december » ,
» » 190,000 » » » » 23 » » ,
och ävenledes inbetalats å dessa data, skulle bolaget under år 1914 fått inbetala
räntor till ett belopp av ............................................................... ..... kr. 35,982: —
Därtill hade bolaget att den 1/1 1915 inbetala full annuitet,
uppgående till kronor 39,980, bestående av dels räntor å låneandelarna
från de respektive förfallotiderna under år 1914, tillsammans
................ .................................................................. kr. 20,082:69
dels i övrigt kapitalavbetalning...................................... » 19,897: 31 ä 39 98O:
vadan bolagets sammanlagda inbetalningar skulle uppgå till............ kr. 75,962: —
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Med nuvarande praxis skulle bolaget under samma tidrymd
hava inbetalat de till och med den 1/l 19l4 upplupna räntorna, uppgående
till ............................................................................................. kr. 20,082: 69
jämte annuiteten, kronor 39,980, bestående av full årsränta å hela
lånebeloppet ........................................................................................... » 35,982: —
samt i övrigt kapitalavbetalning........................................................... » 3,998: —
eller ett sammanlagt totalbelopp av..................................................... kr. 60,062: 69
Genom det förra beräkningssättet tillskyndades alltså bolaget en merutgift
under första tiden av kapital å kronor 15,899: 31.
I övrigt hänvisade fullmäktige till vissa räkenskap sutdrag *)
Nu omförmälda olägenheter skulle undvikas, om de olika ränteförf allo tiderna
för de skilda lånedelarna snarast möjligt sammanfördes till en gemensam förfaliotid,
vilken i så fall självfallet måste bliva den för annuitetslikviden bestämda datum,
utgörande i det här anförda exemplet den 1 januari.
För vinnande av ett sådant syfte måste emellertid punkt 4 mom. c) i 1910
års riksdags bestämmelser och motsvarande mom. c) jämte mom. d) i punkt 7)
av 1911 års riksdags bestämmelser rörande låneunderstöd från de båda järn vägslånefonderna
undergå vissa förändringar.
Fullmäktige avgåvo härefter med sin skrivelse till 1915 års bankoutskott
förslag till ändringar såväl i de av 1910 års riksdag meddelade
bestämmelserna angående låneunderstöd från 1912—1916 års
anslag till allmänna järnvägslånefonden, som i de av 1911 års riksdag
meddelade bestämmelserna angående låneunderstöd från fonden för
bibanor i vissa delar av riket. Tillika hemställde fullmäktige, att
respektive bestämmelser rörande blivande låneunderstöd från 1917—
1921 års länsanslag till allmänna järnvägslånefonden måtte erhålla en
med de sålunda föreslagna formuleringarna överensstämmande avfattning.
I sin förevarande skrivelse den 16 december 1915 anföra fullmäktige
följande.
»På de skäl, som anförts i fullmäktiges ovanintagna skrivelse till 1915 års
bankoutskott vidhålla fullmäktige sin mening om lämpligheten av däri framställda
förslag om tillägg till bestämmelserna angående bibanefonden och allmänna järnvägslånefonden
för åren 1917—1921.
Vad däremot beträffar det ifrågasatta tillägget till de av 1910 års riksdag
meddelade bestämmelserna angående låneunderstöd från 1912—1916 års anslag till
allmänna järnvägslånefonden, har frågan därom kommit i ett något förändrat
läge, sedan förenämnda skrivelse avläts till bankoutskottet. Genom under denna
tid skedda utbetalningar har nämligen antalet lån, som skulle komma att beröras
av nämnda tillägg, nedgått till endast två, (därav det ena å 643,000 kronor till
Eksjö—Osterbymo järnvägsaktiebolag och det andra å 606,000 kronor till Mellersta
Östergötlands järnvägsaktiebolag). Vid sådant förhållande anse sig fullmäktige
*) Bifogade propositionen som tab. 7 och 8.
36
, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
böra frånträda sitt förslag om införande av tilläggsbestämmelser angående nu
berörda låneunderstöd.
Då fullmäktige förutsätta, att Kungl. Maj:t kommer att till 1916 års riksdag
framlägga förslag såväl angående avsättning till allmänna järn vägslånefonden
för åren 1917—1921 som ock i fråga om villkor och bestämmelser för
åtnjutande av lån från samma fond, samt att Kungl. Maj:t därvid finner lämpligt
att samtidigt taga under omprövning frågan om ändrade bestämmelser
jämväl rörande bibanefonden, få fullmäktige sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen besluta:
l:o) att punkt 7 mom. c) i de av 1911 års riksdag meddelade bestämmelserna
angående låneunderstöd från den s. k. bibanefonden måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
’att så snart ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta, upplupit å
lyftat lånebelopp till och med den datum, som motsvarar den för annuitetslikviden
fastställda datum, skall sådan räntas belopp inbetalas till staten;’
2:o) att punkt 7 mom. d) i bestämmelserna rörande samma fond måtte erhålla
följande lydelse:
''att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet vidtaga
fyra år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik;’ samt
3:o) att respektive bestämmelser rörande blivande låneunderstöd från 1917
—1921 års länsanslag till allmänna järnvägslånefonden erhålla en med de i punkterna
1 och 2 här ovan föreslagna formuleringar överensstämmande avfattning.»
Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret därefter lämnats tillfälle att
avgiva yttrande över, huruvida och i vad mån, med hänsyn till nu rådande
förhållanden å lånemarknaden, räntefoten å de låneunderstöd,
som utlämnas från allmänna järnvägslånefonden och den s. k. bibanefonden,
lämpligen borde höjas, hava fullmäktige i skrivelse den 30 december
1915 anfört följande:
»Efter remiss av Kungl. Maj:t avgåvo fullmäktige den 15 april 1915
yttrande över en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställd utredning med
förslag i fråga om såväl erforderlig avsättning till allmänna järnvägslånefonden
för tiden 1917—1921 som ock villkor och bestämmelser för åtnjutande av lån
från samma fond. I detta yttrande saknade fullmäktige anledning att ingå på
frågan om räntefoten å de lån, som utlämnades från fonden, men utgingo fullmäktige,
såsom jämväl framgår av yttrandet, från att nämnda räntefot skulle
komma att utgöra antingen 41/2 % eller 5 %.
Efter företagen prövning av denna fråga få fullmäktige såsom sin mening
uttala, att, med hänsyn till nu rådande förhållanden å lånemarknaden, räntefoten
å de lån, som komma att utlämnas såväl från anslagen till allmänna järnvägslånefonden
för åren 1917—1921 som ock från den s. k. bibanefonden, bör bestämmas
till 5 %.
Därest denna mening kommer att vinna Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande, synes emellertid ändring bliva erforderlig i bestämmelserna angående
den annuitet, som skall erläggas å ifrågavarande lån.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
37
I de av 1906 och 1910 åra riksdagar meddelade bestämmelserna angående
låneunderstöd från allmänna järnvägslånefonden föreskrives, att annuiteten för
lånets återbetalning skall utgöra 5 % å ursprungliga försträckningsbeloppet, av
vilken annuitet först gottgöres ränta efter 4 x/2 % å oguldet kapitalbelopp och
återstoden utgör avbetalning därå. Med nuvarande bestämmelser angående den
s. k. anståndsräntan åtgår för återbetalning av ett dylikt lån en tid av 52 år från
den första annuitetens inbetalningsdag under förutsättning, att annuiteterna behörigen
erläggas. Enahanda bestämmelser angående annuiteten återfinnas jämväl
i 1911 års riksdags bestämmelser om låneunderstöd från den s. k. bibanefonden.
Därest räntefoten kommer att höjas till 5 %. måste givetvis en höjning även av
annuiteten äga rum. Denna torde böra bestämmas så, att lånens återbetalningstid
i möjligaste mån överensstämmer med nuvarande bestämmelser. Med en
annuitet av 5 s/i2 ^ skulle amorteringen avslutas inom 53 år. Då emellertid av
praktiska skäl ett jämnare tal å annuiteten är att föredraga, synes densamma
lämpligen böra bestämmas till 5,4 % å ursprungliga lånebeloppet, i vilket fall
lånets återbetalningstid kommer att utsträckas till 54 år.
I detta sammanhang anse sig fullmäktige ock böra något beröra den s. k.
överräntan. Ovannämnda av 1906, 1910 och 1911 års riksdagar meddelade bestämmelser
innehålla i detta avseende, att, därest till betalning förfallet belopp
icke i föreskriven ordning erlägges, låntagaren skall därå gälda 5 % ränta, intill
dess samma belopp varder behörigen inbetalt.
Denna s. k. överränta har för alla hittills utlämnade lån till järnvägsanläggningar
beräknats efter en högre räntefot, än som i övrigt gällt för respektive
lån. A en del äldre lån, som utlämnades mot 5 % ränta, var sålunda överräntan
bestämd till 6 %; och sistnämnda räntesats kvarstod lång tid, efter det lånens
normalränta från och med år 1877 nedsatts till 4 1/2 %. Först från och med år
1898 nedsattes överräntan till 5 %.
Fullmäktige vilja för sin del uttala sig för, att överräntan även för framtiden,
såsom från och med sistnämnda år varit fallet, utgår efter en räntefot,
som med l/2 % överstiger den för lånen bestämda normalräntan.»
Vad först angår räntefoten å de lån, som utlämnas för understödjande
av enskilda järnvägsanläggningar, ber jag att få erinra, hurusom,
då det vid föregående tillfällen i riksdagen®) varit fråga om bestämmande av
räntan å sådana lån, såväl fullmäktige i riksgäldskontoret som statsutskottet
och riksdagen utgått från att staten å ena sidan icke borde beräkna någon
vinst å denna lånerörelse, men å andra sidan icke heller drabbas av
förlust till följd därav, att den med sin större kredit trädde emellan
och anskaffade en del av det för järnvägarna behövliga anläggningskapitalet.
De synpunkter, som sålunda förut varit avgörande vid räntefotens
bestämmande, torde alltjämt böra i huvudsak äga tillämpning. På grund
härav och med hänsyn till rådande förhållanden å lånemarknaden lärer, *)
Departements
chefen.
*) Jämför särskilt statsutskottets utlåtande till 1896 års riksdag, nr 49, sid. 7.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
på sätt riksgäldsfullmäktige uttalat, räntefoten å de lån, som komma att
utlämnas från anslag till allmänna järn vägslånefonden för åren 1917—
1921, icke böra bestämmas lägre än till 5 %. Därest denna mening vinner
bifall, torde, jämväl i överensstämmelse med fullmäktiges förslag,
höjning böra ske av annuiteten till 5,4 % och av överräntan till 5 7s %.
Vad däremot beträffar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag
angående viss ändring i bestämmelserna om anståndsränta, torde, med
hänsyn till vad riksgäldsfullmäktige i detta avseende anfört, någon
ändring i föreslagen riktning av dessa bestämmelser icke böra vidtagas.
De nu gällande bestämmelserna angående inbetalning av räntor å
låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar medföra, enligt vad
riksgäldsfullmäktige framhållit, att bokföringen rörande sådana låneunderstöd
erhåller en onödigt komplicerad natur och antalet förfallotider
för ränteinbetalningar bliver onödigt stort. Då — utan någon rubbning
av grunderna för de nuvarande bestämmelserna — nämnda olägenheter
skulle kunna undvikas genom de av fullmäktige i detta avseende föreslagna
ändringarna, tillstyrker jag vad fullmäktige därutinnan hemställt.
De ändringar, som av mig nu förordats beträffande allmänna järnvägslånefonden,
torde jämväl böra iakttagas beträffande låneunderstöd
från bibanefonden, och bliver jag i tillfälle att i annat sammanhang
härom göra framställning hos Kungl. Maj:t.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att bland de villkor
för åtnjutande av lån från ifrågavarande fond, som riksdagen kan komma
att besluta, skulle upptagas stadgande att, om så av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansåges erforderligt, noggrann, på marken utförd
undersökning, eventuellt kontrollundersökning, skulle verkställas genom
denna styrelses försorg på vederbörande järnvägsaktiebolags bekostnad.
Redan i det föregående har jag framhållit vikten av, att de beräkningar
angående en järnvägs anläggningskostnad och avkastningsförmåga,
som läggas till grund för låneunderstöds beviljande, underkastas
en sorgfällig granskning och kontroll. Emellertid har, enligt vad
förut omförmälts, Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 12 april 1907
meddelat ingående föreskrifter om sättet för upprättande av arbetsplan
rörande järnvägsanläggning, för vilken statslån sökes, och om företagande
av kontrollundersökning å marken på sökandens bekostnad, när sådant
kräves för utrönande av kostnadsförslagets tillförlitlighet. Då erforderliga
bestämmelser i berörda hänseende således redan finnas, vill det
knappast synas nödigt, att ett särskilt stadgande av omförmälda innebörd
införes även bland ifrågavarande villkor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
39
Vad nu sagts äger även i viss mån giltighet i avseende å den
ifrågasatta föreskriften om anordnande av teknisk-ekonomisk kontroll å
med lån från allmänna järnvägslånefonden understödda järnvägsbyggen,
då ju bestämmelse därom numera plägar införas bland de villkor, som
vid beviljande av sådant statslån uppställas av Kungl. Maj:t. Då emellertid
beträffande bibanefonden stadgats, att byggnaden skall utföras under
statens kontroll, synes motsvarande bestämmelse lämpligen böra upptagas
bland villkoren för nu ifrågavarande låneunderstöd. Frågan om
sättet för ordnandet av denna kontroll lärer däremot lämpligen böra,
i överensstämmelse med vad nu är fallet, överlämnas åt Kungl. Maj:t.
Vidkommande därefter den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ifrågasatta bestämmelsen, att lån ur fonden ej bör lämnas järnväg, varå
arbetet påbörjats, vill jag erinra, hurusom, på sätt ovan nämnts, beträffande
det för nu löpande femårsperiod anvisade anslaget är stadgat, att
Kungl. Maj:t skall äga att å detta anslag anvisa belopp »till understödjande
av nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar». Detta
stadgande, vilket torde meddelas även beträffande det anslag, som av
riksdagen nu kan komma att beviljas, lärer uppfylla det av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen med dess förslag avsedda ändamålet.
Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna bestämmelsen
i fråga om förutsättningarna för uppdrag att vara ledamot å statens
vägnar eller suppleant för sådan ledamot i direktionen för järnvägsaktiebolag,
som innehar lån av staten, synes mig icke behövlig, då det
väl måste förutsättas, att Kungl. Maj:t vid förordnande av ledamot eller
suppleant tillser, att en opartisk och med angelägenheter av ifrågavarande
art förtrogen person beklädes med sådant uppdrag.
Emedan numera Kungl. Maj:ts rätt att upplåta kronojord m. m., då
det erfordras för enskild järnvägsanläggning, regleras genom det allmänna
bemyndigande i fråga om avstående eller upplåtande i vissa fall av mark
från kronoegendomar, som årligen plägar av riksdagen lämnas Kungl.
Maj:t, behöves särskilt bemyndigande i sådant avseende icke i sammanhang
med bestämmelserna om nu ifrågavarande anslag.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
dels att till låneunderstöd för enskilda järnvägar
bevilja och ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett
extra anslag av 7,500,000 kronor att utgå under fem
år från och med år 1917 med 1,500,000 kronor årligen,
dock så att belopp, som ej blivit till utgående under
40
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 29.
ett av dessa år anvisat, må för ett efterföljande år av
samma femårsperiod disponeras,
dels föreskriva, att Kungl. Maj:t må äga att å
detta anslag till understödjande av nya, ännu ej påbörjade
enskilda järnvägsanläggningar anvisa av Kungl.
Maj:t beviljade understödsbelopp att utgå i enlighet
med följande villkor och bestämmelser:
l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas
av Kungl. Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen,
vilka järnväg skall beröra; varande det sökande
bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna
för möjligen erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar,
extra biträdens användande med mera dylikt,
vilka kunna av kostnadsförslagets och arbetsplanens
granskning föranledas;
2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna
erhålla statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Kungl.
Maj:t styrka, att det förfogar över ett kapital, som
jämte statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag
innehålla och varav minst så stor del, som motsvarar
hälften av den beräknade anläggningskostnaden,
bör utgöras av inbetalt eller tecknat aktiebelopp eller
eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat tillskott till
järnvägsanläggningens utförande;
3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften
av anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget
samt lyftas i mån av arbetets fortgång på
sätt och å tider, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock
med iakttagande därav, att inbetalningarna å den del
av anläggningskapitalet, som bör utgöras av aktiekapital
eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnat
tillskott, skola ske i förhållande till de andelar av lånesumman,
som lyftas, och före lyftningen av dessa låneandelar;
skolande härjämte en tiondel av den beviljade
låneförsträckningen innestå, till dess besiktning av
järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse med
§ 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december
1874 angående ordningen för avsyning och besiktning
av enskilda järnvägar och deras upplåtande för allmän
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
41
trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat tillstånd till banans öppnande för allmän
trafik;
4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckningar
skall iakttagas:
a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande
beräknas till fem och fyra tiondels procent å ursprungliga
försträckningsbeloppet, av vilken annuitet
först gottgöres ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgör avbetalning därå;
b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp
upplöper under en tid, omfattande högst tre år
från lyftningsdagarna, men dock ej sträckande sig utöver
ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad
för trafik, må medgivas anstånd med betalningen
på det sätt, att denna ränta, benämnd anståndsränta,
genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten först
sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock
hela lånekapitalet inbetalts;
c) att, så snart ränta, som icke är att hänföra
till anståndsränta, upplupit å lyftat lånebelopp till
och med den datum, som motsvarar den för kapitalavbetalning
fastställda, sådan räntas belopp skall
inbetalas till staten;
d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande
av fullständig annuitet vidtaga tre år efter den dag,
då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast
skall vara färdig och öppnad för trafik; och
e) att, därest till betalning förfallet belopp icke
i föreskriven ordning erlägges, låntagaren skall därå
gälda fem och en halv procent ränta, intill dess samma
belopp varder behörigen inbetalt;
5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill
hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets
övriga egendom skall utgöra säkerhet för den av staten
lämnade försträckning och staten till säkerhet för sin
fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt
framför varje annan fordran i den järnväg,
för vars anläggning den ifrågavarande försträckningen
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 25 höft. (Nr 29.) 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
beviljats; och bör en tredjedel av det beviljade statslånet
innestå, till dess inteckning med ovan stadgad
förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för förut
lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista
tredjedel ej må utbekommas, förrän inteckning för
dess belopp med förmånsrätt framför varje annan
fordran än statens blivit i bolagets järnväg behörigen
meddelad;
6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild
instruktion försedd ledamot i direktionen för varje
järnvägsbolag, som innehar lån av staten, och utse en
revisor att deltaga uti granskningen av bolagets förvaltning
och räkenskaper, samt att arvode till sålunda
utsedd direktör och revisor skall bekostas av bolaget;
7: o) att byggnaden skall utföras under statens
kontroll; samt
8:o) att varje järnvägsbolag, som erhållit statsunderstöd,
skall vara skyldigt underkasta sig såväl de
bestämmelser i fråga om samtrafik, vilka Kungl. Maj:t
kan finna gott för bolaget bestämma, som ock i övrigt
alla de villkor och kontroller, som av Kungl. Maj:t
prövas lämpliga och nödiga,
dels ock att för avsättning till allmänna järnvägslånefonden
i riksstaten för år 1917 upptaga ett belopp
av 1,500,000 kronor.
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Talj. 1. Översikt av inbetalningarna under vart och ett av åren
i grupper efter första rånte
-
Första förfalloår:
före 1861.
Första förfalloår:
1861—1865.
Första förfalloår:
1866—1870.
A r.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
Förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
1872 ..................
196,500
196,784
100.1
93,853
93,853
lOO.o
492,200
653,913
132.9
1873 .................
196,500
196,533
100. o
93,853
93,853
lOO.o
492,200
474,560
96.4
1874 ..................
196,500
196,553
100. o
93,853
93,853
lOO.o
492,200
511,567
103.9
1875 ................
196,500
196,501
100. o
93,853
93,853
lOO.o
492,200
541,466
llO.o
1876 ..................
196,500
196,500
100. o
93,853
93,853
lOO.o
492,200
334,507
68.0
1877 ..................
196,500
196,535
100.o
93,853
93,853
lOO.o
492,200
614,185
124.8
1878 ..................
196,500
196,731
100.1
93,853
93,853
lOO.o
492,200
470,815
95.7
1879 ..................
196,500
174,500
88.8
93,853
93,853
lOO.o
492,200
523,328
106.3
1880 ..................
196,500
197,898
100.7
93,853
93,853
lOO.o
492,200
545,875
110.9
1881 ..................
196,500
197,898
100.7
93,853
93,853
lOO.o
492,200
507,446
103.1
1882 ..................
196,500
220,580
112.3
93,853
93,853
lOO.o
492,200
532,002
1
1883 ..................
196,500
196,502
100.o
93,853
93,853
lOO.o
492,200
473,068
96.1
1884 ..................
196,500
196,500
100. o
93,853
93,853
lOO.o
492,200
476,489
96.8
1885 ..................
196,500
196,500
100. o
93,883
93,853
lOO.o
492,200
440,055
1886 ..................
196,500
196,500
100. o
68,853
68,853
lOO.o
500,880
558,077
1
1887 ..................
185,870
185,870
100. o
68,853
68,853
lOO.o
500,880
386,217
1888 ..................
55,734
55,734
lOO.o
68,853
68,853
lOO.o
472,899
592,863
1889 ..................
22,510
22,510
lOO.o
68,853
68,853
lOO.o
465,880
437,838
1890 ..................
12,000
12,000
lOO.o
68,853
68,853
lOO.o
465,880
468,155
1
1891 ..................
12,000
12,000
lOO.o
») 348,023
348,023
lOO.o
478,900
405,468
1892 ..................
12,000
12,000
lOO.o
42,910
42,910
lOO.o
478,900
502,300
1
1893 ..................
17,000
17,000
lOO.o
42,910
42,910
lOO.o
478,900
411,087
1894 ..................
*) 106,394
106,394
lOO.o
42,910
42,910
lOO.o
478,900
490,531
1
1895 ..................
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
478,900
332,620
*) Slutbetalning, som överstiger den vanliga annuiteten (två lån).
2) Inbetalt enligt riksdagens medgivande kronor 305,113: 42 å lånet till Borås J. A. B.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
45
1872—1914 å av Riksgäldskontoret utlämnade järnvägslån, fördelade
inbetalningens förfalloår.
Första förfalloår:
1876—1880.
Första förfalloår:
1881—1885.
Första förfalloår:
1886—1890.
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
kr.
kr.
torf.
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
76,083
76,083
100. o
—
—
—
—
—
254,060
254,060
lOO.o
—
—
—
—
—
—
398,700
392,700
98.5
—
—
—
—
—
—
644,198
650,975
101.1
—
—
—
—
—
—
749,440
749,445
lOO.o
—
—
—
—
—
—
914,050
745,975
81.6
160,908
160,908
lOO.o
—
—
—
1,181,344
765,775
64.8
176,006
176,006
lOO.o
—
—
—
1,016,070
801,078
78.8
549,949
507,589
92.3
—
—
—
1,010,015
1,149,325
113.8
414,725
414,444
99.9
—
—
—
858,230
701,945
81.8
690,712
648,289
93.9
—
—
—
913,310
759,545
83. s
543,125
499,455
92.o
—
—
—
868,410
623,453
71.8
493,750
427,908
86.7
82,279
71,587
87.o
773,910
623,453
80.6
493,750
430,506
87.2
205,372
214,732
104.6
773,910
795,713
102.8
493,750
457,913
92.7
290,222
294,673
101.5
871,785
802,553
92.1
493,750
394,345
79.9
399,576
386,527
96.7
869,355
724,725
83.4
493,750
295,646
59.9
523,806
351,881
67.2
758,790
758,803
lOO.o
493,750
525,233
106.4
527,931
639,482
121.1
758,790
758,790
lOO.o
493,750
399,210
80.9
527,931
358,509
67.9
758,790
758,790
lOO.o
493,750
456,940
92.5
527,931
591,196
112.0
758,790
758,790
lOO.o
493,750
467,167
94.6
527,931
457,571
86.7
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tält». 1 (forts.). Översikt av inbetalningarna under vart och ett av åren
i grupper efter första ränte
-
Första förfalloår:
före 1861.
Första förfalloår:
1861—1865.
Första förfalloår:
1866-1870.
A r.
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
belopp.
belopp.
i % av
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
1896 ..............
_
_
_
42,910
42,910
lOO.o
460,340
479,737
104.2
1897 ..............
—
—
—
42,910
42,910
100. o
435,500
401,060
92.1
1898 ..............
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
403,500
403,500
lOO.o
1899 ..............
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
403,500
403,500
lOO.o
1900 ..............
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
403,500
403,500
lOO.o
1901 ..............
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
403,500
403,500
lOO.o
1902 ..............
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
403,500
403,500
lOO.o
1903 ..............
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
403,500
403,500
lOO.o
1904 ..............
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
403,500
403,500
lOO.o
1905 ..............
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
403,500
403,500
lOO.o
1906 ..............
—
—
—
42,910
42,910
lOO.o
403,500
403,500
lOO.o
1907 ..............
—
—
—
—
—
—
393,420
393,420
lOO.o
1908 ..............
—
—
—
—
—
—
354,799
354,799
lOO.o
1909 ..............
—
—
—
—
—
—
141,695
141,695
lOO.o
1910 ..............
—
—
—
—
—
—
130,000
130,000
lOO.o
1911 ..............
—
—
—
—
—
—
130,000
130,000
lOO.o
1912 .............
—
—
—
—
—
—
130,000
130,000
lOO.o
1913 ..............
—
—
—
—
—
—
130,000
130,000
100.
1914 ..............
—
—
—
—
—
—
130,000
130,000
1
Kung!.. May.ts Nåd. Proposition Nr 29.
47
1872—1914 ä av Riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade
inbetalningens förfalloår. *)
Första förfalloår:
1876—1880.
Första förfalloår:
1881—1885.
Första förfalloår:
1886—1890.
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
758,790
758,790
100. o
493,750
508,023
102.9
347,031
182,152
52.5
758,790
758,790
100. o
493,750
616,641
124.9
232,256
267,646
115.2
758,790
758,790
100. o
493,750
532,060
107.8
232,256
257,213
110.7
758,790
758,790
100. o
493,750
442,539
89.6
232,256
196,862
84.8
758,790
758,808
lOO.o
493,750
505,133
102.3
232,256
167,463
72.1
*) 6,597,675
6,597,675
100. o
493,750
446,382
90.4
232,256
167,446
72.1
459,360
459,360
lOO.o
493,750
484,453
98.1
232,256
177,446
76.4
459,360
459,367
lOO.o
493,750
451,917
91.5
232,256
162,446
69.9
459,360
459,360
lOO.o
493,750
437,101
88.5
232,256
177,446
76.4
459,360
459,360
lOO.o
785,288
746,649
95.1
232,256
177,446
76.4
459,360
459,360
lOO.o
479,813
435,839
90.8
194,946
147,446
75.6
459,360
459,360
lOO.o
479,813
357,424
74.5
194,946
177,446
91.0
459,360
459,360
lOO.o
479,813
385,083
80.3
194,946
147,446
75.6
459,360
459,360
lOO.o
479,813
465,789
97.1
194,946
147,446
75.6
459,360
459,360
lOO.o
479,813
470,325
98.o
194,946
147,446
75.6
459,360
459,360
lOO.o
479,813
503,741
105. o
194,946
194,946
lOO.o
459,360
459,360
lOO.o
479,813
333,406
69.5
194,946
194,946
lOO.o
452,750
452,750
lOO.o
479,813
299,063
62.3
194,946
194,946
lOO.o
426,859
426,859
lOO.o
479,813
180,313
37.6
194,946
147,446
75.6
*) Häri ingår inbetalningen av Bergslagernas jämyägsaktiebolags hela återstående kapitalskuld mot 5 % obl. å nom.
kronor 5,988,600: —.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tält). 1 (forts.). Översikt av inbetalningarna under vart och ett av åren
i grupper efter första ränte
-
Första förfalloår:
1891—1895.
Å r.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
1872 ..............
_
—
—
1873 ..............
—
—
—
1874 ..............
—
—
—
1875 ..............
—
—
—
1876 ..............
—
—
—
1877 ..............
—
—
—
1878 ..............
—
—
—
1879 ..............
—
—
—
1880 ..............
—
—
—
1881 ..............
—
—
—
1882 ..............
—
—
—
1883 ..............
—
—
—
1884 ..............
—
—
—
1885 ..............
—
—
—
1886 ..............
—
—
—
1887 ..............
—
—
—
1888 ..............
—
—
—
1889 ..............
—
—
—
1890 ..............
—
—
—
1891 ..............
75,812
26,291
34.7
1892 ..............
.... 164,691
104,048
63.2
1893 ..............
.... 205,331
122,135
59.5
1894 ..............
.... 239,275
181,745
76.0
1895 .............
.... 270,906
191,607
70.7
Första förfalloår:
1896—1900.
Inbetalt
i % av
förf.
Förfallet Inbetalt
belopp, belopp,
kr. kr.
Första förfalloår:
1901—1905.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % ay
förf.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 39.
49
1872—1914 ä av Riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade
inbetalningens förfalloär.
Första förfalloär:
1906—1910.
Första förfalloår:
1911 -1914.
Samtliga lån med första förfalloår
före 1915.
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
782,553
944,550
120.7
—
—
—
—
—
—
782,553
764,946
97.8
—
—
—
—
—
—
782,553
801,973
102.5
—
—
—
—
—
—
782,553
831,820
106.3
—
—
—
—
—
—
858,636
700,943
81.6
—
—
—
—
—
—
1,036,613
1,158,633
111.8
—
—
—
—
—
—
1,181,253
1,154,099
97.7
—
—
—
—
—
—
1,426,751
1,442,656
101.1
—
—
—
—
—
—
1,531,993
1,587,071
103.6
—
—
—
—
—
—
1,857,511
1,706,080
91.8
—
—
—
—
—
—
2,139,903
1,788,216
83.6
—
—
—
—
—
—
2,348,572
2,072,090
88.2
—
—
—
—
—
—
2,207,293
2,330,611
105.6
—
—
—
—
—
—
2,331,495
2,080,642
89.2
—
—
—
—
—
—
2,222,668
2,082,430
93.7
—
—
—
—
—
—
2,200,042
1,763,888
80.2
—
—
—
—
—
—
2,070,518
1,986,141
95.9
—
—
—
—
—
—
2,115,125
2,077,500
98.2
—
—
—
—
—
—
2,311,844
2,132,433
92.2
—
—
—
—
—
—
2,801,646
2,164,034
77.2
—
—
—
—
—
—
2,478,972
2,584,776
104.3
—
—
—
—
—
—
2,524,612
2,109,641
83.6
—
—
—
—
—
2,647,950
2,628,506
99.3
—
—
—
—
—
—
2,573,187
2,250,665
87.5
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 25 höft. (Nr 29.) 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tab. 1 (forts.). Översikt av inbetalningarna under vart och ett av åren
i grupper efter första ränte
-
År.
Första förfalloår:
1891—1895.
Första förfalloår:
1896-1900.
Första förfalloår:
1901—1905.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
1896 ..................
365,716
208,216
56.9
42,600
42,681
100.2
_
_
_
1897 .................
377,466
403,671
106.9
137,634
137,634
100.0
—
—
—
1898 ..................
377,466
476,840
126.3
237,265
197,270
83.1
—
—
—
1899 ..................
92,119,422
2,133,135
100.6
250,000
252,000
100.8
—
—
—
1900 ..................
309,154
262,039
84.8
250,000
202,397
81.0
—
—
—
1901 ..................
309,154
294,154
95.1
250,000
160,027
64.0
63,422
24,938
39.3
1902 ..................
309,154
301,654
97.6
250,000
256,750
102.7
71,538
55,840
78.1
1903 ..................
309,154
294,354
95.3
250,000
160,000
64.o
250,918
77,723
31.0
1904 ..................
309,154
526,276
170.2
250,000
250,701
100.3
468,121
289,684
61.9
1905 ..................
309,154
276,654
89.5
250,000
240,701
96.3
512,790
410,709
80.1
1906 ..................
309,154
291,654
94.3
250,000
160,701
64.3
509,188
421,387
82.8
1907 ..................
309,154
281,654
91.1
250,000
128,051
51.2
509,188
413,725
81.3
1908 ..................
309,154
271,654
87.9
250,000
163,222
65.3
509,188
300,700
59.1
1909 ..................
309,154
287,727
93.1
250,000
178,121
71.2
509,188
325,700
64.o
1910 ..................
292,104
284,316
97.3
250,000
329,636
131.9
509,188
303,741
59.7
1911 ..................
292,104
271,904
93.1
250,000
263,820
105.5
509,188
342,575
67.8
1912 ..................
292,104
271,904
93.1
250,000
210,771
84.3
509,188
317,575
62.4
1913 ..................
292,104
271,904
93.1
250,000
280,771
112.3
509,188
349,850
68.7
1914 ..................
292,104
271,904
93.1
250,000
197,650
79.1
509,188
354,850
69.7
l) Häri ingå. inbetalningen av Bergslagernas järnvägsaktiebolags hela återstående kapitalskuld mot 4 % obl. å kr.
1,707,800: —.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
51
1872—1914 å av Riksgäldskontoret utlämnade järnvägslån, tördelado
inbetalningens förfalloär.
Första förfalloär:
1906—1910.
Första förfalloår:
1911—1914.
Samtliga lån med första förfalloår
före 1915.
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
belopp,
belopp,
i % ar
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
2,511,137
2,222,509
88.5
—
—
—
—
—
—
2,478,306
2,628,352
106.1
—
—
—
—
—
2,545,937
2,668,583
104.8
—
—
—
—
—
4,300,628
4,229,736
98.4
—
—
—
—
—
—
2,490,360
2,342,250
94.1
_
_
_
—
—
—
8,392,667
8,137,032
97.0
—
—
—
—
—
—
2,262,468
2,181,913
96.4
—
—
—
—
—
—
2,441,848
2,052,217
84.o
—
—
—
—
—
—
2,659,051
2,586,978
97.s
—
—
—
—
—
—
2,995,258
2,757,929
92.1
74,411
18,928
25.4
—
—
—
2,723,282
2,381,725
87.5
95,573
25,250
26.4
—
—
—
2,691,454
2,236,330
83.i
239,383
80,198
33.5
—
—
—
2,796,643
2,162,462
77.3
386,882
116,589
30.i
—
—
—
2,731,038
2,122,427
77.7
479,526
142,394
29.7
—
—
—
2,794,937
2,267,218
81.1
493,193
177,435
36.0
22,478
5,940
26.4
2,831,082
2,349,721
83.o
505,100
131,260
26.o
114,386
5,940
5.2
2,934,897
2,055,162
70.o
505,100
131,260
26.0
210,265
60,015
28.5
3,024,166
2,170,559
71.8
505,100
131,260
26.o
191,813
34,635
18.1
2,979,823
1,874,917
62.9
52
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tab. 2. Översikt av inbetalningarna femårsvis åren 1872—1914 å av
första ränteinbetal
-
År.
Första förfalloår:
före 1861.
Första förfalloår:
1861—1865.
Första förfalloår:
1866—1870.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
1872-1875 .........
786,000
786,371
100. o
375,412
375,412
100.0
1,968,800
2,181,506
110.8
1876—1880 .........
982,500
962,164
97.9
469,265
469,265
100.o
2,461,000
2,488,710
101.1
1881—1885 .........
982,500
1,007,980
102.o
469,265
469,265
100. o
2,461,000
2,429,060
98.7
1886-1890 .........
472,614
472,614
100. o
344,265
344,265
100. o
2,406,419
2,443,150
101.5
1891—1895 .........
147,394
147,394
100. o
519,663
519,663
100. o
2,394,500
2,142,006
89.6
1896—1900 .........
—
—
—
214,550
214,550
100. o
2,106,340
2,091,297
99. s
1901-1905 .........
—
—
—
214,550
214,550
lOO.o
2,017,500
2,017,500
lOO.o
1906-1910 .........
—
—
—
42,910
42,910
100. o
1,423,414
1,423,414
lOO.o
1911—1914 .........
—
—
—
—
—
—
520,000
520,000
lOO.o
I ant
3,371,008
3,376,523
100.2
2,649,880
2,649,880
lOO.o
17,758,973
17,736,643
99.9
Å r.
Första förfaUoår:
1891-1895.
Första förfalloår:
1896—1900.
Första förfanoår:
1901-1905.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % af
förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
1872—1875 .........
_
_
_
_
__
_
_
.
_
1876—1880 .........
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1881-1885 .........
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1886—1890 .........
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1891—1895 .........
956,015
625,826
65.5
—
—
—
—
—
—
1896—1900 .........
3,549,224
3,483,901
98.7
917,499
831,982
90.7
—
—
—
1901—1905 .........
1,545,770
1,693,092
109.5
1,250,000
1,068,179
85.5
1,366,789
858,894
62.8
1906—1910 .........
1,528,720
1,417,005
92.7
1,250,000
959,731
76.8
2,545,940
1,765,253
69.3
1911—1914 .........
1,168,416
1,087,616
93.1
1,000,000
953,012
95.3
2,036,752
1,364,850
67.o
I ant
8,748,145
8,307,440
95.0
4,417,499
3,812,904
86.3
5,949,481
3,988,997
67.0
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
53
Riksgäldskontor utlämnade järn vägslån, fördelade i grupper efter
ningens förfalloår.
Första förfalloår:
1876-1880.
Första förfalloår:
1881—1885.
Första förfalloår:
1886—1890.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % av
förf.
Förfallet
belopp,
kr.
Inbetalt
belopp,
kr.
Inbetalt
i % ar
förf.
2,122,481
4,979,709
4,201,325
3,904,515
3,793,950
8,435,115
2,296,800
1,798,329
2,123,263
4,164,098
3,604,717
3,759,898
3,793,968
8,435,122
2,296,800
1,798,329
100.0
83.6
85.8
96.3
100.0
100. o
100. o
100.0
1,992,300
2,518,125
2,468,750
2,468,750
2,760,288
2,399,065
1,919,252
1,907,236
2,210,127
2,144,196
2,604,396
2,566,502
2,114,460
1,316,523
95.7
87.8
86.9
105.6
93.o
88. t
68.6
977,449
2,635,530
1,276,055
1,161,280
974,730
779.784
967,519
2,398,639
1,071,336
862.230
767.230
732,284
99.0
91.0
84.0
74.2
78.7
93.9
81,632,224 | 29,976,195
95.1
16,526,580
14,863,440 | 89.9
7,804,828
6,799,238
87.1
Forsta förfalloår:
1906—1910.
Första förfalloår:
1911—1914.
Samtliga lån med första förfalloår
före 1915.
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
Förfallet
Inbetalt
Inbetalt
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
belopp,
belopp,
i % av
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
förf.
kr.
kr.
Torf.
_
_
_
_
_
3,130,212
3,343,289
106.8
—
—
—
—
—
—
6,035,246
6,043,402
100.1
—
—
—
—
—
—
10,884,774
9,977,639
91.7
—
—
—
—
—
—
10,920,197
10,042,392
92.o
—
—
—
__
—
—
13,026,367
11,737,622
90.i
—
—
—
—
—
—
14,326,368
14,091,430
98.4
—
—
—
—
—
—
18,751,292
17,716,069
94.5
1,275,775
383,359
30. o
—
—
—
13,737,354
11,170,162
81.3
2,008,493
571,215
28.4
538,942
106,530
19.8
11,769,968
8,450,359
71.8
3,284,268
954,574
29.1
538,942
106,530
19.8
102,581,778
92,572,364
90 2
54
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 29
Tab. 3. Kvarstående skuld rid slutet av åren 1872—1914 å av
första ränteinbetal
-
Å r.
Törsta förfalloår-,
före 1861.
Törsta förfalloår:
1861—1865.
Törsta förfalloår:
1866—1870.
Hela
Förfallen
Förfallen
Hela
Förfallen
en
Hela
Förfallen
skulden,
skuld,
skuld,
skulden
skuld,
skuld,
skulden
skuld,
skuld,
kr.
kr.
i *•
kr.
kr.
i %■
kr.
kr.
i %■
1872 ..................
2,688,725
33
—
1,691,695
_
__
9,218,780
162,000
1.8
1873 ..................
2,556,894
—
—
1,665,510
—
—
9,110,572
183,700
2.0
1874 ..................
2,423,652
1
—
1,638,278
—
—
8,958,747
167,000
1.9
1875 ..................
2,287,356
—
—
1,609,956
—
—
8,773,217
122,000
1.4
1876 ..................
2,147,931
—
—
1,580,502
—
—
8,787,565
282,500
3.2
1877 ..................
2,005,300
—
—
1,549,869
—
—
8,515,068
162,000
1.9
1878 ..................
1,859,383
—
—
1,518,011
—
—
8,381,991
187,000
2.2
1879 ..................
1,732,852
22,757
1.3
1,484,879
—
—
8,192,590
162,000
2.0
1880 ..................
1,580,111
22,757
1.4
1,450,421
—
—
7,971,614
112,000
1.4
1881 ..................
1,423,832
22,760
1.6
1,414,585
—
—
7,781,798
100,000
1.3
1882 ..................
1,241,159
—
—
1,377,316
—
—
7,558,870
62,000
0.8
1883 ..................
1,077,524
—
—
1,338,556
—
—
7,386,545
82,000
1.1
1884 ..................
910,071
—
—
1,298,245
—
—
7,204,527
100,000
1.4
1885 .................
738,704
—
—
964,559
—
—
7,051,508
155,000
1886 ..................
563,321
—
—
934,288
—
—
6,771,488
100,000
1887 ..................
209,369
—
—
902,807
—
—
6,654,468
217,000
1888 ..................
159,434
—
—
870,067
—
—
6,322,067
100,000
1889 ..................
141,537
—
—
836,016
—
—
6,135,450
130,380
1890 ..................
133,592
—
—
800,604
—
—
5,909,773
130,380
1891 ..................
125,387
—
—
477,090
—
—
5,737,068
205,400
1892 ..................
116,913
—
—
453,264
—
—
5,460,626
186,591
1893 ..................
103,160
—
—
428,484
—
—
5,268,097
262,000
1894 ..................
—
—
—
402,714
—
—
4,989,440
262,000
1895 ..................
—
—
—
375,912
—
—
4,861,638
424,000
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
55
Riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade i grupper efter
ningens förfalloår.
Första förfalloår:
1876—1880.
Första förfalloår:
1881—1885.
Första förfalloår:
1886—1890.
Hela
Förfallen
Förfallen
Hela
Förfallen
Förfallen
Hela
Förfallen
Förfallen
skulden
skuld,
skuld,
skulden,
skuld,
skuld,
skulden,
skuld,
skuld,
kr.
kr.
i %■
kr.
kr.
i %■
kr.
kr.
i %■
4,500,000
—
—
—
—
—
—
—
—
4,995,940
—
—
. —
—
—
—
—
—
9,952,157
6,420
0.x
—
—
—
—
—
—
15,971,264
—
—
—
—
—
—
—
—
15,888,375
—
—
—
—
—
—
—
—
15,973,224
168,075
1.1
5,614,476
—
—
—
—
—
16,234,845
583,648
3.6
8,513,226
—
—
—
—
—
16,257,878
799,752
4.9
11,295,945
42,362
0.4
—
—
—
15,925,822
660,555
4.i
11,269,809
43,176
0.4
—
—
—
14,575,607
816,840
5.G
11,260,940
87,479
0.8
—
—
—
14,546,796
970,605
6.7
11,252,491
134,861
1.2
—
—
—
14,624,901
1,215,562
8.3
11,267,614
207,682
1.8
4,990,954
18,978
0.4
14,696,644
1,366,020
9.3
11,280,690
281,052
2.5
7,623,990
55,549
0.7
14,601,835
1,344,217
9.2
11,266,182
329,552
2.9
8,168,068
96,440
1.2
14,492,168
1,413,450
9.8
11,315,944
445,157
3.9
11,629,330
141,219
1.2
12,893,269
—
—
11,466,995
665,014
5.8
11,662,780
213,975
1.8
12,798,211
—
—
11,391,253
661,173
5.8
11,652,115
278,677
2.4
12,698,560
—
—
11,442,740
787,799
6.9
11,664,140
335,464
2.9
12,594,094
—
—
11,438,773
862,350
7.5
11,655,301
399,132
3.4
12,484,580
—
—
11,425,361
930,991
8.i
11,647,001
454,395
3.9
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Å r.
1896 ......
1897 ......
1898 ......
1899 ......
1900 ......
1901 ......
1902 ......
1903 ......
1904 ......
1905 ......
1906 ......
1907 ......
1908 ......
1909 ......
1910 ......
1911 ......
1912 ......
1913 ......
1914 ......
Tab. 3 (forts.). Kvarstående skuld vid slutet av aren 1872—191é å av
Första förfalloår:
före 1861.
Hela Förfallen
skulden, skuld, skuld,
kr. kr. i %.
Första förfalloår:
1861-1865.
Hela Förfallen
skulden, skuld, skuld,
kr. kr. i %.
348,039 — -
319,050 — —
288,902 — -
257,548
224,940 — —
191,028 — —
155,759 —
119,079 — -
80,932 — —
41,260 — —
första riinteinbetal
Första förfalloår:
1866-1870.
Hela
skulden,
Förfallen
skuld,
skuld,
kr.
kr.
i
4,578,803
424,000
9.3
4,364,851
479,355
11.0
4,753,878
—
—
4,540,533
—
—
4,318,655
—
—
4,087,901
—
—
3,847,917
—
—
3,598,333
—
—
3,338,767
—
—
3,068,817
—
—
2,788,070
—
—
2,506,173
—
—
2,251,620
—
—
2,199,990
—
—
2,157,989
—
—
2,114,309
—
—•
2,068,881
—
—
2,021,636
—
—
1,972,502
—
—
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 29.
fri
Riksgäildskontoret utlämnade järnvägslän, fördelade i grupper efter
ningens förfalloår.
Första förfalloår:
1876—1880.
Första förfalloår:
1881—1885.
Första förfalloår:
1886—1890.
Hela
Förfallon
Förfallen
Hela
Förfallen
Förfallen
Hela
Förfallen
Förfallen
skulden,
skuld,
skuld,
skulden,
skuld,
skuld,
skulden,
skuld,
skuld,
kr.
kr.
i %>■
kr.
kr.
i %■
kr.
kr.
i %■
12,369,775
11,369,290
960,664
8.4
5,478,477
555,816
10.1
12,249,420
—
—
11,199,112
880,089
7.9
5.453,463
564,669
10.4
12,123,248
—
—
11,097,550
872,163
7.9
5,417,791
560,025
10.8
11,990,976
—
—
11,082,149
954,610
8.6
5,444,658
623,875
11.5
11,852,309
—
—
11,000,994
975,708
8.9
5,500,010
715,545
13.o
6,317,198
—
—
10,976,106
1,057,673
9.6
5,556,797
810,285
14.6
6,164,796
—
—
10,910,077
1,103,306
10.1
5,605,597
896,745
16.0
6,005,024
—
—
10,873,393
1,183,309
10.9
5,671,038
1,005,630
17.7
5,837,524
—
—
9,862,291
411,894
4.2
5,723,370
1,101,273
19.2
5,661,921
—
—
9,490,262
291,498
3.1
4,069,077
225,934
5.6
5,477,823
—
—
9,420,191
346,238
3.7
4,090,670
286,938
7.0
5,284,817
—
—
9,428,176
484,651
5.i
4,082,856
320,308
7.8
5,082,472
—
—
9,409,215
601,985
6.4
4,105,531
386,020
94
4,870,335
—
—
9,308,062
643,262
6.9
4,128,645
454,107
11.0
4,647,930
—
—
9,197,221
681,260
7.4
4,152,109
524,570
12.6
4,414,760
—
—
9,047,292
686,868
7.6
3,555,694
—
—
4,170,301
—
—
9,065,507
867,618
9.6
3,508,600
—
—
3,920,618
—
—
9,119,787
1,091,749
12.0
3,459,387
—
—
3,684,745
—
—
9,294,213
1,443,668
15.6
3,417,002
—
—
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 25 höft. (Nr 29.) 8
58
Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SO.
Tab. 3 (forts.). Kvarstående skuld vid slutet av åren 1872—1914 ä av
första ränteinbetal
-
Första förfalloår:
1891—1895.
Första förfalloår:
1896-1900.
Första förfalloår:
1901—1905.
A r.
Hela
skulden,
kr.
Förfallen
skuld,
kr.
skuld,
i *.
1872 ..................
_
_
_
1873 ..................
—
—
—
1874 ..................
—
—
1875 ..................
—
—
1876 ..................
—
—
—
1877 .................
—
—
—
1878 ..................
—
—
—
1879 ..................
-
—
—
1880 ..................
—
—
—
1881 ..................
—
—
—
1882 ..................
—
—
—
1883 .................
—
—
—
1884 .................
—
—
—
1885 ..................
—
—
—
1886 ..................
—
—
—
1887 ..................
—
—
—
1888 ..................
—
—
—
1889 ..................
—
—
—
1890 ..................
—
—
—
1891 ..................
1,948,708
49,553
2.5
1892 ..................
4,129,241
112,531
2.7
1893 ..................
5,630,768
198,104
3.5
1894 ..................
5,776,998
259,365
4.5
1895 ..................
8,764,664
343,913
3.9
Hela Förfallen Förfall Hela
skulden, skuld, skuld, skulden,
kr. kr. i %. kr.
Förfallen Förfallen
skuld, skuld,
kr. i %.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 20.
59
Riksgäldskontoret utlämnade jiimvägslån, fördelade i grupper efter
ningens förfalloår.
Första förfalloår:
1906-1910.
Första förfalloår:
1911-1914.
Samtliga lån, vara ränta under mot- stående år förfallit till betalning.
Hela
Förfallen
Förfallen
Hela
Förfallen
Förfallen
Hota
Förfallen
Förfallen
skulden,
skuld,
skuld,
skuldon,
skuld,
skuld,
skulden,
skuld,
skuld,
kr.
kr.
i %■
kr.
kr.
i %■
kr.
kr.
i %•
_
13,599,200
162,033
1.2
—
—
—
—
—
13,332,976
183,700
l.i
—
—
—
—
—
—
13,020,677
167,001
1.3
—
—
—
—
—
—
12,670,529
122,000
1.0
_
_
17,015,998
282,500
1.7
—
—
—
—
—
—
17,066,177
162,000
0.9
—
—
—
—
—
—
21,711,542
193,420
0.9
_
—
—
—
—
—
27,381,585
184,757
0.7
—
—
—
—
—
—
26,890,521
134,757
0.5
_
32,207,915
290,835
0.9
_
—
—
—
—
—
34,925,416
645,648
1.8
—
—
—
_
—
—
37,356,448
924,114
2.5
—
—
—
—
—
—
36,608,474
803,731
2.2
—
—
—
—
—
—
34,591,318
1,059,319
3.1
_
_
_
_
34,068,384
1,205,466
3.5
—
—
—
—
—
—
38,650,113
1,659,222
4.3
_
—
—
—
—
—
40,952,892
1,802,621
4.4
—
—
—
—
—
—
41,149,088
1,900,589
4.6
—
—
—
—
—
—
44,281,411
2,130,206
4.8
_
_
_
_
_
44,311,297
1,133,942
2.6
_
_
_
—
—
—
46,001,623
1,238,972
2.7
_
* _
—
—
—
—
47,235,949
1,583,367
3.1
_
—
—
—
—
—
46,857,320
1,782,847
3.8
_
_
_
—
—
—
49,559,156
2,153,299
4.3
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tab. 3 (forts ). Kvarstående skuld vid slutet av åren 1872—1914 å av
första ränteinbetal
-
Å r.
Första förfalloår:
1891—1895.
Första förfalloår:
1896—1900.
Första förfalloår:
1901—1905.
Hela
skalden,
kr.
Förfallen
skuld,
kr.
Förfallen
skuld,
i %■
Hela
skulden,
kr.
Förfallen
skuld,
kr.
Förfaller
skuld,
i %.
Hela
skulden,
kr.
Förfallen
skuld,
kr.
Förfallen
skuld,
i %.
1896 ..................
8,910,030
510,792
5.7
4,122,487
1897 ..................
8,866.509
501,504
5.7
4,131,434
—
—
—
—
—
1898 ..................
8,747,167
417,934
4.8
5,501,002
40,494
0.7
—
—
—
1899 ..................
6,984,219
401,899
5.8
5,475,696
40,741
0.7
—
—
—
1900 ..................
7,010,163
466,985
6.7
5,499,366
91,113
1.7
—
—
—
1901 ..................
7,005,331
503,056
7.2
5,567,075
186,725
3.4
1,550,500
39,116
2.6
1902 ..................
6,992,965
533,435
7.6
5,540,250
189,058
314
1,600,080
57,226
3.6
1903 ..................
6,987,341
572,479
8.2
5,610,229
289,508
5.2
5,734,908
234,502
4.1
1904 ..................
6,741,451
373,267
5.6
5,591,834
302,956
5.4
11,037,475
425,532
3.9
1905 ..................
6,741,034
421,629
6.3
5,583,610
328,007
5.9
11,497,193
548,897
4.8
1906 ..................
6,724,915
456,483
6.8
5,656,346
435,516
7.7
11,555,788
662,541
5.7
1907 ..................
6,717,824
502,661
7.5
5,765,614
581,122
10-1
11,625,197
789,475
6.8
1908 ..................
6,719,976
560,477
8.3
5,844,380
697,860
11.9
11,813,962
1,038,354
8.8
1909 ..................
6,710,682
609,353
9.1
5,912,379
805,541
13.6
11,984,716
1,271,927
10.6
1910 ..................
5,893,832
169,490
2.9
5,830,376
765,004
13.1
12,075,184
1,428,040
11.8
1911 .................
5,862,532
197,777
3.4
5,810,915
788,876
13.6
12,239,363
1,660,819
13.6
1912 ..................
5,829,560
227,074
3.9
5,844,380
867,624
14.8
12,434,717
1,927,860
15.5
1913 ..................
5,794,795
257,381
4.4
5,808,546
879,111
15.i
12,589,738
2,157,793
17.1
1914 ..................
5,758,113
288,698
5.o
5,854,131
974,146
16.6
12,444,304
2,090,644
16.8
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2!).
(il
Kiksgäldskontoret utlilmuade järnvägslån, fördelade i grupper efter
ningens för falloar.
Första förfalloår:
1906—1910.
Första förfalloår:
1911—1914.
Samtliga lån, vara ränta under mot- stående år forfallit till betalning.
Hela
Förfallen
Förfallen
Hela
Förfallen
Förfallen
Hela
Förfallen
Förfallen
skulden,
skuld,
skuld,
skulden,
skuld,
skuld,
skulden,
skuld,
skuld,
kr.
kr.
i %>■
kr.
kr.
i %■
kr.
kr.
i *■
_
-
47,176,901
2,451,272
5.2
—
—
—
—
—
—
46,583,839
2,425,617
5.2
—
—
—
—
—
-
47,929,538
1,890,616
3.9
—
—
—
—
—
—
45,775,779
2,021,125
4.4
—
—
—
—
—
—
45,406,437
2,249,351
5.o
—
—
—
—
—
—
41,251,936
2,596,855
6.3 j
—
-
—
—
—
40,817,441
2,779,770
6.8
—
—
—
—
—
44,599,345
3,285,428
7.4
—
—
—
—
—
—
48,213,644
2,614,922
5.4
—
—
—
—
—
—
46,153,174
1,815,965
3.9
2.004,806
56,051
2.8
—
—
—
47,718,609
2,243,767
4.7
3,364,222
129,149
3.8
—
—
-
48,774,879
2,807,366
5.8
6,228,714
296,930
4.8
—
—
—
51,455,870
3,581,626
7.o
11,562,820
590,731
5.1
—
—
—
56,677,629
4,374,921
7.7
11,894,406
962,787
8.1
—
—
—
55,849,045
4,531,151
8.i
12,208,929
1,330,622
10.9
521,871
16,673
3.2
55,775,665
4,681,735
8.4
12,594,353
1,773,851
14.i
4,274,675
128,396
3.o
59,790,974
5,792,423
9.7 I
12,995,869
2,235,773
17.2
5,591,544
288,917
5.2
61,301,920
6,910,724
11.3
13,413,358
2,716,386
20.3
5,751,699
459,687
8.o
61,590,067
7,973,229
12.9 |
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tab. 4. Kvarstående skuld av olika slag vid slutet av åren 1872—1914 å av riksgälds
kontoret
utlämnade järnvägslån, fördelade i grupper efter forsta
ränteinbetalningens förfalloår.
År.
Kapitalskuld, kronor.
Anstånds-
ränta,
kronor.
Annan ränteskuld
kronor.
Hela
skulden,
kronor.
Ej förfallen.
Förfallen.
Summa.
Förfallen
ränta.
Oyer-
ränta.
Summa.
Första förfalloår:
före 1861.
1872..............................
2,688,692
—
2,688,692
—
—
33
33
2,688,725
1875..............................
2,287,356
—
2,287,356
—
—
—
—
2,287,356
1880..............................
1,557,354
16,509
1,573,863
—
5,491
757
6,248
1,580,111
1885.............................
738,704
—
738,704
—
—
—
—
738,704
1890..............................
133,592
—
133,592
—
—
—
—
133,592
Första förfalloår:
1861-1865.
1872............................
1,691,695
’ —
1,691,695
—
—
—
—
1,691,695
1875.............................
1,609,956
—
1,609,956
—
—
—
—
1,609,956
1880 .............................
1,450,421
—
1,450,421
—
—
—
—
1,450,421
1885.............................
964,559
—
964,559
—
-
—
—
964,559
1890.............................
800,604
—
800,604
—
—
—
—
800,604
1895..............................
375,912
—
375,912
—
—
—
—
375,912
1900.............................
224,940
—
224,940
—
—
—
—
224,940
1905..............................
41,260
—
41,260
-
—
—
—
41,260
Första förfalloår:
1866-1870.
1872..............................
9,056,780
36,492
9,093,272
125,508
125,508
9,218,780
1875..............................
8,651,217
41,049
8,692,266
80,951
—
80,951
8,773,217
1880 .............................
7,859,614
49,942
7,909,556
—
62,058
—
62,058
7,971,614
1885..............................
6,896,508
82,336
6,978,844
—
72,664
—
72,664
7,051,508
1890..............................
5,779,393
94,952
5,874,345
—
35,428
—
35,428
5,909,773
1895.............................
4,437,638
259,585
4,697,223
—
164,415
—
164,415
4,861,638
1900..............................
4,318,655
—
4,318,655
—
—
—
—
4,318,655
1905..............................
3,068,817
—
3,068,817
—
—
—
—
3,068,817
1910..............................
2,157,989
—
2,157,989
—
—
—
—
2,157,989
1914..............................
1,972,502
—
1,972,502
—
—
—
—
1,972,502
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29
63
Tab. 4 (forts). Kvarstående skuld av olika slag vid slutet av åren 1872—1914 å av
riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade i grupper efter
första ränteinbetalningens förfalloår.
År.
Kapitalskuld, kronor.
Anstånds-
riinta,
kronor.
Annan
ränteskuld, kronor.
Hela
skulden,
kronor.
Ej förfallen.
Förfallen.
Summa.
Förfallen
ränta.
Över-
ränta.
Summa.
Forsta förfalloår:
1876-1880.
1872..............................
1,265,667
—
1,265,667
—
—
—
—
1,265,667
1875..............................
8,000,000
—
8,000,000
—
—
—
—
8,000,000
1880..............................
15,888,375
—
15,888,375
—
—
—
—
15,888,375
1885..............................
13,758,767
—
13,758,767
—
816,840
—
816,840
14,575,607
1890..............................
13,078,718
—
13,078,718
—
1,413,450
—
1,413,450
14,492,168
1895..............................
12,484,580
—
12,484,580
—
—
—-
—
12,484,580
1900 .............................
11,852,309
—
11,852,309
—
—
—
—
11,852,309
1905.............................
5,661,921
—
5,661,921
—
—
—
—
5,661,921
1910.............................
4,647,930
—
4,647,930
—
—
—
—
4,647,930
1914.............................
3,684,745
—
3,684,745
—
—
—
—
3,684,745
Första förfalloår:
1881—1885.
1880.............................
8,500,000
—
8,500,000
859,903
—
—
—
9,359,903
1885..............................
9,745,878
18,957
9,764,835
1,427,583
66,643
1,879
68,522
11,260,940
1890............................
9,443,204
62,875
9,506,079
1,427,583
345,542
36,740
382,282
11,315,944
1895..............................
9,066,787
155,609
9,222,396
1,427,583
649,569
125,813
775,382
11,425,361
1900..............................
8,597,703
190,382
8,788,085
1,427,583
556,652
228,674
785,326
11,000,994
1905..............................
7,888,931
140,488
8,029,419
1,309,833
151,010
—
151,010
9,490,262
1910..............................
7,206,128
424,847
7,630,975
1,309,833
256,413
—
256,413
9,197,221
1914..............................
6,540,712
744,534
7,285,246
1,309,833
603,335
95,799
699,134
9,294,213
Första förfalloår:
1886-1890.
1885.............................
5,287,136
—
5,287,136
373,433
—
—
—
5,660,569
1890.............................
10,507,817
7,630
10,515,447
980,294
116,921
16,668
133,589
11,629,330
1895..............................
10,212,312
38,869
10,251,181
980,294
327,231
88,295
415,526
11,647,001
1900..............................
4,317,851
78,887
4,396,738
466,614
453,044
183,614
636,658
5,500,010
1905..............................
3,456,338
63,362
3,519,700
386,805
159.355
3,217
162,572
4,069,077
1910..............................
3,240,734
115,915
3,356,649
386,805
343,461
65,194
408,655
4,152,109
1914..............................
3,146,897
—
3,146,897
270,105
—
—
—
3,417,002
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tab. 4 (forts.). Kvarstående skuld av olika slag vid slutet av åren 1872—1914 å av
riksgäldskontor utlämnade järnvägslån, fördelade i grupper efter
första ränteinbetalningens förfalloår.
År.
Kapitalskuld, kronor.
Anstån de- ran ta,
kronor.
Annan ränteskuld, kronor.
Hela
skulden,
kronor.
Ej förfallen.
Förfallen.
Summa.
Förfallen
ränta.
Över-
ränta.
Summa.
Första förfalloår:
1891-1895.
1890..............................
2,460,785
''
2,460,785
190,405
2,651,190
1895..............................
7,838,691
7,294
7,845,985
582,060
325,436
11,183
336,619
8,764,664
1900..............................
5,961,118
76,052
6,037,170
582,060
347,518
43,415
390,933
7,010,163
1905.............................
5,737,345
66,714
5,804,059
582,060
263,623
91,292
354,915
6,741,034
1910..............................
5,167,036
40,679
5,207,715
557,306
116,067
12,744
128,811
5,893,832
1914.............................
4,912,109
59,765
4,971,874
557,306
177,781
51,152
228,933
5,758,113
Första förfalloår:
1896-1900.
1895..............................
3,550,600
3,550,600
312,501
3,863,101
1900..............................
4,935,481
9,828
4,945,309
- 472,772
80,172
1,113
81,285
5,499,366
1905..............................
4,782,831
66,015
4,848,846
472,772
261,901
91
261,992
5,583,610
1910..............................
4,592,600
156,792
4,749,392
472,772
603,064
5,148
608,212
5,830,376
1914..............................
4,407,213
216,337
4,623,550
472,772
734,090
23,719
757,809
5,854,131
Första förfalloår:
1901—1905.
1900..............................
3,787,100
3,787,100
243,116
4,030,216
1905..............................
10,091,988
56,382
10,148,370
856,308
483,371
9,144
492,515
11,497,193
1910..............................
9,790,836
171,643
9,962,479
856,308
1,136,605
119,792
1,256,397
12,075,184
1914..............................
9,497,352
227,866
9,725,218
856,308
1,484,527
378,251
1,862,778
12,444,304
Första förfalloår:
1906-1910.
1905..............................
5,620,432
5,620,432
333,402
5,953,834
1910..............................
9,993,203
85,009
10,078,212
938,415
816,193
61,585
877,778
11,894,405
1914..............................
9,758,557
251,708
10,010,265
938,415
2,088,935
375,743
2,464,678
13,413,358
Första förfalloår:
1911-1914.
1910..............................
3,922,950
3,922,950
330,101
4,253,051
1914..............................
4,783,186
15,294
4,798,480
508,826
418,134
26,259
444,393
5,751,699
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 29.
65
Tab. 4 (forts.). Kvarstående skuld av olika slag vid slutet av åren 1872—1014 ä av
riksgäldskontoret utlämnade järnvägslån, iördelade i grupper efter
första ränteinbetalningens förfalloär.
År.
Kapitalskuld, kronor.
Anstånds-
Annan ränteskuld
kronor.
Hela
skulden,
kronor.
Ej förfallen.
Förfallen.
Summa.
kronor.
Förfallen
ränta.
Över-
ränta.
Summa.
Forsta förfalloär:
efter 1914.
1914..............................
6,194,250
6,194,250
489,387
6,683,637
Samtliga före år 1915
utlämnade lån.
1872..............................
14,702,834
36,492
14,739,326
125,508
33
125,541
14,864,867
1875...........................
20,548,529
41,049
20,589,578
—
80,951
—
80,951
20,670,529
1880..............................
35 255,764
66,451
35,322,215
859,903
67,549
757
68,306
36,250,424
1885..............................
37,391,552
101,293
37,492,845
1,801,016
956,147
1,879
958,026
40,251,887
1890..............................
42,204,113
165,457
42,369,570
2,598,282
1,911,341
53,408
1,964,749
46,932,601
1895..............................
47,966,520
461,357
48,427,877
3,302,438
1,466,651
225,291
1,691,942
53,422,257
1900..............................
43,995,157
355,149
44,350,306
3,192,145
1,437,386
456,816
1,894,202
49,436,653
1905..............................
46,349,863
392,961
46,742,824
3,941,180
1,319,260
103,744
1,423,004
52,107,008
1 1910..............................
50,719,406
994,885
51,714,291
4,851,540
3,271,803
264,463
3,536,266
60,102,097
1 1914.............................
54,897,523
1,515,504
56,413,027
5,402,952
5,506,802
950,923
6,457,725
68,273,704
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 25 käft. (Nr 29.)
9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tal). 5. År Riksgäldskontor et utlämnade järnvägslån, vara full anståndsränta
upplupit före 1914 års utgång.
Bolag (järnväg).
Datum
för
lånets
beviljande.
Ränte-
fot,
%■
Lånesumma,
kronor.
Slutlig
anstånds
ränta,
kronor.
-
Ränte-
anstånds-
gräns.
Första
medgivna
lyftnings-
dag.
Första
faktiska
lyftnings-
dag.
Tidrymd
mellan
första
faktiska
lyftn.- dag och
ränte- an stån ds- gränsen,
år.
Faktisk
medel-
anstånds-
tid,
år.
Vislanda—Bolmen ...............
1876 24/n
5
785,000
117,750
1881 8 Via
1877 >5/o
1877 ''Va
4.625
3.000
Yisby—Hemse (Gottlands J. A. B.)
1876 24/n
5
500,000
_
74,243
06
1881 S1/ia
1877 ''Vio
1877 16/io
4.208
2.970
Södra Öland........................
1907 6Å
4.6
950,500
—
126,763
59
1914 Vo
1907 ''Via
1908 23/i
6.856
2.964
Mjölby—Hästholmen ............
1908 27/a
4.5
799,600
—
105,687
35
1913 7i
1908 38/n
1908 7/ia
4.067
2.937
Krylbo—Borlänge (Södra Dalar- nes J. A. B.).....................
1876 24/n
5
2,375,000
—
345,468
75
1883 S1/i2
1879 ''Va
1879 3''/o
4.750
2.909
Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
1876 24/n
5
1,865,000
—
271,093
75
1881 SV12
1877 13/o
1877 e/e
4.558
2.907
Hultsfred—Västervik ............
1876 24/n
5
1,750,000
—
251,388
89
1881 "Via
1877 ''Vo
1877 ''Vo
4.625
2.873
Varberg—Borås ..................
1876 24/u
5
2,600,000
—
367,638
89
1883 S1/i2
1879 ''Va
1879 ''Va
4.875
2.828
Åtvidaberg—Bjärka—Säby.....
1903 3''/ia
4.5
290,000
—
35,898
88
1908 Vo
1905 Vio
1905 Vio
2.906
2.751
Stockholm—V ästerås—Bergs- lagen, nya........................
1904 28/a
4.5
1,028,700
_
126,843
—
1908 Vio
1904 Va
1904 ''Vo
4.044
2.740
Borlänge—Insjön(Siljans J. A. B.)
1882 8/io
4.5
950,000
—
116,699
71
1888 Vi
1883 15/s
1883 30/s
4.758
2.730
Borgholm —Boda..................
1904 2>/ia
4.5
419,000
—
49,806
83
1910 V»
1905 Va
1905 12/io
4.219
2.642
V etlanda—Sävsj ö..................
1883 "/a
4.5
300,000
—
33,985
62
1888 Vi
1883 13/io
1883 ''Vio
4.200
2.517
Härnösand—Sollefteå............
1891
4.5
2,350,000
—
266,224
35
1895 Vio
1892 ''Vo
1892 ''Vo
3.875
2.517
Sala—Gysinge—Gävle............
1898 V7
4.5
1,545,500
—
168,961
43
1902 Vio
1899 Va
1899 ''Va
3.294
2.429
Länna—Norrtälje..................
1882 6/io
4.5
746,197
94
79,808
91
1887 Vi
1882 16/ia
1883 23/i
3.933
2.377
Skåne—Halland ..................
1882 «/io
4.5
1,500,000
—
157,375
-
1888 Vi
1883 ''Vo
1883 28/o
4.597
2.381
Östra Centralbanan...............
1899 24/a
4.5
1,710,000
—
177,766
74
1902 S1/i2
1899 16/io
1899 18/io
3.206
2.310
Norra Södermanland ............
1891 8/u
4.5
1,800,000
—
184,022
50
1896 Vio
1892 3%>
1892 24/u
3.853
2.272
Skåne—Halland, ytterligare ...
1884
4.5
795,500
—
80,643
70
1888 ''/i
1884 Vo
1885 28/i
2.931
2.253
Orsa—Härjeådalen, fullbordande
1905 22/io
4.5
2,200,000
—
220,718
—
1909 ''/o
1905 ''6/u
1905 Via
3.478
2229.
Norrköping—Söderköping—
Vikbolandet ...................
1892 Va
4.5
653,000
_
65,176
61
1896 7o
1892 s''/ia
1893 V*
3.153
2.218
Malmö—Tomelilla ...............
1892 28/s
4.5
1,300,000
—
129,234
54
1897 Vo
1892 3''/io
1892 s''/io
4.586
2.209
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
(57
Tab. 5 (forts). Av Riksgäld skontoret utlämnade järnvägslän, varä full anståndsränta
upplupit före 1914 års utgång.
Tidrymd
Datum
för
lånets
mellan
Bolag (järnväg).
Ränte-
fot,
Låne8umma,
Slutlig
anstånds-
Ränte-
anstånds-
Första
medgivna
lyftnings-
Första
faktiska
lyftnings-
faktiska
lyftn.-
Faktisk
medel-
anstånds-
beviljande.
dag.
dag.
ränte- an stån ds- gränsen,
tid,
%■
kronor.
kronor.
år.
år.
Mellersta Blekinge ...............
Finspång—Norsholm (Norra
1887 ‘Vs
4.5
1,102,250
—
109,252
41
1890 *‘/u
1888 ‘»/i
1888 24/s
2.850
2.203
Östergötlands J. A. B.).........
1883 ‘Vs
4.5
500.000
—
49,093
75
1887 ‘A
1883 ‘Va
1883 ‘Va
3.122
2.182
Varberg—Ätran ..................
1907 ‘»/u
4.5
1,185,000
—
114,925
24
1912 ‘/h
1908 Vt
1908 24A
4.603
2.155
Uppsala—Enköping...............
Borås—Svenljunga (Borås—Al-
1909 “/i
4.6
1,040,000
—
99,063
62
1913 ‘/e
1909 ‘Via
1909 »/u
3.419
2.117
vesta J. A. B.) ..................
1883 ‘‘/s
"4.5
500,000
—
47,352
50
1888 ‘/j
1884 »/*
1884 »A
4.125
2.105
Östra Blekinge.....
1897 23A
4.5
537,500
—
50,842
71
1900 ‘/v
1897 Vid
1897 28/io
2.675
2.102
Mora—Vänern .....................
1888 “/»
4.5
1,000,000
—
92,870
81
1893 Vi»
1888 ‘/u
1889 ‘8/i
4.703
2.064
Mariestad—Kinnekulle.....
1888 28/io
4.5
305,000
—
28,136
85
1892 Vi
1890 a/i
1890 2/i
2.497
2.050
Mellersta Halland .
1884
4.5
1,550,000
—
139,499
82
1889 Vt
1884
1885 8/d
3.908
2.000
Stockholm—Bimbo
1905 »/»
4.5
500,000
—
45,000
—
1907 Vi
1905 Vi
1905 Vi
2.000
2.000
Orsa—Härjeådalen ...............
1901 «/s
4.5
1.850,000
—
166,455
—
1906 ‘/«
1902 Vt
1902 29/s
3.756
1.999
Buda—Finsjö—Oskarshamn
1905 8‘/s
4.5
483,300
—
43,416
45
1908 Vid
1906 15/i
1906 V»
2.688
1.996
Skara—Timmersdala ............
1907 28/o
4.5
352,500
—
31,607
50
1911 ‘Ad
1907 ‘Ad
1908 “/e
3.472
1.998
Halmstad—Bolmen
1886 *2/10
4.5
824,915
—
73,806
57
1890 ‘Ad
1887 Vi
1887 Vi
3.247
1.988
Mellersta Södermanland.........
1904 V»
4.5
532,500
—
47,254
93
1908 >/e
1905 Va
1905 28/8
2.925
1.972
Falkenberg .
1900 «/«
4 5
505,000
—
44,300
—
1905 ‘5/s
1902 Vt
1902 o/d
3.025
1.949
Tidaholm ...
1905 »‘/»
4.5
510,000
—
43,781
25
1908 ‘/B
1905 Vt
1905 ‘/»
3.000
1.908
Klintehamn—Boma
1897 23A
4.5
214,000
—
18,036
17
1900 Vt
1897 ‘/n
1897 ‘8/u
2.375
1.873
Lidköping—Kålland...............
1907 ‘»/4
4.5
367,500
—
30,778
12
1910 Va
1908 ‘‘/a
1908 «/s
2.653
1.861
Skara—Kinnekulle—V änern
Markaryd—V einge
1886 33/io
1897 38/4
4.5
4.5
324.000
561.000
—
26,914
45,154
44
87
1889 3‘/id
1900 ‘Ad
1887 ‘s/i
1897 Va
1887 »®/s
1897 »»A,
2.639
2.753
1.846
1.789
Skymnäs—Munkfors ............
1889 >Vio
4.5
90,835
—
7,288
19
1893 Vi
f efter "j
1 fallgj.
1891 “A
1.956
1.783
Stockholm—Bimbo ...
1883 ‘‘/s
4.5
500,000
—
38,952
05
1887 Vi
f villkor J
1883
1883 »‘Ad
3.003
1.731
F ogels ta—V adstena—Ö deshög.
1887 »V»
4.5
300,000
—
22,975
1890 ‘Ad
1888 ‘“/i
1888 20/i
2.697
1.702
Uddevalla—Lelången
1892 3/d
4.5
1,247,000
—
94,338
74
1897 ‘Ao
1894 >»/i
1895 ‘/3
2.583
1.681
Svartälv..............................
1886 22/i0
4.5
341,000
—
24,753
18
1890 ‘A
1887 ‘s/i
co ''
co
CO
V—(
2.638
1.618
68
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tab. 5 (forts.). Av Riksgäldskontoret utlämnade järnvägslån, vara full anståndsränta
upplupit före 1914 års utgång.
Bolag (järnväg).
Datum
för
lånets
beviljande.
Ränte-
fot,
Lånesumma,
Slutlig
anstånds
ränta,
Ränte-
anstånds-
gräns.
Första
medgivna
lyftnings-
dag.
Första
faktiska
lyftnings-
dag.
Tidrymd
mellan
forsta
faktiska
lyftn.- dag och
ränte- anstånds-
Faktisk
medel-
anstånds-
tid,
%■
kronor.
kronor.
gränsen,
år.
år.
Borås—Alvesta.....................
1901 I6/s
4.5
4,795,000
343,341
98
1903 Vio
1901 >7 s
1901 S1/s
2.361
1.591
Norrköping—Söderköping—
Vikbolandet .....................
1903 V*
4.5
591,500
_
41,296
87
1907 V4
1904 Vio
1904 so/io
2.447
1.551
Slite—Boma......,.................
1899 S9/e
4.5
340,000
—
22,816
11
1902 Vio
1900 Vo
1900 19/i
2.200
1.491
Göteborg—Halland...............
1886 »/»o
4.5
2,068,000
—
136,162
25
1889 7io
1887 16/i
1887 I6/i
2.711
1.463
Skövde—Axvall....................
1901 S1/e
4.5
369,000
—
23,791
27
1904 S1/ia
1902 Va
1902 39/io
2.167
1.463
Landskrona—Kj ävlinge—Sjöbo
1903 4/*
4.5
1,192,000
—
73,643
50
1906 S1/ia
1904 Via
1904 »/is
2.061
1.373
Klippan—Röstånga (Hälsingborg
Hässleholm J. A. B.) .........
1889 Va
4.5
290,000
—
16,094
38
1894 Vi
1892 Vo
1892 9/o
1.561
1.233
Västkinde—Tingstäde (Go töande
J. A. B.)...........................
1898 29/o
4.5
119,000
—
5,600
—
1900 sl/u
1898 9Vis
1899 */s
1.656
1.046
Vittsjö—Hässleholm (Hässle- holm—Markaryd) ...............
1888 10/8
4.5
404,000
_
14,464
55
1891 Vio
1890 15/i
1890 81/o
1.336
, 0.796
Samtliga lån
—
—
56,604,797
9415,766,261 |l8| —
—
—
-
2.221
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
69
Tab. 6. Av riksgiildskontoret utlämnade järnvägslån, vara ränta förfallit
till betalning före är 1915.
%
98 1900 02 04 06 08 10 12 14
1872 74 76
rm itesh yldi fa. ilad den.
förfallen, obetald skuld
Vid. å/ets slut.
iän\te ''gnet. aids.
10 12
82 84 8b 88 90 92 94 96 98 1900 02 04 06 08
1872 74 76 78 80
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Taft. 7. Utdrag av Hiksgäldskontorets räkenskaper för år 1913 rörande
Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolags lån.
(Till jämförelse med tab. 8.)
Kapital.
Ränta.
Anstånds-
ränta.
Summa
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolag.
Debet.
1913
Riksgäldskontorets fordran vid 1913 års början
överränta...................................................
799,600
—
22,869
20
68
63
105,677
40
1928,167
71
Anståndsränta å 4 Va % å kronor 79,600 från
sl/ia 1912 till och med Vi 1913..................
—
—
—
—
9
95
9
95
Ränta ä 4 Va % å:
kronor 143,500 från 3,/n 1912 till och med
''in 1913 .............................................
—
—
6,044
94
kronor 143,500 från 7/ia till och med s,/i21913
kronor 256,500 från sl/ia 1912 till och med
—
—
412
56
Vi 1913 .............................................
—
—
64
13
kronor 256,500 från */i till och med 81/ia 1913
kronor 130,000 från 81/ia 1912 till och med
—
—
11,478
37
Vt 1913 ............................................
—
—
1,495
—
kronor 130,000 från V« till och med 81/ia 1913
kronor 190,000 från 31/ia 1912 till och med
—
—
4,355
—
2S/ia 1913.............................................
—
—
8,383
75
kronor 190,000 från 2s/ia till och med 81/ia1913
—
—
166
25
kronor 79,600 från Vi till och med 81/i« 1913
—
—
3,572
05
__
_
35,972
05
Överränta k 5 % :
från 81/ia 1912 till och med IS/n 1913 å den
Via 1912 förfallen ränta 6,457: 50 ..........
från s/i till och med ls/n 1913 å den 8/i 1913
—
—
279
82
—
-
förfallen ränta, kronor 11,542: 50 ............
—
—
496
97
—
—
Transport
799,600
-
59,639
15
105,687
3^
964,149
71
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 29.
71
—
Anstånds-
Kapital.
Kanta.
ränta.
Summa.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
1913
Transport
799,600
59,639
15
105,687
35
964,149
71
från Va till och med IS/n 1913 å den Va 1913
förfallen ränta, kronor 5,850 ..................
—
—
178
75
från 13/ii till och med ,l/i9 1913 å återstoden
av den 2A 1913 förfallen ränta, kronor
1,935:86 ............................................
—
—
12
91
från 7/ia till och med sl/ia 1913 å den 7/is 1913
förfallen ränta, kronor 6,457:50 ...............
—
—
20
63
från 2S/i2 till och med 91/ia 1913 å den 29/ia
1913 förfallen ränta, kronor 8,550: — ......
—
—
8
31
—
__
997
39
Summa kronor
799,600
—
59,859
75
105,687
35
965,147
10
Kredit.
1913 12/n inbetaides:
balanserad överränta............. ......
—
—
20
63
upplupen » ........
—
—
955
54
den 7/ia 1912 förfallen ränta ...............
—
—
6,457
50
—
—
22,890
31
den 2/i 1913 » » .....................
—
—
11,542
50
i avräkning å den Va 1913 förfallen ränta ...
—
—
3,914
14
Biksgäldskontorets fordran vid 1913 års slut...
799,600
_
36,927
59
105,687
35
]
jämte överränta.......
—
—
41
85
1942,256
79
Summa kronor
799,600
—
59,859
75
105,687
35
965,147
10
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 29.
Tab. 8. Ett års räkenskap för ett lån till en enskild järnvägsanläggning
enligt föreslagen ändrad metod för förfallodagars bestämmande.
(Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolags lån under 1913 valt som exempel till
jämförelse med tab. 7.)
Anstånds
Kapital.
Ränta.
ränta.
Summa.
Mjöl hy Hästholmens järnvägsaktie!) olag.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Debet.
Kiksgäldskontorets fordran vid 1913 års början*)
799,600
—
22,869
68
105,677
40
J- 928,168
55
jämte överränta .......................................
—
—
21
47
—
—
Anståndsränta ä 4Vs % å kronor 79,600: — för
den ‘/i 1913............................................
—
—
—
—
9
95
9
95
Ränta å 4 Vä % :
å kronor 720,000: — för den Vi 1913 .........
—
—
90
—
å » 799,600: — från den Vi till och med
S1/n 1913.............................................
—
—
35,882
05
—
_
35,972
05
Överränta ä 5 % å den Vi 1912 förfallen ränta
(å kr. 143,000), kronor 430: 50 för den Vi 1913
—
—
—
06
å den 1/i 1913 förfallen ränta (å kr. 720,000)
kronor 22,529:18 från den Vi till och med
is/ii 1913.............................................
—
—
973
14
å återstoden av sistnämnda ränta kronor 1,064:04
från den 12/u till och med den 81/m 1913...
—
—
7
09
—
—
980
29
Summa kronor
799,600
—
59,843
49
105,687
35
965,130
84
Kredit.
1913 ls/u inbetaides:
balanserad överränta.................................
—
—
21
47
—
upplupen » .................................
—
-
973
20
—
—
22,890
31
den Vi 1912 förfallen ränta........................
—
—
430
50
—
—
i avräkning å den Vi 1913 förfallen ränta ...
—
—
21,465
14
—
—
Riksgäldskontorets fordran vid 1913 års slut ...
799,600
—
36,946
09
105,687
35
1942.240
53
jämte överränta .......................................
—
—
7
09
—
—
1
Summa kronor
799,600
—
59,843
49
105,687
35
965,130
84
*) Under förutsättning, att samma beräkningsmetod tillämpats föregående år.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tal). 9.
Grafisk framställning av två metoder för "bestämmande av Tänteiitbetalnin.g8 -
dagar å lån. till em
yi 1 s^P- anmutetens injbetadungsdag
1913 £
-Ttrntrftintm mtay>:t>em)s -
1909
vständet TneHurc Uroerrgjb inotsvajxa'' lfa monad. J
l&ä2tJbcir€be£al7i£Tigs<lag<xr (©.
4. ItföVby Sästlidtraens Jämvägsaktiebolagi
d ett under analoga, förhållanden, åt -
Tån enligt nuvarande bestämmelser (1915)-
Jämnat lön, enda t torcsZagna Trestänonelser
i^Anstcmdsränlan, i, båda /allen ZtAa^j
ge:n. stab. ut. »ist
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1916:39 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen samt särskilda till riksdagen avlåtna propositioner gjorda framställningar angåe s. 1 i texten
- SU 1916:24 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen samt särskilda till riksdagen avlätna propositioner gjorda framställningar angående anslag för s. 1 i texten
- SU 1916:11 Memorial med anledning av remiss från andra hammaren av en utav herr C. A. T. Widlund väckt motion. s. 1 i texten