Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skyddskoppympning

1916-02-01 · 42 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 39 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:32, Med förslag till lag om skyddskoppympning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. ''Proposition Nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om skyddskoppympning; given Stockholms slott

den 1 februari 1916.

Under åberopande av bilagda i statsrådet den 31 december 1915

och denna dag hållna protokoll över civilärenden vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen att antaga det vid förstnämnda statsrådsprotokoll

fogade förslag till lag om skyddskoppympning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Biha7ig till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 28 käft. (År 32.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 32.

Propositionen

nr 78 till 1915

års riksdag

med förslag

till lag om

skyddskoppympning.

Riksdagens

skrivelse den

21 maj 1915,

nr 172.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:i Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I proposition nr 78 till 1915 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om skyddskoppympning.

Sedan propositionen, jämte i anledning därav väckta

motioner, hänvisats till behandling av riksdagens särskilda utskott nr 1,

hemställde detta utskott, efter ärendets beredande, att riksdagen, med

förklarande att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat i

oförändrat skick av riksdagen bifallas, måtte antaga ett av utskottet

framlagt förslag till lag om skyddskoppympning.

Detta utskottets förslag blev med någon jämkning antaget av första

kammaren, medan andra kammaren med 104 röster mot 101 avslog 1 §

i förslaget och därmed hela lagen. I skrivelse den 21 maj 1915, nr

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kunf/l. Majds Nåd. Proposition Nr 32.

172, anmälde i följd härav riksdagen, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition nr 78 icke blivit av riksdagen bifallen.

Med hänsyn till det trängande behovet av ny lagstiftning angående W

skyddskoppympning hemställde jag vid föredragning den 11 juni 1915

av^ berörda riksdagsskrivelse om igångsättande av den ytterligare utredning

som syntes påkallad för att kunna till 1916 års riksdag framlägga

nytt’förslag i ämnet. Härvid anförde jag huvudsakligen följande:

»Ett avgörande skäl till andra kammarens avvisande hållning gent

emot propositionen i ämnet var, på sätt av frågans, handläggning

i andra kammaren framgår, att kammaren ansåg, att i lagförslaget i

ämnet borde intagas bestämmelser i syfte att möjliggöra, befrielse tran

ympning av barn i det fall, att någon, som vore ansvarig for barnets

befordran till ympning, på grund av övertygelse om ympnmgens skadlighet

hyste betänkligheter mot dess verkställande. Förslag till en bestämmelse

i dylikt syfte, en s. k. samvetsklausul, har ock framlag s i

en till särskilda utskottets betänkande fogad reservation.

Enligt min mening göra sig allvarliga betänkligheter gällande mot

införande i förevarande lagstiftning av en samvetsklausul av ovan angivna

art. Frågan huruvida och i vilken omfattning skyddskoppympning:

skall äga rum är ju nämligen av rent vetenskaplig art och undandrager

sig därför det stora flertalets bedömande. För att med större

utsikt komma till ett praktiskt resultat beträffande denna viktiga lagstiftning,

anser jag mig emellertid böra upptaga frågan om införande

av eu dylik samvetsklausul. Som en ovillkorlig förutsättning för eu

sådan synes emellertid böra uppställas, att lagens allmänna syfte ej

därigenom äventyras och att möjlighet till befrielse, beredes endast den,

som kan framlägga antagliga skäl för sina betänkligheter.

I nu ifrågavarande avseende har jag låtit inom departementet utarbeta

ett förslag, vilket torde få biläggas protokollet i ärendet. Enlig

detta förslag, avsett att inflyta som ett nytt 3 mom. i 5 § av den av

särskilda utskottet föreslagna lagen, skall, därest någon, vilken ar ansvarig

för barns befordran till ympning enligt 2 §, hyser farhåga för

att ympningen skall för barnet medföra ohälsa, som ej ar blott tilllailig,

barnet för visst fall kunna undantagas från ympning enligt sistnamda

Som villkor för dylikt undantagande skall gälla, att det med hänsyn till

av sökanden förebragta omständigheter måste antagas, att sådan farhåga

har sin grund i personlig erfarenhet om något fall av dylik ohalsa, som

inträffat i samband med ympning av barn. Undantagande skall sålunda

ej kunna ske, om vederbörande endast genom läsning av agitations
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Nytt förslag

till lag om

skyddskoppympning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3U.

skrifter eller på grund av lösa hörsägner kommit till uppfattning om

ympnmgens skadlighet, utan blott om han kan till stöd för en sådan

uppfattning åberopa sin egen erfarenhet om ett inträffat fall, där en

viss grad av sannolikhet talar för att skada i följd av ympning uppkommit.

J r & rr

Ansökning om undantagande från ympning skall enligt förslaget

göras skriftligen hos medicinalstyrelsen senast under det kalenderår, då

barnet fyller 3 år. Dessförinnan skall sökanden hava att personligen

inställa sig, i Stockholm inför överståthållarämbetet, i annan stad inför

magistraten och på landet hos kronofogden i orten samt förebringa utredning

angående skälen för sina betänkligheter mot ympningen. I fall

av behov lärer sökanden böra styrka dessa skäl genom intyg eller trovärdiga

personers utsagor. Protokoll skall föras över vad vid sökandens

inställelse förekommit, av vilket protokoll sökanden har att foga utdrag

vid sin ansökning hos medicinalstyrelsen. Finner medicinalstyrelsen en

rätteligen gjord ansökning icke kunna bifallas, skall styrelsen hava att

underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

Genom en samvetsklausul, avfattad i huvudsaklig överensstämmelse

med vad sålunda föreslagits,. synes, utan att lagens allmänna syfte äventyras,

hänsyn tagas endast till en på objektiva och sakliga skäl grundad

övertygelse om ympningens skadlighet.))

På min hemställan beslöt också Kungl. Maj:t vid ovannämnda tillfälle,

att medicinalstyrelsens utlåtande skulle inhämtas såväl över ovanberörda

av riksdagens särskilda utskott nr 1 framlagda lagförslag, som

ock över det förslag om tillägg till 5 § i samma lagförslag, som, på sätt

nyss erinrats, utarbetats inom departementet.

Sedan medicinalstyrelsen den 4 november 1915 avgivit det sålunda

infordrade utlåtandet, har ärendet, med ledning av förutberörda särskilda

utskottets förslag och styrelsens utlåtande, ytterligare beretts inom departementet.

Såsom resultat härav föreligger nu ett nytt förslag till lag om

skyddskoppympning.

o 1 propositionen nr 78 till 1915 års riksdag hade jag tillfälle att

ingående motivera det enligt min mening trängande behovet av ny lagstiftning

om skyddskoppympning. Jag torde därför i nu förevarande

hänseende allenast behöva hänvisa till den nämnda propositionen.

Vid utaibetande av det nya lagförslaget har jag nära anslutit mig

till det av särskilda utskottet framlagda förslaget. Rörande en och

annan detalj av sistnämnda förslag kan visserligen tvekan hysas, om

de lämpligaste stadganden föreslagits av utskottet, och jag återkommer

till ett par sådana frågor längre fram. Men i allt väsentligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kun f/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

synes mig särskilda utskottets förslag vara förtjänt att upptagas. För

mindre betydelsefulla detalj spörsmål bör ett lagförslag som det föreliggande

icke äventyras.

Insikten om vaccinationens välsignelse och relativa ofarlighet har

ännu icke trängt tillräckligt långt. Ett icke så ringa upplysningsarbete

i frågan fordras ännu, innan den stora allmänheten kommer att omfatta

vaccinationen med det förtroende, som kräves för att denna skall kunna

helt fylla sin uppgift. , . .

Den lagstiftning, vilken nu föreslås, liksom den, vilken förelädes arets

riksdag, syftar framför allt till att så vitt möjligt undanröja de brister

och oegentligheter, som vidlåda nuvarande lagstiftning och som medverkat

till det misstroende, varmed vaccinationen för närvarande mötes

flerstädes i landet. Det gäller härvid visserligen främst att vinna en

lagstiftning i förevarande ämne, som står i överensstämmelse med vetenskapens

och hygienens krav, men hänsyn bör härvid också tagas till,

att allmänheten icke betungas mer än oundgängligt och att en del rent

lokala förhållanden i vårt land medföra ökade svårigheter for en mangd

personer att kunna fullgöra en ålagd ympningsplikt.

Det i förut omförmälda reservation till särskilda utskottets betänkande

framlagda förslaget om en samvetsklausul hade följande avfattning.

»Ympningsplikt enligt 1 mom. föreligger icke i det fall, att endera av

barnets föräldrar eller barnets målsman inom tiden för ympnmgspliktens

fullgörande vid personlig inställelse hos pastor i församlingen avgivit

skriftlig försäkran på heder och samvete, att han anser skyddskoppympningen

kunna medföra skada för barnets hälsa». De bestämmelser i

åsyftad riktning, som det nu framlagda lagförslaget upptager, äro desamma,

som innehöllos i det inom civildepartementet utarbetade förslaget ti 1

tillägg till 5 § i utskottets lagförslag; de förekomma även i det nu föreliggande

förslaget i 5 § 3 mom. Dessa bestämmelser avse att med bibehållande

av en obligatorisk skyddskoppympning for hela folket, förlagd

till barnåldern, dock öppna möjlighet för den, som i full, av egen erfarenhet

bekräftad övertygelse om vaccinationens faror ej vill fata vaccinera

sitt barn, att utverka befrielse härifrån. Men det föreslås också

garantier till förhindrande att bestämmelserna om den obligatoriska

skyddskoppympningen i större eller mindre grad bliva illusoriska, något

som enligt min mening skulle bliva en följd av ovanberörda, reservationsvis

framförda tilllägg till utskottsförslaget.K\

De, som hävda rättvisan av en samvetsklausul, åberopa framför

allt de engelska och skottska vaccinationslagarna. Den i England och

Wales gällande lagen av 1898 innehöll den bestämmelsen, att ympning

Frågan om

en samvetsklausul.

Lagstiftningen

i England

och Skottland

om samvetsklausul.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Verkningarna

av den engel

ska samvetsklausulen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

av barn skulle ske före sex månaders ålder, så framt ej barnets föräldrar

eller målsman inom 4 månader efter barnets födelse inför domare

på beder och samvete avgåve en förklaring, att de ansåge ympnmgen

kunna medföra skada för barnets hälsa. År 1907 modifierades

bestämmelsen så, att efter denna tid den nämnda förklaringen kan ingivas

skriftligen till fredsdomaren eller annan behörig myndighet. De

för Skottland gällande bestämmelserna, som antogos 1907 och trädde i

kraft den 28 augusti s. a., innebära, att ett barns föräldrar eller målsman

äro berättigade att inom 6 månader efter barnets födelse på samvete

avgiva en förklaring inför fredsdomare, magistrat eller domare att

de tro, att vaccinationen skall bliva menlig för barnets hälsa. Myndigheterna

äga icke att betvivla god tro hos den, som avgiver förklaringen.

Upplysningar hava inhämtats om verkningarna på vaccinationens bedrivande

och inträffade smittkoppfall av de nu antydda bestämmelserna

i England och Skottland. Dessa upplysningar äro sammanställda i en

å^ medicinalstyrelsens hälsovårdsbyrå upprättad översikt, vilken torde få

såsom bilaga A åtfölja detta protokoll.

Av sammanställningen inhämtas, att inom England och Wales antalet

barn, som under åren 1898- 1906 på grund av klausulens bestämmelser

undandrogos från vaccination, växlade mellan 3,6 % och 5,8 ^

av antalet för varje år födda barn. År 1907, då den förutnämnda modifikationen

av klausulen antogs, vilken modifikation betydligt underlättade

formerna för avgivande av i klausulen föreskriven förklaring, steg siffran

till 8,4 /o för att därefter i rask följd år efter år ytterligare stiga, så att

den år 1912 uppgick till 32,l %. Redan då undandrogs alltså V, av

barnen i England och Wales vaccinationen och den ständiga årliga

stigningen av siffran tyder på ytterligare ökning av densamma, om

intet nytt tillstöter.

I Skottland fick motsvarande klausul samma resultat som i England,

så att år 1912 ej mindre än 29,6 % av det året födda barn på

grund av bestämmelserna i klausulen undandrogos vaccinationen.

Erinras, må, att fördelningen av sålunda oympade barn är betydlig

ojämn inom skilda områden i de båda länderna; siffrorna för olika

områden och olika platser växla sålunda högst väsentligt eller från 5,9 %

till .77,4 /o. I smärre distrikt i Shetland hava enligt uppgifterna vissa

år till. och med alla barn undantagits från vaccination av den nämnda

anledningen.

Då åtskilliga barn även av andra grunder undandragas vaccinationen,

har. vaccinationsprocenten i England och Skottland sjunkit på

ett betänkligt sätt, så att den år 1910 icke uppgick till mera än 55,9 %

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32. 7

i England och 61,3 % i Skottland. I Irland däremot, där samvetsklausulen

icke är antagen, var vaccinationsprocenten år 1910 ej mindre an 87,0 A.

Till jämförelse må nedanintagna, av medicinalstyrelsen upprättade vaccination.- tabell rörande förhållandena i vårt land vara av intresse: i v&rt land.

Vaccinationsprocent i förhållande till under året levande födda:

1

1901.

1902.

1903.

1904.

1905.

1906.

1907.

Hela landet...........

78.0

83,8

81,16

83,0

75.27

77,56

84,52

Högsta siffra.........

95,6

100,4

91,86

100,o

94,0

91,4

101,0

Västernorr- lands län.

Värmlands

län.

Jönköpings

län.

Uppsala

län.

Xlysborgs

län.

Örebro län.

Söderman- lands län.

Lägsta siffra..........

57,5

61,9

65,97

62,o

58,1

54,9

55,4

Stockholm.

Stockholm.

Stockholm.

Göteborgs o.

Bohus län.

Västernorr- lands län.

Stockholm.

Stockholm.

1908.

1909.

1910.

1911.

1912.

1913.

1914.

Hela landet...........

70,53

70.54

81,39

66,67

54,36

88,8

63,69

Högsta siffra.........

82.80

86,82

94,7

90,5

68,4

141,o

89,0

Värmlands

län.

Söderman- lands län.

Blekinge län.

Gottlands

län.

Ålysborgs

län.

Stockholm.

Örebro län.

Lägsta siffra.........

47,84

56,7

60,8

50,4

28,5

.57,0

46,63

Jämtlands

län.

Västemorr- lands län.

Stockholm.

Stockholm.

Jämtlands

län.

Blekinge län

Stockholm.

Den påfallande nedgången i vaccinationsprocenten i Sverige under

åren 1911_1912 och 1914 anser medicinalstyrelsen kunna tillskrivas dels

vaccinationsmotståndarnas agitation och dels väntan på den ifrågasätta

nya lagstiftningen rörande skyddskoppympningen. Stegringen under är

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Medicinal
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

1913. beror helt visst på det utbrott av smittkoppor, som i början av

året inträffade i Stockholm.

Med avseende å själva frågan, huruvida en samvetsklausul under

någon form borde ifrågasättas, anför medicinalstyrelsen, efter att hava

hävdat, att den rationellaste och lyckligaste lösningen vore, att ingen

dylik möjlighet att undandraga barn från ympningen öppnades, följande:

»Det häftiga motstånd, åtskilliga bestämmelser i detta förslag (1915

års proposition) rönte vid behandlingen i riksdagen och vilket motstånd

bragte det då framlagda förslaget på fall, har uppenbarligen sin

rot i vissa, på bristande kännedom om faktiska förhållanden grundade

åskådningar, som göra sig gällande såväl inom som utom riksdagen.

Dessa åskådningar måste för medicinalstyrelsen framstå såsom oförklarliga,

men tydligt är, att man icke dess mindre nödgas taga en viss

hänsyn till desamma, om man skall kunna uppnå ett positivt resultat och

därigenom få till stånd mera betryggande bestämmelser än våra nu

gällande föråldrade och svårtillämpade föreskrifter.

Den metodiskt och intensivt bedrivna agitationen mot vaccinationen

har säkerligen just i 1853 års reglemente för skyddskoppympningen haft

sm bästa näring och gäller det därför, om vi skola kunna bliva befriade

från denna kulturhämmande och måhända en gång ödesdigra

rörelse, att detta. reglemente bliver snarast möjligt ersatt med bättre

och mera tidsenliga bestämmelser. För vinnande av detta mål synes

det styrelsen tyvärr oundvikligt, att tillmötesgående i nå°-on viss mån

visas de folkpsykologiska rörelser, som eljest otvivelaktigt komma att

resa oöverstigliga hinder för denna lagstiftnings förbättrande.

Fn av de fordringar, som av vaccinationens motståndare i första

rummet framställas, är införandet av den s. k. samvetsklausulen. I princip

finner medicinalstyrelsen, såsom redan antytts, visserligen denna fordran

ohållbar, men då det å andra sidan måste antagas, att en del individer

verkligen hyser oro för, att vaccinationen skall medföra allvarliga skador,

och då man här rör sig på ett så ömtåligt område som det, vilket

beherrskas av. föräldrars känslor för sina barn, torde det vara försvarligt,

om man i ett fall som detta i viss mån låter sakskälen vika

för känsloskälen.

Medicinalstyrelsen vill dock i detta sammanhang och med hänvisning

till resultatet av de lättnader i tillvägagåendet, som infördes i och

med den engelska samvetsklausulens ändring 1907, framhålla nödvändigheten

av, att lagbestämmelserna i denna riktning avfattas så, att icke

tillfälle inrymmes för individer att av godtycklighet, lättsinne eller till

följd av tillfälligt uppagiterad stämning kunna undandraga sina barn

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

det skydd, ympningen skänker icke blott dem utan samkallet i sin

båtled den formulering, som av herr statsrådet och chefen för

civildepartementet förslagsvis givits åt den lagbestämmelse som motsvaras

av den i England och Skottland gällande s. k samvetsklausulen,

är emellertid sörjt för, att de, och endast de, föräldrar och målsman

erhålla dispens, som styrka, att deras farhågor för, att barnet skall tillföras

ohälsa genom ympningen, grunda sig pa upplevda eller självständigt

iakttagna omständigheter. . ,

Genom bestämmelsen att anmälan om dispens skall ske, innan barnet

fyllt 3 år, och med det jämförelsevis besvärliga förfarande, som erfordras

för dispens erhållande, kan man också hoppas, att framställningar

om undantag icke komma att göras utan etter moget övervagan e oc

i fall av mera djupt rotad övertygelse.» .

På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,

att det föreslagna till styrelsens utlåtande remitterade tillagge

till § 5 måtte godkännas.

Mot detta medicinalstyrelsens förord till införande av en samvete-k—i

klausul har föredraganden, medicinalrådet Bissmark, med instämmande Btyrelsen.

av medicinalrådet Sederholm, reserverat sig; och torde denna reservation,

innehållen i det vid ärendets avgörande hos medicinalstyrelsen

förda protokollet, få såsom bilaga B fogas till statsrådsprotokollet.

De av medicinalstyrelsen vid dess förord till den ifrågavarande klan- i*££-**

sulens upptagande framhållna skälen kan jag giva mm lulla anslutning.

Samma synpunkter hava varit bestämmande för mig vid framläggande den

11 juni 1915 av förslaget till tillägg till 5 § i särskilda utskottets

förslå» av 1915. Jag har således all anledning att vidhålla sistnämnda

förslå» Med de garantier, som förslaget upptager mot ett undandragande

från ympning allenast på lösliga stämningar, synes någon tara

för att den allmänna ympningen i bamaåldern skall eftersattas pa ett for

folkhälsan menligt sätt icke kunna föreligga. _

Det bör också antagas, att, i den män upplysningen om vaccinationens

skyddande förmåga och i allmänhet ofarliga förlopp blir allt mer utbredd,

intresset för ympningen skall tilltaga. Därmed bör också den opinion

som i vissa delar av landet nu förefinnes särskilt mot barnympmngen och

som så ofta arbetar med sanningslösa eller överdrivna uppgifter, förlora

mark. De nya, mera tidsenliga bestämmelser om skyddskoppympnmBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 28 käft. (Nr 32.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

gena verkställande, som genom den nja lagstiftningen skulle komma

till stånd, äro också utan tvivel ägnade att medverka till att hos allmänheten

väcka ökat förtroende för vaccinationen.

Den granskning, som medicinalstyrelsen ägnat särskilda utskottets

förslag till lag om skyddskoppympning, har föranlett styrelsen till vissa

ändringsförslag.

5 § 1 inom.

Medicinal
styrelsen.

Departements
chefen.

Så har medicinalstyrelsen med avseende å 5 § 1 mom. föreslagit,

att orden »eller någon gång under de närmast föregående fem kalenderåren

eller senare» måtte utbytas mot orden »eller någon gång under

de senaste fem åren». Enahanda ändringsförslag har framställts

vidkommande 6 §.

f Öl min del anser jag emellertid en räkning efter kalenderår

i fråga om reda innebära fördelar framför annan årsberäkning. Att

lagtexten blir tyngre med kalenderårsberäkning bör ej föranleda till dess

övergivande.

Jag har därför i förevarande lagrum, liksom i 6 §, bibehållit särskilda

utskottets förslag i nu nämnda hänseende oförändrat.

ifecUcinaT'' Beträffande 5 § 2 mom. har medicinalstyrelsen anfört följande:

styrelsen. _ »Utskottet har framhållit i sin motivering, att befrielse från ympning

enligt Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyddskoppympning

— frånsett värnpliktiga och tvångsarbetsfångar — endast kan

meddelas av vederbörande tjänsteläkare, och har utskottet i anledning

därav föreslagit sådan ändring i momentet, att vederbörande ympare

skulle erhålla befogenhet att bevilja undantag från ympning.

Medicinalstyrelsen kan för sin del icke tillstyrka, att ympare erhålla

befogenhet att efter eget bedömande meddela undantag från ympning, tärnan

måste taga hänsyn till, att ännu någon tid framåt ett ej ringa

antal ympare icke äro legitimerade läkare.

Däremot synes ingen invändning vara att göra mot ett sådant förslag,

att undantag från ympning må meddelas av ympare efter företeende

av i vederbörlig ordning avfattat läkarintyg, i vilket styrkes att

personen . ifråga icke utan men för hälsan kan undergå ympning. Det

hade vant medicinalstyrelsens avsikt att, om dess tidigare framlagda

underdåniga förslag till lag och nådig kungörelse angående akyddskoppympningen

blivit antaget, i meddelade råd och anvisningar till ympare

framhålla deras skyldighet att vid ympning noga tillse, att inga akut eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr H2.

kroniskt sjuka eller sjukliga barn bliva ympade utan hänvisas till läkare.

Att o-iva ympare, som icke är läkare, befogenhet att meddela undantag

från ympning, kan däremot, såsom redan nämnts, icke tillstyrkas Genom

sådan ändring av den nådiga propositionens förslag till lag, att de sista

orden i momentet »och eljest av vederbörande tjanstelakare» utbytas

mot »och eljest efter företeende av behörigt läkarbetyg av vederbörande

ympare» torde skälig hänsyn hava tagits till utskottets förslag. Vidtages

sådan ändring, kan ju var och en, som erhållit vederbörligt lakminfyg,

genom insändande av detsamma, till ymparen undantagas från

varpning utan att ens behöva inställa sig vid ympnmgsmote. År ympåren

läkare, kan ju denne i erforderliga fall vid ympnmgsmote sjalv

utfärda föreskrivet läkarbetyg och så medgiva undantag från ympning.

Beträffande formuleringen av läkarintyget anser sig medicinalstyrelsen

böra vidhålla, att det uti intyget skall styrkas, att denaJ“PnTrS®4

skyldige på grund av sjukdom icke utan men for halsan kan und g<

JmP Uppställes, såsom i den nådiga propositionen föreslagits, endast

fordran på, att intyget skall styrka, att vederbörande icke utan men fo

hälsan Ln undergå ympning, kan följden nämligen lätt nog bil eu

massproduktion av intyg av läkare, som t. ex. förklara sig aose skydds

koppympning vara ungefär liktydig med inympning^ t^erkulos eller

som eljest anse skyddskoppympnmgen överhuvud såsom ett for hals

skadligt ingrepp.»

Vad först beträffar frågan, huruvida ympare, även om han icke är

läkare, skall få efter undersökning meddela undantag från ympning, sa

innebär ju särskilda utskottets förslag, som medgiver jämväl annan ympare

än läkare rätt att meddela temporär befrielse från ympning, en

lättnad för allmänheten särskilt i mera avlägsna bygder.

Å andra sidan är det otvivelaktigt, att allenast läkare kan fullt tillfredsställande

bedöma, om sådant undantagande skäligen bor aga ruin.

Härtill kommer, att, då åldern, inom vilken barnympnmg skall ske,

skulle väsentligt framflyttas - jag återkommer strax till fragan härom

— svårigheterna att anskaffa läkarintyg hora bliva vida mindre, andorn

ympningstvånget skulle, såsom nu, fullgöras inom det andra levnadsåret.

'' P Jag har vid övervägande av förevarande spörsmål funnit medicinalstyrelsens

förslag i nu berörda avseende äga företräde framfor sarski a

utskottets, vadan jag anslutit mig till medicinalstyrelsens mening,

års proposition i ämnet intog också samma ståndpunkt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 32.

Däremot har jag icke biträtt den andra av medicinalstyrelsen föreslagna

ändringen av förevarande moment. Särskilda utskottets förslag

i detta avseende innebär, att undantagande från ympning skulle kunna

meddelas den, som finnes »till följd av sjukdom eller sjukdomsanlag

eller allmän svaghet kunna komma att erhålla men av ympningen»

Medicinalstyrelsen vill, att undantagande allenast skall få meddelas för

den, som »på grund av sjukdom icke utan men för hälsan kan undergå

ympning». °

Propositionen ^ 1915 års riksdag innehöll, att befrielse, varom

har ar fråga, skulle kunna äga rum för den ympningspliktige, rörande

vilken styrktes, »att han icke utan men för hälsan kan undergå ympning».

Det förslag från medicinalstyrelsen, som låg till grund för nämnda proposition

och som innehöll i sak samma stadgande, som medicinalstyrelsen

nu förordar, har således redan vid behandlingen år 1915 icke vunnit

anslutning från min sida. Särskilda utskottets föreliggande förslag kan

icke betraktas annorlunda än som en utveckling av andemeningen i°1915

års proposition. Mot denna utveckling bär jag icke något att erinra.

Dn_ förtydligande omformulering av tredje stycket i 2 mom. har vidtagits.

Vidkommande 8 § i särskilda utskottets förslag har medicinalstyrelsen

anfört följande: J

»Utskottet vill befria förste provinsialläkaren från skyldighet att

mottaga uppdrag såsom ympare. Medicinalstyrelsen finner detta för sin

del vara mindre önskvärt, förste provinsialläkarna skola ju övervaka

skyddskoppympningen, och det synes därför lämpligt, att de även själva

få tillfälle att handlägga ympningen och sålunda förskaffa sig egen erfarenhet

och hålla intresset uppe. Utskottet säger också i sin motiveföreslagna

undantaget för förste provinsialläkarna givetvis

icke bör utesluta, att även dessa böra anlitas för skyddskoppympningen,

i den män deras tjänstgöring i övrigt kan medgiva detta. Beträffande

utskottets ändring att i stället för »kommun, där han är bosatt», föreslå

»inom sitt tjänstgöringsdistrikt», torde böra erinras om, att flera civila

tjänsteläkare icke hava något distrikt. Järn vägsläkare och fängelseläkare

kunna väl icke sägas hava några _ distrikt och icke lasarettsläkare

heller, även om deras lasarett huvudsakligen äro avsedda för vissa läsare

ttsdistrikt. Beträffande sagda läkare är det sålunda oegentligt att tala

om deras distrikt. Vad angår provinsialläkarna är det väl i regel omöjligt

för dem att vara ympare inom distriktets alla kommuner; skulle

utskottets förslag antagas, måste därför befrielse från uppdraget bliva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr cSX. 1,5

det vanliga. Att gorå en bestämmelse, som endast i undantagsfall kan

upprätthållas, är icke att förorda. Medicinalstyrelsen tillstyrker därför

paragrafen i den lydelse den lått i den nådiga propositionen, dock med

tillfogande av ett mom. 4 enligt utskottets förslag.»

Till stöd för sitt förslag i förevarande hänseende anförde särskilda särskilda

utskottet huvudsakligen följande:

»För vinnande i större omfattning av det ovan framhållna syltet, att

skyddskoppympning må i största möjliga omfattning verkställas av

läkare, har utskottet ansett nödigt, att civil tjänsteläkares skyldighet i

nämnda hänseende utsträckes till att, där ej annorlunda särskilt ^medgives,

omfatta hela hans tjänstgöringsdistrikt. Då. undantag från en

dylik regel emellertid måste medgivas, och detta i större omläsning

än som skulle hava blivit fallet enligt det kungl. förslaget i denna del,

har utskottet ansett, att frågan om beviljande av sådant undantag bor

prövas av Konungens befallningshavande, som därvid bör höra förste

provinsialläkaren. Vid prövning av fråga härom bör .givetvis hänsj n

företrädesvis tagas till distriktets storlek samt den svårighet, som därav

kan vållas för läkaren att med sin verksamhet i övrigt förena handhavandet

av skyddskoppympningen.

Då tjänstgöringsdistriktet för förste provinsialläkaie såsom sådan

utgör hela länet, och då vidare förste provinsialläkaren enligt föislagets

12 § har att granska de planer för ympningsmötens hållande, som där

omförmälas, har utskottet undantagit förste provinsialläkare från den

ovan åsyftade skyldigheten, något som givetvis icke bör utesluta, att

även han bör anlitas för skyddskoppympning, i den mån hans tjänstgöring

i övrigt kan medgiva detta.»

För min del anser jag utskottets . förslag böra godkännas, och Departement,- kan jag därvid väsentligen ansluta mig till de skäl, som utskottet

åberopat för sitt förslag. Med hänsyn till erinringen från medicinalstyrelsen

om obestämdheten i vissa fall av ordet »tjänstgöringsdistrikt»,

hava i det nu framlagda lagförslaget tillagts orden »eller huvudsakliga

verksamhetsområde».

Beträffande avdelningen »om kontrollen över skyddskoppympningen»

har medicinalstyrelsen anfört följande: .... styrelsen.

»Medicinalstyrelsen vill därjämte för erhållande av en fullständigare

statistik föreslå ‘ett tillägg till momentet (2 mom. i 14 §), att ympare

likaledes till vederbörande hälsovårdsmyndighet skall lämna uppgift

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.

på antalet ympningar, som under redovisningsåret utförts på förut med

framgång ympade personer, vilken uppgift av denna myndighet därefter

överlämnas till vederbörande tjänsteläkare.

Styrelsen vill till sist framhålla, att det synes egendomligt, att

ymparens journalutdrag icke skall komma till hälsovårdsmyndigheternas

kännedom utan från pastor sändas direkt till tjänsteläkaren. Hälsovårdsoch.

kommunalnämnderna erhålla nämligen enligt lagförslaget så pass

viktiga uppdrag rörande skyddskoppympningen, att de väl torde böra

vara underkunniga om ympningsförhållandena inom kommunen.»

På grund av det sagda föreslås, att 14 § 2 mom. måtte erhålla

följande lydelse.

»2 mom. Före den 10 januari varje år skall uppgift om ympning,

som under näst föregående kalenderår ägt rum på grund av stadgandet

i 2 § eller som eljest utförts på förut icke ympade personer, genom

utdrag av ympningsjournalen av ymparen insändas till vederbörande

pastorsämbete, som därefter ofördröjligen skall i församlingsboken, med

ledning av utdraget, göra anteckning om sålunda fullgjord ympningsplikt,

varefter utdraget sist den 31 januari samma år, skall av pastorsämbetet

insändas till vederbörande hälsovårdsmyndighet.

Före den 31 januari varje år skall ympare dessutom till vederbörande

hälsovårdsmyndighet insända uppgift på antalet ympningar, som

under det föregående kalenderåret utförts på förut med framgång ympade

personer.

Till hälsovårdsmyndighet sålunda inkomna journalutdrag och uppgifter

skola senast den 15 nästkommande februari översändas till vederbörande

tjänsteläkare.»

Särskilda utskottets förslag ansluter sig i sak till det kontrollsystem,

som upptogs i propositionen till 1915 års riksdag. Emellertid synes

det av medicinalstyrelsen nu påyrkade tillägget till 14 § 2 mom., i vad

det avser vissa uppgifters meddelande om antalet första gången ympade

personer frånsett barnympningarna — och om revaccinationer,

böra upptagas; dock torde även dessa uppgifter böra insändas direkt till

vederbörande tjänsteläkare. I övrigt har medicinalstyrelsens förslag icke

föranlett ändring i det tidigare lagförslaget.

c- c
o
Utöver

vad sålunda anförts, torde jag med avseende å ett par stadganden

i det nu föreliggande förslaget böra göra några ytterligare uttalanden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

15

De avse först deri viktiga bestämmelsen om barnympningens fram- 2 §•

flyttande intill det 6:te levnadsåret. _ D8Pchef™nt9

Vid behandlingen av särskilda utskottets förslag antog första kärnmaren

en till utskottets utlåtande fogad reservation, innefattande att

barn skulle undergå skyddskoppympning senast under det kalenderår,

då det fyller två år.

Jag måste för min del alltjämt vidhålla den mening, jag hävdade

i propositionen i ämnet till 1915 års riksdag eller att en bland de viktigaste

förbättringarna i den föreslagna nya lagstiftningen i förhållande

till nu gällande bestämmelser just är framflyttningen av ympningsåldern,

varigenom risken av vaccinationen maste anses bliva högst obetydlig;

och åberopar jag härutinnan den utredning, som innehölls i piopositionen.

Härutöver må jag lämna några upplysningar om förhållandena i Egenheter

Danmark, där genom vaccinationslagen den 4 februari 1871 barnvaccineringen

framflyttades intill barnets 7:de levnadsår. Så upplyser

föreståndaren för kungl. vaccinations-anstalten i Köpenhamn, att

på anstalten icke försports några olägenheter av den sena vaccinationsåldern

med hänsyn till själva koppympningens verkställande eller någon

svårighet vid koppornas skötsel i fråga om sa stora barn. Av de barn,

som till ett antal av mellan 5—6,000 årligen vaccineras på anstalten, är

i det närmaste hälften barn i 5—7 års åldern, och på dessa utföras

själva insprutningen med samma lätthet som på små barn, liksom vaccinationspustlerna

vid efterbesiktningar, som äga rum 8 dagar efter insprutningen,

icke i något hänseende visat ett annat utseende, varken med

hänsyn till utveckling eller med hänsyn till skadande av pustlerna, än

hos yngre barn.

Den danska sundhetsstyrelsen har med avseende å under senare åren

inträffade sjukdomsfall i smittkoppor i tidigare ålder meddelat följande:

Under åren 1890—1914 hava i Danmark anmälts inalles 52 smittkoppfall

hos barn, således i medeltal 2 fall årligen. Om dessa fall upplyses

följande:

1909 blevo 2 barn angripna; av dessa dog det ena, som icke var

vaccinerat förrän 8—10 dagar före dödsfallet. Barnet var 9 månader

gammalt och led samtidigt av gastroenteritis. Om det andra barnet,

som var 2 V* år gammalt och som tillfrisknade, anföres i rapporten att

det icke blivit revaccinerat, varav man sannolikt finge sluta till att det

var tidigare vaccinerat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda

utskottet.

Departements
chefen.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

1910 blevo 2 barn angripna av smittkoppor, båda voro ovaccinerade

och avled o.

1911, då sjukdomsfallen voro 13, angreps intet barn.

1914 blevo 3 barn i åldern 1 — 5 år angripna av koppor; intet av

dem var vaccinerat, men de blevo vaccinerade med positivt resultat den

25 april; den 9 maj fingo de alla 3 äkta smittkoppor, som förlupo milt

och ledde till tillfrisknande.

Antagandet av särskilda utskottets förslag till 13 § i lagförslaget

skulle hava medfört en betydande ökning av statsverkets kostnader för

vaccinationsväsendet.

Medicinalstyrelsens ursprungliga förslag innebar, att ersättning av

statsmedel vid tjänsteresor för ympning endast skulle tillkomma provinsialläkarna

och deras vikarier. I propositionen till 1915 års riksdag

vidgades förslaget att omfatta alla civila tjänsteläkare. Särskilda utskottets

förslag utsträckte ytterligare statsverkets belastande med kostnaderna

för ympningsresor till att omfatta icke blott tjänsteläkare utan

även andra läkare samt till och med ympare, som icke äro läkare. Alla

resor för ympning eller besiktning, som verkställdes å ympnings- och

besiktningsmöte eller eljest på föranstaltande av vederbörande hälsovårdsmyndighet

i annan ort än där ympare eller besiktningsförrättare

är bosatt, komme härmed att å landsbygden i allmänhet gäldas av statsmedel.

Den kostnadsökning, som med särskilda utskottets förslag skulle

drabba statsverket i jämförelse med vad som efter 1915 års proposition

antogs bliva fallet, har av utskottet beräknats till 64,000 kronor. Inom

riksdagen förekom ingen erinran emot en dylik utsträckning av statens

kostnader för vaccinationsväsendet.

Den allmänna folkympningen är icke närmast en individens eller

ortens sak utan fastmer en hälsovårdsangelägenhet, vars betydelse

sträcker sig vida därutöver, ett skyddsmedel mot en förhärjande utomordentligt

smittsam farsot och därmed också i hög grad en statsangelägenhet.

Obestridligt torde dessutom vara, att vaccinationens jämna

gång och rationella handhavande i den utsträckning, som avses, kommer

att väsentligt främjas icke blott av att läkare i så stor utsträckning

som möjligt anlitas som ympare, utan också genom att kostnaderna

för denna läkarympning i allt väsentligt pålägges staten. Jag har

därför och då riksdagen icke funnit några betänkligheter vid att staten

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.

i så hög grad som särskilda utskottets förslag upptager bidrager till

skyddskoppympningens anordnande, anslutit mig till utskottets lörslag i

nu förevarande hänseende.

Särskilda utskottet hade i sitt utlåtande berört frågan om straff

för vid krigsmakten fast anställda eller värnpliktige, som underläte full- „tskottet.

gorå den dem enligt 3 § a) b) eller c) i 1915 års proposition åliggande

ympningsplikt. Utskottet anförde härvid huvudsakligen:

»Då å nu nämnda kategorier strafflagen för krigsmakten är tilllämplig,

torde straff enligt denna vara avsett att inträda. Intagande

även i nu förevarande lagstiftning av straffbestämmelse för nämnda fall

skulle enligt allmänna regler i strafflagen för krigsmakten leda till, att

vederbörande krigsman, som åsidosatte sin ympningsplikt, straffades efter

det för varje fall strängare lagrummet.

Utskottet har emellertid ansett det så mycket mindre lämpligt, att

de i strafflagen för krigsmakten upptagna straff, såvitt fråga är om

fredsförhållanden, tillämpas i förevarande fall, som den ympningsplikt,

vilken här avses, väsentligen tjänar även ett rent civilt och allmänt

medborgerligt intresse. Endast beträffande krigsman, som tjänstgör vid

mobiliserad avdelning av krigsmakten eller eljest inkallats till tjänstgöring

för rikets försvar, synes det utskottet påkallat, att den militära

strafflagstiftningen gäller.

Då utskottet icke ansett sig böra för nu ifrågavarande fall föreslå

någon avvikelse från den allmänna principen, att i fråga om brott, som

begås under militärtjänstgöring, den militära rättegångsordningen skall

gälla, har utskottet för vinnande av nämnda syfte ansett riktiga,st, att i

strafflagen för krigsmakten inflyter en bestämmelse, att, om krigsman,

som icke är i tjänstgöring vid mobiliserad avdelning av krigsmakten

och som ej heller eljest inkallats till tjänstgöring för rikets försvar,

underlåter att fullgöra honom enligt lagen om skyddskoppympning

åliggande skyldighet, straffes han såsom i sistnämnda lag stadgas. Samtidigt

har bland fall, som enligt 21 § angivas såsom med straff belagda

upptagits även de, som avses i 3 § a) och b) samt 4 § tredje stycket

av ifrågavarande lagförslag.

Den nu föreslagna ändringen i den år 1914 antagna strafflagen

för krigsmakten har ansetts lämpligast böra ske sålunda, att nuvarande

127 och 128 §§, som avhandla samma slags brott, sammanslås till en

paragraf med nummer 127 och utskottets ovanberörda förslag upptages

i en ny § 128. I sammanhang härmed får utskottet erinra, att nämnda

strafflag för krigsmakten träder i kraft den 1 januari 1916.»

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 28 höft. (Nr 32.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

Utskottets förslag till ändring av 128 § i nämnda strafflag innehöll,

att om krigsman, som icke är i tjänstgöring vid mobiliserad avdelning

av krigsmakten eller eljest inkallats till tjänstgöring för rikets försvar,

underläte att fullgöra honom enligt lagen en skyddskoppympning åliggande

ympningsplikt, han skall straffas så som i sistnämnda lag sägs.

DePehrfSTnt*'' Utskottet, har tydligen med sitt förslag avsett att uttrycka, att den,

som under sin tjänstgöring vid krigsmakten underlåter att fullgöra

honom åliggande ympningsplikt, visserligen för nämnda underlåtenhet

skall åtalas inför krigsdomstol och icke inför allmän domstol, men att

förseelsen icke skall bestraffas efter strafflagen för krigsmakten med

disciplinstraff eller fängelse utan med det i ympningslagen stadgade

bötesstraffet. Det synes varit utskottets mening, att detta skulle gälla

såväl då ympningspliktig, som omförmäles under 3 § a) eller b) i förslaget,

försummat sin ympningsplikt, som även vid försummelse att åtlyda

påbud om ympningsplikt, som enligt 4 § tredje stycket i förslaget

vid inträffad eller hotande smittkoppsepidemi meddelats av chefen för

viss avdelning av krigsmakten. Endast i det fall, att Kungl. Maj:t

enligt 3 § c) påbjudit ympning för värnpliktiga, som inkallats till tjänstgöring

för rikets försvar, borde enligt utskottets uppfattning de strängare

bestämmelserna i strafflagen för krigsmakten komma till användning.

Till den allmänna ståndpunkt utskottet i denna fråga intagit kan

jag i huvudsak ansluta mig. Med avseende å avfattningen av de i ovan

angivna syfte föreslagna bestämmelserna torde dock vissa erinringar av

väsentligen redaktionell natur böras göras.

Lika med utskottet anser jag det vara lämpligt, att ett särskilt

stadgande i ämnet införes i strafflagen för krigsmakten. Åven om på

sätt utskottet föreslagit, i förevarande § av ympningslagen upptagas straffbestämmelser

även för de i 3 § a) och b) samt 4 § tredje stycket avsedda

fall, är nämligen, såsom utskottet även framhållit, därmed icke

uteslutet, att krigslagens strängare straffbestämmelser komma till tillämpning

i stället för de mildare stadgandena i ympningslagen. Då en handling

i särskilda avseenden är belagd med straff såväl i strafflagen för krigsmakten

som i annan lag — vilket lärer vara fallet, om den försumlige

vägrat eller underlåtit att fullgöra förmans befallning att låta ympa sig

skall nämligen enligt 34 § i strafflagen för krigsmakten iakttagas

vad i 4 kap. 1 § allmänna strafflagen är för likartat fall stadgat d. v. s.

det svårare straffet skall ådömas. Det kan dock ifrågasättas, om det

genom den i den nya 128 § föreslagna hänvisningen till ympningslagen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

blivit med tillräcklig tydlighet uttryckt, att strafflagen för krigsmakten

icke på detta sätt kan vara tillämplig vid sidan av ympningslagen. bom

4 kap. 1 8 allmänna strafflagen även äger giltighet, da samma handling

i särskilda avseenden är belagd med straff enligt derå straffbestämmelser

som alla återfinnas i strafflagen för krigsmakten, torde det nämligen

på ett något tydligare sätt böra utmärkas, att 128 § även avser

det fall, att den, som underlåtit att låta ympa sig, därigenom gjort sig

skyldig till ett brott mot krigslydnaden. Detta torde kunna ske pa det

sätt att i 128 § införes den bestämmelsen, att underlåtenhet att fullgöra

ympningsplikt — i överensstämmelse med vad utskottet torde hava

avsett — straffas såsom brott mot krigslydnaden, då den skyldige tillhor

mobiliserad avdelning eller eljest inkallats till tjänstgöring för rikets

försvar, men att den, som i andra fall gor sig skyldig till sådan underlåtenhet,

straffas efter allmän lag, varmed då avses lagen om skydds
^För*

att* vinna eu från redaktionell synpunkt önskvärd anknytning

mellan sistnämnda lag och strafflagen för krigsmakten torde i samband

därmed till förevarande § av ympningslagen hora fogas ett tillägg, varigenom

det även i denna lag uttryckes, att krigslag är tillämplig, a

den skyldige tillhör mobiliserad avdelning eller eljest inkallats till tjänstgöring

för rikets försvar. På detta sätt blir det även fullt klart, att

överträdelse av påbud enligt 4 § i ympningslagen (vid epidemi) skall i

motsvarande fall straffas efter krigslag, vilket enligt utskottets förslag

kunde bliva föremål för tvekan. .

Om ändring sker såväl i strafflagen för krigsmakten som 1 ymPningslagen

i den riktning, som jag nu angivit, synes förevarande fråga

bliva tillfredsställande ordnad; och har jag mig bekant, att chefen för

justitiedepartementet, med vilken jag i detta ämne överlagt, kommer att

anmäla ett förslag till ändring i strafflagen för krigsmakten, vilket upprättats

i anslutning till vad jag nu anfört.

För fullständighetens skull har ett tillägg gjorts till 24 §, innebarande

en erinran om, att krigsdomstol också kan bliva forum för åtal för förseelser

mot ympningslagen.

Departementschefen uppläste härefter det nu föreliggande förslaget

till lag om skyddskoppympning, av den lydelse bilaga till protokollet

utvisar, och hemställde, att protokollsutdrag rörande detta ärende skulle

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

tillställas lagrådet för att vara tillgängligt vid avgivande av utlåtande

over det förslag till ändring av strafflagen för krigsmakten, varom

nyss nämnts.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Niklas A. Lindhult.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

21

Förslag

till

Lag om skyddskoppympning.

Med upphävande av nådiga reglementet för skyddskoppymningen i

riket den 29 september 1853 ävensom av övriga mot vad här nedan

stadgas stridande föreskrifter förordnas som följer:

Om ympningsplikt.

1 §•

Till förekommande av smittkoppsjukdom och sådan sjukdoms spridning

är envar pliktig att, i enlighet med vad i denna lag stadgas,

undergå ympning med skyddskoppor (vaccination eller ^vaccination).

2 §.

Barn skall undergå skyddskoppympning senast under det kalenderår,

då det fyller sex år.

3 §.

Oberoende av skyddskoppympning, som äger rum enligt 2 §, åligger

ympningsplikt:

a) dem, som börja fullgöra tjänstgöring på grund av fast anställning

bland manskapet vid hären eller marinen;

b) värnpliktiga, som börja första tjänstgöring under fredstid för sm

utbildning;

c) värnpliktiga, som inkallas till tjänstgöring för rikets försvar, om

och i den omfattning Konungen prövar nödigt påbjuda ympning,

d) utländska jordbruksarbetare eller. andra utlänningar, som inkomma

i riket för att söka arbetsanställning, därest hälsovårdsmyndigheten

å den ort, dit de inkommit eller där de vinna anställning, finner

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

anledning befara att smittkoppsjukdom genom dem kan införas i riket

och därför förordnar om deras ympande; samt

e) den, som intages å tvångsarbetsanstalt.

4 §•

_ Vid inträffad eller hotande smittkoppsepidemi må ympningsplikt

påbjudas i den omfattning, som finnes erforderlig.

Beslut därom meddelas av Konungens befallningshafvande på framställning

av vederbörande tjänsteläkare eller hälsovårdsmyndighet. I

beslutet skola noggrann! angivas tid och område för ympningsplikten

samt dess omfattning i övrigt.

För truppförband eller del därav eller för flottans station eller för

flottavdelning meddelas beslut, varom här är fråga, av vederbörande chef.

5 §•

1 mom. Ympningsplikt enligt denna lag föreligger icke beträffande

den, som förut haft smittkoppor eller som tre gånger eller någon gång

efter början av de närmast föregående fem kalenderåren här i riket

undergått vederbörlig skyddskoppympning.

2 mom. Från skyddskoppympning skall den undantagas, som vederbörande

ympare, där han äger behörighet att utöva läkarkonsten, å ympnings-

eller besiktningsmöte eller eljest vid av honom företagen undersökning

finner till följd av sjukdom eller sjukdomsanlag eller allmän

svaghet kunna komma att erhålla men av ympningen eller beträffande

vilken i sådant hänseende företes läkarintyg, avfattat enligt av medicinalstyrelsen

meddelade föreskrifter.

Undantagande från ympning gäller för ett år i sänder. Om efter

nämnda tid ympningsplikt föreligger och förlängt undantagande från

ympning sökes, skall undersökning ånyo ske eller nytt läkarintyg företes

om förhållande, som förut nämnts.

Undantagande medgives i fråga om ympningsplikt enligt 3 § a), b)

eller c) eller 4 § tredje stycket av vederbörande chef, i fråga om ympningsplikt

enligt 3 § e) av direktören för anstalten samt eljest av vederbörande

ympare.

3 mom. '' Säger sig någon, som är ansvarig för barns befordran till

ympning enligt 2 §, hysa farhåga för, att ympningen skall för barnet

medföra ohälsa, som ej är blott tillfällig, och måste det med hänsyn till

av sökanden förebragta omständigheter antagas, att sådan farhåga har

sin grund i personlig erfarenhet om något fall av dylik ohälsa, som

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 82.

inträffat i samband med ympning av barn, må, i den ordning nedan sags,

barnet undantagas från ympning enligt nämnda §. „

Den, som av nu nämnd anledning vill hava barn undantaget tran

ympning’ göre skriftligen ansökning därom hos medicinalstyrelsen senast

under det kalenderår, då barnet fyller 3 år. Innan ansökningen gores,

åligger det sökanden att personligen inställa sig i Stockholm inför overståthållarämbetet,

i annan stad inför magistraten och på landet hos

kronofogden i orten samt förebringa utredning angående skalen tor sina

betänkligheter mot ympningen. Protokoll skall töras över vad vid sökandens

inställelse förekommit, och har sökanden att vid sm ansökning

foga utdrag av detta protokoll. _ . r

Finner medicinalstyrelsen vid prövning av ansökning, som rätteligen

skett, sådana skäl icke vara förebragta, att undantagande från ympning

må meddelas, har styrelsen att underställa ärendet Kungl. Maj. s

prövning.

6 §.

Den, som icke förut haft smittkoppor och som^ ej heller tre gånger

eller någon gång efter början av de närmast föregående fem kalenderåren

här i riket undergått vederbörlig skyddskoppympning må icke

a) inskrivas å sjömanshus; _ . „ ,

b) vinna anställning vid tullverket eller vid den allmänna sjukvården

eller vid hälsopolis; . . .

c) efter avlagd medicine kandidatexamen börja tjänstgöring vid

siukvårdsanstalt; eller ... , in

d) antagas till elev vid undervisningsanstalt for barnmorskor eller

vid sjuksköterskekurs.

Om ympare.

i §•

1 mom. Skyddskoppympning må verkställas endast av

a) den, som ägor behörighet att utöva läk&rkonsten, och.

b) medicine kandidat, som fullgör värnpliktstjänstgöring och genomgått

föreskriven undervisningskurs i skyddskoppympning. ^

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas, må, där för viss

ort eller för viss tid möjlighet saknas att på tillfredsställande sätt ordna

skyddskoppympningen med anlitande allenast av ympare, varom ovan

förmärs, jämväl annan lämplig person i den ordning, som stadgas i 8

8, antagas till ympare (särskild ympare).

Till särskild ympare må antagas allenast den, som genomgått före
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

skriven undervisningskurs i skyddskoppympning; och bör därvid i främsta

rummet barnmorska ifrågakomma.

8 §-

1 mom. Annan civil tjänsteläkare än förste provinsialläkare må icke

utan att Konungens befallningshavande efter förste provinsialläkarens

rörande det medgivit, undandraga sig att vara ympare inom sitt tiänstgörmgsdistnkt

eller huvudsakliga verksamhetsområde.

.2 inom. Har efter ty i 1 mom. sägs civil tjänsteläkare erhållit befrielse

iran att vara ympare, tillkommer det hälsovårdsmyndigheten att

med iakttagande av vad i 7 § stadgats, efter samråd med tjänsteläkaren

antaga ympare för kommunen eller del därav.

3 inom. Utan hinder av vad i denna § stadgats, må för område

inom vilket enligt 4 § skyddskoppympning påbjudits, hälsovårdsmyndigheten

med vederbörande tjänsteläkares medgivande tillfälligt antaga särskild

ympare.

4 mom. Om antagna särskilda ympare samt deras tjänstgörino-sområden

och tjänstgöringstid skall anmälan av hälsovårdsmyndigheten

goras hos tjänsteläkaren,'' Konungens befallningshavande och medicinalstyrelsen.

Om ympämne.

1 mom.. Skyddskoppympning skall ske med animalt ympämne

(animal vaccin).

2 mom. Skulle vid något tillfälle animal vaccin i tillräcklig mängd

icke stå till buds, äger medicinalstyrelsen förordna, att ympning jämväl

med humaniserat ympämne må äga rum under iakttagande av de försiktighetsmått,

som styrelsen aktar nödigt föreskriva.

Sådan ympning må icke verkställas av annan ympare, än som omörmäles

i 7 § 1 mom., och ej heller företagas utan särskilt medgivande

av den ympmngspliktige eller dennes målsman.

3 mom. Om tillhandahållande och försäljning av animal vaccin

förordnar Konungen på framställning av medicinalstyrelsen.

Om skyddskoppympning^^ verkställande och anordnande.

10 §.

Föräldrar, förmyndare eller annan, som det åligger att hava vård

om person, för vilken plikt att undergå ympning föreligger, svare för

att denne befordras till föreskriven ympning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

25

11 §■

1 mom. Efter undergången ympning skall, för utrönande av dess

resultat, den ympade besiktigas av vederbörande ympare, som äger härför

utsätta tid och plats; dock är den, som på grund av stadgandet i

4 § undergått ympning, befriad från sådan besiktning.

Föreligger för annan ort än stad, köping eller municipalsamhälle

med egen tjänsteläkare behov att för besiktning, varom ovan sägs, anlita

annan än vederbörande ympare, och är den sistnämnde legitimerad

läkare, må efter hans medgivande sådan särskild besiktningslörrättare

antagas av hälsovårdsmyndigheten.

Till särskild besiktningslörrättare må antagas endast den, som, enligt

vad i 7 § sägs, är behörig att verkställa skyddskoppympning.

Särskild besiktningslörrättare skall om verkställd besiktning och dess

resultat ofördröjligen insända bevis till ymparen.

2 mom. Visar sig vid besiktning, att skyddskoppympningen icke

slagit an, skall ympningen upprepas sist inom ett år från den förra

ympningen. Slår ympningen ej heller då an, anses vederbörlig skyddskoppympning

ändock hava ägt rum.

3 mom. Det åligger ympare att, efter avslutad ympning, som av

hälsovårdsmyndighet anordnats, för varje ympad person kostnadsfritt

utfärda intyg, enligt av medicinalstyrelsen lastställt formulär, om ympningen

och dess resultat.

Har ympning ägt rum enligt 2 §, är ymparen dock icke pliktig att

utan särskild begäran utlärda intyg, som nu sagts.

Vid ympning, som förrättas på grund av stadgandet i 3 § a), b)

eller c) eller varom beslut meddelats enligt 4 § tredje stycket, skall anteckning

om ympningen och dess resultat göras i den ympades inskrivningsbok

eller i däremot svarande bok.

12 §.

1 mom. I stad, köping eller municipalsamhälle med egen tjänsteläkare

åligger det hälsovårdsmyndigheten att, efter ty lämpligast prövas,

anordna skyddskoppympning för allmänheten.

2 mom. k landet i övrigt bör skyddskoppympningen i den omfattning,

som befinnes möjlig, företagas å ympnings- och besiktningsmöten.

Plan för dylika möten uppgöres av hälsovårdsmyndigheten i samråd

med vederbörande ympare och underställes, när ymparen är civil tjänsteläkare,

förste provinsialläkaren i länet för fastställelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 28 höft. (Br 32.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

Hälsovårdsmyndigheten har att för mötet upplåta lämplig lokal där

så erlordras, belyst och uppvärmd.

3 mom. Skyddskoppympning enligt 3 § a), b) och c) ävensom

ympning, som påbjudits enligt 4 § tredje stycket, anordnas av vederbörande

chef. Om ympning enligt 3 §'' e) föranstaltar direktören för

<111 s t äl t gh .

13 §.

1 mom‘ Skyddskoppympning, som verkställes å ympnings- och

besiktnmgsmöte eller eljest på töranstaltande av hälsovårdsmyndighet

ävensom ympning, varom förmärs i 3 § eller varom beslut meddelats

enligt 4 § tredje stycket, är avgiftsfri för den ympade.

2 mom. Verkställes å annan ort, än i 12 § 1 mom. sägs, skyddskoppympning

å ympnigs- eller besiktnmgsmöte eller eljest på föranstaltande

av hälsovårdsmyndighet, utgår till ympare eller besiktningsförrättare för

varje ympad eller besiktigad person, för vilken ympningen enligt 1 mom.

är avgiftsfri, ei sättning av statsmedel med belopp, som Konungen bestämmer.

Ympare eller besiktningsförrättare, som icke är bosatt å orten,

äger därjämte rätt till resekostnads- och traktamentsersättning av statsmedel

enligt grunder, som Konungen föreskriver.

3 mom. För skyddskoppympning, som enligt 1 mom. härovan är

avgiftsfri för den ympade, utgår å ort, som i 12 § 1 mom. sägs, ersättning

till ymparen av vederbörande stad, köping eller municipalsamhälle

i enlighet med träffat avtal.

4 mom. Har staten eller kommun fått vidkännas särskild kostnad

för ympning, varom stadgas i 3 § d), är arbetsgivare, med vilken arbetaren

därförut träffat avtal om arbetsanställning, pliktig- gottg-öra

sådan kostnad. ö & &

Om kontrollen över skyddskoppympning^.

14 §.

1 mom. Ympare skall göra anteckning om varje av honom utförd

ympning i en, enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär, förd ympning^

ournal. J 1

2 mom. Före den 10 januari varje år skall uppgift om ympning, som

under tiden från och med den 1 januari till och med den 31 december

nästföregående år ägt rum på grund av stadgandet i 2 § eller eljest utförts

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

på förut icke ympad person, genom utdrag av ympnmgsjournalen av

ymparen insändas till vederbörande pastorsämbete, som däreftci oför

dröjligen skall i församlingsboken, med ledning av utdraget, göra anteckning

om sålunda fullgjord ympningsplikt. Sedan dylik anteckning

ägt rum, skall utdraget sist den 31 januari av pastorsämbetet insändas

till vederbörande tjänsteläkare. .

Före den 31 januari varje år skall ympare dessutom till vederbörande

tjänsteläkare insända uppgift genom utdrag av ympning oumalen

om antalet ympningar, som under det föregående kalenderåret utföits

på förut med framgång ympade personer.

15 §.

1 mom. I allmän eller enskild skola eller läro- eller uppfostringsanstalt

må icke till undervisning eller vård mottagas lärjunge, som

icke undergått skyddskoppympning eller på grund av 5 § är därifrån

undantagen; dock att lärjunge på grund därav, att han icke undergått

skyddskoppympning, ej må förmenas inträde i folkskola, dövstumskola

eller anstalt för blinda eller för sinnesslöa och intagande i uppfostringsanstalt

efter domstols förordnande ej heller av sådan grund förvägras.

2 mom. När årligen förteckning upprättas över de barn inom skoldistriktet,

vilka under året inträda i den för skolgång bestämda åldern,

åligger det pastorsämbete att i förteckningen för varje barn göra anteckning

därom, huruvida barnet undergått skyddskoppympning.

3 mom. Sist inom en månad, sedan barnen intagits i skolan, skall

skolrådet anmana föräldrar eller andra, som vården om de barn, vilka

ej undergått skyddskoppympning, åligger, att ombesörja, att sådan ympning

inom en månad efter anmaningen verkställes.

Skolrådet skall därefter, så snart ske kan, till hälsovårdsmyndigheten

i kommunen insända förteckning dels å de i skolan intagna barn,

som, oaktat anmaningen, icke inom föreskriven tid undergått skyddskoppympning,

dels ock å de skolpliktiga men icke i skolan intagna barn,

som icke undergått sådan ympning, ävensom uppgift om sistnämnda

barns uppehållsort.

4 mom. Efter mottagande av sådan förteckning, som i 3 mom.

sägs, skall hälsovårdsmyndigheten beträffande de barn, vilka uppehålla sig

inom kommunen, själv övervaka, att dessa befordras till skyddskoppympning,

samt beträffande de barn, som vistas å annan ort, göra anmälan

hos hälsovårdsmyndigheten därstädes, som därefter har att tillse, att

skyddskoppympning behörigen äger rum.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 32.

16 §.

Föreligger för stad anledning till avvikelse från de i 14 och 15 SS

givna kontrollbestämmelser, må medicinalstyrelsen, på framställning av

hälsovårdsmyndigheten eller stadsfullmäktige, medgiva de ändringar

eller undantag, som finnas påkallade och icke försvåra kontrollen över

skyddskoppympningen i övrigt.

Om tillsynen över skyddskoppympningen.

17 §•

. Högsta tillsynen över skyddskoppympningen i riket tillkommer medicinalstyrelsen

i enlighet med den för styrelsen gällande instruktion.

. Tillsynen över skyddskoppympningen av värnpliktiga eller vid

krigsmakten . fast anställda tillkommer i samråd med medicinalstyrelsen

armé förvaltningens sjukvårdsstyrelse, vad beträffar hären, och marinöverläkaren,

vad angår marinen.

18 §.

Konungens, befallningshavande har att vaka däröver, att hälsovårdsmyndigheterna

i länet , fullgöra vad dem åligger med hänsyn till skvddskoppympningen,

för vilket ändamål Konungens befallningshavande jämväl,

då sådant finnes av nöden, äger förelägga lämpliga viten.

19 §.

Beträffande förste provinsialläkares-, provinsial- eller extra provinsial-,

städs-, köpings- och municipalläkares åligganden med avseende å skyddsk°PPymPningen

stadgas i gällande läkarinstruktion.

Föreskrifter i avseende å lagens efterlevnad.

20 §.

Underlåter någon, som är ansvarig för fullgörande av den i 2 §

omförmälda ympningsplikt, att uppfylla vad honom sålunda åligger, äger

hälsovårdsmyndigheten att medelst föreläggande av viten, som tillhopa

ej må överstiga tjugu kronor, tillhålla den försumlige att fullgöra sin

skyldighet. Tredskas han ändock, må myndigheten anmäla förhållandet

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 32.

hos Konungens befallningshavande, som äger att vid förhöjda viten giva

enahanda föreläggande.

21 §.

Underlåter någon att fullgöra ympningsplikt, som på grund av 4 §

ålagts, eller att till undergående av sålunda ålagd ympning befordra

annan, för vars befordrande till ympning han enligt 10 § ansvarar

eller underlåter ympningspliktig, som i 3 § a), b) eller d) omförmäles,

att fullgöra sin ympningsplikt,

straffes med böter från och med fem till och med femtio kronor.

Lag samma vare, om ledamot av styrelse för skola eller läro- eller

uppfostringsanstalt eller, där sådan styrelse ej finnes, vederbörande föreståndare

i strid mot vad i 15 § 1 mom. stadgas i skolan eller anstalten

intager lärjunge, vilken icke må där mottagas,

eller om någon i strid mot vad i 6 § stadgas anställer eller mottager

person, som där omförmäles.

Ej må straff enligt denna § tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff.

Att den, som är i tjänstgöring vid mobiliserad avdelning av krigsmakten

eller eljest inkallats till tjänstgöring för rikets försvar, för underlåtenhet

att fullgöra honom åliggande ympningsplikt är underkastad

straff efter strafflagen för krigsmakten, därom är i nämnda lag stadgat.

22 §. .

1 mom. Verkställer någon skyddskoppympning, utan att vara därtill

behörig, straffes med böter från och med tio till och med tvåhundra

kronor.

2 inom. Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,

som i 1 mom. sägs, fortsätter samma förseelse, skall, när han

varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång åtal emot honom ägt

rum och han därav undfått del, fällas till de böter, som för sådan förseelse

äro stadgade.

3 mom. Visar ympare eller besiktningsförrättare vid skyddskoppsympnings

verkställande eller eljest vid fullgörande av vad honom enligt

denna lag åligger vårdslöshet, oförstånd eller oskicklighet, straffes med

böter från och med 5 till och med 100 kronor, där ej förseelsen är belagd

med strängare straff enligt allmänna strafflagen.

23 §.

Förseelse mot denna lag hör under allmänt åtal.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

24 §.

o

Åtal för förseelse mot denna lag skall, där ej målet hör till krigsdomstols

behandling, anhängiggöra vid polisdomstol, där särskild sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare, och, där sådan ej finnes, vid

allmän underrätt i den ort, där förseelsen skett.

25 §.

Böter och viten,^ som enligt denna lag åläggas, tillfalla kommunens

kassa. Saknas tillgång till böternas eller vitenas fulla gäldande, skola

de förvandlas enligt allmän strafflag.

Om besvär ni. in.

26 §.

.Över beslut, vilka enligt denna lag ankomma på Konungens befallningskavande

eller hälsovårdsmyndighet, må besvär anföras, över

Konungens befallningshavandes beslut hos Konungen inom tid, som för

överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är

bestämd, samt. över hälsovårdsmyndighets beslut hos Konungens befallningshayande

inom tid, som är stadgad för överklagande i stad av stadsfullmäktiges

och på landet av kommunalstämmas beslut; dock länder beslutet,

utan hinder av besvär, till efterrättelse, intilldess annorlunda kan

varda vederbörligen förordnat.

27 §.

^■ed hälsovårdsmyndighet förstås i denna lag hälsovårdsnämnd eller,

där sådan ej finnes, kommunalnämnd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1917;

... dock att Konungen äger förordna, att 3 och 4 §§, helt eller delvis,

jämte de bestämmelser i övrigt, som därmed sammanhänga, skola dessförinnan

å dag, som Konungen bestämmer, träda i kraft.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

Skyddskoppympning, verkställd i enlighet med nådiga reglementet

för skyddskoppympningen i riket den 29 september 1853, gäller såsom

vore den förrättad enligt denna lag.

Beträffande ympning, som enligt nämnda reglemente skall ske under

år 1916, skola de i 8, 11, 12, 13 och 15 §§ i reglementet givna kontrollbestämmelserna

tillämpas; dock att stadgandena om föreläggande av vite

ej må tillämpas, sedan denna lag trätt i kraft. Föreläggande av vite,

som redan dessförinnan ägt rum, vare förfallet, där ej vitet före den 1

januari 1917 blivit utdömt genom utslag, som vunnit laga kraft eller ej

överklagat varder.

Det åligger vederbörande hälsovårdsmyndighet att i god tid före

den 1 januari 1917 vidtaga på densamma enligt denna lag ankommande

åtgärder för ordnande efter nämnda tid av skyddskoppympningen inom

kommunen eller samhället.

Vid lagens utfärdande anställd ympare, som varken är jämlikt 7 §

1 mom. behörig att verkställa skyddskoppympning eller kan enligt 7 §

2 mom. antagas till särskild ympare, må dock kunna till särskild ympare

eller besiktningsförrättare antagas, om vederbörande tjänsteläkare

härtill lämnar medgivande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

Bil. A.

Om inverkan på vaccination och smittkoppor av bestämmelserna

i (ten s. k. samvetsklansulen (conscientious objection

clause) i Englands och Skottlands vaccinationslag.

Sammanställning av från Englands och Skottlands högsta medicinska

myndigheter lämnade uppgifter.

England och Wales.

Samvetsklausulen i 1898 års lag innehöll den bestämmelsen, att

ympning av barn skall ske före sex månaders ålder, så framt ej barnets

föräldrar eller målsman inom 4 månader efter barnets födelse inför domare

på heder och samvete avgiva en förklaring, att de anse ympningen

kunna medföra skada för barnets hälsa.

År 1907 modifierades bestämmelsen, så att efter denna tid förklaringen

kan ingivas skriftligen till fredsdomaren eller annan behörig

myndighet.

Resultatet av lagbestämmelsen framgår av bifogade tabell med uppgifter

rörande vaccinationen m. m.

Av år 1898 födda barn blevo 47,423 stycken d. v. s. 5,1 % av hela

antalet under året födda barn undantagna från vaccination på grund av

bestämmelsen i samvetsklausulen.

Av år 1908 födda barn undantogos av samma anledning 106,350

barn eller 17,0^. Siffrorna stego sedan i rask följd, så att de för år

1912 uppgingo till resp. 280,529 och 32,i % alltså en betydande och

hastig ökning särskilt från år 1908, och allt ger vid handen, att ökningen

ännu någon tid framåt skall tilltaga år efter år, åtminstone så

länge landet förskonas från smittkoppsepidemi.

Beträffande fördelningen inom landet av barn, som av ifrågavarande

anledning undantagits från vaccination, framgår det av siffrorna å tabellen,

att den är ganska ojämn; den växlar mellan 5,9^ (å antalet samma

år födda barn) i Anglesey (Wales) till 73,8 % i Bedford (England).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 32.

Smittkoppor och vaccination i England och Wales.

1.

¥.

3. ~

4- "

6.

C.

År.*)

Antal icke

vaccinerade

barn

i anledning

av föreskrift

i samvets- klausulen.

% av födda

barn.

Antal

dödsfall i

smittkoppor

, i England

och Wales.

Antal i 258 större städer,

London inberäknad,

anmälda

Antal

anmälda fall

av smitt- koppor i hela

England och

Wales.

sjukdomsfall.

dödsfall.

1898..................

47,423

5.1

253

1,597

219

1899.................

33,573

3.6

174

947

149

1900..................

39,699

4.3

85

540

61

1901................

39,925

4.3

356

2,266

287

1902..................

33,759

3.6

2,464

13,976

2,062

1903 ................

37,675

4.0

773

9,325

526

1904.................

40,461

4.3

502

5,967

330

1905..................

44,369

4.8

126

2,402

76

1906..................

53,828

5.8

21

1,042

18

1907.................

76,709

8.4

10

144

6

1908..................

106,350

17.o

12

35

2

1909..................

197,342

21.6

23

109

17

1910.................

233,677

26.o

19

133

13

1911..................

250,798

28.5

32

—

—

265

1912..................

280,529

32,i

9

—

—

109

1913..................

—

—

10

—

—

113

1914.................

—

—

—

—

—

65

*) Årtalen avse beträffande kolumnerna 2 och 3 barnens födelseår.

Antal barn å skilda orter i England och Wales, som år 1912 i anledning

av samvetsklausulens bestämmelser icke vaccinerats.

(Uttryckt i % av antalet under året födda barn.)

England. Wales.

Högsta %....................................... 73.8 (Bedford) 33. s (Denbigh)

Lägsta %...................................... 22.9 (Warwick) 5.9 (Anglesey)

(Se 43:dje engelska årsrapporten från the Local government Board sid. 120—123).

Beträffande de sålunda ovaccinerade barnen finnas inga särskilda

föreskrifter rörande vaccination vid intagning i under statens kontroll

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 28 käft. (Nr 32.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.is Nåd Proposition Nr 32.

stående skolor. Vaccinationstvång vid inträffande eller hotande epidemi

förekommer icke heller. Däremot göres allt möjligt för att vid sådana

tillfällen befordra dem till vaccination på frivillig väg. Förutom det att

offentlig vaccination anordnas, är vaccinatör skyldig att på föräldrars

eller målsmans kallelse inställa sig i hemmen för att vaccinera ovaccinerade

barn. Vaccinatör kan även av hälsovårdsmyndighet beordras

att, utan att därom hava blivit anmodad, besöka hem, där ovaccinerade

barn finnas och erbjuda vaccination. Ävenledes göras vid epidemitider

noggranna efterforskningar efter ovaccinerade barn — och även vuxna

~ och allmänheten uppmanas vid upprepade tillfällen att underkasta

sig vaccination eller revaccination; särskilt gäller detta personer å platser

där smittkoppsfall inträffat. Allt dock på frivillighetens väg.

Frågan om, huru den betydliga sänkning av vaccinationsprocenten,

som sam v etsklausulens medgivanden medfört, inverkat på smittkoppsfrekvensen

i landet, kan ännu icke besvaras, då ju så kort tid förflutit

sedan år 1907. Den högsta medicinska myndigheten i England har på

därom gjord förfrågan lämnat följande helt korta svar: rThe matter has

not been subjected to the test of Epidemic smallpox». Det är också

tydligt, att det först vid en utbruten smittkoppsepidemi kommer att visa

sig, huruvida nedgången i vaccinationsprocenten har någon betydelse

eller icke.

Då anmälning av smittkoppsfall i England och Wales först från och

med 1911 blev obligatorisk, har man före denna tid inga tillförlitliga

siffror över antalet smittkoppsfall i landet. Från de större städerna finnas

emellertid uppgifter, vilka visa att under åren 1901—1905 i dem iakttogos

33,936 fall av sjukdomen med 3,281 dödsfall. Under samma tidsperiod

uppgingo antalet dödsfall i England och Wales till 4,221.

Antages. dödligheten i sjukdomen inom riket i övrigt vara densamma

som i de nämnda städerna, kan man beräkna antalet sjukdomsfall

inom hela England och Wales till inalles 43,660. Efter 1905 sjönk

siffran och hava sedan dess endast helt få fall av smittkoppor förekommit

inom landet, vilket likväl icke torde föranleda någon till att

sätta detta i samband med den hastigt sjunkande vaccinationsprocenten.

Skottland.

Samvetsklausulen antogs i Skottland först år 1907 och trädde i

kraft den 28 augusti 1907. Bestämmelserna innebära, att ett barns föräldiar

eller målsman äro berättigade att inom 6 månader efter barnets

födelse på samvete avgiva en förklaring inför fredsdomare, magistrat

opaginerad Kontrollera mot PDF

3s">

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

eller domare att de tro (conscientiously believe), att vaccination skulle

bliva menlig för barnets hälsa. Myndighetspersonerna äga icke att betvivla

»bona fides» hos den, som avgiver förklaringen.

Lagens inverkan pa vaccinationen framgår av följande siffror.

Barnens födelseår.

Antal deklarationer

i anledning av

samvetsklausulen.

% av kela antalet

under åfcit födda

barn (med undantag

av dem, som avledo

före vaccinationen).

^ 1906......................................

253

0-2

1907......................................

7,258

G. 2

1908.....................................

15,846

13.4

1909.....................................

22,746

19.4

1910...................................

26,954

23.8

1911......................................

29,582

26.7

1912.......................................

33,166

29.6

Man har alltså i Skottland nästan lika snabbt och i nästan samma

omfattning som i England begagnat sig av lagens medgivanden (i England

avgåvos år 1912 deklarationer i 32,l % och i Skottland i 29,6 % av

antalet samma.år födda barn). Fördelningen inom landet av dem, som

i Skottland avgivit deklarationer, är där liksom i England mycket växlande.

I Shetland uppgick antalet deklarationer år 1912 till 77,4 %, under

det att i Wigtown motsvarande siffra endast var 9,9 %. I Edinburgh

var siffran under samma år 12,3%. I en del distrikt i Shetland förekom

åren 1911 och 1912 ingen vaccination och samtliga där då födda

barn anmäldes vara ovaccinerade i anledning av samvetsklausens bestämmelser.

Nedanstående tabell lämnar upplysning om förekomsten av smittkoppor

i Skottland under de senare åren.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 32.

i r.

it

Antal

anmälda fall

av smitt- koppor.

Antal dödsfa!

Inalles.

i smittkoppor

! Beträffande

| barn under

5 år.

1897 ...................................

t

86

10

3

1898 ....................................

28

2

_

1899 ....................................

22

1

_

1900 ...................................

518

53

10

1901 ..................v.................

1,990

278

36

! 1902 ...................................

915

80

11

1903 ...................................

550

41

6

1 1904 ..................................

2,527

185

35

! 1905 ...................................

128

4

2

1 1906 ..................................

23

1

_

1907 ....................................

8

1

_

1 1908 ..................................

82

6

_

! 1909 ....................................

6

1910 ................................

11

_

1911 ...................................

29

5

_

1912 ...................................

57 |

17 I

1

Smittkopporna visade, som synes, åren 1901—1904 ansats till epidemi,

men har antalet sjukdoms- och dödsfall i smittkoppor sedermera varit

helt ringa. Ej heller i Skottland har sålunda den av samvetsklausulens

bestämmelser förorsakade hastiga nedgången i vaccinationsprocenten ännu

bestått något prov. Man har alltså icke heller i Skottland någon erfarenhet

utav, huru den minskade vaccinationsprocenten kommer att verka

beträffande smittkoppornas uppträdande. En inträffande epidemi blir

prövostenen.

De medicinska myndigheterna i såväl England och Wales som i

Skottland äro av ingångna meddelanden att döma ingalunda tillfreds

med denna starka nedgång av antalet vaccinerade. Från Skottland

meddelas sålunda, hurusom många tjänsteläkare och lokala myndigheter

gjort den högsta medicinska myndigheten uppmärksam på den stora

ökningen av antalet ovaccinerade inom deras distrikt, vilken de frukta

skall visa sig vara en hotande samhällsfara om en smittkoppsepidemi

skulle utbryta.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung1. Majds Nåd. Proposition Nr 5

Dr. Arthur Newsholme, medical officer i The iocal Government

Board i England, framhåller i en P. M. till tjänsteläkarna, hurusom utsikten

till framgång vid bekämpandet av smittkoppor är så mycket

större, ju bättre vaccinationen är genomförd. Om vaccination — eller

revaccination — av all hälsovårdspersonal och av var och en, som varit

i beröring med smittkoppspatienter eller deras tillhörigheter, kan genomföras,

då är bekämpandet av smittkoppor ett av de mest tacksamma

arbeten inom hälsovårdens områden. Kan så däremot icke ske, heter

det vidare, löper man ständig risk att misslyckas i sina bemödanden för

sjukdomens bekämpande.

Såsom ovan nämndes, göras även i England stora ansträngningar

för att på frivillighetens väg förmå allmänheten att underkasta sig

vaccination och revaccination.

I sammanhang med nu föreliggande fråga och till komplettering

av densamma må följande tilläggas.

Förutom på grund av samvetsklausulens bestämmelser har ett antal

barn även av andra anledningar (sjukdomar, försummelser, tillfälligheter

o. dyl.) undandragits vaccinationen, vilket naturligtvis förorsakat en

ytterligare sänkning av vaccinationsprocenten.

De ovanstående siffrorna visa, huru snabbt vaccinationsprocenten

sjunkit i England och Wales och Skottland under 6-arsperioden. För

Irland finna vi samma höga siffra, omkring 87,0 %, under hela perioden;

samvetsklausulen är icke heller gällande för Irland. Endast sammanlagt

6 dödsfall i smittkoppor förekommo under samma tid i Irland.

Medicinalstyrelseus hälsovårdsbyrå i september 1915.

Vaecinationsprocent

England och. Wales .

Skottland .............

Irland..................

år 1905. år 1910.

. 75.8 55.9

84.6 61.3

, 86.9 87.0

Fred. Bissmark.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

Bil. B.

Utdrag ur kungl. medicinalstyrelsens protokoll den

4 november 1915.

Närvarande: Herr generaldirektören B. Bakre,

» medicinalrådet E. Sederholm,

» » F. G. Bissmark.

§ 1.

Herr medicinalrådet Bissmark föredrog Kungl. Maj:ts remiss den 11

juni 1915 med befallning till medicinalstyrelsen att avgiva underdånigt

utlåtande över såväl ett av 1915 års riksdags särskilda utskott tillstyrkt

förslag till lag om skyddskoppympning som ock ett av herr statsrådet

och chefen för civildepartementet framlagt förslag till tillägg till 5 § av

samma lagförslag, och beslöt medicinalstyrelsen att avgiva underdånigt

utlåtande i ärendet på sätt registraturet utvisar.

Från beslutet var föredragande medicinalrådet Bissmark av skiljaktig

mening och anförde följande:

»Av den gjorda utredningen framgår, att, såsom för övrigt väl är

känt, en viss benägenhet att undandraga sig skyddskoppympningen förefinnes

inom avsevärda kretsar av vårt folk. Én bestämmelse i vår lag,

motsvarande den engelska och skottska samvetsklasulen, skulle därför

helt säkert leda till samma resultat som i England och Skottland. Bestämmelsen

skulle alltså hava en verkan, som gjorde fordran på en

obligatorisk skyddskoppympning av hela folket om intet.

I en för det allmännas väl så viktig fråga som bekämpandet av en

av våra allvarligaste farsoter bör den enskilde enligt min mening

underkasta sig de fordringar, som staten efter noggrann prövning

finner nödvändigt att uppställa. Den uppfattning, som ligger bakom

och till grund för samvetsklausulen, kan jag därför icke för min del

biträda, och avstyrker jag alltså införandet i svensk lag av sådan bestämmelse.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 32.

Beträffande det av statsrådet och chefen för civildepartementet avgivna

förslaget till bestämmelser må anföras följande:

Förslaget skiljer sig från den engelska lagen huvudsakligen därutinnan,

att barnets målsman skall motivera sina farhågor med personlig

erfarenhet om något fall av ohälsa, som ej är blott tillfällig och som

inträffat i samband med ympning av barn.

Åven om skyddskoppympningen nöjaktigt ordnas, torde sådana tall

av ohälsa i samband med ympning särskilt vid bristfällig omvårdnad i

hemmen icke kunna alldeles undvikas. I vilken utsträckning sådant

inträffat fall kan utnyttjas såsom grund för ansökan om undantag från

ympning, beror enligt förslaget på huru många, som fä tillfälle att

skaffa sig personlig erfarenhet om detsamma.

Förfäktarna av en samvetsklausul enligt engelskt mönster skola helt

visst icke underlåta att framhålla det egendomliga uti, att personlig

erfarenhet av fallet ifråga skall uppställas såsom villkor för undantag

från ympning, då väl huvudsaken fa anses vara att ett fall inträffat,

som uppfyller de nämnda fordringarna och därför enligt förslaget kan

godkännas såsom grund för ansökan om undantag. Av mera underordnad

vikt är väl, om den sökande haft tillfälle att förskaffa sig personlig

kännedom om fallet eller om han fått sin kännedom därom t. ex.

ur en medicinsk facktidskrift eller en offentlig handling.

För min del kan jag icke heller annat än erkänna det berättigade

i en sådan uppfattning. År ett fall av ohälsa i samband med ympning

av den art, att det anses böra vara giltig grund för meddelande

av undantag från ympning i ett fall, så är det nämligen svårt att

förstå, varför det icke skulle anses böra hava samma verkan i ett

annat fall.

Beträffande lagförslaget i övrigt må dessutom framhållas några

detaljer.

Bestämmelsen att ansökningen skall göras senast under det kalenderår,

då barnet fyller 3 år, kommer att medföra, att föräldrar, som

hysa farhågor för följderna av barnets ympning men först efter sagda

tid få personlig kännedom om fall av ohälsa, endast av sådant skäl

berövas en — enligt deras synpunkt — förmån, som jämlikt förslaget

eljest bort tillkomma dem. Den engelska lagen föreskriver visserligen,

att deklarationen skall göras 2 månader, innan ympningsplikt inträder,

men villkoren för erhållande av undantag äro ju där också helt andra.

Om det nu framlagda förslaget skulle bliva lag, torde följden bliva

ett betydande antal ansökningar med ty åtföljande protokoller och utredningar.

Det kan nämligen med visshet antagas, att personer, som

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

önska undantag för sina barn från ympning, även skola söka skaffa sig

personlig erfarenhet om här avsedda fall av ohälsa i samband med

ympning, och att de mycket ofta även skola anse sig hava funnit sådana

fall. Man kan även förutsätta, att det stora flertalet sådana fall

vid närmare granskning skola befinnas icke vara av i lagförslaget avsedd

art. Alltså en mängd utredningar och mycket arbete och det icke

minst för medicinalstyrelsen. Antalet barn, som på grund av förslagets

bestämmelser skulle komma att undantagas från ympning, bleve sannolikt

helt obetydligt. Den praktiska följden av förslagets antagande torde

därför kunna misstänkas huvudsakligen bliva ökade utredningar med

ökat skrivarbete. Missnöje bland dem, vars ansökningar avslås, torde

icke heller utebliva.

Förslagets bestämmelse, att av medicinalstyrelsen icke godkända

ansökningar skola underställas Kung! Maj:ts pröning, torde medföra

onödigt arbete; rätt att på vanligt sätt anföra besvär över medicinalstyrelsens

beslut borde vara tillräckligt att tillfredsställa sökandenas

rättsanspråk.

Till sist vill jag erinra därom, att lagförslaget innehåller bestämmelser,

genom vilka var och en, som på grund av sjukdom skulle kunna

misstänkas kunna komma att lida men av skyddskoppympningen, utan

svårighet bliver från densamma undantagen. Anledning att därutöver

medgiva ytterligare undantag synes mig icke föreligga.

På grund av vad jag sålunda anfört, kan jag icke biträda medicinalstyrelsens

beslut i denna punkt.»

Medicinalrådet Sederholm förklarade sig instämma i vad medicinalrådet

Bissmark sålunda anfört.

In fidem

M. Forsman.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

41

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 1

februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Den 31 december 1915 hade jag tillfälle att inför Kungl. Maj:t anmäla

frågan om ny lagstiftning angående skyddskoppympning. Kungl.

Maj:t beslöt därvid, att protokollsutdrag rörande detta ärende skulle

tillställas lagrådet för att vara tillgängligt vid avgivande av utlåtande

över ett förslag till lag om ändring av strafflagen för krigsmakten, som

av ifrågavarande lagstiftning betingades. Sedan, enligt vad chefen för

justitiedepartementet förut denna dag anmält, lagrådet numera avgivit

yttrande över nämnda förslag till lag om ändring av strafflagen för

krigsmakten, hemställer jag, att det vid omförmälda statsrådsprotokoll

över civilärenden den 31 december 1915 fogade förslag till lag om

skyddskoppympning måtte i nådig proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 28 käft. (Nr 32.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 32.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition till riksdagen avlåtas av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Niklas A. Lind hult.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:139 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyddskoppympning, dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till s. 1 i texten
  2. LU 1916:33 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande lagutskottets utlåtande nr 22 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag ti s. 1 i texten
  3. LU 1916:22 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyddskoppympning dels Kungl. Maf.ts proposition med förslag till lag om ändrad s. 1 i texten