Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

1917-02-16 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:137, Angående tilläggspension åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj;ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda

läroanstalterna; given Stockholms slott den 16

februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att

dels godkänna följande grunder för beredande av tilläggspensioner åt

vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna:

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som är eller varit delägare i lärarinnornas

pensionsanstalt eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente

varit berättigad att ingå såsom delägare i densamma eller avgått med pension

före den 1 januari 1911, äger rätt att, på sätt och under villkor,

som nedan sägs, uppbära tilläggspension.

2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av reglementet

för lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla tilläggspension inträder

den 1 juli det kalenderår, då pensionstagaren fyller 60 år, dock icke

före den 1 juli 1918, med villkor dels att hon vid sin avgång under minst

10 tjänstår, beräknade på sätt nedan under punkt c) sägs, bestritt sådan

tjänstgöring vid enskild läroanstalt, att hon enligt eljest gällande bestämmelser

ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning i högre

lönegrad, dels så vitt angår lärarinna, som före den 1 juli 1918 avgått

från sin befattning, att hon styrker sig vara för sitt uppehälle i behov

av tilläggspensionen.

b) Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara 20 veckotimmar

för läsår. Biträdande föreståndarinna tillgodoräknas 5 veckotimmar

utöver det antal, som hennes undervisningsskyldighet omfattar, dock sammanlagt

hc^st 20 för läsår.

c) För föreståndarinna anses läsår motsvara tjänstår; för biträdande

föreståndarinna eller lärarinna skall läsår, som omfattar minst 20

Bihang till riksdagens protokoll 1317. 1 samt. 113 höft. (Nr 137.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 137.

veckotimmar, anses motsvara fullt tjänstår samt läsår som omfattar ett

mindre antal veckotimmar än 20, betraktas som så stor del av ett tjänstår,

som antalet veckotimmar utgör del av 20.

3. För varje läsår tillgodoräknas pensionstagaren ett bidrag av 5

kronor för varje veckotimme, dock att det bidrag, som för visst år sålunda

må tillgodoräknas, jämte de bidrag, som staten och, beträffande tiden

från och med år 1911, kommun eller enskilda donatorer eller vederbörande

läroanstalt för året haft att vidkännas för lärarinnas pensionering, icke må

överstiga sammanlagt 100 kronor.

4. Tilläggspension utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas

pensionsanstalt vid tiden för tilläggspensionens beviljande gällande

beräkningsgrunder motsvarar de sålunda tillgodoräknade bidragen; dock

att tilläggspensionen tillsammans med den pension, som skulle reglementsenligt

tillkomma vederbörande vid 60 års ålder, endast för det fall må

överstiga 800 kronor, att vid sammanläggningen högre belopp uppkommer

på grund därav, att vederbörande lärarinna för sin pensionering erlagt frivilliga

avgifter utöver vad som erfordrats för utbekommande av stadgat

statsbidrag. I sådant fall må totalpensionens belopp kunna uppgå till högst

1,200 kronor.

5. I övrigt skola de i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt

givna bestämmelser rörande i reglementet avsedda pensioner i tillämpliga

delar lända till efterrättelse beträffande nu ifrågavarande tilläggspensioner;
dels

ock för beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid

enskilda läroanstalter anvisa under riksstatens tionde huvudtitel på extra

stat för år 1918 ett förslagsanslag å 40,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:

Under denna punkt har jag att anmäla ett ärende angående beredande

av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid enskilda läroanstalter.

Jag ber att få inleda min framställning med en kort redogörelse för huru

pensionsförhållandena hittills varit ordnade för lärarinnekåren vid berörda

läroanstalter.

Även sedan de svenska flickskolorna i medlet av 1870-talet kommit

i åtnjutande av statsunderstöd, arbetade de i allmänhet under Lyckta

ekonomiska förhållanden. Inverkan härav gjorde sig naturligen kännbar

jämväl för dem, som i dessa skolor skulle handhava den kvinnliga ungdomens

undervisning. Man kan tryggt säga, att mycken osjälvisk, illa

avlönad arbetskraft offrats härför. Lärarinnelönerna voro små och till

storleken växlande, utsikterna till tryggad ställning på ålderdomen ovissa.

Först sent fann sig staten böra reglerande ingripa i avseende å lärarinnornas

avlöning vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna. Sedan

1909 års riksdag, på förslag av Kungl. Maj:t, i sammanhang med bevil
-

Tilläggspensioner

åt -vissa

lärarinnor vid

statsunderstödda

enskilda

läroanstalter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

jande av ökat anslag till dessa anstalter antagit bestämmelser rörande

lärarinnornas avlöning, utfärdades den 29 oktober 1909 kungörelse i ämnet,

att lända till efterrättelse från och med år 1910.

Därförinnan hade efter hand med statens hjälp anstalter fogats för

att avvärja lärarinnornas bekymmer för ålderns dagar. På enskilt initiativ

hade två pensionsanstalter bildats för beredande av pensioner åt lärarinnor

vid privata skolor. Den ena var »pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom», vanligen i korthet

kallad »skolornas pensionsinrättning»; den andra var »svenska lärarinnornas

pensionsförening».

Dessa båda pensionsanstalter hade en ganska olikartad organisation.

1 skolornas pensionsinrättning kunde endast lärarinnor vid högre flickskolor

bliva delägare; pensionsföreningen åter stod öppen för alla slags lärarinnor.

I pensionsinrättningen kunde inträde vinnas vid ålder mellan 25

och 54 år; årsavgiften var — förutom det statsbidrag, varom mera här

nedan — 60 kronor, dock att, om delägaren inträdde efter fyllda 25 år,

för erhållande av normalpension erfordrades en retroaktiv avgift. Normalpensionen

var före år 1908 400 kronor men höjdes då till 532 kronor

för dem, som sedermera inträdde. Pensionsåldern var satt till 55 år. —

I pensionsföreningen kunde inträde vinnas intill 45 års ålder. Den årliga

insatsen kunde växla mellan 15 och 500 kronor, statsbidrag oberäknat.

Pensionsåldern var satt till 55 år, och pensionen utgick med viss procent,

på senare år 9 procent, av det belopp, som pensionären hade innestående

i föreningen vid början av det år, hon första gången hade att utfå pension.

Jag antydde, att de båda nu omförmälda anstalterna åtnjutit statsbidrag.

Jämlikt beslut av 1896 års riksdag skulle till pensionsinrättningen

få utgå ett årligt bidrag, motsvarande högst 10 kronor för varje delägare,

som erlade årsavgift. År 1902 höjdes detta bidrag till 30 kronor. Pensionsföreningen

åter erhöll statsbidrag först genom beslut vid 1903 års

riksdag, som medgav, att till föreningen finge utgå ett årligt bidrag av

30 kronor för varje lärarinna vid högre skola för kvinnlig ungdom eller

Barnskola, som icke vore delägare i pensionsinrättningen för lärarinnor vid

Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom, med villkor att av eller för

henne i pensionsföreningen under näst föregående år insatts minst 60 kronor

samt att berörda bidrag tillgodofördes vederbörande lärarinnor. År

1905 blev statsbidraget till de båda pensionsanstalterna höjt till 60 kronor

för varje vid omförmälda läroanstalter anställd lärarinna, som vore

delägare i någon av de båda pensionsanstalterna, med villkor att av eller

för henne i endera av desamma under nästföregående år insatts minst 60

kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

5

Från och med år 1906 blev alltså en pensionsavgift av 120 kronor

om året att anse som den normala. Fn lärarinna, som inträdde i tjänstgöring

vid 25 års ålder och oavbrutet tjänstgjorde till den normala pensionsåldern,

55 år, kunde nu bereda sig en mot normalavgiften svarande

pension av 532 kronor.

Lärarinnornas pensionsfråga ansågs emellertid icke härmed försatt i

ett definitivt tillfredsställande läge. Redan hösten 1907 bragtes frågan

om dess ytterligare förbättrande inför Kungl. Maj:t genom en underdånig

framställning av kommitterade för flick- och samskoleföreningen — en förening

av lärare och lärarinnor vid högre flickskolor och samskolor. Efter

verkställd utredning förelädes denna fråga riksdagen år 1910, året efter

det att riksdagen fattat beslut om lärarinnornas avlöning. Kungl. Maj:ts

framställning i ämnet (proposition nr 206) ledde till nu gällande ordning

för pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter,

reglerad genom en kungörelse den 23 december 1910.

Denna kungörelse innehåller dels av riksdagen antagna »bestämmelser

för tilldelande av bidrag ur förslagsanslaget: bidrag till pensionering av den

kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter» — detta anslag var av

riksdagen beviljat under riksstatens tionde huvudtitel — dels ock av Kungl.

Maj:t fastställt reglemente för »lärarinnornas pensionsanstalt», den nya

anstalt, som nu skulle övertaga uppgiften att bereda pensioner åt den

kvinnliga lärarpersonalen vid de läroanstalter, som åtnjuta statsunderstöd

från det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda reservationsanslaget

till privatläroverk. Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom, vars organisation och syften nära sammanföllo

med den nya pensionsanstalten, kan sägas hava uppgått i denna.

Om emellertid pensionsinrättningen vid den tidpunkt, då de nya pensionsbestämmelserna

trädde i kraft, hade rätt till statsbidrag för delägare, kunde

sådant bidrag under vissa förutsättningar fortfarande utgå enligt dittills

gällande bestämmelser. Något statsbidrag till lärarinnornas pensionsanstalt

utgår i så fall icke för dylik lärarinna. Motsvarande övergångsbestämmelser

gälla i fråga om svenska lärarinnornas pensionsförening. Men denna

förening, vilken står öppen även för sådana lärarinnor, som icke kunna

bliva delägare i den nya anstalten, fortlever vid sidan om denna och äger,

under angivna förutsättningar, rätt till bidrag för sådana delägare.

Jag torde här böra återgiva det väsentliga av övriga ovan omförmälda

»bestämmelser» i 1910 års kungörelse.

Skyldighet att vara delägare i lärarinnornas pensionsanstalt åligger enligt § 1

mom. 2 vid vederbörande läroanstalter anställd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 137.

A) föreståndarinna ävensom ämneslärarinna med full tjänstgöring,

B) annan lärarinna med sammanlagt minst 10 veckotimmars undervisning i klasserna

över de förberedande i eu eller flera av sagda läroanstalter.

Föreståndarinna eller lärarinna, som före det dessa bestämmelser trätt i kraft

fyllt 50 år, äger rättighet men icke skyldighet att ingå i pensionsanstalten.

Enligt § 1 mom. 3 skall pensionsavgiften för delägare, tillhörande grupp A, beräknas

sålunda, att den motsvarar en pension av 1,200 kronor från 60 års ålder, dock

att lägsta avgiften för år skall vara 180 kronor och högsta 240 kronor.

Pensionsavgiften för delägare, tillhörande grupp B, skall bestämmas efter det antal,

dock högst 20, veckotimmar hennes undervisning omfattar i klasserna över de förberedande.

Avgiften för varje veckotimme skall beräknas sålunda, att den motsvarar

en pension av 60 kronor för varje veckotimme att utgå från 60 års ålder, dock att

lägsta avgiften för år för en veckotimme skall vara 9 kronor och högsta 12 kronor.

Till pensionsavgiften skola enligt mom. 4 utgå följande bidrag:

a) av staten: eu tredjedel av den i mom. 3 för den lärarinnegrupp, som delägaren

tillhör, angivna lägsta pensionsavgiften,

b) av kommun eller enskilda donatorer: en tredjedel av samma lägsta pensionsavgift,

därest delägaren är anställd vid enskild mellanskola eller vid högre flickskola,

c) av läroanstalten: en tredjedel av samma lägsta pensionsavgift, därest delägaren

är anställd vid högre goss- eller samskola eller vid enskilt lärarinneseminarium.

För utgörande av i varje fall återstående del av den pensionsavgift, som jämlikt

mom. 3 skall inbetalas för delägaren, ansvarar vederbörande läroanstalt, med rätt för

läroanstalten att av delägarens lön avdraga ett belopp svarande mot denna del av pensionsavgiften.

Rätt att vid avgång från sådan anställning, som i mom. 2 sägs, komma i åtnjutande

av pension inträder jämlikt mom. 5 den 1 juli det kalenderår, då delägare fyller 55 år.

Skyldighet att avgå från sådan anställning inträder den 1 juli det kalenderår,

då delägare fyller 60 år. Läroverksöverstyrelsen må dock kunna medgiva henne att

kvarstå i sådan anställning, därest och så länge hennes kvarstående prövas vara till

gagn för undervisningen, dock icke i något fall längre än till den 1 juli det kalenderår,

då hon fyller 63 år.

Mom. 6 ock 7 i § 1 innehålla: 6. Där ej för särskilt fall, varom stadgas i pensionsanstaltens

reglemente, pensionsrätt svarande mot vissa pensionsavgifter gått förlorad,

utgår pension med det belopp, som vid den tidpunkt, då pensionen tillträdes, beräknas

motsvara alla de pensionsavgifter, som blivit för delägaren erlagda, dock med högst

1,200 kronor om året. — 7. Delägare, vilken, utan att vara berättigad till pension,

upphör att innehava sådan anställning, som i mom. 2 sägs, vare i fall och under villkor,

varom i reglemente för pensionsinrättningen stadgas, berättigad att däri kvarstå. I

sådant fall utgå icke de i mom. 4 a), b) och c) föreskrivna bidrag till pensionsavgiften.

Ur det för pensionsanstalten fastställda reglementet må här anföras,

att anstalten förvaltas av den direktion, som har sig anförtrodd förvaltningen

av folkskollärarnas pensionsinrättning med flera pensionskassor.

I sin nu ifrågavarande egenskap benämnes sagda direktion: direktionen

över lärarinnornas pensionsanstalt.

I § 2 av reglementet lämnas enahanda föreskrifter rörande skyldighet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

att vara delägare i pensionsanstalten, som meddelats i mom. 2 av ovan

intagna »bestämmelser».

Pensionsavgiften till anstalten utgår för lästermin och beräknas enligt

vid reglementet fogade tabeller. Grunden för beräkningen är fastställd i

enlighet med föreskrifter i »bestämmelserna». De regler, enligt vilka pensionsavgiften

skall bestämmas, äro så valda, att den pension, som genom

densamma beredes, vid en pensionsålder av 60 år utgår för föreståndarinna,

lärarinna med full tjänstgöring och lärarinna med minst 20 veckotimmars

tjänstgöring med 1,200 kronor för år och för lärarinna med ett

mindre antal timmars tjänstgöring med ett i förhållande till den mindre

tjänstgöringen avkortat belopp, allt under förutsättning att lärarinnan inträtt

i tjänstgöring senast vid 30 års ålder och oavbrutet bibehåller tjänstgöring

av samma omfattning till 60 års ålder. Vid sagda inträdesålder,

30 år, uppgår pensionsavgiften till sitt maximum, 240 kronor för år. Den

lägsta avgiften är beräknad för en inträdesålder av 25 år — alltså med

35 tjänstår till uppnådda 60 år. Inträder lärarinnan vid en senare tidpunkt

än 30 års ålder, kommer pensionen även med oavbruten full tjänstgöring-

icke upp till normalbeloppet.

Pensionsbeloppet är i själva verket icke på förhand fixerat. Dess fastställande

sker först, när lärarinnan vid uppnådd pensionsålder avgår från

sin tjänst. Beloppet bestämmes då så, att det beräknas motsvara de pensionsavgifter,

som erlagts för delägaren. Pensionerna kunna alltså komma

att variera även för lärarinnor av samma slag.

Systemet för avgiftens och pensionens bestämmande har valts för att

åstadkomma en effektiv pensionering med hänsyn tagen därtill, att då lärarinnorna

icke hava fast anställning vid ifrågavarande skolor, fasta avgifter

och fasta pensioner icke kunnat bestämmas.

Den reglering av pensionsförhållandena för den kvinnliga lärarpersonalen

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, som genomfördes genom

nådiga kungörelsen den 23 december 1910, har erkänts i det hela medföra

en väsentlig förbättring av nämnda lärarinnors pensionsförmåner, sådana

dessa komma att gestalta sig, när den nya pensionsordningen hunnit bliva

fullt genomförd. Under den tid, som dessförinnan förflyter, komma emellertid

ett betydande antal lärarinnor att endast i mindre grad bliva delaktiga

av de avsedda förmånerna. För de något äldre lärarinnor, som endast

med avseende å en kortare tid av sin tjänstgöring få draga fördel av

de nya pensionsbestämmelserna, torde ställningen alltjämt komma att te

sig bekymmersam. Detsamma gäller om de redan pensionerade lärarinnor,

som antingen icke alls eller blott i mycket ringa grad kommit i åtnjutande

av den nya pensionsanstaltens förmåner.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Centralstyrelsen

för flickoch

samskoleföreningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Såsom tolk för nu nämnda, mindre lyckligt ställda lärarinnors bekymmer

uppträdde centralstyrelsen för fiick- och samskoleföreningen, vilken

i en underdånig skrivelse den 23 augusti 1913 väckte förslag om förbättring

av deras pensionsvillkor.

I denna skrivelse anföres till en början, hurusom undersökningar,

verkställda genom centralstyrelsens försorg och grundade på uppgifter såväl

från de olika pensionsföreningarna som från lärarinnorna själva, givit

vid handen, att icke mindre än 377 då tjänstgörande lärarinnor komme

att vid 60 års ålder uppbära en pension understigande 1,000 kronor. Av

en i skrivelsen införd tablå framgår, att pensionen vid 60 års ålder för

omkring 240 av dessa lärarinnor komme att uppgå till belopp understigande

800 kronor och för omkring 90 av dem till belopp understigande

500 kronor, allt för år räknat.

Ännu sämre angivas förhållandena vara för de redan pensionerade

lärarinnorna. Bland 71 lärarinnor, som undersökningen omfattat, få endast

3 en pension av 800 kronor eller däröver; 62 få en pension, som ej

uppgår till 500 kronor; för icke mindre än 28 av dessa går pensionen ej

upp till 300 kronor.

I avseende å nu omförmälda förhållanden yttrar centralstyrelsen i sin

skrivelse:

Trots de i förhållande till avlöningarna betydande avgifter, som dessa äldre lärarinnor

erlagt för sin pensionering och som särskilt för dem, vilka ingått i lärarinnornas

pensionsanstalt, blivit mycket kännbara, hava de att på sin ålderdom, efter att hava

ägnat hela sitt liv åt lärarinnekallet, emotse mycket trånga villkor, i ett flertal fall

utan tvivel bitter nöd. Åtskilliga nu avgångna lärarinnor måste för att kunna draga

sig fram leva på bidrag från ännu tjänstgörande kamrater och andra allmosor. Och

dock hava dessa lärarinnor arbetat under svårare förhållanden än sina yngre systrar,

med mindre löner och arvoden än de, på en tid, då staten lämnade mindre bidrag till

de enskilda läroanstalterna, särskilt de högre flickskolorna, och dessa till väsentlig del

måste leva på sina lärarinnors oflervillighet och hänförelse för sin uppgift. Ty det

måste .erkännas, att det väsentligen är tack vare dessa lärarinnors uppoffrande och

osjälviska arbete, som den högre flickskolan och kviunobildningen i vårt land kommit

till den framstående plats, den nu innehar. Det synes därför vara en gärd av rättvisa

emot dem att söka bereda dem en något så när tryggad ålderdom, att åtminstone

skydda dem från nöd.

Såsom anledningar till att pensionerna för ifrågavarande lärarinnor

bliva så små, som den åberopade utredningen giver vid handen, och så

mycket mindre än de belopp, som nu gällande bestämmelser avse att tillförsäkra

lärarinnorna vid de statsunderstödda läroanstalterna, angiver centralstyrelsen

den sena tillkomsten av statsbidrag till lärarinnornas pensionering

och bidragets i början ringa storlek samt den omständigheten, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 137. 9

bidrag från kommunerna utgått -först från och med år 1911, ävensom

svårigheterna för de tillförene i allmänhet svagt avlönade lärarinnorna att

själva betala avgifter till sin pensionering. Jag hänvisar i avseende härå

till vad jag i det föregående anfört.

Med erinran om övergångsbestämmelserna i 1910 års kungörelse framhåller

centralstyrelsen, att de mer eller mindre knappa pensionsförmåner,

som nu ifrågavarande lärarinnor komma att åtnjuta, torde utöver nämnda

övergångsbestämmelser kräva särskilda övergångsåtgärder. Centralstyrelsen

håller före, att svårigheter möta att bereda ifrågavarande äldre lärarinnor

pension till samma belopp, 1,200 kronor, som nu såsom normalpension

tillförsäkrats de yngre; det kunde ju anmärkas, att dessa äldre lärarinnor

själva lämnat mindre bidrag till sin pensionering än som nu utkrävas.

För att pensionen dock skall innebära ett väsentligt tillskott till täckande

av de nödvändigaste levnadsbehoven, borde densamma emellertid ej vara

lägre än 1,000 kronor, och centralstyrelsen förklarar sig vilja hemställa

om vidtagande av åtgärder för att bereda ifrågavarande lärarinnor utfjdlnad

av pensionen till detta belopp.

Därvid kunde ifrågasättas, yttrar centralstyrelsen, huruvida icke kommunerna borde,

liksom enligt nu gällande bestämmelser för lärarinnornas pensionering är fallet, bidraga

till en sådan pensionering. Det torde emellertid möta åtskilliga svårigheter att från

kommunerna erhålla sådana pensionsbidrag, då många lärarinnor tjänstgjort på flera

olika platser och deras tjänstgöring inom vissa kommuner ligger rätt långt tillbaka i

tiden. Skulle å andra sidan bidrag till pensioneriugen utkrävas från den kommun,

där lärarinnan för närvarande tjänstgör, skulle detta innebära ett avvikande från den

princip, som ligger till grund för den senaste löneregleringen för de enskilda läroanstalternas

lärarinnor, nämligen att skolornas styrelser och i viss mån även kommunerna

vid anställning av lärarinnor skola hava minsta möjliga intresse av att giva företräde

åt någon av de sökande på grund av ekonomiska skål. Det vore nämligen icke otänkbart,

att en skolstyrelse på grund av vederbörande kommun eventuellt åliggande bidrag

till en äldre iärarinnas pensionering kunde i strid mot skolans verkliga intresse

tillbakasätta en äldre förtjänt lärarinna för eu annan allenast därför,''att den senare

för kommunen bleve billigare. De äldre lärarinnorna kunde härigenom råka i svårigheter

och deras ställning i vissa fall bliva mycket osäker. Yad som här sagts gäller

även om läroanstalterna, vilka därjämte, såsom allbekant är, i regel befinna sig i sådana

ekonomiska omständigheter, att vidare utgifter från deras sida för förevarande ändamål

icke ens kunna ifrågasättas. Det synes därför icke föreligga någon annan utväg för

en lycklig lösning av frågan än att staten åtager sig de nödiga utgifterna för åsyftade

pensionstillskott.

I fråga om sättet för den åsyftade utökningen av pensionen finner

centralstyrelsen, att beträffande de ännu icke pensionerade lärarinnorna två

vägar kunna tänkas: antingen skulle statens bidrag utgå i form av tillskott

till pensionen, sedan lärarinnan uppnått 60 års ålder, eller ock skulle

tillägg till de stadgade terminsavgifterna inbetalas till lärarinnornas pensionsBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 113 käft. (Nr 137.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:t-s Nåd. Proposition dir 137.

anstalt, varigenom denna sattes i stånd att tilldela lärarinnorna det ifrågavarande

pensionsbeloppet. Beträffande de redan pensionerade lärarinnorna

vore fyllnadspension det enda möjliga sättet för frågans ordnande.

Centralstyrelsen har låtit verkställa utredning angående ovannämnda

båda sätt för beredande åt ännu tjänstgörande lärarinnor av ökad pension,

vilken utredning såsom bilaga (tab. I—VI) fogats vid centralstyrelsens

skrivelse. Den grundar sig på uppgifter, som omfatta tiden till och med

vårterminen 1918. Statsbidrag förutsattes utgå från och med vårterminen

1915, vadan denna tidpunkt tagits till utgångspunkt för beräkningarna.

De principer, som legat till grund för sagda utredning, yttrar centralstyrelsen,

äro huvudsakligen följande:

För erhållande av pension å 1,000 kronor vid 60 års ålder förutsattes, dels att

lärarinnan genom att ingå i någon av de statsunderstödda pensionstoreningarna, svenska

lärarinnornas pensionsförening eller pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom, gjort vad på henne ankommit för att bereda sig

pension, dels att hon haft full tjänstgöring, omfattande minst 20 timmar i veckan under

minst 25 år vid statsunderstödd skola eller skola, som sedermera erhållit statsunderstöd,

samt att denna tjänstgöring varit förlagd huvudsakligen till klasserna över de

förberedande. För de lärarinnor, som vid 60 års ålder icke kunna antagas hava 25

års på ovan omförmälda sätt kvalificerad full tjänstgöring, beräknas pensionsbeloppet

i förhållande till den tid, de fjänstgjort med full tjänstgöring, så att exempelvis för

lärarinna, som har 20 års full tjänstgöring, beräknas en pension av 20/25 av 1,000 kronor,

d. v. s. 800 kronor. Vid beräkningen av antalet falla tjänstgöringsår följas de principer,

som tillämpas av lärarinnornas pensionsanstalt. För lärarinna, vars sammanlagda

tjänstgöring icke uppgår till 10 fulla tjänstår, har dock icke ifrågasatts någon

höjning av pensionen, då en dylik lärarinna icke kan sägas hava ägnat sin mesta tid

åt sådan art av skolarbete, för vilket staten medgiver rätt till pension.

Vad åter de lärarinnor beträffar, som ej ingått i någon pensionsförening, förr än

de år 1911 måste ingå i lärarinnornas pensionsanstalt, synes en minskning av dem

tillkommande pension vara motiverad med hänsyn till de mindre uppoffringar, de själva

gjort för sin pensionering. Centralstyrelsen anser sig därför böra för denna grupp

lärarinnor hemställa om utfyllnad till en pension av 700 kronor efter minst 25 års

full tjänstgöring och vid kortare tids full tjänstgöring i proportion därtill enligt nyss

nämnda grunder.

Vid beräkningen av det tillskott i pensionen, som skulle erfordras för de lärarinnor,

vilka år 1911 voro över 50 år och därför icke voro skyldiga men väl hade rättighet

att ingå i lärarinnornas pensionsanstalt och som icke begagnat sig av denna

rättighet, har centralstyrelsen ansett det rimligt, att från det beräknade pensionstillskottet

avdrages det belopp, vederbörande kunnat erhålla från sistnämnda pensionsanstalt.

Bland tjänstgörande lärarinnor, som således vårterminen 1915 ej uppnått 60 års

ålder, finnas några, som från 55 års ålder uppbära pension från svenska lärarinnornas

pensionsförening eller pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för

kvinnlig ungdom. För dessa har också beräknats en minskning i pensionstillskottet

motsvarande storleken av den årsränta, som de under 5 år inbesparade pensionsbeloppen

skulle giva efter en räntefot av 4%.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!

Kutig!-. MajUs Nåd. Proposition Nr 137.

Beträffande slutligen de redan pensionerade lärarinnorna hemställer centralstyrelsen,

att för dem mätte beredas ett direkt tillskott för åstadkommande av en pension

av sammanlagt 600 kronor under förutsättning av delägarskap i någon av de äldre

pensionsföreningarna och minst 25 års full tjänstgöring samt vid kortare tids full

tjänstgöring i förhållande därtill. För de pensionerade lärarinnor, som endast tillhöra

lärarinnornas pensionsanstalt, torde pensionen böra beräknas för minst 25 års full

tjänstgöring till 300 kronor och för kortare tjänstgöring i förhållande därtill. Bland

dem, som tjänstgjort mindre än 25 år, hava veterligen åtskilliga efter en kortare tids

lärarinneverksamhet ägnat sig åt andra sysselsättningar. Andra åter hava visserligen

ägnat större delen av sitt liv åt lärarinnegärningen och torde även vara i behov av

hjälp. Centralstyrelsen anser sig dock icke kunna för denna grupp lärarinnor ifrågasätta

pensionstillägg beträffande andra än dem, som kunna anses i minst 20 år hava

haft kvalificerad full tjänstgöring. I en bifogad tabell upptagas emellertid alla, som beräknas

hava haft minst 10 års full tjänstgöring. I fråga om dem, vilkas tjänstgöringstid

beräknas till mindre än 20 år, torde det böra få bero på framställning i varje särskilt

fall från dessa lärarinnor själva, om något statsbidrag för dem skall ifrågasättas.

Detsamma torde böra gälla ett 20-tal eller måhända flera äldre, icke vidJfe tjänstgörande

lärarinnor, som icke tillhöra någon pensionskassa. Bland dessa finnas åtskilliga,

som tjänstgjort 30 år och därutöver, och utan tvivel äro flera av dem i stort behov av

understöd, medan andra måhända befinna sig i relativt bärgad ställning. Att de icke

sörjt för sin ålderdom genom att ingå i någon pensionsförening kan bero på att knappa

tillgångar ej medgivit därmed förenade kostnader till pensionsavgifter men kan uppenbarligen

också bero på att deras ekonomiska ställning och framtidsutsikter varit sådana,

att de trott sin ålderdom tryggad utan särskilda försiktighetsåtgärder.

I de bifogade tabellerna I och II hava uträknats de belopp, som för varje lärarinna

årligen skulle behövas för åstadkommande av pension i överensstämmelse med

här ovan angivna grunder, dels om statsbidrag utginge i form av fyllnadspensioner

efter uppnådda 60 "år, dels om det utginge såsom särskild pensionsavgift, intill dess

lärarinnan uppnått 60 års ålder. I förra fallet komma de årliga beloppen, såsom framgår

av bifogade tabell IV, att successivt ökas för att omkring år 1931 stiga till sitt

högsta belopp, som enligt samma tabell beräknats till 58,429 kronor, och därefter

sjunka för att omkring år 1975 praktiskt taget upphöra. I senare fallet bliver bidraget

störst år 1915 och uppgår då till 180,527 kronor för att sedan med varje år mycket

hastigt sjunka, såsom framgår av tabell VI. För de vårterminen 1915 redan pensionerade

iärarinnorna beräknas bidraget för år 1915 uppgå till 13,087 kronor, vilken

summa, såsom framgår av tabell V, så småningom avtager i förhållande till dödligheten

hos pensionstagarna.

Slutligen anför centralstyrelsen:

De i tabellerna angivna summorna äro givetvis att betrakta såsom approximativa,

och det måste därför ankomma på vederbörande pensionsanstalt att i sinom tid beräkna

det statsbidrag, som definitivt bör utgå för varje särskild lärarinna.

Hela summan av de understöd, som således äro för ifrågavarande ändamål behövliga,

uppgår visserligen till ett rätt ansenligt belopp. Det lärer emellertid bliva mindre

tyngande därigenom, att det fördelas på en följd av år. Med hänsyn till mängden av

de lärarinnor, det är fråga om, och deras för landet betydelsefulla livsgärning torde

beloppet ej böra anses allt för stort. I själva verket lärer det snarast kunna betraktas

såsom en utbetalning i efterskott av vad som tidigare skolat åligga statsverket att

s. 12 Kontrollera mot PDF

Sakkunniga

hos läroverksöverstyrelsen.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

lämna, om statsmakterna tidigare lika väl som nu varit till fullo medvetna om den

högre kvinnobildningens betydelse och statens skyldigheter gent emot dem, som under

ogynnsamma förhållanden vårdat dessa allmänna intressen. Vad som nu begäres har

för övrigt sin mer eller mindre fullständiga motsvarighet i de statsanslag, som under

övergångstider givits åt andra grupper av samhällets tjänare, t. ex. för pensionering av

äldre folkskollärare och småskollärare.

Även för det fall, att Kungl. Maj:t skulle finna det lämpligaste sättet vara, att

fyllnadspensioner komme att utgå, torde utförandet böra uppdragas åt lärarinnornas

pensionsanstalt, vilken i sådan händelse skulle hava att efter inhämtade upplysningar

och beräkning av behovet från statskontoret rekvirera behövliga belopp.

På grund av vad i skrivelsen anförts och under hänvisning till de vi4

densamma fogade tabellerna hemställde centralstyrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte till 1914 års riksdag gorå* framställning om beviljande för år 1915

av ett förslagsanslag att användas till utfyllande av pensioner åt sådana

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter fästa äldre lärarinnor, som enligt

nif vidtagna anordningar komma att erhålla pension, understigande

nedannämnda belopp, enligt följande grunder:

1. Vårterminen 1915 tjänstgörande lärarinna, som haft full tjänstgöring under

minst 25 år samt är delägare både i någon av de äldre statsunderstödda pensionsföreningarna

och i lärarinnornas pensionsanstalt, erhåller en årlig pension av 1,000 kronor;

omfattar tjänstgöringen kortare tid än 25 år, dock minst 10 år, erhåller hon i pension

så stor del av 1,000 kronor, som svarar mot den kortare tjänstgöringstiden.

2. Vårterminen 1915 tjänstgörande lärarinna, som endast är delägare i lärarinnornas

pensionsanstalt och som haft full tjänstgöring under minst 25 år, erhåller en

pension av 700 kronor; omfattar tjänstgöringen kortare tid än 25 år, dock minst 10

år, erhåller hon i pension så stor del av 700 kronor, som svarar emot den kortare

tjänstgöringstiden.

3. Vårterminen 1915 pensionerad lärarinna, som haft full tjänstgöring under

minst 25 år samt är delägare såväl i någon av de äldre statsunderstödda pensionsföreningarna

som i lärarinnornas pensionsanstalt, erhåller en pension av 600 kronor; omfattar

tjänstgöringen kortare tid än 25 år, dock minst 20 år, erhåller hon i pension

så stor del av 600 kronor, som svarar emot den kortare tjänstgöringstiden.

4. Vårterminen 1915 pensionerad lärarinna, som endast är delägare i lärarinnornas

pensionsanstalt och som haft full tjänstgöring under minst 25 år, erhåller en pension

av 300 kronor; omfattar tjänstgöringen kortare tid än 25 år, dock minst 20 år,

erhåller hon i pension så stor del av 300 kronor, som svarar emot den kortare tjänstgöringstiden.

5. Tjänstgöringens art och omfång beräknas efter de grunder, som genom nådiga

kungörelsen den 23 december 1910 stadgats rörande pensionering av den kvinnliga

lärarpersonalen vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Centralstyrelsens framställning remitterades till läroverksöverstyrelsen,

vilken till en början inhämtade yttrande av såsom sakkunniga tillkallade

överdirektören P. G. Laurin och f. d. professorn L. E. Phragmén.

I sitt den 3 april 1914 avgivna yttrande anförde de sakkunniga:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Den av centralstyrelsen lämnade utredningen gåve tydligt vid handen, att pensionerna

för ett stort antal lärarinnor bleve synnerligen otillräckliga trots den pensionsreglering,

som genomfördes genom kungörelsen den 23 december 1910. Det vore därför

synnerligen önskligt, att pensionerna förbättrades genom lämpliga övergångsbestämmelser.

Vid val av dessa övergångsbestämmelser vore det enligt de sakkunnigas förmenande

av vikt, att desamma på ett naturligt sätt anslöte sig till de bestämmelser,

som i övrigt gällde för pensioneringen och för statens bidrag! till denna.

1 1910 års kungörelse, som trädde i kraft den 1 januari 1911, stadgades, att för

eller av varje lärarinna med viss tjänstgöring vid nu ifrågavarande skolor skulle erläggas

viss avgift, beräknad efter tjänstgöringens omfattning och i viss mån efter hennes

ålder, och att staten för samma ändamål skulle tillskjuta 3 kronor årligen för varje

veckotimme, dock högst 60 kronor.

Bland dem, som tjänstgjort både före och efter den 1 januari 1911, funnes

många, som hade tjänstgjort ett större eller mindre antal år utan att åtnjuta sådana

statsbidrag. Riksdagen beviljade nämligen dylika bidrag första gången år 1896. Som

villkor för åtnjutande av dessa bidrag stipulerades, att för eller av lärarinnan vissa

avgifter skulle erläggas till för lärarinnepensioneringen upprättade enskilda pensionsanstalter.

Men då det ej, såsom numera skedde, ålades varje statsunderstödd skola att

svara för att sådana avgifter bleve erlagda, blev följden den, att för mänga lärarinnor

inga avgifter erlades och sålunda ej heller några statsbidrag utbetalades. Detta vore

anledningen till att pensionerna åt de före år 1911 tjänstgörande lärarinnorna i många

fall bleve så små, att behovet av fyllnadspensioner vore mycket stort.

När pensionsregleringar genomfördes, torde det ej vara ovanligt, att alla de, som

tjänstgjorde vid tidpunkten för genomförandet, erhölle den med regleringen förknippade

höjningen av pensionen, åtminstone den del, som icke berodde på tjänstinnehavarens

egna avgifter. Om denna princip tillämpades i nu förevarande fall, borde fyllnadspensionerna

bestämmas så, att statens kostnad för pensioneringen av varje efter

den 1 januari 1911 tjänstgörande lärarinna bleve densamma, vare sig hennes tjänstgöring

läge helt efter den 1 januari 1911 eller delvis före denna tidpunkt. Detta

kunde ske på följande sätt. "För varje tjänstår före år 1911 tillgodoräknades lärarinnan

ett bidrag av 3 kronor för veckotimme, dock att det tillgodoräknade bidraget tillsammans

med. det statsbidrag, som för året kunde hava utbetalats för hennes pensionering,

icke finge överstiga 60 kronor. Vid lärarinnans avgång erhölle hon den

fyllnadspension, som svarade mot de sålunda tillgodoräknade bidragen.

I likhet med centralstyrelsen ansåge de sakkunniga, att rätt till fyllnadspension

ej borde tillkomma den, som räknade mindre än 10 tjänstår.

Enligt förestående förslag skulle rätt till fyllnadspension icke tillkomma lärarinna,

som avgått före den 1 januari 1911. Förslaget skilde sig alltså här ifrån centralstyrelsens,

enligt vilket även de, som avgått före nämnda tidpunkt, skulle vara berättigade

till fyllnadspension, därest de vore delägare i någon av de för lärarinnepensioneringen

upprättade pensionsanstalterna.1)

1) Enligt centralstyrelsens förslag, sådant detsamma utformats i de av centralstyrelsen

föreslagna »grunderna» (sid. 12), skulle för erhållande av fyllnadspension i varje fall erfordras

delägarskap i lärarinnornas pensionsanstalt; fyllnadspension skulle sålunda enligt

dessa grunder icke, såsom de sakkunniga angivit, tillkomma den, som avgått från sin tjänst

före den 1 januari 1911, och ej heller den, som efter nämnda tidpunkt kvarstått i tjänst

men icke begagnat sig av sin rätt att inträda i lärarinnornas pensionsanstalt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Centralstyrelsen föresloge, att fyllnadspensionerna begränsades genom fastställande

av vissa maxima för totalpensionerna. För den största gruppen av lärarinnor vore

detta maximum föreslaget till 1,000 kronor. Om fyllnadspensionerna beräknades efter

de sakkunnigas förslag utan annan begränsning än den, att lärarinnepensionens maximum

vore 1,200 kronor, visade en verkställd överslagsräkning, att kostnaderna skulle bliva

ungefär desamma som enligt centralstyrelsens förslag.

Därest dessa kostnader skulle anses allt för höga, kunde en begränsning lämpligen

åstadkommas genom att fixera visst maximum, över vilket totalpensionen icke

finge höjas genom fyllnadspensionen. Med de av de sakkunniga föreslagna grunderna

syntes det icke vara skäl att, såsom centralstyrelsen föreslagit, fastställa olika maxima

för olika grupper av lärarinnor. Om maximum sattes till 800 kronor, skulle enligt

verkställd beräkning fyllnadspensionerna komma att utgå med i nedanstående tabell

för olika år upptagna ungefärliga belopp:

År 1915 ...........

.......... kronor 4,500

År 1931 ...........

.......... kronor 26,000

» 1916 ..........

......... » 9,000

» 1935 ...........

........... »

22,000

» 1917 ..........

.......... » 11,000

» 1939 ...........

>

16,000

» 1918 ...........

.......... » 13,000

» 1943 ...........

»

11,000

, 1919 ...........

......... » 14.000

» 1947 ..........

.......... »

6,000

» 1923 ...........

.......... » 21.000

» 1951 ..........

3.000

» 1927 ..........

.......... » 26,000

» 1955 ...........

......... »

1.000

På grund a,v vad de sakkunniga anfört föreslogo de följande bestämmelser:
1.

Föreståndarinna eller lärarinna, som är delägare i lärarinnornas pensionsanstalt

eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente varit berättigad att ingå som delägare

i densamma, äger rätt att, på sätt och under villkor som nedan sägs, uppbära

fyllnadspension.

2. Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av reglementet för

lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla fyllnadspension inträder den 1 juli det kalenderår,

då pensionstagaren fyller 60 år, dock icke före den 1 juli 1915, med villkor

att hon vid sin avgång under minst 10 läsår haft sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt,

att hon enligt kungörelsen den 29 oktober 1909 ägt rätt att tillgodoräkna sig

densamma för uppflyttning i högre lönegrad.

3. För varje sådant tjänstår tillgodoräknas pensionstagaren ett bidrag med 3

kronor för varje veckotimme, dock att föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara

20 veckotimmar och att det bidrag, som för visst år sålunda må tillgodoräknas, tillsammans

med det statsbidrag, som för året må hava utbetalts för hennes pensionering,

icke må överstiga 60 kronor.

4. Fyllnadspension utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas pen
sionsanstalt

vid tiden för fyllnadspensionens beviljande gällande beräkningsgrunder

motsvarar de sålunda tillgodoräknade bidragen, dock att fyllnadspensionen tillsammans

med en från 60 års ålder utgående pension, som svarar mot de för pensionstagarens

pensionering utbetalda statsbidragen och de för erhållande av dessa statsbidrag erforderliga,

av eller för henne erlagda pensionsavgifter, icke må överstiga.....kronor.

5. Fyllnadspension beviljas av Konungen efter ansökan.

6. Fyllnadspension utbetalas av lärarinnornas pensionsanstalt, som äger att för

varje år av statsmedel uppbära ersättning för de utbetalda fyllnadspensionerna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

. Med överlämnande av de sakkunnigas yttrande avgav läroverksöverstyrelsen

underdånigt utlåtande den (i december 1915. I detta utlåtande

anmärkte överstyrelsen till eu början, under hänvisning till den i ämnet

förebragta utredningen, att ställningen för nu ifrågavarande lärarinnor

blivit mycket ofördelaktig och att det vore av nöden att söka genom lämpliga

övergångsbestämmelser så vitt möjligt avhjälpa deras ekonomiska svårigheter.

Vidare lämnar överstyrelsen en översikt rörande vissa förhållanden i

pensionshänseende beträffande lärarpersonal vid de allmänna läroverken

samt folkskolorna ävensom lärarinnor vid flickskolor, som av viss anledning

indragits. Överstyrelsen yttrar i avseende härå:

För lärare och lärarinnor vid de allmänna läroverken utgår hel pension vid bestämd

levnadsålder och ett visst minimum av tjänstår. Vid ett mindre antal tjänstår

utgår, då detta antal uppgår till minst 10, en pension, som är avkortad i förhållande

till det felande antalet tjänstår. I fråga om folkskolornas lärarpersonal följas i huvudsak

liknande grunder, vilka dock i vissa enskildheter äro avvikande. Pensionsavgifterna

utgå med belopp, som äro oberoende av befattningshavarens ålder vid tillträde

till befattningen. Annorlunda är förhållandet i lärarinnornas pensionsanstalt, där först

och främst avgiften inom vissa gränser beror på åldern vid tiden för dess erläggande,

och den pension, som kan erhållas för en erlagd avgift, beräknas enligt försäkriugstekniska

grunder. Läroverkens lärare erlade inga pensionsavgifter före år 1905 och

folkskolans lärare ingå sådana avgifter före år 1907.

Av de allmänna läroverkens och folkskolornas lärarpersonal, som varit i tjänst,

då ny löne- och pensionsreglering införts, ha hittills alla kommit i åtnjutande av de

höjda pensionerna, även de, som befunnit sig hur nära som helst intill tiden för sin

pensionering. Till folkskollärarnas pensionsinrättning inbetalar staten, sedan pensionen

för en lärare börjat utgå, vissa tilläggsavgifter under namn av extra pensionsavgifter,

svarande mot vad som brister i de bidrag, som skolat erläggas av läraren och

kommunen.

För dem åter, som redan pensionerats vid ny pensionsreglerings inträdande, har,

vad de allmänna läroverkens lärare beträffar, ingen höjning av pensionerna ifrågakomma,

Annorlunda har fallet varit med folkskolans lärare. Visserligen avslogo riksdagarna

åren 1900 och 1909 väckta motioner om höjning i delaktighetsbeloppen för redan

pensionerade folkskollärare, men 1910 års riksdag biföll en nådig proposition, däri det

föreslogs, att folkskollärare och folkskollärarinnor, som före år 1907 erhållit avsked

med pension, måtte efter särskild ansökan komma i åtnjutande av understöd till så

stort belopp, att det tillsammans med pensionen komme att uppgå till 525 kronor.

Detta understöd har 1912 års riksdag sedermera ökat, så att de, som pensionerats före

år 1907, kunna erhålla 600 kronor om året i pension och understöd. Sistnämnda belopp

utgör två tredjedelar av den pension, 900 kronor, som efter år 1907 tillkommer lärarinna

vid 55 levnads- och BO tjänstår.

Vad angår folkskollärare och folkskollärarinnor, som avgått ur tjänst före pensionsinrättningens

tillkomst, d. v. s. före år 1867, har 1885 års riksdag beviljat dem

understöd till högst 250 kronor, vilket belopp vid flera tillfällen (1899, 1901, 1907 och

1912) höjts, så att det nu kan utgå med 600 kronor, d. v. s. med enahanda belopp

som pension och understöd hopräknade för folkskollärare, som avgått med pension

före år 1907.

Liiioverksiiverstyrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 137.

Överstyrelsen tillåter sig även erinra därom, att 1907 års riksdag medgivit, att

vissa lärarinnor vid flickskolor, som i följd av 1904 års riksdags beslut om inrättande

av statssamskolor i åtskilliga städer indragits eller komme att indragas, kunde från

den tid, deras anställning vid skolorna av nyssnämnda anledning upphört, komma i

åtnjutande av statsunderstöd vardera till belopp av högst 400 kronor för år räknat,

att utgå under förutsättning att vederbörande kommun i varje fall lämnade understöd

till minst lika stort belopp. Det sammanlagda understödet för dessa lärarinnor skalle

sålunda uppgå till 800 kronor årligen förutom de pensionsbelopp, som kunde uppbäras

från någon av lärarinnornas enskilda pensionskassor. Av de beslut, som fattats vid

tillämpning av dessa bestämmelser, synes dock framgå, att Kungl. Maj:t funnit statsunderstöd

till ifrågavarande lärarinnor — förutom i ett par fall under år 1915 — böra

utbetalas endast till så stort belopp, att detta understöd, tillsammans med vad de från

andra .håll åtnjuta i understöd, uppgår till högst 800 kronor.

Överstyrelsen anser sig i detta sammanhang jämväl böra framhålla, att 1918 års

riksdag medgivit en särskild pensionsförmån åt vissa lärarinnor vid statens samskolor,

vilka vid uppnående av den levnadsålder, då skyldighet att avgå från tjänsten för dem

inträder, icke innehava det föreskrivna minsta antalet tjänstår i statens tjänst, nämligen

att dessa lärarinnor må utan hinder av nyssnämnda bestämmelse i pensionslagen

kunna vid avgång från tjänsten efter uppnådd ålder av 55 år förklaras berättigade

att erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till tjänstårens antal, dock

minst 550 kronor för första lärarinna och lärarinna i andra lönegraden samt 400 kronor

för lärarinna i första lönegraden. Förutom dessa pensioner uppbära ifrågavarande

lärarinnor i allmänhet även pension från någon av lärarinnornas enskilda pensionskassor.

Härefter ingår överstyrelsen på den gjorda framställningen och anför

därvid:

Vad beträffar det av centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen framlagda

förslaget, synes detta med sina många olika pensionsklasser och varierande bestämmelser

icke utgöra en tillräckligt enkel och i övrigt tillfredsställande lösning av den föreliggande

frågan. Vida lämpligare finner överstyrelsen det av ovannämnda sakkunniga

utarbetade förslaget vara. Detta förslag utgår från det förhållandet, att, när pensionsregleringar

genomföras, i allmänhet alla de, som tjänstgöra vid tidpunkten för genomförandet,

erhålla den med regleringen förknippade höjningen av pensionen, åtminstone

den del, som icke beror på tjänstinuehavarens egna avgifter. Om denna princip tilllämpades

i förevarande fall, borde alltså, om hänsyn endast tages till de bidrag, som

skulle ålegat staten, fyllnadspensionerna så bestämmas, att statens kostnad för pensioneringen

av varje efter den 1 januari 1911 tjänstgörande lärarinna blir densamma,

vare sig hennes tjänstgöring ligger helt efter den 1 januari 1911 eller delvis före

denna tidpunkt. Detta skulle enligt förslaget kunna ske på följande sätt. För varje

tjänstår före år 1911 tillgodoräknas lärarinnan ett bidrag av 3 kronor per veckotimme,

dock att det tillgodoräknade bidraget tillsammans med det statsbidrag, som för året

må hava utbetalats för hennes pensionering, icke får överstiga 60 kronor. För varje

tjänstår, som enligt nu gällande bestämmelser skulle hava berättigat lärarinna till uppflyttning

i högre lönegrad, skall sålunda tillgodoräknas henne ett bidrag av 60 kronor,

vilket för hennes räkning tänkes ha blivit placerat i en livränteanstalt. Vid lärarinnas

avgång skulle hon erhålla den fyllnadspension, som svarade mot de sålunda tillgodoräknade

bidragen. Om en lärarinna blivit anställd vid 25 års ålder eller tidigare

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

och haft 35 tjänster, skulle liou enligt detta förslag vid 60 års ålder komma till eu

fyllnadspension av 400 kronor eller samma belopp, som utgör maximivärdet av statens

bidrag enligt numera gällande grunder.1)

Vid tillämpning av dessa grunder borde icke, såsom centralstyrelsen föreslagit,

fastställas olika maxima för olika grupper av lärarinnor. Bestämmes såsom gemensamt

maximum för lärarinnepensionernas totalbelopp samma summa, som utgör maximum

för pensionerna i lärarinuornas pensiousanstalt, nämligen 1,200 kronor, visar eu verkställd

överslagsberäkning, att kostnaderna skulle bliva ungefär desamma som enligt

centralstyrelsens förslag. Sättes sagda maximum i stället till ett lägre belopp, exempelvis

800 kronor, kommer kostnaden för fyllnadspensionerna att stanna vid väsentligen

minskade belopp, upptagna i en i de sakkunnigas utredning meddelad tabell.

Enligt det här berörda förslaget skulle emellertid följa, att om två lärarinnor A

och B haft samma tjänstgöring, A mellan 20 och 45 års ålder, B mellan 35 och 60

års ålder, skulle den förra vid 60 år få vida större pension än den senare, även om

B är i behov av större hjälp. Då man i själva verket här räknar med fingerade avsättningar,

förefaller metoden sakna praktisk betydelse men vålla stort besvär vid pensionens

beräkning. En förenkling i förevarande avseende torde därför höra göras.

Lämpligare synes då vara att låta endast längden av föregående väl vitsordad

tjänstgöring jämte dennas omfattning och art vara bestämmande för den tilläggspension,

som bör utgå. Däremot torde den omständigheten, huruvida nämnda tjänstgöring

ligger mer eller mindre långt tillbaka i tiden, icke böra härvid inverka.

Enligt de sakkunnigas nyssnämnda förslag skulle statens bidrag till fyllnadspensionen

för en lärarinna kunna uppgå till högst 400 kronor. För den del av pensionen,

för vilken kommunen enligt numera gällande bestämmelser ansvarar och som uppgår till

samma belopp som statens bidrag, skulle icke någon ersättning lämuas. I sådana fall,

då lärarinna icke'' tillhört någon av de före år 1911 existerande pensionskassorna och

avgått från sin tjänst omedelbart efter nämnda år, skulle alltså hennes totala pension

kunna uppgå på sin höjd till nämnda maximibelopp, 400 kronor, och detta under förutsättning

att hon innehar det fulla antalet tjänstår. Det torde icke kunna bestridas,

att detta är ett allt för knappt tillmätt levebröd på ålderdomen för dem, som ägnat

sitt egentliga livsarbete åt skolans tjänst. Visserligen kan invändas, att ifrågavarande

lärarinnor själva delvis äro delaktiga i skulden till sin bekymmersamma ställning, då

de icke begagnat sig av de möjligheter, som funnits för dem att genom inträde i någon

av de förefintliga pensionskassorna sörja för sin ålderdom. Men det bör härvid icke

förglömmas, att lärarinnornas löner under äldre tider ofta voro mycket låga och i åtskilliga

fall rent av omöjliggjorde för dem att kunna sörja för sin pensionering.

Överstyrelsen anser därför synnerligen angeläget, att frågan om den förevarande

tilläggspensionen så ordnas, att densamma måtte kunna utgå med ett högre maximibelopp

än det av de sakkunniga föreslagna. Det synes överstyrelsen då vara lämpligt

att följa de grunder, som tillämpas i fråga om det understöd, som utgår till vissa äldre

folkskollärarinnor. Detta understöd utgår med ett så stort belopp, att detta tillsammans

med den pension, lärarinnan i övrigt uppbär, utgör två tredjedelar av den normala

pension å 900 kronor, som tillkommer lärarinna vid 55 levnads- och 30 tjänst
!)

Med avseende å vad överstyrelsen bär anfört torde böra erinras, att fyllnadspensionen

skulle utgöra det belopp, som motsvarar de nu ifrågasatta särskilda bidragen; vad

som motsvarar de enligt hittills gällande föreskrifter utbetalade statsbidragen ingår i den

reglementsenliga pensionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 113 höft. (Nr 137)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

år. Då en lärarinna vid enskild läroanstalt vid 60 levnadsår och 35 tjänstår åtnjuter

en normalpension av 1,200 kronor, borde sålunda i de fall, då fyllnadspension skulle

utgå, denna bestämmas till ett sådant belopp, att den tillsammans med den pension,

som möjligen från annat håll utgår, uppgår till två tredjedelar av 1,200 kronor eller

till 800 kronor. Sistnämnda summa bär även av ovannämnda sakkunniga föreslagits

såsom ett lämpligt pensionsmaximum för bär ifrågavarande lärarinnor. Detta pensionsbelopp

kan då anses motsvara vad som enligt numera gällande bestämmelser åligger

staten och kommunerna att gemensamt ansvara för. Det kunde därför ifrågasättas,

att vederbörande kommun även skulle bidraga med någon del av nämnda tilläggspension.

Såsom av centralstyrelsen framhålles, skulle det emellertid möta åtskilliga svårigheter

att från kommunerna erhålla dylika pensionsbidrag, då många lärarinnor tjänstgjort

på flera olika platser och deras tjänstgöring inom vissa kommuner ligger rätt

långt tillbaka i tiden. Skulle å andra sidan bidrag till pensioneringen utkrävas från den

kommun, där lärarinnan för närvarande tjänstgör, skulle detta innebära ett avvikande

från den princip, som ligger till grund för den senaste löneregleringen för de enskilda

läroanstalternas lärarinnor, nämligen att skolornas styrelse och i viss mån även kommunerna

vid anställning av lärarinnor skola hava minsta möjliga intresse av att giva

företräde åt någon av de sökande på grund av ekonomiska skäl. Det vore nämligen

icke otänkbart, att en skolstyrelse på grund av vederbörande kommun eventuellt åliggande

bidrag till en äldre lärarinnas pensionering kunde i strid mot skolans verkliga

intresse tillbakasätta eu äldre förtjänt lärarinna för en annan, allenast därför att deri

senare för kommunen bleve billigare. De äldre lärarinnorna kunde härigenom råka

i svårigheter och deras ställning i vissa fall bliva mycket osäker. Yad som här sagts

gäller — fortsätter centralstyrelsen — även om läroanstalterna, vilka därjämte, såsom

allbekant är, i regel befinna sig i sådana ekonomiska omständigheter, att ytterligare

utgifter från deras sida för förevarande ändamål icke ens kunna ifrågasättas. Det synes

därför enligt centralstyrelsens mening icke föreligga någon annan utväg för en lycklig lösning

av frågan, än att staten åtager sig de nödiga utgifterna för åsyftade pensionstillskott.

Ovannämnda fyllnadsbelopp utgör hel fyllnadspensiou, vilken sålunda är föränderlig

och beroende på från annat håll erhållen pension. Som villkor för sådan pensions

åtnjutande bör uppställas, att vederbörande lärarinna uppnått 60 levnadsår samt

innehar eu tjänstålder, som torde böra bestämmas till 30 år. I den underdåniga framställningen

föreslår centralstyrelsen nämnda tjänstålder till 25 år, medan ovannämnda

sakkunniga antagit densamma till 35 år, vilken är den inom lärarinnornas pensionsanstalt

gällande tjänstålder vid pensionering i normala fall. Då för folkskollärarinnor

sagda ålder blivit bestämd till 30 år, torde den även för nu ifrågavarande lärarinnor

kunna bestämmas till sistnämnda ålder, som kan anses vara eu lämplig medelväg.

Såsom tjänstår räknas här år, då lärarinna haft full tjänstgöring av sådan art

och omfattning, att den enligt gällande bestämmelser får tillgodoräknas för uppflyttning

i högre lönegrad. Tjänstgöringen bör då omfatta minst 20 veckotimmar. Föreståndarinnas

tjänstgöring beräknas alltid som full tjänstgöring oavsett omfattningen

av hennes undervisningsskyldigbet, och biträdande föreståndarinnas undervisning anses

böra omfatta minst 15 veckotimmar. Uppgår icke tjänstårens antal till 30, avkortas

fyllnadspensionen i förhållande till antalet felande år. Ett år, då tjänstgöringen icke

uppgått till 20 men överstigit 10 timmar i veckan, betraktas som så stor del av ett

är, som antalet veckotimmar utgör del av 20. Mindre än 10 tjänstår berättiga icke

till erhållande av fyllnadspension, enär en dylik lärarinna icke kan sägas hava ägnat

sin mesta tid åt skolarbete av här ifrågavarande art,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kanyl Maj:ls Nåd. Proposition Nr 137.

Överstyrelsen bar tänkt sig, att bär angivna bestämmelser skulle tillämpas på de

lärarinnor vid ifrågavarande läroanstalter, som äro i tjänstgöring, då dessa bestämmelser

träda i kraft. Vad beträffar de lärarinnor, som redan pensionerats, då nu ifrågavarande

bestämmelser trätt i tillämpning, så har centralstyrelsen för dem föreslagit en

mindre pensionssumma än för de i tjänst varande, överstyrelsen finner detta skäligt

och anser lämpligt, att för de pensionerade lärarinnorna den ifrågavarande totalpensionen

sättes till 600 kronor. För en pensionerad lärarinna, vars pension icke uppgår

till sagda belopp, skulle sålunda fyllnadspension utgå till så stort belopp, att den tillsammans

med den eventuella pensionen uppgår till 600 kronor. För åtnjutande av

denna fulla pension eller för avkortad pension skola gälla samma villkor och bestämmelser,

som äro föreslagna i fråga om de tjänstgörande lärarinnorna.

Det finnes slutligen en grupp lärarinnor, som icke tillhöra någon pensionskassa

och redan avgått från sin tjänst, då nedan nämnda bestämmelser kanna komma att

träda i kraft. Deras antal synes vara jämförelsevis ringa, och svårigheter möta att

medtaga dem bland de till fyllnadspension föreslagna lärarinnorna. Överstyrelsen bär,

i likhet med centralstyrelsen, tänkt sig, att det torde böra få bero på framställning^ i

varje särskilt fall från" dessa lärarinnor själva, om något statsbidrag för dem skall ifrågasättas.

Vild beträffar sättet för fyllnadspensionernas utgörande, finner överstyrelsen det

lämpligast, att statens bidrag utgå i form av tillskott till pensionen, sedan lärarinnan

uppnått 60 års ålder. Det torde böra tillkomma lärarinnornas pensionsanstalt att ombesörja

även den här ifrågavarande pensioneringens utförande.

En genom centralstyrelsens försorg utförd beräkning över de kostnader, som äro

förenade med det av överstyrelsen framlagda förslagets genomförande, är meddelad i

bilagda tabell.

Nyssnämnda tabell upptager för vissa angivna år under 50-årsperioden

1917—1967 de årliga belopp, som med hänsyn tagen till dödligheten

sannolikt skulle erfordras i fyllnadspensioner för beredande åt de i mom.

3 och 4 här nedan av överstyrelsen omförmälda lärarinnor av de i samma

moment avsedda pensioner. Särskilda kolumner utvisa beloppen för de år

1917 i tjänst varande och de sagda år redan med pension avgångna lärarinnor.

Det högsta beloppet för i tjänst varande lärarinnor upptages

för år 1931 med 33,190 kronor. En kolumn för summa fyllnadspensioner

angiver, att för år 1918 skulle fordras 22,930 kronor. Högsta summan,

41,340 kronor, är upptagen för år 1927. I denna summa ingår ett

belopp av 31,910 kronor för år 1927 i tjänst varande lärarinnor och ett

belopp av 9,430 kronor för med pension avgångna lärarinnor. Efter år

1927 sjunker totalbeloppet; det skulle enligt tabellen utgöra år 1959 520

kronor, år 1963 120 kronor och år 1967 20 kronor.

Läroverksöverstyrelsen slutar sin framställning med hemställan om

vidtagande av åtgärder för beredande av fyllnadspensioner åt vissa äldre

lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna enligt följande

grunder:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Direktionen

över lärarinnornas

pensionsanstalt.

Biksförsäkringsan

stalten.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 137.

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som är delägare i lärarinnornas pensionsanstalt

eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente varit berättigad att ingå som delägare

i densamma eller avgått med pension före den 1 januari 1911, äger rätt att, på

sätt och under villkor som nedan sägs, uppbära fyllnadspension.

2. Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av reglementet för

lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla fyllnadspension inträder den 1 juli det kalenderår,

då pensionstagaren fyller 60 år, dock icke före den 1 juli 19.. .*), med villkor

att hon vid sin avgaDg under minst 10 läsår bestritt sådan tjänstgöring vid enskild

läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma

för uppflyttning i högre lönegrad.

Tjänstår, då lärarinnas undervisningsskyldighet omfattat ett mindre antal veckotimmar

än 20, betraktas som så stor del av ett läsår, som antalet veckotimma.» utgör

del av 20.

Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara 20 veckotimmar och biträdande

föreståndarinnas undervisningsskyldighet bör omfatta minst 15 veckotimmar.

3. Fylluadspension för lärarinna, som är i tjänst den 1 januari 19...*) och vid

sin avgång innehar minst 30 sådana tjänstår, utgår med så stort belopp, att den tillsammans

med den pension, bon uppbär från lärarinnornas pensionsanstalt eller från

någon av de äldre statsunderstödda pensionsföreningarna, uppgår till 800 kronor. Om

denna fyllnadspension benämnes hel fyllnadspension, äger den lärarinna, vars tjänstgöring

omfattar en kortare tid, dock minst 10 år, uppbära eu fyllnadspension, som utgör

så stor del av hel fyllnadspension, som svarar mot den kortare tjänstgöringstiden.

4. För lärarinna, som avgått med pension före den 1 januari 19 .. .*), gälla enahanda

bestämmelser som för i tjänst varande lärarinna, dock att för henne totalpensionens

belopp skall utgöra högst 600 kronor.

Härefter infordrades yttrande från direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt.

Direktionen besvarade remissen genom underdånig'' skrivelse

den 13 januari 1916.

Ehuru det måhända läge närmast till hands, yttrade direktionen, att pensionsanstaltens

befattning i förevarande avseende begränsades till dess egna pensionärer, ville

direktionen — som ansäge sig kunna utgå från det antagandet, att dess utlåtande

erfordrades endast beträffande denna del av ärendet — ej motsätta sig den sålunda

föreslagna anordningen, enär det utan tvivel vore lämpligt, att fyllnadspensionerna

utbetalades från ett och samma håll. Direktionen förutsatte emellertid, att

pensionsanstalten, som ej hade medel för ändamålet disponibla, berättigades att

från statskontoret rekvirera vad för varje utbetalningsperiod beräknades bliva erforderligt.

Efter nådig remiss har jämväl riksförsäkringsanstalten yttrat sig i

ärendet. 1 underdånig skrivelse den 9 september 1916 erinrar riksförsäkringsanstalten,

att tre förslag förelåge till avgörande: "centralstyrelsens,

de sakkunnigas och läroverksöverstyrelsens, och bifogar vid sin skrivelse en

Härmed avses det år, då dessa bestämmelser träda i kraft.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 137.

21

sammanställning till uppvisande av innehållet i de tre förslagen och skiljaktigheterna

dem emellan. Härefter fortsätter riksförsäkringsanstalten:

Vid valet mellan de särskilda förslagen finner riksförsäkringsanstalten, att såväl

de sakkunnigas som läroverksöverstyrelsens förslag äro att föredraga framför det av

centralstyrelsen för Hide- och sarnskolefören ingen framlagda förslaget. Såsom läroverksöverstyrelsen

framhållit, synes sistnämnda förslag med sina många olika pensionsklasser

och varierande bestämmelser icke utgöra eu tillräckligt enkel och i övrigt tillfredsställande

lösning av den föreliggande frågan. Härtill kommer enligt riksförsäkringsanstaltens

mening, att samma förslag allt för mycket avviker från de bestämmelser,

som i övrigt gälla för pensioneringen av ifrågavarande lärarinnor.

Emot de sakkunnigas förslag — vilket däremot rätt nära ansluter sig till de

bestämmelser, som gälla enligt reglemeutet för lärarinnornas pensiousanstalt — kan

emellertid, såsom av läroverksöverstyrelsen anförts, med fog erinras, att pensionen

i vissa fall skulle giva ett allt för knappt levebröd på ålderdomen för dem, som ägnat

sitt egentliga livsarbete åt skolans tjänst. Dessutom hava enligt de sakkunnigas förslag

från rätten till fyllnadspension helt och hållet uteslutits lärarinnor, som avgått

ur tjänsten före år 1911. Av de skäl, centralstyrelsen för Hick- och samskoleföreningen

anfört, måste det emellertid anses synnerligen bebjärtansvärt, att även sistnämnda

grupp av lärarinnor, av vilka de allra flesta åtnjuta eu mycket ringa pension, erhåller

någon förbättring av sina ekonomiska villkor.

Dä läroverksöverstyrelsens förslag avser dels att bereda större pension åt de sämst

ställda bland de ännu tjänstgörande lärarinnorna och dels att bereda fyllnadspension

även åt lärarinnor, som avgått med pension före år 1911, anser riksförsäkringsanstalten

detta förslag ur nämnda synpunkter vara att föredraga framför de sakkunnigas

förslag. A andra sidan synes dock överstyrelsens förslag mindre väl än de sakkunnigas

ansluta sig till gällande bestämmelser för lärarinnornas pensionsansialt. Riksförsäkriugsanstalten

anser därför önskvärt, att överstyrelsens förslag i formellt hänseende

modifieras till närmare överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Beträffande

sättet för beräknande av statsbidrag samt för bestämmande av fyllnadspensions

belopp synes sålunda böra följas de sakkunnigas förslag (punkterna 3 och 4), varvid dock,

då kommunbidrag o. d. ej synas kunna ifrågakomma, statsbidragets belopp torde böra

böjas från 3 till 6 kronor per veckotimme och maximibeloppet för statsbidrag för år från

60 till 120 kronor. Pensionsbeloppet skulle då ungefärligen motsvara det belopp, som

skulle komma att utgå enligt överstyrelsens förslag, nämligen 800 kronor efter full

tjänstgöring, vilken dock, efter vad riksförsäkringsanstalten föresloge, skulle beräknas

enligt av de sakkunniga angivna grunder.

Enligt överstyrelsens förslag skulle det högsta belopp, med vilket pension till

ännu ej pensionerad lärarinna finge utgå, utgöra 800 kronor för lärarinna, som är i

tjänst den 1 januari det år, bestämmelserna träda i kraft. Att fixera en dylik för

alla lika gräns synes riksförsäkringsanstalten kunna medföra vissa oegentligheter. Det

skulle nämligen kunna inträffa, att en lärarinna, som med egna avgifter bidragit till

sin pensionering, ej erhölle större pension än en sådan, som ej alls bidragit därtill.

Riksförsäkringsanstalten skulle därför för sin del anse lämpligt, om maximibeloppet, i

likhet med vad som gäller enligt reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt, kunde

sättas till 1,200 kronor. Det belopp, varmed pensionen skulle komma att överstiga

800 kronor, borde dock endast motsvara lärarinnans egna avgifter, och med den formulering,

riksförsäkringsanstalten nedan föreslår beträffande beräknandet av statsbidrag,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 137.

skulle detta utan vidare bliva fallet. Emellertid är det givet, att eu höjning av maximigränsen

torde medföra ökade kostnader, och det är möjligt, att ur kostnadssynpunkt

hinder härför anses möta. Riksförsäkringsanstalten anser sig därför ej böra framställa

något yrkande i denna riktning. Skulle emellertid Kungl. Maj:t anse nu berörda

fråga höra upptagas till närmare prövning, torde en utredning rörande den

kostnadsökning, som kan bliva en följd av den ifrågasatta ändringen, böra verkställas.

Härför erforderligt material finnes ej i de remitterade handlingarna.

Skulle en höjning anses böra ske beträffande maximigränsen i nyssnämnda fall,

synes det kunna ifrågasättas, om det ej vore lämpligt, att samma gräns fastställes

även för de lärarinnor, som avgått med pension före den 1 januari det år, bestämmelserna

träda i kraft.

De grunder, riksförsäkringsanstalten i enlighet med vad sålunda anförts

föreslår, åro följande:

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som är delägare i lärarinnornas pensionsanstalt

eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente varit berättigad att ingå som delägare

i densamma eller avgått med pension före den 1 januari 1911, äger rätt att

på sätt och under villkor, som nedan sägs, uppbära fyllnadspension.

2. Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av reglementet för

lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla fyllnadspension inträder den 1 juli det kalenderår,

då pensionstagaren fyller 60 år, dock icke före den 1 juli 19... *), med

villkor att hon vid sin avgång under minst 10 läsår bestritt sådan tjänstgöring vid

enskild läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna sig

densamma för uppflyttning i högre lönegrad.

Tjänstår, då lärarinnas undervisningsskyldighet omfattat ett mindre antal veckotimmar

än 20, betraktas som så stor del av ett läsår, som antalet veckotimmar utgör

del av 20.

Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara 20 veckotimmar. Biträdande

föreståndarinna tillgodoräknas 5 veckotimmar utöver det antal, som hennes undervisningsskyldighet

omfattar, dock sammanlagt högst 20.

3. För varje sådant tjänstår tillgodoräknas pensionstagaren ett bidrag med 6 kronor

för varje veckotimme, dock att det bidrag, som för visst år sålunda må tillgodoräknas,

jämte det bidrag, som av staten och, beträffande lärarinna vid enskild mellanskola

eller vid högre flickskola, av kommun eller enskilda donatorer eller, beträffande lärarinna

vid högre goss- eller samskola eller vid enskilt lärarinneseminarium, av läroanstalten

för året må hava utbetalts för hennes pensionering, icke må överstiga 120

kronor.

4. Fyllnadspension utgår med det'' belopp, som enligt de för lärarinnornas pensionsanstalt

vid tiden för fyllnadspensionens beviljande gällande beräkningsgrunder

motsvarar de sålunda tillgodoräknade bidragen, dock att fyllnadspension tillsammans med

en från 60 års ålder utgående pension, som svarar mot de för pensionstagarens pensionering

utbetalda bidragen och de för erhållande av dessa bidrag erforderliga av

henne erlagda pensionsavgifter, icke må överstiga 800 kronor för lärarinna, som är i

tjänst den 1 januari 19...*), och 600 kronor för lärarinna, som avgått ur tjänsten

före nyssnämnda dag.

:) Det är bestämmelserna träda i kraft.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Slutligen yttrar riksförsäkringsanstalten:

Punkterna 1 och 2 i förestående grunder äro i allt väsentligt överensstämmande

med motsvarande delar av läroverksöverstyrelsens förslag. Punkterna 3 och 4 åter

hava samma lydelse som motsvarande delar av de sakkunnigas förslag, dock att statsbidraget

höjts till 6 kronor per veckotimme och i enlighet härmed högsta statsbidraget

för året satts till 120 kronor, varjämte i överensstämmelse med läroverksöverstyrelsens

förslag maximibeloppen för totalpensionen satts till respektive 800 och

600 kronor.

Riksförsäkringsanstalten har icke med ledning av uppgifterna i de remitterade

handlingarna kunnat verkställa utredning, huruvida de av riksförsäkringsanstalten

föreslagna ändringarna i läroverksöverstyrelsens förslag skulle medföra någon ökning

eller minskning av de utav överstyrelsen beräknade kostnaderna. Det synes därför

lämpligt, att centralstyrelsen för flink- och samskoleföreningen erhåller i uppdrag att

verkställa utredning i detta hänseende.

Läroverksöverstyrelsen anbefalldes härefter att från centralstyrelsen

infordra och med eget utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna utredning i

det av riksförsäkringsanstalten angivna avseende.

Den på grund härav av centralstyrelsen verkställda utredningen

innefattas i en skrivelse av den 20 november 1916 och är av följande

innehåll:

Beträffande storleken av det totala pensionsbeloppet, d. v. s. summan av lärarinnan

enligt nu gällande bestämmelser tillkommande pension och fyllnadspension,

överensstämma läroverksöverstyrelsens och de sakkunnigas förslag däri, att detta för i

tjänst varande lärarinnor satts till högst 800 kronor. På grund av de olika sätten

för beräkningen av fyllnadspensionen — som läroverksöverstyrelsen föreslagit skola

utgå med så stort belopp, att den tillsammans med den pension, lärarinnan uppbär

från någon av de båda enskilda lärarinnepensionskassorna, uppgår till 800 kronor vid

30 års tjänstgöring, men de sakkunniga däremot föreslagit skola utgå med det belopp,

som enligt de för lärarinnornas pensionsanstalt gällande beräkningsgrunderna motsvarar

ett bidrag av 3 kronor för varje veckotimme, vilket bidrag dock tillsammans med det

statsbidrag, som för året må hava utbetalts för hennes pensionering, icke må överstiga

60 kronor — bliva dock fyllnadspensionerna enligt läroverksöverstyrelsens förslag avsevärt

större än enligt de sakkunnigas förslag. Av de skrivelserna bifogade tabellerna

framgår, att det högsta belopp, som något av de beräknade åren skulle utbetalats till

nu i tjänst varande lärarinnor, enligt de sakkunnigas förslag bliver 26,000 kronor,

enligt läroverksöverstyrelsens omkring 33,000 kronor. Fördelningen på de särskilda

lärarinnorna blir också fördelaktigare enligt läroverksöverstyrelsens förslag, såsom framgår

av nedanstående tablå, utvisande vilka pensionsbelopp, som genom tilläggspensioner

ernås för de lärarinnor, centralstyrelsens undersökning omfattat.

Pensionernas

storlek.

Kronor.

200—299

300-399

erhålles av

» »

Enligt de

sakkunnigas

förslag.

2 personel5

»

Enligt läroverksöverstyrelsens

förslag.

— person

1 »

Centralstyrelsen

för flickoch

samskoleföreningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Pensionernas

Enligt de

Enligt läroverks-

storlek.

sakkunnigas

överstyrelsens

Kronor.

förslag.

förslag.

500—599 erhålles av

21 personer

6 personer

600 — 699 » »

34 »

18'' »

700 -799 » »

49 »

88 »

800 »

83

94 »

Även i ett annat avseende är läroverksöverstyrelsens förslag fördelaktigare, nämligen

därutinnan, att det i likhet med centralstyrelsens förslag förordar fyllnadspensioner

även för de lärarinnor, som vid tiden för de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande

redan äro pensionerade. Såsom centralstyrelsen i sin skrivelse redan framhållit

och riksförsäkringsanstalten ytterligare betonat, är det synnerligen behjärtansvärt,

att just denna grupp lärarinnor, vilkas ekonomiska ställning är synnerligen bekymmersam,

kommer i åtnjutande av någon förbättring av sina pensionsförmåner.

Riksförsäkringsanstaltens förslag, som i fråga om sättet för fyllnadspensionernas

beräkning i huvudsak ansluter sig till de sakkunnigas förslag, dock att statsbidraget

beräknas efter 6 kronor för veckotimme, tillgodoser i ännu högre grad än de båda

nyssnämnda förslagen lärarinnornas behov, samtidigt med att även åt de lärarinnor,

vilkas tjänstgöring ligger före den 1 januari 1911, beredes ett pensionstillskott motsvarande

det, som efter år 1911 åstadkommes genom kommunernas pensionsavgifter.

Det totala pensionsbeloppet föreslås av anstalten till 1,200 kronor, varvid,, på grund

av beräkningsgrunderna för fyllnadspensionen, det belopp, varmed pensionen kommer

att överstiga 800 kronor, motsvarar lärarinnans egna avgifter. Härigenom åstadkommes

enligt centralstyrelsens mening eu rättvisare fördelning av tilläggspensionerna, i

det att en lärarinna, som med större egna belopp än de obligatoriska hidragit till sin

pensionering, icke på grund härav erhåller mindre fyllnadspension än en sådan, som

ej bidragit utöver vad hon varit skyldig för erhållande av statsbidraget. Det högre

beloppet, till vilket total pensionen enligt detta förslag kunde få uppgå, torde också

kunna anses väl motiverat av de nu och med all sannolikhet för en längre framtid

rådande dyra tiderna och penningvärdets fall.

Enligt gjord beräkning skulle enligt detta förslag totalpensionerna för dem, som

erhölle tilläggspensioner, uppgå till följande belopp:

För

1

person ........................

...................... 300-

399

kronor

»

5

» ........................

........................ 400-

499

>J>

11

»

..................... 500-

599

»

27

........................ 600-

699

»

»

25

» ........................

........................ 700-

799

»

»

22

»

........................ 800-

899

»

57

» ........................

........................ 900-

999

»

»

76

» ........................

........................ 1,000-

1,099

»

66

» ........................

........................ 1.100-

1.199

»

»

58

•» ........................

........................ 1,200

Centralstyrelsen har även låtit verkställa en approximativ beräkning av de årliga

kostnader, som med hänsyn tagen till dödligheten sannolikt skulle från och med år 1917

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 137. 25

erfordras för beredande av fyllnadspensioner i överensstämmelse med riksförsäkringsanstaltens

förslag:

År.

För år 1917

i tjänst varande

lärarinnor.

Kronor.

För är 1917 med

pension avgångna

lärarinnor.

Kronor.

Summa.

Kronor.

1917

3,370

33,280

36,650

1918

9.200

32,000

41,200

1919

15,500

30.670

46.170

1923

42.600

24.950

67,550

1927

62,950

18.900

81.850

1931

68,780

12,900

81.680

1935

59,940

7,660

67.600

1939

47,010

3,750

50,760

1943

33.040

1,420

34.460

1947

20,250

380

20,630

1951

10,470

70

10.540

1955

4,430

—

4,430

1959

1,470

—

1,470

1963

370

—

370

1967

70

—

70

Dessa belopp komma vad beträffar de i tjänst varande lärarinnorna ganska nära

dem, som av centralstyrelsen ursprungligen föreslogos, under det de i fråga om de

pensionerade äro väsentligt högre, alldenstund flertalet av dessa lärarinnor för sin

pensionering åtnjutit -helt obetydliga pensionsbidrag av staten, varav följer, att då fyllnadspensionen

beräknas efter de av riksförsäkringsanstalten föreslagna grunderna, deras

fyllnadspensioner bliva relativt stora i trots av den föreslagna begränsningen av 600

kronor.

Då det av riksförsäkringsanstalten framlagda förslaget bäst av de nu föreliggande

tillgodoser det behov, för vars fyllande centralstyrelsen vågat påkalla statens

hjälp, samt kostnaderna härför icke torde kunna anses allt för betungande med hänsyn

till det antal lärarinnor, som här är i fråga, får centralstyrelsen, med frångående av

sitt tidigare framlagda förslag rörande tilläggspensionernas beräkning, vördsamt ansluta

sig till den av riksförsäkringsanstalten föreslagna lösningen av frågan.

I det av läroverksöverstyrelsen den 24 november 1916 avgivna utlåtande,

varmed centralstyrelsens yttrande överlämnades till Kungl. Maj:t,

anföres:

Det av riksförsäkringsanstalten utarbetade förslaget ansluter sig till läroverksöverstyrelsens

förslag i fråga om de lärarinnekategorier, som kunna komma i åtnjutande

av fyllnadspension, i fråga om pensionsålder samt beräkning av tjänstår

ävensom beträffande maximibeloppet av det statsbidrag, som skall kunna utgå till

lärarinnas fyllnadspension.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 113 käft. (Nr 137.)

Läroverks
överstyrelsen.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Däremot avviker riksförsäkringsanstaltens förslag från överstyrelsens i avseende

å sättet för beräkning av statsbidraget. Det är visserligen sant, att det av riksförsäkringsanstalten

föreslagna beräkningssättet ansluter sig till det för lärarinnornas

pensionsanstalt föreskrivna och att i detta avseende en viss enhetlighet måhända kan

vara önskvärd. Men då i fråga om fyllnadspensionerna de beräknade årliga avsättningarna

av statsmedel till lärarinnas pensionering endast äro fingerade och sålunda

någon värdeändring av dessa tänkta inbetalningar i verkligheten icke förekommer —

i morsats till vad som är fallet i fråga om de ärliga avsättningarna till de egentliga

pensionerna — så bar det synts överstyrelsen mindre lämpligt att i detta fall tilllämpa

ett dylikt beräkningssätt. Då denna fråga emellertid är i det hela av mera

underordnad betydelse, anser sig överstyrelsen i detta avseende icke böra framställa

något särskilt yrkande.

Riksförsäkringsanstalten bar vidare föreslagit, att totalpensionens belopp, som av

överstyrelsen föreslagits till respektive 800 och 600 kronor, må kunna utgå med

samma maximibelopp, som är föreskrivet i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt,

och sålunda kunna uppgå till högst 1,200 kronor. Härvid skall dock den summa,

med vilken fyllnadspensionen kommer att överstiga förutnämnda belopp, motsvara

lärarinnans egna, ej obligatoriska avgifter, varmed då avses sådana avgifter, som äro

erforderliga för utfående av statsbidrag till pensionsavgifterna.

De skäl, som anförts till stöd för detta förslag, synas överstyrelsen beaktansvärda,

och det är i själva verket endast hänsynen till de med sagda förslag förenade

kostnaderna, som gjort, att överstyrelsen i sitt förslag ansett sig böra stanna vid lägre

belopp än det nyssnämnda. Den av centralstyrelsen nu senast verkställda utredningen

giver vid banden, att kostnaderna för den högre pensionsgränsens införande skulle

medföra ungefär en fördubbling av ifrågavarande pensionskostnader. Då emellertid

förbättringen i pensionstagarnas förmåner skalle bliva högst väsentlig och eu dylik

förbättring kan anses både billig och rättvis, så vill överstyrelsen för sin del gärna

förorda det ifrågavarande förslaget i denna punkt.

Överstyrelsen tillåter sig slutligen framhålla ännu en omständighet. Genom

beslut av 1916 års riksdag bar medgivits, att enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna lämpligt meddela, behövande folkskollärare och folkskollärarinnor, vilka

erhållit avsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning till belopp, som

understiger 800 kronor, må''för år 1917 tillerkännas understöd till så stort belopp,

att detsamma tillsammans med pensionsbeloppet uppgår till 800 kronor.

I såväl överstyrelsens som riksförsäkringsanstaltens förslag är maximibeloppet av

statsbidraget till fyllnadspension åt sådana lärarinnor, som avgått med pension, då de

eventuella bestämmelserna om fyllnadspensioner träda i kraft, föreslaget till 600 kronor.

I betraktande av det åt folkskollärarinnorna enligt anförda riksdagsbeslut beviljade

statsbidraget å 800 kronor synes det billigt, att även det nyssnämnda bidraget

av statsmedel till fyllnadspension åt berörda kategori av lärarinnor kunde utgå med

samma belopp, 800 kronor. I så fall skulle ingen skillnad förefinnas mellan statsbidragets

storlek för de båda i överstyrelsens och riksförsäkringsanstaltens förslag upptagna

lärarinnekategorierna utan för dem båda kunna utgå med högst 800 kronor.1)

Kostnaden för nämnda förhöjning skulle i sin helhet uppgå till omkring 1,200 kronor

under första året för att sedermera så småningom minskas och till slut alldeles upphöra.

x) Vid överstyrelsens yttrande i denna del bör anmärkas, att den angivna summan,

800 kronor, icke skulle utgöra statsbidragets utan totalpensionens maximibelopp.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kanyl. Maj.is Nåd. Proposition ATr 187.

På grund av vad bär blivit anfört far överstyrelsen ansluta sig till det av riksförsäkringsanstalten

framlagda förslaget till ifrågavarande fyllnadspensioners ordnande;

dock med den ändring, att de i mom. 4 av nämnda förslag angivna maximibeloppen

måtte för båda där berörda lärarinnekategorier bestämmas till 800 kronor.

Slutligen har, efter nådig remiss, även statskontoret den 3 januari1917

till Kungl. Magt inkommit med underdånigt den 14 december 1916

dagtecknat utlåtande i detta ärende.

Statskontoret förklarar sig anse starka billighetsskäl föreligga för beredande av

någon tilläggspension åt de lärarinnor, vilkas tjänstetid helt och hållet eller åtminstone

till någon större del infallit före år 1911. I likhet med flertalet av de i ärendet

hörda ansåge statskontoret sådan pensionsförbättring böra beredas såväl åt dem,

vilka pensionerats redan före ingången av år 1911, som åt dem, vilka väl kvarstått i

tjänst efter nämnda tidpunkt men blott i mindre grad kunnat tillgodogöra sig fördelarna

av de nya pensioneringsgrunderna. Därvid syntes det statskontoret, som om det

måste anses billigt, att pensionen förbättrades åtminstone i sådan omfattning, som

bleve en följd av att statens kostnad för pensioneringen av en var äldre lärarinna

bestämdes till samma belopp, som skulle hava drabbat staten, om reglementet för

lärarinnornas pensionsanstalt varit tillämpligt under hela hennes tjänstetid. Statskontoret,

som ansåge det av läroverksöverstyrelsens tillkallade sakkunniga föreslagna och

av riksförsäkringsanstalten förordade sättet för pensionstilläggens beräknande vara

ändamålsenligt, hölle alltså före, att tillgodoräknande av 3 kronor för varje veckotimme

på sätt de sakkunniga föreslagit vore det minsta bidrag av statsmedel, som

borde ifrågakomma. Utredningen gåve emellertid vid handen, att en sålunda bestämd

förbättring i många fall icke bleve tillräcklig. Höjdes beloppet för veckotimme till

6 kronor, innebure detta, att staten i fråga om dessa lärarinnor övertoge hela den

de! av pensioneringskostnaden, som enligt reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt

beträffande delägarna i anstalten ålåge vederbörande kommun eller läroanstalt.

Såsom förut i ärendet anförts vore det visserligen uppenbart, att något bidrag från

kommun eller läroanstalt icke kunde ifrågasättas för dessa äldre lärarinnors ^förbättrade

pensionering; men å andra sidan saknades det icke heller skäl att ifrågasätta,

huruvida anledning förelåge för staten att i detta fall utsträcka sin hjälp därhän, att

staten skulle för en var av dessa äldre lärarinnors pensionering bidraga med dubbelt

så stort belopp som det, vilket staten enligt reglementet för den nya kassan

skulle gälda såsom bidrag till pensionering av delägare i kassan.

Därest, såsom önskvärt syntes, något större bidrag kunde bevilja® än de sakkunniga

föreslagit, men bidraget å andra sidan ansåges icke böra utgå med så stort belopp,

som riksförsäkringsanstalten ifrågasatt, syntes detta utan rubbning av beräkningsgrunden

lätt kunna ske genom bestämmande, att för varje veckotimme skall tillgodoräknas

ett belopp av exempelvis 4 eller 5 kronor, vilket då skulle motsvaras av

ett högsta tillgodoräknat årsbidrag av 80 å 100 kronor.

1 fråga om de olika förslag, som framställts beträffande det maximibelopp, vartill

tilläggspensionen jämte den vederbörande reglementsenligt tillkommande pensionen

skulle få uppgå, ville det synas statskontoret tvivelaktigt, huruvida, då det här

gällde ett av billighetsbänsyn framkallat understöd, anledning kunde anses föreligga

att med statsbidrag åstadkomma högre sammanlagd pensionsförmån än 800 kronor,

däri inberäknat vad som motsvarade av lärarinnan erlagda frivilliga avgifter till

Statskon
toret.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137-

någon av de äldre pensionskassorna. Till detta belopp syntes sammanlagda pensionsförmånen

även för de lärarinnor, som med pension avgått redan innan den föreslagna

förbättringen trädde i tillämpning, höra höjas, om skillnaden i kostnad härför i järnrörelse

med kostnaden för ett maximibelopp av 600 kronor för denna kategori av lärarinnor

endast skulle, såsom av läroverksöverstyrelsens senaste utlåtande i ärendet

syntes framgå, belöpa sig till omkring 1,200 kronor under första året för att sedermera

småningom minskas. Med hänsyn till den föreslagna tilläggspensionens karaktär

av understöd till beredande av nödiga existensmedel torde jämväl kunna ifrågasättas,

huruvida icke i detta fall, såsom vid beviljande av andra dylika pensionsförbättringar

ägt ram, borde för åtnjutande av pensionsförbättringen uppställas såsom villkor,

att vederbörande lärarinna styrkte, att hon för sitt uppehälle vore i behov av sådan

förbättring; åtminstone syntes detta böra gälla såsom förutsättning för pensionsförbättring

åt de lärarinnor, som från befattningen avgått redan innan de föreslagna

bestämmelserna trätt i tillämpning.

Med de modifikationer, som kunde föranledas av de erinringar, statskontoret nu

framställt, ausåge sig statskontoret kunna tillstyrka, att föreliggande fråga i huvudsak

ordnades på sätt riksförsäkringsanstalten föreslagit; dock ville statskontoret ifrågasätta,

huruvida icke till de av riksförsäkringsanstalten föreslagna bestämmelser borde fogas en

föreskrift, att. i övrigt stadgandena i reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt skulle

i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande nu ifrågavarande tilläggspensioner.

Vid bifall härtill komme kostnaden givetvis att understiga den, som riksförsäkrmgsanstaltens

förslag beräknats medföra, men å andra sidan kunde något exakt

belopp icke angivas; och torde med hänsyn härtill ett förslagsanslag till lämpligt

belopp, förslagsvis för år 1918 ett anslag å 25,000 kronor, böra å extra stat under tionde

huvudtiteln i riksstaten äskas att användas till fyllnadspensioner åt vissa äldre lärarinnor.

Departe
mentschefen.

Om behövligheten av åtgärder i det syfte, som centralstyrelsens framställning

avser, råder full enighet mellan dem, som yttrat sig i ärendet,

och jag torde icke hava av nöden att med flera ord giva skäl för min

anslutning till den samfällda meningen härom.

I det närmaste är man oek ense i fråga om de kategorier av lärarinnor,

som skola kunna erhålla tilläggspension. De av läroverksöverstyrelsen

tillkallade sakkunniga hava ifrågasatt uteslutande av de lärarinnor,

vilka avgått med pension före den 1 januari 1911. Att undantaga dessa

kan emellertid med skäl befaras innebära ett uteslutande av många, som

särskilt väl äro i behov av förbättring i sin pension. Jag gillar därför

överstyrelsens, riksförsäkringsanstaltens och statskontorets samstämmande

mening, att även nyssberörda lärarinnor skola kunna erhålla tilläggspension.

De bestämmelser härutinnan, vilka böra fastställas, kunna givas den

formulering, som de erhållit i punkt 1 av överstyrelsens och riksförsäkringsanstaltens

förslag. Ett par ord torde böra inskjutas för att fullt

tydliggöra, att lärarinnor, som avgått med reglementsenlig pension efter

den 1 januari 1911 men före den tid. då de nya bestämmelserna om fyllnadspension

träda i kraft, kunna erhålla sådan pension.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137. 29

Såsom punkt 2 i bestämmelserna kan vad riksförsäkringsanstalten, i

nära anslutning till överstyrelsen, under motsvarande punkt föreslagit införas,

dels med vissa för tydlighetens skull av mig vidtagna modifikationer

med hänsyn till önskvärdheten att klargöra beräkningen av tjänstår,

dels med ett av vad statskontoret i ärendet anfört föranlett tillägg.'' Statskontoret

har vidrört den frågan, huruvida såsom villkor för tillgodonjutande

av tilläggspension bör uppställas, att vederbörande lärarinna styrker,

att hon för sitt uppehälle är i behov av sådan pensionsförbättring. Åtminstone

borde detta, anser statskontoret, gälla i fråga om dem, som avgått

från sin befattning redan innan de föreslagna bestämmelserna trätt i

tillämpning. Härutinnan instämmer jag med statskontoret.

I avseende å beräkningen av statsbidraget för fixerande av fyllnadspensionens

belopp hava olika grunder föreslagits. De huvudprinciper,

som de sakkunniga härutinnan velat uppställa, hava vunnit gillande av

riksförsäkringsanstalten och statskontoret. Centralstyrelsen har i sitt i

ärendet avgivna yttrande icke gjort någon invändning mot dessa principer,

och läroverksöverstyrelsen har i sitt senare utlåtande ansett sig icke

böra framställa något särskilt yrkande. Beträffande det belopp, som

borde tillgodoräknas för veckotimme, hava olika förslag gjorts av de sakkunniga,

riksförsäkringsanstalten och statskontoret. De "synpunkter, som

statskontoret i avseende härå utvecklat, synas mig värda beaktande. Jaganser,

att beloppet bör sättas till o kronor.

I fråga om det bidrag, som för visst år sålunda må tillgodoräknas,

har riksförsäkringsanstalten föreslagit den begränsningen, att detsamma

jämte det bidrag, som av staten och, beträffande lärarinna vid enskild

mellanskola eller vid högre flickskola, av kommun eller enskilda donatorer

eller, beträffande lärarinna vid högre goss- och samskola eller vid enskilt

lärarinneseminarium, av läroanstalten för året må hava utbetalts för hennes

pensionering, icke må överstiga 120 kronor, en maximisumma som enligt

mitt förslag bör sättas till 100 kronor. Jag har mot den föreslagna begränsningen

i övrigt intet annat att erinra, än att, då föreskrift om bidrag

från kommuner eller enskilda donatorer eller vederbörande läroanstalter

varit gällande endast för tiden från och med år 1911, ett förtydligande i

fråga om dessa bidrag torde böra införas i punkt 3.

Aven i fråga om det maximibelopp, vartill tilläggspensionen jämte

den reglementsenligt bestämda pensionen skulle få uppgå, hava meningarna

varit delade. Centralstyrelsens ursprungliga förslag avsåg fyra olika

belopp för lika många olika kategorier av lärarinnor. Redan de sakkunniga

frångingo uppställandet av så många olika maximibelopp. Ett av

dem alternativt föreslaget belopp, 800 kronor, har sedan vunnit anslut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kringla Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

ning, och statskontoret finner detsamma böra tillämpas beträffande samtliga

ifrågavarande lärarinnor. Det är emellertid att märka, att enligt

av riksförsäkringsanstalten framlagt förslag vederbörande lärarinnor skulle

kunna komma i åtnjutande av högre totalpension på grund av erlagda

frivilliga pensionsavgifter till någon av de äldre pensionskassorna.

Såsom maximibelopp skulle då uppställas samma belopp, 1,200 kronor,

som gäller i fråga om pension ur lärarinnornas pensionsanstalt.

För min del finner jag mycket tala för den av riksförsäkringsanstalten

framkastade tanken. Den innebär ju en skälig uppmuntran för dem,

som i tid sökt att genom inbetalningar utöver de obligatoriska avgifterna

betrygga sin ålderdom. Jag vill därför i detta avseende följa riksförsäkringsanstalten.

Med ovannämnda modifikation i fråga om tillgodoräknat belopp för

veckotimme vill jag föreslå bestämmelser i punkterna 3 och 4 i väsentlig

överensstämmelse med vad riksförsäkringsanstalten under motsvarande

punkter föreslagit.

Såsom en punkt 5 bör i enlighet med statskontorets förslag i bestämmelserna

införas föreskrift därom, att i övrigt de i reglementet för lärarinnornas

pensionsanstalt givna bestämmelser rörande i reglementet avsedda

pensioner i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse beträffande nu

ifrågavarande tilläggspensioner.

Jämte det riksdagens godkännande å nu ifrågavarande bestämmelser

begäres bör hos riksdagen äskas anslag under tionde huvudtiteln att användas

till tilläggspensionerna. Anslaget bör med hänsyn till sitt ändamål

samt det för olika år växlande behovet uppföras å extra stat. Under

punkt 5 å tionde huvudtiteln, civila pensionsväsendet, har Kungl. Maj:t

i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition

angående förbättrade pensionsförmåner för lärarinnor vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, för ändamålet beräkna på extra stat för år

1918 ett belopp av 40,000 kronor. På grund av i ärendet företedda beräkningar

synes detta belopp nu böra såsom förslagsanslag å extra stat

äskas hos riksdagen. Ur anslaget skall direktionen över lärarinnornas pensionsanstalt

äga att från statskontoret rekvirera vad för varje utbetalningsperiod

beräknas bliva erforderligt. Bestämmelse härom samt i övrigt

nödiga närmare föreskrifter böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

Åberopande vad jag anfört hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen att

dels godkänna följande grunder för beredande av

tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda

enskilda läroanstalterna:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137. 31

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som är eller

varit delägare i lärarinnornas pensionsanstalt eller enligt

§ 2 i denna anstalts reglemente varit berättigad att

ingå såsom delägare i densamma eller avgått med pension

före den 1 januari 1911, äger rätt att, på sätt

och under villkor, som nedan sägs, uppbära tilläggspension.

2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning,

som i § 2 av reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt

sägs, erhålla tilläggspension inträder den 1 juli

det kalenderår, då pensionstagaren fyller 60 år, dock

icke före den 1 juli 1918, med villkor dels att hon vid

sin avgång under minst 10 tjänstår, beräknade på sätt

nedan under punkt c) sägs, bestritt sådan tjänstgöringvid

enskild läroanstalt, att hon enligt eljest gällande bestämmelser

ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma för

uppflyttning i högre lönegrad, dels så vitt angår lärarinna,

som före den 1 juli 1918 avgått från sin befattning,

att hon styrker sig vara för sitt uppehälle i behov

av tilläggspensionen.

b) Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara

20 veckotimmar för läsår. Biträdande föreståndarinna

tillgodoräknas 5 veckotimmar utöver det antal,

som hennes undervisningsskvldighet omfattar, dock sammanlagt

högst 20 för läsår.

c) För föreståndarinna anses läsår motsvara tjänstår;

för biträdande föreståndarinna eller lärarinna skall

läsår, som omfattar minst 20 veckotimmar, anses motsvara

fullt tjänstår samt läsår, som omfattar ett mindre

antal veckotimmar än 20, betraktas som så stor

del av ett tjänstår, som antalet veckotimmar utgör del

av 20.

3. För varje läsår tillgodoräknas pensionstagaren

ett bidrag av 5 kronor för varje veckotimme, dock

att det bidrag, som för visst år sålunda må tillgodoräknas,

jämte de bidrag, som staten och, beträffande tiden

från och med år 1911, kommun eller enskilda donatorer

eller vederbörande läroanstalt för året haft att vidkännas

för lärarinnas pensionering, icke må överstiga sammanlagt

100 kronor.

O •

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 137.

4. Tilläggspension utgår med det belopp, som

enligt de för lärarinnornas pensionsanstalt vid tiden för

tilläggspensionens beviljande gällande beräkningsgrunder

motsvarar de sålunda tillgodoräknade bidragen; dock att

tilläggspensionen tillsammans med den pension, som skulle

reglementsenligt tillkomma vederbörande vid 60 års

ålder, endast för det fall må överstiga 800 kronor, att

vid sammanläggningen högre belopp uppkommer på

grund därav, att vederbörande lärarinna för sin pensionering

erlagt frivilliga avgifter utöver vad som erfordrats

för utbekommande av stadgat statsbidrag. I sådant fall

må totalpensionens belopp kunna uppgå till högst 1,200

kronor.

5. I övrigt skola de i reglementet för lärarinnornas

pensionsanstalt givna bestämmelser rörande i reglementet

avsedda pensioner i tillämpliga delar lända till

efterrättelse beträffande nu ifrågavarande tilläggspensioner;
dels

och för beredande av tilläggspensioner åt vissa

lärarinnor vid enskilda läroanstalter anvisa under riksstatens

tionde huvudtitel på extra stat för år 1918 ett

förslagsanslag å 40,OCH) kronor.

Vad departementschefen sålunda hemställt behagade

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets övriga

ledamöter, gilla; och skulle proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Buren.

Stockholm 1917, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1917:36 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1917:10 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten