Sök i Ratio Lex

Angående statsbanebyggnader i Norrland

1917-04-04 · 85 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 76 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:221, Angående statsbanebyggnader i Norrland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj\ts nådiga proposition till riksdagen angående

statsbanebyggnader i Norrland; given Stockholms slott

den 4 april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

l:o) att besluta, att inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare

skall å bandelen mellan Sorsele och Jokkmokk framdragas förbi Avaviken

och Gangsjajaure i huvudsaklig enlighet med vad i statsrådsprotokollet

angivits,

2:o) att, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet beträffande

varje särskild bana omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av

mark med mera iakttagas samt med rätt för Kungl. Maj:t att närmare

förordna om banornas sträckning, besluta

dels anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens

dalgångar från Forsmo å linjen Långsele—Selsjön av norra

stambanan till Hotings station å inlandsbanan, för vilken tvärbana, i

dess sträckning längs den så kallade Åkvisslanlinjen, anläggningskostnaderna

med tillämpning av de före kristidens början år 1914 rådande

arbets- och materialpriser beräknats till 8,700,000 kronor,

dels anläggande av en bibana från Hällnäs station å norra stambanan

till Lycksele för en med tillämpning av nyssberörda grunder beräknad

anläggningskostnad av 4,600,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana från Jörns station å norra stambanan

till Avaviken vid inlandsbanan för en med tillämpning av samma

grunder beräknad anläggningskostnad av 4,900,000 kronor,

dels ock anläggande av en bibana från Umeå till Holmsund jämte

förbindelsespår till en blivande hamn utanför Holmsund för en med

tillämpning av samma grunder beräknad anläggningskostnad av 1,200,000

kronor, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 182 höft. (Nr 221.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

3:o) att för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000

kronor, att utgå av lånemedel, för påbörjande av arbetena å tvärbanan

Forsmo—kloting.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

april 1917.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

MIkten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde vidare:

Inför Eders Kungl. Maj:t anhåller jag nu få ånyo framlägga frågan

om vissa järnvägsanläggningar i övre Norrland.

Till en början ber jag få erinra därom, att 1916 års riksdag i anledning

av en utav Eders Kungl. Maj:t den 31 mars 1916 avlåten

proposition fattade det för vårt land utomordentligt viktiga beslutet

om inlandsbanans fortsättande från Volgsjön ända Iram till Gällivare,

härvid dock förbehållande sig rätt att, beträffande den mellan Sorsele

och Jokkmokk liggande delen av inlandsbanan, vid en kommande

riksdag upptaga valet av linjesträckning till förnyad prövning.

Jag ber vidare få bringa i erinran, att de förslag till övriga järnvägar

i övre Norrland, som innefattades i Eders Kungl. Maj:ts förevarande

Inledning''.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Skälen för de

norrländska

järn vägsfrågornas

avgörande

snarast

och i ett

sammanhang.

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 221.

proposition, nämligen tvärbanorna Jörn—Avaviken och Forsmo—Hoting

samt bibanorna Hällnäs—Lycksele och Umeå—Holmsund, icke blevo av

riksdagen bifallna. I sin skrivelse i ämnet anförde riksdagen i denna

del, att riksdagen väl erhållit den uppfattningen, att staten borde anlägga

någon eller några tvärbanor till inlandsbanan, men att riksdagen, med

hänsyn till den begränsade tid, som stått riksdagen till buds för behandlingen

av nu ifrågavarande och andra vid riksdagen föreliggande

ärenden, icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning om det

antal tvärbanor, som borde byggas, eller om lämpligaste sträckningarna

för dessa banor. Riksdagen hade därför ansett, att tvärbanefrågan,

liksom frågan om de nya banor i övrigt, om vilkas beslutande förslag

framlagts i förevarande proposition, borde efter den förnyade omprövning

från Kungl. Maj:ts sida, som kunde anses erforderlig, ånyo föreläggas

riksdagen.

O 0

Slutligen tillåter jag mig erinra därom, att riksdagen i sin skrivelse

anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida och

i vilken omfattning andra statsinkomster än lånemedel borde komma

till användande för statsbanebyggnaderna i Norrland, samt i samband

med avgivande av framställning till riksdagen angående ytterligare

anslag för ifrågavarande banbyggnader framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Viktiga skäl synas mig tala för och göra det ovillkorligen nödvändigt,

att berörda järnvägs frågor avgöras snarast och i ett sammanhang.

Definitivt beslut om inlandsbanans sträckning måste föregå beslut

om åtminstone en av de ifrågasatta tvärbanorna. Samtliga ifrågavarande

järnvägsföretag äro vidare i större eller mindre grad beroende av varandra

och kunna på sätt och vis betraktas som ett enhetligt järnvägsföretag. I

mån som inlandsbanan öppnas för trafik allt längre norrut, framstår som

allt mera trängande behovet av kompletterande förbindelser österut från

de inre trakterna till deras av ålder varande kultur- och handelscentra,

såvida icke till skada för en sund och jämn utveckling handel och samfärdsel

skola ledas in på och bindas vid vägar, som äro främmande för

ifrågavarande områdens historiskt, geografiskt, kulturellt och administrativt

givna betingelser. De tvärbanor, varom här är fråga, komma att

verka som pulsådror för det ekonomiska och kulturella livet i tre län

av var för sig väldig utsträckning. Innan man ännu vet, hur järnvägsnätet

kommer att läggas, och följaktligen även, hur det icke kommer

att läggas, är man nödgad låta anstå med en mängd på dagordningen

stående frågor, såsom anläggande av vägar, sjukhus m. m. Nyodlingar

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

och kolonisationsföretag hållas tillbalen, och ovissheten lugger eu hämsko

på såväl den allmänna som den enskilda verksamheten i hela län, vilkas

starkt stigande folkmängd och växande kapitalkraft visa en sund utveckling

och fordra utrymme för densamma.

Emellertid torde, såsom jag tidigare under detta år haft anledning

nämna, det knappast vara antagligt, att den av riksdagen begärda utredningen

i fråga om bestridande av kostnaderna för statsbanebyggnaderna

i Norrland med andra medel än lånemedel skall kunna slutföras

i sådan tid, att resultatet skall kunna föreläggas årets riksdag.

De ytterligare undersökningar, som erfordras och vilka komma att utföras

inom finansdepartementet, måste nämligen såsom synnerligen ingående

kräva ansenlig tid.

Detta oaktat anser jag mig böra tillstyrka Eders Kung]. Maj:t att

till innevarande riksdag avlåta proposition i de norrländska järnvägsfrågorna.

Det förhållandet, att någon finansieringsplan icke kan samtidigt

framläggas, synes mig nämligen icke böra utgöra hinder för ett

principiellt beslut om vissa järnvägslinjers byggande, enär de för byggandet

erforderliga anslagsmedlen beviljas år för år.

Till de skäl, som sålunda anförts för ett beslut snarast möjligt, ber

jag slutligen få foga ett av mera allmän betydelse. Vid den ovisshet,

som under en tid framåt torde komma att råda på arbetsmarknaden,

kan det inträffa, att stora arbetarskaror plötsligt stå utan arbete. Det

bör då vara av allra största betydelse, att större offentliga arbeten

såsom ifrågavarande järnvägsbyggnader föreligga beslutade och så planerade,

att arbetet kan sättas i gång i nödig omfattning för att avhjälpa

en eventuell arbetsbrist.

Till statsrådsprotokollet över civilärenden den 31 mars 1916 har

jag utförligt anfört de allmänna skäl, som tala för såväl inlandsbanans

fortsättande som för tvärbanor mellan inlandsbanan och norra stambanan

och behovet av eu plan för statsbanebyggnaderna. Jag tillåter mig

hänvisa till detta yttrande under erinran, att erfarenheterna från det år,

som sedan dess förflutit, med växande skärpa visat angelägenheten av,

att landets alla tillgångar organiseras och tagas i bruk, liksom de ock

visa ett sådant starkt stigande värde för övre Norrlands tillgångar i

jord, skog och vattenkraft in. in., att kapitalutlägg för deras utnyttjande

framstår som allt mera motiverat även ur rent ekonomisk synpunkt.

Vad inlandsbanan angår, är densamma redan beslutad, och jag har

därför endast att, sedan vissa utredningar nu blivit slutförda, framlägga

förslag till dess sträckning mellan Sorsele och Jokkmokk. Beträffande

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

tvärbanorna har visserligen intet beslut blivit fattat om deras byggande,

men synes dock behovet av en eller flera tvärbanor, att döma av riksdagens

skrivelse, i riksdagen vara allmänt erkänt. Det gäller därför

närmast att mot varandra avväga gagnet och behovet av de många

olika tvärbanesträckningar, soro. kunna ifrågakomma. Vidare skall jag

ånyo framlägga förslag om banan Umeå—Holmsund, som i viss mån

har samband med övriga här berörda järnvägar, och framlägga en

byggnadsplan för de norrländska järnvägarna.

Kungi. brev De förberedande undersökningarna hava utförts av järnvägsstyrelsen

den e 1916. j enlighet med vad Kungl. Maj:t anbefallt i nådigt brev den 30 juni 1916.

Beträffande inlandsbanan anbefalldes järnvägsstyrelsen att med

anledning av och med beaktande av vad som i saken förekommit, efter

det styrelsen avgivit sitt förslag av den 11 februari 1916 — vilket förslag

låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition till nästlidet års riksdag —

verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med ytterligare utredning och

därpå grundat förslag i fråga om inlandsbanans sträckning mellan Sorsele

och Jokkmokk. Härvid borde särskild hänsyn tagas till de alternativa

sträckningarnas betydelse för skogsbrukets och jordbrukets utveckling

inom berörda trakter, och meddelades styrelsen, ätt dåvarande t. f. överjägmästaren

A. H. Holmgren samt lantbruksingenjören H. H. H. Wikström

förordnats att i egenskap av sakkunnige biträda styrelsen vid verkställandet

av utredning i nyss angivna hänseenden.

Vidkommande frågan om anläggande av tvärbanor och bibanor

uppdrogs åt styrelsen att i detta ämne verkställa och inkomma med

förnyad utredning, vid vars verkställande vederbörlig hänsyn skulle tagas

till de synpunkter och förslag, som i ämnet inom riksdagen framkommit.

JärnvKgssty- Med skrivelse den 7 mars 1917 överlämnade järnvägsstyrelsen den

ye!a;jl anbefallda förnyade utredningen i ärendet, åtföljd''av diverse kartor och

den Vs 1917. andra handlingar.

Ehuru denna vidlyftiga skrivelse av järnvägsstyrelsen befordrats

till tryck och således är lätt tillgänglig, kommer jag dock att i det

följande för vinnande av önskvärd överskådlighet tämligen utförligt

redogöra för de huvudsakliga delarna av densamma.

samman- Innan jag närmare ingår på järnvägsstyrelsens skrivelse, ber jag

fattning. att få förutskicka den upplysningen, att styrelsen efter förnyad omprövning

förordar samma sträckning för inlandsbanan och i övrigt

samma banor i övre Norrland, som styrelsen förordade i sin skrivelse

den 11 februari 1916, nämligen:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

för inlandsbanan mellan Sorsele och Jokkmokk sträckningen över

Avaviken och Jäknajaure, och vidare

tvärbanan Forsmo—Hoting,

tvärbanan Hällnäs—Stensele,

tvärbanan Jörn—Avaviken samt

bibanan Umeå—Holmsund.

Vad tvärbanan Forsmo—Hoting angår, har styrelsen efter den förnyade

utredningen uttalat sig för sträckningen över Akvisslan.

Jag vill ock redan nu meddela, att jag funnit mig i allmänhet höra

vidhålla mitt förra året avgivna förord och således i allt väsentligt

biträder styrelsens förslag, dock att jag förordar inlandsbanesträckningen

över Gangsjajaure, som i någon mån avviker från den av järnvägsstyrelsen

förordade sträckningen över Jäknajaure, och att jag icke anser

mig för närvarande beredd tillstyrka anläggningen av statsbana mellan

Lycksele och Stensele. De av mig förordade bansträckningarna — förutom

de av riksdagen redan beslutade — äro således följande:

sträckningen över Avaviken och Gangsjajaure för inlandsbanan

mellan Sorsele och Jokkmokk,

tvärbanan Forsmo—Hoting över Akvisslan,

bibanan Hällnäs—Lycksele,

tvärbanan Jörn—Avaviken samt

bibanan Umeå—Holmsund.

Dessa bansträckningar återfinnas å en karta över ifrågasatta och

av järnvägsstyrelsen föreslagna sträckningar av inlandsbanan och tvärbanor,

vilken karta torde som bilaga få åtfölja protokollet.

Närmast ber jag att få upptaga till behandling frågan om inlandsbanans

sträckning mellan Sorsele och Jokkmokk. Jag ber härutinnan få åberopa

nyssnämnda karta.

Då jag förra året underställde denna fråga Eders Kungl. Maj:ts

provning'', förelågo från Sorsele räknat två alternativsträckningar, den ena

över Kasker — å kartan betecknad med II — erbjudande huvudsakligen

fördelen av kortaste väglängd, den andra över Slagnäsforsen,

Avaviken och Jäknajaure — å kartan betecknad med III — vilken med

sin östligare sträckning erbjöd avsevärda fördelar såväl ur jordbruks- som

skogsbrukssynpunkt, samtidigt som linjen på lämplig punkt kom i beröring

med det stora arjeplogska sjösystemet. Sedan generalstabschefen

förklarat sig ej hava någonting att erinra mot sistnämnda sträckning och

densamma förordats av järnvägsstyrelsen, förordade även jag valet av

Inlandsbanan

mellan

Sorsele och

Jokkmokk.

Alternativ,

längder och

kostnader.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

denna sträckning. Densamma ingick också i den av Eders Kungl. Maj:t

till 1916 års riksdag avlåtna propositionen om inlandsbanans byggande.

Sedermera har järnvägsstyrelsen på Kungl. Maj :ts befallning verkställt

omfattande undersökningar i syfte att finna eu än lämpligare sträckning

och härvid dels låtit å marken utstaka tvänne linjer, en över Kåbdalis och

en över Gangsjajaure, dels låtit okulärt undersöka en linje över Ersnäs.

Med Kåbdalislinjen —- å kartan betecknad med I — har man sökt

finna en sträckning, som, med minsta möjliga förlängning eller dragning

mot öster, från Avaviken ginge fram genom de värdefulla skogarna söder

och öster om Malmesjaure. Terrängens beskaffenhet har emellertid framtvungit

en icke önskad starkt östlig sträckning norr om Piteälven, så

att banan kommit på ett avstånd av endast omkring fem mil från norra

stambanan vid Ålvsbyns station.

Med Gangsjajaurelinjen — å kartan betecknad med IV — har avsetts

att vinna en sträckning över Avaviken, som skulle i möjlig mån

tillgodose önskningarna i Arjeplogs socken och särskild socknens kyrkoby.

Ersnäslinjen — å kartan betecknad med V — utgör ett underalternativ

till nyssnämnda linje och avser att vinna vägförkortning

genom att undgå den stora kröken förbi Avaviken.

Valet av inlandsbanesträckning inverkar på längden och kostnaden

för en tvärbana från Jörn, och anser järnvägsstyrelsen, att vid

prövning av de olika inlandsbanealternativen hänsyn bör tagas till detta

förhållande. Om än något beslut om eu sådan tvärbana icke föreligger,

anser dock även jag riktigt, att sådan hänsyn tages, och tillåter jag

mig erinra om de mycket beaktansvärda fördelar, en sådan tvärbana,

utgående från Avaviken, skulle medföra, enligt vad jag redan förra året

haft anledning framhålla och i det följande skall ytterligare utveckla.

Vid Kaskerlinjens byggande får en eventuell tvär bana tänkas ansluta

antingen, på sätt från Arjeplogs socken föreslagits, vid Gubblijaure

med dragning’ norr om Storavan eller, på sätt järnvägsstyrelsen

förordar, vid V. Vuojjaure med dragning över Bergnäs söder om Storavan.

Bygges Ersnäslinjen, får tvärbanan tänkas utdragen söder om

Storavan, tills anslutning erhålles. Vid byggande av Gangsjajaureoch

Jäknajaurelinjerna erhålles anslutning med tvärbanan vid Avaviken,

medan vid Kåbdalislinjen sådan anslutning vinnes längre åt öster eller

tre kilometer väster om Arvidsjaurs kyrkoby.

I följande tabell äro längder och kostnader angivna dels för

inlandsbanan mellan Sorsele och Jokkmokk dels för en supplerande

tvärbana till Jörn.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

9

Alternativa sträckningar

för inlandsbanan.

Banlängder.

Byggnad »kostnader.

Inlands-

banan

So redo—

Jokkmokk.

Tvärbanan

till Jörn.

Summa.

In] an döha nan

Sorsdc—

Jokkmokk.

Tvärbanan

till Jörn.

Summa.

Km.

Km.

Km.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I. Kåbdalislinjen...........

254

79

333

17,000,000

—

4,100,000

—

21,100,000

—

II. Kaskerlinjen med tvär-

banan anslutande vid

a) V. Vuojjaure.........

216

141

357

14,350,000

—

7,480,000

—

21,830,000

—

b) Gubblijaure...........

216

147

363

14.350,000

-

8,180,000

—

22,530,000

—

i III. Avavikslinjen över Jäk-

najaure....................

248

98

346

16,000,000

—

4,900,000

—

120,900,000

1

—

! IV. Avavikslinjen över Gång-

ej aj au re..................

244

98

342

15,740,000

—

4,900,000

—

20,640,000

—

; V. Ersnäslinjen ...............

231

in

342

15,200,000

—

5,580,000

—

20,780,000

—

I denna tabell äro kostnaderna för Kaskerlinjen och för Jäknajaurelinjen

npptagna till belopp, som med respektive 130,000 och

220,000 kronor överstiga de av järnvägsstyrelsen år 1916 beräknade

kostnaderna. Anledningen härtill anges av styrelsen vara följande.

»Vid upprättandet av förslaget för Kåbdalislinjen hava anordningarna vid de

olika trafikplatserna tänkts utförda efter något olika och dyrare bangårdstyper,

än som tidigare använts vid förslagen för andra sträckningar för inlandsbanan i

dessa trakter, och för vilka kostnaderna angivits bland annat i styrelsens underdåniga

skrivelse den 11 februari 1916, på det att anordningarna skulle bliva utförda

med hänsyn till de krav, som numera ställas pa desamma. Vidare nar

vid de nu senast verkställda kostnadsutredningarna beräknats, att utgrävning av

^skjutande jord i banvallen skulle ske i något större utsträckning redan under

byggnadstiden, än som förut tänkts. Huvudsakligen i följd härav har man nu,

för att få fullt rättvis jämförelse mellan nu föreliggande alternativa linjer, ansett

sig böra även göra mindre justering av kostnadsberäkningarna för Kaskerlinjen

och Avavikslinjen över Jäknajaure.»

I övrigt må framhållas, att samtliga kostnader hänföra sig till de

arbets- och materialpriser, som gällde år 1914. Styrelsen bär icke

funnit erforderligt att ingå på prövning, i vad man dessa kostnader

kunnat röna inverkan av de under nuvarande kristid stegrade konjunkturerna,

enär det i detta sammanhang endast gäller att sinsemellan jämföra

olika förslag.

Bihang till Riksdagens protokoll 1817. 1 sand. 182 höft. (Nr 221.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Yttranden av

sakkunniga

och hörda

myndigheter.

Lantbruksincenjör

H. Wikström.

Överjägmäataren

A.

H. Holmgren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Sedan förestående fem alternativa förslag till linjesträckningar blivit

funna, bar järnvägsstyrelsen inhämtat yttrande över deras inbördes företräden

av de av Kungl. Maj:t förordnade sakkunnige på jordbruks-och

skogsbrukshanteringens områden samt, sedan dessa yttranden ingått,

ytterligare inhämtat yttranden från Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Västerbottens och Norrbottens län, domänstyrelsen och chefen för

generalstaben.

Lantbruksingenjör H. Wikström anser, att klimatet i ifrågavarande trakter

icke lägger hinder i vägen för ett framgångsrikt jordbruk, blott detta anpassas

efter de former, som naturen själv anvisat. Inom de högre belägna områdena

norr om Arjeplogssjöarna måste jordbruket dock inriktas enbart på produktion

av kreatursfoder och boskapsskötsel; inom områdena söder om Storavan samt

även längre norrut särskilt kring Kåbdalislinjen kan produktionen jämväl omfatta

brödsäd och rotfrukter. För odling synnerligen lämpliga torvmarker finnas dels

i stor utsträckning i området söder och sydväst om sjön Storavan, dels ock kring

linjerna norr om A vaviken, dock i ojämförligt största utsträckning kring Kåbdalislinjen.

Inom dessa trakter finnes ock mindre stenbunden och för odling tjänlig

fastmark. Däremot är Kaskerlinjen norr om Kasker dragen genom karga och ogästvänliga

trakter, bestående huvudsakligen av fjäll eller blockrika moränmarker,

som utestänga tanken på odling. Därvarande myrar ägna sig ej heller för torrläggning

och uppodling bland annat på grund av deras betydande höjd över havet.

Kaskerlinjen anses böra helt och hållet lämnas ur "räkningen. Vid värdesättande

av de övriga linjerna ges ett avgjort företräde åt Kåbdalislinjen, såsom

berörande ett lägre liggande, jämväl för brödsädesproduktion lämpligt område,

inom vilket bebyggelsernas antal redan är jämförelsevis stort och där de flesta

och mest bärkraftiga nya jordbruken kunna upptagas.

Vid Kåbdalislinjens byggande måste de väster därom belägna fåtaliga jordbruken

anses få sin järnvägsförbindelse ej alltför illa ordnad med en väglängd

till station av intill 5 ä 6 mil, Emellertid synes avgörande hänsyn vid inlandsbanans

förläggning genom dessa trakter ej böra tagas till jordbruksintressena,

enär jordbruket under en avsevärd tid framåt endast torde komma att mera tillfälligt

anlita järnvägen.

De olika banförslagen bedömas av överjägmästaren A. H. Holmgren huvudsakligen

efter sin betydelse för tillvaratagande av kol virke med åtföljande möjligheter

för införande av rationell beståndsvård. Under medverkan av respektive

revirförvaltare har efter en av herr Holmgren företagen rundresa genom området

skogsmarken indelats i tre kategorier, nämligen sämre, medelgod och bättre mark.

I nedanstående tabell anges de beräknade arealer skogsmark av olika bonitet,

vilkas virke kan genom olika inlandsbanelinjer tillgodogöras för kolning, dels

skogskolning, dels ugnskolning av till upptagningsmagasin vid järnvägen framflottat

virke.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

11

1

Avavikslinjen över

Kåbdalis-

Kaskerlinjen

Ersnäslinjen

linjen.

Gangsjajaure

Jäknajauro

Areal

skogsmark i kvkm.

Zon för skogskolning:

Sämre skogsmark ...............

2,039.3

1,990.0

2,039.6

1,943.8

9S5.8

Medelgod » ...............

1,972.6

2,051.0

2,408.3

2,412.3

3,657.8

Bättre » ...............

194.0

475.1

595.0

732.5

845.7

Summa

4,205.9

4,516.1

5,042.9

5,088.6

5,489.3

Zon för ugnskolning:

Sämre skogsmark...............

1,223.5

1,346.7

1,346.7

1,583.7

676.8

1 Medelgod »

8S6.6

1,116.7

1,116.7

1,355.4

981.7

j. Bättre » ...............

82.3

54.5

54.5

54.5

54.5

Summa

2,192.4

2,517.9

2,517.9

2,993.6

1,713.0

Hela kolningszonen:

Sämre skogsmark ...............

3,262.8

3,336.7

3,386.3

3,527.5

1,662.6

Medelgod » ...............

2,859.2

3,167.7

3,525.0

3,767.7

4,639.5

Bättre »

276.3

529.6

649.5

787.0

900.2

Summa

6,398.3

7,034.o

7,560.8

8,082.2

7,202.3

P

r o c e n t

Sämre skogsmark ..................

50.9

47.6

44.9

43.7

23.i

Medelgod » .................

44.7

44.9

46.6

46.6

64.5

Bättre » ..................

4.4

7.5

8.5

9.7

12.4

De fyra första linjerna genomlöpa alla en omkring 1,400 kvadratkilometer

stor, av myrar uppfylld högplatå norr om Pite älv, som ur skogssynpunkt är så

gott som värdelös. Denna omständighet ställer samtliga dessa linjer långt efter

Kåbdalislinjen ur skogssynpunkt. Det skogliga tillståndet längs sistnämnda

linje är ock bättre än kring de västligare alternativen, varför med hänsyn till

skogsbeståndens nuvarande tillstånd Kåbdalislinjen komme att tillföras både mer

kol och tjära än vad som kan beräknas för en var av övriga linjer.

Ur skogssynpunkt graderas slutligen linjerna i följande ordning:

1. Kåbdalislinjen, avgjort den förnämligaste.

2. Avavikslinjen över Jäknajaure.

3. » » Gangsjajaure.

4. Ersnäslinjenl aYm0rt minst förmånliga,

5. KaskerlinjenJ ™

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

bottens län.

Domän
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Kungi Maj:t8 Konungens befallningshavande i Norrbottens och Västerbottens län förorda

havande8i kåd,a Kåbdalislinjen med hänsyn till de resultat, vartill de jordbruks- och skogs
Västerbottens

brukssakkunnige kommit, dock under vissa reservationer med hänsyn till alterooh

Norr- nativets läge och dess starkt östliga sträckning. Av befallningshavanden i Norrbottens

län ifrågasattes vid val av annan sträckning än Kasker- eller Ersnäslinjerna

en bibana från Avaviken till den punkt, där Ersnäslinjen skär landsvägen

till Arjeplog i syfte att bereda lättnad för den ekonomiska och andliga utvecklingen

i Arjeplogs avskilda socken.

Domänstyrelsen vitsordar, att Jäknajaurelinjen ända till Piteälven har en

sträckning, som med hänsyn till skogsbrukets intressen skulle kunna fullt godtagas

och förordas,^ men avstyrker dock bestämt denna linje, enär densamma

norr om Piteälven får att under en sträcka av omkring fem mils längd genomgå

till största delen improduktiva och så gott som fullständigt öde marker. Kåbdalslinjen

förordas utan tvekan.

Chefen för I skrivelser till järnvägsstyrelsen den 7 och den 21 februari 1917

tramlagger chelen för generalstaben sm ståndpunkt i järn vägsfrågan.

Den linje, som kräver den kortaste byggnadstiden, anges bestämt

vara att föredraga, och måste denna omständighet tagas i betraktande

jämte en i strategiskt avseende lämplig planutstakning av banan.

Kåbdalislinjen anges på grund av sin östliga sträckning ur försvarets

synpunkt bestämt oantaglig, enär linjen allt för lätt kan åtkommas

av en eventuell fiende, som behärskar trakten av Ålvsbyn. Härigenom

skulle hela inlandsbanans grundläggande försvarsidé, nämligen att utgöra

en andra uppmarschlinje med tryggat läge, komma att förryckas.

Ur synpunkten av inlandsbanans snara fullbordande, beroende av

linjens längd och kostnad, framkälke Kaskerlinjen såsom den förmånligaste,

och de olika alternativen sämre, ju östligare de förläggas.

Generalstabschefen ifrågasätter, huruvida hänsyn bör tagas till en tvärbana

till Jörn, vilken icke är av riksdagen beslutad. Skall dock sådan

hänsyn tagas, framkälke, att olägenheten av huvudlinjens förlängning

i framtiden torde komma att visa sig vida större än den fördel, man

nu möjligen anser sig vinna genom tvärbanans förkortande.

Kåbdalislinjen avstyrkes bestämt, och tillstyrkes i främsta rummet

Kaskerlinjen och i andra och tredje rummet Gangsjajaure-, resp. Jäknajaurelinjen,

vilken sistnämnda vitsordas vara ur försvarets synpunkt

godtagbar.

Järnvägs
styrelsen.

Järnvägsstyrelsen undersöker främst förutsättningarna för trafikens

storlek och kommer till det resultatet, att transitotrafiken å särskilt ifrågavarande

inlandsbanesektion får beräknas bliva jämförelsevis obetydlig.

Med hänsyn härtill finner styrelsen, att en eventuell förlängningav

inlandsbanan å ifrågavarande sektion — förutsatt att militära hänsyn

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

ej lägga hinder i vägen för en sådan förlängning — spelar en underordnad

roll, såvida i stället vinnes avsevärdare trafikökning från sektionens

eget trafikområde. Det synes styrelsen ur allmän ekonomisk

synpunkt önskligt, att inlandsbanan i sin sträckning mellan Sorsele och

Jokkmokk får ett sådant läge, att banan i förening med tvärbanan

jörn_Avaviken kan i största möjliga utsträckning tillgodose trafikbehovet

för de inre områdena mellan Vindel och Lule älvar, naturligtvis

under förutsättning att banans lämplighet som genomfartsbana icke

i mera avsevärd grad åsidosattes och alldeles särskilt att dess militära

betydelse ej äventyras.

Vidare upptager styrelsen till prövning inlandsbanans lämpliga förläggning

i förhållande till Arjeplogs stora sjösystem och kommer till

det bestämda resultatet, att, oberoende av kanaliseringsåtgärder, Avaviken,

såvitt man nu kan se, är den ur ekonomisk synpunkt viktigaste

punkt vid Arjeplogssjöarna, som inlandsbanan har att beröra. De

huvudsakliga skäl, "varpå styrelsen grundar sin slutsats, äro, att den

enda större exportartikel, som för närvarande kan påräknas från sjösystemets

trafikområde, är skogsprodukter inklusive träkol och tjära,

vilka varor ungefärligen lika väl nedfraktas till en station vid Avaviken

som till Kasker, samt att, därest varorna skola vidaresändas till kustep,

en station vid Avaviken ställer sig vida förmånligare än en station vid

Kasker, enär järn vägsfrakten blir avsevärt dyrare från den senare stationen.

Slutsatsen blir än mer bindande, om hänsyn tages till en tvärbana

till Jörn.

»Tvärbanan Jörn—Avaviken får», anför styrelsen, »ett ur transito synpunkt

synnerligen lämpligt läge, såsom utgörande en kort förbindelseled till stambanan

och Skellefteå hamn för såväl det stora arjeplogska sjösystemets trafikområde

som ock för vidsträckta områden kring inlandsbanan norr och söder om Avaviken.

Skulle åter tvärbanan på från Arjeplogs socken ifrågasatt sätt anläggas i sträckning

,]()]’n—Arvidsjaur—Gubblijaure, miste tvärbanan sin stora betydelse som transitoled,

enär den komme i ett olämpligt läge såväl i förhållande till Arjeplogssjöarna

som ock till områdena söder om Kasker, vilka av ifrågavarande inlandsbaneområden

äga de ojämförligt största utvecklingsmöjligheterna. _ Vida lämpligare ur

transitosynpunkt liksom ock för vinnande av anslutning till .Störa van vore en

tvärbana Jörn—Avaviken—Västra Yuojjaure, men en sådan linje finge å sträckan

mellan Avaviken och Yästra Yuojjaure en mycket ringa betydelse, såsom löpande

jämsides med sjön Storavan.

Den förkortning i banlängd för själva inlandsbanan, som skulle vinnas genom

Kaskerlinjen, motväges, såsom av förut anförda uppgifter över banlängder

och byggnadskostnader framgår, mer än väl av inträdande förlängning av tvarbanan.

»

Under hänvisning till vad sålunda anförts, avgivna utlåtanden från

ak k unniga samt styrelsens tidigare yttrande uttalar styrelsen, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Kaskerlinjen icke bör ifrågakomma till byggnad. Då dock denna linje

nr militär synpunkt förordas, verkställer styrelsen vissa efterföljande

jämförande beräkningar även för densamma.

Linjerna över Ersnäs och Gangsjajaure avstyrkas såsom underlägsna

^Jäknajaurelinjen ur skogssynpunkt, varvid i sluttävlan ur ekonomisk

synpunkt kvarstå linjerna över Jäknajaure och Kåbdalis.

Av dessa båda linjer berör Kåbdalislinjen i sin nordligare del såväl

mera för odling tjänliga trakter som ock bättre skogsmarker, beroende

därpå, att Jäknajaurelinjen norr om Piteälven har att genomgå

en vidsträckt högplatå med sterila myrmarker (Kurkapemyren med flera),

medan Kåbdalislinjen även norr om Piteälven går genom skogstrakter,

som ock i viss mån äga förutsättningar för odling.

Med ledning av relationstalen 1, 4 och 6, såsom angivande den

ungefärliga relativa produktionsförmågan för skogsmarker av sämre,

medelgod och bättre beskaffenhet, vilka relationstal angivits av överjägmästaren

Holmgren, har den i en föregående tabell angivna skogsmark,

varifrån träkolsvirke kan hämtas till respektive linjer, blivit evalverad

till bättre skogsmark, varvid erhållits följande jämförbara värden.

Areal skogsmark, evalverad till kvadratkilometer bättre skogsmark.

Zon för

skogskolning.

Zon för

ugnskolning.

Summa.

Kåbdalislinjen..........................................................

3,448.7

821.8

4,270.5

Kaskerlinjen......................................................■.....

1,849.0

877.3

2,726.3

Avavikslinjen över Jäknajaure . .

2,664.8

1,222.1

3,886.9

» » Gangsjajaure ....................................

2,540.6

1,023.5

3,564.1

Ersnäslinjen............

2,174.2

1,023.5

3,197.7

Det företräde, som Kåbdalislinjen enligt dessa siffror ur skogsbrukssynpunkt

visar framför Jäknajaurelinjen, reduceras enligt styrelsens

åsikt, om hänsyn tages till den förra linjens större längd och till det

förhållandet, att Jäknajaurelinjen i väsentligt högre grad än Kåbdalislinjen

lämnar tillfälle till förädlingsrörelse, baserad på framflottat virke.

Sistnämnda förhållande anges bero därpå, att Jäknajaurelinjen möjliggör

förädling av flottgods även från Piteälven, vilket Kåbdalislinjen icke

gör, enär den korsar älven å sträcka, där upptagningsmagasin ej kan

anordnas. Styrelsen finner nämnda förhållande vara ett ur järnvägsekonomisk

synpunkt mycket viktigt skäl för byggande av linjen över

Jäknajaure. Järnvägstransporterna av skogskol måste försiggå under

kortare tidsperiod, i män som träkolet under vintern framköres till station,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

binda därför ett stort antal vagnar, som under andra årstider icke lämpa

sig för annan transport, och vålla en viss tillfällig överbelastning å de

norrländska linjerna. Transporten av ugnskol kan däremot försiggå

successivt året om och förorsakar därför mindre transportkostnader för

järnvägen med därav följande såväl trafiktekniska som järnvägsekonoYniska

fördelar. Ett gynnande av ugnskolning anges vara ett järnvägens

intresse liksom det även bör vara till fördel för träkolskonsumenterna.

»Emellertid är det tydligt», anför styrelsen, »att därest de nationalekonomiska

synpunkterna vid bedömandet av föreliggande järnvägsfråga

vore ensamt utslagsgivande, Kåbdalislinjen borde före Jäknajaurelinjen

komma till utförande, om än skillnaden i nationalekonomisk

betydelse mellan de båda linjerna ej är väsentlig. Styrelsen har dock

att taga hänsyn jämväl till dels rent järnvägsekonomiska, dels militära

faktorer, av vilka särskilt de senare i fråga om inlandsbanans sträckning

måste tillmätas en alldeles särskild vikt.»

Den undersökning rörande de sammanlagda ränte- och driftkostnaderna

för Kasker-, Jäknajaure- och Kåbdalislinjerna, jämte eventuella

bibanor till Jörn, som styrelsen låtit verkställa, resulterar i följande

årliga, jämförliga ränte- och driftkostnader:

Kaskerlinjen .......................................................... 1,747,100 kronor

Jäknajaurelinjen ................................................... 1,681,400 »

Kåbdalislinjen ......................................................... 1,670,700 »

Denna jämförelse utvisar, att Kaskerlinjen i förening med en tvärbana

till Jörn kommer att draga icke obetydligt högre kostnader än

vardera av de båda andra linjerna, för vilka skillnaden i berörda hänseende

är mindre väsentlig, om än något till Kåbdalislinjens förmån.

I nedanstående tabell anges verkliga och virtuella banlängder

ävensom gångtider å inlandsbanesträckan Sorsele—Jokkmokk.

Kasker-

linjen.

Avavikslinjen

över

Jäknajaure.

Kåbdalis-

linjen.

Verklig banlängd.........................................

......... km.

215.5

247.7

254.0

))

302.5

340. o

362.9

Virtuell banlägd utöver verklig banlängd .........

......... ))

87.o

92. s

108.9

D:o » » » » .........

......... %

40.4

37.3

42.9

Gångtider:

Pfvrsontåcr ... .........................

4 t. 3 m.

4 t. 37 m.

4 t. 54 m.

Militärtåg..................................................................

6 t. 13 m.

7 t. 6 m.

7 t. 31 m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

Departements
chefen.

Jäknajaurelinjen har, som synes, en bättre tracé än Kaskerlinjen

och i än högre grad än Kåbdalislinjen. Den virtuella banlängden blir

därför för sistnämnda linje mera avsevärt längre än för linjen över

Jäknajaure.

Styrelsen sammanfattar sin uppfattning i frågan sålunda.

»Av skäl, som i det förestående utförligt anförts, kan styrelsen

icke förorda Kaskerlinjen till byggnad.

Då vad som av utredningeu framkommit beträffande Kåbdalislinjens

värde ur nationalekonomisk synpunkt framför den förut av styrelsen

föreslagna Jäknajaurelinjen i Bjälva verket icke synes vara av synnerligen

stor betydelse och i varje fall ingalunda så betydelsefullt, att det

kan uppväga, vad som ur andra synpunkter talar emot ett val av densamma,

har styrelsen icke funnit anledning frångå sitt förut förebragta

förslag i föreliggande linjesträckningsfråga, utan får styrelsen förorda

Jäknajaurelinjen till byggnad.))

Som jag redan i mitt anförande förra året till statsrådsprotokollet

i denna fråga framhållit, har inlandsbanan att mellan Arvidsjaurs kyrkplats

och Jokkmokk genomlöpa synnerligen glest bebyggda och ogästvänliga

trakter. Naturens karghet mildras dock mot öster. Samtliga i ärendet

hörda myndigheter och sakkunniga vitsorda också företrädet ur

nationalekonomisk synpunkt av den östligaste ifrågasatta sträckningen,

den över Kåbdalis. Åven utmed denna linje är dock, sedan man kommit

några mil norr om den ifrågasatta tvärbanan till Jörn, bebyggelsen

ytterst gles och förutsättningarna för en större bosättning små.

Gent emot de enligt järnvägsstyrelsens utredning icke alltför betydande

företräden ur ekonomisk synpunkt, Kåbdalislinjen må äga, står det

bjudande kravet att erhålla en linjesträckning, som med en mera västligriktning

erbjuder större trygghet mot anfall från en eventuell fiende.

Inlandsbanans betydelse som en andra fullt tryggad uppmarschlinje har

framhållits och varit det bärande skälet för den stora inlandsbanetanken,

innan ännu verkställda utredningar klarlagt banans mycket stora vikt

för utvecklingen av andlig och materiell kultur. Det synes mig icke

kunna ifrågasättas, att just å den sektion, där banans betydelse ur sistberörda

synpunkter — oavsett den sträckning banan erhåller — är allra

minst, banan skall ges ett sådant läge, att dess värde ur försvarets synpunkt

helt äventyras. Jag kan därför icke förorda Kåbdalislinjen till byggnad.

Jag anser mig ej heller kunna föreslå den ur militär synpunkt

främst förordade linjen över Kasker. Sedd för sig, utan att ställas i

samband med en enligt min uppfattning nödvändig tvärbana till norra

stambanan, erbjuder linjen vissa fördelar, främst genom sin korthet,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kanyl. Maj:ts. Nåd. Proposition Nr 221.

men ock derför, att linjen på mera fullständigt sätt än andra linjer

tillgodoser intressena i Arjeplogs avskilda socken.

Den fullständiga utredning, som lämnats i ämnet, ger emellertid

tydligt vid handen, såväl att dessa sistnämnda intressen äro väsentligt

underlägsna dem, som äro förbundna med en linje över Avaviken eller

Ersnäs, som ock att en sträckning enligt något av dessa senare alternativ

är den enda riktiga i kombination med eu tvärbana till Jörn.

Av olika ifrågasatta alternativ över Avaviken och Ersnäs föredragas

ur militär synpunkt de västligare sträckningarna, medan de östligare ges

företräde ur ekonomisk synpunkt. En något östligare sträckning än den

över Jäknajaure skulle att döma av förebragta utredningar erbjuda betydande

ekonomiska fördelar. I dessa trakter möter emellertid en terräng,

som lägger praktiskt sett oöverstigliga binder i vägen för byggande av

en bana mellan Jäknajaure- och Kåbdalislinjerna, såvida banan skall ges

de lutningsförhållanden och den därav följande trafikförmåga, som bestämts

för inlandsbanan.

Jäknajaurelinjen är således den östligaste linje, som synes böra

ifrågakomma till byggnad. Den är ock den näst Kåbdalislinjen ur

nationalekonomisk synpunkt bästa och har på grund härav förordats av

järnvägsstyrelsen.

Emellertid erbjuda de västligare linjerna över Ersnäs och Gangsjajaure

ur andra synpunkter avsevärda fördelar framför linjen över Jäknajaure.

Ersnäslinjen är 17 kilometer kortare än sistnämnda linje och i

följd härav avsevärt billigare, vilka fördelar emellertid i det väsentliga

motvägas av den väg förlängning och kostnadsfördyring för! en tvärbana

till Jörn, som linjen skulle medföra. För de övre delar av Arjeplogs

socken, som större delen av året äro hänvisade till landsvägen Arvidsjaur—Arjeplog,

skulle linjen medföra avsevärd fördel. Emellertid går

"linjen genom klena skogsmarker; det beräknas, att linjen skulle bli till

gagn för en till bättre skogsmark evalverad skogsareal, som med 689

kvadratkilometer understiger den areal, som finge nytta av Jäknajaurelinjen,

och med 366 kvadratkilometer understiger skogsarealen utmed

Gangsjajaurelinjen. Förnämligast av nämnda skäl kan jag ej förorda

Ersnäslinjen till byggnad.

Gangsjajaurelinjen blir 4 kilometer kortare än linjen över Jäknajaure

och beräknas bliva 260,000 kronor billigare. Linjernas tracé är

ungefär likvärdig. Fördelen för de övre delarna av Arjeplogs socken

kring Iiornavan av Gangsjajaurelinjen belyses därav, att om en landsväg

lägges till Tjäutjanåive station å banan öster om Gubblijaure, avståndet

hit från Arjeplogs kyrkoby blir ej fullt 4 mil, medan avstandet

längs nuvarande landsväg till Källmyrans för Jäknajaure- och Gang
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 182 höft. (Nr 221.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Tvärbanor

mellan inlandsbanan

ocli norra

ttambanan.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

sjajaureliHjerna gemensamma station är ej fullt 7 mil och genaste förbindelse

över ny landsväg till Jäknajaurelinjen vid Bölonåive skulle erhålla

en längd av något mindre än 5,5 mil. Mot de fördelar, som

Gangsjajaurelinjen sålunda erbjuder framför den av järnvägsstyrelsen förordade

sträckningen, står den förra linjens mindre betydelse för skogsbruket.

Kolningszonen, evalverad till bättre skogsmark, beräknas för

Gangsjajaurelinjen vara 323 kvadratkilometer mindre än för Jäknajaurelinjen,

huvudsakligen beroende därpå, att den senare linjen vid Sabdekjaure

kan upptaga flottgods ur Abmorälvens bivattendrag. Att

den skillnad i betydelse för skogsbruket, som nämnda båda linjer äga,

emellertid ej är allt för betydande, synes mig av de verkställda utredningarna

visat och har ock av den utav Kungl. Maj:t tillkallade sakkunnige

för skogsbruksnäringen på av mig framställd fråga ytterligare bekräftats.

Vid sådant förhållande synes man mig böra taga hänsyn till det

avskilda läge, som de övre delarna av Arjeplogs socken och särskilt

socknens kyrkoby alltjämt skulle erhålla, om Jäknajaurelinjen bygges,

och den avsevärda, av Kungl. Maj:ts befallningshavande vitsordade

lättnad, som socknen skulle vinna genom Gangsjajaurelinjen.

Med hänsyn till att linjen över Gangsjajaure är den billigaste,

och att denna linje i så stor utsträckning, som ekonomiska hänsyn medgiva,

tillgodoser Arjeplogs socken, finner jag sålunda linjen över Avaviken

och Gangsjajaure böra föreslås till byggnad.

Jag övergår härefter till behandling av frågan om tvärbanor

mellan inlandsbanan och norra stambanan.

Sedan genom 1916 års riksdags beslut frågan om anläggande av

tvärbanor mellan inlandsbanan och norra stambanan tills vidare fallit,

har till Kungl. Maj:t från olika håll ingått ett flertal framställningar,

framhållande dels behovet av frågans snara avgörande, dels företrädet

av viss tvärbanesträckning. Det livliga intresse, som sedan en följd av

år visats i övre Norrland för ifrågavarande järnvägar, har under det

senast tilländagångna året framträtt i oförminskad eller stegrad grad.

Emellertid kunna en hel del av de banförslag och detalj sträckningar,

som vid ärendets föregående behandling voro föremål för Eders

Kungl. Maj:ts prövning, numera anses avförda från programmet, under

det att nya förslag till detaljsträckningar för en bana genom Ångermanland

framkommit. I det jag ber att få uppskjuta behandlingen av

frågan om val mellan olika detaljsträckningar för vissa av de nu ifrågaställda

tvärbanorna, vill jag redan nu omnämna de huvudförslag, mellan

vilka avgörandet främst måste träffas. Dessa äro:

en tvärbana i Faxälvens dalgång (Långsele—Ulriksfors),

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar (Forsmo

—Iioting eller Långeele—Hoting),

tvärbanan Mellansel—Råsele, f

en tvärbana över Lycksele (Hällnäs—Stensele eller I värålnnd

Stensele) samt

tvärbanan Jörn—Avaviken.

De sålunda angivna järnvägssträckningarn a ävensom olika ifrågasätta

detaljsträckningar äro utmärkta å förenämnda vid protokollet fogade karta.

Innan jag härefter övergår till en redogörelse för de förnyade utredningar,

som av järnvägsstyrelsen verkställts i tvärbanefrågan, ber

jag att få erinra om dels den utförliga motivering, jag för min del redan

framlagt, och som legat till grund för Eders Kungl. Maj:ts framställning i

ärendet till 1916 års riksdag, dels järnvägsstyrelsens vidlyftiga utredning

i skrivelsen den 11 februari 19i6, dels ock matematikern i järnvägsstyrelsen

S. Norrmans ekonomisk—statistiska utredning rörande tvärbanor

mellan inlandsbanan och norra stambanan. Med hänsyn till vad

sålunda förut i ämnet anförts, anser jag mig nu kunna avfatta ^redogörelsen

i relativ korthet, härvid läggande huvudvikten på åstadkommande

av en överskådlig jämförelse mellan de olika alternativens

inbördes företräden och förmåga att fylla dem förelagda uppgifter.

Dessa uppgifter anger järnvägsstyrelsen i sitt yttrande av den 7

mars 1917 vara

»dels att förmedla sådan trafik från eller till miandsbanans stationer,

som, såvida tvärbanor ej byggas, måste dirigeras antingen i

långa omvägar till eller från kusten eller ock ledas i annan riktning

än handelns av ålder varande och naturliga riktning, vilken trafik i det

följande för korthetens skull benämnes transitotrafik,

dels att i lokalt berörda områden lätta de tunga utgifter vid nödvändiga

resor och nödvändiga godstransporter, som befolkningen har att bära,

dels slutligen att framkalla ökat näringsliv såväl i inlandsbaneområdet

genom de billigare järn vägsfrakter till kusten, som tvärbanorna

medgiva, som ock, och detta i främsta rummet, i tvärbanornas direkt berörda

områden, genom att dessa erhålla förut saknad järnvägsförbindelse.»

Av denna definition, om vars allmängiltighet tvivel icke torde

kunna råda, anser styrelsen framgå, att tvärbanorna äga en mera djupgående

betydelse för de av dem direkt berörda områdena än för andra

områden vid kusten och kring inlandsbanan, för vilka tvärbanorna dock

jämväl bliva av synnerlig vikt. Tvärbanefrågan får enligt styrelsens

uppfattning icke bedömas ur den ena eller andra isolerade synpunkten,

utan måste hänsyn tagas till samtliga på frågan inverkande förhållanden.

Tvärbanornas

huvudsakliga

uppgifter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Val mellan

olika huvudsträckningar

för

tvärbanor

na.

Nuvarande

trafikbehov i

tvärbanornas

lokalt berörda

trafikområden.

20 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 221.

Närmast undersöker järnvägsstyrelsen, i vilken grad och på vilka

hall järnvägar med hänsyn till nuvarande befolkningsfördelning äro

främst nödvändiga i de trakter, som ligga mellan inlandsbanan och

norra stambanan.

Till vägledning vid bedömande av denna fråga framlägger styrelsen

till en början följande uppgifter över folkmängden i olika tvärbanors

lokalt berörda områden.

Tvärbana

Banlängd km.

Invånare i

direkt berörda

områden (så- vida närlig- gande tvär- baneförslag ej

utföres)

Invånare pr

km banlängd

Jörn—Avaviken ................ ...............................

98

'') 7,800

79.6

Hällnäs—Stensele .........

166

2) 10,800

65.1

Mellansel—Eåsele ........

162

*) 11,600

71.6

Forsmo—Hoting (via Kilsjön)

133

*) 17,000

127.8

» » ( » Åkvisslan) ...................................

120

*) 16,200

135.0

Långsele—Ulriksfors .....................

118

6) 10,700

90.7

Bibanan Hällnäs—Lycksele ..........................................

63

9,300

147.6

*) Härav 3,800 i do västra delarna av Arvidsjaurs socken.

2) Härav 1,400 i Stensele socken öster om inlandsbanan.

8) Härav 5,000 i Åsele, varav större delen boende närmare inlandsbanan än norra stambanan.

l) Härav 4,000 i Bodum och Fjällsjö.

6) Härav 1,600 i Ström och Fjällsjö.

Ovanstående noter ange den ungefärliga folkmängd, som, såvida respektive tvärbana ej bygges, får sin

trafik över inlandsbanan och närmast belägna tvärbana.

Medan flertalet tvärbanor och i särskild grad Jörn—Avaviken och

Forsmo—Hoting träffa större befolkningscentra i sin övre, inlandsbanan

närmare liggande del, går Hällnäs—Stensele i sin väster om Lycksele

liggande del icke genom starkare bebyggda trakter. Det invånareantal,

som tillhör banans direkta trafikområde, är för delen Hällnäs—Lycksele

synnerligen stort, men ökas icke i motsvarande grad genom banans utsträckning

till Stensele. En bibana Hällnäs—Lycksele visar det största

antalet invånare per kilometer banlängd; närmast i ordningen kommer

tvärbanan Forsmo—Hoting.

Med ledning av en av läroverksadjunkten, fil. lic. S. Norlindh upprättad

befolkningskarta över Norrland, som av styrelsen befordrats till tryckning och

bilagts styrelsens skrivelse, verkställer styrelsen vidare en ingående undersökning

rörande befolkningsfördelningen kring dels tvärbanan Mellansel—Råsele, dels

tvärbanan Forsmo—Hoting i syfte att undersöka rättmätigheten i de anmärk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 21

ningar, som i berörda hänseende riktats mot den genom styrelsens försorg förut

förebragta utredningen.

Efter avdrag av de invånare, som bo på intill 5 kilometers avstånd, mätt

fågelvägen, till längdbanorna, erhålles kring de båda banorna följande antal invånare

och följande medelavstånd för dessa till dels längdbanorna dels resp. tvärbanor:

_______

Mellansel—

Råselo.

Forsmo—Bo- ting via

Åkvisslan.

Antal invånare ............................

12,000

17,200

Per bankilometer .........................

74.x

143.4

Medelavstånd fågelvägen:

Till långbanorna..........................

.......km.

36.8

31.9

Till resp. tvärbanor......................

....... »

14 7

10.7

Efter samma grund erhålles följande gruppering av invånarne med hänsyn

till nuvarande och blivande avstånd till station:

Avstånd

km.

Antal invånare, bosatta på vidstående

avstånd fågelvägen

till längd- banorna

till Mellansel 1

—Itåsele

till längd- banorna

till Forsmo—

Hoting;

Åkvisslan- linjen

i trafikområdet för Mellansel

—Itåsele.

i trafikområdet för Forsmo—

Hoting; Akvisslanlinjen.

1-5....................................

4,000

_

6,600

6-10 .................................

1,200

2,200

1,900

2,000

11-20 .................................

1,600

2,200

2,700

6,300

21-30 .................................

1,100

1,400

3,700

1,500

31-40 .................................

2,800

800

3,100

800

41-50 .................................

2,200

1,100

5,700

—

över 50.................................

3,100

300

100

—

Summa

12,000

12,000

17,200

17,200

I anledning av dessa siffersammanställningar anför styrelsen följande:

»De nu utförda detaljerade räkningarna visa en otvetydig överlägsenhet,

med hänsyn till nuvarande befolkning, för banan Eorsmo—Hoting framför banan

Mellansel—Råsele. Antalet trafikanter i det lokala området är per bankilometer

räknat nära dubbelt så stort, och det förhållandet, att banan kommer det stora

antalet invånare så myckot närmare, än vad Mellansel—Råsele förmår, kommer

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

givetvis att uppdriva den lokala trafiken å Forsmo—Hoting per bankilometer till

över dubbla den lokala trafik, som kan beräknas å Mellansel—Råsele.»

På grund av anförda förhållanden finner styrelsen det uppenbart, att, därest

ändring i genom styrelsens försorg förut gjorda jämförande trafikberäkningar

skulle behöva genomföras, en sådan ändring måste, vad det lokala trafikområdet

angår, resultera i minskning av trafiken å Mellansel—Råsele och höjning av

trafiken å Forsmo—kloting,

Ekonomiska

utvecklingsmöjligheter

i tvärbanornas

lokalt berörda

trafikområden.

Under hänvisning till den utförliga redogörelse rörande i odlingsvärd

jord, skog och vattenkraft befintliga naturtillgångar samt tvärbanornas

betydelse för deras utnyttjande, som i tidigare lämnade redogörelser avgivits,

lämnar styrelsen härefter en koncentrerad jämförelse mellan dels

storleken av dessa naturtillgångar uti ifrågasatta tvärbanors direkta trafikområden,

dels tvärbanornas olika betydelse för tillgångarnas rikare utnyttjande.

Närmast undersökes då tillgången på odlingsvärd jord i respektive

trafikområden och anges denna till följande arealer.

Tvärbanor.

Odlings- värd jord.

Pr ban- kilometer.

Hektar.

Hektar.

Jörn—Avaviken (inom Arvidsjaur* socken)......

28,302

435

Hällnäs—Stensele.......................................

61,380

370

Mellansel—Eåsele.......................................

55,716

344

Forsmo—Hoting via Åkvisslan.....................

66,876

557

Långsele—Ulriksfors ............ ........

27,776

235

Bibana Hällnäs—Lycksele..........................

44,609

708

Härtill fogar styrelsen följande slutsatser och kommentarer:

»Den relativt största tillgången på odlingsvärd jord finnes jämlikt ovanstående

tabell inom trafikområdet för en bibana Hällnäs—Lycksele; närmast i

ordningen kommer Forsmo—kloting.

Lycksele sockens vidsträckta odlingsjord, som till långt övervägande del

utgöres av. myr, träffas huvudsakligen söder och väster om Lycksele samhälle i

Ume- och Oreälvarnas flodområden, medan Yindelälvens område är mera sterilt,

k Stensele sockens nedre delar, som tillhöra en tvärbanas till Stensele lokala

trafikområde, träffas jämväl vidsträckta områden med delvis mycket godartad

odlingsjord.

Tvärbanan Forsmo—kloting genomlöper i nästan hela sin längd områden

med stora utvecklingsmöjligheter på jordbrukets område. Fastmarken är här

starkare representerad än i de lappländska socknarna.

knom trafikområdet för Jörn—Avaviken äro uppgifter om den odlingsvärda

jorden kända endast för Arvidsjaurs socken. Medan socknens norra del i Pite

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj: t k Nåd. Proposition Nr 221.

älvs flodområde erbjuder endast smärre tillfällen till odling, utbreda sig söderut

och särskilt i det område mellan Byske och Skellefte älvar, som skulle genomkorsas

av tvärbanan, vidsträckta myrar av synnerligen godartad beskaffenhet. Av

socknens hela odlingsjord angives 12,039 hektar utgöra utmärkt och 13,953 hektar

medelgod odlingsjord.

Inom trafikområdet för Mellansel —Itåsele är tillgången på odlingsvärd jord

jämförelsevis knapp inom Åsele socken med omgivande delar av Fredrika, Junsele

och Anundsjö socknar, således kring järnvägens mellersta partier. Den rikliga

tillgång på odlingsjord, som träffas inom Anundsjö socken, är till långt

övervägande del belägen i den stora socknens nedre del, nära norra stambanan.

Inom denna sistnämnda trakt, som genom Anundsjö och Mellansels stationer

redan har ur jordbrukssynpunkt tillfredsställande kommunikationer, angives jorden

synnerligen väl lämpa sig för odling.

Tvärbanan till Ulnksfors slutligen får ett mycket begränsat trafikområde

och såväl till följd härav som därigenom, att banans övre del faller inom ett

område, som icke i högre grad ägnar sig för odling, eu jämförelsevis inskränkt

betydelse för jordbrukets utveckling, vad beträffar det lokalt berörda trafikområdet.

»

Rörande skogstillgångarna och tvärbanornas betydelse för deras tillvaratagande

anför styrelsen följande:

»Skogstillgången och särskilt återväxten per hektar skogsmark är avsevärt

större i Ångermanland än inom lappmarksgränsen. Yirkesutflottningen å de

ångermanländska älvarna, huvudälven från Malgomaj, Fjällsjöälven och Faxälven,

är ock enormt stor och verkställes mot så låga flottningskostnader, att virkesförädling

i större stil till bräder eller trämassa inuti landet vid tvärbanestationer

anses sakna större förutsättningar. Dock må erinras därom, att vid Ulriksfors

kort tid efter inlandsbanans framförande till denna punkt anlagts en större

fabrik för tillverkning av blekt sulfitmassa. Den huvudfaktor, som kan göra

denna tillverkning lönande, torde vara det rena fjällvattnet i Strömsvattnet, tack

vare vilket en högre kvalitet erhålles för trämassan, på grund varav denna kan

betinga högre pris än trämassa, framställd vid kusten.

vid de nordligare belägna stora älvarna äro flottningskostnaderna däremot

avsevärt högre, och anses ovisst, huruvida desamma i framtiden kunna i högre

grad nedbringas, enär arbetslönernas stegring torde motverka den kostnadsminskning,

som kan uppstå genom ökning i flottningsrörelsen och flottningsledernas

slutamortering. Mycket avsevärda förutsättningar för förädlingsindustri i större

skala finnas därför på de platser, där tvärbanan från Hällnäs berör Yindel- och

Umeälvarna vid större lugnvattensbäcken, ägnade till magasin för flottgods (Åmsele,

Lycksele med flera platser).

Sm största betydelse för skogsbruket få dock tvärbanorna därigenom, att

de möjliggöra förädling till träkol av gallrings- och avfallsvirke och därigenom

indirekt i hög grad kunna befordra en rationellare skogsvård. Denna tillverkning

får tänkas försiggå dels vid skogsmilor, dels vid träkolsugnar. Milkolningens

rayon kring tvärbanorna bestämmes dels av träkolspriset, dels av markens lutningsförhållanden,

varav forkostnaderna till station aro i hög grad beroende.

Man torde kunna utgå från, att i stort sett milkolningens blivande omfattning

kommer att stå i relation till tvärbanornas längd; i de ångermanländska tvär
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 221.

banornas rayoner torde lutningsförhållandena vara svårare än kring de nordligare

tvärbanorna, men å andra sidan är, såsom redan antytts, avverkningen större.

Det ligger emellertid av skäl, som vid behandlingen av frågan om inlandsbanans

sträckning mellan Sorsele och Jokkmokk redan anförts, i statsbanornas

såväl som i träkolskonsumenternas intresse, att ugnskolningen såvitt modigt är

befordras.

Den tvärbanelinje, från vars stationer det största flottningsområdet kan behärskas,

är linjen Hällnäs—Lycksele—Stensele, vilken kommer i beröring med

såväl Umeälven (vid Åskilje, Kattisavan och Lycksele) som Yindelälven (vid

Åmsele). Det totala flottningsområde, som behärskas; vid Lycksele, utgör cirka

2,900 kvadratkilometer produktiv skogsmark, och vid Åmsele cirka 3,500 kvadratkilometer

sådan mark, inalles på sträckan mellan Hällnäs och Lycksele 6,400

kvadratkilometer; dock kan vid inlandsbanans korsning av de båda vattendragen

virke upptagas från härav berörda områden, som ligga ovanför denna bana, inalles

måhända 2,500 kvadratkilometer.

Yid banan Mellansel—Råsele utmed Ångermanälven kunna upptagningsmagasin

tänkas anordnade vid Åsele och Hälla. Vid den senare, sydligast liggande

punkten framflottas virke från cirka 3,500 kvadratkilometer produktiv skogsmark,

varav dock endast cirka 1,500 kvadratkilometer falla på områden nedom

inlandsbanan vid Råsele. I sin sträckning genom Anundsjö socken går banan

längs ett mindre vattendrag, Kubbån, där flottningskostnaderna för småvirke äro

synnerligt låga, varför någon större förädlingsrörelse längs banan ej synes

kunna ifrågasättas.

Utmed linjen Forsmo—Hoting träffas vid Bodumsjön ett till upptagningsmagasin

för cirka 3,000 kvadratkilometer produktiv skogsmark lämpligt vatten.

En stor del av detta väldiga skogsområde kan dock beskattas vid de punkter,

där inlandsbanan skär de större vattendrag, som tillsammans bilda Fjällsjöälven.

Åven vid den något sydligare belägna Fjällsjön kan upptagningsmagasin anordnas.

Småvirke från den i Junsele socken belägna Betarsjöns stora flottningsområde

kan vidare tillvaratagas på icke alltför stort avstånd från järnvägen, särskilt i

dess direktion längs Åkvisslanlinjen.

Tvärbanorna Jörn—Avaviken och Långsele—Ulriksfors träffa nedom sina

utgångsstationer vid inlandsbanan icke lugnvatten, lämpliga för upptagning av

flottgods från större flottningsområden. Jörn—Avaviken, som till större delen

skulle löpa å vattendelaren mellan Skellefte- och Byske älvar, från vilken flottningskostnaden

å de små bivattendragen är synnerligen hög, finge emellertid

härigenom en relativt större betydelse än andra tvärbanor för skogsbruket, och

motses å banan en betydande utförsel ej endast av träkol utan ock av bilat virke.

Tjärbränning utgör en viktig hantering i de områden, där tallen är förhärskande,

vilket särskilt är fallet i de nordligare älvarnas dalgångar. Särskilt

Yindelälvens beröring vid Åmsele kommer att medföra väsentlig lättnad i fraktkostnaderna

för tjärtunnorna och beräknas ge till resultat eu avsevärd ökning

av produktionen.

Då statens anpart i skogsmarken starkt tilltar, ju längre norrut man kommer,

har staten som skogsägare de största intressena av de nordligaste linjerna.»

Med hänsyn till vattenkraftstillgångarna utmed respektive tvärbanor

anför styrelsen följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

»Under den allra senaste tiden liar utbyggandet av vattenfallen för vinnande

av elektrisk kraft tagit förnyad fart. Sedan de viktigaste kraftkällorna i Svea

och Göta land tagits i bruk, går utvecklingen norrut. Sålunda planeras till

exempel utbyggande av Krångedeforsen i Indalsälven, varmed avses att förse

Bergslagen med erforderlig elektrisk energi. Man torde därför kunna beräkna

den tid nära förestående, då även de ofantliga kraftmängderna i de inre delarna

av övre Norrland skola tagas i industriens tjänst. Det är därför av en stor betydelse,

att banorna förläggas i närheten av de största, för utbyggnad lämpligaste

fallen i olika älvar.

Detta uttalande får naturligtvis ej så förstås, som om i varje fall bestämmande

hänsyn bör tagas till fallens läge i förhållande till ifrågasatt bansträckning.

Betydelsen av olika faktorer måste vägas mot varandra, och härvid får ej förbises,

att elektrisk energi lätt nog kan genom starkströmsledningar föras till även avlägsnare

produktionsorter. Men härvid uppstå såväl ökade kostnader för utbyggnad

som ock ökade strömledningskostnader, som stå i förhållande till ledningarnas

längd. Erfarenheten visar ock, att storindustrien, när den kan fritt välja sin

förläggningsort, gärna väljer denna i kraftkällans omedelbara närhet. Det synes

styrelsen i hög grad sannolikt, dels att närheten av tvärbana till utbyggnadsvärda

fall skall befordra dessas utbyggnad, dels att vid tvärbanestationer i fallens

närhet en på vattenkraftsenergien baserad'', huvudsakligen elektrokemisk storindustri

skall komma att uppstå. Blir så förhållandet, komma större industrisamhällen

säkerligen att framväxa, och järnvägarna få att framföra en betydande tung

godstrafik, minst 3 ton per utbyggd hästkraft.

I nedanstående tabell anges den energi, som vid 6 respektive 9 månaders

effekt kan utan större vattenregleringsarbeten uttagas från mera betydande utbyggnadsvärda

fall, belägna på högst 1, respektive 2 mils avstånd från tvärbanorna

{exklusive fall belägna i närheten av norra stambanan eller inlandsbanan), och

tillåter sig styrelsen hänvisa till bilagda schematiska kartor över vattenfall i

dels Ume och Yindelälvarna, dels Ångermanälven, dels slutligen delar av Pite,

Byske och Skellefte älvar.

Jörn—

Ava- viken.

Hällnäs

—Sten- sele.

Mellan- sel—Rå- sele.

Forsmo—

Hoting

via

Åkviss-

lan.

Långsele

—Ulriks- fors.1)

Bibanan

Hällnäs

—Lyck- sele.

Turbinhästkrafter vid 6 månader9 effekt:

på högst 1 mils avstånd .....................

_

126,900

22,100

288,300

86,700

63,300

på över 1 till 2 mils avstånd...............

40,100

17,000

25.200

92,100

—

51.400

Summa

40,100

143,900

47,300

380,400

86,700

114,700

Per km. banlängd....................................

409

867

292

3,170

735

1,821

Vid 9 månaders effekt:

på högst 1 mils avstånd ....................

60,500

12,700

166,100

52,200

32.800

på över 1 till 2 mils avstånd...............

24,050

11,000

14,700

47,000

—

26,100

Summa

24,050

71,500

27,400

213,100

52,200

58,900

Per km. banlängd...................................

245

431

169

1,776

442

935

M Härunder upptagaa icke de stora forsarna i Ådals-Lidens socken, ehuru belägna på mindre än 2

mils avstånd, enär kraften härifrån får tänkas vid Ulriksforsbanans byggande dragen ned till norra stambanan

och icke till tvärbanan. Analogt är Ödsgårdsforsen i Faxälven icke inräknad i kraftenergien för Forsmo—Hoting.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 182 höft. {Nr 221.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Slutsatser

i fråga om

starkast föreliggande

behov av

järnvägar i

tvärbanornas

lokala trafikområden.

Behovet av

transitoleder.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

Uppgifterna, som äro av i viss män approximativ natur och icke fullständigt

belysa hithörande spörsmål, visa dock en alldeles förkrossande övervikt för

en bana Forsmo—Hoting.

Den vattenkraftsenergi, som genom en bibana till Lycksele får järnväg i

sin närhet, blir ock förhållandevis mycket betydande. Än bättre kunna Umeälvens

starka fall utnyttjas vid banans framdragande till Stensele. Vad banan

Långsele—Ulriksfors angår, är att märka, att banan under en mil närmast väster

om Ramsele kyrkobygd skulle beröra ett flertal lätt utbyggda forsar. Järnvägen

Mellansel—Råsele kan icke väntas i högre grad leda till vattenfallens utbyggande,

och tvärbanan Jörn—Avaviken saknar i nämnda hänseende nämnvärd betydelse.»

Av förestående utredning drar järnvägsstyrelsen följande slutsatser.

»Alldeles bortsett från problemet om tvärbanornas betydelse som

transitobanor mellan de båda längdbanorna, förefinnes ett starkt och

oavvisbart behov av järnvägskommunikationer dels i fråga om trakterna

i och omkring de ångermanländska ådalarna i huvudsträckning Forsmo—

Hoting, dels i fråga om trakten mellan stambanan och Lycksele municipalsamhälle,

dels slutligen i de trakter, som skulle genomkorsas av

tvärbanan Jörn—Avaviken.

Även om sistnämnda banas betydelse i nu ifrågavarande hänseende,

nämligen tillfredsställande av det lokala trafikbehovet i de trakter, den

genomlöper, är mindre framträdande än vidkommande banor i de båda

andra nyssnämnda trakterna, bör dock tvärbanan Jörn—Avaviken enligt

styrelsens förmenande i nu avhandlade hänseende ställas framför tvärbanorna

Mellansel—Råsele och Långsele—Ulriksfors samt bandelen Lycksele—Stensele

av tvärbanan Hällnäs—Stensele.

Vidkommande sistnämnda tre bansträckningar skulle desamma givetvis

bliva till stort gagn för utvecklandet av näringslivet inom de av

dem berörda lokala trafikområdena. Men detta gagn, som är skiftande

till sin natur och storlek för olika banor, synes styrelsen icke i något

av dessa fall vara av sådan storleksgrad, att det i och för sig kräver

banornas upptagande i en byggnadsplan för den närmaste framtiden.

Huruvida nu sistnämnda bansträckningar böra under en närmare

framtid anläggas, blir således beroende av den betydelse, de få anses

jämväl äga som transitoleder. Härvid torde också böra beaktas, huruvida

tillgodoseendet av det lokala områdets trafikbehov oundgängligen

kräver banornas byggande i deras helhet, eller om möjligen det väsentligaste

av detta trafikbehov kan på ett billigare sätt besörjas genom

bibanor till vissa viktigare punkter i de inre områdena.»

Järnvägsstyrelsen övergår vidare till en granskning av olika ifrågasatta

tvärbanors blivande funktioner som transitoleder och undersöker

därvid först ur mera principiell synpunkt denna fråga.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 27

Efter erinran om, att det övre Norrland kan sågas i stort sett vara

ur ekonomisk synpunkt uppdelat i med de större älvarnas flodområden

sammanfallande skikt, vilkas huvudorter äro de vid flodmynningarna

belägna städerna, anför styrelsen följande.

»Skulle inga transitoleder i samband med inlandsbanans byggande

anläggas, skulle denna de inre områdenas samhörighet med kustområdena

på ett betänkligt sätt brytas. Handeln och samfärdseln

komme att söka 6ig nya vägar, delvis med norska hamnar som ändpunkt,

och kustens städer och hamnar bleve berövade sina naturliga

uppland. Inlandsbanan skall väl i och för sig verka i hög grad stimulerande

på näringslivet inom av den berörda områden, men de alltför

långa järnvägstransporterna till hamn skola dock lägga hinder i vägen

för uppblomstrandet av större industriell verksamhet. Det synes därför

styrelsen vara av största vikt, att tvärbanor anläggas, och synes hänsynen

till geografiskt och historiskt givna förhållanden kräva, att tvärbanor

byggas i sådan riktning, att allt för svåra omkastningar i bestående

förhållanden undvikas, och till sådant antal, som kan vara

förenligt med den begränsning, som ur statsekonomisk synpunkt är

nödvändig».

Till en början undersökas förutsättningarna för en tvärbana till

Jörn, vilken icke anses kunna lämpligen ersättas av annan tvärbana,

varefter de söder därom ifrågasatta tvärbanorna behandlas i ett sammanhang.

•Järnvägsstyrelsen erinrar om, att redan vid behandling av fragan om inlandsbanans

sträckning mellan Sorsele och Jokkmokk påvisats, att tvärbanan,

oavsett val av inlandsbanesträckning, bör utgå från eller komma i kommunikation

med Arjeplogssjöarnas östra ändpunkt vid Avaviken, samt att styrelsen förordat

sådan inlandsbanesträckning, Jäknajaurelinjen, att Avaviken jämväl skulle

bliva tvärbanans verkliga utgångsstation, men att vid val. av annan sträckning

än Jäknajaure- eller Gangsjajaurelinjerna tvärbanans anslutning med inlandsbanan

ändras. .. , ,.

Från inlandsbanan komme trafiken att ledas över tvarbanan på en sektion,

sträckande sig 15 mil norr och 10 ä 14 mil söder om Avaviken.

Det indirekta trafikområdet bleve till sin storlek i endast mindre grad beroende

av tillkomsten av annan tvärbana och består av de västra delarna av

Arvidsjaurs socken, Arjeplogs och Sorsele socknar samt de västra delarna av

Malå socken. Bortses i detta sammanhang från. de i inlandsbanans närhet

liggande delarna av Arvidsjaur, förut inräknade i det lokala trafikområdet för

tvarbanan, med en befolkning av cirka 3,800 invånare och en areal odlingsvärd

jord av 14,630 hektar, finner man inom sagda inlandsbaneområde i övrigt följande

antal nvånare och omfattning av odlingsvärd jord.

Jörn—Avaviken

som

transitoled.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 221.

Socken

Antal

invånare

Odlingsvärd jord hektar

Arjeplog...................................................

3,000

9,930 (endast nedom odlingsgränsen)

Sorsole ........................

3,700

20,800 (approximativt)

Malå, del av .........................

2.400

(ej känt)

Summa

9,100

^ Arvidsjaur, Arjeplog och Malå socknar ha sina livligaste förbindelser med

Skellefteå. Jämväl Sorsele, som dock administrativt och genom Yindelälvens

flottled har stora intressen att tillvarataga i XJmeå, torde ha sin livligaste handel

med denna stad. I nedanstående tabell visas de avstånd, som vid byggande av

olika tvärbanor skulle uppstå från stationerna Avaviken (representativ station för

Arjeplog och Arvidsjaur) samt Sorsele till Kallholmen (Skellefteå), Holmsund

(Umeå) samt Örnsköldsvik.

Kallbolraen

16 km. bort- om Skellefteå.

Holmsund

16 km. bort- om Umeå.

Örnsköldsvik.

A v

stånd i

k in.

Från Avaviken via:

Jörn—Avaviken ...............

195

290

392

Hällnäs—Stensele .......

430

399

501

Mellansel—Råsele ..........

689

562

424

Forsmo—Hotina...........

784

657

519

Från Sorsele via:

Jörn—Avaviken .........................................................

261

356

458

Hällnäs—Stensele.......

364

333

435

Mellansel—Råsele ............

623

496

358

Forsmo—Hoting..................

718

591

453

»Det trängande behovet» — anför styrelsen vidare — »av en transitobana

Jörn—Avaviken torde genom ovan lämnade distansuppgifter få anses visat.

Behovet^ framstår emellertid i än tydligare dager, om hänsyn tages till

följande förhållanden. Skogsmarken i berörda inlandsbaneområde är till allra

största delen kronans mark; i Jörn—Avavikens trafikområde i dess helhet upptaga

de allmänna skogarna 69 procent av skogsarealen, i inlandsbaneområdet är

ifrågavarande procent ä.n större. Flottningskostnaderna i Pite, Skellefte och Vindel

älvar äro relativt höga, och flottningen delvis tvåårig från de övre flottningsdistrikten.

Det finnes därför, såsom av distriktets över jägmästare utförligt motiverats,

afledning antaga, att under förutsättning av gen utfart till hamn en avsevärd

förädlingsindustri, ledande till ökad inkomst av de väldiga statsdomänerna,

skall uppstå vid lämpliga platser utmed inlandsbanan och särskilt vid Avaviken,

som är ändpunkt för Arjeplogssjöarnas vidsträckta sjösystem. Men förutsättning

för en sådan industri, åtminstone beträffande sågverk och trämassefabriker,

men i viss män även beträffande träkolsugnar är, såsom nyss nämnts, att gen

förbindelse till kusten erhålles genom tvärbanan Jörn—Avaviken.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung1. Maj ds Nåd. Proposition Nr 221.

Till siffermässigt underlag för bedömande av den relativa lämpligheten

såsom transitoleder vid inbördes tävlan mellan de söder om Jörn—

Avaviken ifrågasatta tvärbanorna meddelar styrelsen tre tabeller, vilka

jag nu ber att få återgiva.

Den första av dessa tabeller avser att visa den relativa betydenheten

av olika socknar kring inlandsbanan och dessa socknars samhörighet

med viss kuststad. Befolkning och arealer odlingsvärd jord

för dessa socknar äro i regel icke inräknade i förut angivna uppgifter,

avseende tvärbanornas direkt berörda områden. Den andra tabellen

anger olika kuststäders relativa betydenhet. Tillsammans äro de två

tabellerna ägnade att ge en jämförande bild av storleken av de intressen,

som äro bundna till de olika tvärbanorna, som transitoleder betraktade.

Att socknarna kring inlandsbanan icke blivit grupperade kring

olika tvärbanor, beror därpå, att detta skulle medfört en tröttande upprepning,

enär transitotrafikens blivande riktning kommer att bestämmas

av valet av tvärbanor, som byggas. Den tredje tabellen ånger genom

avstånden till olika hamnar förmånen för olika socknar kring inlandsbanan

av respektive tvärbanor.

Antal invånare och arealer odlad och odlingsvärd jord i olika inlandsbaneområden från

Stensele i norr till Ström i söder.

Socknar kring inlandsbanan.

Antal

inv.

1 jan.

1915.

Areal

odlad

jord

hektar.

Areal

odlings- värd jord

hektar.

Stad (med omnejd), med vilken socknen

(före inlandsbanan) stått i livligaste

förbindelse med hänsyn till:

handeln.

flotta in gs- rörelsen.

administration,

skolor m. m.

1. Kring Ume älv:

Tärna ................................

1,570

205

1,364 >)

Umeå 2)

Umeå

Umeå

Stensele .............................

3,822

639

34.586

Umeå

Umeå

Umeå

Summa 1

5,392

844

35,950

Härav upptaget under tvärba-

nan Hällnäs—Stensele lokala

trafikområde ....................

1,400

—

16,771

2. Kring Ångermanälven:

Vilhelmina...........................

7,986

1,402

65,354

Örnsköldsvik

Härnösand

Umeå

Åsele .................................

5,031

1,237

13,653

Örnsköldsvik

Härnösand

Umeå

Summa 2

13,017

2,639

79,007

Härav upptaget under Mellansel

—.Råsele lokala trafikområde

5,000

—

13,653

Endast å för odling upplåtna hemman.

Handeln går huvudsakligen över Norge.

Söder om

Jörn—Avaviken

ifrågasätta

tvärbanor

som

transitoleder.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:bi Nåd. Proposition Nr 221.

Socknar kring inlandsbanan.

Antal

inv.

1 jan.

1915.

Areal

odlad

jord

hektar.

Areal

odlings- värd jord

hektar.

Stad (med omnejd), med vilken socknen

(före inlandsbanan) stått i livligaste

förbindelse med hänsyn till:

handeln.

flottningg-

rörelsen.

administration,

skolor m. m.

3. Kring Fjällsjöälven:

Dorotea ..............................

4,324

1,502

12,565

Örnsköldsvik

Härnösand

Umeå

Tåsjö ................................

3,838

946

8,740

Härnösand'')

Härnösand

Härnösand

Alanäs..............................

1,871

744

24,785

Östersund

Härnösand

Östersund

Bodum.................................

1,830

558

4,706

Härnösand *)

Härnösand

Härnösand

Fjällsjö ..............................

2.345

785

3,898

Härnösand l)

Härnösand

Härnösand

Summa 3

14,008

4,535

54,694

Härav upptaget under Forsmo

—Hotings lokala trafikområde

4,000

8,604

under Långsele—Ulriksfors lo-

kala trafikområde...............

1,000

—

952

4. Kring Faxälveu:

Ström...........................

6,177

2,241

43,285

Östersund

Härnösand

Östersund

Frostviken.........................

2,550

767

10,555

Östersund

Härnösand

Östorsund

Summa 4

8,727

3,008

53,840

Härav upptaget under Långsele

—Ulriksfors lokala trafikom-

råda.................. . .

600

—

2,155

*) Dock torde även Örnsköldsvik ha drivit en avsevärd handel på socknen.

Antal invånare, handel och skeppsfart i nedan angivna städer.

Antal

invånare

den 1

januari

1915.

Handlande (1911)

Skeppsfart (1914)

Antal

Bevillnings- taxerad

inkomst

i kr.

In-och avgångna fartyg

Antal

Dräktighet

ton

Skellefteå...................................................

1,744

29

81,000

s) 929

2) 416,000

Umeå.........................................................

6,312

73

293,000

*) 1,504

3) 153,000

Örnsköldsvik................................................

4,006

91

530,000

1,718

467,000

Härnösand ................................................

10,040

195

536,000

7,862

774,000

Sollefteå *)..................................................

2,536

28

95,900

—

_

Östersund...................................................

9,412

153

475,000

—

—

*) Stad 1 januari 1917. - 2) Skellefteå uthamn Ursviken. — *) Endast Umeå stad, ej yttre hamnar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

31

Avstånd 1 kilometer mellan vissa viktigare stationer & inlandsbanan och hamnar vid kusten.

(Endast avstånd av betydelse för ifrågavarande fråga äro utsatta.)

Skellefteå

utbamn

Ursviken.

Umeå

blivande

utbamn

Holm-

sund.

Örnskölds-

vik.

Härnö-

sand.

Nyland.

Stensele '') (138 km. från Avaviken

, 95 km. från

Eåsele) via:

Jörn—Avaviken ..................

333

428

530

—

—

Hällnäs—Stensele ....................

292

261

363

—

—

Mellansel—Eåsele ....................

551

424

286

—

—

Forsmo—Hoting (via Akvisslan)..

..................

646

519

381

—

—

Eåsele2) (95 km. från Stensele,

61 km. från

Hoting) via:

Jörn—Avaviken .......................

—

523

625

—

—

Hällnäs—Stensele ....................

—

356

458

636

574

Mellansel—Eåsele ....................

—

329

191

369

307

Forsmo—Hoting.......................

—

424

286

312

250

Långsele—Ulriksfors ................

—

489

351

347

285

Dorotea *) (37 ktn. från Eåsele,

24 km. från

Hoting) via:

Hällnäs—Stensele ...................

—

390

495

—

—

Mellansel—Eåsele ...................

—

366

228

406

344

Forsmo—Hoting......................

—

387

249

275

213

Långsele—Ulriksfors ................

—

452

314

310

248

Hoting4) (61 km. från Eåsele,

52 km. från

Ulriksfors) via:

Mellansel—Eåsele ...................

—

390

252

430

368

Forsmo—Hoting......................

—

363

225

251

189

Långsele—Ulriksfors ................

—

428

| 290

286

234

i) Representativ station för Tärna och Stensele socknar.

» » » Vilhelmina socken.

8} » » » Dorotea och Asele socknar.

4) „ ,, ,» Tåsjö, Bodum och Fjällsjö socknar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Skellefteå

uthamn

IJrsviken.

Umeå

blivande

utbamn

Holm-

sund.

Örnskölds-

vik.

Härnö-

sand.

Nyland.

Lövberga'') (32 km. från Hoting, 20 km. från

IJlriksfors) via:

MeUansel—Eåsele .......................................

—

422

284

462

400

Forsmo—Hoting..........................................

—

395

257

283

221

Långsele—Ulriksfors ....................................

—

396

258

254

192

IJlriksfors 2) (52 km. från Hoting, 115 km. från

Östersund) via:

Mellansel—Eåsele .......................................

—

442

304

482

420

Forsmo—Hoting..........................................

—

415

277

303

241

Långsele—IJlriksfors ....................................

—

376

238

234

172

*) Representativ station för Alanäs socken.

*) » » » Ström och Frostvikens socknar.

Styrelsen sammanfattar i följande tre punkter de ledande synpunkter,

som styrelsen anlagt på transiteringsproblemet.

»Vid tvärbanesystemets planerande bör vägledande hänsyn tagas

till respektive tvärbanors betydelse för näringslivets utveckling och

förkovran. Skälig hänsyn bör tagas till förutvarande historiskt givna

och geografiskt betingade intressen, så att tvärbanorna i görlig mån

leda till bibehållande av kontinuiteten i utvecklingen och icke mer än

nödigt är ingripa störande i olika områdens mera vitala intressen.

Vid den begränsning av tvärbanornas antal, som framtvingas av

statsfinansiella skäl, bör jämväl hänsyn tagas till anläggnings- och

trafikeringskostnader för olika järnvägar.»

Ur var och en av dessa synpunkter betraktas därefter problemet,

och sammanfattar styrelsen efter en ingående utredning till en början sin

principiella uppfattning om ifrågavarande transitobanors lämpliga förläggning

med hänsyn till näringslivets krav beträffande områden utanför

banornas direkt berörda trafikområden i följande punkter.

»Ur jordbrukssynpunkt spelar transitobanornas förläggning en relativt

mindre roll. Angeläget synes, att banorna från trakter med blivande

produktionsöverskott ledas ned till trakter med starkt konsumtionsbehov.

Forsmo—Hoting framstår som den ur angiven synpukt

angelägnaste banan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 33

Ur industriell synpunkt är det angeläget, att banorna skapa genast

möjliga förbindelse mellan kusthamn och de platser, Stensele, Råsele,

Bodumsjön, Ulriksfors, vid vilka storindustri kan ifrågasättas, eller till

de platser, Stensele, Vilhelmina (Storholmen), Ulriksfors, vid vilka gods

för export kan påräknas från inemot fjällen gående sjöleder. Förutsättningarna

för sådan industri eller godsrörelse äro dock ännu i det

hela ovissa. Vad särskilt Ulriksfors angår, har det icke kunnat visas,

att där uppkommeu eller motsebar trafik har nödvändigt behov av

genast möjliga förbindelse med hamn vid Bottenhavet.

Ur ovan angivna synpunkter anser emellertid styrelsen, att samtliga

ifrågasatta tvärbanor skulle vara till större eller mindre gagn.»

Därefter bedömas tvärbanorna främst med hänsyn till deras betydelse

att bereda kontinuitet i utvecklingen.

Härvid erinras om, att banan Forsmo—Hoting utan tvivel kan på

ett såväl för Örnsköldsvik som för Härnösand och hela den nedre

Ådalen fullt tillfredsställande sätt övertaga den tran sjötrafik mellan

dessa orter och inlandsbaneområdet, varav för närvarande med någon

större grad av sannolikhet behov kan påräknas komma att uppstå. Det

påvisas, att intet förhindrar användningen av Örnsköldsviks hamnn för

gods, som blir fraktat via Forsmo—Hoting, enär avståndet till Örnsköldsvik

blir kortare och frakterna dit lägre än till Härnösand. Styrelsen

måste därför såsom fullkomligt ohållbara tillbakavisa gjorda påståenden,

att Örnsköldsviks intressen skulle oberättigat tillbakasättas,

därest Forsmo—Hoting komme att byggas före Mellansel—Råsele.

Tvärbanan Hällnäs—Stensele anges såsom för transitotrafiken i hög

grad behövlig, enär avståndet mellan Umeå och dess uppland kring de

övre delarna av Ume älv eljest bleve större än rimligt är.

Vad tvärbanan Långsele—Ulriksfors angår, har styrelsen icke blivit

övertygad om, att behov av en omläggning av trafiken i östlig riktning

föreligger av tillräcklig räckvidd att för närvarande motivera denna

sträckning.

Medan sålunda transitolederna Mellansel—Råsele och Långsele—

Ulriksfors, såvitt förhållandena för närvarande kunna bedömas, icke

anses behöva byggas, för att det syfte, man med banorna betraktade

som transitoleder önskar vinna, i huvudsak skall uppnås, synes det styrelsen,

att döma av här ovan lämnade uppgifter över distanser, folkmängd

med mera, tydligt, att såväl tvärbanan Forsmo—Hoting som

även tvärbauan Hällnäs—Stensele äro strängt behövliga som transitoleder.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 182 käft. (Nr 221.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Skulle Mellansel—Råsele byggas som ensam transitoled, bleve genom denna

statsmakternas åtgärd Härnösand, Sollefteå med flera platser i den nedre Ådalen

samt Umeå berövade sina av ålder innehavda uppland i det inre landet till

förmån för Örnsköldsvik, vars handel med mera erhölle monopolartad ställning. Befolkningen

i de inre områdena ginge vidare miste om en för densamma nyttig

konkurrens mellan tävlande hamnar och handelsstäder och Unge sina resor ytterligt

förlängda till de städer och platser, med vilka de dock allt framgent komma

att stå i livligaste personförbindelser.

Mellansel—Eåsele järnväg skulle därför enligt styrelsens uppfattning ur

transitosynpunkt kräva en samtidig komplettering med såväl en bana genom

Ångermanland som en bana längs Ume älv.

En begränsning av det antal transitoleder, som för den närmaste framtiden

bör byggas, till att omfatta Forsmo—Hoting och Hällnäs—Stensele — förutom

Jörn—Avaviken — kan åter enligt styrelsens uppfattning lämpligen genomföras.

Slutligen upptar styrelsen till prövning de järnvägsekonomisJca förhållanden,

som inträda vid tillämpning av olika byggnadsplaner, och

anför härvid:

»Styrelsen tillåter sig härvid erinra om här ovan förut dragna slutsatser,

nämligen,

att banorna Forsmo—Hoting och Hällnäs—Lycksele äro oavvisligen

påkallade för utnyttjande av de lokala trafikområdenas naturtillgångar,

samt att ett synnerligt starkt behov ur angivna synpunkt föreligger i

fråga om banan Jörn—Avaviken,

att banorna Jörn—Avaviken, Hällnäs—Stensele och en tvärbana genom

Ångermanland ur transiteringssynpunkt icke kunna tillfredställande ersättas

av annan tvärbana,

att banorna Mellansel—Råsele ooh Långsele—Ulriksfors dels icke i

lika hög grad som närliggande alternativ äro ägnade att befordra

näringslivets uppblomstring i berörda områden, dels kunna som transitoleder

åtminstone tills vidare ersättas av banan Forsmo—Hoting, samt

att bandelen Hällnäs—Lycksele ur det lokalt berörda trafikområdets

synpukt är mera betydelsefull än bandelen Lycksele—Stensele.

Av dessa slutsatser följer, att enligt styrelsens uppfattning banorna

Jörn—Avaviken, Forsmo—Hoting och Hällnäs—Stensele böra byggas,

oavsett om Mellansel—Råsele och Långsele—Ulriksfors upptagas i byggnadsplanen

eller icke, men att något trängande behov av dessa två sistnämnda

banors byggande för närvarande ej kan anses föreligga.» I

I följande tabell anger styrelsen banlängder, byggnadskostnader

och beräknade bruttoinkomster för nu nämnda banor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

35

Banlängd.

Byggnads-

kostnad.

Beräknad bruttoinkomst

c:a 10 år efter banans

öppnande för trafik.

Km.

Kr.

Kr.

Pr bankra. kr.

Jörn—Avaviken .......................................

98

4,900,000

263,700

2,691

Hällnäs—Stensele ....................................

166

11,150,000

268,800

1,619

Härav Hällnäs—Lycksele ...........................

63

4,600,000

147,900

2,348

Mellansel—Eåsele ....................................

162

8,800,000

—

—

Utan konkurrens med Forsmo—Hoting.........

—

—

411,300

2,539

Vid » » Forsmo—Hoting.........

—

—

284,800

1,758

Forsmo—Hoting via Åkvisslan.....................

120

8,700,000

—

—

Utan konkurrens med Mellansel—Eåsele ......

—

—

327,300

2,727

Vid » >* Mellansel—-Eåsele ......

—

—

247,300

2,061

Långsele—Ulriksfors .................................

118

7,342,000

ej beräknade.

Banlängder och byggnadskostnader äro i tabellen angivna, vad Jörn—Avaviken

angår, under förutsättning av anslutning vid Avaviken, och vad Forsmo—

Eoting angår, under förutsättning av anslutning till Forsmo och direktion över

Åkvisslan. Bruttoinkomsterna äro de i Norrmans föregående beräkningar angivna,

dock modifierade, vad Forsmo—Hoting angår, med hänsyn till banans förkortning

från förut beräknade 146 kilometer, avseende sträckning till Sollefteå

via Kilsjön, till 120 kilometer. För en isolerad handel Hällnäs—Lycksele har en

approximativ kalkyl utförts. För Långsele—IJlriksfors har någon inkomstberäkning

icke blivit genomförd. Såvitt förutsättningarna för denna bana för närvarande

kunna beräknas, skulle emellertid bruttoinkomsterna å denna bana bliva

väsentligt lägre än å banan Forsmo—Hoting. I alldeles särskild grad få de framtida

inkomsterna efter trafikens upparbetande beräknas bliva högre å sistnämnda

järnväg, beroende på de ojämförligt större utvecklingsmöjligheterna i de bygder,

denna bana genomlöper.

Som sammanfattning drager styrelsen ur nu refererade utredning

följande slutsatser rörande tvärbaneproblemets lämpliga lösning.

»Ett något så när fullständigt tillgodoseende av tvärbanebehovet,

sådant det för närvarande föreligger eller för en närmare framtid kan

beräknas, kräver byggande av följande tre tvärbanor:

Jörn—Avaviken,

Hällnäs—Stensele och

Forsmo—Hoting

eller annan bana i dessa linjers respektive huvudsträckningar.

Tvärbanan Mellansel—Råsele bör eventuellt framdeles byggas, om

nämligen i Vilhelmina socken skulle framväxa ett starkare behov av

banan. I annat fall synes Åsele sockens trafikbehov lämpligen kunna

Järnvägsstyrelsens

sammanfattning

rörande tvärbanor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

framdeles tillgodoses antingen genom en till Forsmo—Hoting ledande

bana i Ångermanälvens dalgång eller, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet föreslagit, genom en kortare bibana till Dorotea.

Till dessa i framtiden liggande frågor anser sig styrelsen för närvarande

dock icke behöva taga ställning.

Jämväl en tvärbana Långsele—Ulriksfors eller en bana i dennas huvudsträckning

genom Ramsele socken med anknytning å lämplig plats till

Forsmo—Hoting kan framdeles ifrågakomma till byggnad, så mycket

mer som inom Ramsele socken finnas avsevärda utvecklingsmöjligheter

i flera hänseenden. Ännu synas dock styrelsen tillräckliga förutsättningar

för eu sådan bana knappast vara för handen.

Befinnes av statsekonomiska skäl en ytterligare begränsning i den

närmaste byggnadsplanen för tvärbanorna vara oundgängligen nödvändig,

anser styrelsen, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Västerbottens län ifrågasatt, detta syfte lämpligen kunna tillgodoses

genom utsträckning av tiden för byggnadsplanens genomförande, varvid

bandelen Lycksele—Stensele, såsom den ur ekonomisk synpunkt

minst bärkraftiga, synes styrelsen kunna sättas såsom sista led i byggnadsplanen.

)) I

I statsrådsprotokollet över civilärenden den 31 mars 1916 har jag

utförligt utvecklat de skäl, som tala för byggande av tvärbanor mellan

inlandsbanan och norra stambanan. Jag har vidare efter en skissering

av de allmänna geografiska konturerna för dessa tvärbanors trafikområden

påvisat de utomordentligt stora outnyttjade eller endast mycket

ofullständigt utnyttjade naturtillgångar i odlingsvärd jord, skog och

vattenkraft, som dessa trafikområden äga, och framhållit, att dessa tillgångar

äro av den betydande storlek, att landet helt enkelt icke har

råd att låta dem i brist på kommunikationer ligga mer eller mindre

obrukade.

Vid prövningen av olika ifrågasatta banors inbördes företräden har

jag först undersökt deras lämplighet som förbindelseleder mellan inlandsbanan

och norra stambanan och därvid funnit, att ingen tvärbana

kan tänkas med sådant läge, att den ensam på ett ens tillnärmelsevis

tillfredsställande sätt tillgodoser de krav på förbindelser mellan norra

inlandsbanan och kusten, som ur olika synpunkter måste uppställas.

Mera tillfredsställande fann jag ett system med två tvärbanor; på det

mest ändamålsenliga sättet ansåg jag dock behovet av förbindelseleder

fyllas genom anläggande av tre tvärbanor, nämligen en i Faxälvens

eller i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar, en över Lycksele

och en mellan Jörn och Avaviken.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Därefter gick jag till eu prövning av tvärbanornas inbördes företräden

för vederbörande trafikområdens tillgodoseende och latin härvid,

att en järnväg i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgangar vore .av

vida större betydelse än eu järnväg i Faxälvens dalgång. En bana

Mellansel—Råsele befanns beröra ett på naturtillgångar relativt fattigt

trafikområde. Vad tvärbanan över Lycksele angår, visade jag, huru

redan en kortare bibana från norra stambanan till Lycksele skulle i det

väsentligaste tillgodose de obestridligt stora och viktiga trafikbehov,

som förelåge i denna banas trafikområde, medan den längre bandelen

mellan Lycksele och inlandsbanan skulle beröra områden, som icke i

särskild grad ägde förutsättningar för vare sig större utveckling av

jordbruket eller industriellt framåtskridande. Vad slutligen tvärbanan

Jörn—Avaviken angår, fann jag densamma bliva ur olika synpunkter

av synnerligt stor betydelse.

Slutligen betonade jag, att inom det vidsträckta området mellan

de båda längdbanorna i övre Norrland ett behov av järnvägskommunikationer

framträder i var och en av de älvdalar, där en större bosättning

hittills ägt rum, men att det av finansiella skäl icke kunde ifrågasättas

att i en plan för den närmaste tidens järnvägsbyggnader söka

tillgodose detta behov i dess helhet. Jag ansag därför en begränsning

nödvändig, även om härvid järnvägsförslag av avsevärd ekonomisk betydelse

bleve utsovrade och ställda på framtiden. Jag fann i anslutning

härtill tvärbanorna böra i sin helhet under närmaste tid utföras endast

under den förutsättningen, att de uppfyllde såväl kravet på synnerlig

lämplighet som förbindelseleder mellan de viktigaste kulturdistrikten

kring inlandsbanan och med dem närmast samhörande kustområden och

hamnstäder, som ock kravet på att beröra de i jordbruks- och industriellt

hänseende mest framskridna och utvecklingsdugliga älvdalsområdena.

På grund härav ansåg jag mig förhindrad att förorda upptagande

i byggnadsplanen av dels de ifrågasatta tvärbanorna Långsele Uliiksfors

och Mellansel—Råsele, dels ock den väster om Lycksele belägna

delen av en tvärbana över nämnda plats, varvid jag emellertid . beträffande

sistnämnda tvärbana framhöll, att det i en framtid möjligen

torde befinnas lämpligt att framdraga densamma till inlandsbanan.

I järnvägsstyrelsens nu slutförda förnyade utredning har tvärbaneproblemet

skärskådats ur väsentligen samma synpunkter som i

denna min förenämnda framställning. Styrelsen har emellertid vid

frågeställningens besvarande gått djupare i detaljer och framfört ett belysande

och mångsidigt siffermaterial. I vissa fall, där riktigheten av

förutvarande grundläggande uppgifter ställts i fråga, har styrelsen verk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

ställt förnyad mera detaljerad utredning, varvid riktigheten av föregående

beräkningar i allt väsentligt bestyrkts.

Denna styrelsens förnyade, detaljerade och omsorgsfulla utredning

leder till alldeles samma slutledningar, som dem styrelsen framfört redan

i sin skrivelse i ämnet den 11 februari 1916. Styrelsen har således

icke funnit anledning att i fråga om valet mellan olika ifrågasatta

huvudsträckningar frångå sin förutvarande uppfattning, till vilken

jag i min nämnda framställning i huvudsak anslutit mig.

Vid sådant förhållande torde det vara mig tillåtet, att, utan att

ånyo ingå på en mera detaljerad granskning av tvärbaneproblemet, hänvisa

til] dels min framställning i ämnet den 31 mars 1916, dels järnvägsstyrelsens

senaste förut refererade skrivelse. Dock ber jag att, efter

den förnyade prövning jag underkastat tvärbanefrågans huvuddrag, få

i kortfattad form framlägga min uppfattning i denna fråga, därvid

jag tillåter mig förutskicka den anmärkning, att jag ej funnit anledning

frångå min föregående år uttalade åsikt i frågan.

Först ber jag då att få erinra om, att tvärbaneproblemet har

upprunnit ur nödvändigheten att finna sådana förmedlingslänkar mellan

den nya inre och den äldre yttre stambanan, att icke inlandsbanan

skulle komma att medföra skadliga omvälvningar i de intresseområden,

som naturliga vägar och historisk hävd skapat i övre Norrland. Men

under utredningsarbetet har allt klarare framgått, att tvärbanorna ha

en, oberoende av deras transiteringsuppgifter, självständig uppgift för

utvecklingen av de lokalt berörda områdenas näringsliv, en uppgift som,

vad vissa av banorna angår, måste anses än större och viktigare. Tvärbaneproblemet

bör därför allsidigt skärskådas med noggrann^. avvägande

av olika inverkande faktorers betydelse.

Skola järnvägar i övre Norrland bliva till verkligt stort gagn för

befolkningen och leda till en större industriell utveckling, synes det

mig nödvändigt, att de förläggas så, att de komma i beröring med

dels de nuvarande kommunikationsmedlen — landsvägarna vid viktigare

vägknutar och flottlederna vid lugnvatten, lämpliga till upptagningsmagasin

för största möjliga avverkningsområden — dels ock de i de

största vattenfallen varande kraftkällorna. Undersöker man belägenheten

av dessa för trafikens utveckling viktiga platser, finner man, att

de — med få undantag — äro belägna kring de flodsträckor, som

ligga under den marina gränsen vid cirka 250 meters höjd över havet,

det vill säga i Vindelälvens dalgång upp till trakten ovan Åmsele, i Umeälvens

dalgång till Lycksele kyrkoplats, i Ångermanälvens dalgång till

Junsele kyrkoby, i Fjällsjöälvens dalgång till Bodums kyrkoby och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

i Faxälvens dalgång till Ramsele kyrkoby. Upp till dessa platser

sträcker sig de marina lerornas och älvsedimentens region med sin

för åkerbruk lämpliga jord och sin tätare befolkning; ovanför vidtager

moränregionen med sin mera svarbearbetade mark och sin mera

spridda befolkning. Nedanför denna höjdgräns gå älvarna i större lutning

med fall efter fall, ovanför är lutningen svagare, fallen lägre och

vattenmängden mindre, och slutligen bliva vid befintliga lugnvatten i

älvarna flottningsområdena större, ju längre österut man kommer.

Dessa geografiska förhållanden maste enligt min uppfattning vara

de grundläggande vid val av tvärbanor, som således böra företrädesvis

förläggas till de stora älvarnas dalgångar. Av det förut refererade siffermaterialet

liksom av det kartmaterial, som styrelsen bifogat sin skrivelse,

nämligen dels Norlindhs befolkningskarta, dels en vattenfallskarta, vilken

senare jag ber att få bilägga protokollet, framgår omedelbart den avgjorda

överlägsenheten över andra ifrågasatta linjer ur här berörda synpunkter

av dels en bana i huvudsträckning Forsmo—kloting, dels en

bibana till Lycksele, vilken senare vid val av Hällnäslinjen verksamt

berör två dalgångar. Vad en bana i Faxälvens dalgång (Långsele—

Ulriksfors) angår, finge densamma — enligt vad vid behandlingen

av frågan om val av sträckning för den ångermanländska tvärbanan

kommer att närmare visas — en mera inskränkt betydelse på

grund av trafikområdets snäva begränsning, den mindre vattenkraftstillgången,

frånvaron av lämpligt magasin för flottgods och älvens

segelbarhet till Edsele och efter kringgåendet av en fors vidare till

Ramsele. Tvärbanan Mellansel—Råsele kommer in i Ångermanälvens dalgång

först i dess högre inom moränregioneu liggande del, varför vattenkrafttillgången

är ringa och bosättningen spridd. Dess största betydelse

för det lokalt berörda området ligger däri, att Åsele viktiga vägknut

beröres. Motsvarande anmärkningar kunna riktas mot delen Lycksele

Stensele av en tvärbana över Lycksele, som dock kommer i beröring

med vissa för trafikens utveckling viktiga platser, såsom Kattisavan,

Bastuträsk och Bålforsen.

Tvärbanan Jörn—Avaviken intar i viss män en särställning. Banan

löper å en plant liggande vattendelare mellan Skellefte och Byske

älvar, där odlingsmöjligheterna äro exceptionellt gynnsamma och redan

givit anledning till uppkomsten av Lapplands störsi a jordbrukssamhälle

vid Glommersträsk. Den genomgår goda skogsmarker, som till övervägande

del tillhöra kronan. De höga flottningskostnaderna å de små

vattendragen försvåra virkesutförseln, varför trävaror väntas komma att

i stor utspökning direkt tillföras järnvägen. Flera viktiga vägknutar

och två relativt större samhällen, Arvidsjaur och Glommersträsk, beröras,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 221.

och slutligen för tvärbanan, med en längd av endast 10 mil, direkt till

de stora Arjeplogssjöarnas östligaste sjöände.

I fjällområdet bilda de stora sjöarna de viktigaste äldre kommunikationsmedlen.

Det måste anses vara en uppgift företrädesvis för

inlandsbanan att förmedla samarbetet med dessa samfärdsleder. Vid

inlandsbanans planerande bär också nödig hänsyn härtill tagits, i det

banan just berör de stora lapplandssjöarnas sydändar. Antalet stora sjöar

är så stort, att man icke kan ifrågasätta en tvärbana upp till var och en av

dem. Detta synes mig heller alldeles icke erforderligt, då den trafik, som

från fjällsjöarnas trafikområden kan beräknas skola gå i riktning från och till

bottnisk hamn, så vitt man nu kan se, under lång tid framåt blir tämligen

obetydlig och i regel ingalunda påkallar genaste möjliga väg till hamn.

Motsvarande förhållande råder i fråga om relationen mellan antal

kuststäder och antal tvärbanor. Det synes mig icke berättigat att kräva,

att varje kuststad skall få sin direkt på staden pekande tvärbana, när

dock vissa av tvärbanorna hava sådant läge, att de gagna flera städers

intressen, utan att skada någons.

Ur dessa synpunkter finner jag, att en bana Forsmo—Hoting mycket

väl kan upptaga de funktioner i transiteringshänseende, som skulle tillkomma

banorna Mellansel—Råsele och Långsele—Ulriksfors. Den tillgodoser

i nära samma grad Ornsköldsviks och Härnösands intressen

samt får vid Hoting en centralt belägen anslutningsstation för inlandsbaneområdet

från Ströms till Vilhelmina socknar. Däremot blir denna järnväg

lika litet som Jörn—Avaviken tillfredsställande för Umeå och vissa

delar kring inlandsbanan i Västerbottens län. I ett fullt tillfredsställande

system för tvärbanor bör därför ingå en bana över Lycksele till Stensele.

De ekonomiska synpunkter, som jag förra året anlade i syfte att nedpressa

byggnads- och driftkostnader för detta nya järn vägssystem så långt,

som med ett klokt tillvaratagande av berörda trakters resurser kan vara

förenligt, torde icke hava förlorat i betydenhet. Jag måste dock inlägga

min gensaga mot ett sådant ekonomiskt betraktelsesätt, att man, såsom föreslaget

är, med full vetskap om otillräckligheten därav tillsvidare bygger endast

en centralt belägen tvärbana — Mellansel—Råsele — då denna bana

i övrigt har sådant läge, att den av samtliga ifrågasatta har de minsta

förutsättningarna att inom eget trafikområde gagna näringslivets utveckling.

Såsom järnvägsstyrelsen visat, måste ett eventuellt sådant beslut

leda till ökad kostnad, enär byggande av de tillbakasätta, men mera

behövliga järnvägarna icke torde kunna avvisas.

Mera ovisst kan synas, huruvida bandelen Lycksele—Stensele av

en tvärbana över Lycksele redan nu bör beslutas och upptagas i byggnadsplanen

eller ställas på framtiden. Det av järnvägsstyrelsen numera

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl Maj.ts Nåd. Proposition Nr 221.

framlagda siffermaterialet, belysande det relativa värdet av eu tvärbana

Hällnäs—Stensele och av en bibana Iiällnäs—Lycksele, bestyrker till

fullo, vad jag tidigare anfört rörande dels det oavvisliga behovet av en

järnväg till Lycksele, dels det relativt vida mindre gagnet för lokalt

berörda områden av en fortsättningslinje upp till inlandsbanan. Då järnvägsstyrelsen

dock förordar beslut redan nu om byggande i dess helhet

av en tvärbana över Lycksele till Stensele, är det under framhållande av,

att banan är behövlig som transitoled, en uppfattning som även jag delat

och fortfarande delar. Samma synpunkt anlägges av Eders Kungl. Majds

befallningshavande i Västerbottens län, som i en till Eders Kungl. Maj:t

ingiven skrivelse i tvärbanefrågan anfört bland annat,

att det för Västerbottens län vore av största vikt, att den ifrågasatta banan

mellan norra stambanan och Lycksele utsträcktes till Stensele, ty i annat fall

skulle, även om banorna Sollefteå—kloting och Jörn—Avaviken komme till stånd,

i själva verket icke mellan inlandsbanan och norra stambanan skapas någon

sammanbindningslänk med utfartsväg till havet vid svensk kust inom hela

Västerbottens län, ett län, som har en bredd av ungefär 30 mil. De naturliga

handelsvägarna skulle även bliva betänkligt rubbade, om icke Lyckselebanan utsträcktes

till Stensele, då denna plats och hela området väster därom långs övre

delen av Dme älv sedan ålder hade haft sin handelsväg över Lycksele till Umeå.

Bleve denna förbindelse med Stensele icke byggd, komme vidare de nuvarande

förbindelserna på Norge att ytterligare utvecklas, och möjligheterna att draga de

övre lappmarkssocknarnas handelsförbindelser över svenskt område till svensk

hamn bleve ringa eller mycket små.

Järnvägsstyrelsen placerar ifrågavarande linje Lycksele—Stensele

sist bland de av styrelsen föreslagna linjerna och ifrågasätter jämväl,

såvida statsekonomiska skäl göra en ytterligare begränsning i den närmaste

byggnadsplanen för tvärbanorna oundgängligen nödvändig, att

tiden för byggnadplanen utsträckes, varvid bandelen Lycksele—Stensele,

såsom den ur ekonomisk synpunkt minst bärkraftiga, synes styrelsen

kunna sättas som sista led i byggnadsplanen.

Rörande önskvärdheten av sagda banas byggande föreligger mgen

mera avsevärd skillnad mellan styrelsens uppfattning och den, jag tidigare

framlagt för Eders Kungl. Maj:t. Dock gäller frågan, om man vid nu

ifrågavarande byggnadsplan skall begränsa sig till endast sådana banor°som

ur mera allsidig synpunkt framstå som oundgängligen nödvändiga,

eller utvidga programmet till att upptaga åtminstone en linjesträckning,

varav behov förnämligast föreligger ur synpukten att erhålla en behövlig

förbindelseled mellan de båda längdbanorna.

Rättast och konsekventast synes mig vara att för närvarande upptaga

i byggnadsplanen endast de ur alla synpunkter strängt erforderliga

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 182 käft. (Nr 221.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

banorna och hänskjuta till kommande tider nödiga kompletteringar av

järnvägsnätet, och kan jag således icke för det närvarande förorda bandelen

mellan Lycksele och inlandsbanan till byggnad, ehuru jag erkänner

önskvärdheten av denna banas byggnad, så snart förhållandena det

medgiva.

I det jag ber att i det följande få upptaga till behandling frågan

om den närmare sträckningen för vissa banor, får jag således i överensstämmelse

med min framställning den 31 mars 1916 förorda till byggnad

dels en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar,

dels en tvärbana Jörn—Avaviken och dels slutligen en bibana mellan

norra stambanan och Lycksele.

Val av

sträckning

för en tvärbana

i

Ångermanälvens

och

Fjällsjöälvens

dalgångar.

Jag ber att vidare få övergå till en närmare prövning av sträckningen

för en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar.

Det övre ångermanländska landskapet är delat i två kulturområden,

belägna kring dels Ångermanälven och Fjällsjöälven dels Faxälven, och åtskiljas

dessa områden av en vattendelare, som reser sig till avsevärd

höjd. Skola dessa områden i sin helhet tillgodoses med en enda järnväg

utan bibanor, måste åt banan givas en riktning, som än kröker

åt väster och än åt norr, varvid banan dels avsevärt förlänges, dels

erhåller oförmånliga lutningsförhållanden. Dock kan även vid sådan

krökande riktning banan ej bringas i så tillfredsställande närhet till

alla för trafikens utveckling viktiga platser, att byggande av framtida

bibanor helt undvikes. Sträckningar, gående konsekvent antingen i Faxälvens

dalgång eller i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar,

få ett gynnsammare höjdläge i terrängen i förhållande till den odlade

bygden, en kortare längd och mindre lutningar, men nå icke lika stora

trafikområden som mera buktande linjer. Anslutning med norra stambanan

för en bana i Ångermanälvens dalgång kan vidare ske på mer

än ett sätt.

Dessa förhållanden göra det till ett tämligen invecklat problem att

finna bästa tänkbara lösning för den ångermanländska järnvägsfrågan,

och järnvägsstyrelsen har vid sin förnyade prövning underkastat frågan

en ingående undersökning, varvid jämväl behovet av framtida bibanor

upptagits till preliminär granskning.

Längder och I första rummet har styrelsen verkställt utförliga tekniska underostna

er. sökningar, avseende att fastställa relationen mellan byggnadskostnader

för dels ett större antal tänkta huvudlinjer, dels anslutning vid norra

stambanan och dels ett antal framtida bibanor. Dessa kostnadsberäkningar,

som alla äro grundade på de arbets- och materialpriser, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 221.

gällde år 1914 före kristiden, avvika för vissa sträckningar på av styrelsen

närmare angivna skäl delvis i någon mån från de kostnadsuppgifter,

som styrelsen lämnat i skrivelse den 11 februari 1916.

I följande tabell äro längder och kostnader för ej mindre än åtta

alternativa linjesträckningar angivna, vilka samtliga finnas utmärkta å

den vid protokollet fogade kartan över ifrågasatta och av järnvägsstyrelsen

föreslagna sträckningar av inlandsbanan och tvärbanor. Därjämte

ber jag få bilägga protokollet en specialkarta över framställda förslag

till vinnande av anslutning med norra stambanan för en järnväg i

Ångermanälvens dalgång.

Sträckning.

Längd

km.

Kostnad

kronor.

! 1. Långsele—Edsele—Ramsele (kyrkbyn)—Ulriksfors...........................

117,6

7,342,000

2 » » » —Backe—Hoting.....................

130,2

8,798,000

! 3. » —Näcksjön—Sörtanflo—Forsås—Åkvisslan—Backe—Hoting *)

130,8

9,140,000

4. „ » » » —Kilsjön—Backe —Hoting *)

143,6

9,836,000

| 5. Forsmo—Sörtanflo—Forsås—Akvisslan—Backe—Boting2) ...............

119,9

8,700,000

g. » » » —Kilsjön— » » 2)...............

132,7

9,396,000

7. Långsele—Näcksjön—Sörtanflo—Forsås—Norrnäs fäbodar—Kamsele

(Krången)—Backe—Hoting*).........................................................

141,5

10,200,000

8. Forsmo—Sörtanflo—Forsås—Norrnäs fäbodar—Kamsele—(Krången)—

Backe—Hoting2) ........................................................................

130,6

9,760,000

i) i förslagen ingår icke en andra bro över Faxälven vid Långsele; denna bro beräknas till 235,000: ■—

ei heller ingår kostnaden för banans inledning till Långsele från brostället, uppskattad

till............................................................................................ 65,000: —.

s) Kostnaden för anordnande av bro över stambanan vid Forsmo för den händelse tvärbanan

skulle framdragas direkt över Österås och Granvåg till Sollefteå skulle dessutom kosta 254,000: —

Härefter ber jag att någorlunda utförligt få redogöra för järnvägsstyrelsens

förnyade utredning i övrigt och för de resultat, vartill styrelsen

kommit.

Innan järnvägsstyrelsen ingår på granskning av de olika alternativa

sträckningarna, framlägger styrelsen till orientering följande tabell

över närmast berörda socknars folkmängd med mera.

Allmänna förutsättningar

och principer.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Antal in- vånare

1 januari

1915.

Odlad

jord (hela

socknarna;

Odlings- värd jord

Lands- vägs- avstand i

genom- snitt till

nuvarande

station

Vatten- krafts- tillgång

(9 måna- ders

effekt)

Anm.

hektar.

hektar.

km.

hkr.

591

2,910

1,547'')

2,155

13,189

14

55

4,250

40,900 1

| Station vid Ul- \ riksfors.

(Angbåtsled till

2,015

908

3,762

36

10,000 |

\ Helgum.

5,516

2,455

19,106

—

55,150

3,008

2,050

2,718

_

_

Station.

3,079

1,675

—

—

—

Station.

6,087

3,725

2,718

—

—

1,630

558

4,706

28

13,200

2,345

785

3,898

44

5,600

1,200

-a)

5,000

77

1,650

3,805

1,203

20,703

61

96,900

2,394

1,102

13,142

30

95,600

11,374

3,6482)

47,449

—

212,950

2,523

1,086

6,238

11

''33,400

(Station vid Sel- \ sjön.

2,523

1,086

6,238

11

33,400

Faxälvcns dalgång.

a) Ovanför norra stambanan:

Ström, del av.......................

Ramsele, del av....................

Edsele................................

Summa a)

b) Vid norra stambanan:

Helgum................................

Långsele..............................

Summa b)

Ångermanälvens och Fjällsjöälyens

dalgångar.

a) Ovanför norra stambanan:

Bodum ................................

Fjällsjö................................

Ramsele, del av ....................

Junsele.................................

Ådals-Liden...........................

Summa a)

b) Vid norra stambanan:

Resele ..................................

Summa b)

'') Härav c:a lU i Fjällsjöälvens dalgång.

2) Jfr not. 1.

Styrelsen gör vidare följande principiella uttalanden:

»Av ovanstående tabells uppgifter, jämförda med vad redan i det

föregående yttrats i fråga om värdet av en tvärbana Forsmo—Hoting

i jämförelse med en tvärbana Långsele—Ulriksfors, torde få anses visat,

att tvärbanan bör huvudsakligen dragas i Fjällsjö- och Ångermanälvar
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

nas dalgångar. Det område, som såväl med hänsyn till omfattningen

och arten av odlingsvärd jord, som främst i betraktande av de utomordentliga

vattenkraftsresurserna bör i främsta rummet tillgodoses med

järnväg, ligger i Ådals-Lidens och Juneele socknar kring och ovan

Fjällsjö- och Ångermanälvarnas sammanflöde nedom Åkvisslanforsen.

Tvärbanan måste beräknas framdeles erhålla en jämförelsevis betydande

trafik såväl i transito som ock från sitt lokala trafikområde,

detta senare i alldeles särskild grad, om en på vattenfallens energi

baserad storindustri kommer till stånd. Styrelsen finner det därför i

högre grad än för andra tvärbanor angeläget, att banan erhåller jämförelsevis

goda lutningsförhållanden, enär i annat fall de framtida driftkostnaderna

komma att ställa sig höga, dels på grund av ökad kolåtgång,

dels ock genom hindret att framföra trafiken i tunga godståg.

Den närmaste hamnen för banans trafik blir Nyland, som dock

icke ännu är anordnad som hamn och icke kan hållas öppen så lång

tid som Örnsköldsvik och Härnösand. Såväl Härnösand som Örnsköldsvik

driva jämte Sollefteå handel — med övervikt för Härnösand —

på den övre ådalen. Av detta förhållande framgår, att anslutningen

med norra stambanan bör lämpligast väljas så, att med möjligaBt raka

sträckning för banan förenas tillgodoseende av såväl Härnösands som

jämväl Örnsköldsviks intressen.

Slutligen bör hänsyn tagas till kostnadsfrågor.»

Styrelsen anser sig till en början, på grund av Faxälvdalens ^allmänna

underlägsenhet, lika litet eller mindre än en konsekvent i b axälvens

dalgång gående bana kunna förorda banor, som vid tvärbanans mitt

övergå från den ena till den andra dalgången och avstyrker således

banorna Långsele—Ulriksfors och Långsele—Edsele—Hoting.

År 1916 förelågo två alternativ med avvikande sträckning i banans

mellersta delar, nämligen dels Åkvisslanlinjen, dels Kilsjölinjen. Före

det slutliga valet mellan dessa sträckningar förbehöll sig styrelsen rätt

att verkställa förnyad utredning. Sedermera har styrelsen undersökt

även ett alternativ över Norrnäs fäbodar, som i någon mån tillgodoser

Edsele socken och väl tillgodoser Ramsele socken, men går direkt på

Fjällsjö, härvid lämnande Junsele socken ur räkningen.

Den av styrelsen verkställda undersökningen rörande dessa linjers

inbördes företräden utfaller på följande sätt.

Banor övergående

från

den ena till

den andra

dalgången.

Sträckningar

i banans

mellersta

delar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

»Åkvis slån linjen», anför styrelsen, »tillgodoser på bästa sätt de stora jordbruksintressena

i Ädals-Liden och Junsele. Synnerligen riklig och godartad

odlingsjord finnes i linjens omedelbara närhet. Till följd av sitt låga höjdläge

i älvens närhet och även å sträckan Tågsjön—Fjällsjön, där linjen framgår på

längre avstånd från älven, blir järnvägen för befolkningen av större gagn än de

andra alternativen, som till väsentlig del gå på vattendelarnas höjdrvggar. Härigenom

möjliggöres ock tillförseln av träkol och skogsprodukter från större avverkningsområden.

Från Junsele kyrkbygd till station vid Tågsjön blir endast

9 kilometer lätt ^ väg. Skulle kolugnar med större produktion uppstå vid Betarsjön,

kan lastspår utan allt för betydande kostnad dit anläggas.

Alternativets mest avsevärda olägenhet är, att det icke tillgodoser trafikbehovet

i Barnsele socken. Detta göres på ett lyckligt sätt av det linjeförslag,

som efter Norrnäs fäbodar på vattendelaren mellan Fjällsjö- och Faxälven bär

benämnts Norrnäsalternativet. Denna linje blir dock i stället av ingen betydelse

för Junsele socken. Då linjen vidare blir 11 kilometer längre och 1,060,000

kronor dyrare än Åkvisslanlinjen, anser styrelsen den böra lämnas ur räkningen.

I 1916 års underdåniga skrivelse i ärendet har styrelsen ställt sig tveksam

i valet mellan Kilsjö- och Åkvisslanalternativen samt förbehållit sig att först

efter ytterligare utredningar få avgiva definitivt förslag. Sådana utredningar hava

numera verkställts.

Vid de förhandlingar, som härvid blivit förda med inbyggare i respektive

socknar och med av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedda förtroendemän,

har framgatt, att man numera icke anser Kilsjölinjens kompromissförslag

tillfredsställande, utan föredrar en mera konsekvent lösning av banproblemet. °

En företagen jämförelse mellan de järn vägsekonomiska resultat, som de båda

linjerna få beräknas giva, ger vid handen, att inkomsterna å Kilsjölinjen trots

den större banlängden icke kunna beräknas högre utan kanske snarare lägre än

å Åkvisslanlinjen, medan å andra sidan utgifterna för drift, underhåll och°ränta

måste beräknas bliva avsevärt högre å den förstnämnda linjen.

Yad inkomsterna angår, baserar sig nämnda beräkning på det förhållandet,

att, medan Åkvisslanlinjen framgår tämligen lågt i den kuperade terrängen, härvid

underlättande tillförsel av varor, skulle vid Kilsjölinjen långa sträckor ligga

å höjdpartier, dit tillförseln, särskilt av träkol och skogsprodukter, bleve försvårad.

Stationen vid Kilsjön bleve på grund av sitt läge, 6 kilometer från Barnsele

kyrkobygd och 100 meter över denna, icke ägnad att i konkurrens med

båtarna å Faxälven'' draga till sig hela trafiken och än mindre att upparbeta en

större sådan.

Yerkställda beräkningar rörande banlängder, byggnadskostnader och skillnader

i ränte- och driftkostnader för de båda alternativen resultera i följande

siffror.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

47

Forsmo—Hoting över

Kilsjölinjen

jämförd mod

Åkvisslan-

Kilsjön.

Åkvisslan.

linjen.

Verklig väglängd ..................................

............... km.

132.7

119,9

+ 12.8

Ökning av virtuell banlängd utöver verklig

banlängd1) »

81.7

61,9

+ 19.8

Byggnadskostnad..................................

.............. kr.

9,396,000

8,700,000

+ 696,000

5 % ränta bära ....................................

............... »

469,800

435,000

+ 34,800

Beräknad skillnad:

i driftkostnad.................................

............... it

—

+ 41,800

i rånte- och driftkostnad..................

.............. »

—

+ 76,600

x) Virtuella banlängden här beräknad i avseende på kostnaderna för dragkraften.

Då således ett endast nödtorftigt tillgodoseende av Ramsele sockens

trafikbehov genom Kilsjölinjen skulle kräva en årlig merkostnad av

cirka 77,000 kronor och detta tillgodoseende måste ske på bekostnad

av dels transitotrafiken, som finge sin väg ökad med 13 kilometer, dels

Ådals-Lidens och Junsele socknar, som genom Avisslanlinjen skulle

vinna avsevärda förmåner, anser styrelsen, att linjen över Åkvisslan

bör ges ett avgjort företräde framför linjen över Kilsjön.))

Styrelsen anser vidare, att en framtida lösning av Ramsele järnvägsfråga

bör sökas på ett mera följdriktigt sätt, än det Kilsjölinjen

erbjuder, och framlägger följande alternativ för en sådan lösning:

»Verkställda undersökningar hava givit till resultat, att en bibana Forsås

(Ådals-Liden)—Krångel! (Ramsele) över Norrnäs fäbodar skulle få en längd av

28.1 kilometer och kräva 2,009,000 kronor i byggnadskostnad. En dylik bibana,

vilken ytterligare skulle kunna utsträckas längs Faxälven till Ulriksfors, synes

styrelsen ägnad att på ett i det hela tillfredsställande sätt tillgodose det mera

framträdande trafikbehovet i Faxälvens dalgång. Emellertid kan även annan lösning

av Faxälvsdalens järn vägsfråga tänkas, som på ett än fullständigare sätt tillgodoser

dalgångens intressen. Étt uppskov hh«i1 denna sistnämnda järnvägsfrågas

upptagande till prövning synes styrelsen utan större olägenhet kunna göras

och vara särskilt motiverat, enär vägledande erfarenhet i sådant fall skall kunna

vinnas rörande dels Försmo-Hotings lämplighet att besörja driften mellan kusten

och Ströms Vattudal, dels behovet av järnväg för vattenfallens utnyttjande.»

Ett än fullständigare tillgodoseende av Junsele sockens intressen, än vad

även Åkvisslanlinjen kan erbjuda, har ifrågasatts böra vinnas genom att leda

Åkvisslanlinjen från Tågsjön i en båge upp till Betarsjön samt vidare längs denna

sjö förbi byn Vallen till Fjällsjö, varigenom dels järnvägen skulle bringas några

Framtida

lösning av

Ramsele järnvagsfråga.

Alternativ

längs

Betarsjön.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Anknytning

med norra

stambanan.

48 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 221.

kilometer närmare Junsele kyrkobygd, dels Betarsjön, som har ett vidsträckt

skogsområde med bland annat stora kronoparker, skulle komma att beröras.

Styrelsen avstyrker dock detta förslag såsom längre och dyrare och anser det

lämpligare att; And framtida behov ett lastspår för trafik av träkol och skogsprodukter

framdrages till Betarsjön eller eventuellt en bibana bygges till Junsele

kyrkoby, vilken bana med en längd av 9.3 kilometer beräknas utförd för en

kostnad av 553,000 kronor.

Slutligen upptager styrelsen till ingående behandling frågan om

den Lämpligaste anknytningen med norra stambanan. Svårigheterna att

finna en ur alla synpunkter fullt tillfredsställande lösning av denna

fråga anges bero därpå, att den nuvarande föreningsstationen med

Sollefteåbanan, Långsele, ligger vid Faxälven, som genom en hög och

brant vattendelare är skild från Ångermanälvens dalgång, i vilken

tvärbanan bör gå fram. Följande olika förslag till lösning av anslutningsfrågan

framläggas.

Alt. 1. Forsmoalternativet, enligt vilket banan framdrages i Ångermanälvens

dalgång till norra stambanan vid Forsmo (Västerås), varest

en skiljestation anordnas för omrangering av norrgående trafik, medan

tvärbanetågen från Forsmo framgå å stambanans spår till Långsele,

som således blir tvärbanetågens egentliga ändpunkt.

Alt. 2. Näcksjöalternativet, enligt vilket banan från sydligast möjliga

punkt i Ångermanälvens dalgång dragés över vattendelaren mellan

sistnämnda älv och Faxälven till Långsele.

Alt. 3. Mosjöalternativet, enligt vilket banan från samma punkt i

Ångermanäl\Tens dalgång som enligt alt. 2 dragés över vattendelaren

till närheten av Helgumsjöns norra ände, Mosjön, för att därifrån ledas

till Långsele.

Alt. 4. Solleftedalternativet, enligt vilket Forsmolinjen framdrages till

Sollefteå, med övergång av Faxälven vid Granvåg. I samband härmed

nedlägges Långsele—Sollefteå järnväg, varvid Långsele stations egenskap

av föreningsstation bortfaller. I stället anordnas efter viss omläggning

av norra stambanan en ny föreningsstation (Österås) i vinkeln mellan

Ångerman- och Faxälvarna på norra sidan av sistnämnda älv.

Prövningen av dessa förslag verkställes närmast ur allmän ekonomisk och

därnäst ur järnvägsekonomtsk synpunkt. Till en början avser dock prövningen

endast alternativen 1—3, enär alternativ 4 kan sägas vara en komplettering av

alt. 1, Aulken komplettering bör ses i jämförelse med annat jämväl ifrågasatt

alternativ för framtida komplettering

Längduppgifterna visa, att från stationer å Hotinglinjen blir våglängden till

Härnösand:

enligt alt. 1 25 km. längre än till Örnsköldsvik

» »2 och 3 4» kortare » » »

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

På "rund härav framstår alternativ 1 såsom det för Örnsköldsvik förmånligare, medan

Härnösand vinner ökad konkurrenskraft gent emot Örnsköldsvik, om alternativ

2 eller 3 kommer till utförande. Av lämnade uppgifter övergodstrafikens storlek

vid Helgums och Selsjöns stationer framgår, att största intresse av kortaste väg

bör finnas även för Örnsköldsvik. # . .

Den totala väglängden till hamn från anslutningsstationen Hoting vid inlandsbanan

blir enligt de tre första alternativen följande:

Alternativ.

Egen

banlängd.

Hela väglängden till

Sollefteå.

Nyland.

Härnö-

sand.

Örnskölds-

vik.

K i

1 o in o t

e r.

Åkvisslanlinjen

alt. 1 (via Forsmo) ....................................

119,9

148

188

250

225

alt. 2 (via Näcksjön) .................................

130,8

145

185

247

251

alt. 3 (via Mosjön) ....................................

138,5

152

192

254

258

Alternativ 1 erbjuder i det hela de kortaste transporterna till hamn. Alternativ

2 ger visserligen 3 kilometer kortare väg till Härnösand, Nyland och Sollefteå,

men ock 26 kilometer längre väg till Örnsköldsvik. . _ .

I fråga om tillgodoseendet av det lokala trafikbehovet genom olika linjer anföres,

att av Eesele sockens 2,523 invånare 1,914 skulle få gagn av järnvägen till

Forsmo med en förkortning av vägen till station från i genomsnitt 11 till endast

3 kilometer. För Sollefteå växande stadssamhälle samt militära förläggningar i

Sollefteå vore en ökad livsmedelstillförsel av behovet påkallad, och kan sådan,

om järnväg bygges, erhållas från Eesele, vilken socken är känd som den bördigaste

och burgnaste i hela den övre ådalen.

Alternativen till Långsele skulle däremot icke få någon betydelse för Eesele

sockens centrala delar. Näclcsjölinjen skulle få löpa 29 kilometer genom skogsbygden,

utan att anträffa annat än fäbodställen. I trakten kring Näcksjön ligga

visserligen odlingar kring därvarande många fäbodar, och annan odlingsbar mark

finnes, men förutsättningar för uppkomsten av någon större by därstädes anses

vara små, även om järnväg anlägges. Ur det lokalt berörda områdets synpunkt

finge således Forsmolinjen det mest avgjorda företräde framför Näcksjölinjen.

Mosjölinjen berör ej bygd på den 20 kilometer långa sträckan mellan

Flakaberg och Mosjön. En station vid Mosjön skulle emellertid kunna få^en

avsevärd betydelse, som dock väsentligt förringas därav, att en livlig ångbåtstrafik

bedrives på Helgumsjön.

Med hänsyn till Näcksjölinjens ytterst ringa betydelse för trakten anser

styrelsen Mosjolinjen böra hava avgjort företräde framför Näcksjölinjen ur det

lokala näringsintressets synpunkt. Däremot anser styrelsen linjen ur ifrågavarande

synpunkt, på grund av sjötrafiken å Helgumsjön, icke kunna tävla med

Forsmolinjen i betydelse. Då linjen emellertid skulle medföra eu vägförlangnmg

gent emot Näcksjölinjen av 7,7 kilometer och draga häremot svarande ökning i

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 182 höft. (Nr 221.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

anläggnings- och driftkostnader, finner styrelsen alternativet ur samlad synpunkt

i allmänt ekonomiskt hänseende underlägset Näcksjöalternativet och således icke

böra ifrågakomma till utförande.

Styrelsen övergår härefter till en granskning av alternativen ur järnvägseJconomisJc

synpunkt, varvid dock Mosjöalternativet såsom varande underlägset

andra alternativ lämnas ur räkningen.

Tiafikinkomsterna beräknas bliva större a en linje genom Besele socken

till Forsmo än å Näcksjölinjen.

Byggnadskostnaden för en linje till Forsmo beräknas bliva 440,000 kronor

lägre än för en linje över Näcksjön till Långsele.

Genom styreisens försorg utförda driftkalkyler visa, att de årliga utgifterna

för trafikering av Forsmo—kloting inklusive ränta å byggnadskostnaden

vid beräknade 4 tågpar dagligen skola understiga utgifterna för trafikering av

Näcksjölinjen med 35,300 kronor.

Åtminstone till dess i framtiden trafikens storlek lägger hinder i vägen för

framförande av såväl norra stambanans som tvärbanans tåg å sträckan Forsmo

Långsele, far alltså enligt styrelsens noggranna beprövande Forsmolinjen anses

ur driftekonomisk synpunkt överlägsen Näcksjölinjen.

När framdeles ett andra spår eventuellt behover läggas till Långsele, vilket

styrelsen anser inträda efter tidigast 10 ä 20 års trafik och sannolikt först efter

avsevärt längre tid, ökas kostnaderna för Forsmolinjens trafikerande något.

Tages emellertid hänsyn till vunna driftsbesparingar, tills nytt spår behöver

utläggas, beräknas, att de genomsnittliga årliga utgifterna för drift och underhåll

för altenativet Forsmo kloting, kompletterat med ett framdeles lagt andra spår

Forsmo—Långsele, understiga motsvarande utgifter för Näcksjölinjen med 17,600

kronor, om dubbelspår med mera måste inläggas redan efter tio år och med

25,700 kronor, om dubbelspår med mera behöver utläggas först efter tjugu år.

De verkställda beräkningarna ge enligt styrelsens åsikt bestämt

vid handen, att Forsmoalternativet ur järn vägsekonomisk synpunkt liksom

ur nationalekonomisk synpunkt är överlägset Näcksjöalternativet.

Styrelsen övergår därefter till en omsorgsfull prövning av förenämnda

alternativ 4, Forsmolinjens framdragande till Sollefteå i samband

med nedläggning av Långsele—Sollefteå järnväg och anordnande

av ny föreningsstation vid Österås.

Styrelsen anser denna fråga böra avgöras ur rent järnvägsekonomiska

synpunkter. Några viktigare statsintressen anses icke vara knutna

till det direkta spåret till Sollefteå.

Verkställda beräkningar rörande byggnadskostnaden för ett fullständigt

genomförande av detta alternativ sluta på en summa av 3,750,000

kronor utöver kostnaderna för anslutning vid Forsmo och begagnande

av förutvarande spår till Långsele.

Med hänsyn till denna höga merkostnad och i övrigt utförda driftkalkyler

avstyrker styrelsen byggande av en fortsättningslinje till Sollefteå.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 221.

Slutligen sammanfattar styrelsen sitt yttrande i den ångermanländska

järnvägsfrågan på följande sätt.

»Såväl allmänt ekonomiska som jämo äg sekonomiska synpunkter tala

jämlikt förestående förnyade utredning för en tvärbana i Fjällsjö- och

Ångermanälvarnas dalgångar mellan Forsmo och kloting i direktion över

Åkvisslan, varför styrelsen utan tvekan förordar en sådan sträckning.

Beträffande framdeles eventuellt erforderliga kompletterande nybyggnader

vid norra stambanan finner styrelsen viktigare statsintressen

ej vara förbundna med en fortsättningslinje till Sollefteå, varför, då ett

framtida byggande och frankering av ett andra spår till Långsele ställer

sig järnvägsekonomiskt fördelaktigare, styrelsen uttalar sig för sistnämnda

framtidsalternativ.»

Järnvägs
styrelsens
samman
fattning.

Vid den närmare prövningen av ifrågavarande tvärbanas sträckning Dep”‘®“enU''

synes mig bestämmande hänsyn böra tagas till storleken och arten av 0 6 en''

den trafik, som banan kan antagas få att besörja. Jag tillåter

mig erinra om, att banan skall få att förmedla trafiken mellan å ena

sidan för jordbruk synnerligen utvecklingsdugliga områden kring inlandsbanan

så i norr som i söder från Hoting räknat och å andra sidan ett

starkt industrialiserat område kring Ångermanälvens mynning samt att

därjämte kring själva banan befintliga naturtillgångar ge anledning förvänta

en rik ekonomisk uppblomstring. Om ock banans trafik under den

första tiden ej kan antagas bliva synnerligen stor, synes man därför

kunna motse en snabb utveckling därhän, att banan blir en av de

mera starkt trafikerade i Norrland.

Vid sådant förhållande synes banan böra ges en så rak riktning,

som är förenlig med syftemålen att nå de för trafikens utveckling viktigaste

platserna över en relativt jämn terräng. Det synes mig icke

ändamålsenligt att taga sådan hänsyn till mera lokala intressen, att

banan därigenom i någon avsevärd grad förlänges eller ges en mera

oförmånlig tracé. De mera lokala intressena, vilka i och för sig delvis

äro av nog så betydande storlek, kunna för övrigt icke i allo på sätt

önskligt vore tillgodoses, även om tvärbanan ges en mera krokig sträckning.

Riktigare och mera konsekvent synes mig därför vara att till en

senare tidpunkt uppskjuta frågan om järnvägsbyggande till trakter vid

sidan om tvärbanans raka huvudsträckning. Dessa trakter böra härvid

hava utsikt att, om ock först längre fram, vinna bättre förbindelser än

dem, ett kompromissförslag nu skulle ställa i utsikt. Åven ur statsfinansiell

synpunkt framstår, såsom av järnvägsstyrelsens utredning torde

s. 52 Kontrollera mot PDF

Sträckning

för en bana

mellan

Lycksele

och norra

stambanan.

Längder och

kostnader.

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

framgå, en dylik lösning av järn vägsfrågan som den riktiga. Jag får därför

förorda sträckningen över Åkvisslan till Hoting till utförande.

Beträffande anslutningsfrågan har den av järnvägsstyrelsen utförda

utredningen ytterligare bestyrkt min förut uttalade åsikt, att banan bör

ansluta vid Forsmo och ej vid Långsele.

En bana till Forsmo blir nämligen kortare och billigare i byggnadskostnad

och drift, berör även i sin nedersta del ett starkt kultiverat

område — medan Långselelinjen i en omväg undviker detta område —

samt ger betydligt kortare väglängd för norrgående trafik, utan att avsevärt

förlänga vägen för öster- och södergående trafik.

Vad den tänkta fortsättningslinjen till Sollefteå beträffar, synes

mig denna på grund av de därmed förenade stora kostnaderna icke

kunna ifrågasättas att byggas av statsmedel. Den anordning, järnvägsstyrelsen

föreslagit, att låta Långsele fungera som tvärbanans verkliga

ändpunkt, varvid tvärbanetågen tillsvidare få framföras å nuvarande

statsbanesträcka Forsmo—Långsele, synes mig ändamålsenlig och torde

kunna utan svårighet fortgå under lång tid framåt. I eu framtid

lärer trafikens utveckling komma att kräva antingen byggande av

ett andra spår Forsmo—Långsele eller en fortsättningslinje Forsmo

—Österås—Sollefteå. Med hänsyn därtill, att ovisshet beträffande de

slutliga anordningarna kan tänkas verka hämmande på utvecklingen särskilt

i Långsele stationssamhälle, anser jag mig i likhet med järnvägsstyrelsen

och på av denna anförda skäl böra uttala, att vid sådant

eventuellt framtida behov byggande av ett andra spår till Långsele bör

ges företräde, såvida icke en trafik av nu ej förutsebar storlek kommer

att framtvinga genast möjliga väg över Sollefteå.

Jag får således ansluta mig till järnvägsstyrelsens förslag om byggande

av sträckningen Forsmo—Åkvisslan—Hoting.

Jag övergår härefter till bibanan till Lycksele och ber få bringa i

erinran, att vid ärendets beredning år 1916 flera förslag förelågo.

Numera torde endast två av dem få anses vara aktuella, varav det ena

från Hällnäs över Amsele vid Vindelälven till Lycksele och det andra

från Tvärålund i Umeälvens dalgång till samma plats.

Sedan järnvägsstyrelsen numera verkställt okulär undersökning av

linjen Tvärålund—Lycksele, anges för nämnda två alternativ följande

längder och jämförande kostnader, de senare beräknade med ledning

av 1914 års arbetslöner och materialpriser.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

53

Längd.

Kostnad.

Km.

Kr.

Hällnäs—Lycksele:

Lycksele station öster om älven ....................................................

63

4,600,000

» » väster » » ....................................................

63. s

5,160,000

Tvärålund—Lycksele........................................................................

80

4,980,000

Skälet till att kostnaderna för Tvärålundslinjen torde bliva något

lägre än för Ilällnäslinjen, såvida Lycksele station förlägges väster om

Ume älv, anges vara den förra linjens läge i en jämnt stigande ådal

utan större tillflöden och härav förorsakade djupa nedskärningar, medan

Hällnäslinjen har att övergå Vindelälven och ett flertal mindre vattendrag.

Förlägges, på sätt jag kommer att föreslå, Lycksele station

öster om älven på c:a 300 meters avstånd från en eventuellt blivande

station väster om älven, beräknas byggnadskostnaden för Hällnäslinjen

bliva 380,000 kronor lägre än för Tvärålundslinjen.

Järnvägsstyrelsen har allsidigt skärskådat frågan om den lämpligaste

sträckningen och därvid först upptagit till prövning frågans betydelse

för den befolkning, som närmast skulle beröras av järnvägen i

dess olika sträckningar.

Med ledning av Norlindhs ofta omnämnda befolkningskarta har undersökts,

vilket antal invånare får beräknas vid varje ifrågasatt station eller hållplats, samt

uträknats nuvarande medelavstånd till station och de medelavstånd, som skulle

ernås vid byggande av endera järnvägen. Undersökningen, som dock icke omfattar

det antal invånare, som oavsett sträckning får Lycksele till station, resulterar

i följande siffror.

Hällnäs—

Tvärålund—

Lycksele.

Lycksele.

Invånare:

i Degerfors och. Lycksele socknar.................

............ antal

3,025

3,450

i Örträsk socken.......................................

........................... »

—

800

Summa antal

3,025

4,250

Medelavstånd till station:

Till nuvarande station:

för Degerfors och Lycksele.......................

............................. km.

53.o

46.o

för Örträsk ........................................

, )>

—

47.0

Om Hällnäslinjen hygges:

för Degerfors och Lycksele .....................

„ »

17.3

24.o

för Örträsk ..........................................

n

—

—

Om Tvärålundslinjen hygges:

för Degerfors och Lycksele ......................

»

23.6

10.8

för Örträsk ...........................................

»

—

25.o

Järnväge

styrelsen

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Efter en mera ingående under,spikning finner styrelsen, att Hällnäslinjen

karaktanseras därav, att linjen i sin mitt kommer i beröring med Vindelälvens

dalgång vid ett befolkningscentrum, medan Tvärålundslinjen träffar en mera

avsevärd befokning dels de tre milen närmast norra stambanan, dels 7 kilometer

från Lycksele, medan mellanliggande 44 kilometer gå genom mycket glest

befolkade bygder. J G

Mellan Örträsks socken och Umeälvens dalgång finnes ännu icke landsväg

Aven efter en sådans anläggande till en station vid en eventuell Tvärålundslinje

anser styrelsen ett närmare övervägande ägnat att väcka tvivel, om Örträsks

sockens trafik mera allmänt kommer att taga denna väg i stället för den av ålder

begagnade vägen genom Bjurliolm till Nyåker. Det erinras därjämte om, att

Orealvdalen ager betydande utvecklingsmöjligheter på jordbrukets område, varför

en .blivande bibana från Hörnsjö eller Nyaker genom Bjurbolms socken till

Ortiäsk framträder som en av de viktigare bland de bibanor, vilka framdeles få

tänkas komplettera det norrländska järnvägsnätet.

Styrelsen omnämner, att jorden i ifrågavarande del av Yindelns dalgång

äger mindre fruktbarhet än kring de tre första milen från Tvärålund räknat av

banan genom Umeälvens dalgang. I Vindelälvens dalgång är befolkningen därför

i högre grad hänvisad till skogsarbete och vad därmed står i samband. Eu betydande

tjärindustri har utvecklat . sig i denna dalgång, där tallen utgör det förhärskande

trädslaget, varför god tillgång på råvara finnes.

Tjärtunnorna flottas i Vindelälven men sönderslås till betydande antal i

större forsarna; särskilt uppges Trollforsen nedom Åmsele vara förlustbringande

för tj ärhanteringens utövare. Skulle station erhållas i Åmsele, bleve denna plats

centrum för ”Vindelälvens tjärindustri, berörda förluster undginges, och man finge

förvänta en mycket betydande ökning i tjärindustrien och därmed förbättrade

levnadsförhållanden för befolkningen i en stor del av Vindelälvens dalgång.

^ tillgängen på odlingsvärd jord utmed de olika linjerna angår, anses

kunna bortses från förekomsten i Lycksele socken, enär Lycksele station här blir

centralpunkten för båda linjerna, och jämväl i det hela från Örträsks socken,

vars gagn av en Tvärålundslinje, såsom ovan anförts, synes bliva av mindre betydelse.

Inom Degerfors socken har redovisats 3,523 hektar odlingsvärd jord kring

Tvärålundslinjen, varav cirka 3,300 hektar kring linjens första tre mil och endast

något over 200 hektar kring norr om Strandåker till sockengränsen löpande cirka

7" /•> mil, samt 3,079 hektar odlingsvärd jord kring Hällnäslinjen med centralpunkt

i Åmsele.. Vid bedömande av ovanstående odlingsarealer får hänsyn tagas till,

att Hällnäslinjen faller med 40 kilometer och Tvärålundslinjen med 54 kilometer

inom Degerfors socken.

Styrelsen anser, att verkställda detaljerade jämförelser mellan befolkningsfördelning

och jordförhållanden utmed de båda alternativen visa någon överlägsenhet

. för Tvärålundslinjen, varvid dock är uppenbart, att denna överlägsenhet

väsentligt eller helt beror på denna linjes större längd och jordmånens bättre beskaffenhet

i de nedre delarna av Umeälvens dalgång.

Emellertid anser styrelsen det ej ekonomiskt berättigat att för dessa trakter

låta val av sträckning bestämmas av smärre variationer med hänsyn till jordbrukets

utvecklingsmöjligheter, då skogsbruket är i så mycket högre grad beroende

av järnväg.

Till bevis för jordbrukets relativt ringa användning av järnvägarna lämnas

följande sammandrag, utvisande avsända mängder vagnslastgods av olika slag

(exkl. malm m. m.) år 1913 från norrländska stationer.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

55

Linjerna norr

om Bräcke

Norrländska linjer söder

(öster och väster) om Bräcke

#

ton.

procent av

hela varu- mängden.

ton.

procent av

hela varu- mängden.

Specerier, socker, drycker m. fl. konsumtions-

varor. .................................................

7,200

2,o

12,200

0,8

Ladugårdsalster, spannmål, mjöl, hö, gödnings-

ämnen m. fl. varor, hänförliga till jord- bruket ...................................

26,800

7,4

78,800

5,2

Stenkol, oljor, maskiner, stenm. fl. varor, hän-

förliga till industrien i dess helhet .........

111,700

30,7

266,000

17,6

Järn och metaller....................................

7,500

2,1

149,500

9,9

Trävaror och produkter därav inkl. träkol ...

210,300

57,8

1,007,900

66,5

Summa

363,500

100, o

1,514,400

100. o

Det synes av dessa uppgifter styrelsen tydligt, att, om man över huvud vill

lägga ekonomiska synpunkter på frågan om val av sträckning, den avgörande

vikten måste tillmätas de olika förslagens betydelse ur industriell synpunkt.

Av allt avsänt vagnslastgods kom jämlikt förestående tabell cirka 60 procent

på skogsprodukter, råa aller förarbetade, medan c:a 30 procent hänförde sig till

andra råvaror eller industriprodukter. Vad ifrågavarande delar av övre Norrland

angår, har man att basera förhoppningarna om en industriell utveckling på förekomsten

av råvarorna virke och vattenkraft.

Styrelsen påvisar därefter, huru de norrländska linjerna söder, öster och

väster om Bräcke på en mängd platser tangera de stora vattendragen vid lugnvatten,

lämpliga som upptagningsmagasin för flottgods, varigenom uppkomsten

av en mycket betydande inlandsindustri möjliggjorts, medan linjerna norr om

Bräcke i regel korsa älvarna, där dessa framgå i stritt lopp, varigenom ett samarbete

mellan järnvägarnas och flottledernas transportarbete förhindrats eller inskränkts

till ett fåtal fall.

Huvudsakligen till följd av dessa förhållanden har trafiken av trävaror och

därav framställda produkter blivit flerfaldigt större å de södra än å de norra

norrländska linjerna. År 1913 avsändes av trävaror samt fabrikat därav följande

kvantiteter:

Från linjerna norr

om Bräcke

ton.

Från norrländska

linjer söder (öster

och väster) om

Bräcke.

ton.

Virke som huvudsakligen framflottats till station eller står i

samband med vid upptagningsmagasin förlagd industri........

46,900

648,400

Virke som huvudsakligen framkörts till station .................

163.400

359.500

Summa

210,300

1,007,900

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Dessa sifferuppgifter finner styrelsen lielt bevisande för, att det är en tvingande

angelägenhet att vid byggande av järnvägar i Norrland se till, att dessa

få ett i förhållande till viktigare vattendrag lyckligt läge, och att man endast

under denna förutsättning kan hysa någon förhoppning om, att dessa linjer i

framtiden bliva ekonomiskt bärkraftiga företag. Ytterligare hänvisar styrelsen

till betydelsen av, att beredning av träkol vid ugnar, förlagda till platser, där

järnväg och flottled mötas, från statens järnvägars sida befordras.

Efter ovanberörda mera principiella utredning erinras om, att Tvärålundslinjen

endast berör Umeälvens vattendrag, från vilket ilottgods kan upptagas

redan i Lycksele, under det att Hällnäslinjen, utom ett antal smärre vattendrag

med i och för sig mycket avsevärda flottningsområden, vid Amsele korsar Yindelälvens

dalgång på plats, där virke kan upptagas från ett flottningsområde av ej

mindre än 3,500 kvadratkilometer produktiv skogsmark. Härav kommer endast

en mindre del på skogsområden, som kunna beskattas vid inlandsbanestationer.

Mellan inlandsbanan och Amsele har Yindelälven en flodlängd av 14 mil, och

kan till denna flodsträcka neddrivet virke, om Amselelinjen icke bygges, ej upptagas

tidigare än nedanför Umeå, cirka 11 flodmil från Amsele.

Sistnämnda förhållande skulle givetvis innebära en utomordentlig förminskning

i möjligheterna för avverkning och rationell skogsvård i de vidsträckta skogsvidderna

i Yindelälvens flodområde mellan inlandsbanan och Amsele, enär på

grund av de höga flottningskostnaderna småvirke ej kan utdrivas och särskilt

icke träkolsved. För staten, såsom varande den största skogsägaren, har detta

förhållande en mycket avsevärd ekonomisk betydelse. Det skogsområde, från

vilket virke kan tillföras en bana från Lycksele, blir för Hällnäslinjen väsentligt

mer än dubbelt så stort som för Tvärålundslinjen.

De olika linjernas belägenhet i förhållande till viktigare fallen i Umeoch

Yindelälvarna finner styrelsen i förevarande järnvägsfråga vara av mera underordnad

betydelse.

Yäglängden från Lycksele till de föreslagna anslutningsstationerna blir vid

olika alternativ

Till

Till

Hällnäs

Tvärålund

km.

km.

Från Lycksele via:

Lycksele—Hällnäs .......................................

63

89

Lycksele—Tvärålund....................................

106

80

För norrgående trafik blir således Hällnäslinjen 43 kilometer kortare än

Tvärålundslinjen, för södergående trafik är Hällnäslinjen 9 kilometer längre.

Tages hänsyn till trafikens storlek i norr- och södergående trafik, ger Hällnäslinjen

för trafiken i dess helhet obetydligt kortare medelväglängd.

Med hänsyn till de två alternativens allmänna likvärdighet, om man tar

i betraktande befolkningsfördelningen och därmed i. samband stående förhållanden

samt lämpligheten för befolkningen av den ena eller andra anslutningsstationen,

med bortseende från andra mera statliga synpunkter, finner styrelsen

naturligt, att gjorda uttalanden rörande bansträckningen icke gå i enhetlig

riktning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Av styrelsen företagna driftekonomiska kalkyler visa en sammanlagd årlig

drift- och räntekostnad, som utfaller till Hällnäslinjens förman med, om Lycksele

station lägges på östra stranden av Ume älv, 44,500 kronor och, om stationen

lägges på västra stranden, 16,500 kronor.

Från chefen för generalstaben har till styrelsen ingått förnyat yttrande den

16 februari 1917 rörande tvärbanans anslutning. Det synes generalstabschefen

alltjämt vara av den allra största vikt, att eu eventuell tvärbana från inlandsbanan

över Lycksele till stambanan genom övre Norrland, kommer att ansluta

till sistnämnda bana vid någon punkt belägen norr om bron över Vindelälven

och sålunda icke vid Tvärålund eller annan söder om Vindelälven belägen plats.

Härefter gör styrelsen följande uttalande.

»Sammanfattande förestående utförligare redogörelse, far styrelsen

som sin åsikt uttala, att de fördelar, de båda linjerna erbjuda berörda

trakters befolkning, äro varandra så likvärdiga, att företräde näppeligen

kan tillmätas vare sig den ena eller andra linjen, om samtliga bidragande

faktorer tagas med i beräkningen, men att Hällnäslinjen däremot

ur större och mera statliga synpunkter äger avgörande företräden.

Denna linje begränsar banans trafikområde icke enbart till Umeälvens

dalgång, utan inför även Vindelälvens dalgång i trafikområdet, genom

förmedling av dels landsvägen, dels flottleden, varför trafikområdet ur

skogssynpunkt blir mer än dubbelt så stort som för Tvärålundslinjen.

I följd härav måste, sedan banan hunnit verka befruktande på näringslivet,

en avsevärt större trafiktillväxt motses å Hällnäslinjen än å den

sydligare linjen. För de i dessa trakter dominerande statsdomänerna

måste ock den första linjen genom den ökade kolvedsfångst, den möjliggör,

vara av långt övervägande betydelse. Genom densamma befordras

den ugnskolniug, som styrelsen anser det för statens järnvägar

vara av synnerlig vikt att främja. Banan blir vidare billigare att

trafikera än Tvärålundslinjen, och jämväl den sammanlagda ränte- och

driftkostnaden ställer sig ''billigare. Av särskild vikt synes det styrelsen

slutligen vara, att ur militär synpunkt en anslutning söder om Vindelälven

icke är godtagbar.

Av ovan anförda skäl får styrelsen som sin oförändrade åsikt uttala,

att Hällnäs bör bliva banans ändpunkt.»

Av verkställda utredningar framgår, att Tvärålundslinjen i Degerfors

och Lycksele socknar finge betydelse för ett större antal personer

än Hällnäslinjen, liksom att den förra banan skulle gå genom mera burgna

byar med större procent självägande brukare än den senare linjen.

Men av utredningarna framgår ock, att, om man tar hänsyn till befolkningens

fördelning kring olika delar av de båda linjerna, vägnätets

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 182 höft. (Nr 221.) 8

Departements
chefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

beskaffenhet och den särskilt kring Vindelälven bedrivna tjärbanteringens

behov av lättade transporter, behovet av varutransporter för befolkningens

räkning icke torde vara mindre kring Hällnäslinjen än kring

Tvärålundslinjen. Särskilt har jag härvid uppmärksammat, att Hällnäslinjen

vid sin mittpunkt skulle i sitt trafikområde infånga även Vindelälvens

mellersta flodområde, medan den större befolkning, som finge

gagn av Tvärålundslinjen, är bosatt dels i Degerfors socken, tämligen

nära nuvarande station vid norra stambanan, dels i Lycksele socken,

så att Tvärålundslinjen skulle bereda befolkningen endast 7 kilometers

kortare väg till station än avståndet till Lycksele station vid Hällnäslinjens

byggande. Örträsks socken med en befolkning av cirka

1,150 personer ligger söder om Tvärålundslinjen. Landsväg till Ume

älv finnes ännu icke. Efter anläggande av en sådan bleve våglängden

från socknens centrum till station vid Tvärålundslinjen cirka

2,5 mil mot cirka 4,7 mil till Nyåkers station vid norra stambanan.

Enligt mig delgivet beslut bar socknens kommunalstämma numera uttalat

sig för Tvärålundslinjen. Inräknas örträsks socken i Tvärålundsbanans

trafikområde, får nämnda bana ur befolkningens synpunkt något större

värde än Hällnäslinjen. Man bar även i en till mig ställd skrivelse velat

göra gällande, att en avsevärd del av Bjurholms socken skulle få gagn

av en bana till Tvärålund. Tillgängliga kartor visa emellertid, att så

icke blir fallet.

Vad Bjurholms och örträsks socknar i Öreälvdalen angår, tillåter

jag mig hänvisa därtill, att järnvägsstyrelsen vitsordat Öreälvens dalgång

såsom ägande goda förutsättningar för att i framtiden erhålla egen

järnväg. Tydligt är, att en bana till Tvärålund kommer att i högsta

grad försvåra en dylik rationell framtida lösning, liksom ock att en

särskild bana i Vindelälvens dalgång skulle komma att möta stora

svårigheter. Av Västerbottens läns hushållningssällskap har ock Tvärålundslinjen

angivits som en kompromisslinje. För min del har jag den

tilltro till den framtida utvecklingen i dessa trakter, att jag icke anser

det välbetänkt att lösa frågan i kompromissens tecken, utan finner jag

riktigare att för närvarande stanna vid den sträckning, som till fullo

löser visst förefintligt kommunikationsbehov.

Jag tillåter mig erinra därom, att i Lycksele socken utsedda kommitterade

förordat Hällnäslinjen, och att i Degerfors socken åsikterna

i denna fråga varit så delade, att något uttalande från socknens sida

ej kunnat komma till stånd. Jag anser därför och på i övrigt anförda

skäl det icke visat, att någondera linjen ur den närmast berörda befolkningens

synpunkt har något mera bestämt företräde framför den andra.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Å andra sidan visa förebragta utredningar, att, de största statliga

intressen äro förbundna med sträckningen över Hällnäs. Denna linje

får genom sin beröring med Vindelälven vid lugnvatten nedom Amsele

ett skogsområde för t.räkolsberedning och annan virkesfångst, som blir

mer än dubbelt så stort som Tvärålundslinjens. Den betydelse,, detta

förhållande kan få för värdestegringen av de väldiga, huvudsakligen i

statens hand varande skogarna i Vindelälvens mellersta och skogrikaste

flodområde, måste anses vara högst betydande.

Åmsele synes mig därför vara en för trafikens utveckling och för

skogsvården kring Vindelälven så viktig plats, att den icke kan få förbigås.

Åven andra, av järnvägsstyrelsen anförda ekonomiska skäl tala

för den norra sträckningen. Ur militär synpunkt är linjen till Hällnäs

den avgjort förmånligare. Ur förbindelsesynpunkt medför linjen betydande

lättnad för norrgående trafik utan avsevärdare förlängning för

den åödergående. _ „ . . . .. .

Dessa större statliga synpunkter finner jag — då linjerna^ i övrigt

äro så likvärdiga — böra vara de avgörande; och anser jag således

efter att noga hava granskat de skäl, som från skilda håll framförts

för de olika linjerna — att Hällnäslinjen bör komma till utförande.

Jag ber härefter att få till behandling upptaga frågan om. byggande

av en statsbana mellan Umeå och Holmsund, vilken fråga i viss mån

står i samband med förut behandlade tvärbanefrågor.

Till 191C års riksdag hade Eders Kung!. Maj: t framlagt förslag

om byggande jämväl av en 16,3 kilometer lång bibana fiån Umea till

Holmsund jämte förbindelsespår till en blivande hamn utanför Holmsund.

Kostnaden'' härför beräknades, med tillämpning av 1914 års arbetslöner

och materialpriser, till 1,200,000 kronor. Förslaget ifråga avslogs av

riksdagen i samband med riksdagens avslag å tvärbanebyggnaderna.

Rörande förevarande frågas behandling fram till 1916 års riksdag

tillåter jag mig hänvisa till den framställning, som därav givits i dels

mitt uttalande till statsrådsprotokollet den 31 mars 1916, dels järnvägsstyrelsens

skrivelse av den 7 mars 1917. I

I denna sin skrivelse erinrar styrelsen, att framställningar om

banans skyndsamma anläggning gjorts från dels ombud för Umeå stad

och Umeå landsförsamling, dels Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet.

Styrelsen framhåller vidare, att banan maste anses behövlig, oberoende

av huru frågan om tvärbanor mellan norra stambanan och inlandsbanan

än kommer att lösas, samt tillstyrker, att bibanan bygges, så snart

Umeå—

Holmsund.

Järnvägs
styrelsen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Departements
Chefen
-

Sammanfattning’

beträffande

trär- och

bibanor.

Kungl Maj:ts Nåd Proposition Nr 221.

erforderliga anslag för densamma lämpligen kunna inpassas i byggnadsplan

för statsbanebyggnaderna i Norrland.

Behovet av järnvägsförbindelse med en tillfredsställande hamnplats

har under lång tid varit synnerligen trängande för Umeå stad och de

trakter, som haft sin export och import över denna stad. Sedan statsbana

år 1912 öppnats för trafik till Skellefteå och vidare till Ursvikens

och Kallholmens hamnar, har stadens handel på grund av de dåliga

hamnförhållandena givetvis haft än större svårighet än förut att uthärda

konkurrensen med de i hamnfrågan lyckligare ställda grannstäderna

Skellefteå och Örnsköldsvik. Banan ifråga skulle sammanbinda

stora och livskraftiga industriområden och hamnar med statsbanenätet.

Såsom erfarenheten från statsbanedelen Skellefteå—Kallholmen tydligt

ger vid handen, torde man därför kunna motse en avsevärd trafik å densamma.

Från Umeå stad föreligger, enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat,

ett ovillkorligt atagande att vid Holmsund anordna en hamn, som av Kungl.

Maj:t prövas vara tillfredsställande, till den tid, då järnvägsbyggnaden

ifråga beräknas vara färdig. Banan utgör en förutsättning för, att den

nationalekonomiska nyttan av en bibana till Lycksele skall fullt framträda,

men å andra sidan föreligger givetvis, oberoende av sådan bana,

ett synnerligen trängande behov av banan till Holmsund. Jag finner

därför, i anslutning till vad jag redan förra året anfört, det vara angeläget,

att järnvägen Umeå—Holmsund under den närmaste tiden kommer

till utförande.

Angående tiden för banans utförande blir jag i tillfälle att närmare

yttra mig i samband med behandlingen av frågan om den plan, efter

vilken de norrländska statsbanorna böra byggas.

Med hänsyn till såväl behovet av förbindelsebanor mellan inlandsbanan

och norra stambanan som ock det allt mer framträdande behovet

av järnvägar i de stora dalgångarnas riktningar genom det väster om

stambanan liggande området i övre Norrland får jag sålunda i överensstämmelse

med min framställning i ärendet år 1916 förorda byggandet

av i främsta rummet

tvärbanan Forsmo—Boting,

bibanan Hällnäs— Lycksele samt

tvärbanan Jörn—Av aviken ^ ävensom

bibanan Umeå—Holmsund.

De banor, som sålunda föreslås att i första rummet byggas, äro

enligt min uppfattning oundgängligen av behovet påkallade dels såsom

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

förbindelseleder mellan de bada längdbanorno, dels ock för tillgodogörande

av de naturtillgångar av skilda slag, varpå de direkt berörda

trafikområdena äro synnerligt rika. Med byggande av dessa banor

torde hela det framtida behovet av järnvägar emellertid icke kanna anses

fyllt inom det ofantliga landområde, som beröres av de föreslagna

banorna. Dessa torde fastmer få anses äga karaktären av huvudlinjer;

byggandet av ytterligare erforderliga linjer av mindre betydenhet, måste

emellertid ställas på framtiden, när utvecklingen, kommit längre, och

framför allt när landets ekonomiska möjligheter blivit större.

De hittills verkställda järnvägsutredningarna hava icke haft till

syfte att framlägga en fullständig plan för behövliga järnvägar i övre

Norrland. Emellertid hava i samband med utredningen om tvärbanorna

de från olika håll framförda önskemålen om järnvägar blivit så prövade,

att visst underlag vunnits för bedömande av behovet av i andra hand

erforderliga järnvägar i den del av övre Norrland, som ligger mellan

Faxälren i söder och banan Luleå—Riksgränsen i norr. Jag ber att

här få i korthet redogöra för de viktigare trafikbehov i dessa trakter,

som genom de nu föreslagna banorna icke bliva tillgodosedda, åtminstone

icke som önskligt vore, och att i anslutning härtill få lämna en

antydan om de framtida kompletteringar av järnvägsnätet, som —- så

vitt förhållandena nu kunna bedömas — framstå som närmast behövliga.

Dock ber jag få betona, att denna min framställning icke gör anspråk

på att uttömma det rika ämnet.

Längst i söder möter behovet av en järnväg genom Faxälvsdalen,

där särskilt i Ramsele socken betydande förutsättningar finnas för näringslivets

utveckling på skilda områden. En bibana till Ramsele dragés

kortast och billigast från Forsås i Ådals-Lidens socken å den av mig

föreslagna tvärbanan längs Ångermanälven, men kan ock tänkas utgå

från Långsele. Från Ramsele får bibanan antagas komma att vidare

framdragas till Ulriksfors vid inlandsbanan. Härmed skulle en ny tvärbaneled

komma till stånd, vilken gåve den genaste vägen mellan Jämtland

och övre Norrlands kusttrakter.

Närmast norr om trafikområdet för den föreslagna tvärbanan

Forsmo—Hoting ligger Åsele stora socken med en viktig vägknut vid

socknens kyrkoby, där jämväl förutsättningar för industriell verksamhet,

baserad på framflottat virke, finnes. Åtminstone till denna punkt torde framdeles

en järnväg böra framföras. Tre lösningar av Åsele järnvägsfråga kunna

ifrågakomma, nämligen antingen en tvärbana Mellansel—Åsele—Råsele

eller en bibana från Tågsjön å Forsmo—Hoting genom Junsele socken

längs Ångermanälven till Åsele eller ock slutligen en bibana från

Dorotea vid inlandsbanan till Åsele.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Öre älvs dalgång utmärker sig för fruktbarhet och en rik tillgång

på odlingsvärd jord. Befolkningen är ock talrik, främst i de nedre

socknarna inom dalgången, Nordmaling och Bjurholm, men även, relativt

sett, inom dalgångens lappmarksområden, Örträsk och en del av

Lycksele socken. En bana Nordmaling—Örträsk synes mig böra förutsättas

som led i ett utbildat framtida järnvägssystem.

Redan i det föregående bar jag haft anledning uttala mig om behovet

av en tvärbana över Lycksele. En bibana från norra stambanan

till sagda plats finner jag, så snart de ekonomiska förhållandena det

medgiva, böra utsträckas till inlandsbanan, varvid banan synes böra

förläggas i Umeälvens dalgång till Stensele. Av här berörda banor

synes denna böra komma i första rummet.

I Malåns dalgång framstår en bana från Bastuträsk främst till

Norsjö såsom framdeles önskvärd. En sådan bana kan ytterligare utsträckas

till Malå socken.

Jag ber att få betona, att denna preliminära översikt av framdeles

erforderliga järnvägar huvudsakligen rör det bälte mellan norra stambanan

och inlandsbanan, som genom tvärbaneutredningarna blivit närmare

undersökt. Jag har således icke yttrat mig om behovet av en

bana längs det tätt befolkade och industriellt utvecklade kustområdet,

ej heller har jag tagit i betraktande de särskilda anledningar till järnvägsbygge,

som kunna framstå t. ex. för malmutförsel från eventuella

fyndigheter i fjälltrakterna.

Slutligen har jag icke berört behovet av nya järnvägar norr om

banan mellan Luleå och Riksgränsen. I fråga om detta område tilllåter

jag mig erinra om, att redan kända mineralfyndigheter och den

förhoppning om nya sådana fyndigheter, som landets geologiska skapnad

ger, ställa det utom tvivel, att förr eller senare nya järnvägar här

komma att dragas fram. Bortsett från sådana banor, som bliva påkallade

av dylika särskilda skäl, ber jag endast få erinra om den starka

bosättning, som på grund av jordens goda beskaffenhet ägt rum i Kalix

älvs dalgång från Över-Kalix till Neder-Kalix, samt om behovet av eu

framtida bana i denna dalgång ned till den utmärkta naturliga hamn,

som Neder-Kalix erbjuder.

Dfet av mig till omedelbart beslut förordade järnvägssystemet innebär

en väsentlig, av huvudsakligen ekonomiska skäl betingad inskränkning

i det av järnvägsstyrelsen ifrågasatta, i det att av tvärbanan över

Lycksele sträckan från Lycksele till Stensele uteslutits ur programmet

för den närmaste framtidens järnvägsbyggnader. Med detta undantag

har jag nu liksom år 1916 ansett mig böra biträda järnvägsstyrelsens

förslag.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 63

Vid ärendeta behandling år 1916 framförde jag min uppfattning

— grundad på resultaten av förebragta utredningar och i dessa gjorda

uttalanden av myndigheter och representanter för berörda trakter samt

på vad jag personligen vid resor i orterna samt i övrigt inhämtat —

att de järnvägar, som då föreslogos till byggnad och som äro desamma

som nu föreslås, borde för sig vinna stödet av den övervägande folkmeningen

i de tre nordligare länen liksom ock i de trakter, vilkas intressen

närmast, berördes av den föreliggande frågan.

Jag nämnde dock, att det förordade förslaget, som gick helt emot den

mindre åsiktsgrupp, vilken förordade en central bana Mellansel—Råsele,

icke heller fullt tillfredsställde den större åsiktsgrupp, som önskade två

banor genom Västerbottens och Västernorrlands län. Icke heller fann

jag möjligt att vid val av detaljsträckningar tillgodose alla särintressen.

Tvärtom fann jag det ligga i öppen dag, att full enighet om lämpligaste

sträckningar icke skulle kunna uppnås hos befolkningen i områden,

så vidsträckta som de förevarande och med ett så allmänt känt

behov av järnvägskommunikationer.

De erfarenheter, jag under det gångna aret inhämtat rörande folkmeningen

i järn vägsfrågan, dels från ärendets behandling vid 1916 års

riksdag, dels från de många till Eders Kungl. Maj:t ingivna framställningarna

och opinionsyttringarna, dels ock från av mig ånyo löretagna

resor i orterna, synas mig icke hava i någon mån jävat dessa uttalanden.

Det synes mig lika litet möjligt att genom något praktiskt utförbart

förslag samla hela folkmeningen som att finna någon lösning, vilken i

högre grad än det av Eders Kungl. Maj:t ar 1916 framlagda förslaget,

vilket jag i år i nu ifrågavarande hänseende oförändrat förordar, kan

synas ägnat att samla folkmeningens flertal. Dock torde jag härtill

böra foga en möjlig reservation. Det finnes uppenbart en stark mening,

även företrädd av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens

län, för omedelbart upptagande i den närmaste tidens byggnadsplan

av jämväl bandelen Lycksele—Stensele, så att en tvärbana genom

Västerbottens c:a 30 mil breda län erhölles. Detta innebär emellertid

endast en komplettering, även av mig vitsordad som behövlig, av det

förordade förslaget, och skulle även jag önska, att en sådan komplettering

kunde utan hinder av ekonomiska hänsyn omedelbart genomföras. I

I det föregående har jag uttalat mig angående frågan om, vilka

statsbanor i Norrland utöver redan beslutade enligt mitt förmenande

böra komma till stånd under den närmaste framtiden. Jag övergår nu

till frågan om den plan, efter vilken de norrländska statsbanorna böra

Byggnads
plan.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Behov av

byggnadsplan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

byggas och ber härvid först att i nära anslutning till mitt j^ttrande i

ärendet den 31 mars 1916 få upprepa de huvudsakliga skäl, som tala

för behovet av en byggnadsplan.

Att beslut om de ifrågavarande nya banorna bör fattas snarast

och i ett sammanhang, därför har jag framlagt enligt min uppfattning

övertygande skäl. Det vill ock synas mig, som om det funnes särskilt

viktiga skäl för att, om ock endast i viss mån preliminärt, fastslå

de årliga anslagsbelopp, som för inlandsbanan och övriga norrländska

banor böra få framdeles beräknas till deras färdigbyggande.

Vad inlandsbanan angår, kan denna nya stambana från de norrbottniska

gruvfälten till Vänerns numera för havstrafik öppnade vatten

ej göra sig nationalekonomiskt på avsett sätt gällande, förr än den i

sin helhet Öppnats för trafik; och banan saknar dessförinnan värde för

det nationella försvaret. A ad tvärbanorna beträffar, äro de nödvändiga

komplement till inlandsbanan, förutan vilka denna i vissa sina delar icke

kan göra sig på önskvärt sätt nationalekonomiskt gällande och i vise

män även kan bliva till svårbotlig skada för viktiga intressen. Hänsyn

till såväl vårt lands vitala behov som ock till vidsträckta bygders ekonomiska

och andra intressen synes mig kräva, att tiden för olika banors

färdigbyggande genom eu byggnadsplan åtminstone preliminärt fastställes.

För ett rationellt och ekonomiskt bedrivande av statens järn vägsbyggnadsverksamhet

liksom för beredande av jämn tillgång till arbete

åt byggnadsbefäl och den stora stammen av facklärda byggnadsarbetare

är ock fastställandet av byggnadsplan åtminstone för en kortare tidsperiod

framåt ett sedan länge känt och med styrka framhållet önskemål.

Jag tillåter mig härutinnan erinra om, vad jag i berörda hänseende

anfört i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 31 mars 1916,

samt i övrigt hänvisa till, vad järnvägsstyrelsen ånyo i frågan anfört i

sin skrivelse den 7 mars 1917.

Det särskilda önskemålet av en byggnadsplan för de norrländska

nya banorna och det allmänna önskemålet av eu byggnadsplan för den

närmaste framtiden sammanfalla i det närmaste, enär statens järnvägsbyggnader

— frånsett Kapellskärsbanan, om densamma kommer att anläggas

som statsbana, en förkortningslinje, om sådan visar sig nödvändig,

från Kristinehamn till Töreboda eller annan lämplig punkt

å västra stambanan samt svenska delen av sammanbindningsbanan

mellan Haparanda och Torneå, ävensom därjämte naturligtvis utvidgningar

och ombyggnader vid redan befintliga stationer och banor -—

under de närmaste åren torde komma att huvudsakligen koncentreras

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kurigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

till redan beslutade eller nu ifrågasatta järnvägar i Norrland. En

enhetlig plan för byggande av dessa banor är därför ägnad att lämna

en i och för sig nödvändig grundval för bedömande av frågan om

statens järnvägsbyggnader i allmänhet under den närmaste framtiden.

Jag tillåter mig bringa i erinran, att järnvägsstyrelsen den 28 mars »>«*

1914 erhöll i uppdrag att framlägga en fullständig plan angående be-(e"

drivande av arbetena å inlandsbanan. Vid upprättande av denna plan

borde styrelsen tillika angiva sammanlagda byggnadstiden för hela

banan samt under vilka år olika bandelar ansåges böra fullbordas och

successivt öppnas för trafik. En förutsättning borde vara, att så stort

byggnadsanslag användes årligen, att arbetena kunde bedrivas på ett i

byggnadshänseende ekonomiskt sätt, raskt, men utan dyrbart forcerande.

Byggnadsplanen, som alltså borde förslagsvis angiva de enligt

de olika alternativen erforderliga årliga anslagen, borde upprättas under

förutsättning vidare,

a) att arbetena bedreves å inlandsbanan endast söderifrån, och att

därvid 1) staten icke samtidigt byggde tvärbana, 2) staten samtidigt

byggde tvärbana, samt

b) att arbetena å inlandsbanan bedreves såväl söderifrån som norrifrån,

med enahanda alternativ i tvärbanefrågan.

I skrivelsen den 11 februari 1916 framlade styrelsen med närmare Förslag till

angivande av följda principer sex olika byggnadsplaner, varav de med b-Vf^njd9jIJ.lan

Ii—13 betecknade avsågo alternativ, enligt vilka inlandsbanan skulle

byggas utan samtidigt byggande av annan bana än den redan beslutade

bibanan Sveg—Hede, och de med Ti—T3 avsågo alternativ, enligt

vilka tvärbanor skulle byggas samtidigt som inlandsbanan, Av skäl,

som av järnvägsstyrelsen närmare anfördes, och under särskild erinran,

att chefen för generalstaben ansett alternativ T2 bäst tillgodose försvarets

krav, för den händelse tvärbanor måste byggas samtidigt med

inlandsbanan, uttalade styrelsen som sin åsikt, att den med alternativ T%

betecknade byggnadsplanen borde läggas till grund för arbetenas bedrivande

å de här avhandlade banorna i Norrland.

Det förslag till byggnadsplan, som jag därefter förordade, anslöt

sig i huvudsak till det av järnvägsstyrelsen förordade alternativet T2,

dock med dels den ändring, som betingades av mitt förslag till uteslutande

ur byggnadsplanen av banan Lycksele—Stensele, dels den

mindre väsentliga ändringen, att det erforderliga anslaget för år 1917

nedsattes med 500,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 182 höft. (Nr 221.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

För genomförande av byggnadsplanen i enlighet med det av mig

sålunda förordade, i Eders Kungl. Maj:ts proposition till 1916 års riksdag

upptagna förslaget skulle för åren 1917—1925 erfordras anslag till

följande belopp.

År.

Till förut be- slutade banor.

Kronor.

Till förut ej

beslutade banor.

Kronor.

Summa.

Kronor.

1917...............................................................

4,000,000

3,500,000

7,500,000

1918....................... ......................................

3,500,000

—

4,500,000

8,000,000

r-

1919...............................................................

2,150,000

—

5.850,000

8,000,000

—

1920 ...............................................................

252,000

—

7,750,000

_

8,002,000

—

1921...............................................................

—

—

8,000,000

—

8,000,000

—

1922 ...............................................................

—-

—

8,000,000

—

8,000.000

—

1923 ...............................................................

-''

—

7,200,000

—

7,200,000

—

1924 ...............................................................

—-

—

4.800,000

—

4,800,000

—

1925 ...............................................................

—

—

1.780,000

—

1.780,000

—

Summa...

9,902,000

-

51,380,000

—

61,282,000

-i

På de särskilda järnvägsföretagen skulle dessa summor fördela sig

på följande sätt:

Förut beslutade

Ej förut beslu-

banor.

tade banor.

Kronor.

Kronor.

Längdbana:

Sveg—Brunflo ................................................................

6,450,000

—

■ •-^

—

Ulriksfors—Volgsjön ...............

500 000

—

—

V olgsj ön—Gällivare...................................................

——''

—

31,580,000

—

Tvärbanor:

Sveg—Hede ...............v...........................................................

2,952,000

—

—

—

Forsmo—Hoting .....................................................................

—

—

9,100,000

—

Hällnäs —Lycksele .................................................

i -

—

4,600,000

—

Umeå—Holmsund ................................;....................;..........

• -

—

1,200,000

—

. Jörn—Avaviken ...................................................................''.

. —-

—

4,900,000

—

Summa...

9,902,000

—

51,380,000

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi Maj:tu Nåd. Proposition Nr 221. ”7

Enligt det i 1916 års proposition upptagna förslaget till byggnadsplan

skulle inlandsbanan norr om Volgsjön byggas samtidigt från norr

och söder. Norrifrån skulle emellertid inlandsbanans byggande påbörjas

först år 1920. Redan 1917 skulle tvärbanan Forsmo—Hoting börja att

byggas. De olika i planen ingående banorna beräknades skola i sin

helhet öppnas för trafik:

inlandsbanan i sin helhet år 1925

bibanan Sveg—Hede » 1920

tvärbanan Forsmo—Hoting » 1923

bibanan Hälinäs—Lycksele » 1923

j) Umeå—Holmsund » 1919

tvärbanan Jörn—Avaviken )) 1923.

Jag får vidare bringa i erinran, att riksdagen, med avslag för år

1917 av begärt anslag å 1,000,000 kronor för påbörjande av tvärbanan

Forsmo—Hoting, anvisade enahanda belopp för påbörjande av inlandsbanans

byggande även norrifrån år 1917.

Vid upprättandet av förnyad plan för de norrländska järnvägsbyggnaderna

har järnvägsstyrelsen i första hand tagit hänsyn till, att byggandet

av inlandsbanan skulle komma att fortgå på sätt, som överensstämde

med 1916 års riksdags beslut och vid nämnda riksdag gjorda uttalanden.

Styrelsen har således förutsatt, att byggnadsarbetena skulle

bedrivas samtidigt såväl norrifrån som söderifrån och att det årliga anslaget

för banans olika delar borde bliva 2,500,000 å 3,000,000 kronor å södra

delen och 1,500,000 å 2,000,000 kronor å den norra delen, varvid banan

beräknats rälslagd år 1923 samt fullbordad år 1924. Medan styrelsen

i byggnadsplanen T 2 utgick från ett årligt byggnadsanslag av högst

8,000,000 kronor, upptar den av styrelsen nu upprättade byggnadsplanen

T 4 för vissa år erforderliga anslagsbelopp, som med belopp, varierande

mellan 500,000 och 150,000 kronor överstiga denna summa. Styrelsen,

som måst utgå från, att påbörjandet av tvärbanorna Forsmo—Hoting och

Hälinäs — Lycksele samt bibanan Umeå—Holmsund skulle framskjutas ett

år emot vad som förordades i planen T 2, har icke ansett sig kunna

ifrågasätta en sådan ytterligare försening av dessa viktiga banor, som

skulle bliva följden, därest vid ett årsanslag av högst 8,000,000 kronor

inlandsbanan skulle byggas enligt i planen T 4 upptagen följd.

Styrelsen hänvisar till tidigare uttalanden, att för ett ekonomiskt

bedrivande av arbetena för varje olika byggnadsplats anslagen icke böra

överstiga 3,500,000 kronor, men ej heller understiga 1,250,000 eller

Järnvägsstyrelsens

förslag

T 4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(58

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

1,500,000 kronor, allt efter arbetenas beskaffenhet, samt att arbetena

kunna bedrivas mest ekonomiskt med ett årligt anslag av 2,500,000

eller 3,000,000 kronor. I byggnad splanen T4 har därför icke i något

tall förutsatts, att för viss arbetsplats under något år skulle disponeras

mera än 3,500,000 kronor, varemot — frånsett första byggnadsåret, då

de förberedande arbetena utan olägenhet i allmänhet kunna bedrivas

med mindre anslag, och det sista byggnadsåret, då anslag erfordras

endast i mån av återstående arbeten — måst räknas med, att årsanslaget

för vissa av tvärbanorna i några få fall skulle understiga det belopp,

som förut angivits såsom behövligt för ett ekonomiskt bedrivande av

arbetena. Skälet för en sådan reduktion anger styrelsen vara en önskan

att nedbringa det för samtliga banor erforderliga årsanslaget så nära

8,000,000 kronor som möjligt, där så kunnat ske utan alltför mycket

fördröjande av respektive banors fullbordande.

Beträffande byggnadsplanen i dess helhet erinrar styrelsen till

sist, att samtliga i densamma angivna kostnader äro beräknade med

tillämpning av de arbets- och materialpriser, som gällde år 1914 före

den nu rådande kristidens början, vilka priser givetvis måste antagas

komma att i avsevärd grad ändras och helt säkert i regel komma att

höjas för de tider, under vilka byggnadsarbetena skola pågå.

Att. styrelsen dock ansett sig böra beräkna kostnaderna för de i

planen ingående banorna med användande av 1914 års priser, anger

styrelsen bero på dels att i motsatt fall kontinuiteten med vad som förut

sagts i föreliggande banbyggnadsfrågor och därmed möjligheten att

göra i kostnadshänseende rättvisa jämförelser med tidigare upprättade

förslag skulle upphöra, dels att de priser, som varit rådande efter kristidens

inträdande och framför allt på allra senaste tid, varit så fluktuerande,

att de icke med ens ringa grad av tillförlitlighet skulle kunna

läggas till grund vid beräkning av kostnaderna för arbeten, som skola

utföras under en följd av år framåt. I övrigt hänvisar styrelsen till

gjorda uttalanden i denna fråga i sin skrivelse av den 11 februari 1916.

Skulle under större eller mindre del av den tid, varunder de i

planen nu upptagna banorna komma att utföras, arbets- och materialpriserna

hålla sig så höga, som under senare tider varit fallet, eller

väsentligt högre än de till grund för kostnadsberäkningarna lagda priserna,

och i följd därav byggnadskostnaderna för banorna komma att

väsentligt överstiga de beräknade, eller om eljest det statsfinansiella

läget så skulle med nödvändighet kräva, kan det enligt styrelsens förmenande

givetvis ifrågasättas att göra sådan förskjutning i byggnadsplanen,

att tiden för fullbordandet av den ena eller andra av de i den
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

samma ingående banorna kan komma att mer eller mindre framflyttas

till en något senare tidpunkt, än som förutsatts i planen. Detta skulle

dock, enligt styrelsens åsikt, vara till väsentligt mindre olägenhet för

näringslivets utveckling i Norrland, än om i stället en eller annan av

de här ifrågasatta banorna skulle, av senast angivna grunder, nu uteslutas

ur byggnadsplan. Dock bör enligt styrelsens förmenande en

framflyttning av tiden för inlandsbanans fullbordande såvitt möjligt undvikas.

Styrelsen har till sin framställning fogat en särskild tablå, utvisande

de årliga anslag, som under den närmaste framtiden skulle erfordras

för bedrivande av statens järnvägsbyggnader i Norrland enligt den

av styrelsen senast upprättade byggnadsplanen. I denna ingår emellertid

icke den svenska delen av förbindelsebanan mellan Haparanda och Torneå.

Däremot är denna handel medtagen i en grafisk framställning rörande

de erforderliga nybyggnadsanslagen, som styrelsen jämväl bilagt sin

skrivelse.

Beträffande de särskilda i byggnadsplanen upptagna banorna meddelar styrelsen

i huvudsak följande, varvid dock icke medtages, vad styrelsen anfört beträffande

banan Lycksele—Stensele.

För bandelen Svep—Brunflo av inlandsbanan upptager planen på grund av

riksdagens senaste beslut om den så kallade Tvärhoalinjen justerade längdoch

kostnadsuppgifter. Banan beräknas liksom i tidigare byggnadsplaner bliva

fullbordad år 1919. Styrelsen anger det som en angelägenhet av största vikt att

snarast få banan färdig, varigenom en avlastning skulle beredas för linjen Krylbo—Bräcke,

å vilken den tilltagande trafiken vållar oavlåtligt ökade svårigheter,

men kan styrelsen ej med säkerhet uttala sig om möjligheten härav på grund

av dels eventuell svårighet att anskaffa räler, dels den rubbning i arbetsplanen,

som uppstått genom den ovisshet, som varit rådande rörande banans sträckning

i vissa delar.

Börande bandelen Volgsjön—Gällivare har styrelsens förslag redan förut

berörts. ... i , . „

Bibanan Svep—Hede beräknas fullbordad till förut beräknad tidpunkt eller

år 1920. „

För tvärbanan Försmå—Ho ting har med sträckning över Akvisslan beräknats

lägre kostnad än enligt förut upprättad plan med sträckning över Kilsjön. Styrelsen

vidhåller sin förut uttalade åsikt, att banan bör påbörjas först bland de

i planen ingående tvärbanorna, bland annat med tanke på angelägenheten av att

snarast möjligt, i den mån ske kan, återställa de genom inlandsbanans tillkomst

redan rubbade handelsvägarna. Med påbörjande år 1918 beräknas banan bliva

färdig år 1924 eller ett år senare än enligt planen T 2.

Bibanan Hällnäs—Lycksele skulle med påbörjande, år 1919 bliva färdig år

1923 eller samma år, som beräknats i planen T 2. Härvid har styrelsen tänkt sig

ett års kortare byggnadstid än förut beräknats.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 221.

Bibanan Umeå—Holmsund skulle påbörjas ett år senare än enligt planen

T 2 och bliva färdig först två år senare än enligt denna plan, eller år 1921. Den

längre byggnadstid, som nu avses, beror därpå, att styrelsen icke utan alltför

stort överskridande av det belopp, 8,000,000 kronor, som ansetts lämpligt såsom

sammanlagt årligt anslag, kunnat avse lika stora årliga anslag för denna bana

som enligt planen T 2.

Jämväl tvärbanan Jörn—Avaviken beräknas påbörjad ett år senare än enligt

alternativ T 2 och färdig två år senare, eller år 1925, samt trafikabel år 1924.

Styrelsen erinrar om att, vid den förändring av byggnadsplanen för inlandsbanan,

som planen T 4 utvisar gent emot planen T 2, det icke varit möjligt inpassa tvärbanan

i byggnadsplanen på sådant sätt, att förbindelse över Jörn—Avaviken kan

uppnås tidigare, såsom enligt planen T 2, eller ens samtidigt som inlandsbanan tänkes

bliva i sin helhet trafikabel.

Depchef”ftn!8 ''Den första frågan5 som framträder vid uppgörande av en byggnadsplan

för ifrågavarande järnvägar, är, i vilken inbördes ordning de böra

byggas.

Inlandsbanan skulle enligt det förslag, som på min framställning ingavs

till 1916 års riksdag, bliva i sin helhet trafikabel år 1924 samt fullt

färdig år 1925. Enligt järnvägsstyrelsens förslag T 4 skulle banan bliva

fullt färdig redan år 1924 samt härvid bliva rälslagd och trafikabel år 1923.

Med hänsyn till vikten av, att inlandsbanan så snart ske kan framfores

till sin slutpunkt, innebär förslaget T 4 en avsevärd fördel framför

1916 års förslag T 2. Emellertid må beaktas, att enligt förslaget

T 2 tvärbanan Jörn—Avaviken skulle vara rälslagd och trafikabel år

1922 och fullt färdig år 1923, medan enligt planen T 4 förbindelse

över Jörn—Avaviken uppnås först år 1924, och tvärbanan beräknas

bliva fullt färdig först år 1925. Med hänsyn till detta förhållande har

jag ansett mig höra inhämta chefens för generalstaben åsikt rörande

den senast föreliggande planen T 4.

I skrivelse av den 19 mars 1917 anför denne, att det synes

honom ur försvarets synpunkt erforderligt, att arbetena med tvärbanan

Jörn—Avaviken, om denna bana beslutas, påskyndas så mycket, att

linjen Jörn—Avaviken blir trafikabel, när rälsläggningen å inlandsbanan

söderifrån nått fram till Avaviken, det vill säga år 1922, naturligtvis

utan att längdbanans färdigsställande år 1923 därigenom äventyras.

Tidpunkten för färdigställandet av övriga tvärbanor anser generalstabschefen

icke spela så stor roll, varför tvärbanan Jöru—Avaviken

bör komma i första rummet.

Med hänsyn till generalstabschefens förord för ett mera forcerat

byggande av tvärbanan Jörn—Avaviken har jag under hand från järnvägsstyrelsen

inhämtat, att ett tidigare färdigbyggande av nämnda tvär
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Knngl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 221.

bana i enlighet med generalstabschefens framställning och planen T 2

vill låter sig genomföras, men att därvid icke kan undvikas, att annan

tvärbana blir tillbakasatt, såvida det totala årliga anslagsbelopp, från

vilket styrelsen i byggnadsplanen T 4 utgått, ej skall betydligt överskridas.

Enligt det alternativ, som styrelsen tänkt sig, såvida general''

stabschefens framställning skulle vinna beaktande, skulle bibanan till

Lycksele ej kunna bliva färdig förr än år 1925, eller två år senare än

enligt den av styrelsen förordade byggnadsplanen T 4.

Jag tillåter mig vidare erinra, att ur försvarets synpunkt inlandsbanan

tillmätts en sådan övervägande betydelse över tvärbanorna, att

generalstabschefen tidigare uttalat sig för ett forcerat byggande av

inlandsbanan utan samtidigt byggande av tvärbanor, varvid inlandsbanan

i sin helhet skulle bliva trafikabel år 1921. Enligt den senast

upprättade planen skulle inlandsbanan bliva trafikabel år 1923 eller

ett år tidigare än enligt planen T 2 och endast ett år efter den tidpunkt,

då enligt sistnämnda plan provisorisk förbindelse skulle hava

uppnåtts över Jörn—Avaviken. Vid sådant förhållande och då ett ytterligare

uppskov av två år med den strängt behövliga banan till Lycksele

vore mycket beklagligt, synes mig ej bestämmande hänsyn vid byggnadsplanens

. uppgörande böra tagas till önskvärdheten av, att förbindelse

över Jörn—Avaviken öppnas redan vid tidpunkten för inlandsbanans

framförande söderifrån till Avaviken.

Redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet förra året i denna

fråga har jag erinrat om, hurusom ett flertal synnerligen viktiga skäl

talade för, att arbetena på inlandsbanan och tvärbanorna borde bedrivas

samtidigt. Jag har ock i det föregående flerstädes framhållit betydelsen

av, att tvärbanorna’ snarast komma till stånd, i dén mån som

inlandsbanan bygges vidare norrut.

Liksom järnvägsstyrelsen finner jag, att den tvärbana, som bör

tidigast påbörjas, är banan Forsmo—Hoting, vilken järnväg av alla de

här föreslagna berör de trakter, som giva de rikaste löftena om framtida

ekonomisk blomstring, samt är starkast av behovet påkallad för

återställande av de gamla, genom inlandsbanan förryckta handelsvägarna.

Därnäst synes mig bibanan till Holmsund böra komma i betraktande,

enär denna bana sedan lång tid tillbaka är starkt av behovet påkallad,

oberoende av övriga här ifrågavarande järnvägar. I tredje rummet med

hänsyn till byggnadstiden torde böra sättas bibanan till Lycksele och

först i fjärde rummet tvärbanan Jörn—Avaviken, såvida hänsyn skall

tagas endast till ekonomiska synpunkter.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Av en granskning av järnvägsstyrelsens förslag T 4 framgår, att

lidpunkten för de olika banornas påbörjande och avslutande liksom ock

den relativa storleken av erforderliga byggnadsanslag för olika banor

och år överensstämmer med av mig såsom ur ekonomisk synpunkt riktiga

angivna principer. Jag anser mig därför böra förorda, att arbetena

med de norrländska statsbanebyggnaderna bedrivas i enlighet med förslaget

T 4, därvid emellertid erforderlig jämkning i planen bör ske

dels med hänsyn till att banan Lycksele—Stensele av förenämnda

skäl uteslutits, dels på grund av den lägre kostnaden för den av mig

förordade inlandsbanesträckningen över Gangsjajaure. Till\belysande

av den närmare innebörden av den utav mig sålunda förordade byggnadsplan

anhåller jag få åberopa en tablå över erforderliga anslag

för perioden 1918—1925 enligt nämnda plan, vilken tablå*torde som

bilaga få vidfogas protokollet.

I följande sammanställning anges översiktligt de tidpunkter, vid

vilka inlandsbanan och här närmast ifrågavarande tvärbanor beräknas

bliva dels fullt färdiga, dels ock rälslagda och i övrigt i sådant skick,

att provisorisk trafik kan anordnas. I jämförelsen upptagas tidpunkter

såväl enligt den byggnadsplan T 2, som av mig förra året förordades,

som ock enligt den av mig nu förordade byggnadsplanen.

Järnvägar

År då banan i sin helhet

beräknas bliva

öppnad för provisorisk

trafik

fulltfärdig

Planen T 2

Förordad plan

Planen^T 2

Förordad plan

Inlandsbanan ............

1924

1923

1925

1924

Forsnio—Hoting.......................................

1922

1923

1923

1924

Hällnäs—Lycksele

1922

1922

1923

1923

Jörn—Avaviken .......................................

1922

1924

1923

1925

Umeå—Holmsund

1919

1920

1919 \

1921

Det totalbelopp, som från och med år 1918 skulle erfordras för

genomförande av byggnadsplanen i dess helhet med av mig förordade

jämkningar, fördelar sig på olika banor på följande sätt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 73

Förut beslutade

banor

Kronor

Ej förut beslutade

banor

Kronor

Längdbana:

Sveg—Brunflo ...........................................................

3,570,000

—

Volgsjön—Gällivare ......................................................

28,040,000

—

Tvärbanor in. in.:

] Sveg—Hede ...............................................................

2,450,000

—

Forsmo—Hoting (Åkvisslanlinjen)...................................

—

8,700,000

Hällnäs —Lycksele .....................................................

—

4,600,000

Umeå—Holmsund........................................................

—

1,200,000

Jörn—Avaviken .........................................................

—

4,900,000

Summa

34,060,000

19,400,000

Enligt den av mig förordade byggnadsplanen skulle för vart och

ett av åren 1918—1925 erfordras följande byggnadsanslag.

Å r

Till förut

beslutade banor

Kronor

Till förut ej

beslutade banor

Kronor

Summa

Kronor

1918 ............................................

7,250,000

1,000,000

8,250,000

1919 ............................................

6,770,000

1,730,000

8,500,000

1920 .............................................

5,000,000

3,500,000

8,500,000

"1921 .............................................

4,800,000

3,420,000

8,220,000

1922 .............................................

4,800,000

3,400.000

8,200,000

1923 ...........................................

4,200,000

3,650,000

7,850,000

1924 .............................................

1,240,000

2,100,000

3,340,000

1925 .............................................

—

600,000

600,000

Summa

34,060,000

19,400,000

53,460,000

Medan enligt planen T 2 de högsta för ifrågavarande banor erforderliga

anslagsbeloppen stannade vid 8,000,000 kronor, skulle enligt

den av mig förordade planen anslag utgå med belopp, som för vissa

år ej oväsentligt överstege nämnda summa. En dylik höjning av anslagsbeloppens

totalsumma för vissa år synes emellertid ej kunna undvikas

under den givna förutsättningen, att inlandsbanan redan från och

med år 1917 bygges såväl norr- som söderifrån, såvida icke — något

som jag icke kan tillstyrka, om ej särskilt tvingande finansiella skäl

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 182 käft. (Nr 221.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

komma att föreligga, — ytterligare uppskov med tvärbauornas byggande

skall behöva göras.

Jag tillåter mig emellertid erinra om, vad järnvägsstyrelsen anfört

rörande tillämpligheten av de verkställda kostnadsberäkningarna.

Såsom grundade på de arbetslöner och materialpriser, som rådde år

1914 före kristidens inträde, komma de i tablån upptagna anslagen för

särskilda banor sannolikt att behöva överskridas. Härav skulle, såvida

anslagen för särskilda år icke jämväl skola bliva höjda, följden bliva

en förlängd byggnadstid. Såvida blivande finansiella förhållanden komma

att lägga hinder i vägen för eventuellt framdeles erforderliga större

byggnadsbelopp än vad här beräknats, kan sådan förlängning av byggnadstiden

givetvis icke undvikas, men vill jag i anslutning till järnvägsstyrelsens

anförda yttrande särskilt framhålla vikten därav, att i

varje fall icke byggnadstiden för inlandsbanan kommer att utsträckas

över den tid, som i den av mig förordade planen blivit beräknad.

De årliga anslag, som skulle behöva ifrågakomma för genomförande

av den framlagda byggnadsplan, äro visserligen betydande. Medeltalet

årligen av de för tiden 1918—1925 erforderliga anslag skulle för samtliga

i planen ingående banor utgöra omkring 6,700,000 kronor. Till

jämförelse må meddelas följande, av järnvägsstyrelsen på min anmodan

gjorda sammanställning över de belopp, som riksdagen under tiden

1877—1916 beviljat för statens järnvägsbyggnader.

År 1877 beviljade riksdagen

» 1878 » >

» 1879 » »

» 1880 » »

» 1881 » »

* 1882 » »

» 1883 » >

» 1884 » »

» 1885 » »

» 1886 » »

» 1887 > »

» 1888 » »

» 1889 » »

» 1890 » »

» 1891

» 1892 » »

» 1893 » »

» 1894 » »

» 1895

» 1896 » »

» 1897 » »

... 6,000,000 kronor.

... 8,350,000

... 8,470,000

... 5,100,000

»

... 2,500,000

»

... 2,000,000

... 6,347,000

»

... 5,754,000

I

.. 2,000,000

»

.. 1,750,000

.. 2,000,000

.. 2,500,000

»

.. 4,000,000

»

.. 4,665,000

T>

.. 5,823,000

»

.. 6,800,000

»

.. 3,700,000

»

.. intet anslag.

.. 2,600,000

.. 1,350,000

.. 4,625,000

»

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

År 1898 beviljade riksdagen .....

.............. 11,250,000 kronor

» 1899

»

» .....

............ 8,037,500

» 1900

» 1901

»

»

■» .....

» .....

.............. 14,658,000

.............. 13,059,000

»

» 1902

»

» .....

.............. 4,172,000

»

» 1903

»

» .....

....................................

.............. 3,340,000

»

» 1904

» .....

............. 4,600,000

» 1905

»

» .....

.............. 2,072,000

»

» 1906

»

» .....

.............. 730,000

»

» 1907

.....

.............. 6,083,000

» 1908

»

» .....

.............. 7,300,000

* 1909

»

» .....

............. 7,061,246

» 1910

»

» .....

.............. 8,501,000

»

» 1911

»

» .....

.............. 8,260,500

»

» 1912

»

» .....

.............. 7,800,000

» 1913

»

* .....

.............. 5,687,000

> 1914

» .....

.............. 7,347,000

» 1915

»

» .....

.....................................

.............. 5,050,000

» 1916

»

» .....

.............. 7,500,000

»

I de angivna beloppen ingå icke de medel, som riksdagen anvisat för dubbelspåranordningar

eller för nya byggnader och anläggningar vid statens redan

trafikerade järnvägar.

I de av 1883 och 1884 års riksdagar beviljade belopp ingå köpeskillingarna

för de enskilda järnvägarna Söderhamn—Bergvik och Sundsvall—Torpshammar,

och i anslagen, beviljade år 1904 till och med 1907, ingå sammanlagt 510,000 kronor

för undersökningar och utredningar angående inlandsbanan. Däremot äro i de

angivna beloppen icke intagna de summor, som riksdagen vid olika tillfällen

beviljat för inköp av en de! andra enskilda järnvägar samt för förvärv av mark

för vissa bangårdar.

Som av den förut återgivna sammanställningen framgår, hava de

anslag, vilka under den i sammanställningen avsedda tid för olika år

beviljats, varit till storleken synnerligen växlande. De av riksdagarna

1910—1916 beviljade anslagen uppgå emellertid i medeltal årligen till

något över 7,000,000 kronor.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

bar Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till fortsättande av beslutade

nya statsbanebyggnader för år 1918 anvisa följande belopp:

för statsbanan Sveg—Brunflo.......................................... 2,500,000 kronor

» statsbanan Sveg—Hede ............................................... 750,000 »

» järnvägsförbindelse mellan de svenska och finska

järnvägsnäten.............................................................. 1,230,000 »

» inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare ......... 4,000,000 »

Summa 8,480,000 kronor

Anslag för

år 1918.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Villkor föinya

statsbanor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Dessutom har Kung]. Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på

den proposition, som kunde komma att avlåtas angående byggande av

tvärbanor mellan norra stambanan och inlandsbanan m. m., för år

1918 beräkna ett anslag av 1,000,000 kronor.

I den byggnadsplan, som jag här förordat, äro de för år 1918 erforderliga

anslagen för olika banor upptagna med samma belopp som

i statsverkspropositionen. Dock tillåter jag mig erinra om, att i byggnadsplan

icke intagits den beslutade järnvägsförbindelsen mellan de

svenska och finska järnvägsnäten.

Av anslaget till inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare beräknas

cirka 2,500,000 kronor komma till användning å sträckan närmast

norr om Volgsjön och cirka 1,500,000 kronor å inlandsbanans nordligaste

del mellan Gällivare och Jokkmokk.

Den tvärbana, som tidigast skulle påbörjas, och för vilken anslag

å 1,000,000 kronor äskas, är, jämlikt vad ovan anförts, järnvägen

F orsmo—Hoting.

För byggande av en var av här förordade, förut ej beslutade banor

torde böra uppställas i huvudsak enahanda villkor beträffande kostnadsfri

upplåtelse av mark med mera, som under senare åren plägat föreskrivas

rörande statens järnvägsbyggnader. Det synes därför i sådant

avseende böra föreskrivas, att vederbörande landsting utfäster sig:

att kostnadsfritt för banan upplåta

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med därtill hörande avdikningar, vattenavlopp och

parallellvägar;

all mark för banbevakningsområden, bangårdar, håll-, last- och mötesplatser

samt lokomotiv- och vattenstationer med tillhörande ledningar, varvid iakttages

i fråga om mark för bangårdar, håll-, last- och mötesplatser samt lokomotivstationer,

att så stora områden därför upplåtas, att tillräckligt utrymme erhålles

för framtida, möjligen erforderliga utvidgningar samt för rymliga bostäder åt

järnvägens personal;

genom skogsmark en bredd av 15 meter å vardera sidan om banans medellinje

ävensom, där arbetets beskaffenhet betingar en större bredd, vad som i sådant

hänseende erfordras, med all skog, som å den erforderliga marken befinnes

vid den utstakning, vilken ligger till grund för nådigt beslut om fastställelse av

definitiv plan för banan;

all mark för till följd av banbyggnaden erforderlig anläggning av nya eller

omläggning av gamla, allmänna eller enskilda vägar ävensom rätt att efter behov

i sjöar och vattendrag taga för järnvägsbyggnaden och för järnvägens trafikerande

med mera erforderligt vatten samt att, där område icke anses böra för

ändamålet förvärvas, framdraga och för framtiden underhålla för vattentagning erforderlig

ledning;

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

skolande i händelse av tvist angående storleken av markområde, som för

något av ovan angivna ändamål må vara erforderligt, frågan därom understallas

Kungl. Majrts prövning och avgörande;

dels under arbetets fortgång:

all mark, behövlig för dels sidoschaktningar, dels upplag av sten, jord samt

för anläggningen erforderliga materialier och andra effekter, dels sten-, grus- och

dyjordstäkter, dels vägar och sidospår, dels slutligen de provisoriska anordningar

av vad namn och slag de vara må, som för byggnadsarbetenas utförande befinnas

nödiga, allt att vid arbetets slut avlämnas i då befintligt skick; _

att överlämna den för all framtid upplåtna marken gravationsfri;

att lämna ersättning för husflyttningar och olägenheter till följd av försvårad

brukning och förlängda vägar eller andra olägenheter, av vad namn och

beskaffenhet de vara må, som kunna anses härflyta av det genom anläggningens

utförande orsakade intrång; samt

att utan kostnad för staten anskaffa och till järnvägsstyrelsen overiamna

alla för erhållande av lagfart å den för all framtid upplåtna marken erforderliga

handlingar och kartor med mera;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös, tor vad i

ett eller annat avseende härutinnan till äventyrs kan komma att brista.

Såsom särskild förutsättning för byggandet av banan Umeå—Holmsund

torde böra bestämmas, att före arbetets påbörjande skall föreligga

ett ovillkorligt åtagande av Umeå stad att vid Holmsund till den tid,

då järnvägsbyggnaden ifråga beräknas vara färdig, anordna en hamn,

som'' av Kungl. Maj:t prövas vara tillfredsställande.

På grund av vad jag nu anfört får jag i underdånighet hemställa,

att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen

l;o) att besluta, att inlandsbanan mellan Volgsjön

och Gällivare skall å bandelen mellan Sorsele och

Jokkmokk framdragas förbi Avaviken och Gangsjajaure

i huvudsaklig enlighet med vad av mig här

ovan angivits,

2:o) att, under förbehåll att de här ovan beträffande

varje särskild bana omförmälda villkor om kostnadsfri

upplåtelse av mark med mera iakttagas samt med

rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna om banornas

sträckning, besluta

dels anläggande av en tvärbana i Angermanälvens

och Fjällsjöälvens dalgångar från Forsmo å linjen

Långsele—Selsjön av norra stambanan till Hotings

station å inlandsbanan, för vilken tvärbana, i dess

Departe
ments
chefens
hemställan.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

sträckning längs den så kallade Åkvisslanlinjen, anläggningskostnaderna

med tillämpning av de före

kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriser

beräknats till 8,700,000 kronor,

dels anläggande av en bibana från Hällnäs station

å norra stambanan till Lycksele för en med tillämpning

av nyssberörda grunder beräknad anläggningskostnad

av 4,600,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana från Jörns station

å norra stambanan till Ava viken vid inlandsbanan för

en med tillämpning av samma grunder beräknad anläggningskostnad

av 4,900,000 kronor,

dels ock anläggande av en bibana från Umeå till

Holmsund jämte förbindelsespår till en blivande hamn

utanför Holmsund för en med tillämpning av samma

grunder beräknad anläggningskostnad av 1,200,000

kronor, samt

3:o) att för år 1918 anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor, att utgå av lånemedel, för påbörjande

av arbetena å tvärbanan Forsmo—Hoting.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

i nåder lämna bifall samt förordnade, att proposition

till riksdagen skulle avlåtas av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Uggla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå,

utvisande erforderliga anslag för perioden 1918—1925

enligt av Kung!. Maj:t förordad byggnadsplan.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 321.

Tablå, utvisande erforderliga anslag för perioden 1918—

B an-

Av riksdagen

beviljade an- slag för under

byggnad

varande

E r f o

r -

Statsbana.

längd

1918.

1919.

km.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Längdbana.

Sveg—Brunflo ’) .............................................

170

7,800,000

—

2,500,000

—

1,070,000

—

Inlandsbanan (Volgsjön—Gällivare)........................

500

8,500,000

-

4,000,000

—

3) 4,500,000

-

Tvärbanor.

Sveg—Hede ..............................................

73

500,000

—

750,000

—

1,200,000

—

Forsmo — Hoting (Akvisslanlinjen) .......................

120

-

—

1,000,000

—

1,300,000

—

Hällnäs—Lycksele2)...........................................

63

—

—

—

—

250,000

—

Umeå—Holmsund ............................................

16

—

—

—

—

180,000

—

Jörn—Avavikeri ......................................

98

—

—

—

—

—

—

Summa för samtliga banor

—

—

_

8,250,000

_

8,500,000

_

Summa för av riksdagen ej beslutade banor

-

—

_

1,000,000

1,730,000

_

*) Längd och kostnad hänföra sig till den numera fastställda sträckningen över Högdal och i Tvärhoans dal2)

Lycksele station förlagd öster om (Jme älv.

s) Rälsläggningen beräknas framkomma söderifrån till Ume älv och norrifrån till Lilla Lule älv vid Jokkmokk.

4) » » » » » Sorsele.

6) » » » » » Avaviken.

6) ” » » såväl söderifrån som norrifrån till trakten av Pite älv.

7) Alla kostnader äro beräknade med användande av de arbets- och materialpriser, som gällde före kristidens

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

81

1925 enligt av Kungl. Maj:t förordad byggnadsplan.

d e r 1 i g

a

a n s 1

a

g-

Summa

1920.

1921.

1922.

1923.

1924.

1925.

anslag.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor. |

Kronor.

3,570,000

4,500,000

—

4) 4,800,000

—

6) 4,800,000

—

•) 4,200,000

—

1,240,000

—

—

—

28,040,000

—

500,000

-

2,450,000

—

1,500,000

—

1,500,000

—

1,500.000

—

1,300,000

—

600,000

—

—

-

8,700,000

—

1,100,000

—

1,300,000

—

1,100,000

—

850,000

—

—

—

—

—

4,600,000

—

900,000

—

120,000

—

—

—

—

—

— ;

—

—

1,200,000

—

_''

—

600,000

—

800,000

1,500,000

1,500,000

600,000

-

4,900,000

—

8,500,000

8,220,000

_

8,200,000

_

7,850,000

—

3,340,000

600,000

—

53,460,000

—

3,500,000

| 3,420,000

—

3,400,000

3,650,000

2,100,000

600,000

] 19,400,000

—

gång, den b. k. Tvärhoanlinjen.

inträdande år 1914.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand■ 182 käft. (Nr 221).

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

REGISTER.

Sid.

Inledning ........................ 3

Inlandsbanan mellan Sorsele och Jokkmokk ............................................................ 7

Tvärbanor mellan inlandsbanan och norra stambanan............................................. 18

Huvndsträckningar för tvärbanorna................................................................ 20

Sträckning för en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar .. 42

Sträckning för en bana mellan Lycksele och norra stambanan ..................... 52

Statsbanan Umeå—Holmsund .................................................................................. 59

Sammanfattning beträffande tvärbanor och bibanor ...................................... 60

Byggnadsplan............................................................................................................. 63

Anslag för år 1918.................................................................................................... 75

Villkor för nya statsbanor......................................................................................... 76

Departementschefens hemställan................................................................................. 77

Tablå, utvisande erforderliga anslag för perioden 1918—1925 enligt av Kungl.

Maj:t förordad byggnadsplan................................................................ 80

Förteckning över bilagda kartor.

Karta över ifrågasatta och av järnvägsstyrelsen föreslagna sträckningar av inlandsbanan

jämte tvärbanor.

Karta över ifrågasatta sträckningar för vinnande av anslutning med norra stambanan

för en linje till Hoting över Åkvisslan.

Vattenfallsskarta över vissa älvsträckor.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1917.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.bienf1,

SieJttrwrr.

l/arrok

''%.1Urä**

Abbuvnr»^

SvuXcsj

i tmjarka

* Å^''‘

mäfrfri»

TiuogiF
-

^sttrrr.rl

itPauitsiberg»

Jlugfiräsk--

StubbMuiéUn .^y.

<irfo)\tjAkki

Öa&l||

Kd/va va ro

fRmin*nr*K° \ va£

V vAv

Ve stoff AV

HVABA

^uleketje
-

jyirrotj

Vvnjahyt

1''tHtyrthx

»U*vtjo}*ttr

Messa’*

fstansyd

Ålita

Yiaxifrifr*

Mtip-mtla.

fourr\ \

''lfa Udjdisk*

innevara \

St. Fjäsa.

fisurbt»

X '' j

.xunus

rolttobul \

Sasktun

utkörare

Mari/ne vuobnte

ikerh/ditut''

Sk/utf.

Jarre

JGnuekvare

V

pO><|AKKLrfj

\htv-ripk

litotf/utf/tyr

\ffiMbrrk*i1 \

J\t\QUT

Herftn

ttf*ntf*

Herkape;

A''oĻ7W*

>u\\*Wk*rV»*

Ctsnpuoda

FuttJlhtn^

Vuottartw i

igtutjKur

J’nbmokr3t

liX/CLSOi

jtuorka/vr

n\Vw*jö3

(Tuorpe i

''sSuoitieiV

Suoksjt

%c\

uldeet

.Karva

SA kora re

Muotk^tiro

anutkåbbo

\ Tj ap pen v

SujtptU

VSWHf1

Tarfek

AAJcapjiitd a

$ filter SwiH&e
Sonp&kb&iK
\fl

Vt veka:

Swtlemrf

tu i sant ro

Utskott

\piivu

fOirri varda

AURE

l&JUpvt:

■ x£v*y\/

vwtt(t dt t

i

bXfiSI

tavvr

Silboppkk

''ttoriCrAA*,

‘arvutakäklto

Jfaunotsi

J Horn b<>''f rt

uvvetlsjaivv

2K^aVrtjuj«m.T

poj k als V.

Mört b fry

Harfot

Xorn-ik

Hptrktpldftr

Vvolrrlni VV

ffjolhtuis

ftritltujk

VirnJro sire

rar/aaii

Kerhejn

Kiela»

Tjarelkrvur*

jjjupsjd

Arflidm

SforbttcktjhK

Ande vika

^Lrufnasti%

fV pthshuAM

♦Band(

VewvV

s x^öVv,

''åt*

År dnes

(tratt borget

KUI/live

fij/trkbrrfM

^AAA.aVtÅaw-1

tX x

U* *

fa ofta pi\*

lailu i

Granbergd

1

Tabvateséiv

.IHst/pffi

Jt runt rits k

WuUAXj

TlappoberV

»älÄOrtjÉC^.

S vvAojwtur

Storrå

i träsk

^XLuUåive

Va

PI</m v

Jtillit''

Ilo no

issats

319

.\ "auAtp

Linieudi

Kart ovare

/io>JtttsUiy\ -*

pcnSrrys

rallbfiyX

Tält t rusk

■‘ipiinKf]

Mailuws t

Pe trevare

i>JivUr/Uk

y ims

Mitnlffl

Tn liflös

.frur/t/ids''

,$u./ldsrfr

Ga bviå/ve1

‘fiif/ljf trilsk''

O ULCdAU R

^J/fKnsk,

I aks/i ås

PortaAid

Kilhokp jp

\\

LLAlCA\ÄA8t *v

)awr

yfitäs

''il Artlti H utbilda

Uiirnf

Iföflhet

Mot innit

XA

Tartari} el

''Lcttplrdsbfp

* JlOTLfi slj.

trut t ra.

Menta

Polka tve

-Kipfastj

Ta bino%aive X

. 142C

Seuiptt

Vuotpain*''

dt/ös t

Grund fn

■Sif

Juli Anäs y

''farjliiHuo

nqojaur

\TaTlb

X-A

,.7-»«u.^cv.u?l

ÖuJloltti svett

,__friskelträd

d/s* trim/

Uuatjf

öuruis

raskt or}

Ardnapuoada

Vfltjrtpuoi

JlaUriii

Wur»«''

Boi\ä»!

:pjiip&>

aiträsk

[Souimarea ro

fHinjrkjfJJ ^

^ slut tact I brännbar

amu nio rönt
-

Giiidröuf luden

St rGm barka
-

Mterpotm

TjäktJ*

■alten

iriksuxdS

SlMtthrry

Eronoyt

UPachrn

TWsyjfc^ax»-

JJ//W"

s & rrtlt nisk

■iMlj trilsk

Kitbrrff-^, J

A 11b tja}: k

B/riiijomt

Xr/ti-mi

SlrfiliK

dRriisk

Vojberé?! / A

1 /*J»v

i ny*

Sikorare

| Bjömbenj

*i;#rrtks"''"lfn

Kok lu/TX.. A

1/tarfl it
-

l>sn7t.*i7Are

•jé V-1A'' •- ‘ ( r j ,''%>rr/t‘>

''y>X \ Vi>r!'' \ ''.iO^riisA t

fspnKs

Pcdfftnu

iVinanr

Må fora ro

äZ?''''

tiabuai

StS .\rku s\''*re

Strömi

uppe s värr

/likså

,Tadel:ra

V/ytjfn

•.sjöur

Tu! 11**9

Ji olif edikt

It olm träsk

ödav1 s

SiibbleviiTe

r{iikrr

Kunna vare,

v*>

-Anrefjället

^litlöuyttr }

K * V+*JtJM»tklien

••Suolayash''

PassekivJn.

p-uttnet

KruokwHiv

Svnlflh

^.vtaU tjivir V

ys-’ - - v.,

\ fjnomak S^,

Reuna

rkfors''''

[Tvn-pakt-t

\ftibbraur*

K. f ^

,'';piuttu

LVT€träsH

MjiH/tbrcken

Offsets

/•aisfiAn

VA

jWcV*->

Gräs''

Vivväjti

Låntenåikp

j »•*«*• Äsi

llriautäfja]let.

L ft i f j ä 1 J

''oP^.

Garfekiola.-

JAUR

i t ^ -

4 Irnöifsk emrtlr,

Voryisi

Jfvt7n.it

tooVac-yrar

Ultvnri

Wtmvm»

l.An^fjäl/vt

%Piskfj

ynrtHfih

Surna tinkk

M/rootjakk ■

, 5» Kont/Ask

Tärnnfjtillet

lyiytnu*

^OtiisJÖi

rmnsjö

Berttyimr

..Kuer/tai

ititrAsK

V,t.

ulrtfjaue

VTrtnsfd

A osAtf

Tabmoköfve

l.*%yö''rv

YtdA*V^o»

Udärjåilet

+4siijut#Aller

dberg

dignr/J. ''''S1''1''1

i lljepui

/Man

rynka/

Tivrtvftji

Yal!k<T?S

ViijauT

Yldz ,

ttlriiik

JSfiKbrifis

bJidiJjm

Kfillbnkk.

-.LöCl/ddi

irkbrrp
-

JirakkQfWot

\n,byn

SowlfftiUlet

Jerfojovr

DfiloPjäUet

ttslzaurr

Berga us

Bolin i \

kAIU-M

Ojupfvrs

filfjället \

^KjörblilUk

\f''Arket

‘Hödti/trr,

MuskllSSflrfå^

Mörtud/fiiv

vrkon,

G,TkJhi-\.

i.

Klip/tr/

Jif/ppen

<^yK>

ÅUtjaftt

Ö.JfT^ojatx^

Vallivfuif

tU/l/tipW*

Brtvru

lioqbrdn.

Uwrretjfikk

KmdAsrJc

B ärt tf fjället

Tans/rn

7iiltkfids

M/ernt

Vika va u

Mjorvträj

Ptiroso4

l\irvsbfTg''et

jjfrt. Simdail*

itftfnrs

Bölonåive

paftä$L

SUitrftt.

t''oTsh>Ofhn

Oraubei

titdive

"BjfcUojai

tookbfii-g

As''.tack fort

SM. Tvtird

.StTTljif/marr

Tcreruimrn

Laxfjället

filfras k

hedern^

Ta Ilo ert/

JSräitit^p;

Suj\Åi-(

.Kodna k

[in dna

MOurkQbLL

K/akfars. L.ftarkf!.

fjället

Jutrdvikr/t
-

iturtiAs

itutndU

rk^Ki strit

jtroJisi\

tkh

J.uossevure \

»arfjjrWTi KiTlrtojrt

-^^Jimiytiis

Y X» Storsjö

—^ v • Vi/tillit/tn/n

tiilli-simotc

OtUisnuolt

Ström

YéstnruijÖ

''\J^Tfaimala/r

. v''''

ränn tis

Y&sVuUfjtmr

Lu^r\v

Oyri/phi

Torn .XjTLiarJ.

SuöViiV

Tiirmi laiitt

Javnttnrt

e- Akrmdsi

XÄVto^Vut
-

luttra itt

’ Jovall

träa nas

Ifdnnbrrgr.t

A-barka

Svr/bbfars

~SyfidM
-

■trilsk.

BiercLalve

Titmnfor?

O A utåt nre

Löny/iAiUn.

Mot/tran

ilo t: k sen/ourr

Öar Senare

Gi f> b in olikva re Slmnm/is *W

Karl« ard

iin/-t stund

^^vsywvvbotVto,

? l i e t

irytejattr

Urartas''

J/h/f/in

Sou joll

lirr/Hrai

Xjs rdoUjrr

Jlögba/äa.

ilsiftff

\

JuWtsjttiu*

-T] A'' -4''

luarrtj

1 örs/un

RntjnfjäJlet

fohonöl

''x; Vv''y

! ö ranoft FI rim s

. I y. ,a

K/puka Ariett* s a xv*''l u
-

•lUtffbt
-

Mai obi

träskufors

t,luk/i

O SO bär,

Broa vi*

.irtgesdr/Z

Fors n ds

dygd t//-

ft b ep

\40\iSi

Ansfesdal

Jon fjället

GaJrerfiället

Moskrtu

Sx’ärAcVTv‘

sjöur

X Offtjörknäs

i \ S.jybllncus

X t(opris

v ÅrV17^’

Ris f j Alle t

ri b er$ et

,/Jrippis

ilivovAi-do

iTfJK*UMO

Yttmik

C/nnlnijdvr

yy-ttJé-rntla.id

Valfri

Arvylsji

rStnuuis

''S>f7\é{luJ/im. ) A

U

.Jju/rrlktfih

^CAhKlrurn ;p

ulöarM /\-

> Sfiarflr-nfet
-

lirakkavare \v

:’^\A

iU''m\\tras\t

Morr Sele

LöfhvnA

''i* J&éUöon/e

Jborrberptt

Röibi?*/sm

Itarkntis

SORS.E.LE

i ,-ikobnh

''forslti-dfilt^g

k Ki\v»jw

U/aur

iisjctv

Serjbrr^ei

förlåta''.''.

Led fa t sfi atlet

^[Snjvrreluokh 0

Ivklarids

Surr

^Atjintr

*Kirfrirwiir

Strid/

I Matta isnnii

Johannis!//ad

•:j:Jri;Udtnlji\

itujonrnrdo

o/snery?

(i roruiTrälhlJdörr

''arta isUueiiien

{ Vin t ht eu

Stensi/nil

\X OUXrt

iod/jnrtl <•

Ka.frjemX^

.Hnåv/ijrm^

Skutt

Stens it ad

Su /inåt/ d\

StAloberjfet

. • Gru ridt rask
-

Björklund

■''éX

7låbVmavare

9* Itdnnlrirk,

^lerlj/ö

Abijrborr}^

Hällsel

MorAtmäs

Qlsberjtet

Abarka p

Ytarsjöiv

KdJrnisfi

•AV ../i nohbt

Ab/nol

Mjareffället

Jlii/jtnnd )

■ok/nu

Sou-rids

■''rrtsfånä.sj

insjö!

Kilberg

Sk//In förtal

: SujtgsrU!.

Anas

itottate&t W«^V

^ Fjellsjo ''

Rotikkm,

Drift/

|fr«Y«pst*joa

l*uorn etta*

Gränsain

Siits.s-forx

HostunKs

-4i. Stafjli deri

Itor/nnyiliatfy

Hull (tkol

HnrrH&rnre

isberg

Hr tårlös

JBftfNtftB

Jomsoifj.

Jiögtrräi

''^MLeksud/tci

M/iatK^toYte

jt- Saftid*

Björk

^frttriisk

fjhf.dbidil

! titnndt\isiy/

Jtundbrry^

Yi vi/mbnirum

fholrru

‘braf

''M*Srartlu/itfr\

X X

/ ''•''sl.trätan//isben/

jhwftty» i

ilbrrnei

f ja//

''•fri tint

llerrberget

ILVtasjo a-> ^

Pastoral indis -Bi

SMf/r/i

Hus !anliden

JBmArmsjö

Abb/noAeryct

JBrtstrnrfk
-

Wfrtnif

, yS. • i Åt sn It -rtn- f>.*''

St.I

-Vjdi.yö.

Ot-otshe ja ./

, {spinnel

, //.Va frrriidify
-

S torrå

Vsi/ei'' Svwmiden

OertaJjället \

to/bvvnrr^

■tä Jo!/

oty/sTa

Sandrik

iksmsdn

Asjilundti

1>uoXcVi

‘ / ri t: ■■/■•t\

vmns ^

I Va •/träsk

A fn tsda/

Grant

ta,/frisk .

i n<uassjö!|

Skaiisrids''

Koktrtisl;

* \ MppmoAkoim

Vudovifrr
\

p, 7/irrrrs/ä

r\.{\yj/drm7i\ NtfÖppm''

Dnj>nxns»öfri \

Stenrös/

wVKW

-Rrutberjei

7^ X|

Jinrolinelthul

Lappträ

irtTfiir ‘‘X

07\in Isben/

Garant

''•rani

icvvtr

Tjrenberg^

UnppAäs \

[Sik-sele

SuovdaJt-e

rtterUdrn

Nypöni- .

. Barka

dorisk

ijiolent/Ö

Kittivure

>■• ^

Birrtit

Gvfitifj iillet

Afr.it

/TiaWj

JUirttjem

kaldcitjaur

»ejenvr

.Ifrån,

Sandvik.

L "Stenlund.

\ Ursrn ark

f Kittel tf ■

B o rli n va re B,rW

j Trd/ntid‘

lierrriksfjdU

fara?» T"r^lk

___''A KIitlbdek- • sA

\ Bäst ron er

ftikimiis loip. j)

J.Jusfjallen

ISäktjaui

iéränteri tf

ftnarl

Afvand

Hiphsi

\ X äfri-röerjet

tvsjauT

Koppor.

.mnrjstcr

»J an

Jf ajlis&erjns ALbe vdpdo

vnrtlo

Sinslftrrs/

rjdrfh/s

Urtinö''s\

Stfinhnrkeio

NkjöNtUden

Lainejaur

jhrdnrr

[skri-nt/.-/

Gippp/dkken.

ftTlilovtit

''dietMerg

Jlrännträsk1

NbrrdtiL

toni/sjö regarn Ha

väffäns

Bet t ilo nr i

rt/Yi/ti •

Trsfrmsji

•'' ''''jte./trf''»

SIuXätiÅisiXi^A

Sunnan <dä

Xl.risbiin

sgj*" \

^ snidt’triVs/l Q\*

X‘

berget

K i ä

AforenfiäUet

mrUtoU

<msjan

j^Jtofrn iris
-

iutum

/Ȋoyrf

ut dtrask

Wträsli1

<*$/%*'' ii

Gubblni/r

Sadel liten

yBörtrusk

JJerrtrrp''

iklccjaur

tuYKftmrekäie

/ J,o mfor?

.Mnossf,j‘k4^

\ Släpp träl

NJmjittnet

Rliririh

änt/frofnten

iiräi/jisk

* Vfjäll Q till

X*Vs<-</''

ri/ejnäs

O Fjäll tjäll

iktittvi

jtmr

\tröinfors

Nasbrrj

Boilarrre

J.iifpr

JLsfberg

l/iftiuire

tadneaiisblvi

Gryt t uifors

tlifre/sfräsk

Ocrjerfr

Sjöhcnsl ^

Liisph

SiiMtothdcn

Xödagubhliden

''^^rrridårrptn/''

‘dekan
-

Harm

Struntu

^iwomakkkap

,/frnkdrri

i gmnlmgsd

vWXavtom

Harrdfcrberjet

jiårträ.''k

ifbm .

Stmself-tn

•S^!3r«

r/dM-ai

"giketA''\k
-

.‘■Va/foan/rf

GapUmsl1

-fit.pe/javrBV^.

isfenod

Marrlicfnn

■Jsni/ttifl

IS- . L A. G

''Löfberij

farshsdm''

(<nViMn«

ndäkec.

k Otriitieti

oga s j

JTestnAfst

jS£on^.^_

KnstTnefrrr/,

Oräåitrrt

Stvubm-iirr

DpiisKd/n
-

Ze/hn.iTTk

Q>

Xosnot/nrgrt jtj
-

hkksbii

rtnräidtn\^_ i.V^niptea

\ •ÖB''^kplta>^ll''D

iriUt/t''■v^ii«i

Jtm-rrh/*X*\ ^

Y^Gissträsk^yaJ

V/*X* XorsjfflfSioisdrt ftmdpfrän.

''•jrohvry y

Ii e r (f e

ytjrtg/teifrv^ »/

*? j&ött

Oilrenensicken. \

urluta

Stm/r{

-f.Jlhtts,

frÖtlil/Kjh;^*

, berg näs

A ,äsnkdmt/-l

\S K E

X A,- Stamma,

^''fotrd''^cfv

''sAUir.Afor*

it/r/rt^.

.fortidet>

‘itcdrri

lltm/bo

i TU, fört

MftfeNl

fUJcmnb
-

y. /SörpaMifr Granli/im

%. Gnutrtfbr.

/sk ''i; BnrktaylL i

F T E A

Storlx

urfsjöb.

Sats fjället

2ijnJmvoTe

ITtk.sontiietr.

St.Stalob,

GrxmboiU

''tytjpJfK

ironin

''fitinhm \

(oTnlklih

Tkarts/cn

Siixnos

!^1/X

t/?''

.PrAbödi

■ tomt/

Ant rf/»It.

X AU

DoMiiutnoiw

■ ^txsWtmjaur

Lolert&h

L. Ståla,

Gnanruis

,/j•/-!■■ h/k.

Ostansjö

Ä S

Kvsfol

\. f/mi fl/dcn

*Gräh,tilftje.

Stuftrnsk y

BdnprvVs

[ÖsdiärA

ifbmM™

.. fr StiAir/i

ratt lind /

Sfrilän

rröerpft

JmaberjA

BVU UN

Känslan

Bvlbn

Wnevane

.Valid
-

ErtZlfbrs

SkadsjöJm

Batidin

Skmkasfr

JKerdbr.

#»nj*én

Morrt/dA

Rörtinpliibai

Sközank

&tP,Lu AX0W30A

_rtf S‘Annbttr/d

''l JYdsk jf/rörrtdtiiepMea

Lfrtdrrskäm. BjörkeiriSf

lTéhéfj.

■\J/w;.:rjäJiei

JUrrtJcsis/c

MriMn

J/iafismar/r

i*10 ~

ftrtinnäkrr

BmJ/btirJi

\Vorraker

Siibbmc
-

Jf Att,Äflas y\ e

.‘inirtliden

j\ Hörn

knäs

Bär fm
-

(* Om fint

Uinuskilä

XtufvuS

, StorgoTei,

åtnksbrrr/

É\*v L

gifintsjö

Bfut-Aröm

\ /

Bini-vom
-

finu/bcn.irf

jtipinfn.il''

plan}

Jfulniäl

fmÅsjÖ

Xl/rrnAkas’

^vvylj\WVru|hVv

^''''j~J:‘ris''anrt,etm

Korn:

l^TOrmg^c

Godkwvi

Bjönutbiirk•''

.listräflo

A-aum

ELLEFTEA

.lisa fn/

Båta*

SurUeKr,

nrerilislm.,-

x''A»u<lr.^(rt>

X-“AvE

u Krisk

o^vwxVtuxy

iFaltrii

yRdrsjöb erget

s,X»rV\-a6\C

Stmsfrti/y

Grundsjö

Barjiafjall,

Uiitt näs

Jikr/ir/ät

Alrik j

JJrmialts

llfl-afrert/

AjcdUj'',

ir/iXfrr
-

tr.dansjö

\Sik.d0''

tri, YcöiK

iuWnsytn

K LUT HAR t

r h 6

,1/iant!

Jidsksjö

, Torsk otta

D abtrrui.%

Cmmura**

Jtyisfbe.y/

\. . ''TUrrYtifi
Mån&neaib.

2>njrruZ\

Barett 1 eu

t.rtn/ndf/ritri

TänemfijY^

Itislrrisk

Hutterri

#afeä^a

OxQiiJJet

/ rtlt/sdr

derberg''

jltuuh

fölida it

Sets/dvrk

’te-i )

ffr/frnrtj

Trnrsele

mc, syr t.

Karirisln/td.

\ Afsalum

inilni.

Rroriikrn!

Sikst/be

WJyy y

E A

/Vr V ^

vwi..y

I B "

JPäbvrpdirfr

Ttrtlf/errj

StirrAi

E\rkb<uO>;

Ms/narkXjji''

sh otm''

AAfej^Vr

Kall avfu-d

Norr/a r rti

ScLcvnAtncr

Kfåfberjet

Liffisfr-,

irtlnsfrl

^''Tvhmejsdetlen

trosSU

(berget

(fr Tint/tro.''

Ktnrtttyer.

jko7j/nmba[

Bnckjenkfriinp

ssA?titntvfk

yLträ^jhas

(/It,/stund

XX"

•Imma

La/ikörtr/

jC axbritJ/an

RASK

1 lidsksr/c Xj

JtisMtgp/en y,

fjäll

fnr/t/nä*

ffairka

//, A/n hind jjjjl

syjffijtrnsk

tjik fet rökfri//

tjgäsfP^. y

Bränna.

ftpuBns.*n&r<:^

Ilo!åt träsk?

Olalkboek

JCrisljfnjn.''

rear,jnenB‘^j^‘*s

C S

\ lJ*Joug(in;is kap.

Xy ''.Zn&jtdksm

/fläkt!

hntfden

Ahdfrsnittr/c
-

ö Xt

.Trrh »min

\jsnnuk

''Svrmitt

pdis träsk

(ht/rpel

Jilo7(tpqjderi,

.jfrrgsvedp

5A.T\c\tri>

OlGSJO N

.Ipn/ktfrn

SVksj

/torf//1 (k

JA7lnrtds

yAjiiffrifik

Jimbacku

ttf/rrtsMåfrm

uftdal.

Cy\j«\Tus\t

:i v. t T?''

ArVkisNvvi

jx_ 1

jjh/fästaä''

Iitdpptntj

JMsbt*

Untlun

. Bredt

rS/irtiifl/iatt

''^Xarortsfra

.X

, fhirksjri

to^b.fir^p y

jM/ermtm^

uissjöu

Afl ben/

Kjell ekt''.n

Jougdnbei

''arnjö

/spint*

Eärnhertj

iltyerlitpsi:

VXssjÖberjet''''

lem sjön.

Aiium

.Ttm stort''

ryff-te

Grtuuji

/•''djöHilidt

inri1itw.fr

rkjr/a -fe.

''''OSt/nsUns/Ö

s/;l ft

Smnst/et

TnnnJuad.

i/if/rri

GubbVjt

.KtAiä''jslrt''i''

nässjö"

Krökta*

Tlsk&fjäJl

tfcyfcwywft

träshd

Svmialjiui

F/ritlhtrr/a

J/nusrtrå

Sten sjö 1

fjäll et j

r” .....s.

"X., X

•tdörikshtd/

.YAtr/in

jfnfrltmftii

''.otmhcfrr

JtwfrtdnK

\bthrip
-

Jtufri

UUmfi

trrOrrri

Storvntfn,

Uiirfn&nuiTÖtn

Sink fors

Jm/onfr

Granört

Jffcta

/tirtrtrti

Kflne/r/be.fT.,

Gödd tf Öl

imatvr

Zo/.ftr

Brt/rMUiy’

jlids om/ii nr ^

\

Mnyd.ick

Hsrlberjt

Arr/dru

Kilberget

y\\\

JTirpä/rÅ

2U

Ko

Uselt*-

lipkdm

■''nrtnen

Harsfrj

gircms/ii

Jii/.r/frij»

frivsstrÖM

Mllnn da

ijpgibr/g i

■fifiundti

jjétoij/

p.hfijäerL

■''etsibö/ä

»jöurttc *t

iuvtVvsV

ieperUticn

tyaxu\s>f<v

-AaiPs^y /

\Jiarbrirken.

Sjufsåst

''Pfrtklkrr

tjp I xjjfm.

för-dim.

frottt/örs

Sabi>vu\VtA

''/imrdrrisk

Tårta

Ätjftujd.

Mvfruid

iröftors .yöÖycA

Sta-liden y

jinjanrtf

.''vsjörv

^/m/,däkrr

Sj OTC

Stkfr/ris

^fiernj nd/iet

Si nnti,

AijräUba

Pog\tskyi

''Siarn

Ax

\jldrrruiseb

lumgCn.

AV,

Kittnrt \Ty.

»vath\cL

terKb/deri

tcrberri

SyUden ^

rtlÄMfW

N G SC\AS: ,X

7 300 i........-

j Lai/tsj,

Xea.Gl»i

Enä/cirnyf.

(Att a in

S T G '' Ö\ E Å

ikutduk

Jerfsru

jtiijeiiseyi* \

Trysfwi.

JiWW»e

Zijhdken j ''

Strunt

Sand/

Lai»fjeQl >

''■adtors

Visjeibery

Jt/ä/ds

\ X\%

\rnetrk
-

K isbark ö

tirstv

ipm/tnet

raskUdert

X''7.''träshpäck''

Bftmiiiy

OvzdpfjäJl

■ftnvgvctttu

Kars!

lauas

,>nfiUV-: r.

''AWör

X K>

BtvnlfiP

SrrmKbergel

''t/n/ltraiiten

ierbodx

MUMewi

.korym

uaotej»

Uorgarstdå

utoUrtm

idbark''

ikirs/öert
-

N.lbrlK/ö

Mu&rrcf
-

[jjjJoneOesg

ffsxseh öjden

Riieihecgct

crutt

Nm«ji

trfartfrl

tJlUnno

SGrtdsjÖ

i-aifridSfl

jJA/öH.-pöfh

trtirribä

Hafsa,

Öl. -uh.f
-

ifrömin

/åUtSkotton

M A A

^Kalfjället

Alcrvitttnri

~Ä. Hl^uttniV

»***£

Jn/.vT''

ferthtrt

SVXvw*

Grufrbffäii

Jjc/tbip/r''’

ijerf&ancl

V.a>uya\^

''kaff/erphlrr

rirnr,/én.pi\

v\» Lä nymf diet

llät/t/s jU \

Afrttdalae/

Kvttnct

IkJfdHal

''i/rrtäjm

''Stoft,.*

vuTtvat.Vn^fc

ttiAdfsrlr

Åkerbär

YTonbrc

»JuptaUnrt

J&&än

ÖtVatSiujt)

Jerilvaltm

JBan/iser.

T IN

iiifvar

Benfilftrtdrt

iwr x.

flaknwrk

-f^tjikän

rnberget*

ittntt

^..dVvavt

armdsrJ.

jvjareX f.

VägayökrU

IStensvr,

■ j/mmosn

/Jfåkvrrffnd,

en- Ijövnttnet j*

eKAldstn- / ErS
-

Tt«\AVTvvs\uMu jm
-

■Boömtv''

''set

i\oVw%Vti«fiftw

OfirrtMMb
-

J}ird.trnsf^\

t//träsk

SlsittbriiMia

Mnmiifter

Ibra/mm

lYestvattrwl"

SA frd>«‘ek

TÖt/mynn

Ostnnsjv

Utnäs/ö f

, LMrringsfWcrat,

Strand

AkerOninna

S»\»*w«Un*t

[Bjuötrik

Ktdlböle

Umeå"

<X) Si. fjriderrigrf

■ånp Jsen ♦

Wdfrtön.

Yorrkuin

SlotSjOtv

^sjrivkdlt

\fhädssjö

|yrörpe. Aborrfid^

V\iW -V.

JShfdLkfr Vein

furu,rrv»

Jspse/e

Tratt berjet

■ rrdgard>

Böbtub

/hSMc*

rrUädr^ Dct/enjö

ittrrldasj»

''.vikon

> ''.Id/rje

I KS.F0

1 Krei/kdj^e

Ilig std

\pt/möj.\

/tjenst»

''-^.Djdmebniy

liv fria. i/ny/

Alusstdriijlj.

Morse,Ims?

rottnfl

-kg nrf/Ad

M ÄLING

H-rrAsjöiCC

.Uotpifen

Kas-sjö
-

X

S.JÄ0VmJ

,N 0 R

•aoci-ikert.

JUtihbm

dröm

itrva

Svnvtsjt

Sp/hrrg

Ojnsmitrh.

u/rkfröm

Allifcsftn

.sou,

jt/öirnitnrt

igen

J^-riäVdu

\ 5lnsbäek\ ‘i

>sVdn /.

Jjegrrsj

pegorbödl,

•e* \ Yxskafika Jen.

U^trrGflnprr

jQTsyin rjL~.

Slint,,''’,

^«Srt*3!

yVoiidö

\ujififla

*Jjjömbe?gt

Matin

IOhlH,t/i

Stnfrbtkf/

S^Jo»<J,*.Von

LpUND

Loma

Xorrby

X fX

Storsrle

2Fäset

(Irttsst/eurrt/

Kon dset

i A\ G

ilf.rsVön*

urisen

Llviki

itf-reiu.

"axe *t.

■Kds fet.

Jfrå/u/ed^Lt Ifrig är

tt/arrttaoL.

JMdtrlsjö''

Långviken.

Lllor-raTuis

■byfn/rs

\_ J

Stprrvikstrar/dA

V^tynTi.Jsj^j

Sörviksfrrrs\

M.^cmWn

iorrgadd,.

iissdås

gfrittm.

(fiyfJiögfruidjrt.,

| Sunm

.IKV.

Y\.XnVv\

//•valfri!/

•<J/rftiyT7Ä*

; Xort/a,

Barke

Yrf*/rnf!

bland*

Särr/a/ld

CixyägoVt

igen n

liten sjö

Fäififdp

jrygsjn

ropen

1 J Ä MT l A (iaS^fKJs

y.—•'' SOcäsjlåé

Sikris/:,

Jta ftsiöho/MrL R

tandrik.

JTnift

yngdstörtr''

Vfstrmsj

|X\

\Grf/ias

pm

tfarböjhi

Jta/TkciJi

•Tfulrrtrrrt.iltrndet. *

läsclet

* j\^j l/yrfirrs

''Iji 9&prbr skämt

^Gärtlchöjdi

.... ib ■Kkdgm.yö

[Omd.fi*

E S E L E

tFuinfrrrsarv

''Herrset

\omerrk*

rjXurik/7o?iöjgga.

Bratt k i k

Talfdz

Tktköbsskdin*

''■Grjrvii

tP.ovaHurt

_ Valla i

XaU^tC*

''irajverrat

timjan \

JJäÖpribai

”©itsjöii

iniksruh

ct-o.

MUN K^LO HÖGEN

ranr/m

Uafsjön

^H.öffrKni

CVx A N A X R ''

■ - X.Sf23 K^.Skafr

Östenrat

1 Forsruisd

Wmjtfityrifirdnrux

I / / Fyr''kälört,

[l-fot tsgtZrdsbod. ?f/

Gd/bodtjryié

^f^ftsrtfjrktodorri?- •

Nytm i*

Ektvi

"emsjo

S/prbrartng

S^JReati^öu

''rterfrbi.

Vestbv

''SLcrrttlhio
-

.. .jft»im \___

SLAG

■-TSrJvÄ*»

Ofrnrvmo‘

1 Vestvajtnt

lörtfcjön \

YbfdnThöbnN

yvv/w

Vägatad

areaberg

ispetserå

[Östvoi

Ä S T IN G

StSbtill

VotiyioTV^

Tlfrtntw^SÄi

t/rr/mulgö l|

,tu utsjö

L (rf.jo

''Vester*.*

NOROEAAsi

Sitffcrsgi

stn nsjo

(aötgöAJ

nmv

FuU.*

T/JtumfP^

—yT ra!

1 Ormgård.

Yrd, A

.x?x

llotksjo >^Flock«j<fiiy

.BjpjsA-nfinrf /Y7ke\ , ltX

''SS«*«is

XbcH-vvjcii

''dgrin ju

''.Borttog

-SAjujtwV!

»Lsmuln

Xorrlai

Grd fle Ki

tyjörkh rjjdefi.

Hfcoöfcl

Khlfijö

X*"Y"Gu.

,2Inlasji

HriUris

fyel/bbhog

'''' hjärteri.

Smocka*

LÖFhrfyi

Ärans

Vy Bntefbrt

Jfrxndr,

MÖSJ*0,N

1 ViinersjÖ

''$ tdrn ryrnsrrb

Fläkt v.

0-rtv8{wsXvrr<^*;>rÄ jyé i/Jiitrry^''

\ etsa landet

If/ornbole jyt

ir.tn, *

FaJJtsryJ.i

Nyl/oberdef

Ifrig ra i

■irrpint

kvi-Kä}-

Siorflo »V* 7/Wr

■ti/doppt

tärrrdf

‘Xatili

ÖSTERSUND ''

Ö.Litisj,

5olicfrea,

Amma

Jiirfön.

rang et le

sttmj,

liv -£-5|

[ N N E Tg ,W\\

■C h

\) \ s t -''rn ri«''by

f’

E r,I E Å Tj

iaiJijw»;

ten/,‘an 1

wW*t\$gX >K* '' ^

I ''^''int/ar^J

f! ,\1CU//*I

RUNFLO

iöt/hofrtten

f/ioinutmr

♦ SlvråKå

>n>ackn

•säker

■tpjitetj\ji''

8AUHI

yVssynx

V Sort tyr

\Jfnsyrw

RAODI

SorSySov -

Vestevtdt

!>tillien

.Förent

i N G R A

NO R

.-"yy Ostans jo

sS\n5s^Vy/«fVrf

\yii7i

.\''\.t/initial

lALLSTAffiÖ''

/iispaarder^

KM?

iipyöed

KARTA

ittV»y*r

Pi LOA IMS!

„Y\?\ÄWjörr j

''Jta nate

Aju.titj''^.

Xordinjjrä

yKjäUw*

över ifrågasatta och av Järnvägsstyrelsen föreslagr

sträckningar av inlandsbanan jämte tvärbanor.

tsjölniidet

Nrrwiym)

••r>X

jlailesjo

ijtitrsjoa.

WÖ.\\»yrv

Sfdrösen

NORA

Bosjotty ^acViyrv

LpL\.Uug^y*S»v

.. ■''(/"!/»• ÖL

''ni». 1) y

V... ,

p* Wm«lM ysi-r, .....y SandM;,*,,,

T l ) —XfirinttnsjoS j ''—, ;

fÄ VStntndÄMrr V l X^J

H«r*kn^vä

S »NÄS

Kors.''äril al

jlucksjdäfivi

llGgbontlen

Xor»

^>,n^

tenari/iiagt

G U OMUN D R k

* I ''<vrtantt\

\ M'',tV«tVå\Xsy’>u

♦Kuprtl

Jnnirfipy

TECKENFÖRKLARING

[Knif.- densma ram

% Si

Stcfis/Ö

Ox&Vötv

allmän

upplåtna statsbanor

ViksjöU

\VUrsj

^''^rTorp^

Mjöiöittgct

''••AJ.jnngJ

1 ryfrwj- ^ Ep filt. bergsudden

Sbirr.

\ ''sjVihd

,gh/nKesa ''

{ "V ävt\SJ«ioy

jjdfL.. -OOTi^rx *

y? y...,;m,uVs,^X)

^Biutshigundset

xK x

» » » upplåten enskild bana.

Under byggnad varande statsbanor.

Av Järnvägsstyrelsen förordad sträckning för inlandsbanan

Andra ifrågasatta sträckningar för inlandsbanan.

Av Järnvägsstyrelsen förordade sträckningar för tvärbanor.

Andra ifrågasatta banor och alternativa sträckningar.

Datorn,

• Prejthi

\floriuekr

Liden

timid

Stämdc V. I

C.v4^. SÄ B RÅ ?g:

Hisna s\^

TuA-ri

''.hbarktv

''/adflan

UemsÖbatt

T tina/

Hewsyiw

fiS/^lanet

'' fr i* tern

''''Pant!set

yJititkr

•ijjyjv

tefriamL

.J/aiTdjA

.Vört-stig ■■

Sim in Sährii^'' (

T 0 R P S

L J U

"Hjula

''Tl s%t\

yuiböie 0 n.

ri/ui.'' \£fosfö7und

Sim

~n ;/;y

Suniutnsj.r V. '' (J/uäfägärdy

r~<\ ^Mölbyn

\ '' ■ "haÄ|

F, n; miltal ''fXyT%

trutm

fttg/brs''

''sl,.Rotea

!t.Roisjön

*kC\TT*jRn\

Mark jern

•Jinpot

HafWry-jl

yyisjö*

\yk

XfXLrfligpen

'' '' ''• /’^A

^ (y-X . vv /«/*.

^ \Bäjtn7l**i- - x '' v *

•; ^ v ‘Knntsnäser ''

Cttösm

5! Le/ingc/i

Gsfria bäck

I.‘>1,711/

Slätt

i). Lon ilig

X //«//.f^

{^y^Opfröu/stu

Jerrsla

RcvnHa

ilciiiatersjö

s.i^yöH

Atdjern (

''jififigjjfLj.

Åt ferlagt

Iftmnm

XnaPr.

7///?r \

— * listar/tf

* ''i
-

Knnrwtyd*''

Tjäluhodänie

''SoTvor^v v |"

.Hnltsfö

Soda It

,1 t ögnas

K/gppnä.*

Fotjern

mi

*• for.tbotl

\\S örike.

Odmti

Morsj

Bolltjvrtfr,

Xvbodaiy^e

wV.osr.yS1

SÖvsvvaU»*!

/ Torrom

tartdalckö

Oflyth

» Vn&ii,o^''

''?« * /. S/tx r:!,

äwJSH"^ K Ö N S>''T'' "''"I

sr _''v r / _•

rnstb/''\JS''£f''4,,llj \

SilHuil 7j./ohn,i\ijfbr.sTg

B ar t- y»„.ski% %

ritihiLf

Snö bert/

un torpet

f.Wis-u.iySsV

Jo hann isberg

/•‘nekas

Gasabörk

Barsvfktn

1 Sknrpudden

"/Iles-jdtv

30 Km

Skäggs fn C.

I vilde ro

I rGogderprti

Shdrsnpdkjo/yef \

t ifj/sntlte/ ''.

Fät>r''

öu.ry,;xs^*y*J

f\V.o»yS>\

''t>rbwy>n

russin Oogestäl ■

1 Jw

p»WÄ*r/A

Selnnyc r ♦

s-TNVfr^

''Hamra a{

Harang

Gille

.V KERFSVA

j Slonn)-jai

HuJfe\/Jiéf

JJällora.

VikaiiSåa/

igj-frllré—''

Björn cd

Björn nd.

---

Qninlo\ ,y

P>«w^w

In/liten

X^vsVIws^bra

l r

itartinmnns

I.äb ti tf

(Ti.CsssW^ftrv

Anä/jr

^V.OnmAs

Vjötiiéos

.XtKrsjö

Skörfhs/mon

Dntghällan

UÄ\*yVA

O '' ■**l''in.Tfo

Krtlserj

. ''IbrrVfÖTt^s

Äi.A

^Wisäl

Generalstabens litografiska Anst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

wmzMg

JmmiSStå&ti

mm

r">

"A ;''.

Wi&

over

,.;: c r

''VA

c->s

WcöXTiflL

%L;%

Wvwjfc

gSiFSwgi

jOmnrranon

^önlhc/lfäh.

. -.*

{oriteumficy

''imå

A1Ö3.0

g§a§?t|j

)tr;mdf}siöl

fe 257 .''''■. .

:--2B4

Säffe?''.,''

HKp!pM|

j-lakai

jHiUVtr

*‘K. :

r/V

tÄHHl

åt K

• > •- ''=•

tfl»

.TmigsÉt
-

fobnsi

A^ozTQyrmT

\fiwr''

IHJUUSJ

Y/< •

i,loma fält.

I }d>y/yt

mmkm

mmsim

tcistéräs

\"‘h .,

154,3

»*§<

128*’-,<

AA

. .. .,

mkå&m

ccsaa^

a

<07$ frri(s ten

! • » 2"%^.

»£}•

.y,„, JMI

i crappa f,0ri jm]

k A

IépsI

KU7IZ&

''"cA

AA

A/-,

Gen. Stab. Lit. ANST. stock.-:

Skalan 1:100 000

''ilMMi

r

K*?.

-; ■

i«Bl

mm

®<wh§

__

il

V. v

S«g

•4‘Hw/"

gill

fcptfeä

-

'','' :'' -

!S£ti!

J-.J_:'':;■ it. :

•: | i A;w jäv

ÄAj

Ippg

%r#? o >>)

''Mwf4

Ml/iV

mm

''''/rStlVi

SjBplpvfl

öéÄ-J

1000

6000

1000aMeter

opaginerad Kontrollera mot PDF

ndst»^

KATTIS AVAN STN"

Lycksele

VATTENFALLS KARTA

L UME och VINDEL ÄLVAR

mellan

inlandsbanan och norra stambanan

Skalor

i 1:1000000

HÄLLNÄS

Vattenkraft (6 man ad er» effekt)

proportionell mot cirklarnas ytor

Turbinhåstkraftor iooo 5000 taooo 20.000 3aooo

Järnväg, färdig eller smiler byggnad

. » ifrågasatt

TVÄRÅLUNDjST:

Al anas

OTING ST=N

lo dum

Junsele

Edsele

TÄNGSTA STN

1L.ANGERMANAL.VEN

n/olvqjat

SaUcjaisref

Mars otid

WiocyaiJoHWDanavaref

AUrhcrq?1- Forsling f

Kalif

llovnfi

ftrf"

v v\V?

e Å''

■''////

''/fn

$

KASKER ST:N

■Benm ds f , ~

fel/ hanjuonj''''''^

MOtiqWhist''”

ftrarm itssf

avaViken st>n

slagna

■försele

''^%4ér fri

mm

xrctW^hi

DELAR av PITE.BYSKE

SKELLEFTE ÄLVAR

■♦•Mai 5

Skalor

Lånad 1:1000000

.atLP ..c

Vattenkraft (6 månaders effekt''

proportionell mot cirklarnas ytor

/Ja

JÖRN ST = N

•fJörn

8 Tu rbin h ästkrafter

a

Cirkeldiameter

KUSFORS ST:N

Järnväg, färdig eller smiler-byggnad

ifr&aasatt

•eNorsjö

ÖhTST. STAB. LIT. ÄNST.

Sen. Stas. Lit. Anst.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1917:187 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående statsbanebyggnader i Norrland ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1917:188 Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till utredning i fråga om en järnvägsanläggning genom Kalix och Törne älvdalar till lämplig punkt å riksgräns s. 4 i texten