Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om barn utom äktenskap m. m

1917-01-20 · 103 sidor, varav 97 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 97 av 103 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:33, Med förslag till lag om barn utom äktenskap m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

1

Nr 33.

Kungl. Mnj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om barn utom äktenskap m. m.; given Stockholms

slott den 20 januari 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till:

1) lag om barn utom äktenskap;

2) lag om äktenskaplig börd;

8) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps

ingående och upplösning;

4) lag om adoption;

5) lag om införsel i avlöning, pension eller livränta;

6) lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket;

7) lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen;

8) lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen;

9) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av

ämbets- eller tjänsteman;

10) lag, innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock

till 1 kap. 6 § rättegångsbalken;

11) lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen;

12) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober

1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning;

13) lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring;

14) lag om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete; och

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 26 käft. (Nr 33).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

15) lag om ändrad lydelse av 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Majtts regeringsrätt.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

3

Förslag

till

Lag

om barn atom äktenskap.

Härigenom förordnas som följer:

Om barnets namn.

1 §•

Barn utom äktenskap erhåller moderns släktnamn. År modern

gift, eller är hon frånskild hustru, erhåller barnet det släktnamn, som tillkom

henne såsom ogift.

Fadern, så ock, där modern är gift, hennes make må giva barnet

sitt släktnamn. Till sådan ändring av namn erfordras samtycke av barnets

förmyndare, om det är omyndigt, och av barnet själv, om det fyllt aderton

år.

Om vårdnad ocli förmynderskap.

2 §•

Modern have vårdnaden om barnet och vare dess förmyndare.

Äro föräldrarna ense att fadern skall träda i moderns ställe, varde,

på anmälan, fadern av rätten förordnad till förmyndare, om han är lämplig.

Finnes modern ej vara lämplig förese barnet, eller dör hon, förordne

rätten fadern eller annan till förmyndare för barnet.

År ej förmyndare förordnad, äge modern, ändå att hon på grund av

sin ålder är omyndig, för barnet föra talan, som i 21 eller 34 § sägs, så

ock efter vad i 9 eller 11 § föreskrives sluta avtal om underhåll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, må ej betagas

tillfälle till umgänge med det, med mindre särskilda omständigheter därtill

föranleda. Nöjes fadern eller modern ej åt vad härutinnan bestämmes

av den, som har vårdnaden, skilje rätten dem emellan.

Om underhållsskyldighet.

3 §.

Barnet njute av föräldrarna uppehälle och uppfostran, efter ty med

avseende å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt.

Den rätt till underhåll, som nu är sagd, upphöre ej förr än barnet

fyllt femton år; ej heller senare än det fyllt aderton år, där ej barnets

anlag och omständigheterna i övrigt föranleda, att barnet bör erhålla fortsatt

utbildning.

4 §.

I kostnaden för barnets underhåll tage en var av föräldrarna del

efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betalaunderhållsbidrag.

5 §•

Fadern vare skyldig att, efter ty med hänsyn till hans och moderns

villkor må anses skäligt, bidraga till hennes underhåll under sex veckor

före och sex veckor efter nedkomsten. Vid beräknande av detta underhållsbidrag

skall hänsyn tagas jämväl till de särskilda kostnader, som

orsakas av förlossningen. Medför havandeskap eller amning eller annan

vård om barnet avsevärt hinder i moderns förvärvsverksamhet, eller ådrager

hon sig sjukdom genom havandeskapet eller nedkomsten, må fadern kunna

förpliktas att bidraga till hennes underhåll under längre tid än nu sagts,

dock högst under fyra månader före och nio månader efter nedkomsten.

6 §•

År barnet, sedan dess rätt till underhåll enligt 3 § upphört, i följd

av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, vare

föräldrarna i mån av förmåga skyldiga att giva barnet skäligt underhåll.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Ma,j:t8 nåd. proposition nr 33.

Enahanda underhållsskyldighet åligge barnet emot fader eller moder,

som av sjukdom eller annan dylik orsak itr ur stånd att sjålv försörja sig.

7 §■

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar

av underhållstiden.

8 §•

Betalning av underhållsbidrag skall, där ej på grund av särskilda

omständigheter annorlunda bestämmes, erläggas i förskott för kalendermånad.

Förskottsbetalning utöver vad nu stadgats eller särskilt blivit bestämt

medför ej befrielse att gälda underhållsbidrag för den tid, sådan betalning

avser.

9 §•

Avtal om underhållsbidrag till fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet

enligt 3 eller 5 § skall slutas genom skriftlig, av två personer

bevittnad handling och godkännas av barnavårdsmannen eller, om

sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden; dock vare sådant godkännande ej

erforderligt i fråga om underhållsbidrag enligt 3 §, där avtalet slutits av

annan förmyndare för barnet än modern eller fadern. Innefattar avtalet

åtagande att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla,

erfordras i varje fall godkännande av barnavårdsnämnden. Avtal, som nu

är sagt, må slutas .jämväl före barnets födelse.

Har avtal, som avses i första stycket, träffats i annan ordning än

där sägs, eller har avtal träffats angående fullgörande för framtiden av

underhållsskyldighet, varom i 6 § sägs, vare det ej hinder för den underhållsberättigade

att utfå det underhåll, som enligt lag tillkommer honom.

10 §.

Belopp, som underhållsskyldig genom avtal, vai’om i 9 § första stycket

sägs, åtagit sig att till barnets underhåll utgiva en gång för alla, skall

betalas till barnavårdsnämnden; och skall därför genom nämndens försorg

hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbolag åt barnet inköpas

en livränta, lämpad efter de för underhållsskyldigheten stadgade grunder,

där ej enligt avtalet hinder möter för sådant inköp eller nämnden eljest

finner, att beloppet må på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

11 §•

Dör fadern, och har barnet ej, efter vad i 12 § sägs, arvsrätt efter

honom, skall det belopp, som erfordras till fullgörande för framtiden av

hans underhållsskyldighet emot barnet och modern, före arvs- och testamentslotter

utgå av behållningen i boet; dock att barnet icke härigenom

må erhålla större del därav än det skulle hava bekommit, om det varit

av äktenskaplig börd.

Angående avtal om vad sålunda skall tillkomma barnet galle vad i

9 § är stadgat för det fall att fadern åtager sig att till barnets underhåll

utgiva visst belopp en gång för alla; och vare i fråga om avtal angående

vad. som skall tillkomma modern lag, som i 9 § sägs.

Med belopp, som tillfaller barnet, skall förfaras på sätt i 10 § är

föreskrivet.

*

Om arvsrätt.

12 §.

Barnet tage arv efter moder och mödernefränder och ärves av dem,

såsom vore barnet av äktenskaplig börd.

Efter fader och fädernefränder have barnet ej arvsrätt; ej heller vare

de berättigade till arv efter barnet. År barnet avlat i trolovning, eller

hava föräldjarna efter dess avlelse ingått trolovning med varandra, äge

dock sådant trolovningsbarn arvsrätt efter fadern och fadern efter barnet;

och skall, ändå att vid trolovningen föräldrarna voro så besläktade eller

besvågrade, att äktenskap dem emellan måste återgå, eller endera var gift

med annan, arvsrätt, som nu sagts, äga rum, där föräldrarna eller en av

dem var i god tro.

Om barnavårdsman.

13 §.

För varje barn utom äktenskap skall, efter vad nedan sägs, förordnas

en barnavårdsman, som har att bistå modern med råd och upplysningar

samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt

åligger det barnavårdsmannen sörja för, att åtgärder ofördröjligen

vidtagas för fastställande av faderskapet och, när anledning därtill gives,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 33.

7

av barnets egenskap av trolovningsharn, samt tillförsäkrande av underhåll åt

barnet, biträda med indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag

samt, när skäl därtill är, göra anmälan om förordnande av förmyndare för

barnet.

Barnavårdsmannen äge att själv eller genom ombud föra talan för

barnet rörande faderskap, underhåll och förmynderskap ävensom harnets

förklarande för trolovningsbarn samt vare berättigad att anlita polismyndigheten

för underhållskyldigs efterforskande eller hörande och för verkställande

av delgivningar.

14 §.

Kvinna, som är havande med barn utom äktenskap, bör senast tre

månader före den väntade nedkomsten anmäla sitt tillstånd för ledamot

av barnavårdsnämnden i den församling, där hon vistas, eller annan, som

av ^nämnden erhållit uppdrag att mottaga dylika anmälningar; och har

den, till vilken anmälningen gjorts, att genast underrätta nämnden därom.

Är kvinnan kyrkobok förd i annan församling, har nämnden att om anmälningen

genast underrätta barnavårdsnämnden därstädes. Det åligger

kvinnans föräldrar, husbondfolk och andra i liknande ställning att erinra

henne om angelägenheten därav att anmälan, som nu sagts, bliver gjord.

Barnavårdsnämnden i den församling, där kvinnan är kyrkobokförd,

eller, om hon ej är i riket kyrkobokförd, där hon vistas, har att, när anmälan,

som i första stycket sägs, inkommit eller nämnden erhållit kännedom

att barn utom äktenskap blivit fött, till barnavårdsman för barnet

förordna därtill lämplig man eller kvinna.

15 §.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphöre, när barnet fyllt aderton

år, så ock när annan än modern eller fadern förordnats till förmyndare

för barnet. Visar sig i annat fall, att. behov av barnavårdsman ej längre

finnes, må barnavårdsnämnden entlediga barnavårdsmannen utan att förordna

ny sådan.

16 §.

Barnavårdsnämden har att utöva tillsyn å barnavård smannens verksamhet

samt må, när anledning därtill förefinnes, entlediga honom och

förordna ny barnavårdsman.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 33.

Finner barnavårdsnämnden med hänsyn till moderns eller barnets

vistelseort tillsynen böra överflyttas å annan barnavårdsnämnd, meddele

beslut di!rom och give det ofördröjligen tillkänna för såväl den andra

barnavårdsnämnden som barnavårdsmannen.

17 §.

I den ordning, som gäller i fråga om beviljande av medel för barnavårdsnämnds

verksamhet, må beslutas anställande genom barnavårdsnämnden

av erforderligt antal personer att, efter nämndens för varje särskilt

fall meddelade uppdrag, tjänstgöra såsom barnavårdsmän så ock anvisas

medel för ersättning åt barnavårdsmän.

18 §.

Närmare föreskrifter om barnavårdsraans verksamhet och tillsynen

därå meddelas av Konungen.

19 §•

Över barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i denna lag, må

klagan föras genom besvär hos Konungens befallningshavande sist å trettionde

dagen från det klaganden erhöll del av beslutet.

I Konungens befallningshavandes beslut må ändring sökas hos Konungen

i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål

i allmänhet är stadgad.

Barnavårdsnämndens eller Konungens befallningshavandes beslut

lände, utan hinder av klagan, till efterrättelse intill dess annorlunda kan

varda förordnat.

Om fastställande av faderskap och underhållsskyldighet.

20 §.

Har någon inför den präst, som för kyrkoböckerna i församling där

barnet är kyrkobokfört, eller i tillkallat vittnes närvaro inför kronofogde,

länsman eller notarius publicus, eller genom avtal, som i 9 § första stycket

sägs, erkänt sig vara fader till barnet, och har erkännandet på enahanda

sätt vitsordats av modern, vare det erkännande gällande, där ej visas att

han ej är barnets fader. År modern död, eller är hon sinnessjuk, sinnes
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

slö eller å okänd ort, skall erkännandet för att bliva gällande i nu stadgad

ordning godkännas av barnets förmyndare eller av barnet själv, om

det är myndigt.

Erkännes, på sätt nu är sagt, att föräldrarna vid barnets avlelse voro

trolovade med varandra eller att de efter avlelsen ingått trolovning med

varandra, vare ock det erkännande gällande, där det ej visas vara oriktigt.

Erkännande må göras jämväl före barnets födelse.

21 §.

Talan om faderskap och om skyldighet för fadern att giva underhåll

åt barnet eller modern så ock om barnets förklarande för trolovningsbarn

skall anhängiggöras genom stämning å mannen till rätten i den ort,

där han bör svara i tvistemål, som röra hans person. Vill käranden hellre

stämma till rätten i den ort, där lägersmålet skett, vare ock det tillätet.

Talan må väckas redan före barnets födelse, men må icke före födelsen

slutligen prövas.

22 §.

Åger svaranden ej känt hemvist inom riket, och har upplysning ej

kunnat vinnas, var han uppehåller sig, må stämningen delgivas på sätt i

11 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken sägs, ändå att fall ej är för

handen, som där avses.

Har svaranden gjort anmälan i enlighet med bestämmelserna i tredje

och fjärde styckena av sagda paragraf, äge dock vad nu är sagt ej tilllämpning.

23 §.

Rätten må, där part det begär, förordna att målet skall handläggas

inom stängda dörrar.

24 §.

Varder målet enligt 12 kap. 3 § rättegångsbalken företaget till avgörande,

ändå att svaranden uteblivit, skall vad för sådant fall är stadgat

om återvinning ej äga tillämpning.

25 §.

Rätten skall tillse, att en var, som äger att för barnet föra talan,

erhåller tillfälle att yttra sig i målet, samt sörja för fullständig utredning,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 26 höft. (Nr 33.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

särskilt beträffande den tid, då uppgivet samla" ägt rum, och de omständigheter,

som kunna vara av betydelse för bedömande, huruvida barnet

kan vara avlat vid det samlag; och äger rätten för utrednings vinnande

införskaffa erforderlig bevisning. Ej vare rätten bunden av parts erkännande.

Ed må ej bjudas.

Har rätten förordnat, att part skall personligen inställa sig, och

kommer han ej, varde, där så finnes lämpligt, till rätten hämtad.

Erfordras upplysning angående omständighet, vars bedömande förutsätter

medicinsk sakkunskap, infordre rätten yttrande av sakkunnig.

Varder någon eldigt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel

för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar gälla

vad i avseende å brottmål är stadgat.

26 §.

Varder utrett, att svaranden haft samlag med modern å tid, då barnet

kan hava avlats, skall han anses såsom fader, där ej uppenbart är, att

barnet ej avlats vid det samlag.

27 §.

Förekommer anledning därtill att svaranden haft samlag med modern

å tid, då barnet kan hava avlats, äge rätten förelägga antingen modern

att med ed bekräfta eller svaranden att med ed förneka, att sådant samlag

ägt rum.

I beslut om edgång utsätte rätten viss tid, som eden skall avse.

Vad i rättegångsbalken sägs om värjemålsed skall i tillämpliga delar

lända till efterrättelse i fråga om ed, som förelägges modern.

28 §.

Kan utslag ej omedelbart givas, men är tvist allenast om beloppet

av underhållsbidrag, eller föreligga sannolika skäl till antagande att svaranden

är bidragsskyldig, äge rätten på yrkande av käranden förordna,

att svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar

slutligt utslag.

Sådant förordnande kan när som helst av rätten återkallas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

KungL Alaj:ta nåd. proposition nr 33..

11

29 §.

Är å landet stämning uttagen, men har målet ännu ej förevarit vid

rätten, äge på ansökan av käranden, där denne förebringar sannolika skäl

till antagande att svaranden är bidragsskyldig, domaren förordna, att

svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar

slutligt utslag.

Innan förordnande meddelas, skall tillfälle beredas svaranden att

yttra sig över ansökningen.

Har förordnande meddelats, tage rätten vid första rättegångstillfället

i målet under omprövning, huruvida förordnandet skall äga bestånd.

Det kan jämväl därefter när som helst av rätten återkallas.

30 §.

Förordnande, som i 28 eller 29 § sägs, gånge i verkställighet lika

som laga kraft ägande dom. Slutligt utslag, varigenom rätten ådömt

svaranden bidragsskyldighet, gånge på enahanda sätt i verkställighet, där

ej rätten annorlunda förordnat.

31 §.

Klagan över rättens slutliga utslag föres genom besvär.

Är part missnöjd med rättens förordnande, varom i 28 § förmäles,

eller beslut, varigenom förordnande enligt 29 § förklarats skola äga bestånd,

skall särskild klagan däröver föras. Har domaren meddelat förordnande

enligt 29 §, må klagan föras hos hovrätten; och varde tiden för

besvärs anförande räknad från det klaganden erhöll del av beslutet. Över

hovrättens beslut i fråga, som i detta stycke avses, må klagan ej föras.

32 §.

Har svaranden, efter det han på grund av förordnande, som i 28

eller 29 § sägs, eller slutligt utslag, som ej vunnit laga kraft, betalat

underhållsbidrag, genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig,

må han dock ej av den, som mott igit underhållsbidr aget,

söka åter vad han utgivit men äge av allmänna medel återbekomma guldna

bidragsbelopp jämte ränta efter sex för hundra om året från betalningsdagen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Ansökan härom skall, för att komma under prövning, inom ett år

från det domen vunnit laga kraft ingivas till Konungens befallningshavande

i det län, där målet avgjordes av underrätt. I Konungens befallningshavandes

beslut må ändring sökas hos Konungen i vederbörande

statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Den, som mottagit underhållsbidraget, vare ej pliktig att till statsverket

återgälda vad av allmänna medel till svaranden utgivits.

33 §.

Har, efter det underhållsbidrag blivit genom avtal eller dom fastställt,

väsentlig ändring inträtt i de förhållanden, som därvid voro avgörande,

må talan om skälig jämkning i vad sålunda fastställts efter stämning

föras vid domstol. År underhållsbidrag till barn enligt 3 § fastställt

att utgå till dess barnet nått viss ålder, vare det ej hinder att göra

gällande rätt för barnet att utfå underhållsbidrag för tid, som därefter

infaller, ändå att fall ej är för handen, som nyss är sagt.

Talan, som avses i första stycket, må ej föras i fråga om avtal, varigenom

underhållsskyldig åtagit sig att till barnets underhåll enligt 3 §

utgiva visst belopp en gång för alla.

34 §.

År den, som uppgives vara fader till barnet, död, må efter stämning

å hans arvingar vid den domstol, som har att upptaga tvist om arv

efter honom, föras talan om barnets och moderns rätt; och skall i fråga

om sådan talan vad ovan stadgats om talan- mot mannen i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

Övergångsbestämmelser.

35 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Genom denna lag upphävas:

8 kap. 7 och 8 §§ ärvdabalken;

lagen den 17 mars 19U5 om oäkta barns arvsrätt efter moder och

mödernefränder;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

13

kungl. brevet den 17 oktober 1778 angående några författningar

till förekommande av barnamord;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande

mot denna lags bestämmelser.

36 §.

Denna lag skall, med nedan nämnda undantag, i tillämpliga delar

lända till efterrättelse jämväl beträffande

1. barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft

och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom oäkta:

och

2. barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft

och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom äkta,

ehuru föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,

så ock barn, som födes efter det lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft

och som på grund av övergångsbestämmelsen till samma lag äger äktenskaplig

börd, ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom äktenskap.

Skyldighet att utgiva underhållsbidrag för tid före denna lags trädande

i kraft skall bedömas efter äldre lag.

För barn, som fötts innan lagen trätt i kraft, skall barnavårdsman

icke förordnas, med mindre framställning därom göres av barnets moder

eller barnavårdsnämnden av särskild anledning finner skäligt meddela sådant

förordnande.

I fråga om barn, som i 1. avses, galle angående bevakning av dess

rätt till arv efter moder och mödernefränder vad i sådant hänseende finnes

stadgat i lagen den 17 mars 1905 om oäkta barns arvsrätt efter moder

och mödernefränder.

Den nya lagens bestämmelser om barnets namn och om arvsrätt

skola ej äga tillämpning angående barn, som i 2. avses.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Förslag

tm

Lag

om äktenskaplig börd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Barn, som födes under äktenskap eller å sådan tid efter dess upplösning,

att det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskaplig börd, där ej,

i den ordning nedan sägs, barnet förklaras icke hava sådan börd.

2 §.

Vill mannen vinna förklarande att barnet icke har äktenskaplig börd,

instämme sin talan inom sex månader från det han fick kunskap om barnets

födelse. Har barnet ej särskild förmyndare, söke mannen hos rätten

förordnande av god man att bevaka dess rätt. År å landet ej rättegångsdag,

äge domaren förordna god man att bevaka barnets rätt, intill dess

på anmälan av domaren god man av rätten förordnats.

År mannen sinnessjuk eller sinnesslö, föres talan av förmyndaren.

3 §•

År mannen död, och har han ej försuttit tid till talan enligt 2 §,

må en var, som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter

honom, föra sådan talan genom stämning inom sex månader, sedan han

erhållit kännedom om barnets födelse och om mannens död.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:tf nåd. proposition nr 33.

4 §•

Har mannen efter barnets födelse erkant barnet såsom sitt, äge talan,

som nu är sagd, ej rum.

5 §.

Barnet äge efter stämning å mannen eller, där han är död, å dem

som jämte eller näst efter barnet äro hans arvingar, föra talan om sin

börd. Är barnet omyndigt på grund av sin ålder eller lider det av sinnessjukdom

eller sinnesslöher, föres talan av förmyndaren, om särskild

sådan är förordnad, och eljest av god man, som rätten på anmälan avbarnavårdsnämnden

förordnar att bevaka barnets rätt.

6 §•

Rätten har att sörja för fullständig utredning och äger för sådaht

ändamål införskaffa erforderlig bevisning. Modern varde i målet hörd, där

det kan ske. Ej vare rätten bunden av parts erkännande. Ed må ej bjudas.

Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel

för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar

gälla vad i avseende å brottmål är stadgat.

Rätten må, där part det begär, förordna, att målet skall handläggas

inom stängda dörrar.

7 §•

Käromålet må ej bifallas, med mindre det visas, att barnet icke kan

vara avlat av mannen; dock må, ändå att sådan bevisning ej förebragts,

talan, som föres av mannen själv, bifallas, om utredningen giver vid handen

att barnet är avlat före äktenskapet eller under det makarna enligt

domstols beslut levat åtskilda, samt det ej göres sannolikt att makarna haft

samlag med varandra å tid, då barnet kan vara avlat.

8 §•

Ingå, efter det barn blivit utom äktenskap fött, dess föräldrar äktenskap

med varandra, erhåller barnet äktenskaplig börd.

Angående fastställande av faderskapet galle vad i lag om barn utom

äktenskap är stadgat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Genom denna lag upphävas:

8 kap. 6 § ärvdabalken; och

8 § 1. i lagen den 12 november 1915 om vad iakttagas skall i avseende

å införande av lagen om äktenskaps ingående och upplösning.

År barn, som födes efter det denna lag trätt i kraft, avlat dessförinnan,

och skulle barnet på grund av omständighet, som inträffat före lagens

ikraftträdande, enligt äldre lag varit att anse såsom äkta, äge det äktenskaplig

börd, ändå att det enligt den nya lagen skulle anses såsom barn

utom äktenskap.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr -''jo.

17

<

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps ingående och upplösning.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps ingående

och upplösning skall hava följande ändrade lydelse:

Har kvinnan under trolovningstiden blivit rådd med barn av mannen;

brytes likväl trolovningen, och bär mannen huvudsakligen skulden

■därtill, give han henne skäligt skadestånd. Sådant skadestånd må sättas

att utgå på en gång eller å särskilda tider.

Är trolovad eljest huvudsakligen vållande till att trolovningen brytes,

njute den andre ersättning allenast för förlust till följd av åtgärd,

som han vidtagit för det tillämnade äktenskapet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 26 höft. {Nr 33.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Förslag

till

Lag

om adoption.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller häremot stridande

förordnas som följer:

1 §•

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må, efter ty nedan sägs,

med rättens tillstånd antaga adoptivbarn.

Till adoptivbarn kan antagas jämväl adoptantens barn utom äktenskap.

2 §.

Omyndig förklarad må ej antaga adoptivbarn, med mindre han vill

adoptera eget barn utom äktenskap eller adoptera gemensamt med myndig

make samt förmyndaren samtycker till adoptionen.

3 §•

Makar må ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena

maken ensam antaga adoptivbarn, där den andre vistas å okänd ort

eller är sinnessjuk eller sinnesslö, så ock eljest med den andres samtycke

adoptera dennes barn i äktenskap eller adoptivbarn.

4 §•

Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.

Ej heller må adoptivbarn i adoptantens livstid ånyo adopteras av

annan än dennes make.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

5 §•

Utan eget samtycke må den, som fyllt tolv år, ej adopteras.

6 §•

Den, som är omyndig på grand av sin ålder, må ej adopteras utan

föräldrarnas samtycke. Är den ene av föräldrarna död eller är endera

sinnessjuk, sinnesslö eller å okänd ort, vare den andres samtycke tillfyllest.

Är sådant fall för handen beträffande båda föräldrarna, skall

förmyndarens samtycke inhämtas.

Är föräldrarnas äktenskap upplöst, erfordras samtycke allenast av den

av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet. Samma lag vare med avseende

å barn utom äktenskap.

7 §•

Omyndig förklarad må ej adopteras utan förmyndarens samtycke.

8 §•

Sökes tillstånd att antaga adoptivbarn, pröve rätten, huruvida adoptionen

lämpligen må äga rum. Ej må tillstånd givas, med mindre adoptionen

finnes lända till gagn för barnet samt sökanden uppfostrat barnet

eller vill uppfostra det eller eljest särskild anledning är till adoptionen.

Har sökanden bröstarvinge, skall tillstånd vägras, där ej synnerliga skäl

till adoptionen äro.

9 §•

Rätten äge infordra yttrande från barnavårdsnämnd samt jämväl i

övrigt införskaffa erforderlig utredning. Fader eller moder, vars samtycke

till adoptionen enligt 6 § andra stycket ej erfordras, varde ändock i

ärendet hörd, där det kan ske. Finnes särskild förmyndare, vars samtycke

ej erfordras, skall ock han höras.

Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel

för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar gälla

vad i avseende å brottmål är stadgat.

10 §.

Rätten har att söka inhämta upplysning, huruvida å någondera

sidan vederlag är givet eller utfäst. Tillkommer sökanden vederlag, äge

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

rätten, där så prövas skäligt, förelägga honom vidtaga de åtgärder rätten

aktar nödiga till betryggande av att vederlaget helt eller delvis användes

till barnets bästa. Efterkommes ej sådant föreläggande, vare ansökningen

förfallen.

11 §•

Adoptivbarn erhåller adoptantens släktnamn, där ej rätten tillåter

att barnet behåller sitt namn eller bär båda tillhopa.

12 §.

Adoptant have den vårdnad om adoptivbarnet och makt över det,

som tillkommer föräldrar, och vare barnets förmyndare. Dör han, vare

den förmyndare, som han med två vittnen eller skriftligen nämnt därtill;

och tage han rättens bevis därå. Har adoptanten ej nämnt någon, förordne

rätten förmyndare.

\ad i 2 kap. 2 § av lagen om äktenskaps ingående och upplösningsägs

om föräldrars samtycke till barns äktenskap skall i fråga om adoptivbarn

i stället tillämpas å adoptanten, och vare äktenskap mellan adoptant

och adoptivbarn ej tillåtet utan samtycke av särskild förmyndare eller

giftoman, efter ty i samma lagrum är stadgat.

År någon adopterad av makar, eller har ena maken adopterat den

andres barn, vare i de avseenden, om vilka nu är sagt, så ansett, som

vore barnet deras gemensamma. Mannen vare i ty fall förmyndare och

efter hans död hustrun. Äro bägge döda och hava ej nämnt förmyndare,

varde sådan av rätten förordnad.

18 §.

Adoptant och adoptivbarn have samma plikt att underhålla varandra

som föräldrar och barn i äktenskap. Barnets föräldrar vare ej skyldiga

att bidraga till dess underhåll, där ej adoptanten blir ur stånd att

fullgöra sin underhållsskyldighet.

14 §.

Adoptivbarn äge lika med barn i äktenskap taga arv efter adoptanten;

dock att bröstarvinge ej skall i följd av adoptivbarns arvsrätt lida

intrång i sin laglott.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Är adoptivbarn dött, tage dess bröstarvinge den del av arvet, som

skolat tillkomma adoptivbarnet.

15 §.

Ej må adoptant genom testamente bortgiva eller annorledes förordna

om mera än hälften av vad enligt 14 § tillkommer adoptivbarn eller dess

bröstarvinge. Dock skall vad i lag är stadgat om giltigheten av testamente,

varigenom bröstarvinges laglott belastas, äga motsvarande tillämpning i

fråga om testamente, däri till beredande av understöd åt barn eller adoptiv-''

barn förordnas om mera än nyss är sagt; njute ock adoptivbarn samma rätt

till understöd av egendom, vilken av adoptant är i testamente bortgiven,

som enligt lag tillkommer testamentsgivarens barn.

16 §.

Vad i lag är stadgat om skyldighet för den, som i gåva erhållit

fast egendom, att bidraga till understöd åt givarens barn galle ock med

avseende å dennes adoptivbarn.

17 §.

Finnes efter adoptivbarn ej arvsberättigad släkting, tage adoptanten

arvet. Var barnet adopterat av makar, njute de hälften var; är en av dem

död, tage den andre hela arvet.

18 §.

I andra hänseenden än i 12 och 13 §§ sägs skall adoptionen ej hava

någon verkan på adoptivbarnets och dess släktingars inbördes rättigheter

och skyldigheter.

19 §•

Adoptivförhållande varde efter ansökan hävt av rätten, när adoptan-;

ten och adoptivbarnet äro ense därom. Den, som är omyndig förklarad,

skall hava förmyndarens samtycke till överenskommelsen. Är adoptivbarnet

på grund av sin ålder omyndigt, må hävande enligt denna paragraf ej

äga rum.

20 §.

Efter ansökan av adoptivbarnet varde adoptivförhållandet hävt, om

adoptanten grovt förgått sig mot barnet eller i märklig mån försummar sina

plikter mot det eller för ett lastbart eller brottsligt liv samt förty barnets

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

bästa påkallar att förhållandet upphör, så ock om dess upphörande eljest

är av väsentlig betydelse för barnet.

År barnet omyndigt på grund av sin ålder, eller lider det av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, föres talan av dess fader eller moder, särskilt

förordnad förmyndare eller barnavårdsnämnd.

21 §.

Har adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten eller hans närmaste,

eller för adoptivbarnet ett lastbart eller brottsligt liv, varde adoptivförhållandet

hävt, då ansökan därom göres av adoptanten eller, om han är

sinnessjuk eller sinnesslö, av hans förmyndare.

22 §.

Hava makar adoptivbarn, må adoptivförhållandet ej hävas annat än

beträffande . bägge makarna. Överenskommelse om förhållandets hävande

fige förty ej giltighet, med mindre bägge makarna deltaga däri; ej heller må

hävande enligt 21 § ske på ansökan av ena maken, där ej synnerliga skäl

därtill äro. i fall, som avses i 20 och 21 §§, må hävande äga rum, ändå

att den omständighet, som åberopas till grund för hävandet, gäller blott

ena maken.

23 §.

År ansökan gjord om adoptivförhållandes hävande jämlikt 20 eller

21 §, lämne rätten alla dem tillfälle att yttra sig, vilkas samtycke eller hörande,

efter ty ovan är sagt, vore för adoption erforderligt, så ock, där

adoptanten är omyndig förklarad, hans förmyndare. År adoptivbarnet

omyndigt, och är ej annan än adoptanten förmyndare, förordne rätten god

man att i ärendet bevaka barnets rätt. Vistas den, mot vilken ansökningen

är riktad, å okänd ort, varde ock god man av rätten förordnad att bevaka

hans rätt.

24 §.

Ingå adoptant och adoptivbarn äktenskap med varandra, skall adoptivförhållandet

anses hävt.

25 §.

Häves adoptivförhållande, upphöre all verkan av adoptionen. Adoptivbarnet

förlorar det genom adoptionen förvärvade namnet, med mindre

rätten tillåter att det behålles.

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Kungl. MajUa nåd. proposition nr 33.

26 §.

Laga domstol i mål, som i denna lag avses, vare den ratt, därunder

adoptanten har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom riket, höre målet

till rätten i den ort, där han uppehåller sig, eller, om han är utrikes, till

Stockholms rådstuvurätt.

27 §.

Ej må utländsk undersåte här i riket adoptera eller adopteras, med

mindre adoptionen blir gällande i den stat han tillhör.

Svensk undersåte må ej i främmande stat adoptera eller adopteras,

där ej Konungen med avseende å viss stat eller för bestämt fall med o-i vit’

att det må ske. °

28 §.

Adoptivförhållande må ej, där adoptanten är utländsk undersåte, här

i riket hävas, med mindre hävandet varder gällande i den stat han tillhör.

År adoptanten svensk undersåte, må adoptivförhållandet ej utrikes

hävas med verkan här i riket, där ej Konungen med avseende å viss stat

eller för bestämt fall medgivit det.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trått

i kraft och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom

äkta, ehuru föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,

samt barn, som födes efter det sagda lag trätt i kraft och som på

grund av övergångsbestämmelsen till densamma äger äktenskaplig börd,

ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom äktenskap, skall vid

tillämpning av förevarande lag iakttagas, att barnet ej må adopteras av

fadern eller modern; att make till fadern eller modern må ensam adoptera

barnet; samt att samtycke till barnets adoption erfordras allenast av den

av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet. < • ;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Förslag

till

Lag

om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Är någon enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två

personer bevittnat avtal pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barn, adoptivbarn, föräldrar,

adoptivföräldrar eller den, med vilken han är eller varit gift eller utom

äktenskap avlat barn, och underlåter han att betala förfallet belopp, äge

den till underhåll berättigade erhålla införsel i den underhållsskyldige

tillkommande avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning till gäldande

av så väl förfallet belopp som bidraget i övrigt, i den mån det förfaller

till betalning.

2 §•

Vill underhållsberättigad erhålla införsel, ingive till utmätningsmannen

dom eller annan handling, genom vilken bidraget blivit bestämt, med uppgift

å den underhållsskyldiges hemvist och anställning.

3 §•

Utmätningsmannen läte skriftlig underrättelse om ansökningen bevisligen

tillställas den underhållsskyldige med föreläggande för honom att,

där han har något att invända mot ansökningen eller att andraga beträffande

de bestämmelser, som vid beviljande av införsel böra meddelas, inom viss

kort tid muntligen eller skriftligen avgiva yttrande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kuvgl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

4 §•

Det åligge utmätningsmannen att hos arbetsgivare eller myndighet

söka inhämta upplysning angående de omständigheter, vilka kunna vara av

betydelse vid prövning av ansökningen. Arbetsgivare vare skyldig att på

anfordran lämna utmätningsmannen uppgift angående den underhållsskyldiges

anställning och avlöningsförhållanden.

Upplyses, att den underhållsskyldige tagit anställning å annan ort, och

är i följd därav utmätningsmannen ej vidare behörig, översände handlingarna

jämte underrättelse om vad för övrigt i ärendet förekommit till

behörig utmätningsman; och åligge det denne att ägna ärendet försatt

handläggning.

Do o

5 §•

Införsel må ej beviljas, där den underhållsskyldige betalar förfallet

belopp och tillika antingen ställer av utmätningsmannen godkänd pant

eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid, som utmätningsmannen

finner skälig, dock minst ett år, eller visar sannolika skäl

att han skall fullgöra sin underhållningsskyldighet.

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen skuld

och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla för en.

Med pant eller borgen skall förfaras såsom i 48 § utsökningslagen sägs.

6 §.

Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp

av avlöningen skall, i den mån densamma förfaller, innehållas till

gäldande av underhållsbidraget.

Införsel må ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit

till'' betalning tidigare än ett år, innan beslutet meddelas. Ej heller må

bestämmelse givas, enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas

för annat bidragsbelopp än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall .

äga rum, eller som näst därefter förfaller.

Det belopp, som skall innehållas, må ej sättas så högt, att den underhållsskyldige

kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för

make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta

underhållsbidrag.

Beviljas införsel till gäldande av bidrag åt flera underhållsberättigade,

och förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, varde detta belopp

fördelat mellan de underhållsberättigade i förhållande till bidragens storlek.

Bihang till riksdagens protokoll 1317. 1 samt. 26 höft. (Nr 33.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd proposition nr 33.

7 §•

Yppas, efter det förordnande om införsel givits, anledning till jämkning

i de därvid meddelade bestämmelser, äge utmätningsmannen utan hinder

av det förra beslutet förordna om sådan jämkning.

8 §•

Hava förfallna bidragsbelopp guldits, och ställer den underhållsskyldige

pant eller borgen, som i 5 § sägs, eller visar sannolika skäl att han

skall fullgöra sin underhållsskyldighet, varde beslutet om införsel av utmätningsmannen

upphävt.

Sedan underhållsskyldigheten upphört, äge beslut om införsel ej vidare

tillämpning, ändå att den underhållsskyldige häftar för oguldet underhållsbidrag.

9 §•

År förordnande om införsel meddelat, och varder upplyst, att den

underhållsskyldige lämnat den anställning förordnandet avser och blivit anställd

hos annan arbetsgivare, skall utmätningsmannen inhämta upplysningar

såsom i 4 § sägs samt, där hinder ej möter, meddela beslut om

införsel i den underhållsskyldiges avlöning för den nya anställningen.

Har den underhållsskyldige tagit anställning å annan ort, och är i

följd därav utmätningsman, som förut haft befattning med ärendet, ej vidare

behörig, översände handlingarna jämte underrättelse om vad för övrigt i

ärendet förekommit till behörig utmätningsman; och meddele denne beslut

i ärendet.

10 §.

När införsel beviljats eller beslut om införsel jämkats eller upp.

hävts, läte utmätningsmannen skriftlig underrättelse därom bevisligen tillställas

arbetsgivaren. Underrättelse varde ock av utmätningsmannen med

posten avsänd till den underhållsberättigade och den underhållsskyldige.

11 §■

Det åligge arbetsgivaren, där utmätningsmannen så föreskrivit, att å

bestämd tid, dock högst en gång i månaden, till utmätningsmannen med

posten översända innehållet belopp. År sådan föreskrift ej meddelad, läte

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ta nåd. proposition nr 33.

27

utmätningsmannen hos arbetsgivaren lyfta vad som innehållits. Till utmätningsmannen

influtna medel, som ej hos honom lyftas av den underhållsberättigade,

skola till denne med posten översändas; dock må ej något

belopp tillhandahållas den underhållsberättigade, förr än bidrag, som därmed

skall gäldas, är förfallet.

12 §.

I ärende angående införsel skall utmätningsman skyndsamt vidtaga

de åtgärder, som åligga honom.

Den underhållsberättigade eller den underhållsskyldige vare ej pliktig

att gälda någon kostnad för sådan åtgärd.

13 §.

Vad i utsökningslagen är stadgat om klagan i fråga om utmätningsmans

förfarande galle i tillämpliga delar beträffande införsel.

Över mål, som avses i denna lag, skall föras dagbok i enlighet med

de föreskrifter Konungen meddelar.

14 §.

Har arbetsgivare i uppenbar strid mot beslut om införsel till arbetare

utbetalat avlöning, äge utmätningsmannen hos arbetsgivaren omedelbart

genom utmätning uttaga det belopp, som skolat innehållas.

15 §.

Underlåter arbetsgivare att på anfordran lämna uppgift, som i 4 §

sägs, eller lämnar han oriktig uppgift, eller fullgör han ej föreskrift om

översändande av innehållet belopp, varom i 11 § förmäles, straffes med

böter.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

16 §.

Belopp, som enligt denna lag innehållits till gäldande av underhållsbidrag,

må ej utmätas för annan den underhållsskyldiges gäld.

17 §•

Utan hinder av underhållsskyldigs konkurs må införsel i hans avlöning

beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung Majits nåd. proposition nr 33.

18 §.

År underhållsskyldig anställd i tjänst eller annat arbete hos staten

eller kommun, skall vad om arbetsgivare i denna lag är sagt tillämpas

beträffande den, som har att utbetala avlöningen.

19 §•

Vad i denna lag är stadgat om införsel i avlöning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om införsel i underhållsskyldig tillkommande

pension eller livränta, ändock att sådan pension eller livränta enligt lag

eller Konungens förordnande är undantagen från utmätning för gäld.

20 §.

År någon enligt domstols beslut eller skriftligt, av två personer

bevittnat avtal pliktig att till följd av trolovnings brytande, äktenskaps

återgång eller äktenskapsskillnad* utgiva till utgående å särskilda tider satt

skadestånd till den, med vilken han varit trolovad eller gift, skall beträffande

sådant skadestånd vad i denna lag är stadgat om införsel i avlöning,

pension eller livränta för underhållsbidrag äga motsvarande tilläiöpning.

Vad i 17 § är stadgat skall dock ej gälla i fråga om införsel för skadestånd.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 33.

täf»

Förslag

till

Lag

om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två

personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn under

femton år, må ej avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor i

den ort, där han har sitt hemvist, ställt av överexekutor godkänd pant

eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess barnet fyllt

femton år.

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen

skuld och, där borges männen äro flera, de borgat en för alla och alla

för en.

Det åligge överexekutor att, där den underhållsberättigades hemvist

är kant, till denne med posten avsända underrättelse därom att säkerhet

blivit ställd.

Finnes anledning antaga, att underhållsskyldigs avflyttning icke skall

lända den underhållsberättigade till men, eller förekomma ömmande omständigheter,

må överexekutor på ansökan befria den underhållsskyldige

från att ställa pant eller borgen.

Innan befrielse, som nu är sagd, meddelas, give överexekutor den

underhållsberättigade samt, där så finnes erforderligt, fattigvårdsstyrelse

tillfälle att yttra sig i ärendet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

3 §•

År fara för handen, att underhal Isskyldig avflyttar från riket utan

att hava fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, äge

utmätningsman på begäran av den underhållsberättigade eller fångvårdsstyrelse

meddela förbud för den underhållsskyldige att avflytta.

Av utmätningsmannen meddelat avflyttningsförbud skall av honom

genast underställas överexekutors prövning, men gånge ändock i verkställighet,

där ej överexekutor annorlunda förordnar.

Varder ansökan om avflyttningsförbud ej av utmätningsmannen bifallen,

må hans beslut hos överexekutor överklagas, efter vad i utsökuingslagen

är stadgat om klagan över utmätningsmans förfarande.

4 §•

Ej må avflyttningsförbud av överexekutor fastställas eller i anledning

av klagan sådant förbud av överexekutor meddelas, med mindre den underhållsskyldige

lämnats tillfälle att yttra sig; dock äge i anledning av

klagan överexekutor i avbidan på den underhållsskyldiges hörande meddela

förbud att gälla tillsvidare och intill dess ärendet av överexekutor slutligen

prövats. ,

3 §•

Visar den, för vilken avflyttningsförbud meddelats, att de omständigheter,

som föranlett förbudet, ej vidare äro för handen, skall förbudet av

överexekutor upphävas.

6 §.

Angående fullföljd av talan i mål, däri överexekutor meddelat beslut»

galle vad i utsökningslagen är stadgat beträffande klagan i mål om klander

av utmätningsmans förfarande.

7 §•

över mål, som avses i denna lag, skall föras dagbok i enlighet med

de föreskrifter Konungen meddelar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 33.

8 §•

Avflyttningsförbud skall genom försorg av den myndighet, som

meddelat förbudet, kungöras för rikets polismyndigheter; och åligge det

polismyndighet att, där den underhållsskyldige söker avflytta från riket,

hindra hans resa.

Varder av utmätningsmannen meddelat avflyttningsförbud ej av överexekutor

fastställt, eller varder meddelat förbud enligt 5 § av överexekutor

upphävt, eller visar hos överexekutor den, för vilken avflyttningsförbud

meddelats, att han blivit i anledning av klagan därifrån befriad, skall sådant

genom överexekutors försorg kungöras för polismyndigheterna.

Närmare bestämmelser om kungörande, varom nu är sagt, givas av

1/ C_I / O 7 O

Konungen.

9 §•

Har underhållsskyldig avflyttat från riket utan att hava fullgjort

honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, eller är fara för handen

att han avflyttar utan att fullgöra sådan skyldighet, äge överexekutor på

yrkande av den underhållsberättigade förplikta den underhållsskyldige att

hos överexekutor genast nedsätta kapitalvärdet av den del av underhållsbidraget,

som vid betalningstiden icke är förfallen. Kapitalvärdet skall

beräknas efter en räntefot av fyra för hundra om året.

Beträffande ifrågavarande mål galle i tillämpliga delar vad om lagsökning

för gäld är stadgat.

Vad den underhållsskyldige ålagts nedsätta läte överexekutor ofördröjligen

uttaga. Influtna medel skola av överexekutor göras räntebärande

genom insättning i bank samt, i den mån bidraget förfaller, tillhandahållas

den berättigade. Dör denne, eller upphör eljest underhållsskyldigheten,

äge den underhållspliktige återfå vad som återstår.

År underhållsskyldighet fastställd genom beslut, som meddelats av

domaren eller under rättegång eller genom slutligt utslag, som ej vunnit

laga kraft, må utmätt egendom säljas allenast i den mån det erfordras

för gäldande av förfallet bidrag. Varder talan om underhållsskyldigheten

slutligen ogillad, skall vad av egendomen finnes i behåll återställas.

10 §.''

Utvandraragent eller annan, som med vetskap därom att underhållsskyldig

ej fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 33.

befordrar honom till främmande land, svare själv för

hans underhållsskyldighet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 33.

33

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 9 §, 3 kap. 2, 7 och 11 §§, 6 kap.

4 §, 14 kap. 35, 36, 37 och 45 §§, 15 kap. 21 §, 16 kap. 12 §, 18 kap. 6

och 12 §§ samt 22 kap. 20 § strafflagen skola hava följande ändrade

lydelse:

2 kap.

9 §•

Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom,

varav han sin nödiga bärgning haver; ej nödig bostad; ej till jordbruket

nödiga lösören eller vad den sakfällde eljest till sin närings bedrivande

behöver; ej nödiga gång- och sängkläder för den sakfällde, hans hustru

och oförsörjda barn eller adoptivbarn; ej heller av det förråd, som i huset

finnes, vad till hans och hans husfolks underhåll i en månads tid erfordras.

3 kap.

2 §•

Förmår någon, på sätt i 1 § sagt är, till brottslig gärning den, som

ej fyllt femton år, eller göra det föräldrar med sina barn, adoptivföräldrar

med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, förmyndare med myndling,

husbondefolk med tjänstehjon, eller förman med den, som under hans

lydnad står; varde det, vid straffets bestämmande för anstiftaren, såsom

försvårande omständighet ansett.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 26 käft. (Nr 33.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

7 §•

Underlåta föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar eller andra uppfostrare,

eller förmyndare att från utförandet av brott, varom de vetskap

äga, hindra den, som under deras vård och lydnad står, när det utan angivelse

till åtal ske kan; varde straffade efter 4 §, dock högst med fängelse

i sex månader, där det ej skett för egen vinning.

11 §•

Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som

med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivfader,

adoptivmoder, adoptivbarn eller fosterbarn skall ej till straff fällas efter

10 §; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande

av hans flykt.

6 kap.

4 §•

Komma make, barn eller adoptivbarn efter den, som dödad blivit, att

genom hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med

avseende å såväl den brottsliges tillgångar som andra omständigheter, skäligt

prövas, tilläggas såsom skadestånd vad för dem tarvas till dess de

sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd, efter omständigheterna,

sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.

14 kap.

35 §.

Undandrager sig den, som genom olovlig beblandelse avlat barn,

att giva kvinnan nödig hjälp i anledning av havandeskapet eller barnets

födelse, och begår kvinnan under inflytande av den övergivna eller nödställda

belägenhet, vari hon i följd härav befinner sig, brott, varigenom

fostret eller barnet dödas eller dess liv utsättes för fara; dömes mannen

till böter eller fängelse. Aro omständigheterna synnerligen försvårande;

må till straffarbete i högst två år dömas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 33.

36 §.

Begår någon mord eller dråp å skyldeman i rätt uppstigande led

eller å sin maka, eller ock å styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar,

fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under vars lydnad man

står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd.

Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande

led; då må straffet ej sättas lägre än två månaders straffarbete;

äro omständigheterna försvårande; må straffarbetet förhöjas till

sådant arbete på livstid, om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd till

tio år, och, i annat fall, till två år utöver den i allmänhet bestämda

högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan av de personer, som

i första stycket äro nämnda; varde den omständighet såsom synnerligen

försvårande ansedd, och må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.

37 §.

Förbryter man sig, såsom i 15 § sägs, mot någon av de personer,

som i 36 § äro nämnda; varde, där ingen skada sker, ändock straffad med

fängelse i högst ett år.

45 §.

Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå att den skett emot maka,

styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde

eller annan förman, så ock brott efter 15 eller 37 §, må ej åtalas

av allmän åklagare, där ej målsägande brottet till sådant åtal angiver, eller

det blivit förövat under sabbat eller vid sådant tillfälle eller å sådan ort,

som i 11 kap. 9 eller 15 § omförmäles.

Vållande, varom i 17 § sägs, må ej åtalas av annan än målsägande

15 kap.

21 §.

Fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder, som tvingar son

eller dotter till giftermål, straffes med fängelse i högst sex månader eller

straffarbete i högst två år. Tvingar någon eljest annan till giftermål; dömes

till straffarbete i högst sex år.

Brott, som nu är sagt, må ej till bestraffning åtalas, där ej på grund

av tvånget blivit dömt till återgång av äktenskapet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

10 kap.

12 §.

Förgriper man sig med ärekränkning emot någon av de personer,

som i 14 kap. 36 § nämnda äro; varde den omständighet såsom försvårande

ansedd.

18 kap.

6 §•

öva religions- eller skollärare, uppfostrare eller läromästare otukt

med ungdom, som de till undervisning eller uppfostran hava, eller göra

det adoptivföräldrar med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, eller

förmyndare med myndling; varde dömda till straffarbete från och med

sex månader till och med fyra år eller fängelse.

övar styresman, föreståndare eller annan tjänsteman, läkare, uppsyningsman

eller vaktbetjänt vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus,

barnhus eller annan sådan inrättning, otukt med kvinnsperson, som där

intagen är; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst

sex månader.

12 §.

Föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller

andra, som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under

deras lydnad eller uppsikt ställda äro, skola dömas till straffarbete från

och med två till och med sex år; varde ock dömda medborgerligt förtroende

förlustiga.

22 kap.

20 §.

Draga äkta makar något lönligen undan varandra; barn undan föräldrar,

adoptivföräldrar eller fosterföräldrar; stärbhusdelägare eller andra,

som i samfällt bo eller bolag äro, undan varandra; värde straffade med

böter till högst dubbla värdet av det undandragna. Är brottet med synnerligen

försvårande omständigheter förenat; må till fängelse i högst ett år

dömas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

37

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ utsökningslagen skola hava

följande ändrade lydelse:

65 §.

Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder

för gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock,

till ett värde av högst etthundrafemtio kronor, nödiga arbetsredskap eller

andra nödiga lösören. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall

av det förråd, som i huset finnes, undantagas vad till underhåll för en månad

tarvas. Lös pant må ej undantagas från utmätning för den gäld, varför

pantsättningen skett.

67 §.

Gäldenärs innestående avlöning för allmän eller enskild tjänst, eller

innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är berättigad

att avlöningen eller pensionen lyfta.

År i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må

utmätas, eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat,

att därifrån utgående pension eller livränta ej må tagas i mät;

lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna

medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbetseller

tjänsteman, skall hava följande ändrade lydelse:

Vad förut i denna lag är stadgat skall äga tillämpning jämväl där

ämbets- eller tjänsteman, varom i 1 § sägs, tillgriper eller förskingrar

vad han fått om händer enligt lagen om införsel i avlöning, pension

eller livränta,

gods, penningar eller annat, som vid handräckning enligt lagen om

avbetalningsköp av honom tagits om händer,

vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om utmätning

för kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera,

influtna bötesandelar, vilka ej tillkomma kronan, eller

vad för fullföljd av talan blivit nedsatt och å tjänstens vägnar av

honom tagits om händer;

så ock där kronofogde tillgriper och förskingrar andra medel, som

i fögderiets specialräkning skola redovisas eller eljest av honom å tjänstens

vägnar emottagits.

I fall, som i denna paragraf sagda äro, skall dock ersättning av

allmänna medel ej utgå för vad ledamot i magistrat eller stadsfogde tillgriper

och förskingrar av stadens medel.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

39

Förslag

till

Lag,

innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock till I kap. 6 §

rättegångsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

I fråga om jäv mot domare, fullmäktig, vittne eller annan, så ock

i det avseende, varom förmäles i 1 kap. 6 § rättegångsbalken, skall adoptivförhållande

anses lika med skyldskap mellan föräldrar och barn.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 30, 31 och 35 §§ konkurslagen skola hava

följande ändrade lydelse:

30 §.

Gäldenär skall, där han sig ej annorledes försörja kan, av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn eller

adoptivbarn under två månader från den dag, offentlig stämning given

är. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningen med ed fästas och boet

till gode män överlämnas; njute gäldenären, till dess sådant skett, underhåll

som sagt är. Gäldenären varde ock tilldelat vad som erfordras för

resa och uppehälle, då han, efter kallelse, har att inställa sig vid rätten

till förhör, eller annorstädes till avgivande av upplysningar rörande konkursboet,

dock ej mer, om han vistas utom rättens domsaga, än som

tarvades, om han därinom, å ort där han sist vistades, sig uppehölle. I

övrigt äge han från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gångoch

sängkläder för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels

ock, till ett värde av högst etthundrafemtio kronor, nödiga arbetsredskap

eller andra nödiga lösören.

Kommer tvist upp i anledning av vad nu stadgat är; pröve rätten

vad gäldenären bestås må med avseende såväl å hans behov och boets

ställning, som å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet att

gode männen tillhandagå.

31 §.

Avträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs; varde det

hans närmaste förman ofördröjligen av rätten eller domaren kungjort; och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

41

ankomme på den myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten

lyder, att pröva huruvida han förr, än fyra månader efter inställelsedagen

förflutit, må i utövningen av tjänsten åter inträda.

Av gäldenärens lön värde, efter avdrag av det, som utgår till den,

tjänsten i hans ställe förestår, gäldenären så mycket tillagt, som till hans

eget, hans hustrus och oförsörjda barns eller adoptivbarns underhåll tarvas:

vad övrigt är, gånge till konkursboet.

35 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som gäldenären tillhörde den

tid, då han sin konkursansökning till rätten eller domaren ingav, eller, i

anledning av borgenärs ansökning om konkurs, offentlig stämning utfärdades,

så ock vad honom under konkursen tillfaller av sådan beskaffenhet,

att det för gäld kan i mät tagas, ävensom vad enligt 36 § till boet återvinnas

kan. Ej må dock av vad gäldenären under konkursen genom eget

arbete förvärvar, boet tillkomma mera än den behållning, som återstår,

sedan avdrag skett för all kostnad till förlag jämte gäldenärens, hans

hustrus och oförsörjda barns eller adoptivbarns nödiga underhåll. Om

gäldenärens lön för ämbete eller tjänst är i 31 § stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 26 käft. (Nr 33.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

\

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober 1873 angående

främmande trosbekännare och deras religionsövning.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 31 oktober 1873

angående främmande trosbekännare och deras religionsövning skall hava

följande ändrade lydelse:

Barn av äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar av

samma främmande trossamfund, må i dess lära uppfostras. Äro föräldrarna

vid barnets födelse medlemmar av skilda främmande trossamfund; äge

fadern bestämma, i vilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras.

Tillhör endera sådant trossamfund och den andra svenska kyrkan; då skall

barnet i evangeliskt lutherska läran uppfostras. Har emellan makarna

träffats avtal om deras barns uppfostran i evangeliskt lutherska läran eller

främmande troslära, som en av makarna bekänner; vare sådant avtal gällande,

så framt det blivit före äktenskapets ingående skriftligen upprättat

och för vigselförrättaren uppvisat.

Då bägge föräldrarna eller, när endera död är, den efterlevande eller,

Jär de leva åtskilda, den av dem, som har barnet i sin vård, övergår från

svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från ett sådant till annat,

må, där bägge övergå, fadern och, i övriga fall, den efterlevande eller den

av makarna, som har barnet i sin vård, bestämma, i vilketdera samfundets

lära barnet skall uppfostras.

Barn av föräldrar, som ej ingått äktenskap med varandra, må, där

modern tillhör främmande trossamfund, i hennes troslära uppfostras, övergår

modern från svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från

ett sådant till annat, må hon bestämma, i vilketdera samfundets lära barnet

skall uppfostras. Varder fadern förordnad till förmyndare för barnet, skall

vad nu är sagt om modern tillämpas beträffande fadern.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

43

Hava vid adoption barnets föräldrar med adoptanten, eller, där barn

adopterats av makar, med dessa avtalat, att barnet skall uppfostras i evangeliskt

lutherska läran eller i främmande troslära, däri barnet enligt ovan

givna regler må uppfostras; vare det avtal gällande, så framt det blivit

skriftligen upprättat och till rätten ingivet, innan dess tillstånd till adoptionen

meddelades. Finnes ej sådant avtal, skall, med motsvarande tillämpning

av vad ovan är stadgat, barnet uppfostras som vore det adoptantens

eller, där barn är adopterat av makar eller ena makens barn adopterats av

den andre, makarnas gemensamma barn. Häves adoptivförhållandet, må,

där barnet uppfostrats i främmande troslära, dess uppfostran fortgå i den

lära, ändå att barnet, om adoptionen ej mellankommit, skolat uppfostras

i annan.

Barn, som fyllt femton år eller blivit inom svenska kyrkan konfirmerat,

må ej på grund av föreskrifterna i andra, tredje eller fjärde stycket

anses från svenska kyrkan skilt, utan galle om sådant barn vad i 3 §

stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring skall hava följande ändrade lydelse:

Den envar avgiftspliktig åliggande pensionsavgift av tre kronor erlägges

av gift man för hustru, där hon ej vunnit boskillnad, och är fader

ansvarig för erläggandet av sådan pensionsavgift för barn eller adoptivbarn

under aderton år, som är hos honom mantalsskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 33.

45

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete skola hava följande ändrade lydelse:

2 §•

I denna lag förstås med arbetare envar, som mot avlöning användes

till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att

anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för vinnande av

yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Med arbetsgivare förstås

envar, för vilkens räkning sådan arbetare användes till arbete, utan

att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig företagare

åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

Såsom arbetare enligt denna lag anses ej den, som utför arbetet i

sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, ej heller arbetsgivares

barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande

till honom, ej heller den, vilkens avlöning hos arbetsgivaren, för

år räknat, överstiger femtusen kronor, ej heller minderårig, som icke fyllt

tolv år, ej heller den, som av tillfällig anledning användes till arbete av

någon, som eljest ej använder arbetare.

7 §.

Har olycksfallet medfört arbetarens död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock ej med mindre än sextio kronor;

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

, Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt

belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller

utom äktenskapet, eller adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått femton års ålder, å ett

årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten, samt

till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder

eller, om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda

gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete

huvudsakligen beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, en

livränta å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av arbetsförtjänsten;

dock att, där livräntor till efterlevande skulle, för år räknat, sammanlagt

överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, de

skola, i förhållande till vad på envar livräntetagare belöper, nedsättas till

detta belopp, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar, samt att

livränta till änkling ej utgår, där han väsentligen åsidosatt den honom

gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt eller väsentligen åsidosätter

sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller adoptivbarn. Skall av skäl,

som nu sagts, livränta till änkling ej utgå, må försäkringsrådet besluta,

att livräntan i stället skall utgå till den avlidnas minderåriga barn eller

adoptivbarn.

Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio

år ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre

fjärdedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

35 §.

Arbetsgivare vare berättigad att i riksförsäkringsanstalten försäkra

dels annan arbetare än i denna lag avses för olycksfall i arbete, dels i

anstalten försäkrad arbetare för olycksfall i arbete i fråga om den i 6 §

omförmälda tid, under vilken sjukpenning från försäkringsinrättningen ej

utgår, dels ock dylik arbetare för olycksfall utom arbete. Sådan försäkring

må ock av bolag, som i 4 § avses, meddelas för delägares arbetare.

Har försäkring, som ovan sägs, ägt rum, skall vad i denna lag

finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp

än i denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten

eller bolag, som i 4 § avses, dock att utan hinder härav riksförsäkrings
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33. 47

anstalten må, enligt vad däroin särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta

åt barn utom äktenskap samt meddela olycksfallsförsäkring för

fiskare.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Förslag

till

Lag
om

ändrad lydelse av 2 § l7:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. fti!aj:ts

regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall hava följande ändrade lydelse:

17:o) Mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar

eller målsmän;

mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i lagen om barn

utom äktenskap;

mål om tillämpning av vad angående alkoholister är särskilt stadgat;

mål om disciplinär bestraffning, om avstängande från tjänstgöring

under åtalstid;

mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som står under

medicinalstyrelsens inseende;

mål om bötesansvar, om annat föreläggande vid vite än sådant, som

må givas enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar,

om utdömande av vite enligt andra än nämnda författningar;

mål om häktads vård och behandling, om verkställande av straff.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts nåd. proposition nr 33.

49

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 28 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselnöt,

von Sydow,

FRIHERRE BeCK-FrIIS,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

W ESTMAN,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde ånyo

lagberedningens betänkanden med förslag till lag om adoption m. m. och

till lag om barn utom äktenskap m. m.

Föredraganden anförde:

»Lagberedningen har avlämnat dels med underdånig skrivelse den

15 september 1913 av motiv åtföljda förslag till bland annat

1) lag om adoption,

2) lag, innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock

till 1 kap. 6 § rättegångsbalken,

3) lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen,

4) lag om ändrad lydelse av 65 § utsökningslagen,

5) lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen,

6) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober

1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning, och

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 26 käft. (Nr 33.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition n:r 33.

7) lag om ändrad lydelse av 4 och B §§ i lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete,

dels ock med underdånig skrivelse den 30 november 1915 av motiv

åtföljda förslag till

1) lag om barn utom äktenskap,

2) lag om äktenskaplig börd,

'' 3) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps

ingående och upplösning,

4) lag om införsel i avlöning, pension eller livränta,

5) lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket,

6) lag om ändrad lydelse av 14 kap. 35, SB och 37 §§ strafflagen,

7) lag om ändrad lydelse av 67 § utsökningslagen,

8) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober

1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning, samt

9) lag om ändrad lydelse av 2 § 4:o) och 17:o) i lagen den 26

maj 1909 om Kungl Majrts regeringsrätt.

Sedan, på sätt statsrådsprotokollen för den 10 oktober 1913 och

den 8 januari 1916 utvisa, Kungl. Maj:t förordnat, att utlåtanden i ärendet

skulle infordras från socialstyrelsen, direktionen över Allmänna barnhuset

i Stockholm, domkapitlen, Stockholms stads konsistorium, hovkonsistoriet,

överståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts samtliga övriga befallningshavande

ävensom överexekutorerna i de rikets städer, i vilka Kungl.

Maj:ts befallningshavande ej är överexekutor, samt att styrelserna för

Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsbyrå i Stockholm, Göteborgs barnavårdsbyrå

och Stockholms stads rättshjälpskontor skulle lämnas tillfälle

att avgiva yttranden i ärendet, hava utlåtanden och yttranden numera inkommit.

Därjämte har centralstyrelsen för Allmänna svenska prästföreningen

den 30 mars 1916 ingivit en underdånig skrivelse, vari centralstyrelsen

framställt anmärkningar bland annat mot vissa av ifrågavarande

förslag.

Det har synts lämpligt att förevarande bägge grupper av lagförslag

vinna vidare behandling i ett sammanhang. Av sådan anledning och med

hänsyn till den ändring, lagberedningens förslag till lag om äktenskaps

ingående och upplösning vid dess slutliga behandling undergått, hava

vissa ändringår i förslagen funnits erforderliga; och här förslag till sådana

ändringar inom justitiedepartementet uppgjorts.

Paragraferna 1, 3, 6, 9 och 13 i förslaget till lag om adoption hava

undergått smärre jämkningar för att bringas till överensstämmelse, 1, 3

HcH 18 §§ med termihölbgifeh i lagförslaget om bard utom äktenskap samt

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ta nåd. proposiion nr 33.

G och 9 §§ med 2 kap. 2 § i lagen om äktenskaps ingående och upplösning,

varjämte i samband med nämnda ändringar en övergångsbestämmelse

ansetts erforderlig.

De av lagberedningen föreslagna ändringar i strafflagen hava sammanförts

i ett förslag och har däri jämväl upptagits ändrad lydelse av

15 kap. 21 § strafflagen, vars straffbestämmelse för föräldrar bör, på sätt

lagberedningen i sitt den 15 september 1913 avgivna betänkande med

förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning in. in. framhållit,

vinna tillämpning beträffande adoptivföräldrar.

Förslagen till ändring i utsökningslagen hava likaledes sammanslagits

till ett författningsförslag.

I det vid lagberedningens underdåniga skrivelse den 30 november

1915 fogade förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen

den 3L oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning

hava upptagits de ändringar av samma paragraf, som innefattas

i det med lagberedningens underdåniga skrivelse den 15 september

1913 avlämnade förslaget i samma ämne, vadan sistnämnda förslag

förfaller.»

Föredraganden hemställde härefter, att Kungl. Maj:t behagade för

det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet

inhämta lagrådets utlåtande över följande förslag till

1) lag om barn utom äktenskap,

2) lag om äktenskaplig börd,

3) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps

ingående och upplösning,

4) lag om införsel i avlöning, pension eller livränta,

5) lag om förbud för vissa underhal Isskyldiga att avflytta från riket,

6) lag om ändrad lydelse av 2 § 4:o) och 17:o) i lagen den 26

maj 1909 om Kungl. Majrts regeringsrätt,

samtliga sex förslag sådana de avfattats enligt lagberedningens förslag,

7) lag om adoption av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,

8) lag, innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock

till 1 kap. 6 § rättegångsbalken,

9) lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen,

10) lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete,

sistnämnda tre förslag sådana de avfattats enligt lagberedningens

förslag,

11) lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

12) lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen,

sistnämnda två förslag av den lydelse bilagor vid detta »rotokoll

utvisa, samt

13) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober

1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning, sådant

förslaget avfattats enligt det vid lagberedningens underdåniga skrivelse den

30 november 1915 fogade förslaget i ämnet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet

N. Beite.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

53

Bil.

Förslag

till

Lag

om adoption.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller häremot stridande

förordnas som följer:

1 §•

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må, efter ty nedan sägs,

med rättens tillstånd anlaga adoptivbarn.

dill adoptivbarn kan antagas jämväl adoptantens barn utom äktenskap.

2 §•

Omyndig förklarad må ej antaga adoptivbarn, med mindre han vill

adoptera gemensamt med myndig make och förmyndaren samtycker därtill.

3 §•

Makar må ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena

maken ensam antaga adoptivbarn, där den andre vistas å okänd ort

eller är sinnessjuk eller sinnesslö, så ock eljest med den andres samtycke

adoptera dennes barn i äktenskap eller adoptivbarn.

4 §•

Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.

Ej heller må adoptivbarn i adoptantens livstid ånyo adopteras av

annan än dennes make.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

5 §.

Utan eget samtycke må deri, som fyllt tolv år, ej adopteras.

6 §•

Den, som är omyndig på grund av sin ålder, må ej adopteras utan

föräldrarnas samtycke. År den ene av föräldrarna död eller är endera

sinnessjuk, sinnesslö eller å okänd ort, vare den andres samtycke tillfyllest.

År sådant fall för handen beträffande båda föräldrarna, skall

förmyndarens samtycke inhämtas.

Hava föräldrarna vunnit hemskillnad eller är deras äktenskap upplöst,

erfordras samtycke allenast av den av föräldrarna, som har vårdnaden om

barnet. Samma lag vare med avseende å barn utom äktenskap.

7 §•

Omyndig förklarad må ej adopteras utan förmyndarens samtycke.

B §.

Sökes tillstånd att antaga adoptivbarn, pröve rätten, huruvida adoptionen

lämpligen må äga rum. Ej må tillstånd givas, med mindre adoptionen

tinnes lända till gagn för barnet samt sökanden uppfostrat barnet

eller vill uppfostra det eller eljest särskild anledning är till adoptionen.

fjär sökanden bröstarvinge, skall tillstånd vägras, där ej synnerliga skäl

t^l adoptionen äro.

9 §•

För utrednings vinnande äge rätten anlita allmän åklagare samt

infordra yttrande från barnavårdsnämnd. Fader eller moder, vars samtycke

till adoptionen enligt 6 § andra stycket ej erfordras, varde ändock i ärendet

hprd, där det kan ske. Finnes särskild förmyndare, vars samtycke ej

erfordras, skall ock han höras.

10 §.

Rätten har att söka inhämta upplysning, huruvida å någondera

sijdap yedprlag är givet eller utfäst. Tillkommer sökanden vederlag, äge

rätten, där så prövas skäligt, förelägga honom vidtaga de åtgärder rätten

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr .''AV.

55

aktar nödiga till betryggande av att vederlaget helt eller delvis användes

till barnets bästa. Efterkom mes ej sådant föreläggande, vare ansökningen

förfallen.

11 §•

Adoptivbarn erhåller adoptantens släktnamn, där ej rätten tillåter

att barnet behåller sitt namn eller bär båda tillhopa. rn

12 §.

Adoptant have den vårdnad om adoptivbarnet och makt över det,

som tillkommer föräldrar, och vare barnets förmyndare. Dör han, vare

den förmyndare, som han med två vittnen eller skriftligen nämnt därtill;

och ta ge han rättens bevis därå. Har adoptanten ej nämnt någon, förordne

rätten förmyndare.

Vad i 2 kap. 2 § av lagen om äktenskaps ingående och upplösning

sägs om föräldrars samtycke till barns äktenskap skall i fråga om adoptivbarn

i stället tillämpas å adoptanten, och vare äktenskap mellan adoptant

och adoptivbarn ej tillåtet utan samtycke av särskild förmyndare eller

giftoman, efter ty i samma lagrum är stadgat.

Är någon adopterad av makar, eller har ena maken adopterat den

andres barn, vare i de avseenden, om vilka nu är sagt, så ansett, som

vore barnet deras gemensamma. Mannen vare i ty fall förmyndare och

efter hans död hustrun. Äro bagge döda och hava ej nämnt förmyndare,

värde sådan av rätten förordnad.

13 §.

Adoptant och adoptivbarn have samma plikt att försörja varandra

söm föräldrar och barn i äktenskap. Adoptanten inträde i rätten att av

fader till barn utom äktenskap erhålla det bidrag till dess underhåll, som

kan vara genom dom eller avtal fastställt, men äge i övrigt ei av barnets

föräldrar erhålla bidrag till dess försörjning.

14 §.

Adoptivbarn äge lika med barn i äktenskap taga arv efter adoptai)- feji; dock att ‘bröstarvinge ej skall i följd av adoptivbarns arvsrätt; lida

lätfåiig,. i sin laglott.

År adoptivbarn dött, tage dess bröstarvinge den del av äfvet, söm

skolat tillkomma adoptivbarnet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung]. May.ts nåd. proposition nr 33.

15 §.

Ej må adoptant genom testamente bortgiva eller annorledes förordna

om mera än hälften av vad enligt 14 § tillkommer adoptivbarn eller dess

bröstarvinge. Dock skall vad i lag är stadgat om giltigheten av testamente,

varigenom bröstarvinges laglott belastas, äga motsvarande tillämpning i

fråga om testamente, däri till beredande av understöd åt barn eller adoptivbarn

förordnas om mera än nyss är sagt; njute ock adoptivbarn samma rätt

till understöd av egendom, vilken av adoptant är i testamente bortgiven,

som enligt lag tillkommer testamentsgivarens barn.

16 §.

Vad i lag är stadgat om skyldighet för den, som i gåva erhållit

fast egendom, att bidraga till understöd åt givarens barn galle ock med

avseende å dennes adoptivbarn.

17 §.j

Finnes efter adoptivbarn ej arvsberättigad släkting, tage adoptanten

arvet. Var barnet adopterat av makar, njute de hälften var; är en av dem

död, tage den andre hela arvetJ

18 §.

1 andra hänseenden ån i 12 och 13 §§ sägs skall adoptionen ej hava

någon verkan på adoptivbarnets och dess släktingars inbördes rättigheter

och skyldigheter.

19 §.

Adoptivförhållande värde efter ansökan av rätten hävt, när adoptanten

och adoptivbarnet äro ense därom. Den, som är omyndig förklarad,

skall hava förmyndarens samtycke till överenskommelsen. År adoptivbarnet

på grund av sin ålder omyndigt, må hävande enligt denna paragraf ej

äga rum.

20 §.

Efter ansökan av adoptivbarnet varde adoptivförhållande hävt, om

adoptanten grovt förgått sig mot barnet eller i märklig mån.försummar sina

plikter'' mot det eller för ett lastbart eller brottsligt liv samt förty barnets

bästa påkallar att förhållandet upphör, så ock om dess upphörande eljes

är av väsentlig betydelse för barnet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

57

År barnet omyndigt på grund av sin ålder, eller lider det av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, föres talan av dess fader eller moder, särskilt

förordnad förmyndare eller allmän åklagare.

21 §.

Har adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten eller hans närmaste,

eller för adoptivbarnet ett lastbart eller brottsligt liv, varde adoptivförhållandet

hävt, då ansökan därom göres av adoptanten eller, om han är

sinnessjuk eller sinnesslö, av hans förmyndare.

22 §.

Hava makar adoptivbarn, må adoptivförhållandet ej hävas annat än

beträffande bägge makarna. Överenskommelse om förhållandets hävande

äge förty ej giltighet, med mindre bägge makarna deltaga däri; ej heller må

hävande enligt 21 § ske på ansökan av ena maken, där ej synnerliga skäl

därtill äro. I fall, som avses i 20 och 21 §§, må hävande äga rum, ändå

att den omständighet, som åberopas till grund för hävandet, gäller blott

ena maken.

23 §.

År ansökan gjord om adoptivförhållandes hävande jämlikt 20 eller

21 §, lämne rätten alla dem tillfälle yttra sig, vilkas samtycke eller hörande,

efter ty ovan är sagt, vore för adoption erforderligt, så ock, där

adoptanten är omyndig förklarad, hans förmyndare. År adoptivbarnet

omyndigt, och är ej annan än adoptanten förmyndare, förordne rätten god

man att i ärendet bevaka barnets rätt.

24 §.

Ingå adoptant. och adoptivbarn äktenskap med varandra, skall adoptivförhållandet

anses hävt.

25 §.

Häves adoptivförhållande, upphöre all verkan av adoptionen. Adoptivbarnet

förlorar det genom adoptionen förvärvade namnet, med mindre

rätten tillåter att det behålles.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 26 käft. (Nr 33.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

26 §.

Laga domstol i mål, som i denna lag avses, vare den rätt, därunder

adoptanten har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom riket, höre målet

till rätten i den ort, där han uppehåller sig, eller, om han är utrikes, till

Stockholms rådstuvurätt.

27 §.

Ej må utländsk undersåte här i riket adoptera eller adopteras, med

mindre adoptionen blir gällande i den stat han tillhör.

Svensk undersåte må ej i främmande stat adoptera eller adopteras,

där ej Konungen med avseende å viss stat eller för bestämt fall medgivit,

att det må ske.

28 §.

Adoptivförhållande må ej, där adoptanten är utländsk undersåte, här

i riket hävas, med mindre hävandet varder gällande i den stat han tillhör.

År adoptanten svensk undersåte, må adoptivförhållande ej utrikes

hävas med verkan här i riket, där ej Konungen med avseende å viss stat

eller för bestämt fall medgivit det.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191 .

Beträffande barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trått

i kraft och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom

äkta, ehuru föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,

samt barn, som födes efter det sagda lag trätt i kraft och som på

grund av övergångsbestämmelsen till densamma äger äktenskaplig börd,

ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom äktenskap, skall vid

tillämpning av förevarande lag iakttagas, att barnet ej må adopteras av

fadern eller modern; att make till fadern eller modern må ensam adoptera

barnet; att samtycke till barnets adoption erfordras allenast av den av

föräldrarna, som har vårdnaden om barnet; samt att adoptant inträder i

rätten att av barnets fader erhålla bidrag till dess underhåll.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

59

Bil.

Förslag

till

Lag

om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 9 §, 3 kap. 2, 7 och 11 §§, 6 kap.

4 §, 14 kap. 35, 3*4, 37 och 45 §§, 15 kap. 21 §, 18 kap. 6 och 12 §§ samt

22 kap. 20 § strafflagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 kap.

9 §•

Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom,

varav han sin nödiga bärgning haver; ej nödig bostad; ej till jordbruket

nödiga lösören eller vad den sakfällde eljest till sin närings bedrivande

behöver; ej nödiga gång- och sängkläder för den sakfällde, hans hustru

och oförsörjda barn eller adoptivbarn; ej heller av det förråd, som i huset

finnes, vad till hans och hans husfolks underhåll i en månads tid erfordras.

3 kap.

2 §•

Förmår någon, på sätt i 1 § sagt är, till brottslig gärning den, som

ej fyllt femton år, eller göra det föräldrar med sina barn, adoptivföräldrar

med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, förmyndare med myndling,

hpsbondefolk med tjänstehjon, eller förman med den, som under hans

lydnad står; varde det, vid straffets bestämmande för anstiftaren, såsom

försvårande omständighet ansett.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

7 §•

Underlåta föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar eller andra uppfostrare,

eller förmyndare att från utförandet av brott, varom de vetskap

äga, hindra den, som under deras vård och lydnad står, när det utan angivelse

till åtal ske kan; varde straffade efter 4 §, dock högst med fängelse

i sex månader, där det ej skett för egen vinning.

11 §.

Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som

med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivfader,

adoptivmoder, adoptivbarn eller fosterbarn skall ej till straff fällas efter

10 §; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande

av hans flykt.

6 kap.

4 §•

Komma make, barn eller adoptivbarn efter den, som dödad blivit, att

genom hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med

avseende å såväl den brottsliges tillgångar som andra omständigheter, skäligt

prövas, tilläggas såsom skadestånd vad för dem tarvas till dess de

sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd, efter omständigheterna,

sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.

14 kap.

35 §.

Undandrager sig den, som genom olovlig beblandelse avlat barn,

att giva kvinnan nödig hjälp i anledning av havandeskapet eller barnets

födelse, och begår kvinnan under inflytande av den övergivna eller nödställda

belägenhet, vari hon i följd härav befinner sig, brott, varigenom

fostret eller barnet dödas eller dess liv utsättes för fara; dömes mannen

till böter eller fängelse. Aro omständigheterna synnerligen försvårande;

må till straffarbete i högst två år dömas.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 33.

36 §.

Begår någon mord eller dråp å skyldeman i rätt uppstigande led

eller å sin maka, eller ock å styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar,

fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under vars lydnad man

står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd.

Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande

led; då må straffet ej sättas lägre än två månaders straffarbete;

äro omständigheterna försvårande; må straffarbetet förhöjas till

sådant arbete på livstid, om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd till

tio år, och, i annat fall, till två år utöver den i allmänhet bestämda

högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan av de personer, som

i första stycket äro nämnda; varde den omständighet såsom synnerligen

försvårande ansedd, och må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.

37 §.

Förbryter man sig, såsom i 15 § sägs, mot någon av de personer,

som i 36 § äro nämnda; varde, där ingen skada sker, ändock straffad med

fängelse i högst ett år.

45 §.

Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå att den skett emot maka,

styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde

eller annan förman, så ock brott efter 15 eller 37 §, må ej åtalas

av allmän åklagare, där ej målsägande brottet till sådant åtal angiver, eller

det blivit förövat under sabbat eller vid sådant tillfälle eller å sådan ort,

som ill kap. 9 eller 15 § omförmäles.

Vållande, varom i 17 § sägs, må ej åtalas av annan än målsägande.

15 kap.

21 §.

Fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder, som tvingar son

eller dotter till giftermål, straffes med fängelse i högst sex månader eller

straffarbete i högst två år. Tvingar någon eljest annan till giftermål;

dömes till straffarbete i högst sex år.

Brott, som nu är sagt, må ej till bestraffning åtalas, dår ej på grund

av tvånget blivit dömt till återgång av äktenskapet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

18 kap.

6 §•

öva religions- eller skollärare, uppfostrare eller läromästare otukt

med ungdom, som de till undervisning eller uppfostran hava, eller göra

det adoptivföräldrar med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, eller

förmyndare med myndling; varde dömda till straffarbete från och med

sex månader till och med fyra år eller fängelse.

övar styresman, föreståndare eller annan tjänsteman, läkare, uppsyningsman

eller vaktbetjänt vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus,

barnhus eller annan sådan inrättning, otukt med kvinnsperson, som där

intagen är; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst

sex månader.

12 §.

Föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller

andra, som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under

deras lydnad eller uppsikt ställda äro, skola dömas till straffarbete från

och med två till och med sex år; varde ock dömda medborgerligt förtroende

förlustiga.

22 kap.

20 §.

Draga äkta makar något lönligen undan varandra; barn undan föräldrar,

adoptivföräldrar eller fosterföräldrar; stärhhusdelägare eller andra,

som i samfällt bo eller bolag äro, undan varandra; värde straffade med

böter till högst dubbla värdet av det undandragna. År brottet med synnerligen

försvårande omständigheter förenat; må till fängelse i högst ett

år dömas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191 .

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

63

Bil.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ utsökningslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

65 §.

Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder

för gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock,

till ett värde av högst etthundrafemtio kronor, nödiga arbetsredskap eller

andra nödiga lösören. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall

av det förråd, som i huset tinnes, undantagas vad till underhåll för en månad

tarvas. Lös pant må ej undantagas från utmätning för den gäld, varför

pantsättningen skett.

67 §.

Gäldenärs innestående avlöning för allmän eller enskild tjänst, eller

innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är berättigad

att avlöningen eller pensionen lyfta.!

Är i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må

utmätas, eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat,

att därifrån utgående pension eller livränta ej må tagas i mät;

lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 191 .

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33..

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den 23 november

1916.

Närvarande:

Justi ti eråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

28 april 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om barn utom äktenskap,

2) lag om äktenskaplig börd,

3) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps ingående

och upplösning,

4) lag om införsel i avlöning, pension eller livränta,

5) lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket,

6) lag om ändrad lydelse av 2 § 4:o) och 17:o) i lagen den 26 maj

1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt,

■ 7) lag om adoption,

8) lag, innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock

till 1 kap. 6 § rättegångsbalken,

9) lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen,

:10) lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete,

11) lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen,

12) lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen samt

13) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober 1873

angående främmande trosbekännare och deras religionsövning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts nåd. •proposition nr 33.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsrådet Holdo Edling.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet och

dess särskilda ledamöter:

Förslaget till lag om barn utom äktenskap.

1 §•

Justitieråd et Bergman:

Från regeln, att barn utom äktenskap erhåller modems släktnamn,

stadgas i förslaget det undantag, att om modern är gift eller frånskild hustru,

barnet erhåller det släktnamn, som tillkom henne såsom ogift. Såsom anledning

till detta undantag, som förekommer jämväl i de tyska och schweiziska

lagarna i ämnet, åberopar lagberedningen skälig hänsyn för mannen och

hans släkt. I olikhet med nämnda lagar anser däremot lagberedningen,

att liknande undantag icke bör stadgas för det fall, att modern såsom

änka bär sin avlidne mans namn, utan att i sådant fall barnet skall bära

det namn, modern genom äktenskapet förvärvat. Lagberedningen erkänner,

att detta kan synas obilligt mot mannens släkt, men anser, att barnets

och moderns intresse av att hava samma släktnamn förtjänar större

hänsyn, och påpekar, att i förordningen den 5 december 1901 angående

antagande av släktnamn änka icke, såsom frånskild hustru, förutsattes

skola äga att återtaga det namn, hon hade före äktenskapets ingående. De

sålunda anförda skälen synas mig icke vara av beskaffenhet att böra föranleda,

att, i strid mot vad hänsynen till den avlidne mannens släkt och jämväl

pieteten gent emot den avlidne bjuda, barnet i regel skall få bära

dennes släktnamn. Moderns intresse torde i denna fråga icke böra tillerkännas

någon betydelse. Däremot bör barnets intresse av att hava samma

släktnamn som modem så vitt möjligt tillgodoses. Detta torde i flera fall

kunna ske genom ändring av bestämmelserna rörande antagande av släktnamn.

Därest änkan icke med sin avlidne man har barn, vilka hon har i

sin vård, kan sålunda änkan beredas tillfälle att återtaga det släktnamn,

som tillkom henne såsom ogift. Har hon sådana barn, kommer det utom

äktenskapet födda barnets intresse uti ifrågavarande hänseende stundom

att sammanfalla med de äkta barnens intresse, att alla barnen hava

samma släktnamn, och detta förhållande torde då i regel kunna utgöra

tillräcklig anledning för att det utom äktenskapet födda barnet skall få antaga

det släktnamn, som modern och halvsyskonen bära.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 26 käft. (Nr 33.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

På grund härav hemställes, att andra punkten i första stycket av

1 § så ändras, att jämväl i det fall, att modern är änka, barnet skall erhålla

det släktnamn, som tillkom henne såsom ogift.

2 §•

Lagrådet:

I 6 kap. 23 § av lagen om äktenskaps ingående och upplösning

föreskrives, att när hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelas, make,

som ej har vårdnaden om barnen, ej må betagas tillfälle till umgänge med

dem, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, samt att, om

han ej nöjes åt vad andra maken härutinnan bestämmer, rätten skall skilja

dem emellan. De skäl, som föranlett intagandet i lagen av nämnda stadgande,

synas tala för införande i nu förevarande paragraf av en liknande

bestämmelse beträffande faders och moders rätt till umgänge med utom

äktenskap fött barn. Mot en dylik bestämmelse kan väl anföras, att den

av föräldrarna, varom fråga är, i detta fall står mera främmande för barnet,

samt att till följd därav en fara för störande inflytande här kan anses

oftare föreligga. Men övervägande skäl synas dock tala för att frågan

i båda fallen vinner en likartad lösning. Det kan icke vara principiellt

riktigt att utesluta någon av föräldrarna från varje möjlighet till kontroll

över barnets vård och uppfostran. Det måste ligga i barnets eget intresse,

att möjligheten till en dylik kontroll hålles öppen. Dessutom

kvarstår hos den av föräldrarna, som ej har vårdnaden, det naturliga intresset

att upprätthålla förbindelsen med barnet. Att helt och hållet avskära

denna förbindelse överensstämmer icke med förslagets grundåskådning,

att föräldrars förhållande till barn utom äktenskap icke vilar å ett

delikt utan å familjerättslig grund.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer lagrådet om införande

i detta sammanhang av ett stadgande av innehåll, att fader eller moder,

som ej har vårdnaden om barnet, icke må betagas tillfälle till umgänge

med barnet, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, samt

att där i anledning härav tvist uppstår, rätten skall slita tvisten och meddela

erforderliga föreskrifter.

8 §•

Justitieråd en Bergman och Dyberg:

Enligt vad motiven till 8 § närmast synas giva vid handen, skall

stadgandet i första punkten av 8 § innebära, att underhållsskyldighetens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. ''proposition nr 33.

G7

fullgörande genom utgivande av ett belopp en gång för alla icke kan

ifrågakomma i annat fall ''In att avtal därom slutits, och att således domstol

icke kan utan stöd av sådant avtal förplikta den underhållsskyldige

att på nämnda sätt fullgöra sin ifrågavarande skyldighet. Ett visst stöd

för en sådan tolkning av berörda stadgande giver också avfattningen av

10 §. Om ock det endast under mycket sällan förekommande förhållanden

kan inträffa, att domstol utan stöd av därom träffat avtal skulle utdöma

ett belopp en gång för alla, vore det dock lämpligt, att åt ifrågavarande

stadgande gåves en avfattning, varav detsammas innebörd tydligare

framginge.

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

I fråga om stadgandet i andra punkten av 8 § yttras i motiven, att

enligt detsamma förskottsbetalning, som göres utöver vad enligt första

punkten skall ske, icke befriar den bidragspliktige från skyldighet att, där ■

behov i framtiden uppstår, ånyo lämna understöd. Innebörden av. detta

yttrande är dunkel. Det kan lätteligen giva anledning till den tolkningen,

att om den bidragspliktige erlagt förskottsbetalning för längre tid än

kalendermånad eller, därest annan termin blivit genom dom eller avtal

bestämd, för längre tid än denna termin, en förutsättning för att den

bidragspliktige skulle vara skyldig att ånyo lämna understöd för tid, som

överskjuter den ifrågavarande terminen, vore, att behov då förefunnes. Detta

torde dock icke gärna kunna vara åsyftat, ty det är svårt att inse, huru

detta behov skulle ådagaläggas; att det skulle göras vid domstol kan icke

ifrågasättas, och att det skulle ske inför utmätningsmannen vid verkställighet

av det utslag eller avtal, varigenom bidragsskyldigheten blivit bestämd,

kan lika litet ifrågakomma. Avfattningen av lagtexten ger ej heller

stöd för en sådan tolkning. På den missuppfattning, vartill lagberedningens

omförmälda yttrande, på sätt ovan framhållits, torde kunna giva

anledning, har uppmärksamheten ansetts böra fästas.

10 §.

Lagrådet:

Enligt här meddelade föreskrifter skall sättet för det inbetalade beloppets

användning uteslutande ankomma på barnavårdsnämndens prövning.

Detta kan måhända komma att tolkas såsom ett hinder för barnavårdsnämnden

att godkänna ett avtal, däri förbehåll skett om medlens användning.

Förbehåll kan hava gjorts om återbäring vid barnets död av då be
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj;ts nåd. proposition nr 33.

hållna medel. Likaså kan förbehåll eljest hava träffats, att livränta icke

skall inköpas, utan medlen göras fruktbärande på annat i avtalet bestämt

sätt. Möjlighet att träffa dylika förbehåll, utan vilka ett i och för sig för

barnet förmånligt avtal om betalning en gång för alla måhända i visså fall

icke kan komma till stånd, torde emellertid böra hållas öppen och på något

sätt antydas i lagtexten.

Inköp av livränta torde för övrigt icke i lagtexten böra framhållas

såsom det regelmässiga förfarandet, utan synes med denna utväg, som måhända

ej så ofta, som i förslaget förutsatts, torde komma att begagnas,

böra likställas annat lämpligt sätt för medlens användande.

I sammanhang härmed må erinras, att stadgandet om inköp av livränta

hos riksförsäkringsanstalten påkallar ändring av 35 § i lagen den IT

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.

12 §.

Regeringsrådet Palmgren:

Med anslutning i huvudsak till den mening, som uttalats i det vid

lagberedningens förslag fogade särskilda yttrandet, anser jag, att den föreslagna

lagstiftningen bort upptaga rätt för barn utom äktenskap till arv

efter fadern och för fadern till arv efter barnet.

14 §•

Lagrådet:

Ehuru intet därom yttras i motiven, måste det antagas vara förslagets

mening, att även gift kvinna skall kunna förordnas till barnavårdsman.

Detta synes dock lämpligen böra uttryckligen utsägas i lagtexten''

2° §.

Lagrådet:

Då här stadgas, att ett erkännande, som gjorts före barnets födelse,

icke är gällande, där det visas hava berott på villfarelse angående den sannolika

tiden för födelsen, utgör detta endast en tillämpning av den allmänna

rättsgrundsatsen, att erkännande för att äga bevisvärde måste vara fritt

från misstag. Sålunda kan icke heller det erkännande, som gjorts efter

barnets födelse, vara gällande, där det framkallats av villfarelse om barnets

ålder. Vid sådant förhållande synes det vara oegentligt, att verkan

av villfarelse omnämnes i lagtexten endast för det fall, att erkännandet

gjorts före barnets födelse. Att ett erkännande, som tillkommit av vill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj:ta nåd. proposition nr 33.

(>9

farelse, likasom där det skett av tvång eller förledande, icke gäller, torde

ej behöva utsägas i lagtexten. Det synes därför vara tillräckligt, att föreskrift

lämnas av innehåll, att ifrågavarande erkännande kan göras även

före barnets födelse.

Enär enligt motiven den för erkännandet givna formföreskriften skall

gälla även för godkännande från förmyndares eller myndigt barns sida,

torde det för tydlighetens skull vara nödigt, att i lagtexten utsäges, att

sådant godkännande skall ske på enahanda sätt som erkännandet.

25 §.

Justitierådet Bergman:

Föreskriften i första stycket, att rätten skall tillse, att en var, som

äger att för barnet föra talan, erhåller tillfälle att yttra sig i målet, är i

flera avseenden dunkel, och lagberedningens motiv lämna föga ledning

för tolkningen av densamma. I motiven framhålles, att det i följd av

2 § i första hand tillkommer modern att å barnets vägnar föra faderskapstalan,

därest hon har vårdnaden om barnet, men att jämlikt IS §

även barnavårds mannen kan föra sådan talan. Då emellertid en dom

rörande faderskapstalan har samma rättskraft, vare sig barnet i rättegången

företrätts av modern eller barnavårdsmannen, har lagberedningen,

för att barnets intressen så vitt möjligt i varje fall skola bliva tillgodosedda,

ansett ovannämnda skyldighet böra åläggas rätten.

Ändamålet med stadgandet torde sålunda få anses vara, att om endast

modern eller barnavårdsmannen anhängiggjort faderskapstalan, jämväl

den andra representanten för barnet skall beredas tillfälle att i sin

nämnda egenskap, således å kärandesidan, föra talan i målet. Det fall,

som härvid är av intresse, och i vilket vid stadgandets tillämpning svårigheter

kunna uppstå, är det, då målet anhängiggjoiås av barnavårdsmannen,

och rätten således skall tillse, att modern erhåller tillfälle att

yttra sig i målet. Att modern ensam anhängiggör målet, torde sällan

inträffa, och när så sker, lärer barnavårdsmannen i regel icke underlåta att,

när han fått kännedom om målets anhängiggörande, inställa sig vid rätten

och föra talan för barnet. Däremot torde det lätt kunna komma att

inträffa, att modern på grund av påtryckning från svaranden eller av

annan orsak ej velat vara med om talans anställande, och att, när hon

på grund av det ifrågavarande stadgandet underrättas om den av barnavårdsmannen

anhängiggjorda rättegången, hon underlåter att inställa sig

eller väl kommer tillstädes, men förklarar sig icke vilja föra talan i målet.

Huru skall rätten i sådan händelse förfara? Skall rätten ändock behandla

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

modern såsom vore hon part i målet? Vid motiveringen av andra stycket i

paragrafen yttrar lagberedningen, att för vinnande av tillförlitlig upplysning

beträffande vissa på, faderskapsfrågan inverkande omständigheter det i

allmänhet är av största betydelse, att barnets moder och svaranden kunna

höras personligen, samt att med hänsyn härtill förslaget stadgade, att

om rätten förordnat, att part skall personligen inställa sig, men han ej

kommer, rätten, där så finnes lämpligt, kan låta hämta honom. I anslutning

till detta uttalande torde det kunna antagas vara förslagets mening,

att om modern efter erhållen underrättelse om målets anhängiggörande

icke kommer tillstädes, rätten med tillämpning av andra stycket

i paragrafen skall kunna ålägga henne att personligen inställa sig vid

rätten samt, om hon ej kommer, låta hämta henne. Visserligen torde

rätten, även om modern i det antagna fallet icke är att betrakta såsom

part, ej sakna medel att, om hennes hörande anses erforderligt, inkalla

henne. Enligt förevarande paragraf åligger det nämligen rätten att sörja

för fullständig utredning, och på grund härav torde rätten kunna förordna,

att modern skall inkallas för att upplysningsvis höras. På grund

av moderns ställning i förhållande till barnet synes det dock naturligare,

att hon behandlas såsom part. Aven i andra avseenden torde det vara av

betydelse, huruvida modern skall anses såsom part eller ej. År hon att anse

såsom part, torde målet icke kunna avgöras genom förlikning, därest icke denna

biträdes jämväl av modern. Och är hon icke att anse såsom part, torde det

icke väl överensstämma med fyllnadsedens karaktär av partsed, att rätten

ålägger modern fyllnadsed. Det kan visserligen invändas, att den omständigheten,

att sådan ed icke i föreliggande fall kan ådömas, ej är av

någon betydelse, enär modern, därest hon icke inställer sig, knappast kan

förväntas vilja genom avläggande av fyllnadseden bidraga till svarandens

dömande. Men om ock så stundom torde bliva fallet, lärer det dock ej

få antagas bliva en allmän regel.

Om på grund av vad nu anförts det får antagas vara förslagets mening,

att modern skall behandlas såsom part i rättegången, så förutsätter detta,

att hon skall erhålla underrättelse om målets anhängiggörande. 1 vilken

ordning detta skall ske, framgår ej med tydlighet av lagtexten. Ordalagen

synas dock närmast giva anledning till den tolkning, att rätten i

varje fall, oavsett om modern före målets första handläggning genom

barnavårdsmannen underrättats om stämningen eller ej, skall besluta, att

modern skall erhålla tillfälle att yttra sig i målet, och att rätten skall

låta detta beslut delgivas modern. Denna ordning för moderns underrättande

synes ock vara den riktigaste, om modern skall vara att betrakta

såsom part i rättegången.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts nåd. proposition nr 33.

71

Om förslagets mening är, att förevarande stadgande skall Lava den

innebörd, som ovan angivits, hemställes, att stadgandet måtte så omredigeras,

att detsamma vid tillämpningen icke måtte i nu berörda avseenden

kunna bliva föremål för misstolkning.

27 §.

Justitierådet Bergman:

Om, såsom förslagets mening lärer vara, rätten skall kunna förelägga

modern fyllnadsed, även om hon ej fört talan i målet, bör detta

utsägas i lagtexten, ty om ock enligt nu gällande rätt sådan ed i vissa

fall kan åläggas den, som icke är part i rättegången, torde, såsom vid

25 § antytts, detta icke så väl överensstämma med fyllnadsedens karaktär

av partsed.

32 §.

Lagrådet:

Vad i denna paragraf stadgas för det fall, att svaranden, efter det

han på grund av förordnande, som i 28 eller 29 § sägs, betalat underhållsbidrag,

genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig,

torde böra utsträckas att gälla jämväl för det fall, att svaranden,

sedan han på grund av slutligt utslag betalat underhållsbidrag, efter målets

fullföljd genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig.

I båda fallen skulle enligt allmänna rättsgrundsatser svaranden äga att av

den underhållsberättigade återbekomma vad sålunda utbetalats. I sina motiv

yttrar lagberedningen beträffande ett återkrävande av de enligt provisoriskt

beslut utbetalda medlen: »I regel torde dessa medel då vara förbrukade och

den underhållsberättigade sakna andra tillgångar, som kunna användas

till återbetalningen. Det kan icke vara skäligt, att svaranden sålunda

utsättes för bestående förlust på grund av de bestämmelser, som meddelats

i syfte att barnet och modern icke skola våra i saknad av nödigt

uppehälle. Beredningen har därför ansett staten böra i detta fall träda

emellan och sålunda tillerkänt den, som obehörigt fått vidkännas underhållsbidrag,

rätt att av allmänna medel återfå vad han fått utbetala.»

Det nu anförda torde med lika fog kunna sägas, när utbetalningen skett

på grund av ett slutligt utslag, som ändras i högre instans. Stadgandet,

att slutligt utslag, varigenom rätten ådömt svaranden bidragsskyldighet,

får gå i verkställighet lika som laga kraft ägande dom, där ej räiten

annorlunda förordnat, är meddelat i enahanda syfte som bestämmelserna

om provisoriska beslut och deras verkställighet samt avviker liksom dessa

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majits nåd. proposition nr 33.

från vad som eljest gäller om verkställighet av dom. I tvivelaktiga fall

torde väl i regel rätten förordna, att utslaget icke må gå i verkställighet,

förrän det vunnit laga kraft. Detta torde man hava utgått ifrån, då i

14 § av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete medgivits, att slutligt utslag, varigenom rätten ålagt

svaranden betalningsskyldighet, finge gå i verkställighet liksom laga

kraft ägande dom, där ej rätten annorlunda förordnat. Då det emellertid

kan inträffa, att rätten i något fall icke meddelat sådant förordnande,

och att svaranden därigenom obehörigen får vidkännas underhållsbidrag,

som han på grund av det icke laga kraft vunna utslaget utbetalat,

bör svaranden jämväl i detta fall hava rätt att av allmänna medel

återfå vad han måst utbetala. Då dylika fåll sällan torde komma

att inträffa, lärer den sålunda föreslagna utvidgningen av nu ifrågavarande

bestämmelser icke kunna medföra någon avsevärd utgift för

statsverket.

Vidkommande stadgandet i tredje stycket torde det kunna ifrågasättas,

huruvida icke den, som mottagit underhållsbidraget, alltid bör vara

fri från skyldighet att återgälda vad av allmänna medel för berörda ändamål

utgivits. Det synes vara oegentligt, att staten i princip tillerkänner

sig en rätt att fordra medlens återbetalande, men samtidigt förklarar, att

denna rätt endast i sällsynta undantagsfall skall utövas. Enligt motiveringen

borde staten söka sitt åter, då käranden, som förlorat i rättegången,

sedermera utfått underhållsbidraget av den verkligen underhållsskyldige.

Men har käranden, såsom här förutsättes, haft sannolika skäl för sin talan,

torde med förslagets bevisregler svaranden icke ofta komma att frikännas;

och där detta likväl skulle inträffa, lärer underhållsbidraget ytterst sällan

utfås av annan. Det i lagtexten givna stadgandet om Konungens befallningshavandes

rätt att under särskilda omständigheter förordna om återvinningstalan

åsyftar visserligen även andra fall, såsom då en avsevärd

förmögenhet tillfallit modern eller barnet, men även dylika fall lära

bliva sällsynta. Någon nämnvärd ekonomisk betydelse för staten kan

återvinningsrätten icke äga. Stadgandet om Konungens befallningshavandes

rätt att förordna om talans anställande föranleder emellertid, att staten

skulle kunna under en obestämd framtid mot ifrågavarande mödrar och

barn upprätthålla sin fordringsrätt, ändock att försök att utfå beloppet i

regel icke skulle göras. Måhända skulle Konungens befällningshavande

anse sig skyldig att enligt förordningen om tioårig preskription bevaka

statens fordran hos modern och barnet samt i övrigt tid efter annan söka

utröna, huruvida sådana omständigheter inträffat, att förordnande borde

ske om återvinningstalans anställande. Om det slutligen befunnits, att

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 33.

modern eller barnet genom sitt eget arbete förvärvat tillgångar, skulle

fråga kunna uppstå om beloppets utsökande. Att av nämnda anledning

Konungens befallningshavande efter femton eller tjugu års förlopp skulle

förordna om talans anställande, är säkerligen icke avsett, men redan det

förhållande, att statens fordran kvarstår under eu så lång tid, synes icke

lämpligt, åtminstone så vitt fråga är om fordran mot barnet. Större skäl

kunde måhända finnas för bevarande av statens rätt till krav mot modern,

men då understödet till modern åtminstone delvis utgår för barnets skull,

synes det även beträffande modern vara föga tilltalande att för obegränsad

framtid upprätthålla en fordringsrätt, som regelmässigt icke skall

göras gällande. Det skall icke förnekas, att i ett fåtal fall statens

utlägg skulle kunna utan obillighet återkrävas, men det torde icke vara

befogat att för dessa sällsynta undantagsfall upprätthålla fordringsrätten

mot de mödrar och barn, mot vilka ett krav icke rimligtvis kan

anställas. Tager man i övervägande å ena sidan det ringa gagn, som

staten kan få av ifrågavarande återvinningsrätt, och å andra sidan de olägenheter,

som rättens bevarande och bevakande kunna föranleda, synes det

vara riktigast att utan vidare befria den, som mottagit underhållsbidraget,

från skyldighet att till statsverket återgälda kostnaden. Om en bestämmelse

av sådant innehåll gives, bör det utan särskilt stadgande vara uppenbart,

dels att den underhållsberättigade icke må kunna utkräva motsvarande

belopp av den verkligen underhållsskyldige, dels ock att den

sistnämnde är pliktig att återgälda beloppet till statsverket. Men naturligtvis

kunna bestämmelser härutinnan för tydlighets skull upptagas i

lagen.

Då en anordning, som befriar modern och barnet från återbäringsskyldighet

till staten, synes äga företräde framför förslagets ståndpunkt,

anser lagrådet sig böra hemställa, att bestämmelsen i tredje stycket

må ersättas med ett stadgande av innehåll, att den, som mottagit underhållsbidraget,

ej må vara pliktig att till statsverket återgälda vad av allmänna

medel till svaranden utgivits. Oberoende av en dylik bestämmelse

kan naturligtvis skadestånd utgå, där brott förelegat. Ett särskilt stadgande

för detta fall, som väl är tänkbart, men knappast torde förekomma,

synes ej vara erforderligt.

Om vad beträffande tredje stycket ovan hemställts icke vinner bifall,

må erinras, att detsamma ej innehåller någon föreskrift, huruvida

talan får föras mot sådant förordnande av Konungens befallningshavande,

som där avses. Då i andra stycket däremot föreskrives, att talan får

i viss ordning fullföljas mot Konungens befallningshavandes beslut,

som där otnförmäles, synes det ligga närmast att tolka tredje stycket så,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 26 käft. (Nr 33.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

att Konungens befallningshavandes berörda förordnande ej får överklagas.

Motiven lämna icke någon upplysning om vilken lagberedningens mening

varit. För undvikande av ej avsedd tolkning bör stadgandet i nu ifrågavarande

hänseende förtydligas. Skäl att förbjuda klagan hos Konungen

över Konungens befallningshavandes förordnande lärer ej föreligga.

33 §.

Justitierådet Bergman:

Lämpligheten av stadgandet i andra stycket synes mig kunna ifrågasättas.

Lagberedningen framhåller vid 9 §, att det måste anses vara en

fördel för barnet, att dess underhåll för framtiden tryggas därigenom, att

den underhållsskyldige till barnets underhåll utger ett visst kapitalbelopp,

då härigenom undgås de svårigheter och hinder av mångfaldigt slag, som

under loppet av underhållstiden torde möta för realiserandet av barnets

lagbestämda anspråk på underhåll. Dylika svårigheter och hinder lära dock

icke komma att i någon större grad göra sig gällande vid indrivande av

periodiska bidrag hos de personer, vilka äro i tillfälle att utgiva ett kapitalbelopp

en gång för alla. Men även om den av lagberedningen framhållna

fördelen i viss mån måste erkännas, kan densamma knappast anses

så stor, att den uppväger de för barnet ofördelaktiga verkningar, som

kunna bliva en följd därav, att, såsom i 33 § föreslås, ett avtal om utgivande

till barnets underhåll av ett belopp en gång för alla ej får rubbas.

Det lärer kunna befaras, att vid avtalets ingående man kommer att utgå

därifrån, att underhållsskyldigheten upphör, när barnet fyllt femton år, eller

åtminstone icke fortfar längre än till dess barnet uppnått aderton års ålder.

Naturligen kan i regel vid avtalets ingående icke tagas i beräkning några

barnets anlag. Om det framdeles skulle visa sig, att med hänsyn till

barnets anlag detsamma borde erhålla en fortsatt utbildning utöver uppnådda

femton eller aderton år, skulle fadern icke kunna förpliktas att utgiva bidrag

härtill, även om hans ekonomiska ställning vore aldrig så god. Detta kan

icke anses tillfredsställande, helst det säkerligen blir personer i mera burgen

ställning, som komma att använda sig av denna avtalsform. Lagberedningen

befarar, att om lagen även i fråga om dylikt avtal bereder

möjlighet till jämkning, denna möjlighet i de flesta fall skulle avhålla den

underhållsskyldige från avtalets ingående. Denna fruktan anser jag vara

överdriven. Den underhållsskyldige, vilken såsom nämnt i regel befinner

sig i jämförelsevis god ekonomisk ställning, torde icke löpa någon större

risk att under de femton första åren av barnets levnad få lämna något

ytterligare bidrag; och detta förhållande torde, om, såsom antagas kan,

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 33.

hans önskan är att genom avtalets ingående så vitt möjligt avslita förbindelserna

med barnet och dess moder, förmå honom att bortse från möjligheten

att kanske i en avlägsen framtid till barnets fortsatta utbildning

få lämna ytterligare bidrag. Beträffande den föreslagna orubbligheten av

ifrågavarande avtal må härjämte anmärkas, att densamma strider mot den

strävan att hos fadern väcka och stärka känslan av samhörighet med barnet,

som i viss mån ligger till grund för åtskilliga av förslagets bestämmelser.

På grund härav hemställer jag, att andra stycket i 33 § måtte utgå.

Förslaget til! lag om äktenskaplig börd.

2 S.

Lagrådet:

Då i mål, varom här är fråga, modern varken för egen del är part

eller för barnet äger föra talan, synes det icke böra åläggas mannen att

instämma henne. Därest moderns inkallande i rättegången erfordras för

utrednings vinnande, är rätten på grund av stadgandet i 6 § befogad att

härom förordna. I de fall, då målet verkligen är tvistigt och därför i

regel icke kan avgöras vid första rättegångstillfället, torde det i motiven

angivna ändamålet med stadgandet om moderns instämmande eller att

rättegångens slutförande skulle påskyndas knappast i nämnvärd mån vinnas.

Denna verkan av stadgandet torde icke kunna påräknas, utan att det föreskrives,

att jämväl modern skall instämmas inom den i paragrafen stadgade

tid av sex månader. Men i sådant fall skulle en försummelse av mannen

i detta hänseende föranleda, att hans talan icke kunde upptagas till prövning;

och att hans försummelse att instämma modern skulle hava denna

påföljd, kan så mycket mindre vara lämpligt som, på sätt ovan anmärkts,

modem kan på annat sätt inkallas. Härtill kommer, att om, såsom stundom

kan inträffa, det genom de av mannen åberopade och styrkta förhållanden

är uppenbart, att hans talan måste bifallas, det tydligen är onödigt

att inkalla modern.

I anledning härav hemställes, att stadgandet i sista punkten av första

stycket må utgå. Samma skäl tala för uteslutande av motsvarande stadgande

i 5 §.

För det i 2 § omförmälda fallet att å landet ej är rättegångsdag

synes böra stadgas, att domaren skall äga förordna god man att bevaka

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

barnets rätt, intill dess på anmälan av domaren god man av rätten förordnats.

6 §*

Lagrådet:

Liksom skett i lagen om äktenskaps ingående och upplösning och i

förslaget till lag om barn utom äktenskap, synes även i förevarande lagförslag

böra intagas föreskrift därom, att rätten må, där part det begär,

förordna, att målet skall handläggas inom stängda dörrar.

Förslaget till lag om införsel i avlöning, pension eller livränta.

2 §•

Lagrådet:

Enligt förslaget skall ansökan om införsel, i likhet med vad som i

allmänhet gäller beträffande ansökan om utmätning, kunna göras icke blott

skriftligen utan även muntligen. I fråga om utmätning för auktionsfordran,

som omförmäles i 55 § utsökningslagen, är emellertid skriftlig form för

ansökan föreskriven. Grunden för denna föreskrift angives vara, att ärendet

ej förut varit anhängiggjort hos någon myndighet, och att det då är

med god ordning förenligt, att sökanden skriftligen angiver, att och i

vilken omfattning han söker utmätning. Då underhållsbidrag, för vars

gäldande införsel begäres, kan vara bestämt genom skriftligt avtal, som

icke varit föremål för myndighets prövning, torde av enahanda skäl ansökan

om införsel böra göras skriftligen. När införsel sökes på grund

av dom, kan det ock vara av vikt, att sökanden ingiver skriftlig ansökan,

som visar, att det är införsel och icke utmätning, som begäres.

Skriftlig ansökan är även lämplig av det skäl, att sökanden, då införsel

begäres, skall lämna vissa uppgifter. Enligt förslaget skall han lämna

uppgift å den underhållsskyldiges hemvist och anställning. Därjämte bör

han dock uppgiva, för vilken förfluten tid underhållsbidrag är oguldet, ty

härom måste utmätningsmannen äga kännedom, därest den underhållsskyldige

på sätt i 5 § föreskrives vill undvika införsel. Vidare bör i ansökningen

uppgivas, för vilka bidrag införsel begäres. Det kan nämligen

hända t. ex. att sökanden icke vill i hela den utsträckning förslaget i 6 §

medger erhålla införsel för förfallna bidrag.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Atajtfs nåd. proposition nr 33.

77

På grund härav hemställes, att 2 § i nu berörda hånseende fullständigas

och omarbetas.

5 §•

Justitierådet Bergman och regeringsrådet Palmgren:

När i denna paragraf stadgas, att införsel ej må beviljas, där den

underhållsskyldige, förutom annat, betalar förfallet belopp, torde, enligt

vad av motiven synes framgå, med förfallet belopp menas allt, som för

den förflutna tiden av underhållsbidraget är oguldet. Enligt andra stycket

i 6 § må införsel ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit

till betalning tidigare än ett år, innan ansökningen gjordes. Med hänsyn

härtill synes det icke skäligen böra fordras, att den underhållsskyldige för

att förhindra införsels meddelande betalar annat belopp än som förfallit å

sådan tid, att till dess gäldande införsel på grund av ansökningen kan

meddelas. I enlighet härmed bör fördenskull 5 § ändras.

Vinner vad nu anförts avseende, påkallas härav en motsvarande ändring

i 8 §.

Lagrådet:

Då enligt denna paragraf den underhållsskyldige ställer pant eller

borgen, skall han till utmätningsmannen avlämna det pantsatta godset eller

löftesskrift eu. I olikhet med vad som skett i 48 § utsökningslagen innehåller

förevarande paragraf icke bestämmelser om huru utmätningsmannen

skall förfara med panten eller löftesskriften. Har borgen ställts, synes

det naturligast, att då utmätningsmannen till sökanden återställer den dom

eller annan handling, varpå ansökningen grundats, han samtidigt till sökanden

överlämnar löftesskriften. År däremot pant ställd, kan denna icke

utan den underhållsskyldiges medgivande få utlämnas till sökanden, utan

torde panten, därest utmätningsmannen icke vill efter ärendets slutbehandling

behålla densamma i sin vård, böra av utmätningsmannen lämnas i

förvar till annan vederhäftig man, som åtager sig att vårda den. Till 5 §

böra fogas föreskrifter av nu antytt innehåll.

6 §•

Lagrådet:

I motiven framhålles i fråga om fordran på underhållsbidrag förtid,

som redan gått till ända, dels hurusom sådan fordran, då bidragen

icke mera kunna tjäna sin ursprungliga uppgift, i viss mån förlorat ka
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 33.

raktären av underhållsfordran och blivit likställd med vanlig fordran, för

vilken införsel ej kan äga rum, dels att om införsel för förut förfallna

bidrag utan inskränkning medgives, den underhållsskyldige kan komma i

en sådan ställning, att han förlorar arbetslust och vilja att göra rätt för

sig, och att i följd därav möjligheten att utbekomma det löpande underhållet

minskas eller rent av försvinner. Med hänsyn härtill har i förslaget

den begränsning beträffande förfallna underhållsbidrag införts, att införsel

ej må beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit till betalning

tidigare än ett år, innan ansökningen om införsel gjordes. Det

vill emellertid synas, att vederbörligt beaktande av omförmälda synpunkter

bör föranleda en starkare begränsning av införselns verkan i avseende

å förfallna bidragsbelopp. Aven sedan införsel beviljats, kunna nämligen

av olika anledningar så stora rester å underhållsbidragen uppkomma, att

det ej kan vara lämpligt eller billigt, att desamma skola utan begränsning

belasta den underhållsskyldiges lön. Så kan exempelvis bliva fallet,

om efter det införseln börjat tillämpas, den underhållsskyldige under längre

tid varit i saknad av anställning, men sedan åter erhåller sådan, eller om

under en längre tid allenast obetydliga belopp kunnat av lönen innehållas.

Särskilt måste det framstå såsom en opåkallad avvikelse från införselinstitutets

ändamål att betrygga utbekommande av underhåll, om detsamma

skulle kunna användas för uttagande av resterande underhållsbidrag under

lång tid, efter det behovet av underhåll genom den underhållsberät.tigades

död eller eljest upphört. På grund av vad nu anförts hemställes, att i

fråga om införsel till gäldande av underhållsbidrag den begränsning måtte

stadgas, att avlöning .ej må innehållas för bidragsbelopp, som förfallit till

betalning tidigare än ett år, innan innehållandet sker.

O Ö 7

Justitierådet Bergman, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dgberg:

Beträffande ej förfallet underhållsbidrag skall enligt förslaget den

regel gälla, att avlöning ej må innehållas till gäldande av annat bidragsbelopp

än det, som förfaller näst efter innehållandet. Nämnda regel, som

passar för det fall, att avlöningen förfaller tätare än underhållsbidraget,

är däremot ej tillfredsställande, om tiderna för avlöningens utbetalande

inträffa med längre mellanrum än förfallotiderna för underhållsbidraget.

För sådant fall lärer det bliva nödigt att bereda möjlighet till innehållande

av så stor del av den förfallna lönen, som erfordras för gäldande

av samtliga intill nästa avlöningstillfälle förfallande bidragsbelopp. I fråga

om ej förfallet underhållsbidrag synes alltså böra stadgas, att avlöning ej

må innehållas för annat bidragsbelopp än sådant, som förfaller näst efter

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:tn nåd. proposition nr 33.

79

innehållandet, utan så är att flera bidragsbelopp förfalla, innan nästa förfallodag

för avlöningen inträffar, i vilket fall avlöning må innehållas för

samtliga dessa bidragsbelopp.

Till undvikande av besvärliga beräkningar utan motsvarande gagn

torde kunna föreskrivas, att vid uttagande av underhållsbidrag medelst införsel

ränta å förfallna bidragsbelopp ej må beräknas.

7 §•

Justitierådet Bergman:

Genom stadgandet i denna paragraf fillerkännes utmätningsmannen

befogenhet att besluta om jämkning i de vid förordnandet om införsel

meddelade bestämmelserna. I motiven hänvisas allenast till sådana fall,

då av olika anledningar minskning eller höjning bör ske i det belopp,

som enligt förordnandet skall innehållas å den underhållsskyldiges avlöning.

Utmätningsmannen bör dock dessutom kunna besluta ändring i bestämmelserna,

så vitt angår tiden för innehållandet. Detta omfattas även av

det föreslagna stadgandet. Vidare bör emellertid härunder även innefattas

rätt för utmätningsmannen att förordna, att under viss tid eller tills

vidare något innehållande icke skall äga rum. Sjukdom, ökning av den

underhållsskyldiges familj, minskning av avlöningen eller andra omständigheter

kunna vara skälig anledning till beslut om dylik ändring i bestämmelserna.

Då det vid tillämpningen till äventyrs kan uppstå tvekan,

huruvida ett beslut, att innehållande tills vidare icke skall äga rum, är

att hänföra till beslut om jämkning, synes det lämpligt att för vinnande

av större tydlighet stadgandet omredigeras.

Hava sådana förhållanden inträffat, att utmätningsmannen ansett

sig böra förordna, att innehållande tills vidare icke skall äga rum, kan

det mången gång inträffa, att nytt beslut om att innehållande skall göras

icke på derå år, ja kanske aldrig kommer att meddelas. Ett dylikt ärende

kommer eldigt förslaget att alltjämt vara beroende på utmätningsmannens

handläggning och skall av honom redovisas i dagboken. En ändring av

förslaget i denna del synes så mycket hellre böra göras, som det kan befaras,

att den nya lagstiftningen om införsel på grund av ärendenas mängd

och beskaffenhet kommer att ej obetydligt öka utmätningsmännens arbetsbörda.

Om, sedan införsel beviljats, viss tid t. ex. tre år förflutit, under

vilka på grund av utmätningsmannens förordnande avlöning icke innehållits,

synes utmätningsmannen höra få avskriva ärendet från vidare handläggning.

Den underhållsberättigades intresse torde icke kunna sägas

därigenom bliva åsidosatt. Andras sedermera förhållandena, så att avlö
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 33.

ning ånyo kan innehållas, får den underhållsberättigade göra ny ansökan

om införsels beviljande. Om avskrivningsbeslutet bör underrättelse av utmätningsmannen

med posten avsändas till den underhållsberättigade. Jag

hemställer fördenskull, att i förslaget måtte intagas ett stadgande av nu

antytt innehåll.

8 §•

Justitierådet Sjögren:

Huru angeläget det än må vara, att genom införsel i avlöning beredes

effektivitet åt lagstiftningen på förevarande områden, kan det icke

förbises, att det föreslagna tvångsförfarandet betecknar en nödfallsutväg,

som icke bör anlitas i större utsträckning än oundgängligt är. En enstaka

underlåtenhet att betala ett förfallet månadsbidra» skall enligt förslaget

i regel föranleda ett beslut, varigenom införsel beviljas att principiellt

gälla för hela den tid underhållsskyldigheten varar, eller, i det praktiskt

viktigaste fallet, då fråga är om underhåll åt barn utom äktenskap,

för en tid av femton år eller längre. Ett för så lång tid gällande beslut

om införsel i avlöning kan för den, som därav drabbas, medföra svårighet

att behålla en förutvarande anställning eller att vinna en ny. Hos

mången bidragspliktig torde det ock verka nedsättande på självkänslan

samt hämmande på arbetslusten att av ifrågavarande anledning bliva under

en så lång följd av år underkastad utmätningsmans förfoganden. Visserligen

skall, om den underhållsskyldige visar sannolika skäl, att han kommer

att fullgöra sin skyldighet, beslutet om införsel upphävas. Men en

prövning av de skäl, som härutinnan kunna förebringas, blir i de flesta

fall, så länge beslutet om införsel är gällande, mycket vansklig. Utgången

måste i hög grad bliva beroende av utmätningsmannens subjektiva

uppfattning. Anser man sig böra bibehålla utmätningsmannens prövningsrätt,

vilket visserligen med hänsyn till enstaka fall kan vara lämpligt, synes

man dock därjämte böra sörja för att införseln må kunna upphävas,

därest den underhållsskyldige i handling visar, att han vill och kan utan

fortsatta tvångsåtgärder fullgöra sin naturliga skyldighet. Om rätten att

erhålla införsel begränsas till att för varje gång avse en viss kortare tid,

kan det väl inträffa, att efter utgången av en dylik period eu ny ansökan

förr eller senare blir av nöden, men den underhållsskyldige har i allt

fall fått ett tillfälle att själv avgöra, huruvida icke ett godvilligt fullgörande

av skyldigheten är att föredraga. Besväret att ingiva och handlägga

en ny ansökan, där en sådan blir erforderlig, är ringa mot den fördel,

som vinnes, därest i ett avsevärt antal fall en godvillig betalning under

en längre tid kan åvägabringas. Införseln bör, om möjligt, så an
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

81

ordnas, att tvångsförfnrandet under gynnsamma omständigheter kan efter

viss tids förlopp bliva obehövligt. Det kan icke vara lämpligt, om den

uppfattningen far göra sig gällande, att de underhållsbidrag, varom här

är fråga, regelmässigt betalas genom vederbörande utmätningsman. Även

beträdande den, som en gång underlåtit att betala ett förfallet belopp,

måste man sträva därhän, att den frivilliga betalningen blir regel. För

att i någon mån underlätta övergången från tvångsförfarandet till den

frivilliga betalningen synes man höra begränsa tiden för giltigheten av

införselbeslutet exempelvis till två år. Begränsningen bör dock ej vara

ovillkorlig, utan beroende därav, att restantier ej föreligga. 1 enlighet

härmed anser jag mig böra hemställa, att till förevarande stadgande fogas

en bestämmelse av innehåll, att sedan två år förflutit från det införsel

beviljades, utmätningsmannen skall, där förfallna bidragsbelopp guldits,

häva beslutet om införsel, så framt den underhållsskyldige det yrkar.

11 §*

Lagrådet:

På grund av bestämmelserna i denna paragraf kommer utmätningsmannen

att få om händer enskilda tillhöriga medel. Med anledning härav

bör i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i

vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, vidtagas

ändring, så att sådan ersättning må utgå jämväl där utmätningsman

tillgriper och förskingrar medel, som han på grund av bestämmelserna i

nu förevarande lagförslag fått om händer.

14 §.

Lagrådet:

Denna bestämmelse synes i sak allenast innebära, att vad på grund

av beslut om införsel föreskrivits angående avlönings innehållande är bindande

för arbetsgivaren. Genom en utbetalning, som skett i strid mot en

meddelad föreskrift, kan naiurligtvis arbetsgivaren icke befrias från att

erlägga beloppet i enlighet med föreskriften. För den underhållsberättigade

skulle det emellertid medföra en synnerligen stor olägenhet, om han för

utfående av dylikt belopp vore under alla omständigheter nödsakad att i

vanlig rättegång föra talan mot arbetsgivaren. I många fall torde överträdelsen

vara så klar, att beloppet bör kunna utan rättegång uttagas hos

arbetsgivaren medelst utmätning. I anledning härav hemställes, att bestämmelsen

må utbytas mot ett stadgande av innehåll, att där det linnes

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. HG höft. {Kr 33.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

uppenbart, att arbetsgivaren obehörigen utbetalat belopp, som han på grund

av beslut om införsel bort innehålla, utmätningsmannen må äga att hos

''CD O

arbetsgivaren omedelbart genom utmätning uttaga beloppet.

20 §.

Justitierådet Bergman:

Förslagets stadgande om införsel till förmån för fattigvårdssamhälle

är föranlett av det utav fattigvårdslagstiftningskommittén upprättade förslaget

till lag om fattigvården. Under det att i nu gällande fattigvårdsförordning

i fråga om fattigvårdssamhälles rätt till talan mot enskild försörjningspliktig

föreskrift endast finnes beträffande ersättning för redan

lämnad fattigvård, innehåller nyssnämnda förslag stadgande, att om obligatorisk

fattigvård lämnats någon, för vilkens försörjning annan är ansvarig,

och behovet av fattigvård finnes vara stadigvarande, den försörjningsplikti ge

kan åläggas att till fattigvårdssamhället å lämpliga tider, så länge behovet

fortfar, utgiva skäligt bidrag till den försörjningsberättigades underhåll.

Väl uppgives det, att förslaget i denna del ansluter sig till en av fattigvårdsmyndigheterna

redan tillämpad praxis. Men, även om så är förhållandet,

kan det icke vara lämpligt att i nu ifrågasatt ordning meddela

lagbestämmelser om införsel för fattigvårdssamhälles rätt till bidrag av

den försörjningspliktige, innan mot denna praxis svarande föreskrifter

blivit såsom lag antagna. Härjämte är att märka, att, enligt vad av kommitténs

motivering synes framgå, meningen är, att den försörj ningspliktige

skulle förpliktas att utgiva bidragen i förskott, vilket, såsom ovan antytts,

icke torde kunna ske enligt nu gällande fattigvårdsförordning. Slutligen

må anmärkas, att även utan det föreslagna stadgandet i 20 § av nu förevarande

lagförslag fattigvårdssamhälle i många fall kan genom införsel i den

försörjningsskyldiges lön åtminstone i viss mån bereda sig säkerhet för

samhället tillkommande ersättning för åt den försörjningsberättigade lämnad

fattigvård. Har denne genom rättens eller domarens beslut eller skriftligt,

av två personer bevittnat avtal fått sig tillerkänt underhållsbidrag av den

försörj ningspliktige, kan, därest den försörj ningsberättigade av samhället

åtnjuter full försörjning, som icke är tillfällig, fattigvårdssamhället såsom

målsman för denne söka införsel i den försörjningspliktiges avlöning; och

vad sålunda inflyter äger samhället använda för att erhålla ersättning för

den lämnade fattigvården. Har underhållsbidrag icke blivit i nyssnämnda

ordning bestämt, kan när lagstadgad underhållsskyldighet förefinnes, fattigvårdssamhället

på grund av sitt målsmanskap vidtaga åtgärder för att få

den försörjningsskyldige förpliktad att utgiva underhållsbidrag. På grund

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. MajUs nåd. proposition nr Sd.

härav hemställes, att vad ifrågavarande paragraf innehåller om införsel för

bidrag till fattigvårdssamhälle må utgå.

Justitieråden Sjögren och Dyberq:

Så vitt detta stadgande avser att utsträcka användningen av införsel

att gälla jämväl till förmån för fattigvårdssamhälle, är stadgandet byggt

på det av fattigvårdslagstiftningskommittén upprättade förslaget till lag

om fattigvården. Vid sådant förhållande måste det möta svårigheter att,

innan sistnämnda förslag blivit upphöjt till lag, meddela bestämmelser om

införsels användande i berörda utsträckning. De villkor, varunder detta

bör äga rum, måste angivas i lagen. I de fall, där rätten till underhåll

kan av den underhålIsberättigade själv göras gällande och sålunda fråga

icke är om ersättning för lämnad fattigvård, synes denna rätt icke

böra överflyttas på det fattigvårdssamhälle, som bidrager till försörjningen.

Åtminstone måste i lagen om fattigvård närmare angivas de förutsättningar,

varunder i angivna fall fattigvårdssamhället må kunna övertaga den

underhållsberättigades anspråk mot den underhållsskyldige. Då utredning

härutinnan saknas, synes med användningen av införsel till förmån för

fattigvårdssamhälle böra anstå, tills frågan härom kan komma under bedömande

i samband med den nya fattigvårdslagstiftningen. På grund

härav hemställes, att stadgandet om införsel till förmån för fattigvårdssamhälle

må utgå.

Regeringsrådet Palmgren:

Då med förslaget om rätt för fattigvårdssamhälle att erhålla införsel

för utbekommande av bidrag till försörjning, som samhället fått bestrida,

avses allenast utgifter för den framtida försörjningen, men uttrycket

bidrag i lagförslaget eljest begagnas även för att beteckna underhållskostnad

under förfluten tid, torde en ändrad avfattning av förevarande

paragraf härutinnan vara av nöden.

Lagrådet:

Vidkommande införsel för skadestånd av i 20 § omförmäld art kan

anmärkas, att i rättsligt hänseende ett anspråk å dylikt skadestånd är av

väsentligen annan beskaffenhet än den rätt till underhållsbidrag, varom i

övrigt här är fråga. Tillräckliga skäl torde icke föreligga att i avseende

å dylikt skadestånd skapa ett exekutionsprivilegium av så utomordentlig

art som införsel. Exempelvis i följd av misshandelsbrott kunna ännu mer

ömmande skadeståndsanspråk uppstå, för vilka ett dylikt privilegium icke

ifrågasatts. I anledning härav hemställes, att vad i denna paragraf är

stadgat om införsel för skadestånd må utgå.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

Förslaget till lag om förbud för vissa underhåilsskyldiga att avflytta

från riket.

1 §•

Lagrådet:

Då barnet uppnått femton år, synes hinder icke böra möta för den

underhållsskyldige att avflytta från riket, ändock att underhållsbidrag,

som tidigare förfallit, återstå oguldna. Till förekommande av misstolkning

härutinnan torde a\fattningen av stadgandet i första stycket böra förtydligas.

Det synes nödvändigt, att i första stycket utsättes, hos vilken överesekutor

pant eller borgen bör ställas, och torde i detta hänseende böra

föreskrivas, att säkerheten skall ställas hos överexekutor i den ort, där

den underhållsskyldige har sitt hemvist.

Därjämte bör det lämpligen föreskrivas skyldighet för överexekutor,

därest den underhållsberättigades hemvist är känt’ att till denne med

posten avsända underrättelse därom, att säkerhet blivit ställd.

Justitieråden Bergman, Sjögren och Dyberg:

Om, på sätt vid 20 § av förslaget till lag om införsel i avlöning,

pension eller livränta hemställts, vad i nämnda paragraf stadgas om införsel

till förmån för fattigvårdssamhälle uteslutes, bör jämväl andra

stycket i nu förevarande paragraf utgå.

2 §•

Justitieråden Sjögren och Dyberg:

Därest, på sätt vid 3 § hemställes, bestämmelsen om rätt för fångvårdsstyrelse

att begära avflyttningsförbud kommer att utgå, torde icke föreligga

tillräckligt skäl för bibehållande av här meddelad föreskrift om fattigvårdsstyrelses

hörande över ansökan, som i första stycket omlörmäles.

3 §•

Justitieråden Sjögren och Dyberg:

Frågan om fattigvårdsstyrelses rätt att begära avflyttningsförbud

synes böra avgöras törst i samband med den nya fattigvårdslagstiftningen.

De villkor måste närmare angivas, varunder fattigvårdsstyrelsen må i be
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

85

rörda hänseende kunna föra talan. Sådan talan torde i allt fall icke utan

inskränkning kunna tillerkännas fångvårdsstyrelse. Den begränsning, som

sålunda är påkallad, förutsätter eu utredning, som icke nu föreligger. 1

anledning härav hemställes, att vad i första stycket stadgas om fångvårdsstyrelse

må utgå.

4 §.

Lagrådet:

När ansökan om avflyttningsförbud ej av utmätningsmannen bifallits,

bör överexekutor vid klagan häröver kunna i avbidan på den undcrhållsskyldiges

yttrande över besvären utfärda förbud att gälla tills vidare

och intill dess ärendet av överexekutor slutligen prövats. Ett tillägg

härom torde efter mönstret av stadgandet i 194 § utsökningsla^en höra

göras.

5 §‘

Lagrådet:

I enlighet med vad ovan beträffande första stycket av 1 § erinrats

därom, att förbudet bör gälla endast till förmån för barn under femton

år, ändock att underhållsbidrag, som tidigare förfallit, återstå oguldna,

synes i 5 § upphävandet av ett enligt 3 § utfärdat avflyttningsförbud icke

böra göras beroende därav, att bidragsplikten, sådan den bestäints att

utgå till barn under femton år, upphört, utan endast därav, att barnet

fyllt femton år. Då emellertid jämväl andra än de i paragrafen omförmälda

fallen finnas, i vilka förbudet bör kunna upphävas, synes det

riktigast, att åt paragrafen gives en mera allmänt hållen avfattning av

det huvudsakliga innehåll, att därest den, för vilken avflyttningsförbud

utfärdats, visar, att de omständigheter, som föranlett förbudet, ej vidare

äro för handen, förbudet skall av överexekutor upphävas.

8 §•

Justitierådet Sjögren, regeringsrådet Palmgren och justitierådet

Dyberg:

Då begäran om avflyttningsförbud icke må bifallas, med mindre fara

är för handen, att den underhållsskyldige avflyttar från riket utan att hava

ställt säkerhet som i 1 § sägs, samt talan mot överexekutors beslut, varigenom

sådan begäran bifallits, får fullföljas till hovrätt och därifrån till

högsta domstolen, synes det onödigt att medgiva, att frågan, huruvida

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

sådan fara är för handen, jämväl må upptagas vid underrätt för att måhända

åter fullföljas till hovrätt och högsta domstolen. Det finnes tydligen

blott ringa utsikt att medelst vittnesförhör vid domstol kunna ådaga
O

O O

lägga, att den fara, som vid ärendets första handläggning på grund av då

befintligt bevismaterial antogs föreligga, var endast skenbar; den till domstol

instämda talan blir regelmässigt utan åsyftat resultat. Då en återgång

av förbudet lärer kunna ernås endast i ett försvinnande fåtal fåll, och

det gagn, som den underhållsskyldige kan hava av återgången, måste

skattas ytterst ringa, enär det allmänna förbudet i 1 § kvarstår, synes

ärendet icke böra dragas under domstols prövning i annan ordning än

genom besvär över överexekutors utslag. Stadgandet i 8 § torde därför

böra utgå.

10 §.

Lagrådet:

Av lagtexten framgår ej med tillräcklig tydlighet, huruvida bestämmelsen

i första stycket skall avse jämväl förfallna bidragsbelopp. År bidragsplikten

bestämd genom domarens eller rättens beslut, vore det

oegentligt, att frågan om utgivande av redan förfallna bidragsbelopp

skulle kunna genom ett med lagsökning likartat förfarande göras till föremål

för överexekutors prövning och beslut. Att anlita överexekutor för

uttagande av dylika bidragsbelopp skulle för övrigt innebära en onödig

omgång, då verkställighet av domarens eller rättens beslut i denna del

kan av den berättigade påkallas omedelbart hos utmätningsman. Vad nu

sagts gäller jämväl beträdande bidragsbelopp, som den underhållsskyldige

redan av överexekutor i lagsökningsväg förpliktats utgiva. I det fall att

bidragsplikten grundas å avtal, som ej varit föremål för domstols eller

överexekutors prövning, kunna förfallna bidragsbelopp utsökas genom lagsökning

i vanlig ordning och behöva således icke inbegripas under det

särskilda förfarande, som nu är i fråga. Detta förfarande synes böra vara

inskränkt till att avse allenast icke förfallna bidragsbelopp.

För vinnande av tydlighet i nu berörda avseende och med hänsyn

till bestämmelsen i tredje stycket, att influtna medel skola, i den mån

bidraget förfaller, tillhandahållas den berättigade, torde åt stadgandet i

första stycket böra, med någon jämkning av detsamma även i övrigt, givas

det innehåll, att om underhållsskyldig avflyttat från riket utan att hava

ställt säkerhet, som i 1 § sägs, eller blivit därifrån befriad eller fara är

för handen, att han avflyttar utan att hava fullgjort honom åliggande skyldighet

att ställa säkerhet, överexekutor skall äga att på yrkande av den

underhållsberättigade förplikta den underhållsskyldige att till överexekutor

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ;18.

87

genast inbetala kapitalvärdet av den del av underhållsbidraget, som vid

betalningstiden icke är förfallen.

I lagen synes böra stadgas, efter vilken räntefot kapitalvärdet skall

beräknas.

Ä mål, som sålunda anhängiggöres hos överexekutor, torde bestämmelserna

om lagsökning i allt huvudsakligt kunna göras tillämpliga. Detta

gäller icke blott beträffande målets handläggning och klagan över överexekutors

beslut utan även i fråga om vilken överexekutor som skall vara

behörig att taga befattning med målet. Därest målet varder såsom tvistigt

till domstol förvisat, synes giltigt skäl ej föreligga att på sätt i förslaget

skett begränsa domstolens prövningsrätt, utan torde domstolen böra avgöra

målet i hela dess vidd. I enlighet med nu uttalade uppfattning hemställes

om sådan ändring av andra stycket, att detsamma allenast kommer att

innehålla den föreskriften, att beträffande ifrågavarande mål skall i tilllämpliga

delar gälla vad om lagsökning för gäld är stadgat. Utan särskilt

stadgande lärer då vara klart, att där målet blivit såsom tvistigt förvisat

till domstol och den underhållsberättigade därstädes vunnit sin talan, det

ankommer på den underhållsberättigade att ingiva domstolens utslag till

överexekutor för verkställighet.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § 4:o) och !7:o) i lagen den

26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Lagrådet:

Sista stycket i fjärde momentet, vars införande med hänsyn till lydelsen

av andra stycket strängt taget icke torde vara behövligt, bör, om

det bibehålies, underkastas någon jämkning, därest vad lagrådet föreslagit

vid första stycket av 32 § i förslaget till lag om barn utom äktenskap

vinner bifall.

Förslaget till lag om adoption.

1 §-

Justitierådet Sjögren:

I förslaget saknas motsvarighet till det i främmande lagar regel
o

o o o

mässigt för adoption föreskrivna villkor, att en viss åldersskillnad förefinnes

mellan adoptanten och den, som adopteras. I motiven anföres, att

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

det lärer kunna förväntas, det domstolen skall utan särskild föreskrift taga

behörig hänsyn till åldersskillnad. För att tillämpningen må bliva likformig

och till undvikande av ett för den allmänna uppfattningen stötande

resuliat, som kan tänkas uppstå genom frånvaron av en för domstolarna

bindande föreskrift, torde det dock vara lämpligt, att en bestämd åldersskillnad

föreskrives i lagen, med rätt för Konungen att därifrån meddela

dispens. Det bör beaktas, att då adoptionsfrågan enligt förslaget skall

handläggas av underrätterna, möjlighet i regel saknas att vinna rättelse,

om ansökan bifallits. I fråga om en så viktig, för hela rättsinstitutet

grundläggande förutsättning som förhandenvaron'' av en viss åldersskillnad

bör man icke vara hänvisad till underrätternas växlande praxis. Det

norska förslaget, som jämväl saknar stadgande om viss åldersskillnad såsom

villkor för adoption, har i stället i sin senaste form uppställt andra villkor,

som synas lämna en tillräcklig garanti jämväl för åldersskillnad. Och då

såväl enligt det norska som enligt det danska förslaget adoptions beviljande

ankommer på regeringen, ligger häri i allt fall en garanti för

en enhetlig praxis. Med det svenska förslagets ståndpunkt åter torde

bäst överensstämma att meddela ett stadgande i lagen. Åldersskillnaden

synes böra sättas till minst femton år. I enlighet härmed hemställes, att

i detta simmanhang må införas en föreskrift av innehåll, att, där adoptnnten

ej är minst femton år äldre än den, som skall adopteras, adoption

ej må beviljas, med mindre Konungen funnit skäligt tillåta, att adoption

ändock må äga rum.

Regeringsrådet Palmgren:

Prövningen av ansökan om tillstånd att antaga adoptivbarn har i

förslaget överlämnats åt domstolarna. Det synes mig likväl kunna med

skäl ifrågasättas, huruvida en sådan anordning vore den bästa. Om man

också, vad den allmänna kompetensen angår, obetingat med lagberedningen

medgiver, att domstolarna skulle kunna fullt tillfredsställande fullgöra

ifrågavarande uppdrag, lärer det dock vara otvivelaktigt, att det bedömande,

varom här är fråga, är av en avgjort annan beskaffenhet än det,

som eljest anses böra tillkomma domstolarna. Endast med något enstaka

undantag, huvudsakligen på förrnynderskapsväsendets område, torde de

ärenden, som anvisats våra domstolar till avgörande, vara av den art, att

domstolarna i dem äga företaga eu sådan skälighetsprövning som i förevarande

fall skall äga rum. En prövning av sistnämnda slag synes mig

följdriktigt böra uppdragas åt administrativ myndighet. Då lagberedningen

i sin motivering såsom skäl för adoptionsäreudenas hänskjutande till

domstolarna anför, att det gäller fastställande av privata rättigheter, lärer

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

däremot kunna invändas, att det här näppeligen är fråga om fastställande

av privata rättigheter, utan om tilldelande därav, något som väl bör bero

på administrativ myndighet. Såsom förut blivit inom lagrådet anmärkt,

måste vidare, om adoptionsfrågan skall handläggas av domstolarna, behandlingen

bliva beroende av eu växlande praxis, och något annat kan ej heller

gärna bliva fallet, om handläggningen överlämnas till mer än trehundra

underrätter, utan att annat än undantagsvis komma under högre domstols

prövning. Det ofta åberopade skälet för måls hänvisande till domstolarna,

att vittnesbevisning kan vara av nöden, torde här sakna giltighet, då i förevarande

ärenden vittnens avhörande på ed knappast kan ifrågakomma. Härtill

kommer den för de intresserade säkerligen i många fall stötande offentlighet,

som vid handläggning inför domstol skulle bliva en följd av den

domstolen ålagda utredningen, om adoptionen lämpligen må äga rum.

Så vitt jag kan finna, bör därför prövningen av ansökan om tillstånd

till adoption och om hävande av adoption på grund av därom träffat

avtal, i nära överensstämmelse med vad de norska och danska förslagen

innehålla, tillkomma Konungen. Genom vederbörande underordnade myndigheter

skulle i sådant fall säkerligen kunna vinnas all den utredning, som

för prövningen vore erforderlig. Om det kan antagas, att adoptionsärendena

komma att uppgå till så stort antal, att deras handläggning skulle

över hövan öka statsrådets arbetsbörda, kunde handläggningen överlämnas

åt Konungens befallningshavande, med rätt för vederbörande att i vanlig ordning

anföra besvär hos Konungen. En dylik anordning skulle visserligen

även möta betänkligheter men vore dock enligt min mening att ur ovan

angivna synpunkter föredraga framför domstolsbehandling.

Vad beträffar fråga om hävande av adoption i annat fall än då därom

träffats överenskommelse, lärer det vara uppenbart, att sådan fråga,

likaledes i överensstämmelse med de norska och danska förslagen, bör

hänskjutas till domstol.

2 §•

Justitierådet Bergman och regeringsrådet Palmgren:

Uti 2 § stadgas såsom regel, att omyndig förklarad ej må antaga

adoptivbarn. Till stöd för detta stadgande har lagberedningen åberopat

den stora och omfattande betydelse, som adoptionen har för adoptanten,

ävensom den omständigheten att det om en omyndig förklarad person i

allmänhet må kunna antagas, att han är föga skickad att åtaga sig de

mångahanda förpliktelser, som adoptionen medför, särskilt då den, som

adopteras, är minderårig. Ett undantag från regeln har lagberedningen

dock ansett böra göras för det fall, att omyndig förklarad vill adoptera

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 26 käft. (ATr 33). 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung}. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

gemensamt med myndig make och förmyndaren samtycker därtill. Även

för ett annat fall torde emellertid undantag böra göras. Det synes nämligen

icke böra vara förbjudet för en omyndig förklarad person att adoptera sitt eget

barn utom äktenskap, även om nyssnämnda i förslaget angivna fall icke

är för handen. Enligt 1 § är det medgivet, att till adoptivbarn må antagas

jämväl adoptantens barn utom äktenskap. Härigenom öppnas, såsom

lagberedningen framhåller, möjlighet för en väsentlig förbättring i många

fall av de oäkta barnens beklagansvärda ställning. Särskilt behov att bereda

en sådan möjlighet, säger lagberedningen, tinnes hos oss, som ej veta

av annan legitimation än genom efterföljande äktenskap. I den skrivelse,

varigenom riksdagen tog initiativ till lagstiftning om adoption, framhölls

även behovet av att utsträcka legitimationsrätten. Det åberopades i sådant

hänseende, att fall kunde inträffa, då en fader, som önskade, att hans

utom äktenskapet födda barn måtte erhålla ställningen såsom äkta barn,

icke kunde uppfylla denna fordran, till exempel då kvinnan vore död

eller förlorat förståndets bruk. Förhållanden kunde även tänkas, då möjligheten

av ett äktenskap icke vore utesluten, men sådant i allt fall icke

vore tillrådligt, såsom då kvinnan vore förfallen till sedeslöshet eller

dryckenskap. Lagberedningen framhåller, att om det nu medgives att

adoptera eget barn utom äktenskap, försvinner till stor del behovet att legitimera

sådant barn annorledes än genom äktenskap, enär barnet genom adoptionen

i stort sett får samma ställning, som om det legitimerades. Lagberedningen

har icke heller sedermera vid behandlingen av lagstiftningen

rörande barn utom äktenskap föreslagit införandet av något nytt sätt för

legitimation. De skäl, som sålunda anförts för rätten att adoptera eget

barn utom äktenskap, vilka ansetts äga giltighet, även om dessa barns

ställning genom den nya lagstiftningen varder i väsentlig grad förbättrad

torde gälla, jämväl när adoptanten är omyndig förklarad; och vad av lagberedningen

anförts till stöd för regeln, att dylik person ej må antaga

adoptivbarn, synes allenast böra föranleda, att då ansökan om adoption

göres av omyndig förklarad, rätten kanske i vissa fall finner adoptionen

icke lända till gagn för barnet och fördenskull avslår ansökningen. För

bifall till ansökningen bör naturligtvis, liksom i det uti 2 § angivna

fallet, fordras samtycke av förmyndaren. På grund härav hemställes, att 2 §

måtte ändras i nu antytt avseende.

3 §•

Justitierådet Bergman och regeringsrådet Palmgren:

Yad vid 2 § anförts beträffande adoption av eget barn utom äktenskap

såsom ersättning för legitimation av detsamma synes böra föranleda

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

91

en ändring jämväl i 3 §. Enligt denna paragraf kan mannen icke annorledes

än gemensamt med sin hustru adoptera sitt utom äktenskap födda

barn, därest ej det egendomliga fallet skulle föreligga, att hustrun före

äktenskapet antagit barnet såsom sitt adoptivbarn. Aven eljest synes det

dock icke böra vara i lagen förbjudet för mannen att ensam adoptera sitt

utom äktenskap födda barn, under förutsättning att hustrun samtycker

därtill. Enligt lagberedningens förslag till lag om barn utom äktenskap

har dylikt barn, därest det ej är avlat i trolovning eller legitimerats genom

efterföljande trolovning, icke arvsrätt efter fadern, och det bör icke

vara denne förmenat att genom barnets adoption bereda detsamma denna

förmån och även i övrigt giva det den bättre ställning, som det genom

adoptionen skulle kunna erhålla. I allmänhet torde nog, om hustrun icke

har något emot, att mannen adopterar barnet hon även själv adoptera detsamma,

men det kan dock förekomma fall, då hustrun väl icke vill motsätta

sig, att mannen adopterar, men icke önskar, att hennes egendom skall

genom arv övergå på barnet, och därför icke vill själv adoptera detsamma.

Med stöd av det anförda hemställes, att andra punkten i 3 § så ändras,

att ena maken däri tillerkännes rätt att med den andras samtycke adoptera

sitt barn utom äktenskap.

5 §•

Justitierådet Sjögren och regeringsrådet Palmgren:

Då enligt allmänna rättsgrundsatser adoptionen kan förklaras overksam,

därest ett samtycke, som lagen fordrat, visas vara ogiltigt på grund

av tvång eller förledande eller i följd av bristande uppfattning av adoptionens

rättsliga innebörd, synes det vara nödigt att höja den åldersgräns,

varom här förmäles, till femton år. Detta utesluter icke, att rätten

söker inhämta upplysning jämväl om ett yngre barns personliga ställning

till adoptionsfrågan och vid prövning av ärendet fäster vederbörlig vikt

vid de upplysningar, som härutinnan kunna vinnas. Men ett samtycke,

som i rättsligt avseende är bindande, synes kräva en högre ålder än

tolv år.

6 §‘

Lagrådet:

För adoption av den, som på grund av sin ålder är omyndig, kräves

enligt andra stycket, om föräldrarna vunnit hemskillnad eller deras äktenskap

är upplöst, samtycke allenast av den av föräldrarna, som har vårdnaden

om barnet. Om det ock må vara befogat, att när makar blivit i

äktenskapet skilda, adoption av deras barn må kunna ske utan samtycke

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

av den av föräldrarna, som ej har vårdnaden om barnet, synes man dock

hava gått för långt, då i detta avseende hemskillnad likställts med äktenskapsskillnad.

Det är ingalunda säkert, att hemskillnad alltid skall

leda till äktenskapets upplösning. Tvärtom måste det antagas stundom

bliva fallet, att makar, som vunnit hemskillnad, önska försona sig med

varandra och åter upptaga sammanlevnaden. Vid sådant förhållande kan

det ej vara riktigt, att innan hemskillnaden lett till äktenskapets upplösning,

adoption av makarnas barn skall kunna ske mot den ena makens

vilja. Detta synes innebära ett alltför stort ingrepp i dennes rätt och

vara ägnat att motverka en önskvärd försoning mellan makarna. Skulle i

något fall under bestående hemskillnad den av makarna, som ej har vårdnaden

om barnet, i illojalt syfte motsätta sig en ifrågasatt adoption av

detsamma, må hellre adoptionen anstå, till dess äktenskapet hunnit upplösas.

Adoptionsfrågan lärer ej kunna vara så brådskande, att icke denna

tidpunkt kan inväntas. På grund av vad sålunda anförts hemställes, att

vad i andra stycket säges om hemskillnad måtte utgå.

9 §•

Justitieråden Bergman, Sjögren och Dyberg:

En föreskrift, varigenom rätten hänvisas att för utrednings vinnande

anlita allmän åklagare, synes mindre lämplig och dessutom obehövlig.

Undersökning av de förhållanden, som kunna inverka på rättens prövning

av adoptionsärendet, måste anses väsentligen falla utom ifrågavarande

tjänstemäns verksamhetsområde. Genom ett av rätten anbefallt ingripande

från allinänne åklagarens sida kan lätteligen den föreställningen uppstå,

att anledning finnes att antaga, att sökanden med hänsyn till personliga

egenskaper eller levnadsförhållanden icke är lämplig såsom adoptant. Men

det tillhör närmast sökanden själv att om sin person och sina levnadsvillkor

meddela och styrka sådana uppgifter, att rätten finner sig övertygad

om adoptionens lämplighet. Genom intyg av präst eller annan

tjänsteman i orten, ordförande i kommunalstämma, ordförande eller ledamot

av kommunalnämnd eller andra trovärdiga personer kan sökanden

styrka sin behörighet. För vinnande av fullständig utredning härutinnan

bör rätten, där så erfordras, meddela sökanden anvisningar och lämna

honom rådrum att fylla vad som brister. Kan sökanden icke fullgöra vad

rätten härvid föreskriver, lärer icke mycket vinnas genom en av allmän

åklagare föranstaltad undersökning. I barnavårdsnämndens yttrande bör

för övrigt rätten i regel kunna erhålla ett tillräckligt stöd för sitt omdöme

rörande giltigheten av de skäl, som sökanden förebragt. Med hänsyn

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 33.

9a

till vad sålunda anförts hemställes, att vad i 9 § föreskrivits om allmän

åklagares anlitande må utgå.

10 §*

J ustitierådet Sjögren:

I första punkten gives en antydan därom, att adoptanten kan hava

givit eller utfäst vederlag. Ett sådant vederlag kan svårligen uppfattas

annorledes än såsom en ersättning åt barnets föräldrar för deras avstående

av föräldramakten. Men lagen synes icke böra giva uttryck åt den uppfattning,

att föräldramakt kan avstås mot vederlag i penningar. Giltigheten

härav bör, då frågan dragés inför domstol, prövas efter allmänna

rättsgrundsatser. Endast frågan, huruvida ett dylikt vederlag, där det

någon gång skulle förekomma, må hindra adoptionen, bör i detta sammanhang

utgöra föremål för rättens prövning, men rättens plikt att företaga

en sådan prövning följer av dess skyldighet att kontrollera den allsidiga utredning,

som skall föregå beslutet om adoption. En särskild föreskrift om

undersökning i berörda hänseende är därför obehövlig. En sådan föreskrift

kan också lätt föranleda den missuppfattning, att rätten, därest den

bifallit adoptionsansökan, ändock att veterligen sådant vederlag blivit givet

eller utfäst, också godkänt vederlagets rättsgiltighet. I anledning härav

hemställes, att vad stadgandet innehåller om vederlag åt adoptantens medkontrahent

må utgå.

13 §.

Justitieråden Bergman, Sjögren och Dgberg:

Föreskrifterna i denna paragraf synas böra något närmare utvecklas,

så att därav jämväl framgår, såväl att adoptantens försörjningsplikt emot

adoptivbarnet skall tagas i anspråk framför de naturliga föräldrarnas, som

ock att adoptivbarnets försörjningsplikt mot de naturliga föräldrarna, oaktat

adoptionen, kvarstår vid sidan av dess försörjningsplikt mot adoptanten.

Tillika må anmärkas, att för stadgandet i andra punkten om rätt för adoptanten

att erhålla fastställt bidrag till barnets underhåll tillräckliga skäl ej

synas föreligga. I överensstämmelse med adoptionens natur och ändamål

torde lagen böra utgå från den förutsättning, att adoptanten i regel åtager

sig att med egna medel bestrida kostnaden för adoptivbarnets underhåll

och uppfostran, samt att sålunda den underhållsskyldighet, som förut ålegat

barnets föräldrar, icke av adoptanten må tagas i anspråk såsom bidrag till

försörjningspliktens fullgörande. Endast på grund av särskilt avtal bör ett

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

bidrag av sagda art utgå till adoptanten. Göres i enlighet härmed ändring

i förslaget, påkallas därav jämkning i övergångsbestämmelserna.

Därest stadgandet om rätt för adoptanten att erhålla fastställt bidrag

till barnets underhåll icke uteslutes, lärer det vara nödigt, att nämnda

stadgande förtydligas i vissa hänseenden. Så kan det anses tvivelaktigt,

huruvida meningen är, att genom adoptionen rätten till underhållsbidraget

skall, såsom lagtexten synes antyda, övergå från att vara en rätt för barnet

till att bliva en rätt för adoptanten. Likaså synes det tvivelaktigt, huruvida

genom adoptionen den underhållsskyldiges rätt att jämlikt 33 § av förslaget

till lag om barn utom äktenskap erhålla nedsättning av bidraget skall upphöra,

samt huruvida rätt till införsel i avlöning, pension eller livränta jämte

rätt att utverka förbud att avflytta från riket skall vara förenad med den rätt

till underhållsbidrag, som må tillkomma adoptanten. Om meningen är att

i dessa fall hävda den för adoptanten förmånligare tolkningen av stadgandets

innebörd, synes en sådan tolkning kunna medföra en viss, icke ringa,

obillighet mot barnets naturlige fader, för vilken det icke bör vara likgiltigt,

huruvida bidraget utgår till hans barn eller till adoptanten.

‘20 §.

Justitieråden Bergman, Sjögren och Dyberg:

Då det åliggande att tillvarataga adoptivbarns intresse, som här lämnats

allmän åklagare, synes bättre stå tillsammans med de uppgifter, vilka

i allmänhet tillkomma barnavårdsnämnd, än med allmän åklagares tjänsteverksamhet

i övrigt, hemställes, att i andra stycket barnavårdsnämnd insattes

i stället för allmän åklagare.

23 §.

Lagrådet:

Denna paragraf torde böra fullständigas därhän, att om den, mot

vilken ansökningen är riktad, befinner sig på okänd ort, god man skall av

domstolen förordnas att i ärendet bevaka hans rätt. Då ansökan om adoptivförhållandes

hävande icke lärer kunna bifallas, utan att den andra parten

i adoptivförhållandet fått tillfälle att yttra sig över ansökningen, kan det

vara synnerligen angeläget, att god man varder förordnad i det fall, att

adoptant gör framställning om hävande på den grund att sådan omständighet,

som avses *i 21 §, föreligger emot adoptivbarnet, samt detta avvikit,

utan att kännedom kan vinnas om dess vistelseort. Och upphävande

av adoptivförhållandet har i sådan händelse särskilt den betydelsen för

adoptanten, att han icke därförutan kan genom testamente förfoga över

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung i. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

den egendom, som eljest måst förbehållas åt adoptivbarnet. Fall kan möjligen

även förekomma, då adoptivbarnet har anledning att yrka hävande

och adoptanten begivit sig till okänd ort.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.

Lagrådet:

Sedan förevarande lagförslag blivit remitterat till lagrådet, har den

17 juni 1916 utfärdats lag om försäkring för olycksfall i arbete, vilken skall

träda i kraft den 1 januari 1918. Då genom denna lag lagen den 5 juli

1901 blivit upphävd, förfaller frågan om ändring av sistnämnda lag. 1

stället påkallas av förslaget till lag om adoption ändring i 7 § i omförinälda

lag av den 17 juni 1916.

Förslaget till lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen.

14 KAP.

37 §.

Lagrådet:

Då jämväl i 16 kap. 12 § förekommer hänvisning till 14 kap. 35 §,.

bör nämnda hänvisning ändras i likhet med vad i nu förevarande paragraf

ägt rum.

Övriga lagförslag.

Lagrådet:

Övriga remitterade lagförslag finner lagrådet icke föranleda någon

O O O Ö O

anmärkning.

Förutom i de författningar, uti vilka enligt de remitterade förslagen

ändringar föreslås, torde i anledning av förslaget till lag om adoption

ändring böra göras i 17 § av lagen den 30 juni 1913 angående allmän

pensionsförsäkring.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 33.

Utdrag av protokollet över jvstitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

lördagen den 20 januari 1917.

Närvarande:''

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets

utlåtande över de genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 april 1916

till lagrådet remitterade förslag till

1) lag om barn utom äktenskap;

2) Jag om äktenskaplig börd;

3) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps ingående

och upplösning;

4) lag om införsel i avlöning, pension eller livränta;

5) lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket;

6) lag om ändrad lydelse av 2 § 4:o) och 17:o) i lagen den 26 maj

1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

7) lag om adoption;

8) lag, innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock

till 1 kap. 6 § rättegångsbalken;

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t» nåd. proposition nr 33.

97

9) lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen;

10) lag om ändrad lydelse av 4 och 6 §§ i lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete;

11) lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen;

12) lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen; samt

13) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober

1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning.

Departementschefen anförde:

»Beträffande tillkomsten av förevarande lagförslag torde jag till en

början få erinra om Eders Kungl. Maj:ts beslut den 3 december 1909,

att lagberedningen skulle företaga omarbetning av giftermålsbalken med

tillhörande författningar samt de delar av ärvdabalken, som kunde böra i

sammanhang därmed behandlas. Den 31 december 1909 förordnade Eders

Kungl. Maj:t, att till lagberedningen skulle för att tagas i övervägande

vid fullgörande av det lagberedningen sålunda meddelade uppdrag överlämnas,

bland annat, riksdagens skrivelse den 3 mars 1908 angående lagstiftning

om adoption. Eders Kungl. Maj:t, som under år 1909 jämväl

tog initiativ till ett för Sverige, Danmark och Norge gemensamt lagstiftningsarbete

å familjerättens område, förordnade genom beslut den 9 juni

1911, att deltagandet för Sverige i det gemensamma lagstiftningsarbetet

finge avse, bland annat, även frågan om adoption. Lagberedningen har

haft att vid uppgörande av förslag till lagstiftning i detta ämne samverka

med danska och norska kominitterade för åstadkommande av så vitt möjligt

överensstämmande lagförslag. På hösten 1913 avgåvo lagberedningen och

de danska och norska kominitterade förslag till lagar om adoption, vilka

förslag i allt väsentligt överensstämma med varandra. Samtidigt överlämnade

lagberedningen jämväl vissa med förslaget till lag om adoption

sammanhörande lagförslag.

I en till Eders Kungl. Maj:t ingiven, i december 1910 dagtecknad

petition från invånare i Stockholms stad och län hemställdes, att lagberedningen

och den för utarbetande av förslag till förändrad lagstiftning angående

fattigvården in. in. tillsatta kommitté måtte erhålla uppdrag att

avgiva särskilda förslag dels till lagstiftning, som på effektivt sätt tillgodosåge

utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning,

dels ock till lagstiftning angående mera effektiva bestämmelser mot gifta

familjeförsörjare, som försummade sin försörjningsplikt. Enligt Eders

Kungl. Maj:ts beslut den 10 februari 1911 överlämnades denna petition

till lagberedningen och nämnda kommitté att tagas i övervägande vid fullgörande

av dem givna uppdrag, med förordnande att lagberedningen och

kommittén skulle undersöka, huruvida de ämnen, som i petitionen avsåges,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 26 käft. (År 33.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

jKung!. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

kunde särskilt för sig behandlas, och, därest sådan behandling funnes

hunna äga ruin, snarast möjligt inkomma, med förslag till lagstiftning i

berörda hänseende. Efter överläggningar mellan lagberedningen och kommittén

ansågs det tillkomma lagberedningen att upprätta förslag till lagstiftning

om barn utom äktenskap och därmed sammanhörande ämnen av

huvudsakligen civilrättslig natur. Med underdånig skrivelse den 30 november

1915 avlämnade lagberedningen förslag till lag om barn utom

äktenskap ävensom vissa andra av sistberörda förordnande föranledda lagförslag.

De sålunda av lagberedningen avgivna bägge grupper av lagförslag

har jag ansett böra vinna vidare behandling i ett sammanhang. Huvudsakligen

av denna anledning hava, på sätt statsrådsprotokollet för den 28

april 1916 utvisar, förslagen inom justitiedepartementet undergått några

mindre väsentliga ändringar, varefter desamma remitterats till lagrådet.»

Efter att hava redogjort för innehållet i de till lagrådet remitterade

förslagen och lagrådets utlåtande över dessa ävensom de utlåtanden och

yttranden samt den skrivelse i ärendet, vilka omförmälas i statsrådsprotokollet

för nyssnämnda dag, anförde departementschefen vidare:

»Med anledning av lagrådets utlåtande hava lagförslagen blivit översedda.

Därvid hava de anmärkningar, som framställts av lagrådet eller

dess flesta ledamöter i huvudsak iakttagits, där ej annat framgår av vad

i det följande erinras. Vissa jämkningar och förtydliganden av redaktionell

art hava därjämte vidtagits.

På huvudsaklig grundval av det norska förslaget till lag om adoption

har för 1916 års storting framlagts kung!, proposition med förslag

till lagstiftning i detta ämne, vilket förslag dock ännu icke vunnit behandling

av stortinget. För att emellertid söka åstadkomma samförstånd

beträffande de ändringar av saklig innebörd, vilka av lagrådets anmärkningar

i fråga om förslaget till lag om adoption kunde finnas påkallade,

hava delegerade från de tre länderna haft gemensamma överläggningar i

Stockholm under december månad 1916.

Vad angår lagrådets yttrande vid 14 § i förslaget till lag om barn

utom äktenskap, är uppenbarligen förslagets mening, att även gift kvinna

skall kunna förordnas till barnavårdsman. Då även utan uttrycklig bestämmelse

härutinnan något missförstånd näppeligen torde vara att befara,

har sådan bestämmelse icke synts erforderlig.

Vid övervägande av vad lagrådet anfört vid 2 § i förslaget till lag

om äktenskaplig hord har jag funnit, att ur denna paragraf lämpligen bör

uteslutas föreskriften om moderns instämmande, vilken föreskrift kan förstås

därhän, att ett sådant instämmande inom de i paragrafen omförmälda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:tn nåd. proposition nr Hd.

y <J

sex månader skulle vara ett villkor för talans upptagande till prövning.

Motsvarande stadgande i 5 § har likaledes uteslutits. Däremot har jag i stället

låtit i G § införa en bestämmelse att modern skall höras i målet, där det

kan ske. Nu ifrågavarande talan berör nämligen modern på det närmaste.

Den är i regel grundad på förutsättningen om ett av modern begånget

äktenskapsbrott. Bifalles talan, och skall följaktligen barnet icke anses såsom

barn i äktenskapet, övergår utan vidare rätten och plikten till vårdnaden

om barnet på modern, llon får ock bära kostnaden för barnets underhåll

antingen ensam eller gemensamt med den man, som kan fastställas vara

dess fader.

Enligt 2 § i förslaget till lag om införsel i avlöning, pension eller

livränta kan ansökan om införsel göras icke blott skriftligen utan även

muntligen och skall vid ansökningen lämnas uppgift å den underhållsskyldiges

hemvist och anställning. Lagrådet hemställer, att ansökan må

ske endast skriftligen samt att sökanden jämväl bör uppgiva, för vilken

förfluten tid underhållsbidrag är oguldet, och för vilka bidrag införsel begäres.

Tillräckliga skäl att avvika från förslagets ståndpunkt i denna del

hava ej synts mig föreligga. Ansökningens innebörd torde med erforderlig

säkerhet och tydlighet framgå av sökandens muntliga uppgifter till utmätningsmannen,

vilken i enlighet med förslagets principer bör lämna hjälp

åt sökanden. Erhållna upplysningar har utmätningsmannen att omedelbart

anteckna i den dagbok, som skall föras över ifrågavarande ärenden. För

sökanden torde det ej sällan erbjuda svårigheter att själv uppsätta en skriftlig

ansökan. Felande uppgifter i de avseenden, lagrådet framhållit, synas

för övrigt knappast behöva utgöra hinder för ärendets prövning. Framgår

ej av den till utmätningsmannen ingivna dom eller handling, genom vilken

underhållsbidraget blivit bestämt, att avbetalning ägt rum, lärer få presumeras,

att hela underhållsbidraget är oguldet. Då enligt förslaget den

underhållsskyldige skall höras över ansökningen, får han dessutom tillfälle

att uppgiva och styrka, huruvida och i vad mån avbetalning skett. Likaledes

torde man få antaga, att införsel begäres i den omfattning, lagen

medgiver, där ej sökanden i ett eller annat avseende begränsat sin begäran.

Beträffande lagrådets anmärkning vid 6 § må erinras, att de i paragrafen

givna regler angående innehållet av beslut om införsel uppenbarligen

böra äga tillämpning jämväl vid beslut om jämkning, varom förinäles

i 7 §. Genom stadgandet i 6. § andra stycket, att införsel ej må

beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit till betalning tidigare

än ett år innan ansökningen gjordes, har man velat förekomma, att från

förfluten tid resterande belopp i större omfattning uttages genom införsel.

Denna regel bör, efter vad nyss är sagt, iakttagas jämväl vid beslut om

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!, Majd» nåd. proposition nr 33.

jämkning. Då emellertid för järnkningsbeslut icke förutsattes, att formlig

ansökan göres, kan tvekan uppstå huru regeln skall vid jämkningsbeslutet

tillämpas. Den oegentlighet, som sålunda förefinnes, synes lämpligast

kunna avlägsnas genom att stadgandet i 6 § andra stycket ändras

så, att den förflutna tid, för vilken införsel må beviljas, inskränkes till ett

år före beslutets meddelande. Detta stadgande blir då tillämpligt såväl

på det första beslutet om införsel som på beslut om jämkning däri, därvid

naturligtvis i senare fallet tidsbestämmelsen hän föres till jämkningsbeslutet.

lakttages detta, kan svårligen under den tid underhållsskyldigheten

fortfar införsel komma att äga rum för uttagande av underhållsbidrag

för tid, som ligger avsevärt långt tillbaka. Detta skulle emellertid

kunna bliva fallet, om efter underhållstidens slut resterande bidrag finge

uttagas genom införsel. Det är framför allt häremot, som lagrådets anmärkning

riktar sig. För att förekomma en sådan helt visst ej åsyftad

följd, har i 8 § införts uttryckligt stadgande, att beslut om införsel ej

skall tillämpas efter underhållstidens utgång, även om den underhållsskyldige

då ännu häftar för oguldet underhållsbidrag.

Att, på sätt tre ledamöter av lagrådet vid 6. § förordat, utsträcka

rätten till uttagande genom införsel av ej förfallet bidrag har synts innebära

för stor stränghet mot den underhållsskyldige och jämväl kunna

föranleda svårigheter i tillämpningen.

Samma ledamöter av lagrådet hava ifrågasatt upptagande i förslaget

av en föreskrift, att vid uttagande av underhållsbidrag medelst införsel

ränta å förfallna bidragsbelopp ej må beräknas. Redan förslagets nuvarande

avfattning synes mig lämna stöd för den meningen, att ränta å

underhållsbidrag icke får i nämnda ordning uttagas. Enligt hittillsvarande

praxis har för övrigt sådan ränta icke plägat utdömas. Med hänsyn härtill

har ifrågasatta föreskrift ansetts obehövlig.

Lagrådet föreslår, att den i 20 § upptagna bestämmelsen om införsel

för skadestånd till följd av trolovnings brytande, äktenskaps återgång

eller äktenskapsskillnad måtte utgå ur förslaget. Ifrågavarande bestämmelse

har tillkommit för att bereda nödig effektivitet åt skadestånds

utdömande i dessa fall. Beträffande skadestånd till följd av trolovnings

brytande tillåter jag mig erinra, hurusom under förhandlingarna i riksdagen

angående lagen om äktenskaps ingående och upplösning, varigenom

de s. k. ofullkomnade äktenskapen avskaffades, från flera håll betonades

angelägenheten därav, att skadestånd i nämnda fall måtte kunna uttagas.

Såsom en lämplig utväg härför angavs nu föreslagna exekutionssätt. I

riksdagens skrivelse om antagande av nämnda lag har också hemställts

om utredning, på vilket sätt genom lagstiftningens försorg en förbättrad

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 33.

rättsställning skulle kunna beredas de utom äktenskapet födda barnens

mödrar, särskilt i de fall, då hävdandet skett under trolovning eller äktenskapslöfte.

Uppenbart är, att förslaget högst väsentligt främjar det av

riksdagen sålunda uttalade önskemål. Det skadestånd, varom i förslaget

är fråga, torde för övrigt till ej ringa del avse att bereda underhåll åt den

skadeståndsberättigade och sålunda hava samma karaktär som underhållsbidrag.

Särskilt lärer detta vara fallet, där skadeståndets uttagande genom

införsel behöver ifrågakomma. Med hänsyn till vad sålunda anförts har

jag ansett den av lagrådet föreslagna ändringen icke böra vidtagas.

Vad tvenne ledamöter av lagrådet vid 2 och 3 §§ i förslaget till

lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket erinrat

mot fattigvårdsstyrelses rätt att begära avflyttningsförbud har synts mig

icke böra föranleda ändring i förslaget. Att fattigvårdsstyrelse äger sådan

rätt torde vara av vikt och något opåkallat ingripande från dess sida lär

icke vara att befara.

Beträffande förslaget till lag om adoption anser en ledamot av lagrådet,

att såsom villkor för adoption bör i förslaget föreskrivas en åldersskillnad

av minst femton år mellan adoptant och adoptivbarn, med rätt dock

för Konungen att därifrån meddela dispens. Att ifrågasatta i adoptionens

natur och väsen grundade åldei’sskillnad i regel bör föreligga är uppenbart.

I likhet med lagberedningen anser jag det emellertid utan fara

kunna anförtros åt domstol, som enligt förslaget skall ägna varje adoptionsärende

en noggrann lämplighetsprövning, att även taga hänsyn till

berörda villkor. Och i de fall, då adoption bör komma till stånd utan

att angivna skillnad i ålder är för handen, synes det innebära en onödig

omgång att hänvisa sökanden att först hos Konungen begära dispens.

En annan ledamot av lagrådet gör gällande, att prövning av ansökan

om tillstånd till adoption och om hävande av adoption på grund av

därom träffat avtal bör tillkomma Kungl. Maj:t eller eventuellt Kungl.

Maj:ts befallningshavande. Förslagets ståndpunkt att förlägga ifrågavarande

prövning till domstol synes mig på de skäl lagberedningen anfört

förtjäna företräde. En skälighetsprövning, likartad med den som i förevarande

ärende bör äga ruin, tillkommer domstol icke blott på förmynderskapsvåsendets

område utan ock inom viktiga delar av äktenskapsrätt^!.

Jämväl enligt den utländska kontinentala lagstiftningen är prövning av

adoptionsärenden i regel förlagd till domstol.

I enlighet med vad två ledamöter av lagrådet anfört har i 2 § intagits

en bestämmelse om rätt för omyndig förklarad att med förmyndarens

samtycke adoptera eget barn utom äktenskap. Samma ledamöter

hava jämväl förordat, att ena maken tillerkänne9 rätt att med den andres

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 33.

samtycke adoptera eget barn utom äktenskap. Den i förslaget hävdade

principen, att då adoptivbarn upptages i en familj, det bör erhålla ställning

såsom makarnas gemensamma barn och båda makarna följaktligen

deltaga i adoptionen, anser jag lika med lagberedningen vara av den vikt,

att ifrågasatta undantag därifrån icke bör äga rum. Allenast för sällsynta

fall skulle för övrigt ett stadgande härutinnan vara av behovet påkallat.

Tvenne ledamöter av lagrådet hava hemställt, att åldersgränsen i

5 § måtte höjas från tolv till femton år. Avgörande betydelse synes mig

ej höra fästas vid det av lagrådets ledamöter härvid angivna skäl. Barnets

intressen torde bliva bäst tillgodosedda genom den lägre åldersgränsen.

Vid överläggningarna med de norska och danska delegerade hava jämväl

dessa enhälligt uttalat sig härför. Förslaget har därför på denna punkt,

bibehållits oförändrat.

Vid övervägande av vad inom lagrådet erinrats vid 9 § har jag

funnit den däri upptagna bestämmelsen om allmän åklagares anlitande

för utrednings vinnande böra utgå. Att, såsom inom lagrådet ifrågasatts,

bygga allenast på sökandens utredning och det yttrande barnavårdsnämnden

kan komma att avgiva synes mig dock ej erbjuda tillräcklig trygghet.

Jag har därför låtit i paragrafen införa ett stadgande, att rätten

äo-er införskaffa erforderlig utredning. I sammanhang härmed har jämväl

i paragrafen gjorts en hänvisning till de för brottmål gällande bestämmelser

beträffande ersättning av allmänna medel till personer, som enligt rättens

förordnande inkallats i målet.

Då förslaget till ändring i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete förfallit till följd av nämnda

lags upphävande genom lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete, har jag, på sätt lagrådet jämväl hemställt, i stället låtit uppgöra

förslag till ändring av sistnämnda lag. I fråga om rätt till ersättning

enligt denna lag hava adoptivbarn och adoptivföräldrar ansetts böra

likställas med naturliga barn och föräldrar och har i enlighet härmed 7 §

ändrats. Sådan likställighet har i detta sammanhang synts böra genomföras

jämväl beträffande den i 2 § innehållna föreskrift, att arbetsgivares barn

och föräldrar icke i förhållande till honom skola anses såsom arbetare

enligt denna lag. Slutligen har, i anledning av det i 10 § av förslaget

till lag om barn utom äktenskap upptagna stadgande om inköp av livränta

i riksförsäkringsanstalten, till 35 § sista stycket fogats ett tillägg,

enligt vilket riksförsäkringsanstalten bemyndigats att sluta avtal om livränta

åt barn utom äktenskap.

På lagrådets hemställan hava tilläggsförfattningarna fullständigats

med förslag dels till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 33.

103

1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats

av ämbets- eller tjänsteman, dels till lag om ändrad lydelse av 17 §

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.»

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det avgivna

yttrandet avfattade förslag till

1) lag om barn utom äktenskap;

2) lag om äktenskaplig börd;

3) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps ingående

och upplösning;

4) lag om adoption;

5) lag om införsel i avlöning, pension eller livränta;

6) lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket;

7) lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen;

8) lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen;

9) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om er
sättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av

ämbets- eller tjänsteman;

10) lag, innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock

till 1 kap. 6 § rättegångsbalken;

11) lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen;

12) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober

1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning;

13) lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring;

14) lag om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete; och

15) lag om ändrad lydelse av 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

och hemställde departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, genom nådig proposition för riksdagen till antagande

framläggas.

Statsrådets övriga ledamöter biträdde departementschefens

hemställan; och täcktes, med bifall till densamma,

Hans Maj:t Konungen förordna, att nådig proposition

i ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skulle till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet

Nils Berlin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:217 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 19 §1 49 § inom. och 57 § i förordningen s. 2 i texten
  2. Rskr. 1917:239 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om barn utom äktenskap m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. LU 1917:60 Memorial angående arvode åt den, som inom lagutskottet biträtt vid behandlingen av dels Kungl. Maj:ts ''proposition nr 33 med förslag till lag om barn utom äkte s. 1 i texten
  4. LU 1917:61 Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts ''proposition med förslag till lag om barn utom äktenskap m. in., i vad propositionen avser ett i densamma innefatta s. 2 i texten
  5. LU 1917:29 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om barn utom äktenskap in. in., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten