Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken

1917-01-26 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:37, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37:

1

Nr 37.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken;

given Stockholms slott den 26 januari 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av

1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselnöt.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 30 höft. (Nr 37.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Majds Nåd. Proposition Nr 37.

i

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Underrätt, å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med

tolv män, som därtill valda äro. De tolv kallas häradsnämd. Då

ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för

vilken ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;

och äge, där flera socknar eller socknedelar till gemensam valkrets äro

förenade, rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet förrättas

skall. I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, å allmän rådstuga. Vid

nämndemansval, som hålles å kommunalstämma eller allmän rådstuga,

äge en var, som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad

är, rösträtt inom den valkrets, han tillhör; och have varje röstande en

röst. Vid lika röstetal skilje lotten.

2 §.

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som

är tjugufem år gammal och röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter;

dock ej den, som står under förmynderskap eller annans

husbondevälde eller som all sin egendom till borgenärer avträtt och icke,

på sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras krav fri är; ej den,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 37.

Horn är tilltalad, eller blivit under framtiden ställd eller fälld till ansvar

för brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende, eller dömd

ovärdig att föra andras talan inför rätta; ej heller den, som är i

Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes för sex år, dock med

rätt för den välde att efter två år avgå. Flyttar nämndeman ur valkretsen

eller visar eljest giltigt bindel'', då må rätten honom entlediga,

ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som berättigad är att

från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida, till dess besked

till domaren inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt sextio

år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig

att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda förr än efter sex år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunffl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Sans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 27 oktober 1916.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg.

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Krus,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chelen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde justitiekanslerns

skrivelse den 9 december 1911 angående förtydligande av

stadgande^ om nämndemansval ävensom riksdagens justitieombudsmans

skrivelser den 22 juli 1912 och den 31 december 1915, såvitt dessa

berörde samma ämne.

Därvid anförde departementschefen följande:

»Några föreskrifter om huru nämndemän skulle utses lämnades icke

ursprungligen i 1734 års lag. Angående häradsnämnden förekom nämligen

endast följande stadgande i 1 kap, 1 § rättegångsbalken: ''Förste

domstol å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding, med tolv

bönder, som i häradet bo, och därtill valde äro. De tolv kallas härads

nämnd.’

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 37. 5

Först genom den lydelse, paragrafen i fråga erhöll genom förordningon

den 18 december 1823, meddelades bestämmelser om nämndemansval

ävensom närmare föreskrifter angående villkoren för behörighet

att vara nämndeman. Nu stadgades nämligen, att då ledigt rum i

nämnden behövde fyllas, skulle i den eller de socknar, för vilka ledigheten

inträffat, val hållas av de därstädes bosatte bönder å därtill fjorton

dagar förut utlyst sockenstämma. Till nämndeman kunde endast den

utses, som vore välfräjdad och tjugufem år gammal, och skulle den, som

erhållit de flesta rösterna, vara såsom nämndeman ansedd. Vid valet

ägde var bonde lika röst, evad han större eller mindre hemman hade.

Sedermera förordnades i nådigt brev den 12 februari 1824, att

varje härad eller tingslag skulle indelas i valkretsar för utseende av

nämndemän, s. k. nämndemansdistrikt, och skulle denna indelning göras

av härads- eller tingsrätterna, sedan häradets eller tingslagets invånare

blivit hörda. Vidare bestämdes genom nådig skrivelse den 22 juli 1825,

att om vid nämndemansval två eller flera personer undfinge lika många

röster, lottning borde dem emellan genast, innan valförrättningen avslutades,

anställas.

Gällande bestämmelser i hithörande ämne tillkom in o genom förordningen

den 19 juli 1872, som gav 1 kap. 1—3 §§ rättegångsbalken

den lydelse, de sedermera bibehållit. Angående nämndemansval stadgades

nu följande: Då ledigt rum i nämnden skall fyllas, skall val hållas å

kommunalstämma i den valkrets, för vilken ledigheten inträffat. Aro

flera socknar eller sockncdelar förenade till gemensam valkrets, har rätten

att bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet skall förrättas.

En var, som i kommunens allmänna angelägenheter är röstberättigad, äger

rösträtt vid nämndemansval inom den valkrets, han tillhör, och har varje

röstande en röst. Vid lika röstetal skiljer lotten. 1 fråga om behörighet

att vara nämndeman gäller såsom huvudregel, att till nämndeman är

valbar varje inom valkretsen bosatt man, som är tjugufem år gammal

och själv äger rösträtt vid nämndemansval. År någon missnöjd med

dylikt val, skall klagan föras hos rätten.

Såsom framgår av dessa stadgande!!, utgå desamma från att valkrets

för utseende av nämndeman utgöres av landskommun eller del

därav. Hänsyn tages icke till det fall, att stad icke har egen jurisdiktion

utan lyder under den häradsrätt, inom vars domvärjo staden är

belägen. I 1823 års förordning talas sålunda om att valet skall hållas

å sockenstämma av de inom socknen bosatta bönderna och genom 1872

års förordning gjordes icke annan ändring härutinnan än den, som erfordrades

för att bringa stadgandena i överensstämmelse med 1862 års

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kutig/. Maj:ts Nät/. Proposition Nr 37.

kommunala författningar. Emellertid funnos redan vid tillkomsten av

1823 års förordning några städer, som lydde under landsrätt; detta välförhållandet

med Haparanda, Borgholm och Östersund. Vad den sistnämnda

staden angår, erhöll den år 1829 egen jurisdiktion, som dock snart

berövades staden men som den år 1S58 återfick och sedermera bibehållit,

Haparanda och Borgholm lyda fortfarande under landsrätt. Samma

förhållande som med dessa två städer ägde vid tillkomsten av 1872 års

förordning rum jämväl med Skellefteå, som dock redan år 1879 fick egen

jurisdiktion. Man finner sålunda, att vid tiden för tillkomsten av 1823

och 1872 års förordningar anledning förefunnits att lämpa stadgandena

om val av nämndemän med hänsyn därtill, att även stad kan lyda under

landsrätt. Att så icke skett torde otvivelaktigt hava berott på förbiseende.

— Särskild anledning gives att nu upptaga frågan om förtydligande

av hithörande bestämmelser, enär under de senare åren flera fall

inträffat, då samhälle beviljats stadsrättigheter utan att därmed följt rätt

att hava egen jurisdiktion. Sedan Kungl. Maj:t nämligen år 1909 medgivit

Tidaholms köping rätt att bliva stad, men tillika föreskrivit, att

densamma skulle tillsvidare i judiciellt hänseende bibehållas under landsrätt,

hava ytterligare följande städer tillkommit, vilka icke utbrutits ur

vederbörande jurisdiktionsområde, nämligen Arvika, Djursholm, Eslöv,

Huskvarna, Hässleholm, Nässjö och Trollhättan.

Att stadgandena om nämndemansval icke utan eu ganska vittgående

tolkning lämpa sig för de domsagor, vilka omfatta jämväl dylika städer,

framgår bäst därav, att åtminstone hittills flera av dessa städer

blivit utan representanter i häradsnämnden och att, där fråga uppkommit

om stadskommuns deltagande i dessa val, det föranlett stor tveksamhet,

huru bestämmelserna i sådant fall skola tillämpas. Så har i Eslöv

frågan, om det tillkomme stadsfullmäktige eller allmän rådstuga att utse

nämndeman, varit föremål för olika meningar och i anledning därav fann

sig justitiekanslern föranlåten att i underdånig skrivelse den 9 december

1911 påpeka, att här otvivelaktigt förelåge en ofullständighet i lagstiftningen,

varvid framhölls, att ordalagen i 1 kap. 1 § rättegångsbalken

icke uttryckligen omfattade annat val än sådant, som förrättades å

kommunalstämma, och att förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

i stad saknade stadgande, motsvarande innehållet i § 35 i förordningen

samma dag om kommunalstyrelse på landet, där det hette,

att om val av nämndemän vore särskilt stadgat. (Motsvarande bestämmelse

återfinnes numera efter de genom lag den 13 juni 1913 genomförda

förändringarna uti sistnämnda förordnings § 17.)

I egenskap av justitieombudsman har jag haft anledning att i en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 37.

till Kungl. Maja (lön 22 juli 1912 avlåten skrivelse beröra även förevarande

fråga. »lag yttrade därvid i huvudsak följande:

Vid den indelning av valkretsar, som kom till stånd omedelbart

efter utfärdandet, av nådiga brevet den 12 februari 1824 angående härads

•dier tingslags indelning i nämndemansdistrikt, torde åtminstone vad

angår det störa flertalet av domsagor alltsedan hava förblivit. Ny indelning

hade icke ens skett i fall, då viss del av en socken, utgörande

(igen valkrets, utbrutits och bildat egen stad fastän utan egen jurisdiktion.

I dylikt fäll hade staden blivit utan andel i handhavandet av

rättsskipningen, som enligt lagstiftarens uppenbara mening borde tillkomma

varje kommun inom eu häradsrätts domvärjo. Att vederbörande

häradsrätt underlåtit att förordna om ny indelning, kunde givetvis hava

berott därpå, att häradsrätten oriktigt utgått från att stadens röstberättigade

invånare, utan särskilt förordnande, allt fortfarande skulle deltaga

i nämndemansval vid kommunalstämma i den socken, staden före

utbrytningen tillhört. Å andra sidan saknades emellertid icke anledning

till antagande, att underlåtenheten i fråga haft sin orsak däri, att häradsrätten

med hänsyn till lagens bestämmelser ansett sig icke kunna meddela

något förordnande angående rätt för stadens invånare att deltaga

i nämndemansval. Dessa bestämmelser, ehuru de i sin nuvarande lydelse

tillkommit på en tid, då städer, lydande under landsrätt, funnes, talade

nämligen i fråga om valkretsar endast om socknar eller sockendelar.

Klart torde emellertid vara, att enligt förnuftig tolkning av förevarande

bestämmelser hinder icke mötte för vederbörande häradsrätt att förordna,

det stad, varom nu vore fråga, skulle med närgränsande socken förenas

till gemensam valkrets, och att stadens röstberättigade invånare ägde

att å socknens kommunalstämma deltaga i val av nämndeman. Däremot

uppkom me tydligen avsevärda svårigheter, om man antoge, att

stad skulle kunna utgöra egen valkrets för val av nämndeman eller att

nämndemansval eljest skulle kunna försiggå i stad. Enligt förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 utövades i stad, där

stadsfullmäktige" vore tillsatta, kommunens beslutanderätt av stadsfullmäktige

med undantag för två särskilt angivna frågor, i avseende å vilka

beslutanderätten tillkomme allmänna rådstugan. Nämndemansval vore

icke någon av dessa frågor. På grund liärav och då ifrågavarande förordning,

som särskilt utsade, att om val av landstingsmän vore särskilt

stadgat, icke innehölle något motsvarande uttalande i avseende å val

av nämndeman, måste man antaga, att lagstiftaren, om han vid förordningens

redigerande haft tanke på möjligheten av nämndemansval

i stad, förutsatt, att dylikt val skulle förrättas av stadsfullmäktige. Den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 37.

sålunda dragna slutsatsen stode dock i uppenbar strid med den i 1 kap.

1 § rättegångsbalken uttalade principen, att vid val av nämndeman

varje röstande skulle äga en röst. Ty denna regel gällde ju icke vid

val till stadsfullmäktige. Man komme följaktligen till en återvändsgränd

och. detta torde visa, att ej mindre författarna till förordningen den 19

juli 1872 än även kommunallagarnas författare gjort sig skyldiga till

förbiseende, i det de ej haft uppmärksamheten fästad å detta spörsmål.

Vad jag i min nämnda skrivelse anfört äger fortfarande sin giltighet,

om än, såsom av det följande framgår, i atskilhga domsagor numera

vidtagits ny indelning i valkretsar för utseende av nämndemän, därvid

stad, som nu är i fråga, förklarats skola bilda egen valkrets.

Över justitiekanslerns skrivelse hava utlåtanden avgivits utav Svea

och Göta hovrätter samt hovrätten över Skåne och Blekinge.

Svea hovrätt har därvid yttrat, att hovrätten funne stadgandet i

§ 8 andra stycket i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

i stad icke föranleda därtill, att val av nämndeman för stad, lydande under

landsrätt, skulle försiggå i annan ordning än som följde av bestämmelserna

i 1 kap. 1 § rättegångsbalken; dylikt val skulle således enligt

hovrättens mening äga rum å allmän rådstuga. Därest det emellertid

skulle anses vara lämpligare, att sådant val, på sätt för närvarande i

vissa städer ägde rum, förrättades av stadsfullmäktige, borde för sådant

ändamål erforderliga nya lagbestämmelser meddelas.

Göta hovrätt har anfört följande: På grund av de i 1 kap. 1 §

rättegångsbalken givna bestämmelserna att på landet en var, som vore

röstberättigad i en kommuns allmänna angelägenheter, ägde rösträtt vid

nämndeman sv al inom den valkrets, han tillfförde, och att varje röstande

vid sådant val både en röst, funne hovrätten det vara uppenbart, att

val av nämndeman för stad, som lydde under landsrätt och utgjorde

eget nämndemansdistrikt, borde förrättas å allmän rådstuga och detta

jämväl i det fall, att stadsfullmäktige vore för staden tillsatta. Då

emellertid uttryckliga stadganden angående val av nämndeman för dylik

stad saknades, och ovan anförda bestämmelser i mer än ett fall på det

sätt åsidosatts, att nämndemansval förrättats av stadsfullmäktige, syntes

ett tillägg till ifrågavarande lagrum, avseende sagda bestämmelsers till—

lämpning i stad, som lydde under landsrätt, vara erforderligt. I sammanhang

med sådant tillägg torde jämväl böra antingen stadgas, att stad,

som. lydde under landsrätt, skulle utgöra eget nämndemansdistrikt, eller

ock i förutnämnda lagrum införas särskild föreskrift rörande vals förrättande

i det fall, att stad vore med socken eller sockendel förenad till gemensam

valkrets; varjämte i förordningen om kommun al styrelse i stad torde böra

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

i likhet med vad i förordningen om kommunalstyrelso pa landet skett,

införas en hänvisning till vad om val av nämndeman särskilt stadgats.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har funnit det vara av nöden,

att uttryckliga lagbestämmelser meddelades, huru vid val av nämndeman

skulle förfaras i stad, som lydde under landsrätt, vare sig staden utgjorde

egen valkrets eller den vore med annan socken eller sockendel till

gemensam valkrets förenad.

I underdånig skrivelse den 31 december 1915 har justitieombudsmannen

jämväl bragt nu förevarande fråga på tal. Innan jag redogör

för innehållet i denna skrivelse, skall med stöd av den utredning, som

justitieombudsmannen däri lämnat, och övriga vunna upplysningar lämnas

en redogörelse för i vad mån frågan om representation i vederbörande

häradsrätts nämnd varit på tal i de städer, som lyda under landsrätt.

Arvika. Staden deltager icke i val av ledamöter i Jösse häradsrätts

nämnd. År 1913 gjorde stadsfullmäktige framställning om att

staden måtte få utgöra särskild valkrets vid nämndemansval i domsagan,

men denna framställning avslogs av häradsrätten med i huvudsak

den motivering, att det icke kunde anses lämpligt, att såväl vid

syner, vilka å landsbygden förrättades av domare med nämnd, som vid

vägsyner såsom förrättningsmän kunde komma att deltaga nämndemän,

vilka blivit utsedda av stadsko mmun med intressen, väsentligt

olika landskommuners. Häradshövdingen i domsagan var dock härvid

av skiljaktig mening och biföll ansökningen under förklarande, att

staden uppenbarligen borde tillkomma rätt att deltaga i handhavandet

av rättsskipningen inom den domstols domvärjo, dit staden i judiciellt

avseende hörde.

Borgliohn. Staden tillhör Ölands Norra Mota tingslag men deltager

icke i val av nämndemän. Såvitt kunnat utrönas, har icke heller

fråga om stadens representation i häradsnämnden varit på tal i sammanhang

med indelningen i nämndemansdistrikt.

Djursholm. Enligt av Södra Roslags häradsrätt i november 1915

företagen indelning av nämndemansdistrikten i Danderyds skeppslag

skall Djursholm bilda egen valkrets samt utse två nämndemän. Stadsfullmäktige

hava sedermera företagit val av en nämndeman.

Eslöv. Staden, som med 1911 års ingång inträdde i utövning av

stad srättigheter, utgjorde från början egen valkrets vid utseende av

nämndeman i Rönnebergs, (Insjö och Harjagers häradsrätt. År 1911

företogo stadsfullmäktige val av nämndeman lör staden, men detta val

undanröjdes av häradsrätten med den motivering, att sådant val för

staden ''lagligen icke ägt förrättas av stadsfullmäktige, och anmodade

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 30 höft. (Nr 37.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 37.

häradsrätten i sammanhang därmed stadsstyrelsen att låta nytt val för

staden förrättas i enlighet med bestämmelserna i 1 kap. 1 § rättegångsbalken.

Stadsstyrelsen vidtog emellertid icke någon vidare åtgärd i

saken. Sedermera har Kungl. Maj:t i beslut den 30 juli 1915 förordnat,

att Eslövs stad skall från och med 1916 skiljas från Rönnebergs, Onsjö

och Harjagers härads domsaga och bilda eget tingslag samt förenas

med Frosta härads domsaga, vilken domsaga skall benämnas Frosta och

Eslövs domsaga. Staden har numera å allmän rådstuga utsett tolv

nämndemän.

Haparanda. Vid år 1873 företagen reglering av nämndemansdistrikten

för Neder-Torneå tingslag bestämdes, att staden skulle utse

två nämndemän. Dessa utsagos till en början av allmän rådstuga, men

verkställas val numera av stadsfullmäktige.

Huskvarna och Nässjö. Dessa städer skola enligt av Tveta, Vista

och Mo häradsrätt år 1914 verkställd indelning utgöra egna valkretsar

för utseende av var sin nämndeman. Något dylikt val har

dock ännu icke ägt rum.

Hässleholm. Vid Västra Göinge häradsrätt har fråga icke förevarit

om representation för staden i nämnden. Dock tjänstgöra sex inom

staden mantalsskrivna personer i egenskap av extra nämndemän vid förfall

för ordinarie ledamot i nämnden.

Tidaholm. Tidaholm valde, så länge samhället var köping, en

ledamot i Vartofta och Frökinds häradsrätts nämnd å gemensam kommunalstämma

med angränsande lantkommun; sedan samhället år 1910

inträtt i stadsrättigheter, har staden emellertid icke deltagit i val av

nämndeman. Med anledning härav anhöll stadsstyrelsen år 1913 hos

häradsrätten om beslut, att val av nämndeman för staden måtte verkställas.

Häradsrätten resolverade emellertid, att framställningen för det

dåvarande icke föranledde någon rättens åtgärd, och anfördes såsom skäl

häriör bland annat, att staden lagligen icke torde kunna utgöra ett

distrikt för sig för val av nämndeman.

Trollhättan. Staden, som tillhör Flundre, Väne och Bjärke härads

domsaga, har från och med år 1916 inträtt i utövning av beviljade

stadsrättigheter. Trollhättans förutvarande samhälle utgjorde en del av

Trollhättans socken, vilken bildat egen valkrets vid utseende av nämndeman.

En omreglering av nämndemansdistrikten har numera vidtagits,

varvid bestämts, att staden skall utse fem nämndemän. Något val har

dock ännu icke ägt rum.

I sin förutnämnda skrivelse den 31 december 1915 anförde justitieombudsmannen

bl. a. följande: Det funnes intet hållbart skäl, varför

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 37.

stad under landsrätt icke skulle l''å vara representerad i häradsnämnden.

De enda sakskäl, som anförts mot städernas rätt att utse nämndemän,

vore, att städerna icke deltoge i vägunderhåll och att nämndemän för

stad därför lämpligen icke borde deltaga i vägsyn och lämpligen ej

heller i syner, som förrättades av domare och nämnd, då stadskommunerna

både väsentligt, olika intressen mot lantkommunerna. De sålunda

anförda skälen förtjänade uppenbarligen icke avseende. Det läge i sakens

natur, att alla kommuner, som utgjorde ett tingslag, borde äga deltaga

i val av representanter i tingslagets nämnd. Att förvägra städer denna

rätt syntes justitieombudsmannen innebära eu ren orimlighet. Emellertid

saknades för närvarande varje bestämmelse angående ordningen för

val av nämndeman i stad. 1 skrivelse den 22 juli 1912 hade dåvarande

justitieombudsmannen påpekat, att lagstiftarna vid utfärdandet av förordningarna

den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad och den 19

juli 1872, genom vilken sistnämnda förordning 1 kap. 1 § rättegångsbalken

erhållit sin nuvarande lydelse, fullständigt förbisett detta spörsmål.

Emellertid syntes frågans lösning nu, sedan antalet städer under

landsrätt uppginge till icke mindre än tio, vara en angelägenhet av

trängande vikt, detta allra helst som i halva antalet av nämnda städer,

Huskvarna, Nässjö, Djursholm, Eslöv och Trollhättan, val av nämndemän

förestode och bristen på lagbestämmelser i ämnet vållat och fortfarande

vållade tvekan, huru sådant val rätteligen borde förrättas. Justitieombudsmannen

ansåge förty dylika bestämmelser vara högeligen av behovet

påkallade. Med hänsyn till avfattningen av 1 kap. 1 § rättegångsbalken,

vilket lagrum vid bristande överensstämmande måste gälla framför

den ursprungligen i administrativ väg tillkomna kommunalförfattningen

för städerna, ansåge justitieombudsmannen visserligen i likhet

med Göta och Svea hovrätter samt justitiekanslern, att enligt nu gällande

lag nämndemansval i stad ovillkorligen borde äga rum å allmän rådstuga

och att varje röstande borde äga en röst. Men å andra sidan

syntes det kunna starkt ifrågasättas, huruvida icke, då nu i varje fall

särskilda bestämmelser vore erforderliga angående dylika val, det borde

överlämnas åt stadsfullmäktige, där sådana funnes, att företaga dessa val.

Nästan alla skäl syntes tala för en sådan anordning såsom innebärande

den mest rationella lösningen av frågan. Väl kunde däremot anmärkas,

att viss inkonsekvens därigenom komme att föreligga vid jämförelse

mellan nämndemansval i lantkommuner och dylika i stadskommuner,

nämligen så tillvida, att å landet nämndeman valdes per capita, men att

stadsfullmäktige, som visserligen inom sig likaledes röstade per capita,

dock utsåges efter graderad röstskala enligt ovannämnda kommunal
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

författning. Denna inkonsekvens torde emellertid icke vara av någon

avgörande betydelse, då stadsfullmäktige enligt § 8 i sagda författningägde

förrätta jämväl andra val, dock icke val av laudstingsmän. Med

hänsyn till den politiska innebörden av sistnämnda slags val och jämväl

av andra skäl syntes det emellertid icke befogat att i här förevarande

avseende likställa nämndemansval med sådana val. Efter vägande av

skälen för och emot tvekade justitieombudsmannen ej att uttala sig för

nämndemansvalens förrättande av stadsfullmäktige såsom den mest praktiskt

lämpliga anordningen. Att därför vidtaga någon saklig ändring

av gällande bestämmelser om nämndemansvalen å landet syntes icke

böra ifrågakomma.

Såsom jag framhållit uti den av mig i egenskap av justitieombudsman

till Kungl. Maj:t ingivna, förut omnämnda skrift och såsom

jämväl utvecklats i övriga yttranden uti förevarande ämne, äro bestämmelserna

om nämndemansval så till vida otydliga, att de icke lämna

klart besked, huru förfaras bör, när stad lyder under landsrätt. Ehuru,

såsom påpekats, vid tillkomsten av gällande stadganden angående nämndemansval

funnits städer utan egen jurisdiktion, förutsätter dock rättegångsbalkens

1 kap. 1 § endast att valkrets för utseende av nämndeman

utgöres av socken eller också socknar eller sockendelar, förenade till

gemensam valkrets. Man kan dock ingalunda utgå från att lagstiftarens

mening varit den, att dylika städer skulle vara uteslutna från

rätten att utse representanter i häradsnämnden. Häradsrättens sammansättning

vilar nämligen på den principen, att domsagan (tingslaget)

i sin helhet skall vara representerad i nämnden.

Det har invänts, att hinder för stads deltagande i dessa val skulle

ligga däri, att av stad utsedd nämndeman icke borde biträda vid vägsyner,

då stad icke deltager i vägunderhåll, eller vid andra syner, som

å landsbygden förrättas av domare med nämnd. En viss betydelse har

ju denna invändning med hänsyn därtill, att man av den för stad valde

nämndemannen icke alltid kan förvänta den sakkunskap, som må fordras

av dylika synemän, men härvid bör påpekas, att även under nuvarande

förhållanden och särskilt då domsaga inom sitt område sluter stadsliknande

samhällen, samma synpunkter ofta skulle kunna göras gällande

beträffande en av landskommun utsedd nämndeman. Någon avgörande

betydelse för frågan om stads rätt att bliva representerad i häradsnämnden

kunna dock dessa invändningar ej hava.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

I prima har man icke heller ryggat tillbaka 1’ör att gorå stadgundena

i fråga tillämpliga även för atad, som icke liar egen jurisdiktion.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att beträffande lem utav hithörande

städer vid reglering av valkretsarna inom vederbörande domsaga föreskrivits,

att de skola utgöra egna nämndemansdistrikt. Detta är förhållandet

med Djursholm, Haparanda, Huskvarna, Nässjö och Trollhättan.

Härtill kommer Eslöv, som efter stadsrättigheters beviljande utgjort egen

valkrets för utseende av nämndeman och från 191C års ingång bildar

eget tingslag.

Behovet av förtydligande lagstadganden på förevarande område

torde emellertid ligga i öppen dag. Att såsom nu är fallet åtskilliga

städer under landsrätt äro uteslutna från allt deltagande i val utav ledamöter

i nämnden, måste betraktas såsom ett missförhållande, vilket

tarvar rättelse. Härtill kommer, att i de fall, dä fråga om dylikt vals

förrättande i stad uppstått, stor tveksamhet visat sig råda om sättet för

valets förrättande. Föreskriften i rättegångsbalkens 1 kap. 1 §, att vid

nämndemansval varje röstande äger eu röst, torde närmast giva vid

handen, att i stad, som utgör egen valkrets, valet bör äga rum å allmän

rådstuga. Finnas stadsfullmäktige i staden, kommer emellertid ett dylikt

valsätt i viss mån i strid med § 8 i förordningen den 21 mars 1862

om kommunalstyrelse i stad, där det stadgas, att allmän rådstugas befattning

i sådant fall inskränkes till val av stadsfullmäktige samt fråga

om upphävande av beslut om inrättande av stadsfullmäktige. Därjämte

är särskild hänvisning gjord till vad som gäller om val av landstingsmän.

Då något motsvarande undantag i fråga om nämndemansval icke

förekommer, skulle alltså enligt kommunalförordningen dylikt val verkställas

av stadsfullmäktige, där sådana finnas. Så har jämväl sedan

lång tid tillbaka förfarits i Haparanda ävensom nyligen i Djursholm,

under det att i Eslöv nämndemän blivit utsedda å allmän rådstuga.

Ehuru det torde stå mest i överensstämmelse med rättegångsbalkens

föreskrifter, att val av nämndeman förrättas å allmän rådstuga, bör

emellertid, när fråga nu uppkommit om genomförande av nya bestämmelser

i förevarande ämne, tagas i övervägande, huruvida det ej vore

lämpligare, att stadsfullmäktige, där sådana finnas, förrättade dessa val.

Olikhet komrne väl därigenom att råda mellan valsättet i stad och på landet,

i det att regeln, att en var röstberättigad vid dylikt val har en röst,

icke bleve tillämplig i stad. Men denna olikhet i valsättet skulle fullt

motsvara den olika ordning, i vilken kommunala beslut i allmänhet fattas

i stads- och i landskommun. Stadsfullmäktige äga ju befogenhet att företaga

alla andra val med undantag endast för val av stadsfullmäktige och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 37.

landstingsman. Vad landstingsvalen angår må framhållas, att dessa hava

en politisk karaktär, som val av nämndeman fullkomligt saknar. Stadsfullmäktige

utöva sålunda i regel kommunens beslutanderätt i alla frågor

— i alla städer utom Stockholm välja stadsfullmäktige bisittarna i stadsdomstolen,

rådmännen —, och det kan knappast föreligga någon anledning

att göra undantag beträffande nämudemansval. Det är också att

förvänta, att frågan om utseende av nämndemän skall väcka mera intresse

och få en omsorgsfullare behandling, om densamma är förlagd till stadsfullmäktige

än om den tillhör allmän rådstuga, där personvalet lätt kan

bliva beroende på en tillfällighet. Jag är således av den uppfattningen,

att i stad, där stadsfullmäktige finnas, dessa också böra erhålla befogenhet

att företaga val av nämndeman.

Genom nådiga brevet den 12 februari 1824 är föreskrivet, att

varje härad eller tingslag skull indelas i valkretsar för utseende av

nämndemän, s. k. nämndemansdistrikt, och har rätten att förordna om

sådan indelning, sedan tingslagets invånare blivit hörda. Dessa valkretsar

sammanfalla icke alltid med den kommunala indelningen; med hänsyn

till det antal nämndemän, som skall utses, och till folkmängden i de

olika kommunerna kunna, såsom i 1 kap. 1 § rättegångsbalken förutsattes,

socknar eller sockendelar förenas till gemensam valkrets. Att stad

sammanslagits med landskommun för utseende av gemensam nämndeman

har väl icke förekommit, men jag skulle anse även en dylik anordning

stå i god överensstämmelse med lagen.

Då det emellertid icke längre gäller att undersöka, vilka anordningar,

som kunna vara förenliga med gällande lag, utan att meddela nya

föreskrifter i ämnet, synas starka skäl tala för att stad under landsrätt

alltid göres till egen valkrets för val av nämndeman. Förslaget att

dessa val skola förrättas av stadsfullmäktige, där sådana finnas, förutsätter

sålunda, att stad ej är förenad med annan kommun till gemensam

valkrets. Men även ur andra synpunkter torde det Vara lämpligast att

icke låta stad välja gemensamt med landskommun. Anspråken på

en nämndeman, att han skall hava god kännedom om de personliga

och lokala förhållandena inom sin valkrets, kunna säkerligen lättare

tillgodoses, om stad och landskommun välja var för sig. Härtill kommer,

att de städer, varom fråga är, i allmänhet hava så stort invånarantal i

förhållande till vederbörande tingslags hela folkmängd, att de i flertalet

fall redan med hänsyn härtill böra utgöra egna valkretsar. Enligt nu

fastställda distriktsindelningar bilda sålunda fem städer egna valkretsar,

frånsett Eslöv, som utgör eget tingslag, nämligen Djursholm, Haparanda,

Huskvarna, Nässjö och Trollhättan.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 37.

Depurtemontschefen uppläste därefter nedanstående tabell, utvisande

folkmängden och antalet nämndemän för följande städer och tingslag:

Antal invånare

den 31 decem- ber 1915.

Antal nämnde- män i tings- laget.

Antal nämnde- män för staden.

Arvika .........................................................

5,099

—

Jösse härads domsaga i övrigt ........................

28,185

12

33,284

Borgholm ....................................................

1,157

—

Ölands Norra Mots tingslag i övrigt ...............

14,184

12

15,341

Djursholm......................................................

3,997

2

Södra Roslags domsaga i övrigt ........................

47,048

06

51,045

Haparanda ..................................................

1,531

Neder-Torneå tingslag i övrigt ........................

7,432

12

8,963

3,016

33,868

Västra Göinge härads domsaga i övrigt............

12

36,884

Huskvarna......................................................

7,206

1

Nässjö ........................................................

6,878

1

Tveta, Vista och Mo härads domsaga i övrigt ...

33,294

24

47,378

4,565

30,477

Vartofta och Frökinds härads domsaga i övrigt

31

35,042

13,985

24,246

5

Flundre, Vane och Bjälke härads domsaga i övrigt

20

38,231

Vidare yttrade departementschefen:

»Såsom framgår av dessa uppgifter, kan det icke med hänsyn till

ifrågavarande städers invånarantal möta några betänkligheter, att i de fall,

där detta icke redan skett, föreskriva, att städerna skola utgöra egna

nämndemansdistrikt. Och då det är att antaga, att de samhällen, som

i en framtid kunna komma att erhålla stadsrättigheter utan egen jurisdiktion,

i flertalet fall skola hava den folkmängd, att de böra vara berättigade

att bilda egna valkretsar för utseende av nämndemän, synes

man icke böra tveka att stadga detta såsom allmän regel.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

I enlighet med nu anförda grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap.

1 och 2 §§ rättegångsbalken. Enligt den föreslagna lydelsen av 1 kap.

1 § rättegångsbalken skall sålunda i stad, som lyder under landsrätt,

val av nämndeman hållas av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

å allmän rådstuga, i vilket senare fall angående sättet för valets förrättande

gälla motsvarande regler som å landet. Den föreslagna ändringen

av 2 § i samma kapitel är av mera formell natur och innebär endast,

att bestämmelsen därom, att för valbarhet till nämndeman erfordras att

själv äga rösträtt vid nämndemans val, blivit med hänsyn till de fall, då

dylikt val förrättas av stadsfullmäktige, utbytt mot en föreskrift, att för

valbarhet kräves att vara röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter.

Det förändrade sättet för val av nämndeman i stad påkallar jämväl,

att till § 8 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars

1862 göres ett tillägg, varigenom hänvisas till vad som är särskilt

stadgat om val av nämndemän. Förslag till sådant tillägg torde komma

att framläggas av chefen för civildepartementet. Till frågan om ändring

av bestämmelserna angående indelning av härad eller tingslag i nämndemansdistrikt,

vilka bestämmelser äro av administrativ natur, anhåller jag

att få återkomma.»

Departementschefen uppläste härefter omförmälda förslag till lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken, av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde, att för det ändamål,

§ 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets yttrande över förslaget måtte

inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

17

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med

tolv män, som därtill valda äro. De tolv kallas häradsnämnd. Då

ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för

vilken ledigheten inträlfat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;

och äge, där flera socknar eller socknedelar till gemensam valkrets

äro förenade, rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet

förrättas skall. I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, å allmän rådstuga. Vid

nämndemansval, som hålles å kommunalstämma eller allmän rådstuga,

äge eu var, som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad

är, rösträtt inom den valkrets, han tillhör; och have varje röstande en

röst. Vid lika röstetal skilje lotten.

2 §•

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som

är tjugufem år gammal och röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter;

dock ej den, som står under förmynderskap eller annans

husbondevälde eller som all sin egendom till borgenärer avträtt och icke,

på sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras krav fri är; ej den,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 30 käft. (Nr 37.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 37.

som är tilltalad, eller blivit under framtiden ställd eller fälld till ansvar

för brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende, eller dömd

ovärdig att föra andras talan inför rätta; ej heller den, som är i Konungens

eller rikets tjänst. Nämndeman väljes för sex år, dock med rätt för

den valde att efter två år avgå. Flyttar nämndeman ur valkretsen eller

visar eljest giltigt hinder, då må rätten honom entlediga, ändå att han

ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som berättigad är att från tjänsten

avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida, till dess besked till domaren

inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt sextio år, vare ej

skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig att, sedan

han ur nämnden avgått, åter inträda förr, än efter sex år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 37.

1»

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen

den 21 december 1916.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

27 oktober 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§

rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av assessorn och fiskalen i hovrätten över Skåne och Blekinge

Alvar Elis Rodhe.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 37.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 26 januari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Frhs,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets

genom utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden den

27 oktober 1916 inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Departementschefen hemställde, att omförmälda förslag, som av

lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:100 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken, dels Kungl. s. 5 i texten
  2. LU 1917:23 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken, dels Kungl. Maj:ts proposi s. 1 i texten