Sök i Ratio Lex

Angående anslag till arbetslöshetens bekämpande

1918-03-22 · 32 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:259, Angående anslag till arbetslöshetens bekämpande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 259.

1

Nr 259.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag

till arbetslöshetens bekämpande; given Stockholms slott den

22 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, anvisa

dels — utöver av 1917 års riksdag för ändamålet beviljade medel —

på tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 15,000,000 kronor,

dels ock på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 4,000,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 231 Käft. (Nr 259.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. ilaj:ts nåd. proposition nr 259.

Anvisade anslag

och

gällande bestämmelser.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstiekna,

Rydén,

Unken,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:

Av 1914 års senare riksdag bemyndigades Kungl. Maj:t att såsom

bidrag till understödjande av arbetslösa använda och av tillgängliga

medel, mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta ett belopp av

förslagsvis 5,000,000 kronor. Kungörelse i ämnet utfärdades den 28

september 1914 (svensk författningssamling nr 237); och påbörjades

redan i oktober 1914 sådan understödsverksainhet, som i kungörelsen

avsågs.

Sedan verkställd utredning givit vid handen, att statens andel i de

till den 1 december 1915 utbetalda understöden till arbetslösa kunde

beräknas uppgå i det närmaste till 425,000 kronor, föreslog Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:U nätt. proposition nr 250. 3

Mnj:t 19IG ars riksdag att till täckande av berörda kostnader å extra

stat för år 1917 anvisa ett belopp ä 425,000 kronor. Denna Kungl.

Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen.

T skrivelse den 13 april 1916, nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande, har riksdagen

anmält, att riksdagen dels medgivit, att med avseende å statens

meddelande av understöd till arbetslösa finge tillämpas vissa ändrade

bestämmelser samt att Kungl. Maj:t tills vidare finge vidtaga nödiga

åtgärder för förebyggande av arbetslöshet i enlighet med av riksdagen

angivna grunder, dels ock bemyndigat Kungl. Maj:t att för nu omförmälda

ändamål använda och av tillgängliga medel mot framtida anmälan

till ersättande förskjuta ett belopp, uppgående jämte redan för

understödjande av arbetslösa under år 1916 förskjutna medel till 5,000,000

kronor.

Genom kungörelse den 19 maj 1916 (svensk författningssamling

nr 139) har Kungl. Maj:t därefter, med upphävande av kungörelsen den

28 september 1914, till efterrättelse fastställt ändrade bestämmelser angående

understöd åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel

därtill.

Efter framställning av Kung]. Maj:t har slutligen 1917 års riksdag

å extra stat för är 1918 anvisat dels till täckande av kostnader för

arbetslöshetens bekämpande under tiden den 1 december 1915 30 no
vember

1916 ett förslagsanslag, högst 918,500 kronor, dels ock för bekämpande

av arbetslösheten i huvudsaklig enlighet med av Kungl. Maj:t

föreslagna och av riksdagen godkända grunder ett förslagsanslag, högst

11,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis redan

under år 1917 utanordna erforderligt belopp..

I anslutning till de av 1917 års riksdag antagna grunderna i avseende

å användande av sistnämnda anslag fastställdes genom kungörelse

den 7 december 1917 (svensk författningssamling nr 865) vissa

ändringar i och tillägg till kungörelsen den 19 maj 1916 angående understöd

åt medellösa arbetslösa samt bidrag av statsmedel därtill.

De sålunda gällande bestämmelserna i ämnet äro av huvudsakligen

följande innehåll.

Understöd må utgå allenast till välfrejdad och arbetsför svensk

medborgare, som fyllt 15 år, samt till hans familj under förutsättning,

att han under minst sex månader före det ansökan gjorts icke åtnjutit

understöd av fattigvården; dock att hänsyn icke skall tagas till sådant

understöd av fattigvården, som varit tillfälligt eller utgått i anledning

av sökandens eller hans familjemedlemmars sjukdom eller tilldelats so
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 259.

kande, som uppenbarligen efter bästa förmåga sökt försörja sig och de

sina, men till följd av särskilt betungande försörjningsplikt nödgats för

familjens nödtorftiga uppehälle mottaga sådant understöd. Förrän understöd

kan beviljas, skall undersökas, huruvida icke lämpligt tillfälle

till utkomst genom eget arbete kan beredas den arbetslöse. Till understöd

bidrager staten med högst 1 krona per dag för man och hustru

tdlhopa, 67 öre för ensam person, som fyllt 18 år, 40 öre för ensam person,

som fyllt 15 men ej 18 år, samt 20 öre för varje inom eller utom

äktenskapet fött barn. Därest arbete på annan ort än hemorten beredes

manlig familjeförsörjare mot avlöning, som är otillräcklig för att å hemorten

jämväl underhålla familjen, må understöd av statsmedel efter särskild

prövning utgå för familjens å hemorten kvarvarande medlemmar

med tillhopa högst 50 öre för dag eller, där barn finnas och särskilt ömmande

omständigheter föreligga, med tillhopa högst 75 öre för dag. För

det fall att den arbetslöse beredes arbete inom ett för hans utbildning

och förutsättningar främmande yrke och därvid icke från början förmår

vinna rimlig utkomst, må understöd av statsmedel till honom efter särskild

prövning utgå med högst 50 öre för dag och under en tid av högst

90 dagar. Samtliga dessa understöd av statsmedel utgå under förutsättning

i regel, att minst samma belopp tilldelas den arbetslöse av resp. kommuns

eller landstings medel. Erhåller den arbetslöse bidrag av arbetsgivare

eller arbetslöshetskassa, må understöd likväl till honom utgå, dock med

högst så stort belopp, att detsamma jämte nämnda bidrag uppgår till 2/s

av den i orten vanliga avlöningen för jämförlig arbetare. Understödets

storlek bestämmes efter den arbetslöses större eller mindre behov och

kan efter omständigheterna utgå i kontanta medel eller, helt eller delvis,

i naturaförmåner. Understödstagare är vid risk av understödets indragande

skyldig föra ett ordentligt och nyktert levnadssätt, att regelbundet

anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen samt att mottaga lämphgt

arbete, som anvisas honom. Understödet skall icke äga fattigvårds

karaktär eller medföra fattigvårdens rättsverkningar.

Enligt till socialstyrelsen ingångna uppgifter från de lokala arbetsloshetsorganen

hava för denna under stödsverksamhet från och med den 1

december 1916 utbetalats följande månatliga belopp.

Antal

orter.

Summa

kronor.

December 1916

6

11

18

1,100

4,245

10,802

Januari 1917

Februari »

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.i nåd. ''proposition nr 259.

5

Antal

Summa

orter

kronor.

Mars 1917 ....

.....27

36,213

April » ....

.....25

58,439

Maj » ....

.....24

47,195

Juni » ....

.....20

30,620

Juli » ....

.....15

19,680

Augusti • » ....

.....9

9,957

September » ....

.....12

9,430

Oktober » ....

.....8

5,511

November » ....

.....12

11,312

December » ....

.....15

23,277

Januari 1918 . . . .

.....19

49,489

Februari » ....

.....»28

214,990

Kostnaderna för understödsverksamheten utgjorde sålunda under

hela den här behandlade perioden 532,260 kronor. Då härav ungefär

hälften belöper sig på staten, skulle dess kostnader hava uppgått till i

runt tal 266,000 kronor.

För sysselsättande av arbetslösa — företrädesvis sten- och textilarbetare

— hava anvisats följande belopp, vilka belasta det av 1917 års

riksdag anvisade anslaget å 11,500,000 kronor, nämligen:

till utförande av vissa automobillinjer i Bohuslän

m. m....................kronor 1,023,000: —

till skogsodlingsarbeten i Bohuslän....... » 500,000: —

till skogsodling och därmed sammanhängande arbeten

å under skogssällskåpets vård stående all
männingsområden.

............. » 86,000: —

till inköp av gatsten för statens räkning..... » 1,800,000: —

till ersättande av brist, som uppstått vid arbetskolonier

för arbetslösa textilarbeterskor från Norrköping

............... » 693: 55

till utbildningskurser för arbetslösa textilarbetare . » 100,000: —

till tvenne vägföretag vid Ystad » 9,500: —

till hjälpfoderinsamling, skogsodling m. m. företrädesvis

å allmänningsområden stående under skogs
sällskapets

vård............... » 2,000,000: —-

Sammanlagda beloppet av de för nu angivna arbetsföretag anvisade

statsmedlen utgör 5,519,193 kronor 55* öre. Om härtill lägges statens

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

drbetslöshets
kommissioncn.

Förhållandena

it arbetsmarknaden.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 259.

andel i kostnaderna för understödsverksamheten för tiden december 1916

—februari 1918, uppgår enligt för närvarande tillgängliga uppgifter summan

av de för arbetslöshetens bekämpande disponerade statsmedlen, vilka

belasta det av 1917 års riksdag beviljade anslaget å 11,500,000 kronor,

till omkring 5,785,000 kronor. Av sistnämnda anslag skulle sålunda

återstå omkring 5,715,000 kronor.

1 den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att i ämnet avlåtas, för bekämpande av arbetslösheten

å extra stat för år 1919 beräkna ett förslagsanslag, högst 4,000,000 kronor.

1 skrivelse den 18 innevarande mars har nu arbetslöshetskommissionen

hemställt om åtgärder för utverkande av ytterligare anslag till arbetslöshetens

bekämpande samt om vissa ändringar i bestämmelserna rörande

arbetslöshetsunderstödet. Till stöd härför har kommissionen anfört följande.

Jämväl under krisåret 1917 har landets ekonomiska liv ställt sig

förmånligare än man haft anledning befara. Den alldeles övervägande

delen av näringslivet har nämligen kunnat hållas uppe, och inom åtskilliga

grenar hava ovanligt goda konjunkturer och prisförhållanden föranlett

fortgående driftsökningar och nyanläggningar. Det därav på vissa håll

framkallade behovet av arbetskraft har berett tillfällen till utkomst för

arbetare från de områden, där oöverstigliga hinder mött för driftens vidmakthållande.

Ehuru sålunda exempelvis margarin- och gummiindustrierna

varit nästan helt nedlagda samt sten- och byggnadsindustrierna,

bageriyrket, sprithanteringen ävensom sjöfarten starkt begränsats, kunde

den övertaliga arbetskraften i allmänhet finna annan användning.

Det allmännas hjälpande verksamhet behövde därför ej tagas i anspråk

i större omfattning utan kunde begränsas till det mindre antal arbetare,

som på grund av sin ålder eller av andra särskilda anledningar ej lämpligen

kunde användas inom annat yrke eller på annan plats än i hemorten.

De större näringsområden, där svårigheterna starkast framträdde,

voro sten- och textilindustrierna. Såsom kommissionen i tidigare framställningar

närmare utvecklat, hade redan under krisens tidigare skede

så gott som alla yngre vtixna stenarbetare fått lämna sitt yrke och

söka sig andra anställningar, för vilka de genom sin vana vid tyngre

utearbeten voro lämpade. Härigenom reducerades efter hand antalet hos

gatstensindustrifirmorna kvarstående arbetare till omkring 1/''s av den normala

styrkan. Såväl med hänsyn till angelägenheten av att icke denna

industri för framtiden helt och hållet desorganiserades genom fullständig

s. 7 Kontrollera mot PDF

KutigI. Maj:tu nåd. proposition nr 259. 7

brist på yrkesduglig personal som ock av nödig omtanke om de äldre

försörjningspliktiga arbetarna och deras familjer vidtogos genom statens

försorg åtskilliga åtgärder för att genom vägbyggnader, ntdiknings- och

skogsodlingsarbeten, förmedling av gatstensleveranser till vissa kommuner

o. s. v. bereda utkomst åt denna äldre arbetarstam. Då under nästlidna

höst behov gjorde sig gällande av ytterligare arbetstillfällen, anvisade

Kungl. Maj:t på kommissionens hemställan statsmedel till inköp för vissa

statsmyndigheters räkning av 200,000 kvm. gatsten, genom vilken beställning

gatstensindustrien kan, om ock i mycket begränsad omfattning,

uppehållas under innevarande vinter samt måhända någon del av den

nästkommande.

För textilindustriens del ställde sig förhållandena under de

första krisåren synnerligt förmånliga, så att densamma kunde forcera

driften och väsentligt öka arbetsstyrkan. Ungefär från början av år 1917

inträffade emellertid på grund av den förminskade importen en återgång,

som medförde minskning i tillverkningen, successivt entledigande av en

del arbetskraft samt begränsad arbetstid för eu stor del av de kvarstående

arbetarna. Under sommaren och hösten 1917 måste eu stor del

av den fasta arbetarstammen permitteras, och för närvarande torde de

arbetslösas antal kunna uppskattas till omkring 7,000. Nästan samtliga

dessa voro kvinnor och minderåriga, under det att några tusental manliga

arbetare, som ej längre kunde bibehållas i den vanliga driften, av

resp. arbetsgivare beretts andra arbetstillfällen, huvudsakligen vid bränsleanskaffning

m. m. Jämväl för de arbetslösa kvinnorna och minderåriga

sörjde arbetsgivarna nästan undantagslöst genom lämnande av arbetslöshetsunderstöd

uppgående till 2/3 av den vanliga arbetsinkomsten.

Även om härigenom nödtorftig utkomst bereddes, kunde dock ej

förbises, att en längre tids sysslolöshet innebar allvarliga faror i moraliskt

hänseende för de yngre arbeterskorna samt de minderåriga. På

framställning av kommissionen beslöt Kungl. Maj:t därför den 31 december

1917 att till kommissionens förfogande ställa ett belopp av 100,000

kronor att utbetalas såsom bidrag till de kurser, som av vederbörande

kommuner anordnades för arbeterskornas och de minderårigas utbildning

j matlagning, sömnad, yrkeskännedom och allmänt medborgerlig kunskap.

Sådana kurser hava numera i 7 kommuner anordnats med över 1,500

deltagare, varjämte ytterligare anslutning är att emotse såväl i nyssberörda

orter som i några andra.

Ifrågavarande kurser komma emellertid att avslutas under loppet

av april månad 1918, då spörsmålet om beredande av lämplig sysselsättning

åter blir aktuellt. Kommissionen har också ansett sig pliktig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 259.

att söka i god tid finna någon utväg. Efter ingående utredningar hemställde

kommissionen därför den 28 februari 1918 hos Kungl. Maj:t om

anvisande av statsmedel för anordnande under kommissionens inseende av

lättare jordbruksproduktiva arbeten, såsom ljung- och lövtäkt, bärplockning,

insamling av diverse surrogatmaterial, kottplockning, ris- och buskröjning

samt vissa skogsvårdande arbeten, samtliga företrädesvis å allmänningsområden

stående under skogssällskapets ledning. Sedan Kungl.

Maj:t den 8 mars 1918 bifallit detta förslag och för arbetenas utförande tillsatt

en med skogssällskapet samverkande arbetsdirektion, hava erforderliga

förarbeten påbörjats, så att redan i slutet av april arbetena kunna

taga sin början och i mån av behov utvidgas till att omfatta 2,000—3,000

arbetare, eventuellt även från andra områden än textilindustrien.

Importsvårigheterna hava givetvis gjort sig gällande även på en

mängd andra näringsområden. Trots den framgång, med vilken såväl

det allmänna som enskilda företagare sökt bereda ersättningsmedel för

eljest importerade råvaror och förnödenheter, blir bristen på sådana allt

mer kännbar. Samtidigt har den långvariga stockningen i exporten icke

kunnat undgå att verka återhållande på en mängd företag, som se sina

lager allt mer överfyllas.

Dessa och andra omständigheter hava uppenbarligen redan betydligt

dämpat den förutvarande livaktigheten inom industrien och affärsväsendet.

Därom vittna bland annat de uppgifter rörande arbetsmarknadens

läge, som av socialstyrelsen regelbundet införskaffas från flertalet

mera betydande industriföretag i landet. Dessa uppgifter, som för hela

året 1916 angåvo ett osedvanligt gott affärsläge, hava för varje kvartal

under år 1917 ställt sig allt mindre gynnsamma. En jämförelse mellan

siffrorna för sista kvartalet 1917 och motsvarande tid 1916 ter sig på

följande sätt:

Antal redovisade

Arbetare (i %) hos arbetsgivare, vilka

angivit arbetstillgången

arbetsgivare

arbetare

såsom myc- god eller mindre än

4:de kv. 1916 . . .

.... 2.252

277.908

ket god medelgod medelgod

69 56 5

> > 1917 . . .

.... 2,265

268,587

17 62 21

Under den här behandlade tidsperioden >hade sålunda det relativa

antalet arbetare vid arbetsställen, för vilka arbetstillgången rapporterats

såsom mycket god, minskats från 39 till 17 f, samtidigt med att

siffran för arbetare med mindre än medelgod arbetstillgång ökats från 5

till 21 %. Det förtjänar ock påpekas, att, ehuru rapporterna för 1917

omfatta några flera arbetsställen än för 1916, det redovisade arbetaran
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!- Muj:ts nåd. proposition nr 259. 9

talet dock under loppet av 1917 minskats med över 9,000. Även inom

industrier, sota hittills under krisen varit särskilt förmånligt ställda, såsom

exempelvis inalmförädlingsverk och mekaniska verkstäder, kunde nu förmärkas

bestämda tecken till avmattning.

Denna har även tagit sig uttryck i minskad efterfrågan å arbetskraft

vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna. De arbetssökandes

antal i förhållande till de lediga platserna var under 4:de kvartalet 1917

större än motsvarande tid 1916, och för januari innevarande år kommo

på 100 lediga platser inom industrien in. fl. yrkesgrenar 160 arbetssökande

mot endast 128 under samma månad år 1917.

Att likväl arbetslösheten hittills icke framträtt i mera oroväckande

grad, beror väsentligen därpå, att för landets självförsörjning med bränsle

ett långt större antal arbetare än vanligt måst tagas i anspråk underinnevarande

vinter. Vid de av staten organiserade vedavverkningarna

voro vid årsskiftet anställda c:a 57,000 man, varav c:a 36,000 man

under bränslekommissionens direkta ledning och e:a 21,000 man hos dess

entreprenörer. De höga vedprisen stimulerade även enskilda skogsägares

intresse av att bedriva skogsavverkningar, så att dessa torde hava hållits

uppe vid normal höjd, även om eu avsevärd minskning ägt rum beträffande

den del av skogsutdrivningarna, som åsyftat att bereda råvaror för

sågverk och pappersmassefabriker.

Eu betydligt större arbetsstyrka än vanligt har även tagits i anspråk

för upphuggning och detalj distribution till konsumenterna av den

levererade veden. Det kan med avseende bära anföras, att enbai t i

Stockholm beräknas c:a 5,000 personer, d. v. s. minst dubbelt så många

som vanligt, hava under vintern använts för detta ändamål. Härtill

kommer slutligen, att även för vedeldningen av större centralvärmeanläggningar

ökade arbetskrafter erfordrats.

Visserligen torde de egentliga vedavverkningarna och transporterna

i skogarna hava huvudsakligen utförts av den arbetskraft å landsbygden,

som även under normala förhållande!! i större eller mindre man undei

vintrarna sysslar med dylikt arbete. Vid de av staten organiserade arbetena

liksom vid de av en hel del industriföretag för egen förbrukningbedrivna

har emellertid använts åtminstone ett tiotusental industriarbetare,

som icke funnit sysselsättning inom sitt eget yrke. Samma förhållande

kan konstateras beträffande den extra arbetskraften för stadssamhällenas

bränsleförsörjning. Allra minst 20,000 eljest arbetslösa torde sålunda

hava under vintern funnit sin utkomst genom den omläggning av bränslefrågan,

som framtvingats genom kolimportens minskning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 231 höft. (Nr 259.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 259.

Huvudparten av denna betydande arbetsstyrka utgöres av grov-,

transport-, sten-, sågverks- och byggnadsarbetare samt sjöfolk. Även

sådana högre yrkesutbildade som måleri- och bageriarbetare in. fl. hava enligt

meddelanden från arbetsförmedlingsanstalterna kunnat placeras vid hithörande

ax-beten. Vid de vedarbeten, som av industriföretag anordnats

för eget behov, hava i stor utsträckning deras egna yrkesarbetare kommit

till användning.

Oaktat sålunda bränsleanskaffningen tagit i anspråk så betydande

arbetsstyrkor såväl på landsbygden som i stadssamhällena, har arbetslöshet

förekommit i icke ringa utsträckning. Särskilt i de skånska städerna

hava förhållandena i detta avseende ställt sig ogynnsamma. Till

följd härav har på vissa håll den offentliga understödsverksamheten för

de arbetslösa måst igångsättas, ehuruväl densamma ej behövt taga större

omfattning. Under januari månad innevarande år utbetalades sålunda

för ändamålet av allmänna medel omkring 49,500 kronor, medan motsvarande

belopp för januari 1917 stannade vid omkring 4,250 kronor.

Det bör därjämte erinras, att långt större belopp under denna vinter

till resp. arbetare utbetalats av enskilda arbetsgivare; enbart inom textilindustrien

uppgingo sålunda understöden för januari månad till omkring

100,000 kronor.

På arbetsmarknadens utveckling under den närmaste tiden kommer

givetvis den med bränsleförsörjningen sysselsatta arbetsstyrkan att

utöva mycket stort inflytande. Enligt vad bränslekommissionen meddelat,

komma de redan påbörjade begränsningarna av skogsarbetena att successivt

skärpas, så att åtminstone avverkningarna i stort sett avslutas till instundande

1 maj. Därefter skulle endast några tusental arbetare bibehållas

för vissa transporter m. in. Motsvarande inskränkningar äro att

emotse hos enskilda företag samt vid distributionen och konsumtionen

under den varma årstiden. Härigenom komma sålunda mycket betydande

arbetsstyrkor att efter hand frigöras. Den övervägande delen av

personalen, som otvivelaktigt bestått av ortsbefolkning med huvudsaklig

sysselsättning inom jordbruket, återgår då till sina vanliga lantmannagöromål.

Från de enskilda industriföretagens skogsavverkningar kunna

måhända en del arbetare''återtagas i sitt vanliga arbete eller av arbetsgivaren

beredas annan sysselsättning. Ett mycket betydande antal av

de använda industriarbetarna — säkerligen minst 10,000, men antagligen

dubbelt så många — bliva emellertid hänvisade till att fortfarande söka

sin utkomst utanför det egna yrket.

Skulle därjämte import- och exportsvårigheterna kvarstå i huvudsak

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

, Kungl, Muj:U nåd. proposition nr 250.

oförändrade, lärer avmattningen inom industri, handel och transportverksamhet

komma att fortgå och därigenom ytterligare arbetskraft bliva

ledig. Härtill kommer vidare, att arbetena med de av staten förmedlade

eller föf dess räkning gjorda beställningarna av gatsten, vid vilka sysselsättas

omkring 2,000 stenarbetare, torde komma att avstannas senast

till den I maj.

Uppkommer sä frågan, i vad män nya arbetstillfällen kunna beräknas

bliva tillgängliga med den varma årstidens inträde. T främsta

rummet erbjuder sig bär jordbruket, som vid denna tidpunkt under

alla förhållanden plägar hava användning för mera arbetskraft än under

vintern. För den vanliga produktionens uppehållande torde emellertid

något mera betydande tillskott ej erfordras. Socialstyrelsens på senhösten

1917 gjorda undersökning om tillgången av arbetskraft för jordbrukets

behov ger vid handen, att i vissa trakter visserligen en avsevärd

brist på jordbruksarbetare då gjorde sig gällande, men att detta väsentligen

var att tillskriva de då började stora vedavverkningarna. Med

dessas avslutande komma sålunda förhållandena i sådana trakter i bättre

läge. Från andra trakter rapporterades — trots konkurrensen med den

forcerade bränsleanskaffningen — större tillgång än vanligt på jordbruksarbetare.

Detta förhållande har under vinterns lopp allt starkare framträtt,

så att arbetsförmedlingsanstalterna under de senare månaderna redovisat

jämförelsevis större antal arbetssökande lantarbetare än under

de föregående åren. Förklaringen härtill ligger otvivelaktigt i det ovan

anmärkta förhållandet, att industrien i stort sett under året 1917 minskat

sin arbetarstam och sålunda icke blott upphört med sin vanliga

sugning på landsbygdens arbetsmarknad utan ock återbördat en del från

denna förut tagen arbetskraft. Denna under år 1917 begynta återströmning

till landsbygden, som jämväl tagit sig uttryck i den ringa

ökningen av städernas invånarantal, kommer sannolikt att ökas i bredd

med den växande insikten hos arbetarna om industriens trångmål och de

små utsikterna att å industriorterna finna arbete och utkomst. Såsom

eu medverkande faktor böra vidare anföras arbetarnas bittra erfarenheter

om de svåra livsmedelsförhållandena i städerna.

Till stimulerande av denna återströmning till landsbygden bär

otvivelaktigt även bidragit den starka lönestegringen på detta område.

En av socialstyrelsen verkställd utredning härom utvisar,1 att under

kristiden lönerna inom jordbruket stegrats med i genomsnitt 60—75 %

för kontant avlönade arbetare samt med 75—100 % för de delvis natura
-

1 Soc. Med del. 1918 s. 24 tf.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 259,

avlönade. Då denna .stegring nästan helt faller på åren 1916 och 1917

— under det senare året påtagligen influerad av skogsarbetarlönernas

ännu starkare ökning — och då lönehöjningen inom industrien i genomsnitt

visar lägre siffror, har under den senaste tiden eu utjämping av

den tidigare starka differensen mellan industriens och jordbrukets löner

ägt rum, vilken självfallet varit ägnad att öka lantbefolkningens intresse

av att kvarstanna vid jordbruket.

Nu berörda omständigheter göra det sannolikt, att större svårigheter

ej heller skola yppa sig för jordbruket att erhålla den ytterligare arbetskraft,

som kan erfordras för planerade vattenavlednings-, dikningsoch

odlingsarbeten — detta givetvis under förutsättning att vederbörande

arbetsgivare äro i tillfälle att kunna sörja för inkvartering och bespisning

av arbetarna. Skulle emellertid jordförbättrings- och nyodlingsarbeten

komma till utförande i så stor skala, att vid sådana arbeten helt

ovana industriarbetare skulle behöva användas, kunna emellertid särskilda

anordningar från det allmännas sida bliva erforderliga. Frågan härom

vill kommissionen i det följande något beröra.

Ytterligare ett arbetsområde av större betydelse torde emellertid

vara att påräkna för arbetslösas sysselsättande under sommaren. På

grund av såväl de höga bränsleprisen som bristen på gödningsämnen har

torvindustrien under kristiden vunnit ökad vikt och ställt sig ekonomiskt

fördelaktig. Dess produktion och arbetarantal beräknades hava

under sommarsäsongen 1917 fördubblats i jämförelse med år 1916, och

för instundande sommar torde, såvitt dömas kan av upplysningar inhämtade

av socialstyrelsen och torvkommittén, ytterligare en fördubbling

av torvtäkten vara att emotse. Här torde sålunda uppkomma arbetstillfällen

för dels flera tusen vid tyngre göromål vana arbetare, dels

— vid vändning, kupning och stackning av torven — något tusental

kvinnor och minderåriga, dessa senare dock i allmänhet tillhörande ortsbefolkningen.

Bristen på gödningsämnen torde vidare föranleda stark

utvidgning av kalkbrukens drift och ökning av deras arbetsstyrkor.

Slutligen bör här tilläggas, att den enskilda företagsamheten numera

torde i större utsträckning inrikta sig på insamling av skogsbär

och diverse surrogatmaterial, så att även för sådant ändamål några tusental

personer torde under sommaren bliva sysselsatta genom enskilt initiativ.

Även härtill lärer emellertid ortsbefolkningen företrädesvis bliva använd

och sålunda arbetslösa från stadssamhällena i mindre utsträckning anlitas.

Den här lämnade översikten över vissa viktigare, på arbetsmarknadens

utveckling inverkande moment torde giva vid handen, att den nu i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunyl. MajUs nåd. proposition nr 259. 13

icke ringa rnån framträdande arbetslösheten kommer att under de återstående

vintermånaderna oavlåtligt ökas samt att någon ändring härutinnan

icke denna gång är att emotse vid den varmare årstidens inträde.

Snarare kan förutses, att särskilt skogsavverkningarnas successiva inställande

samt industriens fortgående avmattning komma att under våren

lediggöra ett långt större antal arbetare än som kan behövas för

jordbruket och andra yrken, som under sommaren behöva fika sin arbetarstam.

Huru därefter förhållandena komma att gestalta sig under

nästinstundande höst och vinter, kan givetvis nu ej förutses. Därest

icke världskriget dessförinnan nått sin avslutning, lärer icke med visshet

kunna påräknas eu sådan allmännare livaktighet inom näringslivet, att

arbetslöshetsfaran kan anses i huvudsak avlägsnad. T allt fall föreligger

risk för att eu eventuell återgång från kristidens säregna förhållanden

skall medföra rubbningar, som icke så hastigt kunna utjämnas, och till

följd härav även arbetslöshet.

Utgår man från att läget och utsikterna te sig i huvudsak såsom

bär ovan angivits, måste det allmänna uppenbarligen träda hjälpande till

för att minska arbetslöshetsfaran och mildra dess verkningar. Vid de

olika tillfällen, då frågan härom behandlats av statsmakterna, har full

anslutning uttalats till den av arbetslöshetskommissionen städse hävdade

uppfattningen, att offentliga hjälpåtgärder böra så vitt möjligt vara

av förebyggande natur och åsyfta försörjning genom eget arbete. I enlighet

härmed hava också under hela kristiden strävandena inriktats på

att, när förhållandena nödvändiggjort offentligt ingripande för de arbetslösas

skyddande, söka bereda dem lämpliga arbetstillfällen. Krisens långvarighet

innebär ytterligare skäl att lägga huvudvikten vid denna sida

av hjälpverksamheten. Om också för eu kortare tids arbetslöshet det

kan befinnas ändamålsenligt och även lättast att genom understödslämnande

bringa snar hjälp, så ställa sig förhållandena annorlunda under

eu mera långvarig arbetslöshetsperiod. Understödsbeloppen måste nämligen

för att icke uppmuntra mindre samvetsgranna element till sysslolöshet

sättas jämförelsevis låga, så att de endast räcka till nödtorftigt

uppehälle under kortare tid men icke förslå för de normala utgifterna

under längre tid. Understödstagande verkar för flertalet förödmjukande

och kan i längden bliva demoraliserande. Utförandet av arbete uppehåller

däremot känslan av självansvar, det bereder en bättre utkomst

och innebär en för landet nyttig prestation. Även om sådant arbete

icke alltid kan beredas de arbetslösa i deras egen hemort, så kunna

åtminstone de yngre bland dem förflyttas till annan plats, därest arbets
-

Åtgärder

mot arbetslöshet

ro.

Arbets
tillfälle».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 250.

löshetsperioden tydligen blir av sådan varaktighet, att erforderliga anordningar

kunna i tid förberedas och utföras.

All omsorg bör givetvis ägnas åt att de arbetslösa så vitt möjligt

kunna sysselsättas vid arbetsföretag, vilkas allmännytta är påtaglig och

vilka under alla förhållanden skola förr eller senare komma till utförande.

Ur denna synpunkt ändamålsenligast äro sådana företag, vilkas anordnande

av vederbörande myndigheter redan beslutats eller principiellt gillats. Iden

mån sålunda erforderliga anslag redan finnas anvisade, böra dylika företag i

främsta rummet ifrågakomma, även om tidpunkten för deras påbörjande

eller avslutande därmed skulle infalla tidigare än vad ursprungligen beräknats.

En beaktansvärd förmån är vidare i dylika fall, att tekniska

och formella förarbeten äro undangjorda samt att extraordinära anordningar

för administration och arbetsledning icke behöva vidtagas. Även om

staten företrädesvis torde vara i tillfälle att på nu angivna vägar förebygga

arbetslöshet, lärer kunna förväntas, att även landsting, kommuner och väghållningsdistrikt

in. fl. korporationer av offentlig karaktär skola lämna

sin kraftiga medverkan, i den mån förhållandena så kräva.

Tyvärr torde emellertid dylika arbetsföretag icke alltid vara att

påräkna i erforderlig omfattning. Det bör ej heller förbises, att den

arbetskraft, som behöver omhändertagas, till stor del kommer att sakna

nödiga förutsättningar för att kunna användas till och bereda sig utkomst

vid dylika ordinarie arbeten. Under nuvarande förhållanden måste

nämligen med skärpa fasthållas, att de bästa och arbetsdugligaste måste

inriktas till den av enskilda bedrivna produktionen, särskilt inom jordbruket,

varför det allmännas omvårdnad kommer att företrädesvis omfatta

personer med högre ålder, ringare kroppskrafter eller eljest mindre

förutsättningar för att bliva nyttiga utanför sitt eget yrke. Såväl härigenom

som till följd av den speciella omvårdnad, som måste ägnas åt

sådan arbetskraft, lära kostnaderna för särskilt anordnade arbetsföretag

ställa sig dyrare än under vanliga förhållanden. Dylika hinderliga omständigheter

få emellertid icke tillmätas avgörande betydelse gent emot

de fördelar, som de förebyggande åtgärderna erbjuda både för de arbetslösa

och för det allmänna, som dock därigenom får nyttigt arbete utfört

och samtidigt kan begränsa det helt improduktiva och i åtskilliga avseenden

skadliga understödslämnandet.

Nu anförda synpunkter voro för arbetslöshetskommissionen vägledande

vid planerandet av det ovanberörda av Kungl. Maj:t godkända

förslaget om organiserandet i större skala och på statens bekostnad av

hjälpfoderinsamling, bärplockning, skogsodling m. fl. arbeten, företrädesvis

å allmänningar stående under skogssällskapets förvaltning. Även om

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ‘259.

15

planen huvudsakligen uppgjordes med hänsyn till det stora antalet arbetslösa

textilarbeterskor, vilkas användbarhet är mycket begränsad, kan

densamma emellertid efter omständigheterna bringas till utförande i sådan

utsträckning, att därmed beredes arbete åt även andra arbetargrupper.

Det bar också förutsatts, att likartade arbeten skulle genom vederbörande

kommuners försorg, eventuellt med statens stöd, komma till utförande å

städers jordar eller å annan mark, som ställes till förfogande.

Kommissionen har ansett sig böra överväga, vilka åtgärder borde

vidtagas, därest större antal vid jordbruksarbete helt ovan personal från

industrien skulle behöva anlitas för åkerarealens snabba utökning eller för

brådskande skördegöromål. Det är uppenbart, att mycket stora svårigheter

härvid möta både ur jordbruksföretagarnas och de arbetslösas synpunkt.

Jordbrukarna se sig ofta ur stånd att bei''eda inkvartering och

bespisning, de kunna icke alltid ordna särskild arbetsledning och löneberäkning,

som erfordras för ovant folk, och de befara olägenheter av att

med sin ordinarie arbetsstyrka sammanföra personer med helt andra arbetsvanor

och anspråk. Ifrågavarande arbetare åter sakna i regel lämplig

personlig utrustning för utearbeten å landet och känna sig helt främmande

för de levnads- och arbetsförhållanden, som där möta dem. De äro vidare

medvetna om sin ovana vid arbetet och sin därav härflytande oförmåga att

enligt de vid lantbruket gällande lönenormerna bereda sig nödig inkomst.

Dessa och andra omständigheter hava visat sig synnerligen hinderliga

för överflyttande gruppvis av arbetare från industriella yrken til.

lantarbete hos enskilda. Skulle emellertid omtanken om folkförsörjningens

tryggande nödvändiggöra sådan överflyttning, så lärer det åtminstone

i vissa fall visa sig oundgängligt att för densamma skapa

särskilda former, genom vilka olägenheterna så vitt möjligt undanröjas.

Kommissionen vill med avseende härå erinra om den nyssberörda planen

för textilarbeterskors m. fl. sysselsättande med vissa lättare lantarbeten,

för vilket ändamål en särskild organisation under skogssällskapets medverkan

skapats för arbetarnas omhändertagande och arbetets utförande.

I denna plan ingår bland annat, att de till allmänningarna förlagda

och företrädesvis å dem sysselsatta arbetsstyrkorna skola kunna i mån

av behov ställas till närboende lantbrukares förfogande för tillfällig hjälp

med brådskande inbärgning av foder, säd och rotfrukter. Dessa arbeten

skulle givetvis utföras enligt vederbörande jordbrukares anvisningar, men

under den särskilda arbetsledningens omedelbara befäl. Betalning för det

sålunda utförda arbetet skulle beräknas enligt gängse lönenormer i orten

och erläggas till arbetsledningen, vilken emellertid skulle lämna arbetarna

den sannolikt större ersättning, som de skäligen behöva. Skillnaden mel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 259.

Arbetslös
uetsunder
ät8d.

lan den av jordbrukarna erlagda och den till arbetarna lämnade lönen

skulle bestridas av statsmedel.

Oaktat de betänkligheter, som onekligen resa sig mot anordningar

av detta slag, böra sådana enligt kommissionens uppfattning under nuvarande

särskilda förhållanden kunna tillgripas, därest de befinnas oundgängliga

för landets självförsörjning och för de arbetslösas skyddande.

Även om statens utgifter för ändamålet skulle överstiga vad eljest

skulle åtgå till arbetslöshetsunderstöd, äro fördelarna ur olika synpunkter

av produktivt förebyggande arbete alltför övervägande för att eu

eventuell mindre kostnadsökning skulle få verka avskräckande.

Beträffande särskilt textilindustriens arbetslösa kvinnor och minderåriga

har kommissionen jämväl redan erinrat om de utbildningskurser,

som för närvarande pågå och genom vilka man velat förebygga sysslolöshetens

skadliga verkningar samt på samma gång bereda dessa kvinnor

och minderåriga möjlighet att förvärva för deras framtid och yrke nyttiga

kunskaper. Kommissionen vill i anslutning härtill framhålla, att staten

icke heller i fortsättningen bör undandraga sig att ekonomiskt medverka

till beredandet av utbildningsmöjligheter för sådana arbetslösa, som icke

annorledes än genom arbetslöshetsunderstöd kunna erhålla hjälp.

Kommissionen vill med avseende å åtgärder av förebyggande art

slutligen framhålla, att på förhand icke kan närmare förutses, på vilket

sätt hjälp lämpligast bör åstadkommas. Förhållandena under olika årstider,

på olika orter och beträffande olika arbetargrupper kunna vara

så olikartade, att det måste få ankomma på Kungl. Maj:t att efter sig

företeende omständigheter träffa avgörande beträffande såväl arbetenas

beskaffenhet som formerna för deras anordnande.

Även om genom arbetslösas övergång till anställning hos andra

arbetsgivare eller till statens och kommuners m. fl. arhetsföretag eller

genom andra dylika förebyggande åtgärder arbetslösheten kan verksamt

oekämpas, är det ställt utom allt tvivel, att understödsverksamheten i

allt fall måste vidmakthållas. Enligt kommissionens uppfattning äro de

nu gällande bestämmelserna för densamma i det stora hela tillfredsställande.

Emellertid har kommissionen icke kunnat undgå att finna de

nuvarande understödsbeloppen alltför knappt tillmätta. Vid nästlidna

riksdag bemyndigades Kungl. Maj:t med hänsyn till den fortgående prisstegringen

å livsförnödenheter att i mån av behov öka de dåvarande

understödens maximibelopp med högst Vs. Sådan förhöjning vidtogs

genom utfärdandet av kungörelsen den 7 december 1917. Från den

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kumjl. Mctj:fn nåd. proposition nr 25!).

tidpunkt, då förslag av kommissionen väcktes om berörda förhöjning,

hava emellertid levnadskostnaderna befunnit sig i eu oavlåtlig stegring.

Någon utsikt föreligger icke för att denna prisutveckling kommer att

upphöra inom den närmaste tiden, utan måste man befara lortsatt stark

prisförhöjning å flertalet viktigare livsförnödenheter. Det bör även beaktas,

att den långvariga dyrtiden varit ägnad att efterhand försvaga flertalet

arbetstagares ekonomi, varför dessas bärkraft numera i allmänhet

är mindre än förut. Eu höjning av understödens maximibelopp med

ytterligare högst 50 % synes sålunda böra utverkas.

Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida en blivande ökning bör

ske likformigt för de olika kategorierna av understödda. Klart synes att

i främsta rummet familjerna böra kraftigt stödjas vid inträffande arbetslöshet,

så att hemmens ruinerande och upplösning så vitt möjligt förebygges.

Beträffande de ensamstående vuxna åter ställer sig saken något

annorlunda. Gentemot denna kategori av arbetslösa kan med största foggöras

gällande, att de i allmänhet skola vara beredda taga annat arbete

närhelst och varhelst dem erbjudes sådant under skäliga förhållanden

och lönevillkor. Skall genom överflyttning av dylika arbetslösa behovet

av arbetskraft för folkförsörjningen effektivt tryggas, är det icke nog med

att anvisa dem till sådant arbete, utan mycket beror ock på deras beredvillighet

att utföra detsamma. Endast lojalt arbetande kunna göra erforderlig

nytta i exempelvis jordbrukares tjänst. De yngre ensamstående,

som borde hava lättast att anpassa sig för nya arbetsförhållanden å annan

ort, äro emellertid ofta minst villiga att lämna stadssamhällena med deras

förströelsetillfällen, och bland dem förspörj es ofta en viss ringaktningför

landsbygdens enklare förhållanden. Sådana personer behöva, för att

vid inträffande arbetslöshet kunna nyttiggöras på annat håll, känna ett

verkligt tryck över sig för att ordentligt sköta det nya och för dem

mindre tilltalande arbetet. Om understödsbeloppen äro så pass höga,

att deras uppbärande möjliggör en någorlunda bekymmersfri existens,

komma mindre samvetsgranna individer att sköta dem anvisat arbete

på sådant sätt, att de snarast åter bliva arbetslösa och få utsikt till understöd

i hemorten. Då de nuvarande förhållandena ofrånkomligt fordra

kraftåtgärder till folkförsörjningens tryggande, böra enligt kommissionens

uppfattning möjligast starka garantier skapas för att icke yngre ensamstående

personer kunna komma att genom arbetsovillighet tillförsäkra sig

offentligt understöd, sahitidigt med att arbetskraft måhända saknas hos

jordbrukarna, vid torvföretag eller till insamling av hjälpfodermedel,

skogsbär och dylikt. Det kan sålunda enligt kommissionens mening vara

befogat att genom bestämmandet av ett jämförelsevis lågt understödsbe
Bihanq

tilI riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 231 höft. (År 259.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj Hs nåd. proposition nr 2ö ''d.

lopp — om ock något högre än för närvarande — för de ensamstående

sporra dessas intresse och energi att finna utvägar till arbetsinkomst och

att beredvilligt ställa sig till förfogande till fyllande av särskilt jordbrukets

arbetskraftsbehov.

En konsekvens av denna uppfattning blir å andra sidan, att kommissionen

finner höjning böra vidtagas i fråga om de understöd, som

må utgå dels till manlig familjeförsörjares familj, då den arbetslösa mannen

erhållit arbete å annan ort än hemorten och mot avlöning otillräcklig

för även familjens uppehälle, dels till arbetslös, som anställes i

främmande yrke, under viss utbildningstid för detta.

Kommissionen förbiser icke, att i samma mån som understödsbeloppen

höjas, flera fall kunna inträffa, då understödet närmar sig de arbetslösas

löneinkomst i det egna yrket. Inom vissa näringsområden hava

nämligen konjunkturerna under kristiden varit så dåliga, att företagarna

icke mäktat medgiva några avsevärda förhöjningar av arbetslönen. Denna

kan sålunda hava stannat kvar vid 3 å 4 kronor om dagen, ja, inom

hemindustrien å landsbygden vid lägre belopp även för manlig arbetare

av ordinär duglighet. Om nu sådan blir arbetslös och får understöd,

kan detta komma att nå upp mot den förutvarande lönen, åtminstone när

arbetaren i fråga har hustru och flera barn att försörja och får tillgodoräkna

sig understöd för dem. Med konsekvent vidhållande av behovet

såsom grundval för understödsbeloppens bestämmande kunde då göras

gällande, att det allmänna borde medgiva understöds utgående med oförminskade

belopp, om desamma i allt fall icke överstiga vad som synes

erforderligt för nödtorftigt uppehälle under nuvarande prisförhållanden.

De principiella betänkligheter, som måste resa sig mot att understöd

uppgår till lönens storlek eller eventuellt överstiger denna, föranledde

emellertid införandet i kungörelsen den 7 december 1917 av sådan bestämmelse,

att det allmännas understöd tillhopa med bidrag från arbetsgivare

eller arbetslöshetskassa får högst gå upp till 2/''s av den i orten

samtidigt gängse avlöningen för arbetare med samma arbetsförmåga och

liknande arbete. Denna princip synes nu böra generellt fastställas, ehuruväl

den nyss angivna gränsen bör sättas väsentligt högre. För att icke

en bestämmelse härom må verka hårt för arbetargrupper med stagnerade

löner vill kommissionen sålunda föreslå, att arbetslöshetsunderstöd icke

må utgå, vare sig enbart eller jämte bidrag från arbetsgivare eller arbetslöshetskassa,

till belopp, som överstiger 8/rt> av understödstagarens

gängse lön. Kommissionen vill med avseende härå framhålla, att även

ett så långt utsträckt understödjande endast under förevarande extraordinära

förhållanden kan anses tillrådligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuni/I. Maj tfa nåd. proposition nr 259.

1!)

Betonas bör dock härjämte, att det offentliga understödet avpassats med

hänsyn till vad som synts oundgängligt för det nödtorftiga dagliga uppehället

men icke beräknats räcka till för andra ofrånkomliga utgifter såsom

för hyra, kläder, skatter och dylikt. Skulle kommun eller annan

vara villig att även periodiskt bisträcka medel till täckande av dylika

utgifter, behöver sådant understödslämnande i och för sig icke inverka

på rätten att uppbära det av staten reglerade arbetslöshetsunderstödet

eller öva inflytande på dettas belopp.

Å andra sidan vill kommissionen bestämt uttala, att de understödsmaxima,

som av statsmakterna medgivas, icke böra betraktas såsom de

överallt normalt utgående. Understödsutdelningen måste alltid baseras

på noggrann individuell prövning av behovet, vilket givetvis bör föranleda

åtskillnad mellan personer med olika resurser och möjligheter att

reda sig samt mellan orter med olika levnadsförhållanden. Särskilt å eu

hel del orter å landsbygden, där även under normala förhållanden levnadskostnaderna

äro jämförelsevis långt billigare än i stadssamhällena,

bör understödet sålunda i allmänhet icke nå upp till maximibeloppen.

Ehuru under den gångna kristiden understödsverksamheten i det

stora hela icke behövt anlitas i någon mera betydande omfattning, hava

emellertid vissa orter och yrken hårdare drabbats av arbetslöshet och

följaktligen utgifterna för ändamålet starkt växlat. Då sådan ojämnhet

förutsetts skola inträffa och ansetts böra avhjälpas, har bemyndigande

lämnats Kungl. Maj:t att till mera betungade kommuner lämna starkare

bidrag av statsmedel än till andra. Medan sålunda staten i regel

bestrider halva kostnaden, skulle i undantagsfall större del av denna,

eventuellt hela dess belopp, kunna övertagas av staten. I 1917 års riksdagsskrivelse

i ämnet framhölls med avseende härå, att särskilt då genom

ransonering eller andra därmed jämförliga åtgärder arbetslöshet kunde

komma att i stor utsträckning inträffa i vissa kommuner, det vore angeläget,

att de arbetslösa bereddes säkerhet för att ej bliva utan arbetslöshetsunderstöd.

Detta kunde lämpligen ske genom återupplivande av

tidigare bestämmelser om att undantagsvis, på grund av särskilda omständigheter,

arbetslöshetsunderstöd måtte kunna, efter prövning av Kungl.

Maj:t, utgå av statsmedel utan att kommun eller landsting tillskjutit

lika stort belopp. Det givna bemyndigandet har i endast ett fåtal fall

— beträffande kommuner med större antal sten- eller textilarbetare —

kommit att tillämpas, då arbetslöshetsförhållandena i allmänhet hittills

icke hunnit skärpas. Såsom utvecklingen nu ter sig, torde emellertid ett

flertal kommuner se sig nödsakade att av finansiella skäl påkalla starkare

stöd från staten. Den sannolika ökningen av arbetslösheten samt den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 259.

föreslagna höjningen av understödsbeloppen måste ju åstadkomma stark

stegring av kostnaderna för denna understödsverksamhet, samtidigt med

att de dyrtidslindrande åtgärderna trots betydande statstillskott kräva

högst avsevärda kommunala anslag. Även om på flertalet industriorter

skatteinkomsterna hittills stegrats, så måste ett bakslag nu befaras, då

de stora kårerna av arbetslösa få sin skatteförmåga nedsatt och arbetsföretagens

beskattningsbara inkomst sjunker. Den finansiella sidan av

understödsverksamheten blir därför inom flertalet kommuner bekymmersam.

Enligt riksdagens uttalande på denna punkt skulle statens övertagande

i större utsträckning av understödsbördan åsyfta att säkerställa

särskilt de till följd av ransonering och andra statsåtgärder arbetslösa.

Dylika statsåtgärder hava emellertid numera vidtagits inom ett mycket

stort antal näringsområden. Ingripandena äro i hög grad skiftande med

hänsyn till såväl form som effektivitet. Det är under sådana omständigheter

synnerligen svårt att avgöra, vilka näringsområden, arbetargrupper

och orter företrädesvis drabbats samt hur stor lättnad i de

särskilda fallen bör medgivas. Inom de flesta kommuner torde personer

finnas, vilkas arbetslöshet står i samband med statliga ransonerings- eller

regleringsbestämmelser. Då av praktiska skäl det icke synes lämpligt att

till samma ort statsbidraget utgår med olika belopp till skilda kategorier

av arbetslösa, lärer annan ändamålsenlig lösning av det föreliggande

spörsmålet ej givas än att statens andel i understödskostnaden normalt

sättes till högre belopp än hittills, enligt kommissionens mening lämpligen

till 2/3 av densamma. Genom utvidgande av statens ekonomiska medverkan

på sådant sätt lära kommunerna få anses röna allt tillmötesgående,

som i allmänhet kan och bör på detta område ifrågakomma. De fall,

där i fortsättningen staten skulle behöva sträcka sig längre, torde då

komma att inskränka sig till rena undantagsfall och avse orter, vilkas

näringsliv är alldeles särskilt beroende av någon eller några av arbetslöshet

synnerligt drabbade yrkesgrenar eller vilkas ekonomiska läge eljest

uppenbarligen nödvändiggör starkare stöd från statens sida.

Vad 1917 års riksdag anförde om behovet av åtgärder för att

säkerställa vissa arbetargruppers berättigade understödsanspråk synes giva

vid handen, att enligt riksdagens mening något för stark återhållsamhet

åtminstone på sina håll framträtt i avseende å arbetslöshetsunderstödets

utdelande. En likartad uppfattning har framförts av landsorganisationen

samt av representanter för arbetslösa å vissa orter och inom speciella

yrken. Kommissionen anser sig ock kunna vitsorda, att från vederbörande

kommuners sida nästan undantagslöst iakttagits mycket stor varsamhet

vid understödslämnandet. Om också fall icke saknas, där veder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 25!).

hörande kommunala myndigheter visat hithörande spörsmål alltför ringa

intresse, så är å andra sidan otvivelaktigt, att man i allmänhet varmt

behjärtat de arbetslösas liige och sökt på ändamålsenligaste sätt bispringa

dem. Särskilt i de många fall, där kommuner enbart av hänsyn till svagfinansiell

ställning icke kunnat anordna eljest av behovet pakallad undeistödsverksamhet,

kommer den nu föreslagna jämkningen av kostnadsbördan

att möjliggöra anordnandet av sådan.

Att understödsorganen bestämt hävdat kraven på villighet från de

understödssökandes sida att antaga annat lämpligt arbete, hai varit väl

motiverat både ur principiella synpunkter och med hänsyn till nödvändigheten

att stödja den inhemska produktionen. Då samma motiv allt

framgent måste göras gällande, lära betänkligheter icke behöva möta mot

att genom ökning på nyss antytt sätt av statens andel i kostnaden minska

kommunernas ekonomiska ansvar för densamma. Genom de villkor, som

äro stadgade för arbetslöshetsunderstöds åtnjutande och för lämnande

av statsbidrag därtill, finnas effektiva medel till ingripande för det fall,

att understödsverksamheten inom någon kommun skulle handhavas

med för ringa hänsyn till det allmännas medel och till önskvärt utnyttjande

av de understödssökandes arbetskraft.

Kommissionen anser sig böra i detta sammanhang erinra om de

framställningar rörande särskild förmansställning i understödsavseende,

som från representanter för åtskilliga personalgrupper riktats till Kungl.

Maj:t eller till kommissionen. Det gäller här företrädesvis smärre företagare,

arbetsledare och andra anställda inom bageriyrket samt inom olika

grenar av sprithantering och restaurangrörelse. Med framställningarna i

fråga åsyftas i allmänhet erhållandet av ovillkorlig rätt till understöd,

högre understödsbelopp samt särskilda former för understödsverksamheten.

I anledning av likartade motionsvis framförda yrkanden uttalade emellertid

1917 års riksdag, att någon särställning i understödshänseende icke kunde

tillerkännas de genom livsmedelsransoneringen arbetslösa, särskilt med hänsyn

till de konsekvenser, som därav skulle kunna tänkas följa. Till följd

härav och då, såsom redan erinrats, ransonerings- och regleringsåtgärder

av olika skärpa och under olika former förekomma på många olika områden

och det i allmänhet icke låter sig med någon säkerhet avgöra,

huruvida statsingripandena äro i ett fall mera direkt än i ett annat orsak

till arbetslöshet, har kommissionen icke ansett sig böra föreslå några särskilda

understödsbestämmelser för vissa grupper av arbetslösa. Denna

ståndpunkt utesluter givetvis icke, att särskilda åtgärder av förebyggande

art böra så långt möjligt är anpassas efter olika arbetarkategoriers behov

och förutsättningar. Kommissionen ämnar därför i fortsättningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Erforderliga

medel.

Kungl. Maj:ts nåd, proposition nr 259.

liksom hittills beträffande stenarbetare och textilarbetare — uppmärksamt

iakttaga förhållandenas utveckling samt överväga i vad mån speciella

arbetargruppers läge påkallar något speciellt statsingripande.

Av det förslagsanslag, högst 11,500,000 kronor, som av nästlidna

riksdag anvisades å extra stat för år 1918 till arbetslöshetens bekämpande,

med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis redan under år

1917 utanordna erforderligt belopp, torde numera inemot halva beloppet

hava disponerats för avsett ändamål. De utanordnade medlen avse emellertid

till huvudsaklig del arbetsföretag, som ännu icke avslutats eller, i

visst fall, icke ens påbörjats. Genom dessa företag komma tillfällen till

arbete att kunna under längre tid framåt beredas flera tusen arbetslösa.

A andra sidan får icke förbises, att riskerna för betydligt ökad arbetslöshet

tyvärr äro stora. Kostnadsökningen för de arbetslösas omhändertagande

begränsar sig icke heller endast till den stegring av understödsbeloppen,

som kan bliva medgiven, utan gör sig naturligen gällande även i

fråga om anoidnade arbetsföretag. Da därför betydande penningmedel böra

finnas disponibla för innevarande år, finner kommissionen nödvändigt, att

årets anslag nu åter bringas upp till sitt fulla belopp av IIV2 miljoner kronor.

Det i statsverkspropositionen för år 1919 begärda beloppet av 4

miljoner kronor torde få anses tillräckligt för den korta tid under samma

år, som kan komma att förflyta, intill dess fråga om eventuellt tilläggsanslag

kan hinna undergå vederbörlig behandling.

Depa r törne

lits
chefen.

Den av arbetslöshetskommissionen meddelade redogörelsen för arbetsmarknadens

nuvarande läge samt för de närmaste utsikterna måste

ingiva allvarliga bekymmer för omfattande arbetslöshet. Redan länge

har det varit känt, att landets förråd av vissa utifrån hämtade oundgängliga

råvaror hotat fullständigt utsina. Erkännansvärda och delvis

framgangsrika försök hava gjorts att inom landet framställa samma råvaror

eller lämpliga ersättningsmedel för dem. I många fall kunna de gjorda

ansträngningarna dock icke förebygga, att importens upphörande åstadkommer

fullständig varubrist för hela industrier eller särskilda företag, varav

följa entlediganden eller permittering av arbetare. Inom vissa exportindustrier

förspörjas enahanda verkningar till följd av bristande avsättning

av tillverkningarna. Då de av trafikförhållandena under kriget framkallade

svårigheterna knappast kunna helt avlägsnas inom den närmaste

framtiden, lärer den påbörjade avmattningen inom näringslivet komma

att fortgå och möjligen utsträckas till områden, som ännu icke rönt större

påverkan av densamma.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:tu nåd. proposition nr 2~)!L 23

I sådant läge måste givetvis den största uppmärksamhet ägnas åt

arbetsförhållandenas utveckling, och får från statsmakternas sida intet

underlåtas för att på lämpligt sätt söka förebygga arbetslöshet eller lindra

verkningarna av sådan. Om det redan under normala förhållanden kan

vara ödesdigert att bliva arbetslös, så är denna risk nu än svårare, då

de höga prisen och den stora bristen på snart sagt alla livsförnödenheter

hårt trycka även dem, som hava sin regelbundna och goda arbetsinkomst.

Särskilt bekymmersamt ter sig läget med avseende å arbetare inom yrken,

som under längre tid lidit av dåliga import- eller avsättningsförhållanden.

Då lönerna här icke följt med stegringen av levnadskostnaderna

och då perioder av förkortad arbetstid eller hel arbetslöshet redan förut

förekommit, har arbetarnas ekonomiska bärkraft försvagats, så att de i

mindre grad än eljest äro rustade att bära prövningarna av en fortsatt

långvarigare arbetslöshet.

Såsom utsikterna nu synas gestalta sig, lärer för övrigt arbetslöshetsrisken

allvarligt hota många andra än egentliga kroppsarbetare. De senaste

årens uppsving inom handel och afiarsväsen i allmänhet, som medfört

stor efterfrågan å butikspersonal samt förvaltningspersonal inom näringslivet,

torde nämligen icke förbliva oberört av industriens avmattning.

Sannolikt kommer därför arbetslöshet att träffa personer i ganska olikartad

ställning och med vitt skilda förutsättningar att själva sörja för

sin utkomst.

Med rätta har arbetslöshetskommissionen eftertryckligt betonat, hurusom

det nödläge, i vilket landet befinner sig med hänsyn till livsmedelsförsörjningen,

måste göra det till en bjudande plikt att i första hand inrikta

den lediga arbetskraften till anställningar inom jordbruket. Så

länge lantbrukarna icke hava sitt arbetarbehov fyllt, måste uppenbarligen

stor varsamhet iakttagas i fråga om arbetslösas omhändertagande genom

det allmännas försorg, så att icke för lantarbetet lämpade personer bliva

mindre villiga att ställa sig till förfogande för detsamma. På detta område,

liksom ock inom de närstående- näringsgrenarna torvindustri och

kalktillverkning, lära också yppa sig talrika tillfällen till utkomst för

arbetslösa, i synnerhet sådana som uppväxt på landsbygden och äga vana

vid tyngre utearbeten. Vad arbetslöshetskommissionen anför om den

minskade obenägenheten mot antagande av lantarbete och den märkbara

återströmningen till landsbygden synes ägnat att lugna farhågorna för

att jordbruket skulle komma att lida oroande brist på arbetare. Enbart

nyttigt vore ju även, om den nuvarande krisen medförde en rättvisare

uppskattning av jordbrukets betydelse icke blott ur produktiv synpunkt

för landets självförsörjning utan ock i dess egenskap att giva utkomst

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 259.

åt arbetstagare. Emellertid lära icke för stora förhoppningar få ställas

på jordbrukets samt torvindustriens och kalkbrukens m. fl. förmåga att

mottaga ledig arbetskraft från andra näringsområden. Intensifieringen

av driften har kunnat oavlåtligt fortgå genom förbättrade arbetsmetoder

och maskindrift men utan ökad användning av mänsklig arbetskraft.

Visserligen kan såsom följd av redan beslutade eller planerade statsåtgärder

förväntas ett livligare intresse även i fråga om vattenavlednings-,

diknings- och odlingsarbeten, sålunda jordbruksarbeten av mera extensiv

karaktär. Med hänsyn till åtskilliga omständigheter torde emellertid

några större dylika företag icke bliva igångsatta redan på våren, varför

jordbrukarna ej heller för sådana ändamål nu behöva avsevärt öka sin

arbetarstam. Bättre te sig däremot utsikterna för nästkommande höst,

då extra ordinära arbetstillfällen kunna i stort antal väntas uppkomma

vid olika slag av jordförbättringsarbeten.

Att döma av den omfattning, som arbetslösheten redan på sina

håll tagit, och av de allvarliga tecknen till fortsatt långtgående depression

inom vidsträckta områden av näringslivet komma jordbruket och andra

ännu livaktiga näringsgrenar i allt fall icke att kunna på långt när mottaga

alla dem, som behöva nya anställningar. Många av dessa sakna

för övrigt de särskilda förutsättningarna för att bliva nyttiga vid lantarbete

och få därför icke arbete hos jordbrukarna. Det kan sålunda

förutses, att ett stort antal arbetslösa för sin utkomst hänvisas allenast

till det allmännas åtgärder.

De tidigare under krisens förlopp fastslagna riktlinjerna för detta

samhällets skyddsarbete hava visat sig i stort sett ändamålsenliga. Såsom

arbetslöshetskommissionen framhåller, måste emellertid krisens långvarighet

och därav föranledda omständigheter nu göra det mera angeläget

än tillförene, att hjälpverksamheten så vitt möjligt inriktas på beredandet

av arbetstillfällen. Utöver de av kommissionen anförda mera principiella

skälen härför torde här allenast behöva tilläggas, att de arbetslösa

endast på denna väg kunna beredas en inkomst, som någorlunda

svarar mot dyrtidens krav.

Någon tvekan lärer ej heller föreligga om lämpligheten av att i

främsta rummet sysselsätta de arbetslösa vid arbetsföretag av ordinarie

karaktär. Dess bättre lärer tillgången till sådana nu vara jämförelsevis

stor. Olika omständigheter — höga priser och löner samt material- och

arbetarbrist — hava under de senaste åren föranlett en viss begränsning

i bedrivandet och igångsättandet av offentliga arbetsföretag, som- under

normala förhållanden bort komma till ofördröj ligt utförande. Detta gäller

i synnerhet om större arbeten för stat, landsting och kommuner. Känt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 25!).

2!)

iir emellertid, att även åtskilliga vattenavlednings-, jordförbättrings- och

vägbyggnadsföretag, till vilka anslag av allmänna medel anvisats och

vilka redan bort vara avslutade, blivit uppskjutna eller fördröjda till följd

av kostnadsökningar och arbetarbrist. Det förefinnes sålunda nu eu reservtillgång

av arbeten, genom vilkas upptagande och forcerande betydande

arbetarstyrkor skulle kunna erhålla sysselsättning. Inför en större arbetslöshet

få uppenbarligen varken staten eller kommunerna av hänsyn till

nu stegrade priser avhållas från att driva sådana arbetsföretag i största

möjliga omfattning.

Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att jag tidigare

dels genom hänvändelse till cheferna för lantförsvars-, sjöförsvars- och

finansdepartementen hemställt om deras medverkan för att vederbörande

verk och inrättningar måtte vid behov av arbetskraft söka sådan bland

arbetslösa i orten och icke taga den från jordbruket ävensom för ändamålet

anlita de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, dels till de under civildepartementet

lydande centrala ämbetsmyndigheterna riktat enahanda anmodan,

dels påkallat Kungl. Maj:ts befailningshavandes medverkan för att

hos de kommunala myndigheterna vinna beaktande för samma synpunkter.

Jag har likaledes sett mig föranlåten att fästa vederbörandes uppmärksamhet

på vikten av att vid avvecklingen av de under bränslekommissionens

ledning stående skogsavverkningsarbetena den där anställda

personalens övergång till jordbrukets tjänst underlättas. Jag har också

inhämtat, att bränslekommissionen, efter samråd med socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen,

meddelat sina befattningshavare i orterna närmare

direktiv rörande entledigandet av arbetare" och dessas hänvisande till

att taga anställning inom lantbruket. Socialstyrelsen har slutligen anmodat

arbetsförmedlingsanstalterna att särskilt ägna intresse åt den betydande

reserv av arbetskraft, som här uppstår och som till alldeles övervägande

del är väl lämpad för olika slag av lantarbete. För underlättande

av förmedlingen till torvfabriker och kalkbruk äro genom styrelsens

försorg undersökningar verkställda om deras behov av arbetskraft och

upplysningar härom meddelade arbetsförmedlingsanstalterna.

Om också det viktigaste medlet att förebygga arbetslösheten är tillvaratagandet

av de arbetstillfällen, som stå öppna eller kunna beredas

vid normalt förekommande arbeten, lider det intet tvivel om att extra

ordinära åtgärder måste även i fortsättningen anlitas för ändamålet.

Beträffande arten av sådana hänvisar jag till arbetslöshetskommissionens

uttalanden samt till den inledningsvis meddelade redogörelsen för särskilda,

med stöd av arbets!öshetsanslaget redan anordnade företag. Ehuru

dessa planerats huvudsakligen för endast tvenne arbetarkategorier, sten
Bihang

till riksdagens pi''otokoll 1018. 1 sand. 231 käft. {Nr 253.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 259.

och textilarbetare, äro de av delvis alldeles olikartad beskaffenhet, vilket

i sin mån belyser nödvändigheten att på olika vägar söka bereda

sysselsättning. Med den vidare utveckling av arbetslösheten, som man

har anledning befara, lärer det ock bliva nödigt att tillgripa en mångfald

av åtgärder, växlande efter årstider, orter och ifrågakommande arbetai

grupper. Något närmare bestämmande på förhand av det förebyggande

arbetets art och former kän sålunda ej ifrågakomma, utan måste

avgörandet härom överlämnas åt Kungl. Maj:t att träffas med hänsyn till

de särskilda omständigheterna i varje föreliggande fall.

Även med stor handlingsfrihet i detta avseende låter det sig

uppenbarligen icke göra att vid arbetslöshetens bekämpande enbart gå

fram på den förebyggande linjen. Även i fortsättningen måste understödsverksamheten

vidmakthållas, i främsta rummet naturligen för arbetare,

vilkas förutsättningar och utbildning äro sådana, att de icke lämpa

sig föi aibete annorstädes än inom det egna yrket, samt för äldre familjeförsörjare,

vilkas förflyttning till arbete å annan ort skulle vara förknippad

med påtagliga olägenheter. Det bör emellertid icke fördöljas,

att därest förhållandena å arbetsmarknaden icke förbättras, det särskilt

till vintern kan bliva oundgängligt att i brist på lämpliga arbetstillfällen

lämna understöd till jämväl andra arbetarkategorier.

Denna uppfattning om det offentliga understödslämnandet såsom

eu nödfallsutväg, vilken anlitas endast när andra utvägar äro stängda,

har under krisens förlopp gjort sig allmänt gällande bland de lokala ar-''

betslöshetsorgan och hos de kommunala myndigheter, på vilkas bedömande

anordnandet av understödsverksamhet närmast ankommer. Härav

förklaras i väsentlig mån, att denna verksamhet under hela kristiden

varit jämförelsevis mycket ringa och icke ens under denna vinter tagit

några mera avsevärda dimensioner. Givetvis har härtill medverkat, att

kommunerna varit medansvariga för kostnaden och återhållits av omtanke

om sin ekonomi. ° Det lärer icke heller kunna förnekas, att på sina håll de

nu anförda återhållande momenten visat sig hos vederbörande myndigheter

väg a sa tungt, att de arbetslösas skyddande kommit att sättas i andra rummet.

I bestämmelserna om understöd av statsmedel till denna understödsverksamhet

finnes nu inrymd anvisning till kommun, som icke förmår själv

bestrida den stadgade normala andelen, nämligen halva understödskostnaden,

att hos Kungl. Maj:t hemställa om lindring härutinnan. Under

intryck av de numera ökade svårigheterna hava också åtskilliga kommuner

sett sig nödsakade att begära befrielse helt eller delvis från bestridandet

av hela sin andel i kostnaden, och hava deras framställningar i

större eller mindre man av Kungl. Maj:t beviljats. Det är vidare anledning

antaga, att pa ett flertal orter, där understödsverksamhet vore

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj;ls nåd. proposition nr 259.

27

nödvändig, anordnandet av densamma blir beroende av huruvida särskilt

tillmötesgående kan erhållas i avseende å statsunderstödet. Till

följd av ökningen i kommunernas kristidsutgifter samt de kommunala

inkomsternas beräknade sjunkande synes nu faktiskt läget vara sådant,

att vidhållandet av principen om kostnadens lika fördelning mellan staten

och kommunen komme att mångenstädes utgöra ett bestämt hinder

för understödsverksamhetens upptagande och sålunda även i ömmande

fall betaga arbetslösa utsikten till hjälp. Såsom arbetslöshetskommissionen

erinrat, förhindras i realiteten härigenom även hjälpandet av sådana

arbetslösa, som mera direkt träffats av statliga ransoneringsåtgärder och

därför enligt riksdagens uttalade uppfattning böra beredas trygghet

att erhålla understöd. Då sålunda numera inträdda förhållanden

synas verka därhän, att gällande bestämmelser om kostnadsfördelningen

föranleda alltför långt gående återhållsamhet i fråga om understödsverksamheten,

bör staten tydligen övertaga större del av kostnadsbördan.

Jag ansluter mig sålunda till arbetslöshetskommissionens förslag om att

staten skall bidraga med två tredjedelar av kostnaderna för understöd och

finner i likhet med kommissionen därjämte nödvändigt, att Kungl. Maj:t

jämväl i fortsättningen bemyndigas bestämma om att större del, eventuellt

i särskilda undantagsfall hela kostnaden, må kunna bestridas av statsmedel.

Kommissionens förslag om understödsbeloppens höjande synes vara

en naturlig konsekvens av den sedan nästlidne riksdag försiggångna och

alltjämt fortgående prisstegringen å alla livsförnödenheter. Förslaget skulle

innebära, att exempelvis understödet för man och hustru — oberäknat

eventuella tillägg för barn — kunde höjas från 2 till 3 kronor per dag.

Till följd av den jämväl föreslagna ändringen i kostnadsfördelningen

skulle i det föreliggande fallet kommunens andel stå kvar oförändrad vid

1 krona per dag men statens andel ökas från 1 till 2 kronor. Staten

skulle sålunda komma att ensam bekosta förhöjningen i understödsbeloppen

till arbetslösa. Ehuruväl en avsevärd förbättring härigenom skulle

beredas, synes mig höjningens begränsning till 50 % vara alltför snäv.

Stegringen av levnadskostnaderna fortgår alltjämt, och det kan tyvärr

befaras, att densamma skall fortgå med sådan hast, att en ökning utöver

de 50 / kan successivt erfordras. Det bör sålunda stå Kung!. Maj:t

fritt att med tagen hänsyn till sig företeende omständigheter medgiva de

nämnda understödsbeloppens höjande med intill 100 %.

Med genomförandet av en mera betydande ökning i understödsbeloppen

kan onekligen oftare inträffa, att dessa stiga upp emot den

gängse lönen inom vissa konstant eller tillfälligtvis lågt betalda yrken.

Ehuruväl så torde inträffa egentligen i fråga om försörjare med många

barn, alltså i fall av synnerligt ömmande karaktär, synas redan princi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:U nåd. proposition nr 259.

piella skäl tala emot, att den icke arbetande skulle erhålla lika mycket

i understöd som den fullt arbetande yrkeskamraten förtjänar i lön.

Det bör med avseende härå jämväl erinras, att den arbetslöses kostnader

för hans uppehälle böra kunna hållas lägre än den arbetandes dels till

följd av minskat födoämnesbehov och minskade slitningskostnader för

kläder in. m., dels därför att den i hemmet vistande kan själv utföra

sysslor därstädes, som inbespara utgifter. Hänsyn måste också tagas till

att den arbetslöse understödstagaren understundom kan genom tillfälliga

uppdrag få en inkomst, som visserligen är ringa och därför icke medför

förlust av understödet men likväl innebär ett gott tillskott för uppehället.

Jag ansluter mig sålunda till arbetslöshetskommissionens förslag om att

understödet, ensamt eller i förening med bidrag från arbetsgivare eller

arbetslöshetskassa, ej må överstiga 8/xo av den i orten vid samma tid

vanliga avlöningen för arbetare av samma arbetsförmåga och med liknande

arbete som sökanden. Det säger sig självt, att i avlöningen här

inbegripas samtliga löneförmåner, sålunda även särskilda kristidstillägg.

A andra sidan böra erhållna hyresbidrag eller liknande försträckningar

icke tagas i betraktande vid det offentliga understödets bestämmande,

såvida nämligen icke den arbetslöses behov av understöd därigenom så

minskas, att en nedsättning av beloppet är befogad ur denna synpunkt.

I samband härmed må meddelas följande tablå:

Understödens maximibelopp per dag (kronor).

Enligt gällande

bestämmelser.

Vid föreslagen ändrad kostnadsfördelning

samt böjning av understödet med

Undcrstödskategorier.

Sta-

ten.

Kom-

mun.

Till-

hopa.

50 procent.

100 procent.

Sta-

ten.

Kom-

mun.

Till-

hopa.

Sta-

ten.

Kom-

mun.

Till-

hopa.

Man och hustru..........

1: —

1: —

2: —

2: —

1: —

3:-

2: 67

1: 33

4: —

Barn under 15 år.........

0: 20

0: 20

0:40

0: 40

0: 20

0: 60

0: 51

0:26

0: 80

Ensam person över 18 år......

0: 67

0: 67

1: 34

1: 33

0: 67

2: —

1: 79

0:89

2: 68

Ensam person mellan 15—18 år . . .

0: 40

0: 40

0: 80

0: 80

0: 40

1: 20 ''

1: 07

0: 53

1:60

Familjebidrag vid försörjares arbete

å annan ort:

i vissa fall ..........

0: 50

0: 50

1: —

1: —

0: 50

1: 50

1: 33

0: 67

2: —

undantagsvis.........

0: 75

0: 75

1: 50

1: 50

0:75

2: 25

2: —

1: —

3: —

Bidrag vid arbete i ovan sysselsätt- ning ..............

0: 50

1: —

1: —

0: 50

1: 50

1: 33

0:67

2:-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kuiiyl. Maja» nåd. proposition nr 259.

29

I ovanstående tablå äro de nu gällande maximibeloppen för olika

kategorier av understödstagare sammanställda med dem, som skulle ifrågakomma

vid en eventuell höjning av förslagsvis 50 resp. 100 %. Därjämte

är i varje fall angivet, huru mycket av beloppet belöper sig på

staten och på resp. kommuner.

Jag anser mig böra med avseende å dessa belopp ånyo framhålla,

att visserligen en betydande höjning omedelbart synes av nöden, men

att ytterligare ökning upp till en fördubbling av beloppen endast bör

förekomma, i den mån prisförhållandenas utveckling gör densamma

behövlig. Med arbetslöshetskommissionen är jag enig därom, att vid

beloppens höjning någon åtskillnad kan ifrågakomma beträffande olika

understödskategorier. Därest sålunda svårighet skulle yppas att erhålla

tillräcklig arbetskraft för lantmannagöromål, kan det vara befogat hålla

understöden för ensamstående personer vid jämförelsevis lägre belopp,

så att dessa icke innebära lockelse för de arbetslösa att undandraga sig

arbetet på landsbygden.

För att närmare belysa, huru understöden i tillämpningen skulle

ställa sig för hela familjer, meddelas i efterföljande tablå beräknade

maximibelopp för man och hustru, resp. ensamstående försörjare, med

ett antal barn under 15 år.

Beräknade maximiunderstöd per dag (kronor) för familjer.

•

Enligt gällande

bestämmelser.

Vid föreslagen ändrad kostnadsfördelning

samt höjning av understödet med

Sta-

ten.

Kom-

mun.

Till-

hopa.

50 procent.

100 procent.

Sta-

ten.

Kom-

mun.

Till-

hopa.

Sta-

ten.

II

Till-

hopa.

Familj om

Man, hustru och 1 barn......

1: 20

1: 20

2: 40

2:40

1: 20

3: 60

o: 20

1: 60

4:80

> > >

2 > ......

1: 40

1: 40

2: 80

2: 80

1: 40

4: 20

3:73

1: 87

5:60 !

> > >

3 * .....

1: 60

1: 60

S: 20

3: 20

1: 60

4:80

4: 27

2: 13

6: 40

> > >

4 . .....

1: 80

1:80

3: 60

3: 60

1: 80

5: 40

4: 80

2: 40

7: 20

J » »

5 » ......

2: —

2: —

4: —

4: —

2: —

6:-

5: 33

2: 67

8: —

Ensam person

och 1 barn .....

0: 87

0: 87

1: 74

1: 74

0: 87

2: 61

2: 32

1: 16

3: 48

» »

> 2 > .....

1: 07

1: 07

2: 14

2: 14

1: 07

3: 21

2: 85

1:43

4: 28

> 1

>3 » .....

1: 27

1:27

2: 54

2:54

1:27

3:81

3: 39

1: 69

5: 08

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Kungl. AlajUs nåd. proposition nr 259.

I fråga om de högsta här beräknade understödsbeloppen kan givetvis

ifrågakomma minskning i anledning av den föreslagna begränsningen

till högst /io av vederbörandes lön vid fullt arbete. Att därjämte alltid

understödsutdelningen måste baseras på noggrann individuell prövning

av behovet finner jag i likhet med arbetslöshetskommissionen uppenbart.

Det torde böra här framhållas, att mottagandet av arbetslöshetsunderstöd

icke innebär hinder för delaktighet i de förmåner, som inom

olika kommuner kunna beredas genom statens dyrtidslindrande åtgärder.

Fastmera ^ måste det anses ligga i sakens natur, att de arbetslösa såsom

särskilt hårt drabbade av kristidssvårigheterna i främsta rummet må betedas

tillfälle att erhålla billigare livsförnödenheter och därigenom få

köpkraften av de dock alltid mycket knappa understöden förstärkt. Betonas

bör emellertid vikten av att i kommunerna sträng åtskillnad uppehälles

vid den ekonomiska förvaltningen och redovisningen av å ena sidan

de s. k. dyrtidsmedlen och å andra sidan arbetslöshetsunderstödet, så att

icke, såsom på sina håll lärer förekommit, samma kommunala anslag

föi menats berättiga till statsbidrag från både arbetslöshetsanslaget och

anslaget för de dyrtidslindrande åtgärderna.

Arbetslöshetsunderstödets baserande på behovsprincipen måste otvivelaktigt

anses hava varit riktigt under de givna förutsättningarna. Någon

annan utgångspunkt kunde icke tagas, då den arbetslöshetsförsäkring, som

fanns ordnad av vissa arbetarnas organisationer, täckte endast en mindre

del av arbetstagarnes olika grupper och i många avseenden var ojämn och

bristfällig. Det har för övrigt visat sig, att under världskrisens omvälvningar

man saväl vid statens som enskildas företag funnit nödvändigt

att till och med vid lönernas bestämmande i större eller mindre män

anlägga behovssynpunkter. I tillämpningen har arbetslöshetsunderstödet

kommit att särskilt stödja familjeförsörjarne; för familjer med några

eller flera barn komma sålunda understödsbeloppen att bliva avsevärt

högre än exempelvis i Danmark, där dock det allmänna endast behöver

bidraga till arbetstagarnes egen arbetslöshetsförsäkring, icke såsom här

helt bekosta understödsverksamheten. Att ur andra synpunkter tillvaron

av en rationell arbetslöshetsförsäkring erbjuder mycket stora fördelar och

särskilt lättar det allmännas bekymmer, därom vittna bland annat erfarenheterna

från våra grannländer. Det är också min förhoppning, att

socialförsäkringskoinmittén inom kort skall kunna helt ägna sig åt sitt

uppdrag i fråga om arbetslöshetsförsäkringen, så att ett definitivt ordnande

av denna viktiga fråga snart skall bliva möjligt.

Med avseende å det föreliggande behovet av ytterligare statsmedel

för arbetslöshetens bekämpande beräknas, enligt vad tidigare fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knuff!. nåd. proposition nr 26!). .''il

hållits, av det för innevarande år beviljade anslaget å 11 Va miljoner

kronor återstå omkring 5,715,000 kronor. Arbetslöshetskommissionen har

emellertid fäst uppmärksamheten därå, att de medel, som från anslagel

redan anvisats, till stor del ännu icke förbrukats. En ungefärlig uppskattning

har givit vid handen, att de arbetstillfällen, som stå öppna

vid arbetsföretag, till vilka bidrag redan lämnats från anslaget, kunna

anses motsvara arbete för omkring 2,000 man under återstoden av året.

Såsom nyss framhållits måste därjämte ett mycket väsentligt stöd vid

arbetslöshetens bekämpande kunna erhållas i den företagarverksamhet,

som staten själv utövar eller understödjer med anslag. Enbart till de

under civildepartementet lydande ämbetsverkens förfogande komma sålunda

för- statsarbeten under återstoden av innevarande år stå medel,

vilkas sammanlagda belopp vida torde överstiga det för bekämpande av

•arbetslösheten för år 1918 anvisade anslaget. Betydande belopp äro vidare

anvisade eller begärda för understödjande av enskilda järnvägsbyggnader

samt allmännyttiga vägföretag Och jordförbättringsarbeten, för

uppförande av militära etablissement m. m. För statsarbeten eller med

statsmedel understödda arbeten under innevarande år äro sålunda disponibla

högst betydande belopp, vilkas användande uppenbarligen karl i

mycket avsevärd män förebygga arbetslöshet. Det är också min avsikt

att påkalla vederbörande myndigheters uppmärksamhet på att ifrågavarande

arbeten må bedrivas på det sätt, som med hänsyn till arbetslöshetens

bekämpande kan vara angeläget. T samma syfte synes även

en hänvändelse böra ske till kommunerna, där veterligen en mängd stora

arbetsföretag vänta på utförande. I betraktande av dessa omständigheter

och då vid understödsverksainheten kommunerna i regel skulle bestrida

73 av kostnaden, lärer statens mellankomst med ytterligare anslag under

år 1918 kunna, då av redan för 1918 beviljat anslag nu återstår omkring

5,715,000 kronor, begränsas till 15,000,000 kronor, varmed omkring

20,715,000 kronor skulle finnas odisponerade för arbetslöshetsunderstöd under

år 1918. Att jag böjt det av arbetslöshetskommissionen å tilläggsstat för

1918 äskade beloppet 5,785,000 kronor till 15,000,000 kronor beror dels

av den ökning, utöver vad kommissionen ifrågasatt, av arbetslöshetsunderstödets

belopp, som jag föreslagit, dels och framför allt därpå, att

förhållandena å arbetsmarknaden synas så hastigt försämrats, att klokheten

bjuder att för ändamålet hava disponibla rikligare medel än förut

antagits vara behövliga. De av mig här ovan antydda nya bestämmelserna

för arbetslöshetsanslagets utgående böra tydligtvis gälla såväl för

nu ifrågasatta anslag å tilläggsstat för år 1918 som för de medel till

samma ändamål, som anvisats av 1917 års riksdag och varav, på sätt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 259.

nyss framhållits, omkring 5,715,000 kronor ännu äro odisponerade, ävensom

för de för år 1919 ifrågasatta medlens användande.

Anslagsbehovet för nästkommande år kan av naturliga skäl nu

icke med någon säkerhet bedömas. Om de förhållanden, som föranlett

vårt nuvarande trångmål, även då göra sig gällande med oförminskad

styrka, lära stora krav komma att ställas å det allmännas verksamhet

för arbetslöshetens bekämpande. Enär emellertid det belopp av 4 miljoner

kronor, som för ändamålet beräknats å 1919 års riksstat, i varje

fall torde bliva tillräckligt för att möta de närmaste kraven, innan riksdagen

år 1919 kan bliva i tillfälle meddela erforderliga tilläggsanslag,

synes anledning saknas att nu ifrågasätta ändring i detta avseende.

Beträffande sättet för täckande av det å tilläggsstat för år 1918

äskade beloppet, vilket ej blivit i förslaget till tilläggsstaten beräknat,

kommer framställning under riksdagens lopp att avlåtas av chefen för

finansdepartementet.

€

På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig angivna grunder,

anvisa

dels — utöver av 1917 års riksdag för ändamålet

beviljade medel — på tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,

högst 15,000,000 kronor,

dels ock på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,

högst 4,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

skulle av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Stockholm 1918. Kung!. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söuer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:458 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande. s. 1 i texten
  2. SU 1918:161 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande ävensom två i ämn s. 3 i texten
  3. SU 1918:137 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande ävensom två i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  4. SU 1918:138 Utlåtande i anledning av väckt motion om krigstidstillägg till förut uppburen ersättning eller annat understöd åt arbetslösa tobaksarbetare. s. 10 i texten