Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa

1918-04-19 · 22 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:312, Med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa

Dokumentets text

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

45

Nr 312.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till ändringar i gällande provinsialläkartaxa; given Stockholms

slott den 19 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens

yttrande över bilagda förslag till ändringar i gällande taxa för arvode

åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg,

meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar,

verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag; och

vill Kungl. Maj:t, efter emottagande av riksdagens svar, företaga den

slutliga prövningen av samma förslag och förordna om utfärdande av

ny författning i ämnet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

Allmänna

bestämmelser.

Arvode för

rådfrågning.

Taxa

för arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och

för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar,

verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

Nuvarande lydelse. Kungl. Maj:ts förslag.

§ I
1.

Förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, provinsial-,

extra provinsial- eller biträdande provinsialläkare, eller vikarie för

sådan läkare äger att för enskild sjukvård, som inom distriktet lämnas,

ävensom för intyg, som på enskild begäran meddelas, erhålla arvode och

i särskilda fall reseersättning enligt här nedan givna bestämmelser, där

ej högre arvode erbjudes.

2. När i denna taxa utrymme

lämnas för arvodets bestämmande

inom angivna gränser, skall av läkaren

hänsyn tagas såväl till sjukdomsfallets

natur samt det arbete,

läkaren därpå måst nedlägga, som

ock till den betalning sskyldiges förmåga

att utgöra arvodet, dock att

av personer i ringa förmögenhetsvillkor

under alla förhållanden endast

det lägsta beloppet må fordras.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bo- 1. Rådfrågas läkaren i sin bostad

eller annorstädes, utgår arvo- stad eller annorstädes, utgår arvodet

för rådfrågningen, vare sig re- det för rådfrågningen, vare sig recept

av läkaren meddelas eller icke, cept av läkaren meddelas eller icke,

med 1 krona. För förnyelse av re- med 1—3 kronor. För förnyelse av re
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. ~Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

47

Nuvarande lydelse. Kanyl. Maj:ts förslag.

cept utan särskild rådfrågning ut- cept utan särskild rådfrågning utgör

gör arvodet 50 öre. arvodet 50 öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arvode för rådfrågning utgår icke vid

sjukbesök, varom här nedan stadgas; och må sådant arvode ej heller

beräknas, därest vid sjukbesök på avstånd från läkarens bostad överskjutande

en halv mil läkaren rådfrågas av någon, som tillhör samma

hushåll som den sjuke.

§ 3.

1. För varje besök, som av lä- 1. För varje besök, som av lä- Arvode för

karen på anmodan göres hos sjuk karen på anmodan göres hos sjuk ino^två

på avstånd ej överstigande två ki- på avstånd ej överstigande två ki- kilometer,

lometer från läkarens bostad eller lometer från läkarens bostad eller

från annat ställe inom distriktet, där från annat ställe inom distriktet,

han uppehåller sig, utgår arvodet där han uppehåller sig, utgår armed

3 kronor. vodet med 3—5 kronor.

2. Överstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, avståndet från

läkarens bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall

läkaren med tjänlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker

ej hämtning i sådant fall, vare läkaren berättigad till gottgörelse för

utgift, som han haft för sin fortskaffning till och från stället.

§ 4.

Överstiger vid sjukbesök våglängden

till den sjuke från läkarens

bostad eller annat ställe inom distriktet,

därifrån resan anträdes,

två kilometer, utgår arvodet, för

besök på avstånd ej överstigande

eu halv mil, med 5 kronor samt,

för besök på längre avstånd, med

ytterligare 1 krona 50 öre för

varje överskjutande börjad halvmil

intill fyra mil och därefter

med 1 krona 50 öre för varje

överstiger vid sjukbesök väg- Arvode för

längden till den sjuke från läkarens si|lktbe*!Hk P&

,, ° -n* t avstånd utöver

bostad eller annat ställe mom di- två kilometer,

striktet, därifrån resan anträdes,

två kilometer, utgår arvodet, för

besök på avstånd ej överstigande

en halv mil, med 5 — 7 kronor samt,

för besök på längre avstånd, med

ytterligare 2 kronor för varje överskjutande

börjad halvmil intill fyra

mil och därefter med 2 kronor för

varje överskjutande börjad mil av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

Befordran till

och från

sjukbesök på

avståndutöver

två kilometer.

Ersättning för

sjukbesök,

beräknad

efter tid.

Nuvarande lidelse. Kungl. Maj:ts förslag.

överskjutande börjad mil av väg- våglängden till den sjuke, utan rätt

längden till den sjuke, utan rätt för för läkaren till särskilt arvode för

läkaren till särskilt arvode för åter- återfärden,

färden.

§ 5.

1. Till och från sjukbesök på avstånd överstigande två kilometer

skall läkaren befordras med tjänlig skjuts, och må därtill användas även

åkdon efter en häst, så vida åkdonet kan efter ortens sed såsom behändigt

anses. Vill läkaren i stället för den hämtandes åkdon begagna

eget lättare enbetsåkdon, vare han

2. Varder läkaren i fall, som

i mom. 1 sägs, ej hämtad, har han

att själv ombesörja sin befordran

till och från stället med rätt att därför

uppbära ersättning efter skjuts

med en häst jämte åkdonslega efter

30 öre för milen.

§

1. Begagnar läkaren, där han

ej med skjuts befordras, för resa

vid sjukbesök på avstånd överstigande

två kilometer, eller för del

av sådan resa, järnväg eller ångfartyg,

eller måste vid besök på sådant

avstånd vägen eller någon del

därav tillryggaläggas på båt, till

häst eller till fots, skall arvodet för

besöket beräknas efter den tid, som

för färden åtgår, sålunda att arvodet

utgår med 2 kronor för varje

börjad timme, intill tio timmar, och

för längre tid med 1 krona för

varje börjad timme, dock att arvodet

för sådan resa icke i något fall

därtill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som i

mom. 1 sägs, ej hämtad, har han

att själv ombesörja sin befordran

till och från stället med rätt att

därför uppbära ersättning efter

skjuts med en häst jämte åkdonslega

efter 35 öre för milen.

6.

1. Begagnar läkaren, där ban

ej med skjuts befordras, för resa

vid sjukbesök på avstånd överstigande

två kilometer, eller för del

av sådan resa, järnväg eller ångfartyg,

eller måste vid besök på sådant

avstånd vägen eller någon del

därav tillryggaläggas på båt, till

häst eller till fots, skall arvodet för

besöket beräknas efter den tid, som

för färden åtgår, sålunda att arvodet

utgår med 2 kronor 50 öre för

varje börjad timme, intill tio timmar,

och för längre tid med 1

krona 50 öre för varje börjad timme,

dock att arvodet för sådan resa

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

Nuvarande lydelse.

må understiga 5 kronor; skolande

denna beräkningsgrund tillämpas

jämväl om skjuts jämte något av

nu nämnda fortskaffningssätt användes.

Vid bestämmandet av den

tid, som för färden åtgått, inberäknas

även den tid läkaren måst

under färden avvakta järnvägseller

ångfar tygslägenhet; ägande

dock den betalningsskyldige att,

där han vill undgå kostnaden för

väntetid under hemfärden, själv ombesörja

läkarens fortskaffning till

hans hem. Däremot inberäknas icke

den tid,''som åtgår för nattlogi, som

i mom. 2 sägs.

Kung/. Maj:ts förslag.

icke i något fall må understiga 5

kronor; skolande denna beräkningsgrund

tillämpas jämväl om skjuts

jämte något av nu nämnda fortskaffningssätt

användes. Vid bestämmandet

av den tid, som för

färden åtgått, inberäknas även den

tid läkaren måst under färden avvakta

järnvägs- eller ångfartygsläo:enhet;

ägande dock den betalningsskyldige

att, där han vill undgå

kostnaden för väntetid under

hemfärden, själv ombesörja läkarens

fortskaffning till hans hem. Däremot

inberäknas icke den tid, som

åtgår för nattlogi, som i mom. 2

sägs.

2. Vid resa, varom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren

utom arvode även reseersättning för färd på järnväg efter avgift för

plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter avgift för

enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande,

därest läkaren måste själv ombesörja färd med båt, häst eller skjuts,

honom ersättas stadgad, eller, där taxa icke finnes, betingad lega. Har

läkaren haft utgift för transport av resefifekter eller, vid sjukbesök -på

avstånd överstigande 4 mil, för nattlogi, skall sådan utgift honom gottgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter Ersättning för

besöket med avvikande från eller fortsättning av vägen besöka annan beidikunder en

sjuk, skall för varje sådant ytterligare sjukbesök arvode, efter de i § 3 resetnr
mom.

1 och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad

efter våglängden från den nya vägens början till den sjukes bostad;

och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att,

vid avvägen eller där den nya vägen börjar, hämta läkaren samt ombesörja

hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens

arvode, enligt vad i § G sägs, för något eller några av besöken beräknas

Bihang till riksdagens protokoll 11)18. I sand. 27(i höft. (Nr Ull—31 B), 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

Särskilt arvode

för specialundersökningar

och

för barnförlossning.

Särskilt arvode

för besiktning

å.

levande person

m. m.

Nuvarande lydelse. Kungl• Maj:ts förslag.

efter tid, gäller samma beräkningsgrund för kela reseturen; skolande

arvodet mellan de betalningsskyldige fördelas efter den tid, som åtgått

för färden till och från varje särskilt sjukbesök, och svare var för den

hämtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ovan stadgade grunder

på honom belöper.

§

För läkarens biträde vid barnförlossning

skall, utöver förut stadgade

arvode och reseersättning, där sådan

ifrågakommer, betalas ytterligare

arvode från och med 5 kronor

till och med 25 kronor efter förrättningens

mer eller mindre svåra

beskaffenhet och den tid, som därtill

åtgått, samt den betalningsningsskyldiges

förmåga att utgöra

arvodet.

§

1. För besiktning å levande

person med däröver utfärdad attest

njiite läkaren i arvode 3 kronor, där

ej besiktningen avser utrönande av

sinnesbeskaffenhet, i vilket fall arvodet

utgår med 10 kronor.

8.

1. För nedan angivna undersökningar.

, vilka må utföras endast efter

överenskommelse med patienten, skola

utöver förut stadgade arvode och reseersättning,

där sådan ifrågakommer,

följande arvoden erläggas:

för undersökning å magsaft kr. 3—<5,

» » mera tidsö
dande

å urin » 2—3,

» prövning å njurfunktionen kr. 5,

» undersökning å blod ... kr. 3—<5,

» » å bakterier » 3—<5,

» rå avföring )) 3—5,

» » av ögats bryt
ning

sförhållanden » 1—5.

2. För läkarens biträde vid barnförlossning

skall, utöver stadgade arvode

och reseersättning, där sådan

ifrågakommer, betalas ytterligare arvode

från och med 5 kronor till och

med 25 kronor.

9.

1. För besiktning av levande person

för utrönande av sinnesbeskaffenhet

jämte däröver utfärdad attest

njute läkaren ett arvode av 10 kronor.

För annan besiktning å levande person

jämte attest däröver utgår arvodet

med 3 kronor, där ej annat arvode

är särskilt stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

Nuvarande lydelse. Hångla JMaJ ts förslag.

2. För utfärdande av sådant intyg om dödsorsaken, som omförmäles

i 3 § under b) av kungörelsen den 14 september 1917 angående

villkor för eldbegängelse, njute läkaren i arvode 10 kronor.

3. Har vid besiktning, som i denna paragraf är sagd, resa erfordrats,

åtnjute läkaren dessutom arvode och reseersättning såsom för sjukbesök

är stadgat.

§ io.

1. Anlitas läkaren under tiden mellan kl. 11 e. m. och kl. 8 f. in.

eller faller resa för sjukbesök eller del av resan inom samma tid, utgår vård under

arvodet för rådfrågning med 50 procent förhöjning och för sjukbesök viss tid.

med förhöjning av 1 krona för varje börjad timme, som under ovan

angivna tid för besök eller resa åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sagd, äger dock icke rum, då fråga är

om biträde vid barnförlossning.

§ 11-

1. Har kommun åtagit sig att

betala läkarvård för vissa fattiga

eller mindre bemedlade medlemmar

av kommunen och företes inför läkaren

därom av kommunalnämnds

ordförande utfärdat intyg, utgår arvodet

för all sådan läkarvård med

endast tre fjärdedelar av här ovan

stadgade arvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant

sjukbesök, som i mom. 1 avses, ej

hämtad, må resa på kommunens bekostnad

av läkaren företagas, endast

så vida medgivande därtill av kommunalmyndigheten

lämnats.

3. För likvids erhållande i fall,

varom i denna paragraf sägs, äger

läkaren att, med bifogande av lämnade

intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingiva räkning å

läkaren tillkommande arvode och

reseersättning.

fattiga eller

mindre bemedlade

betalas.

1. Har kommun enligt därom läkarvård,

■7 som av korn
ak

kommunalnämndsordf anande ut- mUn för vissa

färdat intyg åtagit sig att betala läkarvård

för vissa fattiga eller mindre

bemedlade medlemmar av kommunen,

må dock resa för sjukbesök

på kommunens bekostnad av läkaren

företagas, utom i trängande fall, endast

såvida medgivande därtill av

kommunalmyndigheten lämnats.

2. För likvids erhållande i fall,

varom i denna paragraf sägs, äger

läkaren att, med bifogande av lämnade

intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingiva räkning å

läkaren tillkommande arvode och

reseersättnim

fc>*

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Enskildas

betalningsskyldighet

enligt denna

taxa.

Handräckning

för

betalningens

utbekommande.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 312.

Nuvarande lydelse. Kungl. Maj:ts förslag.

§ 12.

Arvode och reseersättning enligt denna taxa, vilka skola av enskild

person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och

underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren

att vid anfordran erlägga.

§ 13-

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arvode eller reseersättning

enligt denna taxa, njute läkaren för utbekommande därav handräckning

hos överexekutor, där läkaren styrker, att räkning å beloppet

b^vlt “lnist fjorton dagar före ansökningens ingivande till överexekutor

tillstånd den betalningsskyldige.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 312.

53

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,

Statsråden Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:

Enligt vad jag förut denna dag meddelat, har 1916 års provinsialläkarkommitté

i sitt den 1 december 1917 avgivna betänkande angående

reglering av löneförhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare

ni. m. jämväl framlagt förslag till ändringar i nu gällande läkartaxa.

I samband med det till 1911 års riksdag avlåtna förslaget till ny lönereglering

för förste provinsialläkare och provinsialläkare framlade Kungl.

Maj:t i särskild proposition (nr 32), med anhållan om riksdagens yttrande,

förslag till vissa ändringar i då gällande taxa av den 31 oktober 1890

för arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård

och för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för .tjänstförrättningar,

verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.

Gällande

läknrlaxn.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

Framställ

ni »gar om

ändringar i

läsart axan.

Svenska provinsialläkarföreningen

den lfiA 1915.

Förslaget åsyftade huvudsakligen vissa förhöjningar i de enligt tartan

utgående arvodena ävensom att dessa arvoden skulle i viss omfattning

utgå efter en graderad skala.

Det framlagda förslaget till ändringar i taxan blev emellertid i huvudsak

ej av riksdagen godkänt. Riksdagen uttalade, bland annat, att

riksdagen ej kunnat undgå att finna det föreslagna sättet för arvodenas

utgående efter graderad skala av beskaffenhet att böra så litet som möjligt

förekomma. Riksdagen ansåge, att en sådan gradering lagd i läkarens

hand bleve för honom ytterst svår att rättvist verkställa och att

den med all säkerhet bleve ojämn alltefter läkarnas förmåga och begär

att se sig själva ekonomiskt tillgodo. I vissa avseenden ansåg riksdagen

emellertid en ändring av taxan böra äga rum, och gjorde riksdagen

till villkor för godkännande av den samtidigt antagna nya lönestaten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare, att ändringar av

taxan verkställdes endast i de avseenden och på det sätt riksdagen angivit.

I överensstämmelse med riksdagens mening utfärdades därefter

ny åkartaxa av den 15 september 1911 (sv. förf.-sand. nr 99). Denna

gäller fortfarande oförändrad; dock har ett den föreliggande frågan ovidkommande

tillägg genom kungörelse den 31 december 1917 (sv. formsand.

nr 956) ägt rum i syfte att under taxans bestämmelser inrymma

sådana intyg och yttranden i och för eldbegängelse, som omförmälas i

kungörelsen härom den 14 september 1917.

Den nu gällande taxan av den 15 september 1911 upptager i huvudsak

samma ersättning till provinsialläkare för enskild sjukvård som

den förut gällande taxan av den 31 oktober 1890. Arvodet för rådfrågning

i läkarens bostad eller annorstädes utgår sålunda till läkaren

efter 1911 års taxa med 1 krona, och samma ersättning utgick efter

1890 års taxa.

Redan före avlåtandet av 1911 års proposition hade yrkanden på

höjningar i taxans arvoden, särskilt från läkarkårens sida, tid efter annan

framställts (se kommittébetänkandet sid. 18—19). Nödvändigheten

av dylika förhöjningar hava jämväl sedermera vid olika tillfällen gjorts

gällande.

I ett den 15 juli 1915 avgivet yttrande i fråga om åtgärder för

undanröjande av svårigheterna att besätta övre Norrlands mer avlägset

belägna provinsialläkardistrikt med lämpliga innehavare framhåller styrelsen

för svenska provinsial läkar föreningen sålunda beträffande läkartaxan

följande;

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

Samtliga läkare torde vara fullt ense om, att ersättningen av en krona för

en rådfrågning vore otillfredsställande. Härmed vore dock icke sagt, att de av

fattiga och mindre bemedlade utgående ersättningarna skulle liöjas. Hårt syntes

det emellertid, att läkaren skulle vara nödsakad att av en person, som vore i god

ekonomisk ställning, mottaga ersättning för en rådfrågning på mottagningen med

ett så obetydligt belopp som en krona. Hetta gällde särskilt i sådana fall, då

rådfrågningen gåve anledning till en ofta ganska vidlyftig undersökning, exempelvis

urinundersökningar, tuberkulosundersökningar och dylikt. Ersättningen av

eu krona vore alldeles för låg, och avståendet från ett högre arvode, sådant som

de enskilt praktiserande läkarna i motsvarande fall skulle göra anspråk på, bleve

att betrakta som en gåva, vilken gent emot den behövande patienten visserligen

kunde lämnas villigt och gärna, men i övrigt måste betraktas såsom tillkommen

genom ett tvångsingrepp i läkarens förvärvsmöjligheter. En för låg läkartaxa

utövade ett mindre gott inflytande på den kår, som skulle tillämpa den vid sin

praktik. Läkarnas intresse för denna praktik äventyrades, och allmänhetens förtroende

för läkarens förmåga kunde lätt rubbas. Allmänheten vände sig ofta

hellre till de enskilt praktiserande läkarna, vilka den allenast på grund av det

högre arvode, som begärdes, okritiskt icke så sällan ansåge vara skickligare och

dugligare än tjänsteläkarna. Så hade det inträffat, att personer kostat på sig

långa och dyrbara resor till en specialist, ehuru de, såsom de av denne även

blivit upplysta, kunnat med fullt förtroende vända sig till närmaste tjänsteläkare.

Även kvacksalvares arbete värderades på flera orter högre, därför att de toge mera

betalt än läkare. I korthet sagt hade den alltför låga taxan mycket bidragit till

att ej endast sänka provinsialläkarnas utan även svenska läkarkårens anseende

och sociala ställning. Provinsialläkarföreningens styrelse måste därför såsom ett

livsvillkor för kårens framtida bestående och utveckling yrka på en höjning av

sagda ersättning. Styrelsen hade därvid tänkt uppställandet av en s. k. glidande

taxa med bibehållande av minimum å en krona men med rätt för läkaren att i

förhållande till föreliggande omständigheter begära och erhålla högre ersättning,

dock icke utöver tre kronor vid vanlig konsultation. De skäl, som anförts mot

eu dylik glidande taxa, syntes styrelsen icke avgörande. Provinsialläkarna torde

utan tvivel kunna avväga den för varje fall lämpliga ersättningen. Därvid borde

de då taga hänsyn till fallets art och svårigheterna vid dess skötsel samt patientens

ekonomiska ställning. En ersättning av tre kronor för en enkel rådfrågning

torde i regel icke orsaka patienten några svårigheter att erlägga. Där särskilt

ömmande omständigheter förelåge, torde man kunna vara förvissad om, att de

komrne att tagas i betraktande av provinsialläkarna vid bestämmande av arvodets

storlek. Detta komme då antagligen i många fall, liksom nu ofta skedde, ej ens

att utkrävas.

I skrivelse den 29 februari IDIG angående åtgärder för ordnande av

förste provinsialläkarnas, provinsialläkarnas och extra provinsialläkarnas

avlöningsförhållanden m. in. betonade medicinalstyrelsen önskvärdheten

av en revision av läkartaxan samt yttrade härom följande:

Beträffande bestämmelserna i § 2 av gällande läkartaxa om arvode för

rådfrågning i läkarens bostad funne medicinalstyrelsen en höjning av arvodet

nödvändig, och borde densamma självfallet vara gemensam för samtliga rikets provinsialläkartjäuster.

Eu sådan förändring komme otvivelaktigt att medföra eu ökad

Medicinalreta

eu de n

1916.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

Svenska

provincialläkarföreninyens

fullmäktige

den ,7/ö 1917.

tillströmning till provinsialläkarbanan och torde härigenom inverka fördelaktigt

även för de norrländska distriktens vidkommande. Det i berörda § stadgade

arvode av en krona, vilket arvode fastställdes för cirka 25 år sedan, måste i anseende

till penningvärdets sjunkande anses vara en synnerligen knappt tilltagen

ersättning för läkarens arbete, särskilt i betraktande av den dyra och långvariga

utbildning, läkaryrket krävde. Aven borde hänsyn tagas till den omständigheten,

att de av läkare numera företagna undersökningar, tack vare nya och mera

noggranna undersökningsmetoder, ofta vore mera krävande än vid tiden för fastställandet

av berörda bestämmelser.

Vidkommande de närmare detaljerna vid ifrågavarande förändring förordade

medicinalstyrelsen beträffande rådfrågning i läkarens bostad införande av s. k.

glidande taxa med en minimiavgift av eu krona och en maximiavgift av tre kronor.

Förslag om införande av en sådan taxa hade för övrigt redan förut av

medicinalstyrelsen framställts i skrivelse den 27 februari 1907 till statsrådet och

chefen för civildepartementet samt i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 maj 1910. I

överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen i nämnda skrivelser anfört, ansåge

styrelsen alltjämt, att tjänsteläkarna genom sin verksamhet otvivelaktigt erliölle

tillförlitlig kännedom om sina klienters ekonomiska ställning, samt att de, om

s. k. glidande taxa infördes, helt visst skulle komma att med urskilning och

moderation begagna sig av de möjligheter till ökade inkomster, som härigenom

erbjöde sig. Läkarens verksamhet förutsatte med nödvändighet, att hans klientel

hyste förtroende till hans omdöme och goda vilja. Skulle det visa sig, att provinsialläkaren

uppträdde godtyckligt fordrande, skulle inom kort förtroendet till

honom minskas och följderna härav bliva för honom kännbara nog genom minskning

i omfattningen av hans praktik. Då genom införande av eu dylik taxa såväl

de fattiga sjukas som tjänsteläkarnas intressen syntes bliva tillgodosedda, tillstyrkte

medicinalstyrelsen, att bestämmelsen i fråga ändrades på sålunda föreslaget

sätt.

Medicinalstyrelsen hänvisade jämväl till taxans § 8, varu ti stadgades, att

vid barnförlossning skulle, utöver förut bestämt arvode och reseersättning, där

sådan ifrågakomme, betalas ytterligare arvode från och med 5 kronor till och

med 25 kronor efter förrättningens mer eller mindre svåra beskaffenhet och den

tid, som därtill åtgått, samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arvodet.

Den »glidande taxa», som förekomme i sistberörda §, hade, enligt vad medicinalstyrelsen

hade sig bekant, ej vållat befolkningen olägenheter, men hade berett

läkaren tillfälle till en rättvis uppskattning av hans arbete. I överensstämmelse

med vad som stadgades i berörda § 8, borde även ifråga om arvodet vid rådfrågningen

å läkarens mottagningsrum intagas föreskrift därom, att läkaren, vid

bestämmande av arvodets storlek inom angivna gränser, skulle taga hänsyn såväl

till rådfrågningens art och undersökningens omfattning'' som ock till den

hjälpsökandes ekonomi.

Därjämte framhöll medicinalstyrelsen det egendomliga uti, att den fattiga

befolkningen villigt betalade höga arvoden (5 kronor eller mera) till liomöopater

och kvacksalvare.

Vid sammanträde den 17 juni 1917 uppdrogo svenska provinsialläkarföreningens

fullmäktige åt föreningens styrelse att vidtaga åtgärder

för vinnande av vissa ändringar i gällande läkartaxa. Fullmäktige ansågo

sig böra uttala, att, för att läkaren skalle få skälig ersättning för

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312. 57

sitt arbete, en höjning av läkartaxan vore nödvändig, och förordade fullmäktige

därvid tillämpning av glidande skala. Under förutsättning av

att en sådan skala fastställdes, borde kommuns rätt till nedsättning av

kostnaden för läkarvård, som kommunen åtagit sig att betala för fattiga

och mindre bemedlade, upphöra och betalning lämnas enligt taxans

lägsta satser. Vidare borde upphävas rätten till kostnadsfri rådfrågning

för person, som tillhörde samma hushåll som den sjuke, hos tdlken läkaren

vore på besök.

Till fullgörande av berörda uppdrag har föreniugens styrelse därefter

i skrivelse den 1 augusti 1917 hos Kung!. Maj:t gjort framställning

i ämnet.

Beträffande behovet av en revision av läkartaxan anför provinsialläkarkommittén

i sitt betänkande följande:

Alltsedan fastställandet av 1890 års åkartaxa har arvodet till provinsialläkare

för en vanlig rådfrågning utgått med allenast 1 krona. Detta arvode ansågs

redan vid uppgörandet av förslaget till nyssnämnda taxa vara för lågt och

motsvarade endast hälften av vad som på många håll då faktiskt utgick till provinsialläkare.

Det måste väl vid sådant förhållande få anses obilligt, att samma

låga taxa av 1 krona för en rådfrågning alltjämt skall bibehållas. Provinsialläkarnas

avlöningsförmåner i övrigt blevo visserligen i sammanhang med fastställandet

av 1890 års läkartaxa något förbättrade, och sedermera har för provinsialläkarna

ytterligare en lönereglering genomförts under år 1911, men denna

medförde knappast någon förbättring av provinsialläkarnas villkor.

Från allmänhetens synpunkt '' måste det anses förmånligt, att en taxa för

provinsialläkare är fastställd och att denaa sättes ganska låg, men å andra sidan

kunna läkarna vara berättigade fordra, att läkartaxans bestämmelser skola vara

väl avvägda och lämpade efter tidsförhållandena.

Sedan år 1890 har penningvärdet befunnit sig i oavbrutet och raskt sjunkande.

En höjning av beloppen i nuvarande läkartaxa synes även med hänsyn

härtill vara väl motiverad. Det torde ock böra med styrka framhållas, att, om man

vill påräkna en god rekrytering av provinsialläkarkåren, det är oundgängligen

nödvändigt, att taxan ändras i den riktning, att högre ersättning än hittills tillerkännes

provinsialläkarna.

Kommitténs föreliggande förslag innebär i allmänhet en höjning av

nuvarande arvodesbelopp, därvid beträffande rådfrågning i läkarens bostad

och jämväl i vissa andra fall utrymme lämnats för läkaren att bestämma

arvodet inom angivna gränser. Till vägledning för läkaren vid arvodets

bestämmande i nu berörda fall har kommittén föreslagit en bestämmelse

av innehåll (§ 1 mom. 2), att hänsyn därvid skulle tagas såväl till sjukdomsfallets

natur samt det arbete, läkaren därpå måst nedlägga, som ock

till den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arvodet, dock att av

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 276 käft. (Nr Ull—6 III.) K

Förelifr firande

förslag

om ändringar

i läkartaxan.

Kommittén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ÖB

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

personer i ringa förmögenhetsvillkor under alla förhållanden endast det

lägsta beloppet finge fordras.

I övrigt innebär förslaget huvudsakligen, att ersättning för rådfrågning

i läkarens bostad skall utgå i stället för med 1 krona med 1 — 3

kronor (§ 2 mom. 1); att den nu vid sjukbesök på avstånd från läkarens

bostad överskjutande en halv mil medgivna rätten för person, som tillhör

samma hushåll som den sjuke, att kostnadsfritt rådfråga läkaren skall

bortfalla och att arvodet för dylik rådfrågning skall utgå med belopp

ej överskjutande 1 krona (§ 2 mom. 2); att arvodet för besök på avstånd

ej överstigande två kilometer från läkarens bostad skall utgå i stället

lör med 3 kronor med 3—5 kronor {§ 3 mom. 1); att arvodet för besök på

längre avstånd, dock ej över en halv mil, skall utgå med i stället för 5 kronor

med 5—7 kronor och att arvodet för varje påbörjad halvmil därutöver intill

fyra mil och därefter för varje börjad mil skall höjas med 2 kronor i stället för

1 krona 50 öre (£4); att, där arvode beräknas efter använd tid, detsamma

skall utgå i stället för med 2 kronor med 2 kronor 50 öre för varje börjad

timme intill tio timmar och för längre tid i stället för med 1 krona med

1 krona 50 öre för varje börjad timme (§ 6 mom. 1); att särskilt

arvode skall utgå för vissa mera ingående undersökningar (§ 8); att

arvodet vid sjukbesök mellan klockan lie. in. och klockan 8 f. in. för

visst tall skall höjas (§ 10); samt att den nu medgivna rätten till nedsättning

i arvodet för läkarvård för vissa personer, beträffande vilka

kommunen åtagit sig att betala läkarvård, skall bortfalla (§ 11 mom. 1).

Vidare har kommittén ansett en omredigering av § 9 erforderlig.

I detta sammanhang må erinras, att kommittén, i anledning av den

ökning av kostnaderna för sjukbesök på längre avstånd, som skulle bliva

en följd av kommitténs förslag, framlagt förslag om statsbidrag till bestridande

av nämnda kostnader i fråga om mindre bemedlade.

Beträffande de föreslagna taxebeloppen har kommittén framhållit,

att desamma bestämts utan hänsyn till den särskilda värdeminskning av

penningen, som förorsakats genom nu pågående världskrig, vilken värdeminskning

synts kommittén böra kompenseras på annat sätt.

Beträffande den närmare innebörden i kommitténs förslag må här

meddelas följande:

§ l: Kommittén liar till § 1 föreslagit tillägg av ett nytt moment av i huvudsak

samma lydelse som motsvarande moment i det förslag till ändringar i gällande

läkartaxa, som innefattades i Kung! Maj:ts proposition nr 32 till 1911 års riksdag.

Kommittén har liksom i sagda förslag upptagit glidande taxa och

ansett, att åt läkaren borde överlämnas att själv inom angivna gränser bestämma

arvodets belopp med hänsyn till sjukdomsfallets natur och det arbete,

läkaren härpå måst nedlägga, samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra

arvodet. Givetvis hade det, säger kommittén, för läkaren varit bekvämligast, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312. f>9

en viss ekonomisk gräns kunnat bestämmas, under vilken taxans minimibelopp

skulle utgå, men då det är synnerligen svårt att bestämma en sådan gräns och

då en glidande taxa redan nu förefinnes i § 8 samt tillämpningen av densamma,

utan att någon ekonomisk gräns varit fastställd, ej givit anledning till klagomål,

torde arvodets bestämmande inom angivna gränser tryggt kunna läggas i läkarens

hand. Kommittén anser det med säkerhet kunna förväntas, att läkarna hädanefter

som hittills skola hänsynsfullt begagna sig av den dem medgivna rättigheten.

Enligt det föreslagna momentet skulle av personer i ringa förmögenhetsvillkor

under alla förhållanden endast det lägsta beloppet fordras. Till dessa personer i

ringa förmögenhetsvillkor skulle självfallet även räknas de fattiga eller mindre

bemedlade, för vilka kommun enligt §11 åtager sig att betala läkarvård.

Mom. 1. I § 2 har arvodet böjts från 1 krona för vanlig rådfrågning till § 2.

1—3 kronor eller samma arvode som upptogs i 1911 års förslag. Kommittén

har framhållit, att taxan för rådfrågning i allt fall blir låg. De enskilt praktiserande

läkarna i städerna taga vanligtvis 3—5 kronor för en vanlig rådfrågning,

men även högre belopp måste ej sällan av rådfrågande patienter erläggas.

Dessutom meddelas, att de enskilt praktiserande läkarnas taxa på flera ställen

redan avsevärt höjts.

För förnyelse av recept skulle fortfarande utgå eu ersättning av SO öre,

detta dock endast under förutsättning, att rådfrågning icke samtidigt förekommer,

då det härför bestämda arvodet skulle utgå.

Mom. 2. Enligt 1890 års läkartaxa fick arvode för rådfrågning ej beräknas,

därest vid sjukbesök läkaren rådfrågades av någon, som tillhörde samma hushåll

som den sjuke. På grund av beslut vid 1911 års riksdag ändrades nämnda bestämmelse

sålunda, att skyldigheten att lämna kostnadsfria konsultationer skulle

bortfalla vid sjukbesök på avstånd ej överstigande en halv mil från läkarens bostad.

Kommittén anser billigt, att lakaren erhåller någon ersättning för rådfrågning

av familjemedlem till den sjuke, även om avståndet från läkarens bostad

överstiger en halv mil, och har ett arvode av intill 1 krona, ehuru det för många

fall kunde vara för lågt, av kommittén ansetts lämplig för sådan rådfrågning.

Mom. 1. Det nu utgående arvodet, 3 kronor, för besök på avstånd ej över- § 8- stigande 2 kilometer från läkarens bostad har ändrats till 3—5 kronor och

skulle således liksom nu utgå med 2 kronor utöver arvodet för rådfrågning,

förutsatt att sistnämnda arvode bestämmes till 1—3 kronor. För personer i

ringa förmögenhetsvillkor bleve utgiften densamma som för närvarande är fallet

eller 3 kronor. Med den ifrågasatta glidande taxan har man, anför kommittén,

velat hindra, att läkaren onödigt kallades till den sjuke, då denne kunde besöka

läkaren i hans bostad. Kommittén framhåller därjämte, att, om avståndet

till den sjuke icke överstiger 1 kilometer, läkaren icke är berättigad till skjuts,

och torde en höjning av taxan med hänsyn härtill vara motiverad. I

I § 4 har arvodet för besök på avstånd ej överstigande en halv mil satts till § 4.

5—7 kronor i stiillet för såsom för närvarande 5 kronor. Det nu utgående arvodet

är 4 kronor högre än det, som utgår för rådfrågning; det ifrågasatta skulle

också bliva 4 kronor högre. Vidare har ersättningen för sjukbesök på längre

avstånd, vilken ersättning nu utgår med 1 krona 50 öre för värjo påbörjad halvmil

intill 4 mil och därefter för varje börjad mil, höjts till 2 kronor i respek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

(JO

tive fall. Det Lar ansetts nödigt, att även för längre sjukvårdsresor ersättningen

till läkaren förbättrades, enär det eljest kunde uppstå svårigheter att få

läkarbefattningar tillsatta i distrikt med stort ytinnehåll. Kostnaderna vid sjukbesök

på längre avstånd bliva härigenom något ökade. För att mildra denna

olägenhet har, såsom förut omnämnts, kommittén ifrågasatt, att mindre bemedlade

i vissa fall skulle vara berättigade till bidrag från det allmänna.

§ 8- I § 6 ifrågasattes en höjning av den nu utgående ersättningen för sjuk
besök

beräknad efter tid sålunda, att nuvarande arvodet 2 kronor för varje

börjad timme, intill tio timmar, skulle höjas till 2 kronor 50 öre, och den nuvarande

ersättningen 1 krona för varje börjad timme för längre tid än tio timmar

skulle höjas till 1 krona 50 öre. __ Förhöjningen här är en konsekvens av den förhöjning,

som ifrågasatts i § 4. Även i detta fall skulle bidrag från det allmänna

under viss förutsättning utgå till mindre bemedlade.

§ 7. Någon ändring har icke föreslagits i § 7 i nu gällande taxa. Någon gång

har det, säger kommittén, ifrågasatts, huruvida icke § 7 mom. 2 skulle sålunda

tolkas, att, då liera sjukbesök i ett sammanhang företagits av läkare och ersättningen

för något eller några av besöken skall beräknas efter tid, läkaren

skulle vara skyldig att återbära viss del av redan uppburen ersättning, därest

under återresan rådfrågning eller sjukbesök förekomme, varom läkaren icke

haft någon kännedom, när resan anträddes. Enligt kommitténs uppfattning är

mellankommande rådfrågning och sjukbesök att betrakta såsom fristående och

något tvång för läkaren att återbära någon del av det uppburna arvodet föreligger

icke.

§ 8. Mom. 1. Vid förenämnda sammanträde den 17 juni 1917 beslöto svenska

provinsialläkarföreningens fullmäktige hemställa, att ersättning till provinsialläkare

för mera omfattande undersökningar måtte utgå efter specialtaxa. Kommittén

anför, att det för allmänheten skulle vara till fördel, om den åtminstone

kunde få vissa speciella undersökningar verkställda av provinsialläkare i stället

för att nödgas vända sig till måhända avlägset boende specialister. Fn del specialundersökningar

vore också av den beskaffenhet, att en provinsialläkare mycket

väl kunde utföra desamma, och det skulle dessutom helt visst verka höjande för

kåren, om provinsialläkarna hade att verkställa dessa undersökningar. På grund

härav hade kommittén i § 8 intagit en taxa för vissa speciella undersökningar.

Till dessa undersökningar räknades ej enklare kemiska, fysikaliska och andra

undersökningar för sjukdomarnas diagnosticerande. Undersökning exempelvis av

urin för konstaterande av närvaron av socker eller äggvita vore sålunda icke en

sådan undersökning, varför särskild ersättning borde utgå. De i mom. 1 omnämnda

undersökningar, som väl i regel och åtminstone till största delen måste

företagas på annan tid än läkarnas mottagningstid, borde verkställas först efter

det överenskommelse härom med patienten träffats. Vid tillämpning av taxan

skulle hänsyn tagas till de allmänna grunder, som innefattades i § 1 mom. 2.

Mom. 2. I mom. 2 har uteslutits bestämmelsen, att läkaren vid bestämmande

av arvodets storlek skall taga hänsyn till förrättningens mer eller

mindre svåra beskaffenhet och den tid, som därtill åtgått, samt den betalningsskyldiges

förmåga att utgöra arvodet. Därest mom. 2 till § 1 medtages, är nyssnämnda

föreskrift nämligen överflödig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

Öl

Kommittén framhåller, att den besiktning å levande person med däröver

utfärdad attest, varför läkaren, på sätt i nuvarande § 9 sägs, äger åtnjuta ett arvode

av 3 kronor, endast avser erhållande av s. k. enkelt frisklietsintyg. Annan

mer omständlig undersökning ersättes redan nu, exempelvis vid intyg för riksförsäkringsanstalten,

med högre belopp än 3 kronor. Med anledning härav har i paragrafens

första punkt inskjutits orden »där ej annat arvode är särskilt stadgat»,

och har en omredigering av punkten på grund härav ansetts erforderlig.

Den i § 10 mom. 1 företagna ändringen avser att lämna läkaren en ringa ersättning

för obehaget att bliva väckt måhända mitt i natten för att företaga sjukresa.

För detta ändamål har föreslagits, att ersättningen för den första började

timmen skulle i visst fall utgå med 4 kronor i stället för nu 1 krona. Vid längre

resor skulle enligt kommitténs ovanberörda förslag till lindring i sjukvårdskostnaden

de mindre bemedlade komma att erhålla bidrag även till gäldande av den i

denna paragraf omförmälda särskilda avgift.

Därest glidande taxa, på sätt kommittén föreslagit, införes, anser kommittén

någon anledning icke vidare förefinnas att bibehålla nuvarande bestämmelse

i § 11 mom. 1 att arvodet för läkarvård åt vissa fattiga eller mindre

bemedlade medlemmar av kommunen skall utgå med endast tre fjärdedelar av

i taxan eljest stadgade ersättningsbelopp. Att ersättningen skall utgå efter taxans

lägsta belopp anser kommittén vara självfallet, och någon rabattering därutöver

torde icke böra ifrågakomma. På grund härav hava mom. 1 och mom. 2 i

nuvarande taxa omredigerats och blivit mom. 1 i den ifrågasatta nya taxan.

Mom. 3 i nuvarande taxa har bibehållits oförändrat men blivit mom. 2 i

den ändrade taxan.

Medicinalstyrelsen bär den 8 februari 1918 avgivit utlåtande över

kommitténs förslag och därvid överlämnat från förste provinsialläkarna

och Kungl. Majrts befallningshavande i rikets samtliga län infordrade

yttranden. Samtliga de i ärendet hörda myndigheterna hava funnit en

höjning av taxebeloppen av behovet påkallad, och ej heller förslaget om

glidande taxa har blivit av någon myndighet avstyrkt. Särskilt må

framhållas, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län, som

i avgivet yttrande över det förslag, som lag till grund för Kungl. Maj:ts

proposition till 1911 års riksdag, avstyrkt användningen av en dylik

taxa, numera med- hänsyn till nödvändigheten av en höjning av arvodesbeloppen

ansett sig böra biträda det föreliggande förslaget. Beträffande

en del detaljer hava erinringar mot förslaget framställts. Från några

båll har även tvekan uttalats angående huruvida de föreslagna förbättringarna

av läkarnas förmåner vore tillräckliga. Särskilt förste provinsialläkaren

i Västerbottens län har yrkat på en ytterligare höjning av

arvodesbeloppen.

Medicinalstyrelsen anför i sitt utlåtande följande:

»Den föreslagna ändringen av läkartaxan kommer otvivelaktigt att medföra

en ökad tillströmning till provinsialläkarbanan och torde därigenom verka till

§ io.

§ u.

Yttranden

iver förslaget.

3/ edicinalstyrelsen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 312.

Departe
ments
chefen.

fördel för de nu svårbesatta distrikten. Nämnda åkartaxa har nämligen, såsom

även av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län anförts, i högsta grad

bidragit till att minska tilloppet till provinsialläkarbanan. Utan höjning av taxan

synes därför ingen verklig förbättring i rekryteringsmöjligheterna på banan vara

att förvänta, vilket styrelsen anser sig böra uttryckligen framhålla. Läkartaxan

bör vidare taga hänsyn till de nya och mera ingående undersökningsmetoder,

som börjat användas under de senaste åren och som taga läkarnas tid och skicklighet

avsevärt i anspråk. Genom införande av särskilda bestämmelser i taxan

för dessa undersökningar torde de i större utsträckning komma att praktiseras

av läkarna på landsbygden och härigenom kostsamma och tidsödande resor till

specialister i stor utsträckning besparas landsbefolkningen. Kommittén har även

på ett lyckligt sätt i sitt förslag till taxebestämmelser beaktat dessa synpunkter.

Förslaget om en så kallad glidande taxa har av styrelsen redan åren 1907 och 1910

förordats. Även de myndigheter och tjänsteläkare, som hörts över kommitténs

betänkande, hava i det stora hela tillstyrkt de av kommittén föreslagna bestämmelserna.

Förste provinsialläkaren i Västerbottens län har ansett dessa bestämmelser

icke tillräckligt långt gående. Han föreslår sålunda en taxa med högre

arvoden än de av kommittén föreslagna. Styrelsen vill gärna medgiva, att det

vore önskvärt, om en ytterligare höjning av taxan kunde genomföras. Då

kommittén emellertid icke ansett sig böra i sitt förslag upptaga högre ersättning

än som skett, vill ej medicinalstyrelsen för närvarande yrka på en större höjning

av läkararvodena, även om med hänsyn till penningvärdets fall en sådan höjning

vore väl motiverad. Vid bestämmandet av taxan har kommittén särskilt beaktat,

att läkarna skäligen böra erhålla full ersättning för de långa och besvärliga sjukresor,

som å många orter, särskilt naturligen i Norrland, ofta förekomma och

som sätta läkarnas krafter på hårda prov. De av kommittén föreslagna höjningarna

i arvodet (§ 4 i taxan) komma visserligen att icke obetydligt öka kostnaderna

för den sjuke, som tillkallat läkaren, men, då förslaget även innebär en

lindring för de minst bärkraftiga genom möjligheten att erhålla statsbidrag för

viss del av kostnaderna, synes intet vara att anmärka mot förslaget i denna del.

Medicinalstyrelsen får för den skull tillstyrka taxeförslaget, men vill beträffande

ett par detaljbestämmelser framställa ett par anmärkningar.

I § 2 mom. 2 bör bestämmelsen enligt styrelsens mening ändras så, att

den tydligt angiver att, därest läkaren vid sjukbesök rådfrågas av någon, som

tillhör samma hushåll som den sjuke, arvode härför må utgå. Detta arvode bör

vid sjukbesök på avstånd från läkarens bostad av en halv mil och därunder

utgå såsom förut enligt mom. 1, men vid sjukbesök på avstånd från läkarens

bostad överskjutande en halv mil utgå med ett belopp, ej överstigande en krona

per person. Mom. 2 bör i anslutning härtill omformulas.

Beträffande § 5 bör framhållas, ett åkdonslegan numera enligt kungörelse

den 31 december 1917 blivit höjd till 35 öre respektive 50 öre allt efter det

använda åkdonets beskaffenhet. Då läkaren i regel torde använda sig av åkdon

av det slag, som betingar en åkdonslega till det lägre beloppet, synes billigheten

fordra, att hans ersättning i föreliggande fall icke må utgå efter högre belopp än

35 öre. Stadgandet bör för den skull ändras i enlighet härmed.»

Förut denna dag har jag vid anmälan av kommitténs betänkande

närmare berört den rådande läkarbristen och svårigheterna att få provinsialläkartjänsterna

besatta, och betonade jag därvid nödvändigheten

av att göra provinsialläkarbanan ekonomiskt mera lockande än nu är

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

63

fallet, därest utsikt skall förefinnas att råda bot för de föreliggande missförhållandena.

Som den viktigaste åtgärden i sådant syfte har framhållits

en ändring av Jäkartaxan. Från läkarhåll har även så gott som

enhälligt gjorts gällande, att det främsta hindret mot en ökad rekrytering

till provinsialläkarbanan hittills legat i den gällande taxans underskattande

av läkarnas arbeten. Det synes jämväl vara uppenbart, att,

då den nuvarande taxan i huvudsak bibehållits oförändrad alltsedan år

1890, en revision av densamma skall vara av behovet påkallad.

I likhet med det förslag till ny taxa, som framlades vid 1911 års

riksdag, medgiver jämväl det föreliggande förslaget i de flesta fall frihet

för läkaren att bestämma sitt arvode inom vissa angivna gränser. De

skäl, som förut anförts mot en dylik glidande taxa, synas numera icke

kunna tillmätas avgörande betydelse. Skall en höjning av arvodesbeloppen

ske — och om behovet av en dylik åtgärd äro samtliga hörda

myndigheter ense — kan ett fördyrande av läkarvården för den fattigare

befolkningen knappast undvikas, såvida icke den föreslagna utvägen tillgripes.

De maximibelopp, som kommittén föreslagit, synas icke överstiga

vad i normala fall kan anses utgöra eu skälig ersättning för läkarens

arbete. Genom en glidande taxa möjliggöres en nedsättning i

dessa belopp, då sådant kan påkallas av patientens svaga ekonomiska

ställning eller rådfrågningens enkla beskaffenhet. De farhågor, som uttalats

för att läkarna icke skulle veta att rättvist verkställa den på dem

ankommande graderingen, finner jag föga befogade, och torde dessa farhågor

knappast delas av allmänheten. Det förtjänar i detta sammanhang

nämnas, att Mala socknemän i en till Kungl. Maj:t gjord framställning i

fråga om ordnandet av läkarvården i Malå extra provinsialläkardistrikt

själva föreslagit tillämpningen för detta distrikt av en taxa i huvudsaklig

överensstämmelse med den nu föreslagna.

I allmänhet har kommittén bibehållit de nuvarande arvodesbeloppen

såsom minimibelopp. Beträffande sjukresor på längre avstånd komma

dock kostnaderna, även om det lägsta föreslagna arvodet tillämpas,

att ökas utöver vad nu är fallet. Givetvis får dock detta förhållande

icke inverka till ökande av de olägenheter, som redan nu i hög grad

föreligga beträffande sjukvården för den mindre bemedlade befolkningen

i avlägset belägna trakter, och kräver därför ifrågavarande höjning såsom

ett nödvändigt supplement, att genom statens medverkan kostnaderna

för läkarvården för de svagare ekonomiskt situerade å landsbygden

bliva lindrade. På grundval av kommitténs förslag i ämnet kommer

jag även att föreslå statsbidrag till bestridande i vissa fall av en de!

utav nämnda kostnader.

I ett den 11 mars 1918 avgivet utlåtande har riksförsäkringsanstal
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kung!. Maj.ts Nåd- Proposition Nr 312.

ten framhållit, att den gällande taxan tolkats på det sätt, att därunder

icke skulle hänföras de fall, då den sjuke underkastades särskild behandling,

exempelvis mindre kirurgiska ingrepp. Allenast för sådan behandling,

som avsåge förlossning, funnes ersättning fastställd. Jämlikt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete skulle i vissa fall ersättning

utgivas av riksförsäkringsanstalten till ersättning för läkarvård eller

läkarbehandling av skador, föranledda av olycksfall i arbete. Med hänsyn

till det stora antal fall, då sådan ersättning förekomme, vore det

emellertid av betydelse, att ersättningen för behandlingen, åtminstone

beträffande smärre skador, fastställdes, och har anstalten därför hemställt,

att i den nya taxan bestämmelser därom måtte inflyta.

För all behandling, som icke avsett förlossning, har hittills ersättning

utgått med det belopp, varom läkaren träffat överenskommelse med

den betalningsskyldige. Några olägenheter av detta system hava ej

yppat sig, och torde som ett allmänt omdöme kunna sägas, att provinsialläkarna

på ett hänsynsfullt sätt framställt anspråk på ersättning. För

behandling av mindre omfattande art, såsom till exempel enkel applikation av

läkemedel eller desinfektionsmedel, har i regel ej begärts särskild ersättning.

Det skulle säkerligen bliva synnerligen svårt, att i taxan bestämma

ersättningen för alla de olika slag av behandlingar av sjukdomar, lyten

och skador, för vilka läkarens hjälp anlitas. För det enda slag av behandling,

som upptagits i den nuvarande taxan, har man nödgats sätta

en så pass vid latitud som från 5 till 25 kronor.

Ifrågavarande taxa gäller som bekant endast för provinsialläkare,

biträdande provinsialläkare och extra provinsialläkare. Att särskilt för

denna kår av läkare fastställa taxa beträffande behandling av försäkringsanstalternas

patienter synes icke lämpligt. Endast i ett mindre antal

fall torde på provinsialläkarna ankomma sådan behandling, som avses i

nyssnämnda lag. Man torde också böra räkna med den sannolika påföljden

av en låg taxa för läkarbehandling, att vederbörande provinsialläkare

komme att hänvisa till sjukhus sådana fall, där provinsialläkaren

icke skulle få skälig ersättning för sitt arbete. Detta skulle å andra

sidan medföra ökade kostnader för allmänheten. Jag anser mig med

hänsyn till det nu sagda icke kunna tillstyrka, att bestämmelser i förevarande

hänseende intagas uti provinsialläkartaxan.

De allmänna grunder, vilka läkarna skulle hava att tillämpa vid utmätandet

av arvoden enligt föreliggande taxa, återfinnas i förslagets §

1 mom. 2. Det torde här allenast behöva anmärkas, att det lägsta stadgade

arvodet alltid lärer böra utgå i de fall, då den sjuke kan bliva

berättigad till statsbidrag för bestridande av sjukvårdskostnaderna eller

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

65

då läkarbesöket avser sådan person, för vilken kommun åtagit sig att

bestrida läkarvården.

Beträffande förslagets detaljer har jag i huvudsak ansett mig kunna

biträda kommitténs förslag. Allenast i en del fall har jag erinringar att

framställa.

Beträffande § 2 har kommittén, såsom nämnts, föreslagit upphävande

av bestämmelsen om kostnadsfri konsultation, vid besök på avstånd

överskjutande en halv mil från läkarens bostad, för person, tillhörande

samma hushåll som den, ett sjukbesök gäller. Den ökade inkomst,

som härigenom skulle tillfalla läkaren, torde vara av ringa betydelse,

under det å andra sidan särskilt för den mindre bemedlade befolkningen

ifrågavarande bestämmelses bibehållande kan vara till gagn.

Något missbruk av denna rättighet har ej heller, såvitt jag har mig bekant,

förekommit, och torde ej heller för framtiden vara att befara. Den

föreslagna ändringen synes med hänsyn härtill icke vara behövlig.

Från åtskilliga håll har påpekats, att enligt kungörelse den 31 december

1917 legan för sådana åkdon, som här kunna ifrågakomma, numera

blivit höjd till 35 öre respektive 50 öre för mil, alltefter det använda

åkdonets beskaffenhet. Då, enligt vad medicinalstyrelsen framhållit,

läkarne i regel torde använda sig av åkdon av det slag, som betingar

åkdonslega till det lägre beloppet, torde den enligt § 5 stadgade

åkdonslegan böra höjas till detta belopp.

Enligt § 9 utgör arvodet för besiktning å levande person med däröver

utfärdad attest 3 kronor, därest ej besiktningen avser utrönande av

sinnesbeskaffenhet. Berörda intyg har av kommittén angivits avse »enkelt

friskhetsintyg)), varmed emellertid torde böra förstås ej endast sådan

attest, däri läkaren intygar, att den undersökte är frisk, utan varje

utlåtande, huruvida den undersökte är frisk eller ej, i senare fallet med

angivande av iakttagen sjukdom, lyte eller svaghet. Däremot skulle

paragrafens bestämmelser icke avse sådana intyg, som utfärdas enligt

vissa fastställda formulär på grund av exempelvis lagen om försäkring

för olycksfall i arbete eller kungörelsen den 21 december 1917 angående

anmälan om olycksfall i arbete in. m. Enligt kommitténs förslag

till formulering av § 9 skulle särskilda stadganden i fråga om taxan för

sådana intyg kunna meddelas.

Riksförsäkringsanstalten hemställer uti förenämnda utlåtande, att i

taxan måtte upptagas bestämmelser om avgift för sådana intyg, vilka

erfordras av riksförsäkringsanstalten eller annan i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete avsedd försäkringsinrättning och vilka avgivas

enligt vissa formulär.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 276 höft. (Nr till—313.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 312.

De intyg, som avses med riksförsäkringsanstaltens framställning,

och därmed likställda attester, vilka utfärdas enligt formulär, äro givetvis

av olika slag och kunna utfärdas såväl av tjänsteläkare som av

andra läkare, för vilka taxan icke är tillämplig. Det synes därför

lämpligast, att bestämmelser i detta hänseende icke meddelas i förevarande

sammanhang, utan att Kungl. Maj:t blir i tillfälle att, därest sådant kan

befinnas lämpligt, fastställa avgifter för dylika intyg. Utredning i detta

ämne har jämväl påbörjats. Med hänsyn till vad nu anförts finner jag

den föreslagna lydelsen av § 9 kunna godtagas.

Vad slutligen angår den föreslagna höjningen av arvodet för läkarbesök

under tiden mellan klockan 11 e. m. och klockan 8 f. m., har

från en del läkare uttalats önskemål om att denna ersättning borde än

ytterligare höjas och att den tid, under vilket det förhöjda arvodet utgår,

borde utsträckas.

Med hänsyn till den allmänna höjning av arvodesbeloppen, som

föreslagits, anser jag emellertid, att en ytterligare höjning av de i § 11

stadgade arvodesbeloppen icke bör ske, och avstyrker jag därför i denna

del kommitténs förslag.

Med de av mig nu föreslagna jämkningarna torde kommitténs förslag

böra läggas till grund för blivande författning i ämnet. Med hänsyn

till av riksdagen förut gjorda uttalanden lärer emellertid dess yttrande

böra inhämtas över förslaget. Därest detta biträdes av riksdagen, torde,

så snart riksdagens svar erhållits, de föreslagna bestämmelserna omedelbart

böra träda i kraft.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition inhämta

riksdagens yttrande över det av mig nu framlagda förslag till

ändringar i gällande taxa för arvode åt vissa i civil tjänst anställda

läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran,

ävensom för tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag, med förklarande, att Kungl. Maj:t

vill, efter emottagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen

av samma förslag och förordna om utfärdande av ny författning

i ämnet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner. s. 11 i texten
  2. SU 1918:151 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten