Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat

1918-04-16 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:334, Med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majds nåd. proposition Nr 334.

1

Nr 334.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat; given

Stockholms slott den 16 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga

preparat.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I sand. 294 höft. (Nr 334.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

Förslag

till

förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna förordning äger tillämpning i avseende å tekniska preparat,,

som innehålla mera än två och en fjärdedels volymprocent alkohol.

Sådana preparat benämnas i denna förordning alkoholhaltiga preparat.

2 §•

Innan tillverkare av alkoholhaltigt preparat utsläpper detsamma i

handel inom riket, skall han göra anmälan därom hos kontrollstyrelsen

med angivande av preparatets benämning och dess beräknade alkoholhalt.

Så länge tillverkning av preparatet fortgår, åligger det tillverkaren

att före utgången av januari månad varje år hos kontrollstyrelsen

göra enahanda anmälan med uppgift tillika om tillverkningens omfattning

under nästföregående kalenderår.

Yad här är stadgat angående tillverkare av alkoholhaltigt preparat

skall äga motsvarande tillämpning i avseende å den, som för avsalu

till riket inför sådant preparat.

3 §.

Alkoholhaltigt preparat må icke försäljas inom riket utan att vara

denaturerat på sätt kontrollstyrelsen föreskrivit. Härifrån må dock

nämnda myndighet medgiva undantag, där på grund av preparatets

pris, dess ringa alkohollialt eller andra särskilda förhållanden fara för

missbruk av preparatet till förtäring icke kan anses föreligga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

Kontrollstyrelsen bör vid meddelande av föreskrift om denaturering,

allt efter preparatets sammansättning och ändamål, föreskriva

sådan denatureringsmetod, som, på samma gång den medför trygghet

mot missbruk, föranleder minsta möjliga olägenhet vid preparatets

användande.

4 §•

Försäljare av alkoholhaltiga preparat är pliktig tillse, att kärl,

vari sådant preparat utlämnas vid försäljning, är försett med etikett,

angivande preparatets benämning samt tillverkarens eller, beträffande

till riket införd vara, importörens namn. I fall, där kontrollstyrelsen så

finner påkallat, skall tillika, på sätt denna myndighet föreskriver, å kärlet

vara utsatt varning mot preparatets användande till förtäring.

5 §.

Ej må någon försälja eller tillhandagå annan med anskaffande av

alkoholhaltigt preparat, där han har skälig anledning antaga, att missbruk

av detsamma kommer att äga rum.

6 §.

Alkoholhaltigt preparat må ej till riket införas av annan än den,

:som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen.

Sådant tillstånd, som gäller tillsvidare, må meddelas allenast åt

näringsidkare eller annan person, som skäligen kan antagas hava behörig

användning för preparatet. Tillståndet må, när anledning därtill förekommer,

av kontrollstyrelsen återkallas.

7 §•

Utan hinder av vad i 6 § stadgas må alkoholhaltiga preparat införas

till riket

a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för

från utlandet inkommande varor,

b) såsom prov på varor, vilka i vanlig ordning införas till riket

av vederbörligen legitimerad handelsresande, samt

c) av resande, som från utrikes ort medför dylika preparat för

eget bruk intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 334.

8 §•

Kontrollstyrelsen har att vaka över, att tillverkning, införsel till

riket eller försäljning av alkoholhaltigt preparat icke giver anledning till

missbruk, samt äger att ålägga tillverkare, importör eller försäljare

därav att föra de anteckningar eller vidtaga de övriga åtgärder, som

för utövande av berörda kontroll kunna finnas nödiga.

För här avsedda ändamål bör kontrollstyrelsen, där anledning

därtill föreligger, låta undersöka i handeln förekommande alkoholhaltiga

preparat.

Den, som bedriver tillverkning, införsel till riket eller försäljning

av alkoholhaltigt preparat, är pliktig att låta kontrollstyrelsen eller den,

nämnda myndighet därtill förordnat, taga del av hans handelsböcker

jämte därtill hörande verifikationer i vad de angå preparatet.

9 §•

Befinnes försäljningen inom en kommun av visst alkoholhaltigt

preparat giva anledning till missbruk, och sker ej rättelse oaktat meddelad

erinran, äger polismyndighet eller nykterhetsnämnd att förbjuda

försäljningen av ifrågavarande preparat tillsvidare inom kommunen. Beslut

därom går genast i verkställighet men skall, vid äventyr att detsamma

eljest går åter, inom åtta dagar underställas Konungens beiallningshavande,

som har att antingen för viss tid fastställa eller ock upphäva förbudet.

10 §.

Skulle tillverkning eller försäljning av alkoholhaltigt preparat

finnas giva anledning till preparatets användande till förtäring i större

utsträckning eller skulle denatureringen av sådant preparat visa sig

otillfredsställande, äger kontrollstyrelsen att föreskriva villkor eller inskränkningar

i avseende å tillverkningen eller försäljningen eller ock

meddela förbud däremot. Beslut härom länder till efterrättelse utan

hinder av besvär.

11 §.

1 inom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat

åtgärd, varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

svagas, vare straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja

preparatet, böter från och med femtio till och med ett tusen kronor,

och i andra fall böter’, högst femhundra kronor.

Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen

vidtagits åtgärd, som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med

femtio till och med ett tusen kronor.

Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i detta mom., i

större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest

synnerligen försvårande, ma straffet höjas till fängelse i högst ett år.

2 inom. Försäljer någon eljest alkoholhaltigt preparat till förtäring

eller i övrigt under omständigheter, vilka kunna giva säljaren skälig

anledning antaga, att varan är avsedd att användas såsom dryck, straffes

som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker är stadgat.

3 inom. Den, som i andra fall, än ovan sägs, i strid mot stadgandet

i 3 § första stycket försäljer eller håller till salu alkoholhaltigt

preparat, straffes med böter från och med tio till och med fem hundra

kronor.

Lag samma, vare, därest någon i strid mot förbud eller annan

föreskrift, varom i 9 och 10 §§ sägs, fortsätter tillverkning eller försäljning

av alkoholhaltigt preparat, så ock där någon försäljer eller

håller till salu dylikt preparat, vilket, honom veterligen, blivit olovliffen

till riket infört.

§•

1 inom. I fall, som avses i 11 §, skola de förråd av det ifrågavarande

alkoholhaltiga preparatet, som anträffats hos den brottslige

eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning eller försäljning,

jämte kärl och annat emballage, vari de förvaras, vara underkastade

beslag och dömas förbrutna.

2 mom. Då någon fälles till ansvar enligt 11 § 1 inom., skall

lian. tillika dömas skyldig att för den sprit, som ingår i det alkoholhaltiga

preparat, varmed han förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt

enligt gällande bestämmelser om beskattning av brännvin.

13 §.

Den, som röjer yrkeshemlighet eller, dår det ej kan anses påkallat

i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyn å

efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med

tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller

begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må till

fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,

driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom å

tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av

denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet

ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen utövats,

och var ej heller sådan skada åsyftad, då må icke dömas till

ansvar enligt denna förordning.

14 §.

Begår någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning

eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med

böter, högst femhundra kronor.

15 §.

Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse,. skall, när

han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till särskilt ansvar; dock må sammanlagt

fängelsestraff icke överstiga två år.

16 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordning begås

av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore

förbrytelsen begången av honom själv, därest icke omständigheterna

göra sannolikt, att förbrytelsen skett Titan hans vetskap och vilja.

17 §•

Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen

enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med

strängare straff.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

7

18 §.

1 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola i händelse

av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Då tillverkningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,

må, där tillgång saknas till skatten eller någon del därav,

böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället

undergå motsvarande förvandlingsstraff.

2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom

av värdet av vad jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,

tillfaller en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden

kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens

andel.

19 §.

Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av

denna förordning och äger i de fall, då alkoholhaltigt preparat är att

anse såsom förbrutet, verkställa beslag1 därå.

Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anhängiggöres

vid allmän domstol.

20 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke får

införas, ma, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen

införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återförsel, skall med

varan förfaras på sätt Konungen förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

Alkoholhaltiga preparat, som före den 1 januari 1919 inkommit

till riket från utlandet, må från och med sagda dag utlämnas av tullverket

allenast i den mån, sådant är tillåtet enligt bestämmelserna i 6

eller 7 §.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.''

Missbruket

av alkoholhaltiga

preparat.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

Förut denna dag har jag inför Eders Kungl. Maj:t anmält ett förslag

till förordning angående handel med skattefri sprit, avseende, bland

annat, att på ett ur kontrollsynpunkt tillfredsställande sätt ordna handeln

med sådan sprit. Emellertid torde det, såsom jag därvid framhöll, vara

erforderligt att ställa jämväl handeln med alkoholhaltiga tekniska preparat

under kontroll.

Sedan en följd av år tillbaka har nämligen på vissa orter förekommit

ett ganska omfattande missbruk av dylika preparat. Särskilt synes detta

missbruk hava framträtt på orter, där på grund av stora avstånd från

brännvinsförsäljningsställeu svårigheter förelegat att anskaffa brännvin.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 334.

Till den utredning-, som professorn Torsten Thunberg på uppdragav

nykterhetskommittén verkställt rörande åtgärder mot missbruk av

denaturerad sprit m. in., äro fogade utdrag ur tjänsteläkares rapporter

till medicinalstyrelsen för åren 1907, 1908 och 1911 beträffande missbruk

av alkholhaltiga preparat. Da dessa utdrag synas mig belysande

i förevarande avseende, tillåter jag mig att bär ordagrant återgiva desamma.

1907.

Sårna distrikt: — — —- »Andra surrogat upptäcktes då i de sprithaltiga

blandningarna salubrin, lyptol och lazarol.---salubrinet däremot användes en

tid i avsevärd grad till sådant ändamål (berusningsmedel). Vederbörligen utspätt

med vatten och försett med socker, eller, när det skall vara riktigt fint, med en lätt

tillgänglig butelj alkoholfritt vin, lär salubrinet giva en ganska smaklig dryck, som

därtill är både billig och starkt rusande — »man blir alldeles vild och tokig av den»

— säga vederbörande, men efteråt också medför större obehag än andra spritdrycker»

Bergsjö distrikt: — —»Försäljning av all slags patentmedicin förekommer

även i de minsta handelsbodar och av sådan användes exempelvis salubrin och

Rigabalsam till berusningsmedel» — — —.

Delsbo distrikt: — — »Salubrin och Eau de Cologne, inköpta i handels
bodarna,

missbrukas ej sällan såsom berusningsmedel.»

Loos distrikt: — — — »Andra sprithaltiga vätskor såsom vademecum, lazarol,

salubrin, nubiansvärta m. fl. användas däremot ej sällan till berusningsändamål»

Arvidsjaurs distrikt: — — — »Förtärandet av salubrin, Eau de Cologne och

så vidare förekommer ej så ovanligt» — — —.

1908.

Örebro distrikt: — — — »Salubrin och andra likartade medel synas hava en

icke obetydlig användning som berusningsmedel» — — —.

Husby distrikt: — — — »Trots alla påståenden av fabrikanten, doktor Håkansson,

vågar jag försäkra, att salubrin användes såsom ''njutningsmedel’. Jag vill

hänvisa till årsberättelsen för 1906, vari jag omnämner 2 akuta förgiftningsfall med

salubrin, som förekommit i min praxis» — — —.

Älvdalens distrikt: —— — — »därjämte hitföres icke blott vanliga spritvaror

utan också till invärtes bruk salubrin, kolijoks»----.

Järvs/ö (distrikt: »Dryckenskapen är nog i avtagande, men salubrin, lyptol och

andra sprithaltiga preparat, som saluhålles i de vanliga handelsbodarna, användes

faktiskt till berusningsmedel i brist på annat.»

Ockelbo distrikt: »Salubrin användes såsom berusningsmedel i skogsbyg
derna.

»

Härnösands distrikt: — —- — »Från Tynderö säges. att salubrin mycket

användes såsom berusningsfnedel» — — —.

Svep i distrikt: — — — »bland tekniska fabrikers alkohol- och eterhaltiga

preparater, som missbrukas till berusningsmedel, kunna nämnas lyptol, lazarol och

salubrin» — — —.

Bihang till riksdagens protokoll, 1918. 1 sarnl. 294 höft. (Nr 334.)

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. -proposition Nr 334.

Arvidsjaurs distrikt: — — — »såsom berusningsmedel användes ock

n.» .

Tingsnjds distrikt: — — — »Men denaturerad sprit och salubrm begagnas i

ej ringa skala som berusningsmedel.» —--

Målilla distrikt: »De, som finna ölet för svagt, hälla salubrm i detsamma.»

Ullareds distrikt: — — — »Dessutom blevo av vederbörande kronolänsman

handlandena i byn förbjudna att till jämvägsarbetarna försälja denaturerad sprit och

salubrin, som, att döma av den mängd tomflaskor, som hoptals lågo kringspridda

här i byn, måtte hava förtärts i oerhörda kvantiteter.»---

Torups distrikt:---»Ingen försäljning av Hoffmans droppar, men där
emot

av salubrin, som i icke ringa grad köpes i handelsbutikerna och förtäres av s. k.

rallare och av en del lösa arbetare.»

1911.

Lenhovda distrikt: —--»här och var användes salubrin och Holfmans

droppar såsom berusningsmedel.» — — —-• .

Byds distrikt: »Även denaturerad sprit och salubrm användes såsom berus
ningsmedel.

^ distrjkt. >>x berusningssyfte förtäres en del tekniska preparat såsom

salubrin.» —--• , a , ri

Örebro distrikt: »Salubrin, denaturerad sprit, Eau de cologne m. fl. dylika

tekniska fabrikater lära mycket missbrukas som berusningsmedel och tillhandahålles

flerstädes hos lanthandlare.»

Nora distrikt: »Salubrin användes ofta till berusningsmedel.»

Surna distrikt:---»liksom också salubrin, lazarol och Eau de Cologne

användes såsom berusningsmedel mer än man skulle tro.» • .

Jervsö distrikt: »Salubrin och dylika sprithaltiga preparat, som saluhäiles i

bodarna, användes allmänt till berusningsmedel.»

Enångers dis''rikt: »Som berusningsmedel användes salubrm, som kopes i

handelsbodarna inom kommunen (Enånger).» . .

Loos distrikt: »Salubrin, lazarol, Eau de Cologne och andra s. k. hygieniska

preparat användes i ganska stor utsträckning som berusningsmedel.» _

Ockelbo distrikt: Salubrin användes i skogsbygderna såsom berusningsmedel.»

Härnösands distrikt: »Dryckenskapen är i avtagande utom i en kommun, där

förtärandet av salubrin uppgives vara i tilltagande.»

1 detta sammanhang vill jag jämväl åberopa en del i nykterhetskommitténs

betänkande, del VI: 2, sid. 124 och följande, omnämnda

uttalanden i anledning av en av nykterhetskommittén år 1913 till överståthållarämbetet

och Kungl. Maj:ts befallningshavande riktad ciikulärskrivelse

med begäran om uppgifter rörande förefintliga brister i gällande

brännvins- samt vin- och ölförsäljningslagstiftning. Till belysande av

den föreliggande frågan vill jag återgiva den i nykterhetskommittens

betänkande intagna redogörelsen för nämnda uttalanden, i vad de avse

samma fråga. Redogörelsen var av följande lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 334.

Kungl. Maj.ts befallning skavande i Uppsala län fäster uppmärksamheten på

frågan om fördärvliga surrogater för spritdrycker. Under byggandet av järnvägen

mellan Uppsala och Enköping hade hos Kungl. Maj:ts befallningshavande anmälts,

att ett visst antiseptiskt preparat i stor utsträckning blivit av järnvägsarbetarna

använt såsom berusningsmedel och att detta enligt arbetsbefälets mening medförde

ännu mera skadliga verkningar än missbruk av spritdrycker. Emellertid hade det då

lyckats att, utan anlitande av laga åtgärder, förmå handlandena utefter järnvägen att

avstå från försäljning av det åsyftade preparatet.

Kronofogden i Östra härads fögderi (Jönköpings län) anser det vara en lucka

i lagstiftningen, att bestämmelser saknades till försvårande eller förhindrande av

missbruket av vissa i handeln förekommande tekniska preparat, vari sprit inginge

såsom huvudbeståndsdel. Det vore en mycket vanlig företeelse, att spritförbrukare

i orter, där brännvin vore svåråtkomligt, lockades till att såsom surrogat för denna

dryck använda lukt- och hårvatten, lazarol, denaturerad sprit m. m., vilka i längden

utövade en högst menlig inverkan på förbrukarnas fysiska välbefinnande. Ett

verkligt gott skulle vinnas, om handeln med dessa preparat kunde inskränkas eller

genom kontroll övervakas.

Länsmannen i Västra härads västra distrikt (Jönköpings län) anför, att denaturerat

brännvin, salubrin m. fl. preparat mångenstädes vunnit insteg såsom rusdrycker

och detta till en utbredning, som visade, att alltför många människor kunde

därmed tillfredsställa sitt spritbegär. Det funnes exempel på sådana personer, som,

sedan de vant sig vid denaturerat brännvin, ej vidare efterfrågade varken vanligt

brännvin eller Öl.

Stadsstyr elsen i Borgholm anför, huru under storstrejken som berusningsmedel

användes drycker, tillagade av dynamit — vari sprit inginge — en sorts seldonssmörja,

salubrin och apoteksvaror.

Länsmannen i Vehjans distrikt (Kopparbergs län) uppgiver, att en del skattepliktiga

bryggerier börjat tillverka s. k. pilsnersvagdricka, en dryck som visserligen

icke torde innehålla mer än medgiven alkohohalt för svagdricka, men däremot till

smaken mera liknande Öl. Denna dryck hade undanträngt det å de skattefria bryggerierna

tillverkade svagdrickat och börjat användas som berusningsmedel, därvid

kvantiteten i många fall fått ersätta kvaliteten, eller också hade det uppblandats

med andra tillsatser, såsom salubrin och Eau de Cologne.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs län. Såsom erfarenheten visat,

hade nu gällande restriktioner redan lett till användning i stor utsträckning av berusningsmedel,

vilka voro för hälsan långt skadligare än t. ex. brännvin och Öl. Att

hejda denna trafik torde så mycket mindre lyckas, som dylika surrogat kunde av

den enskilde själv med största lätthet beredas.

Länsmannen i Arbrå och Undersviks distrikt (Gävleborgs län). Personer, som

förtärde Öl å gästgiverier in. fl. ställen, medförde stundom fickflaskor, innehållande

denaturerad sprit, lazarol, salubrin eller Eau de Cologne, varmed de utspädde ölet

för att erhålla ett rus. Ett kraftigt ingripande erfordrades häremot till förhindrande

av ett oöverskådligt ont.

Länsmannen i Ramsjö distrikt (Gävleborgs län) anför, att salubrin, blandat

med det nu vanliga »lagrade svagdrickat», vore Ramsjö sockens huvuddryck.

Länsmannen i Las distrikt (Gävleborgs län). Förbudet i 38 § brännvinsför
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

säljningsförordningen överträddes helt öppet, då det i regel vore ofantligt svårt för

åklagaren att kunna skalfa bevis mot säljaren, att denne haft anledning antaga, att

vätskan varit avsedd att användas som dryck. Handel med sådana vätskor hade

fått så stor omfattning, att fabriker anlagts uteslutande för att tillverka vätskor,

som angåves tjänliga till läkemedel, men i verkligheten vore i mer eller mindre

grad utspädd alkohol, tillsatt med något ämne, som kunde giva dem sken av läkemedel.

Tusentals flaskor med sådana drycker kunde under loppet av några månader

försäljas från en enda handelsbod, därvid betingande ett pris, som i förhållande

till vanligt brännvin vore tio å femton gånger högre. Ansvarsbestämmelserna för

överträdelse av detta stadgande borde därför skärpas och all handel med läkemedel,

som innehölle sprit, förläggas till apoteken, varest dessa under strängare kontroll

än nu skedde, kunde tillhandahållas den verkligen behövande allmänheten.

Länsmannen i LiUhärdals distrikt (Jämtlands län). I snart sagt varje handelsbod

på landet saluhöllos diverse vätskor av olika namn (»koljoks»), eau de

cologne, lyptol, lazarol, läkerol, salubrin m. fl., utpuffade såsom vällukts-, läkeeller

desinfektionsmedel, även fernissor av olika slag, allt innehållande avsevärda

kvantiteter sprit. Dessa vätskor såldes vissa tider i stor mängd, och det vore

ingen hemlighet, huru spriten skulle avvinnas dem. Länsmannen hade åtalat

en handlande, som erkänt, att han sålt en mängd eau de cologne till en och

samma person, men åtalet hade ogillats, emedan det ej styrkts, att handlanden vetat

av, att vätskan skulle begagnas i berusningsändamål.

Länsmannen i Ytterhogdals distrikt (Jämtlands län). Försäljningen av alkoholhaltiga,

till dryck ej hänförliga vätskor florerade överallt på landsbygden och

vore vida svårare att övervaka än rusdryckshanteringen. Lazarol, salubrin m. fl.

vätskor tillhandahöllos i varje diversehandel och tillgrepos för att tillfredsställa spritbegäret

i brist på vanlig spirituösa. Detta skulle dock kunna förebyggas, om

lagens bestämmelser mera ingående begränsade näringsidkares rätt att erhålla

dyljka preparat. Nuvarande bestämmelser i 38 § brännvinsförsäljningsförordningen

vore ej effektiva, enär det kunde vara förenat med stora svårigheter

att förebringa nöjaktiga bevis, dels om att säljaren bort hava skälig anledning antaga,

att den försålda vätskan verkligen varit avsedd att användas såsom dryck,

dels ock att den försålda varan verkligen vore sammansatt av sådana beståndsdelar,

att densamma vid förtäring måste betecknas som rusgivande. Länsmannen har

till sitt yttrande fogat en till honom ställd skrivelse från salubrinets uppfinnare,

doktor P. Håkansson, som däri vill göra gällande, att spritdrycker falskeligen försåldes

i salubrinflaskor. Länsmannen uppgiver på grund härav, att det funnes

många hederliga personer, som tagit på sin ed, att de berusat sig med detta preparat.

Att detta vore rusgivande, vore också uppenbart för den, som haft med''

härav föranledda fylleriförseelser att skaffa. Dylika alkoholhaltiga preparat borde

icke under några förhållanden utlämnas till andra personer än sådana, som uppenbarligen

icke ämnade använda dem i berusningssyfte.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län. Enär erfarenheten

syntes visa, att i den män restriktioner rörande försäljning av alkoholhaltiga drycker

i nykterhetens intresse vidtogos, försäljning och konsumtion av lyptol, lazarol,

eau de cologne m. fl. sprithaltiga varor ökades, torde det vara nödvändigt att söka

om möjligt hämma den allt mera sig spridande fria och okontrollerade försäljningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 334.

13

av dessa varor, utan att dock försvåra deras tillhandahållande för ursprungligen

avsedda ändamål.

Länsmannen i Nysätra distrikt (Västerbottens län) önskar sådan ändring

i brannvinsförsäljmngsförordningen, att därigenom stävjades eller åtminstone minskades

den oerhörda åtgång i salubodar inom landet av lazarol, eau de cologne och

andra kemisk-tekniska preparat, vilkas innehåll varit och fortfarande till största

delen vore sprit.

Länsmannen i Vilhelmina distrikt (Västerbottens län) anmärker, att bestämmelserna

rörande försäljning av lyptol, lazarol m. fl. dylika antiseptiska medel

ävensom eau de cologne av olika slag, vilka innehålla 60 % alkohol och därutöver,

borde ytterligare skärpas, på det ej försäljningen därav måtte kunna forttarande

ske så lätt som hittills.

Kungl. Maj ds befallning skärande i Norrbottens län. Det torde icke vara

sällsynt inom länet, att personer berusade sig av vissa apoteksvaror och en del i

den vanliga handeln förekommande vätskor, som ej voro avsedda till berusningsmedel,

men kunde användas därtill. Då sådana berusningsmedel voro till större

skada för den, som förtärde dem, än de egentliga rusdryckerna, syntes strängare

bestämmelser böra meddelas i syfte att stävja missbruk av handeln med sådana varor.

Länsmannen i Arjeplougs distrikt (Norrbottens län). Försäljning av tekniska

„?.r\ som mm-hOUo sprit, förekomme i stor omfattning i lappmarkssocknarna.

t orsaijningen till den enskilde förbrukaren skedde mycket ofta direkt från fabriken,

vilket tulginge på så sätt, att konsumenten rekvirerade varan genom posten, varefter

den skickades till honom mot postförskott. På grund därav kunde åtal icke an
ii

i, 1T1°.. försäljfen’ eme(tan det vid rättegång måste bevisas, att säljaren haft

eller bort äga vetskap om, att preparatet skulle användas i berusningssyfte; och i

dylika fall vore detta omöjligt, då fabrikanten vore långt avlägset boende från

koparen och icke hade tillfälle att kontrollera, till vad ändamål den försålda varan

skulie användas. Det vore därför mest vunnet, om postverket utfärdade förbud att

till befordran mottaga försändelser, innehållande vätskor eller andra tekniska preparat,

som misstänktes vara sprithaltiga och användbara till berusningsändamål.

Kronofogden i Luleå fögderi hade likaledes iakttagit, att salubrin, lazarol

o. dyl., lämpligen uppblandat, användes såsom surrogat för sprit.

Länsmannen i Över-Luleå distrikt hade ofta märkt, att personer, som icke

på annat sätt kunnat erhålla spritvaror eller öl. förskaffat sig salubrin eller lazarol

och möjligen andra vätskor, vilka innehöllo sprit i större eller mindre mängd, och

vilka efter lämplig uppblandning förtärdes såsom spritdrycker.

Såsom framgår av såväl provinsialläkarnas rapporter som av ovan

återgivna uttalanden, förekom redan före de under nu rådande kristid införda

lestiiktionerna a rusdryckshandeln ett tämligen utbrett missbruk

av alkoholhaltiga preparat. Numera torde emellertid detta missbruk

hava tilltagit. Gång efter annan hava framställningar gjorts om ingripande

mot detsamma. Hörande missbruket av dylika preparat före
-

ligger numera en

utredning

för år 1917. På uppdrag av Kungl. Majrt

har nämligen socialstyrelsen utfört eu undersökning av:''fylleriförseelserna

undei detta ar och i samband därmed stående förhållanden. Härvid

s. 14 Kontrollera mot PDF

Nykterhets
kommittén.

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

hava jämväl undersökts de olika slag av berusningsmedel, som orsakat

fylleriförseelserna. I nedanstående tabell äro sammanfattade preliminära

uppgifter uti ifrågavarande avseende. _

l:a kvartalet

2:a kvartalet!

3:e kvartalet

1

4:e kvartalet

Hela året |

1917

antal

o/

/O

antal

O/

/o

antal

%

antal

%

antal

O •''

/O |

! Antal fylleriförseelser, där

! huvudsakliga berusnings- medlet uppgivits ........

6,257

lOO.o

4,653

lOO.o

4,243

lOO.o

3,029

lOO.o

18,182

100.0

| Därav förorsakade av sprit- i drycker........................

1,103

17.6

492

10.6

394

9.3

509

16.8

2,498

13.7

[Vin .............................

156

2.5

211

4.5

313

7.4

278

9.2

958

5.3 i

Öl ...............................

1,189

19.0

994

21.3

681

16.0

185

6.1

3,049

16.8;

Spritdrycker och vin ......

74

1.2

71

1.5

152

3.6

193

6.4

490

2.7 !

Spritdrycker och Öl .........

2,397

38.3

1,246

26.8

895

21.1

702

23.2

5,240

28.8

1 Spritdrycker, vin och Öl ...

327

5.2

265

5.7

438

10.3

216

7.1

1,246

6.8

| Vin och Öl .....................

607

9.7

761

16.4

815

19.2

267

8.8

2,450

13.5

Denaturerad sprit............

317

5.1

361

7.8

264

6.2

279

9.2

1,221

6.7

i Tekniska preparat .........

87

i.i

252

5.4

291

6.9

400

13.2

1,030

5.7 j

Såsom framgår av tabellen, har missbruket av alkoholhaltiga preparat

under år 1917 starkt ökats i samma grad, som åtkomsten av

spritdrycker, vin och Öl försvårats. Medan dylika preparat under årets

törsta kvartal kommo i näst sista rummet som berusningsmedel med

87 fylleriförseelser, utgjorde de under sista kvartalet orsak till ej mindre

än 400 fylleriförseelser eller 18.2 procent av hela antalet dylika lörseelser.

Sannolikt skulle antalet av de utav dylika preparat orsakade förseelserna

hava varit än större, om icke den minskade sprittilldelningen till

de tekniska fabrikerna under år 1917 gjort många alkoholhaltiga preparat

svåråtkomliga.

I sitt den 31 januari 1916 avgivna betänkande ined förslag till

förordning angående tillhandahållande av skattefri sprit samt alkoholhaltiga

varor för andra ändamål än förtäring m. m. har nykterhetskommittén

upptagit frågan om lagstiftningsåtgärder mot missbruket av

alkoholhaltiga preparat. Härvid stöder sig kommittén på den grundläggande

utredning i ämnet, som, enligt vad ovan nämnts, utförts av

professor Thunberg och som är bilagd kommitténs betänkande. Efter

att hava erinrat om, att varje som helst mot missbruk tryggande reglering

av de alkoholhaltiga preparaten saknas, ävensom att dessa preparat

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung]. Maj.ts nåd. proposition Nr 334.

framställas av både denaturerad och icke denaturerad sprit, anför kommittén

i fråga om behovet av en lagstiftning på detta område följande:

»De av denaturerad sprit framställda varorna äro naturligtvis för förtäring

obrukbara, i samma mån den använda spritens denaturering är effektiv. Men då

ingen kontroll utövas över, att denatureringsegenskaperna icke försvagas eller upphävas

genom varornas sammansättning i övrigt, finns icke någon betryggande

garanti mot deras missbruk i berusningssyfte. Härtill kommer den redan påpekade

omständigheten, att det i varje särskilt fall icke ingående prövas, vilket av möjliga

denatureringsmedel verksammast skulle göra varorna obrukbara för förtäring utan

att därför förminska deras duglighet för avsett syfte. Förutsättningen för att själva

denatureringen av den använda spriten här skulle kunna betraktas som en effektiv

garanti mot missbruk, är sålunda icke på långt när förhanden. Under sådana omständigheter

är det därför icke att förvåna sig över, att även de alkoholhaltiga

varor, för vilkas framställning denaturerad sprit användes, i stor utsträckning spela

rollen av berusningsmedel.

Yad åter beträffar de av skattelagd (ren) sprit framställda varorna, kan självfallet

ingen allmän garanti mot missbruk ligga i deras sammansättning.

De bestämmelser, varunder tillverkningen av dessa alkoholhaltiga varor står,

äro sålunda allt annat än ägnade att innebära garantier mot missbruk.

Men om redan tillverkningsbestämmelserna äro av den art, att de predisponera

för missbruk, så är detta i lika hög grad fallet med de bestämmelser, som gälla

för dessa varors tillhandahållande. I den mån de icke äro apoteksvaror och deras

försäljning sålunda regleras av apoteksvarustadgan, eller de kunna hänföras under

bestämmelserna i 1876 års förordning angående handeln med eter eller sprithaltiga

läkemedel eller § 38 i brännvinsförsäljningsförordningen, äro de fritt tillgängliga i

allmänna handeln. En mängd alkoholhaltiga varor, användbara såsom rusdryckssurrogat,

tillhandahållas därför allmänheten utan inskränkning. Erfarenheten har

visat, att det ena preparatet efter det andra uppdyker i marknaden, vinner popularitet

och — missbrukas. Ingen myndighet är utrustad med erforderlig befogenhet att

här ställa effektiva betingelser för deras lojala förbrukning. Ingen auktoritativ, med

hänsyn till deras användbarhet i berusningssyfte verkställd prövning av deras sammansättning

fordras. Att en slik tingens ordning måste underlätta deras fördärvliga

roll som berusningsmedel, ligger i öppen dag.»

Kommittén ansåg, att blivande åtgärder för avhjälpande av anmärkta

missförhållandena måste inriktas på dels uppställande av denatureringsföreskrifter,

dels anordnande av kontroll mot renaturering, dels

stadgande av skyldighet för tillverkare att uppgiva preparatens namn

och alkoliolhalt, dels ock slutligen kontroll över tillverkningen av och

handeln med desamma. Kommittén framhöll, att i fråga om dylika

preparat fordran på denaturering vore det centrala kravet. Kunde det

förhindras, att den i varan ingående spriten gjorde varan duglig till

berusningsmedel, så vore de alkoholhaltiga preparatens roll som surrogat

för rusdrycker omöjliggjord. Kontrollproblemet reducerades här

alltså huvudsakligen till ett denatureringsproblem.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

Innan jag i-edogör för vad nykterhetskommittén vidare yttrat i denatureringsfrågan,

vill jag emellertid återgiva ett belysande uttalande i frågan

av professor Thunberg. Denne, vilken särskilt uppehållit sig vid spörsmålet,

huruvida denaturering borde föreskrivas såsom allmän regel eller

inskränkas till de fall, där förekomsten av missbruk redan fastslagits,

har anslutit sig till det förra alternativet och därvid — under utgående

från den förutsättningen, att metylalkohol skulle användas såsom allmänt

denatureringsmedel — anfört följande:

»Härmed är det ej min mening att föreslå, att alla sprithaltiga kosmetiska

preparat skola denatureras medelst methylalkohol. Så synes mig böra ske endast

i den utsträckning, som behöves för att förhindra missbruk i förtäringssyfte. Bäst

synes vara, att de bestämmelser, som behövas för att reglera förhållandena på detta

område, skrivas så, att methylalkoholtillsats stadgas som regel, ifrån vilken regel

emellertid någon myndighet erhåller rätt att giva dispens, så snart det av preparatets

sammansättning eller av annan anledning är klart, att man ej behöver befara

missbruk.

Genom att bestämmelserna utformas på detta sätt skulle åtskilliga fördelar

vinnas.

Man undviker på detta sätt den risk, som annars finnes, att en massa tekniska

fabriker kasta sig på tillverkningen av tvetydiga preparat av detta slag,

preparat som erhållas genom någon obetydlig tillsats av ett antiseptiskt ämne till

sprit, vilken tillsats alls ej behöver göra preparatet oanvändbart till dryck. Yissa

antiseptiskt verkande eteroljor torde tvärtom kunna betraktas som smak- och luktförbättrande

medel. De individer, som söka efter spritsurrogat, få på något sätt

snart reda på det nya medlet — det visar erfarenheten. Och innan en trafik av

denna art hunnit stoppas, kan mycken skada vara åstadkommen. Skulle man alltså

föreskriva denaturering för varje dylikt preparat med methylalkohol först sedan

ovedersägligen uppvisats den roll, som det spelat som spritsurrogat, skulle praktiskt

taget arbetet på detta område omöjliggöras. Dels kan man från vederbörande

fabrikants sida räkna på det mest envisa förnekande av fakta; intyg av vilseledande

art komma att spridas ut och när ändå äntligen ett preparat efter åratal av missbruk

på fullt giltiga grunder dömts till denaturering, skickas ett annat preparat

fram. Om däremot methylalkoholdenaturering stadgas som regel, med möjlighet

till befrielse därifrån, kommer detta att på ett helt annat sätt verka disciplinerande

på tillverkarna, särskilt om det även stadgas, att denna frihet från denaturering

när som helst kan indragas.

Att fruktan för att ''tekniska fabriker’ i mängd skola uppstå, som sedan

skola sprida en vara av sådan kvalitet, att den väl kan missbrukas som surrogat

för spritdrycker, ej är obefogad, framgår redan av den hittillsvarande erfarenheten.

Själva tillverkningen kan på detta område ställas så ytterligt enkel, att varken

kapital eller erfarenhet behöves. Det kan här förtjäna att påpekas, att, enligt en

nyligen av apotekare Åke Wikander offentliggjord statistik, under de fem åren

1909—1914 ej mindre än 368 reklamläkemedelsfabrikanter (med 645 skilda fabrikat)

i vårt land drivit sin rörelse, en verksamhet, som i ej ringa grad sammanfaller just

med tillverkningen av de preparat, som man även kan befara få användning som

surrogat för spritdrycker. Och om tillverkningen av dylika preparat kommer att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts nåd. proposition Nr 334.

ställa sig lukrativ, kan man vänta att den kommer att bedrivas i allt större utsträckning.

Det är under sådana förhållanden allt skäl att möta denna eventualitet

med ovan föreslagna bestämmelser.»

Jag återgår härefter till nykterlietskommitténs egna uttalanden.

Kommittén anförde, att den vid utarbetande av förslag till föreskrifter

till förekommande av missbruk av alkoholhaltiga preparat

sökt gorå bestämmelserna sådana, att de, utan att vålla den lojala industrien

på detta område någon avsevärd olägenhet, ändock dels, så

vitt möjligt, förebyggde missbrukets uppkomst, dels, för den händelse

sådant likväl uppstode, möjliggjorde ett snabbt och effektivt ingripande

däremot. Härvid hade kommittén haft god ledning av gällande apoteksvarustadga,

som berörde ett i viss mån analogt område. Dock hade

kommittén på flera håll ansett sig kunna mildra denna stadgas bestämmelser.

Liksom övervakandet av apoteksvarustadgans efterlevnad framför

allt berodde på medicinalstyrelsen, hade övervakandet av ifrågavarande

område naturligen ansetts böra tillkomma kontrollstyrelsen. Utgående

från den uppfattningen, att det vore bättre att förekomma ett

missbruk än att, sedan det redan innästlat sig, ingripa däremot, hade

kommittén föreslagit, att kontrollstyrelsen skulle utfärda allmänna, för

samtliga fabrikanter gällande föreskrifter rörande denaturering av i handeln

tillgängliga alkoholhaltiga varor.

Beträffande de alkoholhaltiga preparatens denaturering anförde

kommittén:

»Kommittén vill dock uttryckligen, för undvikande av missförstånd, framhålla

att denatureringsbegreppet här ej får fattas så, som skulle det innebära, att varor,

som underkastas denaturering, skulle bibringas några vid deras vederbörliga bruk

framträdande oangenäma egenskaper. I fråga om dessa varor åsyftas med denaturering

bibringandet av sådana egenskaper, som förhindra varornas användande till

förtäring Exempelvis må framhållas, att, om det gäller utfärdandet av denatureringsföreskrifter

för förhindrande, att eau de cologne missbrukas som rusdryckssurrogat,

denatureringen i detta fall må kunna ske genom tillsats av en tillräcklig

mängd av just de eteroljor, som betinga varans värde för lojalt bruk. Och ett hårvatten

kan anses denaturerat, om det i tillräcklig mängd innehåller, bland annat, en

sådan, för hårets vård lämplig beståndsdel som ricinolja (vilket ämne redan nu, enligt

vad kommittén inhämtat, lär hava stor användning som fettämne i hårvatten)

o. s. v.»

Kommittén anförde därefter vidare beträffande det förslag, kommittén

framlade, följande:

»För att kontrollstyrelsen skall kunna övervaka, att de nyss nämnda allmänna

föreskrifterna efterlevas, kräves, att den har möjlighet att. noggrant följa

alla de mångskiftande alkoholhaltiga preparatens uppdykande på marknaden. Kommittén

har därför föreslagit, att varje tillverkare av alkoholhaltiga varor skall,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 294 käft. (Nr 334.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

innan varan i handeln utsläppes, till kontrollstyrelsen inkomma med uppgift å varans

benämning och, till en första ledning, å dess alkoholhalt.

Såsom av ovanstående framgår, har kommittén, i motsats till bestämmelserna

om apoteksvarors tillverkning, ej föreslagit särskilda kompetensvillkor för dem, som

åstunda att fabriksmässigt för avsalu tillverka här avsedda varor, utan har kommittén

föreslagit, att deras tillverkning i detta avseende må vara fri. Ej heller har

kommittén i sitt förslag upptagit apoteksvarustadgans bestämmelse om deklarationstvång

för alla i en viss vara ingående beståndsdelar, utan har den ansett sig kunna

stanna vid ovan motiverade bestämmelser om anmälningsplikt och deklaration.

Kommittén har även velat skapa garantier för att en godkänd sammansättning

icke ändras. Den har därför föreslagit, att det då och då företages stickprov

för att tillse, att de av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifterna följts. Skulle en

dylik undersökning giva vid handen, att missbruk i förtäringssyfte för någon viss

vara kan befaras, skall kontrollstyrelsen lämna tillverkaren nödiga anvisningar.

De undersökningar, som företagas i det för övervakande av apoteksvarustadgans

efterlevnad inrättade laboratoriet, och vilkas betydelse i detta avseende

ligger i öppen dag, ha varit vägledande för kommittén i detta dess förslag.

Även här, liksom ifråga om den denaturerade spriten, bör finnas kontakt

mellan de kommunala myndigheterna och kontrollstyrelsen. Yppade misstankar,

att bedriven försäljning med alkoholhaltiga varor är anledning till förefintligt missbruk,

torde lämpligen av de kommunala myndigheterna delgivas kontrollstyrelsen,

som då givetvis låter verkställa undersökning av de misstänkta varorna. Yisar

denna undersökning, att varornas beskaffenhet varit särskilt ägnad att föranleda

missbruk, äger kontrollstyrelsen förbjuda all försäljning därav inom riket.

Kommittén har emellertid ingalunda förbisett, att handlandens försäljning,

även där den är fullt lojal och utövas med iakttagande av den största urskillning

och aktsamhet, likväl kan vålla missbruk. Det må därför åligga de kommunala

myndigheterna att vid undersökningen om missbrukets vållande förfara med tillbörlig

varsamhet.

En vägledning för bedömandet av de alkoholhaltiga varornas lojala förbrukning

torde ligga i förhållandet mellan det för lojala behov såsom normalt upptaxerade

bruket och den faktiska mängd, vari varorna inom ett visst område eller till

vissa personer försäljas. Det kan sålunda vara av intresse att få reda på, i vilka

mängder en handlande försäljer dessa varor till sina kunder. En ovanligt stor försäljning

av alkoholhaltiga varor till personer med känd fallenhet för alkoholmissbruk

bör ju utgöra en välgrundad anledning att misstänka, att varorna här få tjäna

ett illojalt syfte. Men skall en dylik kontroll kunna äga rum, måste den kontrollerande

myndigheten ha möjlighet att granska handlandens försäljning. Kommittén

har därför föreslagit, att handelsidkare, som driver handel med alkoholhaltiga varor,

skall vara skyldig att på anfordran låta kontrollstyrelsen eller den, styrelsen därtill

förordnar, taga del av sina handelsböcker i vad de angå inköp och försäljning av

sådana varor.

För att belysa nödvändigheten av en dylik anordning vill kommittén fästa

uppmärksamheten på de stora mängder av exempelvis salubrin och lazarol, som på

sina ställen försäljas i handelsbodarna. Då det hygieniska behovet av dessa varor

mångenstädes icke kan sägas stå i någon som helst rimlig proportion till de försålda

kvantiteterna, ligger det ju nära till hands att misstänka, att en avsevärd

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334. 19

myckenhet går till förtäring. Av de upplysningar, kommittén inhämtat, framgår

också, att dessa preparat i betänklig grad spela rollen av berusningsmedel.

Kommittén har föreslagit rätt för kontrollstyrelsen att ha tillträde till även

tillverkarens bokföring, dels för att den må kunna jämföra hans spritinköp — vare

sig dessa gälla skattefri eller skattelagd sprit — med hans tillverkning av alkoholhaltiga

varor, dels ock för att den må vinna en överblick över vart leveranserna

företrädesvis gå och huru stora de i vissa fall äro. Det är ju att märka, att leveranser

direkt från tillverkaren till personer, som icke bedriva legitim handel, äro

möjliga. Enbart rätten att ha tillträde till handlandens böcker ger sålunda icke

kontrollstyrelsen nöjaktig möjlighet att kontrollera tillhandahållandet. En kontroll

över här åsyftade leveranser måste givetvis anknytas även till tillverkarens försäljning.

En granskning av hans böcker kan därvid lämna vägledande och värdefulla

upplysningar. I detta sammanhang må erinras om föreskriften i apoteksvarustadgan,

att fabrikanter av apoteksvaror ävensom, de, som bedriva grosshandel därmed,

äro skyldiga att underkasta sig den särskilda inspektion och kontroll, varom

Kungl. Maj:t kan komma att förordna, samt att i den ordning, som kan komma att

föreskrivas, bestrida kostnaderna härför.

Där missbruk av alkoholhaltiga varor förekommer, bör det vara angeläget

att kunna fastställa, vilken som tillverkat och försålt dem. Därigenom underlättas

uppspårandet av de för missbruket ansvarige. De kärl, vari alkoholhaltiga varor

utlämnas, skola därför enligt kommitténs förslag vara åsätta etikett med uppgift å

tillverkarens och säljarens iirma.

Kommittén är även i detta stycke i tillfälle att hänvisa till apoteksvarustadgan,

där detta förfarande prejudiceras.»

Beträffande införseln av alkoholhaltiga preparat .anförde kommittén

slutligen följande:

»Där tillverkningen av alkoholhaltiga varor är utländsk och varorna alltså

till riket importeras, kan kontrollen icke anknytas till själva tillverkningen. Då

det emellertid skulle vara att i betänklig grad neutralisera lagstiftningens syfte,

därest i allmänna marknaden finge förekomma alkoholhaltiga varor med okontrollerad

sammansättning, har kommittén föreslagit, att för importör av utländsk alkoholhaltig

vara skola i tillämpliga delar gälla de föreskrifter, som gälla för inhemsk

tillverkare, importören skall sålunda, innan lian får inom riket försälja den importerade

varan, till kontrollstyrelsen lämna uppgifter om dess namn och alkoholhalt.

För att det vid yppat missbruk skall vara möjligt fastställa varans ursprung,

skall å de kärl, vari varan försäljes, finnas etikett med uppgift å importörens och

återförsäljarens firma. Överträdas de av kontrollstyrelsen meddelade bestämmelserna,

skall kontrollstyrelsen äga rätt att återkalla importtillståndet.

I allmänhet bör gälla, att meddelande av tillstånd att för avsalu importera

alkoholhaltiga varor skall ske med den största urskillning. Tillståndet bör sålunda

enligt kommitténs mening meddelas endast åt firmor, i vilkas ambition det kan antagas

ligga att icke förverka sin importrätt.

Kommittén har även velat beakta de fall, där en import i vanlig mening

icke föreligger. En från utrikes ort ankommande resande kan exempelvis för eget

bruk medföra alkoholhaltiga varor av här avsett slag. Det åligger därvid tullverket

att i de särskilda fallen bedöma, huruvida den medförda myckenheten kan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kontroll
styrelsen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

anses motsvara resandens eget förbrukningsbehov. Kommittén har icke funnit sig

böra föreslå någon viss tullfri minimimängd, utan hemställer, att bestämmelser härom

må utfärdas av Kungl. Maj:t. Vidare har den myckenhet, som en resande utöver

den av Kungl. Maj:t fastställda tullfria myckenheten må medföra till riket, föreslagits

ej få överstiga sammanlagt 1 liter. För denna överskjutande myckenhet

skall enligt förslaget erläggas stadgad tull.

För vederbörligen legitimerad handelsresande har föreslagits rätt att till riket

införa prov på alkoholhaltiga varor. En försäljning av själva proverna kan ju här

icke avses, och tullverket må i de särskilda fallen bedöma, huruvida den såsom

varuprov företedda myckenheten kan anses vara oskäligt stor.»

Nykterhetskommittén sammanförde de av kommittén föreslagna

bestämmelserna angående alkoholhaltiga varor med bestämmelserna angående

den skattefria spritens tillhandahållande till en förordning angående

tillhandahållande av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för

andra ändamål än förtäring.

Sedan nykterhetskommitténs ovannämnda, den 31 januari 1916

avgivna betänkande och förslag remitterats till kontrollstyrelsen, inhämtade

kontrollstyrelsen yttranden från Kungl. Alaj:ts samtliga belallningshavande,

varefter kontrollstyrelsen den 5 mars 1917 till Kungl. Maj:t

avgav utlåtande i ämnet.

Kontrollstyrelsen tillstyrkte i allt väsentligt nykterhetskommitténs

förslag, men hemställde, dels att bestämmelserna angående alkoholhaltiga

varor måtte sammanföras till en särskild förordning angående vissa

alkoholhaltiga preparat, dels att vissa ändringar i och tillägg till de av

kommittén föreslagna bestämmelserna måtte göras. Sålunda föreslog

kontrollstyrelsen, att den årliga anmälningsskyldighet rörande tillverkad

varas benämning och alkoholhalt, som enligt kommitténs förslag skulle

åligga tillverkare av alkoholhaltiga preparat, skulle utvidgas till att

avse jämväl tillverkningens omfattning. Vidare ansåg kontrollstyrelsen,

att ett uttryckligt förbud borde meddelas mot försäljning av alkoholhaltiga

preparat, som icke vore denaturerade på sätt styrelsen föreslagit.

Däremot förmenade styrelsen, att möjligheten att erhålla tillstånd

till import av alkoholhaltiga preparat icke borde begränsas till

handelsidkare med vissa kvalifikationer.

Mot kontrollstyrelsens utlåtande anfördes reservation av två ledamöter

av koutrollstyrelsen. Den ene av reservanterna avstyrkte lagstiftningen

i dess helhet; den andre föreslog, dels att alkoholgränseu

för preparat, som skulle hänföras under den föreslagna förordningen,

sattes till 3 V2 i stället för 2 1/i procent, dels att denatureringsmetoderna

förklarades skola bestämmas av Kungl. Maj:t eller eventuellt till sina huvuddrag

intagas i själva förordningen angående de alkoholhaltiga preparaten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 334. 21

Såväl nykterhetsk''>mmitténs som köntrollstyrelsens förslag remitterades

till kommerskollegium, som lämnade åtskilliga sammanslutningar

inom industri och handel tillfälle att yttra sig i ärendet.

, Sveriges kemiska industrikontor, som genom en särskild kommitté

låtit verkställa utredning i ämnet, uttalade som sin mening, att

med hänsyn till såväl de omständigheter, vilka blivit framhållna i nykter

hetskommitténs utredning, som ock av andra företeelser, kontoret

ansåge en reformering av gällande lagstiftning vara en ur folknykterhetens

synpunkt angelägen åtgärd och därför väl motiverad. Det av

kontrollstyrelsen framlagda förslaget syntes emellertid ställa den industri,

som skulle komma att bliva berörd av den ifrågasatta lagstiftningen,

inför ett otrygghetstillstånd, som säkerligen ej hade avsetts av kontrollstyrelsen

och ej heller vore med billighet överensstämmande. Osäkerhetstillståndet

skulle främst komma att göra sig gällande ifråga om

denatureringsförfarandet, vilket icke blivit föremål för någon utredning

? förslaget. Denatureringen vore det centrala i den lagstiftning, som

ifrågasatts, och därför vore en effektiv denaturering av alkoholen med

tillgodoseende av den tekniska brukbarheten det, som i första hand

med all kraft borde eftersträvas. Då det emellertid hittills icke hade

lyckats att åstadkomma ett generellt denatureringsmedel, och särskilda

denatureiingsmedel för olika ändamål alltså måste uppsökas, vore det av

största vikt, att en omsorgsfull utredning företoges för att få fastställd

den denatureringsmetod, som bäst lämpade sig för varje särskild vara eller

varugrupp. Det vore nödvändigt, att den kemiskt-tekniska industrien

därvid medverkade; och industrikontoret ville erinra, att eu dylik sådan

medverkan även blivit förutsatt av njdcterhetskommittén. Skulle en sådan

utredning ej föregå lagförslagets stadfästande, löpte den kemiska

industrien stor risk att under en längre tid genom denatureringen få

en mångfald av sina produkter, avsedda för fullt lojala ändamål, försämrade

eller rent oanvändbara. Härtill komme, att ett bemyndigande

över huvud åt kontrollstyrelsen att i olika full fastställa denatureringsmedel

skulle komma att få till följd ej blott, att sådana ändringar av

denatureringsmedel och denatureringsmetod bleve vidtagna, vilka skulle

medföra stola ekonomiska förluster för fabrikanterna, utan även att vissa

fabrikanter beträffande valet av denatureringsmedel kunde bliva gynnade

på sina konkurrenters bekostnad, givetvis utan att något sådant avsetts

från kontrollstyrelsens sida. Enligt indnstrikontorets mening vore det

därför eu nödvändig trygghetsåtgärd, att dels en utredning om denatureringsmedlen,

i vilken industriens erfarenheter tillgodogjordes, föreginge

Sveriges

kemiska industrikontor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Färg-, drogoch

kemikaliehandlareföreningen.

Handels
kamrama.

22 Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

förordningens ikraftträdande, dels ock bestämmelser om denatureringsmedel

för olika varuslag antingen intoges i förordningen eller ock tillfogades

i form av bilaga till densamma. Andra i samband med denatureringen

stående, för industrien ytterst viktiga frågor behö.vde även utredas,

varjämte genom lämpliga övergångsbestämmelser vederbörlig hänsyn

borde tagas till den omfattande industri, som uppspirat och utvecklat

sig före den ifrågasatta förordningens ikraftträdande.

Färg-, drog-, och kemikaliehandlareföreningen ansåg kontrollstyrelsens

förslag kunna leda till de mest ledsamma konsekvenser för fabrikanterna

på detta område. Vilket denatureringsmedel än användes, skulle

det likväl bibringa preparatet en för detsamma främmande lukt eller

smak. Då ett toalett- eller kosmetiskt medels användande vore beroende

av i vad mån detsamma vore av allmänheten omtyckt, kunde alltså

befaras, att en fabrikant, som efter dyrbara experiment och förarbeten

lyckats vinna marknad för ett visst preparat, skulle på grund av denatureringen

se sig berövad denna marknad. Skulle spriten till eau de

Cologne och parfymer behöva särskilt denatureras, komme denna industri

enligt föreningens mening att lida ett oerhört avbräck eller rent

av lamslås, då intet denatureringsmedel funnes, som ej vanställde lukten.

Detsamma vore förhållandet med vissa parfymerade hårvatten. Det vore

ej rättvist att, emedan något mun- eller hårvatten tilläventyrs använts som

berusningsmedel, alla andra mun- eller hårvatten skulle göras mer eller

mindre oanvändbara för sitt ändamål. Föreningen ansåge tillräckligt

goda resultat kunna vinnas, om åt lämpliga lokala myndigheter

lämnades i uppdrag att dels övervaka, att sprithaltiga preparater icke utlämnades

till sådana individer, som kunde misstänkas använda desamma till

förtäring, dels ock, i händelse av bristande uppmärksamhet från affärsmans

sida i detta hänseende, avstänga honom från handel med nu

ifrågavarande varor.

Skånes handelskammare framhöll, att det i vissa delar av landet

visserligen förekomme missbruk från oförbätterliga vanedrinkares sida

ifråga om alkoholhaltiga, till förtäring ej avsedda varor, men att dessa

element, rent numerärt sett, likväl inom befolkningen i dess helhet vore

synnerligen sparsamt företrädda. Den uppmärksamhet, som de för nykterheten

ivrande ägnat företeelsen ifråga, vore mera betingad av det

uppseendeväckande och motbjudande i den enskilde förfallne individens

uppträdande än av övertygelse om förefintligheten av en verklig

samhällslära. Vid sådant förhållande syntes icke rimligt att för undan
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

röjande av ett till sin omfattning ringa missbruk tillgripa åtgärder, som

för samhället i övrigt och särskilt för landets näringsliv måste verka

särdeles betungande. Handelskammaren framhöll slutligen, att en strängare

denaturering kunde vidtagas för vissa delar av landet, där så av

förhållandena påkallades. Mycket skulle även kunna vinnas genom lokal

kontroll.

Smålands och Blekinge handelskammare framhöll de väsentliga

olägenheter, som skulle kunna tillskyndas tillverkare av alkoholhaltiga preparat,

därest förändrad föreskrift om denatureringsmetoden helt plötsligt

meddelades. Handelskammaren uttalade emellertid tillika såsom sin mening,

att, därest det allmännas bästa och det nykterhetspolitiska läget krävde vidtagande

av ifrågavarande ingrepp i näringslivet, näringsidkarna torde få

underkasta sig detsamma under förhoppning, att lagstiftningen skulle

grundas på sådant hänsynstagande till den lojale näringsidkaren, att

väsentlig skada icke skedde.

Handelskammaren i Gävle ansåg det av kontrollstyrelsen framlagda

lagförslaget kunna i huvudsak godkännas, men framhöll nödvändigheten

av en förbättring av denatureringsmetoderna.

Östergötlands och Södermanlands industri- och handelskammare

avstyrkte bestämt förslaget i den föreliggande formen på grund av den

allt för stora befogenhet, som däri tillagts kontrollstyrelsen. Handelskammaren

förmenade det vara fara för, att nykterhetsintresset finge en

alltför dominerande inverkan på besluten. Härigenom uppkomme även

osäkerhet hos försäljaren, något som i sin tur måhända komme att

menligt inverka på konsumtionen.

Kommerskollegium inkom med ett den 23 januari 1918 dagteckuat

utlåtande. Efter att hava erinrat om gällande bestämmelser beträffande

inköp av sprit för tekniska ändamål samt om huvudpunkterna i kontrollstyrelsens

förslag, anförde kommerskollegium följande:

»De skäl, varpå nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen synas hava grundat

nu ifrågavarande författningsförslag, hänföra sig till nödvändigheten att skapa medel

till förebyggande av missbruk av s. k. alkoholhaltiga preparat i berusningssyfte.

Att ett sådant missbruk bör, i den mån det förekommer, föranleda särskilda åtgärder

från statens sida för missbrukets stävjande, synes kollegium uppenbart. Likväl

har kollegium icke kunnat känna sig övertygat om, att de ifrågavarande förhållandena

nödvändiggöra en lagstiftning, vilken, såsom fallet är med de remitterade förslagen,

på grund av sitt innehåll skulle äventyra beståndet av den näring, som innefattar

tillverkning av de alkoholhaltiga preparaten. Det synes kollegium, som om

fullt tillförlitliga garantier mot missbruket helt visst skulle kunna vinnas, även om

de ifrågasatta bestämmelserna gåves ett sådant innehåll, som även tillgodosåge de

näringars intressen, som äro av frågan berörda.

Kommers
kollegium.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 334.

Angivna syfte anser kollegium kunna ernås, därest, med bibehållande i övrigt

av de utav kontrollstyrelsen föreslagna bestämmelserna, det på vissa punkter vidtages

jämkningar i förslaget. Främst står härvid frågan om denatureringen. Såsom

ovan angivits skulle enligt kontrollstyrelsens förslag alkoholhaltigt preparat icke få

försäljas inom riket utan att vara denaturerat på sätt, kontrollstyrelsen föreskrivit.

Undantag härifrån skulle kunna medgivas av kontrollstyrelsen, där på grund av

särskilt förhållande fara för missbruk av preparatet till förtäring måste anses utesluten.

Enligt förslaget ’bör kontrollstyrelsen vid meddelande av föreskrift om

denaturering, allt efter preparatets sammansättning och ändamål, angiva sådan denatureringsmetod,

som, på samma gång den medför trygghet mot missbruk, föranleder

minsta möjliga olägenhet vid preparatets användande’.

Ur synpunkten av de intressen, kollegium har att bevaka, kan kollegium icke

tillstyrka en bestämmelse av nu angivet innehåll. Kollegium biträder i denna del

de uttalanden, som gjorts av ledamoten av kontrollstyrelsen, Envall, som till protokollet

anfört avvikande mening. Såsom framhållits häri och jämväl kommit till

uttryck i liera av de till kollegium avgivna yttrandena, skulle genom en sådan bestämmelse

för den gren av den kemiskt-tekniska industrien, som bleve berörd av

stadgandet ifråga, orsakas ett otrygghetstillstånd, som skulle i hög grad vara ägnat

att verka hämmande på utvecklingen av ifrågavarande industri. Då därjämte denatureringsfrågan

är att betrakta såsom det centrala för tillverkningen överhuvudtaget

av alkoholhaltiga preparat, skulle, därest icke all nödig hänsyn toges till näringsintresset

vid fastställande av denatureringsmedel och denatureringsmetod, tillämpningen

av nu förevarande bestämmelse kunna lända till allvarlig skada för industrien

ifråga.

Med hänsyn till vikten av de intressen, som här spela in, nämligen å ena sidan

nödvändigheten att skapa garantier mot missbruk av preparaten ’i berusningssyfte

samt å andra sidan den betydelse, som denatureringsfrågan äger för nu ifrågavarande

gren av den kemiskt-tekniska industrien, synes det kollegium erforderligt, att avgörandet

beträffande denatureringsmedel och denatureringsmetod ligger i Eders Kungl.

Maj:ts hand. Något behov av att införa ett allmänt denatureringstvång anser kollegium

icke föreligga, utan synes det vara tillräckligt med sådant tvång i de fall, då

Eders Kungl Maj:t ifråga om visst preparat funnit gott meddela föreskrift om detsammas

denaturering. Den förberedande behandlingen av denatureringsärendena

synes kunna äga rum genom ett intimt samarbete mellan kommerskollegium och

kontrollstyrelsen, varvid ovan omförmälda intressen i lika män skulle kunna fä göra

sig gällande. Kommerskollegium skall för sin del härvidlag givetvis stå i nära beröring

med representanter för den industrigren, som frågan närmast gäller. I de

fall, då fabrikant själv hos Eders Kungl. Maj:t gjort ansökan om användande av

visst denatureringsmedel, synes remiss till ämbetsverken vara att förorda.

Kollegium har icke förbisett, att nykterhetskommittén i detta sammanhang

betonat önskvärdheten av, att kontrollstyrelsm förfogar över ett för ändamålet utrustat

laboratorium och även erforderlig kemisk-teknisk sakkunskap samt uppehåller

kontakt med teknik och industri. På samma gång kollegium tager fasta på detta

yttrande av nykterhetskommittén såsom ägnat att understryka betydelsen av de

näringsintressen, varom här är fråga, vill kollegium erinra därom, att det icke kan

anses tillfyllest, att allenast den tekniska sakkunskapen tages till råds, utan att de

rent industriella synpunkterna jämväl böra få göra sig gällande. Ur dessa synpunkter

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung i Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

framstår ett ovillkorligt denatureringstvång såsom icke blott synnerligen hindersamt

utan även föga lägligt för vederbörande industri med hänsyn till utsikterna för industrien

att få sina produkter analyserade på ett härpå inriktat speciallaboratorium

och sålunda sammansättningen av desamma prisgiven åt utom företaget stående

personer. Kollegium finner för sin del, att industrien har befogade anspråk att icke

onödigtvis utsättas härför, utan endast i sådana fall, då erfarenheten visat, att

skyddsåtgärder äro oundgängligen påkallade.

Beträffande det av industrikontoret väckta förslaget om ytterligare utredning

av denatureringsspörsmålen finner kollegium detta förslag värt allt beaktande. Med

hänsyn till de svårigheter, som äro förknippade med lösningen av dessa frågor, anser

kollegium likväl, att en sådan utredning skulle kräva så lång tid, att den ifrågasatta

lagstiftningen skulle på ett olägligt och olämpligt sätt fördröjas. Kollegium

förutsätter, att den åstundade utredningen skall kunna efter hand vinnas under den

behandling av de särskilda denatureringsärendena, som ovan föreslagits under form

av ett samarbete mellan kommerskollegium och kontrollstyrelsen i samråd med representanter

för den praktiska sakkunskapen. Med hänsyn till vad kollegium sålunda

anfört, finner sig kollegium självfallet för närvarande icke kunna förorda industrikontorets

förslag om införande i förordningen av bestämmelser om denatureringsmedlens

beskaffenhet.»

Innan jag övergår till att redogöra för den detaljgranskning, som

kommerskollegiom och av kommerskolleginm hörda sammanslutningar

ägnat åt kontrollstyrelsens förslag, tillåter jag mig att upptaga

till behandling de olika syupunkter, som, enligt vad ovan nämnts, gjorts

gällande beträffande huvudgrunderna för nämnda förslag.

I detta avseende stå å ena sidan nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen,

som anse, dels att denaturering av alkoholhaltiga preparat

bör föreskrivas såsom regel, med rättighet dock för kontrollslyrelsen att

medgiva undantag, dels ock att kontrollstyrelsen skall äga befogenhet att

föreskriva denatureringsmedlen, samt å andra sidan kommerskollegium,

som förmenar, dels att denaturerimr av alkoholhaltiga preparat bör äga

rum allenast i de fall, då Kungl. Maj:t meddelat föreskrift därom, dels

ock att denatureringsmedel och denatureringsmetod böra bestämmas av

Kungl. Maj:t.

Den principiella motsatsen mellan nykterhetskommitténs och

kontrollstyrelsens samt kommerskollegii uppfattning kommer särskilt

till synes i fråga om denatureringstvångets omfattning. Lika med kommerskollegium

anser jag, att största möjliga hänsyn bör tagas till den

industri, som framställer alkoholhaltiga preparat, och att ett denatureringstvång

icke bör införas, om det är möjligt att utan sådant tvång

ernå tilllredsställande resultat. Emellertid torde den av kommerskollegium

föreslagna anordningen med denatureringstvång allenast i de fäll,

där behövligheten av denaturering redan framträtt, icke vara tillfyllest.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 294 höft,. (Nr 334.) 4

Departementschefen

.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

En sådan anordning har inom njkterhetskommittén varit ifrågasatt,

men av kommittén avvisats.

Då jag i detta avseende ansluter mig till nykterhetskommitténs

ståndpunkt, vill jag särskilt åberopa professor Thunbergs tidigare återgivna

uttalande i frågan. De skäl, som av professor Tbunberg anförts,

synas mig vara tungt vägande. Jag kan icke finna annat än att, om

skyldighet att denaturera skulle kunna föreskrivas först när användandet

av ett preparat som berusningsmedel konstaterats, stora svårigheter skulle

möta. Den av Sveriges kemiska industrikontor befarade olägenheten

av kontrollstyrelsens förslag, nämligen att vissa fabriker skulle bliva

gynnade på sina konkurrenters bekostnad, lärer icke med säkerhet

bliva undanröjd, om kommerskollegii förslag genomföres. Det torde

nämligen då mycket snart komma att inträffa, att denatureringstvång

visade sig erforderligt i fråga om vissa preparat. För andra preparat

åter, vilka även missbrukades som berusningsmedel, men beträffande

vilka tillräcklig kännedom härom icke förelåge, kunde icke stadgas

denatureringstvång. Givetvis skulle tillverkaren av förstnämnda preparat

komma i ett ogynnsamt läge, eftersom tillverkaren av sistnämnda

preparat fortfarande ägde rätt att framställa sina varor utan denaturering.

Ett allmänt denatureringstvång torde därför ur denna synpunkt

vara att föredraga. Ej heller torde det vara att befara, det ett

dylikt tvång skulle vara allt för betungande för vederbörande näringsidkare.

I många fall kunde nämligen, på sätt nykterhetskommittén

framhållit, denatureringen verkställas genom tillsats av just de ämnen,

som ei fordrades för preparatets framställande.

Framför allt bör emellertid påpekas, att ett denatureringstvång

allenast i händelse av redan påvisat missbruk är ur kontrollsynpunkt

otillräckligt. Såsom nyss antytts skulle många preparat undgå denaturering

på grund av vederbörande myndigheters bristande kännedom

om förefintligheten av missbruk. Den stora mängden tekniska preparat

och möjligheten att ständigt framställa nya dylika skulle ytterligare

minska verkan av en bestämmelse i nyss angiven riktning. Däremot

synes ett preventirt ingripande, såsom nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen

föreslagit, giva förhoppningar om en god verkan. På grund

härav anser jag mig böra tillstyrka införandet av ett dylikt allmänt

denatureringstvång av alkoholhaltiga preparat, med rättighet dock för

vederbörande myndighet att medgiva undantag i de fall, där på grund av

särskilda förhållanden fara för missbruk av preparatet måste anses utesluten.

Beträffande därefter spörsmålet var avgörandet i fråga om denatureringsmedel

och denatureringsmetoder i första hand bör läggas,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

så har jag förut i dag varit i tillfälle att uttala min mening angående

ordnandet av denatureringsfrågan i vad den avser skattefri sprit. De

skäl, som jag därvid anförde för att bestämmanderätten i fråga om denatureringsmedel

och denatureringsmetod i första hand bör läggas hos kontrollstyrelsen,

synas mig jämväl äga giltighet beträffande denatureringen

av alkoholhaltiga preparat. Kommerskollegium och de sammanslutningar,

som framställt samma yrkande som kollegium, hava ansett, att

kontroilstyrelsens denatureringsbefogenhet skulle medföra ett otrygghetstillstånd

för industrien och verka hämmande på densamma. Jag kan icke

dela denna uppfattning. Därest, såsom nykterhetskommittén ifrågasatt,

fackmän på det kemiskt-tekniska området, ävensom representanter för

den industri, varom fråga vore, ställdes till kontrollstyrelsens förfogande,

torde den kemiskt-tekniska industriens berättigade intressen bliva fullt

tillgodosedda. För övrigt har ju alltid den med styrelsens beslut missnöjde

möjlighet att hos Kungl. Magt anföra besvär samt att därvid, i

händelse olika meningar förefinnas beträffande ett denatureringsmedels

lämplighet, förebringa den för en allsidig prövning av frågan erforderliga

utredningen.

Jag tillåter mig slutligen att framhålla, att starka praktiska betänkligheter

enligt min mening kunna göras gällande mot att frågan om

beviljande av befrielse från denatureringstvånget och utfärdande av föreskrifter

om denatureringsmedel i första hand prövas av Kungl. Maj:t.

Den mängd av preparat, beträffande vilka det måste meddelas olika

denatureringsföreskrifter, och de många skiftande frågor, som därmed stå

i samband, skulle föranleda en högst avsevärd ökning av finansdepartementets

arbetsbörda. Då ärenden av förevarande natur synas höra tillsammans

med kontrollstyrelsens övriga verksamhetsområde, anser jag starka

skäl tala för, att åt kontrollstyrelsen uppdrages att i första hand träffa

avgörande beträffande denatureringsmetoder och denatureringsmedel.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för olika

näringssammanslutningars uttalanden, har Sveriges kemiska industrikontor

ansett, att förordningens ikraftträdande borde föregås av en utredning

om denatureringsmedlen. Lika med kommerskollegium finner jag, att

verkställandet av en sådan utredning skulle avsevärt fördröja den ifrågasatta

lagstiftningen. Enligt min mening lärer för övrigt frågan om

denatureringsmedlen knappast kunna slutgiltigt lösas genom en sådan

utredning, utan torde det vara förbehållet den praktiska erfarenhet, som

kan vinnas under den föreslagna lagstiftningens tillämpning, att finna

de ur industriens synpunkt lämpligaste denatureringsmedlen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 334.

Jag övergår nu till en detaljgranskning av förslaget till förordning

angående vissa alkoholhaltiga preparat; och skall jag därvid upptaga

till skärskådande de olika anmärkningar, som under förslagets behandling

framställts gent emot detsamma.

Nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen hava föreslagit, att

tekniska preparat, som innehölle mer än 2 V± volymprocent alkohol,

skulle vara underkastade den föreslagna förordningens bestämmelser.

En ledamot av kontrollstyrelsen har ansett denna gräns vara allt för låg,

emedan tekniska preparat med lägre alkoholhalt än 3 Va procent icke

gärna kunde komma till användning för berusningsändamål. I flera av

de till kommerskollegium ingivna yttrandena har uttalats anslutning till

sistnämnda uppfattning. Färg-, drog- och kemikaliehandlareföreningen

samt handelskammaren i Gävle hava till och med ansett gränsen böra

sättas än högre. Från den förstnämnda sammanslutningen har framhållits,

att det torde vara fullkomligt uteslutet, att preparat, som ej innehölle

mera än 10 procent alkohol kunde få någon användning som berusningsmedel,

såvida de ej samtidigt innehölle något annat berusande

ämne. Kommerskollegium ansåg för sin del, att gränsen för förordningens

räckvidd utan olägenhet ur nykterhetssynpunkt kunde höjas

från föreslagna 2 Va till åtminstone 3 Va volymprocent alkohol. Om det

också skulle uppstå en tillverkning av sådana preparat, vilkas alkoholhalt

läge tätt intill denna gräns, något som nykterhetskommittén befarat och

som utgjort dess skäl för nu ifrågavarande förslag, kunde kollegium

icke inse, att härigenom skulle orsakas någon olägenhet. Däremot

kunde det för utvecklingen av den kemiskt-tekniska industrien på förevarande

område vara av väsentlig betydelse, att icke sådana restriktioner

bleve fastställda, att de lör tillverkningen och avsättningen av

preparaten i fråga reste svårigheter, som icke vore absolut nödvändiga.

För egen del tillåter jag mig att erinra därom, att nykterhetskommittén

till stöd för sitt förslag i förevarande avseende anfört, att

förslaget ej betingades av det skälet, att missbruk av varor med eu

alkoholhalt närmast över 2 Va procent hittills iakttagits. Kommittén

befarade emellertid, att bestämmandet av en högre alkoholgråns kunde

medföra oreglerad tillverkning och försäljning av varor av ifrågavarande

slag, vilkas alkoholhalt läge tätt under den dragna gränsen, utan att

de därför ur nykterhetssynpunkt vore ofarliga. Kommittén hade så

mycket hellre ansett sig böra föreslå en utsträckning av gränsen nedåt,

som, enligt vad kommittén inhämtat, knappast några varor av här avsett

slag med dylik låg alkoholhalt tillverkades, vadan man mot den för
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

siktighetsåtgärd, som läge i valet av denna låga gräns, ej kunde invända,

att den i onödan besvärade industrien.

Enligt förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker skall den nedre alkoholgränsen i fråga om viner, som falla

under förordningens tillämplighetsområde, bliva 2 Vå volymprocent alkohol

och i fråga om maltdrycker 3.6 volymprocent; maltdrycker mellan 2 Vå och

3.6 volymprocent skola emellertid icke bliva fria i försäljningsavseende,

utan skola även de vara underkastade försäljningskontroll. Som det

knappast lärer böra ifrågakomma att med avseende å de alkoholhaltiga

preparaten bestämma någon tredje alkoholgräns, torde man hava att

i fråga om dem välja mellan 2 Vå och 3.6 volymprocent. Då, såsom

nykterhetskommittéu framhållit, praktiska invändningar icke torde kunna

göras mot förslaget om 2 Vå procent såsom nedre alkoholgräns och då

kontrollstyrelsen enligt 3 § av det föreliggande förslaget äger medgiva

undantag från denaturering, där på grund av preparatets ringa alkoholhalt

fara för missbruk av preparatet till förtäring icke kan anses föreligga,

har jag icke ansett skäl föreligga att frångå det framlagda förslaget.

Kemiska industrikontoret har ansett ordet »alkoholhalt» böra utbytas

mot »den vid bereduingen använda alkoholmängden». Den minskningav

alkoholmängden, som i fråga om åtskilliga preparat inträdde under

beredningen, skulle nämligen enligt kontorets mening, om anmälningsskyldigheten

skulle omfatta alkoholhalten, nödga fabrikanten att analysera

det färdiga preparatet. Kommerskollegium ansåg industrikontorets önskemål

kunna tillgodoses, därest före ordet »alkoholhalt» inskötes ordet

»beräknad». Det syntes förefinnas så mycket mera anledning härtill,

som stadgandet i sin föreslagna lydelse icke torde hava avsett annat än

anmälning av tillämnad fabrikation av alkoholhaltigt preparat.

Jag har i enlighet med kommerskollegii förslag vidtagit en ändring

uti ifrågavarande paragraf.

Kommerskollegium har hemställt, att 3 § måtte erhålla den lydelse,

att Kungl. Maj:t i fråga om sättet för denaturering av alkoholhaltigt preparat

skulle vid behov meddela erforderliga föreskrifter, samt att, därest

för visst preparat särskilt denatureririgssätt sålunda blivit fastställt,

preparatet icke skulle få försäljas inom riket, utan att vax-a denaturerat

på föreskrivet sätt.

I detta avseende hänvisar jag till vad jag anfört i-örande förslagets

allmänna grunder. Bestämmelsen att kontrollstyrelsen skulle få med
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 334.

giva undantag från denaturering, har emellertid omformulerats och bragts

i närmare överensstämmelse med nykterhetskommitténs förslag.

4 §• I 4 § har vidtagits den jämkning, att i fråga om föreskrifterna

rörande etiketts innehåll orden »ävensom säljarens» uteslutits.

6 §• I överensstämmelse med vad kommerskollegium föreslagit i fråga

om stadgandet under 3 § har kollegium ansett, att särskilda bestämmelser

i fråga om import av alkoholhaltiga preparat icke vore erforderliga.

Fullt tillräckliga garantier mot missbruk vore enligt kollega mening för

handen, därest bestämmelsen i 2 § om anmälningsskyldighet kompletterades

med ett stadgande, varigenom Kungl. Maj:t tillädes befogenhet

att i fråga om visst alkoholhaltigt preparat meddela särskild föreskrift

om denatureringssättet.

Med hänsyn till den utformning, som den i förslaget grundläggande

3 § enligt min mening bör erhålla, torde konsekvensen fordra, att införsel

till riket av alkoholhaltiga preparat endast må äga rum efter vederbörligt

tillstånd.

Då emellertid ifrågavarande författningsförslag vilar, bland annat,

därå, att rätten att tillverka eller försälja alkoholhaltiga preparat icke

skulle vara beroende av några personliga kvalifikationer utöver vad som

fordras för rätt att idka näring i allmänhet, synes det mig icke vara

riktigt att för rätten till import av dylika preparat uppställa några dylika

särskilda villkor. I kon troll-tyrelsens förslag har därför vidtagits den

ändring, att införseltillstånd skulle få meddelas näringsidkare eller annan

person, som skäligen kunde antagas hava behörig användning för preparatet.

Föreskrift har tillika införts därom, att, när anledning därtill förekommer,

meddelat tillstånd må av kontrollstyrelsen återkallas.

8 §- Kemiska industrikontoret har gent emot bestämmelsen i första stycket

om rätt för kontrollstyrelsen att ålägga vederbörande tillverkare, importör

eller försäljare vidtagande av vissa åtgärder, som erfordrades för kontrollens

utövande, framhållit, att bestämmelsens innehåll ej vore fullt klar, och

något förtydligande funnes ej i kontrollstyrelsens motivering. Nykter fietskommitténs

motsvarande förslag till bestämmelse vore hämtad ur apoteksvarustadgan

§ 9, dock med den väsentliga förändring, att bestämmanderätten,

som där tillkomme Kungl. Maj:t, nu överflyttats på kontrollstyrelsen.

Industrikontoret förmenade, att den inspektion, som fabrikant

måste underkasta sig, borde bestämmas först sedan erfarenhet vunnits

om förordningens verkningar, och att detaljerade bestämmelser då borde

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

utfärdas av Kungl. Maj:t. Under alla omständigheter skulle en så

otydligt formulerad bestämmelse som den föreslagna komma att giva

anledning till farhågor för ett godtyckligt ingripande i den enskildes

verksamhet.

Beträffande den befogenhet att granska handelsböckerna, som enligt

förslaget tillagts kontrollstyrelsen, uttalade indnstrikontoret, att nödvändigheten

av en sådan föreskrift icke blivit ådagalagd genom den förebragta

utredningen. Ett sådant, enligt allmän mening djupt ingrepp i

den enskildes rättigheter syntes ej böra tillgripas, så länge ej övriga föreslagna

kontrollåtgärder visat sig vara otillräckliga.

Smålands och Blekinge handelskammare uttalade, att förslaget om

rätt för kontrollstyrelsen att granska handelsböcker och verifikationer i

vad de anginge preparat, som tillverkades, respektive försåldes eller

importerades, syntes giva en onödigt vidsträckt befogenhet åt kontrollstyrelsen.

Handelsbok och brevbok innehölle nämligen upplysningar om

t. ex. inköpsställen för andra i preparatet ingående råvaror än alkohol

samt om fabrikations- och andra yrkeshemligheter, vilka icke torde för

ändamålets vinnande behöva yppas för kontrollstyrelsens ombud, som

eventuellt kunde missbruka desamma. Handelskammaren ansåg det vara

tillräckligt, om föreskrift lämnades om fri tillgång till handelsböckerna,

såvitt de avsåge preparatets alkoholhalt och denatureringsmedel.

Kommerskollegium fann den i första stycket av paragrafen föreslagna

bestämmelsen om åläggande av vissa åtgärder för utövande av

kontroll vara alltför svävande formulerad. Då det givetvis alltid måste

vara särdeles betungande för näringsidkaren att hålla sådan bokföring

eller vidtaga sådana åtgärder, vilka icke direkt avsåge att främja

hans näring, syntes det icke mer än rimligt, att gränserna för de

ålägganden, som kunde givas honom, bleve på förhand närmare angivna.

Enligt kollegii mening syntes bestämmelser härom böra utfärdas av

Kungl. Magt. Det ifrågasatta stadgandet om tillgång till handelsböcker

och verifikationer syntes hava motiverats uteslutande av önskvärdheten

att kunna erhålla en bild av konsumtionens omfattning. IMed hänsyn

härtill hade kollegium icke kunnat finna annat, än att åt den föreslagna

bestämmelsen givits en alltför stor räckvidd, vilken skulle kunna lända

till skada för vederbörande näringsidkare. Kollegium biträdde de av

kemiska industrikontoret härutinnan gjorda uttalanden. Fullt tillräckliga

medel för vinnande av det åsyftade ändamålet syntes lörfinnas i de i

första stycket angivna anteckningar, som skulle föras av näringsidkaren.

Därest dessa anteckningar tilläventyrs icke skulle vara tillfyllest, kunde

möjligen inrymmas eu rätt för koutrollstyrelsen att avfordra närings
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 334-

idkaren eu uppgift på heder och samvete, eventuellt bestyrkt av två

trovärdiga personer, angående omfattningen av hans tillverkning, försäljning

eller import av alkoholhaltiga preparat samt till vem försäljning

ägt rum, ävensom, om så påfordrades, jämväl angående tillverkares

spritinköp.

För egen del tillåter jag mig att anföra följande.

Den föreslagna bestämmelsen, att kontrollstyrelsen skulle äga att

ålägga tillverkare, importör eller försäljare av alkoholhaltigt preparat att

föra de anteckningar eller vidtaga de övriga åtgärder, som för utövande

av berörda kontroll kunde finnas nödiga, bör ses i samband med den

allmänna befogenhet, som enligt det föreliggande förslaget är tillerkänd

kontrollstyrelsen. Därest kontrollen över de alkoholhaltiga preparatens

tillhandahållande anses böra tillkomma kontrollstyrelsen, synes nämligen

härav följa, att nämnda styrelse jämväl tiilerkännes befogenhet att

lämna för kontrollens utövande erforderliga föreskrifter angående förande

av anteckningar och vidtagande av övriga åtgärder. Därest den föreslagna

förordningen antages, lärer erforderlig sakkunskap på det kemiskt-tekniska

och industriella området komma att ställas till kontrollstyrelsens

förfogande. En ytterligare garanti för näringsidkarna består

däri, att den, som är missnöjd med styrelsens beslut, äger att anföra

besvär däröver hos Kungl. Maj:t och sålunda kan få frågan prövad i

högsta instans.

Vidkommande sedermera de framställda anmärkningarna däremot,

att kontrollstyrelsen eller den, som styrelsen därtill förordna!, skulle äga

att taga del av här berörda näringsidkares handelsböcker jämte därtill

hörande verifikationer, i vad de angå av näringsidkaren tillverkat, importerat

eller försålt preparat, så torde detta stadgande vara påkallat icke

blott med hänsyn till önskvärdheten av att i vissa fall kunna erhålla en

bild av konsumtionens omfattning utan framför allt för att bereda

möjlighet för kontrollstyrelsen att i de fall, där några oegentligheter

misstänkas föreligga, företaga erforderlig undersökning. En liknande

befogenhet att taga del av spirituosahandlares och restauratörers handelsböcker

har brukat förbehållas kontrollstyrelsen genom de avtal, enligt vilka

rättighet till försäljning av brännvin överlåtits åt nyssnämnda näringsidkare.

Enligt vad som för mig uppgivits, har emellertid kontrollstyrelsen

hittills endast i ett fall ansett sig hava anledning att utnyttja

ifrågavarande befogenhet. Med hänsyn till denna erfarenhet torde det

kunna antagas, att det mera sällan bleve erforderligt för styrelsen att

taga del av näringsidkares handelsböcker i vad de anginge ett alkoholhaltigt

preparat. För kontrollens utövande synes det dock vara nödvän
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl, Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

digt, att en dylik befogenhet tillerkännes kontrollstyrelsen, men jag förutsätter

samtidigt, att styrelsen endast med stor varsamhet utnyttjar denna

befogenhet.

Kemiska industrikontoret samt tre handelskammare hava riktat

anmärkningar mot den i 9 § stadgade befogenhet, som tillagts nykterhetsnämnd

att meddela förbud mot utövande av näring. Det syntes dem

vara . helt naturligt, att nykterhetsnämnd med hänsyn till sin sammansättning

och allmänna uppgift icke kunde vara skickad att äga beslutanderätt

i fråga om fortvaron av en näring. Såsom förslag till

frågans lösning förordade ovannämnda sammanslutningar, bland annat,

att Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle äga att fatta beslut i dylikt,

ärende efter förslag av polismyndighet eller nykterhetsnämnd.

Kommerskollegium förklarade sig för sin del biträda den sålunda

föreslagna anordningen, vilken syntes innebära fullt betryggande garantier

ur nykterhetssynpunkt. Ett av kemiska industrikontoret väckt

förslag, att förbudet borde vara begränsat till viss maximitid, syntes

kollegium vara värt beaktande.

Jag vill i detta sammanhang erinra om, att enligt nykterhetskommitténs

mening erfarenheten visat, att missbruk av alkoholhaltiga preparat

kunde uppstå på en ort, utan att motsvarande missbruk funnes å andra

orter. Den lämpligaste formen för ett ingripande i dylikt fall ansåg

kommittén vara användande av snabba och lokaliserade åtgärder från

de kommunala myndigheternas sida. Till förebild hade kommittén tagit

stadgandet i 31 § av gällande vin- och ölförsäljningsforordning.

Med den utformning, som kontrollstyrelsen givit åt ifrågavarande

stadgande, ansluter det sig nära till 71 § 1 mom. i förordningen den

14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, dock med den olikhet

att magistraten, respektive kommunalnämnden såsom de myndigheter,

som äga att utfärda förbud, ersatts av polismyndighet eller nykterhetsnämnd.

Med hänsyn till vad nykterhetskommittén anfört till stöd för ifrågavarande

bestämmelse, kan jag icke finna annat, än att densamma kan

få stor betydelse för bekämpandet av missbruk av ett alkoholhaltigt

preparat, där detta missbruk är lokalt begränsat. Bestämmelsen innebär

oj heller någon befogenhet för polismyndighet eller nykterhetsnämnd

att, såsom kommerskollegium hållit förei besluta i fråga om fortvaron

av en näring. Det förbud, som nyssnämnda myndigheter enligt ifrågavarande

stadgande skulle kunna meddela, avser allenast försäljningen

av visst eller vissa preparat inom en kommun, och förbudet har giltigBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 294 höft. (Nr 334.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

het allenast, till dess Kungl. Maj:ts befallningshavande behandlat frågan.

I realiteten torde därför ytterst ringa skillnad föreligga mellan det av

kontrollstyrelsen föreslagna stadgandet och den utformning, som förut

omnämnda sammanslutningar velat giva åt detsamma. Enligt min mening

har kontrollstyrelsens förslag emellertid det företrädet, att enligt detsamma

ett snabbt ingripande mot en uppenbart olämplig försäljning

kan ske.

För undvikande av möjliga missförstånd har jag låtit förtydliga

den av kontrollstyrelsen föreslagna avfattningen av paragrafen ävensom

föreslagit, att Kungl. Maj:ts befallningshavande skall hava att antingen

för viss tid fastställa eller ock upphäva förbud mot försäljning inom

viss kommun av ett alkoholhaltigt preparat.

Kemiska industrikontoret har framhållit, att förbud mot eller inskränkning

av tillverkning och försäljning av alkoholhaltigt preparat

alltid måste bliva betungande för fabrikanten och ofta ställdo stora

ekonomiska intressen för honom på spel. Det kunde gälla slopandet

av dyrbara anläggningar, spolierandet av stora värden i form av dyrbara

apparater, emballage och kemikalier, bortkastade annons- och

organisation skostnader samt icke minst avskedandet av en kanske ofta

stor arbetsstyrka. Fabrikanten behövde därför trygghet, att förbudsrätten

icke missbrukades, utan tillgrepes endast i fullt''kb<ra och otvetydiga

fall. Det borde erinras om, att i fråga om de i handeln fria varor, som

på grund av befarad hälsovådlighet amåges böra göras till föremål för

likartade inskränkningar vid apoteksvarustadgans tillkomst, vilken ja i

mycket varit normerande för nykterhetskommitténs förslag, stångades,

att beslut om förbud mot försäljning av sådan vara skulle meddelas av

Kungl. Maj:t. I följd av de stora riskor, fabrikanterna löpte, och då

de alkoholhaltiga preparaten ej torde utgöra någon större fara för allmänheten

än de ovannämnda varorna, ansåg industrikontoret, att frågan

om sådana inskränkningar, som avsåges i förslagets 10 §, borde göras

beroende av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Dylika åtgärder

skulle säkerligen mycket sällan behöva tillgripas med hänsyn

till bestämmelserna i förslagets 9 §.

Industrikontoret ifrågasatte även, huruvida icke fabrikant, som

uppenbarligen ställt sig givna föreskrifter till efterrättelse, borde åtn juta

skälig ersättning av allmänna medel för förluster, åsamkade genom inskränkning

i tillverkning och försäljning eller förbud däremot.

Skånes handelskammare ansåg den befogenhet, som tillagts kontrollstyrelsen

i nu förevarande paragraf, böra överlämnas åt någon

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 334.

myndighet med intimare kontakt med näringslivet och med större sakkunskap

angående dessa förhållanden.

Kommerskollegium hemställde för sin del, under åberopande av

sina allmänna uttalanden och de av industrikontoret anförda skäl, att, i

likhet med vad som kollegium föreslagit rörande beslutanderätten i fråga

om denatureringen, jämväl befogenheten att i allmänhet förbjuda försäljning

eller tillverkning av alkoholhaltiga preparat eller meddela inskränkningar

eller villkor för sådan tillverkning eller försäljning måtte

läggas i Kungl. Maj:ts hand. Kollegium förutsatte, att vid beredningen

av ärenden av ifrågavarande slag kollegium måtte bliva satt i tillfälle

att avgiva yttrande. Vad anginge den av industrikontoret ifrågasatta

ersättningen av statsmedel åt näringsidkare, som drabbats av förbud,

inskränkningar eller villkor av nu ifrågavarande art, så funne kollegium

detta förslag vara värt beaktande. Kollegium förutsatte, att Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall, då näringsidkare tillskyndats skada genom

en tillämpning av nu förevarande bestämmelse, till prövning upptoge de

anspråk på ersättning, som eventuellt kunde bliva framställda.

För egen del vill jag uttala, att med hänsyn till den allmänna

ställning, som kontrollstyrelsen enligt det föreliggande förslaget intager

såsom kontrollmyndighet, den befogenhet, varom nu är fråga, lämpligen

bör utövas av kontroll styrel sen i första hand. Jag förutsätter, att denna

befogenhet endast i sällsynta fall skall behöva användas. Åt den kemiskttekniska

och industriella sakkunskapen bör emellertid inrymmas rätt att

deltaga i behandlingen inom kontrollstyrelsen av frågor om meddelande

av dylikt förbud. Den, som är missnöjd med ett av kontroll styrelsen

utfärdat förbud, äger ju för övrigt att hos Kungl. Maj:t anföra besvär

i ärendet.

De i 11 och följande §§ inrymda ansvarsbestämmelserna äro avfattade^

i huvudsaklig anslutning till kontrollstyrelsens förslag.

Åt 1 inom. av 11 §, som motsvarar 12 § i kontrollstyrelsens förslag,

bär jag emellertid givit en avfattning, som svarar mot 17 § 1 mom. i

förslaget till förordning angående handel med skattefri sprit. I 2 mom.

av 11 § har bestämmelse införts därom, att den, som eljest försäljer

alkoholhaltigt preparat till förtäring eller i övrigt under omständigheter,

vilka kunna giva säljaren skälig anledning antaga, att varan är avsedd

att auvändas såsom dryck, skall straffas såsom för olovlig försäljning

av rusdrycker. I 8 mom. av 11 § har slutligen dels intagits en mot

11 § 2 mom. av kontrollstyrelsens förslag svarande bestämmelse, dels

Ansvars
bestämmelser,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 334.

ock stadgats ansvar för den händelse, att näringsidkare fortfar med försäljning

oaktat förbud, som meddelats jämlikt 9 och 10 §§.

Förslagets 12 § motsvarar 14 och 15 §§ i kontroll styrelsens förslag.

1 14 § har införts ansvarsbestämmelse för den händelse, att någon

i andra fall, än särskilt angivits, begått förseelse mot bestämmelserna

i förordningen eller på grund av densamma meddelade föreskrifter.

Övriga paragrafer i förslaget torde icke erfordra någon särskild

redogörelse.

Sedan föredragande departementschefen uppläst ett, i enlighet med

vad han nu anfört, upprättat förslag till förordning angående vissa

alkoholhaltiga preparat, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att antaga berörda författningsförslag.

Med bifall till denna av .statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

förordna, att proposition i ämnet skulle till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . . vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Östergren.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTKYC K KRI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:421 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ‘proposition med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat. s. 1 i texten
  2. SU 1918:249 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående anvisande av anslag till arvode åt en särskild föredragande inom kontrollstyrelsen för ärenden angåe s. 9 i texten
  3. BevU 1918:52 Betänkande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat. a1 i texten