Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt

1918-02-01 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:69, Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

1

Nr 69.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering

till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt;

given Stockholms slott den 1 februari

1918.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om särskilda avdrag

vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och

förmögenhetsskatt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 60 höft. (Nr 69.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

Förslag

till

förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till

bevillning för inkomst samt till inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §• .

Vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst-

och förmögenhetsskatt må här i riket mantalsskriven svensk

medborgare, vilken har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett

eller flera barn, som vid årets början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet,

efter prövning av behovet i varje fall, medgivas särskilda

avdrag, enligt vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må för skattskyldig, som icke taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000

kronor, den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort efter avdrag enligt

12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst

nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad

i enlighet med 10 § i de vid nämnda förordning fogade »Särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen»

e.j uppgår till 1,000 kronor... med högst 25 % för ett barn

» » 45 » » två »

» » 65 » » tre »

» » 80 » » fyra »

» » 90 » » fem eller flera barn,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 69.

uppgår till 1,000

1,500 kronor ...

uppgår till 1,500

2,000 kronor ..

men ej till

uppgår till 2,000 men ej till

2,500 kronor

uppgår till 2,500

3,000 kronor ...

med

högst 20

%

för

ett

barn

»

»

40

»

två

)>

»

55

»

»

tre

»

»

»

70

»

»

fyra

»

»

75

»

»

fem

eller flera

barn,

till

»

»

15

»

»

ett

barn

»

30

»

två

»

»

»

45

»

»

tre

»

»

»

55

»

»

fyra

»

»

60

»

»

fem

eller flera

barn,

till

»

»

10

»

»

ett

barn

»

»

20

»

två

i

»

»

30

»

tre

»

»

»

40

»

»

fyra

))

)>

»

45

fem

eller flera

barn,

till

»

»

5

»

»

ett

barn

»

y>

10

»

två

»

»

»

15

»

»

tre

»

»

»

20

fyra

y>

»

25

»

fem

eller flera

barn.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom.

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig,

må ökas till högst 300 kronor för varje barn. För barn, som självt

åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig att tillgodonjuta dylikt avdrag

allenast om och i den mån barnets inkomst understiger beloppet av

den för barnet ifrågakommande nedsättning.

4 §•

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 69.

5 §•

över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna

förordning må klagan icke föras.

6 §■

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för

anteckningar med angivande jämväl av avdragens särskilda belopp; och

skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar

inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående

belopp.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 69.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

* friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter:

I skrivelse den 21 mars 1916 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte utfärda en av riksdagen i anledning av enskild motion beslutad

förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till bevillning för

inkomst av kapital eller arbete. I överensstämmelse härmed utfärdades

den 24 i samma månad förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering

till ''bevillning för inkomst av kapital eller arbete, däri stadgades:

Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar, dessa

tillhopa icke för året taxeras enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av minst 2,400 kronor, och den skattskyldige har att på grund

av försörjningsplikt underhålla minst tre barn, vilkas ålder vid taxeringsårets början

understiger femton år, må taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje

särskilt fall, medgiva nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

enligt gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

beskattningsbara inkomsten med följande procent, nämligen,

om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanlagda i

mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår till

belopp understigande 1,200 kronor, med högst 80 procent

1,200 kronor men ej till 1,800 » » » 50 »

1,800 » » » » 2,400 » » » 30 »

Det åligger taxeringsnämnden, att i inkomstlängdens kolumn för anteckningar

införa uppgift om beloppet av det enligt denna förordning medgivna avdraget.

Nämnda förordning var, såsom rubriken angiver, till sin giltighet

begränsad till 1916 års taxering.

Genom en den 9 mars 1917 dagteeknad proposition, nr 92, föreläde

därefter Kungl. Maj:t sistnämnda års riksdag förslag till förordning

om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst

samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Sedan riksdagen i skrivelse den 30 mars 1917, nr 77, tillkännagivit,

att riksdagen med bifall till propositionen antagit det framlagda

förslaget, utfärdade Kungl. Maj:t samma dag förordning om särskilda

avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch

förmögenhetsskatt av följande innehåll:

1 §•

Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt

må här i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3,000 kronor och som

har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid årets

början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje

fall, medgivas särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må den i skattskyldigs mantalsskrivningsort efter

avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst

nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet

med 10 § i de vid nämnda förordning fogade ^Särskilda anvisningar till ledning

vid taxeringen», ej uppgår till 1,200 kronor, med högst 20 procent för varje barn,

om årsinkomsten uppgår till 1,200 kronor, men ej till 1,800 kronor, med högst 15

procent för varje barn samt, om samma inkomst uppgår till 1,800 kronor men ej

till 2,400 kronor, med högst 10 procent för varje barn, dock ej i något fall med

mera än 80 procent.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom. förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, må ökas till högst 300

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 69.

kronor för varje barn till och med tre samt till högst 500 kronor för varje barn

därutöver, dock för barn, som självt åtnjuter inkomst, allenast om och i den män

barnets inkomst understiger beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.

Särskilt avdrag, varom nu är sagt, må i fall, som jämväl är hänförligt till

2 §, icke medgivas, med mindre samtidigt tillämpas där omförmäld nedsättning.

4 §■

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt.

5 §•

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna förordning

må klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar med angivande

jämväl av avdragens särskilda belopp, och skall, då fråga är om avdrag enligt 2 §,

i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst upptagas det efter sådant avdragåterstående

belopp.

Som jämväl 1917 års förordnings giltighet var begränsad till det

år, varunder förordningen utfärdats, har jag haft att taga i övervägande,

huruvida och i vilken form ett nytt förslag till förordning angående

skattelindring bör föreläggas riksdagen. Därvid har jag haft tillgång

till ett inom finansdepartementet upprättat utkast till bestämmelser i

ämnet, vilket utkast här nedan för korthetens skull benämnes 1918 års utkast.

För beredande av lättnad i lråga om skyldigheten att erlägga inkomst-

och förmögenhetsskatt borde enligt nämnda utkast vidtagas sådan

ändring i 19 § 2 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstocb

förmögenhetsskatt, att den i detta lagrum under vissa villkor

medgivna nedsättning i det taxerade beloppet ökades från 100 till 300

kronor för varje av den skattskyldige underhållet barn.

I fråga om skattelindring vid taxering till bevillning för inkomst,

upptog 1918 års utkast följande bestämmelser:

1 §•

Vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst må här i riket mantalsskriven

svensk medborgare, som taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett

belopp av mindre än 3,000 kronor och som har att på grund av försörjningsplikt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

underhålla ett eller flera barn, som vid årets början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet

medgivas särskilda avdrag enligt vad här nedan sägs.

2 §.

Den i skattskyldigs mantalsskrivningsort efter avdrag enligt 12 § i gällande •

bevillningsförordning återstående beskattningsbara inkomst må, efter prövning av

behovet i varje fall, nedsättas,

om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet med

10 § i de vid nämnda förordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid

taxeringen»

ej uppgår till 1,000 kronor

med högst 25

% för ett barn

»

»

45

» »

två »

»

»

65

» »

tre »

»

»

80

» »

fyra »

»

»

90

» »

fem eller flera barn,

uppgår till 1,000 men ej till 1,500 kronor

»

»

20

» »

ett barn

»

»

40

» »

två »

»

»

55

» »

tre »

»

»

70

» »

fyra »

»

»

75

» »

fem eller flera barn,

uppgår till 1,500 men ej till 2,000 kronor

»

»

15

» »

ett barn

»

»

30

» »

två »

»

»

45

» »

tre »

»

»

55

» »

fyra »

»

»

60

» >

fem eller flera barn,

uppgår till 2,000 men ej till 2,500 kronor

»

10

» »

ett barn

»

»

20

» »

två »

y>

»

30

» »

tre »

»

»

40

» »

fyra »

»

45

» »

fem eller flera barn,

uppgår till 2,500 men ej till 3,000 kronor

»

5

ett barn

10

» »

två »

»

>

15

tre »

>

20

» »

fyra »

»

25

fem eller flera barn.

3 §•

Är fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen.

4 §■

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna förordning

må klagan icke föras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

9

§•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdcns kolumn för anteckningar med angivande

jämväl av avdragens särskilda belopp, och skall i kolumnen för antagen beskattningsbar

inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående belopp.

Då 1918 års utkast synts lämpligt att läggas till grund vid utarbetande

av förslag till bestämmelser i ämnet, har kammarrattens yttrande

över nämnda utkast infordrats. Uti utlåtande, som inkommit

den 28 januari innevarande år, har kammarrätten — under förklaring,

att kammarrätten ansåge sig hava att avgiva yttrande om de remitterade

förslagen allenast i vad desamma i skattetekniskt avseende innefattade

ändring i de bestämmelser, vilka enligt förordningen den 30

mars 1917 varit gällande i fråga om särskilda avdrag vid namnda ars

taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt

— beträffande de ifrågasatta bestämmelserna rörande taxeringen

till bevillning anfört: Genom bestämmelsen i 1 §, enligt vilken såsom villkor

för medgivande av avdrag vid bevillningstaxenngen fordrades, att

den skattskyldige taxerades till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett

belopp av mindre än 3,000 kronor, uteslötes från möjligheten att erhålla

avdrag såväl de, vilka väl taxerades till bevillning or in oms

men ej till inkomst- och förmögenhetsskatt, som ock de, för vilka vid

taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt det taxerade beloppet bestämdes

till jämnt 3,000 kronor. Enär uppenbarligen någon saklig

ändring i motsvarande bestämmelse i 1917 års förordning icke asyftats,

torde denna förordnings ordalydelse uti ifrågavarande del hora antingen

bibehållas eller ock utbytas mot, förslagsvis, uttrycket: »som antingen

icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt eller ock taxeras till

sådan skatt för belopp, icke överstigande 3,000 kronor». I

I fråga om behovet av en skattelindring erfordras uppenbarligen

ingen särskild utredning. Redan vid 1917 års riksdag förklarade bevillningsutskottet

det vara överflödigt att ingå på någon undersökning

angående behovet av särskilda skattelättnader för namnda ar. De^mahända

starkaste prisstegringarna hava emellertid inträff åt, sedan detta

uttalande gjordes. På grund av den nu rådande dyrtiden lärer darior

böra tillses, i vad mån en skattelindring vid innevarande ars taxering

kan göras än mera omfattande än föregående år.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. käft. 60. (Nr 69.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Höjning a

inkomst•

gränsen.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

I sådant syfte föreslås i 1918 års utkast en höjning av inkomstgränsen

i fråga om taxeringen till bevillning från 2,400 till 3,000 kronor

TZi1 °m, taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt från

3,000 till 6,000 kronor.

I fråSa om verkningarna av den sålunda föreslagna ökade skattelindrmgen

med avseende å förskjutning av den kommunala skattebördan,

torde det vara synnerligen svårt att göra något mera bestämt uttalande.

Da frågan om skattelindring förelåg till behandling hos bevillningsutskottet

vid 1916 års riksdag, utverkade sig utskottet Kungl. Maj:ts befallning

till statistiska centralbyrån att utföra en undersökning i'' sådant

hänseende beträffande ett mindre antal kommuner av olika representativ

typ. Angående resultatet av denna utredning, som med en antagen maximigräns

av 3,000 kronors inkomst verkställts på grundval av 1914 års

taxering, yttrade 1916 års riksdag i skrivelsen den 21 mars 1916, att

av utredningen syntes kunna slutas till, å ena sidan, att den lindring

i skatt, som kunde beräknas följa för hithörande skattskyldiga, komme attinnebära

en ej obetydlig förmån, och, å andra sidan, att därav följande relativa

ökning i kommunernas uttaxering"kunde antagas bliva måttlig nog att

icke behöva ingiva några större betänkligheter mot förslaget. Emellertid

är att märka, att den då föreslagna skattelindringen avsåg familjeförsörjare

med minst tre barn. En ny utredning verkställdes därefter under

början av år 1917 med anledning av ett av kammarrätten uppgjort författningsförslag.

Enligt detta förslag, som låg grund för 1917''års förordning,

skulle avdragen vid taxeringen till bevillning göras obligatoriska

samt utgå med 2o procent för varje barn, om den sammanlagda årsinkomsten

ej uppginge till 1,200 kronor, och med 15 procent för varje barn,

om årsinkomsten uppginge till 1,200 men ej till 1,800 kronor; dock att

uti intet fall avdraget finge utgå med mera än 75 procent, över kammariättens

förslag infordrades yttrande från statistiska centralbyrån, som efter

förnyad utredning avgav utlåtande den 31 januari 1917. Resultatet av

denna utredning, som stödde sig på mantals- och taxeringslängder för år

1914 och omfattade nio kommuner, representerande olika typer allt ifrån

lena jordbrukssocknar upp till rena fabrikssamhällen, sammanfattades i

följande tablå:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 60.

11

1

Iv o in m u n e r

Beskatt- i

ningsbar

inkomst

enligt

1914 års

taxeringar ]

Kronor

Därav 1

av kapi ;

tal och

arbete, i i

procent

Utdebi- tering peri

100 kr.

inkomst

enligt

beslut

år 1914

Kronor

:

1

Beräknat;

avdrag

Kronor

Avdraget

i procent

av in- komsten

Ökad

utdebi- |

tering (

per

100 kr. ;

inkomst

i procent

Sundbybergs köping.....................

3,859,953

82.7

4.05

125,014

3.2

3.3 i

Flen (Södermanlands län) ............

2,051,170

82.8

3.55

64,298

6.1

6.5 i

Därav Flens municipalsamhälle......

860,710

84.1

2.0 o1

45,980

5.3

5.6 I

i Riseberga (Kristianstads län) .........

549,237

. 54.6

6.50

32,326

6.0

6.4

Skabersjö (Malmöhus län) ............

177,281

42.5

4.31

6,937

. 3.9

4.1 ■

Mollösund (Göteborgs o. Bohus län)

134,811

82.0

6.60

20,173

15.0

17.7 :

Kristinehamns stad .....................

4,223,360

84.0

6.oo

196,300

4.6

4.8

Döda (Kopparbergs län) ...............

175,160

26.5

! 6.90

5,888

3.1

3.5 j

88.2

6.72

279,796

5.4

5.7 i

Karl Gustav (Norrbottens län) ......

1 Avser municipalskatten.

280,142

:. 7i.i

! 8.50

21,664

7.7

8.3

Med avseende å betydelsen därav, att rätten till avdrag vid 1916

års taxeringar varit beroende på prövning i de särskilda fallen, anförde

statistiska centralbyrån: »Huru denna taxeringsmyndigheterna medgivna

prövningsrätt i allmänhet tillämpats, är ej för centralbyrån kant. Enligt

några anteckningar i de på grund av Eders Kungl. Maj ds nådiga beslut

den 20 oktober 1914 till ämbetsverket inkomna utdrag ur 1916

års taxeringslängder skulle emellertid inom såväl hela Norra och Södra

Åsbo samt Bjäre härads fögderi av Kristianstads län som hela Villands,

Gärds och Ålbo härads fögderi av samma län de medgivna avdragen

icke hava uppgått till mera än 1.3 procent av den beskattningsbara

inkomsten. Inom Riseberga kommun, där avdragen enligt bevillningsutskottets

förenämnda betänkande beräknats kunna uppgå till 24,175

kronor, hava de i verkligheten stannat vid 3,260 kronor, och inom Båstads

köping synas inga avdrag alls hava medgivits.» Slutligen framhöll

statistiska centralbyrån, hurusom några av de undersökta kommunerna

visade en exceptionell ökning av den beskattningsbara inkomsten

av kapital och arbete och därmed även av hela den inkomst, vaiå kommunalutskylder

utdebiterades, vilket förhållande otvivelaktigt skulle haft

till följd, att den av de föreslagna avdragen betingade ökningen i utdebiteringen

skulle hava blivit avsevärt reducerad, därest nämnda avdrag

tillämpats vid 1916 års taxeringar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

Med hänsyn till nödvändigheten av att författning-storslag rörande

skattelindring vid innevarande års taxeringar snarast möjligt förelägges

riksdagen, tiar jag ansett ärendets handläggning icke böra nu fördröjas

genom infordrande av förnyat utlåtande från statistiska centralbyrån,

detta så mycket mera som under nuvarande ovissa förhållanden en tillförlitlig

utredning i hithörande avseenden icke lärer vara möjlig att

förebringa. Vad själva sakfrågan angår, så finner jag den i 1918 års

utkast föreslagna inkomstgränsen av 3,000 kronor i fråga om taxeringen

till bevillning vara väl vald. Fn sådan ökning av inkomstgränsen från

det i 1917 års förordning angivna beloppet, 2,400 kronor, motsvarar

visserligen icke den under senaste året inträdda stegringen av levnadskostnaderna.

Då emellertid varsamhet erfordras till undvikande av allt

för stor förskjutning av den kommunala skattebördan, lärer en ytterligare

ökning av inkomstgränsen icke böra ifrågasättas. Däremot torde

det ej kunna möta allt för stora betänkligheter att höja inkomstgränsen

till det sålunda föreslagna beloppet, i all synnerhet som maximiavdragen

för de högre inkomstgrupperna, på sätt nedan säges, komma att föreslås

till lägre procenttal än de enligt 1917 års förordning medgivna.

Beträffande därefter den ifrågasatta skattelindringen med avseende

å inkomst- och förmögenhetsskatten, så kan visserligen en förskjutning

av inkomstgränsen från 3,000 upp till G,000 kronor synas vara väl

stor. Emellertid bör ihagkommas, att redan 1910 års förordning om

inkomst- och förmögenhetsskatt, såsom ovan nämnts, medgiver rätt till så

kallade barnavdrag med 100 kronor för varje av den skattskyldige underhållet

barn för de fall, där det taxerade beloppet ej överstiger 6,000 kronorsgränsen.

Förslaget innebär alltså ingen utsträckning av skattelindringen

till inkomstgrupper, som ej förut ansetts böra komma i åtnjutande därav;

den nu föreslagna ökade skattelättnaden blir för de skattedragare, som

närma sig maximigränsen, relativt liten samt torde ingalunda komma att,

procentuellt räknat, motsvara den under senaste åren inträdda prisstegringen.

Därtill kommer, att en ändring i nu angivna riktning svnes vara

utan större statsfinansiell betydelse. Enligt finansstatistiska utredningar

VII, sid. 21 , utgjorde vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

ar 1913 det sammanlagda skattebelopp, som genom barnavdragen avkortats,

570,725 kronor. Då statistiska centralbyrån i sitt den 31 januari 1917 avgivna

utlåtande beiäknat, att staten vid taxeringen år 1913 gick förlust)0'' ett

belopp av 507,000 kronor till följd av de barnavdrag, som medgivits skatt - skyldiga med ett taxerat belopp om högst 3,000 kronor, framgår alltså, att

skattelindringen på sådan grund för inkomsttagare mellan 3,000 och 6,000

kronoi utgjorde allenast 63,725 kronor. Till följd av de utav såväl stat och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

kommuner som enskilda arbetsgivare beviljade dyrtidstilläggen samt den

i övrigt för vissa yrkesklasser tämligen allmänna inkomststegringen kan

det visserligen antagas, att antalet skattskyldiga mellan ifrågavarande

båda inkomstgränser ökats i avsevärd grad. Denna ökning kan dock

icke vara av sådan omfattning, att den föreslagna ökade skattelindringen

behöver hindras av statsfinansiella skäl.

Under det att 1918 års utkast ifråga om förslaget till avdrag vid

bevillningstaxeringen följt den i 1910 och 1917 års förordningar fastslagna

principen om skattelindringens beroende på prövning i de särskilda

fallen, skulle däremot den ifrågasatta ändringen i 1910 års förordninginnebära,

att avdragen vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt

bleve obligatoriska och permanenta.

Vad då först angår frågan, huruvida avdragen böra göras obligatoriska

eller ej, så vill jag till en början lämna en kortfattad redogörelse

för denna frågas tidigare behandling.

1916 års riksdag, vid vilken väcktes motion om fakultativ skattelindring

vid taxering till bevillning, yttrade härom, att riksdagen vore

fullt ense med motionären därutinnan, att den skattelindring, varom

fråo-a vore, icke borde lämnas rent schematiskt åt vissa lägre taxeringsgrupper

utan endast efter beskattningsnämndens prövning i det särskilda

fallet av alla., på behovet inverkande omständigheter.

Då sedermera kammarrätten genom nådigt brev den 1 december

1916 anbefalldes att inkomma med förslag till bestämmelser rörande

skattelindring vid 1917 års taxering, föreslog kammarrätten, att avdragen,

som enligt kammarrättens mening borde utsträckas att avse

jämväl taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, gjordes obligatoriska.

Efter att hava erinrat om, att anordningen med skattelindringen

enligt 1916 års förordning icke syntes vara i allo tillfredsställande, anförde

kammarrätten i denna del: »Enligt nämnda förordning är rätten till avdrag

allenast villkorlig och beroende av beskattningsnämndens fria skön.

Nämnden har att pröva behovet i varje särskilt fall, och några, som

helst grunder för denna dess prövning äro icke givna. Upplysningar

saknas visserligen, huru årets beskattningsnämnder, i första hand

taxeringsnämnderna, förfarit vid förordningens tillämpning, men det

är tydligt, att en fullt jämn och rättvis prövning knappast varit

möjlig ens inom samma taxeringsdistrikt. Att inom en så vid ram,

som den föx-ordningen lämnat öppen för det subjektiva omdömet,

gradera det olika behovet i olika fall måste stöta på. de största svårigheter.

Ån mindre lärer det kunna förväntas, att olika nämnder skola

Skattelindringen

beroende på

prövning i

varje fall.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

följa enhetliga principer vid tillämpningen. Nästan med nödvändighet

måste praxis i olika orter förete stötande avvikelser. Dylika oegentligheter,

likasom givetvis mycket obehag och besvär för nämnderna själva,

torde kunna undvikas, om rätten till avdrag göres under stadgade

förutsättningar ovillkorlig, på sätt också fallet är i fråga om de vanliga

bevillningsfria avdragen.» ,

1 det förslag, som förelädes 1917 års riksdag och av denna antogs,

bibehölls emellertid principen om skattelättnadens beroende på

prövning i de särskilda fallen. Föredragande departementschefen anförde

i denna del till statsrådsprotokollet, bland annat: »Det huvudsakliga

skälet till kammarrättens ståndpunkt synes vara farhågan för

ojämnhet och bristande rättvisa ej endast i skilda taxeringsmyndigheters

sätt att tillämpa förordningen utan ock i en och samma myndighets

behandling av olika fall. Genom en schematisk anordning undvikes

ju självfallet godtycke från myndigheternas sida. Men icke lärer

därmed kunna vinnas rättvisa i den meningen, att samma behov städse

beredes lika stor lättnad. Bunden till val mellan ett fåtal behovstyper

blir taxeringsmyndigheten urståndsatt att smidigt anpassa lättnaden efter

behovet i det särskilda fallet, och i följd av rätten till lättnad för alla,

som passa in i schemat, komma många i åtnjutande därav, som kanske

ej behöva det eller i varje fall äro i mindre behov därav än många,

som icke komma i fråga.» Föredragande departementschefen framhöll

vidare i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den särskilda inverkan på

de kommunala skatteförhållandena, som en obligatorisk skattelindring

skulle medföra.

Bevillningsutskottet vid 1917 års riksdag yttrade i sitt betänkande

rörande denna fråga, bland annat: »Efter ett noggrant övervägande av

de skäl, som onekligen finnas för såväl den obligatoriska som den

fakultativa principen, har utskottet funnit sig böra, främst av hänsyn

till det kommunala intresset, giva företräde åt det sistnämnda.»

I skrivelsen den 30 mars 1917 anförde riksdagen i denna del:

»Några erfarenheter från den fakultativa tillämpningen av 1916 års förordning

äro icke ännu samlade. Det torde dock kunna antagas, att

denna tillämpning, såsom också kammarrätten i sitt förslag till författning

i ämnet framhållit, varit ganska ojämn och på sina håll ofullständig,

och att stundom det enskilda behovet fått stå tillbaka för det

kommunala skatteintresset. Redan det förnyade utfärdandet av författning

i ämnet bör ju vara ägnat att hos taxeringsmyndigheterna

klargöra statsmakternas allvarliga syfte, att författningen skall komma

till så vidsträckt användning, som de skattskyldigas behov påkallar och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ls nåd. proposition Nr 69. 15

omständigheterna i övrigt medgiva. Då det emellertid är av vikt, att

eu sådan uppfattning verkligen blir allmän hos vederbörande, finner

riksdagen det angeläget, att deras uppmärksamhet uttryckligen fästes på

syftet med och innebörden av deras diskretionära befogenhet på förevarande

område.»

I enlighet med av riksdagen i dess skrivelse gjord anhållan, att

vad riksdagen uttalat rörande taxeringsmyndigheternas tillämpning av

1917 års förordning måtte genom Kungl. Majrts försorg, i den mån

och på det sätt, som funnes lämpligt, skyndsammast bringas till vederbörandes

kännedom, anbefalldes överståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts

befallningshavande i länen genom cirkulärskrivelse den 30 mars 1917

att giva vederbörande taxeringsmyndigheter del av vad riksdagen sålunda

anfört.

Jag finner det vara av största vikt, att, på sätt riksdagen yttrat,

skattelindringen kommer till så vidsträckt användning, som de skattskyldiges

behov påkallar och omständigheterna i övrigt medgiva. Emellertid

lära varken vid taxeringen till bevillning för inkomst eller vid

taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt de ifrågasatta avdragen

böra göras ovillkorliga. Med avseende å förstberörda taxering torde

man härutinnan vara tämligen ense. Däremot äro meningarna mera

delade i fråga om avdragen vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

1 detta sammanhang bör erinras om, hurusom 1916 års

riksdag uttalade den uppfattning, att dyrtiden vore mest kännbar för

de smärre inkomsttagarna, vilka för sitt uppehälle vore hänvisade till

sin kontanta lön eller arbetsförtjänst och måste till rådande höga pris

köpa alla sina livsförnödenheter. I det jag till fullo instämmer i detta

uttalande, vill jag emellertid framhålla, hurusom någon anledning till

skattelindring icke föreligger i de inom vissa yrkesgrupper synnerligen

vanliga fall, att skattskyldigs inkomster ökats i lika eller högre grad

än den av kristiden föranledda prisstegringen. En ovillkorlig skattelindring

skulle emellertid komma även sådan skattskyldig till godo. För

att likväl de skattskyldige, vilka en skattelättnad är tilläm nåd, i största

möjliga utsträckning också skola komma i åtnjutande därav, lärer möjligheten

till avdrag vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, i

motsats till vad som skedde i 1917 års förordning, icke böra göras beroende

av, att motsvarande avdrag beviljas vid taxeringen till bevillning

för inkomst.

Vad därefter angår frågan, huruvida en ändring i ovan angiven

riktning av bestämmelserna rörande rätt till avdrag vid taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt bör, på sätt som ifrågasatts i 1918 års

Skatte - lindringen

avser endast

1918 år8

taxeringar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

De s. k. barnavdragens

storlek.

16 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

utkast, göras permanent eller inskränkas till att avse taxeringen innevarande

år, så lärer det visserligen vara att befara, att den nu rådande

dyrtiden icke är så snart övergående. En dylik skattelättnad på obestämd

tid synes mig därför hava starka skäl för sig. Då jag emellertid har

för avsikt att närmare låta utreda frågan om en rättvisare fördelning

av skattetrycket vid den direkta beskattningen till staten, torde för det

närvarande en skattelindring med avseende å inkomst- och förmögenhetsskatten

böra, i likhet med vad som föreslagits i fråga om avdragen

vid taxering till bevillning för inkomst, inskränkas till att avse taxeringen

innevarande år. *

Med avseende å bestämmelserna rörande beräknandet av skattelindringens

storlek för olika fall, giver 1917 års förordning anledning

till den anmärkningen, att skattelättnaden vid taxeringen till bevillning

kan bliva synnerligen ojämn för olika grupper av skattskyldiga. Exempelvis

må sålunda omnämnas, att en skattskyldig med fyra barn och

en årsinkomst av 1,700 kronor enligt 1917 års förordning skolat skatta

såsom för en inkomst av 560 kronor, medan skatten däremot i händelse

av eu årsinkomst av 1,800 kronor skolat utgå för en beräknad

inkomst av 1,080 kronor. Därest den skattskyldiges inkomst varit

2,300 kronor, skulle skatt utgått för ett belopp av 1,380 kronor, medan

åter vid en inkomst av 2,400 kronor intet avdrag alls skulle medgivits.

Ån skarpare blir motsatsen, om såsom exempel väTjes en familjeförsörjare

med ett större antal barn; därest barnens antal uppgått till 8, skulle sålunda

en skattskyldig med 2,300 kronors inkomst skattat allenast för

460 kronor, medan däremot en person med 2,400 kronors avlöning ej

erhållit något avdrag alls. Många fall kunna tänkas, där skillnaden

mellan vederbörande skattskyldiges inkomster skulle bliva mindre än

skillnaden mellan deras skatter, så att för den mindre inkomsttagaren

komme att återstå ett större nettobelopp. Dylika ojämnheter med avseende

på skattelättnaden kunna väl ej helt avlägsnas, men de böra

dock i största möjliga utsträckning undvikas. Ovannämnda inom

finansdepartementet utarbetade utkast synes mig erbjuda en lycklig

lösning i detta avseende. En väsentlig utjämning har i 1918 års

utkast uppnåtts dels genom införandet av ett större antal inkomstklasser,

varigenom övergåugen från den ena klassen till den andra

blir mindre framträdande, och dels genom att så välja dessa inkomstklassers

gränser, att desamma icke, såsom i 1917 års förordning,

sammanfalla med gränstalen för de obligatoriska bevillningsfria

avdragen. Med avseende a sättet för avdragens beräknande före
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kiingl, Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

ter berörda utkast jämväl i ett par andra avseenden olikheter med

1917 års förordning. Enligt den sistnämnda är inom varje inkomstklass

det procentuella avdraget lika stort för varje barn, varjämte beträffande

samtliga inkomstklasser avdraget må uppgå till sammanlagt

högst 80 procent. Då emellertid avdraget för varje barn är desto

högre, ju lägre den inkomstklass är, i vilken den skattskyldige befinner

sig, blir följden, att en skattskyldig med lägre inkomst uppnår maximigränsen

redan vid ett jämförelsevis litet barnantal. I 1918 års utkast

har däremot följts den principen, att ju högre inkomst den skattskyldige

har, desto lägre, procentuellt räknat, är det maximiavdrag, som medgives

honom; och har därvid maximiavdragets storlek inom de olika

inkomstklasserna satts i ungefärligt förhållande till det avdrag, som

medgives för varje barn. Genom denna enligt min tanke riktiga princip

vinnes jämväl, att maximiavdraget inom de olika inkomstklasserna uppnås

vid samma barnantal. 1918 års utkast erbjuder även den olikheten

med 1917 års förordning, att avdraget utgår med eu i förhållande till

barnantalet fallande procent, varigenom uppnås bättre överensstämmelse

med principen, att något avdrag ej sker, i händelse barnantalet

överstiger en viss gräns.

I enlighet med denna princip och för att bringa bestämmelserna

rörande tillfälliga avdrag vid 1918 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

i närmare överensstämmelse med stadgandena i förordningen

den 28 oktober 1910, synes det mig riktigare, att barnavdraget

vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt icke må, på sätt

3 § i 1917 års förordning medgiver, ökas progressivt.

Till belysande av de olika verkningarna av 1917 års förordning

samt 1918 års författningsutkast hava inom finansdepartementet utarbetats

fem tabeller. Tabell I utvisar den efter särskilt avdrag enligt

1917 års förordning återstående beskattningsbara inkomsten, förutsatt

att medgivna maximiavdrag tillämpats. Tabell II utvisar motsvarande

beskattningsbara inkomst enligt 1918 års utkast. Tabell III innefattar

en jämförelse mellan de procentiska avdragen enligt 1917 års förordning

och 1918 års utkast, medan tabell IV återigen visar den i db båda

fallen olika inverkan på de av taxeringen till bevillning beroende utskylderna.

Tabell V ådagalägger motsvarande inverkan med avseende å

taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. käft. 60. (Nr 69.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

I överensstämmelse med vad jag'' ovan anfört, har jag låtit inom

finansdepartementet utarbeta förslag till förordning om särskilda avdragvid

1918 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och

förmögenhetsskatt. Detta förslag är grundat på 1918 års utkast. Med

hänsyn därtill, att jag ansett de ifrågasatta avdragen vid taxeringen till

inkomst- och förmögenhetsskatt böra inskränkas till att avse taxeringen

innevarande år och göras beroende på prövning i de särskilda fallen,

har jag emellertid låtit sammanföra bestämmelserna om dessa avdrag

med stadgandena rörande avdragen vid taxering till bevillning för inkomst

till ett författningsförslag. Då maximigränsen för de särskilda

avdragen vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt avses att

sammanfalla med den i 19 § 2 mom. i förordningen den 28 oktober

1910 angivna inkomstgränsen, erfordras intet särskilt stadgande rörande

den högsta inkomst, vid vilken dessa särskilda avdrag kunna medgivas.

1 följd härav har bestämmelsen rörande den högsta, till inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerade inkomst, vid vilken må medgivas skattelindring

i fråga om bevillningstaxeringen, nedflyttats till 2 §. I denna

paragraf har, i likhet med innehållet i motsvarande paragraf i 1917 års

förordning, vid angivandet av de övre gränsvärdena för de olika inkomstklasserna

dessa gränsvärden själva uteslutits från respektive inkomstklasser.

I följd härav får skattelindring medgivas allenast, om

den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet med

10 § i de vid bevillningsförordningen fogade särskilda anvisningar till

ledning vid taxeringen, ej uppgår till 3,000 kronor. Det har därför

synts mig befogat att, såsom skett i 1918 års utkast, på enahanda sätt

angiva maximigränsen för den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade belopp. Då det emellertid möjligen kan tänkas

giva anledning till missförstånd att i detta avseende frångå bestämmelserna

i 1917 års förordning, har jag, i enlighet med kammarrättens

hemställan, åt förslaget i denna del givit enahanda lydelse som motsvarande

stadgande i nämnda förordning.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det inom

departementet, efter vad nyss nämnts, utarbetade förslaget till förordning

i ämnet, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen att antaga det upplästa förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

ordna, att tiil riksdagen skulle avlåtas proposition i

ärendet av den lydelse, bilagan litt.....till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Arfwidson.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 69.

Tab. I. Efter särskilt avdrag återstående beskattningsbar inkomst enligt

1917 års förordning.

Taxerad

inkomst

jEfter från- räknande

av bevill- ningsfria

avdraget

Beskattningsbar

inkomst

efter “särskilt avdrag* för

I

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 barn

7 barn

8 barn

500

50

40

30

20

10

10

10

10

10

000

150

120

90

60

30

30

30

30

30

700

250

200

150

100

50

50

50

50

50

800

350

280

210

140

70

70

70

70

70

900

450

360

270

180

90

90

90

90

90

1,000

550

440

330

220

no

no

no

no

no

; i.ioo

650

520

390

260

130

130

130

130

130

1,200

900

765

630

495

360

225

180

180

180

1,300

1,000

850

700

550

400

250

200

200

200

1,400

1,100

935

770

605

440

275

220

220

220

1,500

1,200

O

ic

o

840

660

480

300

240

240

240

1,600

1,300

1,105

910

715

520

325

260

260

260

1,700

1,400

1,190

980

770

560

350

280

280

280

1,800

1,800

1,620

1,440

1,260

1,080

900

720

540

360

1,900

1,900

1,710

1,520

1,330

1,140

950

760

570

380

2,000

2,000

1,800

1,600

1,400

1,200

1,000

800

600

400

2,100

2,100

1,890

1,680

1,470

1,260

1,050

840

630

420

2,200

2,200

1,980

1,760

1,540

1,320

1,100

880

660

440

2,300

2,300

2,070

1,840

1,610

1,380

1,150

920

690

460

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,400

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

2,500

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

21

Tab. n. Efter särskilt avdra? återstående beskattningsbar inkomst enligt 1918 års

utkast till förordning.

1

Taxerad

inkomst

Efter fr&n- räknande

av bevill- ningsfria

avdraget

Beskattningsbar inkomst efter ‘särskilt avdrag" för

1

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

6 barn

7 barn 1

8 barn j

i

500

50

37.50

27.50

Cn

O

10—

5—

5—

5—

5-

600

150

112.50

82.50

52.50

30—

15.—

15—

15—

15-

700

250

187.50

137.50

87.50

50—

25—

25—

25—

25—

800

350

262.50

192.50

122.5 0

70—

35—

35—

35—

35.—

900

450

337.50

247.50

157.50

90—

45—

45—

45—

45—

1,000

550

440.-

330.—

247.50

165—

137.50

137.60

137.50

137.50

1,100

650

520.—

390.—

292.50

195—

162.50

162.50

162.50

162. so j

1,200

900

720 —

540 —

405—

270—

225—

225—

225—

225.—

1,300

1,000

800.—

600.—

450—

300—

250—

250—

250—

250—

1,400

1,100

880.—

660 —

495—

330—

275—

275—

275—

275—

1,500

1,200

1,020.—

840.—

660—

545.—

480—

480—

480—

480—

1,600

1,300

1,105 —

910.—

715—

590—

520—

520—

520—

520—

1,700

1,400

1,190.—

980.—

770—

635—

560—

560—

560—

560—

1,800

1,800

1,530 —

1,260.—

990—

810—

720—

720—

720—

720—

1,900

1,900

1,615.—

1,330.—

1,045.—

855.—

760—

760—

760—

760—

2,000

2,000

1,800 —

1,600.—

1,400—

1,200—

1,100—

1,100—

1,100—

1,100—

2,100

2,100

1,890 —

1,680.—

1,470—

1,260—

1,155—

1,155—

1,155—

1,155—

2,200

2,200

1,980 —

1,760.-

1,540—

1,320—

1,210—

1,210—

1,210—

1,210—

2,300

2,300

2,070.—

1

s

00

y—i

1,610—

1,380—

1,265—

1,265—

1,265—

1,265—

2,400

2,400

2,160.—

1,920—

1,680—

1,440—

1,320—

1,320—

1,320—

1,320—

2,500

2,500

2,375 —

2,250—

2,125—

2,000—

1,875—

1,875—

1,875—

1,875—

2,600

2,600

2,470.—

2,340—

2,210—

2,080—

1,950—

1,950—

1,950—

1,950—

2,700

2,700

2,565.—

2,430—

2,295—

2,160—

2,025—

2,025—

2,025—

2,025—

2,800

2,800

2,660.—

2,520—

2,380—

2,240—

2,100—

2,100—

2,100—

2,100—

2,900

2,900

2,755.—

2,610—

2,465.—

2,320.—

2,175—

2,175—

2,175—

2,175.—

3,000

3,000

3,000.—

1 3,000—

3,000—

i 3,000—

3,000—

3,000—

3,000—

3,000—

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

Tab. ID. Jämförelse mellan de procentiska avdrag-en enligt 1917 års förordning och enligt

utkastet till förordning för 1918.

Inkomstgrupp

För-

ordning

av

Maximiavdrag

för

1 barn

%

j 2 barn

o/

/O

3 barn

%

4 barn

%

5 barn

%

1 6 barn

%

7 barn

%

8 barn

% 1

500-— 999 kronor

1917

20

40

60

80

80

80

80

80

1918

25

45

65

80

90

90

90

90

1,000—1,199

1917

20

40

60

80

80

80

80

80

1918

20

40

55

70

75

75

75

75

1,200—1,499

1917

15

30

45

60

75

80

80

80

1918

20

40

55

70

75

75

75

75

1,500—1,799 „

1917

15

30

45

60

75

80

80

80

j

1918

15

30

45

55

60

60

60

60 1

1,800—1,999

1917

10

20

30

40

50

60

70

80

1918

15

30

45

55

60

60

60

60

2,000—2,399

1917

10

20

30

40

50

60

70

80 |

1918

10

20

30

40

45

45

45

45 j

2,400—2,499

1917

—

—

_

1918

10

20

30

40

45

45

45

45 :

2,500—2,999

1917

— J

—

- I

_

_

_

_

|

1918

5 1

10

15 !

20

25

25

25

25 !

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

23

Tält. IV. De “särskilda avdragens" verkan pa av bevillning^ beroende utskylder.

Förutsättningar: 1) Obligatorisk tillämpning av maximiavdrag enligt förordningen om “särskilda

avdrag*.

2) Skattetryck 8 kronor per bevillningskrona

3) Hänsyn ej tagen till avdragens minskande av antalet bevillningskronor.

Kolumn A = skatt enligt gällande bevillningsförordning.

» B = » » 1917 års förordning om särskilda avdrag.

» C = » » 1918 års utkast till förordning om särskilda avdrag.

In-

komst

Ett bar

n

T

re bar

n

Fe

in bar 11

Åtta b a r 11

A

B

c

A

B C

A

B

C

A

B

C

500

4.—

3.20

3—

4— !

l.oo:

1.40

4—

O.so

0.4o:

4.—

0.80

0.40

600

12.—

9.uo

9—

12—

4.so

4.20

12—

2.40

1.20

12—

2.40

1.20

700

20.—

16—

15.— j

20—

8—

7.—

§0—

4—

2.—

20—

4—

2._

800

28.—

22.40

21—

28—

11.20

9.80 |

28—

5.6 0:

2.80

28—

5.6Q

2.80

900

36.-

28.so

27—

36—

14.40

12.70

36—

7.20

3.6 0

36—

7.20

3.60

1,000

44.—

35.20

35.20

44—

17.00

19.90

44—

8.80

11—

44—

8.80

11—

1,100

52.—

41.60

41.60 1

52—

20.80

23.40

52—

10.40

13—

52—

10.40

13 —

1,200

72.—

61.20

57.0 0 j

72-

39.60

32.40

72—

18—

18—

72—

14.40

18—

1,800

80.—

68—

64—

80—

44—

36—

80—

20—

20—

80—

16—

20—

1,400

88.—

74.so

70.40

88—

48.40

39.60

88-

22-

22.—

88—

17,6 0

22—

1,500

96.—

81.60

81.00

96—

52.80

52.80

96—

24-

38.4o

96—

19.2 0

38.40

1,600

104.—

88.4 0

•88.40

104—

57.20

57.20

104—

26—

41.60

1104—

20.so

41.60

1,700

112.—

95.20

95.20

112—

61.00

61.60

112—

28—

44.80

112—

22.40

44.80

1,800

144—

129.00

122.40

144—

100.80

79.20

144—

72-

57.60

! 144—

43.20

57.60

1,900

152—

136.S0

129.20

152—

106.40

83.60

152—

76—

60. so

i 152—

45.60

60.80

2,000

160—

144—

144—

160—

112—

112—

160—

80—

88—

160—

48—

88—

2,100

168—

151.20

151.20

168—

117.60

117.60

168—

84—

92.40

168—

50.4 0

92.40

2,200

176—

158.40

158.40

176—

123.20

123.2 0

176—

88.-

96.so

176—

52.80

96.80

2,300

184—

165.60

165.60

184—

128.80

128.80

184—

92—

101.20

184—

55.20

101.20

2,400

192—

192—

172.80

192—

192—

134.40

192-

192—

105.60

192—

192—

105.60

2,500

200—

200—

190—

200—

200—

170—

! 200—

200—

150—

200—

200—

150—

2,600

208—

208—

197.60

208—

208—

176.80

208—

208—

156 —

208—

208—

156—

2,700

216—

216—

205.20

216—

216—

183.60

216—

216—

162—

216—

216—

162—

2,800

224—

224—

212.80

224—

224._

190.40

224—

224—

168—

224.—

224—

168—

2,900

232—

232—

220.40

232—

232—

197.20

232—

232—

174—

232—

232—

174—

3,000

240—

240—

240—

240—

240—

240—

240—

240—

240—

1240—

240.—

| 240—

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 69.

Tab. V. De ‘‘särskilda avdragens" verkan på inkomst- och förmögenhetsskatten.

Förutsättning: Obligatorisk tillämpning av maximiavdrag enligt § 3 i 1917 års förordning.

Kolumn A = skatt enligt gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

* B = » » 1917 års förordning om “särskilda avdrag“.

* C = » » 1918 års utkast.

In-

Ett barn

Tre barn

Fem b a

r n

Åtta barn

komst

A

B

C

A

B

C

A

B

c

A

B

C

800

2.80

2.—

2.-

2.—

_

1.20

1,000

5.40

4.20

4''20

4.20

0.6 0

0.6 0

3.-

—

—

1.20

—

—

1,200

8.80

7.20

7.20

7.20

2.4 0

2.40

5.60

—

—

3.20

—

—

1,500

14.-

12.—

12.—

12.—

6.—

6.—

10.—

—

—

7.—

—

„_

1,600

15.—

13.—

13.—

13.—

7.—

7.—

11.-

—

1.—

8.—

_

_

2,000

26.60

23.80

23.80

23.80

15.40

15.40

21.—

1.40

7.—

16.80

—

_

| 2,500

33.60

30.80

30.80

30.8 0

22.40

22.40

28.—

8.40

U.-

23.8 0

—

1.40

3,000

46.40

43.20

43.20

43.20

33.60

33.60

40.—

17.60

24.—

35.20

_

9.60

3,100

54.—

54.—

50.40

50.40

50.40

39.60

46.80

46.80

28.8 0

41.40

41.40

12.60

4,000

78.—

78 —

74.—

74.—

74.—

62.—

70.—

70.—

50.—

64.—

64.—

32.—

5,000

107.80

107.80

103.40

103.40

103.4 0

90.20

99.—

99.—

77.—

92.40

92.40

57.20

6,000

132.7 5

132.7 5

128.25

128.25

128.25

117.7 5

123.75

123.7 5

101.25

117.—

117.—

84.—

6,100

138.-

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.—

138.-

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 19ia

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:59 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inko s. 1 i texten
  2. BevU 1918:14 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Majds propositioni med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1918 års taxering till bevillning för inkomst samt a1 i texten