Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

1918-02-22 · 32 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 24 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:99, Med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

1

Nr 99.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag

om förfogande över viss egendom under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden; given Stockholms slott

den 22 februari 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Knngl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om förfogande över

viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 90 käft. (Nr 99).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

Förslag

till

Lag

om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden.

Med upphävande av lagen den 27 april 1917 om förfogande över

viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordnas

som följer:

1 §.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, på sätt

i denna lag stadgas, påfordra, att egendom avstås eller eljest ställes till

förfogande för ändamål, varom nedan sägs.

2 §•

1 mom. Finnes erforderligt, att kronan förfogar över viss vara,

för att inom riket eller del därav eller å särskild ort något för befolkningen

viktigt behov, såsom av livsmedel, beklädnad, uppvärmning eller

belysning, må varda tillgodosett eller för tillgodoseende av något statens,

kommuns eller allmän inrättnings behov eller för annat ändamål av betydelse

för det allmänna, äger Konungen förordna, att varan skall mot

ersättning avstås till kronan, i den mån densamma icke må av innehavaren

behållas enligt vad i 7 § stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 1)9.

2 mom. Är vara, som på grund av meddelat förordnande skall

avstås till kronan, ej i så berett skick som erfordras för varans användande

till det därmed avsedda ändamålet, vare innehavaren, enligt vad

Konungen förordnar, pliktig att innan varan avstås eller därefter låta den

undergå nödig beredning, i den mån denna enligt gängse förfarande med

varan och ortens sed skulle hava verkställts av innehavaren, om varan

ej tagits i anspråk för kronans räkning.

3 mom. Vara, som avstås till kronan, skall av innehavaren avlämnas

inom tid och å ort inom länet, som av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigat föreskrivas; och vare innehavaren berättigad

att, om varan skall avlämnas å annan ort än den, där varan finnes, åtnjuta

ersättning av''kronan för varans forsling till orten för avlämnandet.

3 §•

Förordnande enligt 2 § må avse jämväl vara, som efter förordnandets

meddelande tillverkas eller eljest framvinnes eller ock införes till

riket eller inom riket införes till viss del därav.

4 §•

1 mom. För ändamål, som i 2 § angives, äger Konungen förordna

om beslag å där avsedd vara; och må sådant förordnande meddelas även

beträffande vara, som därefter framvinnes eller införes.

Då beslag lagts å vara, må innehavare av varan icke förfoga däröver

i vidare mån än i 7 § stadgas.

2 mom. Har ej inom trettio dagar från det beslag blev gällande

innehavaren förpliktats avstå varan till kronan, och ingiver han

till Konungens befallningshavande en till Konungen ställd ansökning om

beslagets hävande, skall beslaget upphöra att gälla, där ej sådant förpliktande

sker inom lika tid från utgången av nyssnämnda trettio dagar

eller från det ansökningen därefter ingavs.

5 §•

1 mom. Där det för ändamål, som i 2 § avses, prövas nödigt, att

kronan förfogar över fastighet, byggnad eller annan anläggning eller järnväg,

fartyg eller annat transportmedel utan att samma egendom avstås

till kronan, vare ägare eller innehavare av egendomen pliktig att, i den

mån Konungen så förordnar, mot ersättning ej mindre till kronan upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

låta egendomen eller del därav med tillhörande inredning eller utrustning

än även tåla eller vidtaga erforderlig ändring eller förflyttning av

inredning eller utrustning, som nu är nämnd. Vad sålunda är stadgat

gälle ock om byggnad, som erfordras till bostad åt driftspersonal, samt

om mark eller byggnad för upplag.

2 mom. Erfordras för ändamål, som nu är sagt,

att från fastighet tillhandahålles vara, som där frambringas eller

finnes tillgänglig,

eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas, beredes eller

iståndsättes viss vara,

eller att med järnväg, fartyg eller annat transportmedel verkställes

forsling av viss vara eller av arbetare eller driftspersonal, som för varas

framställning eller tillhandahållande erfordras,

utan att kronan i övrigt förfogar över egendomen,

vare ägare eller innehavare av sådan egendom pliktig att, efter ty

Konungen förordnar, mot ersättning vidtaga de åtgärder, som för varans

frambringande, beredande, tillverkning, iståndsättande eller tillhandahållande

erfordras, eller verkställa forsling, som nyss är sagd.

Om rätt för innehavare av fastighet eller av fabrik eller annan

anläggning att tillgodogöra sig vara, som å fastigheten frambringas eller

finnes tillgänglig eller vid anläggningen tillverkas, gälle vad i 7 § stadgas.

3 mom. Tages genom förfogande, som i denna § avses, växande

skog i anspråk, bör ej utan tvingande skäl avverkning av kronan bedrivas

eller innehavaren åläggas i större omfattning än med god skogshushållning

är förenligt.

6 §•

Förordnande, varom i 2, 3, 4 eller 5 § förmäles, må avse alla eller

blott vissa innehavare av egendom av angivet slag. Förordnandet vare

mot innehavaren gällande när han därav fått del; dock att förordnande,

som avser vara, vilken efter förordnandets delgivning framvinnes eller

införes, skall gälla från det varan framvunnits eller införts.

7 §•

Utan hinder av förordnande enligt 2 § 1 inom., 3 §, 4 § 1 inom.

eller 5 § 2 mom. må innehavare av vara behålla eller använda så mycket

därav, som ej uppenbarligen överstiger oundgängligt behov för honom eller

den, som av honom njuter kost eller stat. Konungen eller den därtill av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 09.

5

Konungen förordnats må dock. därest allmänhetens oundgängliga behov

av vara skall tillgodoses enligt av Konungen meddelade föreskrifter angående

hushållning med varan eller eljest synnerliga skäl därtill äro,

förbjuda innehavaren att i någon mån förfoga över varan.

Då vad i första stycket första punkten stadgas vinner tillämpning,

äger Konungen eller den därtill av Konungen förordnats bestämma, huru

mycket av varan innehavaren må behålla eller använda. Beslut, varigenom

meddelas sådan bestämmelse, må icke innefatta prövning av lagligheten

av åtgärd, som varuinnehavaren dessförinnan vidtagit.

Har beslut om förbud eller annan bestämmelse, som ovan i denna §

avses, meddelats av annan än Konungen, må innehavaren av varan sist

å tjugonde dagen från det han erhållit del av beslutet däröver anföra

besvär hos Konungen; dock lände beslutet utan hinder av anförda besvär

till efterrättelse, om ej Konungen annorlunda förordnar.

8 §•

Innehavare av vara, som skall avstås till kronan eller tagits i

beslag, vare pliktig upplägga, förvara och vårda den; och varde nödigkostnad

härför honom av kronan gottgjord.

9 §•

Skall vara jämlikt 2 eller 3 § avstås till kronan och möter ej

genom innehavarens förvållande hinder att varan tages i besittning för

kronans räkning, stånde kronan faran för att varan av våda förstöres,

försämras eller minskas.

Häves beslag, som enligt 4 § lagts å vara, eller upphör det eljest

att gälla utan att varan avstås till kronan, och har varan lidit skada

till följd av beslaget, gälde kronan ersättning för skadan.

10 §.

Då vara, som jämlikt 2 eller 3 § skall avstås till kronan eller som

enligt 5 § 2 mom. skall ställas till kronans förfogande, avlämnas eller

eljest för kronans räkning tages i besittning, vare kronan ägare av varan.

11 §•

1 mom. Anspråk på ersättning av kronan, som av denna lag föranledas,

skola med iakttagande av vad i 2 mom. av denna § sägs

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kuriijl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

prövas enligt de grunder, om vilka förmäles i gällande lag angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov; och skall angående sätt och tid för ersättningens bestämmande

och erläggande gälla vad i samma lag stadgas om likvid för fullgjord

rekvisition.

2 mom. Förordnar Konungen om avstående av vara, varde den

innehavaren enligt 2 § tillkommande ersättning för varan bestämd till

det värde, som gällde vid tiden för förordnandets meddelande, eller, om

varans avstående föregåtts av beslag, till det värde, som gällde, då förordnande

om beslaget gavs; för vara, som i 3 § avses, bestämmes ersättningen

till det värde, som gällde vid tiden för framvinnandet eller införandet.

Har vara jämlikt förordnande, som i 2 § 2 mom. sägs, undergått

beredning, skall ersättningen utgå med hänsyn till det värde, som gällde,

när beredningen fullbordats.

12 §.

Har vara, som borgenär hade såsom pant eller eljest under panträtt

i handom, avståtts till kronan, eller har borgenär, som, då vara avstods,

hade panträtt i varan utan att hava den under panträtt i handom

eller ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla varan kvar, hos den,

som det tillkommer att gälda ersättningen för varan, innan sådant skett

framställt yrkande att undfå betalning ur ersättningen, varde denna överlämnad

till överexekutor i den ort, där varan avstods; och äge beträffande

överexekutors förfarande med ersättningen bestämmelserna om fördelning

hos utmätningsman av köpeskilling för utmätningsvis såld lös

egendom motsvarande tillämpning.

13 §.

Meddelas förordnande, varom i 2, 3 eller 5 § stadgas, äger Konungen,

i den mån så prövas nödigt, föreskriva, att egendom skall avstås

eller upplåtas eller arbete utföras icke åt kronan utan åt annan, som i

förordnandet bestämmes; och skall, då sådan föreskrift meddelats, vad

ovan i denna lag stadgas om kronan i tillämpliga delar gälla beträffande

den, som sålunda sättes i kronans ställe. Fullgöres ej inom stadgad tid

honom åliggande skyldighet att gälda ersättning, som enligt denna lag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t» nåd. proposition nr 90.

7

skall utgå, vare kronan pliktig att, på ansökning av den till ersättningen

berättigade, densamma gälda.

14 §.

Det åligger en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning,

huruvida och i vilken myckenhet han innehar i 2 § avsedd vara.

Vägrar någon vid sådan förfrågan att lämna den begärda upplysningen

eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda

om sitt innehav av varan, äger Konungens befallningshavande låta verkställa

undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet,

varöver han förfogar, samt taga del av hans handelsböcker och andra

dylika handlingar.

Vad vid sådan undersökning inhämtas må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det med undersökningen avsedda

ändamål.

15 §.

Den, som med vetskap därom, att förordnande enligt 2, 3, 4 eller

5 § meddelats, olovligt förfogar över, undansticker, skadar eller • förstör

vara eller annan egendom, som förordnandet avser, eller eljest åsidosätter

vad på honom ankommer till fullgörande av förordnandet eller av

eljest enligt denna lag behörigen meddelade föreskrifter eller ock att fullgöra

honom enligt 8 § åliggande skyldighet att taga hand om sådan

vara, varde dömd till böter från och med etthundra till och med tiotusen

kronor eller till fängelse. Äro omständigheterna synnerligen förmildrande,

må böter nedsättas till tio kronor; äro de synnerligen försvårande,

må dömas till straffarbete i högst två år. Lag samma vare, om

någon vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller enligt dess

uppdrag av kronobetjänt vägrar att lämna upplysning, varom i 14 §

förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i samma

§ sägs, söker vilseleda om sitt innehav av någon i 2 § avsedd vara.

16 §.

Delaktighet i brott mot denna lag straffas efter ty i 3 kap. strafflagen

är stadgat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

17 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling . ske enligt allmänna

strafflagen.

18 §.

Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition,

som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.

19 §.

Konungen äger meddela bestämmelser om delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, och om verkställighet av förordnande, varom i

2, 3, 4 eller 5 § är stadgat, samt om användande för det avsedda ändamålet

av vad enligt denna lag tagits i anspråk, så ock i övrigt giva de

närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1918 och gäller till och med

den 30 april 1919.

Där beslag å vara eller annat förfogande över egendom, varom på

grund av äldre lag förordnats, ej upphör att gälla före den 1 april 1918,

äger Konungen före samma dag förordna, att nämnda förfogande skall

fortfarande gälla, såsom vore därom enligt denna lag förordnat; och vare

delgivning av det nya förordnandet ej erforderlig. Har sådant förordnande

givits angående beslag, varde den i 4 § 2 mom. bestämda tiden

av trettio dagar efter beslag räknad från det beslaget först blev gällande,

och skall vad i 11 § stadgas om ersättnings bestämmande till värdet vid

den tid, då förordnandet om beslag gavs, äga tillämpning i fråga om

det förordnande, som först meddelats.

Har den 30 april 1919 förordnande öm varas avstående till kronan

ännu ej blivit mot innehavaren gällande, vare förordnandet utan verkan.

Beslag enligt 4 § eller förfogande enligt 5 § gälle ej längre än till

nyss angivna tid; dock skall, där fastighet på grund av förordnande

enligt 1 mom. i sistnämnda § upplåtits för drivande av jordbruk, upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

9

läteisen gälla under den i förordnandet eller med stöd därav bestämda

tid, högst femton år. I fråga om ersättning, vartill någon enligt denna

lag är berättigad den 30 april 1919 eller för upplåtelse, som därefter

gäller, så ock beträffande ansvar för förseelse, som i 15 § avses, där

den begåtts före den 1 maj 1919, skall vad i denna lag stadgas fortfarande

äga tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll HUS. 1 sand. HO käft. (Nr 99.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Klingl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet infördians

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 8 februari 1918.

Närvarade:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Sc KOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Löfgren anförde efter gemensam beredning

med chefen för ^^försvarsdepartementet, chefen för sjöförsvarsdepartementet,

chefen för finansdepartementet och chefen för jordbruksdepartementet:
»Den

av världskriget föranledda lagstiftningen om rätt att i det

allmännas intresse förfoga över viss egendom har hittills år efter år underställts

riksdagens prövning. Nuvarande lag i ämnet upphör att gälla med

utgången av april 1918. För varje år, som förflutit sedan krigsutbrottet,

torde behovet av ifrågavarande lagstiftning hava framstått alltmer uppenbart.

Så har framför allt varit förhållandet under det senast förflutna

året. Den tilltagande knappheten av ett mycket stort antal viktiga förnödenheter

skulle för visso hava bragt vårt land i ett outhärdligt läge,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds nåd. proposition nr 09.

(lärest (let icke varit möjligt att på vidsträckta områden så ordna folkhushållningen

och den industriella verksamheten, att de otillräckliga

tillgångarna blivit fördelade efter med hänsyn till ändamål och behov

avvägda grunder. De många föreskrifter av olika slag, som härutinnan

av Eders Kungl. Maj:t meddelats, hava utfärdats i administrativ

ordning, men hava mer eller mindre omedelbart hämtat sitt

stöd från förfoganderättslagen. Det torde således få anses självklart,

att åt nämnda lag bör förlänas utsträckt giltighet. Då de vid föregående

tillfällen från Eders Kungl. Maj:ts sida framställda förslagen, att en lag

i förevarande ämne skulle antagas utan tidsbegränsning, städse mött betänkligheter

hos riksdagen och fördelarna av tidsbegränsningens bortfallande

i själva verket icke torde vara särdeles betydande, synes (let

icke finnas tillräcklig anledning att nu ifrågasätta annat, än att även

den nya lagen skall få provisorisk karaktär. Slutpunkten för lagens

giltighet torde, i överensstämmelse med vad förut ägt rum, lämpligen

kunna bestämmas till utgången av april månad nästföljande år. Det

lagförslag i ämnet, som jag nu har att för Eders Kungl. Maj:t anmäla,

skiljer sig i vissa avseenden från den gällande lagen. Bland de förändringar,

som sålunda föreslås, är särskilt en, nämligen om rätt att för

längre tid än lagens giltighetstid upplåta enligt 5 § i anspråk tagen

jordbruksfastighet, av den beskaffenhet att det skulle vara önskvärt att

få de nya bestämmelserna tillämpade redan före den tid, intill vilken

nuvarande lag varit avsedd att gälla. Med hänsyn härtill anser jag

mig böra föreslå, att, med upphävande av den äldre lagen, den nya förklaras

träda i kraft den 1 nästkommande april.

Jag anhåller nu att få i korthet redogöra för de nya eller med

gällande lag olika bestämmelser, som lagförslaget innehåller.

1 § överensstämmer med motsvarande § i den nu gällande lagen

med några jämkningar i ordalydelsen.

Första momentet av 2 § motsvarar första stycket av 2 § i den 2 £

gällande lagen. Enligt den nuvarande avfattningen av ifrågavarande bestämmelser

må för tillgodoseendet av behov av vara, som är avsedd för

något av vissa angivna ändamål, till kronans förfogande ställas vara,

som sålunda nämnts, eller som kan användas för åstadkommande, beredande,

iståndsättande, tillhandahållande eller transport av dylik vara.

Mot denna avfattning är den anmärkning att göra, att densamma synes

syfta på allenast sådan vara, genom vilken det föreliggande behovet kan

tillgodoses på i lagen angivna sätt. För tillgodoseende av befolkningens

behov av spannmål skulle således enligt ordalydelsen icke få tagas i

anspråk annan vara än antingen spannmål eller ock vara, som kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

£ 2 mom.

§ 3 mom.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

användas för »åstadkommande, beredande, iståndsättande, tillhandahållande

eller transport» av spannmål. Under vissa omständigheter kan

emellertid läget vara sådant, att det befinnes erforderligt att för ändamålet

av kronan omhändertages någon vara av helt annat slag. Därest

å ena sidan landets förråd av spannmål är så otillräckligt, att hungersnöd

hotar, men å andra sidan kreaturens antal är alltför stort i förhållande

till den myckenhet foder, som kan för dem disponeras, kan lätt nog

den situation inträffa, att det för skyddandet av spannmålen finnes angeläget

att minska kreatursstocken med större snabbhet än som kan väntas

ske genom frivillig nedslagning eller försäljning till utlandet. T sådant

fall bör staten äga befogenhet att, med hänsyn till angelägenheten av

att befolkningens spannmålsbehov i första hand tillgodoses, förordna, att

kreatur till visst antal skola till kronan avstås. I lagförslaget har fördenskull

den ifrågavarande bestämmelsen så formulerats, att vara av

vad slag som helst, genom vars omhändertagande av kronan tillgodoseendet

av något av de angivna behoven finnes främjat, skall för ändamålet

avstås till kronan, om så påfordras. Att ordet »vara» är avsett

att användas i mycket vidsträckt bemärkelse har framhållits redan vid

föregående tillfällen, då denna lagstiftning varit under behandling, och

även tillämpningen har givit uttryck däråt. T. ex. gas eller elektrisk

kraft är sålunda enligt lagens mening att anse såsom eu vara. Bland

de behov, för vilka vara kan tagas i anspråk, nämner förslaget ej liksom

gällande lag behovet av foder för kreatur. Detta behov synes nämligen

ej vara fullt likställt med de övriga särskilt angivna, som alla äro

omedelbart mänskliga behov. Då emellertid behovet av kreatursfoder

medelbart ingår under befolkningens behov av livsmedel och beklädnad,

innebär berörda uteslutning tydligen icke någon olikhet i sak.

I lagförslaget har även vidtagits den ändring, att bestämmelserna

om befogenhet för innehavare av vara, beträffande vilken förordnats

om avstående till kronan eller om beslag, att behålla eller använda någon

myckenhet av varan för husbehov, vilka bestämmelser i nuvarande lagen

återfinnas på skilda ställen, sammanförts i 7 §. En hänvisning till denna

§ har här lämnats.

Andra momentet av 2 § är lika lydande med andra stycket i nuvarande

lagens 2 §.

I tredje momentet av 2 §, vilket motsvarar tredje stycket av

2 § i nuvarande lagen, har den ändring vidtagits, att föreskriften att

Konungen skall bestämma tid, inom vilken vara skall till kronan avstås,

uteslutits. Denna föreskrift återfinnes icke i de lagar, som föregingo

den nu gällande. I förslaget till nuvarande lag fanns enligt pro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

KutHjL Majzts nåd. proposition nr 99.

13

positionen den föreskrift, att i det av Konungen meddelade expropriationsförordnandet

alltid skulle bestämmas tiden för varans avstående

till kronan. Vid förslagets behandling i riksdagen hemställdes i eu

motion, att sagda föreskrift måtte utgå. Det framhölls därvid, att såsom

förhållandena utvecklats, föreskriften torde bliva ganska hinderlig.

Erfarenheten visade, att expropriation endast sällan behövde tillgripas.

Den gängse vägen för de mera omfattande förfogandena vore

denna: 1) allmänt beslag å viss vara; 2) reglering av handeln ined varan

och förbrukningen av densamma antingen genom uppköp under hand höstatens

räkning av de beslagtagna partierna eller genom den enskilda

handelns ställande under statlig kontroll; och 3) expropriation i sådana

undantagsfall, där innehavaren vägrade att under hand sälja till staten

eller att underkasta sig statens kontrollföreskrifter. Åt vederbörande

statskommission uppdroges att i varje särskilt fall avgöra, när i regleringsföreskrifterna

angiven förutsättning för expropriation vore för handen,

och att då verkställa expropriationen. Med detta förfarande, vilket

syntes motionärerna vara det enda praktiskt framkomliga, vore emellertid

näppeligen överensstämmande, att tiden för avståendet skulle med

nödvändighet bestämmas av Konungen. Lagutskottet vitsordade, att eu

ändring i förslaget i överensstämmelse med vad i motionen hemställts

skulle underlätta lagens tillämpning. I rättssäkerhetens intresse borde

det dock enligt utskottets mening stadgas, att i Konungens förordnande

alltid skulle utsättas viss tid, inom vilken avståendet senast skulle äga

rum. I enlighet härmed vidtog utskottet den ändring i förslaget, som

sedermera vann riksdagens och Kungl. Maj:ts godkännande.

Erfarenheten under den sedan lagens tillkomst förflutna tiden torde

få anses hava ådagalagt, att den nu nämnda bestämmelsen, jämväl i

den form den enligt lagutskottets förslag erhöll, är olämplig. Då fråga

är om en allmän reglering av handeln med eller förbrukningen av viss

förnödenhet på det sätt, för vilket i berörda motion redogjorts, är

det helt enkelt icke möjligt att- i förväg bestämma tid, inom vilken avstående

till kronan skall äga rum. Förnödenheten skall avstås, då förutsättningarna

därför enligt den i ämnet utfärdade förordningen inträda;

något därutöver kan svårligen stadgas. I vissa av de ifrågavarande

förordningarna har emellertid, för åstadkommande av full överensstämmelse

med lagens föreskrift, den anordningen vidtagits, att en viss, förhållandevis

avlägsen tidpunkt angivits, inom vilken expropriation under

de i förordningen angivna förutsättningarna må företagas. I några fall

har såsom denna tidpunkt angivits dagen, då förfoganderättslagens giltighet

upphör.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

Då således tillämpningen av lagens ifrågavarande föreskrift visat sig

medföra svårigheter och då, enligt min mening, densammas bibehållande

näppeligen kan anses vara av rättssäkerhetens intresse med nödvändighet

påkallat, har jag funnit mig böra hemställa om föreskriftens uteslutande.

I förslaget till 3 § innehålles, liksom i motsvarande § i nuvarande

lag, stadgande om rätt att förordna om avstående till kronan jämväl av

vara, som, efter det förordnandet meddelats, tillverkas eller eljest framvinnes.

Bestämmelsen att i sådant förordnande skall meddelas föreskrift om

dess omfattning och tiden för dess giltighet har såsom obehövlig uteslutits.

Vidare har en utvidgning av paragrafens giltighetsområde föreslagits,

i det att rätten att förordna om avstående till kronan ansetts böra utsträckas

att avse, utom vara, som efter det förordnandet meddelats tillverkas

eller eljest framvinnes, jämväl vara, som därefter införes till

riket eller inom riket införes till viss del därav. I fråga om beslagsinstitutet

föreslogs en dylik utsträckning av statens befogenhet i den

ovanberörda motionen vid förra riksdagen. Förslaget avstyrktes av

lagutskottet, som befarade, att genom en sådan föreskrift en eljest

nyttig import skulle kunna hämmas, och vann icke riksdagens bifall.

Enligt vad jäg inhämtat har emellertid behov av dylikt stadgande visat

sig. Så har särskilt varit förhållandet vid det statliga ordnandet av

fodermedelsimporten under sistförflutna året. För att hindra, att de i

utlandet enskilt uppköpta fodermedlen skulle, sedan de inkommit hit,

planlöst fördelas bland förbrukarna, har det befunnits nödvändigt att,

efter hand som laster av fodermedel anlände till Sverige, lägga beslag å

dem och förordna om deras avstående till kronan. Någon annan utväg

att bringa lasternas tillgodogörande under statens kontroll har icke funnits,

eftersom desamma varit långt före sin hitkomst av importörerna sålda

till olika förbrukare eller mellanhänder. Det övervakande av importen,

som erfordrades för att dylika åtgärder skulle kunna i varje särskilt fall

vidtagas omedelbart efter lasternas ankomst till svensk hamn, var emellertid

förenat med svårigheter, vilka skulle i liknande fall undvikas, om på

förhand kunde förordnas angående beslag å eller avstående av inkommande

varupartier. Jag har därför ansett mig böra föreslå infogande i

lagen av ett stadgande härom. Någon anledning att befara, att stadgandets

tillämpning skulle av Kungl. Maj:t så handhavas, att nyttig

import bleve därigenom hämmad, lärer icke föreligga.

I nuvarande lagens 4 § stadgas, att det må förordnas om beslag

å vara, då fråga uppkommer att angående densamma meddela expropriationsbeslut.

Då, såsom förhållandena utvecklat sig, dylik förutsättning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition nr (JO. 15

näppeligen alltid eller ens merendels kan anses vara för handen, när

förordnande om beslag meddelas, bär i förslaget till 4 § sagda bestämmelse

utbytts mot det stadgande, att om beslag må förordnas »för ändamål, som

i 2 § angives».

I paragrafen har jämväl av skäl, som redan berörts, intagits bestämmelse,

att förordnande om beslag må meddelas även i fråga om vara,

som därefter införes till riket eller inom riket införes till viss del därav.

Slutligen företer paragrafen den skiljaktighet från nuvarande 4 §,

att, såsom redan antytts, bestämmelsen om befogenhet för vederbörande

varuinnehavare att oavsett beslaget i viss mån förfoga över varan överflyttats

till 7 §.

Bestämmelserna i den nuvarande lagens 5 § återfinnas i 5 § av förslaget.

Till 7 § har dock överflyttats stadgandet om den innehavare av

egendom, som ålagts produktion för kronans räkning, tillkommande rätt

att för visst behov tillgodogöra sig vara, som därstädes frambringas.

Hänvisningen till sistnämnda § har avfattats så, att dylik rätt skall tillkomma

innehavare av fastighet ej blott i fråga om vara, som där frambringas,

utan även beträffande vara, som eljest finnes där tillgänglig,

samt härjämte innehavare av fabrik eller annan anläggning i avseende

å vara, som där tillverkas. Samma billighetsskäl torde i alla dessa fall

tala för medgivande av berörda rätt.

Genom en jämkning i förevarande paragrafs första punkt har dess

lydelse bragts till närmare överensstämmelse med lydelsen av motsvarande

stadganden i 2 och 4 §§. Denna jämkning innebär även en utvidgning i

någon mån av bestämmelsens tillämpningsområde. Bland annat torde det

bliva tydligt — något som enligt den föregående lydelsen kunnat anses

ovisst — att upplåtelse av en bebyggd fastighet, i dess helhet eller delvis,

kan fordras för dess användande till bostäder åt hemlösa eller till

lokal åt exempelvis någon kristidsorganisation.

Med hänsyn till behovet av att förfoganderättslagens stadganden

kunna på kraftigt sätt användas i jordbruksproduktionens tjänst såsom

medel att åstadkomma vanhävdad jordbruksfastighets bringande i nöjaktig

hävd har jag haft under övervägande, huruvida stadgandena i 5 §

borde för detta syfte omarbetas. Någon ändring av dessa stadganden

har jag emellertid icke funnit för ändamålet erforderlig, men avser jag

att främja nämnda syfte genom en bestämmelse i lagförslagets slutstadganden,

till vilken jag återkommer.

De ändringar i nuvarande 6 §, som föreslås, äro dels av formell

natur och dels en omedelbar följd av ändringsförslag, för vilka jag redan

lämnat redogörelse.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

I nuvarande 2 § göres i fråga om varuinnehavares förpliktelse

att, om Konungen så förordnar, till kronan avstå varan den inskränkning,

att förpliktelsen skall gälla endast i den mån varan uppenbarligen

ej är oundgängligt behövlig för innehavaren eller den, som av honom

njuter kost eller stat. Enligt 3 § äger denna bestämmelse motsvarande

tillämpning för där avsedda fall. I 5 § är föreskriven väsentligen enahanda

begränsning i fråga om vara, som enligt Konungens förordnande för kronans

räkning frambringas å fastighet genom dess innehavare. Beträffande

vara, varå beslag lagts, är i 4 § stadgat, att varans innehavare icke må utan

medgivande av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat förfoga

över varan annorledes än till eget bruk eller till bruk för den, som av

honom njuter kost eller stat. Och slutligen finnes i 7 § den bestämmelse,

att Konungen eller den därtill av Konungen förordnats äger på särskild

framställning pröva, huru mycket innehavare av vara, i fall som i 2, 3,

4 eller 5 § sägs, må enligt där givna eller av Konungen meddelade bestämmelser

behålla eller använda av varan.

Mot de sålunda gällande bestämmelserna synes mig till en början

kunna anmärkas, att reglerna om varuinnehavares rätt att behålla eller

använda vara, beträffande vilken förordnande, som nyss är sagt, meddelats,

böra i samtliga fallen vara av samma innebörd. Såsom bestämmelserna

nu äro avfattade, kan innehavarens ifrågavarande befogenhet

synas mera vidsträckt i fråga om beslagtagen vara än beträffande

vara, om vars avstående till kronan förordnats. Enligt ordalydelsen

kunde innehavaren av den beslagtagna varan förmenas berättigad att använda

densamma även till ren lyxkonsumtion, allenast användandet inskränkes

till honom själv eller den, som av honom njuter kost eller stat.

Det riktiga är uppenbarligen, att även i fråga om beslagtagen vara innehavarens

befogenhet att förfoga över densamma begränsas till det oundgängliga

behovet. I överensstämmelse härmed har i första stycket av 7 §

införts den allmänna bestämmelse, att utan hinder av förordnanden om

egendoms tagande i anspråk eller beslag därå innehavare av vara må behålla

eller använda så mycket därav, som ej uppenbarligen överstiger oundgängligt

behov för honom eller den, som av honom njuter kost eller stat.

Med »oundgängligt behov» förstås här givetvis, liksom enligt förut gällande

lag, förbrukares husbehov men ej t. ex. en fabriks behov av råvaror.

I fråga om befogenheten för Konungen eller den därtill av Konungen

förordnats att bestämma, huru mycket innehavaren av varan sålunda

må behålla eller använda, stadgas för närvarande, att sådan prövning må

ske »på särskild framställning». Då dylik prövning kan finnas erforderlig

även utan att framställning därom gjorts, har det ansetts lämpligt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:t.i*nåd. proposition nr 99.

t

utesluta nämnda förutsättning. Vidare föreslås den utvidgning av förevarande

bestämmelse, att under vissa omständigheter innehavaren ma

kunna förbjudas att i någon mån förfoga över varan. Möjlighet att meddela

sådant förbud har visat sig vara av behovet påkallad. Om, såsom

i ganska många fall inträffat, eu person beträdes med att fara omkring

på landsbygden och uppköpa smör i uppenbar avsikt att till orimliga

pris och i strid mot meddelade regleringsföreskrifter försälja smöret i

någon större stad, där svår brist på varan råder, bör givetvis någon tvekan

ej råda om att varan i dess helhet skall avstås till det allmänna. Likaledes

kan det stundom befinnas olämpligt att, om eu person i spekulationssyfte

lyckats förskaffa sig t. ex. ett kaffelager, vid inträffande beslag

låta honom behålla eu del därav. Det är med tanke på sådana förhållanden

som det föreslås, att Konungen eller den därtill av Konungen

förordnats skall, då vara ^ges i anspråk, äga att, därest allmänhetens

oundgängliga behov av dylik vara skall tillgodoses enligt av Konungen

meddelade föreskrifter angående hushållning med varan eller eljest synnerliga

skäl därtill äro för handen, förbjuda innehavaren att i någon mån

förfoga över varan.

Bestämmelserna i nuvarande 7 § hava i övrigt lämnats i sak oförändrade.

Ej heller föreslås någon saklig ändring i 8 och 9 §§. 8 och 9 §§■

I nuvarande 10 § behandlas frågan om tidpunkten, då ägande- 70 §.

rätten till vara, som skall till kronan avstås, övergår till kronan. Där

stadgas, att om vara skall avstås jämlikt 2 eller 3 §, kronan blir varans

ägare, då tiden är inne .för dess avstående, samt att i fråga om vara,

som åstadkommits genom arbete, vartill någon enligt 5 § förpliktats, kronans

äganderätt inträder, då varan för kronans räkning tagits i besittning.

Föreskriften i det första fallet synes mig något obestämd, och jag

finner ej tillräckliga ski|] föreligga för den olikhet, som i förevarande

avseende stadgats i fråga om vara, som tages i anspråk enligt 2 eller 3 §

och enligt 5 §. Enklare och klarare synes mig vara, att jämväl i fråga

om avstående enligt 2 eller 3 § det faktiska besittningstagandet får avgöra

frågan om äganderättens övergång. I enlighet härmed föreslår jag, att åt

10 § gives det innehåll, att då vara, som jämlikt 2 eller 3 § skall avstås

till kronan eller som enligt 5 § 2 mom. skall ställas till kronans

förfogande, avlämnas eller eljest för kronans räkning tages i besittning,

kronan varder ägare av varan.

I 11 § är fråga om den ersättning av kronan, som må föranledas 11 §■

av förfoganderättslagen,''

Enligt det utlåtande nästlidet års lagutskott avgav över det förslag,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 90 hälft. (AV 99.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. MajHs nåd. propp/sition nr !>0.

som låg till grund för den nuvarande förfoganderättslagen, hade inom

utskottet yppats tvekan, huruvida den i rekvisitionslagen angivna ordningen

för ersättnings bestämmande vore den, som i allo bäst lämpade

sig för expropriationsärenden av den vidgade omfattning förevarande lagstiftning

numera avsåge. De spörsmål, som på grund av förfoganderättslagens

hänvisning till rekvisitionslagen skulle handläggas av de i

den senare omförmälda värderingsnäinnderna, syntes, enligt vad i utlåtandet

vidare anfördes, stundom kunna bl\/a av ganska invecklad natur,

och det kunde med fog ifrågasättas, huruvida nämndernas sammansättning

vore sådan att de vore lämpade för dylika uppdrag. Även jag finner det

vara obestridligt, att rekvisitionslagens bestämmelser i nämnda hänseende,

tillkomna närmast med hänsyn till krigsmaktens och därmed sammanhängande

behov, icke i allo fullt ägna sig ij|- de ändamål, varom här är

fråga. Då emellertid, enligt vad jag inhämtat, föga anledning till anmärkning

hittills förekommit mot de lokala enligt rekvisitionslagen förordnade

värderingsmyndigheterna och då vidare området för dessas

verksamhet är genom riksvärderingsnämndens förefintlighet och arbete förhållandevis

ganska begränsat, lära tillräckliga skäl ej föreligga att

ifrågasätta omläggning av det lokala systemet för värderingsarbetets

förrättande. Däremot har, på sätt chefen för lantförsvarsdepartementet

kommer att närmare omförmäla, förslag uppgjorts till en ändring i rekvisitionslagens

bestämmelser om riksvärderingsnämndens sammansättning.

Jämväl i fråga om tiden för ersättningens erläggande hava de bestämmelser,

som gälla på grund av hänvisningen till rekvisitionslagen,

icke visat sig fullt lämpliga. Särskilt då skögsmark enligt 5 § tagits i

anspråk för den avverkning, som omhänderhaves av bränslekommissionen,

har det befunnits olägligt, att så snart ersättningen härför bestämts, densamma

alltid måste gäldas antingen kontant eller genom en tre månader

efter utställandet till betalning förfallande afvisning. Ännu vid sistnämnda

tid står skogen ofta fortfarande på rot, och någon betalning för

det bränsle, som efter avverkningen skall tillhandahållas förbrukare, har

icke influtit. Med hänsyn till dessa och liknande förhållanden synes

det önskvärt, att den tid, för vilken dylik anvisning kan utställas, utsträckes

till nio månader. Förslag om den härför erforderliga ändringen

i rekvisition slagen kommer likaledes att framställas av chefen för lantförsvarsdepartementet.

De grunder, jämlikt vilka ersättning skall bestämmas enligt förfoganderättslagen,

vila på den i rekvisitionslagen fastslagna regeln,

att ersättningen skall utgå efter fulla värdet. Visserligen synes i

fråga om vara, varå maximipris är satt, svårligen annan mening kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

K mull. M(ij:tx\iätl. proposition nr Ui>.

1!»

med

fog

göras gällande än

utgöra högsta

gränsen för

eller

att detta pris måste anses

varans värde. Under den tid, då varan icke må utbjudas

försäljas till högre pris än maximipriset, vore det för visso, prak
-

för genomförande

mycket betydande

nämnden medföra

otvivelaktigt bliva,

tiskt taget, orimligt att påstå att varan, då den skall avstås, äger högre

värde än som motsvarar nämnda pris. Enligt vad jag inhämtat har ock

riksvärderingsnämnden hittills alltid låtit den regel vara ledande för sitt

arbete, att gällande maximipris icke må vare sig vid uppgörande av taxor

eller eljest av nämnden överskridas, ehuru vid vissa tillfällen yrkanden

i motsatt riktning framställts. ^ Givet är, att därest nämnden, som beträffande

sin prissättning är, formellt sett, oberoende av gällande maximipris,

skulle vid något tillfälle överskrida detta pris, därmed skulle inträda eu

situation av synnerligen betänklig beskaffenhet. Särskilt om divergensen

avsåge en vara av stor betydelse, exempelvis spannmål, varav staten

av nödvändig förbrukningsreglering måste uppköpa

partier, skulle ett dylikt förfarande av värderingsvådliga

konsekvenser. Den närmaste följden måste

att Kungl. Maj:t bleve nödsakad att ofördröjligen höja

maximipriset till överensstämmelse med värderingsnäinndens taxa. Att

härav skulle uppstå fullkomligt opåräknade följder för statens finanser,

är uppenbart. Oavsett detta, är det emellertid tydligt, att det i nuvarande

tidsläge, då på staten ställas så oerhörda krav i fråga om ordnandet

av produktionen, fördelningen och förbrukningen av de för befolkningen

erforderliga förnödenheterna, är oundgängligen nödvändigt, att

statens ledande ställning i fråga om prispolitiken är tryggad. I annat

fall skulle för visso staten icke vara i stånd att fullgöra sina ifrågavarande

uppgifter. Och det bör jämväl betänkas, att Kungl. Maj:t dock måste

anses äga andra förutsättningar än vederbörande värderingsnämnd att

överblicka samtliga de problem, vilka av prissättningarna beröras, och-att

inordna dem i ett enhetligt system. Sålunda är vid uppgörandet av

prisbestämmelser för exempelvis spannmålen och fodermedlen att taga

hänsyn ej endast till kostnaderna för producerandet av de särskilda varuslagen

utan ock till statens intresse av att uppmuntra viss produktion i

större mån än annan. Eu oriktigt avvägd proportion mellan prisen å

de olika alstren kan lätteligen medföra svåra följder i fråga om den

framtida produktionen. Och ävenledes kan vid fastställandet av maximipris

hänsyn böra tagas till omständigheter, som allenast för Kung].

Maj:t äro kända. Det kan sålunda vara Kungl. Maj:ts avsikt att minska

kostnaderna för exempelvis produktion av ladugårdsprodukter genom att

på det allmännas bekostnad 1“~ 1

kombinationer kunna tänkas.

reglera kraftfoderprisen.

Många

dylika

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

12, 13 och

U §§.

15 §.

16 §■

17 §.

18 och 19 §§

Slutstadgan
clena.

r

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

<

Av här antydda skäl torde böra stadgas, att därest för vara gäller

på grund av lag fastställt pris, som vid frivillig försäljning ej må

överstigas, vid bestämmande av ersättning för samma vara, då den tagits

i anspråk för det allmännas räkning, fulla värdet icke må upptagas högre

än som motsvarar nämnda pris. Även stadgandet om en dylik inskränkning

i värderingsnämndernas bestämmanderätt synes, ehuru det har sin

största betydelse inom förfoganderättslagens tillämpningsområde, böra äga

giltighet jämväl vid värdering, som föran^sdes av rekvisitionslagens tilllämpning.

Berörda stadgande torde därför lämpligen få sin plats i sistnämnda

lag. Av förfoganderättslagens hänvisning till densamma följer

därefter, att stadgandet ävenledes gäller vid värdering av varor, som tagits

i anspråk enligt förfoganderättslagen. Att föreslå stadgandets införande

i rekvisitionslagen ankommer på chefen för^.mtförsvar,sdepartementet.

1 12, 13 och 14 §§ föreslår jag icke någon annan saklig ändring

än att i 13 § hänvisas till hela 2 §.

Ej heller i 15 § har jag att föreslå annat än smärre jämkningar.

En sänkning av straffminimum har vidtagits. Sista stycket har av redaktionella

skäl flyttats till en särskild §, betecknad såsom 17 §.

Då det visat sig vara av behovet påkallat, att allmänna strafflagens

bestämmelser om delaktighet erhålla tillämpning jämväl i fråga om

brott mot förevarande lag, har jag intagit ett uttryckligt stadgande därom

såsom 16 §. Jag vill påpeka, att sålunda exempelvis med tillämpning av

reglerna om straff för anstiftan av brott en person, vilken såsom köpare

av beslagtagen vara förmått säljaren att rubbst beslaget, kan för sitt förfarande

härutinnan drabbas av straff.

Innehållet i förslagets 17 § har jag nyss omnämnt.

De föreslagna 18 och 19 §§ motsvara den nuvarande lagens 16

och 17 §§.

Även förslagets slutstadganden överenstämma till innehållet i huvudsak

med motsvarande bestämmelser i gällande lag. Sålunda förklaras

Kungl. Maj:t berättigad att före den nya lagens ikraftträdande besluta

förlängning av tidigare förordnanden om beslag eller annat förfogande.

Sådana beslut äro för sin giltighet oberoende av delgivning. År det

däremot fråga om att utvidga ett äldre förordnandes omfattning, exempelvis

genom tillämpning av den föreslagna bestämmelsen om löpande

beslags giltighet i avseende å varor, som införas, kan förordnande om

utvidgningen ej meddelas, innan den nya lagen trätt i kraft, och delgivning

av förordnandet måste äga rum.

Från regeln, att förordnanden, som Kungl. Maj:t meddelar på grund av

den nya lagen, icke skola gälla längre än lagen själv, göres ett undantag av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr dit.

ganska stor betydelse. Enligt 5 och 13 §§ i förslaget liksom enligt samma §§

i nuvarande lag äger Kungl. Maj:t, med ändamål att tillgodose den

för befolkningens behov erforderliga jordbruksproduktionen, föi ordna,

att vanhävdad jordbruksegendom skall upplåtas åt kronan eller åt annan.

Sådan tillämpning av den äldre lagens bestämmelser bär oek

förekommit. Under sistlidna år erinrades Kungl. Maj:ts befall ningshavande

i cirkulärskrivelse av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

om angelägenheten av att kraftiga åtgärder vidtoges för avhjälpande

av vanhävd, där sådan förekomme, i sammanhang varmed påvisades,

hurusom, därest frivilliga åtgärder för ändamålet utebleve, förfoganderättslagen

erbjöde ett rättsmedel, som i sista hand borde användas.

Befallningshavandenas åtgöranden i anledning härav hade, enligt vad

mig meddelats, till omedelbar följd, att i ett betydande antal^ fall,

där vanhävd förelåg, vederbörande innehavare av egendomen förmåddes

antingen avgiva förbindelse att för framtiden nöjaktigt fullgöra sin odlingsplikt

eller ock utarrendera sin egendom till annan person, som bättre

var i stånd att handhava skötseln av densamma. 1 åtskilliga fall visade

sig emellertid omöjligt att sålunda ordna saken under hand, och i

dessa fall påkallade befallningshavandena förfoganderättslagens tillämpning.

I anledning härav meddelade Eders Kung]. Maj:t under fjolåret

ett antal förordnanden om upplåtelse av fast egendom jämlikt 5

och 13 §§. Här framträdde emellertid den betydande olägenhet, att

eftersom nuvarande lagen icke äger giltighet längre än till den 1 maj

1918, upplåtelserna måste begränsas till denna tid, ett förhållande,

som givetvis varit ägnat att i hög grad förringa gagnet av den vid

tagna åtgärden. Ett helt annat och bättre resultat av de gjorda bemödandena

skulle tvivelsutan kunnat ernås, därest möjlighet funnits att

förordna om egendoms upplåtande för en längre tidsperiod. För att i

detta avseende göra den nya lagens tillämpning mera verksam torde höra

stadgas, att oberoende av tiden för lagens giltighet förordnande, på grund

av vilket enligt 5 § 1 mom. fastighet upplåtits för drivande av jordbruk,

skall gälla under den i förordnandet eller med stöd därav bestämda

tid, högst femton år.

Genom en dylik bestämmelse, vars införande förordats av produktionskommittén

i ett den 14 januari innevarande år avgivet utlåtande,

synes ett användbart medel vara givet för vinnande av målet att undei

nuvarande svåra tid åstadkomma nöjaktig odling av jord, vars inne

havare själv är ur stånd eller ovillig därtill. Jag vill emellertid betona,

att förslaget ingalunda avser att innebära en rationell lösning av vanhävdsproblemet.

En definitiv sådan lösning — vare sig den skall åstad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2-2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

kominas medelst utbyggnad av den norrländska vanhävdslagstiftningen

eller annorledes — förutsätter ytterligare utredning, som ännu icke kunnat

medhinnas men vartill förberedande åtgärder vidtagits.»

Föredragande departementschefen uppläste härefter det anmälda

lagförslaget, som var av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

och hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i

§ 87 regeringsformen angivna ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

''hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

C. G. Bruno.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kuutjl. XlajUs nåd. proposition nr 00.

23

Förslag

till

Lag

om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden.

Med upphävande av lagen den 27 april 1917 om förfogande över

viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden förordnas

som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, på sätt

i denna lag stadgas, påfordra, att egendom avstås eller eljest ställes till

förfogande för ändamål, varom nedan sägs.

2 §.

1 mom. Finnes erforderligt, att kronan förfogar över viss vara,

för att inom riket eller del därav eller å särskild ort något för befolkningen

viktigt behov, såsom av livsmedel, beklädnad, uppvärmning eller

belysning, må varda tillgodosett eller för tillgodoseende av något statens,

kommuns eller allmän inrättnings behov eller för annat ändamål av betydelse

för det allmänna, äger Konungen förordna, att varan skall mot

ersättning avstås till kronan, i den mån densamma icke må av innehavaren

behållas enligt vad i 7 § stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

2 mom. Är vara, som på grund av meddelat förordnande skall

avstås till kronan, ej i så berett skick som erfordras för varans använ

dande till det därmed avsedda ändamålet, vare innehavaren, enligt vad

Konungen förordnar, pliktig att innan varan avstås eller därefter låta den

undergå nödig beredning, i den mån denna enligt gängse förfarande med

varan och ortens sed skulle hava verkställts av innehavaren, om varan

ej tagits i anspråk för kronans räkning.

3 mom. Vara, som avstås till kronan, skall av innehavaren avlämnas

inom tid och å ort inom länet, som av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigat föreskrivas; och vare innehavaren berättigad

att, om varan skall avlämnas å annan ort än den, där varan finnes, åtnjuta

ersättning av kronan för varans forsling till orten för avlämnandet.

3 §.

Förordnande enligt 2 § må avse jämväl vara, som efter förordnandets

meddelande tillverkas eller eljest framvinnes eller ock införes till

riket eller inom riket införes till viss del därav.

4 §•

1 mom. För ändamål, som i 2 § angives, äger Konungen förordna

om beslag å där avsedd vara; och må sådant förordnande meddelas

även beträffande vara, som därefter framvinnes eller införes.

Då beslag lagts å vara, må innehavare av varan icke förfoga däröver

i vidare mån än i 7 § stadgas.

2 mom. Har ej inom trettio dagar från det beslag blev gällande

innehavaren förpliktats avstå varan till kronan, och ingiver han

till Konungens befallningshavande en till Konungen ställd ansökning om

beslagets hävande, skall beslaget upphöra att gälla, där ej sådant förpliktande

sker inom lika tid från utgången av nyssnämnda trettio dagar

eller från det ansökningen därefter ingavs.

5 §•

1 mom. Där det för ändamål, som i 2 § avses, prövas nödigt, att

kronan förfogar över fastighet, byggnad eller annan anläggning eller järnväg,

fartyg eller annat transportmedel utan att samma egendom avstås

till kronan, vare ägare eller innehavare av egendomen pliktig att, i den

mån Konungen så förordnar, mot ersättning ej mindre till kronan upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

ku(/l. May.ts nåd. proposition nr IW. 25

låta egendomen eller del därav med tillhörande inredning eller utrustning

än även tåla eller vidtaga erforderlig ändring eller förflyttning av

inredning eller utrustning, som nu iir nämnd. Vad sålunda är stadgat

gälle ock om byggnad, som erfordras till bostad åt driftspersonal, samt

om mark eller byggnad för upplag.

2 mom. Erfordras för ändamål, som nu är sagt,

att från fastighet tillhandahålles vara, som där frambringas eller

finnes tillgänglig,

eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas, beredes eller

iståndsättes viss vara,

eller att med järnväg, fartyg eller annat transportmedel verkställes

forsling av viss vara eller av arbetare eller driftspersonal, som för varas

framställning eller tillhandahållande erfordras,

utan att kronan i övrigt förfogar över egendomen,

vare ägare eller innehavare av sådan egendom pliktig att, efter ty

Konungen förordnar, mot ersättning vidtaga de åtgärder, som för varans

frambringande, beredande, tillverkning, iståndsättande eller tillhandahållande

erfordras, eller verkställa forsling, som nyss är sagd.

Om rätt för innehavare av fastighet eller av fabrik eller annan

anläggning att tillgodogöra sig vara, som å fastigheten frambringas eller

finnes tillgänglig eller vid anläggningen tillverkas, gälle vad i 7 § stadgas.

3 mom. Tages genom förfogande, som i denna § avses, växande

skog i anspråk, bör ej utan tvingande skäl avverkning av kronan bedrivas

eller innehavaren åläggas i större omfattning än med god skogshushållning

är förenligt.

6 §.

Förordnande, varom i 2, 3, 4 eller 5 § förmäles, må avse alla eller

blott vissa innehavare av egendom av angivet slag. Förordnandet vare

mot innehavaren gällande när han därav fått del; dock att förordnande,

som avser vara, vilken efter förordnandets delgivning framvinnes eller

införes, skall gälla från det varan framvunnits eller införts.

7 §•

Utan hinder av förordnande enligt 2 § 1 mom., 3 §, 4 § 1 mom.

eller 5 § 2 mom. må innehavare av vara behålla eller använda så mycket

därav, som ej uppenbarligen överstiger oundgängligt behov för honom eller

den, som av honom njuter kost eller stat. Konungen eller den därtill av

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 90 höft. (Nr 99.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts nåd. proposition nr .9.).

Konungen förordnats må dock, därest allmänhetens oundgängliga behov

av vara skall tillgodoses enligt av Konungen meddelade föreskrifter angående

hushållning med varan eller eljest synnerliga skäl därtill äro,

förbjuda innehavaren att i någon mån förfoga över varan.

Då vad i första stycket första punkten stadgas vinner tillämpning,

äger Konungen eller den därtill av Konungen förordnats bestämma, huru

mycket av varan innehavaren må behålla eller använda. Beslut, varigenom

meddelas sådan bestämmelse, må icke innefatta prövning av

lagligheten av åtgärd, som varuinnehavaren dessförinnan vidtagit.

Har beslut om förbud eller annan bestämmelse, som ovan i denna §

avses, meddelats av annan än Konungen, må innehavaren av varan sist

å tjugonde dagen från det han erhållit, del av beslutet däröver anföra

besvär hos Konungen; dock lände beslutet utan hinder av anförda besvär

till efterrättelse, om ej Konungen annorlunda förordnar.

» §•

Innehavare av vara, som skall avstås till kronan eller tagits i

beslag, vare pliktig upplägga, förvara och vårda den; och varde nödig

kostnad härför honom av kronan gottgjord.

9 §•

Skall vara jämlikt 2 eller 3 § avstås till kronan och möter ej genom

innehavarens förvållande hinder att varan tages i besittning för kronans

räkning, stånde kronan faran för att varan av våda förstöres, försämras

eller minskas.

Häves beslag, som enligt 4 § lagts å vara, eller upphör det eljest

att gälla utan att varan avstås till kronan, och har varan lidit skada

till följd av beslaget, gälde kronan ersättning för skadan.

10 §.

Då vara, som jämlikt 2 eller 3 § skall avstås till kronan eller som

enligt 5 § 2 mom. skall ställas till kronans förfogande, avlämnas eller

eljest för kronans räkning tages i besittning, vare kronan ägare av varan.

11 §•

1 mom. Anspråk på ersättning av kronan, som av denna lag föranledas,

skola med iakttagande av vad i 2 mom. av denna § sägs

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr UV.

27

prövas enligt de grunder, om vilka förmäles i gällande lag angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov; och skall angående sätt och tid för ersättningens bestämmande

och erläggande gälla vad i samma lag stadgas om likvid för fullgjord

rekvisition.

2 mom. Förordnar Konungen om avstående av vara, varde den

innehavaren enligt 2 § tillkommande ersättning för varan bestämd till

det värde, som gällde vid tiden för förordnandets meddelande, eller, om

varans avstående föregåtts av beslag, till det värde, som gällde, då förordnande

om beslaget gavs; för vara, som i 3 § avses, bestämmes ersättningen

till det värde, som gällde vid tiden för framvinnandet eller införandet.

Har vara jämlikt förordnande, som i 2 § 2 mom. sägs, undergått

beredning, skall ersättningen utgå med hänsyn till det värde, som gällde,

när beredningen fullbordats.

12 §.

Har vara, som borgenär hade såsom pant eller eljest under panträtt

i handom, avståtts till kronan, eller har borgenär, som,''då vara avstods,

hade panträtt i varan utan att hava den under panträtt i handom

eller ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla varan kvar, hos den,

som det tillkommer att gälda ersättningen för varan, innan sådant skett

framställt yrkande att undfå betalning ur ersättningen, varde denna överlämnad

till överexekutor i den ort, där varan avstods; och äge beträffande

överexekutors förfarande med ersättningen bestämmelserna om fördelning

hos utmätningsman av köpeskilling för utmätningsvis såld lös

egendom motsvarande tillämpning.

13 §.

Meddelas förordnande, varom i 2, 3 eller 5 § stadgas, äger Konungen,

i den män så prövas nödigt, föreskriva, att egendom skall avstås

eller upplåtas eller arbete utföras icke åt kronan utan åt annan, som i

förordnandet bestämmes; och skall, då sådan föreskrift meddelats, vad

ovan i denna lag stadgas om kronan i tillämpliga delar gälla beträffande

den, som sålunda sättes i kronans ställe. Fullgöres ej inom stadgad tid

honom åliggande skyldighet att gälda ersättning, som enligt, denna lag

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

skall utgå, vare kronan pliktig att, på ansökning av den till ersättningen

berättigade, densamma gälda.

14 §.

Det åligger en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning,

huruvida och i vilken myckenhet han innehar i 2 § avsedd vara.

Vägrar någon vid sådan förfrågan att lämna den begärda upplysningen

eller finnes anledning misstänka, att han söker vilseleda om sitt

innehav av varan, äger Konungens befallningshavande låta verkställa

undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, varöver

han förfogar, samt taga del av hans handelsböcker och andra dylika

handlingar.

Vad vid sådan undersökning inhämtas må ej yppas-i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det med undersökningen avsedda ändamål.

15 §.

Den, som med vetskap därom, att förordnande enligt 2, 3, 4 eller

5 § meddelats, olovligt förfogar över, undansticker, skadar eller förstör

vara eller annan egendom, som förordnandet avser, eller eljest åsidosätter

vad på honom ankommer till fullgörande av förordnandet eller av

eljest enligt denna lag behörigen meddelade föreskrifter eller ock att fullgöra

honom enligt 8 § åliggande skyldighet att taga hand om sådan

vara, varde dömd till böter från och med etthundra till och med tiotusen

kronor eller till fängelse. Äro omständigheterna synnerligen förmildrande,

må böter nedsättas till tio kronor; äro de synnerligen försvårande,

må dömas till straffarbete i högst två år. Lag samma vare, om

någon vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller enligt dess

uppdrag av kronobetjänt vägrar att lämna upplysning, varom i 14 §

förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i samma

§ sägs, söker vilseleda om sitt innehav av någon i 2 § avsedd vara.

16 §.

Delaktighet i brott mot denna lag straffas efter tv i 3 kap. strafflagen

är stadgat.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kutig!. Maj-.t» nåd. proposition nr it!!.

17 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna

strafflagen.

18 §.

Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition,

som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.

19 §•

Konungen äger meddela bestämmelser om delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, och om verkställighet av förordnande, varom i

2, 3, 4 eller 5 § är stadgat, samt om användande för det avsedda ändamålet

av vad enligt, denna lag tagits i anspråk, så ock i övrigt giva de

närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1918 och gäller till och med

den 30 april 1919.

Där beslag å vara eller annat förfogande över egendom, varom på

grund av äldre lag förordnats, ej upphör att gälla före den 1 april 1918,

äger Konungen före samma dag förordna, att nämnda förfogande skall

fortfarande gälla, såsom vore därom enligt denna lag förordnat; och vare

delgivning av det nya förordnandet ej erforderlig. Har sådant förordnande

givits angående beslag, varde den i 4 § 2 mom. bestämda tiden

av trettio dagar efter beslag räknad frän det beslaget först blev gällande,

och skall vad i 11 § stadgas om ersättnings bestämmande till värdet vid

den tid, då förordnandet om beslag gavs, äga tillämpning i fråga om

det förordnande, som först meddelats.

Har den 30 april 1919 förordnande om varas avstående till kronan

ännu ej blivit mot innehavaren gällande, vare förordnandet utan verkan.

Beslag enligt 4 § eller förfogande enligt 5 § gälle ej längre än till

nyss angivna tid; dock skall, där fastighet på grund av förordnande

enligt 1 mom. i sistnämnda § upplåtits för drivande av jordbruk, upplåtelsen

gälla under den i förordnandet eller med stöd därav bestämda

tid, högst femton år. I fråga om ersättning, vartill någon enligt denna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

lag är berättigad den 30 april 1919 eller för upplåtelse, som därefter

gäller, så ock beträffande ansvar för förseelse, som i 15 § avses, där

den begåtts före den 1 maj 1919, skall vad i denna lag stadgas fortfarande

äga tilllämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

;u

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 februari

1918.

Närvarande:

Justitieråd en (tull,strand,

von Setii,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

8 februari 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av f. d. regeringsrådet Herman Falk.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 99.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Löfgren anmälde lagrådets den 20

innevarande februari avgivna utlåtande över det den 8 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag om förfogande över viss egendom

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden; och hemställde

departementschefen, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte, med en förtydligande jämkning i 14 §, jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

G. G. Bruno.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

180586

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:149 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranle s. 1 i texten
  2. LU 1918:36 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhålland s. 1 i texten