Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst m. m

1919-02-18 · 222 sidor, varav 203 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 203 av 222 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:225, Med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstillägg och

dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst m. m.;

given Stockholms slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

1) att godkänna bilagda förslag till kungörelse med allmänna grunder

för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens

tjänst;

2) att i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år 1919

dels medgiva, att till befattningshavare vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner, postsparbanken,

flottans pensionskassa samt folkskollärarnas pensionsinrättning

dyrtidstillägg och dyrtidshjälp må utgå av de medel, av vilka

verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas;

dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp

åt befattningshavare vid nedannämnda verk och institutioner å

tilläggsstat för år 1919 anvisa

under sjätte huvudtiteln:

för försäkringsinspektionen ett reservationsanslag å kronor 34,900,

att av bidrag till försäkringsinspektionen direkt Utgå;

för statens biografbyrå ett reservationsanslag å...... kronor 16,900,

att av avgifter för granskning av biografbilder direkt utgå;

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition Nr 225.

under sjunde huvudtiteln:

anslag ä

för mynt- och justeringsverket ett reservations
>

& .................................................................................... kronor 62,200,

att av inkomst av myntning och justering direkt utgå;

för patent- och registreringsverket ett reservationsanslag

å ....................................................................................... kronor 313,200,

att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel

direkt utgå; samt

för bankinspektionen ett reservationsanslag å ...... kronor 22,900,

att av bidrag till bankinspektionen direkt utgå;

dels ock till bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp

åt befattningshavare vid verk och institutioner, som icke kär

ovan särskilt angivits, å tiiläggsstat för år 1919 såsom förslagsanslag

anvisa

under

andra huvudtiteln ...........

............ kronor

3,595,000

tredje » ............

........ »

528,000

»

fjärde » ............

............ »

28,400,000

»

femte » ............

............ »

18,695,000

))

sjätte » ............

............ »

10,250,000

»

sjunde » ...........

............ »

11,250,000

åttonde » ............

............ »

11,770,000

nionde » ............

............ »

2,582,000

samt

3) att i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år 1920

dels till bestridande av kostnaderna för dylika förmåner åt statens

befattningshavare och pensionärer m. fl. vid sidan av huvudtitlarna

såsom avsättning å 1920 års riksstat anvisa ett förslaganslag,

högst ............................................................. kronor 116,000,000,

dels ock förklara, att under år 1920 tillsvidare och intill dess

definitivt, beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna

för dyrtidstillägg och dyrtid sb julp åt befattningshavare i statens

tjänst skola bestridas, härför erforderliga belopp skola ut<iå

beträffande befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner, postsparbanken,

flottans pensionskassa, folkskollärarnas pensionsinrättning, försäkringsinspektionen,

statens biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patent- och

registreringsverket samt bankinspektionen av de medel, av vilka verkets

eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majds proposition Nr 225.

beträffande befattningshavare vid övriga verk och institutioner

av de medi 1, vilka för beredande av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp

under år 1920 kunna varda å riksstaten för sagda år särskilt avsatta.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Förslag

till

kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare

i statens tjänst.

§ I
Mom.

1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit

av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av

riksdagen prövade grunder, äga, där ej i samband med reglering av

avlöningsförmånerna annorlunda må varda bestämt, med nedan i denna

författning angivna begränsningar och undantag uppbära dyrtidstillägg

å följande i avlöningen ingående slag av kontanta förmåner, nämligen:

lön och lönetillägg;

tjänstgöringspenningar;

ortstillägg, dyrorts ti Hägg och kallortstillägg;

arvode;

ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;

ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;

inkvarterings- och servisbidrag;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt

portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre

per dag;

krigslö n;

docentstipendium vid statens högskolor;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlöningstillägg;

tillfällig löneförbättring;

til 1 fäl ligt lönetillägg;

härad skrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag; samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.

uppbördspro vision vid telegrafverket, beräknad efter den för nästföregående

år utgående provisioneu, dock högst å så stort belopp, som

svarar mot de tjänstgöringspenningar, vederbörande tjänsteman skolat

uppbära, om han i enlighet med härför i gällande avlöningsreglemente

givna bestämmelser hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen

i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt

lägst å stadgat minimibelopp av uppbördspro vision.

Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. I omförmäles,

i och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning

eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning

dyrtidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med

hänsyn särskilt till efter ingången av augusti månad 1914 till följd av

stegringen i levnadskostnaderna beviljad förhöjning av ersättningen,

prövar sådant av omständigheterna påkallat.

§ 2.

Dyrtidstillägget utgår, i enlighet med vad i § 3 närmare stadgas,

i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl. Maj:t fastställes.

Grundtalet bestämmes sålunda, att sedan, med ledning av genom

socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar rörande den efter ingången

av augusti månad 1914 inträdda ökningen i levnadskostnader,

av Kungl. Maj:t fastställts det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen,

nämnda tal minskas med en femtedel därav, varefter

1 förekommande fall det då erhållna talet jämnas, därest det med högst

2 Va understiger närmast högre 5-tal, till sagda 5-tal men eljest till

närmast lägre 5-tal.

Allt efter som .inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna

läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t, med ledning

av de av socialstyrelsen senast verkställda beräkningar rörande ökningen

i levnadskostnader, nytt grundtal att äga tillämpning från och med det

kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till det kvartal,

under vilket Kungl. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd förändring

fastställa annat grundtal.

Närmare föreskrifter angående de beräkningar rörande ökningen av

levnadskostnader, som skola av socialstyrelsen verkställas, meddelas av

Kungl. Maj:t.

§Q

o.

Dyrtidstillägget utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga

100 kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Överstiga avlöningsförmånerna 100 kronor för månad, utgår dyrtidstillägg

för den del därav, som utgör 100 kronor för månad, på sätt

nyss sagts samt för den del, som överstiger 1<)0 kronor men icke 600

kronor iör månad, efter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar

av grundtalet. A del, som överstiger 600 kronor för månad, utgår icke

dyrtidstillägg.

§ 4.

Dyrtidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av

statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra

medel, beräknas dyrtidstilläjg endast å den del därav, som utgår av

statsmedel; dock att dels dyrtidstillägg åt befattningshavare vid universiteten,

de allmänna läroverken och navigationsskolorna beräknas å

hela det belopp, vartill i § 1 angivna slags avlöningsförmåner författningsenligt

uppgå, utan avseende därå att till bestridande av nämnda

läroanstalters utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel, dels

ock till förste notarie i domsaga, vikarie för förste notarie och den,

som förordnats att förvalta häradshövdingämbete, dyrtidstillägg bestrides

av statsmedel även å den del av utgående arvode, som goitgöres statsverket

genom avdrag å häradshövdingens avlöningsmedel.

Om häradshövdings avlöningsförmåner av de i § 1 mom. 1 angivna

slag icke uppgå till det belopp, vara dyrtidstillägg högst må

beräkuas, likställes med avseende å dyrtidstillägg så stor del av hans

övriga inkomster i tjänsten, som motsvarar skillnaden, med berörda slags

avlöningsförmåner, och äger han att jämväl därå uppbära dyrtidstilläp-gav

statsmedel.

Dyrtidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-

och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet

åtnjuta dock icke dyrtidstillägg å hyresersättuing.

§ 5.

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller

för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig

tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det dj^rtidstillägg,

som eljest skolat tillkomma honom. För den, som har tjänstledighet

av annan anledning, minskas dyrt!»Istillägget i samma proportion

som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna avlöningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

. Kungl. Maj:ts proposition Nr 225. 7

och den avlöning, som skolat utgå, därest befattningshavaren icke åtnjutit

dylik ledighet.

§ 6-

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran

bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas dyrtid stillägg under iakttagande i

tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.

* § 7.

Till innehavare av * sådan befattning i statens tjänst, för vilken

avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av

Kungl. Magt och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,

skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna dynidstillägg,

därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt till

efter ingången av augusti månad 1914 till följd av ökningen i levnadskostnader

beviljad avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna

påkallat, därvid de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande

tillämpning med iakttagande tillika, att till sådana icke ordinarie

befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade

gratifikationer eller flitpenningar, dyrtid stil lägg må utgå med högst

hälften av vad dyrtidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda

bestämmelser skolat utgöra.

§ 8.

Dyrtidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om han

vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid samma tidpunkt

anställd hos befattningshavare, som var änkling, änka eller frånskild

och underhöll barn under 15 års ålder, och dels för barn under

15 års ålder, vilka befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll, utgår,

med här nedan angivna undantag och förbehåll,

till befattningshavare i statens tjänst, som vid årets ingång innehade

ordinarie anställning, samt

till sådana i statens tjänst anställda icke-or dinar ie befattningshavare,

arméns och marinens manskap inbegripet, som vid årets ingång innehade

anställning med en daglig arbetstid, i medeltal — oavsett ferier,

semester och därmed jämförlig ledighet — icke understigande vad som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung! Maj.ts proposition Nr 225.

för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution

är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Dyrtidshjälp för barn, vars föräldrar vid nämnda tidpunkt båda

innehade anställning som nu är sagd, utgår endast till fadern, eller, om

föräldrarna icke sammanleva, till den av dem, som har vårdnaden om

barnet. För hustru, som själv åtnjuter dyrtidstillägg såsom befattningshavare,

samt för husföreståndarinna eller barn, som själv åtnjuter dyrtidstillägg

såsom befattningshavare eller pensionär, utgår icke dyrtidshjälp.

Dyrtidshjälp får tillgodonjutas följsamma tid, för vilken rätt till

dyrtidstillägg äger rum, dock att för tid, u utför vilken befattningshavare

på grund av inkallelse till militär tjänstgöring är förhindrad uppehålla

befattningen, dyrtidshjälp utgår, även om dyrtidstillägg därunder icke

må uppbäras.

§ 9.

Dyrtidshjälpen utgår, för år räknat, så länge det i § 2 omförmälda

grundtal överstiger 125, med följande belopp, nämligen:

då det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under närmast

föregående år haft att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst-

och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar sammanräknade),

utgör

högst 1.000 kronor: med 225 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 112 kronor 50 öre för varje barn;

från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 180 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 90 kronor för varje barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 135 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 67 kronor 50 öre för varje barn; samt

från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 90 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 45 kronor för varje barn.

Befattningshavare, som under närmast föregående år enligt nämnda

förordning haft att erlägga skatt för beräknat belopp av mera än 6,000

kronor (äkta makars taxeringar sammanräknade), äger icke tillgodonjuta

dyrtidshjälp.

Nedgår grundtalet till 125 men icke till 50, skall dyrtidshjälpen

utgå

vid ett grundtal av 125 intill 100 med tre fjärdedelar,

» » » » 100 » 75 b hälften samt

» b » » 75 » 50 » en fjärdedel,

allt av ovan angivna belopp.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Alaj.ts proposition Nr 225.

Nedgår grundtalet till 50 eller därunder, skall dyrtidshjälp icke utgå.

Nytt grundtal äger tillämpning från och med det kvartal, under

vilket Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under

vilket Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.

§ 10.

För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller

arvode för två eller flera befattningar, beräknas dyrtidstillägget å de

sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som

medför högsta avlöningen eller, därest avlöningarna äro lika, vid den

befattning, till vilken han först blivit befordrad. Dyrtidshjälp utgår endast

för en av befattningarna, nämligen den, vid vilken dyrtidstillägget utbetalas.

Sammanlagda beloppet av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp enligt

denna kungörelse må icke i något fall överstiga det belopp, vartill dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst högst får uppgå.

§ 11-

Mom. 1. Från åtnjutande av såväl dyrtidstillägg som dyrtidshjälp

undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för

nya linjer, dubbelspårsauläggningar och därmed jämförliga företag; samt

2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.

Mom. 2. Avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet

medför icke rätt till dyrtidstillägg eller dyrtidshjälp enligt denna kungörelse.

§ 12.

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska

skolan i Eskilstuna må tilldelas dyrtidstillägg och dyrtidshjälp efter de

grunder, som i denna kungörelse äro fastställda; dock med iakttagande

att dyrtidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner, som

äro för vederbörande befattningshavare å stat uppförda, utan även å

den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk lönereglering eller

tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom bidrag av stat och kommun

eller från enskild donation, samt under villkor, att halva kostnaden för

dyrtidstillägg och dyrtidshjälp bestrides av vederbörande kommun.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

§ 13-

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till dyrtidstillägg och dyrtidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa

och folkskollärarnas pensionsinrättning samt indelt manskap vid

krigsmakten.

§ 14-

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande

dyrtidstillägg och dyrtidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans

rätt härutinnan till stärbhuset.

§ 15-

Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t

nödiga tabeller.

§ 16.

Dyrtidstillägget utbetalas månadsvis och dyrtidshjälpen kvartalsvis

i den ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,

enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

samt gäller till och med den 30 juni 1920; dock att enligt

de i kungörelsen meddelade bestämmelser dyrtidstillägg och dyrtidshjälp

skola utgå även för den del av år 1919, som förflutit innan kungörel-#

sens ikraftträdande, varjämte skall iakttagas, att för de två första kvartalen

av samma år det i § 2 omförmälda grundtal skall vara 135.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter

gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement

följande:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande

av fortsatta dyrtidsbidrag åt befattningshavare i statens tjänst,

Till en början ber jag därvid att få erinra om vad jag till statsrådsprotokollet

över finansärenden den 9 januari 1919 vid anmälan, av

frågorna rörande regleringen av utgifterua a tilläggsstaten till riksstaten

för samma år under rubriken: »lör flera huvudtitlar gemensam

fråga» anförde rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp åt stalens befattningshavare

och pensionärer under år 1919. Jag yttrade därvid

följande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

»Vad beträffar krigstidstillägg och krigstidshjälp för är 1919, så är frågan

härom överlämnad till utredning åt vissa sakkunniga, som jämlikt bemyndigande

den 13 september 1918 av mig för ändamålet tillkallats. Då dessa sakkunniga

ännu icke avgivit något förslag, kan för riksdagen nu icke framläggas proposition

i ämnet. För närvarande torde de för ändamålet erforderliga anslagen böra å förslaget

till tilläggsstat för år 1919 allenast beräknas. I detta avseende vill jag till

en början erinra, att 1918 års lagtima riksdag för ifrågavarande ändamål såsom

förslagsanslag, högst, avsatt 57,000,000 kronor. Detta belopp bör givetvis i första

hand tagas i anspråk för ändamålet. Också har jag vid uppgörande av förslag till

tilläggsstat för år 1919 å inkomstsidan upptagit nämnda belopp såsom i anspråk

tagen kapitaltillgång. Enligt upplysning från de sakkunniga kommer emellertid

beloppet icke att bliva tillräckligt. Allt som allt torde för ändamålet erfordras

ungefär följande belopp, nämligen:

beträffande de affärsdrivande verken ........................................... kronor 108,000,000

beträffande sådana verk som försäkringsinspektionen, statens

biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket,

bankinspektionen m. fl. ............................ » 1,000,000

samt beträffande övriga verk och inrättningar........................... » 116,000,000.

Givetvis äro dessa siffror tämligen osäkra vad beträffar fördelningen av den

totala kostnaden, 225 miljoner kronor, å olika slag av verk och inrättningar, men

i brist på säkrare uppgifter torde de få läggas till grund för den ifrågavarande

beräkningen.

Vad angår de affärsdrivande verken samt sådana verk som försäkringsinspektionen

m. fl., förutsätter jag, att eventuella dyrtidstillägg komma att av riksdagen

anvisas att utgå av vederbörande verks inkomster. Å tilläggsstaten skulle sålunda

behöva beräknas allenast det för övriga verk och inrättningar erforderliga

belopp eller 116,000,000 kronor. Närmare förslag om de på varje huvudtitel belöpande

anslagsbelopp torde vid behandlingen av de olika huvudtitlarna få framställas

av vederbörande departementschefer, därvid jag emellertid vill framhålla,

att uppdelningen huvudtitlarna emellan av totalbeloppet. 116,000,000 kronor, i ärendets

nuvarande läge måste bliva högst approximativ.»

Beträffande befattningshavarna i statens tjänst, varom nu närmast

är fråga, föreslog Kungl. Maj:t därefter i propositionen om tilläggsstat

till riksstaten för år 1919 riksdagen att, i avvaktan på proposition angående

krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1919 åt nämnda befattningshavare,

för ändamålet såsom förslagsanslag beräkna

under

andra huvudtiteln .........

......... kronor 3,700,000

»

tredje

» ..........

........ » 500,000

fjärde

.» ..........

........ » 29,800,000

»

femte

» .........

........ » 19,800,000

sjätte

» ..........

........ » 10,000,000

»

sjunde

» .........

........ » 11,300,000

»

åttonde

)) ..........

....... » 20,675,000

nionde

» .........

........ » 2,500,000.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 225.

jag anhåller vidare att få bringa i erinran vad jag vid anmälan

av de frågor, som rörde statsregleringen för år 1920, till statsrådsprotokollet

över finansärenden den 9 januari 1919 yttrade rörande krigstidstillägg

och krigstid shjälp -för år 1920 åt statens befattninghavare och

pensionärer. Efter att hava anmärkt, att det syntes mig ganska påtagligt,

att jämväl för år 1920 sådana dyrtidsbidrag måste beredas vederbörande,

anförde jag i nu ifrågavarande avseende följande:

»Däremot är jag icke nu beredd att uttala min mening om, till vilket belopp

och efter vilka närmare grunder detta tillägg för nämnda^år bör utgå. Medel

böra likväl under alla förhållanden finnas jämväl för detta år i beredskap, och i

mina beräkningar över det finansiella läget för statsverket i avseende å samma år

har jag även tagit nödvändigheten härav i betraktande. Jag förutsätter givetvis,

att, därest en sänkning av prisnivån skulle komma att äga rum, dyrtidstilläggen

för kommande år skola utgå med lägre belopp än för innevarande år. I saknad

av någon säkrare utgångspunkt har jag emellertid ansett mig böra räkna med

samma belopp för ändamålet som de, vilka nu beräknats a tilläggsstat för ar 1919.

I fråga om de affärsdri vande verken och sådana verk som försäkringsinspektionen,

statens biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket,

bankinspektionen m. fi. förutsätter jag, att eventuella dyrtidstillägg komma

att av riksdagen anvisas att utgå av verkets inkomster. För övriga verk och inrättningar

skulle erfordras ett belopp av sammanlagt omkring 116 miljoner kronor,

därvid jämväl tagits i betraktande, att dyrtidstillägg som hittills kunna komma i

fråga även åt vissa utanför den egentliga statsförvaltningen stående kategorier avpersoner.

Innan beslut fattats om avlåtande av definitiva framställningar till riksdagen

angående dyrtidstillägg för år 1919, torde jämväl det för 1920 avsedda beloppet

få på riksstaten bland utgifterna allenast beräknas som en avsättning.»

I enlighet med min därom gjorda hemställan föreslog Kungl.

Maj:t därefter i den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

riksdagen att i avbidan på den proposition om avsättning

av medel för ändamålet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till beredande

av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1920 åt vissa befattningshavare

och f. d. befattningshavare i statens tjänst samt deras

änkor och barn ävensom åt vissa utanför den egentliga statsförvaltningen

stående för år 1920 såsom förslagsanslag, högst, beräkna en avsättning

å 116,000,000 kronor.

Då jag nu går att inför Kungl. Maj:t framlägga förslag i nu

förevarande ämne, anhåller jag att till eu början få lämna en kortfattad

redogörelse för vad tidigare i liknande avseende från statens

sida åtgjorts.

Historik.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

1916 års

riksdag.

1917 års

riksdag.

1918 års

lagtima

riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Redan vid 1916 års riksdag disponerades omkring 4,000,000

kronor för att i form av understöd, benämnt krigstidshjälp, utdelas till

sådana befattningshavare, som på grund av försörjningsplikt underböllo

barn under 15 års ålder och som hade att under samma år erlägga

inkomst- och förmögenhetsskatt för högst 2,000 kronor. Krigstidshjälpen

utgick med 30—80 kronor för vart och ett av barnen till och

med det femte.

År 1917 beräknades för dyrtidstillägg ett belopp av omkring

30,000,000 kronor. -Dyrtidstillägget utgick dels under benämningen

krigstidstillägg med 15 procent av befattningshavarnas kontanta avlöningsförmåner

av vissa uppräknade slag, dock lägst med 250 och

högst med 800 kronor för år räknat, och dels under benämningen krigstidshjälp

till befattningshavare, som för år 1917 hade att erlägga inkomst-

och förmögenhetsskatt för högst 3,000 kronor, med 30—50

kronor för vart och ett av befattningshavaren underhållet minderårigt

barn till och med det femte samt med 60—100 kronor för befattningshavares

hustru. Krigstidstillägg utgick till befattningshavare allenast

med så stort belopp, att detta tillhopa med hans från en eller flera

befattningar i statens tjänst härflytande inkomster av vissa uppräknade

slag icke översteg 9,800 kronor. Ingen fick åtnjuta krigstidstillägg för

mer än en befattning. Åven i övrigt stadgades åtskilliga undantag från

den allmänna regeln om femton procents krigstidstillägg.

Det belopp, som av 1918 års lagtima riksdag beräknades för krigstidstillägg

och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst för

berörda år, utgjorde 94,000,000 kronor.

I en den 18 januari 1918 till nämnda riksdag avlåten proposition,

nr 10, hade Kungl. ÅJaj:t föreslagit riksdagen att för ifrågavarande

ändamål dels anvisa eller beräkna erforderliga medel dels godkänna

vissa allmänna grunder för krigstidstilläggs och krigstidshjälps

utgående.

Efter det riksdagen fattat beslut i frågan, därvid riksdagen gjort

vissa ändringar i och tillägg till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget,

utfärdade Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med riksdagens beslut, den

22 mars 1918 kungörelse i ämnet (Svensk författningssamling nr 138)

och fastställde därvid följande allmänna grunder för krigstidstilläggs och

krigstidshjälps utgående under nämnda år:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

15

A. Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung

och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen

prövade grunder.

§ 1-

Mom. 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit

av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av

riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 5, 13, 14, 15

och 16 augivna begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg

med en tredjedel av följande i samma avlöning ingående slag av kontanta

förmåner, nämligen:

lön och lönetillägg;

tj änstgöringspenningar;

ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;

arvode;

ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;

ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;

inkvarterings- och servisbidrag;

dagavlöuing och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt

portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre

per dag;

krigslön;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlöningstillägg;

tillfällig löneförbättring;

tillfälligt lönetillägg;

häradsskrivares förvaltningsbidrag; och

uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den för år

1917 utgående provisionen, dock högst så stort belopp, som svarar

mot de tjänstgöringspenningar vederbörande tjänsteman skolat uppbära,

om han i enlighet med härför i gällande avlöoingsreglemente givna

bestämmelser hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen

i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt lägst å

stadgat minimibelopp av uppbördsprovision.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:t$ proposition Nr 225.

Mom. 2. Å beklädnadsersättning, som icke till siffran bestämts

av Konung och riksdag och ej heller utgår efter av riksdagen prövade

grunder, må krigstidstillägg utgå med högst en tredjedel av ersättningens

belopp, om och i den mån vederbörande myndighet, som äger bestämma

ersättningens storlek, prövar sådant av omständigheterna påkallat.

Mom. 3. En var till krigstidstillägg eldigt mom. 1 berättigad

befattningshavare — krigsmän av manskaps grad utom de underofficerskorpraler

vid marinen, vilka åtnjuta inkvarteringsbidrag, undantagna —

som vid årets början innehade stadigvarande anställning

antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,

ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som

för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution

är såsom minimum i allmänhet stadgat,

eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra

grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,

äger dessutom uppbära krigstidstillägg med 365 kronor.

§ 2.

Krigstidstillägg enligt § 1 mom. 1 och 2 beräknas endast å avlöningsförmåner,

som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels

av statsmedel och dels av andra medel, beräknas samma krigstidstillägg

endast å den del därav, som utgår av statsmedel; dock att dylikt krigstidstillägg

åt befattningshavare vid universiteten, de allmänna läroverken

och navigationsskolorna beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna

slags avlöningsförmåner författningsenligt uppgå, utan avseende därå

att till betydande av nämnda läroanstalters utgifter användas jämväl

andra medel än statsmedel, varjämte enahanda krigstidstillägg även

beräknas å författningsenligt utgående inkvarterings- och servisbidrag,

som gäldas av andra medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet

åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.

§ 3.

Krigstidstillägg till sådan i § 1 mom. 3 avsedd befattningshavare,

som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller flera befattningar,

utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som medför

högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den av dessa

befattningar, till vilken han först blivit befordrad; dock att befattnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

havare, som på förordnande uppehåller annans befattning, äger uppbära

krig.-tidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad

avlöning utav de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet får

behålla.

§ 4.

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller

för sjukdom eller som åtnjuter semester, ferier eller därmed jämförlig

tjänstledighet, skall under sådan ledighet icke vidkännas något avdrag

å honom tillkommande krigstidstillägg.

Befattningshavare må icke på grund av annan tjänstledighet vid

årets början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, förlora

rätt till krigstidstillägg enligt § 1 mom. 3.

§ 5.

Oberäknat i § 1 mom. 3 avsedda, till vissa befattningshavare utgående

305 kronor, må ingen befattningshavares krigstidstillägg överstiga

4 kronor 50 öre per dag.

B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.

§ 6.

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran

bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande i

tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.

§ r ''

.Till andra befattningshavare i statens tjänst skall, med nedan i

§§ 8, 13, 14, 15 och 16 angivna begränsningar och undantag, den

myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning, lämna

krigstidstillägg, därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt

till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad

avlönings förhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat; och

utgår dylikt krigstidstillägg, under iakttagande i tillämpliga delar av de

i 1—5 meddelade bestämmelserna:

a) till befattningshavare, som vid årets början innehade stadigvarande

anställning

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester,

ferier och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som

för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution

är såsom minimum i allmänhet stadgat,

eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra

grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,

med högst de belopp, som angivas i § 1;

b) till befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta

så kallade gratifikationer eller flitpenningar, med högst en tredjedel av

dem tilldelade belopp; samt

c) till övriga befattningshavare med högst en tredjedel av deras

kontanta avlöningsförmåner utav de i § 1 angivna slag.

§ 8.

Krigstidstillägg till sådan i § 7 a) avsedd befattningshavare, som

av statens medel åtnjuter avlöning för två eller flera befattningar,

må icke utgå för mer än en av dessa, nämligen för den, som medför

högsta avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, för den av dessa

befattningar, till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,

som på förordnande uppehåller annans befattning, må kunna

tillerkännas krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning

förenad avlöning av de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet

tilläventyrs får behålla.

C. Krigst idshjälp.

§ 9.

Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om

han vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid samma

tidpunkt anställd hos befattningshavare, som var änkling och underhöll

barn under 15 års ålder, och dels för barn under 15 års ålder,

vilka befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll, utgår, med här

nedan i §§ 10, 13, 14, 15 och 16 angivna undantag och förbehåll,

till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1918

innehade sådan ordinarie anställning, som avses i § 1 mom. 3; samt

till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,

arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari

1918 innehade och omedelbart dessförinnan under minst sex månader

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

vid statsinstitution innehaft stadigvarande anställning med eu daglig

arbetstid, i medeltal — oavsett semester, ferier och därmed jämförlig

ledighet — icke understigande vad som för den ordinarie personalen

vid samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet

stadgat.

§ 10:

Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas:

l:o) befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomstoch

förmögenhetsskatt, vilken under år 1918 äger rum, har att erlägga

dylik skatt för högre belopp än 4,000 kronor, äkta makars taxeringar

sammanräknade;

2:<>) kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var gift,

såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes

man under år 1917 haft högst 600 kronor inkomst;

3:o) befattningshavare, som utan pension lämnar statstjänsten före

den dag, då kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft;

och

4:o) icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1917, oavsett

semester, ferier och därmed jämförlig ledighet, åtnjutit mer än en månads

tjänstledighet av annan orsak än sjukdom, offentligt uppdrag eller inkallelse

till militär tjänstgöring.

§ 11-

Mom. 1. Krigstidshjälpen utgår, då det beräknade belopp, för

vilket befattningshavaren under år 1918 har att erlägga skatt enligt

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars taxeringar

sammanräknade), utgör

högst 1.000 kronor: med 150 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 75 kronor för vart barn;

från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 120 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 60 kronor för vart barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 90 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 45 kronor för vart barn; samt

från 3,000 till och med 4,000 kronor: med 60 kronor lör hustru

eller husföreståndarinna och med 30 kronor för vart barn.

Mom. 2. Utöver ovan angivna krigstidshjälp äga furirer och

korpraler, en var om han vid årets början var änkling och underhöll

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

barn under 15 års ålder eller var gift, uppbära eu särskild krigstidshjälp

med 180 kronor.

Denna särskilda krigstidshjälp tillkommer dock icke befattningshavare,

som avses i § 10.

§ 12.

Befattningshavare, som avgått med pension under tiden 1 januari

31 maj 1917 och icke kommit i åtnjutande av krigstidshjälp under

år 1917, må, under förutsättning att lian under år 1918 icke har att

erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 3,000 kronor,

äkta makars taxeringar sammanräknade, uppbära, utöver vad som enligt

förestående bestämmelser må tillkomma honom, ett så stort belopp, som

under år 1917 skulle hava såsom krigstidshjälp tillfallit honom, om han

innehaft sin befattning efter den 31 maj 1917 och under det året haft

att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för samma belopp, som under

år 1918 för honom fastställts.

Gemensamma bestämmelser.

§ 13-

Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg

och krigstidshjälp under året må icke överstiga 2,007 kronor 50 öre.

§ 14.

Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp enligt

här angivna grunder undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för

nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag;

2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk; samt

3:o) befattningshavare, som — oavsett pension, pensionstillägg och

understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913

— vid årets ingång ägde åtnjuta pension eller därmed jämförligt årligt

understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd pensionsanstalt.

Avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet

medför icke någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

§ 15.

Lärare vid statens blindundervisningsanstalter, vilka under År 1918

åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt kungl. kungörelsen den 11 december

1917 (Svensk författningssamling nr 851), skola vid uppbärande av

krigstidstillägg och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda tillfälliga

löneförbättring och därå belöpande krigstidstillägg svarande avdrag.

§ 16-

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska

skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidslijälp efter

enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst; dock

med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner,

som äro för vederbörande befattningshavare å stat

uppförda, utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk

lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom

bidrag av stat och kommun eller från enskild donation, samt under

villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp

bestrides av vederbörande kommun.

§ 17-

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans

pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av

docentstipendier vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;

skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg

dem tillkommande docentstipendier anses likställda med de i § 1

uppräknade avlöningsförmånerna.

§ 18-

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande

krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår

hans rätt härutinnan till stärbhuset.

§ 19-

Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning,

som av Kung]. Maj:t bestämmes.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

årt urriktdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Den utomordentliga ytterligare stegring i levnadskostnaderna, som

inträdde efter det 1918 års lagtima riksdag fattat sitt ovanberörda

beslut och särskilt under sommaren och början av hösten samma år,

föranledde därefter Kungl. Maj:t, sedan ett flertal framställningar från

sammanslutningar av statens befattningshavare och pensionärer inkommit,

att kalla riksdagen till urtima sammanträde i Stockholm deri 30 oktober

1918 för att mottaga framställningar angående extra tillägg till de

särskilda anslag, som av 1918 års lagtima riksdag beviljats att utgå till

ifrågavarande befattningshavare och pensionärer.

I en till den urtima riksdagen den 25 oktober 1918 avlåten proposition,

nr 1, föreslog Kung], Maj:t riksdagen, dels att för beredande

av extra krigstidstillägg för tiden från och med den 1 juli till och med den

31 december 1918 åt sådana befattningshavare, som avsåges i kungörelsen

den 22 mars 1918 angående krigstidstillägg och krigstidshjälp

under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst, anvisa erforderliga

anslag m. m., dels ock godkänna vissa allmänna grunder för det extra

krigstidstilläggets utgående.

Efter det riksdagen fattat beslut i frågan, därvid riksdagen gjort

vissa ändringar i och tillägg till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget,

bland annat sålunda, att riksdagen införde bestämmelser även

om extra krigstidshjälp, utfärdade Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med

riksdagens beslut, den 3 december 1918 kungörelse i ämnet (Svensk författningssamling

nr 922), däri förordnades,

1) att till sådana befattningshavare, som avsåges i kungörelsen

den 22 mars 1918 (nr 138) angående krigstidstillägg och krigstidshjälp

under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst, skulle för tiden

från och med den 1 juli till och med den 31 december 1918 utgå

extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp enligt följande grunder:

a) det extra krigstidstillägget skulle till varje befattningshavare

utgå dels med en tredjedel av de å 1918 års senare hälft belöpande

avlöningsförmåner, varå krigstidstillägg beräknades, eller, där beloppet

enligt denna beräkningsgrund skulle understiga 1 krona 75 öre om

dagen, med sistnämnda belopp, dock med iakttagande av att ingen finge

uppbära mera än 4 kronor 50 öre per dag, dels ock därutöver med 1

krona om dagen,

dock att det sammanlagda extra krigstidstillägget ej finge överstiga,

i fråga om ogift personal, som ägde åtnjuta fri kost i full utsträckning,

hälften av de avlöningsförmåner, varå krigstidstillägget

beräknades, därest ej Kungl. Maj:t på vederbörandes framställning

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

förordnade, att det extra krigstidstillägget finge utgå,med högre belopp,

dock ej överstigande tre fjärdedelar av samma avlöningsförmåner, samt

beträffande övrig personal tre fjäidedelar av de avlöningsförmåner, varå

krigstidstillägget beräknades;

b) den extra krigstidshjälpen skulle till befattningshavare eller,

om han avlidit efter juni månads utgång, till hans stärbhusdelägare utgå,

då det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under år 1‘J18

hade att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

(äkta makars taxeringar sammanräknade), utgjorde

högst 1,000 kronor: med 75 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 37 kronor 50 öre för vart barn;

från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 60 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 30 kronor för vart barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 45 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 22 kronor 50 öre för vart barn; samt

från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 30 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 15 kronor för vart barn;

2) att i fråga om det extra krigstidstillägget och den extra krigstidshjälpen

skulle i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i ovan berörda

kungörelse funnes stadgat, med iakttagande,

att den i § 9 stadgade tidpunkten ändrades till den 1 juli 1918,

att för befattningshavare, som av statens medel åtnjöte lön eller

arvode för två eller flera befattningar, ovan stadgade minimi- och maximibelopp

för det extra krigstidstillägget skulle avse den sammanlagda

avlöning, som han uppbure, samt att det oberoende av avlöningens

storlek utgående extra krigstidstillägget av en krona för dag skulle

utgå för endast en av befattningarna, nämligen den som medförde

högsta avlöningen eller, därest avlöningaima vore lika, för den av

dessa befattningar, till vilken befattningshavaren först blivit befordrad,

samt

att sådan lärare vid statens läroanstalt, som icke ägde åtnjuta

avlöning under ferier, finge jämväl för den tid efter den 1 juli, under

vilken han på grund härav icke uppbure avlöning, åtnjuta det extra

krigstidstillägget av en krona för dag, för så vitt antingen han erhållit

förordnande å sin befattning före början av höstterminen år 1918 och

förordnandet avsåge hela terminen eller han eljest tjänstgjort under

densamma i dess helhet.

Kostnaderna för det extra krigstidstillägget och den extra krigstidshjälpen

beräknades av riksdagen till sammanlagt 50,000,000 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammanfattning

ov de

för dr VIS

gällande bestämmelserna

om dijrtxds

bidrag d* statens

befattningshavare.

Katigt. Maj:ts proposition Nr 225.

De för år 1918 gällande bestämmelserna rörande dyrtidsbidrag åt

statens befattningshavare kunna alltså i korthet sammanfattas sålunda:

Enligt kungörelsen den 22 mars 1918 utgick krigstidst (Hägg med

en tredjedel av de kontanta avlöningsförmånerna av vnsa närma! e uppräknade

slag samt därutöver med ett belopp av 365 kronor till sådana

befattningshavare, som vid 1918 års början innehade stadigvarande anställning

antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett ferier,

semester och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad

som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution

var såsom minimum i allmänhet stadgat, eller, där sådan minimiarbetstid

ej fanus föreskriven, på andra grunder avsedd att utgöra befattningshavarens

huvudsakliga verksamhet. Därest en befattningshavare

uppbar denna s. k. grundplåt, ägde han ej rätt att uppbära krigstidstillägg

å mer än eu befattning. I fråga om tjänstledighets inverkan

på krigstidstillägget stadgades, att befattningshavare, som var tjänstledig

för offentligt uppdrag eller för sjukdom eller som åtnjöt ferier, semester

eller därmed jämförlig tjänstledighet, skulle under sådan ledighet icke

vidkännas något''avdrag å honom

befattningshavaren icke på grund av annan tjänstledighet vid årets

början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, skulle förlora

rätt till grundplåten å 365 kronor.

Krigstidshjälp utgick enligt kungörelsen den 22 mars 1918 till

befattningshavare, som för år 1918 hade att erlägga skatt enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt för ett beräknat belopp

av högst 1,000 kronor, med 150 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 75 kronor för vart barn, för ett beräknat belopp från

1,000 till och med 2,000 kronor med 120 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 60 kronor för vart barn, för ett beräknat belopp

irån 2,000 till och med 3,000 kronor med 90 kronor för hustru

el''er husföreståndarinna och med 45 kronor för vart barn samt för ett

beräknat belopp från 3,000 till och med 4,000 kronor med 60 kronor

för hustru eller husföreståndarinna och med 30 kronor för vart barn.

Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg och

krigstidshjälp under året fick icke överstiga 2,007 kronor 50 öre? Från

åtnjutande av dessa förmåner voro bland annat undantagna befattningshavare,

som vid årets ingång ägde åtnjuta pension eller därmed jämförligt

understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd

pensionsanstalt, samt befattningshavare, som åtnjöt avlöning från allmänna

indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet. Enär förstnämnda

grupp av befattningshavare ansågs härigenom hava blivit ställd i en

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

alltför ogynnsam ställning, anvisades sedermera ett särskilt anslag, varav

gratifikationer tilldelats dessa befattningshavare på sådant sätt, att de

erhållit det belopp, de såsom befattningshavare skulle hava åtnjutit i

krigstidstillätfg, minskat med det i egenskap av pensionär uppburna

krigstidst illägget.

För senare hälften av år 1918 utbetalades därefter på grund av

kungörelsen den 3 december 1918 extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp

enligt följande grunder: Det förra utgick dels med en tredje
del

av de å 1918 års senare hälft belöpande avlöningsförmåner av en

eller flera befattningar, varå krigstidstil lägg beräknades, eller, där beloppet

enligt denna beräkningsgrund skulle understiga 1 krona 75 öre

om dagen, med sistnämnda belopp, dock med iakttagande av att ingen

fick. uppbära mera än 4 kronor 50 öre för dag, dels ock därutöver med

1 krona om dagen. För ogift personal, som ägde åtnjuta fri kost i

full utsträckning, infördes den begränsningen i rätten till krigstidstillägg,

att tillägget ej fick överstiga hälften av de avlöningsförmåner, å vilka

det beräknades, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fäll annorlunda förordnade.

För övriga befattniugshavare fick krigstidstillägget ej överstiga

tre fjärdedelar av samma avlöningsförmåner. Den extra krigstidshjälpen

utgick med hälften av de belopp, som beviljats såsom krigstidshjälp

enligt kungörelsen den 22 mars 1918, samt utsträcktes att utgå

jämväl till befattuingsbavare, som hade att erlägga skatt enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt för ett beräknat belopp

av till och med 6.000 kronor. Därest befattningshavare åtnjöt krigstidstillägg

å flera befattningar, utgick tillägget av 1 krona om dagen endast

för eu befattning.

Till belysande av, med vilka belopp dyrtidsbidrag för senare hälften

av år 1918 utgått till statens befattningshavare inom olika avlöningsklasser,

torde jag fä hänvisa till följande tablå, upprättad inom 1918

års urtima riksdags vederbörande utskott. Till förklaring av tablån

tillåter jag mig påpeka, att den upptager sammanlagda beloppen av

såväl vid lagtima riksdagen beviljade krigstidstillägg (jämte grundplåt)

och krigstidshjälp som av urtima riksdagen beslutade extra krigstidstillägg

och extra krigstidshjälp, allt för tiden juli—december 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Belopp %

Fast årlig lön 1,000 kronor: ogift ...................................... 724:— 145

gift......................................... 874:— 175

» med 3 barn ............. 1,099: — 220

Fast årlig lön 1,500 kronor: ogift .................................... 939: — 125

gift....................................... 1,059:— 140

» med 3 barn .................. 1.239: — 165

Fast årlig lön 2,000 kronor: ogift .................................... 1,033: — 103

gift......................................... 1,153: — 115

» med 3 barn .................. 1,333: — 133

Fast årlig lön 3,000 kronor: ogift....................................... 1,367:— 91

gift.......................................... 1,457:— .97

» med 3 barn .................. 1,592: — 106

Fast årlig lön 4,000 kronor: ogift..................................... 1,700:— 85

gift......................................... 1,760:— 88

» med 3 barn .................. 1,850: — 93

Fast årlig lön 5,000 kronor: ogift ....................................... 2,016: — 81

gift....................................... 2,046:— 82

» med 3 barn .................. 2,091: — 84

Fast årlig lön 6,000 kronor: ogift ....................................... 2,016:— 67

gift.......................................... 2,046: — 68

» med 3 barn................. 2,091: — 70

Fast årlig lön 8,000 kronor: ................................................ 2,016: — 50

Fast årlig lön 10,000 kronor: ............................................... 2,016: — 40

Slutligen må i detta sammanhang erinras om, att i fråga om

krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående för tiden efter 1918 års

utgång, i överensstämmelse med av riksdagen fattat beslut, genom kungörelse

den 23 december 1918 (Svensk författningssamling nr 1,013)

förordnats, bland annat, att såsom förskott i avräkning å det krigst,idstillägg,

som kunde varda befattningshavare i statens tjänst för år 1919

beviljat, skulle under nämnda år, intill dess kungörelse om sådant krigstidstillägg

utfärdats och trätt i kraft, utbetalas vad som enligt kungörelserna

den 22 mars 1918 (nr 138) angående krigstidstillägg och

krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst och

den 3 december 1918 (nr 922) angående extra krigstidstillägg och extra

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.

krigstidshjälp för senare halvåret 1918 åt befattningshavare i statens

tjänst skolat till respektive befattningshavare vid utgången av varje avlöningsperiod

utbetalas i procentuellt såväl krigstidstil 1 ögg som extra krigstid

still ägg, därest samma kungörelser gällt även för år 1919, med iakttagande

att befattningshavare skulle uppbära minst så stort belopp, att

till honom å 1919 åis krigstidstillägg utbetalade förskott uppginge till

sammanlagt 3 kronor 50 öre om dagen, dock att härigenom ingen finge

i förskott å 1919 års krigstidstillägg uppbära tillhopa mera än avlöningens

belopp samt att dylikt förskott jämväl skulle utbetalas åt befattningshavare.

som i anledning därav, att han åtnjöte pension eller

därmed jämförligt årligt understöd av statsmedel eller från någon av

staten understödd pensionsanstalt, jämlikt stadgandet i § 14 punkt 3 av

förberörda kungörelse den 22 mars 1918 undantagits från åtnjutande

av krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt sagda kungörelse.

Efter denna kortfattade redogörelse för de bestämmelser rörande

krigstidstillägg och krigstidshjälp, som i avseende å statens befattningshavare

hittills varit gällande, ber jag att få nämna, att. inom socialstyrelsen

i början av detta år verkställts en på ett omfattande statistiskt

material grundad jämförande undersökning av löneförmånernas stegring

under kristiden för å ena sidan stats- och å andra sidan privatanställda.

Resultatet av denna undersökning föreligger i tvenne promemorior med

därvid fogade tabeller, vilka av socialstyrelsen under hand till mig överlämnats.

Ehuru de vid undersökningen framkomna siffrorna, med hänsyn

till de oerhört skiftande anställnings- och avlöningsförhållandena m. in.,

givetvis icke i alla avseenden äro direkt jämförbara, måste det likvisst

sägas, att den verkställda undersökningen, såsom ägnad att giva en i

det stora hela dock någorlunda riktig föreställning om det sätt, varpå

staten i jämförelse med de privata arbetsgivarna under kristiden tillgodosett

sina befattningshavare, erbjuder så stort intresse, att den väl

förtjänar att i nu förevarande sammanhang bliva föremål lör närmare

uppmärksamhet. Jag tillåter mig därför hemställa, att ovannämnda

promemorior med därvid fogade tabeller måtte få såsom bilagor fogas

till dagens protokoll. Utan att här ingå på någon redogörelse för eller

granskning av innehållet i berörda promemorior, vilka bäst torde tala

för sig själva, anser jag mig för egen del till desamma endast böra

anknyta den reflexionen, att det, efter de upplysningar, som vid den

verkställda undersökningen framkommit, icke lärer kunna sägas annat,

än att det sätt, varpå staten under kristiden genom avlönings förbättringar

och dyrtidstillägg sörjt för sina befattningshavare, åtminstone

Socialstyrelsens

undersökningar

rörande avlöningsförhållandena

mder

kristiden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

icke står tillbaka för vad som från de privata arbetsgivarnas sida i motsvarande

hänseenden åtgjorts, då det gällt deras personal.

Till belysande av, huru avlöningsförmånerna för statens befattningshavare

under krisåren ökats, bär jag, med ledning av socialstyrelsens

ovannämnda promemorior och tabeller, låtit upprätta tvenne sammanställningar,

utvisande dels för statsförvaltningen i dess helhet oeh dels

särskilt för de affärd rivande verken den procentuella avlöningsförhöjningen

under kristiden i jämförelse med den procentuella ökningen av antalet

befattningshavare. För de affärsdrivande verken har därjämte i särskilda

kolumner angivits den genomsnittliga avlöningsökningen per befattningshavare

räknat. Dessa sammanställningar, vilka än ytterligare äro ägnade

att bekräfta riktigheten av vad jag nyss anfört rörande det sätt, varpå

staten under kristiden i avlöningshänseende sörjt för sina befattningshavare,

torde lämpligen här få återgivas.

Statsförvaltningen i dess helhet.

''

i.

Antal befatt- ningshavare

Ökning i för- hållande till

år 1913

procent

Avlöning

Kronor

Ökning i för- hållan le till

år 1913

procent

.

ärför beräkna!

1913..................

1916.........

84,302

93,437

98,234

98,843

10.5

16.6

17.2

127,119,068

158,244,474

202,099,353

206,441,5941)

24.5

59.0

116.5

1917 ..................

1918 ..................

l) Siffran för år 1918 avser endast tiden 1/i—s(l/a. Procenttalet för

förhållande till avlöningssumman för de tre första kvartalen av år 1913.

Statens affärsverk.

sagda år är i

Å r

Antal

befattnings-

havare

Ökning i för- hållande till

år 1913

procent

Avlöning

Kronor

Ökning i för

hållande till

år 1913

procent

Medel- avlöning per

befattnings- havare

Kronor

Ökning i för- hållande till

år 1913

procent

1913 ..................

33,603

53,904,000

1,514

1916 ..................

42,052

18.1

70,181,000

30.2

1,669

10.2

1917 ..................

48,535

36.3

100,234,600

86.0

2,065

36.4

1918 a)1) ............

51,248

43.9

133,568,100

147.S

2,606

72.1

1918 b)...............

»

»

160,968,100

198.6

3,141

107.4

*) Siffrorna för år 1918 avse: under a) förhållandena med hänsyn tagen endast till de av lagtima

riksdagen beviljade dyrtidsförmånerna samt under b) förhållandena, om hänsyn tages jämväl till de enligt

urtima riksdagens beslut utgående extra dyrtidsbidragen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Då jag ansåg det. önskvärt, att frågan angående dyrtidsbidrag för

år 1919 åt statens befattningshavare och pensionärer, innan den törelades

riksdagen, bleve föremål för noggrann och allsidig utredning, utverkade

jag den 13 september 1918 Kungl. Maj:ts bemyndigande att

tillkalla högst fem sakkunniga för att inom finansdepartementet verkställa

utredning och avgiva förslag till bestämmelser i ifrågavarande avseende.

På grund av berörda bemyndigande tillkallade jag den 7 oktober

1918 regeringsrådet J. H. H. Palmgren, stutskommissarien friherre C.

G. E. Leijonhuvud, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören

C. A. Stålberg samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, godsägaren

A. W. T. von Sneidern och material förvaltaren A. J. Bärg; och

uppdrog jag åt regeringsrådet Palmgren att vara de sakkunnigas ordförande.

Med en till mig ställd skrivelse den 18 februari 1919 hava de

sakkunniga nu överlämnat betänkande och förslag angående krigstidstillägg

och krigstidshjälp under år 1919 till befattningshavare och f. d.

befattningshavare i statens tjänst ävensom till vissa andra pensionärer.

För närmare kännedom om innehållet i kommittérades förslag tillåter

jag mig hänvisa till betänkandet, vilket för sådant ändamål torde i sin

helhet få såsom bilaga fogas till dagens protokoll. Jag anhåller emellertid

att här få lämna en kortfattad översikt av betänkandets innehåll,

särskilt så vitt detsamma rör befattningshavarna i statens tjänst, om

vilka ju nu närmast är fråga.

Sedan kommitterade till eu början i korthet redogjort för behandlingen

av frågorna om krigstidstillägg och krigstidshjälp vid 1910, 1917

och 1918 års riksdagar samt mer eller mindre utförligt berört de till

kommitterade antingen av Kungl. Maj:t överlämnade eller direkt inkomna

framställningarna från tjänstemannasammanslutningar och enskilda

personer, ingå kommitterade på frågan om behovet av särskilda dyrtidsbidrag

åt statens befattningshavare och pensionärer även under innevarande

år. Denna fråga ägnas av kommitterade en utförlig behandling,

som återfinnes å sidorna 24—26 i betänkandet.

I fråga om den kostnadsram, inom vilken kommitterade vid fullgörandet

av sitt uppdrag hade att hålla sig, erinra kommitterade i detta

sammanhang, att jag till ledning för kommitterade meddelat, att större

belopp än tillhopa omkring 215 miljoner kronor icke kunde beräknas

Tillkallande

av sakkunniga

för behandling

av

frågan om

dyrtidsbidrag

under år 1919.

Kommftterades

förslag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Systemet med

glidande

skala.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

stå till förfogande att användas till dyrtidsbidrag åt såväl de befattningshavare

som de pensionärer, om vilka här vore fråga, samt att

dyrtidsbid råget för år 1919 åt befattningshavare i statens tjänst syntes böra

icke väsentligen överstiga vad i sådant avseende för år 1918 utgått enligt

beslut vid samma års lagtima och urtima riksdagar, i det att jämte en

grundplåt, fördelad såsom dagtillägg, borde beräknas ett procentuellt tillägg

av 6 6 73 procent med ett maximibelopp å bidraget av omkring 5,000 kronor.

Vid utarbetande av sina förslag hava kommitterade också, enligt vad

de framhålla, utgått ifrån, att dyrtidsbidragen borde så avvägas, att

den sålunda uppställda kostnadsramen icke i någon väsentligare mån

överskredes.

Härefter övergå kommitterade å sidorna 26 och 27 i betänkandet till

en kritik av det under åren 1917 och 1918 i avseende å dyrtidsbidragens

bestämmande tillämpade systemet. Detta innebar, att krigstidstillägg utgick

dels i form av en s. k. grundplåt med ett för alla därtill berättigade till

siffran fixerat belopp dels ock i form av ett procentuellt tillägg, likaledes

till ett och samma för hela året fastställt procenttal av avlöningen, vartill

för vissa familjeförsörjare bland befattningshavarnas grupp kom krigstidshjälp,

vars belopp icke heller kunde utan statsmakternas förnyade

beslut under året ändras. Med detta system följde, framhålla kommitterade,

att dyrtidsbidraget förblev oförändrat ända till dess riksdagen kom

i tillfälle att fatta nytt beslut, d. v. s. i regel under ett helt år. Under

året inträdda förändringar i prisläget, om än så stora, inverkade sålunda

icke utan vidare på bidragets storlek. Då detta givetvis medförde

avsevärda olägenheter, borde enligt kommitterades mening systemet

för dyrtidsbidragets utgående så omläggas, att man på lämpligt sätt

kunde möta den eventualiteten, att levnadskostnaderna under år 1919

väsentligen ökades eller minskades.

Kommitterade framlägga också i dylikt syfte ett av dem utarbetat

förslag till lösning av dyrtidstilläggsfrågan med tillämpning av systemet

med s. k. glidande skala. Såsom alternativ hava de sakkunniga

därjämte utarbetat ett förslag för dyrtidsbidragets utgående, som i allt

väsentligt grundar sig på de hittills tillämpade principerna. De båda

systemen hava av kommitterade utformats i alternativa författa in gsförslag,

betecknade det förstnämnda såsom alternativ I och det sistnämnda

såsom alternativ II.

Vidkommande till en början systemet med s. k. glidande slcala —

en benämning, som, ehuru icke fullt adekvat, av de sakkunniga upptagits,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

då den syntes dem hava vunnit burskap — så innebär detsamma, såsom

förut antytts, att dyrtidsbidraget avpassas i förhållande till den efter

krigsutbrottet inträdda ökningen i levnadskostnaderna på det sätt, att,

sedan denna ökning periodvis konstaterats, bidraget utgår i visst förhållande

till det tal, som befunnits beteckna ökningen.

Huru kommitterade tänkt sig den närmare utformningen av detta

system, framgår av kommitterades uttalanden å sidorna 28—31 i betänkandet,

vilka uttalanden, såsom belysande för de principer, på vilka

kommittéförslaget är byggt, bär torde få in extenso återgivas. Kommitterade

yttra i nu ifrågavarande hänseende följande:

»Som bekant har i socialstyrelsen under dyrtidens fortgång tid efter annan

och sedan ett par år tillbaka kvartalsvis verkställts beräkning angående ökningen i

levnadskostnader i jämförelse med samma kostnader före krigets början. Denna

beräkning resulterar i en dyrtidsindex, ett tal som minskat med 100, d. v. s. den

siffra som angiver prisläget vid utgångspunkten, då normala förhållanden ansågos

råda, betecknar levnadskostriadsökningen eller nedgången i penningens köpkraft.

Beräkningen grundar sig på uppgifter från ett stort antal skilda orter rörande levnadskostnaderna

för en normalfamilj (man, hustru och två barn) med en årsbudget

i maj 1914 av 2,000 kronor. Använd på det sätt kommitterade komma att föreslå,''

synes en sådan beräkning kunna tjäna till underlag för bestämmande av dyrtidsbidrag

även för befattningshavare med lägre eller högre avlöning än den som motsvarar

en sådan budget. Socialstyrelsen har vid dera tillfällen beträffande dess

dyrtidsindex framhållit, att densamma är beräknad med försiktighet och innebär en

minimisiffra. Under nuvarande förhållanden grundar den sig i stor utsträckning på

pris å varor, som falla under åsätta maximipris och därför endast i ringa män

finnas att tillgå i den allmänna marknaden utan måste ersättas med andra dyrare

och odrygare varor. Indextalet är vidare beräknat såsom ett medeltal för städer

och stadsliknande samhällen och är därför antagligen relativt något för högt för

landsbygden i allmänhet och något för lågt för större städer och särskilt för Stockholm.

Men såsom ett medeltal torde detsamma dock kunna anses tjänligt att användas

för nu ifrågavarande ändamål. Det berättigade härutinnan hänför sig även till den

omständigheten, att redan avlöningarna äro i viss mån reglerade efter skilda

orters prisförhållanden genom särskilda tillägg (ortstillägg, dyrortstillägg, kallortstillägg).

Dyrtidsökningen, som enligt socialstyrelsens beräkning i slutet av september

1918 uppgick till 142 procent och enligt därefter verkställda preliminära beräkningar

befunnits hava stigit i slutet av oktober till lö6 procent och i slutet av

november till 161 procent, har vid årsskiftet, då enligt numera föreliggande beräkning

socialstyrelsen funnit dyrtidsindex uppgå till 267, alltså ytterligare stigit till

167 procent.

I förhållande till det sålunda uträknade procenttal, som betecknar den inträdda

fördyringen, bör krigstidstillägget utgå. Av förut antydda statsfmansiella

skäl och för att giva utrymme åt den allt hitintills hävdade uppfattningen, att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

statens alla befattningshavare måste själva bara någon del av dyrtidens tryck,

synes man icke kunna undgå att vid tillämpningen i viss mån minska detta procenttal,

och kommitterade föreslå i sådant avseende, att minskningen vid varje tidpunkt

bestämmes till en tiondedel därav. Fördyringstalef, minskat med en tiondedel och

i förekommande fall avjämnat till närmast lägre hela tal, skulle således utmärka det

procenttal, efter vilket krigstidstillägget må beräknas. Det torde vara lämpligt

att för det sålunda uppkomna talet använda eu särskild benämning, och då detta

tal är avsett att läggas till grund för beräkningen, hava kommitterade såsom sådan

benämning tänkt sig termen grundtal.

I författningen synes höra bestämmas det grundtal, som skall vara gällande

från årets början. Då fördyringen vid årsskiftet utgjort 167 procent, blir detta

grundtal således 150 (167—16.7).

Anpassningen efter de växlande prisförhållandena under året torde lämpligast

kunna vinnas på det sätt, att åt Kungl. Maj:t inrymmes befogenhet att efter prövning

av omständigheterna höja eller sänka grundtalet och således, allt efter som

under året inträffade förändringar i levnadskostnadernas allmänna läge därtill giva

anledning, med ledning av den dyrtidsindex, som av socialstyrelsen senast uträknats,

fastställa nytt grundtal. Detta bör i fråga om krigstidstillägg åt befattningshavare

tillämpas från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts,

till den månad, under vilken Kung!. Maj:t må komma att på grund av ånyo inträdd

förändring fastställa nytt grundtal o. s. v. Om förändring ej inträffar, gäller

det senast bestämda grundtalet till årets slut.

Då nu förhållandena icke medgiva, att det sålunda beräknade, efter prisläget

glidande grundtalet utan någon reduktion tillämpas å avlöningen vid alla befattningar

i statens tjänst, varigenom således avlöningens realvärde eller köpkraft skulle

blivit i det närmaste återställd, har det gällt att så modifiera systemet, att med

bibehållande av dess smidighet och anpassningsförmåga vinnes ovan angivna önskemål,

att befattningshavare och pensionärer med lägre förmåner tillgodoses i någon

mån bättre än befattningshavare och pensionärer med högre förmåner. Kommitterade

hava funnit detta önskemål kunna på lämpligaste sätt vinnas genom en

anordning, som verkar som en glidande grundplåt. Befattningshavare med avlöning

intill visst belopp och pensionär med pension intill visst belopp erhålla dyrtidsbidrag

efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, och få således i det närmaste full

ersättning för dyrtidens verkningar. Befattningshavare och pensionärer med högre

avlöning eller pension erhålla utöver denna grundplåt ett procentuellt tillägg, som

beräknas å den överskjutande delen av avlöningen intill visst belopp, efter ett

väsentligt lägre procenttal än det nyss o nämnda, men alltjämt satt i förhållande

till det efter prisläget rörliga grundtalet. A därefter återstående del av avlöningen

beräknas icke krigstidstillägg. Härigenom fastställes även ett glidande maximibelopp

för dyrtidsbidraget. Systemet innebär alltså, att procenttalet, grundplåten

och maximibeloppet äro rörliga i likhet med grundtalet och bliva till sitfror bestämda

genom grundtalets fixerande.

Vid bedömandet av tillräckligheten eller otillräckligheteten av krigstidstillägg

enligt dessa grunder kan man icke alldeles bortse från att stora grupper av befattningshavare

från och med år 1919 enligt fattade eller väntade beslut komma i

åtnjutande även av viss löneförbättring. Denna har visserligen icke karaktären av

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

dyrtidsbidrag utan är avsedd allenast att bringa de löner, som reglerats efter förhållandena

omkring år 1905, till överensstämmelse med det allmänna prisläge, som

var rådande år 1914 eller vid kristidens inträde. Men den innebär i allt fall ett

tillskott, som befattningshavarna nu få till förfogande för bestridande av levnadskostnaderna.

I detta sammanhang anse sig kommitterade böra meddela, att enligt uppgifter,

som från socialstyrelsen lämnats kommitterade och som avse tiden till den

l oktober 1918, de dyrtidsbidrag, vilka utgått till de inom den privata veiksamheten

anställda, i allmänhet förhållandevis understigit de krigstidstillägg, som år

1918 beviljats statens befattningshavare. Efter nämnda dag hava emellertid å flera

områden av den privata verksamheten inträffat icke oväsentliga förändringar i detta

avseende, vilkas inverkan kommitterade icke varit i tillfälle att bedöma.

Anordnas krigstidstillägget enligt sålunda angivna grunder, så att befattningshavare

med lägre avlöning följaktligen erhålla i det närmaste full ekvivalent för

dyrtidsökningen, bortfaller anledningen att vidare använda den hittills tillämpade

metoden att vid sidan av krigstidstillägget bevilja dem bland de lägst avlönade,

som hava skyldighet att försörja andra, det särskilda familjetillägg, som utgått

under benämningen krigstidshjälp. Enligt kommitterades mening bör det fasthållas,

att den lönefylIliad, som av dyrtiden betingas, lika väl som själva lönen är gottgörelse

för utfört arbete och så vitt möjligt icke bör till någon del hava karaktären

av understöd. Om således ersättning beredes för den en gång fastställda

avlöningens minskade realvärde, så bör krigstidstilläggets uppgift anses vara fylld.

Nu kan under för handen varande förhållanden full gottgörelse för dyrtidsökningen

visserligen icke äga rum. Men detta behöver icke utgöra hinder för det

bortfallande av krigstidshjälpen, som bör följa av införande av ett system med

glidande skala, om blott krigstidsbidraget enligt detta system i genomsnitt giver

förhållandevis lika stor lönefyllnad som ett system med fasta belopp enligt därför

uppställda utgångspunkter kan bereda. Så blir också fallet enligt det av kommitterade

uppgjorda förslaget, i det att som nämnt befattningshavare med låg avlöningerhålla

i det närmaste full ersättning för lönevärdets fall samt de befattningshavare,

som i avlöningshanseende befinna sig på mellanstadiet, där f. n. jämväl utgår krigstidshjälp

åt familjeförsörjare, vid det grundtal, vartill nuvarande prisläge föranleder,

erhålla ungefär samma dyrtidsbidrag, som vid tillämpning av systemet med fasta

belopp skulle tillkomma en medelstor familj (man, hustru och två barn). Att krigstidshjälpen

nu bortfaller, anse kommitterade innebära en fördel även med avseende

på kommande löneregleringar. Därigenom blir man vid den verkliga lönereglering

som ovillkorligen förr eller senare måste genomföras, mera obunden vid frågans

bedömande och kan således även, utan att framkalla i viss mån berättigat missnöje,

låta familjeförsörjningsbidraget falla.» 1

1 avseende ä tillämpningen av det system, vars grundlinjer sålunda

angivits, å den kategori personer, varom nu närmast är fråga, nämligen

befattningshavarna i statens tjänst, anföra kommitterade vidare följande:

»Det system för tilldelande av krigstidstillägg efter glidande skala, som

kommitterade förorda, innebär, beträffande befatinm/xhavare, att krigstidstillägget

Bihang till riksdagens protokoll Bild. 7 samt. 7.97 höft. (Nr 225.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Det s. k. jkva

systemet.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

utgår å avlöning, som icke överstiger 100 kronor för månad, med ett procenttal,

motsvarande grundtalet, d. v. s. vid början av året med 150 procent, att om avlöningen

överstiger 100 kronor för månad, krigstidstillägget för den del av avlöningen.

som utgör 100 kronor för månad, utgår på sätt nyss sagts samt för den

del, som överstiger 100 kronor men icke 550 kronor för månad, efter ett procenttal,

motsvarande Vin av grundtalet, d. v. s. vid början av året 60 procent, samt

att kngstidstillägg icke utgår å del, som överstiger 550 kronor för månad.»

Huru detta system verkar vid olika avlöningsbelopp, framgår

närmare av den vid betänkandet fogade, å sid. 121 intagna tabellen

bil. A.

Här torde endast böra framhållas, att enligt kommittérades förslagför

befattningshavare med årsavlöning av 1,200 kronor eller därunder

krigstidstillägget skulle ugå å hela beloppet av avlöningen efter eu grundtalet

motsvarande procentsats, alltså vid närvarande prisläge 150 procent,

eller å 1,200 kronor med 1,800 kronor, samt att vid högre årsavlöning

den genomsnittliga procentsatsen småningom skulle sjunka, så att den

med det av kommitterade föreslagna begynnelsegrnndtalet skulle utgöra

vid årsavlöning å 2,400 kronor 105 procent, vid årsavlöning å 4,800

kronor 82.5 procent, vid årsavlöning å 6,600 kronor, där maximibeloppet

skulle uppnås, 76.4 procent och vid årsavlöning av 10,800 kronor 46.7

procent, utvisande vid nuvarande prisläge ett krigstidstillägg för år

räknat av resp. 2,520, 3,960, 5,040 och 5,040 kronor. Den sålunda

förordade skalan överensstämmer, enligt vad kommitterade framhålla,

väsentligen med den, som enligt Stockholms stadsfullmäktiges beslut

tills vidare skall vinna tillämpning med avseende på krigstidstillägg åt

befattningshavare i huvudstadens tjänst.

För det sätt, varpå systemet med s. k. glidande skala tillämpats

å f. d. befattningshavare i statens tjänst ävensom å änkor och barn

efter avlidna statstjänare, torde jag framdeles under dagens lopp få

lämna en närmare redogörelse.

O

Såsom jag ovan nämnde, hava kommitterade — förutom det på

den glidande skalan grundade förslaget — i avseende å såväl befattningshavare

som de olika kategorierna av pensionärer såsom alternativ

framlagt ett annat förslag, byggt på fixa tillägg och nära överensstämmande

med de för år 19 i8 i nu ifrågavarande avseende gällande

grunderna.

Vad nu befattningshavarna beträffar skulle enligt detta förslagkrigstids

tillägget utgå i dels en för alla befattningshavare lika grund
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

plåt och dels ett procentuellt tillägg å avlöningen med begränsning för

de högst avlönade. Vidkommande först den s. k. grundplåten föreslå

kommitterade efter en å sidan 33 i betänkandet förebragt motivering,

att densamma icke måtte, såsom skeft enligt kungörelsen den 22 mars

1918, utgå med ett belopp på en gång utan i överensstämmelse med

föreskrifterna i kungörelsen den 3 december samma år utgå med visst

belopp per dag. I sådant hänseende förorda kommitterade, att grundplåten,

under benämning dugtillägg, måtte bestämmas att utgå till varje

till procentuellt krigstidstillägg berättigad befattningshavare med en

krona 75 öre om dagen eller för helt år 638 kronor 75 öre. — Det

procentuella tillägget borde i överensstämmelse med förhållandet under

1918 års senare hälft utgå med 66 Vs procent av de avlöningsförmåner,

å vilka det beräknades.

Kommitterade framhålla vidare, att de av dem föreslagna dagtillläggens

jämförelsevis betydliga storlek skulle i vissa fall kunna medföra

den påföljden, att det samlade krigstidstillägget. komme att uppgå

till oskäligt belopp. Till förhindrande härav föreslå kommitterade, i enlighet

med vad å sidorna 34—36 närmare utvecklas, en bestämmelse av

innehåll, att krigstidstilläggets sammanlagda belopp icke finge för varje

period, för vilken avlöning utbetalades, överstiga 120 procent av de

avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg för samma period beräknades.

Härefter övergå de sakkunniga å sid. 36 i betänkandet till frågan

om krigstidshjälp. Härom anföres till en början följande.

»Vid en sådan procentuell begränsning, som ju håller den sammanlagda

avlöningen icke oväsentligt under det läge, som betingas av dyrtidsökningen,

måste otvivelaktigt särskild åtgärd vidtagas för att därutöver

bereda de lägre avlönade befattningshavare, som hava försörjuingsskyldighet,

ökade existensmedel, och det krigstidsbidrag, som hitintills

utgått i form av krigstidshjälp, lärer med denna metod icke kunna undvaras.

Den procentuella begränsningen kommer därför att hava sin

huvudsakliga betydelse med avseende på ogifta befattningshavare. I

fråga om krigstidshjälpens belopp föreslå kommitterade, att detsamma

må bestämmas till summan av vad som i sådant hänseende utgått för

år 1918 enligt de båda för nämnda år gällande kungörelserna och i den

omfattning beträffande därtill berättigade grupper av befattningshavare,

som fastställts genom kungörelsen den 3 december 1918. Härigenom

kommer det visserligen i särskilda fall med avseende å lågt avlönade

befattningshavare att inträffa, att krigstidstillägg och krigstidshjälp sam
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

manlagt överstiga den avlöningsförliöjning, som skulle betingas allenast

av dyrtidsökninyen. Men detta synes icke kunna förekommas vid tilllämpuing

av systemet med fasta bidrag och har därjämte i talrika fall

ägt rum enligt 1918 års bestämmelser. Det inträffar företrädesvis i fråga

om befattningshavare med stora familjer. Att begränsa krigstidshjälpen

till ett visst högsta antal barn lärer emellertid med hänsyn till 1918

års riksdags beslut ej kunna ifrågakomma, och en sådan begränsning

skulle ej heller hava nämnvärd finansiell betydelse.»

Enligt kom mitterad es förslag skulle krigstidshjälpen utgå, för år

räknat, då det beräknade belopp, för vilket befattningshavaren under

år 1918 haft att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

(äkta makars taxeringar sammanräknade) utgjorde

högst 1,000 kronor: med 225 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 112 kronor 50 öre för varje barn;

från 1,<)00 till och med 2,000 kronor: med 180 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 90 kronor för varje barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 135 kronor för hustru

eller huslöreståndarinna och med 67 kronor 50 öre för varje barn; samt

från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 90 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 45 kronor för varje barn.

Befattningshavare, som under år 1918 enligt nämnda förordning

haft att erlägga skatt för beräknat belopp av mera än 6,000 kronor

(äkta makars taxeringar sammanräknade), skulle icke äga tillgodonjuta

krigstidshjälp. ''

Kommitterade framhålla vidare, att rätten till krigstidshjälp måste,

i huvudsaklig överensstämmelse med hittills tillämpade grunder, förbehållas

allenast åt de befattningshavare, som vid årets början innehade

ordinarie anställning eller eljest vid samma tidpunkt hade sin huvudsakliga

verksamhet i statens tjänst. Vidare föreslå kommitterade, att krigstidshjälpen

måtte få beräknas och utbetalas periodvis i likhet med krigstidstidstillägget

och ej, såsom hittills skett, med hela beloppet på en

gång.

I fråga om det absoluta maximum för dyrtidsbidraget enligt det

s. k. fixa systemet föreslå kommitterade, att detta måtte bestämmas

till 13 kronor 70 öre för dag eller 5,000 kronor 50 öre för år

räkuat. Detta maximum skulle enligt kommitterades förslag uppnås

vid en årsavlöning av 6,600 kronor.

Huru systemet med fasta belopp i dess här återgivna gestaltningskulle

verka i olika avlöningsgrupper för ogifta och för familjeförsörjare

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 225. 37

med intill tre barn framgår av den vid betänkandet fogade, a sidorna

122 och 123 intagna tabellen bil. B.

Både systemet med glidande skala och det fixa systemet hava i

kommitterades förslag utformats så, att befattningshavarna under första

delen av året skulle få ungefär lika stort dyrtidsbidrag, vare sig det

ena eller andra systemet kornme till användning, dock med den avsevärda

modifikationen, att alla befattningshavare, tillhörande viss avlöningsgrnpp,

enligt systemet med glidande skala skulle få ungefär lika

mycket i dyrtidsbidrag som enligt systemet med fasta belopp tilikomme

eu samma avlöningsgrnpp tillhörande familjelörsörjare med hustru och

två barn. Huruvida det ena eller andra systemet i för!sättningen skulle

bliva fördelaktigare eller ej, beror på prisförhållandenas utveckling. Enligt

den glidande skalan skulle bidrag givas i förhållande till prisläget.

Enligt det andra systemet däremot skulle bidrag''-t under hela året stå

fast vid sitt förhållande till prisläget vid årets början.

För belysande av kommittéförslagets båda alternativ tillåter jag

mig hänvisa till en å sidan 39 i betänkandet intagen tabell, däri de

båda systemen jämföras, sådana de till sina verkningar skulle framträda

vid årets början, vartill fogats en beräkning enligt systemet med

glidande skala, under förutsättning att prisläget skulle så förändras, att

grundtalet bleve fastställt till 120.

Beträffande nu de närmare beräkningar, som av kommitterade

verkställts rörande kostnaderna för dyriidsbidragen åt befattningshavarna

enligt kommitterades båda alternativ, anföra kommitterade å sid.

38—40 i betänkandet därom följand e

»Vid beräkningen av kostnaderna för dyrtidsbidraget under år 1919 hava kommitterade

tagit hänsyn till såväl de löneförbättringar, vilka redan genomförts före

1919 års början, som ock den tillfälliga löneförbättring till vissa befattningshavare,

vilken ställts i utsikt från och med nämnda år. Om därvid det fasta systemet, så

utformat som ovan angivits, skulle bliva tillämpat, hava kostnaderna beräknats uppgå

till omkring 199 miljoner kronor, därav omkring 14 miljoner kronor skulle belöpa

å krigstidshjälpen. Tillämpning av den glidande skalan enligt kommitterades förslag

medför givetvis högre kostnad, om prisläget under hela året skulle giva anledning

till att bibehålla grundtalet vid 150, men då man synes kunna räkna med

att, även om någon obetydlig höjning av prisnivån icke är utesluten under den allra

närmaste tiden, en avsevärd nedgång av prisläget likväl skall under årets lopp inträffa,

hava kommitterade ansett sig kunna utgå från det antagandet, att tillämpningen

av den av kommitterade förordade glidande skalan icke kommer att medföra

större kostnad än den ovan för det fasta systemet angivna. Om grundtalet

Kostnad* - beräkningar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts proposition Nr 225.

150 skulle bliva gällande under hela året 1919, skulle dyrtidsbidraget enligt systemet

med glidande skala draga eu kostnad av i Tunt tal 210 miljoner kronor. Därest

grundtalet för förra halvåret 1919 bleve 150 men för senare halvåret nedsattes till

120, skulle kostnaden för hela året belöpa sig till ungefär 189 miljoner kronor.

Skulle prisläget gestalta sig så, att, sedan grundtalet 150 gällt under årets första

kvartal, grundtalet bleve för vårkvartalet 165, för tredje kvartalet 14<> och för

fjärde kvartalet 120, skulle kostnaden för hela året uppgå till omkring 197 miljoner

kronor.

Därest de av kommitterade föreslagna bestämmelserna rörande krigstidstilllägg

enligt den glidande skalan varit gällande under år 1918, beräknas, att kostnaden

med de olika prislägen, som då varit rådande, skulle hava utgjort omkring

139 miljoner kronor. Med det system, som då tillämpats, torde kostnaden hava

uppgått till omkring 144 miljoner kronor.»

Å sid. 40—43 i betänkandet hava kommitterade till behandling

upptagit frågorna dels om sättet för dyrtidstilläggsbeloppens bestämmande

i vissa fall dels ock om rättnu för befattningshavare att uppbära

dylikt tillägg å två eller liera befattningar. Beträffande såväl kommitterades

uttalanden i dessa frågor som den av kommitterade å sid. 67

och följande i betänkandet framlagda specialrnotiveringen till förslagen,

torde det tillåtas mig att hänvisa till vad betänkandet därom innehåller.

“uti?'' Genom remiss den 22 februari 1919 har socialstyrelsen anbefallts

iande. att avgiva yttrande i fråga om lämpligheten och genomförbarheten av

det i kommittébetänkandets alternativ I upptagna förslaget, att dyrtidsbidragen

skulle bestämmas med ledning av de av socialstyrelsen verkställda

dyrtid sindexberäkningarna.

I anledning härav bär socialstyrelsen i utlåtande den 28 februari

1918 au fört följande:

»De av socialstyrelsen kvartalsvis publicerade indextal, som angiva de procentuella

förskjutningarna i den allmänna levnadskostnadsnivån med utgångspunkt från år

1914, hava under kristiden i allt större utsträckning kommit till användning som norm

vid fastställandet av dyrtidstillävg. För närvarande torde nämnda indextai spela

en större eller mindre roll vid flertalet dylika löneregleringar inom olika verksamhetsområden.

I många fall har man härvid tagit steget fullt ut och tillämpat metoden

med s. k. glidande skala, d. v. s. lönetilläggen regleras med vissa mellanrum

automatiskt i anslutning till den aktuella indexsiffran. Så bär, enligt vad som

kommit till socialstyrelsens kännedom, ägt rum vid ett stort antal kommunala verk

och arbeten, vidare vid en del industriella företag inom olika yrkesgrenar, inom

målerifacket, vid vissa banker o. s. v.

Även staten har förut vid bestämmandet av krigstiastillägg tagit viss hänsyn

till socialstyrelsens levnadskostnadsindex, och i nu föreliggande förslag har

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-ts proposition Nr 225. 39

man ansett sig kunna gå än längre och alternativt föreslå tillämpandet av glidande

skala.

Det måste under sådana omständigheter givetvis vara en sak av den största

praktiska betydelse, att vid framräknandet av ifrågavarande indexsiffra de bästa

metoder komma till användning, så att densamma för varje gång giver ett i stort

sett tillförlitligt uttryck för levnadskostnadernas verkliga förändringar. Lämpligheten

av dess användande för krigstidstilläggens beräknande sammanhänger uppenbarligen

på det intimaste härmed. För belysande av frågan, i vad mån de av

socialstyrelsen hittills använda metoder och utförda beräkningar kunna anses i berörda

hänseende tillfredsställande, rnå här först lämnas en kortfattad redogörelse

för tillvägagångssättet.

Som utgångspunkt för beräkningarna har valts en normalfamiljs (man, hustru

och två barn) budget maj 1914, slutande på en total utgiftssumma av 2,000 kronor

per år. Denna budget har, i enlighet med resultaten av 1913 -1914 års omfattande

och ingående levnadskostnads- och bostadsundersökningar, fördelats på sex

olika huvudposter sålunda

kronor

procent

födo- och njutningsämnen..

.............................. 876

43.7

hostad .................................

............................. 300

15.o

bränsle och lyse..................

.............................. 97

4.9

beklädnad..........................

.............................. 219

11.0

skatter.................................

............................ 122

6.i

övriga utgifter.....................

.............................. 386

19.3

Summa utgifter 2,000

100.o

Genom att vid olika tidpunkter fastställa den procentuella förändring, som

var och en av dessa poster varit underkastad sedan år 1914, erhållas för de särskilda

posterna nya utgiftsbelopp och för posterna tillsammans en ny utgiftssumma,

soin sättes i relation till den ursprungliga (2,000 kronor), vilken härvid för enkelhetens

skull antages lika med 100. Den sålunda framräknade siffran utgör indextalet

för levnadskostnadernas totala förskjutning från mitten av 1914 intill den tidpunkt

undersökningen i varje fall avser, under förutsättning att förbrukningen varit

i huvudsak oförändrad.

Beräkningarna för fastställandet av de olika huvudposternas procentuella förändringar

tillgå i stora drag på följande sätt.

Den utan jämförelse viktigaste posten avser födo- och njutningsämnen, som

ingå i ovan angivna normalbudget med 44 procent eller om jämväl bränsle och

lyse, såsom vanligen sker, hiträknas, med nära 50 procent. Inhämtandet av prisuppgifter

å hithörande varuslag sker genom socialstyrelsens ombud å 44 orter

(städer och stadslikuande samhällen), representerande olika delar av riket. Med

ledning av noggrant utarbetade instruktioner upptagas vecko- och månadsvis prisnoteringar

å bestämda kvaliteter från ett stort antal affärer å varje ort. Inom

socialstyrelsen framräknas sedan på grundvalen av dessa noteringar månatliga medelpris

för varje ort samt vidare för riket i dess helhet. Riksmedelpriserna representera

sålunda det genomsnittliga värdet av stundom flera hundra noteringar från

skilda orter och förtjäna därför att tillmätas de allra starkaste vitsord såsom mätare

av det allmänna prisläget vid olika tidpunkter. Genom 1913—1914 års lev
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

nadskostnadsundersökningar känner man i detalj de kvantiteter, som av eu normalfamilj

årligen förbrukas, och genom en multiplikation för varje varuslag av

kvantitetstalet med det vid ett visst tillfälle rådande priset samt genom en addition

av dessa belopp erhålies den sammanlagda kostnaden för livsmedel, lyse och

bränsle vid tillfället i flaga. Härigenom kan slutligen den procentuella förändringen

i nämnda kostnad från 1914- till senare tidpunkter konstateras, naturligtvis

under förutsättning av ungefär likartad förbrukning.

För mätande av bostadshyrornas växlingar var man till en början hänvisad

till ungefärliga uppskattningar, baserade på rapporter från kommunala myndigheter

eller socialstyrelsens ombud i orterna. Numera införskaffas uppgifter i förevarande

hänseende från rikets hyresnämnder, vilka genom 1917 års hyresstegringslag kommit

att i viss mån utgöra centralorgan för bostadsmarknadens övervakande och

reglering var å sin ort. De sålunda inhämtade uppgifterna angiva för varje nytt

hyresår dels den procentiska hyresökningen respektive hyresminskningen med utgångspunkt

från hyresåret 1914 1915 för de av nämnderna reglerade lägenheterna,

dels, för såvitt ifrågavarande procentsiffra med avseende å viss ort icke kunnat

anses som representativ för den allmänna hyresstegringen (— minskningen), noggrannast

möjliga upplysningar rörande dennas ungefärliga storlek. Inom socialstyrelsen

tages sedan genomsnitt för samtliga orter och lägenhetskategorier efter deras

relativa betydelse, varigenom erhålies ett ungefärligt mått, uttryckt i procent,

å den förändring, bostadshyrorna i allmänhet undergått under kristiden i stadssamhällena.

Med avseende å utgiftsposten för beklädnad hava däri skeende förändringar

beräknats med ledning av de prisuppgifter å tyger och garner, olika slag av kläder

och skodon m. in., som regelbundet för varje kvartal inhämtas genom styrelsens

ombud i orterna. Att få på ett fullt tillförlitligt sätt konstaterat, i vilken grad

ifrågavarande prisförändringar inverkat på hithörande utgifter för det enskilda hushållet,

är givetvis en vansklig sak, då man ej i detalj känner, i vilken utsträckning

de olika beklädnadsartiklarna ingå i en normalbudget. Med ledning av dels de

vid 1913 — 1914 års levnadskostnadsundersökning förda hushållsböckerna dels på annat

sätt inhämtade uppgifter har man emellertid erhållit vissa mått å respektive artiklars

ungefärliga andel i budgeten, varefter man med större säkerhet kunnat framräkna

de procenttal, som angiva den ungefärliga storleken av de under kristiden

inträdda förändringarna i ett normalhushålls utgifter för beklädnad.

De för mätande av >kattep"steiis procentuella förändringar under krisåren använda

procenttalen kunna göra anspråk på mera exakt giltighet, beräknade som de

äro, efter orternas relativa betydelse, på grundvalen av officiella uppgifter rörande

de under år 1914 och respektive undersökningsår erlagda skattebeloppen.

Under rubriken örriga utgifter hava sammanförts en mängd mindre betydande

utgiftsposter, vilkas procentuella höjning respektive minskning delvis befunnits mycket

svår att närmare fastställa. Det material, SQm härvid stått till förfogande, har utgjorts

dels av inhämtade prisuppgifter från vissa ledande firmor inom respektive

branscher, dels av före och under krisperioden förda och till styrelsen insända hushållsböcker

för ett antal familjer å olika orter. Vid det genomsnittliga procenttalets

framräknande har i regel följts den principen, att posterna vägts med hänsyn

till den andel de haft i normalfamiljens budget. Vid sidan av nu anförda beräkningsmetod

har man emellertid även använt sig av en annan, som synes hava

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 225.

tillämpats vid eu del utländska undersökningar av motsvarande slag, i det man

nämligen uträknat den procentuella förändringen i genomsnitt för de fem första

huvudgrupperna, vilka tillsammans utgöra över 80 procent av normalbudgeten, och

sedan antagit samma procenttal gälla för den sjätte huvudgruppen, övriga utgifter».

Det har vid anställda jämförelser visat sig, att skillnaden mellan ifrågavarande

två slag av beräkningsmetoder icke utövat något större inflytande på resultatet.

De synas därför med fördel kunna användas för ömsesidig kontroll.

Den föregående översikten torde hava givit vid handen, att socialstyrelsens

levnadskostnadsindex icke kan göra anspråk på att till alla sina delar grunda sig

på fullt exakta beräkningar, utan att man i vissa hänseenden fått åtnöja sig med

allmänna uppskattningar, vilka dock inhämtats från så många olika håll, att de

kunna anses tillsammans giva ett ganska rättvisande resultat. Beträffande ifrågavarande

index och sättet för dess fastställande hava emellertid framkommit vissa

andra erinringar, vilka här nedan skola upptagas till behandling.

Levnadskostnadsberäkningarna äro, såsom ovan påpekats, verkställda med

utgångspunkt från en familj med 2,000 kronors utgiftsstat före kriget. Beräkningarna

kunna därför sannolikt icke tillämpas i detalj, då det gäller att mäta

fluktuationen i levnadskostnaderna för familjer med avsevärt högre inkomster, beroende

på att de olika huvudposterna helt visst i dessa familjers budget haft ett

mer eller mindre olikartat inbördes förhållande. Då emellertid den här använda

normalbudgeten framkommit som ett genomsnitt av levnadsförhållandena hos familjer

med en inkomst mellan 1,500 — 3,000 kronor, torde åtminstone inom dessa gränser

beräkningarna äga, praktiskt taget, full tillämpning. Det vill synas, som om de i

allt väsentligt kunna få anses gälla även för personer med 1,000—-2,000 kronors

högre inkomster. Visserligen hava för bedömande av denna sak endast några få

budgeter för högre löntagare stått till buds, men på grundvalen härav utförda beräkningar,

jämförda med motsvarande beräkningar från utländska undersökningar,

giva vid handen, att ovanstående antagande om indexsiffromas vidsträcktare tilllämpning

är riktigt. Skillnaden mellan indextalen för lägre och högre inkomstgrupper

(1,200—5,000 kronor) har nämligen visat sig vara relativt liten, om ock

en bestämd tendens gjort sig gällande till något lägre indextal i mån av högre budget

eller med andra ord, att levnadskostnadsstegringen varit något mindre kännbar

för högre än för lägre inkomsttagare.

Vidare må erinras om vad redan i det föregående särskilt påpekats, nämligen

att man vid framräknandet av de procentuella förskjutningarna i budgetens

olika huvudposter alltid utgått från de i 1914 års normalbudget fastställda grundbeloppen

och följaktligen bortsett från de omläggningar av och inskränkningar i

förbrukningen, vilka givetvis framkallats av dyrtiden och även kunnat konstateras

genom socialstyrelsens under åren 1916, 1917 och 1918 företagna dyrtidsundersökningar.

Med avseende å de invändningar, som låta sig göra och även gjorts mot

detta tillvägagångssätt, må framhållas följande. Man bör givetvis skilja på tvenne

föreliggande problem. Det ena är att erhålla en mätare på den förhöjning av levnadskostnaderna,

som med bibehållande av en oförändrad standard till olika tidpunkter

ägt rum sedan krisens början. En sådan mätare är tydligen lämplig att

användas vid bedömandet av nedgången i lönernas köpkraft, d. v. s. i vilken grad

reallönen reducerats. Den levnadsstandard en normalfamilj intog före kristiden

Bihang till riksdagens protokoll 19 VA. 1 sand. 197 höft. {Nr 225.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

torde nämligen kunna betecknas såsom den typiskt sociala nivå, som hithörande

familjer alltjämt söka upprätthålla. Det må ju även ur kulturell och social synpunkt

anses önskvärt, att denna allmänna standard kan få bibehållas eller i allt

fall icke sänkas. Det andra problemet är att undersöka, huru man under de

härskande abnorma förhållandena sökt omlägga sin budget för att foga denna efter

den reducerade reallönen. Även åt detta problem har socialstyrelsen ägnat sin uppmärksamhet

genom ovannämnda dyrtidsundersökningar.

I fråga om beräkningarna av den procentulla förskjutningen i budgetens olika

huvudposter äro jämväl vissa erinringar att framställa. Vad först beträttår posterna

livsmedel, lyse och bränsle, hava. särskilt under det senast förflutna året, vissa

svårigheter yppat sig att fullfölja dessa beräkningar på grund därav, att flera varuslag,

som tidigare ingått i budgeten, mer eller mindre fullständigt försvunnit ur

marknaden. Genom att beräkna prisförändringen å närmast jämförbara ersättningsvaror

hava emellertid dessa svårigheter kunnat väsentligen avhjälpas. Större vansklighet

bereda ifrågavarande beräkningar, i den mån gällande maximipriser överskridas.

Det har nämligen av flera skäl icke varit möjligt för socialstyrelsen att

taga hänsyn till andra priser än sådana, som grunda sig på fullt lojal handel. Då

det numera allmänt synes råda den uppfattningen, att i skilda delar av landet en

omfattande försäljning skett och fortfarande sker av åtskilliga viktiga varuslag till

priser, som vida överstiga gällande maximipriser, torde nog de beräknade indextalen

för livsmedelsfördyringen, under förutsättning av helt oförändrad levnadsstandard,

få betraktas som minimital. Av socialstyrelsen gjorda undersökningar rörande dessa

förhållanden hava dock utvisat, att dylik handel först under det senaste året varit

av mera omfattande betydelse för de samhällslager, som här närmast avses. Det

må jämväl erinras, att de lägre priser (hänförande sig till rabatter o. s. v.), för vilka

en stor del av de mindre bemedlade fått köpa vissa varuslag, icke komma till något

uttryck i indextalet. Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes nämnda tal,

om ock utgörande en minimisiflra, likväl ej böra anses som någon utpräglad sådan,

utan åtminstone i fråga om de mindre bemedlade såsom rätt nära motsvarande det.

verkliga genomsnittet. I ännu högre grad torde detta bliva förhållandet, i samma

mån som varuknappheten minskas, maximipriserna bortfalla och den fria prisbildningen

åter får göra sig gällande. Härvid kan emellertid en höjning av utgifterna

för vissa livsmedel uppstå, som delvis blir att tillskriva den omständigheten, att

ifrågavarande utgifter förut beräknats efter maximipriserna och följaktligen väl lågt.

Något mera störande inflytande på beräkningarna av levnadskostnadernas totala

belopp lärer dock ej härav vara att befara, särskilt om den statliga regleringen på

hithörande område icke på en gång upphör, utan successive avvecklas.

De anmärkningar, som eljest framställas mot socialstyrelsens prisnoteringar,

såsom de publiceras i »Sociala Meddelanden», grunda sig ofta på en missuppfattning,

nämligen den, att de skulle utgöra faktiskt betalade priser. Så är emellertid, enligt

vad som framgår av den förut lämnade redogörelsen för prisuppgifternas bearbetande,

i allmänhet icke fallet, i det att ifrågavarande noteringar framkomma som resultatet

av en på grundvalen av ett flertal faktiska priser verkställd medeltalsberäkning. De

åt» rgiva sålunda den för respektive varuslag gällande genomsnittliga prisnivån,

genom givetvis erliålles den tillförlitligaste mätaren på livsmedelsprisernas storlek

vid olika tidpunkter och å olika orter.

Det torde jämväl i detta sammanhang böra nämnas, att särskilda indexserier.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. ''proposition Nr 225.

belysande såväl livsmedelskostnadernas stegring under kristiden (tidsindex) som deras

storlek å olika orter (ortsindex), månatligen publiceras i »Sociala Meddelanden».

Förstnämnda index, som även omfattar kostnaderna för bränsle och lyse samt i en

del fall (t. ex. av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, Allmänna svenska elektriska

bolaget o. s. v.) användes som norm vid bestämmandet av dyrtidstilläggen, sammanblandas

ofta med den allmänna levnadskostnadsindexen, men utgör i enlighet med

vad här framhållits endast en del därav, om ock den väsentligaste.

Med avseende å den del av levnadskostnadsbudgeten, som utgöres av beklädnadsposten,

må bär endast anmärkas, att vid prisuppgifternas avgivande hänsyn

i allmänhet ej torde hava kunnat tagas till under kristiden inträffade kvalitetsförsämringar,

varför den beräknade procentuella stegringen i beklädnadskontot måhända

bör betecknas såsom något för lag.

Vid fastställandet av skatteposten har man ansett sig böra utgå från ett

oförändrat inkomstbelopp, 2,000 kronor. Den framräknade skatteökningsprocenten

har sålunda uteslutande varit ett resultat av den förhöjning, som skattesatserna i

och för sig varit underkastade under kristiden. En stor del av den allmänhet, som

ur avlöningssynpunkt är eller kan bliva beroende av förevarande beräkningar, har

emellertid under de senaste åren i större eller mindre omfattning fått sina inkomster

förökade, varför det med skäl kan ifrågasättas att taga vederbörlig hänsyn jämväl

till denna faktor. I sådant fåll finge den procentuella stegringen av skatteposten

sättas ej oväsentligt högre, men levnadskostnadsindexen i dess helhet skulle enligt

senast utförda beräkningar härigenom endast komma att höjas med några få enheter.

Såsom förut påpekats, grunda sig socialstyrelsens levnadskostnadsberäkningar

på uppgifter, inhämtade från styrelsens ombudsorter, och kunna följaktligen endast

göra anspråk på att belysa förhållandena i stud1'')'' och städs! Hettande simhall en. Det

torde emellertid finnas ''anledning förmoda, att prisbildningen även å landsbygden i

stort sett följt samma lagar som i de agglomererade samhällena.

Trots det ''ingående och detaljerade arbete, som enligt vad ovanstående redogörelse

utvisar ägnas åt här ifrågavarande beräkningar, och trots det rika material,

varå de äro grundade, måste indextalen likväl betraktas såsom allenast ungefärliga

och genomsnittliga uttryck för det allmänna läget. Man må emellertid besinna, att

hithörande statistik ännu är relativt ny och alltjämt stadd i utveckling. Såvitt man

kan döma. synas dock levnadskostnadsberäkningarna i vårt land utföras med större

grundlighet och omsorg, både i fråga om primärmaterial och bearbetning, än som

vanligen sker i andra länder. Med hänsyn till sakens stora praktiska betydelse

lärer ock socialstyrelsen särskilt komma att vinnlägga sig om, att mer och mer förbättra

såväl primärmaterialet som beräkningsmetoderna.

Redan nu torde i allt fall socialstyrelsens levnadskostnadsindex, ehuru beräknad

med försiktighet och säkerligen innebärande en minimisiffra, få anses utgöra

en tillräckligt vägledande mätare på den allmänna fördyring, som, under förutsättning

av oförändrad standard, inträtt i levnadskostnaderna från världskrigets utbrott

och vartill ju vederbörlig hänsyn måste tagas vid dyrtidstilläggens bestämmande.

Vissa andra indextal torde, ehuru beräknade på grundvalen av helt annat och vida

mindre material samt delvis avseende andra förhållanden, likväl kunna anföras såsom

i sin mån ägnade att belysa tillförlitligheten av den allmänna levnadskostnadsindexen.

Sålunda hava av socialstyrelsen, till ytterligare belysning av dyrtidens

inverkan på levnadskostnaderna, från styrelsens ombudsorter årligen införskaffats

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

uppgifter rörande inack»rderingspri>er för arbetare (»Sociala Meddelanden» 1918, h.

10), varjämte från arbetsförmedlingsanstallerna erhållits vissa uppgifter rörande

värdet, av kost och b">ta<t för kvinnliga tjänare å olika orter åren 1914, 1917 och

1918 (»Sociala Meddelanden» 1918, h. 7 och 1919, h. 1). Sammanställas dessa

uppgifter med levnadskostnadsuppgifterna och sättes 1914 års siffra lika med 100.

erhållas följande indextal :

1914 1917 1918

Levnadskostnader................................................ 100 162 238

Inackorderingspriser (måltid och husrum) ............ 100 150 225

Värdet av kost och bostad ................................... 100 168 242

Överensstämmelsen mellan ovanstående indexserier, vilka dock endast delvis

avse samma förhållande och dessutom beräknats på olika sätt, är alltför påtaglig

för att kunna bero av någon tillfällighet.

Beträffande särskilt livsmedelspriserna (inklusive priserna å bränsle och lyse)

publiceras månatligen i »Sociala Meddelanden» en indexserie, avseende aritmetiska

medeltal av priserna å respektiva varuslag, vilken serie av professor G. Cassel

plägar sättas i jämförelse med en av honom beräknad indexserie rörande den s. k.

relativa sedelcirkulationen. Här nedan återgivas dessa båda serier jämte Svensk

Handelstidnings s. k. generalindex (avseende grosshandelspriser å livsmedel och vissa

viktigare industrivaror):

Minuthandelspriser å livsmedel

1914

''juli)

....... 100

1915

126

1910

157

1917

208

1918

319

Relativ sedelcirkulation................

(1910—13)

........ 100

133

155

207

298

Grosshandelspriser å livsmedel

industrivaror ...........................

0/7 1913—

30/o 14)

och

........ 100

145

185

244

339

Även i fråga om dessa indexserier är överensstämmelsen, som synes, påfallande,

ehuru man vid deras beräknande utgått från något olika tidpunkter.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen uttala som sin uppfattning,

att den av styrelsen framräknade levnadskostnadsindex må kunna anses lämplig att

använda som norm för krigstidstilläggsbeloppens reglerande. Dock vill styrelsen

tillika framhålla, att det icke vore lämpligt att därvid följa varje skiftning i prisnivån,

som kommer till uttryck i indexsiffran. Även med hänsyn till dennas genomsnittliga

värde synes det vara riktigast, att densamma tillämpas först sedan den

givit ett mera deciderat utslag i ena eller andra riktningen. Ej heller torde det av

praktiska skäl vara lämpligt eller av behovet påkallat att verkställa indexberäkningarna

oftare än såsom nu sker, nämligen för varje kvartal. Endast under förutsättning

att indexsiffran under det tilländalupna kvartalet, eventuellt halvåret ökats

eller minskats med ett visst antal enheter, utgörande t. ex. minst 10 procent av

dess belopp vid kvartalets (halvårets) början, synes man böra skrida till en motsvarande

ökning respektive minskning av krigstidstilläggen.

Med avseende å den tidpunkt, vid vilken kvartalsberäkningama kunna vara

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kumjl. Majis proposition Nr 225.

avslutade cell den nya indexsiffran färdig att tagas i bruk, får styrelsen påpeka,

att detta, av hittills gjorda erfarenheter att döma, bör kunna ske senast den sista

i varje månad efter det kvartal, för vilket föregående indexsiffra varit gällande,

alltså den 30 april, 31 juli, 31 oktober och 31 januari.

Med hänsyn till den betydelse, som numera allmänt tillmätes socialstyrelsens

indexberäkningar rörande levnadskostnaderna och vilken betydelse ytterligare skulle

ökas, därest ifrågavarande beräkningar, på sätt föreslagits, skola läggas till grund

för krigstidstilläggen åt statens befattningshavare, kommer styrelsen givetvis att

vid deras fullföljande söka såvitt möjligt tillförsäkra sig ett ännu rikare primärmaterial,

särskilt beträffande posterna beklädnad och »övriga utgifter», ävensom att

i större utsträckning införskaffa vissa kontrolluppgifter. Det torde också för anförda

ändamål visa sig erforderligt, att eu styrelsens tjänsteman beredes tillfälle att genom

resor till de olika ombudsorterna utöva en mera direkt kontroll på ombudens uppgifter.

Då stor vikt ligger uppå att hava lämpliga ombud, må erinras om nödvändigheten

av att ombuden redan från och med innnevarande ar erhålla ökade

arvoden jämlikt Eders Kung!. Maj:ts förslag till årets riksdag. Slutligen skulle det

otvivelaktigt vara till stor" nytta, om medel anvisades för sammankallande av ombuden

till gemensam konferens inför socialstyrelsen. Visserligen finnas synnerligen

detaljerade instruktioner utfärdade för ombuden rörande införskaffandet av prisuppgifter

å de olika varuslagen, varjämte frågeformulären äro mycket noga preciserade.

och visserligen stål1 styrelsen genom skriftväxling i livlig kontakt med ombuden,

men en dylik konferens, varvid personliga erfarenheter finge utbytas, skulle

säkerligen i hög grad bidraga till erhållande av ännu mera likformiga och säkra

uppgifter.

Den i det föregående avhandlade levnadskostnadsindexen är en »tidsinrlex»,

d. v. s. en mätare av levnadskostnadernas växlingar från en tidpunkt till en

annan. Vid sidan av denna förekommer emellertid även en »orisinder.», som mäter

levnadskostnadernas inbördes storlek å olika orter för avvägande av de s. b. dyrortstiiläggen.

Ehuru strängt taget anledning icke förefinnes att i detta sammanhang

ingå på frågan om indexberäkningaina för sistnämnda slag av lönetillägg,

anser sig dock styrelsen böra i korthet vidröra jämväl denna fråga under hänvisning

i övrigt till en i »Sociala Meddelanden» 1916, h. 9 förekommande uppsats

med titel »Förslag till anordnandet av regelbundet återkommande levnadskostnadsundersökningar

och dyrortsgrupperingar». Därest nämligen där föreslagna undersökningar

komma till stånd — vilket för övrigt torde bliva nödvändigt med hänsyn

till de ortsgrupperingar, som krävas dels för bestämmande av dyrortstilläggen vid

statens affärsdrivande verk och eventuellt även för befattningshavare i annan statstjänst,

dels för fastställande av det bevillningsfria avdragets storlek å olika orter —

skulle ett ännu rikare primärmaterial erhållas för bedömande jämväl av levnadskostnadernas

periodiska växlingar.

Ovannämnda förslag utgöres av en till statsrådet och. chefen för civildepartementet

i december år 1913 avgiven promemoria rörande anordnandet av regelbundet

återkommande levnadskostnadsund ersökningar och därpå grundade dyrortsgrupperingar,

varvid en moderniserad markegångssättning spelar en viss roll. Det framhålles

för övrigt, att ifrågavarande undersökningar eventuellt skulle kunna tjäna

som grundval även för periodiska löneregleringar.

Det är särskilt den i förslaget förekommande anordningen för införskaffande

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj ts proposition Nr 225.

av prisuppgifter å livsmedel m. in. från alla landets kommuner, varpa styrelsen

här vill fästa uppmärksamheten. Efter att hava erinrat om alt det i vårt land

redan funnes eu urgammal institution, till vilken man i förevarande fall lämpligen

kunde anknyta, nämligen den s. k. markegångssättningen, fortsattes sålunda:

»Det åligger alltså sedan långliga tider tillhaka de kommunala myndigheterna

io stad och på land att årligen meddela uppskattade medelpriser för vissa varuslag.

Åtskilliga av dessa varuslag äro desamma som de, å vilka socialstyrelsens ombud

lämna prisuppgifter, t. ex. smör, ost, ägg, ärter, rågmjöl, havregryn, bröd, kött,

fläsk, olika sorters fisk, dricka, ved, kol o. s. v. De personer, som medverka vid

markegångssättningen, torde jämväl i allmänhet äga god erfarenhet och kunskap

om de å respektive orter rådande prisförhållanden. Det vill under sådana förhållanden

synas lämpligast att, för erhållande av de vid dyrortsutredningarna erforderliga

prisuppgifterna, det ålades de kommunala myndigheterna i alla de orter, som

skola undersökas, och helst i rikets samtliga städer, köpingar, municipalsamhällen

och egentliga, landskommuner att årligen, i samband med avgivandet av uppgifterna

till markegångstaxan. även meddela minuthandelspriser å vissa varuslag enligt av

socialstyrelsen fastställda formulär samt genast efter upprättandet av denna priskurant

insända densamma till socialstyrelsen. En sådan anordning hade den fördelen,

att den anknöte till redan bestående förhållanden och sålunda ej innebure

någon egentlig nyhet för vederbörande. Det ökade besvär, som härigenom tillfördes

de kommunala myndigheterna, bestående i att sätta priser å ett något större

antal ‘persedlar’ än förut, torde val även icke behöva kännas så särskilt betungande,

helst som, enligt vad ovan påpekats, de personer, som deltana i markegångssättningen,

i allmänhet kunna antagas vara val förtrogna med prisförhållandena

ä respektive orter.»

Efter en närmare redogörelse för den praktiska tillämpningen av ovannämnda

anordning, varigenom man alltså skulle erhålla ett hela riket omfattande

statistiskt material angående livsmedelspriser m. m., framhålles slutligen såsom

både naturligt och ändamålsenligt »att för detta ändamål använda sig av den

ärevördiga markegångsinstitutionen samt gjuta nytt liv i denna genom att giva den

nya uppgifter, visserligen av samma natur som de gamla men lämpade efter eu

modernare tids krav».

Styrelsen har, som sagt, endast velat fästa uppmärksamheten på nu anförda

möjlighet att ytterligare fördjupa och utvidga prisstatistiken, och får styrelsen i

detta sammanhang jämväl meddela, att styrelsen har för avsikt att inom den närmaste

framtiden inkomma till Eders Kungl. Maj:t med förslag till undersökningar av

ovan angivet slag i och för dyrortsgrupperingar.

Med avseende å formuleringen av § 2 i det första alternativet till kungörelse

om krigstidstillägg åt befattningshavare får styrelsen framhålla följande.

Såsom i det föregående angivits, utgår styrelsens indexserie från prisläget i

juli 1914, d v. s. tidpunkten omedelbart före krigsutbrottet. Ehuru ordalagen i

första momentet av nämnda paragraf torde åsyfta, att ökningen i levnadskostnader

skall räknas från anförda tidpunkt, kunde det synas lämpligt att i paragrafen bestämt

angiva densamma.

Enligt tredje momentet i samma paragraf skall med ledning av den dyrtidsindex,

som av styrelsen senast uträknats, nytt grundtal fastställas att äga tillämpning

från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut härom kungjorts.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Styrelsen har emellertid i det föregående framhållit, att indexen icke lämpligen kan

beräknas oftare än för varje kvartalsskifte samt att den icke kan med säkerhet

föreligga fixerad förrän vid slutet av nästföljande månad. Med bibehållande av den

föreslagna formuleringen skulle alltså eventuellt nytt grundtal icke kunna tillämpas

förrän med andra månaden i respektive kvartal. För undvikande härav lärer en

omformulering av ifrågavarande moment höra ske, vilket åter skulle medföra, att

dyrtidstilläi.get för den första månad, för vilken nytt grundtal fastställes, icke kan

utbetalas förrän under loppet av den nästföljande.

Till sist önskar styrelsen framhålla, att styrelsen i anledning av förevarande

remiss ansett sig böra, såsom här ovan skett, endast yttra sig om lämpligheten

och genomförbarheten av att till grund för krigstidstilläggens beräknande enligt

systemet med glidande skala lägga av styrelsen uträknad levnadskostnadsindex.

Vad åter beträffar själva systemets lämplighet och här föreslagna utformning samt

dess eventuella företräde framför det s. k. fixa systemet, en sak varom ju meningarna

som bekant äro delade, har styrelsen som sagt saknat skäl att ingå härpå. För att

taga ståndpunkt till denna fråga hade för övrigt erfordrats väsentligt längre tid än

som nu stått styrelsen till buds.»

Att även för innevarande år åtgärder måste vidtagas för beredande

av särskilda dyrtidsbidi ag åt statens befattningshavare och pensionärer

är, med hänsyn till det alltjämt rådande prisläget, så uppenbart,

att jag icke torde behöva närmare utveckla de skäl, som föranleda

mig att nu framlägga förslag i ämnet. I dylikt hänseende torde

det vara tillräckligt att hänvisa till — förutom de allmänt kända förhållandena

å ifrågavarande område — den utredning, som innefattas i

kommittébetänkandet, och särskilt de framställningar från sammanslutningar

av stat stjänare och andra, som i kommittébetänkandet omnämnas

och mer eller mindre utförligt behandlas. Statsmakternas under

fjolåret fattade beslut om rätt för statstjänare att tills vidare under år

1919 förskottsvis uppbära vissa belopp såsom kr i gs t i d stil 1 n gg och extra

krigstidstillägg, innebär ju för övrigt eu förhand sutfästelse, att även

för detta år särskilda dyrtidsbidrag i en eller annan form skola beredas

stat stjänarna. Det galler sålunda nu att avgöra icke huruvida utan

efter vilka c/runder dylika dyrtidsbidrag skola utgå.

Vad man vid besi ammandet av dessa grunder först har att undersöka

är, synes det mig, huru stort sammanlagt belopp som, med hänsyn

till det nuvarande statsfinansiella läget och andra inverkande faktorer,

högst kan disponeras för här ifrågavarande ändamål. På sätt i

kommitté betänkandet framhålles, gav jag redan på ett tidigt stadium

av kommittéarbetet såsom min uppfattning tillkänna, att det högsta belopp,

som för innevarande år kunde avses för krigstidstillägg och krigstidahjälp

åt de kategorier av anställda och pensionärer, som omfattades

Departe
mentschefen
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Mapis proposition Nr 225.

av kommitterades uppdrag, var 215 miljoner kronor. Och då jag den

9 nästlidna januari hade att anmäla frågorna rörande regleringen av

utgifterna ä 1919 års tilläggsstat, räknade jag, såsom förut nämnts,

för krigstidstillägg och krigstidshjälp med eu sammanlagd utgift av

225 miljoner kronor, däri emellertid med 9 å 10 miljoner kronor ingingo

dylika förmåner för personer, som icke innefattades i kommitterades

uppdrag. Av nyssnämnda be''opp, 225 miljoner kronor, skulle enligt

beräkningarna deri ojämförligt största delen, 198 miljoner kronor, belöpa

sig å den persongrupp, varom nu närmast är fråga, nämligen befattningshavare

i statens tjänst.

Vid utarbetandet av de nu framlagda alternativa förslagen till

krigstidstillägg och krigstidshjälp för innevarande år hava kommitterade,

på sätt av betänkandet framgår, haft till ögonmärke, att den

sålunda uppställda kostnadsramen icke finge — åtminstone icke i någon

väsentligare män — överskridas. Det har också lyckats kom initierade

att så avväga sina förslag, att kostnaderna kunnat beräknas komma

att vid bifall till förslagen stanna vid ungefärligen de av mig angivna

maximibeloppen — enligt det såsom alternativ I betecknade förslaget

dock endast under förutsättning, att man för årets senare kvartal finge

räkna med någon sänkning av den nu gällande prisnivån.

För egen del vill jag redan nu uttryckligen framhålla, att vad

som å det statsfinansiella området inträffat, sedan jag verkställde mina

ovan återgivna beräkningar, icke givit mig anledning att i någon mån

frångå den åsikt, jag då uttalade i fråga om maximum av det belopp,

som staten under innevarande år kan disponera för nu ifrågavarande

ändamål. Redan detta belopp är så högt, att det för dess täckande

lärer bliva nödvändigt att anlita statsverkets kassafond i eu omfattning,

som med hänsyn till fondens ändamål och dess nuvarande behållning

icke medgiver någon som helst ytterligare utsträckning. Jag anser det

sålunda vara av omständigheterna oundgängligen betingat att vid bestämmandet

av grunderna för dyrtidsbidrag åt statens befattningshavare

och pensionärer under innevarande år noga aktgiva på, att kostnaderna

komma att hålla sig inom ovan angivna belopp, vilka så att säga synas

mig markera gränsen för statens förmåga att för närvarande ekonomiskt

komma sina befattningshavare och pensionärer till hjälp i dyrtidens

svårigheter. Den sålunda angivna utgångspunkten kommer i det

följande att av mig strängt fasthållas.

Under sådana omständigheter och då det, enligt vad kommitterade

beräknat, för att bereda endast befattningshavarna full kompensation

för den rådande dyrtiden, vid eu genomsnittlig ökning av levnads
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

kostnaderna med 150 procent, skulle åtgå ett sammanlagt belopp av

icke mindre än 275 miljoner kronor om året, är det tydligt, att dylik

full gottgörelse för avlönings- eller pensionsförmånernas till följd av dyrtiden

minskade realvärde icke för närvarande kan beredas alla dem,

som av staten åtnjuta dylika förmåner. Lika med kommittérade och i

full överensstämmelse med de principer, som i nu ifrågavarande avseende

hittills följts, anser jag det då riktigast att låta de reduktioner

i dyrtidskompensationen, som sålunda bliva nödvändiga, i starkare grad,

procentuellt räknat, gå ut över personer i högre avlönings- eller pensionsklasser

än över personer i lägre dylika klasser. Det förhåller sig

ju så, att de lägre avlönings- och pensionstagarna i regeln också äro

de mindre ekonomiskt bärkraftiga; för dem, som redan förut befunno

sig på eller i närheten av existensminimum måste varje minskning i

avlönings- eller pensionsförmånernas realvärde bliva alldeles särskilt

kännbar. Det synes mig under sådana omständigheter vara en självklar

gärd av billighet och rättvisa, att, nu liksom förut, i första hand

sörja för, att de svagast ställda befattningshavarna och pensionärerna

bliva genom skäliga dyrtidsbidrag vederbörligen tillgodosedda.

Men jämväl de i avlönings- och pensionshänseende något bättre

ställda persongrupperna synas mig ha grundade anspråk på att, så långt

det stats finansiella läget medgiver, komma i åtnjutande av effektiva

dyrtidsbidrag. Åven för dem har säkerligen i det övervägande flertalet

fall dyrtid strycket känts mycket hårt; många av dem ha sedan studieoch

extraordinarieåren att dragas med en betungande skuldbörda, och

särskilt för familjeförsörjarna har det nog icke sällan varit förenat med

stora svårigheter att under den rådande dyrtiden få inkomsterna att

räcka till för de oundgängliga utgifterna för hem och familj. Vad nu

särskilt befattningshavarna beträffar synas mig de synpunkter, som utvecklas

i de i kommittébetänkandet återgivna framställningarna från

cheferna för de centrala ämbetsverken m. fl., vara värda allvarligt beaktande.

Åven om det under förhandenvarande förhållanden icke rimligtvis

svnes mig kunna påfordras, att full kompensation för den inträdda

dyrtiden skall kunna beredas vederbörande, lärer det å andra sidan böra

erkännas, att icke heller för befattningshavarna av högre grader de för

normala tider avpassade avlöningarna i regel äro så tilltagna, att vederbörande

i längden kunna finna sig tillfreds med en alltför stor minskning

i deras realvärde. Icke minst med hänsyn till statens eget intresse

av att kunna för statstjänsten förvärva och behålla liögre kvalificerad,

duglig arbetskraft — svårigheter i dylikt hänseende hava, såsom i kommittébetänkandet

framhålles, under krisåren icke saknats — anser jag

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

det under sådana omständigheter angeläget att nu i något större utsträckning

än hittills söka för befattningshavarna av högre grader genom

dyrtidstillägg uppväga de ordinarie avlöningsförmånernas minskade värde.

Såsom jag i det följande skall närmare utveckla, synes detta också —

utan eftersättande av de lägre funktionärernas förhandsrätt — kunna i

skälig omfattning ske inom den av mig uppställda kostnadsramen.

Efter dessa allmänna anmärkningar övergår jag till en närmare

behandling av kommitterades förslag.

Det av kommitterade avgivna betänkandet innefattar, såsom jag

redan förut nämnt, alternativa förslag till frågans lösning, det ena grundat

på systemet med s. k. glidande skala och det andra, liksom hittills tilllämpade

grunder, upptagande fixa avlöningstillägg. Vid en jämförelse

mellan de båda förslagen, för vilkas innehåll jag ovan, i anslutning till

kommittébetänkandet, lämnat en kortfattad redogörelse, faller det genast

i ögonen, att systemet med s. k. glidande skala, på sätt kommitterade

också själva påpeka, i flera hänseenden erbjuder avsevärda fördelar

framför det hittills tillämpade, i kommitterades alternativ II upptagna

s. k. fixa systemet. Givetvis måste det, särskilt under en tid som den

närvarande, då prisnivån är underkastad tätt återkommande starka växlingar,

erbjuda stora svårigheter att på förhand för ett helt år framåt

binda krigstidstilläggen vid vissa för olika avlöningsbelnpp bestämt fastslagna

siffror. Olägenheterna hos det hittills tillämpade systemet hava

också i det föregående vid olika tillfällen starkt framträtt, och särskilt

under år 1918, då prisnivån befann sig i så gott som oavbruten stegring,

voro klagomålen över de bristande möjligheterna till anpassning

efter de undan för undan ändrade förhållandena både många och högljudda.

Också blev det ju, för att bringa dyrtidsbidragen i bättre överensstämmelse

med vad som av omständigheterna betingades, på senhösten

länder nämnda år nödvändigt att tillgripa en så utomordentlig

åtgärd som inkallandet av riksdagen till urtima sammanträde.

Med tillämpning av systemet med s. k. glidande skala skulle här

ovan antydda svårigheter i väsentlig grad minskas. Företrädet hos

nämnda system ligger just däri, att det giver möjlighet till att, sedan

ökuingen eller minskningen i levnadskostnaderna periodvis konstaterats,

anpassa dyrtidsbidraget i visst förhållande till det tal, som befunnits

beteckna ökningen eller minskningen. Vare sig man går till mötes en

period av stigande pris eller, såsom man nu har anledning hoppas, har

att motse en tid, då prisfluktuationerna i huvudsak komma att gå i

motsatt riktning, innebär det givetvis en bestämd fördel att till grund

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 225.

för dyrtidsbidragens utgående hava ett system, som lämnar tillfälle att

utan alltför stor omgång reglera bidragen efter levnadskostnadernas tid

efter annan växlande höjd. Att man under sådana omständigheter

därest med tillämpning av den glidande skalan ett även ur andra synpunkter

tillfredsställande förslag till lösning av dyrtidstilläggsfrågan kan

åstadkommas — bör stanna vid denna utväg, anser jag i likhet med

kom mitt erade uppenbart.

Härvid uppställer sig då först och främst den fragan, huruvida

det är möjligt att finna en så tillförlitlig mätare av levnadskostnadernas

höjd vid olika tillfällen, att densamma kan läggas till grund för regleringen

av dyrtidsbidragens belopp. Enligt kommitterades mening föreligger

en dylik mätare i den beräkning, som av socialstyrelsen tid efter

annan verkställes angående ökningen i levnadskostnader i jämförelse med

samma kostnader vid krigets början. Denna beräkning resulterar i en

dyrtidsindex, ett tal, som minskat med 100, d. v. s. den^ siffra, soro

angiver prisläget vM utgångspunkten, då normala förhållanden ansågos

råda, betecknar levnadskostnadsökningen eller nedgången i penningens

köpkraft. Enligt kommitterades åsikt böra dessa indexberäkningar, använda

på sätt av kommitterade föreslås, kunna tjäna såsom underlag

för dyrtidsbidragens bestämmande. I samma riktning uttalar sig,-såsom

av det förut sagda framgår, socialstyrelsen själv.

Även jag anser, att man på socialstyrelsens indexberäkningar bör

kunna grunda ett system, som möjliggör dyrtidsbidragens bestämmande

efter s. k. glidande skala. Jag anser mig i dylikt hänseende böra

erinra om, att dessa beräkningar redan tidigare, då det. gällt att

fastställa grunderna för krigstidstillägg åt statens befattningshavare

och pensionärer, fått tjäna till underlag vid bedömande av den vid

varje tillfälle inträdda levnadskostnadsökningen. Härtill kommer, att

beräkningarna av åtskilliga kommuner och enskilda arbetsgivare,

vilka plägat halvårs- eller kvartalsvis reglera dyrtidstilläggen föi sina

befattningshavare, tagits till utgångspunkt vid de sålunda skedda regleringarna

och alltså inom den kommunala förvaltningen och den enskilda

affärsvärlden redan i viss omfattning givits en användning, analog med

den, som enligt kommittébetänkandets alternativ I skulle komma beräkningarna

till del. Utan att här närmare ingå vare sig på det sätt,

varpå beräkningarna hittills verkställts, eller på de förändrade metoder

för primärmaterialets uppsamlande och bearbetning, som till äventyrs

för framtiden böra komma till användning, anser jag mig emellertid

redan nu böra uttryckligen framhålla, att det — med hänsyn till vikten

av att beräkningarna, om de skola läggas till grund för bestämmandet

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition Nr 225.

av dyrtidsbidTagen åt statens befattningshavare och pensionärer, bliva

i möjligaste mån rättvisande — torde böra noggrant undersökas, huruvida

icke genom förbättrade anordningar i ett eller annat hänseende än större

trygghet än hittills kan vinnas för, att det resultat, som ur beräkningarna

framgår, blir ett korrekt uttryck för den verkliga levnadskostnadsökningen.

Huru kommitterade med utgångspunkt från socialstyrelsens indexberäkningar

tänkt sig systemet med s. k. glidande skala för bestämmandet

av dyrtidsbidragen genomfört, framgår av innehållet i §§ 2 och

3 i kommittéförslagets alternativ I, jämfört med kommitterades''uttalanden

å sid. 27 och följande i betänkandet. Förslaget, sådant det av

kommitterade utformats, torde, såvitt jag kan finna, fylla även högt

ställda anspråk på enkelhet och klarhet,'' och särskilt anser jag det vara

en betydande förtjänst, att, på sätt jag senare under dagen torde få

tillfälle att närmare beröra, enhetliga grundsatser kunnat i huvudsak

tillämpas i avseende a befattningshavare och de olika kategorierna av

pensionärer och understödstagare. Icke minst med hänsyn till sistnämnda

efter min mening utomordentligt betydelsefulla förhållande

anser jag förslaget utgöra en värdefull grund för en på systemet med

s. k. glidande skala fotad lösning av dyrtidstilläggsfrågan.

Emellertid är jag, beträffande nu närmast befattningshavarna i

statens tjänst, av den uppfattningen, att, i åtskilliga väsentliga hänseenden

jämkningar och modifikationer i förslaget, sådant det i sina

detaljer föreligger i kommitterades utformning, lämpligen böra vidtagas.

Till en början anser jag mig därvid böra framhålla, att — för

undvikande av det under innevarande år i avseende å dyrtidstilläggen

tillämpade, ur flera synpunkter mindre lämpliga förskottsförfärandet —

bestämmelserna synas mig böra avfattas så, att de komma att äga giltighet

även under någon del av år 1920. ’ Visserligen kan det ifrågasättas,

huruvida man icke till äventyrs borde gå än längre och kanske till

och med alldeles underlåta att stadga någon tidsbegränsning för den

i ämnet. utkommande författningens tillämplighet; men då det, med

hänsyn till svårigheten att nu bedöma, huru förhållandena i olika hänseenden

kunna komma att utveckla sig, i varje fall synes mig lämpat,

att 1920 års riksdag beredes tillfälle att, med de erfarenheter, som

då stå till buds, ånyo uttala sig i frågan, har jag ansett mig böra

stanna vid att föreslå, att bestämmelserna tillsvidare givas giltighet

till den 1 juli 1920. I sammanhang därmed vill jag i förbigående

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majits ''proposition Nr 225.

anmärka, att det, med hänsyn till de förhoppningar, som kunna hysas

om ett under året inträffande fredsslut, torde vara på sin plats att nu

utbyta de hittills använda benämningarna å dyrtidsbidragen, »krigstidstillägg»

och »krigstidshjälp» mot de för sådant fall lämpligare beteckningarna

»dyrtidstillägg» och »dyrtidshjälp». Vid bifall till vad jag

sålunda ifrågasatt torde åtskilliga redaktionella jämkningar böra vidtagas

i förlattningsförslagets olika paragrafer.

Till författningsförslagets § 1 synes mig vidare ett tillägg vara

av behovet påkallat. Vid samtliga de under krisåren hittills genomförda

löneregleringarna för olika grupper av befattningshavare, Bom beröras

av det nu föreliggande förslaget, torde det hava förfarits så, att

vid bestämmandet av avlöningsförmånerna någon hänsyn icke tagits till

den efter världskrigets utbrott inträdda sänkningen av penningvärdet.

Befattningshavarna hava med andra ord genom löneregleringarna erhållit

kompensation endast för den intill mitten av år 1914 inträdda

prisstegringen, men däremot icke för den ökning av levnadskostnaderna,

som efter nämnda tidpunkt ägt rum. Nu låter det emellertid

tänka sig, att vid framdeles skeende regleringar av avlöningsförhållandena

för en eller annan grupp av nu ifrågavarande befattningshavare

ett annat förfaringssätt kan komma att tillämpas, så att redan i den

ordinarie avlöningen i större eller mindre utsträckning inräknas gottgörolse

jämväl för under krisåren inträdd levnadskostnadsökning. Så

skulle exempelvis bliva fallet vid tillämpning av det förslag till lönereglering

för kommunikationsverken, som framlagts i det av lönekommittén

för sagda verk den 20 februari innevarande år avgivna betänkandet.

Om befattningshavare på dylikt sätt i annan ordning än genom

dyrtidstillägg beredes ersättning för efter ingången av augusti månad

1914 inträffad prisstegriug, bör tydligen vid dyrtidstilläggets beräknande

nödig hänsyn tagas till den kompensation för dyrtiden, vilken

sålunda redan erhållits. Detta lärer lämpligen böra ske i samband med

själva löneregleringen. Jag anser mig därför böra förorda, att i 1

mom. av författningsförslagets § 1, som angiver, å vilka avlöningsförmåner

dyrtidstillägg skulle få beräknas, inskjutas orden: »där ej i

samband med reglering av avlöningsförmånerna annorlunda må varda

bestämt.»

Mot avfattningen av författningsförslagets § 2 har jag vidare

en del erinringar att göra. Sålunda anser jag det med fog kunna

ifrågasättas, huruvida det, såsom kommitterade tänkt sig, kan vara riktigt

att utan vidare giva de av socialstyrelsen verkställda indexberäk
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

ningarna ovillkorligt vitsord, då det gäller att bedöma den vid en viss

tidpunkt efter världskrigets utbrott inträdda ökningen i levnadskostnaderna.

Jag anser tvekan i detta hänseende så mycket mera kunna

hysas, som några i författningsväg eller annorledes av Kungl. Maj:t

utfärdade närmare föreskrifter rörande sättet för verkställande av dessa

beräkningar icke förefinnas utan desamma hittills av styrelsen utförts

efter de grunder och med anlitande av det primärmaterial, som styrelsen

själv bestämt. Riktigast synes mig under sådana omständigheter vara

att så avfatta här ifrågavarande stadgande, att åt Kungl. Maj:t överlämnas

att med ledning av de av socialstyrelsen verkställda indexberäkningarna

fastställa det tal, som vid varje tillfälle skulle anses motsvara

den inträdda levnadskostnadsökningen, varjämte, med hänsyn till det

viktiga ändamål, beräkningarna i allt fall skulle komma att tjäna, uttrycklig

föreskrift torde böra meddelas om, att beräkningarna skola,

utföras i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t

kunna komma att utfärdas. Samtidigt torde lämpligen, på sätt socialstyrelsen

i sitt utlåtande också antyder, det i författningstexten förekommande

uttrycket »den på grund av krigstillståndet inträdda ökningen

i levnadskostnader» böra förändras därhän, att någon tvekan icke

kan uppstå om, att i detta sammanhang hela den efter världskrigets

utbrott inträdda ökningen i levnadskostnader skall tagas i betraktande

och icke tilläventyrs endast den del därav, som direkt härleder sig från

rådande krigstillstånd.

Enligt § 2 i nu förevarande författningsförslag skulle vidare, där

nytt grundtal av Kungl. Maj:t fastställts, detsamma äga tillämpning från

och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till

den månad, under vilken annat grundtal kunde komma att bestämmas.

Det förutsättes sålunda, att nytt grundtal till äventyrs skulle kunna

komma att fastställas flera gånger under ett och samma kvartal. Detta

står emellertid icke rätt väl tillsammans med motsvarande stadganden i

kommitterades förslag till grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare

samt änkor och barn, däri det heter, att krigstidstillägget skall

beräknas med ledning av det i avseende å befattningshavarna fastställda

grundtalet samt att nytt grundtal skall äga tillämpning från och med

det kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till det kvartal,

under vilket annat grundtal fastställts. Därest nu i avseende å befattningshavarna

grundtalet skulle komma att under något kvartal flera

gånger växla, skulle med tillämpning av de av kommitterade föreslagna

bestämmelserna tvekan uppstå, huru för samma kvartal dyrtidstillägget

till f. d. befattningshavare samt änkor och barn skulle beräknas. Under

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

sådana omständigheter är en ändring av här ifrågavarande bestämmelser

påtagligen av behovet påkallad. Då det, med hänsyn till den vidlyftiga

apparat, som i och med fastställandet av nytt grundtal måste sättas i

rörelse, knappast lärer böra ifrågakomma att oftare förändra grundtalet

än exempelvis fyra gånger under ett och samma år, synes någon olägenhet

knappast behöva befaras, därest, till rättelse av här ovan berörda

förhållanden, föreskrift meddelas om att, lika för alla kategorier av tilläggsberättigade,

nytt grundtal skall äga tillämpning från och med det kvartal,

under vilket Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till det kvartal, under

vilket nytt grundtal fastställts. För att i avseende å befattningshavarna

dyrtidstillägget liksom hittills skall kunna utbetalas i efterskott för varje

månad, lärer det, därest nu förevarande författningsstadgande avfattas

på sätt jag nyss ifrågasatt, böra tillses, att beslut om nytt grundtal

kungöres, innan kvartalets första månad tilländalupit. Förutsättningen

för att detta skall kunna ske är givetvis, att socialstyrelsens beräkning

rörande indextalet vid kvartalsskiftet föreligger färdig något tidigare än

hittills plägat vara fallet. Då det emellertid icke torde vara omöjligt

att ordna saken så, att berörda beräkning bliver tillgänglig redan under

loppet av kvartalets första månad, anser jag mig icke böra tveka att

föreslå, att tiden för tillämpligheten av nytt grundtal bestämmes på sätt

jag ovan angivit.

I avseende å kommittéförslagets § 2 anser jag mig ytterligare böra

anmärka, att då de grunder för dyrtidsbidragens utgående, som bliva av

Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda, enligt mitt förslag skulle gälla för

längre tid framåt oberoende av det s. k. grundtalets växlingar, det knappast

synes mig lämpligt, att i dessa grunder inrycka bestämmelse om det

grundtal, som nu tills vidare skall gälla. Så snart nytt grundtal fastställts,

skulle ju ifrågavarande bestämmelse komma att sakna tillämplighet.

Föreskriften om det grundtal, som till en början skall gälla,

synes mig därför lämpligen böra utgå ur ifrågavarande § 2 och i stället

såsom en övergångsbestämmelse fogas till det stadgande om den i ämnet

utkommande författningens ikraftträdande, varmed kommitténs förslag

torde böra kompletteras. Då det, med hänsyn till den tid, som åtgår

för behandlingen av den föreliggande frågan i riksdagen in. m., icke

lärer kunna förväntas, att författningen i ämnet kan utfärdas förrän ett

stycke in på andra kvartalet av innevarande år, lärer — vid bifall till vad

jag ovan föreslagit i fråga om tidpunkten för tillämpligheten av nytt grundtal,

som av Kungl. Maj:t fastställes — i en dylik övergångsbestämmelse

föreskrift böra intagas om grundtal för såväl det första som det andra

av årets kvartal. För båda dessa kvartal torde grundtalet böra anknytas

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225,

till det vid socialstyrelsens senaste indexberäkningar framkomna tal för

levnadskostnadsökningen, från vilket kommitterade i sina beräkningar

rörande begynnelsegrundtalet utgått, eller 167. Då enligt mitt förslagför

framtiden skulle så förfaras, att redan under det löpande kvartalets

första månad bestämdes det grundtal, som för hela kvartalet skulle tilllämpas,

anser jag mig icke behöva tveka att nu, då årets första kvartal

redan lider mot sitt slut, på dylikt sätt föreslå, att avgörande träffas

om grundtalet för nästa tremånadersperiod.

I fråga om storleken av begynnelsegrundtalet hyser jag emellertid

en från kommitterades mening avvikande åsikt. Jag har nämligen för

avsikt att föreslå ytterligare en ändring i bestämmelserna i kommittéförslagets

§ 2, en ändring, som skulle verka därhän, att grundtalet i

förhållande till levnadskostnadsökningen vid varje tillfälle skulle komma

att ställa sig något lägre än vad kommitterade tänkt sig. Då detta mitt

förslag emellertid sammanhänger med och föranledes av en annan i

principiellt hänseende viktig ändring, som jag finner mig böra förorda

i de av kommitterade föreslagna grunderna till dyrtidsbidrag åt befattningshavarna

i statens tjänst, torde jag först få redogöra för skälen för

och innebörden av sistberörda ändring.

Av en jämförelse mellan å ena sidan den å sid. 121 i kommittébetänkandet

intagna tabellen rörande beloppen av de dyrtidsbidrag, som

vid det av kommitterade antagna begynnelsegrundtalet av 150 skulle

tillgodokomma befattningshavare i olika avlöningsklasser, och å andra

sidan sammanlagda beloppen av de till befattningshavarna under år 1918

utgivna dyrtidsbidragen framgår, att för särskilt de barnrikare familjeförsörjarna

inom de lägsta avlöningsklasserna dyrtidsbidragen enligt kommittéförslaget

skulle komma att understiga vad som under år 1918 enligt

samma års båda riksdagars beslut i dylikt hänseende till befattningshavarna

faktiskt utgått. An sämre utfaller i avseende å dessa befattningshavare

jämförelsen, om man — i stället för de under år 1918 faktiskt uppburna

beloppen — tager till utgångspunkt vad som, med tillämpning för helt

år av de under senare halvåret 1918 gällande grunderna, till dem skulle

hava utgått. Sålunda skulle exempelvis en gift befattningshavare med 3

barn och en årslön av 1,000 kronor enligt kommittéförslaget vid ett

grundtal av 150 i dyrtidsbidrag erhålla 1,500 kronor om året, medan

han under år 1918, inklusive krigstidshjälp, i dylikt hänseende faktiskt

uppburit 1,638 kronor 83 öre och, därest de för senare halvåret gällande

grunderna tillämpats även under förra hälften av året, skulle hava uppburit

nära 2,200 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj ds proposition Nr 225.

Att på dylikt sätt minska dyrtidsbidragen för de lägst avlönade

familjeförsörjarna samtidigt med att bidragen för de ogifta befattningshavarna

inom alla avlöningsklasser, icke minst de högre, skulle avsevärt

ökas, synes mig — särskilt med hänsyn till den gynnade ställning,

som riksdagen städse i nu ifrågavarande avseende velat bereda just

dessa familjeförsörjare — icke rimligt. I denna del torde sålunda vissa

jämkningar krävas i kommitterades förslag. Vid övervägande av de

utvägar, som i dylikt hänseende stå till buds, har det lämpligaste sättet

att — utan alltför starkt avsteg från kommitterades principer — råda bot

för här berörda missförhållande synts mig vara att komplettera stadgandena

om dyrtid stillägg i kommittébetänkandets alternativ I med bestämmelser

om särskild dyrtidshjälp för familjeförsörjare inom de lägre

inkomstklasserna.

Härvid synas mig de i kommittébetänkandets alternativ II i dylikt

hänseende förordade bestämmelserna lämpligen kunna tagas till utgångspunkt.

Då det emellertid är av vikt, att även bestämmelserna om dyrtidshjälp

så avfattas, att de icke vid eu inträffande sänkning av den nu

rådande prisnivån behöva underkastas ändringar, torde det vara lämpligt,

att jämväl i avseende å detta slag av dyrtidsbidrag i en eller annan

form använda sig av systemet med s. k. glidande skala. Jag anser mig

därför böra föreslå, att dyrtidshjälpen bestämmes att utgå med de i

kommitterades alternativ II upptagna belopp endast så länge det s. k.

grundtalet håller sig över 125, men att, därest grundtalet nedgår till

nämnda siffra eller därunder, dyrtidshjälpen skall utgå vid ett grundtal

av 125 intill 100 med 3/i av nvssberörda belopp, vid ett grundtal av

100 intill 75 med hälften av samma belopp och vid ett grundtal av

75 intill 50 med 1ji av beloppen i fråga, för att vid en sänkning av

grundtalet till 50 eller däruuder helt upphöra. I motsats mot vad

kommitterade synas hava åsyftat, anser jag emellertid lämpligt att låta

utbetalningen av dyrtidshjälpen ske icke månadsvis utan med vissa

större mellanrum, exempelvis kvartalsvis, därvid liksom i avseende å

dyrtidstilläggen ett tilläventyrs sänkt eller höjt grundtal skulle tillämpas

från och med det kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts beslut om ändringen

av grundtalet kungjorts.

Att det med bestämmelser om särskild dyrtidshjälp lärer kunna

inträffa, att dyrtidstiHägg och dyrtidshjälp sammanlagt något överstiga

den avlöningsförhöjning, som skulle betingas allenast av dyrtiden,

kan visserligen synas oformligt, men då samma fel vidlådde de under

år 1918 tillämpade grunderna och dylik dyrtidstrycket överskjutande

avlöningsförhöjning i allt fall knappast skulle komma andra än barnBiliang

till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 käft. (Nr 225.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

rikare familjeförsörjare inom de lägsta inkomstklasserna till godo,

anser jag den av mig föreslagna utvägen icke vara ägnad att väcka

allvarligare betänkligheter och i alla händelser vara att föredraga framför

den för just dessa familjeförsörjare ofördelaktiga lösning, som kommittébetänkandets

alternativ I i oförändrat skick innebär.

I analogi med vad i kommittébetänkandets alternativ II föreslagits,

lärer emellertid den begränsningen böra stadgas, att dyrtidstillägg och

dyrtidshjälp sammanlagt icke må överstiga det belopp, vartill dyrtidstillägg

till befattningshavare i statens tjänst vid varje tillfälle högst

må utgå.

Kostnaderna för dyrtidshjälp enligt ovan angivna grunder hava

av kommitterade uppskattats till omkring 14 miljoner kronor. Då

emellertid kommitterade, på sätt jag senare skall närmare omnämna,

beräknat enbart kostnaderna för dyrtidstillägg vid tillämpning av alternativ

1 till ett belopp, som något överstiger det av mig förut angivna, till

dyrtidsbidrag för innevarande år disponibla maximibeloppet, lärer det, i

händelse av bifall till vad jag ifrågasatt rörande särskild dyrtidshjälp

för familjeförsörjare, vara nödvändigt att genom ändringar i bestämmelserna

om dyrtidstillägg på ett eller annat sätt nedbringa kostnaderna

för detta slag av dyrtidsbidrag. Detta synes mig med den minsta olägenheten

kunna ske genom en sänkning av det av kommitterade omförmälda

grundtalet sålunda, att den för levnadskostnadsökningen uträknade

siffran minskas med — i stället för en tiondedel därav — en femtedel av

samma siffra, därvid, för vinnande av mera avrundade siffror, det sålunda

erhållna talet lämpligen torde kunna avjämnas, därest det med högst

2 Va understiger närmast högre 5-tal, till detta tal men eljest till närmast

lägre 5-tal.

Begynnelsegrundtalet skulle under sådana omständigheter nedgå

från 150 till 135, vilket med andra ord skulle innebära en sänkning i

de av kommitterade beräknade dyrtidstilläggsbeloppen med 10 procent.

I valet mellan att antingen ställa de lägst avlönade familjeförsörjarna i

en relativt så ogynnsam ställning, som en tillämpning av kommittéförslaget

i oförändrat skick skulle medföra, eller att, på sätt nyss sagts,

genomgående något minska dyrtidstilläggens belopp och i stället, såsom

hittills, bereda dessa familjeförsörjare en efter försörjningspliktens tyngd

avpassad särskild dyrtidshjälp, anser jag det senare alternativet vara

att föredraga. Kommittéförslaget gör i avseende å dyrtidsbidragens

belopp icke ens inom de alka lägsta inkomstklasserna någon skillnad

mellan familjeförsörjare och ogifta; mitt förslag åter innebär i stort sett,

att familjeförsörjarna skulle något bättre tillgodoses, även om det därvid

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

icke kan undvikas, att de ogifta få underkasta sig någon minskning i

de dyrtidstilläggsbelopp, som enligt kommittéförslaget tillämnats dem.

Eu omständighet, som alldeles särskilt talar till förmån för det av mig

förordade alternativet är, att enligt detta samtliga befattningshavare, sålunda

även de ogifta, skulle, under förutsättning av oförändrad prisnivå, under

detta år erhålla icke oväsentligt högre dyrtidsbidrag än under nästföregående

år, medan enligt kommittéförslaget just den kategori, som kanske

allra bäst är i behov av dylika bidrag nämligen de lägst avlönade barnrika

familjeförsörjarna skulle i jämförelse med nästföregående år få vidkännas

en verklig minskning i dyrtids förmånernas belopp.

Det bör emellertid ej förbises, att även om, vid bifall till vad jag

ovan föreslagit, familjeförsörjarna inom de lägsta avlöningsklasserna i

enlighet med förslagets syfte skulle få sin ställning icke oväsentligt förbättrad,

ett motsatt förhållande skulle inträda i avseende å särskilt de

familjeförsörjare, vilka till följd därav, att de nå över den för dyrtidshjälpens

utgående uppdragna 6,000-kronors gränsen, icke skulle komma

i åtnjutande av dylik hjälp. I synnerhet för dem, vilka icke alltför

mycket höja sig över nämnda gräns — jag tänker därvid särskilt på de

talrika befattningshavare, vilka hava eller, enligt vad jag har för avsikt

att under dagens lopp föreslå, kunna komma att få sina avlöningsförmåner

bestämda till 6,800 kronor för år — skulle säkerligen den minskning

i det av kommitterade föreslagna dyrtidstilläggsbeloppet, som skulle

föranledas av en sänkning av grundtalet i enlighet med vad ovan sagts,

i många fall bliva högst kännbar. Härtill kommer, att, i betraktande av

de relativt låga procenttal, med vilka dyrtidskompensationen i allt fall

skulle utgå å högre avlöningsbelopp, den sänkning av dyrtidstilläggets

maximum från 5,040 kronor till 4,536 kronor, som en förändring av

begynnelsegrundtalet från 150 till 135 skulle medföra, enligt mitt förmenande

måste anses väl stor.

För motverkande av här ovan antydda olägenheter har jag föranletts

att upptaga tanken på att något förlänga den av kommitterade i

författningsförslagets § 3 uppställda dyrtidst.illäggsskalan. Enligt denna

skulle å den del av månadsavlöningen, som överstege 100 men ej 550

kronor, dyrtidstillägget utgå efter ett procenttal, som motsvarade 4/io av

grundtalet, medan å överskjutande avlöningsbelopp dyrtidstillägg icke

skulle få beräknas. Detta innebär, med andra ord, att maximum av

dyrtidstillägget skulle uppnås vid en årsavlöning av 6,600 kronor. Jag

har nu tänkt mig, att skalan skulle kunna förändras därhän, att dyrtidstillägg

enligt nyss angivna procent, 4/io av grundtalet, skulle få åtnjutas

å en avlöning av ytterligare 50 kronor i månaden eller alltså högst å

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

en månadsavlöning av 600 kronor. Maximum av dyrtidstillägget skulle

under sådana omständigheter uppnås vid en årsavlöning av 7,200 kronor

och alltså vid ett grundtal av 135 bliva 4,860 kronor, ett belopp, som

med endast 180 kronor skulle understiga maximum enligt kommitterades

förslag.

Det gäller nu att undersöka, huruvida ur kostnadssynpunkt några

hinder kunna anses möta för genomförande av de av mig här ovan förordade

förändringarna i kommitteförslaget. Om man därvid först utgår

ifrån, att den av kommittérade i författningsförslagets § 3 uppställda

dyrtidstilläggsskalan bibehålies oförändrad, så visar det sig, att medan

enligt kommitterades beräkningar, under förutsättning att grundtalet 150

bleve gällande för hela året, kostnaderna för dyr tid stillägget skulle belöpa

sig till omkring 210 miljoner kronor, skulle däremot med ett för

hela året gällande grundtal av 135 kostnaderna komma att nedbringas

till cirka 189 miljoner kronor. Läggas härtill dels kostnaderna för dyrtidshjälpen,

14 miljoner kronor, dels oek de kostnader, som skulle föranledas

av den av mig förordade förlängningen av dyrtidstilläggsskalan,

approximativt beräknad till en miljon kronor, skulle sammanlagda årsutgifterna

för dyrtidsbidrag åt befattningshavarna i statens tjänst utgöra

omkring 204 miljoner kronor. Då kommitterade emellertid ansett sig

kunna räkna med, att prisnivån under året skulle komma att sänkas så,

att kostnaderna för dyrtidstilläggen enligt kommitterades alternativ I, av

kommitterade, på sätt nyss sagts, vid oförändrad prisnivå beräknade till

210 miljoner kronor, icke skulle komma att överstiga de enligt alternativ

II beräknade utgifterna för dyrtidsbidrag, 199 miljoner kronor,

lärer man alltså med så mycket större sannolikhet kunna antaga, att

vid tillämpning av det kombinerade system, som av mig förordats, kostnaderna

skola komma ätt hålla sig inom sist angivna belopp.

Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att dyrtidsbidragen till statens

befattningshavare bestämmas att utgå, dyrtidslilläggen enligt de grunder,

som i kommittébetänkandets alternativ I upptagas, så jämkade som av

mig här ovan angivits, och dyrtidshjälpen enligt bestämmelserna i

kommittébetänkandets alternativ II, omformade på sätt som betingas av

användandet av den av mig föreslagna glidande skalan.

Huru med tillämpning av de av mig förordade grunderna dyrtidsbidragen

vid ett grundtal av 135 skulle komma att ställa sig för befattningshavare

i olika avlöningsklasser i jämförelse med dels de under

år 1918 faktiskt åtnjutna dyrtidsbidragen dels ock de bidrag, som vid

tillämpning av kommitterades olika alternativ skulle utgå, framgår av

nedanstående sammanställning:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Dyrtidsbidrag åt befattningshavare under helt år.

1

Faktiska

dyrtids-

bidrag

under

1918

kr.

%

Med tillämpning av de sak- kunnigas förslag

Departements- chefens för- slag

%

fixa sy- stemet

kr

%

glidande

systemet

kr.

%

Fast årlig lön

1,000 kr.

ogift.........

1,073.33

107.3

1,200—

120

1,500—

150

1,350—

135

»

*

»

gift ........

1,298.33

129.8

1,425—

142.5

1,500—

150

1,575—

157.6

»

» m. 3 barn

1,638.83

163.9

1,762.50

176.3

1,500—

150

1,912.50

191.8

1 »

1,500

»

ogift ......

1,371.—

91.4

1,638.7 5

109.3

1,980—

132

1,782—

118.8

»

»

»

gift........

1,551.—

103.4

1,818.7 6

121.3

1,980—

132

1,962—

130.8

i >

»

»

» m. 3 barn

1,821.—

121.4

2,088.75

139.3

1,980—

132

2,232—

168.8

1 *

2,000

ogift ......

1,549.-

77.4

1,972.08

98.6

2,280—

114

2,052.—

102.6

i *

»

»

gift.........

1,729.—

86.4

2,152.08

107.6

2,280—

114

2,232—

111.6

*

>

»

»

» m. 3barn

1,999.-

99.0 9

2,422.08

121.1

2,280—

114

2,502—

125.1

i *

»

3,000

ogift ......

2,049.—

68.3

2,638.7 6

88

2,880—

96

2,592—

86.4

gift.........

2,184—

72.6

2,773.75

92.5

2,880—

96

2,727—

90.9

! *

»

»

»

> m. 3 barn

2,386.50

79.6

2,976.25

99.2

2,880—

96

2,929.50

97.7

»

»

4,000

»

ogift ......

2,549—

63.7

3,305.41

82.6

3,480—

87

3,132—

78.3

»

»

»

gift.........

2,639—

67.:

3,395.41

84.9

3,480—

87

3,222—

80.6

»

»

»

»

»m. 3 barn

2,774—

69.4

8,530.41

88.3

3,480—

87

3,357.—

83.9

»

»

5,000

ogift ......

3,019.50

60.4

3,972.os

79.4

4,080—

81.6

3,672—

73.4

»

»

»

gift.........

3,049.50

61

4,062.08

81.2

4,080—

81.6

3,762—

75.2

»

»

»

»

» m.3barn

3,094.50

62.9

4,197.08

83.9

4,080—

81.6

3,897—

77.9

»

»

6,000

ogift .....

3,019.50

50.3

4,638.7 5

77.3

4,680—

78

4,212—

70.2

»

»

»

»

gift.........

3,049.5 0

50.8

4,728.7 5

78.»

4,680—

78

4,302—

71.7

»

»

»

»

»

» m.3barn

3,094.6 0

51.6

4,863.7 5

81.1

4,680—

78

4,437—

74

»

»

8,000

»

3,019.50

37.7

5,000:50

62.5

5,040—

63

4,860—

60.8

>

»

»

10,000

»

3,019.50

30.2

5,000.50

50

5,040—

50.4

4,860—

48.6

»

15,000

3,019.50

20.1

5,000. so

33.3

5,040.—

33.6

4,860—

32.1

Oavsett nu dyrtidsbidragens belopp, företer kommitteförslagets båda

alternativ, i huvudsak sammanstämmande, åtskilliga olikheter mot hittills

gällande bestämmelser rörande dyrtidsbidrag åt statens befattningshavare.

Oå jag icke har något att erinra mot vad kommitterade härutinnan föreslår,

anser jag mig kunna inskränka mig till'' att — för närmare känne
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

dom om innebörden i de ifrågasatta ändringarna — hänvisa till, förutom

själva författningstexten, kommitterades uttalanden å sid. 40—43 samt

67 85 i betänkandet. Visserligen erfordras i anledning av den av

mig förordade kombinationen av kommitterades båda alternativa förslag

åtskilliga ändringar i paragraferingen ävensom en del smärre jämkningar

i författningstexten, men dessa ändringar och jämkningar torde

icke vara av större betydenhet, än att trots desamma motiveringen till

de olika stadgandena lätt återfinnes i kommittébetänkandet.

Är Jag övergår nu tin att något närmare beröra dels frågan angående

m. m. kostnaderna för dyrtidsbidragen åt statens befattningshavare vid tillämpning

av det av mig förordade förslaget dels ock spörsmålet om beredande

av de för kostnadernas bestridande erforderliga medel m. m.

Vad därvid till en början beträffar år 1919, torde man, såsom jag

i det föregående nämnt, kunna utgå ifrån, att ifrågavarande kostnader

icke komma att överstiga de enligt kommittéförslagets alternativ II

beräknade utgifterna för dyrtidsbidrag åt statens befattningshavare, tillhopa

199,000,000 kronor. Då det, därest ett system med glidande skala

kommer till användning, icke är möjligt att verkställa någon exaktare

kostnadsberäkning, anser jag mig — såsom kommitterade ju också

gjort vid uppskattandet av kostnaderna för deras på den glidande skalan

grundade förslag — kunna för år 1919 såsom totalbelopp för nu ifrågavarande

kostnader räkna med nyss angivna siffra.

Icke heller i fråga om fördelningen av totalkostnaderna å affärsdrivande

verk och huvudtitlar m. m. har jag funnit mig hava anledning

frångå kommitterades beräkningar. Enligt dessa skulle fördelningen

ställa sig på följande sätt:

1

I

1

Aflarsdri vande verken .................

i 2—9 huvudtitlarna................

Krigs tids- tillägg

Kronor

Krigs tids- hjälp

Kronor

Summa

Kronor

102,000,000

82,225,000

975.000

8.940.000

4.845.000

15,000

110,940,000

87,070,000

990,000

; Postsparbanken m. fl. verk..........

Summa

185,200,000

13,800,000

199,000,000

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

För de särskilda affärsdrivande verken skulle det beräknade beloppet

fördela sig sålunda:

Krigs tids- tillägg

Kronor

Krigs tids- hjälp

Kronor

]

Summa ■

1

Kronor

12.700.000

16.200.000

900.000

720.000

13,600,000

Telegrafverket.............................

16,920,000

Statens järnvägar .......................

69,000,000

6,900,000

75,900,000

1.500.000

2.600.000

195.000

225.000

1,695,000

Statens domäner ........................

2,825,000

Summa

102,000,000

8,940,000

110,940,000

Det för 2:a—9:e huvudtiteln beräknade beloppet, sammanlagt

$7,070,000 kronor, skulle utslås å de olika huvudtitlarna på följande sätt:

Krigs tids- tillägg

Kr.

Krigstids-

hjälp

Kr.

Summa

Kr.

Andra huvudtiteln........................

3,400,000

195,000

3,595,000

Tredje » ........................

525,000

3,000

528,000

Fjärde » ........................

26,900,000

1,500,000

28,400,000

Femte » ........................

17,120,000

1,575,000

18,695,000

Sjätte » ........................

9,800,000

450,000

10,250,000

Sjunde » ........................

10,650,000

600,000

11,250,000

Åttonde > ........................

11,380,000

390,000

11,770,000

Nionde » ........................

2,450,000

132,000

2,582,000

Summa

82,225,000

4,845,000

87,070,000

Med avseende å frågan, huru de här ovan angivna kostnaderna för

dyrtidsbidrag åt statens befattningshavare under innevarande år böra

täckas, lärer — vad först angår de affärsdrivande verken — någon tvekan

icke råda därom, att kostnaderna nu liksom förut böra såvitt möjligt,

utgå av de medel, av vilka verkens omkostnader i övrigt bestridas.

Då jag utgick ifrån, att så borde bliva fallet, anmodade jag i särskilda

skrivelser den 25 nästlidna februari styrelserna för de affärsdrivande

verken att meddela upplysning, huruvida, med utgångspunkt

från kommitterades kostnadsberäkningar, erforderliga medel för bestridandet

av utgifterna för dyrtidsbidrag åt de respektive verkens personal

De affärsdrivande

verktn.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

under innevarande år kunde antagas komma att stå till vederbörande

styrelsers förfogande. Å denna min förfrågan hava svar i jakande riktning

nu inkommit från generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen

och domänstyrelsen. Järnvägsstyrelsen däremot har i skrivelse

den 4 innevarande mars anfört följande:

»Vid uppgörandet av förslaget till kostnadsstat för åt- 1919 ha bland utgifterna

inräknats dyrtidstillägg åt personalen i enlighet med i nådiga kungörelsen av

den 22 mars 1918 utfärdade bestämmelser, vilka på sin tid beslutats gälla även

över årsskiftet 1918—1919. Styrelsen har icke ansett sig böra upptaga kostnaderna

för dyrtidstillägg till högre belopp, då det vid tiden för kostnadsstatens uppgörande

var ovisst, vilka beslut om ytterligare dyrtidstillägg kunde komma att fattas vid

1919 års riksdag. Den sålunda uppgjorda kostnadsstaten för år 1919 slutar på ett

totalbelopp av 270,129,000 kronor, i vilket belopp ingår dyrtidstillägg med omkring

38,000,000 kronor eller med 38,000,000 kronor lägre belopp än det av sakkunniga

numera beräknade. Med im åkning av detta senare belopp skulle alltså utgifterna

enligt i övrigt lika beräkning stiga till 308,000,000 kronor.

Vid avgivande den 28 november 1918 av förslag till beräkning av den

behållna inkomsten för år 1920 har styrelsen jämväl företagit en reviderad beräkning

av 1919 års då emotsebara behållning. I denna beräkning ha inkomsterna

under vissa angivna förutsättningar beräknats till 298,000,000 kronor. Vidare ha

utgifterna i första hand beräknats med det i kostnadsstaten föreslagna beloppet av

270,129,000 kronor, men anfördes, att om genom beslut av 1919 års riksdag dyrtidstilläggen

skulle komma att ökas, en driftkostnadsstegring skulle inträda, som då

beräknades under vissa förutsättningar till 29.000,000 kronor. Utgifternas totalbelopp

beräknades alltså då till att utgöra 300,000,000 kronor, och uttalade styrelsen

alltså, att det syntes sannolikast, att för år 1919 icke någon behållen inkomst skulle

erhållas, men att icke heller någon direkt driftförlust av större betydelse behövde

förutses.

Emellertid måste man på grund av erfarenheterna från de senast gångna

månaderna som tämligen visst konstatera, dels att beräknade inkomster icke komma

att uppnås, dels att beräknade utgifter komma att överskridas, och att sålunda

driftresultatet -— oavsett löneändringar och andra eventuella åtgärder, som kunna

inverka på personalkostnadernas storlek — kommer att bliva vida sämre, än vad

som vid anförda tidpunkt ansetts kunna beräknas. Anförda förhållanden skola nedan

något närmare utvecklas.

I samband med konjunkturernas vikande tendens och det allmänna ovisshetstillståndet

på alla ekonomiska områden är trafikomfattningen och härmed även

bruttoinkomsten i tydligt sjunkande. Vad särskilt februari månad beträffar, måste

dess ekonomiska resultat därtill synnerligen menligt påverkas av lokomotivmannastrejken

vid de enskilda järnvägarna, som praktiskt taget stoppat all mera betydande

godstransport i samtrafik. Sammanställningar rörande inkomsternas storlek

föreligga emellertid endast till och med januari och för denna månad endast preliminärt,

och styrelsen behöver ej framhålla den utomordentliga vanskligheten att

under nuvarande förhållanden göra några beräkningar för återstående månader.

Med hänsyn till de stora belopp, man vid nuvarande penningvärde och höga

taxor har att räkna med vid även relativt små variationer i trafikarbetet, håller

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. proposition Nr 225.

styrelsen det ingalunda för osannolikt, att om icke någon ändring till det bättre i

trafikrörelsen snart inträffar, den totala minskningen av inkomsterna för året under

det beräknade beloppet kan få beräknas till åtminstone omkring 20,000,000 kronor.

I fråga om utgifterna för år 1919 är det lika vanskligt som i fråga om

inkomsterna att verkställa någon beräkning, på vars hållbarhet anspråk kan göras.

Sålunda äro på materialmarknadens område förhållandena alltjämt mycket ovissa,

och särskilt har styrelsens förhoppningar om sjunkande kolpris ännu icke infriats i

beräknad omfattning. Det har sålunda ännu icke varit styrelsen möjligt att använda

ett lägre konsumtionspris för det utländska kolbränslet än 130 kronor per ton, och

det synes av kända omständigheter mycket osäkert, om det för år 1919 i kostnadsstaten

beräknade enhetspriset av 100 kronor per ton stenkol verkligen skall kunna

erhållas som medeltal för året.

Rörande storleken av det driftunderskott, som skulle kunna beräknas inträda,

såvida dyrtidstillägg beviljas till ovan ifrågasatta belopp, är styrelsen med hänsyn

till de alltjämt på oberäkneligt sätt skiftande växlingarna i alla ekonomiska förhållanden

alltså icke i stånd att utföra några närmare beräkningar. Tages emellertid

hänsyn endast till den ovan såsom icke osannolik antagna inkomstminskningen

och till den ifrågasatta höjningen av dyrtidstilläggen, skulle det ekonomiska resultatet

bliva:

bruttoinkomst ............................ 278 miljoner kronor

utgifter........................................ 308 » »

brist ............................................ 30 » »

Man torde dock tyvärr nödgas befara, att, liksom de järnvägsekonomiska

förhållandena tidigare under kristidens senare skeden städse utvecklats i ogynnsam

riktning, bristen kan komma att bli ännu större än den här angivna. Särskilt

erinras, att bränslekostnaden mycket val kan bli större än den beräknade.

1918 års liksdag har vid behandlingen av frågan om förhöjda provisoriska

tilläggsavgifter å statens järnvägar uttalat, att vid det i nådiga propositionen angivna

förhållande att med bibehållande av de dåvarande tilläggsavgifterna statens

järnvägar under år 1918 skulle komma att uppvisa driftförlust, syntes en ytterligare,

genomgående taxeförhöjning vara ofrånkomlig. Ur rent principiell synpunkt borde

statens järnvägar icke blott bära sina egna driftkostnader utan även lämna överskott

till förräntning av det i statsbanorna såsom helhet betraktade, nedlagda kapitalet.

Under de extraordinära förhållanden, som råda, torde emellertid denna grundsats ej

kunna upprätthållas i full utsträckning. Riksdagen hölle likväl före, att direkt förlust

å driften såvitt möjligt borde förhindras.

Det skulle alltså kunna ifrågasättas, att den sålunda nu väntade bristen med

erforderlig säkerhetsmarginal uttoges genom en allmän höjning av de provisoriska

taxetilläggen. Vid av undertecknad generaldirektör under hand gjord förfrågan

rörande förutsättningarna för en dylik åtgärd har dock vederbörande departementschef

bestämt avböjt tanken på en ytterligare taxeförhöjning, och synes det ej heller

styrelsen gärna möjligt att under nuvarande förhållanden tänka på att genomföra

en sådan.

På den nu av statsrådet framställda frågan, huruvida f ill styrelsens förfogande

kunna antagas komma att stå erforderliga medel till bestridande av till 7 5.o miljoner

kronor beräknade dyrtidstillägg, får styrelsen alltså under hänvisning till det

anförda meddela, att under inga förhållanden medel komma att finnas tillgängliga

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Nr 225.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

till högre belopp än som upptagits i årets kostnadsstat eller med omkring 37.9 miljoner

kronor, men att det redan i närvarande stund är möjligt att med tämlig

säkerhet förutse, att icke ens detta belopp skall av trafikmedel kunna utbetalas.

I enlighet med av Kung!. Maj:t framställt äskande beviljade 1918 års lagtima

riksdag ett belopp av högst 30,000,000 kronor att för täckande av driftförlusten

under år 1918 vid statens järnvägar uppföras i tilläggsstaten för samma år

och påföras statens järnvägars kapitalkonto. Beloppet borde efter band återbetalas

av trafikmedel, vilka avsågos att åvägabringas genom tariffernas vidmakthållna höjning

i härför erforderlig utsträckning. På motsvarande sätt bar 1918 års urtima

riksdag för bestridande av den driftförlust, som beräknades ytterligare uppstå på

grund av då fattat beslut om dyrtidstilläggens höjning beviljat en ytterligare kapitalinsats

av högst 19,000,000 kronor. Den sammanlagda driftförlusten under år 1918

utgör emellertid i runt tal 60,300,000 kronor, som med 11,300,000 kronor överstiger

nämnda förslagsanslag om tillhopa 49,000,000 kronor. Med hänsyn till detta förhållande

har styrelsen i underdånig skrivelse den 20 februari 1919 gjort framställning

hos Kungl. Maj:t om framläggande av proposition därom, att å tilläggsstat för

år 1919 under titel »utgifter för kapitalökning, tillfällig försträckning åt statens

järnvägar» måtte för täckande av ifrågavarande del av statens järnvägars driftförlust

under år 1918 anvisas ett förslagsanslag, högst 11,300,000 kronor. Under förutsättning

av bifall härtill kan det således ifrågakomma, att den tillfälliga kapitalinsatsen

i statsbanorna, vilken skall framdeles återbetalas av intjänade trafikmedel,

endast på grund av driftförlusten under år 1918 höjes till 60,300,000 kronor.

Skulle enahanda förfarande tillämpas även i fråga om 1919 års nu emotsebara

driftförlust, är det jämlikt vad ovan anförts att förutse, att nämnda behov av

anslag för tillfällig kapitalökning kommer att växa. Förutsatt att de av kommitterade

ifrågasatta dyrtidstilläggen beviljas, synes statsbanornas skuld vid 1919 års

utgång i sådant fall böra beräknas till minst 100 miljoner kronor.

Det av statsmakterna sedermera tillämpade sättet för finansiering av statsbanornas

driftunderskott har visserligen i avlåten underhandsskrivelse till statsrådet,

och chefen för civildepartementet av den 3 juni 1918 i princip föreslagits av undertecknad

generaldirektör, men har därvid dels ifrågasatts, att inkomstminskning, som

kunde inträda på grund av vikande konjunkturer borde föranleda en häremot svarande

minskning av skulden, dels icke räknats med den driftförlust, som huvudsakligen

på grund av löneförhöjningar uppstått under senare delen av år 1918, dels

slutligen icke befarats och förutsetts en fortsatt driftförlust, även sedan vapenstillestånd

ingåtts mellan de kämpande maktgrupperna.

Så hastigt som prisnivån sedan förskjutits och utgifterna alltså utan motvikt av

samtidiga taxeförhöjningar sprungit i höjden, ha statsbaneförskotten, de redan beviljade

och de vid fortsatt tillämpande av förskottsförfarandet motsebara, kommit att

uppgå till helt andra belopp än dem, varmed styrelsen tidigare haft anledning räkna.

Höjningen över de beräknade beloppen föranledes ock av i viss män andra orsaker

ån den ursprungligen beräknade bristen, nämligen av en förstorad disproportion

mellan driftkostnader och tariffer och av vikande konjunkturer.

Eu fortsatt ackumulering av statens järnvägars löpande skuld genom tillförande

av nya driftunderskott till dess kapitalredovisning synes styrelsen därför kunna

innebära allvarliga vådor för framtiden, i det att skulden kan tänkas stiga till så

avsevärda belopp, att en förräntning och amortering av densamma icke kan av

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

trafikmedel verkställas, utan att till allvarlig skada för näringslivet och den rationella

skötseln av taxepolitiken tarifferna under längre tid få hållas vid en de rådande

prisförhållandena icke motsvarande och alltså abnorm höjd.

Kunde sålunda berörda förskottsförfarande anses ändamålsenligt och riktigt,

när fråga var om relativt mindre belopp, så måste det allvarligen ifrågasättas, huruvida

ej förfarandet, när det skall tillämpas på sådana summor, varom fråga tydligen

nu föreligger, innebär en framtida fara, som kan synas böra förebyggas genom eu

mera omedelbar avskrivning åtminstone till den del av förlusterna, som vållas av

de abnorma personalkostnaderna. .

Styrelsen nödgas därför ifrågasätta, att de extra ordinarie personalutgifter,

vilka helt sakna motvikt i en med anledning av dem genomförd taxeförliöjning,

men däremot torde vara av natur att kunna täckas av krigskonjunkturskattemedel,

må i likhet med vad som skett i Danmark och Norge bestridas av sådana skattemedel.

Detta sätt för bestridande av sagda utgifter synes i så. fall kunna ifrågasättas

att böra tillämpas även i fråga om 1918. års utgifter åtminstone till den del,

som överstiger dyrtidstilläggen, beräknade i enlighet med nådiga kungörelsen av den

22 mars 1918.

För år 1918 utgör summan av de extra dyrtidstillägg som i följd av den

urtima riksdagens beslut utbetalats, 19,772,238 kronor. För år 1919 ha de sakkunniga

enligt ovanstående beräknat hela utgiften för krigstidstillägg m. m. till

75,900,000 kronor; vadan, för det fall att dessa kostnader i sin helhet anses böra

täckas av krigskonjunkturskattemedel, ett belopp av i runt tal 95,700,000 kronor

härför erfordras.

Antages åter att av dylika skattemedel skulle under såväl ar 1919 som är

1918 bestridas endast de delar av dyrtidstilläggen, som överstiga i enlighet med

1918 års lagtima riksdags beslut utgående belopp, beräknas härför erfordras en

summa av även i runt tal 57,800,000 kronor.

Skulle slutligen för beredande av medel till täckande av 1919 års dyrtulstillägg

i vad de komma att förorsaka driftunderskott tillämpas det förfaringssätt,

som kommit till användning under år 1918, synes ett förslagsanslag av approximativt

beräknat 40,000,000 kronor böra upptagas i 1919 års tilläggsstat under titel

»Utgifter för kapitalökning, tillfällig försträckning åt statens järnvägar.»

Av järnvägsstyrelsens här ovan återgivna skrivelse framgår sålunda,

att tillräckliga medel för bestridande av de beräknade kostnaderna för

dyrtid sbidrag under innevarande år åt befattningshavarna vid statens

järnvägar icke kunna antagas komma att, med bibehållande av nu gällande

taxor, stå till styrelsens förfogande, utan att fastmera eu. högst

avsevärd brist, av styreisen uppskattad till icke mindre än 40 miljoner

kronor, är att förutse. Vilka åtgärder, som till täckande av berörda

brist från statsmakternas sida böra vidtagas, är jag emelleiiid icke föi

närvarande beredd att uttala mig om. Denna angelägenhet synes för

övrigt lämpligast böra upptagas till övervägande först i samband med

de nya beräkningar rörande statsverkets inkomster, som, så snålt budgetens

utgiftssida klarare kan överblickas, torde böra föreläggas riks
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Postsparbanken

m.

verk.

68 Kung1. Maj:ts proposition Nr 225.

dagen. Då de ytterligare medel, vilka för täckande av statens järnvägars

omkostnader under innevarande år i en eller annan form kunna

komma att beredas järnvägsstyrelsen, i allt fall torde böra ställas till

styrelsens förfogande på sådant sätt, att de bliva disponibla för rörelsen

i dess helhet och icke endast för bestridande av en del av kostnaderna

för dyrtidsbidragen, synes något hinder icke möta för att — vad nu

beträffar dessa sistnämnda kostnader — i detta sammanhang förklara, att

de för statens järnvägar, liksom för övriga affärsdrivande verk, skola

utgå av de medel, av vilka verkets omkostnader i övrigt bestridas. Jagtillstyrker

alltså, att framställningen till riksdagen i nu förevarande

ämne avfattas på nyss angivet sätt.

Beträffande härefter postsparbanken och de med sagda myndighet

hittills i nu ifrågavarande avseende likställda verk och institutioner uttalade

jag redan i inkomstberäkningarna till den vid årets riksdag

framlagda statsverkspropositionen tvekan om, huruvida icke i budgettekniskt

hänseende vissa andra anoidningar för dvrtidsbidragens bestridande

borde träffas än dem, som hittills i avseende å dessa verk och

institutioner varit gällande. Vid beräkningen av inkomsterna under titeln:

»Patent- och varumärkes- samt registreringsavgiften» framhöll jag nämligen

— i anledning därav att statskontoret ifrågasatt höjning av inkomsttiteln

med hänsyn till de därur utgående dyrtidstilläggen — att spörsmålet,

huruvida dylika utgifter även för sådana verk som patentverket borde

direkt framträda i budgeten, för vilket onekligen starka skäl talade, lämpligen

borde få upptagas, då storleken av utgifterna i fråga med någon

större Enkelhet kunde beräknas. För det dåvarande avstode jag emellertid

— framhöll jag vidare — beträffande såväl patentverket som övriga

därmed i detta hänseende jämförliga verk och institutioner från att taga

hänsyn vid såväl inkomst- som utgiftsberäkningen till de av respektive

inkomsttitlar utgående krigstidstilläggen.

I anledning av Vad jag sålunda anfört fann jag mig, sedan av de

särskilt tillkallade sakkunniga förslag avgivits rörande krigstidstillägg

och krigstidshjälp för år 1919, böra anmoda statskontoret att inkomma

med yttrande och förslag rörande frågan om sättet för den budgetmässiga

behandlingen av dyrtidsbidragen för ovannämnda verk och institutioner.

I en den 28 februari 1919 dagtecknad skrivelse har nu statskontoret

i ifrågavarande avseende anfört följande:

»Då det måste anses mest överensstämmande med de grunder, enligt vilka

budgeten är uppställd, att de belopp, med vilka riksstatens inkomst- och utgifts
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

titlar upptagas, så nära som möjligt svara mot vad som i verkligheten inflyter

respektive utgives, är det enligt statskontorets förmenande principiellt riktigast, att

i fråga om patent- och registreringsverket och därmed i budgethänseende jämförliga

institutioner, för vilka i riksstaten den å utgiftssidan upptagna anslagssumman

motsvaras av enahanda belopp å inkomstsidan, även utgifter för krigstidstillägg

medtagas vid beräkningen av de till nämnda verk och institutioner utgående anslag

och mot dessa svarande inkomsttitlar.

I enlighet med denna statskontorets uppfattning föreslog ämbetsverket i sin

den 12 sistlidne december till Kungl. Maj:t avlåtna underdåniga skrivelse med inkomstberäkning

för år 1920, att beträffande patent- och registreringsverket hänsyn

skulle tagas till kostnaden för krigstidstillägg, vilket i ej oväsentlig mån påverkade

den inkomst av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter, som borde för

år 1920 beräknas.

För förverkligandet av en dylik tanke möter emellertid vid beräknande av

inkomster och utgifter för år 1920 den svårigheten, att man icke kan med tillräcklig

grad av sannolikhet bedöma, till vilka belopp krigstidstillägg, därest sådant då

kommer att utgå, kan komma att för nämnda år belöpa sig vid här ifrågavarande

verk och institutioner. Även om man emellertid i detta avseende måste röra sig

med approximativa beräkningar, anser sig dock statskontoret böra tillstyrka, att

vid uppgörande av riksstat för år 1920 hänsyn tages till utgifter för nu berörda

ändamål.

Därest man alltså, såsom enligt statskontorets förmenande torde vara riktigast,

för år 1920 räknar med en ökad utgift för patent- och registreringsverket

samt övriga därmed jämförliga verk och institutioner på grund av krigstidstillägg och

följaktligen i riksstaten upptager respektive utgiftsanslag och inkomsttitlar med

belopp, svarande mot de sålunda ökade utgifterna, torde följdriktigheten bjuda, att

även i tilläggsstaten till riksstaten för innevarande år uppföras anslag för krigstidstillägg

för vart och ett av de ämbetsverk och institutioner, som här kunna

komma i fråga, samt däremot svarande inkomsttitlar. Ifrågavarande anslag å tillläggsstaten

för år 1919 torde böra betecknas med samma anslagsnatur som de å

riksstaten för nämnda år för vederbörande verk och institutioner uppförda anslag

med angivande tillika, att anslaget skall av respektive inkomsttitel direkt utgå.

Att för närvarande kunna beträffande innevarande år angiva några belopp

för de kostnader, som krigstidstillägg kan komma att draga i nu förevarande fall,

möter även svårigheter, om ock ej i samma grad, som när det gäller att beräkna

ifrågavarande kostnader för år 1920, alldenstund man ännu icke vet, efter vilka

grunder krigstidstillägg för år 1919 kan komma att utgå. En viss ledning härutinnan

torde man likväl kunna hava i det av inom finansdepartementet tillkallade

sakkunniga utarbetade betänkande och förslag angående krigstidstillägg och krigstidshjälp

under år 1919. Nämnda sakkunniga hava där framlagt tvenne alternativa

förslag i nu angivna hänseende, enligt vilka krigstidstillägg skulle utgå antingen

efter en glidande skala eller ock enligt i huvudsak samma grunder, som fastställts

i nådiga kungörelserna angående krigstidstillägg och krigstidshjälp samt extra

krigstidstillägg och extra krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens

tjänst. Enligt vad de sakkunniga anfört torde man emellertid, vare sig det ena

eller det andra av nämnda förslag vinner Kung!. Maj:ts och riksdagens godkännande,

kunna approximativt räkna med samma kostnadsbelopp.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kmgl. Majits proposition Nr 225.

Den korta tid, som stått till statskontorets förfogande för avgivande av yttrande

i förevarande ärende, liar icke medgivit någon mera ingående undersökning

av hithörande förhållanden, och även om så kunnat ske, torde, såsom statskontoret

redan anmärkt, någon fullt exakt beräkning icke kunnat göras angående de belopp,

vartill kostnaderna för krigstidsti 1 lägg vid vart och ett av ifrågavarande verk och

institutioner kunna komma att uppgå under innevarande år. Statskontoret har

emellertid trött sig finna, att därest krigstidstillägg under år 1919 skulle komma

att utgå i enlighet med något av de förslag, som de sakkunniga i sådant hänseende

framlagt, skulle kostnaden härför komma att ungefärligen motsvara 4/.t av vad

som sammanlagt utgått i krigstidstillägg under år 1918. Härvidlag kunna dockolika

omständigheter spela in, som alldeles förrycka beräkningarna.

De ämbetsverk och institutioner, vilka enligt nådiga kungörelsen angående

krigstidstillägg och krigstidshjälp samt extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp

under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst skola avföra kostnaderna

därför å de medel, varifrån vid dessa verk övriga omkostnader bestridas, och vilka

verk och institutioner även de sakkunniga i sina kostnadsberäkningar behandlat

såsom en särskild grupp för sig, därmed antydande, att enahanda förfarande i bokföringshänseende,

som i fråga om dessa verk och institutioner hittills tillämpats,

borde allt fortfarande komma till användning, äro följande: postsparbanken, försäkringsinspektionen,

statens biografbyrå, patent- och registreringsverket, mynt- och

justeringsverket, bankinspektionen, flottans pensionskassa samt folkskollärarnas

pensionsinrättning. Det är emellertid beträffande dessa verk och institutioner att

märka, att något anslag till postsparbanken icke finnes i riksstaten upptaget och

ej heller någon å inkomstsidan beräknad inkomst av den rörelse, som postsparbanken

bedriver. För flottans pensionskassa samt folkskollärarnas pensionsinrättning

äro visserligen i riksstaten anslag upptagna, men dessa utgå allenast såsom

bidrag till ifrågavarande institutioner och motsvaras icke av några å inkomstsidan

upptagna belopp. Postsparbanken, flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning

torde således i detta sammanhang böra lämnas alldeles ur räkningen.

Sistnämnda trenne verk och inrättningar intaga alltså i budgettekniskt hänseende

en helt annan ställning än övriga här ovan uppräknade verk och institutioner, beträffande

vilka den å utgiftssidan anslagna utgiftssumman motsvaras av å vederbörliga

inkomsttitlar uppförda enahanda belopp. Till dessa senare verk torde emellertid

böra jämväl hänföras statens provningsanstalt, åtminstone vad beräknandet

av det till nämnda anstalt utgående anslaget beträffar.

Enligt vad statskontoret inhämtat, hava kostnaderna för krigstidstillägg under

är 1918 vid de till sistnämnda grupp hörande verk och institutioner uppgått till

följande, här avrundade belopp:

Försäkringsinspektionen .......

Statens biografbyrå ...............

Patent- och registreringsverket

Mynt- och justeringsverket ......

Bankinspektionen ......................

kronor 25,000

» 12,700

» 234,900

» 46,700

» 17,200

Enligt den av statskontoret förut angivna grunden för beräknande av krigstidstillägg

för innevarande år skulle motsvarande kostnader för år 1919 komma att

belöpa sig till:

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj;ts proposition Nr 225

71

Försäkringsinspektionen..............

Statens biografbyrå ..................

Patent- och registreringsverket

Mynt- och justeringsverket ......

Bankinspektionen ......................

kronor 34,900

» 16,900

» 313,200

» 62,200

» 22,900

Härvid har emellertid icke någon som helst hänsyn tagits till eventuella

omregleringar vid nu berörda verk och institutioner.

Vad år 1920 beträffar, är det, såsom statskontoret förut antytt, icke möjligt

att nu kunna göra några beräkningar i det avseende, varom här är fråga.

Emot den förhöjning i anslagen till patent- och registreringsverket samt

övriga med detsamma i budgethänseende likställda, här ovan omförmälda verk och

institutioner, som sålunda enligt statskontorets mening bör vidtagas, skulle svara

en liknande höjning i de för respektive inkomsttitlar upptagna belopp. Därvid

skulle dessa komma att i ej oväsentlig män överstiga, vad år 1920 beträffar, de av

statskontoret och Kungl. Maj it i sådant avseende beräknade belopp och, vad innevarande

år angår, de i årets riksstat å vederbörande inkomsttitlar upptagna belopp.

Den möjligheten är ju icke utesluten, att inkomsterna i något fall icke skulle

komma att i verkligheten uppgå till de belopp, som efter vidtagande av en dylik

höjning beräknats. Men även om så skulle bliva händelsen, torde man dock icke

i fråga om den budgetmässiga behandlingen av de inkomst- och anslagstitlar, som

det här gäller, böra frångå vad som är principiellt riktigast. Någon farhåga för,

att även med en sådan förhöjd beräkning av hithörande inkomster, som skulle bliva

en följd av det förfarande, statskontoret i detta fall förordar, brist skulle kunna

uppstå å någon av här ifrågavarande inkomsttitlar, torde dock icke förefinnas annat

än möjligen beträffande försäkrings- och bankinspektionerna. I den män en dylik

brist kan beräknas uppkomma, torde till förebyggande därav en provisorisk höjning

av de till dessa institutioner utgående bidrag höra vidtagas.» 1

1 anledning av vad statskontoret sålunda anfört rörande den budgetmässiga

behandlingen av dyrtidstilläggen för försäkringsinspektionen, statens

biografbyrå, mynt-och justeringsverket, patent- och registreringsverket

samt bankinspektionen, anmodade jag i särskilda skrivelser den 5 inneverande

mars dessa verk att meddela upplysning, huruvida de för dem

under innevarande år tillgängliga medel lämnade tillgång jämväl till

täckande av de av statskontoret beräknade kostnaderna för dyrtidstillägg

åt deras personal. Från samtliga de tillfrågade myndigheterna har nu

meddelats, att erforderliga medel för sådant ändamål funnes till förfogande.

För egen del finner jag de av statskontoret förordade förändrade

anordningarna i den budgetmässiga behandlingen av dyrtidsbidragen

för här sist omförmälda verk och institutioner riktiga och ändamålsenliga,

och ansluter jag mig förty till statskontorets förslag. Medan alltså i

avseende å dyrtidsbidragen för postsparbanken, flottans pensionskassa

samt folkskollärarnas pensionsinrättning lärer böra förfaras på samma

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition Nr 22S.

sätt som hittills, d. v. s. förklaras, att bidragen skola utgå av de medel,

ur vilka omkostnaderna för vederbörande institutioner i övrigt bestridas,

torde däremot beträffande försäkringsinspektionen, statens biografbyrå,

patent- och registreringsverket, mynt- och justeringsverket

samt bankinspektionen dyrtidsbidragen för framtiden, i likhet med övriga

omkostnader för verken, böra komma till synes å budgetens utgiftssida,

vilket i sin tur bör föranleda en höjning av motsvarande inkomsttitlar

å budgetens aktivsida. Vad nu närmast beträffar förhållandena

för innevarande år, torde, i enlighet med statskontorets förslag,

saken lämpligast låta sig ordna på sådant sätt, att å tilläggsstatens utgiftssida

för bestridandet av kostnaderna för dyrtidsbidrageu till befattningshavare

i sistberörda fem verk uppföras särskilda reservationsanslag,

att direkt utgå av de från respektive verk inflytande inkomster, till de

belopp,, som i statskontorets förberörda skrivelse angivas, varjämte å inkomstsidan.

uppföras motsvarande belopp såsom tillägg till de i den för

år 1919 fastställda riksstaten upptagna inkomsterna från respektive

verk. För att taga ett exempel skulle sålunda för patent- och registreringsverket,

. till bestridande av dyrtidsbidragen åt verkets befattningshavare,

å tilläggsstatens utgiftssida uppföras ett reservationsanslag av

313,200 kronor, att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters

medel direkt utgå, medan å statens inkomstsida under titel:

»Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter» skulle upptagas en

post a motsvarande belopp, 313,200 kronor. Vad beträffar den av statskontoret

i detta sammanhang särskilt omförmälda statens provningsanstalt,

vilken icke för närvarande är uppförd å riksstaten och först från

och med år 1920 skulle, vid bifall till en till denna riksdag avlåten proposition

nr 1G5, organiseras såsom en statsinstitution i egentlig mening,

torde dess personal, såsom förhållandena vid anstalten nu äro ordnade,

knappast vara att betrakta såsom befattningshavare i statens tjänst,

och sålunda icke heller för år 1919 vara utan vidare berättigad till dyrtidstillägg

och dyrtidshjälp enligt de grunder, som för dylika befattningshavare

kunna varda stadgade. Då ja_g i fråga om dyrtidsbidrag för personalen

vid nämnda anstalt har för avsikt att senare under dagens lopp

göra särskild framställning, torde emellertid anstalten i detta sammanhang

— såvitt angår år 1919 — kunna lämnas helt åsido.

dill frågan om uppförande å tilläggsstaten för innevarande år av

mot ovannämnda anslag till försäkringsinspektionen m. fl. verk svarande

inkomsttitlar torde jag lå återkomma i samband med avgivande av förslag

till nya beräkningar rörande inkomsterna å ovannämnda tilläggsstat

samt riksstaten för år 1920.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 225.

Vidkommande slutligen samtliga de statens verk och institutioner, övrin* verk

vilka ii-ke här ovan särskilt omförmälts, torde liksom förut medel för

dyrtidsbidragens bestridande böra beredas genom anvisande under de

olika huvudtitlarna av särskilda för ändamålet avsedda förslagsanslag.

Vid bestämmandet av beloppen av dessa anslag synas mig, såsom redan

förut antytts, de av kommitterade verkställda, här förut återgivna kostnadsberäkningarna

lämpligen kunna följas.

Då man, på sätt jag förut nämnt, med säkerhet torde kunna År 1920.

antaga, att särskilda dyrtidsbidrag komma att bliva erforderliga även

för år 1920, torde i detta sammanhang åtgärder böra vidtagas för att

jämväl för sagda år medel för dylika bidrag komma att stå till förfogande.

Vilket belopp, som för ändamålet kan komma att åtgå, undandrager

sig emellertid för närvarande varje beräkning. Visserligen skulle

enligt mitt förslag de grunda- för dyrt! dsbidrac eris utgående, vilka nu

kunna varda av Kungl. Magt och riksdagen fastställda, bliva tillämpliga

även för första hälften av år 1920, men då dessa grunder äro

bvggda på systemet med s. k. glidande skala och man ju saknar varje

möjlighet att bedöma, huru prisnivån under nämnda år kan komma att

ställa sig, är det givetvis också omöjligt alt nu ens närmelsevis beräkna,

till vilka belopp dyrtidsbidragen för berörda år kunna komma att uppgå.

I den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen beräknades

emellertid, såsom jag förut nämnt, för dyrtidsbidrag åt statens be(attningshavare

och pensionärer m. fl. under år 1920 såsom en avsättning

vid^sidan av huvudtitlarna ett förslagsanslag, högst, å 116,000,000 kronor

eller alltså samma belopp som summan av de anslag, vilka under de

olika huvudtitlarna å tilläggsstaten för år 1919 för enahanda ändamål

beräknades. Utgångspunkten, då förberörda belopp, 116,000,000 kronor,

upptogs i riksstatsförslaget för år 1920, var sålunda det antagandet, att

dyrtidsbidragen för sistnämnda år skulle komma att draga enahanda

kostnad som för år 1919. Nu torde det visserligen vara anledning att

hoppas, att kostnaderna för dyrtidsbidragen under år 1920 till följd av

inträdande sänkningar i levnadskostnaderna skola komma att stanna vid

icke oväsentligt lägre belopp än motsva''ande kostnader under innevarande

år. Med hänsyn till de fullständigt ovissa förhållandena och

särskilt till omöjligheten att nu bedöma, huruvida för år 1920 kostnaderna

för dyrtidsbidragen till befattningshavarna i de alfärsdrivande

verken skola kunna i sin helhet bestridas av verkens egna medel, synes

mig emellertid försiktigheten bjuda att icke vidtaga någon sänkning i

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 197 höft. (5 r 225.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Departe
mentschefens
hemställan.

Kungl. Majis proposition Nr 225.

ovannämnda, i riksstatsförslaget för år 1920 för nu ifrågavarande ändamål

beräknade belopp av 116,000,000 kronor.

. häremot synes det mig icke lämpligt att redan nu verkställa uppdelning

av detta belopp å de särskilda huvudtitlarna eller i övrigt träffa

definitivt avgörande om, huru för år 1920 kostnaderna för dyrtidsbidrag

åt statens befattningshavare och pensionärer skola bestridas. Avgörandet

härutinnan torde böra anstå till en tidpunkt, då förhållandena i nu

ifrågavarande. avseende bättre låta sig överblicka, och sålunda förbehållas

1920 års riksdag. Emellertid är det ju nödvändigt att interimistiskt

ordna förhållandena för den del av år 1920, som kan komma

att förflyta, innan riksdagen hinner fatta beslut i ämnet. Härvid synes

mig kunna tillämpas i huvudsak samma förfarande, som följts i avseende

å de för innevarande år utgående förskotten å krigstidsförmånerna.

Beträffande de verk och institutioner, i avseende å vilka kostnaderna

för . dyrtidsbidragen skulle utgå av de medel, av vilka verkets eller

institutionens utgifter i övrigt bestridas — till dessa torde i detta sammanhang

böra hänföras även försäkringsinspektionen, statens biografbyrå,

. mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket samt

bankinspektionen — torde sålunda böra föreskrivas, att kostnaderna för

dyrtidsbidragen föi ar 1920 tillsvidare skola utgå ur dessa medel, medan

i avseende å samtliga övriga verk och institutioner föreskrift torde böra

meddelas om, att dyrtidsbidragen för år 1920 tillsvidare skola bestridas

av de medel, vilka kunna varda å riksstat^ för år 1920 för dylikt

ändamål särskilt avsatta. Av sistberörda medel skulle alltså, vid bifall

till förslaget om ombildning från och med år 1920 av statens provningsanstalt

till en statsinstitution i egentlig mening, även kostnaderna

för dyrtidsbidrag åt befattningshavarna vid nämnda anstalt under år

1920 tillsvidare bestridas.

Departementschefen, statsrådet Thorsson, föredrog härefter ett i

enlighet med vad av honom förordats upprättat förslag till kungörelse

med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare

i statens tjänst samt hemställde, att Ivungi. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen

1) att godkänna berörda förslag till kungörelse med allmänna

grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens

tjänst;

2) att i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år 1919

dels medgiva, att till befattningshavare vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar, statens vattentallsverk, statens domäner, post
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Ktmjl. Maj:ts proposition Nr 225.

sparbanken, flottans pensionskassa samt folkskollärarnas pen siminrättning

dyrtidstillägg och dyrtidshjälp må utgå av de medel, av vilka verkets

eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas,

dels för bestridande av kostnaderna för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp

åt befattniugshavare vid nedannämnda verk och institutioner å tillläggsstat

för år 1919 anvisa

tender sjätte huvudtiteln:

för försäkringsinspektionen ett reservationsanslag å kronor 34,900,

att av bidrag till försäkringsinspektionen direkt utgå;

för statens biografbyrå ett reservationsanslag å...... kronor 16,900^

att av avgifter för granskning av biografbilder direkt utgå;

under sjunde huvudtiteln:

för mynt- och iusteringsverket ett reservationsanslag

å ......................''.....................................................;....... kronor 62,200,

att av inkomst av myntning och justering direkt utgå;

för patent- och registreringsverket ett reservationsanslag

å ..................................................................................... kronor 313,200,

att av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel

direkt utgå;

samt

för bankinspektionen ett reservationsanslag å ...... kronor 22,900,

att av bidrag till bankinspektionen direkt utgå;

dels och till bestridande av kostnaderna, för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp

åt befattningshavare vid verk och institutioner, som icke här

ovan särskilt angivits, å tilläggsstat för år 1919 såsom förslagsanslag

anvisa

under

andra huvudtiteln ...............

......... kronor

3,595,000

B

tredje

B ...............

........ B

528,000

B

fjärde

B ...............

......... B

28,400,000

B

femte

B ...............

....... B

18,695,000

B

sjätte

B ..............

......... B

10,250,000

B

sjunde

B ..............

......... B

11,250,000

B

åttonde

B ..............

........ B

11,770,000

B

nionde

B ..............

......... B

2,582,000;

samt

3) att i avseende å dyrtidstillägget och dyrtidshjälpen för år 1920

dels till bestridande av kostnaderna för dylika förmåner åt statens

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

KungL ''Maj. ts proposition Nr 2251

befattningshavare och pensionärer m. fl. vid sidan av huvudtitlarna såsom

avsättning å 1920 års riksstat anvisa ett förslagsanslag,

högst .......................................................... kronor 116,000,000,

. <?els och förklara, att under år 1920 tillsvidare och intill dess

definitivt beslut fattats rörande de medel, av vilka för sagda år kostnaderna

för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i statens

tjänst skola bestridas, härför erforderliga belopp skola utgå

beträffande befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar, statens vatten falls verk, statens domäner, postsparbanken,

flottans, pensionskassa, folkskollärarnas pensionsinrättning, försäkringsinspektionen,

statens biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patentoch

registreringsverket samt bankinspektionen av de medel, av vilka

verkets eller institutionens omkostnader i övrigt bestridas, samt

beträffande befattningshavare vid övriga verk och institutioner av

de medel, vilka för beredande av dyrtidstillägg och dyrtidshjälp under

åf; 1920 kunna varda å riksstaten för sagda år särskilt avsatta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta

protokoll utvisar.

Vid protokollet:

r Birger Looström.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 225.

1

Bilaga till Nungl. Maj:ts proposition nr 225

vid 1919 års lagtima riksdag.

Löneförhållandena under kristiden.

Preliminär sammanfattning av inom socialstyrelsen verkställda

löneundersökningar.

I.

Summarisk översikt av lönestegringen inom industri, handel och andra

näringsgrenar.

Genom nådigt brev den 18 oktober 1918 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med en inom styrelsen utarbetad plan

omedelbart igångsätta och skyndsammast möjligt utföra en utredning av löneförhållandena

inom olika verksamhetsområden, avseende bland annat en summarisk

översikt av lönernas stegring under kristiden.

Under erinran om att beträffande jordbruk, skogshantering, hantverk, husligt

arbete samt hotell- och restaurangrörelse visst lönestatistiskt material redan funnes

tillgängligt,1) hade socialstyrelsen i förenämnda plan gjort gällande, att utredningen

borde omfatta industri, handel och varulager, samfärdsel, statliga och kommunala

arbeten samt banker, försäkringsinrättningar o. d. Uppgifternas inhämtande skulle

ske genom utsändande till vederbörande arbetsgivare av särskilda frågeformulär.

Något åläggande för arbetsgivarna att avgiva uppgifterna syntes ej böra ifrågakomma,

utan förutsattes, att erforderligt material på frivillighetens väg skulle

kunna åstadkommas. Ett visst stöd, för den händelse några betänkligheter från

arbetsgivarhåll skulle yppa sig mot den anordnade utredningen, ansåge sig styrelsen

också kunna påräkna från de ledande arbetsgivarorganisationerna inom olika

näringsområden, vilkas representanter före undersökningens igångsättande blivit

satta i tillfälle att taga del av och yttra sig över den uppgjorda planen och de för

uppgifternas inhämtande avsedda formulären.

Vid formulärens utsändande har man i huvudsak använt sig av från ifrågavarande

organisationer tillhandahållna medlemsförteckningar och adresslistor. Sålunda

hava uppgifter bland annat inhämtats från samtliga till Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges allmänna handelsförening, Svenska järnvägsföreningen och Sveriges

redareförening anslutna arbetsgivare samt från ett urval arbetsgivare inom

bageriyrket och byggnadsbranschen, efter anvisningar från Sveriges bageriidkare
'')

Jfr Social» Meddelanden, årg. 1919, h. 1, sid. 13—27.

Bihang till riksdagms protokoll 1919. 1 samt. 197 käft. (Bilaga till Nr 225.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Ku n;il. Maj t» ■proposition AV 225.

förening och Centrala arbetsgivareförbundet. Beträffande kommunala arbeten, banker.

försäkringsanstalter och tidningar har hänvändelse skett till i den officiella statistiken

eller andra tillgängliga källor redovisade företag. Vidkommande åter företag

i statsdrift har parallellt med här ifrågavarande undersökning en särskild utredning

verkställts, på grundval av material, som införskaffats genom finansdepartementet

och av detta ställts till styrelsens förfogande (se sid. 5).

Med hänsyn till undersökningens summariska karaktär och brådskande be

skaffenhet kunde det givetvis ej bliva fråga om att inhämta några mera ingående

uppgifter. Huvudsyftet var att erhålla ett tillräckligt representativt material för

bedömande i störa drag av lönenivåns förskjutning under kristiden för större grupper

av förvaltningspersonal och arbetare. För förvaltningspersonalen upptogo formulären

enligt uppställningen i industristatistiken fyra särskilda grupper, nämligen

föreståndare, teknisk personal, kontorspersonal och butikspersonal. Å de för arbetare

avsedda formulären begärdes uppgifter angående antalet vid respektive företag

anställda arbetare i medeltal under vart och ett av åren 1913—1917 samt

tiden 1 januari—30 september 1918, med fördelning å män, kvinnor och minderåriga,

ävensom angående antalet utgjorda dagsverken (eventuellt arbetstimman

samt totalsumman till arbetarna utbetalad avlöning under berörda tidsperioder.

Beträffande förvaltningspersonalen efterfrågades likaledes antalet anställda (manlig»

och kvinnliga) samt motsvarande lönesummor; däremot ansågs obehövligt att här

redovisa antalet dagsverken eller göra åtskillnad mellan vuxna och minderåriga.

Oaktat det i många fall säkerligen rätt betydande arbete och besvär, som

undersökningen åsamkat vederbörande arbetsgivare, hava dessa i allmänhet ägnat

densamma stort intresse och beredvilligt lämnat de äskade uppgifterna. Undersökningen

har därför också kunnat bygga på ett synnerligen omfattande och representativt

material.

Såsom ett första resultat av undersökningen hava i efterföljande tab. 1

(förvaltningspersonal) och 2 (arbetare) sammanställts uppgifter angående de genomsnittliga

löneinkomsterna och deras stegring inom olika näringsgrenar. Det må

med avseende på hithörande siffror redan från början särskilt framhållas följande.

För det första äro siffrorna att betrakta såsom preliminära. Särskilt gäller detta

talen för de enskilda industrigrenarna, vilka tal måhända kunna komma att undergå

en eller annan ändring, innan den definitiva redogörelsen hinner publiceras. Vidare

bär, beträffande arbetarna, tiden ännu ej medgivit ett särskiljande av män och

kvinnor, äldre och minderåriga, utan avse lönesiffrorna samt ida arbetare inom

respektive industrigrenar, oavsett ålder och kön. Kompletterande uppgifter i berörda

avseende skola emellertid sedermera lämnas. Slutligen omfatta uppgifterna

i fråga om år 1918 endast tiden till den I oktober. De löneförhöjningar, som ägt

rum under nämnda års sista kvartal, komma alltså icke till uttryck i 1918 års

siffra. Det är dock fråga om att även härutinnan söka komplettera undersökningen.

Med nu avgivna reservationer lämnas här en kortfattad redogörelse för undersökningens

huvudresultat. 1

1. Förvaltningspersonal. Vid de företag, från vilka uppgifter erhållits för

samtliga i undersökningen ingående år, sysselsattes en förvaltningspersonal av tillsammans

29,949 personer år 1913 och 39,601 år 1918. Av den sistnämnda år an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Muj-.ts proposition AV 225.

ställda personalen hänfördes 6,125 till teknisk personal (ingenjörer o. d), 27,359

till kontorspersonal och 6,167 till butikspersonal. Den fjärde å formulären upptagna

personalgruppen, föreståndare o. d., har åtminstone tills vidare icke ansetts

böra göras till föremål för statistisk bearbetning, detta särskilt med hänsyn därtill,

att de för tiden 1 januari-30 september 1918 uppgivna löneinkomsterna i regel

icke utan vidare kunnat jämföras med föregående års siffror, beroende huvudsakligen

på förekomsten av tantiem och liknande förmåner, som för hithörande befattningshavares

inkomstförhållanden äro av i mårtga tall avgörande betydelse, méii

vilka i allmänhet kunna beräknas och utbetalas först vid slutet av varje år. Att

1918 års inkomster av tantiem o. d. sålunda i regel ej kunnat i statistiken redovisas,

torde även i fråga om övriga grupper av förvaltningspersonal hava utövat

visst-inflytande på de erhållna siffrorna, om ock ej i tillnärmelsevis samma grad

»om för direktörer, disponenter och andra företagsledare.

Lönenivåns genomsnittliga stegring för förvaltningspersonalen framgår av

nedanstående sammanställning, soin utvisar löneinkomsternas ökning i procent från

1913 till 1917 respektive januari september 1918.

• - '' 1913—It»!7 1913— januari/septomber fälb

Män

Kvinnor

Tillsamman

Män

Kvinnor

Tillsamman

Teknisk personal...

36 %

25 %

33 %

62 *

60 %

61V

Kontorspersonal

35 %

32 %

34 %

68 %

73 "4"

66 %

Butikspersonal

45 %

37 %

43 %

79 %

71 %

74 %

För butikspersonalens vidkommande synes lönestegringen genomgående hava

Varit större för de manliga än för de kvinnliga löntagarna. Detsamma är förhållandet

med den tekniska personalen, där kvinnorna dock varit alltför fåtaligt repreSenterade,

för att några mera generella slutsatser skulle kunna dragas av de erhållna

genomsnittstalen. Annorlunda ter sig utvecklingen i fråga om den talrikaste

gruppen, kontorspersonalen. Den relativa lönestegringen för kvinnorna var här

under perioden 1913-1917 i det närmaste lika stor som för männen och under

1918 försköts lönenivån så, att kvinnorna kommo till en högre ökningsprocent än

männen. Särskilt vid banker och försiikringsanstalter synes utvecklingen hava gått

t en för de kvinnliga löntagarna gynnsam riktning. Inom gruppen handel och

Varulager företedde åter lönestegringen från 1913 till 1918 för båda könen alldeles

samma procenttal (79- procent), och inom de två industrier, som sysselsatte den

talrikaste kontorspersonalen — metall- och beklädnadsindustrierna — visade sig

också ökningen vara ungefär lika stor för män som för kvinnor (6o 68 procent):

Det till synes egendomliga förhållandet, att den genomsnittliga lönestegringen

för manlig och kvinnlig kontorspersonal tillsammans är lägre än för män och

kvinnor var för sig, finner sin förklaring däruti, att relativa antalet inom gruppen

redovisade kvinnor från 1913 till 1918 ökats, vilket med kvinnornas i stort sett

lägre avlöning kommit att i någon mån motverka den allmänna höjningen av

lönenivån.

2. Arbetare. För arbetarnas vidkommande har, såsom redan ovan påpe:

Rats, något särskiljande av män, kvinnor och minderåriga ännu ej hunnit utföras,

utan avse de hittills erhållna siffrorna snmtliga arb-hire, oavsett ålder och kön. Vid

jämförelse mellan de för olika industrigrenar angivna genomsnittsinkomsterna måste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj itu proposition Nr 225.

för den skull hänsyn städse tagas till det inflytande, som den mer eller mindre

talrika förekomsten av kvinnliga eller minderåriga arbetare utövat på de olika

gruppernas siffror.

Arbetarnas löneinkomster hava, såsom tabell 2 utvisar, beräknats dels per

månad, dels per dagsverke eller arbetstimme.

De genomsnittliga månadsinkomsterna hava, på samma sätt som beträffande

förvaltningspersonalen, erhållits genom att dividera de uppgivna totala lönesummorna

med medelantalet arbetare. Att härvid genomgående räknats med månader

i stället för hela år har sin givna grund däri, att uppgifterna för 1918 endast

avsett a/,( år och följaktligen ej utan vidare kunnat jämföras med föregående

års siffror.

Att materialet sålunda ej omfattat hela det senaste kalenderåret har, som

iedan ovan beträffande förvaltningspersonalen framhållits, obestridligen varit

agnat att försvåra beräkningarna, särskilt av de genomsnittliga löneinkomsterna

per månad. Inom näringsgrenar, där säsongarbete förekommer, är det uppenbarligen

långt ifrån säkert, att arbetarnas inkomster under månaderna januari— september

motsvara ;i/4 av hela årsinkomsten. Ett värdefullt regulativ mot de oegentligheter,

som på sä sätt kunna hava uppkommit, får man dock genom att jämföra

den uträknade lönestegringen per månad med motsvarande procenttal för tim- eller

dagsinkomsterna. Sistnämnda siffror hava erhållits genom sammanställning av arbetsgivarnas

uppgifter angående utbetalad avlöning samt antalet utgjorda dagsverken

respektive arbetstimmar. Ursprungligen både avsikten härvid varit att i

de fall, där någon arbetsgivare enligt formulärets medgivande uppgivit antalet

arbetstimmar i stället för antalet dagsverken, som i första hand avsetts, omräkna

det angivna antalet timmar till motsvarande antal arbetsdagar. Under normala

konjunkturer, såsom t. ex. år 1913, skulle en dylik omräkning icke vållat någon

nämnvärd svårighet. Under de senaste krisåren och särskilt år 1918 har emellertid

den dagliga arbetstiden inom många näringsgrenar varit underkastad ganska

avsevärda fluktuationer av tillfällig eller bestående art (övertidsarbete, driftsinskränkningar,

övergång till åttatimmarsdagj, vilket vid val av reduktionstal icke

Ange lämnas ur räkningen. Med hänsyn härtill har åtminstone vid den preliminära

bearbetning, \ ars resultat nu framlagts i tabell 2. någon dylik omräkning icke verkställts,

utan hava samtliga redovisade företag uppdelats i tvä grupper, allt efter

som den fullgjorda arbetstiden räknats i timmar eller dagar. En jämförelse mellan

dessa båda grupper giver vid hand, att den genomsnittliga lönestegringen, där arbetstiden

redovisats per timme, i de flesta fall varit större än där den redovisats

per dag, ett förhållande, som väl i många fall kan bero pa, att materialet härrör

sig från skilda, under olika konjunkturer arbetande företag, men som jämväl ådagalägger

vikten av, att en eventuell omräkning av arbetstimmarna till dagsverken

åtminstone ej företages utan efter ingående prövning av de reduktionstal. som i

varje fäll böra komma till användning.

En jämförelse mellan den beräknade lönestegringen per månad och per arbetsdag

giver för samtliga näringsgrupper tillsammantagna ett ganska samstämmigt

resultat: 44 respektive 47 procent för tiden 1913- 1917 och 91 respektiye

»6 procent för tiden 1913—1918. Inom en del enskilda industrigrenar äro dock

skiljaktigheterna mera framträdande. I vissa fall beror detta uppenbarligen endast

därpå, att beräkningarna angående arbetarnas dagsinkomster, som nyss sagts, ej

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225. 5

grunda sig på hela det föreliggande materialet, utan endast hava avseende å sådana

företag, som redovisat antalet utgjorda dagsverken. I andra fall förklaras skiljaktigheten

av växlingar i fråga om genomsnittliga antalet arbetsdagar under de

olika åren. Särskilt framträder detta förhållande inom textil- och beklädnadsindustrien

(spinnerier och väverier) samt kemisk-teknisk industri (tändsticksfabriker).

Med avseende å lönestegringen inom de större yrkesgrupperna hänvisas till

tabellen, varvid dock ännu en gång må erinras om ovan gjorda reservationer och

särskilt om den omständigheten, ..att siffrorna omfatta samtliga arbetare, sålunda

även kvinnor och minderåriga. Aven för de speciella yrkesgrenarna hava liknande

beräkningar utförts, men hava dessa ansetts först höra underkastas ytterligare

kontroll, innan de publiceras.

IT.

Löneinkomsternas ökning för befattningshavare i statens tjänst

För en summarisk undersökning av löneförhållandena under kristiden för bebefattningshavare

i statens tjänst, hade statsrådet och chefen för finansdepartementet

den 8 oktober 1918 hos övriga departementschefer anhållit om införskaffande av

uppgifter från respektive departement samt därtill hörande stater och kårer angående

dels hela antalet anställd personal (ordinarie och extra) den 1 januari under

vart och ett av åren 1913—1918, med fördelning efter olika grupper av befattningshavare,

varvid manlig personal skulle redovisas för sig och kvinnlig för sig, dels

ock totalsumman under respektive år (för 1918 under januari—september) utbetalad

avlöning i kontant och in natura (inberäknat krigstidstillägg och krigstidshjälp samt

utan avdrag för pensionsavgifter) till varje sålunda redovisad grupp av befattningshavare

(med fördelning såvitt möjligt A manlig och kvinnlig personal).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mctj:ts proposition Nr 225.

De sålunda erhållna uppgifterna överlämnades sedermera från linansdeparte-*

mentet till socialstyrelsen för bearbetning. Såsom resultat av denna bearbetning

kunna i första hand framläggas följande: siffror, utvisande antalet inom statsförvaltningen

redovisad personal år 1918 samt totalsumman till berörda personal

utbetalad avlöning under sagda års tre första kvartal.

f1

j

k

j Ämbetsverk. stater och kårer

Manliga befattningshavare '')

Kvinnliga

befattnings-

havare

Hela an- talet

redovi- sade an- ställda

Totalsumma

utbetalad

avlöning ,

*/''-r-a°/9 1918

av högre grad

av lägre grad

ordin.

extra

ordin.

extra

ordin.

extra

I Centrala ämbetsverk.........

900

879

202

259

537

662

3,439

9,850,000

i Statens affärsverk............

3,730

559

21,876

15,075

2,677

7,325

’) 51,248

s)102,789,000

1 Beskickningar och konsulat

82

2

—

_

—

—

84

915,000

1 Lokalförvaltningen ........

2.300

2,127

4,048

2,663

121

1,518

12,783

27.281,000

Anställer för vetenskapligt

arbete ........................

87

51

24

6

15

23

206

610,000

Undervisningsanstalter......

J ,958

967

Ilo

102

199

224

3,590

11,879,000

Armén och marinen.........

3,370

It

18,641

4,526

24

406

27,038

49,343,000

Riksdagens verk ............

31?

10

64

10

33

26

455

1,775,000

.

12,751

4,606

44.995

22,641

3,606

10,244

*, 98,843

;‘)204,442,000

Motsvarande siffror för de föregående år undersökningen omfattar, framgå

av bifogade tab. 3.

Till de i nämnda tabell redovisade statsinstitutionerna vore, för erhållande av

hela antalet inom statsförvaltningen anställd personal, ytterligare att lägga de s. k.

kristidskommissionerna. Antalet vid dessa ansiällda befattningshavare uppgick under

år 1918 i genomsnitt till 4,960, varav cirka 1.100 dock endast hade partiell sysselsättning.

Totalsumman utbetalad avlöning under månaderna januari—september utgjorde

9.212,400 kronor.

Uppgifterna angående antalet befattningshavare skulle som nämnt egentligen

avse ställningen vid varje års början. Beträffande åtskilliga personalgrupper, där

antalet anställda under olika årstider varit underkastat mer avsevärda växlingar,

hava emellertid vederbörande ämbetsverk självmant eller efter särskild anmodan

lämnat uppgifter angående medeltalet anställda under de olika åren, och hava dessa

medeltal i sådana fall lagts till grund för de verkställda beräkningarna angående

ifrågavarande löntagares genomsnittliga löneinkomster.

Vad de utbetalade lönebeloppen beträffar, hava de från olika ämbetsverk

inkomna uppgifterna icke alltid varit fullt jämförbara, enär vissa verk uppenbar^-,

ligen utan vidare sovring redovisat de i räkenskaperna upptagna siffrorna för av

personalen uppburna och utkvitterade löner, medan andra verk däremot vid beräk
*)

Under beteckningen befattningar av högre grad innefattas i huvudsak sådana tjänster

för vilka såsom grundläggande kompetensvillkor fordr-is realskoleexamen eller högre examen,

^Statens järnvägars tillfälliga personal ej medräknad.

8) Uppgifter saknas beträffande statens vattenfallsverk (lönesumma för år 1917 pirka t */a

miljoner kronor.)

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ts proposition Nr 225.

ningen av nämnda belopp närmast synas hava utgått från gällande lönestatei.

Skiljaktigheterna mellan dessa beräkningssätt framträda särskilt i sådana fall, där

ett eller annat lönebelopp inbesparats till statsverket till löljd av vakans, tjänstledighet

eller dylik orsak. Då emellertid inom varje särskilt verk de olika årens

lönesummor i regel givetvis redovisats enligt enahanda grunder, kunna nu berörda

skiljaktigbeter icke tillmätas någon nämnvärd betydelse för föreliggande statistik,

i vad den avser att belysa lönenivåns förändringar under de olika åren.

Den anbefallda fördelningen efter olika grupper av befattningshavare har av

vissa ämbetsverk fullföljts tämligen in i detalj, sa att samtliga förekommande

tjänste- och lönegrader var för sig specificerats, medan däremot i andra fall endast

mera summariska siffror kunnat erhallas. I regel bar dock åtminstone manlig och

kvinnlig samt ordinarie och extra personal redovisats var för sig. I den mån det

inkomna materialet så medgivit, hava sedermera för de olika grupperna av befattningshavare

uträknats dels de genomsnittliga löneinkomsterna för vart och ett av

åren 1913—1918, dels ock lönenivåns höjning eller sänkning under vält och ett av

ifrågavarande år, med utgångspunkt tran 1913. I tab. 4, där resultaten av dessa

beräkningar framlagts, hava emellertid siffrorna för aren 1914 1916 uteslutits

såsom med hänsyn till utredningens praktiska syften mindre betydelsefulla. De

variationer, som lönenivån under åren 1914 och 1915 företer, äro åtminstone beträffande

å stat uppförda befattningshavare i regel att tillskriva rena tillfälligheter,

enär någon reglering av statstjänstemannens löner med hänsyn till krigstidsförhällandena

under dessa år ej förekom. Den för år 1916 beviljade krigstidshjälpen

kom också endast ett begränsat antal löntagare (familjeförsörjare inom de lägsta

inkomstgrupperna) till godo. Först i och med de av 1917 års riksdag beslutade

krigstidstil läggen är det, som en genomgående höjning av lönenivån framträder.

Beträffande de i tab. 4 under rubriken »antal befattningshavare» anförda

siffrorna är att mål ka, att dessa siffror kunna tillmätas betydelse allenast för att

bedöma, hur stort material i varje fall ligger till grund för de verkställda medeltalsberäkningarna.

Däremot utvisa de.-sa sifiror icke alltid hela antal''t i statsförvaltningen

anställda personer inom respektive grader, enär vid materialets sammanställning

uppgifterna från en eller annan myndighet stundom mast lämnas ur räkningen

på grund av otillräcklig specificering eller andra bristfälligheter. Med hänsyn

därtill att inga medeltal ansetts böra beräknas annat än för sådana grupper,

som kunnat betraktas som någorlunda homogena och representativa, hava vidare

måst lämnas å sido åtskilliga befattningshavare, som icke för sig synts kunna

redovisas som särskilda grupper och ej heller lämpligen sammanföras med andra

grupper.

Nyssnämnda hänsyn till materialets homogenitet har även föranlett, att befattningshavare,

tillhörande skilda stater och karer, ej kunnat i den omfattning,

som ur överskådlighetens synpunkt varit önskvärt, sammanföras i större grupper.

Särskilt inom lokalförvaltningen bar det med hänsyn till de väsentligen olikartade

lönelyper, som på olika områden förekomma, i regel befunnits lämpligast att redovisa

de särskilda staterna och karerna var tör sig. Do centrala ämbetsvoi ken.

vilkas löner numera äro i huvudsak enhetligt reglerade, hava däremot utan olägenhet

ansetts kunna behandlas såsom en enda grupp.

I För erhållande av medeltal, avseende den genomsnittliga lönenivån inom

»tatsförvaltningens samtliga grupper, hava emellertid de olika, i tab. 2 redovisade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungi. Maj:ts proposition Nr 225.

kategorierna av befattningshavare sammanförts i vissa större huvudgrupper, såsom

av nedanstående sammanställning framgår:

j _ Genomsnittlig löneinkomst per månad

Ökning i % från 1913

till

j 1913

1914

1915

1916

1917

1918

1914

1915

1916

1917

1918

!

1 Manliga, ordinarie

| av högre grad .......,..........j 340

343

348

350

400

515

1

2

3

18

61

101

no

119

151

205

3

12

21

54

109

Manliga, extru

av högre grad ............... 101

105

106

108

134

180

4

5

-

33

78

» lägre » ..................: 86

87

93

108

144

202

1

8

26

67

135

i Kvinnliga ordinarie ...............i 129

130

132

134

156

216

1

2

4

21

67

» extra.....................j 46

50

53

56

73

no

9

15

22

59

139

Samtliga grupper 124

126

132

139

171

232

2

12

38

87

Sedan de här ifrågavarande uppgifterna i oktober 1918 infordrades från de

olika ämbetsverken, tillkom urtima riksdagens beslut om extra krigstidstillägg och

krigstidshjälp, vilket för samtliga befattningshavare medförde en avsevärd ökning

av löneinkomsterna, utöver vad förut kunnat beräknas. För ett riktigt bedömande

av statsfunktionärernas inkomstförhållanden under år 1918 måste dessa extra tillägg

givetvis tagas med i räkningen. Att till samtliga ämbetsverk göra en ny hänvändelse

för erhållande av kompletterande uppgifter i detta hänseende hade med

hänsyn till den knappa tid, som stått till buds för utredningens utförande, icke

varit möjligt, utan har socialstyrelsen för bedömande av den ytterligare förhöjning

av 1918 års lönenivå, som blev en följd av urtima riksdagens beslut, fått inskränka

sig till en representativ undersökning, avseende tre av de största tjänstemannakårerna,

nämligen post- och telegrafverkens samt statens järnvägars personal.

Denna specialundersöknings huvudresultat föreligga i efterföljande sammanställning,

där de nyssnämnda kommunikationsverkens personal sammanförts i vissa grupper,

av vilka de tre första ungefärligen kunna anses motsvara de centrala ämbetsverkens

tredje, andra och första lönegrader.x).

'') Med hänsyn till undersökningens avsedda, representativa karakter hava i tablån ej med

tagits vissa personalgrupper, vilkas löneinkomster i väsentlig grad bero av andra faktorer än

övriga statsfunktionärers, såsom telegrafverkets provisionsberättigade tjänstemän (kommissarier)

och växelstationsföreståndare, verkstads- och linjearbetare vid telegrafverket och statens järnvägar

samt järnvägarnas tillfälliga personal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition AV 225.

y

Antal befatt- ningshavare

Genomsnittlig löne- inkomst per år

Lönestegring

i % från

1913 till

1918 .

Lönestegring

i % genom

tillkomsten av

extra krigs- tidstillägg

och krigstids- hjälp

1913

1918

1913

1918

utan

med

utan |

med

inräknande av extra krigs- tidstillägg och krigstidshjälp

44

55

7,881

10,386

11,392

32

45

10

192

239

6,157

8,186

9,177

33

49

12

419

477

4,993

6,878

7,863

38

58

14

632

859

3,981

5,746

6,575

44

65

14

1,694

1,913

2,860

4,171

4,958

46

73

19

2,981

3,543

3,684

5,285

6,125

44

66

16

15,854

21,777

1,577

2,983

3,575

89

127

20

281

381

1,620

3,022

3,690

87

128

22

1 5,119

8,803

877

1,979

2,469

126

182

25

1 1,911

2,667

1,575

2,475

2,961

57

88

20

! 2,151

4,480

801

1,792

2,208

124

176

23

Personalgrupper vid kommunikationsverken
-

Ordinarie tjänstemän av högre grad:

Byråchefer och likställda (post-, telegraf-

och trafikdirektörer m. fl.)

Sekreterare, överkontrollörer, telegraf-

och trafikinspektörer o. d.

ter o. d..................................

Förste postexpeditörer, förste stationsskrivare

o. d...................

Postexpeditörer, telegrafassistenter,

stationsskrivare o. d................

Föreslående tjänstemannagrupper

tillsammantagna .....................

Extra tjänstemän av högre grad.

» » » lägre »

extra .....

Enligt vad av tabellen framgår, medförde urtima riksdagens beslut om extra

dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åtminstone för kommunikationsverkens vidkommande

en genomsnittlig förhöjning av löneinkomsterna under år 1918 med 10—20 procent

för ordinarie manliga tjänstemän av högre grad och 20—25 procent för övriga

grupper av befattningshavare.

På grund av undersökningens summariska karaktär och skyndsamma bedrivande

har det givetvis icke kunnat bliva fråga om att med den här lämnade

översikten åstadkomma en verklig lönestatistik på hithörande område utan endast

att erhålla ett siffermässigt uttryck för lönenivåns förskjutningar under kristiden

för olika grupper av befattningshavare. De framräknade genomsnittliga löneinkomsterna

per månad och år kunna uppenbarligen icke göra anspråk på full exakthet,

men tordo dock i stort sett giva ett tillräckligt troget uttryck för lönestandarden

inom respektive grupper.

liihang till riksdagens protokoll lull). 1 samt. 197 höft. i Bilaga till Nr 225.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds proposition Nr 225.

Tab. 1. Löneinkomsternas stegring1 för förvaltningspersonal inom

i | 2

1 3

! *

| 5

I 6

1 7

1 8

I »

1

M ä

11

! Antal

j------

—

j före-

j Medeltal

Genomsnittlig lönein-

Ökning i %

I ta?

; anställda

komet per män ad

från 1913 till

f

1913

j 1918

1913

1917

1 1918

1917

( 1918

Teknisk förvaltningspersonal.

''

1

|

i

f

1

Malmbrytning och metallindustri...... 2251 1 97.''

j 2 835

235

322

387| 37

65

1 2

Jord- och stenindustri .................J4j 143! 137

284

353

438

2i

52

1 3

Träindustri.................................... 26 83? 86

220

299

376! 36

i 64

i 4

Pappers- och grafisk industri ......... 75

208; 245

365

503! 561

QC

54

5

Livsmedelsindustri ....................... 831 292| 301

314

414

482! 32

54

i 6

Textil- och beklädnadsindustri......... 108

325

! 323

284

460

479

62

69

1 7

Läder-, hår- och gummivaruindustri 25

71

1 81

277

449

518

62

87

8

Kemisk-teknisk industri.................. 08

178| 246

323

480

509

58

9

Byggnadsverksamhet ..................... 15

42; 65

229

3511 450

97

10

Kraft-, belysnings-och vattenverk m.m. 74! 597! 714

234

292| 405

25

73

11

Handel och varulager..................... 26

79; 86

312

404

474

52j

12

Järnvägsdrift................................ 38 1491 179

277

362

476

31

72

13

Annan land- och sjötransport .........

13

14

291

296

434

2

49

ld

Försäkringsanstalter .................... i

28! 29

419

571

685; 36

63

1

15

Summa

4183

5 341

261

354

424

36

62

Kontorspersonal.

16

Malmbrytning och ■ metallindustri...... 277

1 842! 2 802

171

229

284

34

66

11

Jord- och stenindustri.................... 73

281 292

187

230

270

23

44

118

Träindustri.................................... 90

311

351

178

250

306

40

72

19

Pappers- och grafisk industri ......... 131

711

867

215

279 344

30

60

i 20

Livsmedelsindustri ........................ 167

704! 672

218

292

364

34

67

i*j

Textil- och beklädnadsindustri......... 184

i 001

984

171

243

287

42

68

22

Läder-, hår- och gummivaruindustri 62

260

282

174

282

299

62

72

2a

Kemisk teknisk industri.................. 78

337

441

210

267

338

27

61

2 4

Byggnadsverksamhet ..................... 25

42 55

137

192

222

40

62

25

Kraft-, belysnings- och vattenverk m. m.: 88

619 927

173

202

281

17

62

26

Handel och varulager..................... 747

2 9141 3 077

186

296

333

69

79

2 7

Järnvägsdrift................................ 66

2 319

2 730

179

229

295

28

65

28

Annan land- och sjötransport......... 36

176

217

182

319

361

76

98

29

Banker ...................................... 64

2 661

4 403

210

267

350

27

67

30

Försäkringsanstalter .................... 58

710

969

258

307

380

19

47

31

j

Summa '' 2146

14 888

19 069

192

260

322

35

68

i

82]

Butikspersonal 1211

2 617

2 771

no

160

197

45

79

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 225.

11

olika näringsgrupper under perioden 1913—januari/september 1918.

10 1

11

12

13 1

14 ]

15

16

17 |

18 ! 10 I

20 | 21 |

22 1

28

''

K v

n n

o r

Tills

ammans

Medeltal

Genomsnittlig lönein-

Ökning i %

Medeltal i Genomsnittlig lönein-

Ökning i %

anställda

komet per månad

från 1913 tiU

anställda j konist per månad

från 1913 till

1913

1918

1913

1917

1918

1917

1918

1913

1918 | 1913

1917 | 1918

1917

1918

.

•28

75

95

116

137

22

44\

2159

3 474 227

^ '' 1

303: 372!

34

64

_

_

_

143

137; 284

353! 438

24

54

1

l

_

_

_

_

I

S4

87! 219

297 373

36

70

! —

1

_

__

—

_

—

210

248! 362

500 556

38

54

6

7

91

117

149

29

64

298

308! 310

408 475

32

53

i 46

44

103

131

172

27

67

370

374! 262

419! 436

60

66

i 13

9

15

92

102

144

11: 57

100

116: 242

364; 435

50

SO

18

94

122

175

30

86

187

264 312

453! 486

45

56

_

_

_

—

42

65; 229

351 450

53

97

j 30

5

25

no

144

205

31\ 86

627

739; 228

287; 398

26

75

4

93

160

156

72 68

84

90 299! 390; 460

30

54

1

1

_

_

_

_

—

150

180 276

361 475

31

72

_

_

__

_

_

13

14! 291

296! 434

2

49

—

—

—

—

—

—

28

29| 419| 5711 685

36

63

138

191 100

125

160

25‘ 60

t

4496

6125* 252

336 406

j

33 61

334

636! 97

128

162

32

.

67

2 741

4 499! 162

|

217! 276

34

70

49

73

91

121

.141

33

55

347

368! 175! 210! 244

20

39

i 53

84i 92

116

154

26

67

364

439! 1661 226; 276

36

66

! 208

314! 112

126

175

13

56

962

1274: 189| 239| • 297

27

57

j 178

203! 94

132

171

40

82

906

900; 191! 255; 318

34

67

465

557 83

in

137

34

83

1 510

1585 144

1981 234

38

63

[ 158

177

87

127

159

46

443

490'' 141

2241 244

59

73

135

170

91

140

182

55

100

472

647 176: 242! 296

38

68

I 12

19

107

143

197

34

84

55

75] 130| 179! 215

38

65

140

272

106

131

171

24\ 61

759

1 209; 161

188; 256

17

59

i 1 088

1 288

96

136

172

42

79

4 278

4 907! 159) 241! 276

52

74

49

59

124

161

213

30 72

2 368! 2 789! 178! 228; 293

28

65

t 33 59

99

189

211

9 It 113

219

2871 168

288| 326

71

94

793

1 528

120

153

211

28 78

3 454 5 9311 189

2391 314; 26

66

j 5551 908

132

163

201

23

52

1 323

1 959] 199

2391 291

20

46

4 250

6347

105

139

182

32

73

20 201 27 8591 172

1

230 286

34

66

2 080

2 285

78

100

125

37 71

5 253

0107 »7 139 lfttt

43 74

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

11

15

16

17

18

I 9

20

21

22

23

24

26

26

27

28

2 9

30

31

32

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225-

Tab. 2. Löneinkomsternas stegring för arbetare inom olika

1

*

*

5

6

i

1 »

i

Samtliga företag

Näringsgrenar

Antal

Medeltal

Genomsnittlig

löne-

Ökning (%)

företag

inkomst per

månad

från 1913 till

1913

1918

1913

1917

1918

1917

1918

1

Malmbrytning och metallindustri ...

326

62,850

71,111

102

150

194

47

90

2

Jord- och stenindustri ..................

93

13,984

11,664

83

116

161

41

96

8

Träindustri .................................

113

15,055

15,017

83

121

158

46

91

4

Pappers- och grafisk industri.........

142

19,084

20,403

98

135

181

38

86

5

Livsmedelsindustri........................

245

11,700

9,666

96

136

163

43

71

6

Textil- och beklädnadsindustri ......

231

23,717

18,963

61

81

98

33

61

7

Läder-, hår- och gummivaruindustri

88

7,010

6,199

77

109

153

42

99

8

Kemisk-teknisk industri ...............

79

9,913

11,329

75

107

139

43

87

9

Byggnadsverksamhet.....................

70

2,911

2,286

129

174

230

36

78

10

Kraft-, belysnings- o. vattenverk m.m.

118

10,109

12,000

107

154

215

44

101

11

Handel och varulager ..................

543

4,159

4,627

91

130

165

43

82

12

Land- och sjötransport.................

112

18,316

20,769

99

141

197

41

98

13

• Summa

2,163

198,808! 204 034

91

131

174

44

91

1 Av hänsyn till det ringa antalet arbetare har någon beräkning av genomsnittsinkomsterna ej verkställt*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 225.

ia

näringsgrupper under perioden 1913—januari/september 1918.

10

ii

12

13

14 1

15

16

i?

18

19

20

21 j

Företag med redovisat antal dagsverken

Företag med r

edovisat

antal arbetstimmar

Medeltal

arbetare

1918

Genomsnittlig löneinkomst

per dag

Ökning (%)

från 1913 till

Medeltal

arbetare

1918

Genomsnittlig löne- inkomst per timme

Ökning {%)

från 1913 till

1913

1917

1918

1917

1918

1913

1917

1918

1917

1918

52,743

4.85

6.41

8.18

J

47

88

18,368

0.44

0.72

0.94

64

114

L

11,222

3.52

5.08

7.02

44

99

442

0.8 7

0.51

0.69

38

86

2r

1

13,783

3.76

5.68

7.47

50

99

1,234

0.40

0.69

0.79

48

98

3

18,392

4.10

5.68

7.51

39

83

2,011

0.40

0.57

0.72

43

80

4

8,023

3.80

0.84

6.4 8

4t

71

1,643

0.46

0.69

0.84

50

83

5

15,918

2.56

3.81

4.76

49

86

3,045

0.26

0.89

0.52

50

100

6

5,668

3.82

4.65

6.61

40

99

531

0.81

0.43

0.68

26

85

7

11,295

3.12

4-71

6.92

Öl

122

''34

—

—

—

—;

—

•

s:

1,006

5.41

7.91

10.14

46

87

1,280

0.56

0.71

1.06

27

89

9

10,281

4.12

6.io

8.86

48

103

1,719

0.66

0.77

1.09

38

95

10

4,627

3.82

5.41

7.17

42

88

—

—

1

—

!

~

11;

i-

19,038

3.86

6.52

7.61

i 43

97

1,731

0.61

0.8 0

1.82

_£1

116

H

171,996

3 80

5.(8

7 45

47

96

82,038

0 48

0.67

! 0 96

! 56

! 109

ia!

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225-

Tab. 3. Antal redovisade befattningshavare och till dem utbetalad avlöning inom

:

t!

9 j 10 j 11

13 | 18

Ämbetsverk, stater

och kårer

ordinarie

Manliga befattningshavare

av högre grad av lägre grad

extra

Kvinnliga befattningshavare

ordinarie

extra

ordinarie

extra

1

| 1913 J 1918 j 1913

1918

i 1

i

Centrala ämbetsverk

|

6631

|

900

790

I

879

! o

Högsta domstolen.........

66-

741

8

1 ii

? 3

Regeringsrätten............

7«

é

! 4

J ustitiekanslärsämbetet...

3

3

O

9

1 5

Justitiedepartementet ...

9

ii!

3

3

i o

Utrikes *> -

20:

20:

5

13

i 7

Lantförsvars »

9

17!

14

6i

! 8

Sjöförsvars »

5

9:

7

1 9

Civil »

15

28''

22

12''

Ilo

Finans »

8

16

11

8

In

Ecklesiastik »

12

221

28

17!

j 12

Jordbruks »

7:

16

11

8

i 13

Hovrätterna.................

86

92!

96

97''

jl4

Fångvårdsstyrelsen ......

11

13!

5

6!

■15

Arméförvaltningen.........

321

33;

31

31

■16

Marinförvaltningen ......

17

19;

43

63

117

Lotsstyrelsen ..............

14''

16;

12

10

jl8

Väg-och vattenbyggnads-

styrelsen ...................

12!

121

19

16.

119

Medicinalstyrelsen.........

18

26!

23

40

■20

Försäkringsrådet .........

-1

5|

7

•21

Riksförsäkringsanstalten .

8

32

7

49

f 2 2

Socialstyrelsen ...........

16

19!

13

9

] 2 3

Pensionsstyrelsen .........

3!

371

10

19

;24

Försäkringsinspektionen.

4

4

3

5

:25

Kammarkollegium.........

15

16!

24

31

126

Statskontoret ...............

21

23

30

21

j27

Mynt- o. justeringsverket

5

5

3

7

12 8

Kommerskollegium ......

24

31!

22

17

|2D

Kammarrätten................

39

43;

47

47*

(so

Generaltullstyrelsen ......

31

38j

107

88

13

Statistiska centralbyrån .

12

13!

9

13

j S 2

Byggnadsstyrelsen.........

6

18!

31

29

•33

Postsparbanken ............

16

25!

6

15

184 (

Patent- och registrerings-

verket ...................

16

40|

48''

31

•35

Bankinspektionen .........

ll

1

6!

6

;36

Kontrollstyrelsen .........

4

10I

3''

9

i3 7

Riksarkivet..............

9:

9

7

9!

;38

Kungliga biblioteket......

13

13|

8

6|

3 9

Statenshistoriska museum

4

41

5

41

:40

Nationalmuseum............

4

51

4

8!

41

Läroverksöverstyrelsen...

7

9|

5

5!

42

Skolöverstyrelsen .........

-1

10!

_

16i

43

Domänstvrelsen____

17

18

9

10;

44

Lantbruksstvrelsen

5

6

2

4!

1913 {

1918 j 1913 j

1918 j

1913

1918

j 1913

1918

167

202

232

259

182

337

(

330

662

8

9

—;

—

12

12

i 2

4

2

2

—;

—

—

_

1

1

1

1,

—

|

1

l

2

3

2:

l!

2

3

6.

8

4

4

—

12

11

14

2

3

2

2

—

4) 3

_

i

2

—

-!

—

2! -

_

5

8

7*

Öl

—

9

! 7

1

2

4

5"

2

—

7

2

3

a

5

21

n

16! —

_

2

3

V

1

—

4! 4

_

17''

17

2

1

18

19; 3

12

3

3

—1

1

2

—

3

7

T

3

3

14

26

3

18

7-

7

5

8:

4

5

7

17

3

31

1

1

2

2

—

—

3:

3:

_1

_.

5

5

2

3

4

7

6

11

—

12

7

13

—•

1

—

1

—

2'' —

_

2

5j

-1

—!

—

63

12

127

2

—!

1

u

24! 39

26

. —1

5:

3

4;

—

92! 7

122

i

1

—i

-i

1

1

_

1

6

5

21

3

3

3

1

12

7

7"

—;

-''

3

3

8

13

—

-i

126:

145

—

—

1

3

4

4

-1

—!

10

14

15

22

0

5

—

_i

6

13

7

10

8

8

15j

14

2

20

23

23

2

3

2

—:

-

28

68

48

2 ''

2

3

5

—

4

2

2

O

1

6

2;

4:

53

t>7

34

74

4!

5

0

6

1

17

13

11

1

1

il

2

—

_

1

1:

3!

-i

—

L

15

4:

4;

3!

3:

2

3

5"

51

41

6

1

1

10

9

2j

21

8i

8l

1

1

8

11

15''

15)

12!

121

—

—

4

3

1

lj

—!

1!

3

3

—

1

—!

2!

—i

-1

—

6

_

1

3!

3

2;

2''

9

16

8

17

V

2

-1

—!

4

11

—

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

olika grenar av statsförvaltningen under perioden 1913 -januari/september 1918.

■ 14 1

15

16

is [

in H no

21

T o t a 1 s u m

1914

22

23

24 |

25

Hela

1913

intalet

1914

redovisade befattningshavare

, , ■ Hi~

1915 i 1916 i 1917 j 1918 i! 1913

1 i 1 il

ma utbetalad a

(Kronor)

1915 j 1916

1

visning

1917

■/.—co/o 1918

2,364

i

2,591

]

2,85ö\

3,097

3,169

3,439

6,748,462

7,314,830]

7,922,200

8,465,268

9,858,647

9,850,197

96

97

981

102

109

no)

616,848

618,685

619,489

663,441

715,537

644,354

9

91

9

9

9

91

93,700

93,700,

93,800

94,140

94,730

82,972

8

8!

81

8

8

8!

26,151.

26,096!

25,911

26,298

29,517

26,932

18

18

16

17

18

21

83,195

81,445

68,595

69,645

78,939

99,189

46

49

55

59

68

71

162,221

L66,337

175,212

188,529

241,418

257,941

30

31

31

27

30

32

93.965

95,5881

101,598

102,136

126,737

141,402

13

13

14

14

15

18

55,770

55,770

58/270

57,270

66,825

85,127

56

61

70

66

64

63j

218,358

220,464

229,018

235,501

254,289

281,927

28

28

29

31

34

40

93,396

95,741

95,474

98,544

120,768

118,298

56

53

5o"

57

66

60

169,276

159,774

173,944

184,785

212,535

222,370

i 23

21

24

28

31

32

88,306

89,528;

90,489

95,736

108,567

133,704

222

220

220

230

235

238

835,131

826,706!

832,657

876,052

1,015,880

660,305

20

20

23

25

25

27

84,655

84,875;

96,550

98,330

110,315

107,082

90

101

108

114

117

118

256,049

265,563

293,655

318,774

358,570

•346,465

83

103

105

in

116

119

218,079

236,558

276,115

298,084

360,335

336.429

32

32

31

31

30

32

108,518

101,018!

105,546

115,636

126,931

111,746

41

44

40

39

39

39

136,510

141,060!

129,970

126,087

147,395

141,637

58

65

75

86

97

109

191,927

208,130!

252,506

283,915

344,801

350,658

_

16

_

-!

—

—

—

81,390

1 29

33

39

42

108

276

77,944

84,684,

97,009

111,426

275,445

602,305

81

81

86

83

80

81

161,329

187,386!

197,974

206,234

237,500

242,352

23

108

222

276

247

279

20,189

258,794!

436,434

510,948

531,938

568,398

9

10

9

11

11

12

37,046

42,2561

38,837

43,629

48,940

44,302

51

55

60

73

72

70

160,024

165,959;

172,433

201,246

245,727

233,044

69

71

69

67

66

67

185,398

203,3151

197,405

201,660

228,355

216,316

135

139

143

152

154

160

113,590

115,362!

127,205

153,276

179,113

182,614

75

85

87

92

88

88

236,106

270,009,

276,864

284,873

313,321

301,856

104

104

no

120

in

118

303,555

305,133

317,555

341,186

373,661

414,695

186

201

209

233

236

191

310,418

329,565

380,795

101,581

464,052

452,595

93

112

196

153

105

105

1 151,114

178,149

183,615

190,178

211,856

222,004

1 44

45

45

45

44

60

63,898

66,364j

79,684

78,265

85,578

135,447

116

121

148

199

210

191 229,061

241,242!

273,649

.348,8071 422,912

419,824

87

92

103

99

101

no

268,935

292,839!

361,056

358,677

421,912

381,955

9

8

9

8

9

n

35,060

39,733

39,558

40,067

44,042

46,221

9

9

14

16

27

37

33,437

33,020

: 17,650

50,964

76,785

81,712

26

26

27

28

27

27

74,203

74,782|

76,458

76,402

81,501

79,540

41

39

39

40

40

10

97,460

99,006

103,606

100,438

122,146

119,200

28

28

30

32

28

30

56,617

57,292!

58,065

57,927

67,960

61,844

39

40

40

41

41

43

60,860

63,410

67,198

67,682

80,820

92,319

16

17

20

21

20

20

60.627

67,023;

74,499

75,324

82,701

82,392

_

24

27

28

29

35

—

77,788!

84,607

85,181

99,446

103,132

48

51

50

54

61

66

155,830

165,790

160,990

172,670

203,320

119,360

12

13

17

18

22

23

55,760

59,935''

64,380

71,330

88,641

87.715

j.

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

2 0

21

22

>3

24

25

26

2 7

28

29

30

31

32

33

34

3 5

3 6

37

38

39

40

41

4 2

1 43

i 44 :

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

TAB. 3. (forts.). ANTAL REDOVISADE BEFATTNINGSHAVARE OCH TILL DEM UTBETALAD AVLÖNING

;

1

j

i

1

1 »

1 B

1 *

1 5

1 «

I 1

1 8

1 9

10

1 it

1 12

1 13

Ämbetsverk, stater

och kårer

Manliga beta

av högre grad

ttningskavare

av lägre grad

Kvinnliga befattningshavare

| ordinarie

1

extra

ordinarie

extra

ordinarie

extra

1913

| 1918

1913

1918

1913

1918

1913

| 1918

1913

1918

1913

1918

Centrala ämbetsverk.

!

|

|

1

|

|

(forts.)

i

Stuteriöverstyrelsen ......

2

C

10

—

1

1

_

_

1

1

2

Lantmäteristyrelsen ......

! 7

7

12

11

2

2

1

1

3

3

4

9

3

Sveriges geologiska un-

|

dersökning ...............

12

12

13

3c

2

3

—

—

5

7

4

Flottans pensionskassa...

6

5

3

3

!

1

_

! -

2

2

6

Folkskollärames pen-

sionsinrättning .........

4

4

3

2

1

1

i

—

i

2

i

1

6

Statens biografbyrå ......

2

2

1

4

2

3

—

i

1

i

1

7

Statens affärsverk.1

3,071

3,736

403

559

15,922

21,876

10,089

15,075

1,911

2,677

4,207

7,325

8

Postverket ..................

1,335

1,414

44

147

2,314

2,834

343

217

334

388

9

141

9

Telegrafverket ............

287

331

49

86

439

609

1,981

3,260

1,364

1,952

3,979

6,710

Statens järnvägar:

ordinarie och extra

do

personal ..............

1,440

1,952

188

148

13,102

18,267

7,589

11,307

213

327

194

405

11

tillfällig personal ......

—

—

—

—

—

—

5,209

8 _

_

_

48

3 _

12

Statens vattenfallsverk ..

9

39

122

178

67

166

176

291

—

10

25

69

13

Lokalförvaltningen.

2,210

2,306

2,478

2,127

3,927

4,048

2,466

2,663

121

121

1,241

1,518

14

Justitiestaten å landet...

121

123

15

Krigsrätterna ...............

6

1

43

94

—

_

—

_

_

_

_

16

Fångvårdsstaten .........

97

98

10

9

474

486

46

82

71

70

18

21

17

Lotsverket ..................

13

13

4

3

1,514

1,473

—

—

13

10

3

3

18

Landsstaten..................

1,006

979

203

198

49

49

2

2

36

40

4

21

19

Väg- och vattenbyggnads-

staten .....................

14

14

—

23

_

_

_

_

_

__

1

20

Vårdanstalter för sinnes-

sjuka........................

118

129

—

—

—

—

1,224

1,356

_

_

1,189

1,394

21

Yrkesinspektionen ......

20

18

2

3

18

18

_

_

1

1

1

22

Bergsstaten.................

12

12

—

—

—

—

—

_

_

23

Tullstaten ..................

462

504

333

338

1,374

1,417

880

921

_

24

Kontrollstaten ............

—

—

1,505

1,096

_

_

26

Fartygsinspektionen.....

—

—

—

21

_

_

_

_

_

26

Ecklesiastikstaten

(konsistorierna) .........

13

13

17

17

_

_

13

13

_

9

11

27

Folkskoleinspektionen ...

—

29

—

—

_

_

_

_

28

Landsarkiven ...............

4

4

9

10

6

7

_

1

_

_

1

3

29

Skogsstaten..................

112

154

115

87

422

539

298

286

_

_

17

30

Lantbruks- och fiskeri-

administrationen ......

36

38

16

25

_

_

_

_

_

31

Stuteristaten ...............

10

11

—

_

70

59

3

2

1

1

82

Veterinärstaten ............

32

32

_

,_

_l

88

Lantmäteristaten .........

134

134

2211

203

—j

—

-

—

—

—

16

451

1 Den tillfälliga personalen vid statens järnvägar är i vidstående summor ej medräknad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj;ts proposition Nr 225.

INOM OLIKA GRENAR AV STATSFÖRVALTNINGEN UNDER PERIODEN 1913-JANUARl/SEPTEMBER 1918.

j 1*

15

16

17

la

19

20

21

22

23 J

24 |

25

1

| Hela

i

1;

antalet

redovisade befattningshavare

Totalsumma utbetalad a

(Kronor)

ridning

i 1913

1914

1915

1916

1917

1918

1913

1914

1915

1916

1917

*/i—3%1918

13

13

13

13

13

14

16,830

17,000

17,800

18,040

23,373

15,765

1

29

30

30

31

31

33

94,729

97,367

105,008

110,054

121,230

112,889

2

32

32

40

35

45

57

76,635

74,519

92,469

91,585

112,693

108,358

3

11

11

11

11

11

11

25,683

25,690

25,825

25,980

32,913

31,302

4

11

11

11

12

11

11

35,988

35,988

35,934

36,243

42,127

36,741

5

7

9

10

10

10

11

18,081

18,392

18,839

20,492

24,550

24,072

6

35,603

36,810

38,892

42,052

48,535

51,248

53,904,003

56 345,667

61,642,178

70,181035

100,234.602

‘‘102,788,578

7

4,379

4,419

5,094

5,033

5,122

5,141

9,962,260

10,610,460

11,569,460

12,249,532

14,544,370

14,635,293

8

8,099

8,559

9,347

10,105

11,594

12,948

8,644,348

9,417,372

10,223,792

11,474,865

15,959,031

18,725,544

9

J 22,726

23,393

23,958

26,394

31,182

32,406

34,478,595

35,342,335

38,763,826

45,285,938

68,063,301

69,427,741

10

5,257

5,294

6,070

7,834

5,988

8 _

6,085.656

6,499,001

7,169,924

10,101,268

10,171,404

11

399

439

493

520

637

753

818,800

975,500

1,085,100

1,170,700

1,667,900

12

12,443

12,547

12,828

13,076

12,992

12,783

18,234.682

18,623,066

21,896 693

23,823.957

28,219,529

27,281,156

13

121

121

121

122

122

123

739,000

739,000

739,000

746,500

841,930

759,552

14

49

48

46

95

95

95

40,203

38,347

37,035

111,350

131,471

149,551

15

716

731

733

728

732

766

1,172,466

1,201,381

1,326,902

1,377,293

1,627,204

1,770,440

16

1,547

1,522

1,523

1,489

1,487

1,502

916,830

933,585

3,037,999

3,944,109

4,434,863

2,770,874

17

1,300

1,317

1,315

1,319

1,341

1,289

4,120,057

4,252,288

4,264,309

4,278,011

4,895,542

4,933,586

18

14

21

22

27

35

38

30,000

62,700

68,400

86,400

126,630

136,462

19

2,531

2,565

2,732

2,814

2,861

2,879

1,802,911

1,892,824

2,056,255

2,154,491

2,941,398

3,760,120

20

41

41

42

43

42

4i

143,475

143,022

146,425

151,199

170,031

187,265

21

12

12

12

12

12

12

39,625

39,625

41,625

41,612

47,201

48,975

22

3,019

3,082

3,120

3,072

3,193

3,180

5,416,400

5,495,130

6,084,055

6,507,324

7,565,513

7,519,459

28

1,505

1,485

1,427

1,402

1,286

1,096

955,286

877,915

783,225

804,403

740,344

464,278

24

22

22

22

21

—

—

81,585

81,437

97,476

87,525

25

52

53

53

63

54

54

99,598

101,319

104,737

104,853

124,272

130,757

26

29

29

29

29

—

—

133,864

133,571

150,678

158,054

27

20

21

25

25

25

25

45,097

47,887

50,066

50,701

59,106

59,780

2 8

947

965

1,020

1,261

1,085

1,083

1,732,288

1,768,231

1,850,053

2,190,535

3,021,620

2,923,446

29

52

52

57

59

60

63

184,805

183,070

199,960

205,210

240,537

249,720

30

84

78

77

75

76

73

104,155

99,236

96,117

99,190

126,671

133,432

31

32

32

32

32

32

32

96,621

97,347

96,628

99,041

113,123

110,023

32

371

| 401

420

397

403

382

595,865

650,159

698,453

653,727

763,919

927,856

33

! Uppgift saknas för vattenfallsverken. 8 Uppgift saknas.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 197 höft. (Bilaga till /Vr 225.) 15

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

TAB. 3 (forts.). ANTAL, REDOVISADE BEFATTNINGSHAVARE OCH TILL DEM UTBETALAD AVLÖNING

1

1 2

3

5

«

7

8

9

10

ii

12

13

Ämbetsverk, stater

och kårer

Manliga befattningshavare

Kvinnliga befattningshavare

av högre grad

av lägre grad

ordinarie

extra

ordinarie

extra

ordinarie

extra

1913

1918

1913

1918

1913

1918

1913

1918

1913

1918

1913

1918

1

Statsanstalter för ve-

tenskapligt arbete .

78

87

41

Öl

12

*

5

6

10

15

13

23

2

Nautisk-meteorologiska

byrån .....................

3

4

14

18

2

2

—

-

—

—

—

tf

Meteorologiska central-

anstalten..................

3

5

3

6

1

1

2

2

—

1

9

14

4

Naturhistoriska riksmu-

12

17

_

2

13

_

—

—

4

—

—

5

Rikets allmänna kartverk

43

40

10

11

2

2

—

—

8

8

—

—

1 6

Statens skogsförsöksan-

stalt ........................

4

7

—

—

—

1

2

3

2

2

2

f 7

Hydrografiska byrån......

—

—

5

7

—

—

i

1

—

—

2

5

8

Centralanstalten för för-

söksväsendet på jord-

bruksområdet............

13

14

9

9

5

5

—

—

—

—

2

2

0

Undervisningsanstal-

ter ........................

1,835

1,958

881

967

116

140

90

102

178

199

175

224

10

Universiteten, karolinska

o. tandläkareinstituten

188

205

241

237

83

87

—

—

—

—

15

23

11

Allmänna läroverk ......

1,242

1,280

304

356

—

—

—

—

94

97

36

38

12

Högre lärarinneseminariet

11

10

11

6

1

1

1

1

12

13

12

13

13

Folkskoleseminarier ......

126

147

39

68

—

—

21

22

63

76

23

53

14

Blindinstitut och skolor

3

7

14

10

2

2

7

7

—

1

41

43

15

Tekniska högskolan ......

49

73

49

541 7

17

—

—

4

7

—

—

16

Chalmers tekniska institut

10

18

32

29

6

8

5

5

—

—

—

2

17

Övriga tekniska skolor...

104

101

66

79

—

21

21

—

—

26

26

18

Gymnastiska centralin-

1

stitutet.....................

7

7

7

6

2

2

—

—

2

2

5

4

19

Farmaceutisk^ institutet

6

6

6

6

2

2

—

—

—

—

—

_

20

Barnmorskeundervis-

ningsanstalterna.........

4

4

—

—

—

—

—

—

2

2

—

—

21

Lantbruks-, skogs- och

veterinärhögskolorna,..

33

46

37

40

12

20

29

40

—

—

9

13

22

Navigationsskolorna ......

20

22

48

53

1

1

3

3

—

—

1

1

23

Konstakademien............

9

9

9

9

—

—

3

3

—

—

—

—

24

Musikaliska akademien...

23

23

18

14

—

—

—

—

1

1

7

8

25

Armén och marinen...

3,238

3,370

7

11

23,230

18,641

3,047

4,526

21

24

402

466

26

Beskickningar och

konsulat ...............

66

82

—

2

—

—

—

—

—

—

—

27

Riksdagens verk ......

252

312

114

10

61

64

10

10

2

33

8

26

28

Riksbanken..................

239

293

114

10

56

55

10

10

—

12

8

26

29

Riksgäldskontor.........

13

19

—

-

5

9

—

—

2

21

—

30

Summa

11,413

12,751

4,714j

4,606 43,435

44,995

15,939 22,611

2,425

3,606|

6,376

10,244

'') Uppgift saknas för statens vattenfallsverk (totalsumma utbetalad avlöning &r 1917 cirka V/a miljoner kronor).

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj;ts ''proposition Nr 225.

INOM OLIKA GRENAR AV STATSFÖRVALTNINGEN UNDER PERIODEN 1913—JANUARl/sEPTEMBER 1918.

1 11 1

15 !

16 |

17 |

18 |

19 1

20 |

21 |

22 |

23 !

24 |

2 5

j

:

Hela antalet redovisade befattningshavare j

-

Total-summa utbetalad a

(Kronor)

visning

1913

1914

1915 |

1916

1917 j

1918

1913

1914 ;

1915

1916

1917 |

Vi—S0/9 1918

159

180

192

203

200

206

421,223

492,823

523,463

547,415

636654

609,992

1

i

19

19

21

23

23

24

16,431

16,858

17,587

18,577

21,735

20,544

2

18

24

23

28

23

29

26,861

40,360

43,750

48,355

54,988

59,537

3

14

63

28

62

35

62

35

62

34

62

34

61

76,400

169,599

99,350

189,214

118,200

188,363

118,200

193,452

127,945

227,021

118,878

213,185

4

5

OO 00

8

9

8

12

11

12

15

13

15

18

27,275

26,954

28,200

30,152

28,600

35,225

37,560

35,399

55,520

38,927

53,902

40,777

6

7

29

30

31

32

30

30

77,703

88,689

91,738

95,872

110,518

103,169

8

'' 3,275

3,341

3,387

3,473

3,527

3,590

9,264,425

9,580,886

9,860,232

10,119,589

11,647,131

11,879 063

p

i

! 527

1 1,676

I 48

j 272

i 67

109

53

217

535

1,719

51

283

68

in

57

216

537

1,710

48

329

68

113

58

220

544

1,725

48

348

68

125

64

217

557

1,745

45

352

69

130

61

229

552

1,771

44

366

70

151

62

227

1,836,420

5,435,604

106,283

543,605

74,520

282,208

132,265

319,586

1,859,689

5,614,204

102,223

639,763

80,762

297,934

130,644

320,140

1,873,245

5,688.622

113,134

725,909

82,554

335,411

159,200

321,824

1,887,111

5,782,975

113,735

756,423

85,331

355,961

168,628

329,270

2,134,232

6,675,822

132,074

908,612

101,038

402,905

190,558

364,547

1,930,027

7,083,118

132,039

1,038,424

101,153

369,368

161,624

369,201

10

11

12

13

14

15

16

17

23

14

20

14

22

14

24

14

22

14

21

14

48,475

38,450

46,087

38,450

48,530

38,450

48,604

38,450

56,197

46,275

39,047

43,118

18

19

6

6

6

6

6

6

25,600

25,600

25,600

25,600

29,500

26,804

20

120

73

21

49

123

74

21

43

124

75

21

42

149

76

21

44

153

77

21

46

158

| 80

21

| 46

117,830

163,664

59,175

80,740

118,896

163,675

61,725

81,094

139,243

165,226

61,750

81,534

216,755

166,043

62,650

82,053

248,018

189,838

71,983

95,632

262,267

178,289

61,642

82,942

21

22

23

24

29,945

29,946

31,549

31,025

29,236 27,038

36,163,284

1 36,785,194

40,324,233

42,335,221

48,457,959

49,343,314

25

66

73

73

73

76

84

970.209

1,160,270

1,126,133

1,146,576 1,164,783

914 754

26

44 7

436 43:

433

440 456

1,412.780

1536,099

1,621,353

1626413 1880 049

1,774,546

2 7

427

i 2(

415

21

413

1 21

•408

31

400 401

40'' 49

1,346,680

66,100

1,466,456

69,641

1,547,587

73,761

1,545,014) 1,750,069

80 3991 129,980

1,623,311

151,222

2 8

2 9

84,301

185 923 90,210 93,437

98,175| 98,843 127,119,0681134,828,885 144,916,484)158,244,474 202,099,3O3/204,441,691

3 0

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Tab. 4. Löneinkomsternas ökning för olika grupper av befattningshavare

i statens tjänst under perioden 1913—januari/september 1918.

(1918 års siffror avse utbetalad avlöning under tiden 1 januari—30 september; av urtima riksdagen

beviljade extra krigstidslillfigg och krigstidshjälp äro sålunda ej medräknade.)

1

2

3

*

5

8

1

a

Grupper av befattningshavare

Antal be- fattnings*

havare

Genomsnittlig löne- inkomst per månad

Ökning i %\

från 1913

till

1913

1918

1913

1917

1918

1917

1918

I. Centrala ämbetsverk.

I

(utom affärsverkens styrelser)

Manliga ordinarie:

Chefer och likslällda .................................

84

94

1,002

1,022

1.168

2

17

Tjänstemän av 3:dje graden ....................

166

246

628

68 L

786

8

26

» » 2:dra graden .......................

141

193

488

555

673

14

38

» » l:sla graden ........................

242

328

376

411

523

9

39

» » lägre grad..........................

170

199

no

139

224

26

104

Manliga extra av högre grad........................

724

801

149

192

242

29

62

» > » lägre grad........................

217

237

54

78

120

44

122

Kvinnliga ordinarie....................................

185

539

133

154

212

16

58

» extra..........................................

317

637

84

116

156

38

86

II Statens affärsverk.

Postverket.

Manliga ordinarie:

Byråchefer, postdirektörer ...........................

11

10

636

750

855

18

34

Postmästare kl. 1, sekreterare m. £1.............

46

53

531

617

719

16

35

» kl. 2 — 4, notarier m. fl.............

288

291

418

492

593

18

42 j

Förste postexpeditörer.................................

144

171

352

415

510

18

45

Postexpedilörer .........................................

845

888

251

330

380

32

51

Tjänstemän av lägre grad..........................

2,314

2,834

137

190

274

39

100

Manliga extra av högre grad........................

44

147

132

144

22ö

9

71

» » » lägre grad........................

343

217

97

118

204

22

no

Kvinnliga ordinarie....................................

334

388

171

181

254

6

49

» extra..........................................

9

141

120

124

198

3

65

Telegrafverket.

1

Manliga ordinarie:

Byråchefer, telefon-, telegraf- och linjedirektörer

17

17

662

784

911

18

38

Byrätjfinstemän av högre grad, telegrafinspek-!

törel’, linje- och verksladsingenjörer .........

33

42

456

546

651

20

43

Övriga byråtjänstemän, kontrollörer o. d.......

27

52

388

435

532

12

37

Telegrafkommissarierl) ..............................

66

66

398

491

615

23

55

j Provisionsberättigade tjänstemän.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 225. 21

TAB. 4 (fortS.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.

Grupper av befattningshavare * i * 3

2 1

3

* 1

5 1

6

7 1

a

Antal be- fattnings- havare

Genomsnittlig löne- inkomst per månad

Ökning i %

från 1913

till

1913 |

1918

1913 |

1917

1918

1917

1918

141

150

1

238

1

285''

366

20\

1

I

!

54''

438

608

161

208

275

29

«

49

86

146

189

284

30

95 |

391

692

44

79

106

80

14l\

1,388

2,070

122

185

267

52

119

384

.

486

112

198

267

77

138 \

554

727

147

176

240

20

63

810

1,225

99

.

126

177

27

79

188

404

89

120

172

35

93

1,760

3,521

63

88

147

40

133

1,978

2,700

22

29

31

32

41

53

85

60

124

152

107

153

5

9

842

885

1,073

5

27

16

28

665

748

861

13

30

113

144

523

586

694

12

33

104

134

417

478

584

15

40

488

688

326

385

484

18

49

708

j 875

224

274

350

22

56

13,102

| 18,335

129

191

247

48

92

188

148

133

199

274

50

106

4,385

7,894

74

125

169

69

128

3,204

I 3,404

108

186

240

72

122

1

1,107

Bl,844

77

lOöl —

36

_

1,9581,76C

90

139 —

54

—

2,142 i)2,314

114'' 175

—

54

—

189 i 261

15t-

1 208 273

36

78

24| 67| 109! 153 i 20C

40

84

Telegrafverket (forts.).

; Assistenter................................

Tjänstemän av lägre grad...........

‘ Manliga extra:

Tjänstemän av högre grad...........

! Vaktmästare, telegrambärare o. d.

| Linjearbetare .............................

i Verkstadsarbetare.......................

; Kvinnliga ordinarie:

Telegraf- och kontorspersonal .....

i Telelonpersonal..........................

j Kvinnliga extra:

j Telegraf- och kontorspersonal .....

i Telefonister, telegram bild m. fl. ..

Växelstalionsföreståndare ...........

| Verkstadsarbeterskor .................

Statens järnvägar.

| Manliga ordinarie:

Överdirektörer, överingenjörer, distriktschefer

! Byråchefer, maskin-, trafik- och bandireklörer

Byrådirektörer, sekreterare, trafik- och överinspektörer

m. fl.....................................

1 och 2 kl. stalionsinspektorer, notarier och

byråassistenter m fl...............................

3 och 4 kl. stationsinspektorer, expeditionsföreståndare,

förste bokhållare, bokhållare...

Telegrafister, ritare, kontors- och stationsskri

vare ..................... ..............................

Tjänstemän av lägre grad...........................

| Manliga extra:

Tjänstemän av högre grad..........................

» » lägre grad...........................

Verkstadsarbetare o. d. ............................

Manliga tillfälliga:

Trafikpersonal ............................ .........

Bnnarbetare o. d.......................................

Nybyggnadsarbetare...................................

! Kvinnliga ordinarie av högre grad..............

» * » lägre grad ..............

'') De angivna siffrorna avse

hava ej kunnat erhållas.

antalet befattningshavare år 1917. Uppgifter för år 1918

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

TAB. 4 (forts.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.

i 1

1 2

3

*

5

6

7

8

;

Grupper av befattningshavare

Antal be- fattnings- havare

Genomsnittlig löne- inkomst per månad

Ökning i %

från 1913

till

.

1918

1918

1913

1917

1918

1917

1918

Statens järnvägar (forts.).

Kvinnliga extra av högre grad .....................

48

!

53

110

145

208

32

i

1

89

» » » lägre grad.....................

146

361

62

104

135

68

118

» tillfälliga.......................................

50

*) 70

51

72

41

—!

Statens vattenfal Isverk.

1 Manliga, ordinarie och extra:

Överingenjörer och driftchefer .....................

3

’) 6

889

932

—

6

Kontorschefer.............................................

12

*) »

*) 28

552

716

—

30

3

Distriktsingenjörer.......................................

22

354

542

—

53

-i

Kontrollörer, kassörer, revisorer ..................

50

*) 84

248

306

—

23

_ 4

Bokhållare ................................................

43

'') 86

154

201

—

31

-1

Tjänstemän av lägre grad...........................

243

*) 346

114

164

—

44

- J

1 Kvinnliga ...................................................

25

J) 77

Ilo

135

—

23

- i

III. Lokalförvaltningen.

Justitiestaten å landet.

| Häradshövdingar ..........................................

121

123

509

575

686

13

35 J

Krigsrätterna.

; Krigsdomare ..............................................

s) 24

24

*) 98

109

160

8) 11

j

•) 631

i Auditörer......................................................

49

39

68

164

245

141

260 1

Fiskaler .....................................................

5) 32

32

*) 47

61

101

8) 30 ,8) U5 |

Fångvårdsstaten.

! Manliga ordinarie:

j

Direktörer ................................................

25

23

375

457

580

22

55

Övriga av högre grad.................................

43

44

221

257

348

16

58

Tjänstemän av lägre grad...........................

474

486

113

163

236

44

109

i Manliga extra av högre grad........................

7

5

164

223

308

36

88

» » » lägre grad........................

46

82

98

141

208

44

112

Kvinnliga ordinarie ....................................

70

69

71

99

146

39

106

» extra.........................................

18

21

54

83

116

54

115

Lotsverket.

Manliga ordinarie: av högre grad ...............

13

13

379

516

563

36

49

» » » lägre grad ...............

1,514

1,473

46

248

203

4) 439

") 341

» extra » högre grad ...............

4

3

113

123

155

9

37

Landsstaten.

Manliga ordinarie:

Landshövdingar..........................................

23

23

1,107

1,106

1,273

0

1

15

Landssekreterare och landskamrerare............

46

461

608

687

795

13

31 \

*) De angivna siffrorna avse antalet befattningshavare år 1917. Uppgifter för år 1918

hava ej kunnat erhållas.

s) De angivna siffrorna avse år 1915.

3) ..» » » » lönestegringen från 1915 till 1917 resp. 1918.

4) Ökningen står i samband därmed, att de personalen tillkommande lotspenningarna från

år 1915 delvis indragits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

2S

TAB. 4 (forts.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.

Grupper av befattningshavare

Antal be- fattnings- havare

Genomsnittlig löne- inkomst per månad

ökning i %j

från 1913 :

till

1

1913

1918

1913 |

1917

1918

1917

1918|

80

107

322

374

502

1

16

56

107

164

181

216

319

19

76

113

23

425

490

613

15

44

113

115

368

430

612

17

66

498

472

230

275

446

20

94

47

47

101

129

194

28

92

168

160

93

132

209

42

125

2

2

46

60

101

SO

120

35

38

104

127

184

22

77

3

17

46

95

138

107

200

6

6

250

288

374

15

50

8

8

125

146

207

-

17

66

118

129

258

335

441

30

71

729

757

66

106

180

61

173

450

470

62

98

166

58

168

744

805

38

52

106

37

179

376

408

29

42

84

45

190

9

9

541

641

! 794

19

47

11

9

293

330

! 525

13

79

18

18

184

216j 393

17

114

6

6

429

513

s 700

20

63

6

6

122

142 i 207

16

70

72

71

512

604

’

710

18

i

39

123

137

390

488

596

25

53

267

296

279

33t

436

20

56

1,374

1,417

159

201

271

26

70

333

338

119

178

224

50

88

880

921

i 39

88

124

1

120

218

224

9f

tv

145

i 97 155

—33

5

1,011

734

21

20] 2(

— 5

— 5

270

26c

97

1 103! 85

6

—16

Landsstaten (forts.).

Lftnsassessorer, lanträntmästare, länsnotarie^

länsbokhållare ..:..................... .............

Landskanslister, landskontorister, skrivbiträden

Lands- och kronofogdar ..............................

j Häradsskrivare ............................*...........

Länsmän och landsfiskaler...........................

Tjänstemän av lägre grad..........................

i Manliga extra av högre grad........................

» » » lägre grad........................

j Kvinnliga ordinarie....................................

» extra .........................................

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Distriktschefer .............................................

Distriktsingenjörer .....................................

Vårdanstalter för sinnessjuka.

I Manlig sjukvårdsbetjäning ......................

i » ekonomibetjäning.........................

[ Kvinnlig sjukvårdsbetjäning ...................

> ekonomibetjäning .....................

Yrkesinspektionen.

i Yrkesinspektörer ..........................................

j Assistenter...................................................

| Underinspektörer ..........................................

Bergsstaten.

[ Bergmästare ................................................

Gruvingenjörer .............................................

Tullstaten.

! Manliga ordinarie:

Tullförvaltare kl. 1—3 och likställda...........

» kl. 4—5 » » ...... .....

Kammarskrivare .......................................

Tjänstemän av lägre grad...........................

Manliga extra av högre grad........................

» » » lägre grad........................

Kontrollstaten.

Kontrollörer vid brännvinstillverkning och dena.

| turering ...................................................

{ Kontrollörer vid multdryrkstill verkning............

» vid sockertillverkning ..................

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

TAB. 4 (forts.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.

i________: ...... 1 ...

1 2

1 3

4

1 6

1 6

7

1 »

j

Grupper av befattningshavare

! Antal be- fattnings- havare

Genomsnittlig löne- inkomst per månad

Ökning i %

från 1913

till

i

1913

1918

1913

| 1917

| 1918

1917

| 1918

[

Fartygsinspektionen.

j Förste inspektörer .............................

1

x)«

i

6

‘) 495

:

j

577

672

*) 17

1

*) 36

Andre > ....................

>) 16

15

■) 239

291

379

*) 22

'') 09

Ecklesiastikstaten.

i Manliga ordinarie (konsistorienotarier) .........

13

13

361

433

603

20

67

» extra:

Amanuenser ...........................

11

11

153

174

234

14

53

Skrivbiträden.....................

6

6

59

87

106

48

80

Vaktmästare ..................................

13

13

78

109

161

40

no

Kvinnliga extra.....................................

9

11

61

79

122

30

100

Folkskoleinspektionen.

Inspektörer ...................................................

‘) 29

29

'') 385

433

606

a) 13

3) 57 ]

Landsarkiven.

Manliga ordinarie:

j Arkivarier ..................................

4

4

476

587

705

23

481

Tjänstemän av lägre grad....................

6

7

116

144

221

24

911

Manliga extra (amanuenser o. d.)..................

9

10

119

126

165

6

39[

Skogsstaten.

Manliga ordinarie av högre grad..................

112

151

441

541

687

23

56

* » » lägre grad ..................

422

539

108

166

216

54

100

» extra av högre grad .......................

115

84

232

288

401

24

74

» » » lägre grad ........................

298

286

76

170

230

124

203

Lantbruks- och fiskeriadministrationen.

A stat uppförda tjänstemän ..........................

36

38

340

400

513

18

i

Öl

Stipendiater och övrig extra personal ...........

16

25

197

221

330

12

68

Stuteristaten

Manliga ordinarie av lägre grad..................

70

59

74

109

170

47

130

Veterinärstaten.

Länsveterinärer............................................

32

32

252

295

382

17

52)

Lantmäteristaten.

Manliga ordinarie:

Förste lantmätare.......................................

24

24

519

615

714

19

säl

Distriktslantmälare ..............................

no

no

189

243

388

29

105

Manliga extra av högre grad........................

221

203

67

75

183

12

17 3

Kvinnliga extra ........................................

16

45

93

123

138

32

481

*) De angivna siffrorna avse år 1915.

3) » 1 » » » lönestegringen från 1915 till 1917 resp. 1918.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Mapts proposition Nr 225.

TÄB. 4 (forts.). Löneinkomsternas ökning för bhfattningshavare i statens tjänst.

Grupper av befattningshavare IV. V.

2 | »

4 1

6 1

6

’ 1

8

Antal be- fattnings- havare

Genomsnittlig löne- inkomst per månad

Ökning i %

från 1913

till

1913

1918

1913

1917 |

1918

1917

1918

17

16

592

693

789

17

33

5

8

373

544

637

46

71

56

62

259

335

445

29

72

12

24

62

129

183

108

195

41

51

131

176

205

34

67

5

6

82

138

184

68

124

10

15

139

160

237

In

71

13

23

57

87

129

53

126

156

183

625

664

lob

6

21

20

28

519

563

649

9

25

61

60

502

574

734

14

46

216

232

414

470

615

14

49

586

615

340

396

557

17

64

155

144

145

182

276

26

90

172

189

154

£54

32(

65

108

39

45

52

54

86

4

64

42

38

146

206

319

41

119

38

4(

104

131

215

26

107

B

4

63

112

234

78

271

9

1

85

98

131

15

60

It

1!

44.''

53''

m

21

55

4(

4:

301

361

52»

21

72

31

3<

1 12-d

19(

27

1 63

125

It

2

i 20-

25(

39

26

92

1

1

i b:

12!

19

1 62

128

It

5

95

13''

17

7 49

92

IV. Statsanstalter för vetenskapliga

ändamål.

Manliga ordinarie:

Föreståndare, intendenter o. d..................

Meteorologer, byråiitgenjörer o. d............

Assistenter o. d....................................

Tjänstemän av lägre grad....................

Manliga extra av högre grad...................

> » » lägre grad .................

Kvinnliga ordinarie................................

» extra........................... .......

V. Undervisningsanstalter.

Universite och högskolor.

Professorer av högte lönegrad

» » lägre lönegrad

Allmänna läroverk.

Manliga ordinarie:

Rektorer ..............

Lektorer

Adjunkter .........

Övningslärare .......

Manliga extra:

Ämneslärare ...........

Övningslärare...........

Kvinnliga ordinarie:

Ätnneslärarinnor .....

Övningslärarinnor.....

Kvinnliga extra:

Ämneslärarinnor ....

Övningslärarinnor ....

Folkskoleseminarier.

Manliga ordinarie:

Rektorer ..........................................

Adjunkter .........................................

Övningslärare ................................

Övningssknllärare...........................

Vaktmästare o. d...........................

Manliga extra lärare.............................

Riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 197 höft. (Bilaga till Nr 225.)

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

TAB. 4 (forts.). LÖNEINKOMSTERNAS ÖKNING FÖR BEFATTNINGSHAVARE I STATENS TJÄNST.

1

2

1 «

1 4

6

1 ö

7

I «

Grupper av befattningshavare

Antal be- fattnings- havare

Genomsnittlig löne- inkomst per månad

Ökning i %

från 1913

till

1913

1918

1913

1917

1 1918

1917

1918

Folkskoleseminarier (forts.).

Kvinnliga ordinarie:

Ailjunkter .............................................

13

11

23(

291

433

23

84

Övningslararinnor ....................................

31

&

IIP

179 278

50

134

Övningsskollärarinnor.................................

16

27

162

171

30,

6

86

Kvinnliga extra .......................................

9

2r

6^

134

232

109

263

Tekniska elementarskolor.

Lärare ...................................................

20

22

430

478

638

11

48

Navigationsskolor.

Lärare ....................................................

17

19

381

401

560

5

47

VI. Armén och marinen.

Generaler, flaggman, överslår och kommendörer

76

81

871

903

1,069

4

23

Överstelöjtnanter, majorer och kommendörkap- tener...................................

213

271

589

644

797

9

■ 1

35 1

1 Kaplener och ryttmästare ...........................

809

939

416

482

627

16

51

Snbalternofficerare ..............................

1,598

1,551

214

249

368

16

72

Underofficerare .........................

3,182

3,333

169

207

330

23

96

Manskap vid armén ..............................

14,362

9,771

52 64

72

23

39

» » marinen..............................

4,807

4,60t

69

101

147

46

113

j Månadslönare vid marinen............

187

269

170

217

318

28

87

Manliga arbetare vid armén .................

587

1,130

117

163

236

3T

102

* » » marinen.....................

2,449

3,376

85

144

231

69

172

1 Kvinnliga arbetare vid armén ....................

334

381

52

99

123

90

137

» » » marinen.....................

50

'' 73

72

121

161

68

124

VII. Riksdagens verk.

\

Riksbanken

''

Manliga ordinarie:

Direktörer, tjänstemän av 4:de och 3:dje graden

45

47

606

709

811

17

34''

Öriga ordinarie tjänstemän ..................

194

24i.

309

405

479

31

65 [

Vaktmästare .........................

56

55

138

188

255

36

85

Manliga extra;

Tjänstemän ... .....................

114

10

138

152

212

10

54 1

Vaktmästare ...................

10

10

65

no

147

69

126 \

Kvinnliga............................

8

38

107

159

179

49

67

Riksgäldskontor.

Manliga ordinarie:

Tjänstemän ....................................

13

19

363

382

617

6 ''

70

Vaktmästare .................

5

9

103

149

174

46 1

69

Kvinnliga .......................

2

21

138

181

168

311

22

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga till f(ungl. Maj.ts proposition Nr 225

vid 1919 års lagtima riksdag

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

KRIGSTIDSTILLÄGG OCH KRIGSTIDSHJÄLP

UNDER ÅR 1919

TILL BEFATTNINGSHAVARE OCH F. D. BEFATTNINGSHAVARE

I STATENS TJÄNST ÄVENSOM TILL VISSA

ANDRA PENSIONÄRER

AVGIVET AV -

INOM KUNGL. FINANSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1919

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL

SID.

Skrivelse till chefen för finansdepartementet ............................................... 5

Betänkande

Krigstidstillägg och krigstidshjälp under åren 1916—1918 ................ 7

Inkomna framställningar ................................................................................. 11

Allmän motivering...................................... 16

Befattningshavare i statens tjänst ................................................................... 16

F. d. befattningshavare i statens tjänst .......................................................... 43

Pensionerade lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor m. fl. undervisningsanstalter

............................................................................................... 52

Pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst 53

Pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke
och

pupillkassa ............................................................................................ 60

Pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och

pupillkassa ................................................................................................... 6 b

Pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas

understödstagare............................................................................................ 63

Kostnadsberäkning................................................................................................ 65

Speciell motivering............................................................................................... 67

Pörfattningsförslag

Alternativ 1......................................................................................................... 61

Alternativ II........................................................................................................ 165

Bilagor ............................................................................................................................ 11 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Genom nådigt beslut den 13 september 1918 har Kungl. Maj:t

bemyndigat herr statsrådet att tillkalla högst fem sakkunniga för att

inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva förslag till

bestämmelser rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1919

till befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst ävensom

till vissa andra pensionärer samt att bland de tillkallade sakkunniga

utse en person att i egenskap av ordförande närmast leda arbetet.

Tillika har Kungl. Maj:t berättigat de sakkunniga att, därest så erfordrades

för tillgodoseende av speciell sakkunskap inom skilda områden,

efter anmälan hos chefen för finansdepartementet tillkalla särskilda sakkunniga

vid behandlingen av de till dylika områden hörande frågorna

ävensom att tillkalla lämplig person att i egenskap av sekreterare biträda

vid arbetet.

Sedan herr statsrådet i anledning härav den 7 oktober 1918 behagat

tillkalla undertecknade Palmgren, Leijonhufvud, Stålberg, von

Sneidern och Bärg att verkställa utredning och avgiva förslag i omförmälta

avseende och därvid uppdragit åt undertecknad Palmgren att

vara de sakkunnigas ordförande, hava vi första gången sammanträtt

den 11 berörda oktober. Till sekreterare hava vi då utsett t. f. förste

kanslisekreteraren i kungl. ecklesiastikdepartementet greve A. Ehrensvärd.

Under fortgången av utredningsarbetet visade det sig erforderligt

att erhålla sakkunnigt biträde beträffande det tekniska utförandet av de

olika system för krigstidsbidragets beräknande, varom förslag förelågo,

och har enligt herr statsrådets medgivande direktören för Stockholms

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

stads statistiska kontor filosofie doktorn J. Guinchard för sådant ändamål

tillkallats.

Enligt begäran hava representanter för åtskilliga sammanslutningar

bland befattningshavare i statens tjänst fått inför oss muntligen framföra

befattningshavares önskemål i förevarande fråga.

Efter fullbordat arbete få vi härmed överlämna betänkande med

utredning och förslag till bestämmelser om krigstidsbidrag under år

1919 åt befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst

ävensom åt vissa andra pensionärer. Av skäl, som i betänkandet angivas,

hava vi uppgjort alternativa förslag, alternativ i, enligt vilket

krigstidstillägg beräknas med tillämpning av s. k. glidande skala, varigenom

en närmare anslutning till inträffande förändringar i det allmänna

prisläget vinnes, och alternativ //, som innebär, att krigstidsbidraget

utgår med fasta belopp i huvudsaklig överensstämmelse med vad i sådant

avseende gällt under år 1918.

Stockholm den 18 februari 1919.

HERMAN PALMGREN.

C. A:SON LEIJONHUFVUD. AUG. STÅLBERG.

AXEL YON SNEIDERN. A. J. BÄRG.

A. Ehrensvärd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Det kommitterade givna uppdraget omfattar verkställande av utredning

och avgivande av förslag till bestämmelser rörande krigstidstillägg

och krigstidshjälp under år 1919 åt befattningshavare och f. d.

befattningshavare i statens tjänst ävensom vissa andra pensionären De

personalgrupper, uppdraget avser, äro följande: befattningshavare i statens

tjänst, f. d. befattningshavare i statens tjänst, pensionerade båtsmän

och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare,

pensionerade lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor m. fl.

samt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens

tjänst, efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och efter

delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Kommitterade få till eu början meddela en översikt av de huvudgrunder,

som fastställts för de dyrtidsbidrag, som hittills under nu rådande

dyrtid beviljats sådana befattningshavare och pensionärer, om

vilka här är fråga.

År 1916 utgick understöd, benämnt krigstidshjälp, endast till be- Krjf^sfattning

skärare, som på grund av försörjningsplikt underhöllo barn under uns—lits.

15 års ålder och som hade att under samma år erlägga inkomst- och

förmögenhetsskatt för högst 2,000 kronor. Hjälpen utgick med SO—80

kronor för vart och ett av barnen till och med det femte.

År 1917 utgick dyrtidsbidrag dels under benämning krigstidstilllägg

med 15 procent av befattningshavarnas kontanta avlöningsförmåner,

dock lägst med 250 kronor och högst med 800 kronor för år räknat,

och dels under benämning krigstidshjälp till befattningshavare, som för

är 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högst

3,000 kronor, med 60—100 kronor för befattningshavares hustru samt

med 30—50 kronor för vart och ett av befattningshavaren underhållet

minderårigt barn till och med det femte. Krigstidstillägg utgick till

befattningshavare allenast med så stort belopp, att detta tillhopa med

hans från en eller flera befattningar i statens tjänst härflytande inkomster

av vissa uppräknade slag icke översteg 9,800 kronor. Ingen

fick åtnjuta krigstidstillägg för mer än en befattning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Under år 1918 har utgått dels krigstidstillägg och krigstidshjälp

för hela året och dels extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp för

senare halvåret. Det av 1918 års lagtima riksdag beslutade krigstidstillägget

har enligt kungörelsen den 22 mars 1918 utgått med en tredjedel

av de kontanta avlöningsförmånerna av vissa närmare uppräknade

slag samt därutöver med ett belopp av 365 kronor till sådana befattningshavare,

som vid 1918 års början innehade stadigvarande anställning

antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett ferier, semester

och därmed jämförlig tjänstledighet, icke understigande vad som

för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution

var såsom minimum i allmänhet stadgat, eller, där sådan minimiarbetstid

ej fanns föreskriven, på andra grunder avsedd att utgöra befattningshavarens

huvudsakliga verksamhet. Därest en befattningshavare uppbar

denna s. k. grundplåt, ägde han ej rätt att uppbära krigstidstillägg å

mer. än en befattning. 1 fråga om tjänstledighets inverkan på krigstidstillägget

stadgades, att befattningshavare, som var tjänstledig för

offentligt uppdrag eller för sjukdom eller som åtnjöt ferier, semester

eller därmed jämförlig tjänstledighet, skulle under sådan ledighet icke

vidkännas något avdrag å honom tillkommande krigstidstillägg, samt att

befattningshavaren icke på grund av annan tjänstledighet vid årets

början, som ej sträckt sig över längre tid än januari månad, skulle förlora

rätt till grundplåten å 365 kronor.

Krigstidshjälpen utgick till befattningshavare, som för år 1918

hade att erlägga skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett beräknat belopp av högst 1,000 kronor, med 150 kronor

för hustru eller husföreståndarinna och med 75 kronor för vart barn,

för ett beräknat belopp från 1,000 till och med 2,000 kronor med 120

kronor för hustru eller husföreståndarinna och med 60 kronor för vart

barn, för ett beräknat belopp från 2,000 till och med 3,000 kronor med

90 kronor för hustru eller husföreståndarinna och med 45 kronor för

vart barn samt för ett beräknat belopp från 3,000 till och med 4,000

kronor med 60 kronor för hustru eller husföreståndarinna och med 30

kronor för vart barn. Sammanlagda beloppet av en befattningshavares

krigstidstillägg och krigstidshjälp under året fick icke överstiga 2,007

kronor 50 öre. Från åtnjutande av dessa förmåner voro bland annat

undantagna befattningshavare, som vid årets ingång ägde åtnjuta pension

eller därmed jämförligt understöd av statsmedel eller från någon

av staten understödd pensionsanstalt, samt befattningshavare, som åtnjöt

avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet.

Enär förstnämnda grupp av befattningshavare ansågs härigenom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

hava blivit ställd i en alltför ogynnsam ställning, anvisades sedermera

ett särskilt anslag, varav Kungl. Maj:t tilldelat gratifikationer åt dessa

befattningshavare på sådant sätt, att de erhållit det belopp, de såsom

befattningshavare skulle hava åtnjutit i krigstidstillägg, minskat med

det i egenskap av pensionär uppburna krigstidstillägget.

Då de sålunda beviljade dyrtidsbidragen visade sig alltför otillräckliga

under senare delen av året med dess starka stegring av levnadskostnaderna,

framlade Kungl. Maj:t för den inkallade urtima riksdagen

framställning om förhöjda tillägg. För senare hälften av år 1918

utbetalades därefter på grund av kungörelsen den 3 december 1918

extra krigstidstillägg och extra krigstidshjälp enligt följande grunder.

Det förra utgick dels med en tredjedel av de å 1918 års senare hälft

belöpande avlöningsförmåner av en eller flera befattningar, varå krigstidstillägg

beräknades, eller, där beloppet enligt denna beräkningsgrund

skulle understiga 1 krona 75 öre om dagen, med sistnämnda belopp,

dock med iakttagande av att ingen flak uppbära mera än 4 kronor 50

öre för dag, dels ock därutöver med 1 krona om dagen. För ogift

personal, som ägde åtnjuta fri kost i full utsträckning, infördes den

begränsningen i rätten till krigstidstillägg, att tillägget ej fick överstiga

hälften av de avlöningsförmåner, å vilka det beräknades, därest ej Kungl.

Maj:t i särskilt fall annorlunda förordnade. För övriga befattningshavare

fick krigstidstillägget ej överstiga tre fjärdedelar av samma avlöningsförmåner.

Den extra krigstidshjälp en utgick med hälften av de belopp,

som beviljats såsom krigstidshjälp enligt kungörelsen den 22 mars 1918,

samt utsträcktes att utgå jämväl till befattningshavare, som hade att

erläo-o-a skatt enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett beräknat belopp av till och med 6,000 kronor. Därest befattningshavare

åtnjöt krigstidstillägg å flera befattningar, utgick tillägget

av 1 krona om dagen endast för en befattning.

Till /. d. befattningshavare i statens tjänst utgick för år 1917 krigstidshjälp

med 150 kronor, dock att denna hjälp samt pensions- och

understödstörmånerna ej fingo tillhopa överstiga 1,500 kronor för år

räknat samt att från åtnjutande av hjälpen undantogos f. d. befattningshavare,

som under 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 1,400 kronor, äkta makars taxeiingai sammanräknade.

För år 1918 utgick krigstidstillägg till denna grupp med 200

kronor jämte en tredjedel av pensions eller understöds årsbelopp, dock

tillhopa'' högst med 700 kronor. Av 1918 års urtima riksdag beviljades

extra krigstidstillägg för senare halvåret 1918 med 100 kronor jämte

en tredjedel av vad å denna del av år 1918 belöpte av den pension

Krigstidstilläggssäkkunniga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

eller det årliga understöd, vara krigstidstillägg beräknades, dock högst

med 350 kronor.

Till pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i

statens tjänst utgick för år 1917 krigstidshjä''p med följande belopp: till

anka med 100 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna tillhopa

icke fingo överstiga 600 kronor för år räknat; till änka med nnnderåriga

barn med 100 kronor till änkan och 50 kronor för vart pensionsberättigat

barn, dock att hjälpen och pensionsförmånerna tillhopa icke

finge överstiga 900 kronor för år räknat; till minderårigt barn utan

pensionsberättigad moder med 50 kronor, dock att hjälpen och pensionsförmånerna

tillhopa icke fingo överstiga för ett barn 300 kronor, för

två syskon 600 kronor och för tre eller flera syskon 900 kronor, allt

för år räknat, samt till annan pensionär med 50 kronor, dock att hjälpen

och pensionsförmånerna tillhopa icke fingo överstiga 3()0 kronor för år

räknat. För år 1918 erhöll ifrågavarande grupp av pensionärer krigstidstillägg

med följande belopp, nämligen änka 125 kronor jämte en

tredjedel av pensionsförmånernas för året bestämda belopp, dock högst

med tillhopa 300 kronor; änka med minderåriga barn 125 kronor till

änkan och 75 kronor för vart barn jämte en tredjedel av änkans och

barnens för året bestämda pensionsförmåner, dock högst med tillhopa

350 kronor för änka med 1 barn, 400 kronor för änka med 2 barn,

450 kronor för änka med 3 barn, 500 kronor för änka med 4 barn

o. s. v.; barn utan pensionsberättigad moder 75 kronor jämte en tredjedel

av pensionsförmånernas för året bestämda belopp, dock att tillägget

icke fick överstiga för 1 barn 250 kronor, för 2 syskon 300 kronor,

för 3 syskon 350 kronor, för 4 S}cskon 400 kronor o. s. v.; samt annan

pensionär 75 kronor jämte en tred jedel av pensionsförmånernas för året

bestämda belopp, dock högst med tillhopa 250 kronor. Tillägget fick

dock ej överstiga pensionsförmånernas för året bestämda belopp i annat

fäll än då detta årsbelopp var lägre än grundbeloppet (125 kronor för

änka, 200 kronor för änka med 1 barn, 275 kronor för änka med 2

barn o. s. v.), i vilket fall endast en mot samma grundbelopp svarande

summa skulle utgå såsom krigstidstillägg. För senare delen av år 1918

utgick därtill enligt beslut av urtima riksdagen extra krigstidstillägg

med hälften av ovanstående fasta belopp och med en tredjedel av pensionsförmånernas

för halvåret bestämda belopp, därvid motsvarande

maximigränser tillämpades.

Dessutom har k rastid sti Hägg utgått till vissa andra personalg1

upp er.. Under år 1918 utgingo sålunda såväl krigstidstillägg som

extra krigstidstillägg till pensionerade lärare och lärarinnor vid folk- och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

småskolor m. fl. i överensstämmelse med grunderna för krigstidstillägg

till f. d. befattningshavare i statens tjänst samt till pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och

efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa enligt samma grunder

som till änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst.

Till pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena lcrigsmanshuskassas

understödstagare utgick krigstidstillägg för år 1918 med

ett belopp av 100 kronor och extra tillägg för senare delen av samma

år med 75 kronor.

På kommitterades begäran har av chefen för finansdepartementet

infordrats yttranden från åtskilliga ämbetsverk, huruvida och i vilka

avseenden, utom beträffande själva beloppen, andra bestämmelser angående

krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens

tjänst än de, som meddelats genom kungörelsen den 22 mars 1918,

vid samma kungörelses tillämpning visat sig vara av behovet för framtiden

påkallade. Sådana yttranden hava avgivits och överlämnats till

kommitterade från arméförvaltningen, marinförvaltningen, lotsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statskontoret, generaltullstyrelsen, läroverksöverstyrelsen,

folkskolöverstyrelsen och domänstyrelsen. För de avgivna

yttrandenas innehåll, i den mån detsamma haft betydelse för kommitterades

förslag, lämnas här nedan redogörelse vid behandlingen av de

särskilda frågor, som yttrandena röra.

Till kommitterade hava därjämte överlämnats till Kung! Maj:t

ingivna framställningar från ämbetsverk, sammanslutningar av nuvarande

eller f. d. statstjänare och särskilda befattningshavare eller f. d.

befattningshavare berörande frågan om krigstidstillägg för år 1919, för

att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt kommitterade givna

uppdraget. Vidare har till kommitterade omedelbart inkommit ett stort

antal skrifter i ämnet. För samtliga dessa framställningar få kommitterade

här lämna en kortfattad redogörelse.

Cheferna för de centrala ämbetsverken hemställa i eu här nedan

införd gemensam underdånig skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt

vidtaga åtgärder för att giva statstjänstemännen effektiv hjälp i

deras svåra betryck och sålunda avvända de faror, som i följd av detta

betryck hotade att förlamande inverka på statsförvaltningens behöriga

drivande.

Inkomma

^ r artist äViningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Den år 1918 församlade statstjänstemannakongressen hemställer i

en skrift, som i vissa delar jämväl är här nedan intagen, att för år

1919 måtte beviljas dyrtidstillägg, som icke i något fall understege det

procenttal, vartill enligt socialstyrelsens beräkningar den under krigstiden

inträdda stegringen av de allmänna levnadskostnaderna uppginge

vid tiden för framläggandet av förslag i ämnet till riksdagen eller eventuellt

vid tiden för riksdagens beslut i ärendet, att motsvarande förmåner

måtte utverkas för pensionsberättigade f. d. tjänstehavare samt

änkor och barn efter tjänstemän samt att särskilda medel måtte utverkas

till Kungl. Maj:ts förfogande för beredande åt statstjänstemän

och pensionärer av det ytterligare dyrtidstillägg för år 1919, som kunde

finnas av omständigheterna påkallat.

Ett möte av statstjänare i Malmö uttalar den önskan, att krigstidsersättningen

för år 1919, utformad efter ungefär samma grunder

som för år 1918, till sina sammanlagda belopp måtte fullständigt täcka

kristidens verkningar vid tiden för dess beviljande, samt att åtgärder

måtte vidtagas för att ersättningens belopp vid lämpliga kortare mellanrum

måtte ökas i motsvarighet till ytterligare prisstegringar.

Skrivbiträden vid hovrätten över Skåne och Blekinge framhålla nödvändigheten

av ett tillräckligt stort krigstidstillägg.

Föreningen extra lantdomare har begärt, att dyrtidstillägg under

år 1919 åt vice häradshövding måtte utgå av statsmedel icke blott å

det fasta arvodet utan jämväl å det arvode, som skulle utbetalas av den

ordinarie häradshövdingens avlöningsmedel.

Styrelsen för föreningen Sveriges krig sdomare och auditörer hemställer,

att den hittills stadgade begränsningen i rätt till krigstidstillägg

för den, som innehade två eller flera befattningar, måtte bortfalla.

Fångvårdsstyrelsen föreslår, att krigstidstillägg måtte utgå till

samtliga tillsyningsman vid kronohäkten, oberoende av om de innehade

annan statstjänst.

Generalkonsuln i disponibilitet A. Berencreutz anhåller, att den s. k.

grundplåten måtte utgå även till i disponibilitet varande tjänstemän å

staten för beskickningar och konsulat.

Styrelsen för svenska under officers förbundet hemställer, att Kungl.

Maj:t i samband med framläggande av förslag om förhöjning av

krigstidstillägget för befattningshavare i statens tjänst även täcktes däri

inbegripa underofficerare med vederlikar i aktiv tjänst vid armén och

marinen samt pensionerad underofficerspersonal.

A. Thorin för indelt underbefäl vid Värmlands regemente anhåller,

att krigstidshjälp måtte få utgå till de indelta soldater, som tjänstgjorde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

utöver regementsövningarna, med det belopp, som svarade mot deras

tjänstgöringstid.

F. Eng lind och H. Fredholm såsom representanter för pensionerade

underofficerare, som äro rullföring sbiträden, anhålla om krigstidstillägg

efter samma grunder som underofficerare på stat eller efter sådana

grunder, att tillägget bättre än hittills motsvarade deras, arbete.

I. von Gerber in. fl. reservofficerare i flottan, vilka fullgjort längre

tjänstgöring i en följd, anhålla att bliva förklarade berättigade att erhålla

såväl grundplåt som krigstidshjälp.

G. Johansson in. fl. reservofficorsaspiranter vid flottan anhålla om

dyrtidstillägg.

I underdånig ansökan har lotsverkets personalföremng anhalht om

krigstidstillägg för år 1919, som fullt kompenserade dyrtiden, att krigstidstillägg

jämväl måtte utgå på andelen av lotspenningar^ i vissa

fall, att krigstidstillägg i någon form vid vissa fall måtte utgå till

lotsar, kvarstående å gammal stat, att den extra personalen måtte komma

i åtnjutande av krigstidstillägg utan avseende å beskaffenhet eller benämning

av den avlöning, hyra o. d., som de åtnjöte, samt att åldersgränsen

för erhållande av krigstidshjälp för barn måtte höjas till 18 år.

Föreningen Sveriges kronofogdar anhåller, att åt de på indragningsstat

överförda kronofogdarna måtte beredas krigstidstillägg och krigstidshjälp

efter enahanda grunder som övriga statens ämbets-och tjänstemän

eller, därest detta icke kunde bifallas, efter samma grunder som

statens pensionstagare.

Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler hemställer, att landsfiskalerna

måtte tillerkännas krigstidstillägg jämväl å till dem utgående

förvaltning sbidrag. _

Föreningen Sveriges lantbrevbärare anhåller om krigstidstillägg åt

lantbrevbärare vid postverket. Generalpoststyrelsen har i yttrande över

ansökningen anfört, att arvodena till denna personal numera blivit reglerade,

varför ansökningen icke syntes böra lör närvarande föranleda

vidare åtgärd.

Järnvägsstyrelsen hemställer, att krigstidstillägg måtte utgå även

å de tilläggsarvoden, s. k. seglingspenningar, som atnjötes av befälhavare,

förste och andre styrman samt av övermaskinist och maskinist

å statens järnvägars ångfärjor, när de tjänstgjorde såsom befälhavare

resp. övermaskinist. ... .

Trafiktjänstemännens riksförbund har ingivit en framställning, som

även är delvis införd i kommitterades betänkande. Däri begäres, att

kommitterade måtte förorda, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

att anvisa medel lör ett dyrtidstillägg till statens tjänstemän under år

1919, svarande mot minskningen i penningvärdet,'' att utgå enligt eu

viss och för alla tjänstemän lika procent av senast fastställda ordinarie

avlöning, att medgiva Kungl. Maj:t att utan riksdagens särskilda hörande

utanordna fyllnadstillägg, i den mån levnadskostna fsstegringen

kunde komma att överskjuta en viss av riksdagen angiven gräns, samt

att anvisa medel för dyrtidstillägg och fyllnadstillägg enligt lämpliga

grunder jämväl till pensioner åt i. d. befattningshavare i statens tjänst

ävensom till änkor och barn efter sådana befattningshavare.

Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse har hemställt, att till

alla befattningshavare vid statens järnvägar med sammanlagda avlöningsförmåner

intill 2,000 kronor '' för år måtte under år 1919 utgå

krigstidstillägg rand belopp, som fullt motsvarade levnadskostnadernas

stegring under kristiden, att till befattningshavare, vilkas sammanlagda

avlöningsförmåner överstege 2,000 men icke 4,000 kronor för år och

för vilka lull ersättning för levnadskostnadsstegringen icke ifrågasattes,

måtte utgå krigstidshjälp efter i huvudsak enahanda grunder som för

år 1918, samt att vad sålunda föreslagits måtte äga giltighet även

under år 1920 intill dess nytt beslut i frågan då fattats.

J. A. A. Gustafsson m. fl. kust uppsyningsman och kustroddare å

indragningsstat anhålla om krigstidstillägg för'' år 1919 å till dem utgående

avlöning.

Kontrollörerna vid råsockerfabriken i Hasslarp S. Stensson och J.

Holmström anhålla om krigstidstillägg å deras inkomster såsom kontrollörer

och f. d. underofficerare.

De större akademiska konsistorierna vid universiteten i Uppsala och

Lund hava i likalydande skrivelser, som delvis återgivas här nedan,

framhållit önskvärdheten av att krigstidst illägget för år 1919 måtte i

görligaste mån motsvara den verkliga ökning i levnadskostnader, som

krigstiden föranlett, samt att tillägget icke genom maximibestämmelser

bleve alltför begränsat.

Vetenskapsakademin anhaller, att intendenterna vid naturhistoriska

riksmuseum måtte beredas samma löneförbättring som professorerna vid

universiteten i Uppsala och Lund.

t Musikaliska akademin hemställer om krigstidstillägg för år 1919

åt på akademins stat upptagna ämbetsmän och betjänte samt lärarna

vid musikkonservatorium enligt samma grunder som för statens ämbetsoch

tjänstemän i allmänhet.

Bibliotekarien, sekreteraren och kamreraren vid karolinska institutet

anhålla, att sådan ändring måtte vidtagas i stadgade villkor för erhål
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

lande av krigstidstillägg, att kinder ej mötte för dem att, ehuru ordinarie

innehavare av annan statstjänst, komma i åtnjutande av på deras

avlöningar vid karolinska institutet belöpande krigstidstillägg.

Kansler sä m betet för rikets universitet hemställer, att den s. k. grundplåten

måtte få utgå till amanuenserna vid universitetsbiblioteket i

Uppsala.

I ingiven ansökan har läroverkslärarnas riksförbunds deputeradeförsamling

gjort hemställan av i huvudsak samma innehåll som statstjänstemannakongressen.

Direktionen för folkskollärarnas pension sinrättning hemställer, att

bestämmelser måtte meddelas, varigenom direktionens medlemmar erhölle

rätt att komma i åtnjutande av krigstidstillägg.

F. d. rektorn J. E. Centerwall in. fl. pensionerade statstjänare hemställa,

att krigstidstillägget för år 1919 måtte utgå till pensionerade

statstjänare ävensom till änkor och barn efter sådana med ett förhöjt

belopp på det sätt, att procenttalet bestämdes lika för pensionärerna

och för de i tjänst varande stats tjänarna, att grundplåten för pensionärerna

bestämdes till åtminstone 70 procent av det belopp, som föresloges

för de i tjänst varande, ävensom att det belopp, vartill krigstidstillägg

för år högst finge till pensionärerna utgå, jämväl bestämdes till

lägst 70 procent av vad som tillerkändes i tjänst varande statstjänare.

Föreningen pensionerade officerare anhåller om krigstidstillägg för

pensionerade officerare efter samma grunder som för i tjänst varande

officerare samt för änkor och barn efter officerare efter samma grunder

som för änkor och barn efter övriga statens tjänsteman.

Pensionerade styckjunkaren A. F. Norstedt anhåller, att krigstidshjälp

för hustru och barn måtte utgå jämväl till pensionerade underofficerare.

Pensionerade underofficerare med vederlikar vid marinen göra samma

framställning.

A. J. Karlsson m. fl. pensionerade daglönare vid flottans varv i

Karlskrona anhålla om krigstidstillägg jämväl för år 1919.

P. d. kronofogden C. A. Jansson anhåller om förhöjd pension.

Generalpoststyrelsen hemställer, i anledning av en ansökning av

f. d. poststationsföreståndaren Erika Holmstedt om förhöjning av utgående

understöd, att sådana f. d. poststationsföreståndare och lantbrevbärare,

som Irånträtt sina befattningar före år 1918 års ingång och

vilka åtnjöte understöd för sin återstående livstid av det å postverkets

stat för driftskostnader upptagna anslaget till understöd in. in. åt personer,

som vore eller varit anställda i postverket eller anlitats i dess

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Krigstids ■

bidrag till

befattningshatare.

ärenden, måtte erhålla dyrtidstillägg å dem tillerkänt understöd med 35

procent för år att utgå från och med år 1918.

F. d. postmästaren U. Zachrisson m. fl. pensionerade posttjänstemän

av högre och lägre grad anhålla om reglering av nu utgående pensionsbelopp.

I avgivet utlåtande häröver har statskontoret hemställt, att

ansökningen icke måtte till annan åtgärd föranleda än att densamma

toges i övervägande vid uppgörande av förslag rörande krigstidstillägg

för år 1919 åt pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst.

S. Kronvall m. fl. pensionerade järnvägsmän framlägga samma önskningar

som ovan omnämnda pensionerade statstjänare.

F. d. lokomotivreparatören P. E. Jederlund, vilken i anledning av

olycksfall under tjänstgöring erhållit ett understöd av 1,300 kronor om

året, anhåller om förhöjning av detta understöd.

Ledamoten av riksdagens första kammare G. Bosén anhåller, att

förslag måtte framläggas om krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare,

vilka på grund av svårare olycksfall under tjänsteutövning blivit oförmögna

till statstjänst och därför tillerkänts skadestånd eller understöd.

F. d. stationsinspektor en vid Mora—Vänerns järnväg J. G. Berg

anhåller om krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare vid nämnda av

staten övertagna järnväg.

Vattenfallsstyrelsen hemställer, att krigstidstillägg för år 1919

måtte tillkomma jämväl sådana pensionärer, som övertagits från Nya

Trollhätte kanalbolag, Göteborgs hamnstvrelses bogseringsanstalt StrömIvarslund

samt Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag.

P. H. Söderbaum m. fl. pensionerade lärare vid de allmänna läroverken

hemställa om förhöjt krigstidstillägg för år 1919.

Pensionären A. Andersson, som erhåller pension från civilstatens

pensionsinrättnings tjänstemannafond, anhåller om krigstidstillägg å sin

pension.

De under åren 1916—1918 från statens sida vidtagna åtgärderna

för att bereda befattningshavarna i dess tjänst ökade avlöningsförmåner

i syfte att hjälpa dem att motstå dyrtidens tryck hava förnämligast

präglats av strävandet att i första hand tillgodose de lägre avlönade

befattningshavarna. Enligt kommitterades mening måste också detta

mål alltjämt i främsta rummet hållas i ögonsikte. Givetvis drabbas

dessa befattningshavare hårdast av dyftidens verkningar. Av deras inkomst

måste en jämförelsevis större del användas till de egentliga

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

levnadskostnaderna, och gränsen för deras förmåga att utstå en höjning

av dylika kostnader är därför snarare uppnådd.

Genom de under år 1918 i form av dyrtidsbidrag beviljade avlöningstilläggen

torde de lägst avlönade befattningshavargrupperna hava

erhållit ett tillskott, som i det närmaste ersatt de genom krigstidsförhållandena

ökade kostnaderna. I vissa fall har genom den särskilda

krigstidshjälpen tillskottet till och med inneburit en större förhöjning av

avlöningen än som betingats enbart av den allmänna prisökningen. En

naturlig följd härav är också, att från dessa grupper inkommit jämförelsevis

få framställningar, vilka därjämte till det mesta rört detaljfrågor.

Från de högre avlönade befattningshavarna, vilka hitintills endast

i mindre mån kunnat erhålla dyrtidsbidrag till gottgörande av avlöningarnas

minskade värde, har däremot inkommit ett stort antal kraftigt

framförda och utförligt motiverade framställningar om höjda krigstidstillägg.

Och då billigheten synes kräva, att de framlagda skälen komma

till deras kännedom, hos vilka avgörandet ligger, hava kommitterade

ansett sig böra här inrymma en mera fullständig redogörelse därför.

Härvid vilja kommitterade till eu början fästa uppmärksamheten därå,

att i åtskilliga av ifrågavarande framställningar med styrka framhållits

de menliga följderna icke blott för den enskilde tjänstinnehavaren utan

främst för statens egen verksamhet därav att den avlöning, som tillkommer

befattningshavare i statens tjänst, numera i stor utsträckning

icke längre har det realvärde, som vid avlöningens fastställande åsyftats,

varjämte i desamma erinrats, att skillnaden mellan de olika tjänsterna i

vidsträckt mån förryckts genom det sätt, varpå dyrtidsbidraget utdelats

under krigstiden.

I sådant avseende må först erinras om den av cheferna för statens

centrala ämbetsverk till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelsen av den 19 september

1918, vari anförts:

»Penningvärdets oerhörda fall har vållat, att tjänstemännens löner blivit till

sitt värde högst betydligt reducerade, och den krigstidsersättning, som för närvarande

utgår, är ingalunda tillräcklig att ens närmelsevis utjämna skillnaden. De

flesta statstjänstemännen sakna egen förmögenhet och äro ej heller i tillfälle att

genom arbete utom tjänsten skaffa sig avsevärda extra inkomster. De, som sålunda

äro hänvisade till sina avlöningar av staten, äro, åtminstone om de hava familj,

under nuvarande förhållanden nödsakade till svåra försakelser. Ofta torde det ej

vara möjligt för dem att ens med de största inknappningar draga sig fram på sina

inkomster; de måste skuldsätta sig för att kunna bereda uppehälle åt sig själva och

sina familjer.

Att staten ej kan med likgiltighet åse detta förhållande, är uppenbart. Det

är icke staten värdigt att lämna sina tjänare i en sådan belägenhet. I statens intresse

ligger ock, att så ej sker. Det ekonomiska tryck, som så hårt vilar på

Krigstidstilläggssakkunnxga.

Cheferna för

statens centrala

ämbetsverk.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

tjänstemännen, inverkar naturligen i hög grad på deras arbete. Detta lider därav

att tjänstemännens omtanke måste ägnas åt att bekämpa de svårigheter, de hava

att skaffa det nödvändiga åt sig och de sina. En följd av ställningen blir ock, att

särskilt mera dugande personer i allt större omfattning draga sig från statstjänsten.

För personer med den utbildning, som av tjänstemännen fordras, finnas dels i privata

företag dels ock hos de under krigstiden tillsatta talrika kommissionerna och

övriga kristidsinstitutioner rikliga tillfällen till anställning med avlöningar av den

storlek, som betingas av de rådande ekonomiska förhållandena. Åtskilliga fast anställda

tjänstemän hava av sådan anledning under senare åren lämnat statstjänsten.

Men allra tydligast visa sig följderna i fråga om de extra ordinarie tjänstemännen.

Tillgången på dessa har på senaste tiden i allmänhet varit ytterst ringa, och från

vissa änmetsverk hava de nästan helt försvunnit. Detta medför ej blott svårighet

vid bediivandet av arbetet inom verken, det föranleder ock, att ämbetsverken sakna

dugliga ersättare för de tjänstemän, som avgå eller av en eller annan anledning åtnjuta

tjänstledighet. Denna svårighet i avseende å rekryteringen är ägnad att ingiva

de största bekymmer.

Av nu angivna förhållanden torde framgå, att, om ej ämbetsverken skola

bliva ur stånd att fullgöra sina viktiga funktioner, det är alldeles nödvändigt, att

tjänstemännens avlöningar höjas väsentligt utöver vad nu bestås dem. En sådan

avi öningsf örhöjning erfordras så för högre som för lägre graders tjänstemän, för

ordinarie som för extra. Vad de senare angår, är det icke längre att förvänta, att

den unge mannen, sedan han genomgått sin utbildningskurs, under avsevärd tid tjänstgör

i statens verk huvudsakligen för att sålunda vinna utsikt att framdeles erhålla

ordinarie befattning, lian gör anspråk på att omedelbart erhålla ersättning för sitt

arbete. Detta är ock billigt, i den män arbetet har värde. Men framför allt ligger

det makt uppå, att de ordinarie tjänstemännens löneförhållanden tillfredsställande

ordnas. Det är dessa tjänstemän, som utföra det mest krävande arbetet. Och om

deias löner ej bestämmas så, att det för dugliga personer verkligen kan vara eftersträvansvärt

att erhålla en dylik anställning, uppkommer såsom nu brist på

aspiranter till anställning i statens tjänst; åtminstone kan det förväntas, att de

dugligare elementen söka sig annan verksamhet. Vilken fara för statsverksamhetens

behöriga uppehållande detta innebär, säger sig självt.

Da ingen utsikt lär finnas, att de ekonomiska förhållandena inom en överskådlig

framtid skola återtaga samma gestaltning, som de hade vid krigets början,

är helt visst en allmän lönereglering nödvändig.

Att åtgärder för en sådan snarast vidtagas, är således av omständigheterna

i hög grad påkallat. Men då en lönereglering ej lär kunna omedelbart beslutas och

nöden är trängande, synes ovillkorligen erforderligt, att för den närmaste tiden vidtauas

provisoriska åtgärder, varigenom tjänstemännens avlöningsförmåner väsentligen

höjas, så att de någorlunda komma att motsvara de stegrade levnadskostnaderna.

I känslan av det ansvar, som åligger oss såsom chefer för vederbörande

ämbetsveik, hava vi ansett oss pliktiga fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på de av oss framhållna förhållandena och tillåta oss i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t, med behjärtande av den i hög grad allvarliga ställningen’

måtte skyndsamt vidtaga åtgärder för att giva statstjänstemännen effektiv hjälp i

deras svåra betryck och sålunda avvända de faror, som i följd av detta betryck

hota att förlamande inverka på statsförvaltningens behöriga bedrivande.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Att de sålunda skildrade svåra förhållanden, som under nuvarande Universidyrtid

inträtt, emellertid icke äro en företeelse, som är särskilt om än k0n9igtorier.

i "högre grad för ämbetsverken i huvudstaden utmärkande, framgår av

de lika lydande framställningar, som till Kungl. Maj:t inkommit från de

båda universitetens konsistorier. Däri anföres bland annat följande:

»Genom lönernas nedbringande till ett värde, som högst väsentligt understiger

deras ursprungliga avsedda köpkraft, har under det allra sista året för dessa universitetets

lärare och tjänstemän delvis uppstått ett verkligt nödläge, som konsistoriet

ansett sig böra bringa till Eders Kungl. Maj:ts kännedom. Det är konsistoriets

övertygelse, att dessa ekonomiska bekymmer i längden skola inverka menligt på

utövande av universitetets lärares och tjänstemäns kall. Att särskilt den vetenskapliga

forskningen, i vilken varje universitetslärare bör se sin främsta uppgift,

skall lida därav att dess utövare är upptagen av svåra bekymmer för sin och sin

familjs existens, är ju påtagligt.

Det kan icke vara staten likgiltigt, om dess tjänare icke äro i stånd att med

arbetsglädje och under frihet från de mest tryckande näringsbekymmer förrätta sin

tjänst, ej heller kan det vara staten värdigt att låta sina tjänare sakna de nödvändiga

medel för sin utkomst, som staten en gång avsett att tilldela dem och

genom emoitagandet av deras tjänster är moraliskt förbunden att giva.» — - —.

»Konsistoriet anser sig icke kunna underlåta att framhålla den synnerliga önskvärdheten

av — — — att det krigstidstillägg, som statsmakterna torde komma att bestämma

för år 1919. måtte i görligaste mån motsvara den verkliga ökning i levnadskostnader,

som krigstiden föranlett Det synes även konsistoriet vara av vikt, att icke

genom maximibestämmelser eller andra särskilda föreskrifter den beviljade krigstidsersättningen

blir alltför begränsad för universitetets ordinarie lärare och med

dem likställda tjänstemän. Det kan icke anses berättigat att genom dylika bestämmelser

alldeles rubba det inbördes förhållande med avseende på löner och därav

betingad levnadsstandard, som för olika ämbeten och tjänster varit bestämt och

som måste förefinnas, om de högre platserna, som kräva större förutsättningar i

omfattande förberedelser och i erfarenhet, skola kunna uppehållas av tillräckligt

dugande och skolade krafter. Rättvisan av att en mot penninglönens värdefall svarande

tillökning gives även dessa löntagare är uppenbar liksom ock nödvändigheten

därav, för så vitt de icke skola nedpressas från den sociala ställning, som de hittills

kunnat intaga och som varit från statens sida avsedd.»

Vid den tjänstemannakongress, som i september 1918 samman- Statstjänsteträdde

i Stockholm och bestod av utsedda representanter för ett stort k“gr“99en.

antal tjänstemannaföreningar, behandlades ett flertal väckta motioner i

fråga om krigstidstillägg, varvid, enligt, vad i kongressens skrivelse

till Kungl. Maj:t meddelats, under överläggningarna anföits, att staten

vid bestämmandet av sina tjänstemäns avlöning icke uteslutande både

att tillgodose det oavvisliga behovet för eu nödtorftig bärgning, utan

även hade att taga hänsyn därtdl, att själva statsintresset, vdket tjänstemännen

såsom statens representanter och organ hade att befordra,

icke vedervågades genom den nedsättning av tjänstemännens duglighet,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

som måste bliva en följd av för knappt tillmätta löneförmåner. Statstjänstemannen

både berättigade anspråk å god och tillräcklig avlöning

för att kunna upprätthålla sin egen och därmed även statens auktoritet

och värdighet, och genom beviljandet av sådan avlöning uppfyllde staten

endast en plikt mot sig sjäiv.

I skrivelsen anfördes vidare:

»Kongressen har vid behandlingen av de väckta motionerna funnit varje framställning

beaktansvärd såsom föranledd, ej av någon självisk åstundan, utan av det

verkligen föreliggande behovet för statstjänstemannen av ökade inkomster för att

utan allt för stor fortsatt skuldsättning kunna för sig och sina familjer anskaffa

livets nödtorft. Detta behov är så allmänt känt och erkänt, att vidare bevisning

därom ej erfordras. Det ådagalägges tillräckligt av de numera av socialstyrelsen,

efter verkställda undersökningar, för varje kvartal uppgivna siffermässiga uttryck

eller indextal för stegringen av levnadskostnaderna sedan år 1914.»___

»Dessa beräkningar äro uppgjorda under förutsättning, att levnadsstandarden i

huvudsak blir oförändrad och att de olika varuslagen ingå i hushållsbudgeten på

samma sätt som före kriget. Men verkliga förhållandet är dock ej sådant. Å ena

sidan hava dyrare varuslag måst utbytas mot billigare, å andra sidan hava varuknappheten

och de många maximiprisen samt de därav följande ransoneringsåtgärderna

utövat en menlig inverkan å penningens köpkraft. Det kan därför med

säkerhet påstås, att för en penningsumma med tillägg av den angivna ökningen

icke nu kan erhållas fullt samma valuta som för samma penningsumma utan ökning

före kriget. De genom utredningarna framkomna procenttalen måste alltså, under

förutsättning av en helt oförändrad levnadsstandard, anses såsom absoluta minimital.

» — — —

»De beräknade procenttalen, angivande ökningen av levnadskostnaderna, äro

ägnade att visa,

att statstjänstemännen hittills beviljade krigstidstillägg och krigstidshjälp

inf1- i r m^n®a uPPgått till en sjättedel av ökningsprocenten, varit långt ifrån

tillräckliga 5

att _ fastmera det stora flertalet av tjänstemän måst av egna medel eller genom

skuldsättning fylla vad som brustit;

att följaktligen någon avprutning för krigstidstillägg och krigstidshjälp å den

verkliga stegringen av levnadskostnaderna icke längre kan av tjänstemännen utnarcias

j

samt att en fortsatt bestämmelse om ett maximibelopp för krigstidstillägg

och krigstidshjälp understigande stegringsbeloppet skulle innebära en obillighet och

orättvisa. °

En dylik bestämmelse skulle hava fog endast under den förutsättningen att

lönerna för år 1914 varit för höga, vilket emellertid, såsom ovan framhållits, ingalunda

är fallet.

. dyrtidstillägg åt tjänstemännen fortfarande skall utgå under formerna

krigstidstillägg och krigstidshjälp, måste rätten till sådant tillägg eller sådan hjälp

högst väsentligt utsträckas och alla nu befintliga begränsningar av rätten bortfalla.

» — — —

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

»Kongressen har dock för sin del ansett sig icke böra fasthålla vid de angivna

formerna av krigstidstillägg och krigstidshjälp, utan allenast velat framhålla

behovet av dyrtidstillägg för år 1919 till den omfattning, att det täcker de i följd

av prisstegringen ökade utgifterna, beräknade efter socialstyrelsens indextal vid

tiden för propositionens avlämnande till riksdagen eller vid tiden för riksdagens

beslut i ärendet.

Emellertid manar erfarenheten under innevarande år till sådana åtgärder, att

möjlighet förefinnes för beviljandet av ett tillägg till det dyrtidstillägg, som kommer

att beslutas, därest detta genom en fortsatt prisstegring skulle visa sig otillräckligt.

Sådan möjlighet synes kunna beredas därigenom, att riksdagen beviljar

ett kreditiv å visst belopp till Kungl. Maj:ts förfogande, för att efter omständigheterna

anlitas för angivna ändamål.»

Att en uppfattning liknande den, som sålunda funnit uttryck i

sistnämnda skrivelse, gör sig gällande även bland tjänstemännen vid

de affärsdrivande verken, framgår av förutnämnda från trafiktjänstemännens

riksförbund i oktober 1918 ingivna skrift, däri anförts bland

annat följande:

»Trafiktjänstemännens riksförbund, företrädande flertalet av trafikverkens tjänstemän

i den ställning, vilken plägar betecknas såsom högre grad, anhåller att inför

herrar sakkunniga härigenom få framlägga dessa tjänstemannagruppers anspråk beträffande

krigstidstillägget för år 1919, varvid säkerligen återgives uppfattningen

jämväl hos flertalet övriga statstjänstemän i motsvarande ställning.

Redan före krigsutbrottet hade penningvärdet befunnit sig i sjunkande.

Tjänstemännens avlöningar hade dock i stort sett bibehållits oförändrade sedan löneregleringarna

omkring år 1905. De voro i varje fäll icke tillmätta enligt sådana

grunder, att tjänstemännen vid avsevärd ytterligare nedgång i penningvärdet kunde

bevara sin levnadsställning orubbad i jämförelse med andra samhällsklasser. Det

framstod därför redan år 1914 vid inträdet av den hastiga valutaförsämringen som

en bjudande nödvändighet, att de nämnda befattningshavarna ofördröjligen gottgjordes

för minskningen i reallönerna. Så skedde emellertid först sent och i ofullständig

mån. Praktiskt taget hava samtliga nu ifrågavarande tjänstemän måst själva

bära 1914, 1915 och 1916 års fördyring. Först med föregående och innevarande

års krigstidstillägg hava de erhållit nämnvärt bistånd.

De grunder, enligt vilka statstjänstemännens dyrtidsfråga hittills behandlats,

hava icke ingivit tjänstemännen ett tryggt förlitande på statsmakternas verksamma

hjälp Beviljat krigstidstillägg har mera erinrat om ett understöd med karaktären

av allmosa till nödlidande än om en löneform avsedd att jämte grundlönen utgöra

skälig ersättning för ett utfört arbete. Genom fördelning efter den s. k. behovsprincipen

— d. v. s. den principen att en gift tjänsteman bör ha högre avlöning än

en ogift — av en för alla personalgrupper otillräcklig gottgörelse för penningvärdets

nedgång har skillnaden mellan å ena sidan utgiftsstegringen, vilken procentuellt

räknat bär drabbat alla befattningshavare lika, och å andra sidan denna gottgörelse

blivit orimligt stor för de högre tjänstemännen, utan att dock de lägre tjänstemännen

därmed fått sina behov ens tillnärmelsevis tillgodosedda. Det betraktelsesätt,

som bär kommit till uttryck i denna fördelningsgrund, finner riksförbundet icke vara

berättigat eller påkallat av föreliggande omständigheter. — — —

Trafiktjänste
männens
riksförbund.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Av förestående tabell1 framgår, att den genomsnittliga ersättningen för penningvärdets

fall till tjänstemän av högre grad utgör ungefär 40 procent av avlöningen,

medan levnadskostnadsökningen enligt kungl. socialstyrelsens senast meddelade

uppgift för tiden maj 1914—oktober 1918 belöper sig till minst 142 procent.

Dessa siffror utvisa, att den del av dyrtidsbördan, som tjänstemännen i denna ställning

hittills hava måst bära, är oskäligt stor.

Förestående tablå ger även vid handen, hurusom lönefyllnaden för högre

lönegrader procentuellt räknat har tillmätts betydligt snävare än för lägre lönegrader.

Vid den gjorda jämförelsen har likväl ej kommit i betraktande, att mindre inkomsttagare

åtnjuta viss företrädesrätt och viss rabatt vid livsmedelsinköp, en icke oväsentlig

förmån, som Övriga inkomsttagare sakna.

Den svenska tjänstemannaklassen har av ålder ansetts vara en betydelsefull

faktor för samhällslivets sunda utveckling och har åtnjutit rykte för redbarhet och

nit i sitt kall såsom samhällets tjänare. De genom penningvärdets häftiga nedgång

alstrade förhållandena hava medfört förändringar härutinnan. Den bildade tjänstemannaklassen

ser sig knappast längre i stånd att uppehålla sin ställning i samhället

utan bisysslor till statstjänsten och kan därför icke i samma grad som hittills ägna

sina krafter åt det allmänna. Det kan icke förnekas, att det ekonomiska betryck,

för vilket tjänstemännen sedan länge varit utsatta, även moraliskt sett bär medfört

betänkliga följder, i det att tjänstemännens uppfattning om förpliktelserna mot samhället

har undergått en påtaglig förändring och vissa tänkesätt vunnit insteg, som

återverka ogynnsamt icke blott på arbetsprestationernas beskaffenhet utan även på

befälsförhållandena inom statsverken. För trafiktjänstemännens vidkommande hava

krigstidens svårigheter vant förenade med eu till ytterlighet stegrad arbetsbörda,

något som även bidragit till nu rådande misstämning.

Trafiktjänstemännens riksförbund tillåter sig, med tanke på nu skildrade beklagliga

förhållanden, giva uttryck åt den förhoppningen, att herrar sakkunniga vid

verkställande av sin utredning och avgivande av sitt förslag måtte lyckas anvisa

utvägar att stilla nu rådande misströstan och oro.

Det är förnämligast två invändningar, som pläga anföras mot önskemålen

om en tillfyllestgörande ersättning för penningvärdets nedgång. Det säges, dels att

även statstjänstemannen skola bära sin andel av dyrtidsbördan, närmast väl då den

del, som är att tillskriva rådande varuknapphet, dels att staten ej är i tillfälle att

fullt betala sina tjänstemän på grund av statsinkomsternas otillräcklighet.

De här ifrågavarande tjänstemannagrupperna vilja ingalunda göra gällande,

att övriga medborgare skola bära deras andel av dyrtidsbördan, men finna sig å

andra sidan böra bestämt framhålla, att de icke anse sig vara pliktiga att bära

större andel av densamma än övriga medborgare. Detta har hittills otvivelaktigt

varit fallet Inom riksförbundet gör sig den meningen gällande, att statstjänstemännen,

så länge deras löneförmåner avsevärt understiga förmånerna för motsvarande

löntagare i enskild tjänst, i verkligheten bära större andel i dyrtidsbördan än

övriga medborgare.

I detta sammanhang må särskilt beröras olikheten mellan den ståndpunkt,

som intages av trafiktjänstemännens riksförbund, och vissa grundsatser, som från

1 Denna tabell, som innehåller uppgifter å krigstidslillågg och krigstidsbjälp, som med till - låmpning av 1918 års lagtima riksdags beslut ulgått vid olika avlöningsbelopp, ävensom dessa förminers

procentuella förhållande till avlöningen, har här uteslutits.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

annat håll tidigare hava hävdats. Riksförbundet håller före att, för den händelse

statsfinansernas nuvarande tillstånd anses lägga hinder i vägen för gottgörelse till

samtliga statstjänstemän i samma mån, som penningvärdet sjunkit, och för den

händelse statsverkets beräknade tillgångar anses kunna täcka blott en del av denna

sänkning, detta förhållande möjligen bör föranleda höjning i skattebeloppen, men

icke nedsättning i lönebeloppen i form av maximigränser eller fallande procenttal

för krigstidstilläggen.

Genom sistnämnda förfaringssätt drabbas nämligen statstjänarna av en beskattning

i förtäckt form, vilken icke pålägges övriga medborgare. I stället bör

samtliga statstjänare genom löneförhöjningar gottgöras hela den del av valutaförsämringen,

som täckes av stegringen i lönerna på den allmänna arbetsmarknaden

under den tidsperiod, då de reglerade lönerna skola utgå. Därest statsverkets beräknade

tillgångar icke äro tillräckliga härtill, böra ytterligare behövliga medel anskaffas

på sådant sätt, att denna återstod rättvist utjämnas på alla samhällsgrupper

och i större utsträckning uttages av de i ekonomiskt hänseende bärkraftigare såväl

statstjänstemannen som övriga medborgare, men icke lägges enbart på statstjänstemannen.

I sistnämnda fäll utsättas dessa, som nyss sades, för en dubbel beskattning,

i det staten först innehåller en del av den lön, som rätteligen bort utgå. om

arbetet skulle hava ersatts till sitt fulla värde, och därefter det oaktat utkräver

lika hög skatt av tjänstemännen som av sådana medborgare, vilka icke förut hava

till staten avstått någon del av sin arbetsförtjänst.

Mot den andra invändning, som gjorts, eller att statsfinanserna ej skulle tilllåta

ett skäligt krigstidstillägg, kan anföras, att statsfinansernas ställning icke påverkas

av det sätt, varpå det för ändamålet erforderliga beloppet fördelas mellan

olika samhällsgrupper, och att beloppets anskaffande på ett eller annat sätt givetvis

är möjligt, så länge staten är att anse såsom solvent. Arten och omfattningen

av de åtgärder, som böra vidtagas för avhjälpande av tjänstemännens betryck, bero

givetvis i första rummet på, i vad mån den härför erforderliga statsutgiften må

anses vara nödvändig. Att tjänstemännens bibehållande vid en levnadsstandard,

motsvarande den som intages av socialt likställda löntagare i enskild tjänst, är ett

för staten vitalt intresse, ådagalägges av erfarenheterna under mer än fyra års krigsoch

kristid.

Förut har framhållits, att åtminstone de högre tjänstemännen hittills hava

erhållit en så ringa hjälp, att de sannolikt själva fått bära största delen av dyrtidens

tryck.

Det är således betingat ej blott av billighet och rättvisa, utan även av klokhet

och förutseende att nu på ett planmässigt och verksamt sätt bereda gottgörelse

åt tjänstemännen för den gångna dyrtidens uppoffringar och för lönernas alltjämt

fortgående minskning i köpkraft genom tillmätande redan från nästkommande års

början av ett dyrtidstillägg, som för en var tjänsteman återställer lönens före kriget

innehavda realvärde.

I detta sammanhang må anmärkas, att huvudstadens myndigheter funnit sig

höra för sina arbetare och tjänstemän kvartalsvis reglera lönerna med ledning av

kungl. socialstyrelsens uppgifter över levnadskostnadsfördyringen. Vad angår statstjänstemannen,

har sammankallandet av stundande urtima riksdag ådagalagt det trängande

behovet av en motsvarande anordning. Det är således önskvärt, att man

vid fastställandet av krigstidstillägget för år 1919 även sörjer för, att detta må

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

mitttrade.

kunna genom åtgärd av Kungl. Maj:t utan riksdagens särskilda hörande under årets

lopp vid behov regleras.»

Aven om vad i sistintagna skrift anförts i vissa delar kan vara

ägnat att möta gensaga, så framgår dock såväl av nämnda skrift som

av övriga här ovan återgivna uttalanden likasom av de upplysningar,

som lämnats av tjänstemannaföreningars representanter, vilka på begäran

fått tillfälle att inför kommitterade yttra sig, att den långvariga

dyrtiden icke blott för den enskilde statstjänaren, i den mån han genom

krigstidstillägg och krigstidshjälp erhållit ersättning endast för en

mindre del av ökningen i levnadskostnaderna, medfört en börda så tung,

att förmågan att bära densamma botar att svikta, utan även visar sig

för statsverksamheten leda till betänkliga följder, i det att dels dugliga

arbetskrafter i många fall söka sig bort från innehavd statstjänst till

annan och mera löuande verksamhet, dels och i synnerhet rekryteringen

i hög grad försvårats. Att ett liknande om ej än svårare läge råder

inom den militära förvaltningen, är en allmänt känd sak, ehuru här

jämväl andra omstäudigheter, som icke hava med avlöningsförmånerna

att göra, i icke oväsentlig mån torde spela in.

Dessa förhållanden måste, såväl då man ser dem från befattningshavarnas

synpunkt som i betraktande av statens eget intresse, anses

vara av deh allvarliga beskaffenhet, att effektiva åtgärder till missförhållandenas

undanröjande måste vidtagas. Visserligen har, sedan ovan

omförmälda skrivelser ingåvos, 1918 års urtima riksdags beslut om

ytterligare krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918 och krigstidstillägg

under år 1919 intill dess kungörelse om sådant krigstidstillägg

utfärdats och trätt i kraft tillkommit och medfört åtminstone en viss

lättnad för befattningshavarna. Visserligen har dessutom en tillfällig

lönereglering trätt i kraft för stora grupper av befattningshavare,

och enligt vad kunnigt är förberedes framställning till 1919 års riksdagom

beredande av dylik förmån, räknat från och med år 1919, även åt

vissa övriga befattningshavargrupper, allt i syfte att höja avlöningen

till det belopp, den med hänsyn till prisläget bort hava närmast före

krigstidens inträde; och därvid har förutsatts, att på sålunda höjda löner

krigstidstillägg skulle beräknas. Men stegringen av levnadskostnaderna

har alltjämt fortgått. Utsikterna till förbättrad rekrytering inom stora

tjänstemannagrupper lära icke te sig ljusare, och det synes vara fara

värt, att denna angelägenhet icke låter sig på tillfredsställande sätt

ordna annorledes än genom en effektiv lönereglering eller genom beredande

av ökade krigstidstillägg inom alla tjänstemannagrupper. För

genomförande av en verklig lönereglering är emellertid den nuvarande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

tidpunkten givetvis icke lämplig, sa osäkert som till och med för den.

närmaste framtiden man kan bedöma utsikterna till återgång till mera

stabilt prisläge. Däremot skulle denna osäkerhet i bedömandet av prisförhållandena

icke i och för sig behöva utgöra hinder för beviljandet av

krigstidstillägg till sådan utsträckning, att detsamma täcker ökningen i

levnadskostnaderna under förutsättning att, såsom kommitterade vilja förorda,

krigstidsti 1 lägget så anordnas, att detsamma automatiskt eller i allt

fall utan riksdagens särskilda ingripande följer växlingen i levnadskostnaderna

vid såväl stegling som minskning, sådan denna växling

framgår av tid efter annan verkställda beräkningar.

Redan då kommitterade började sin utredning av förevarande spörsmål,

beräknades, att ökningen av levnadskostnaderna utgjorde inemot

150 procent av motsvarande kostnader före krigstillståndets inträdande.

Kostnaderna för full ersättning för denna ökning uppskattades då till

omkring ''275 miljoner kronor, oberäknat krigstidstillägg åt pensionärer.

Kommitterade hava av lätt insedda skäl icke kunnat utgå från att belopp

av sådan storlek skulle kunna för ändamålet vara att tillgå. Sedermera

har statsrådet och chefen för finansdepartementet, till ledning vid

kommitterades fullföljande av uppdraget, meddelat, att större belopp än

tillhopa omkring 215 nul|oner kronor icke kund1'' beräknas sta till förfogande

att användas till dyrtidsbidrag åt såväl de befattningshavare som

de pensionärer, om vilka här är fråga, samt att dyrndsbidiaget för år 1919

åt befattningshavare i statens tjänst syntes böra icke väsentligen överstiga

vad i sådant avseende för är 1918 utgått enligt beslut-vid samma

års lagtima och urtima riksdagar, i det att jämte en grundplåt, föidelad

såsom dagtillägg, borde beräknas ett procentuellt tillägg av 6(> 7s

procent med ett maximibelopp å bidraget av omkring 5,000 kronor. Vid

sådant förhållande har det givetvis icke kunnat komma i fråga att söka

bereda alla befattningshavare en mera fullständig kompensation för den

inträdda ökningen i levnadskostnader. Vad som i ärendet förekommit

talar emellertid för att, ju längre dyrtiden varar, utan att statens samtliga

funktionärer tillgodoses med avlöning, som står i skålig öveieusstämmelse

med den inträdda ökningen i levnadskostnaderna, desto mer

växer famn för att statens verksamhet tager allvarlig skada därav.

Då kommitterade således haft att räkna med ett begränsat belopp

för dyrtidsbidrag under år 1919 åt befattningshavare, hava kommitterade,

med ‘förseende från den uppfattningen, att krigstidstillägget bör anses

vara ersättning för avlöningens minskade realvärde och på sådan giund

bör för alla befattningshavare tillmätas i samma proportion till avlöningen,

Krigst idstillägyssakkunniy a, 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

System för

dyrtidsbidragets

bestämmande.

i enlighet med vad förut anförts funnit sig böra i främsta rummet taga

hänsyn till individens behov av hjälp, sådant detta behov framgår av

avlöningens storlek. Det större eller mindre behovet har måst bliva i

viss mån avgörande vid fördelningen av det tillgängliga beloppet. Befattningshavare

med lägre avlöning och pensionärer med lägre pension

måste alltså enligt kommitterades mening under för handen varande

•omständigheter fortfarande som hittills bättre tillgodoses än befattningshavare

med högre avlöning och pensionärer med högre pension. Huru

kommitterade tänkt sig denna reglering genomförd, framgår av de förslag,

kommitterade här framlägga.

Innan kommitterade närmare ingå på frågan om dyrtidsbidragets

belopp, måste till omprövning upptagas spörsmålet, huruvida det hittills

tillämpade systemet för dyrtidsbidragets bestämmande kan anses böra

alltjämt bibehållas eller om icke detsamma bör i viss mån omläggas, i

syfte att på lämpligt sätt möta den eventualiteten, att levnadskostnaderna

under loppet av år 1919 väsentligen ökas eller minskas.

Det nuvarande systemet innebär, att dyrtidsbidraget utgår dels i

form av en s. k. grundplåt med ett för alla därtill berättigade till siffran

fixerat belopp dels ock i form av ett procentuellt tillägg, likaledes till

ett och samma för hela året fastställt procenttal av avlöningen, vartill

för vissa familjeförsörjare bland befattningshavarna kommer krigstidshjälpen,

vars belopp icke heller kan utan statsmakternas förnyade beslut

under året ändras. Med detta system följer därför, att dyrtidsbidraget

förbliver oförändrat ända till dess riksdagen blir i tillfälle att fatta nytt

beslut, d. v. s. i regel under ett helt år, och under året inträdda

förändringar i prisläget om än så stora inverka icke utan vidare på

bidragets storlek. Denna brist på anpassningsförmåga hos systemet

framträdde redan under år 1917. Det för nämnda år bestämda dyrtidsbidriget

visade sig snart för knappt tillmätt, sedan en väsentlig prisförhöjning

inträtt. Rättelse härutinnan kunde dock ske först genom

beslut av den riksdag, som i januari 1918 sammanträdde. Den för år

1918 beviljade s. k. grundplåten torde delvis hava varit avsedd att utgöra

ersättning för bristen i 1917 års bidrag. Ännu större olägenhet

medförde detta system med fasta belopp under år 1918. Det av riksdagen

i mars samma år beviljade dyrtidsbidraget avpassades med fästat

avseende å prisläget vid årets början. Emellertid stego levnadskostnaderna

under pålöljande vår och sommar till en sådan höjd och oron för

det bekymmersamma läget inom stora kretsar av statens befattningshavare

växte till den grad, att utomordentliga åtgärder till avhjälpande

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

av nödläget befunnos nödvändiga, och. för sadant ändamål måste riksdagen

sammankallas till urtima möte.

Med avseende på prisläget under år 1919 synes visserligen anledning

förefinnas till antagande, att, om än en prisökning i början av

året måhända icke är utesluten, en sänkning av levnadskostnaderna är

att förvänta under årets lopp. I varje fall är ett kvarstående vid det

prisläge, som råder vid årets början, icke mycket sannolikt. Huru förhållandena

i detta hänseende må komma att utveckla sig, är emellertid

synnerligen vanskligt att bedöma. Om ett system med fasta belopp för

dyrtidshjälpen, tilltagna efter prisförhållandena vid årets början, fastställes

jämväl för år 1919, är det därför icke omöjligt, att enahanda åtgärder,

som under år 1918 blevo nödvändiga för utökande av redan beviljad

dyrtidshjälp, komma att visa sig erforderliga jämväl under år 1919.

Därest åter en väsentlig prissänkning inträffar, kommer ändock samma

krigstidstillägg att utgå under hela året. Om detta än kunde med visst

fog av befattningshavarna betraktas såsom en skälig ersättning för att

dyrtid sbi drag kom dem till godo törst sedan dyrtiden gjort sig under en

längre tid gällande, gynes dock frågan böra om möjligt så ordnas, att

krigstidstillägget vid varje tidpunkt star i skäligt förhållande till det

allmänna prisläyret.

För att förebygga ett återupprepande av de åtgärder, som den

betydliga ökningen i levnadskostnader framkallade under hösten 1918,

har från olika håll föreslagits, att 1919 års riksdag skulle, utöver anslag

till dyrtidsbidrag, bemyndiga Kungl. Maj:t att tilldela ökat sådant

bidrag, i händelse förhållandena därtill giva anledning._ Denna utväg

synes visserligen böra tagas i övervägande, om man icke kan vinna

samma mål på annat lämpligare sätt. Ett sadant tro sig kommitterade

hava funnit i ett system med s. k. glidande skala.

Redan i början av sitt utredningsarbete funno sig kommitterade

av ovan angivna orsaker böra undersöka de olika sätt, varpå man skulle

kunna anordna dyrtidsbidraget i syfte att bidraget skulle kunna med

tillämpning av en gång givna bestämmelser i möjligaste mån smidigt

anpassas efter växlingarna i prisläget. I sådant avseende hava kommitterade

företagit ingående undersökningar och verkställt jämförelser

mellan resultaten vid tillämpning av olika glidande skalor.

h;,,j Ett system med s. k. glidande skala — en benämning, som val

icke är fullt adekvat men som bär upptagits, då den syues hava vunnit

burskap — innebär, såsom förut antytts, att dyrtidsbidraget avpiissas

i förhållande till den under krigstillståndet inträdda ökningen i levnadskostnader

på det sätt, att, sedan denna ökning periodvis konstaterats,

Glidande

skala.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

bidraget utgår i visst förhållande till det tal, som befunnits beteckna

ökningen.

Som bekant har i socialstyrelsen under dyrtidens fortgång tid

efter annan och sed-in ett par år tillbaka kvartalsvis verkställts beräkning

angående ökningen i levnadskostnader i jämförelse med samma

kostnader före krigets början. Denna beräkning resulterar i en dvrtidsindex,

ett tal som minskat med 100, d. v. s. den siffra som angiver

prisläget vid utgångspunkten, då normala förhållanden ansågos råda,

betecknar levnadskostnadsökningen eller nedgå"geu i penningens köpkraft.

Beräkningen grundar sig på ^uppgifter från ett stort antal skilda

orter rörande levnadskostnaderna för en normalfamilj (man, hustru och

två barn) med en årsbudget i maj 1014 av 2,00<> kronor. Använd på det

sätt kommitterade komma att föreslå, synes eu sådan beräkning kunna

tjäna till under ag för bestämmande av dyrtidsbidrag även lör befattningshavare

med lägre eller högre avlöning än den som motsvarar en

sådan budget. Socialstyrelsen har vid derå till i ällen beträffande dess

dyrtidsindex framhållit, att densamma är beräknad med försiktighet

och innebär en minimisitfra. Under nuvarande förhållanden grundar

den sig i stor utsträckning på pris å varor, som fälla under åsätta

maximipris och därför endast i ringa mån finnas att tillgå i den allmänna

marknaden utan måste ersättas med andra dyrare och odrygare

varor. Indextalet är vidare beräknat såsom ett medeltal för städer

och stadsliknande samhällen och är därför antagligen relativt något

för högt för landsbygden i allmänhet och något för lå^t för större städer

och särskilt för Stockholm. Men såsom ett medeltal torde detsamma

dock kunna anses tjänligt att användas för nu ifrågavarande ändamål.

Det berättigade härutinnan hänför sig även till den omständigheten, att

redan avlöningarna äro i viss mån reglerade efter skilda orters prisförhallanden

genom särskilda tillägg (ortstillägg, dyrortstillägg, kallortstillägg).

Dyrtidsökningen, som enligt socialstyrelsens beräkning i slutet av

september 19IS uppgick till 142 procent och enligt därefter verkställda

preliminära beräkningar befunnits hava stigit i slut* t av oktober till

156 procent och i slutet av november till 161 procent, bär vid årsskiftet,

då enligt numera föreliggande beräkning socialstyrelsen funnit dyrtidsiudex

uppgå till 267, alltså ytterligare stigit, till 167 procent.

1 förhållande till det sålunda uträknade procenttal, som betecknar

den inträdda fördyringen, bör krigstidstillägget utgå. Av förut antydda

st ^finansiella skäl och för att giva utrymme åt (ien allt hitintills hävdade

uppfattningen, att statens alla befattningshavare måste själva bära

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

någon del av dyrtidens tryck, synes man icke kunna undgå att vid

tillämpningen i viss mån minska detta procenttal, och kommitterade

föreslå i sådant avseende, att minskningen vid varje tidpunkt bestämmes

till en tiondedel därav. Fördyringstalet, minskat med en tiondedel och

i iörekommande fall avjämnat till närmast lägre hela tal, skulle således

utmärka det procenttal, efter vilket krigstidstillägget må beräknas. Det

torde v.ira lämpligt att för det sålunda uppkomna talet använda en

särskild benämning, och då detta tal är avsett att läggas till grund för

beräkningen, hava kommitterade såsom sådan benämning tänkt sig termen

grundtal.

I författningen synes böra bestämmas det grundtal, som skall

vara g ältande från årets början. Då fördyringen vid årsskiftet utgjort

167 procent, blir detta grundtal således 150 (167 —16.7).

Anpassningen efter de växlande prisförhallaudena under aret torde

lämpligast kunna vinnas på det sätt. att åt Kung!. Magt inrymmes befogenhet

att efter prövning av omständigheterna höja eller sänka grundtalet

och således, allt efter som under året inträffade förändringar i

levnadskostnadernas allmänna läge därtill giva anledning, med ledning

av den dvrtidsindex, som av sociaDtvrelsen senast uträknats, fastställa

lo tt grundtal. Detta bör i fråga om krigstidstillägg åt befattningshavare

tillämpas från och med den månad, under vilken Kung! Maj:ts beslut

kungjorts, till den månad, under vilken Kungl. Maj:t mä komma att på

grund av ånvo inträdd förändring fastställa nytt grundtal o. s. v. Om

förändring ej inträffar, gäller det senast bestämda grundtalet till årets slut.

Då nu förhållandena icke medgiva, att det sålunda beräknade, efter

prisläget glidande grundtalet utan någon reduktion tillämpas å avlöningen

vid alla befattningar i statens tjänst, varigenom således avlöningens realvärde

eller köpkraft skulle blivit i det närmaste återställd, bär det gällt

att så modifiera systemet, att med bibehållande av dess smidighet och

anpassningsförmåga vinnes ovan angivna önskemal, att befattningshavare

och pensionärer med lägre förmåner tillgodoses i någon män

bättre än befattningshavare och pensionärer med högre förmåner. Kommitterade

hava funnit detta önskemål kunna på lämpligaste sätt vinnas

genom en anordning, som verkar som en glidande grundplåt. Befattningshavare

med aflöning intill visst belopp och pensionär med pension intill

visst belopp erhålla dyrtidsbidrag efter ett. procenttal, motsvarande grundtalet,

och få således i det närmaste full ersättning för dyrtidens verkningar.

Befattningshavare och pensionärer med högre avlöning eller

pension erhålla utöver denna grundplåt ett procentuellt tillägg, som

beräknas å den överskjutande delen av avlöningen intill visst belopp,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

efter ett väsentligt lägre procenttal än det nyss nämnda, men alltjämt

satt i förhållande till det efter prisläget rörliga grund talet. Å därefter

återstående del av avlöningen beräknas icke krigstidstillägg. Härigenom

fastställes även ett glidande maximibelopp för dyrtidsbidraget. Systemet

innebär alltså, att procenttalet, grundplåten och maximibeloppet äro

rörliga i likhet med grundtalet och bliva till siffror bestämda genom

grundtalets fixerande.

Vid bedömandet av tillräckligheten eller otillräckligheten av krigstidstillägg

enligt dessa grunder kan man icke alldeles bortse från att

stora grupper av befattningshavare från och med år 1919 enligt fattade

eller väntade beslut komma i åtnjutande även av viss löneförbättring.

Denna har visserligen icke karaktären av dyrtidsbidrag utan är avsedd

allenast att bringa de löner, som reglerats efter förhållandena omkring

år 1905, till överensstämmelse med det allmänna prisläge, som var

rådande år 1914 eller vid kristidens inträde. Men den innebär i allt

fall ett tillskott, som befattningshavarna nu få till förfogande för bestridande

av levnadskostnaderna.

I detta sammanhang anse sig kommitterade böra meddela, att enligt

uPPSifteri som från socialstyrelsen lämnats kommitterade och som avse

tiden till den 1 oktober 1918, de dyrtidsbidrag, vilka utgått till de inom

den privata verksamheten anställda, i allmänhet förhållandevis understigit

de krigstidstillägg, som år 1918 beviljats statens befattningshavare. Efter

nämnda dag hava emellertid å flera områden av den privata verksamheten

inträffat icke oväsentliga förändringar i detta avseende, vilkas inverkan

kommitterade icke vant i tillfälle att bedöma.

Anordnas krigstidstillägget enligt sålunda angivna grunder, så att

befattningshavare med lägre avlöning följaktligen erhålla i def. närmaste

full ekvivalent för dyrtidsökningen, bortfaller anledningen att vidare

använda den hittills tillämpade metoden att vid sidan av krigstidstillägget

bevilja dem bland de lägst avlönade, som hava skyldighet att försörja

andra, det särskilda familjetillägg, som utgått under benämningen krigstidshjälp.

Enligt kommifterades mening bör det fasthållas, att den lönefyllnad,

som av dyrtiden betingas, lika väl som själva lönen är gottgörelse

för utfört arbete och så vitt möjligt icke bör till någon del hava

karaktären av understöd. Om således ersättning beredes för den en

gång fastställda avlöningens minskade realvärde, så bör krigstidstilläggets

uppgift anses vara fylld.

Nu kan under för handen varande förhållanden full gottgörelse

för dyrtidsökningen visserligen icke äga rum. Men detta behöver icke

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

utgöra hinder för det bortfallande av krigstidshjälpen, som bör följa av

införande av ett system med glidande skala, om blott krigstidsbidraget

enligt detta system i genomsnitt giver förhållandevis lika stor lönefyllnad

som ett system med fasta belopp enligt därför uppställda utgångspunkter

kan bereda. Så blir också fallet enligt det av kommitterade

uppgjorda förslaget, i det att som nämnt befattningshavare med låg

avlöning erhålla i det närmaste full ersättning för lönevärdets fall samt

de befattningshavare, som i avlöningshänseende befinna sig på mellanstadiet,

där f. n. jämväl utgår krigstidshjälp åt familjeförsörjare, vid

det grundtal, vartill nuvarande prisläge föranleder, erhålla ungefär

samma dyrtidsbidrag, som vid tillämpning av systemet med fasta belopp

skulle tillkomma eu medelstor familj (man, hustru och två barn). Att

krigstidshjälpen nu bortfaller, anse kommitterade innebära en fördel även

med avseende på kommande löneregleringar. Därigenom blir man vid

den verkliga lönereglering, som ovillkorligen förr eller senare måste

genomföras, mera obunden vid frågans bedömande och kan således även,

utan att framkalla i viss mån berättigat missnöje, låta familjeförsörjningsbidraget

falla.

Det system för tilldelande av krigstidstillägg efter glidande skala,

som kommitterade förorda, innebär, beträffande befattningshavare, att

krigstidstillägget utgår å avlöning, som icke överstiger 100 kronor för

mån.id, med ett procenttal, motsvarande grundtalet, d. v. s. vid början

av året med 150 procent, att, om avlöningen överstiger 100 kronor

för månad, krigstidstillägget för den del av avlöningen, som utgör 100

kronor för månad, utgår på sätt nyss sagts samt för den del, som

överstiger 100 kronor men icke 550 kronor för månad, efter ett procenttal,

motsvarande 4/J0 av grundtalet, d. v. s. vid början av året 60

procent, samt att krigstidstillägg icke utgår å del, som överstiger 550

kronor för månad.

Med systemets karaktär lärer visserligen icke stå i god överensstämmelse,

att ett om än rörligt maximibelopp på sådant sätt fastställes,

och kommitterade hava haft under övervägande, om icke ett dylikt

maximum borde ersättas med en bestämmelse, att vid det avlöningsbelopp,

där maximum sålunda vore avsett att inträda, i stället skulle vidtaga

en beräkning efter ett ytterligare sänkt procenttal, exempelvis motsvarande

V3o av grundtalet. Ehuru en sådan anordning ur kostnadssynpunkt

icke skulle hava nämnvärd betydelse, hava kommitterade dock

ansett sig böra låta tanken härpå falla, enär, huru lågt än detta procenttal

bestämmes, krigstidstillägget dock därigenom i vissa fall givetvis

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kx»

systemet.

komme att väsentligen överstiga vad som enligt kommitterade given

anvisning högst må såsom krigstidstdlägg utgå.

Huru systemet ''erkar vid olika avlöningsbelopp, framgår närmare

av tabellen bil. A. Här må endast framhållas, att befattningshavare

med årsavlöning av 1,200 kronor eller därunder erhålla i det, närmaste

full ersättning för dyrtidens verkningar, i det att krigstidstillagget å

hela b'' loppet av aviöningen utgår efter eu grundtalet motsvarande

procentsats, alltså vid närvarande prisläge 150 procent, eller å 1,200

kronor med 1,800 kronor, samt att vid högre årsavlöning den genomsnittliga

procentsatsen småningom sjunker, så att den med nu föreslå.''et

grundtal utgör vid årsavlöning å 2,400 kronor 105 procent, vid årsavlöning

å 4,J''00 kronor 82.5 procent, vid årsavlöning å 6,600 kronor,

där maximibeloppet uppnås, 76.4 procent och vid årsavlöning av in,800

kronor 46.7 procent, utvisande vid nuvarande prisläge ett krigstidstillägg

för år räknat av resp. 2,520, 3,960. 5,040 och 5,040 kronor.

Den sålunda förordade skalan överensstämmer väsentligen med

den, som enligt Stockholms stadsfullmäktiges beslut tills vidare skall

vinna tillämpning med avseende på krigstidstillägg åt befattningshavare

i huvudstadens tjänst. Dock utgår där krigstidstillägg å avlöning t.

o. m. 10,000 kronor för år, i följd varav med nuvarande prisläge det

högsta krigstidst il 1 ägget uppgår till ej mindre än 7,080 kroma-, därvid

dock visserligen är att märka, att de reglerade avlöningarna i Stockholm

hänföra sig till prisförhållandena år 1911 (1909). Åvm i Stockholms

dyrtidshjälpsbestämmelser bär det särskilda familjeförsörjningsbidraget

bortfallit, o<-h i det av vederbörande nämnder avyivi.a betänkande,

som ligger till grund för stadsfullmäktiges beslut i ämnet,

motiveras detta med »önskvärdheten av att underlätta övergången från

dyrt idsh julp till en definitiv lönereglei ing, som icke torde kunna uppskjutas

alltför län^e».

barder systemet med glidande skala antaget till tillämpning för

statens befättning-havare, böra givetvis genom Kung!. Maj:ts försorg

fastställas och utlärdas tabeller, som med hänsyn till det grundtal, sota

vid va>je tidpunkt är gällande, för varje helt krontal, vartill avlöningsförmåner

för månad kunna uppgå, utvisar krigstidstilläggets belopp.

Härigenom skulle varje anmärkning om systemets svårtillämplighet

komma att sakna fog.

Eldigt kommitterade lämnat direktiv hava kommitterade emellertid

uppgjort även förslag till bestämmelser angående krigstidstillägg med

tillämpning av det hittills använda systemet med för hela året fastställda

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

fixa belopp. Dessa skulle bestå i dels eu för alla befattningshavare

lika grundplåt och dels ett procentuellt tillägg å avlöningen med begränsning

för de högst avlönade. _ .

Vad först beträffar den s. k. grundplåten, få kommitterade erinra,

att sedan stora grupper av befattningshavare för vinnande av någon

lättnad i dvrtidens alltmera tyngande börda i början av år 1918 erhållit

förskott ft det dyrtidsbidrag, som kunde varda beviljat, Kungl. Maj:t i

proposition till 1918 års lagtima riksdag föreslog en grundplåt av 200

kronor att utgå på eu gång åt dem, som den 1 januari 1918 innehade

anställning i statens tjänst av viss närmare angiven beskaffenhet, och

ämnad att utgöra erforderlig fyllnad i dyrtidsbidraget i syfte främst att

o-iva ett för de lägst avlönade kraftigt verkande bidrag men tillika att

dels därigenom bereda ersättning för det laga bidraget under senare

delen av är 1917 dels ock bereda sådan fyllnad i dyrtidsbidraget för år

1918, att de, som bekommit förskott, likväl skulle ytterligare få, uppbära

något bidrag efter avdrag av vad de i förskott erhållit. Grundplåtens

”belopp höjdes emellertid av riksdagen till 365 kronor utan

ändring i övrigt av bestämmelserna rörande beloppets åtnjutande.

Åven om med hänsyn till föreliggande omständigheter en dylik

anordning av grundplåten vid nämnda tillfälle kunde anses vara lämplig,

har ”det, såsom av myndigheternas yttranden framgår och erfarenheten

i övrigt ådagalagt, visat sig, att åtskilliga olägenheter därav följt.

På denna punkt hava också de anmärkningar, som framställts mot 1918

års krigstidstilläggsbestämmelser, med största enstämmighet riktat sig.

Det har synts olämpligt, att befattningshavare, som lämnat sin anställning

i början av året, dock erhållit grundplåtens hela belopp. Å andra

sidan bär det väckt missnöje, att befattningshavare, som inträtt i statens

tjänst först efter årets början, om också blott en eller få dagar därefter,

eller åtnjutit viss tjänstledighet utöver januari månad, på grund härav

gått miste om värjo fördel av grundplåten. I vissa fall har grundplåtens

belopp också synts oskäligt högt, t. ex. beträffande personal vid

arméns kokinrättningar, vilken i kontant årslön uppburit avsevärt mindre

belopp än grundplåten. Vidare synes med skäl kunna göras den invändningen,

att don omständigheten att grundplåten utbetalats pa en gång i

många fall varit ägnad att motverka nödig sparsamhet. Slutligen har den

grundläggande föreskriften om vilka befattningshavare skulle komma i

åtnjutande av grundplåten, en. föreskrift, vars avfattande givetvis mött stola

vanskligheter med avseende på den skiftande mångfalden i anställningssätt

och arbetsvillkor, vid'' tillämpningen vållat stor villrådighet, något som

frameår av det stora antal besvärsmål, som uppkommit i fråga därom.

O

Kriysfi(lstill<i(igs8(ikkunm{ia.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Helt visst var det också insikten härom, som föranledde, att i de

bestämmelser, som meddelats angående extra krigstidstillägg för senare

hälften av år 1918 och som också upptaga tillägg i form av grundplåt,

åt denna givits den anordningen, att grundplåten utgått i form

av ett visst belopp för dag eller enligt den terminologi, som kommitterade

anse önskvärt att införa, ett dagtillägg. Härmed måste säkerligen

också frågan anses vara avgjord i samma riktning för år 1919.

Kommitterades förslag angående krigstidstillägg enligt det fixa

systemet upptager därför en grundplåt i form av dagtillägg. Vad be°PPet

angår, föreslå, med hänsyn till vad såsom grundplåt under år

U18 utgått, kommitterade, att detsamma må bestämmas till 1 krona

7° öre för dag, vilket för år motsvarar 638 kronor 75 öre. Det har

aven tagits i övervägande att föreslå dagtillägget till 2 kronor för daceller

samma belopp, som skulle kunna anses belöpa på dag under 1918

ars senare hälft enligt för detta år gällande bestämmelser. Härvid är

dock att märka, att någon del av den för hela året beviljade grundplåten

av 365 kronor bör betraktas såsom avseende år 1917. På grund

harav och av hänsyn till kostnaden, som genom en sådan ökning skulle

stiga med omkring 5 miljoner kronor, hava kommitterade funnit sioböra

stanna vid förutnämnda förslag.

Det procentuella tillägget bör enligt kommitterade lämnad anvisninooeV

överensstämmelse med förhållandet under 1918 års senare hälft

utgå med 66 */s procent av de avlöningsförmåner, å vilka det beräkna®

Utom den begränsning i fråga om maximibeloppet av krigstidstillägg,

vartill kommitterade senare skola återkomma, synas beträfnDdt

da«t,,lag^et lcke några inskränkande bestämmelser vara av nöden

Det bör utgå till alla befattningshavare, som äga åtnjuta krigstidstilllagg,

ordinarie såväl som icke ordinarie personal med arvode eller timavlöning

e. d., och för den tid, för vilken vederbörliga avlöningsförmåner

a uppbaras. Det bör i allmänhet likasom tjänstgöringspenningar upphora,

då tjänstgöringen upphör, och börja att utgå, då tjänstgöringen

tagel- sm början Den, som för tjänstgöring hela året uppbär ett arvode,

bor fa beräkna dagtillägg för hela året, under det att den, vilken såsom

t ex. vissa extra lärare i navigationsskolorna bär tjänstgöringsskyldighet

allenast en viss del av året och därför erhåller ett arvode, låt vara anslaget

för ar, bor få dagtillägg endast för den tid, tjänstgöringen pågår.

• , Hn garanti emot att krigstidstillägget på grund av det jämförelse
vis

betydliga dagtillägget uppgår till oskäligt belopp är emellertid

otvivelaktigt av noden. Vid en kontant årlig avlöning av några hundratal

kronor, okad med ett procentuellt tillägg av två tredjedelar därav.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

skulle ett dagtillägg å 638 kronor 75 öre för år innebära en förhöjning,

som icke vore av omständigheterna påkallad. Vid bedömandet av sådana

fäll bör hänsyn tagas till det förhållandet, att avlöningens låga belopp

i regel beror antingen därpå att befattningshavaren åtnjuter även naturaförmåner

eller därpå att befattningen är att anse allenast såsom en bisyssla.

I 1918 års författningar angående krigstid stil lägg sökte man

den erforderliga garantin på olika sätt, i kungörelsen den 22 mars genom

att binda rätten till grundplåten vid viss beskaffenhet hos anställningen

och i kungörelsen den 3 december genom att stadga ett relativt maximum

för hela krigstidstillägget, olika för befattningshavare, som åtnjöto

fri kost i full utsträckning, och för andra befattningshavare. Enligt

kommitterades mening bör garantin vinnas efter i huvudsak den senare

förebilden.

Att binda rätten till dagtillägg vid viss beskaffenhet hos anställningen

har, såsom ovan antytts, visat sig vara förenat med stora vanskligheter

på grund av statsanställningarnas växlande art och skulle därjämte

föranleda till att krigstidstillägget, som, om dagtillägget bortfölle,

skulle begränsas till det procentuella tillägget, i flertalet fall komme

att bliva otillräckligt. Kommitterade anse sig ej heller kunna förorda,

att någon särskild inskränkning i rätten till dagtillägg göres för dem,

som åtnjuta vissa naturaförmåner. Åven därvid synes frågan lämpligast

lösas genom bestämmande av ett enhetligt maximum i förhållande till

avlöningens belopp. Förmånen kan nämligen i många fall för befattningshavaren

vara av ett så omstritt värde, att eu särskild inskränkning

i krigstidstillägget verkar obilligt. Säkerligen föranleddes även härav

bestämmelsen i kungörelsen den 3 december 1918, att Kungl. Maj:t

skulle äga att i särskilda fall medgiva utvidgning av rätten till krigstidstillägg

för dem, som åtnjöto fri kost i full utsträckning och vilka i

motsats till övriga befattningshavare, som i krigstidstillägg erhöllo

intill tre fjärdedelar av de avlöningsförmåner, å vilka tillägget beräknades,

i regel ej skulle få uppbära mera än hälften av samma förmåner.

Det synes därjämte icke vara tillräckligt skäl att bland de befattningshavare,

som åtnjuta naturaförmåner, sätta dem, som erhålla fri kost i full

utsträckning, i en undantagsställning. Åven beträffande andra dylika

befattuingsliavare kunde i sådant fäll anledning föreligga att genomföra

någon jämkning. Det är t. ex. i avlöningsbestämmelserna vid statens

järnvägar föreskrivet, att vissa befattningshavare, som icke erhålla fri

bostad, i stället skola äga uppbära kontant bostadsersättning, exempelvis

med 40 procent av arvodets belopp. Om arvodet är bestämt till

2,000 kronor, utgår således bostadsersättning med 800 kronor. På denna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kxigstads
hjälp.

ersättning åtnjutes krigstidstillägg, följaktligen efter 66 Va procent med

516 kronor 67 öre, varigenom ersättningen stiger till 1,316 kronor 67

öre. Den, som har fri bostad, måste då givetvis anse, att bostadsförmånen

för honom drager en kostnad motsvarande sistnämnda belopp,

och då manga befattningshavare i denna ställning skulle kunna anskaffa

bostad för lägre kostnad, finna de sig obilligt behandlade. En utjämning

av dylika förhållanden har emellertid icke skett och kan ej heller gärna

ifrågasättas. Man synes böra i det ena som det andra fallet finna sig

i att vid ordnandet av denna angelägenhet endast en tämligen summarisk

rättvisa kan skipas.

Kommitterade föreslå därför, att dagtillägg må i regel åtnjutas av

alla oefattningshavare och att för undvikande av att krigstidstillägget

överstiger lämpliga gränser det bestämmes, att krigstidstilläggets sammanlagda

. belopp icke må för varje period, för vilken avlöning utbetalas,

överstiga viss procent av de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg

för samma period får beräknas. Denna procentsats synes skäligen böra

bestämmas till 120 procent. Härigenom vinnes en för alla fäll användbar

metod. En skälig begränsning genomföres med avseende på krigstidstillägg

å de till lägre belopp uppgående avlöningarna. Detsamma

gäller i fråga om vikariatsersättningar, som också med den uppställda

regeln obeskuren skulle kunna bliva för höga. Likaså behöves ej någon

särskild bestämmelse beträffande avlöning för sådan statsanställning, som

är att anse såsom bisyssla bredvid enskild tjänst eller privat verksamhet,

i fråga varom det eljest skulle vara av nöden att meddela föreskrift i

syfte att hålla krigstidstillägget nere vid jämförelsevis mindre belopp.

Åven i sistnämnda fall torde nämligen en förhöjning med 120 procent under

närvarande förhållanden icke böra anses såsom oskälig.

Vid en sådan procentuell begränsning, som ju håller den sammanlagda

avlöningen icke oväsentligt under det läge, som betingas av dyrtidsökningen,

måste otvivelaktigt särskild åtgärd vidtagas för att därutöver

bereda de lägre avlönade befattningshavare, som hava försörjningsskyldighet,

ökade existensmedel, och det krigstidsbidrag, som hitintills

utgått i form av krigstidshjälp, lärer med denna metod icke kunna undvaras.

Den procentuella begränsningen kommer därför att hava sin

huvudsakliga betydelse med avseende på ogifta befattningshavare. I

fråga om krigstidshjälpens belopp föreslå kommitterade, att detsamma

må bestämmas till summan av vad som i sådant hänseende utgått för

år 1918 enligt de båda för nämnda år gällande kungörelserna och i den

omfattning beträffande därtill berättigade grupper av befattningshavare,

som fastställts genom kungörelsen den 3 december 1918. Härigenom

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

kommer det visserligen i särskilda fall med avseende å lågt avlönade

befattningshavare att inträffa, att krigstidstillägg ocn krigstidshjälp sammanlagt

överstiga den avlöningsförhöjning, som skulle betingas allenast

av dvrtidsökuingen. Men detta synes icke kunna förekommas vid tillämpning

av systemet med lasta bidrag och har därjämte i tallika fall

ägt rum enligt 1918 års bestämmelser. Det inträffar företrädesvis i fråga

om befattningshavare med stora familjer. Att begränsa krigstidshjälpen

till ett visst högsta antal barn lärer emellertid med hänsyn till 1918

ars riksdags beslut ej kunna ifrågakomma, och en sådan begränsning

skulle ej heller hava nämnvärd finansiell betydelse.

Rätten till krigstidshjälp måste emellertid i huvudsaklig överensstämmelse

med hittills tillämpade grunder förbehållas allenast åt de befattningshavare,

som vid årets början innehade ordinarie anställning eller

eljest vid samma tidpunkt hade sm huvudsakliga verksamhet i statens

tjänst. Att gå härutöver skulle leda för långt. Man kan således häividlag

icke komma ifrån de olägenheter, som, enligt vad förut framhållits,

ur andra synpunkter äro förenade med att binda rätten till dyrtidsbidrag

vid anställningens beskaffenhet, utan måste nöja sig med att

hittills gällande bestämmelser, i den in ån de bibehållits, genom tillämpningen

vunnit eu viss stadga.

Krigstidshjälpen har hitintills för varje år utbetalats pa eu gång.

Härutinnan föreslå kommitterade den förändringen, att belöpande del

av krigstidshjälpen må beräknas och utbetalas periodvis i likhet med

krigstidstillägget. Genom en sådan anordning skulle behörig sparsamhet

befordras och bidraget säkerligen i flertalet fall komma till större gagn.

Därav anse dock kommitterade icke behöva följa förändring i den föreskrift,

varigenom rätten till krigstidshjälp bundits vid försörjningsplikten

vid årets ingång'', utan bör beloppet således bero av antalet personel,

som vederbörande hade att försörja den 1 januari 1919. Minskning eller

ökning i antalet familjemedlemmar må icke föranleda ändring i krigstidshjälpens

belopp, likasom den, som t. ex. först eftei arets ingång

bildat familj, icke varder berättigad till krigstidshjälp. _ En sådan föreskrift

torde vara nödvändig för att befordra enkelhet vid tillämpningen.

Eljest skulle det vara av nöden att för varje utbetalning kräva bevis om

antalet underhållna personer. Med den ifrågasatta anordningen faller det

av sig själv, att, om anställningen under årets lopp upphör, rätten till

krigstidshjälp bortfaller för tiden därefter.

Vad vidkommer frågau om ett absolut maximum för krigstidsbidrag,

bör detta enligt kommitterade lämnad anvisning bestämmas till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kostnader.

omkring- 5,000 kronor. Ju längre dyrtiden varar, desto svårare blir det för

befattningshavare med högre avlöning, vilka hitintills endast i ringare

man fått ersättning för ökningen i levnadskostnader, att bära dyrtidens

tryck. Det måste därför anses vara av behovet oundgängligen påkallat

att i någon man bättre tillgodose denna grupp av befattningshavare.

Därvidlag bör det ej heller förbises, att ökat krigstidstillägg åt dessa

befattningshavare statsfinansiellt har en jämförelsevis mycket ringa inverkan.

Kommitterade föreslå således, att krigstidstilläggets maximibelopp,

med inräknande av krigstidshjälp, där sådan utgår, må bestämmas

till 13 kronor 70 öre för dag eller 5,000 kronor 50 öre för år räknat.

Hrnu systemet med fasta belopp i dess här föreslagna gestaltningverkar

i olika avlöningsgrupper för ogifta och för familjeförsörjare med

intill tre barn, framgår av tabellen bil. B.

Både systemet med glidande skala och det fixa systemet hava i

kommitterades förslag utformats så, att befattningshavarna få under

första delen av året ungefär lika stort dyrtidsbidrag, vare sig det ena

eller andra systemet kominer, till användning, dock med den avsevärda

modifikationen, att alla befattningshavare, tillhörande viss avlöningsgrupp,

få enligt systemet med glidande skala ungefär lika mycket i°dyrtidsbidiag

som enligt systemet med fasta belopp tillkommer en samma

avlöningsgrupp tillhörande familjeförsörjare med hustru och två barn.

Huruvida det ena eller andra systemet i fortsättningen blir fördelaktigare

ellei ej, beror pa prisförhallandenas utveckling. Enligt den glidande

skalan gives bidrag i förhållande till prisläget. Enligt det andra systemet

däremot står bidraget under hela året fast vid sitt förhållande till prisläget

vid årets början. r

I omstående tabell jämföras de båda systemen, sådana de till

sina verkningar skulle framträda vid årets början, vartill fogats en beräkning

enligt systemet med glidande skala, under förutsättning att prisläget

skulle så förändras, att grundtalet bleve fastställt till 120.

Vid beräkningen av kostnaderna för dyrtidsbidraget under år 1919

liava kommitterade tagit hänsyn till såväl de löneförbättringar, vilka redan

genomförts före 1919 ars början, som ock den tillfälliga löneförbättringtill

vissa befattningshavare, vilken ställts i utsikt från och med nämnda

år; Om därvid det fasta systemet, så utformat som ovan angivits, skulle

bliva tillämpat, hava kostnaderna beräknats uppgå till omkring 199

miljoner kronor, därav omkring 14 miljoner kronor skulle belöpa å

krigstidshjälpen. Tillämpning av den glidande skalan enligt kommitté
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Års-

| avlöning

Dyrtidsbidrag enligt

Glidande skala (om

grundtalet == ISO)

System med fasta belopp

Glidande skala (om

grundtalet = 120)

För alla befattnings- havare

För icke familje- försörjare

För familjeförsörjare

med hustru och två

barn

För alla befattnings- havare

kr.

kr.

%

kr.

%

kr.

O/

/o

kr.

% !

600

900

150

720

120

1,170

195

720

120

1,000

1,500

ISO

1,200

120

1,650

165

1,200

120

1,200

1,800

150

1,438.75

119.0

1,798.75

149.9

1,440

120

1,500

1,980

132

1,638.7 5

109.2

1,998.7 5

133.2

1,584

105.6

1,800

2,160

120

1,838.7 5

102 2

2,198.75

122.2

1,728

96

2,100

2,340

111.4

2,038.7 5

97.1

2,308.75

109.9

1,872

89.1

2,400

2,520

105

2,238.75

93.3

2,508.7 5

104.5

2,016

84

3,000

2,880

96

2,638.7 5

88.1

2,908.7 5

97

2,304

76.8

3,600

3,240

90

3,038.7 5

84.1

3,218.75

89.4

2,592

72

4,200

3,600

85.7

3,438.75

81.9

3,618.7 5

86.2

2,880

68.6

4,800

3,960

82.5

3,838.7 5

80

4,018.7 5

83.7

3,168

66

5,400

4,320

80

4,238.7 5

78.5

4,418.75

81.8

3,456

64

6,000

4,680

78

4,638.50

77.3

4,818.7 5

80.3

3,744

62.4

6,600

5,040

76.1

5,000.50

75.8

5,000. so

75.8

4,032

61.1 1

7,200

5,040

70

5,000.50

69.4

5,000. so

69.4

4,032

56

7,800

5,040

64.6

5,000. so

64.1

5,000.50

64.1

4,032

51.7

8,400

5,040

60

5,000.60

59.5

5,000.5o

59.5

4,032

48

9,000

5,040

56

5,000.50

55.6

5,000.50

55.6

4,032

44.8

9,600

5,040

52.5

5,000.50

52

5,000.50

52

4,032

42

10,200

5,040

49.1

5,000.50

49

5,000.50

49

4,032

39.5 j

10,800

5,040

46.7

5,000.5o

46.3

5,000. so

46.3

4,032

37.3 :

12,000

5,040

42

O

o

ö

C

iC

41.7

5,000.5 0

41.7

4,032

33.6 |

13,200

5,040

38.2

5,000. so

37-s

5,000.50

37.8

4,032

30.5 i

24,000

5,040

21

5,000.50

20. s

5,000.50

20. s

4,032

16.8

rades förslag- medför givetvis högre kostnad, om prisläget under hela

året skulle giva anledning till att bibehålla grundtalet vid 150, men då

man synes kunna räkna med att, även om någon obetydlig höjning av

prisnivån icke är utesluten under den allra närmaste tiden, en avsevärd

nedgång av prisläget likväl skall under årets lopp inträffa, hava kommitterade

ansett sig kunna utgå från det antagandet, att tillämpningen

av den av kommitterade förordade glidande skalan icke kommer att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Krigstidsn!

läggets bestämmande.

medföra större kostnad än den ovan för det fasta systemet angivna.

Om grundtalet 150 skulle bliva gällande under hela året 1919, skulle

dyrtidsbidraget enligt systemet med glidande skala draga en kostnad

av i runt tal 210 miljoner kronor. Därest grundtalet för förra halvåret

1919 bleve 150 men för senare halvåret nedsattes till 120, skulle kostnaden

för hela året belöpa sig till ungefär 189 miljoner kronor. Skulle

prisläget gestalta sig så, att, sedan grundtalet 150 gällt under årets

första kvartal, grundtalet bleve för vårkvartalet 165, för tredje kvartalet

140 och för fjärde kvartalet 120, skulle kostnaden för hela året uppgå

till omkring 197 miljoner kronor.

Därest de av kommitterade föreslagna bestämmelserna rörande krigstidstillägg

enligt den glidande skalan varit gällande under år 1918,

beräknas, att kostnaden med de olika prislägen, som då varit rådande,

skulle hava utgjort omkring 139 miljoner kronor. Med det system, som

då tillämpats, torde kostnaden hava uppgått till omkring 144 miljoner

kronor.

• I hitintills gällande författningar om krigstidstillägg har rätten till

krigstidstillägg för befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung

och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen

prövade grunder eller vilkas avlöning till siffran bestämts av Kungl.

Maj:t, omedelbart fastslagits i författningen. Det skäl, som legat till

grund härför, lärer väl hava varit, att i hithörande fall avlöningsförmånerna

undantagslöst bestämts efter prisförhållanden, som rådde före

krigstillståndet, och således utan hänsyn till'' den prisförhöjning, som

därefter inträtt. Vid sådant förhållande har krigstidstillägg förklarats

utan vidare skola utgå å dessa avlöningsförmåner. Beträffande åter

andra befattningshavare i statens tjänst, med avseende å vilka avlöningsbeloppens

fastställande överlämnats åt vederbörande ämbetsmyndigheter,

hava så växlande förhållanden varit rådande, att det icke utan bedömande

av varje särskilt fall kunnat avgöras, om och i sådant fall med vilket

belopp krigstidstillägg skäligen borde utbetalas. På detta område har

i många fall avlöningens bestämmande ägt rum under friare former och

därför under dyrtiden i vidsträckt omfattning kunnat rättas efter förhållandena

å den allmänna arbetsmarknaden. Då det icke kimde komma

i fråga att å sålunda höjda avlöningar lämna krigstidstillägg efter samma

grunder, som skulle tillämpas å avlöningar, vilka fastställts före dyrtidens

inträde, har det hänskjutits till de myndigheter, som äga bestämma

befattningshavarnas avlöning, att lämna krigstidstillägg inom

angivna gränser, därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad

avlönings förhöjning, ansett sådant av omständigheterna påkallat.

Så vitt kommitterade kunna finna, måste på grund av sakens beskaffenhet

denna anordning alltjämt upprätthållas. Visserligen har försports

missnöje emot densamma, i det att man sökt göra gällande, att myndigheter

icke beviljat krigstidstillägg i den utsträckning, som varit åsyftad.

Emellertid torde det med skäl kunna påstås, att det meddelade stadgandet

är klart avfattat och icke bör kunna lämna rum för olika tolkning.

Och då avlöningsförhöjningar redan i många fall beviljats på grund av

dyrtiden samt detta skett efter växlande grunder, låter det sig icke gorå

att i eu allmän föreskrift fastslå vad som därutöver må böra i krigstidstillägg

utgå. Enligt vad kommitterade inhämtat, hava besvär emot

myndigheternas tillämpning av ifrågavarande stadgande anförts till högsta

instansen i endast ett ytterligt ringa antal fall, och i intet fall har ändring

blivit föreskriven, något som väl måste anses tala för, att den vidtagna

anordningen verkat på ett i stort sett nöjaktigt sätt.

1 ett annat avseende synes däremot en ändring i hithörande bestämmelser

lämpligen böra genomföras. Nu gällande författning uppdelar

med hänsyn till reglerna för krigstidstilläggs utgående befattningshavarna

i två huvudgrupper, nämligen dels befattningshavare, vilkas

avlöning blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest

utgår efter av riksdagen prövade grunder, och dels »andra» befattningshavare.

Under sistnämnda grupp falla befattningshavare, vilkas avlöning

till siffran bestämts av Kung!. Maj:t, och sådana, för vilka avlöningen

fastställts av vederbörande ämbetsmyndighet. Beträffande deri förstnämnda

huvudgruppen bestämmes, att krigstidstillägg får åtnjutas å

vissa uppräknade slag av kontanta förmåner, som ingå i den av Konung

och riksdag till siffran bestämda eller efter av riksdagen prövade grunder

eljest utgående avlöningen. På dessa och inga andra förmåner av tjänsten

må krigstidstillägg av sådan befattningshavare uppbäras. De föreskrifter,

enligt vilka krigstidstillägg i övrigt må utgå, avse nämligen allenast

»andra» befattningshavare. Denna tolkning torde vara så mycket vissare,

som det ansetts nödigt att för den förstnämnda huvudgruppen göra ett

undantag, beträffande beklädnadsersättning, varom stadgas, att krigstidstillägg

därå må kunna efter vederbörande myndighets beprövande utgå,

ehuru ersättningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag och

ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder. Om således eu

befattningshavare inom den förstnämnda huvudgruppen för göromål,

som han i tjänsten utför, av vederbörande ämbetsmyndighet erhåller

särskild ersättning, där sådant lagligen kan äga rum, så äger lian icke

KrigstidsHllärigsiialrliiinniga. *’

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Två eller

(lera befattningar.

åtnjuta krigstidstillägg därå, med undantag endast för bekläduadsersättning.

I sitt yttrande angående tillämpningen av 1918 års författning

angiver t. ex. generaltullstyrelsen några fall, där särskild ersättning för

extra arbete tilldelats vissa befattningshavare. I den mån sådan ersättning

bestämts av styrelsen, utan att grunderna därför prövats av riksdagen,

kan krigstidstillägg därå författningsenligt icke beviljas. Denna

ståndpunkt anse kommitterade icke böra upprätthållas. Om ersättningens

belopp bestämts under normalt prisläge, synes densamma nu böra utfyllas

på grund av rådande prisförhållanden, och lika väl som det överlämnats

åt myndigheten att fastställa ersättningens belopp, torde det

kunna anförtros åt densamma att avgöra, om och i vad mån krigstidstillägg

därå bör utgå efter de grunder, som för sådant tillägg i allmänhet

fastslagits.

I kungörelsen den 29 maj 1917 angående krigstidstillägg för år

1917 medgavs beträffande dem, som av statens medel åtnjöto lön eller

arvode för två eller flera befattningar, krigstidstillägg endast å avlöningen

för den befattning, som borde anses såsom den huvudsakliga. Genom

kungörelsen den 22 mars 1918 vidgades rätten till krigstidstillägg, så

att de, som innehade allenast befattningar, vilka var för sig borde anses

såsom bisysslor, fingo beräkna krigstidstillägg å avlöningarna för

båda eller alla befattningarna, och i kungörelsen den 3 december 1918

bortföll varje inskränkning i detta hänseende, i följd varav krigstidstillägg

skulle utgå å den sammanlagda avlöningen såsom ett helt. Kommitterade

anse, att krigstidstillägg för år 1919, vare sig det kommer att

utgå efter glidande skala eller med fasta belopp, bör få beräknas å de

sammanlagda avlöningsförmånerna. Det skäl, som anförts för den motsatta

ståndpunkten, eller att det icke skulle ligga i statens intresse att

uppmuntra till mångsyssleri, torde knappast kunna i regel fasthållas, då

det i fråga om flertalet av ifrågavarande befattningar från början förutsatts,

att de skulle upphållas av personer, som därjämte innehade annan

befattning, samt avlöningen bestämts med hänsyn därtill. Å andra sidan

måste man ihågkomma, att även denna avlöning på grund av penningvärdets

fall behöver utfyllas för att bättre motsvara den gottgörelse, som

därmed varit avsedd. Givetvis böra dock, om systemet med fasta belopp

väljes, dagtillägg och i förekommande fall krigstidshjälp utgå allenast

vid en befattning. För att upprätthålla bestämmelserna om fallande

krigstidstillägg resp. fastställt maximibelopp erfordras beträffande dem,

som innehava befattningar under olika myndigheter, särskilda föreskrifter

i syfte att antingen hela krigstidstillägget utbetalas av endera myndig
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

heten eller ock att dessa myndigheter meddela sig med varandra angående

det belopp, som må utbetalas. Vid användning av systemet med

glidande skala bör den förra utvägen anlitas, vid det fixa systemet

torde dylika föreskrifter kanna meddelas i de tillämpningsstadganden,

som komma att av Kungl. Maj:t uttärdas.

Vad kommitterade i övrigt ansett sig böra erinra i fråga om krigstidstillägget

till befattningshavare anföra kommitterade i den speciella

motiveringen under de särskilda paragraferna av författningsförslagen.

Det förslag angående krigstidstillägg till /. ä. befattningshavare i Krigstid»- statens tjänst, som kommitterade framlägga, är i tillämpliga delar fotat

på samma grunder som förslaget om krigstidstillägg till befattnings- bärare.

havarna, med tillämpning i fråga om beloppen av den proportion, som

gällt år 1918. I flera av de från pensionärer inkomna framställningarna

har begärts förhöjning av krigstidstillägget, så att likasom pension i

allmänhet utginge med 70 procent av lönen, även krigstidstillägget med

hänsyn till såväl grund för tilldelningen som maximum måtte bestämmas

till 70 procent av krigstidstillägget till befattningshavare. Huru behjärtansvärt

än kommitterade för sin del finna anspråket från dessa

förutvarande statstjänare på ökade existensmedel för att kunna i någon

män bättre möta dyrtidens krav, hava dock kommitterade med avseende

å de anslagsbelopp, som stå till förfogande, icke funnit det vara möjligt

att frångå den proportion, som hittills varit antagen.

Kommitterade föreslå emellertid i andra hänseenden ändring i de

bestämmelser, som år 1918 varit gällande, i syfte att bringa ifrågavarande

föreskrifter i överensstämmelse med de regler, som enligt kommitterades

mening böra vinna tillämpning i fråga om befattningshavarnas

krigstidstillägg.

1 1918 års författningar har rätten till krigstidstillägg i huvudsakvarit

begränsad till de f. d. befattningshavare, som vid årets ingång

resp. den 1 juli voro berättigade till pension eller därmed jämförligt

understöd. De, som därefter under årets lopp erhållit avsked med pension,

hava icke fått åtnjuta krigstidstillägg annat än i mycket inskränkt omfattning.

Krigstidstillägg har i sådant fall utgått endast för att förekomma,

att en person, som vid årets början resp. den 1 juli var i tjänst

och sedermera erhöll pension, skulle i krigstidstillägg få ett mindre

belopp än den, som under hela året resp. senare halvåret uppbar pension.

Denna ståndpunkt har otvivelaktigt åtminstone i viss man berott därpå,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Avlöning på

indragningsstat.

att krigstidstillägget år 1918 till f. d. befattningshavare utbetalats i eu

summa. Om, såsom kommitterade ämna förorda, krigstidstillägget till

f. d. befattningshavare uppdelas på de utbetalningsterminer, som gälla

i fråga om själva pensionen, och då ej heller befattningshavare, som

sedermera under året avgår, får före avgången uppbära något för hela

året beräknat belopp, föreligger ej vidare skäl att vidhålla berörda

stadgande.

Enligt 1918 års bestämmelser skulle således den, som under året

resp. senare halvåret i egenskap av befattningshavare uppburit krigstidst

il lägg till så stort belopp, som skulle tillkommit honom såsom pensionär,

icke efter avskedstagandet erhålla krigstidstillägg å pensionen. Så vitt

kommitterade kunna finna, innebär detta en stränghet, som torde kunna

uppgivas. Övergången från lön till pension medför i allt fäll en så stor

ekonomisk inskränkning, att det måste te sig som en obillig skärpning.

om därmed även förenas förlust av det krigstidstillägg, som är avsett

att på grund av dyrtiden utfylla pensionen. Kommitterade föreslå därför,

att den, som under årets lopp övergår till pensionsstat, må, oavsett

det krigstidstillägg lian uppburit såsom befattningshavare, få åtnjuta

krigstidstillägg å pensionen för den tid, sådan till honom utgår. I konsekvens

härmed bör med avseende å pensionär, som under året avlider,

krigstidstillägget upphöra samtidigt med pensionen.

Likasom kommitterade hemställt, att den, som åtnjuter lön eller

arvode för två eller flera befattningar, skall äga åtnjuta krigstidstillägg

a _ avlöningsförmånernas sammanlagda belopp, föreslå kommitterade

vidare, att där, såsom i enstaka fall förekommer, någon uppbär pension

eller understöd från mera än ett håll, krigstidstillägget må beräknas ä

summan av dessa förmåner. Detta synes vara en ofrånkomlig följd av

krigstidstilläggets uppgift att så vitt möjligt ersätta pensionsförmånernas

minskade värde. Härvid bör även fästas avseende å att i de fall, dä

samma person äger uppbära två eller flera pensioner, dessa i regel

var för sig lära uppgå till jämförelsevis låga belopp. I

I hittills gällande föreskrifter hava de, som åtnjuta avlöning på

mdragnirigsstat utan tjänstgöringsskyldighet, varit uteslutna från krigstidstillägg.

Till kommitterade hava överlämnats underdåniga framställningar,

däri grupper av personer i sådan ställning anhållit, att åt dem

måtte utverkas krigstidstillägg i likhet med befattningshavare eller åtminstone

såsom pensionärer. Så hava på indragningsstät överflyttade kustöveruppsyningsmän,

kustuppsyningsmän och kustroddare inom Göteborgs

och Bohus län samt Hallands län hemställt om tillfälligt lönetill
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

lägg efter enahanda grunder som fastställts vid beviljandet av sådant

tillägg åt personalen i övrigt inom tullverket. I häröver avgivet yttrande

har statskontoret anfört bland annat:

»Visserligen skulle det kunna synas, som om den, vilken i likhet med sökandena

fått på grund av tjänstens indragning åtnöja sig med ett avlöningsbelopp,

som icke är större än vad lian vid avgång från tjänsten skulle erhålla i pension,

med visst fog kunde begära krigstidstillägg åtminstone i likhet med vad i sådant

avseende beviljats pensionerade statstjänare. Emellertid torde till grund för sådana

befattningshavares uteslutande från delaktighet av ifrågavarande förmån ligga den

tanken, att dessa i själva verket blivit väl tillgodosedda, då de redan före uppnådd

pensionsålder och alltså medan de måste antagas ännu vara arbetsföra få,

utan att något arbete för statens räkning av dem begäres, uppbära avlöning motsvarande

pensionsbeloppet. Ännu i en ålder, då de kunna med enskilt arbete bereda

sig existensmedel, få de utan tjänstgöringsskyldighet för statens räkning åtnjuta

avlöning av statsmedel. På grund härav---får statskontoret framhålla, att

förevarande underdåniga ansökning icke synes kunna bifallas.

Emellertid synas billighetsskäl åtminstone i vissa fall tala för att någon

hjälp under rådande dyrtid beredes järn va! i statens tjänst anställda befattningshavare,

som överflyttats å indragningsstat; och skulle statskontoret därför vilja

hemställa, att ansökningen måtte tagas i övervägande vid utarbetande av förslag

til! 1919 års riksdag rörande krigstidstillägg och krigstidshjälp för nämnda år.»

Vidare hava kommitterade fått emottaga liera framställningar från

»föreningen Sveriges kronofogdar», däri hemställts om krigstidstillägg

å den avlöning, kronofogdarna uppbära på indragningsstat.

Med allt erkännande av de skäl, som i ovannämnda yttrande åberopats

emot beviljande åt ifrågavarande befattningshavare av ökade förmåner

från statsverkets sida, hålla dock kommitterade före, att den avvisande

hållning, som hitintills iakttagits, icke längre bör upprätthållas.

Åven om man antager, att de på indragningsstat försatta personerna

efter förmåga och möjlighet sekt skatta sig nya arbetstillfällen, är det

emellertid påtagligt, att sådant långt ifrån alltid varit möjligt. Såsom i

en av framställningarna från nämnda förening erinrats, är utsikten därtill

mjmket begränsad på landsbygden och i mindre städer. Härvid spela

även ålder och andra omständigheter in. I( öljden härav är, att kanske

flertalet är för sin existens hänvisat till den avlöning, som åtnjutes på

indragningsstat. Denna avlöning liar nu icke det värde, som därmed

avsetts, och anspråket på förbättring därav under rådande dyrtid synes

därför icke oskäligt. Vid bedömandet av förevarande fråga torde ej

heller böra bortses från att de åsyftade befattningshavarna i regel tvångsvis

försatts i sin nuvarande ställning Kommitterade anse sig emellertid

ej kunna förorda, att krigstidstillägg får utgå till dem enligt de

grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst, men finna sig

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Skadestånd

från statens

järnvägar.

Enskilt företag

övertaget

av staten.

böra föreslå, att de matte erhålla krigstidstillägg i likhet med pensionärer,

med vilka de synas närmast kunna jämföras.

Jämväl ett par andra kategorier anse kommitterade böra i fråga

om rätt till krigstidstillägg jämnställas med f. d. befattningshavare.

Dylik rätt bör enligt kommitterades mening tillkomma sådana f. d.

befattningshavare hos statens järnvägar, som enligt lagen den 12 mars

1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift uppbära

ersättning för skada, som adragits under förrättandet av arbete i statens

järnvägars tjänst. I sådant avseende hava inkommit två framställningar,

vilka kommitterade således förorda, Dessa ersättningstagare, vilka hittills

icke erhållit något bidrag för ersättningarnas uppbringande till det

avsedda, men genom dyrtiden förminskade värdet, synas i allt väsentligt

kunna jämnställas med pensionärer, och billigheten talar därför för att

krigstidstillägg får till dem utgå. Enligt inhämtade upplysningar utgår

invaliditetsersättning till 103 personer med tillhopa omkring 50,000

kronor. Härjämte utgå i 187 fall sammanlagt omkring 67,000 kronor

till änkor och barn efter personer, som omkommit under sådana omständigheter,

att nämnda lag varit å dem tillämplig. I en del av dessa fall

har olycksfallet drabbat personer, som icke därvid varit anställda i

statens järnvägars tjänst, och om dem är således här icke fråga. Beträffande

änkor och barn efter personer, som omkommit under arbete i

statens järnvägars tjänst, förorda kommitterade motsvarande krigstidstillägg

på sätt längre fram omförmäles. Av de anförda siffrorna framgår,

att saken i det hela rör sig om ett jämförelsevis ringa belopp.

Somliga av ifrågavarande invalider uppbära utom invaliditetsersättning

även en avkortad pension. Å den sistnämnda hava de således

redan fått åtnjuta krigstidstillägg. Vinner kommitterades förslag bifall,

böra i förevarande hänseende givetvis ersättningen och pensionen betraktas

såsom ett helt och krigstidstillägg beräknas å det sammanlagda

beloppet.

Den andra kategorin omfattar f. d. befattningshavare hos enskilt

företag, som numera övertagits av staten. Genom särskilda beslut har

Kung). Maj:t bemyndigat vattenfallsstyrelsen att för åren 1917 och 1918

utbetala understöd, motsvarande krigstidstillägg, åt pensionerade f. d.

befattningshavare vid Nya Trollhätte kanalbolag, Göteborgs hamnstyrelses

bogseringsanstalt Ström-Ivarslund och Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag.

I den underdåniga skrivelse, däri vattenfallsstyrelsen

tillstyrkt dylikt understöd, har styrelsen tillika hemställt, att krigstids
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

tillägg för år 1919 måtte få utgå till ifrågavarande personer. Vidare

har en f. d. befattningshavare vid den av staten från och med år 1917

övertagna Mora—Vänerns järnväg gjort framställning om beviljande av

krigstidstillägg å den pension, han uppbär. I anledning av en i samma

syfte år 1918 gjord framställning anförde järnvägsstyrelsen i skrivelse

till chefen för civildepartementet den 22 februari 1918, att förmånen av

krigstidstillägg av statsmedel i regel borde inskränkas att tillkomma

pensionärer, som antingen själva vid sin avgång ur tjänsten innehaft

befattning i statens järnvägars tjänst eller vore i åtnjutande av pension

såsom efterlevande efter dylika befattningshavare. 1918 års bestämmelser

angående krigstidstillägg äro också byggda på denna uppfattning, i det

att krigtid stillägg då medgavs åt f. d. befattningshavare av ifrågavarande

slag endast om de vid avgång från sin befattning stått i statens järnvägars

tjänst. Beträffande pensioner från enskilda järnvägarnas pensionskassa

eller med denna jämförlig pensionsinrättning gjordes dock det

medgivandet, att f. d. befattningshavare vid statens järnvägar fingo

räkna krigstidstillägg även å sådana pensioner.

Kommitterade hålla emellertid före, att, där såsom i förevarande

fall den enskilde arbetsgivaren, sedan företaget övertagits av staten, upphört

att finnas till, staten icke bör undandraga sig att oavsett tiden för

avgång ur tjänsten bereda pensionärerna den dyrtidsersättning, som följaktligen

icke kan hos annan utfås. Och även om den enskilde, som

överlåtit företaget till staten, fortfarande finnes till, synes staten böra

åtaga sig krigstidstillägget, i fall staien förbundit sig att utbetala pensionen

eller understödet. Detta sistnämnda torde i regel kunna lastställas

såsom kännemärke i förevarande hänseende, så att rätt till krigstidstillägg

i likhet med pensionerade f. d. befattningshavare i statens

tjänst må tillkomma f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som

numera övertagits av staten, därest han genom statens försorg uppbär

pension eller understöd såsom sådan f. d. befattningshavare. Dock mäste

ett undantag göras från regeln. Till f. d. befattningshavare vid västkustbanan

och ett par andra av staten övertagna järnvägar utgå pensioner

från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller liknande pensionsanstalt,

och de torde icke kunna på sådan grund sättas i sämre ställning

än de, som på grund av kontrakt eller eljest erhålla sin pension genom

statens försorg. Därför bör lön skriften i § 5 av kungörelsen den 22

mars 1918 angående krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens

tjänst icke blott bibehållas utan även utsträckas att gälla f. d. befattningshavare,

som redan före den övertagna järnvägens övergång i statens

ägo avgått med pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

med denna jämförlig pensionsinrättning. De personer, som frågan i

sistnämnda hänseende gäller, utgöra ett ytterst ringa fåtal.

I vissa fall äger f. d. befattningshavare hos enskild järnväg, som

numera övertagits av staten, att uppbära invaliditetsersättning enligt lagen

den 12 mars 1886, och där sådan ersättning utbetalas genom statens

försorg, bör givetvis motsvarande regel gälla, att krigstid stillägg av

statens medel därå får utgå.

lCrigstidt,- till äggets

belopp.

Såsom förut erinrats, bär krigstidstiliägget åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst under år 1918 utgjort enligt kungörelsen den 22

mars 1918 ett grundbelopp av 200 kronor jämte en tredjedel av pensionens

eller understödets belopp, dock tillhopa högst 7o0 kronor, och

enligt kungörelsen den 3 december 1918 för senare halvåret 1918 hälften av

vad enligt förstnämnda kungörelse sålunda beviljats. Krigstidstiliägget

enligt vardera kungörelsen har till vederbörande utbetalats på en gång.

Kommitterade hava ovan uttalat sin uppfattning, att krigstidstillägget

till f. d. befattningshavare icke vidare bör utbetalas i eu summa

utan uppdelas på samma utbetalningsterminer som det pensions- eller

understödsbelopp, vartill det utgör tillägg. Enahanda skäl gälla här

som i fråga om grundbeloppet och krigstidshjälpen till befattningshavare,

att bidraget på sådant sätt i regel torde komma till större nytta

och nödig sparsamhet befrämjas. På grund härav och med hänsyn till

vad som under år 1918 utgått i krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare

i jämförelse med vad som då tillkommit och nu föreslagits för

befattningshavare, anse kommittarade, att man vid beräkning av motsvarande

förmån till f. d. befattningshavare bör utgå från ett belopp,

som utgör 66 2/s procent av pensionen eller understödet för samma period

jämte ett dagtillägg av 1 krona lör dug. Vad maximibeloppet beträffar,

synes, i överensstämmelse med den föreslagna höjningen av maximum

i fråga om krigstidstiliägget åt befattningshavare, det högsta belopp,

vartill krigstidstiliägget åt f''. d. befattningshavare må uppgå för hela I

året räknat, lämpligen böra utgöra omkring 1,800 kronor . 700Y

& ’ \2,000 ;

Med dessa utgångspunkter hava kommitterade utarbetat alternativa

förslag, det ena, som kommitterade av förut angivna skäl anse hava

företrädet, enligt systemet med glidande skala och det andra enligt det

hittills tillämpade systemet med fästa belopp.

I systemet med glidande skala ingår, såsom förut utvecklats, att

ett grundtal fastställes med ledning av i socialstyrelsen tid efter annan

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

uträknad dyrtidsindex. Det sålunda fastställda grundtalet skall äga

tillämpning beträffande krigstidstillägget även åt f. d. befattningshavare.

Då pension eller därmed jämförligt understöd i regel utbetalas

kvartalsvis, har det ansetts lämpligt att i bestämmelserna enligt detta

system hänföra sig till kvartalsbeloppet. _ Kommitterade föreslå därför,

att krigstidstillägget skall å pension eller understöd, som icke överstiger

125 kronor för kvartal, utgå efter ett procenttal, som motsvarar gruudtalet,

att, om pensionen eller understödet för kvartal överstiger nämnda

belopp, krigstidstillägget skall för den del, som utgör 125 kronor för

kvartal, utgå på sätt nyss sagts och för den del, som överstiger 125

kronor men icke 575 kronor för kvartal, utgå efter ett procenttal, som

motsvarar fyra tiondedelar av grundtalet, samt att krigstidstillägg icke

skall utgå å den del av pension eller understöd, som överstiger 575

kronor för kvartal.

Maximibeloppet, som alltså inträder vid pension eller understöd

av 2,300 kronor för år räknat, skulle vid tillämpning av dessa regler

och av ett grundtal av 150, utgöra 1,830 kronor för år. Sänkes grundtalet,

kommer tillägget att i motsvarande mån sjunka.

Enligt det fixa systemet, som icke utan särskilt beslut av riksdagen

medgiver ändring under årets lopp, vare sig höjning eller

sänkning, bör krigstidstillägget utgå med dels ett procentuellt tillägg

av 66 2/ä procent å pensionen eller understödet och dels därutöver ett

tillägg av 1 krona för dag (dagtillägg). Begränsningen sker genom

eu bestämmelse, att det procentuella tillägget icke må utgöra mera än

4 kronor för dag, motsvarande 1,460 kronor för år. Lägges härtill

dagtillägget, för år räknat 365 kronor, framgår maximibeloppet 1,825

kronor. Av skäl, som ovan beträffande krigstidstillägget åt befattningshavare

anförts, lärer även vid nu ifrågavarande krigstidstillägg enligt

detta system vara erforderligt att bestämma en ytterligare begränsning,

så att icke pensionärer med mycket små pensioner få i förhållande till

prisläget oskäligt stort krigstidstillägg. Kommitterade föreslå därför eu

bestämmelse av innehåll, att krigstidstillägg för varje utbetalningsperiod

icke må i sin helhet överstiga 150 procent av pensionens eller understödets

belopp för samma period. Härigenom kommer krigstidstillägget

å mycket små pensioner visserligen att understiga vad i sådant avseende

utgått under år 1918, men kommitterade hava ansett en avvikelse från

då tillämpade grunder böra så mycket hellre ske, som dessa små pensioner

icke kunna vara beräknade såsom pensionstagarnas enda försörjningsmedel.

Å andra sidan har skälig hänsyn till 1918 års förhållanden

föranlett kommitterade att föreslå begränsningen vid eu så hög procentKriy

stilist illäyyssaklcunniy a. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

sats som 150 procent, ehuru motsvarande begränsning för befattningshavare

satts vid 120 procent. En sådan skillnad synes härjande kunna

i viss mån försvaras därmed, att det bland befattningshavare huvudsakligen

är ogilta personer, som drabbas av begränsningen, under det

att vissa av ifrågavarande pensionärer säkerligen hava försörjningsskyldighet.

För utredning, huru de båda systemen verka vid olika pensionsbelopp,

hänvisas till bil. C och D, varjämte för jämförelse meddelas

nedanstående tabell, däri tillika intagits uppgifter å beloppen för krigstidstillägget

enligt den glidande skalan under förutsättning att prisläget

så förändras, att grundtalet fastställes till 120.

[Pension för ftr

Dyr

tidsbidj

a g enl

1 S t

.

! Glidande skala (om grund- talet = 150)

i I

System med fasta belopp i

......

Glidande skala (om grund- talet = 120)

kr.

kr.

%

kr.

X

kr.

%

■

50

75

150

75

150

60

120 [

100

150

150

150

150

120

120 j

200

300

150

300

150

240

120

300

450

150

450

150

360

120

400

600

150

600

150

480

120

500

750

150

698.33

139.7

600

120

] 000

810

135

765

127.5

648

108

700

870

124.3

831.6 7

118.8

696

99.4

800

930

116.3

898.33

112.3

744

93 !

900

990

no

965

107.2

792

88

1,000

1,050

105

1,031.67

103.2

840

84

1,500

1,350

90

1,365

91

1,080

72

2,000

1,650

82.5

1,698.33

84.9

1,320

66

2,300

1,830 j

79.6

1,825

79.8

1,464

63.6

3,000

1,830

61

1,825

60.s

1,464

48.3

4,000

1,830

45. s

1,825

45.6

1,464

36.6

0,000

1,830

30.5

1,825

30.4

1,464

24.4

Om prisnivån under år 1919 håller sig ungefär oförändrad vid

nuvarande läge, skulle kostnaderna vid tillämpning av de båda systemen

för krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare ställa sig ungefär lika

eller till omkring 9 miljoner kronor. Skillnaden i kostnad de båda

Bystemen emellan synes nämligen icke överstiga 150,000 kronor. Denna

skillnad, som är systemet med glidande skala till last, skulle emellertid,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

under antagande att prisnivån nämnvärt sjunker under loppet av

år 1919. förbytas till en fördel för detta system även i kostnadshänseende.

Beträffande befattningshavare, som tillika äger uppbära pension

såsom f. d. befattningshavare, anse kommitterade i enlighet med de

grunder, på vilka kommitterades förslag i allmänhet är byggt, att krigsitidstillägg

bör få beräknas både å avlöningen såsom befattningshavare

och å pensionen såsom 1. d. befattningshavare. Likasom det är avsett,

att den som har två befattningar skall erhålla krigstidstillägg å båda

avlöningarna, synes den, som åtnjuter avlöning såsom befattningshavare

och därå erhåller krigstidstillägg, icke därför böra vara avstängd från

att få även pension, som han må äga uppbära, utfylld på grund av det

nedgångna penningvärdet. Dock måste givetvis — även detta såsom

fallet är med den som har två befattningar — avlöningen och pensionen

vid krigstidstilläggets beräknande ses i sammanhang. Såsom maximum

bör bestämmas det belopp, som högst ma utgå till befattningshavare i

statens tjänst. Och den förmån, som är beredd genom en relativt högre

beräkning av krigstidstillägg å den avlöning eller pension, som understiger

ett visst belopp, bör få åtnjutas allenast en gång.. Vid tillämpning

av den glidande skalan är föreslaget, att krigstidstillägg får utgå

efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet, å avlöning till och med

1,200 kronor och å pension till och med 500 kronor för år samt å överskjutande

del av avlöning eller pension intill en viss gräns efter ett

procenttal, som utgör 4/io av grundtalet. Den, som fatt .beräkna krigstidstillägg

å avlöning efter det högre procenttalet, bör icke tå åtnjuta

krigstidstillägg å pension efter detta tal utan endast efter det lägre

procenttalet. Blott i det tall att avlöningen understiger det belopp,

å vilket fullt krigstidstillägg å pension får beräknas, d. v. s. 500 kronor

för år, bör krigstidstillägg efter det högre procenttalet iå utgå även å

pensionen i viss utsträckning, nämligen högst å det belopp, varmed avlöningen

understiger 500 kronor. Om avlöningen utgör 200 kronor och

pensionen överstiger 500 kronor för år, bör krigstidstillägg å pensionen

efter det högre procenttalet (150 %) få beräknas å 300 kronor och å

pensionen i övrigt intill 2,300 kronor för år etter det lägre (60 %).

Uppgå avlöning och pension vardera till 250 kronor, utgar fullt krigstidstillägg.

Antages det fixa systemet till användning, utgår dagtillägg

till avlöningen, och dagtillägg till pensionen bör då ej ifrågakomma

utan krigstidstillägg å pensionen inskränkas till det procentuella

tillägget.

Befattningshavare

och

pensionär.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Pensionerade I huvudsak samma grunder, som fastställts att gälla för krigs
iäiarekm''fl.

^dstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, hava kommit till

tillämpning jämväl för dylik förmån åt pensionerade lärare och lärarinnor

vid folk- och småskolor m. fl. undervisningsanstalter. Sålunda har

dyrtidsbidrag enligt dessa grunder utgått till följande personalgrupper,

nämligen åt sådana f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre

folkskolor eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre

folkskolor, f. d. biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor, f. d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier

förenade övningsskolor, vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier,

vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks

skolor, vid enskilda skolor och barnhem ävensom vid av

landsting eller städer inrättade skyddshem, vilka åtnjuta pension från

folkskollärarnas pensionsinrättning eller understöd från småskollärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt..

Genom kungörelserna den 31 juli 1917 och den 31 maj 1918

angående krigstidstillägg åt ifrågavarande pensionärer hava emellertid

lör sådana f. d. lärare och lärarinnor, som enligt särskilda medgivanden

av riksdagen erhållit understöd av statsmedel utöver vederbörande

eljest tillerkända pensions- eller understödsförmåner, vissa inskränkande

bestämmelser stadgats, varigenom dyrtidsbidraget antingen, där det särskilda^

understödet uppgått till samma belopp som nämnda bidrag eller

överstigit samma bidrags belopp, helt frånkänts vederbörande eller, där

så icke varit fallet, bestämts att utgå efter avdrag för det särskilda

understödets belopp. När emellertid frågan om extra krigstidstillägg

för senare halvåret 1918 åt ifrågavarande pensionerade lärare och

lärarinnor förelädes den urtima riksdagen i proposition n:r 6, framhölls*

att ett sådant förfarande som dittills tillämpats icke skäligen syntes böra

tillämpas i fråga om det då förevarande extra krigstidstillägget, att de

extra krigstidstilläggen nämligen vore avsedda att under dåvarande synnerligen

tryckande dyrtid minska de svårigheter, vari befattningshavare

och f. d. befattningshavare samt deras etterlevande befunne sig-, ävensom

att det därför syntes vara tillbörligt, att jämväl de f. d. lärare, för

vilka den beviljade pensionsförbättringens belopp torde hava ansetts skäligt

oavsett dyrtiden, komme i åtnjutande av hela det extra krigstidstillägg,

som skulle tillkomma dem, därest den inskränkande bestämmelsen icke

tunnes. Berörda inskränkning uteslöts alltså i Kungl. Maj:ts förslag,

och i detta avseende godkändes förslaget av riksdagen.

Sådan pensionsförbättring-, som sålunda enligt de i kungörelsen

den 31 maj 1918 fastställda grunderna för krigstidstillägget åt ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.53

varande f. d. lärare och lärarinnor föranledde uteslutande från delaktighet

i eller avdrag*''å krigstidstillägget, har beviljats även för år 1919,

i det att understöd för sistnämnda år må enligt de närmare bestämmelser,

Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, tillerkännas dels äldre

behövande folkskollärare, som öförvitligt skött sin tjänst men därifrån

erhållit avsked före år 1867, till belopp av 800 kronor dels ock sådan

behövande lärare eller lärarinna vid småskola eller mindre folkskola

samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola,

som efter oförvitlig tjänstgöring under sammanlagt minst femton års

tid avgått från tjänsten före utgången av år 1891 samt uppnått en

levnadsålder av minst femtiofem år, till belopp av 400 kronor.

Då emellertid, såsom i förenämnda proposition till 1918 års urtima

riksdag anförts, nämnda pensionsförbättring måste antagas hava ansetts

skälig utan hänsyn till dyrtiden, anse sig kommitterade sakna anledning

föreslå, att bland bestämmelserna rörande nu ifrågavarande krigstidstillägg

upptagas ovanberörda inskränkande stadganden.

Enär därefter bestämmelserna om krigstidstillägg åt ifrågavarande

personal bliva fullständigt analoga med föreskrifterna om krigstidstillägg

åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, vare sig tillägget

skall utgå efter glidande skala : eller med fixa belopp, lärer det icke

vara erforderligt att vidare utfärda särskilda författningar om krigstidstillägg

för de båda grupperna av pensionärer, utan synas stadgandena

för enkelhetens skull lämpligast böra meddelas i en författning.

Huru de båda systemen verka, framgår av den tabell, som intagits

bär ovan vid behandlingen av frågan om krigstidstillägg under år 1919

åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, till vilken tabell (sid. 50) kommitterade

få hänvisa för jämförelse mellan verkningarna av de båda förslagen.

i - Vad beträffar kostnaderna vid tillämpning av det ena eller det

andra av de båda förslagen, är att märka, hurusom, under antagande

att prisläget under hela år 1919 icke undergår sådan förändring, att

annat grundtal än det från årets början föreslagna eller 150 blir fastställt,

de båda förslagen torde i det närmaste medföra lika stor kostnad

eller omkring 2.3 miljoner kronor. Såsom förut anförts, lärer man

emellertid kunna räkna med någon sänkning av prisnivån under loppet

av år 1919, och, om så blir fallet, har givetvis förslaget enligt systemet

med glidande skala ur kostnadssynpunkt företräde.

Enligt förut meddelad redogörelse för det år 1918 beviljade

krigstids t ii lägget åt pensionsberättigade, änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst har detta dyrtidsbidrag på grund av kungörelsen

Pensions - berättigade

änkor och barn

efter befattningshavare

i

statens tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

den 22 mars 1918 utgått med dels ett procentuellt tillägg av 33 V*

procent av pensionen eller understödet och dels följande grundbelopp,

nämligen

till ensam änka ................................................ 125 kronor

» änka med barn, för änkan.................... 125 »

och för vart barn...... 75 »

» minderårigt barn utan pensionsberät
tigad

moder ............................................ 75 »

» annan pensionär........................................... 75 »

Dock fick ej det procentuella tillägget tillsammans med grundbeloppet

överstiga

lör

»

»

»

»

»

»

i»

ensam änka ............................... 300 kronor

änka med 1 barn ................................... 350 »

» » 2 » 400 »

» » 3 )> 450 )»

» » 4 » .......................v............ 500 y> o. s, v.

1 barn utan pensionsberättigad moder 250 »

2 syskon » » » 300 »

B » » » » 350 »

4 » » » » 400 » o. s. v.

annan pensionär ....................................... 250 »

Krigstidstillägget fick ej heller överstiga pensionsförmånernas för året

bestämda belopp i annat fall än då detta belopp var lägre än förenämnda

i varje fall angivna grundbelopp, i vilket fall grundbeloppet

fick utgå.

Genom kungörelsen den 3 december 1918 beviljades ett extra

krigstidstillägg med hälften av vad som utgått enligt förstnämnda kungörelse.

Vad sålunda under år 1918 beviljats i krigstidstillägg hava kommitterade

tagit till utgångspunkt, när det gällt att för år 1919 föreslå

krigstidstillägg åt änkor och barn, och förslaget bar i övrigt upprättats

med användning i tillämpliga delar av de grunder, på vilka förslagen

om krigstidstillägg åt befattningshavare och f. d. befattningshavare i

statens tjänst äro byggda.

Då jämväl de pensioner och understöd, som utgå till änkor och

barn, i allmänhet utbetalas kvartalsvis, har det sålunda synts lämpligt,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

att även krigstidstillägg till dem, i likhet med vad som föreslagits

beträffande krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare, utbetalas icke i eu

summa på en gång utan periodvis i sammanhang med pensionen eller

understödet. Likaså föreslå kommitterade, att rätten till krigstidstillägg

icke inskränkes endast till dem, som vid årets ingång ägt åtnjuta pension

eller understöd, utan må för återstående del av året tillkomma

även dem, som under årets lopp tillträda dylik förmån. Såsom skäl

härför åberopas vad som anförts i fråga om motsvarande anordning med

avseende å krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare.

Vidkommande krigstidstilläggets belopp förorda kommitterade en

sådan förhöjning, att ifrågavarande pensionärer erhålla en i allmänhet

förhållandevis lika stor tillökning av dem eldigt kungörelsen den 22

mars 1918 beviljade krigstidstillägg, som befattningshavare och f. d.

befattningshavare skulle få å dem tilldelade belopp. Maximum för

krigstidstillägget har således sökts vid en gräns, som ungefär motsvarar

5/2 av maximum enligt nämnda kungörelse. För lägre pensionsbelopp

måste däremot enligt kommitterades uppfattning uppställas en

starkare begränsning av krigstidstillägget än som skedde år 1918.

Det synes nämligen kommitterade ofrånkomligt att vid krigstidstllläggets

utmätande åtminstone i huvudsak fasthålla vid dess uppgift

att ersätta den minskning i pensionens köpkraft, som är en följd av

penningvärdets fall under kristiden. Avviker man för långt därifrån,

kommer man utanför krigstidstilläggets område. Enligt 1918 års bestämmelser

erhöll en ensam änka med pension å belopp intill 50 kronor

— fall förekomma, då pensionen icke utgör mera än omkring 7 kronor —

krigstidstillägg med 187 kronor 50 öre eller minst 375 procent, och om

hon hade t. ex. fem minderåriga barn, utgick krigstidstillägget med ej

mindre än 750 kronor, d. v. s. 1,500 procent, Skulle denna proportion

bibehållas år 1919, komrne en änka i motsvarande ställningar att få

krigstidstillägg med respektive 312 kronor 50 öre och 1,250 kronor,

d. v. s. respektive 625 och 2,500 procent av pensionens belopp. Da

fördyringen på grund av kristiden beräknas till 167 procent, anse kommitterade,

att krigstidstillägg efter angivna mått icke kunna försvaras.

Huru behövligt det än i många fall må vara, att de åsyftade personerna

erhålla förbättring av sina försörjningsmöjligheter, torde sådan dock icke

böra sökas i denna ordning. Man synes ej böra bortse från att ifrågavarande

små pensionsbelopp icke kunna vara beräknade att utgöra vederbörandes

enda existensmedel, och fasthåller man detta, lärer det icke

vara lämpligt att genom krigstidstillägg uppbringa pensionerna till ur

andra synpunkter tilläventyrs önskvärd höjd.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Om det därför beredes en höjning av pensionsbeloppet med 150

procent, synes för ifrågavarande personer likasom för befattningshavare

och f. d. befattningshavare under nuvarande prisförhållanden vad skäligen

kan begäras vara gjort på krigstidstilläggets väg.

Vore det nu förhållandet, att en änka med minderåriga barn icke

erhölle större pension än om försörjningsplikt icke ålåge henne, så vore

det möjligen även ur principiell synpunkt riktigt, att, såsom hittills skett,

änka med barn lillgodosåges genom beräkning av krigstidstillägget efter

ett högre procenttal eller genom särskilda tillägg. Men i själva verket

är änke- och pupillpensioneringen så ordnad, att till änka med minderåriga

barn utgå över änkepensionen särskilda pensioner eller pupilltillägg

för de minderåriga barnen. Vid sådant förhållande kan det med

skäl ifrågasättas, huruvida utöver den ökning av krigstidstillägget, som

barnpensionerna utan vidare medföra, ytterligare höjning bör beredas

genom högre procenttal eller särskilda tillägg. Om exempelvis eu änka,

som från civilstatens änke- och pupillkassa åtnjuter pension av 200

kronor, har två minderåriga barn, ökas familjens pension med 50 procent

eller 100 kronor, och sammanlagda pensionsförmånen uppgår alltså till

300 kronor. Redan genom beräkning av krigstidstillägg efter samma

procenttal, 150 procent, i båda fallen, ökas därför krigstidstillägget till

familjen från 300 kronor till 450 kronor, så att ensam änka får uppbära

i pension och krigstidstillägg sammanlagt 500 kronor, under det

att änka i samma ställning med två minderåriga barn får tillhopa 750

kronor.

Med avseende därpå att under år 1918 utgått dyrtidsbidrag, som

väsentligt överskjutit nämnda gräns, är det emellertid måhända nödvändigt

att gå något längre än till 150 procent beträffande änkor med

minderåriga barn, och detsamma torde böra vara failet med två eller

flera minderåriga syskon utan pensionsberätt.igad moder. På sådan grund

tillstyrka kommitterade, att beräkningen av krigstidstillägget såväl som

det relativa maximum i någon män höjes för varje minderårigt barn och

för varje syskon över ett, ehuru härigenom krigstidstillägget kan komma

att överstiga det belopp, som betingas av penningvärdets förändring.

Åven i fråga om krigstidstillägg åt änkor och barn anse kommitterade

av förut anförda orsaker systemet med glidande skala vara att

förorda, och häva kommitterade därför främst upprättat förslag till

bestämmelser i enlighet med detta system.

Detta förslag innehåller till en början, att grundtalet, som skall

tills vidare utgöra 150, följer samma förändringar, som på grund av

ändrade prislägen kunna komma att fastställas med avseende å grund
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

talet för beräkning av krigstidstillägg under år 1019 åt befattningshavare

i statens tjänst.

Vid avpassande av de belopp, som med tillämpning av detta system

skulle tillkomma änkor och barn, har tillsetts, att bästa möjliga överensstämmelse

kommer att råda mellan resultaten av de båda systemen,

så att, vilketdera än kommer till användning, tillägget blir i stort sett

lika för samma pensionär under första delen av året. Med den glidande

skalan följer eventuellt en anpassning efter sedermera ändrat

prisläge. .

Åven detta krigstidstillägg skall enligt förslaget intill visst belopp

av pension eller understöd beräknas efter ett procenttal, motsvarande

grundtalet, och å den del av pension eller understöd, som överskjuter

nämnda belopp intill viss gräns, efter ett procenttal, motsvarande endast

Vic av grundtalet.

Detta gäller ensam änka och ensamt minderårigt barn utan pensionsberättigad

moder. Det anspråk på hänsyn till behovsprincipen, som

må böra tillgodoses, synes lämpligen kunna tilltredsställas på det sätt,

att sedan den sammanlagda änke- och barnpensionen i den mån som

nyss nämnts korrigerats för penningvärdets fall, på densamma för varje

barn lägges en barnhjälp utgående med 10 procent av den uppreglerade

pensionen. Härigenom blir barnhjälpen även ställd i beroende av dyrtidsindex.

På samma sätt förfares med pupillpension enbart, så att. sedan

krigstidstillägg å den sammanlagda barnpensionen beräknats enligt den

antydda grunden, för varje syskon över ett tillägges 10 procent av det

belopp, som utgör summan av pensionen och berörda krigstidstillägg.

Själva skalan är så uppgjord, att änka erhåller krigstidstillägg

efter ett procenttal, motsvarande grundtalet, å pension eller understöd,

som för kvartal icke överstiger 80 kronor, och efter ett procenttal,

motsvarande Vio av'' grundtalet, a den del av pension eller understöd,

som överstiger 80 kronor men icke 187 kronor 50 öre för kvartal,

samt att krigstidstillägg icke utgår å den del av pension eller understöd,

som för kvartal överstiger sistnämnda belopp. För minderårigt

barn utan pensionsberättigad moder och för annan pensionär äro motsvarande

belopp respektive 75 kronor och 150 kronor.

På grund av den tillämpade metodens karaktär kan för änka eller

för minderårigt barn utan pensionsberättigad moder samt löi annan

pensionär krigstidstillägget vid ett grundtal av 150 icke komina att

överstiga 150 procent av pensionen eller understödet. I syfte a''t förekomma,

att krigstidstillägget i andra fall överskjuter eu enligt kommitterades

förut anförda uppfattning skälig gräns, föreslås ytterligare,

8

Krigstidstilläggssakkunniga.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

att krigsti(istillägget vid ett grundtal av 150 ej må överstiga för änka

med ett barn 160 procent, för änka med två barn 170 procent o. s. v.,

för två minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder 160 procent,

för tre minderåriga syskon 170 procent o. s. v., allt av pensionens eller

understödets belopp. Vid ett grundtal av 120 böra motsvarande begränsningar

bliva resp. 130, 140, 150 procent, o. s. v.

Verkningarna av detta system framgå av bil. E.

När det därefter gällt att utforma bestämmelser om ifrågavarande

krigstidstil lägg med tillämpning av nu gällande system med fasta belopp,

har det likasom beträffande andra grupper av till krigstidstillägg

berättigade visat sig ändamålsenligt, att åt grundbeloppet gives formen

av ett dagtillägg. Enligt kommitterades förslag skall därför krigstidstiHägget

enligt detta system utgå med dels ett procentuellt tillägg av

66 Va procent å pensionen eller understödet och dels därutöver ett tilllägg

till änka med 70 öre, till minderårigt barn med 40 öre och till

annan pensionär likaledes med 40 öre för dag (dagtillägg). Högsta

maximibelopp i varje fall har fastställts å ena sidan genom stadgande,

att det procentuella tillägget icke må utgöra mera än 1 krona 35 öre

för dag för änka ensam eller tillsammans för änka med barn samt 1

krona 25 öre för ett eller sammanlagt för två eller flera minderåriga

barn utan pensionsberättigad moder eller för annan pensionär. Det

ökade krigstidstillägoet åt änka med barn eller åt flera syskon ligger

i dylika fall således i ökat antal dagtillägg. Å andra sidan har även här med

avseende å pension eller understöd till lägre belopp pålagts den restriktionen,

_ att krigstidstillägget i sin helhet ej må för varje utbetalningsperiod

i förhållande till pensionens eller understödets belopp överstiga

do procenltal, respektive 150, 160, 170 o. s. v., som angivits i författnings

förslaget.

Tabellen bil. F utvisar i detalj, huru detta förslag verkar vid olika

pensionsbelopp.

I omstående tabell hava för underlättande av jämförelsen sammanförts

vissa uppgifter å beloppen av krigstidstillägg, som komma att

utgå vid tillämpning av de båda systemen i det prisläge, som råder i

början av år 1919, vartill fogats motsvarande uppgifter med tillämpning

av den glidande skalan vid ett prisläge, som föranlett grundtalets fastställande

till 120.

Kostnaderna vid tillämpning av systemet med glidande skala under

första delen av år 1919, då ett grundtal av 150 skulle bliva gällande,

beräknas i det närmaste överensstämma med kostnaderna för tillämpning

av förslaget enligt det fixa systemet. Sistnämnda förslag skulle

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

I) y

rtidsbidrag åt

Pension I

för år I

Ensam änka

Änka med två barn

Glidande

skala (om

grundtalet

= 150)

System med (Glidande skalajGlidande skala

fasta

belopp

(om grundtalet

= 120)

(om grundtalet

= 150

kr. j

kr.

O/

/O

kr.

% 1

kr.

0/

/O |

100

150

150

150 !

150 :

120

120

150

225

150

225

150

ISO

120

200 :

800

150

300 •

150 :

240

120

250

375

150

375

150

300

120

.100

450

150

450

150

360

120

820 i

480

150

468.83

146.5:

384

120

850 !

498

142.3

488.83

139.7

398.40

113.8

400 5

528

132

522.7 7

130.7

422.40

105.6

450

558

124

555.50

123.4

446.40

99.2

500

588

1 17.6

588.83

J 17.8 j

470.40

94.1

550

(i 18

112.4

622.17

113.1

494.10

89.o

000

648

108

655.50

109.3:

518.40

86.4.

H50 i

678

104.3

688.83

106 .

542.40

83.1

700

708

101.1

722.17

103.2

566.40

80. o:

750

738

98.4

748.25

99.8

590.40

78.71

800

738

92.3

748.25

93.5

590.4.0

73.8]

1,000

738

73.s

748.25

74.8

590.40

59

1,200 ;

738

61.5

748.25

62.4

590.40

49.2

System med

fasta

belopp

[Glidande skala''

i (om grund- [

; talet = 120) j

kr.

0/

/O

kr.

% i kr.

%

170

170

170 ''

170

140

140 j

255

170

255

170

210

140 j

340

170

340

170

280

140 ''

425

170

425

170

350

140 j

510

170

510

170

420

140 I

544

170

544

170

448

140 i

595

170

595

170

490

140 j

680

170

680

170

560

140 (

759.65

168.s

765

170

625.68

139.3

805.60

161.1

850

170

664.48

132.9''

851.60

154.8

914.17

166.2

703.28

127.9

897.60

149.6

947.50

157.9

742.08

123.7;

943.60

145.3

980.88

150.9

780.88

120.1

989.60

141.4

1,014.17

144.9''

819.68

117.1

1,035.6 0

138.1

1,040.25

138.7

858.4 8

114.5

1,035.60

129.5

1,040.25

130

858.48

107.3

1,035.60

103.6

1,040.25

104

858.48

85.8

1,035.60

86.3

1,040.2 5

86.7

858.48

71.5

Dyrtidsbidrag åt

Pension

för åt''

Ensamt barn

Tre syskon

Glidande j

skala (om

grundtalet

==150)

System med (Glidande skalajGlidande skala; System med (Glidande skala

fasta '' (om grund- (om grund- fasta (om grund
belopp

talet = 120) talet = 150) belopp talet = 120)

''

kr.

ltr.

%

kr.

% i

kr.

. % .

100

150

150

1

150

150

120

120

150

225

150

225

150

180

120

200

300

150

279.83

139.7 .

240

120

250

375

150

312.67

125.1

300

120

300

450

ISO

346

115.s

360

120

320

462

144.4

359.83

112.3

5H9.öO| llo.5

350

480

137.1

379.33

108.4

384

109.7

400

510

127.5

412.07

103.2

408

102

450 ''

540

120

446

99.1

432

96 :

500

570

114

479.3 3

95.9,

455

91.2

5 50 ''

600

109.1

512.67

93.2

480

87.3

600

630

105

546

91

504

84

650

630

96.9

579.33

89.1

504

77.5

700

630

90

602.25

86 .

504

TA

750

630

84

602.2 5

80.3

504

67.2

800

630

78.6

602.25

75.8

504

63

1,000

630

63

602.25

60.2

504

60.4

1,200

630

52.6

602.25

50.2

504

42

kr.

0/

/o

kr.

O/

/O

kr.

o/

7o

170

170 •

170

170 ;

140 i

140

255

170

255 ;

170

210 |

140

340

170

340

170

280 1

140

425

170

425

170

350 1

140

5IO

170

510

170

420

140

544

170

544

170

448

140

595

170

595

170

490

140

680

170

680

170

560

140

738

164

738

164

608.40

135.2

784

156.6

771.33

154.3

647.20

129.4

830

150.9

804.6 7

146.3

686

124.7

870

146

838

139.7,

724.80

120.8

876

134.8

871.3 8

134.1

724.80

111.6

876

125.1

894.25

127.8

724.80

103.5

876

1 116.8

894.2 5

119.2,

724.80

96.6-

876

i 109.6

894.25

111.8,

724.80

90.6

870

87.6

894.2 5

89.4

724.80

72.6 i

870

73

894.25

74.6

724.80

60.4

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

b;1’ hela året medföra eu kostnad av omkring 3.8 miljoner kronor. Därest

vid tillämpning av den glidande skalan grundtalet 150 komme att bliva

gällande under hela året, skulle alltså även förslaget enligt sistnämnda

system komma att draga eu motsvarande kostnad. Såsom förut framhållits,

törne kunna antagas, att prisläget under årets lopp kan föranleda

till sänkande av grundtalet, och under förutsättning av sådan nedsättning

skulle kostnaden vid tillämpning av förslaget enligt detta system

i motsvarande mån minskas.

berättigade Beträffande dyrtidsbidrag åt pensionsberättigade änkor och barn efter

ankarochbam delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa är först att märka,

Giraff11* \urusom riksdagen genom beslut år 1916, som sedermera upprepats och

således gäller även för år 1919, anvisat medel å extra stat under riksstatens

tionde huvudtitel i ändamål att sådana behövande folkskollärarankor

med eller utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa

åtnjuta lägre pension än 300 kronor, skulle erhålla understöd till

så stort belopp, att pensionen och understödet tillsammans uppgå till

300 kronor.

Enligt kungörelsen den 31 maj 1918 tillerkändes åt pensionsbelättigade

ankor och barn efter delägare i nämnda kassa krigstidstillägg

under år 1918 enligt väsentligen samma grunder, som tillämpades beträffande

krigstidstillägg till änkor och barn efter befattningshavare i

statens tjänst. Därvid stadgades emellertid den inskränkande bestämmelsen,

att änka med eller utan barn, vilken erhölle sådant understöd

för år 1918, som ovan omförmälts, skulle undantagas från åtnjutande

av krigstidstillägg för samma år, dock att sådan änka med eller utan

barn, som ägde uppbära dylikt understöd till mindre belopp än som

skulle tillkomma henne såsom krigstidstillägg enligt härför stadgade

grunder, skulle i krigstidstillägg erhålla belopp, motsvarande skillnaden

mellan berörda understöd och krigstidstilläggets belopp.

När sedermera enligt kungörelsen den 6 december 1918 extra

krigstidstillägg för senare halvåret 1918 beviljades även till pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa och därvid fortfarande tillämpades samma grunder, som

fastställts för motsvarande förman åt änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst, borttogs berörda inskränkande bestämmelse.

Någon anledning synes icke föreligga att beträffande krigstidstillägget

för år 1919 åt nu ifrågavarande pensionärer avvika från den

hittills tillämpade grundsatsen om likställighet i avseende å krigstidstillägg

mellan dem samt änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

I fråga om bibehållande eller borttagande av ovanberörda inskränkande

bestämmelse kan emellertid en viss tvekan råda. Att det understöd,

som alltsedan år 1916 beviljats och som skall utgå även under

år 1919 åt behövande folkskolläraränkor, huvudsakligen måste vara att

anse såsom ett tillfälligt dyrtidsbidrag, synes framgå av den motion vid

1916 års riksdag (A. K. n:r 91), som efter gemensam votering föranledde

beviljande av medel för ändamålet. Däri åberopas nämligen såsom skäl

för förslaget den svåra ställning, vari dessa pensionärer råkat till följd

av dyrtidens verkningar. Den omständigheten, att denna inskränkande

bestämmelse icke upptogs i grunderna för det extra krigstidstillägget

under senare halvåret 1918, kan förklaras därav, att dels i de fall, däi

understödet icke uppgått'' till så stort belopp, vartill krigstidstillägg

enligt kungörelsen den 31 maj 1918 belöpte sig, avdrag för understödsbeloppet

redan skett vid utbetalande av samma krigstidstillägg, dels

ock i fråga om de fall, där understödet överstigit beloppet av krigstidstillägget

och något sådant tillägg alltså icke utgått, skillnaden dock

varit så obetydlig, att densamma icke ansetts böra föranleda avdrag å

det extra krigstidstiliäggets belopp. Vad 1919 års krigstidstillägg beträffar,

kan därför visserligen ställningen anses vara densamma, som

förelåg vid 1918 års lagtima riksdags beslut om krigstidstillägg åt nu

ifrågavarande pensionärer, och i följd därav berörda inskränkande stadgande

synas böra upptagas bland bestämmelserna om krigstidstillägg

under år 1919 åt samma peusionärer; och skulle så ej ske, komma dessa

pensionärer i ett. gynnsammare läge än övriga änkor, vilka från annan

kassa åtnjuta lika små pensioner.

Kommitterade hava emellertid ansett sig icke böra i detta avseende

föreslå bibehållande av den i kungörelsen den 31 maj 1918 bestämda

inskränkningen i samma års krigstidstillägg till dessa pensionärer. De

skäl, som åberopats i berörda av riksdagen bifallna motion, synas giv a

vid handen, att med riksdagens beslut avsågs icke blott att bevilja ett

tillfälligt dyrtidsbidrag utan även att i viss mån åstadkomma ett slags

pensionsreglering, och det torde icke lida tvivel, att även om dyr tiden

skulle upphöra, understödet ändock fortfarande kommer att utgå, oavsett

huruvida andra pensioner av samma storlek bliva reglerade eller icke.

Det lärer dessutom näppeligen finnas andra änkor, som fått sina pensioner

bestämda efter så låga delaktighetsbelopp som de ifrågavarande.

Kommitterade föreslå därför, att omförmälda änkor må få å sin pension

från änke- och pupillkassan uppbära krigstidstillägg utan avdrag för

det dem beviljade uuderstödet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Pensions- Järn vill till pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i präster
bZkor9otn

skaPfts änke- och pupillkassa har enligt kungörelsen den 6 juni 1918

barn efter utgått krigstidstillägg, varjämte även extra krigstidstillägg för senare

xrälteZlplts hälften .av samma år anvisades åt dessa pensionärer enligt kungörelsen

änke- oeh den f) december 1918, och tillämpades härvid samma grunder, som fastpitpajkassa.

ställts i fråga om enahanda förmåner åt änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst.

Ej heller härutinnan synes någon anledning förefinnas att beträffande

krigstidstillägget under år 1919 avvika från den sålunda tillämpade grundsatsen

om likställighet mellan de båda grupperna av pensionärer.

Kommitterade föreslå alltså, att änkor och barn efter präster må

erhålla samma krigstidstillägg som föreslagits i fråga om änkor och

barn efter befattningshavare i statens tjänst. Pensionerna från prästerskapets

änke- och pupillkassa utgå visserligen för ecklesiastikår (Vs-—30/4),

men detta förhållande synes icke utgöra hinder för att krigstidstillägget

för år 1919, likasom skedde lör år 1918, beräknas lör kalenderåret.

Bestämmelserna enligt systemet med glidande skala hänföra sig till

kalenderkvartal, och krigstidstillägget skall alltså vid tillämpning av detta

system utgå såsom tillskott till det belopp, som på sådant kvartal belöper

av den vederbörande tillkommande pensionen, oavsett att krigstidstillägget

i detta fall kommer att likasom pensionen utbetalas i en summa

på en gång.

Med avseende å den föreslagna överensstämmelsen i grunderna

för krigstidstillägg åt ifrågavarande tre grupper av pensionsberättigade

änkor och barn synes det kommitterade vara lämpligast att sammanföra

bestämmelserna i en enda författning, likasom kommitterade föreslagit-,

att föreskrifterna om krigstidstillägg till delägare i folkskollärarnas

pensionsinrättning in. fl. skola meddelas i sammanhang med stadgandena

om krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst.

Beträffande verkningarna vid tillämpning av den glidande skalan

-eller det fixa systemet kunna kommitterade således hänvisa till tabellerna

bil. E och F ävensom till den jämförelsetabell, som finnes intagen här

ovan vid behandlingen av frågan om krigstidstillägg åt änkor och barn

efter befattningshavare i statens tjänst.

Vad angår kostnaden, beräknas densamma för genomförande av

det fixa systemet uppgå till 460,000 kronor för krigstidstillägg åt pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa samt till 750,000 kronor för krigstidstillägg åt pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Vid tillämpning av systemet med glidande skala skulle kost
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

»aden bliva ungefär lika stor, under förutsättning att prisläget under

år 1919 icke giver anledning till förändring av det efter nuvarande prisförhållanden

bestämda grundtalet av 150. Därest, såsom synes antagligt,

det genomsnittliga grundtalet under året bliver lägre, kommer detta förslag

att föranleda i samma mån minskade kostnader.

1 kommitterades framlagda förslag till bestämmelser rörande krigstidstillägg

under år 1919 åt f. d. befattningshavare i statens tjänst hava

från delaktighet i sådan förmån fortfarande såsom hittills undantagits

pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas

under stödstag are. Anledningen till att dessa pensionärer satts i en undantagsställning

framgår av Kungl. Maj:ts proposition n:r 264 till 1917 års

riksdag. Såsom av en i nämnda proposition intagen redogörelse förvissa

nu gällande pensioneringsbestämmelser närmare inhämtas, är underhållet

från Vadstena krigsmanshuskassa att betrakta mera såsom ett tillskott

till livsuppehället än såsom eu pension i vanlig mening. Den

tjänstgöring, kassans understödstagare såsom indelta soldater fullgjort,

har i allmänhet icke upptagit dem större del av året än att de kunnat

ägna sig åt annan verksamhet. De hava därför på grund av sin tjänstgöring

icke ansetts berättigade till en verklig pension, tillräcklig för

deras uppehälle vid avgången ur tjänsten. Båtsmännen eller det indelta

manskapet vid flottan hava i avseende på anställning och avlöningsförmåner

varit väsentligen likställda med arméns indelta soldater. De

hava i medeltal tjänstgjort endast fyra månader om året. Att bereda

dem vid uppnådd föreskriven levnads- och tjänstålder pension i egentlig

mening har icke varit av statsmakterna avsett. Ifrågavarande underhållstagare

hava i allmänhet uppburit den huvudsakliga ersättningen för sin

tjänst vid armén eller flottan icke av staten utan av vederbörande rustoch

rotehållare, och deras anställning har i huvudsak vilat på avtal

mellan dem samt rust- och rotehållarna.

På grund av nu angivna omständigheter och då understöden,

som i regel höjas vid uppnådd högre levnadsålder, icke ens vid uppnådda

60 levnadsår uppgå till högre årsbelopp än 100 å 200 kronor,

hava dessa understödstagare ansetts icke böra i avseende å dyrtidsbidrag

likställas med f. d. befattningshavare i statens tjänst. Emellertid hava

under åren 1917 och 1918 de bland dessa understödstagare, som vid

årets ingång uppnått eu levnadsålder av 60 år eller däröver, kommit i

åtnjutande av hjälp i form av krigstidstillägg enligt särskilda grunder.

Sedan sådana understödstagare enligt 1918 års lagtima riksdags beslut

fått sig tilldelat ett krigstidstillägg för samma år till belopp av 100

Pensionerade

båtsmän m. fl

opaginerad Kontrollera mot PDF

61

kronor, föreslog Kungl. Maj.t i en till urtima riksdagen samma år avlåten

proposition n:r 4, att ett extra krigstidstillägg för senare halvåret

1918 till belopp av 50 kronor skulle beviljas sådan understödstagare,

som vid ingången av år 1918 uppnått förenämnda levnadsålder och varit

i livet vid juli månads ingång. Riksdagen, som beträffande såväl befattningshavare

som f. d. befattningshavare och övriga pensionärer fastställde

det extra krigstidstillägget för senare halvåret 1918 till hälften

av vad vid lagtima riksdagen beviljats såsom krigstidstillägg till motsvarande

grupper, bestämde emellertid det extra krigstidstillägget åt nu

ifrågavarande understödstagare till 75 kronor för senare halvåret 1918

eller alltså till tre fjärdedelar av vad enligt lagtima riksdagens beslut

utgått i krigstidstillägg för hela året.

Att för år 1919 höja krigstidstillägget för dessa understödstagare

utöver det belopp av 175 kronor, som sålunda under år 1918 sammanlagt

utgått, synes betänkligt i betraktande av att redan detta belopp är

vid nuvarande prisläge högt i förhållande till do understöd, vartill dyrtidsbidraget

skall utgöra tillägg. Såsom ovan nämnts, uppgå dessa

understöd till 100 å 200 kronor. Sistnämnda belopp tillkommer endast

ett ringa fåtal understödstagare, födda före år 1847; övriga åtnjuta i

regel 100 kronor, vartill för f. d. korpraler kommer ett tillägg å 25

kronor. På grund härav vill det synas kommitterade, som om krigstidstillägget

för år 1919 åt ifrågavarande understödstagare bör bibehållas

vid ett belopp av 175 kronor.

Aven här skulle det kunna ifrågasättas att tillämpa systemet med

glidande skala och alltså bestämma, att detta belopp skall utgå för tid,

varunder grundtalet 150 bliver gällande, för att sedermera höjas eller

sänkas i förhållande till grundtalets ökning eller minskning. Detta

skulle emellertid föranleda till krigstidstilläggets fördelning till utbetalning

i flera omgångar, en anordning, som med hänsyn till det stora

antalet av dessa understödstagare skulle medföra avsevärda olägenheter,

besvär och kostnader. På grund härav och då grundtalets eventuella

växlingar under år 1919 icke torde kunna väntas bliva så betydliga,

att därigenom skulle förorsakas några mera avsevärda förändringar uti

ifrågavarande i och för sig låga tilläggsbelopp eller några större förändringar

av kostnaderna för statsverket för bestridande av detta krigstidstillägg,

hålla kommitterade före, att övervägande praktiska skäl tala

till förmån för bibehållande i detta fall av hittills tillämpat system.

Till bestridande av krigstidstillägg och extra krigstidstillägg under

år 1918 hava av riksdagen anvisats tillhopa 1,650,000 kronor. Med hänsyn

till å ena sidan den starka avgången bland understödstagare i de

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

högsta åldersklasserna och å andra sidan tillkomsten vid 1919 års ingång

av en ny grupp, som uppnått 60 års ålder, torde det erforderliga anslaget

för år 1919 kunna beräknas uppgå till samma belopp som beviljats

för år 1918.

På grund av vad sålunda anförts få kommitterade hemställa, att

förslag förelägges riksdagen att dels för beredande av krigstidstillägg för

år 1919 åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena

krigsmanshuskassas understödstagare, vilka vid ingången av år 1919

uppnått en levnadsålder av 60 år eller däröver, anvisa ett förslagsanslag

å 1,650,000 kronor, dels förklara, att krigstidstillägget skall till varje

dylik vid årets ingång till pension eller därmed jämförligt understöd

från statsverket, statsunderstödd pensionsinrättning eller Vadstena krigsmanshuskassa

berättigad f. d. befattningshavare utgå med ett belopp

av 175 kronor, dels och medgiva, att krigstidstillägget må till vederbörande

f. d. befattningshavare eller, om han under året avlidit, till

hans stärbhus på en gång utbetalas i den ordning, som av Kungl. Maj:t

bestämmes.

Kommitterade hava ovan vid behandlingen av de olika grupper av

befattningshavare och pensionärer, som synas böra erhålla krigstidstillägg

under år 1919, angivit de ungefärliga belopp, som krävas för genomförande

av kommitterades förslag. Här nedan lämnas en sammanfattning

av dessa kostnadsberäkningar.

Såsom förut framhållits, är det icke möjligt att angiva kostnaden,

därest det av kommitterade förordade alternativ I, d. v. s. förslaget med

krigstidstillägg utgående i förhållande till dyrtidsindex, genomföres. I

sådant fall kommer kostnaden att ställa sig avsevärt olika, om ökningen

i levnadskostnaderna alltjämt kommer att fortgå eller om en minskning

däri inträder. Emellertid torde väl kunna antagas, att någon lättnad

skall ske under årets lopp. Under sådana förhållanden synes, såsom

förut anförts, krigstidstillägg enligt systemet med glidande skala åtminstone

icke ställa sig för staten dyrare än systemet med fixa belopp.

Vid beräkningen av kostnaderna torde man därför kunna utgå från

de utgifter, det senare systemet skulle föranleda.

För befattningshavare i statens tjänst erfordras för krigstidstillägg

och krigstidslijälp enligt alternativ II ett belopp av omkring 199,000,000

kronor. Enligt av kommitterade verkställda beräkningar skulle detta

belopp fördela sig på följande sätt:

s

Kostnad!-

teräkningar.

Krigstidstilläggssakkunniga

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

i '' / ■

i

Aifärsdrivande verken .......................................

2—9 huvudtitlarna............................................

Postsparbanken m. fl. verk...........................

Summa

För de särskilda affärsdrivande

beloppet på följande sätt:

Krigs tids- tillägg

Kronor

Krigstids-

hjälp

Kronor

Summa

Kronor

102,000,000

82,225,000

975,000

8.940.000

4.845.000

15,000

110,940,000

87,070,000

990,000

185,200,000 | 18,800,000

verken fördelar sig de

199,000,000

t beräknade

|

; Postverket......................... ...........

Telegrafverket...........................

Statens järnvägar .................................

; Statens vattenfallsverk......................

Statens domäner.....................................

Krigstids-

tillägg

Kronor

Krigstids-

hjälp

Kronor

Summa

Kronor

12.700.000

16.200.000

69,000,000

1.500.000

2.600.000

900.000

720.000

6,900,000

195.000

225.000

13.600.000

16.920.000

75.900.000

1.695.000

2.825.000 |

Summa! 102,000,000 j 8,940,000

De under 2:a—9:e huvudtitlarna beräknade beloppen,

87,070,000 kronor, framgå av följande tablå:

110,940,000 |

sammanlagt

Krigstids-

Krigstids-

tillägg

hjälp

Summa

1 .

.'' .

Kronor

Kronor

Kronor j

Andra huvudtiteln..........................

3,400,000

195,000

'' i

3,595,000

Tredje » ..........

525,000

3,000

528,000

; Fjärde » .j ...........

26,900,000

1,500,000

28,400,000

| Femte » .........

............

17,120,000

1,575,000

18,695,000

i Sjätte »

9,800,000

450,000

10,250,000

1 Sjunde »

10,650,000

600,000

11,250,000

t Åttonde » ......

11,380,000 |

390,000 |

11,770,000

1 Nionde »

2,450,000 |

132,000 |

2,582,000

Summa

82,225,000 I

4,845,000

87,070,000 i

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Den för postsparbanken m. fl. verk ovan uppförda summan, 990,000

kronor, utgör det belopp, som erfordras för krigstidstillägg och krigstidshjälp

åt befattningshavare vid de mindre verk och institutioner, där

sådant tillägg utgår av de medel, av vilka verkets eller institutionens

omkostnader i övrigt bestridas. Dessa verk äro postsparbanken, försäkriugsinspektionen,

försäkringsrådet, statens biografbyrå, patent- och registreringsverket,

mynt- och justerings verket, bankinspektionen, flottans

pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning.

För krigstidstillägg åt de olika grupperna av pensionärer erfordras

följande belopp:

kronor

9,000,000

F. d. befattningshavare i statens tjänst........................

Pensionerade lärare och lärarinnor vid folk- och små-

skolor m. fl......................................................................

Pensionsberättigade änkor och barn efter befattnings-

»

2,300,000

havare i statens tjänst...................................................

Dito dito efter delägare i folkskollärarnas änke- och

»

3,800,000

pupillkassa...........................................................................

Dito dito efter delägare i prästerskapets änke- och

»

460,000

pupillkassa...........................................................................

Pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vad-

»

750,000

stena krigsmanshuskassas understödstagare ...........

»

1,650,000

Summa kronor 17,960,000

I allt erfordras således ett belopp av 216,960,000 kronor.

Kommitterade övergå härefter till att i en speciell motivering under Speciell

förslagens särskilda paragrafer anföra de erinringar rörande detalj före- motivering

skrifterna, vartill omständigheterna ansetts böra föranleda. Härvid skulle

kommitterade funnit det önskvärt att mera utförligt redogöra för den

tillämpning, som givits hitintills gällande föreskrifter i ämnet, men på

grund av den begränsade tid, som stått till förfogande för kommitterades

arbete, har sådant kunnat ske allenast i mycket ringa omfattning.

Förslaget till kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt befattningshavare

i statens tjänst.

§ 1 (båda alternativen).

Det skulle utan tvivel vara lämpligt att närmare bestämma omfattningen

av begreppet »befattningshavare i statens tjänst», varom, såsom

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

ett flertal förda besvärsmål utvisar, vid tillämpningen i många fall rått

ej ringa tveksamhet. En sådan bestämning synes emellertid möta synnerligen

stora svårigheter. Den genom flera års tillämpning tolkningsvis

vunna utformningen av begreppets räckvidd lärer också innebära

nöjaktig vägledning vid avgörande av möjligen uppkommande nya tveksamma

fall.

Föreskrifterna om krigstidstilläggets belopp hava kommitterade

ansett lämpligast att överföra till en särskild paragraf. I § 1 kvarstå

därefter endast bestämmelserna om de avlöningsförmåner, därå krigstidstillägg

må åtnjutas av befattningshavare i statens tjänst, vilkas

avlöning blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest

utgår efter av riksdagen prövade grunder.

I uppräkningen av dessa avlöningsförmåner anse kommitterade

böra göras ett tillägg. Lika väl som härads skrivare erhålla krigstidstillägg

å förvaltningsbidrag, synas landsfiskalerna böra få åtnjuta sådant tillägg

å dem tillkommande förvaltningsbidrag, och en bestämmelse härom har

därför införts. Kommitterade hava haft under övervägande att föreslå,

att även de av häradshövdingarna, som uppbära förvaltningsbidrag,

skulle förklaras berättigade till krigstidstillägg därå. Denna fråga härpå

grund av den lönegräns, där maximum av krigstidstillägg uppnås,

funnits äga praktisk betydelse endast för ett fåtal fall, därest den emotsedda

tillfälliga löneförbättringen kommer att utgå. För dessa fall skulle

ändock ett stadgande av ifrågasatt innehåll vara av behovet påkallat.

Emellertid hava kommitterade funnit anledning att i vidsträcktare grad

upptaga frågan om krigstidstillägg till häradshövdingarna.

Dessas tjänsteinkomster utgöras, förutom av förvaltningsbidrag i

de 22 domsagor, för vilka sådant utgår, av lön, tjänstgöringspenningar

och extra inkomster, huvudsakligen av expeditionslösen. Å de extra

inkomsterna har krigstidstillägg icke fått beräknas, då de ej utgå av

statsmedel, lika litet som de äro av Konung och riksdag till siffran bestämda

eller eljest utgå efter av riksdagen prövade grunder. Detta förhållande

har hitintills haft ringa betydelse, enär den lönegräns, där det

högsta medgivna krigstidstillägget uppnåtts (4,927 kronor 50 öre), med

undantag för två fall täckts endast av häradshövdingarnas lön och tjänstgöringspenningar.

Om nu enligt kommitterades förslag maximigränsen

höjes till omkring 6,600 kronor, kommer ungefär halva antalet häradshövdingar

icke att med lön, tjänstgöringspenningar och tillfällig löneförbättring

nå denna gräns. Deras allmänna tjänsteställning är emellertid

utan allt tvivel av beskaffenhet att böra jämställas med de flesta befattningshavares,

vilka åtnjuta till krigstidstillägg berättigande avlönings
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

förmåner av den storlek, att det högsta föreslagna kngstidstillagget far

till dem utgå. Härtill kommer, att häradshövdingarna med sina extra

inkomster skola bestrida omkostnader för domsagornas förvaltning samt

att dessa omkostnader stegrats högst avsevärt, utan att motsvarande

inkomstökning ägt rum, varav följden även blivit, att häradshövdingämbetena

icke vidare anses så fördelaktiga som tillförene. All möj ig

billighet synes därför kommitterade tala för att, därest häradshövdings

avlöningsförmåner av de i § 1 mom. 1 angivna slagen understiga det

belopp, varå krigstidstillägg högst må beräknas, därmed må likstalla»

så stor del av hans extra inkomster, som motsvarar skillnaden, samt

att även därå krigstidstillägg av statsmedel må utgå. Kommitterade

föreslå därför ett stadgande i sådant syfte, och torde detta lämpligast

få sin plats i § 4 alt. 1 resp. § 3 alt. II. . 101ft

Å docentstipendier vid statens högskolor har redan under ar 1918

utgått krigstidstillägg jämlikt eu särskild föreskrift i § 17 av kungörelsen

den 22 mars 1918, enligt vilken med befattningshavare i statens

tjänst likställdes innehavare av docentstipendier vid statens högskolor

och förklarades, att docentstipendierna skulle vid beräkning av krigstidstillägg

anses lika med de i § 1 uppräknade avlöningsförmånerna. Va.

kommitterade finna det påtagligt, att docenter vid statens högskolor utan

vidare äro att anse såsom befattningshavare i statens tjänst, hava kommitterade

uteslutit nämnda föreskrift i § 17 och i stället i uppräkningen

i 8 1 upptagit jämväl docentstipendium vid statens högskolor.

I sitt yttrande angående tillämpningen av 1918 års bestämmelser

har marin förvaltningen erinrat, att de i staten för marinläkarkåren upptagna

10 stipendierna å 900 kronor utgjorde den fasta delen av den till

marinläkarstipendiaterna utgående avlöningen och således icke, såsom

benämningen skulle kunna föranleda till antagande, vore en tillfällig

löneförmån utan hade naturen av årsarvoden. Fältläkarkårens motsvarande

befattningshavare, fältläkarstipendiaterna, åtnjöte motsvarande

årliga fasta belopp, men detta benämndes arvode i vederbörande stat

under fjärde huvudtiteln. Då bland de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg

finge beräknas, upptoges arvode men icke stipendium, både

fältläkarstipendiaterna fått åtnjuta krigstidstillägg å arvodet medan detta

ej varit fallet med marinläkarstipendiaterna i fråga om deras såsom

avlöningsform fullt likartade stipendium.

Med avseende å berörda förhållande har Kungl. Maj:t foreslagi ,

att i riksstaten för år 1920 benämningen stipendier för marinläkarstipendiaterna

måtte utbytas mot arvoden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kommit terade finna det på grund av vad sålunda blivit upplyst

uppenbart, att marinläkarstipendierna äro att anse såsom arvoden och

att krigstidstillägg å dem följaktligen bör utgå. Med avseende härå

synes ett upptagande av stipendium till marinläkarstipendiat i uppräkningen

av de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg må åtnjutas,

näppeligen vara av nöden, då även därförutan en sådan tillämpning

lärer vara att emotse.

Arvode torde vara den bland de i § 1 uppräknade avlöningsförmånerna,

om vars innebörd den största tveksamheten gjort sig gällande

vid tillämpningen. Myndigheterna hava, av en naturligtvis mycket

befogad försiktighet, i allmänhet, för att krigstidstillägg skulle få* utgå

å avlöningsförmån av arvodes karaktär, fordrat, att densamma i vederbörande

avlön i ngsbestämmelser också utan vidare uttryckligen betecknats

med benämningen arvode. I flera till den högsta ‘instansen förda besvärsmål

har emellertid en vidsträcktare tolkning tillämpats, därvid den

meningen synes hava trängt igenom, att det avgörande vore, om förmånen

till sin beskaffenhet vore att anse såsom arvode eller icke. SåJ’mda

bar ex- krigstidstillägg beviljats å den gottgörelse av 600 kronor

för år, som utgår till underläkare och amanuenser vid garnisonssjukhuset

för undervisning av därstädes tjänstgörande manskap, ehuru denna gottgörelse

i avlöningsföreskriften benämnes ersättning och icke arvode. I

en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har järnvägsstyrelsen hemställt, att

krigstidstillägg måtte få utgå å det tilläggsarvode, som enligt avlöningsreglementet

för tjänstemän vid statens järnvägar befälhavare, förste och

andre . styrman ^ samt övermaskinist och maskinist å statens järnvägars

ångfärjor äga åtnjuta, när de tjänstgöra såsom befälhavare resp. övermaskinist.

Styl elsen anför, att detta tilläggsarvode, s. k. seglingspenningar,

utgjorde en del av vederbörande personals avlöningsförmåner,

vilka tillkommit för att lämna tjänstgörande befälhavaren och övermaskimsten

en mot deras ansvarsfulla tjänst svarande avlöning. Anledningen,

varför styrelsen icke ansett sig kunna bevilja krigstidstillägg

härå, har uppenbarligen varit, att förmånen betecknats icke såsom arvode

utan. såsom tilläggsarvode. Ivommitterade hålla före, att en så

snäv tolkning icke behöver givas åt uttrycket arvode, och anse, att

krigstidstillägg bör utgå å avlöningsförmån av ifrågavarande slag, då

den .. har karaktären av arvode, även om den betecknats med någon

bestämning utöver den enkla benämningen arvode eller t. o. m. erhållit

an.naJ. jamning. Eq annan uppfattning skulle, för att krigstidstillägg

må .få åtnjutas å alla hithörande förmåner, som enligt kommitteradee

mening böra berättiga därtill, leda till en ytterligt minutiös uppräkning,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

som tvivelsutan ändock ej kunde bliva uttömmande. Att krigstidstillägg

ej bör utgå å t. ex. missräkningspenningar, som ej innefatta gottgörelse

för arbete, och ej heller å sportler, provision e. d., där annat ej är föreskrivet,

är uppenbart.

Med avseende å förenämnda s. k. seglingspenningar må erinras,

att de synas erbjuda stor likhet med den del av de-till lokomotivpersonalen

vid statens järnvägar utgående milpenningarna, som betecknas

såsom lokomotivtjänstpenningar, samt att å denna del av milpenningarna,

vilka till siffran bestämmas av Kungl. Maj:t, särskilt krigstidstillägg

beviljats enligt Kungl. Maj:ts beslut.

Arméförvaltningen har i avgivet yttrande anfört bland annat:

»Bland de avlöningsförmåner, å vilka enligt § 1 av nämnda nådiga kungörelse

krigstidstillägg må utgå, nämnes ej dagarvode. Dylik förmån tillkommer emellertid

vissa militärläkare under tjänstgöring, på sätt framgår av § 43 av fredsavlöningsreglementet

för armén, sådant detta författningsrum lyder enligt Kungl. Maj:ts

nådiga kungörelse den 24 oktober 1916. Genom av Kungl. Maj:t i regeringsrätten

den 4 juni 1918 meddelat utslag på besvär av bataljonsläkaren vid fältläkarkåren O.

Nordlander har sådan tolkning kommit till uttryck, att ifrågavarande till bataljonsläkare

vid fältläkarkåren utgående dagarvode finge anses såsom avlöningsförmån,

vara krigstidstillägg jämlikt grunderna för nådiga kungörelsen den 29 maj 1917

angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i

statens tjänst skulle utgå. Härigenom torde väl få anses fastslaget, att krigstidstillägg

skall utgå å dagarvode åt bataljonsläkare vid fältläkarkåren även enligt

nådiga kungörelsen den 22 mars 1918, men för undanröjande av tvekan härutinnan

ävensom huruvida krigstidstillägg må utgå å dagarvode även åt andra militärläkare,

exempelvis fältläkarstipendiaterna, torde en komplettering av § 1 erfordras. Arméförvaltningen,

som anser, att krigstidstillägg bör få beräknas å det såväl till militärläkare

som militärveterinärer utgående dagarvodet, föreslår därför, att bland de

förmåner, varå krigstidstillägg må beräknas, upptages jämväl ''dagarvode åt militärläkare

och militärveterinärer enligt § 34 av fredsavlöningsreglementet för armén.

Vad däremot beträffar det enligt sistnämnda författningsrum utgående arvodet åt

läkare, som icke innehar anställning inom lantförsvaret, kan detta icke bilda grundval

för krigstidstilläggs utgående, därför att dylik läkare i denna egenskap ej kan

betraktas såsom befattningshavare i statens tjänst eller såsom militärläkare. Några

skäl att beräkna krigstidstillägg å detta arvode synas ej föreligga, utan torde det

få bero på andra åtgärder för arvodets höjning, därest högre ersättning befinnes

behöva utbetalas; och får ämbetsverket därvid erinra om, att Kungl. Maj:t genom

nådigt brev den 12 april 1918 medgivit, att utan hinder av § 43 i avlöningsreglementet

en ersättning av 11 kronor för dag finge utbetalas till dylika läkare vid

tjänstgöring, varigenom ifrågavarande dagarvode böjts med 3 kronor, motsvarande

den enligt nådiga kungörelsen den 26 februari 1918 medgivna höjningen av de enligt

resereglemente! utgående dagtraktamentena.»

I det flertal besvärsmål angående krigstidstillägg å dagarvoden,

som avgjorts i högsta instansen, synes den meningen hava gjort sig

gällande, att dagarvode borde anses lalla under den i uppräkningen

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

upptagna avlöningsförmånen arvode och krigstidstillägg därå således

få åtnjutas, för den händelse dagarvodet utginge för tjänstgöring och

icke vore att anse såsom dagtraktamente. På sådan grund har krigstidstillägg

beviljats å dagarvoden, som utgå till sockerkontrollörer m. fl.

För sin del omfatta kommitterade en sådan mening och finna därför

det av arméförvaltningen ifrågasatta tillägget icke vara erforderligt.

Stadgandet i mom. 2 har ändrats i syfte att, såsom i den allmänna

motiveiingen anförts, till befattningshavare, vilkas huvudsakliga avlöning

blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter

av riksdagen prövade grunder, vederbörande myndighet må kunna lämna

krigstidstillägg, utom å beklädnadsersättning, även å annan kontant

ersättning, som myndigheten författningsenligt beviljat befattningshavaren

för särskilt arbete i tjänsten. Ett exempel på sådan ersättning

är den särskilda gottgörelse, som må beviljas de lärare vid provårsläroverk,

som hava sig anförtrodd ledningen av lärarkandidater. Givetvis

kunna fall förekomma, då ifråga av förevarande beskaffenhet avgörandet

om krigstidstillägg skall utgå eller icke ankommer på Kungl. Maj:t,

nämligen då den särskilda ersättningen bestämts av Kungl. Maj:t.

Genom vad kommitterade sålunda föreslagit löses frågan, om och

i vad mån krigstidstillägg må utgå å dagavlöning, som tillkommer lotsverkets

personal under tjänstgöring vid kustsignalväsendet, likasom också

den i en inkommen framställning från riksbibliotekarien upptagna frågan

om krigstidstillägg å ersättning till vakthavande personal för eftermiddagstjänstgöring

vid kungl. biblioteket.

Vidtagande av åtgärder för beredande av krigstidstillägg å lotspenningar

anse sig kommitterade icke kunna mot lotsstyrelsens avstyrkande

förorda. Enligt vad styrelsen upplyst, uppgå dessa i vissa fäll

till så betydande belopp, att krigstidstillägg icke kan anses erforderligt.

I andra fall synes möjligen ett tillägg till lotspenningarna vara av behovet

påkallat, men förhållandena äro så växlande, att en bestämd regel

svårligen kan givas. Enligt kommitterades mening skulle därför den

lämpligaste lösningen av denna fråga vara, att genom ett särskilt anslag

oller eljest tillfälle öppnades att bereda de lotsar, som åtnjuta ringare

inkomst av lotspenningar, den tillökning, som efter prövning i varje

fall kan anses skälig.

§§ 2 och 3 alt. I.

§ 2 alt II.

I flera av de inkomna framställningarna göres hemställan, att det

särskilda krigstidstillägget å 365 kronor måtte få utgå till befattnings
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

havare, som enligt 1918 års bestämmelser varit därifrån uteslutna. Sådan

hemställan göres av marinförvaltningen beträffande reservpersonal, som

inkallats till längre tjänstgöring, samt i fråga om underofficerskorpraler

vid kustartilleriet, vilka år 1918 icke erhållit inkvarteringsbidrag utan

tilldelats bostad in natura. Likaså uttalar läroverksöverstyrelsen önskvärdheten

av att grundplåt måtte få tilldelas vikarierande lärare ävensom

samtliga ordinarie övningslärare.

Kommer krigstidstillägg att innevarande år utgå efter de av kommitterade

föreslagna bestämmelserna, vare sig detta sker med tillämpning

av systemet med den glidande skalan eller det fixa systemet, förlora

dessa frågor relevans. Enligt det förra systemet beräknas krigstidstillägg

efter den fastställda skalan i regel å alla därtill berättigande

avlöningsförmåner under månaden, enligt den senare utgår dagtillägg

för tjänstgöringstiden jämte procentuellt tillägg med den fastställda begränsningen

till 120 procent av de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg

för avlöningsperioden får beräknas.

Enligt systemet med glidande skala skall krigstidstillägget beräknas

å avlöningen för månad. Följden härav är, att om en befattningshavare

uppbär avlöning för endast en del av en månad, krigstidstillägget

skall utgå med den del av krigstidstillägg för hel månad, som

belöper å den tid, för vilken avlöning åtnjutes. Om avlöningen å eu

tjänst är 200 kronor för månad och en person för en halv månads

tjänstgöring således uppbär 100 kronor, skulle han efter nuvarande grundtal

äga att uppbära krigstidstillägg, icke med 150 kronor utan med

hälften av krigstidstillägg å 200 kmnor, d. v. s. med 105 kronor.

Beträffande eventuell tillämpning av det fixa systemet erinra kommitterade

om sitt i den allmänna motiveringen gjorda uttalande, att

dagtillägg bör utgå för den tid, för vilken vederbörliga avlöningsförmåner

få uppbäras. Det är emellertid påtagligt, att frågan om dagtilllägg

i särskilda fall kan komma att föranleda tvekan. För att söka

klarlägga sin uppfattning hänvisa kommitterade till två typiska fall. Det

är förut framhållet, att vissa extra lärare vid navigationsskolor för ett

anslaget arvode hava att fullgöra undervisningsskyldighet under viss tid,

t, ex. tre månader. Efter tjänstgöringens avslutande utbetalas hela

arvodet. En sådan befattningshavare bör erhålla dagtillägg endast för

den tid, tjänstgöringen pågått, d. v. s. tre månader. Under den övriga

delen av året, då han ej heller uppbär arvode, kan han rimligtvis icke

gorå anspråk på dagtillägg. Personal på reservstat vid armén eller

marinen har sig ålagd endast en begränsad tjänstgöringsskyldighet, som

ibland ej utkräves under ett helt års förlopp, men är skyldig att efter

Krigstid st illäggssakku tint g a 1(1

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

inkallelse tjänstgöra under vissa förhållanden och uppbär som andra

tjänstemän avlöning månadsvis. Till dylika befattningshavare bör dagtillägg

utgå för hela året, om de under tiden tillhöra reservstaten.

Likaså bör personal, som avlönas för dag eller timme, få åtnjuta dagtillägg

för varje dag under avlöningsperioden, som anställningen varat.

Systemet är i det hela uppbyggt på den förutsättningen, att dagtillägg

i allmänhet skall utgå för varje dag och att nödig garanti emot att

krigstidstillägget överstiger skäligt belopp vinnes genom föreskriften,

att detsamma ej må utgöra mera än 120 procent av de avlöningsförmåner,

å vilka krigstidstillägg för avlöningsperioden får beräknas. I § 4

alt. II angives ett undantagsfall, där dagtillägg må utgå även för tid,

för vilken avlöningsförmåner i övrigt ej få uppbäras.

Av vad här ovan anförts torde framgå, att dagtillägg enligt kommitterades

mening bör utgå till i disponibilitet varande tjänstemän å

staten för beskickningar och konsulat, varom en av de inkomna framställningarna

h.mdlar. Likaså lärer universitetskanslerns framställning

i fråga om krigstidstillägg till biblioteksamanuenser få anses vara besvarad

genom kommitterades förslag.

§ 4 alt. I.

§ 3 alt. II.

Dessa paragrafer hava sin motsvarighet i S 2 av kungörelsen den

22 mars 1918.

»Föreningen extra lantdomare» har i en ingiven skrift hemställt,

att dyrtidstillägg under år 1919 åt vice häradshövding måtte få utgå

av statsmedel icke blott å det fasta arvodet utan jämväl å det arvode,

som skall utbetalas av den ordinarie häradshövdingens avlöningsmedel.

Lnligt stadgan den 20 juni 1918 med vissa föreskrifter angående

domsagornas förvaltning äger vice häradshövding av statsmedel uppbära

ett arvode av 2,400 kronor om året. Förordnas han att förvalta häradshövdingämbete

antingen i dess helhet eller allenast med visst undantag,

äger han i allmänhet åtnjuta arvode efter resp. 2,800, 3,200 eller 3,600

kronor för år, allt efter som domsagan är att hänföra till första, andra

eller tredje klassen. Avser förordnandet endast att hålla särskilt tingssammanträde

eller är det eljest av viss ringare omfattning, utgör vikariatsarvodet

resp. 1,800, 2,000 eller 2,200 kronor för år. Vikariatsarvode

utbetalas till vikarien av Kungl. Maj:ts befallningshavande av statsmedel,

men drabbar, med undantag av arvode åt vikarie under semester för

häradshövding i domsaga av första eller andra klassen, häradshövdingen

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

på det sätt, att avdrag göres å de avlöningsmedel, vilka från Kungl.

Maj:ts befallningshavande utbetalas till häradshövdiugen, allt efter som

dylika medel bliva tillgängliga.

Vidare innehåller stadgan, att förste notarie skall åtnjuta i ärligt

arvode resp. 1,800, 2,000 eller 2,200 kronor, beroende av dom
sagans

klass. Härav utgå resp. 1,400, 1,200 och 1,000 kronor av statsmedel,

men den återstående delen bestrides av häradshövdingen. Arvodet

utbetalas av Kungl. Majits befallningshavande, därvid för belopp, som

häradshövdingen har att vidkännas, avdrag göres å de avlöningsmedel,

som till honom utbetalas från statsverket. För tid, då vikarie förordnats

för förste notarie, som helt eller delvis förvaltar häradshövdingämbetet

i domsagan, och vikarien således uppbär notariearvodet, äger

förste notarien på grund av häradshövdingförordnandet uppbära vikariatsarvode

till enahanda belopp, som skulle tillkommit honom såsom förste

notarie. Åven detta vikariatsarvode drabbar häradshövdingen genom

avdrag å hans avlöningsmedel.

Enligt § 2 i kungörelsen den 22 mars 1918 skulle krigstidstil lägg

få uppbäras å omförmälda vikariatsarvoden endast i den mån de utgå

av statsmedel, vilket är fallet endast med avseende å arvode under viss

semester för häradshövdingen på sätt nyss är sagt. Att ålägga häradshövdingen

att bestrida krigstid stillägg å det vikariatsarvode, som ban

får vidkännas, kan icke ifrågasättas. Det skulle emellertid vara obilligt,

om vikarierna under nuvarande dyrtid måste åtnöjas med de i stadgan

fastställda beloppen, vilka blivit tilltagna med avseende å normalt prisläge.

Och man kan icke annat än tillerkänna ett starkt berättigande åt

vad ovannämnda förening i sm skrift anför därom, att ett sadant resultat

skulle framstå som än mera obilligt, om hänsyn toges till det förhållandet,

att en vice häradshövding vida mera än flertalet andra tjänstemän syntes

hava känning av rådande prisförhållanden. Hans tjänstebefattning vore

nämligen av den art, att han ofta nog måste för kortare tid flytta från

en plats till en annan, och han bleve under resor och vistelsen på

främmande platser tvingad att för erhållande av bostad och kost anlita

hotell och restauranter med deras under nuvarande förhållanden för en

statens tjänsteman ruinerande priser.

Kommitterade anse sig därför böra föreslå, att krigstidstillägg å

ifrågavarande vikariatsarvoden må utgå av statsmedel. Samma skäl tala

om °också ej med lika styrka för att förste notarierna må få åtnjuta

krigstidstillägg å sina arvoden även till den del, de bestridas med häradshövdingens

avlöningsmedel, och kommitterade hava därför i sitt förslag

upptagit stadgande jämväl därom, att sådant krigstidstillägg skall utgå

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

av statsmedel. Det är uppenbart, att häradshövdingen ej därför bör lida

minskning i det honom tillkommande krigstidstillägget.

§ 4 alt. II.

Från kungörelsen den 3 december 1918 är här upptagen den undantagsbestämmelse,

enligt vilken åt sådan lärare vid statens läroanstalt,

som icke äger åtnjuta avlöning under ferier, under angiven förutsättning

beredes förmånen att få uppbära dagtillägg jämväl för tid, under

vilken avlöning sålunda icke utgår. Av stadgandets formulering torde

utan vidare följa, att därunder icke faller exempelvis lärare med sådan

tjänstgöring som de extra lärare vid navigationsskola, vilka förut omförmälts.

Kommer alternativ I till användning, erfordras icke den föreskrift,

varom här är fråga.

§ 5 (båda alternativen).

Bestämmelserna om krigstidstillägg åt befattningshavare under

ledighet hava i flera av de från myndigheterna inkomna yttrandena

varit föremål för erinringar och ändringsförslag.

Kommitterade tillstyrka bibehållande av den i första stycket av

§ 4 i kungörelsen den 22 mars 1918 uppställda huvudregeln, att befattningshavare,

som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller för sjukdom

eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig tjänstledighet,

skall äga att utan hinder av sådan ledighet uppbära det krigstidstillägg,

som skolat tillkomma honom, därest han varit i utövning av tjänsten.

I detta avseende uttalar järnvägsstyrelsen, att det syntes kunna

ifrågasättas, om ej bestämmelsen, att vid tjänstledighet för offentligt

uppdrag krigstidstillägget skulle utgå oavkortat, borde modifieras. Om

en person vore förpliktad att vid dylik tjänstledighet avstå hela sin

avlöning, syntes det knappast vara riktigt, att krigstidstillägg åt honom

skulle under tiden utgå från den institution, som icke droge gagn av

hans arbete. Fn person kunde t. ex. innehava en väl avlönad plats i

en kristidskommission och samtidigt uppbära fullt krigstidstillägg från

det statens verk, han tillhörde men för vars räkning han icke utförde

arbete.

Domänstyrelsen yttrar sig i samma riktning. Statstjänsteman, som

erhölle anställning hos någon av kristidskommissionerna med högre

avlöning än den han åtnjöte i statens tjänst men med villkor att avstå

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

samtliga de löjieförmåner, som vore förenade med denna tjänst,

syntes icke böra erhålla krigstidstillägg under tjänstledighet för sådant

ändamål.

Det lärer vara sannolikt, att om en befattningshavare, som har

tjänstledighet av angivna orsak, berövades krigstidstillägg, han skulle

erhålla gottgörelse därför av den kommission, i vars tjänst han inträtt,

och att kostnaden således i allt fall i regel komme att drabba statsverket.

Och även om fog givetvis icke saknas för önskemålet, att kostnaden

icke måtte falla på ett verk, som ej drager nytta av hans arbete,

torde det dock icke vara tillräcklig anledning att för de fall, varom

fråga är och som efter hand lära bliva allt fåtaligare, göra undantag

från den uppställda regeln.

Vattenfallsstyrelsen anför, att de i § 4 intagna bestämmelserna

syntes alltför mycket avvika från gällande grunder för avlönings utgående

och torde höra ersättas med eu föreskrift, att varje av tjänstledighet

föranlett avdrag å den normala avlöningen jämväl skulle medföra

ett proportionellt avdrag å krigstidstillägget. Denna uppfattning, emot

vars principiella riktighet icke mycket synes vara att erinra, står emellertid

beträffande tjänstledighet av ovan omförmälda anledningar i

bestämd strid emot de grunder, som av statsmakterna fastställts för

krigstid stilläggs utgående.

Rörande krigstidstillägg under tjänstledighet äro föreskrifterna i

§ 4 av kungörelsen den 22 mars 1918 så till vida ofullständiga, att

ingen direkt bestämmelse gives för annan tjänstledighet än sådan, som

beviljats på grund av offentligt uppdrag eller sjukdom eller som beror

av ferier, semester eller därmed jämförliga omständigheter. Visserligen

måste av stadgandet anses framgå, att under annan tjänstledighet krigstidstillägg

skolat utanordnas å de avlöningsförmåner, som den tjänstledige

fått behålla, men den antydda ofullständigheten har dock, såsom

särskilt arméförvaltningen och läroverksöverstyrelsen framhållit, vållat

ovisshet om huru det skulle förfaras med det procentuella tillägget i

andra fall än de i § 4 omförmälda.

Kommitterade anse emellertid, att frågan bör lösas på ett annat

sätt. Enligt deras mening bör krigstidstillägget vid sådan tjänstledighet,

som här avses, minskas i samma proportion som förhållandet mellan

den under ledigheten uppburna avlöningen och den avlöning, som skolat

utgå, därest befattningshavaren icke åtnjutit dylik ledighet. Det synes

nämligen vara riktigt, att krigstidstillägget undergår samma relativa

nedsättning som själva avlöningen. Denna regel har också införts i Stockholms

städs nu gällande bestämmelser om dyrtidshjälp.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

I detta sammanhang synes kunna upptagas den i ett av de avgivna

utlåtandena uppställda frågan, huruvida vid förordnande att uppehålla

annans tjänst den vikarierande äger rätt till krigstidstillägg å de tjänstgöringspenningar,

han uppbär under förordnandet. Enligt kommitterades

förslag är denna rätt uppenbar. De föreslagna grunderna leda

till att exempelvis, om en befattningshavare erhåller ledighet för offentligt

uppdrag med skyldighet att avstå alla med befattningen förenade avlöningsförmåner

och den som förordnas att uppehålla tjänsten får uppbära

samtliga avlöningsförmånerna, båda bliva berättigade att uppbära

fullt krigstidstillägg å dessa förmåner.

Uttalanden hava framkommit till förmån för att befattningshavare,

som är tjänstledig för fullgörande av värnplikt eller utkallad för rikets

försvar, må i likhet med den, som har tjänstledighet för fullgörande

av offentligt uppdrag, få uppbära krigstidstillägg oavkortat. Ett förslag''

i denna riktning förklarade sig lagtima riksdagen 1918 icke kunna bifalla,

och såsom skäl därför anfördes, att befattningshavaren under ifrågavarande

ledighet åtnjöte ej blott större delen av sina avlöningsförmåner

med därå belöpande krigstidstillägg utan även fri kost och bostad m. m.

samt i vissa fall fri beklädnad, särskild avlöning och understöd för

familjen. Emot vad sålunda förekommit kunna kommitterade icke förorda,

att ändrade bestämmelser i förevarande avseende varda genomförda.

§ 7 (båda alternativen).

I den allmänna motiveringen hava kommitterade givit uttryck åt

sin uppfattning, att den i denna paragraf uttalade, allt hitintills hävdade

regeln, att avgörandet om och till vilket belopp inom de i allmänhet

angivna gränserna krigstidstillägg må utgå till de befattningshavare,

vilkas avlöning bestämts av vederbörande ämbetsmyndighet, ankommer

på denna myndighet, fortfarande måste upprätthållas. Kommitterade

hava därför vidtagit allenast den omformulering av paragrafen, som

påkallas av den i §§ 1—5 föreslagna ändrade metoden för krigstidstilläggs

beräknande, och således även ersatt de i nuvarande § 7 förekommande

detaljerade föreskrifterna om krigstidstilläggets maximum

under olika förutsättningar med en förklaring, att de i föregående

paragrafer meddelade stadgandena skola äga motsvarande tillämpning.

Allenast med avseende å s. k. gratifikationer eller flitpenningar lärer

en särskild föreskrift vara erforderlig. Vid tillämpning av systemet

med glidande skala synes i sådant avseende en begränsning till

hälften göra till fyllest. Kommer det fixa systemet till användning,.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Bör i förevarande fall givetvis dagtillägg icke få utbetalas utan maximum

-bestämmas till det procentuella tillägget av 66 2/3 procent.

Bland de fall, i vilka det ankommer på ämbetsmyndighet att bestämma

om krigstidstillägg, torde frågan om fastställande med hänsyn

till dyrtidsförhållandena av avlöning, som utgår för ackordsarbete, tillhöra

de mest svårlösta.

Sedan arbetare vid flottans varv i en till Kungl. Maj: t ingiven framställning

begärt att erhålla krigstidstillägg jämväl å avlöning, som utgår

för ackordsarbete, yttrade chefen för finansdepartementet vid framläggandet

av proposition om krigstidstillägg till 1918 års lagtima riksdag,

att då betydande praktiska svårigheter förefunnes att i den föreslagna

formen tillmötesgå framställningen, bemälda arbetares intressen

borde tillgodoses därigenom att vid ackord suppgörelsen hänsyn toges

till att arbetarna icke erhölle krigstidstillägg å inkomst av ackordsarbete,

varför ackordet borde tillmätas på sådant sätt, att motsvarighet

till andra befattningshavares krigstidstillägg bereddes dem.

Med anledning av motioner, som inom riksdagen väckts i syfte

att trygga befattningshavares rätt till krigstidstillägg enligt denna paragraf,

anförde det särskilda utskott, som handlade ärendet, att enär det

vid avlönings utbetalande enligt ackord ibland torde möta avsevärda

svårigheter att finna en lämplig norm för beräknande av krigstidstillägg,

vederbörande i dylika fall borde tillse, att ackordsuppgörelserna tillförsäkrade

befattningshavarna en avlöning, motsvarande vad som inberäknat

krigstidstillägg tillgodokomme med dem jämförliga, efter andra grunder

avlönade befattningshavare.

Enligt vad för kommitterade uppgivits, lärer utskottets sistnämnda

uttalande på något håll hava uppfattats så, att utskottet därmed åsyftat

fastställande av ett maximum för ackordsbetalning på det sätt, att

sådan betalning icke skulle få överskrida vad en timavlönad arbetare

med inberäknande av krigstidstillägg fått uppbära. Så vitt kommitterade

kunna finna, föreligger här en missuppfattning, i det att utskottet måste

antagas hava avsett allenast att framhålla, att en ackordsavlönad arbetare

borde erhålla åtminstone så mycket som en efter andra grunder, d. v. s.

för timme avlönad arbetare. Skulle maximum i detta fall sättas vid

timavlöning jämte krigstidstillägg därå, bortfölle den eggelse till ökad

arbetsprestation, som ackordssystemet avser att framkalla. Såsom förut

framhållits, äro förhållandena på detta område så växlande, att en bestämd

regel icke kan fastställas. Men med en viss allmängiltighet

synes böra gälla, att ackordsavlönade arbetare må erhålla sådan förhöjning

i avlöningen, att densamma, vare sig genom förhöjt ackords
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

pris eller krigstidstillägg, kommer i samma proportion till avlöningen,

inberäknat krigstidstillägg, för andra motsvarande arbetare, som rådde

mellan de båda grupperna före dyrtidens inträde.

§§ 8 och 9 alt. IT.

Om det fixa systemet för beräknande av krigstidstillägg även under

år 1919 bibehålies, kan, såsom förut anförts, det särskilda familj eförsörjningsbidrag,

som utgått under namn av krigstidshjälp, svårligen undvaras.

Förut är också framhållet, att kommitterade anse rätlen till krigstidshjälp

fortfarande böra vara bunden vid försörjningsplikten vid årets

ingång. I en del detaljföreskrifter föreslå emellertid kommitterade vissa

ändringar.

Vidkommande beskaffenheten av den anställning, som må medföra

rätt till krigstidshjälp, synes sådan rätt böra tillkomma samtliga befattningshavare

i statens tjänst, som den 1 januari 1919 innehade ordinarie

anställning. Kommitterade hålla före, att den ytterligare bestämning,

som förut gällt och hänfört sig till viss omfattning av arbetet, beträffande

dessa befattningshavare har mindre betydelse och därför kan i

enkelhetens intresse, såsom särskilt statskontoret föreslagit, uppgivas.

I fråga om icke-ordinarie befattningshavare lärer däremot fordran på

en viss minimiarbetstid för dag, hänförande sig till förhållandet vid

årets början behöva uppehållas. Därmed torde också nödig garanti

vara vunnen. Kommitterade förorda således upphörande av de hittills

ytterligare uppställda förutsättningarna, att anställningen skulle

vara stadigvarande och hava innehafts en viss tid omedelbart före årets

ingång. Begreppet stadigvarande anställning har vid tillämpningen visat

sig icke hava den differentierande innebörd, som därmed åsyftats, och

fordran på en viss föregående anställning har i särskilda fall vållat ett

uteslutande från krigstidshjälp, som verkat obilligt. Med 1918 års metod

att utbetala krigstidshjälpen i en summa hade sistnämnda fordran därjämte

en större vikt än om, såsom i detta förslag förutsättes, även krigstidshjälpen

utbetalas periodvis och således upphör, då anställningen frånträdes.

Krigstidshjälp för husföreståndarinna var enligt kungörelsen den

22 mars 1918 medgiven endast åt befattningshavare, som var änkling

och underhöll barn under 15 års ålder. Generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen

hava erinrat, att även frånskild under motsvarande förhållanden

vore i behov av krigstidshjälp för husföreståndarinna. Samma

styrelser hava tillika påpekat, att i deras verk vore anställda änkor, som

försörjde barn under 15 års ålder och av sådan anledning hade hus
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

föreståndarinna hos sig anställd, samt att samma billighetskäl talade för

att krigstidshjälp i sådant fall utginge. Kommitterade, som biträda vad

sålunda hemställts, hava i sitt förslag upptagit de ändringar, som därav

påkallas.

Järnvägsstyrelsen har vidare anfört, att fall kunde förekomma,

då såväl fadern som modern vore befattningshavare och gjorde anspråk

på krigstidshjälp för samma barn. Vore föräldrarna gifta, hindrade

antagligen bestämmelserna i § 10 mom. 2 dubbel utbetalning, men vore

de icke gifta, syntes hinder därför ur formell synpunkt icke kunna anses

föreligga. Då krigstidshjälp väl icke borde utgå två gånger för samma

barn, vore likväl ett formligt förbud på sin plats.

Kommitterade hava i anledning härav infört det stadgandet, att

krigstidshjälp för barn, vars föräldrar båda den 1 januari 1919 innehade

anställning, som berättigar till sådan hjälp, utgår endast till fadern eller,

om föräldrarna icke sammanleva, till den av dem, som har vårdnaden

om barnet. Givetvis kan kontrollen mot sådant missbruk, som detta

stadgande avser att förebygga, ibland mota'' vissa svårigheter.

Det förekommer i många fall, att barn under 15 år själva äro

befattningshavare i statens tjänst och i sådan egenskap uppbära krigstidstillägg.

För sådant barn bör enligt kommitterades mening krigstidshjälp

icke utgå. Likaså bör rätten till krigstidshjälp vara utesluten

för barn, som själv åtnjuter krigstidstillägg såsom pensionär. I förslaget

är bestämmelse i sådant syfte införd. Att upptaga föreskrift om att

krigstidshjälp icke må utgå för barn, som äger viss inkomst, t. ex. av

kapital, hava kommitterade icke ansett vara av behovet påkallat, med

hänsyn till såväl den sannolika fåtaligheten av de tall, där detta är förhållandet,

som ock det besvär, som skulle förorsakas vederbörande befattningshavare

och de utbetalande myndigheterna genom utredning,

huruvida sådan inkomst förefinnes.

Under ledighet för militär tjänstgöring bör befattningshavare,

såsom förut angivits, vidkännas viss minskning i eller mistning av

krigstidstillägget. Däremot förorda kommitterade, i överensstämmelse

med vad som gällt år 1918, att krigstidshjäipen i sådant fall må utgå

oavkortad.

Slutligen hemställa kommitterade, att rätten till krigstidshjälp

och krigstidshjälpens belopp sättas i förhållande till den år 1918 verkställda

taxeringen. Detta sammanhänger med förslaget, att krigstidshjäipen

skall utbetalas periodvis. Skulle resultatet av 1919 ars taxering

avvaktas, kunde krigstidshjälp icke till någon del bliva utbetalad förrän

Krigstidstilläggssakkunniga- 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

vid mitten av året. Om också den av kommitterade föreslagna anordningen

må antagas leda till att krigstidshjälpen kommer att utgå i

flera fall och delvis efter högre skala, än om 1919 års taxeringar skulle

läggas till grund, i det att sistnämnda taxeringar i allmänhet torde på

grund av år 1918 åtnjutna avlöningstillägg bliva högre än 1918 års,

lärer detta icke böra förhindra denna anordning, som ur andra synpunkter

synes vara att bestämt förorda.

Till denna paragraf har för sammanhangets skull överförts den

bestämmelse, som förut var intagen i § 10 l:o), därom att krigstidshjälp

ej tillkommer befattningshavare, vilkens taxering överskrider det

i detta avseende antagna beloppet.

Övriga i § 10 av kungörelsen den 22 mars 1918 stadgade undantag

från rätten till krigstidshjälp anse kommitterade kunna bortfalla.

Detta följer beträffande de i tredje och fjärde punkterna av nämnda paragraf

upptagna undantagen utan vidare av kommitterades förslag, att

krigstidshjälp skall utgå periodsvis.

Det stadgande, som innehålles i paragrafens andra punkt, utesluter

från krigstidshjälp »kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var

gift, såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes

man under år 1917 haft högst 600 kronors inkomst».

I den mån detta stadgande avsett att ordna frågan beträffande

kvinnliga befattningshavare, vilkas män själva hade befattning i statens

tjänst, vinnes detta syfte genom den föreskrift i ämnet, som kommitterade

föreslagit till införande i § 8.

Vidkommande andra fall gäller vad särskilda utskottet vid 1918

års lagtima riksdag anförde, då utskottet yttrade, att ifrågavarande bestämmelse

vållat rätt störa svårigheter vid tillämpningen. Det hade

nämligen i en del fall visat sig omöjligt att bedöma storleken av mannens

inkomst, vilken ju icke framginge av skattetaxeringen.

Enligt vad kommitterade inhämtat, har det inträffat, att kvinnlig

gift befattningshavare, vilkens man uppehållit sig utomlands eller på

okänd ort, icke kunnat erhålla krigstidshjälp på den grund att hon icke

varit i stånd att förebringa någon utredning alls om mannens inkomst.

I varje fäll hava mannens inkomstförhållanden i dylik händelse icke haft

någon betydelse för hustruns försörjningsmöjlighet. Visserligen kan, om

stadgandet bortfaller, krigstidshjälp komma att utgå även i vissa fall,

då sådan strängt taget icke vore erforderlig, eller med för högt belopp,

men övervägande skäl synas dock kommitterade tala för att ifrågavarande

bestämmelse helt utgår.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

§ 8 alt. I.

§ 10 alt. II.

Om systemet med glidande skala genomföres, måste det beträffande

befattningshavare, som uppbär lön eller arvode för två eller flera befattningar,

tillses, att krigstidstillägget beräknas å den sammanlagda avlöningen

såsom en helhet. För sådant ändamål kan man, om befattningarna

lyda under olika myndigheter, tänka sig en kommunikation emellan

myndigheterna i syfte att exempelvis vardera myndigheten av krigstidstillägget

utbetalar den andel, som efter förhållandet mellan de olika

avlöningarna belöper på avlöningen å denna myndighets stat. Enklare

och lämpligare synes dock vara, att den ena myndigheten utbetalar

hela krigstidstillägget, och denna myndighet bör då vara den, under

vilken den befattning lyder, som medför högsta avlöningen eller, därest

avlöningarna äro lika, den befattning, till vilken befattningshavaren först

blivit befordrad. Härigenom uppkommer väl en viss förskjutning av

kostnaden för krigstidstillägg de olika myndigheterna emellan, men med

avseende å de jämförelsevis få fall, varom fråga är, torde detta förhållande

icke böra få eu förhindrande verkan. Eventuellt kunna åtgärder

anvisas för beredande åt den utbetalande myndigheten av gottgörelse

från den andra för den andel av krigstidstillägget, som belöper på avlöningen

därifrån.

Vid användning av det fixa systemet synes meddelandet av erforderliga

föreskrifter till förekommande i hithörande fall av att krigstidstillägg

utbetalas med för stort belopp kunna ske i sammanhang med de

tillämpningsstadganden, som Kungl. Maj:t utfärdar.

I inkomna framställningar, särskilt en från vissa befattningshavare

vid karolinska institutet, har hemställts, att vid förening av två. eller

flera befattningar krigstidstillägg måtte få beräknas särskilt å avlöningen

för de olika befattningarna var för sig och alltså oberoende av det fastställda

maximum. Om en befattningshavare med t. ex. avlöning för sm

huvudsakliga befattning å 8,700 kronor, vid vilket belopp maximum av

krigstidstillägg är uppnått, innehar eu bisyssla, avlönad med 2,000

kronor, skulle han således få beräkna ytterligare krigstidstillägg å sistnämnda

belopp. Kommittei’ade hava redan uttalat sin uppfattning, att

krigstidstillägget bör beräknas efter den sammanlagda avlöningen, och

kunna icke finna det med rättvisa överensstämmande, att såsom i det

anförda exemplet en befattningshavare, vilken för två befattningar uppbär

tillhopa 10,700 kronor, erhölle större krigstidstillägg än den befatt
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

ningshavare, som för allenast en befattning åtnjuter avlöning till samma

eller högre belopp.

•Genom kommitterades förslag i förevarande paragrafer äro besvarade

de framställningar, som gjorts av styrelsen för föreningen Sveriges krigsdomare

och auditörer samt av fångvårdsstyrelsen om rätt till krigstidstillägg

å avlöning för två eller flera befattningar.

Av inkomna handlingar och avgjorda besvärsmål hava kommitterade

funnit, att en del myndigheter ansett förening av två befattningar

vara för handen i fall, då enligt kommitterades mening endast en befattning

förelegat. Så är t. ex. fallet med ambulerande lärarinnor vid

lotsbarnsskolor, vilka, om de än tjänstgöra å två lotsplatser under olika

delar av året, dock måste anses innehava endast en befattning. Liknande

är förhållandet med lotskapten i fråga om hans med tjänsten förenade

befattning med kustsignalväsendet, med det förordnande, som meddelas

lots att vara lotsförman o. s. v. Då emellertid krigstidstillägg föreslås

att utgå å avlöning för två eller flera befattningar, har denna fråga

upphört att hava någon betydelse i förevarande hänseende.

§ 9 alt, I.

§ 11 alt. II.

Ur denna paragraf, som motsvarar § 14 i kungörelsen den 22

mars 1918, har uteslutits tredje punkten, enligt vilken pensionärer undantagits

från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp i egenskap

av befattningshavare. Kommitterades förslag är byggt på den

uppfattningen, att befattningshavare, som tillika är pensionär, bör erhålla

krigstidstillägg å sin avlöning oavkortat, samt att den minskning, som

må böra äga rum, skall göras å det honom såsom pensionär tillkommande

krigstidstillägget. Härom meddelas föreskrifter i förslagen angående

krigstidstillägg åt pensionärer.

I den allmänna motiveringen är anfört, att den, som åtnjuter avlöning

på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, enligt kommitterades

mening bör i fråga om rätt till krigstidstillägg likställas med

pensionär. 1 förevarande paragraf har därför allenast utsagts, att dylik

avlöning icke medför rätt till krigstidsbidrag enligt denna kungörelse.

§§ 10—14 alt. I.

§§ 12—15 alt. II.

Dessa paragrafer motsvara i huvudsak §§ 16—19 i kungörelsen

den 22 mars 1918.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Nämnda kungörelse inneböll i § 15 en föreskrift om att lärare vid

statens blindundervisningsanstalter, vilka under år 1918 åtnjöte tillfällig

löneförbättring enligt kungörelsen den 11 december 1917, skulle vid

uppbärande av krigstidstillägg och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda

tillfälliga löneförbättring och därå belöpande krigstidstillägg svarande

avdrag. Liknande löneförbättring utgår visserligen för år 1919

enligt kungörelsen den 22 november 1918 (Svensk föriattningssamlmg

ivr 900). Kommitterade anse emellertid i likhet med folkskolöverstyrelsen,

som härom gjort framställning, att dylik löneförbättring billigt™ icke

bör avräknas å krigstidsbidraget, lika litet som detta ifrågasatts med avseende

å den tillfälliga löneförbättring, som redan är beviljad eller ar

avsedd att innevarande år beviljas stora grupper av andra befattningshavare,

och hava därför icke i sitt förslag upptagit ifrågavarande stadgande.

Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning har hemställt,

att även direktionens medlemmar måtte komma i åtnjutande av krigstidstillägg.

Då dessa icke lära i denna sin egenskap kunna likställas

med befattningshavare i statens tjänst, samt det skulle leda till vidsträckta

konsekvenser att i fråga om krigstidstillägg gå utöver donna

ram, hålla kommitterade före, att den arvodesförbättring på grund av

dyrtiden, som må befinnas vara nödig, bör beredas direktionens medlemmar

och med dem jämnställda i annan torm. _ o

Kommitterade hava ansett lämpligt att i bil. G giva ett exempel pa

huru de å sid. 32 omförmälda, i § 13 alt. 1 föreskrivna tabellerna till hjälp

vid krigstidstilläggs uträkning enligt den glidande skalan skulle te sig.

Slutligen är att framhålla, att såväl krigstidstillägg som extra

krigstidstillägg enligt i huvudsak de procentuella grunder, som gällt år

1918 såsom förskott i avräkning å det krigstidstillägg, som kan varda

befattningshavare i statens tjänst för år 1919 beviljat, utbetalas under ar

1919 intill dess kungörelse om sådant krigstidstillägg utfärdats och trätt

i kraft. Det kunde ifrågasättas att i 1919 års kungörelse införa eu erinran

om den avräkning, som således skall äga rum, men kommitterade

hava, då tydlig föreskrift därom redan meddelats, ansett en sådan erinran

icke vara av behovet påkallad.

Förslaget till kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt /. rf.

befattningshavare i statens tjänst m. .rf. pensionärer.

§ 1 (båda alternativen).

Med anledning av en vid 1918 års lagtima riksdag väckt motion

om att personer, som av riksdagen beviljats pension från allmänna in
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

dragningsstaten, måtte erhålla krigstidstillägg enligt bestämmelserna om

krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst, gjorde det

särskilda . utskottet ett uttalande av innebörd att sådana personer, utan

att särskilt stadgande därom erfordrades, borde erhålla krigstidstillägg

i likhet med f. d. befattningshavare i statens tjänst. I ett i högsta instansen

avgjort besvärsmål förklarades också förutvarande direktören för

åkerbrukskolonin å Hall, vilken ägde uppbära pension från allmänna

indragningsstaten, berättigad att å denna pension åtnjuta krigstidstillägg

enligt kungörelsen, den 22 mars 1918 angående krigstidstillägg åt f. d.

befattningshavare i statens tjänst. Med tillämpning härav hava sedermera

flera personer, vilka icke haft befattning i statens tjänst, såsom

detta begrepp eljest fattats, av statskontoret fått uppbära krigstidstillägg

såsom f. d. befattningshavare i statens tjänst på den grund, att de åtnjuta

pension från allmänna indragningsstaten. Kommitterade, som icke

hava något att erinra häremot, hava med avseende på den antagna

tillämpningen i denna fråga, i likhet med särskilda utskottet, vid sådant

förhållande ansett särskild föreskrift i ämnet icke vara erforderlig. Detsamma

svnes emellertid också utan vidare böra gälla änkor och barn,

som erhålla »beneficier och. benådningar» från allmänna indragningsstaten,

så att de komma i åtnjutande av krigstidstillägg i likhet

med pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i

statens tjänst.

I ett annat läge befinner sig frågan om vissa f. d. lasarettsläkare

och f. d. . extra provinsialläkare, vilka på grund av för hög ålder ej

kunnat vinna inträde i de för sådana tjänstemän bildade pensionskassorna

och av sådan anledning genom statens försorg erhållit pension i särskild

ordning. Denna utgår icke från allmänna indragningsstaten utan från

ett särskilt anslag och ersättes statsverket till hälften av vederbörande

stad eller landsting. Ifrågavarande personer hava uppenbarligen icke

innehaft befattning i statens tjänst. Att ändock medgiva dem krigstidstillägg

av statsmedel skulle leda till att sådant borde utgå även till andra

gruppen av pensionärer, till vilkas pensioner staten endast lämnar bidrag.

Men sådant har hittills ansetts endast undantagsvis böra ske. Givetvis

invecklas, även frågan av den omständigheten, att krigstidstillägg från

statens sida borde motsvaras av liknande tillägg å den del av pensionen

som utgår från annat håll.

Den i en inkommen skrift gjorda framställningen, att f. d. befattningshavare,

som åtnjuta pension från civilstatens pensionsinrättnings

tjänstemannafond, även måtte erhålla krigstidstillägg å sådan pension,

anse sig kommitterade icke kunna understödja, Dylika pensioner, som

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

utgå till personer, vilka i förtid lämnat sin statstjänst, kunna sägas

närmast utgöra livräntor, och till deras åstadkommande har staten åtminstone

icke i nämnvärd mån bidragit. Skulle krigstidstillägg beviljas

å dessa pensioner, borde så ske även med avseende å liknande pensioner,

som tillkomma f. d. befattningshavare å en del andra förvaltningsområden.

Över generalpoststyrelsens hemställan om dyrtidstillägg åt vissa

förutvarande poststationsföreståndare och lantbrevbärare med 35 procent

å dem tillerkäuda understöd avgiva kommitterade särskilt yttrande.

§ 2 alt. I.

Under det att enligt motsvarande bestämmelse angående krigstidstillägg

åt befattningshavare (§ 2) nytt grundtal skulle gäda från och

med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut därom kungjorts,

föreslås bär, att det nya grundtalet skall äga tillämpning från och med

det kvartal, under vilket kungörandet skett. Om således nytt grundtal

bestämmes t. ex. under maj månad och gäller andra kvartalet ut, inträffar

det, att befattningshavare få krigstidstillägg under samma kvartal

enligt det äldre grundtalet för en månad och enligt det nya lör två

månader, medan f. d. befattningshavares krigstidstillägg för hela kvartalet

beräknas efter det nya grundtalet. Av praktiska skäl synes en

sådan anordning böra upprätthållas, och det torde så mjmket hellre

kunna ske, som de prisberäkningar, vilka skola ligga till grund för

grundtalets bestämmande, avse förhållandena vid kvartalsskifte.

§ 2 alt. II.

För den, som under årets lopp tillträder pension, är det naturligtvis

avsett, att dagtillägget till pensionen skall börja utgå från och med

samma dag som pensionen, d. v. s. i regeln från och med månaden

näst efter det avskedet från tjänsten ägt rum.

§ 4 alt. I.

§ 3 alt. II.

Om på grund av föreskriften om det högsta belopp, vartill krigstidstillägg

å avlöning och pension sammanlagt må uppgå, reduktion

skall äga rum av krigstidstillägg, som eljest bort beräknas, bör detta

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

ske å krigstidstillägget till pensionen, så att detta efter förhållandena

minskas eller bortfaller. De föreskrifter, som till tryggande härav erfordras,

torde lämpligast meddelas i de av Kungl. Maj:t utfärdade tilllämpningsbestämmelserna.

Detsamma är förhållandet med avseende å det fall, att någon uppbär

pension från mera än ett håll. Vid tillämpning av den glidande

skalan synes då lämpligen krigstidstillägget böra utbetalas av den myndighet

eller den pensionskassa, från vilken det större pensions- eller

understödsbeloppet utgår. Enligt det fixa systemet behöver tillses, att

det procentuella tillägget sammanlagt icke överstiger mera än 4 kronor

för dag, och bestämmelse meddelas om å vilkendera pensionen minskning

eller indragning av krigstidstillägget i förekommande fall skall ske.

§ 5 alt I.

§ 4 alt. II.

Med avseende å dessa paragrafers innehåll hänvisas till den allmänna

motiveringen å sid. 44—48.

§ 9 alt. I.

§ 7 alt. II.

Såsom förut anförts, anse kommitterade, att krigstidstillägget åt f. d.

befattningshavare icke vidare bör utbetalas i en summa utan periodvis

i sammanhang med pensionen eller understödet. Detta bör gälla icke

blott f. d. befattningshavare i statens tjänst utan även de enligt § 5

resp. § 4 med dem likställda personalgrupperna. Beträffande pensionstagare

skulle således utbetalningen i regel ske kvartalsvis och i fråga

om dem, som åtnjuta avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet,

månadsvis, därest dessa, såsom vanligen är fallet, uppbära

avlöningen för månad. Skadeståndstagare. enligt 1886 års lag lyfta sina

ersättningsbelopp i regel kvartalsvis, men i vissa fall för andra terminer,

såsom halvår eller månad. Sådan anordning av utbetalningen skulle

lända till efterrättelse jämväl med avseende å krigstidstillägget. Sker

beräkningen efter systemet med glidande skala, föranledes härav i de

fall, då utbetalningen ej göres kvartalsvis, en särskild uträkning av det

på kvartal belöpande krigstidstillägget, eftersom skalan är lagd på

kvartalsbelopp. Vid månadsutbetalning utfaller då en tredjedel av krigstidstillägget

för ett kvartal o. s. v.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Förslaget till kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt

pensionsberätligade änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst m. fl.

§ 1 (båda alternativen).

Att enligt kommitterades mening änkor och barn, som erhålla

understöd från allmänna indragningsstaten, skola förevarande avseende

likställas med pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst, är ovan anfört å sid. 86. ^ ....

Enligt § 6 i kungörelsen den 22 mars 1918 skall sådan likställighet

åtnjutas även av pensionsberättigade änkor och barn efter innehavare

av docentstipendier vid statens högskolor. Då kommitterade,

såsom å sid. 69 angivits, hysa den uppfattningen, att docenter vid statens

högskolor utan vidare äro att anse såsom befattningshavare i statens

tjänst, har motsvarande föreskrift icke i förslaget upptagits.

§ 2 (båda alternativen).

§ 4 alt. I.

§ 3 alt. II.

Vad som ovan å sid. 87 yttrats angående hithörande paragrafer

i förslaget om krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst

äger motsvarande tillämpning även å förevarande förslag. Tillika hänvfsas

till den allmänna motiveringen å sid. 51. Härtill må beträffande

innehållet i andra stycket av § 4 alt. I läggas, att den där stadgade

reduktionen bör, för det fall att fråga är om eu familjepension (änka

med minderåriga barn, syskon utan pensionsberättigad moder), inträda

med avseende å hela pensionen, därest någon av de i densamma delaktiga

åtnjuter avlöning såsom befattningshavare eller pension såsom

f. d. befattningshavare.

Teoretiskt skulle här vara erforderlig eu föreskrift jämväl om

maximum av krigstidstillägg lör det fall, att samma person åtnjöte avlöning

såsom befattningshavare och pension såsom änka efter befattningshavare,

så att krigstidstillägget ej komme att sammanlagt överstiga

5,040 kronor efter nuvarande grundtal enligt alt. I respektive 5,000

kronor 50 öre enligt alt. II, för år räknat, något som uppenbarligen

är förslagets innebörd. Som det emellertid icke lärer förekomma något

Krigstidstilläygssakkunniya 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

fall, då en pensionsberättigad änka innehar befattning med så hög avlöning,

att en dylik föreskrift komme till tillämpning, har införandet

därav ansetts icke böra äga rum.

§ 5 alt. I.

§ 4 alt. II.

Beträffande de i 2:o) och 3:o) omförmälda grupperna hänvisas till

sid. 60—62, och i fråga om de i 4:o)—6:o) upptagna grupperna åberopas

framställningen å sid. 46—48.

§ 10 alt. 1.

§ 8 alt. 2.

Med avseende å dessa paragrafer hänvisas till kommitterades

yttrande angående § 9 alt. I och § 7 alt. II i förslagen angående krigstidstillägg

åt f. d. befattningshavare statens tjänst.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Alt. 1.

Förslag

till

kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt befattningshavare

i statens tjänst.

§ I
Mom.

1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit

av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår etter av

riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i denna författning angivna

begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg å följande i samma

avlöning ingående slag av kontanta förmåner, nämligen:

lön och lönetillägg;

tj änstgöringspenningar;

ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;

arvode;

ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;

ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;

inkvarterings- och servisbidrag;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt

portionsersättmng för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre

per dag;

krigslön;

docentstipendium vid statens högskolor;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlöningstillägg;

tillfällig löneförbättring;

tillfälligt lönetillägg;

häradsskrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag; samt

uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad efter den föi åi

1918 utgående provisionen, dock högst å sa stort belopp, som svaiar

mot de tjänstgöringsponningar vederbörande tjänsteman skolat uppbära,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Alt. I.

om lian i enlighet med härför i gällande avlöningsreglemente givna

bestämmelser hänförts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen

i avlöningsskalan för icke provisionsavlönade tjänstemän, samt lägst å

stadgat minimibelopp av nppbördsprovision.

Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles, i

och för tjänsten efter vederbörande myndighets bestämmande beklädnadsersättning

eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan ersättning

krigstidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt

till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad

förhöjning, prövar sådant av omständigheterna påkallat,

'' § 2-

I förhållande till den på grund av krigstillståndet inträdda ökningen

i levnadskostuader, såsom denna ökning framgår av den dyrtidsindex,

som av socialstyrelsen uträknas, bestämmes krigstidstillägget på det sätt*

att den sålunda för levnadskostnadsökningen uträknade siffran, minskad

med en tiondedel därav och i förekommande fall därefter avjämnad till

närmast lägre hela tal, lägges till grund för krigstidstilläggets beräknande.

Det sålunda uppkomna talet kallas här nedan grundtalet.

Tills vidare och intill dess annat grundtal enligt stadgandet i denna

paragraf må varda gällande utgör grundtalet 150.

Allt efter som under året inträffade förändringar i levnadskostnadernas

allmänna läge därtill giva anledning, fastställer Kungl. Maj:t med ledning

av den dyrtidsindex, som av socialstyrelsen senast uträknats, nytt grundtal

att äga tillämpning från och med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts

beslut kungjorts, till den manad, under vilken Kungl. Maj:t må komma

att på grund, av ånyo inträdd förändring fastställa annat grundtal, eller,

där sådant ej sker, till årets slut.

§ 3.

Krigstidstillägget utgår å avlöningsförmåner, som icke överstiga

100 kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

Överstiga avlöningsförmånerna 100 kronor för månad, utgår krigstidstillägg

för den del därav, som utgör 100 kronor för månad, på sätt

nyss sagts samt för den del, som överstiger 100 kronor men icke 550

kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar

av grundtalet. Å del, som överstiger 550 kronor för månad, utgår icke

krigstidstillägg.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Krigs tid stillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av

statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra

medel, beräknas krigstidstillägg endast å den del därav, som utgår av

statsmedel; dock att dels krigstidstillägg åt befattningshavare vid universiteten,

de allmänna läroverken och navigationsskolorna beräknas å

hela det belopp, vartill i § 1 angivna slags avlöningsförmåner författningsenligt

uppgå, utan avseende därå att till bestridande av nämnda

läroanstalters utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel, dels

ock till förste notarie i domsaga, vikarie för förste notarie och den,

som förordnats att förvalta häradshövdingämbete, krigstidstillägg bestrides

av statsmedel även å den del av utgående arvode, som gottgöres

statsverket genom avdrag å häradshövdingens avlöningsmedel.

Om häradshövdings avlöningsförmåner av de i § 1 mom. 1 angivna

slagen icke uppgå till det belopp, varå krigstidstillägg högst må

beräknas, likställes med avseende å krigstidstillägg så stor del av hans

övriga inkomster i tjänsten, som motsvarar skillnaden, med berörda slags

avlöningsförmåner, och äger han att jämväl därå uppbära krigstidstillägg

av statsmedel.

Krigstidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-

och servisbidrag, som gäldas av andra medel än statsmedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet

åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.

§ 5.

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller

för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig

tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det krigstidstillägg,

som eljest skolat tillkomma honom. För den, som har tjänstledighet

av annan anledning, minskas krigstidstillägget i samma proportion

som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna avlöningen

och den avlöning, som skolat utgå, därest befattningshavaren icke åtnjutit

dylik ledighet.

§ 0.

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran

bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande

i tillämpliga delar av de i §§ 1 — 5 meddelade bestämmelserna.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Alt. I.

96

§ 7.

Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken

avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av

Kungl. Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,

skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna krigstidstillägg,

därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt till

efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad

avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat, därvid

de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning

med iakttagande'' tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare,

som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer

eller flitpenningar, krigstidstillägg må utgå med högst hälften

av vad krigstidstillägg å dem tilldelade belopp enligt berörda bestämmelser

skolat utgöra.

§ 8.

För befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller

arvode för två eller flera befattningar, beräknas krigstidstillägget å de

sammanlagda avlöningsförmånerna och utbetalas vid den befattning, som

medför högsta avlöningen eller, därest avlöningarna äro lika, vid den

befattning, till vilken han först blivit befordrad.

§ 9.

Mom. 1. Från åtnjutande av krigstidstillägg undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för

nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt

2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.

Mom. 2. Avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet

medför icke rätt till krigstidstillägg enligt denna kungörelse.

§ io.

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska

skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg efter de grunder,

som i denna kungörelse äro fastställda; dock med iakttagande att krigstidstillägg

skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner, som äro för

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

vederbörande befattningshavare å stat uppförda, utan även å den höjning

i avlöningen, som i form av provisorisk lönereglering eller tillfällig

löneförbättring tillerkänts dem genom bidrag av stat och kommun eller

från enskild donation, samt under villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg

bestrides av vederbörande kommun.

§ 11-

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till krigstidstillägg befattningshavare vid flottans pensionskassa och

folkskollärarnas pensionsinrättning samt indelt manskap vid krigsmakten.

§ 1».

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande

krigstidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan

till stärbhuset.

§ 13-

Till hjälp vid krigstidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t

nödiga tabeller.

§ 14-

Krigstid stillägget utbetalas månadsvis i den ordning, som av Kungl.

Maj:t bestämmes.

in

Alt. I.

Krigatidstilläggssakkunniga

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Alt. 1.

Förslag

till

kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer.

§ I
F.

d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och

marinsoldater samt Vadstena krigsmansliuskassas understödstagare därunder

icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller därmed

jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siffran bestämts

eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, äga med

här nedan angivna begränsningar uppbära krigstidstillägg till pensionen

eller understödet.

§ 2.

Krigstidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som är

gällande . enligt kungörelsen om krigstidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst. Grundtalet utgör således tills vidare 150. Nytt grundtal

äger tillämpning från och med det kvartal, under vilket Kungl. Maj:ts

beslut därom kungjorts, till det kvartal, under vilket Kungl. Alaj:t må

komma att fastställa annat grundtal, eller, där sådant ej sker, till årets slut.

§ 3.

Krigstidstillägget utgår å pension eller understöd, som icke överstiger

125 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

Överstiger pensionen eller understödet 125 kronor för kvartal,

utgår krigstidstillägg för den del därav, som utgör 125 kronor för

kvartal, på sätt nyss sagts samt för den del, som överstiger 125 kronor

men icke 57o kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar

fyra tiondedelar av grundtalet. Å den del av pension eller understöd,

som överstiger 575 kronor för kvartal, utgår icke krigstidstillägg.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd

som i § 1 omförmäles, lägges berörda förmåners sammanlagda

belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av krigstidstillägget.

Åtnjuter pensionär krigstidstillägg såsom befattningshavare i statens

tjänst, äger han uppbära krigstidstillägg enligt denna kungörelse allenast

efter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar av grundtalet; därest

emellertid hans avlöning såsom befattningshavare understiger 500 kronor

för år, må han åtnjuta krigstidstillägg efter ett procenttal, motsvarande

grundtalet, dock högst å det belopp, varmed avlöningen understiger 500

kronor för år. Krigstidstillägg å avlöning och pension må sammanlagt

ej överstiga det belopp, vartill krigstidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst högst får uppgå.

§ 5-

Krigstidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens

tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:

l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet;
2:o)

f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor eller

kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor, f. d.

biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, f. d.

lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade övningsskolor,

vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier, vid privata

småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks skolor, vid enskilda

skolor och barnhem ävensom vid av landsting eller städer inrättade

skyddshem, vilka äro berättigade till pension från folkskollärarnas pensionsinrättning

eller understöd från småskollärares m. fl. alderdomsunderstödsanstalt;
3:o)

f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt

lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av

järnvägs drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under

förrättandet av arbete i statens järnvägars tjänst; samt

4:o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits

av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller

understöd i sådan egenskap;

och beräknas därvid krigstidstillägget i fall, som avses i l:o), å den

utgående avlöningen, i de i 2:o) och 4:o) omförmälda fallen å pensionen

eller understödet samt i fall, som angives i 3:o), å. ersättningens belopp.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Alt. 1.

§ 6.

Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner

från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig

pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med

pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pension,

som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen

järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen

redan innan den övertagits av staten.

§ 7.

Om till krigstidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,

innan honom tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, övergår

hans rätt härutinnan till stärbhuset.

Krigstidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken

pension eller understöd får uppbäras.

§ 8.

Till kjälP vid krigstidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t

nödiga tabeller.

§ »•

Krigstidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd

enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Att, ].

Förslag

till

kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt pensionsberättlgade änkor

och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.

§ 1-

Krigstidstillägg tillkommer sådana änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst, som äga åtnjuta ^ pension eller därmed

jämförligt understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd

anstalt för pensionering av dylika befattningshavares änkor och

barn, från Lunds universitets änke- och pupillkassa, Irån vaktbetjänmgens

vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och barn eller Iran

enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning.

§ 2.

Krigstidstillägget beräknas med ledning av det grundtal, som är

gällande enligt kungörelsen om krigstidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst. Grundtalet utgör således tills vidare 150. Nytt grundtal

äger tillämpning från och med det kvartal, under vilket Kung .

]\Iaj:ts beslut därom kungjorts, till det kvartal, under vilket Kung.

Maj:t må komma att fastställa annat grundtal, eller, där sådant ej sker,

till årets slut.

§ 3.

Krigstidstillägg till änka samt till änka med ett eller flera minderåriga

barn utgår å pension eller understöd, som icke överstiger 80 kronor

för&kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Alt. L

. Överstiger pensionen eller understödet 80 kronor för kvartal, utgår

krigstid stil lägg för den del därav, s«m utgör 80 kronor för kvartal, på

sätt nyss sagts samt för deri del, som överstiger 80 kronor men icke

187 kronor 50 öre för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar fyra

tiondedelar av grundtalet. A den del av pension eller understöd, som

överstiger 187 kronor 50 öre för kvartal, utgår icke krigstidstillägg.

1 ill änka med ett eller flera minderåriga barn ökas krigstidstillägget

för varje sa dant barn med en tiondedel av samman av pensionen, till den

del krigstidstillägg å densamma beräknas, och därå utgående krigstidstillägo-.

Krigstidstillägg till ett eller flera minderåriga barn utan pensionsberättigad

moder eller till annan pensionär utgår efter enahanda grunder

som ovan stadgats rörande krigstidstillägg till änka med eller utan barn,

dock att motsvarande gränser för beräkningen därvid äro 75 kronor

och 150 kronor för kvartal.

Tfll två eller flera minderåriga syskon utan pensionsberättigad

moder ökas krigstidstillägget för varje syskon över ett med en tiondedel

av summan av pensionen, till den del krigstidstillägg å densamma

beräknas, och därå utgående krigstidstillägg.

Krigstidstillägg må dock i sin helhet för varje utbetalningsperiod

i förhållande till pensionens eller understödets belopp icke utgå efter

högre procenttal än som motsvarar för änka med ett barn grundtalet

ökat med 10, för änka med två barn grundtalet ökat med 20, för änka

med tre barn grundtalet ökat med 30 o. s. v. samt för två minderåriga

syskon utan pensions! »erättigad moder grundtalet ökat med 10. för tre

minderåriga syskon grundtalet ökat med 20 o. s. v.

§ 4.

För den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd,

som x § 1 omförmäles,. lägges berörda förmåners sammanlagda

belopp till grund för den i § 3 angivna beräkningen av krigstidstilllägget.

Åtnjuter pensionär, som i § 1 avses, krigstidstillägg såsom befattningshavare

i statens tjänst, utgår krigstidstillägg å pensionen allenast

etter ett procenttal, som motsvarar fyra tiondedelar av grundtalet; därest

ernellemd avlöningen såsom befattningshavare understiger 320 kronor

för år, utgår krigstidstillägg å pensionen efter ett procenttal, motsvarande

grundtalet, dock högst, å det belopp, varmed avlöningen understiger 320

kionor för år. "Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning,

därest pensionär åtnjuter krigstidstillägg såsom f. d. befattningshavare

i statens tjänst.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Krigstidstilln gg enligt kungörelsen om krigstid stillägg åt 1. d. Alt. 1.

befattningshavare i statens tjänst och denna kungörelse må sammanlagt

ej överstiga det belopp, vartill krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare

högst får uppgå.

§ 5.

Krigstidstillägg enligt här ovan för pensionsberättigade änkor och

barn efter befattningshavare i statens tjänst stadgade grunder utgår

jämväl till: ,

l:o) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare

vid flottans pensionskassa eller folkskollärarnas pension sinrättning;

2:o) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa;

3:o) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa;

4:o) änkor och barn efter sådan f. d. befattningshavare vid statens

järnvägar, som dödats under förrättandet av arbete i statens järnvägars

tjänst, och till vilka på denna grund utgår ersättning enligt lagen den

i2 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift;

5:o) änkor och barn efter f. d. befattningshavare hos enskilt företag,

som numera övertagits av staten, därest de genom statens försorg

uppbära pension eller understöd i sådan egenskap; samt

6;o) till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller

med denna jämförlig pensionsinrättning berättigade änkor och barn

efter sådan f.’ d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg,

vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan

den övertagits av staten; ... . .

och beräknas därvid krigstidstillägget i fall, som avses i 1:0;

3:o) och 6:o), å pensionen, i fall, som angives i 4:o), å ersättningens belopp

samt i det i 5:o) omförmälda fallet å pensionen eller understödet.

§ 6.

Om till krigstidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,

innan vederbörande tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, inträder

stärbhuset i den avlidnas rätt.

Krigstidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, lör vilken

pensionen eller understödet far uppbäras.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Alt. I.

§ 7.

Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått

den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller

eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet upphör.

§ 8-

. . Deib som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,

ma icke komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidstillägg.

§ 9.

Till hjälp vid krigstidstilläggets uträkning utfärdar Kung! Mai:t

nödiga tabeller. J

§ io.

Krigstidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd

enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj.t meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ALTERNATIV II.

Krigatidstilldygssakkunnign

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Alt. il.

Förslag

till

kungörelse om krigstidstillägg och krigstidslijälp under år 1919 åt

befattningshavare i statens tjänst.

§ 1-

Mom 1 Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit

av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av

riksdagen prövade grunder, äga, med nedan x denna författning angivna

begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg å följande i samma

avlöning ingående slag av kontanta förmåner, nämligen,

lön och lönetillägg;

tjänstgöringspenningar;

örtstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;

arvode; . ... ......

ålderstillägg och därmed jämförlig avlönings förhöjning;

ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;

inkvarterings- och servisbidrag;

dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt

portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 ore

per dag;

krigslön;

docentstipendium vid statens högskolor;

extra lönetillägg;

provisoriskt avlöningstillägg;

tillfällig löneförbättring;

tillfälligt lönetillägg; .

häradsskrivares och landsfiskals förvaltningsbidrag, samt

uppbördsprovision vid telegrafverket, beräknad, efter den for ar

1918 utfående provisionen, dock högst å så stort belopp, som svarar

mot de tjänstgöringspenningar vederbörande tjänsteman skolat uppbara,

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

A JmV..hai1 \ enll8’het “ed härför i gällande avlöningsreglemeute givna

bestämmelser hanforts till den mot hans lön svarande avlöningsklassen

i jivlonmgsskalan for icke provisionsavlönade tjänstemän, samt lägst å

stadgat minimibelopp av uppbördsprovision.

Mom. 2. Åtnjuter befattningshavare, som i mom. 1 omförmäles,

iv°i j tjan.8ten efter vederbörande myndighets bestämmande beKladnadsersattning

eller annan kontant ersättning, må jämväl å sådan

ersättning krigstidstillägg utgå, om och i den mån myndigheten med

hänsyn särskilt till efter ingången av augusti månad 1914 såsom

dyrtidshUagg beviljad förhöjning, prövar sådant av omständigheterna

§ 2.

Krigstidstillägg utgår med dels ett belopp, motsvarande sextiosex

och tva tredjedels procent av befattningshavares i § 1 mom. 1 omormalda

avlöningsförmåner (procentuellt tillägg), och dels därutöver 1

krona 75 öre för dag (dagtillägg).

Krigstidstillägg å ersättning, som avses i § 1 mom. 2, må bestammas

högst till sextiosex och två tredjedels procent av ersättningens

§ 3.

Krigstidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utfå av

statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra

medel, beräknas krigstidstillägg endast å den del därav, som utgår av

statsmedel; dock att dels krigstidstillägg åt befattningshavare vid univeisiteten,

de allmänna läroverken och navigationsskolorna beräknas å

lida det belopp, vartill i § 1 angivna slags avlöningsförmåner författningsenligt

uppgå, utan avseende därå att till bestridande av nämnda

läroanstalters utgifter användas jämväl andra medel än statsmedel, dels

ock till förste notarie i domsaga, vikarie för förste notarie och den, som

törordnats att förvalta häradshövdingämbete, krigstidstillägg bestrides av

statsmedel även å den del av utgående arvode, som gottgöres statsverket

genom avdrag a häradshövdingens avlöningsmedel.

Om häradshövdings avlöningsförmåner av de i § 1 mom. 1 angivna

slagen icke uppgå till det belopp, varå krigstidstillägg högst må

beraknas, likställes med avseende å krigstidstillägg så stor del av hans

Övriga inkomster i tjänsten, som motsvarar skillnaden, med berörda slags

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

avlöningsförmåner, och äger han att jämväl därå uppbära krigstids- Alt. ll.

tillägg av statsmedel.

Krigstidstillägg beräknas även å författningsenligt utgående inkvarterings-

och servisbidrag, som gäldas av andra medel äu stål smedel.

Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet

åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.

§ 4.

Sådan lärare vid statens läroanstalt, som icke äger åtnjuta avlöning

under ferier, må uppbära dagtillägg jämväl för den tid, länder

vilken han på grund härav icke åtnjuter avlöning, vad första halvåret

beträffar, under förutsättning att antingen han erhållit förordnande å

befattniugen före början av vårterminen och förordnandet avser hela

terminen eller han eljest tjänstgjort under densamma i dess helhet, samt

i fråga om andra halvåret under ''förutsättning att motsvarande förhållande

med avseende å höstterminen äger ruin. Dagtillägg för tid, varom här

är fråga, utgår utan hinder av den begränsning, som är stadgad i § 10

andra stycket.

§ 5-

Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller

för sjukdom eller som åtnjuter ferier, semester eller därmed jämförlig

tjänstledighet, äger att utan hinder av sådan ledighet uppbära det krigstidstillägg,

som eljest skolat tillkomma honom. För den, som har tjänstledighet

av annan anledning, minskas krigstidstillägget i samma proportion

som förhållandet mellan den under ledigheten uppburna avlöningen

och deri avlöning, som skolat utgå, därest befattningshavaren

icke åtnjutit dylik ledighet.

§ 6-

Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran

bestämts av Kungl. Maj:t, ntbetaias krigstidstillägg under iakttagande i

tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.

§ 7-

Till innehavare av sådan befattning i statens tjänst, för vilken

avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller av

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Alt. ii. Kungl. Maj:t och ej heller utgår efter av riksdagen prövade grunder,

skall den myndighet, som äger bestämma avlöningen, lämna krigstidstillägg,

därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt till

efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad avlöningsförhöjning,

auser sådant av omständigheterna påkallat, därvid de

1 §§ 1—5 meddelade bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning

med iakttagande tillika, att till sådana icke ordinarie befattningshavare,

som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer eller

flitpenningar, krigstidstil lägg å dem tilldelade belopp må utgå med hö^st

sextiosex och två tred jedels procent.

§ 8.

Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om

han vid årets ingång var gift, dels för husföreståndarinna, vid samma

tidpunkt anställd hos befattningshavare, som var änkling, änka eller frånskild

och underhöll barn under 15 års ålder, och dels för barn under

15 års ålder, vilka befattningshavare vid samma tidpunkt underhöll, utgår,

med här nedan angivna undantag och förbehåll,

till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1919

innehade ordinarie anställning, samt

till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,

arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1919 innehade

anställning med en daglig arbetstid, i medeltal — oavsett ferier,

semester och därmed jämförlig ledighet — icke understigande vad som

för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig statsinstitution

är såsom minimum i allmänhet stadgat.

Krigstidshjälp för barn, vars föräldrar vid nämnda tidpunkt båda

innehade anställning som nu är sagd, utgår endast till fadern eller, om

förfil di ärna icke sammanleva, till den av dem, som har vårdnaden om

barnet, hör hustru, som själv åtnjuter krigstidstillägg såsom befattningshavare,

samt för husföreståndarinna eller barn, som själv åtnjuter

krigstidstillägg såsom befattningshavare eller pensionär, utgår icke krigstidshjälp.

Krigstidshjälp får tillgodonjutas för samma tid, för vilken rätt till

krigstidstillägg äger rum, dock att för tid, under vilken befattningshavare

på grund av inkallelse till militär tjänstgöring är förhindrad

uppehålla . befattningen, krigstidshjälp utgår, även om krigstidstillägg

därunder icke må uppbäras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Krigstidshjälpen utgår, för år räknat, då det beräknade belopp,

för vilket befattningshavaren under år 11)18 haft att erlägga skatt enligt

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt (äkta makars

taxeriugar sammanräknade), utgör

högst 1,000 kronor: med 225 kronor för hustru eller husföreståndarinna

och med 112 kronor 50 öre för varje barn;

från 1,000 till och med 2,000 kronor: med 180 kronor för hustru

eller husföresiåndarinna och med 90 kronor för varje barn;

från 2,000 till och med 3,000 kronor: med 135 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 67 kronor 50 öre för varje barn; samt

från 3,000 till och med 6,000 kronor: med 90 kronor för hustru

eller husföreståndarinna och med 45 kronor för varje barn.

Befattningshavare, som under år 1918 enligt nämnda förordning

haft att erlägga skatt för beräknat belopp av mera än 6,000 kronor

(äkta makars taxeringar sammanräknade), äger icke tillgodonjuta krigstidshjälp.

§ io.

Till befattningshavare, som av statens medel åtnjuter lön eller

arvode för två eller flera befattningar, utgår dagtillägg och krigstidshjälp

för endast en av befattningarna, nämligen den, som medför högsta

avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den befattning, till

vilken han först blivit befordrad.

Krigstidstillägg, däri inberäknad avlöningsförhöjning, som omförinäles

i § 1 mom. 2 och § 7, må för varje avlöningsperiod icke överstiga

etthundratjugo procent av de avlöningsförmåner, å vilka krigstidstillägg

för samma period får beräknas.

Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg

och krigstidshjälp må icke i något fall utgöra mera än 13 kronor 70

öre för dag.

§ 11-

Mom. 1. Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp

undantagas:

l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för

nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

2:r>) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk.

Mom. 2. Avlöning på indragningsstat utan tjäristgöringsskyldighet

medför icke rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp enligt denna

kungörelse.

§ 12.

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tek

niska skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp

efter de grunder, som i denna kungörelse äro fastställda; dock med

iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner,

som äro för vederbörande befattningshavare å stat uppförda,

utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk löneleglermg

eller tilllällig löneförbättring tillerkänts dem genom bidrag av

stat och kommun cdler från enskild donation, samt under villkor, att

halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides av vederbörande

kommun.

Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt

till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans

pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning samt indelt manskap

vid krigsmakten.

§ 14.

Om befattningshavare under året avlidit, innan honom tillkommande

krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans

rätt härutinnan till stärbhuset.

§ lö.

Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning,

som av Kungl. Maj:t bestämmes.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Alt. II.

Förslag

till

kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer.

§ I
F.

d. befattningshavare i statens tjänst avskedade båtsmän och

marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder

icke inbegripna — vilka äro berättigade till pension eller darmed

jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till siöran bestämts

eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, aga med

här nedan angivna begränsningar uppbära krigstidstillägg till pensionen

eller understödet.

§ 2-

Krio-stidstillägget utgår med dels ett belopp, motsvarande sextiosex

och två ^tredjedels procent av pensionen eller understödet (procentuel t

tillägg), och dels därutöver en krona för dag (dagtillägg).

§ 3.

Det procentuella tillägget må icke utgöra mera än fyra kronor

f**!* dst

afill den, som åtnjuter pension eller understöd från mera än ett håll,

utgår dagtillägg endast å en dylik förmån, nämligen den som utgor

det största beloppet. ^ 0 , e..

Dao-tillägg å pension eller understöd far icke utgå tor tid, loi

vilken dagtillägg av vederbörande åtnjutits såsom befattningshavare i

statens tjänst. . . •

Krigstidstillägg å pension eller understöd ma i sin helhet tor varje

Kriystidstitläggssakkuniiiga
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

Alt. It.

114

utbetalningsperiod icke överstiga etthundrafemtio procent av pensionens

eller understödets belopp för samma period.

Sammanlagda beloppet av krigstidstillägg och krigstidshjälp å avlöning

såsom befattningshavare i statens tjänst samt av krigstidstillägg

å pension eller understöd må icke i något fall utgöra mera än 13 kronor

70 öre för dag.

§ 4.

Krigstidstillägg enligt här ovan för f. d. befattningshavare i statens

tjänst stadgade grunder .utgår jämväl till:

• 1^,en’ SOm åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänst
göringsskyldighet;
2:o)

f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor

eller kommunala mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor,

• biträdande eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolorI.

d. lärare och lärarinnor vid med folkskoleseminarier förenade övningsskolor,

vid av landsting eller städer upprättade småskoleseminarier, vid

privata småskoleseminarier, vid lappmarks ecklesiastikverks skolor, vid

enskilda skolor och barnhem ävensom vid av landsting eller städer inrattade

skyddshem, vilka äro berättigade till pension från folkskollärarnas

pensionsinrättning eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;
3:o)

f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt

lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under förrättandet

av arbete i statens järnvägars tjänst; samt

4.o) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits.

av staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller

understöd i sådan egenskap;

och beräknas därvid det procentuella tillägget i fall, som avses i

l:o), å den utgående avlöningen, i de i 2:o) och 4:o) omförmälda fallen

a pensionen eller understödet samt i'' fall, som angives i 3:o), å ersättningens

belopp.

§ 5.

Till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pensioner

från. enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig

pensionsinrättning likställas i här ifrågavarande avseende med

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

pension av i § 1 angivet slag. Detsamma gäller beträffande dylik pen- Alt. U.

sion, som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten

övertagen järnväg, vilken med pension avgatt från tjänst vid järnvägen

redan innan den övertagits av staten.

§ 6.

Om till krigstidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,

innan honom tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, övergår

hans rätt härutinnan till stärbhuset.

Krigstidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, föi vilken

pension eller understöd får uppbäras.

§ 7.

Krigstidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd

enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Alt. II.

Förslag

tm

kungörelse om krigstidstillägg under år 1919 åt pensionsberättigade

änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.

§ 1.

Krigstidstillägg tillkommer sådana änkor och barn efter befattningshavare

i statens tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt

understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt

för pensionering av dylika befattningshavares änkor och barn, från Lunds

universitets änke- och pupillkassa, från vaktbetjaningens vid Uppsala

universitet pensionsinrättning för änkor och barn eller från enskilda

järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning.

§ 2.

Krigstidstillägget utgår med dels ett belopp, motsvarande sextiosex

och två tredjedels procent av pensionen eller understödet (procentuellt

tillägg), och dels därutöver till pensionsberättigad änka 70 öre, till pensionsberättigat

minderårigt barn 40 öre och till annan pensionär likaledes

40 öre för dag (dagtillägg).

§ 3.

Det procentuella tillägget må icke utgöra mera än 1 krona 35

öre för dag för pensionsberättigad änka eller tillsammans för pensionsberättigad

änka med pensionsberättigade minderåriga barn samt 1 krona

25 öre för dag för ett eller sammanlagt för två eller flera pensionsberättigade

minderåriga barn utan pensionsberättigad moder eller för

annan pensionär.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Till den, som från mera än ett håll åtnjuter pension eller understöd

som i § 1 sägs, utgår dagtillägg endast å en dylik förmån, nämligen

den som utgör det största beloppet.

Krigstidstillägget må i sin helhet för varje utbetalningsperiod icke

i förhållande till pensionens eller understödets belopp överstiga, tor anka

150 procent, för änka med ett barn 160 procent, för änka med tva

barn 170 procent, för änka med tre barn 180 procent o. s. v., för

minderårigt barn utan pensionsberättigad moder 150 procent, för tva

minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder 160 procent, tor tre

minderåriga syskon 170 procent o. s. v. samt för annan pensionär 150

Dagtillägg enligt denna kungörelse får dock icke utgå för tid,

för vilken dagtillägg åtnjutits av pensionsberättigad änka såsom befattningshavare

eller f. d. befattningshavare i statens tjänst. Vad sålunda

stadgats äger motsvarande tillämpning beträffande annan pensionär.

Sammanlagda beloppet av* krigstidstillägg enligt kungörelsen angående

krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst och

denna kungörelse må tillhopa icke i något fall överstiga 5 kronor

för dag.

Alt. II.

§ 4.

Krigstidstillägg enligt här ovan för pensionsberättigade änkor och

barn efter befattningshavare i statens tjänst stadgade grunder utgar

järnväg tm.^^o^berättigade Qch barn efter befattningshavare

vid flottans pensionskassa eller folkskollärarnas pensionsinrättning,

2;o) pensionsberättigade änkor och barn etter delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa;

3:o) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa; . , .. ,

Do) änkor och barn efter sådan f. d. befattningshavare vid statens

lära väg ar, som dödats under förrättandet av arbete i statens jarnvagars

tjänst, och till vilka på denna grund utgår ersättning enligt lagen den

12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järn vägs drift,

5:o) änkor och barn efter f. d. befattningshavare hos enskilt företag,

som numera övertagits av staten, därest de genom statens försorg

uppbära pension eller understöd i sådan egenskap, samt

6:o) till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller

med denna jämförlig pensionsinrättning berättigade änkor och barn etter

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Alt. II.

sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg,

vilken med pension avgatt från tjänst vid järnvägen redan innan den

övertagits av staten;

och beräknas därvid krigstidstillägget i fall, som avses i l:o)—

3:o) och 6:0), å pensionen, i fall, som angives i 4:o), å ersättningens

belopp samt i det i 5:o) omförmälda fallet å pensionen eller understödet.

§ 5.

Om till krigstidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit,

innan vederbörande tillkommande krigstidstillägg till fullo utbetalts, inträder

stärbhuset i den avlidnas rätt.

Krigstidstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken

pensionen eller understödet får uppbäras.

§ 6.

Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått

den ålder, då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller

eljest givna föreskrifter dess rätt till pension i allmänhet upphör.

§ 7.

Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården,

må icke komma i åtnjutande av ifrågavarande krigstidstillägg.

§ 8.

Krigstidstillägget utbetalas i sammanhang med pension eller understöd

enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Bil. A.

(sid. 82.)

Krigstidstillägg åt befattningshavare enligt alternativ I (om grundtalet = 150).

AvlöniDg

för år

kr.

Avlöning

för månad

kr.

Krigs tids- tillägg

för månad

kr.

Summa av- löning och

krigstidstillägg

för månad

kr.

Krigstids- tillägg

för år

kr.

Summa av- löning och

krigstidstillägg

för år

kr.

Krigstids- tillägg i

procent av

avlöningen

%

600

50

75

125

900

1,500

150

1,000

83.33

125

208.33

1,500

2,500

150

1,200

100

150

250

1,800

3,000

150

1,500

125

165

290

1,980

3,480

132

1,800

150

180

330

2,160

3,960

120

2,100

175

195

370

2,340

4,440

111.4

2,400

200

210

410

2,520

4,920

105

3,000

250

240

490

2,880

5,880

96

3,600

300

270

570

3,240

6,840

90

4,200

350

300

650

3,600

7,800

85.7

4,800

400

330

730

3,960

8,760

82.5

5,400

450

360

810

4,320

9,720

80

6,000

500

390

890

4,680

10,680

78

6^600

550

420

970

5,040

11,640

76.4

7,200

600

420

1,020

5,040

12,240

70

7''800

650

420

1,070

5,040

12,840

64-e

8,400

700

420

1,120

5,040

13,440

60

9,000

750

420

1,170

5,040

14,040

56

9,600

800

420

1,220

5,040

14,640

52.5

10,200

850

420

1,270

5,040

15,240

49.4

10,800

900

420

1,320

5,040

15,840

46.7

12,000

1,000

420

1,420

5,040

17,040

42

13,200

1,100

420

1,520

5,040

18,240

38.2

24,000

2,000

420

2,420

| 5,040

29.040

21

KrigsUdstilläggssakkunniga.

l(i

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bil. B.

(sid. 38.)

KrlgstidstillSgg och krigstidshjälp åt befattningshavare enligt alternativ II.

Avlöning för år

kr.

Krigstids- tillägg

för år

kr.

! Krigstids- hjälp

, för år

kr.

Summa krigs- tidstillägg och

krigstidshjälp

för år

kr.

Summa av- löning, krigs- tidstillägg och

krigstidshjälp

för år

kr.

Krigs tids- tillägg och

krigstids- hjälp i pro- cent av av- löningen

%

600 ogift

720

720

1,320

120

med

mstru ....

720

225

945

1,545

157.5

»

»

och

1

barn

720

337.50

1,057.50

1,657.50 1

176.3

»

»

»

2

»

720

450

1,170

1,770

195

»

»

3

»

720

562.50

1,282.50

1,882.50

213.8

1,000 ogift

1,200

_

1,200

2,200

120

med hustru ....

1,200

225

1,425

2,425

142.5

»

»

och

1

barn

1,200

337.50

1,537.50

2,537.50

153.8

»

»

»

2

»

1,200

450

1,650

2,650

165

»

»

»

3

»

1,200

662.50

| 1,762.50

2,762.50

''176.8

1,200 ogift

1,438.75

_

1,438.75

2,638.75

119.9

med hustru

och

1,438.7 5

180

1,618.75

2,818.7 5

[ 134.9

»

»

1

barn

1,438.7 5

270

1,708.75

2,908.75

142.4

»

»

»

2

»

1,438.75

360

1,798.75

2,998.75

149.9

»

»

*

3

»

1,438.75

450

1,888.75

3,088.7 5

157.4

1,500 ogift

1,638.7 5

—

1,638.75

3,138.7 5

109.2

med hustru

och

1,638.7 5

180

1,818.75

3,318.7 5

121.2

»

1

barn

1,638.75

270

1,908.75

3,408.7 5

127.2

»

»

»

2

»

1,638.7 5

360

1,998.7 5

3,498.75

133.2

»

»

»

3

»

1,638.75

450

2,088.75

3,588.75

139.2

1,800 ogift

1,838.7 5

_

1,838.7 5

3,638.7 5

102.2

med hustru

1,838.75

180

2,018.75

3,818.75

112.2

»

»

och

1

barn

1,838.75

270

2,108.75

3,908.75

117.2

»

»

»

2

»

1,838.75

360

2,198.7 5

3,998.75

122.2

»

»

T>

3

*

1,838.75

450

2,288.7 5

4,088.7 5

127.2

2,100 ogift .

......

2,038.75

_

2,038.75

4,138.75

97.1

med hustru

2,038.7 5

135

2,173.75

4,273.7 5

103.5

»

»

och

1

barn

2,038.75

202.50

2,241.25

4,341.25

106.7

»

»

»

2

»

2,038.75

270

2,308.7 5

4,408.75

109.9

»

»

3

»

2,038.75

337.50

2,376.25

4,476.25

113.2

2,400 ogift .

2,238.75

_

2,238.75

4,638.75

93.3

med hustru

2,238.75

135

2,373.7 5

4,773.75

98.9

»

och

1

barn

2,238.75

202.50

2,441.25

4,841.25

101.7

»

»

2

»

2,238.75

270

2,508.7 5

4,908.7 5

104.5

»

»

»

3

»

2,238.75

337.50

2,576.25

4,976.25

107.3

3,000 ogift .

.....

2,638.75

—

2,638.75

5,638.75

88.1

med hustru

2,638.75

135

2,773.75

5,773.7 5

92.4

»

» och

1

järn

2,638.75

202.50

2,841.25

5,841.25

94.7

»

»

»

2

*

2,638.75

270

2,908.7 5

5,908.7 5

97

»

»

3

»

2,638.75

337.50

2,976.25

5,976.25

99.2

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Avlöning för år

kr.

Krigstids- tillägg

för år

kr.

Krigstids- hjälp

för år

kr.

Summa krigs- tidstillägg och

krigstidshjälp

för år

kr.

Summa av- löning, krigs- tidstillägg och

krigstidshjälp

för år

kr.

Krigstids -

tillägg och

krigstids- hjälp i pro- cent av av- löningen

%

3,038.7 5

3,038.75

6,638.7 5

84.4

90

3,128.75

6,728.75

86.9

3,038.7 5

135

3,173.7 5

6,773.75

88.2

3,038.75

180

3,218.75

6,818.75

89.4

3,038.75

225

3,263.75

6,863.7 5

90.7

3,438.7 5

_

3,438.75

7,638.75

81.9

3,438.75

90

3,528.7 5

7,728.7 5

84

3,438.75

135

3,573.75

7,773.7 5

85.1

3,438.7 5

180

3,618.75

7,818.7 5

86.2

3,438.7 5

225

3,663.7 5

7,863.75

87.2

3,838.7 5

_

3,838.75

8,638.7 5

80

3,838.7 5

90

3,928.7 5

8,728.75

81.8

3,838.75

135

3,973.7 5

8,773.7 5

82.8

3,838.7 5

180

4,018.7 5

8,818.7 6

83.7

3,838.75

225

4,063.75

8,863.7 5

84.7

4,238.75

_

4,238.7 5

9,638.7 5

78.5

4,238.7 5

90

4,328.7 5

9,728.7 5

80.2

4,238.7 5

135

4,373.7 5

9,773.7 5

81

4,238.75

180

4,418.7 5

9,818.7 5

81.8

4,238.7 5

225

4,463.7 5

9,863.75

82.7

4,638.75

_

4,638.7 5

10,638.7 5

77.3

4,638.75

90

4,728.7 5

10,728.75

78.8

4,638.7 5

135

4,773.7 5

10,773.7 5

79.6

4,638.7 5

180

4,818.75

10,818.75

80.3

4,638.7 5

225

4,863.7 5

10,863.75

81.1

4,998.7 5

4,998.7 5

11,538.75

76.4

5,000.50

_

5,000.50

11,600.50

75.8

5,000.50

_

5,000.50

12,200.50

69.4

5,000.50

_

5,000. so

12,800.60

64.1

5,000. so

_

5,000.50

13,400.50

59.5

5^000.50

_

5,000.5 o

14,000.50

55.6

5,000.5 0

_

5,000. so

15,000.50

50

5,000. so

_

5,000.50

16,000.50

45.4

5,000.50

_

5,000.50

17,000.50

41.7

5,000.50

_

5,000.50

18,000.5o

38.6

5,000.60

—

5,000.50

24,000.60

26.8

5,000. so

—

5,000. so

31,000.50

19.2

B,600 ogift........................

med hustru...............

» » och 1 barn

» » » 2 »

» » » 3 »

4,200 ogift ........................

med hustru...............

» » och 1 barn

» » » 2 »

> » » 3 »

4,800 ogift........................

med hustru...............

» » och 1 barn

» » » 2 »

» » » 3 »

5,400 ogift ..........

med hustru .

och 1 barn

2 »

3 »

6,000 ogift...........

med hustru .

och 1 barn

2 »

3 »

6,540 ....

6,600 ....

7,200 ....

7,800 ....

8,400 ....

9,000 .

10,000 .

11,000 .

12,000 .

13.000 .

19.000 .

26.000 .

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. C.

(sid. 50.)

Krigstidstillägg it f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer enligt alternativ I (om grundtalet = 150).

— - --

Pension eller

| understöd för år

kr.

Krigstidstillägg

för år

kr.

Summa pension

och krigstids- tillägg för år

Er.

Krigstidstillägg

i procent av

pensionen

%

50

75

125

150

100

150

250

150

200

300

500

150

300

450

750

150

400

600

1,000

150

500

750

1,250

150

600

810

1,410

135

700

870

1,570

124.S

800

930

1,730

116.3

900

990

1,890

no

1,000

1,050

2,050

105

1,500

1,350

2,850

90

2,000

1,650

3.650

82.5

2,800

1,830

4,130

79.6

3,000

1,830

4.830

61

4,000

1,830

5,830

45. s

6,000

1,830

7,830

30.5

Bil. D.

(sid. 50.)

Krigstidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer enligt alternativ II.

Pension eller

understöd för år

kr.

Krigstidstillägg

för år

kr.

Summa pension

och krigstids- tillägg för år

kr.

Krigstidstillägg

i procent av

pensionen

%

50

75

125

150

100

150

250

150

200

300

500

150

300

450

750

150

400

600

1,000

150

440

658.33

1,098.33

149.6

500

698.33

1,198.33

139.7

600

765

1,365

127.5

700

831.67

1,531.67

118.8

800

898.3 3

1,698.3 3

112.3

900

965

1,865

107.2

1,000

1,031.6 7

2,031.6 7

103.2

1,500

1,365

2,865

91

2,000

1,698.33

3,698.33

84.»

2,190

1,825

4,015

83.3

3,000

1,825

4,825

60.s

4,000

1,825

5,825

45.6

6,000

1,825

2,825

30.4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. B.

(sid. 58.)

KrlgstldstillBgg åt änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. enligt alternativ I

(om grnndtalet = 150.)

Pension

för år

—

K r

i g s t

i d s

tillägg

f ö

r å

r åt

ensam

änka

änka

med 1 barn!

änka

med 2 barn

änka j

med 3 barn

änka

med 4 barn

änka

med 5 barn

ensamt

barn

2 syskon

3 syskon

4 sy

skon

kr.

kr. | % |

kr.

%

kr.

% !

kr.

% 1

kr.

%

kr.

%

kr.

%

kr.

%

kr. %

kr.

%

100

150 150

160

160

170

170

180

180

190

190

200

200

ISO

150

160

160

170

170

180

180

150

225 150

240

160

255

170

270

180

285

190

300

200

225

150

240

160

255

170

270

180

200

300 - ISO

320

160

340

170

360

180

380

190

400

200

300

150

320

160

340

170

360

180

250

375 150

400

160

425

170

450

180

475

190

500

200

375

150

400

160

425

170

450

180

300

450 450

480

160

510

170

540

180

570

190

600

200

450

150

480

160

510

170

540

180

320

480 150

512

160

544

170

576

180

608

190

640

200

462

144.4

512

160

544

170

576

180

350

498 142.3

560

160

595

170

630

180

665

190

700

200

480

137.1

560

160

595

170

630

180

400

528 132

620.80

155.2

680

170

720

180

760

190

800

200

510

127.5

601

150.3

680

170

720

180

450

558 Il24

658.80

146.4

759.60

168.8

810

180

855

190

900

200

540

120

639

142

738

164

810

180

500

588 117.0

696.8 0

139.4

805.60

161.1

900

180

950

190

1,000

200

570

114

677

135.4

784

156.8

891

178.2

550

618 412.4

734.80

133.6

851.60

154.8

968.40

176.1

1,045

190

1,100

200

600

109.1

715

130

830

150.9

945

171.8

600

648 408

772.80

128.8

897.60

149.6

1,022.40

170.4

1,140

190

1,200

200

630

105

753

125.5

876

146

999

166.5

650

678 104.3

810.80

124.7

943.60

145.2

1,076.4 0

165.6

1,209.20

186

1,300

200

630

96.9

753

115.8

876

134.8

999

153.7

700

7081101.1

848.80

121.3

989.60

141.4

1,130.40

161.5

1,271.20

181.6

1,400

200

630

90

753

107.6

876

125.1

999

142.7

750

738 | 98.4

886.80

118.2

1,035.60

138.1

1,184.40

157.9

1,833.20

177.8

1,482

197.6

630

84

753

100.4

876

116.8

999

133.2

800

738 92.3

886.80

110.9

1,035.60

129.5

1,184.40

148.1

1,333.20

166.7

1,482

185.3

630

78.8

753

94.1

876

109.5

999

124.9

1,000

738! 73.s

886.80

88.7

1,035.60

103.6

1,184.40

118.4

1,333.20

133.3

1,482

148.2

630

63

753

75.8

876

87.6

999

99.9

1 1,200

738: 61.5

886.80

73.9

1,035.60

i 86.3

1,184.40

98.7

1,333.20

lll.i

1,4821123.5

630

52.6

753

62.8

876

73

999

83.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. F.

(sid. 58.)

bo

&

Krigstidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.

enligt alternativ II.

Pen- sion

för år

kr.

K r i g s t

i d s t

1 1

a g g

för

å r

å t

ens

än

kr.

am

ka

än

med ]

ra

barn

änka

med 2 barn

änka

med 3 barn

änka

med 4 barn

änka

med 5 barn

ensamt

barn

2 syskon

3 syskon

r

j 4 syskon

%

kr.

%

kr- 1 %

kr.

%

kr.

%

kr.

%

kr.

1 %

kr.

°/r,

kr. 1

kr. \ \

100

150

150

160

160

170

170

180

180

190

190

200

200

L50

150

160

160

170

170

180

180

150

225

150

240

160

255

170

270

180

285

190

300

200

225

150

240

160

255

170

270

180

200

300

150

320

160

340

170

360

180

380

190

400

200

279.33

139.7 320

160

340

170

360

180 :

250

375

150

400

160

425

170

450

180

475

190

500

200

312.6 7

125.1400

160

425

170

450

180

300

450

150

480

160

510

170

540

180

570

190

600

200

346

115.3 480

160

510

170

540

180 1

350

488.83

139.7

560

160

595

170

630

180

665

190

700

200

379.33

108.4''525.33

150.1

595

170

630

180

400

522.17

130.7

640

160

680

170

720

180

760

190

800

200

412.67

103.2 558.6 7

139.7

680

170

720

180

450

555.6 0

123.4

701.50

155.9

765

170

810

180

855

190

900

200

446

99.1

592

131.6

738

164

810

180 !

500

588.83

117.8

734.83

147

850

170

900

180

950

190

1,000

200

479.33

95.9

625.33

125.1

771.33

154.3

900

180 1

550

622.17

113.1

768.17

139.7

914.17

166.2

990

180

1,045

190

1,100

200

512.6 7

93.2

658.6 7

119.8

804.6 7

146.3

950.6 7

172.8

600

655.50

109.3

801.50

133.6

947.50

157.9

1,080

180

1,140

190

1,200

200

546

91

692

115.3

838

139.7

984

164

650

688.83

106

834.83

128.4

980.83

150.9

1,126.83

173.4

1,235

190

1,300

200

579.33

89.1 725.33

111.6

871.33

134.1

1,017.33

156.5

700

722.17

103.2

868.17

124

1,014.17

144.9

1,160.17

165.7

1,306.17

186.6

1,400

200

602.2 5

86

748.25

106.9

894.25

127.8

1,040.25

148.6

750

748.3 6

99.8

894.25

119.2

1,040.25

138.7

1,186.25

158.2

1,332.25

177.6

1,478.25

197.1

602.25

80.3 748.25

99.8

894.25

119.2

1,040.25

138.7

800

748.25

93.5

894.25

111.8

1,040.25

130

1,186.2 5

148.3

1,332.25

166.5

1,478.35

184.8

602.25

75.31748.25

93.5

894.26

111.8

1,040.25

130

1,000

748.35

74.8

894.25

89.4

1,040.2 5

104

1,186.25

118.6

1,332.2 5

133''2

1,478.25

147.8

602.25

60.2 748.25

74.8

894.25

89.4

1,040.25

104

1,200

748.2 5

62.4l894.25

74.5

1,040.2 5 j

86.7

1,186.25

98.9

1,332.2 5

in

1,478.2 5

123.2

602.25

50.2 748.25

62.4]

894.2 5

74.6

1,040.25

86.7

opaginerad Kontrollera mot PDF

127

Bil. G.

(sid. 85.)

Tabell för uträkning nr krigstldstillägg åt befattningshavare i statens tjänst (om grundtalet —150).

Månads-

j avlöning

Krigstids-

tillägg

Månads-

avlöning

Krigstids-

tillägg

Månads-

avlöning

Krigstids-

tillägg

Månads-

avlöning

, Krigstids-

tillägg

Månads-

avlöning

Krigstids-

tillägg

Månads-

avlöning

Krigs tids-

tillägg

Månads-

avlöning

Krigs tids-

tillägg

Månads-

avlöning

Krigstids-

tillägg

Månads-

avlöning

*S

l=J(W

om cn

cr? g-,

crcj &

Cfi

kr.

kr.

kr.

kr. |

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

10

31

46.50

52

78

73

109.50

94

141

115

159

136

171.60

157

184.20

178

196.80

IT

16.50

32

48

53

79.50

74

in

95

142.50

116

159.60

137

172.20

158

184.80

179

197.40

12

18

33

49.5 0

54

81

75

112.50

96

144

117

160.20

138

172.80

159

185.40

180

198

13

19.50

34

51

55

82.50

76

114

97

145.50

118

160.80

139

173.40

160

186

181

198.60

H

21

35

52.50

56

84

77

115.50

98

147

119

161.40

140

174

161

186.60

182

199.20

15

22.50

36

54

57

85.50

78

117

99

148.50

120

162

141

174.6 0

162

187.20

183

199.80

16

24

37

55.5 0

58

87

79

118.50

100

150

121

162.60

142

175.20

163

187.80

184

200.4o!

17

25.50

38

57

59

88.50

80

120

101

150.60

122

163.20

143

175.80

164

188.40

185

201

18

27

39

58.50

60

90

81

121.50

102

151.20

123

163.80

144

176.40

165

189

186

201.60

19

28.50

40

60

61

91.50

82

123

103

151.80

124

164.40

145

177

166

189.60

187

202.2 0

20

30

41

61.50

62

93

83

124.50

104

152.40

125

165

146

177.60

167

190.2 0

188

202.80

21

31.50

42

63

63

94.50

84

126

105

153

126

165.60

147

178.20

168

190.80

189

203.40

22

33

43

64.50

64

96

85

127.50

106

153.60

127

166.2 0

148

178.30

169

191.40

190

204

23

34.50

44

66

65

97.50

86

129

107

154.20

128

166.80

149

179.40

170

192

191

204.60

24

36

45

67.50

66

99

87

130.50

108

154.80

129

167.40

150

180

171

192.6 0

192

205.20

25

37.50

46

69

67

100. so

88

132

109

155.40

130

168

151

180.60

172

193.20

193

205.8 0

26

39

47

70.50

68

102

89

133.50

no

156

131

168.00

152

181.20

173

193.80

194

206.4 0

27

40.50

48

; 72

69

103.50] 90

135

in

156.60

132

169.20

153

181.80

174

194.40

195

207

28

42

49 73.50

70

105

91

136.50 112

157.20

133

169.80

154

182.40

175

195

196

207.60

29

43.50

50'' 75

71

106.50! 92

138

113

157.80

134

170.40

155

183

176

195.60

197

208.20

30

45

51'' 76.50

72

108

93

139.5o! 114

158.40

135

171

156

183.00

177

196.20

198

208.80

862 307.2 0

383: 319.80

404

332.40

425

345

446 357.60

467

370.20

488

382.8 0

509

395.40

530

408

363

307.80

384! 320.40

405

333

426

345.6 0

447

358.20

468

370.80

489

383.4 0

510

396

531

408.6 0

364

308.40

385 321

406

333.6 0

427

346.20

448

358. so

469

371.40

490

384

511

396.6 0

532

409.2 0

365

309

386! 321.60

407

334.2 0

428

346.80

449! 359.4 0

470

372

491

384.6 0

512

397.20

533

409.80

366

309.6 0

387 322.2 0

408

334.80

429

347.40

450

360

471

372.60

492

385.20

513

397.80

534

410.40

367

310.20

388; 322.80

409

335.40

430

348

451

360.6 0

472

373.2 0

493

385.8 0

514

398.40

535

411

368

310.80

389 323.40

410

336

431

348.6 0

452

361.20

473

373.80

494

386.40

515

399

536

411.60

369

311.40

390'' 324

411

336.60

432

349.20

453

361.80

474

374,4 0

495

387

516

399.60

537

412.20

370

312

391 324.6 0

412

337.20

433

349.8 0

454

362.40

475

375

496

387.6 0

517

400.20

538

412.so

371

312.60

392 325.21

413

337.80

434

350.4 0

455

363

476

375.60

497

388.2 0

518

400.80

539

413.40

372

313.20

393! 325.80

414

338.40

435

351

456

363.60

477

376.20

498

388.80

519

401.40

540

414

373

313.80

394 326.40

415

339

436

351.60

457

364,20

478

376.80

499

389.40

520

402

541

414.60

374

314.40

395 327

416

339.6 0

437

352.2 0

458

364.8 0

479

377.40

500

390

521

402.6 0

542

415.20

375

315

396! 327.60

417

340.2 0

438

352.80

459

365.4 0

480

378

501

390.6 0

522

403.2 0

543

415.80

376

315.60

397 328.2 0

418

340.80

439

353.40

460

366

481

378.60

502

391.2 0

523

403.so

544

416.40

377

316.2 0

398 328.80

419

341.4 0

440

354

461

366.00

482

379.2 0

503

391.80

524

404.40

545

411

378

316.80

399 329.4 0

42(

342

441

354.60

462

367.2 0

483

379.80

504

392.4 0

525

405

546

417.60

379

317.40

400 330

421

342.6 0

442

355.20

463

367.8 0

484

380.4 0

505

393

526

405.6 0

517

418.20

380

318

401 330.6 c

422

343.20

■ 443

355.80

464

368.40

485

381

506

393.6 0

527

406.20

518

418.8 0

381

318.60

402 331.20

423

343.8 0

‘444

356.4 0

465

369

486

.381.0 0

507

394.20

528

406.8 0

549

419.40

382

319.2 0

403 331.8 c

424

344.40

445

357

466

369.6 0

487

382.20

508

394.80

529

407.40

550

420

För månadsavlöning över 560 kronor utgår krigstidstillägget med 420 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:264 Skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshavare i s s. 3 i texten
  2. Rskr. 1919:244 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befatt s. 3 i texten
  3. SU 1919:158 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsanstalter jämte i ämnet väckta mot s. 5 i texten
  4. Rskr. 1919:216 Skrivelse till Konitngen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidslijälp åt befat s. 1 i texten
  5. BU 1919:67 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg och dyrtidshjälp åt befattningshava s. 1 i texten

Visa alla 11