Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara

1919-03-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:252, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj is proposition Nr 252.

1

Nr 252.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen

den 13 december 1912 angående tullrestitution i

vissa fall vid återutförsel av utländsk vara; given

Stockholms slott den 14 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 3,

7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF. ''

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 222 höft. (Nr 252.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december

1912 angående tullrestitution i vissa fall vid

återutförsel av utländsk vara.

Härigenom förordnas, att §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13

december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av

utländsk vara skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 3.

Konungen äger bestämma, för vilka varor och, där med avseende

å särskilt varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar rätt till tullrestitution

enligt denna förordning må åtnjutas; dock må i intet fall

sådan rätt avse spannmål, omalen eller malen, levande djur, brännvin

och sprit, alla slag, eller vin eller sådau vara, som är avsedd att återsändas

till produktions- eller inköpslandet eller till producenten eller den

ursprunglige säljarens ombud i annat land.

Rätt till restitution må tillerkännas handelsidkare allenast å plats,

där tullkammare finnes.

§ 7.

2. Restitution beräknas för utförselvara, som vid införseln drager

stycketull, efter stycketal och för annan utförselvara efter dess nettovikt,

ankommande dock på Konungens prövning, huruvida och under vilka

villkor emballage eller inlägg till varor, i fråga om vilka bruttoförtullning

är stadgad i gällande tulltaxa, må inräknas i den vikt, som vid

utförseln lägges till grund för restitution.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 252.

§ 12.

Såsom villkor för erhållande av restitution skall i övrigt gälla:

a) ,

b) att exportangivningsinlagan ej mindre innehåller uppgift om

avsikten att för varan erhålla tullrestitution enligt denna förordning,

om varans handelsbenämning och om den rubrik i tulltaxan, till vilken

densamma vid införseln blivit hänförd, än även är åtföljd dels av exportörens

under edlig förpliktelse avgivna och av två vittnen till riktigheten

bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna varan

blivit av honom införd, att full införseltull för densamma erlagts och

att varan icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring,

dels ock av exportöbens under edlig förpliktelse avgivna försäkran,

att varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare

sig till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den

ursprunglige säljarens ombud i annat land;

c) att vederbörande tullkammare, efter exportvarans undersökning

och utrönande av det stycketal eller den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2

skall läggas till grund för restitutionen, samt kollinas plombering ävensom

bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller järnvägsvagn

eller överlämnande till postverket, härom meddelat attest,

vilken såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga intyg bifogas

tullkammarens utgående tulljournal;

d) - - - -

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,•

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter:

I samband med utfärdande den 13 december 1912 av förordning

angående tullrestitution i vissa fall vid återförsel av utländsk vara

fastställde Kungl. Maj:t genom kungörelse samma dag förteckning å de

varuslag, för vilka dylik rätt till restitution finge åtnjutas. Beträffande

varuslag, som icke funnos i förteckningen upptagna, förklarade sig

Kungl. Maj:t vilja framdeles, där framställningar angående särskilda

sådana varuslag därtill föranledde, taga under övervägande, huruvida

och under vilka villkor restitution enligt förordningen finge medgivas.

Genom förordning den 18 juli 1913 erhöllo 7, 8 och 12 §§ i

restitutionsförordningen delvis ändrad lydelse. Ytterligare förändringar

i förordningen hava icke vidtagits.

I anledning av framställning från Stockholms handelskammare,

att nyssberörda varuförteckning måtte omarbetas, så att i densamma

upptoges alla i tulltaxan förekommande varuslag med undantag av spann
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts proposition Nr 252.

mål, omalen eller malen, levande djur, brännvin och sprit, alla slag,

eller vin, i fråga om vilka sistuämnda varor enligt 3 § i förordningen

restitution under ingå omständigheter finge medgivas, uppdrog Kungl.

Maj:t åt kommerskollegium att med biträde av erforderliga sakkunniga

undersöka, i vad mån varuförteckningen kunde utvidgas.

Med skrivelse den 23 oktober 1918 har kommerskollegium meddelat,

att kollegium slutfört ifrågavarande utredning; och har kollegium i skrivelsen

förordat ett av särskilt tillkallade sakkunniga utarbetat förslag till

förändringar i gällande varuförteckning.

I sin till kommerskollegium lämnade redogörelse hava emellertid

de sakkunniga även ifrågasatt vissa förändringar i själva restitutionsförordningen.

Innan jag redogör för de sakkunnigas förslag, torde jag böra

erinra dels om bestämmelsen i 7 § 2 mom. i förordningen, att restitution

i regel skall beräknas efter utlörselvaraus nettovikt, dels ock om

det förhållandet, att vid vissa i gällande varuförteckning upptagna tulltax

erubriker finnes anbragt en stjärna, hänvisande till en vid förteckningens

början befintlig anmärkning av innehåll att tullrestitution för de i

rubriken upptagna varuslag icke må åtnjutas, med mindre varuägaren

under edlig förpliktelse intygar, att varan enligt hans vetskap icke är

avsedd att återsändas vare sig till produktions- eller inköpslandet eller

till producentens eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land.

Det är de av mig nu berörda bestämmelserna, som av de sakkunniga

upptagits till granskning.

Beträffande stadgandet i 7 § 2 mom. framhålla de sakkunniga,

att detsamma ansetts utgöra hinder för medgivande av tullrestitution ej

blott vid varor, som äro underkastade värdetull utan även vid sådana,

där tullen utgår efter stycketal. Då de sakkunniga i sitt förslag till ny

varuförteckning upptagit vissa stycketullsvaror, hemställa de om ett

undanröjande av det eventuella hinder för restitution, som paragrafens

nuvarande ordalydelse må innebära.

I fråga om det senare av mig påpekade stadgandet åter anföra

de sakkunniga:

I ett avseende hava mera allmänt farhågor beträffande restitutionsförfarandet

uttryckts, nämligen beträffande den utväg detsamma skulle kunna erbjuda att. sedan

en vara efter en längre tids lagring blivit mindre kurant, låta densamma återgå

till den ursprungliga säljaren mot åtnjutande av tullrestitution, farhågor vilka påtagligen

i många fall hava sitt berättigande. Vid upprättandet av den nu gällande

förteckningen Tiar också detta förhållande uppmärksammats, i det att, vad vissa

varugrupper angår, tullrestitution medgivits endast under villkor, att varuägaren

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommers•

kollegium.

6 Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 252.

under edlig förpliktelse intygar, att varan enligt hans vetskap icke är avsedd att

återsändas vare sig till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller

den ursprungliga säljarens ombud i annat land. Enär lagstiftningen givetvis icke

avsett att möjliggöra en sådan från industriens sida befarad returnering av varor

emot tullrestitution, synes ett dylikt utnyttjande av medgiven restitutionsrätt böra

förekommas genom en allmän bestämmelse, vdken torde hava sin lämpligaste plats

i förordningen. Intill dess en sådan förändring kan komma att vidtagas, lärer

ovannämnda villkor för tullrestitution, såsom hittills skett, böra anknytas till förteckningen

över de varuslag, för vilka restitution av tull må åtnjutas.

Häremot har visserligen invänts, att denna bestämmelse lätt kan kringgås,

enär man. från tullverkets sida saknar möjlighet att utöva kontroll över dess efterlevnad.

Aven under förutsättning att prövningen av vederbörande affärsmäns kvalifikationer

utfallit mindre tillfredsställande, synes faran för ett bedrägligt tillvägagångssätt

i berörda avseende, vilket förutsätter att köpmannen och de båda vittnena

i samförstånd avgiva ett falskt intyg, ej böra överskattas. Med iakttagande av

nödig uppmärksamhet från tullverkets sida torde ej heller utvägar saknas att komma

ett sådant förfaringssätt på spåren.

I sin ovanberörda skrivelse framhåller kommerskollegium med anledning

av de utav de sakkunniga ifrågasatta författningsändringarna,

bland annat följande:

Beträffande den av de sakkunniga upptagna frågan om i vilken utsträckning

rätt till tullrestitution skall anses utesluten på grund av stadgandet i* 7 § 2 mom.

av 1912 års förordning, att tullrestitution skall beräknas efter utförselvarans nettovikt,

vill kollegium framhålla, att berörda bestämmelse synes böra tolkas så, att

därigenom endast sådana varor uteslutas, för vilka tull utgår efter värdet å varan.

Däremot synes bestämmelsen icke böra tillämpas så, att stycketullsvaror ävensom

varor med kombinerad vikt- och värdetull utan vidare på grund av densamma uteslutas

från rätt till tullrestitution. Någon ändring av själva stadgandet torde emellertid

knappast vara erforderlig.

Vad slutligen angår det av de sakkunniga uttalade önskemålet om införande

i 1912 års förordning av bestämmelse därom, att lätt till tullrestitution ej må medgivas

i fråga om varor, som direkt eller indirekt återutföras till produktions- eller

inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige säljarens ombud i annat

land synes detsamma kollegium väl värt beaktande. På grund av den individuella

prövning, som jämlikt förordningen skall föregå varje medgivande av rätt till tullrestitution,

och som avser att beglänsa denna rätt till personer, som äro kända

såsom synnerligen redbara och solida, torde nämligen verkningarna av en dylik

bestämmelse ej böra underskattas. Bestämmelsen torde lämpligen kunna inryckas

i 3 § av 1912 års förordning. Naturligtvis kan samma resultat även ernås genom

att i förteckningen vid samtliga ytterligare rubriker, som intagas i densamma, anbringa

en *) med hänvisning till den redan nu i förteckningens början befintliga

anmärkningen. Det synes emellertid kollegium oegentligt att begagna den senare

utvägen, då ju bestämmelsen skulle avse alla nyintagna rubriker.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 252.

I anslutning till vad kommerskollegium sålunda anfört, har kollegium

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga

följande förslag till ändrad lydelse av 3 § i ifrågavarande förordning:

§ 3.

Konungen äger — —---— — — — — — —-----—

--— — — _ — — — — — — — — — — — — — — — — e]]er vin.

Rätt till restitution må ej åtnjutas med mindre varuägaren under edlig förpliktelse

intygar, att varan enligt hans vetskap icke är avsedd att återsändas vare

sig till produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprunglige

säljarens ombud i annat land.

Rätt till — — — — — — — — -— — — — — — — — — — finnes.

Över den i ärendet verkställda utredningen har därefter utlåtande

infordrats från generaltullstyrelsen, som härvid anfört, bland annat:

Kommerskollegium har bland annat hemställt, att restitutionsrätt enligt förenämnda

förordning måtte medgivas för vissa stycketull underkastade varor. Härvid

har kommerskollegium — visserligen med någon tvekan — uttalat den åsikten, att

bestämmelsen i § 7 mom. 2, att restitution beräknas efter utförselvarans nettovikt,

ej skulle lägga hinder i vägen för sådana varors upptagande i förteckningen. Då

generaltullstyrelsen icke kan dela denna åsikt men det å andra sidan synes önskvärt

att bereda möjlighet till restitution för vissa sådana varor, får styrelsen i

underdånighet hemställa, att lydelsen av nämnda paragraf erhåller sådan ändring,

att hindret härför undanröjes, ävensom att en därav betingad ändring vidtages i

§ 12 punkt c.

I likhet med kommerskollegium är styrelsen av den uppfattningen, att med

tillämpning av stadgandet i § 7 mom. 2 även hädanefter varor, som tullbehandlas

efter värde, ej må ifrågakomma till restitution enligt denna förordning. Vad angår

varor med kombinerad vikt- och värdetull anser styrelsen i likhet med kommerskollegium,

att bestämmelserna i nyssnämnda författningsrum icke lägga hinder i

vägen för restitution av den för varorna enligt nettovikt belöpande tull, även om

möjligen desamma vid införseln skulle hava förtullats efter värde.

Beträffande införande i förordningen av bestämmelse därom, att rätt till restitution

ej må medgivas i fråga om varor, som direkt eller indirekt återutföras till

produktions- eller inköpslandet eller till producentens eller den ursprungliga säljarens

ombud i annat land, må erinras, att sådan bestämmelse redan är införd för vissa

i nu gällande förteckning upptagna varor och återfinnes på förteckningens titelblad

i form av fordran på särskilt intyg av varuägaren angående varor, hänförliga till

de rubriker, som betecknats med en stjärna. Styrelsen har för sin del ej något

att erinra mot förslaget, att denna bestämmelse skulle omfatta alla i nu ifrågavarande

förteckning upptagna varor, och att densamma införes i själva förordningen.

Nyssberörda bestämmelse om visst intyg har tillämpats så, att detta intyg i förekommande

fall avgivits i sammanhang med den i § 12 under punkten b) omförmälda

försäkran av exportören. Då detta förfaringssätt således redan praktiskt tillämpats

utan att anledning till anmärkning därvid förekommit, synes det styrelsen vara

Generaltull
styrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kiingl. Maj:ts proposition Nr 252.

riktigast att, jämte en allmän bestämmelse i ämnet i § 3, föreskrift om en särskild

försäkran av exportören införes i § 12 b).

Emot kommerskollegii förslag, i vad det avser upptagandet i och avförandet

från förteckningen av vissa varuslag, har styrelsen icke något att- erinra.

I enlighet med den ståndpunkt generaltullstyrelsen sålunda intagit,

har av styrelsen utarbetats följande förslag till ändrad lydelse av 3, 7

och 12 §§ i restitutionsförordningen:

§ 3.

Konungen äger bestämma, för vilka varor och, där med avseende å särskilt

varuslag så erfordras, under vilka förutsättningar rätt till tullrestitution enligt

denna förordning må åtnjutas; dock må i intet fall sådan rätt avse spannmål, omalen

eller malen, levande djur, brännvin och sprit, alla slag, eller vin eller sådan vara,

som är avsedd att återsändas till produktions- eller inköpslandet eller till producentens

eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land.

Rätt till-------------------finnes.

7.

1. Rätt — — — — — — — — —--— — — transitförsändning.

2. Restitution beräknas för utförselvara, som vid införseln drager stycketull,

efter stycketal och för annan utförselvara efter dess nettovikt, ankommande

dock på Konungens prövning, huruvida och under vilka villkor emballage eller

inlägg till varor, i fråga om vilka bruttoförtullning är stadgad i gällande tulltaxa,

må inräknas i den vikt, som vid utförseln lägges till grund för restitution.

§ 12.

Såsom villkor för erhållande av restitution skall i övrigt gälla:

a) att — - — — — — — — — — — — — tullkammare;

b) att exportangivningsinlagan ej mindre innehåller uppgift om avsikten att

för varan erhålla tullrestitution enligt denna förordning, om varans handelsbenämning

och om den rubrik i tulltaxan, till vilken densamma vid införseln blivit hänförd,

än även är åtföljd dels av exportörens under edlig förpliktelse avgivna och av två

vittnen till riktigheten bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna

varan blivit av honom införd, att full införseltull för densamma erlagts och att

varan icke efter införsel undergått någon bearbetning eller förändring, dels ock av

exportörens under edlig förpliktelse avgivna försäkran, att varan enligt hans vetskap

icke är avsedd att återsändas vare sig till produktions- eller inköpslandet eller till

producentens eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land;

c) att vederbörande tullförvaltning, efter exportvarans undersökning och utrönande

av det stycketal eller den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2 skall läggas till

grund för restitutionen, samt kollinas plombering ävensom bevakning under transporten

till och inlastning i fartyg eller järnvägsvagn eller överlämnande till post
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj is proposition Nr 252.

verket, härom meddelat attest, vilken såsom verifikation jämte angivningsinlagan

och övriga intyg bifogas tullkammarens utgående tulljournal;

d) att — —--medgives; samt

ej att — —--begäres.

Det är min avsikt att, i överensstämmelse med vad den verkställda Departtmentsutredningen

givit vid handen, framdeles föreslå Kungl. Maj:t att fast- cAe/e”''

ställa ny förteckning över varor, för vilka rätt till restitution må åtnjutas.

Dessförinnan synes mig emellertid riksdagens bifall till de ifrågasatta

ändringarna i 1912 års förordning böra utverkas. Jag delar härvid den

av generaltullstyrelsen uttalade meningen, att ändringar torde vara erforderliga

ej blott i 3 § utan även i 7 och 12 §§. Emot det av styrelsen

framlagda förslaget vill jag endast göra den erinran, att jag ej finner

anledning föreligga, att i 12 § c) utbyta den nu gällande ordalydelsen

»vederbörande tullkammare» mot »vederbörande tullförvaltning». I övrigt

synes mig förslaget lämpligt avfattat, och får jag därför hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga detsamma. Tiden för

förordningens ikraftträdande torde böra få bestämmas av Kungl. Maj:t.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst inom

finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse

av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angående

tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

antaga sagda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle proposition till riksdagen avlåtas av den

lydelse bilagan litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Looström.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 222 höft. (Nr 252.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:184 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december s. 6 i texten
  2. BevU 1919:36 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse nv §§ 3, 7 och 12 i förordningen den 13 december 1912 angåend a1 i texten