Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag . till epidemisjukvården

1920-02-13 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:146, Angående statsbidrag . till epidemisjukvården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Juni fil. Maj:ts Proposition Nr 146.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag

. till epidemisjukvården; given Stockholms slott den 13

februari 1920.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Mai:t härmed föreslå riksdagen

att, med godkännande av de i statsrådsprotokollet angivna grunder

för statsbidrag till epidemisjukvården, under riksstatens femte huvudtitel

på extra stat för år 1921 anvisa

dels till statsbidrag för uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus

ett förslagsanslag av 2,000,000 kronor;

dels ock till statsbidrag för driften av sådana sjukhus ett förslagsanslag

av 600,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 121 käft. (Nr 146.)

Cd 20 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Proposition Nr lå6.

Inledning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:

Enligt 18 § första stycket i epidemilagen av den 19 juni 1919 skall

inom varje epidemidistrikt — landstingområde, stad, som ej deltager i

landsting, eller annan stad, som med Kungl Mat:s medgivande utgör eget

distrikt — finnas tillgång till erforderligt antal platser å sjukhus, avsedda

för personer, som äro behäftade med vissa i lagen närmare angivna

epidemiska sjukdomar. Dylika epidemisjukhus skola vara ändamålsenligt

förlagda och anordnade samt försedda med nödig utrustning,

och skola vid dem anställas läkare samt den övriga personal, som av

behovet påkallas. Förvaltningen av epidemisjukhus tillkommer enligt

19 § samma lag i stad, som utgör eget distrikt, hälsovårdsnämnden,

och å annan ort eu för epidemidistriktet tillsatt epideminämnd. Ifrågavarande

lag trädde i kraft den 1 januari 1920, dock skola med avseende

å epidemidistrikt, som innefattar landsbygd, ovan berörda stadganden i

18 § första stycket icke äga tillämplighet för än åtta år förflutit från

det lagen trätt i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 14(1.

Vid antagande av epidemilagen förutsatte 1919 års lagtima riksdag,

att statsbidrag skulle utgå till kostnader såviil för uppförande

och övertagande som för driften av de i lagen avsedda epidemisjukhusen.

Vid avlåtande av innevarande års statsverksproposition hade erforderlig

utredning rörande grunderna för statsbidragens utgående icke hunnit

slutföras, men föreslog Kung!. Maj:t riksdagen att, i avvaktan på den

proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, på extra stat för ar

1921 beräkna dels till statsbidrag för uppförande och övertagande av

epidemisjukhus ett förslagsanslag av 2,000,000 kronor, dels ock till statsbidrag

för driften av sådana sjukhus ett förslagsanslag av 600,000 kronor.

Efter anmodan har medicinalstyrelsen sedermera med skrivelse den

2 februari 1920 överlämnat förslag i förevarande ämne.

Innan jag övergår till en närmare behandling av föreliggande förslag,

tillåter jag mig i korthet beröra de uttalanden i ämnet, som gjorts

i samband med epidemilagens tillkomst.

Den nya epidemilagen grundar sig som bekant i huvudsak på det

betänkande med förslag till hälsovårdsstadga för riket och epidemistadga,

som den 1 april 1915 avgivits av den av Kungl. Maj:t den 11 september

1909 tillsatta kommittén. I nämnda betänkande hade kommittén

även behandlat frågan om statsbidrag till epidemisjukvården, och innehåller

betänkandet härutinnan i huvudsak följande:

Enligt det av kommittén framlagda förslaget till epidemistadga skulle ansvaret

för epidemisjukhusväsendets behöriga ordnande åligga städer och landsting,

d. v. s. allt fortfarande vara en kommunal angelägenhet eller ett meniglietsbestyr.

Kommittén ansåge emellertid, att det läge synnerligen nära till hands att ifrågasätta,

att någon del av kostnaden för epidemisjukhusväsendet skulle drabba statsverket.

De epidemiska sjukdomarna måste nämligen på _ grund av sin srnittöverförande

beskaffenhet anses mer allmänfarliga, än vad eljest i regel kunde anses

vara förhållandet i fråga om sjukdomar. Sjukdomarnas allmänfarliga beskaffenhet

vore ock den huvudsakliga anledningen till att motverkandet av desamma

måste i statens intresse närmare regleras. Ofta nog måste även utbrottet och

uppträdandet av de epidemiska sjukdomarna å en ort inom riket tillskrivas omständigheter,

som i särskilt ringa''mån sammanhängde med eller berodde av förhållandena

inom orten, utan fastmer på tillgodoseende av viktiga samfärdsel- och

andra statsintressen. Med hänsyn härtill, och då staten åtagit sig väsentliga delar

av kostnaden för såväl sinnessjukvården som tuberkulossjukvården, syntes det

kommittén fullt riktigt, att staten i någon män och i någon form bidroge till kostnaden

för den epidemisjukvård, varom nu vore fråga. Detta syntes desto mer

påkallat, som denna kostnad måste bliva av ganska betydande omfattning och,

utan sådant bidrag, skulle te sig nog så tyngande för eu stor del av de därav

berörda kommunerna och landstingen.

Hälsovårds
atadgekom
mittén.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Medicinalstyrelsen

den ls/i2 191

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 146.

Vid övervägande av grunden för ett eventuellt statsbidrags utgående hade

kommittén, med hänsyn till såväl bestående förhållanden i städerna i allmänhet

som till de landsting, vilka för sig redan ordnat epidemisjukhusväsendet, icke

ansett sig böra föreslå statsbidrag till byggnadskostnaderna, såsom ifråga om

tuberkulossjukvården utgått. Beträffande statsbidrag till driftkostnaderna vore

det, med hänsyn till epidemisjukhusens mycket ojämna beläggning, icke lämpligt

att låta ifrågavarande statsbidrag utgå efter antalet underhållsdagar, såsom vid

tub erkulo s s j uk vår ds an stalter n a vore fallet. Även sådana år, då underhållsdagarnas

antal vore ringa, kvarstode i alla fall större delen av kostnaderna. På grund härav

hade kommittén ansett sig böra föreslå, att statsbidrag skulle, oberoende av

årets beläggning, utgå med visst belopp per vårdplats regelmässigt till varje stad

eller landsting, som visade sig under året hava hållit de såsom minimum för

vart och ett område angivna vårdplatserna i fullt beredskap. Naturligtvis borde

för statsbidragets utfående uppställas den fordran, att sjukhusen vore ändamålsenligt

förlagda och inrättade. I fråga om beloppets storlek föresloge kommittén,

att detsamma måtte utgå med 150 kronor per plats, vilket belopp tillnärmelsevis

kunde anses motsvara räntan å anläggningskostnaden, samt att därvid, vare sig

fråga vore om stad eller om landsbygd, ej mer än eu plats skulle tagas i beräkning

för varje påbörjat 1,000-tal invånare inom den stad eller det landstingsområde,

varom fråga vore.

Kommittén hade med stöd av lämnade uppgifter funnit, att underhållskostnaden

per vårdplats under en följd av år visserligen varit synnerligen växlande.

Det syntes dock framgå, att vid medelstora och större sjukhus, där beläggningen

bleve jämnare än å de mindre, nämnda belopp, 150 kronor per plats sällan överstege

25 % av den genomsnittliga underhållskostnaden.

Vad städerna anginge, hade det synts kommittén rättvist, att desamma

själva finge bära den större del av kostnaden för epidemisiukhusväsendet, som

kunde anses förorsakad så att säga av deras egenskap av stadssamhällen. Fastän

sålunda enligt kommitténs förslag det borde åligga stad att i regel hålla ett

minimum tal vårdplatser av 2 på 1,000 invånare, skulle statsbidrag till staden ej

utgå för större antal invånare än som motsvarade det platsantal, som enligt förslaget

skulle hållas på landsbygden, nämligen minst 1 vårdplats på nyssnämnda

antal invånare.

I sitt den 13 december 1917 avgivna yttrande över kommitténs betänkande

och förslag anförde medicinalstyrelsen beträffande frågan om

statsbidrag till epidemisjukvården i huvudsak följande:

I likhet med hälsovårdsstadgekommittén ansåge medicinalstyrelsen, att göda

skäl talade för att någon del av kostnaden för epidemisjukhusväsendet även drabbade

statsverket, men beträffande grunderna för detta statsbidrags utgående hade

styrelsen en från kommitténs avvikande mening. Med hänsyn till den av kommittén

föreslagna olikheten i minimiantalet platser för städer och landsbygd syntes

det medicinalstyrelsen olämpligt att, såsom kommittén föreslagit, begränsa

rätten till statsbidrag till allenast en sjukplats för varje påbörjat tusental av distriktets

invånare. Fara vore, att städernas villighet att inrätta tillräckligt antal

sjukplatser koinme att röna en ofördelaktig inverkan av den föreslagna inskränkningen

i rätten till statsbidrag. Enligt styrelsens mening vore epidemisjukvården

en så viktig statsangelägenhet att alla hinder för dess effektiva genomförande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Proposition Nr tfa.

borde så vitt möjligt avlägsnas. På grund liärav och mod hänsyn jämväl därtill,

att ett antal sjuksängar av 3 på 1,000 på många orter voro erforderligt, föreslogo

styrelsen, att den av kommittén ifrågasatta inskränkningen i rätten till statsbidrag

måtte helt och hållet bortfalla. Någon överproduktion av sjukplatser för landsbygden

torde dock härigenom icke behöva befaras, ty distriktens egna kostnader

för platsernas inrättande och underhåll utgjorde ett fullt tillräckligt skydd mot

eu dylik eventualitet.

Jämväl statsbidragets storlek syntes styrelsen i kommittéförslaget mindre

lyckligt bestämd. Enligt kommittéförslaget skulle ett belopp av 150 kronor vid

medelstora och större sjukhus, där beläggningen vore jämnare än å de mindre,

sällan överstiga 25 % av den genomsnittliga underhållskostnaden. Styrelsen ansåge

detta belopp, då det gällde belagda platser, alltför liten. För att för sådana

fall erhålla en högre summa, utan att samtidigt avstå från bidrag jämväl för obelagda

platser, ville styrelsen föreslå, att statsbidraget skulle uppdelas i två olika

poster, utgående efter skilda grunder. Det av kommittén förordade bidraget borde

således enligt styrelsens mening bestämmas till minst etthundra kronor att utgå

för varje sjukplats oberoende av beläggningen. Därjämte borde ett ytterligare

bidrag utgå, såsom till tuberkulossjukvårdsanstalterna, med hänsyn till antalet

underhållsdagar. Detta bidrag syntes lämpligen kunna bestämmas till minst 50

öre per underhållsdag. Ett bidrag av 50 öre per underhållsdag skulle för belagd

sjukplats motsvara 182 kronor 50 öre per år. Högsta möjliga statsbidrag skulle

alltså bliva 282 kronor 50 öre per sjukplats.

I en den 21 februari 1919 dagtecknad proposition, nr 153, framlade DepartementsKungl.

Maj: t för 1919 års lagtima riksdag förslag till epidemilag. I sitt jg^åVnigyttrande

till det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet an- tima riksdag,

förde dåvarande chefen för civildepartementet, i fråga om statsbidrag till

epidemisjukhusväsendet, att det enligt, hans mening icke borde råda tvivel

därom att beviljandet av sådant statsbidrag vore en förutsättning för ett

effektivt genomförande av de föreslagna reformerna i epidemisjukvården.

Däremot delade departementschefen icke kommitténs uppfattning, att statsbidrag

till epidemisjukhusens byggnadskostnader ej borde ifrågakomma.

Ville man åstadkomma den snabba förbättring i epidemisjukhusväsendet,

som av förhållandena vore påkallad, vore det enligt departementschefens

mening erforderligt, att staten bidroge till byggnadskostnaderna åtminstone

för de sjukhus, som efter lagens ikraftträdande uppfördes. Något

förslag i detta hänseende hade departementschefen icke ansett lämpligt

att då framlägga, då det syntes vara skäl att först avvakta riksdagens

beslut i fråga om epidemilagen. Då statsbidrag till sjukhusens driftkostnader

i varje fall borde utbetalas i efterskott efter vederbörande för- ■

valtningsårs slut och bidragen till byggnadskostnader efter byggnadernas

fullbordande,, behövde det icke medföra någon olägenhet att beslut om

beviljande av anslag till dylika bidrag då icke fattades. Det hade emellertid

synts departementschefen vara av betydelse, att statsmakterna redan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 146.

Motioner vid

1919 års lagtima

riksdag.

1919 års lagtima

riksdag.

i samband med den föreslagna epidemilagens antagande uttalade, att

statsbidrag till såväl byggnadskostnader som driftkostnader för de i lagen

föreskrivna epidemisjukhusen borde beviljas.

I motioner, som väcktes inom båda kamrarna i anledning av den

nyssnämnda propositionen, gjordes gällande, att rätten till statsbidrag

borde göras vidsträcktare än departementschefen i sitt nu ifrågavarande

yttrande angivit. I sagda motioner framställdes det yrkandet, att riksdagen

måtte uttala sig för, att byggnadsbidrag måtte utgå även till de

landsting, som redan ordnat sin epidemivård på sådant sätt, att det, i

överensstämmelse med den nya lagen, vunne godkännande av myndigheterna.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag till epidemilag samt förenämnda,

i anledning av samma förslag väckta motioner, uttalade andra

lagutskottet, att utskottet till alla delar anslöte sig till departementschefens

uttalande, att statsbidrag till såväl drifts- som byggnadskostnader för

epidemisjukhusen borde beviljas. Utskottet ville emellertid därjämte framhålla,

att billigheten syntes tala för att därutöver tillmötesgå motionärernas

hemställan. Därest epidemisjukhus redan funnes på fullt tillfredsställande

sätt ordnade av landsting, syntes anledning icke förefinnas att

låta dessa landsting bliva mera ogynnsamt ställda i ekonomiskt avseende

än de, vilka under de närmast kommande åren skulle nybygga sjukhus.

Utskottet ville därför uttala, att utskottet ansåge statsbidrag böra utgå

till byggnadskostnader jämväl för av landsting redan före epidemilagens

ikraftträdande uppförda epidemisjukhus, vilkas beskaffenhet överensstämde

med i samma lag lämnade föreskrifter. Tillika ville utskottet framhålla,

att kännedom om de grunder, efter vilka om förmälda statsbidrag skulle

komma att utgå, syntes vara en förutsättning för att landstingen skulle

kunna uppgöra byggnadsplaner och kostnadsberäkningar för de av lagen

fordrade epidemisjukhusen och att det för den skull syntes i hög grad

önskvärt, att förslag till sådana grunder snarast och om möjligt redan

år 1920 förelädes riksdagen till godkännande.

\ ad andra lagutskottet sålunda anfört, godkändes av riksdagen.

Av det anförda torde framgå, att ehuru genom den med innevarande

års början ikraftträdda epidemilagen omsorgen om epidemisjukvården i

första hand lagts på landstingen och de större städerna, statsmakterna

dock vid lagens antagande i princip uttalat sig för, att staten skulle

ekonomiskt medverka till epidemisjukhusväsendets ordnande, och har därvid

förutsatts, att statsbidrag skulle avse ej allenast driftkostnader vid

redan inträttade sjukhus utan jämväl i viss mån kostnader för anordnande

av dylika sjukhus.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kun (fl. May.ts Proposition Nr 146.

7

Enligt medicinalstyrelsens i skrivelse den 2 februari 1920 framlagda

förslag skulle statsbidrag kunna tilldelas epidemidistrikt, som innefattar

landsbygd, för uppförande, inrättande eller inlösen av epidemisjukhus.

Statsbidrag för nybyggda epidemisjukhus skulle utgå med högst hälften

av den verkliga byggnadskostnadeu jämte kostnaden för första uppsättningen

inventarier. I byggnadskostnadeu finge dock ej inräknas utgift

för anskaffande av byggnadstomt.

För redan uppförda epidemisjukhus, vare sig de uppförts av landstinget

eller av detsamma inlösts, skulle statsbidrag utgå enligt samma

grunder som för nybyggda sjukhus, dock att i detta fall bidraget icke

skulle utgå för inventariekostnaden.

För statsbidrags tilldelande skulle erfordras, att vederbörande epidemisjukhus

vore fullt färdigt och för sitt ändamål lämpligt samt av medicinalstyrelsen

godkänt.

Enligt förslaget skulle i samband med beviljande av statsbidrag bestämmas

det antal sjukplatser, som kunde anses motsvara normal beläggning

av vederbörande sjukhus.

Genom de av departementschefen och riksdagen föregående år gjorda

uttalandena i föreliggande ämne synes det mig till en början vara fastslaget,

att statsbidrag bör utgå till landsting för sådana i lagen avsedda

sjukhus, vilka efter lagens ikraftträdande av landstingen uppföras eller

inrättas. I många fall torde emellertid landstingen, efter övertagandet

av ansvaret för epidemisjukvården, finna sig nödsakade eller i varje fall

bäst betjänta av att inlösa inom vederbörande epidemidistrikt redan befintliga

i städers eller lantkommuners ägo varande sjukhus. Det torde

vara i överensstämmelse med nyss berörda uttalanden, att landstingen

må kunna tilldelas statsbidrag jämväl i nu angivna fall.

Som bekant har hittills någon ovillkorlig skyldighet för landsbygdens

vidkommande att åstadkomma epidemisjukhus icke förelegat. I den mån

epidemisjukhus å landsbygden inrättats genom landstingens försorg, har

detta därför föranletts av intresse och villighet till uppoffringar från vederbörande

landstings sida. På sätt jämväl av riksdagen framhållits, synes

billigheten kräva, att dylika landsting icke försättas i en ogynnsammare

ställning i ekonomiskt avseende än de landsting, vilka hittills icke frivilligt

företagit åtgärder i förevarande avseende. Jag finner därför rättvist,

att landstingen må av statsmedel kunna erhålla ersättning även för

kostnader, som före epidemilagens ikraftträdande nedlagts på uppförande

eller inrättande av sådana epidemisjukhus, vilka befinnas motsvara epidemilagens

fordringar.

Statsbidrag

för anordnande

av

epidemisjukhus

m. m.

Medicinalsty

re Isen.

Departements

chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 146.

Däremot synas tillräckliga skäl näppeligen kunna anföras för att

städer, som utgöra eget distrikt, skola komma i åtnjutande av statsbidragför

anordnande av epidemisjukhus.

Såsom bekant bar redan enligt hittills gällande epidemistadga skyldighet

att åstadkomma epidemisjukhus ålegat städerna. Den nya lagstiftningen

i ämnet har sålunda icke i princip medfört några nya skyldigheter

i detta hänseende för städernas vidkommande. I följd härav har ej

heller någon övergångstid i epidemilagen medgivits för anordnande av sjukhus

i andra distrikt än sådana, som innefatta landsbygd. Riksdagen synes i

sin skrivelse även hava utgått från att i varje fall ersättning för sådana

epidemisjukhus, som före epidemilagens ikraftträdande uppförts av städer,

som utgöra eget distrikt, icke bör utgå. Men ej heller ifråga om de nya

sjukhus, vilkas inrättande hädanefter kan vara påkallat, synes staten kunna

åtaga sig de betydande ekonomiska uppoffringar, som ett stadgande i

nu antydd riktning skulle medföra. Till belysande av de kostnader, det

här gäller, må meddelas, att enligt av medicinalstyrelsen lämnade uppgifter

anläggningskostnaderna för de nuvarande epidemisjukhusen i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Gävle, Norrköping och Hälsingborg kunna beräknas

till över 37s miljoner kronor. I Göteborg planeras uppförande

av ett nytt stort epidemisjukhus i stället för det gamla, och i Gävle

finnas sedan ett par år fullständiga ritningar utarbetade till ett nytt sjukhus.

Kostnaderna för de sålunda planerade båda sjukhusen beräknas

uppgå till betydande belopp. I likhet med medicinalstyrelsen har jag

därför ansett, att statsbidrag av nu ifrågavarande slag bör inskränkas

att avse allenast sådana distrikt, som innefatta landsbygd.

I fråga om statsbidragets storlek ansluter jag mig i huvudsak till

medicinalstyrelsens förslag, enligt vilket förslag statsbidraget skulle utgå

med högst hälften av den verkliga bygguadskostnaden. Däremot

synes det näppeligen böra ifrågasättas att bevilja statsbidrag även till

kostnaden för första uppsättningen inventarier, då inventariekostnaden

torde vara i hög grad växlande och närmast att likställa med driftkostnad.

En ytterligare begränsning av bidragsbeloppets storlek finner jag

även påkallad, i det jag anser, att i överensstämmelse med vad som

gäller ifråga om statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,

bidraget icke bör överstiga 2,000 kronor för varje

sjukplats, som vederbörande sjukhus normalt beräknas rymma. Då det

vidare lärer kunna tänkas, att landsting vid övertagande av äldre sjukhus

från stad, som ingår i landstingsområdet och vilken sålunda befrias

från direkt ansvar för epidemisjukhusväsendet, kan komma att erlägga

en lösesumma, som understiger byggnadskostnaden, torde böra föreskrivas,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Ls Proposition Nr Uti. i*

att för nu angivna fall statsbidraget icke må överstiga hälften av lösesumman.

Däremot torde icke, på sätt ifråga om tuberkulossjukvårdsanstalterna

stadgats, någon inskränkning böra ske med hänsyn till befolkningsantalet

inom vederbörande epidemidistrikt. De dryga kostnader,

som i varje fall ankomma på distrikten, torde nämligen lämna tillräckliga

garantier för att sjukhusens storlek icke komma att överskrida det

föreliggande behovet.

I fråga om de närmare villkoren för åtnjutande av statsbidrag av

ifrågavarande slag torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att därutinnan

meddela nödiga föreskrifter.

För bedömande av statsverkets kostnader till följd av de nu föreslagna

statsbidragen tillåter jag mig återgiva följande av medicinalstyrelsen

lämnade uppgifter, därvid dock är att märka, att de anförda siffrorna

äro approximativa.

Anläggningskostnaderna för inom riket befintliga, år 1912 färdiga

epidemisjukhus beräknas till omkring 8,000,000 kronor, därav dock å

inventarier belöpa omkring 700,000 kronor. Bortses från epidemisjukhusen

i sådana städer, som icke tillhöra landsting, skulle återstå omkring

5,000,000 kronor. Under åren 1913—1918 uppförda epidemisjukhus

inom landstingsområdena beräknas hava betingat en anläggningskostnad

av omkring 1,000,000 kronor. För närvarande pågår uppförande av nya

epidemisjukhus i Stockholms län samt i Göteborgs och Bohus län. I

sistnämnda län äro fem sjukhus planerade för en beräknad kostnad av

omkring 800,000 kronor. Beträffande Stockholms län äro epidemisjukhus

i Södertälje och Norrtälje under byggnad och flera äro planerade,

och torde kostnaderna härför bliva högst betydande. Jämväl i andra län

föreligga förslag till nya byggnader. Att märka är emellertid, att åtskilliga

av de befintliga epidemisjukhusen icke tillhöra landstingen eller

komma att av dem inlösas. Å andra sidan måste antalet epidemisjukhus

inom riket i avsevärd grad ökas för att motsvara epidemilagens krav,

att varje epidemidistrikt skall äga tillgång till erforderligt antal platser

på särskilt anordnade sjukhus. Endast ett mindre antal landsting har

nämligen tagit epidemisjukvården om hand, och bland dessa hava några

ännu endast hunnit göra början. I ett flertal landstingsområden lära

knappast Hägra sjukhus för landsbygden finnas. Med hänsyn härtill

torde icke vara möjligt att för närvarande beräkna ens till närmelsevis

kostnaderna för statsverkets vidkommande för anläggandet av samtliga

erforderliga sjukhus i riket.

Beträffande därefter frågan om storleken av det för ifrågavarande

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 121 höft (Nr 146.) c6i 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsbidrag

till driftkostnaderna

vid

epidemisjukhus.

Medicinalstyrelsen.

Departements
chefen.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 146.

ändamål erforderliga anslaget, så torde detta anslag, vilket till en början

synes böra erhålla förslagsanslags natur, i brist på tillförlitliga beräkningar

för år 1921 kunna bestämmas till det i statsverkspropositionen upptagna

beloppet 2,000,000 kronor.

I fråga om statsbidrag till driftkostnader vid epidemisjukhus har

medicinalstyrelsen föreslagit, att dylikt bidrag må utgå beträffande sådana

sjukhus, som avses i 18 § första stycket i epidemilagen. Såsom villkor

härför föreslår medicinalstyrelsen, beträffande sjukhus, som tillhör epidemidistrikt,

innefattande landsbygd, att distriktet skall hava tilldelats statsbidrag

för sjukhusets uppförande, inrättande eller inlösen, samt, beträffande

annat epidemisjukhus, att sjukhuset skall vara godkänt av medicinalstyrelsen,

som därvid fastställer det antal sjuksängar, som kan anses

motsvara normal beläggning av sjukhuset. Dessutom skulle såsom

villkor gälla, att epidemisjukhuset väl underhålles och att god sjukvård

beredes åt å sjukhuset intagna sjuka. Medicinalstyrelsen föreslår vidare,

att bidraget skall utgå med hälften av kostnaderna per underhållsdag,

dock högst med 3 kronor för underhållsdag för kostnadsfritt vårdade

sjuka. Statsbidraget skulle emellertid ej utgå för flera sängplatser per

dag än det av medicinalstyrelsen fastställda antalet sängar, som motsvarar

normal beläggning av sjukhuset.

Statsbidrag till driftkostnaden bör givetvis icke utgå till andra sjukhus

än sådana, som avses i epidemilagen och som förvaltas enligt bestämmelserna

i denna lag. Endast med avseende på dessa epidemisjukhus

har man garanti för att de drivas på ett tillfredsställande sätt och

stå under vederbörande sjukvårdsmyndighets fidla inspektion. Däremot

synes icke anledning föreligga att i förevarande hänseende undantaga

städer, som bilda eget distrikt. En sådan inskränkning torde ej heller

överenstämma med statsmakternas uttalande i ämnet föregående år.

Beträffande de av styrelsen föreslagna allmänna villkoren för statsbidragets

åtnjutande synes en ändring påkallad. Det torde nämligen

kunna tänkas, att ett landsting för visst fall kan finna lämpligast att för

tillgodoseende av behovet av sjukplatser inom distriktet förhyra ett redan

befintligt sjukhus. Något hinder för anlitande av en dylik utväg lärer

icke förefinnas. Enligt styrelsens förslag skulle landstinget emellertid för

nu angivna fall vara uteslutet från statsbidrag till sjukhusets drift. En

sådan inskränkning finner jag ej motiverad. Den allmänna förutsättningen

för att epidemisjukhus, som förvaltas enligt bestämmelserna i

epidemilagen, skall kunna tilldelas driftbidrag, synes därför allenast böra

vara, att sjukhuset blivit av medicinalstyrelsen godkänt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 146.

I fråga om grunderna för driftbidragets utgående uppställa sig huvudsakligen

två alternativ, i det bidraget kan ställas i relation antingen till

antalet ordinarie sjukplatser eller ock till antalet underhållsdagar under

året. Bidragets beräknande per underhållsdag synes emellertid bäst

ägnat att utjämna do kostnader, som kunna ådragas ett distrikt genom

ovanligt stor sjuklighet med därav följande stark beläggning, och överrensstämmer

jämväl med grunderna för driftbidragen till vissa andra

sjukvårdsanstalter och vanföreanstalterna.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle, såsom nämnts, driftbidraget

utgå med hälften av underhållskostnaden per dag, dock med högst 3

kronor. Anledningen till att visst maximum uppställts är att söka i de

stora olikheter, som förefinnas beträffande driftkostnaderna för olika

sjukhus.

Det må i detta sammanhang meddelas, att, enligt vad jag från medicinalstyrelsen

inhämtat, kostnaden per underhållsdag å epidemisjukhusen

under år 1912 i medeltal för hela riket utgjorde 2 kronor 94 öre. År

1918 hade nämnda kostnad stigit till 5 kronor 90 öre. Antalet underhållsdagar

var sistnämnda år 764,169, och uppgingo sammanlagda driftutgifterna

(nybyggnader och större reparationer däri icke inräknade) till

4,540,601 kronor.

I nu berörda avseende vill jag ifrågasätta en jämkning i styrelsens

förslag. Enligt gällande grunder för statsbidrag till driftkostnaderna

vid tuberkulossjukvårdsanstalterna utgår dylikt bidrag med visst belopp

för underhållsdag. En ändring i sådan riktning har jämväl av riksdagen

föregående år ifrågasatts beträffande statsbidrag till vanföreanstalterna,

där för närvarande bidragen utgå i förhållande till anstalternas driftkostnader.

Givetvis möter det ock avsevärda svårigheter att få eu tillförlitlig

utredning rörande driftkostnadernas storlek vid de olika anstalterna.

Jag anser därför lämpligast, att statsbidraget jämväl i förevarande

fall fastställes till visst belopp, och torde detta i överensstämmelse

med vad som gäller i avseende å tuberkulossjukvårdsanstalterna böra

bestämmas till 2 kronor. De betydande utgifter, som statsverket i varje

fall får vidkännas för ifrågavarande ändamål, torde tala för att ej gå

längre än vad nu föreslagits.

Statsbidrag synes böra utgå endast för kostnadsfritt vårdade patienter

och endast för det antal underhållsdagar, som faller inom sjukhusets

normala beläggning. Sistnämnda begränsning torde vara motiverad

för att en icke önskvärd överbeläggning skall uppmuntras och

tillkomsten av tillräckligt antal epidemisjukhus därigenom motverkas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts Proposition Nr 146.

Prövningen av ansökningen om statsbidrag till driftkostnaderna vid

epidemisjukhusen torde kunna uppdragas åt medicinalstyrelsen.

Det torde vara av betydelse, att de av mig nu förordade grunderna

för statens ifrågavarande bidrag snarast möjligt vinna tillämpning, enär

därigenom landstingens beredvillighet att utan dröjsmål övertaga epidemisjukvården

säkerligen kommer att gynnsamt påverkas. Då emellertid''

någon retroaktiv tillämpning icke synes böra ifrågakomma, torde

tidpunkten för bestämmelsernas ikraftträdande lämpligen kunna sättas

till den 1 juli innevarande år.

Beträffande de kostnader för statsverket, som skulle föranledas av

mitt förslag, ber jag få framhålla följande.

Om man utgår från de ovan anförda uppgifterna för år 1918 —

och någon mera avsevärd avvikelse torde icke föreligga — skulle antalet

underhållsdagar vid epidemisjukhusen i riket per år för närvarande uppgå

till omkring 764,169. Därest statsbidrag å 2 kronor per underhållsdag

utginge till samtliga sjukhusen, bleve detta alltså ett belopp av i runt

tal 1,500,000 kronor. Emellertid torde ett flertal sjukhus inom landstingsområdena

vara av den art, att de väl knappast komma att av landstingen

övertagas, varjämte det även kan antagas komma att dröja åtskillig

tid, innan alla övriga sjukhusen övertagits av landstingen. För

den närmaste tiden komma statens utgifter i förenämnda hänseende

därför säkerligen att betydligt understiga nyssnämnda belopp; huru

mycket är emellertid omöjligt att nu mera bestämt angiva. När antalet

sjukhus i riket| blivit så stort, att det motsvarar åtminstone 1 sjuksäng per

1,000 invånare å landsbygd och 2 sjuksängar per 1,000 invånare i

stad, kan enligt vad medicinalstyrelsen meddelat hela antalet sjuksängar

beräknas för städernas befolkning till 3,400 och för landsbygdens befolkning

till 4,200 eller tillsammans 7,600 sängar. Vid full beläggning

hela året om motsvarar detta ett antal underhållsdagar av 2,774,000.

Med ett statsbidrag av 2 kronor per underhållsdag skulle statsbidraget

per år komma att utgå med omkring 5,500,000 kronor. Då emellertid

för en del städer 3 sjuksängar per 1,000 invånare och för åtskilliga tätt

bebyggda samhällen å landet 2 sjuksängar per 1,000 invånare äro erforderliga,

medför detta, i den mån dessa siffror förverkligas,"en ökad

kostnad, vars storlek dock för närvarande icke kan med någon grad av

säkerhet bestämmas.

Vad slutligen angår det för ifrågavarande ändamål erforderliga anslaget

för år 1921, så torde någon anledning icke föreligga att ifrågasätta

ändring i det i statsverkspropositionen beräknade beloppet. Jag

utgår då emellertid ifrån, att ifrågavarande bidrag komma att utbetalas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 146. 13

halvårsvis i efterskott, vilket torde vara den lämpligaste anordningen.

Anslaget för ar 1921 skulle alltså avses för bestridande av statsbidrag,

som belöpa på tiden 1 juli 1920 — 1 juli 1921.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att, med godkännande av de i statsrådsprotokollet

angivna grunder för statsbidrag till epidemisjukvården,

under riksstatens femte huvudtitel på extra stat för år

1921 anvisa

dels till statsbidrag för uppförande, inrättande eller

inlösen av epidemisjukhus ett förslagsanslag av 2,000,000

kronor;

dels ock till statsbidrag för driften av sådana sjukhus

ett förslagsanslag av 600,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Gorm.

Departe
ments
chefens
hemställan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:464 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående statsbidrag till epidemisjukvården jämte i ämnet väckta motioner. s. 13 i texten
  2. SU 1920:215 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande grunder för statsbidrag till epidemisjukvården. s. 1 i texten
  3. SU 1920:167 Utlåtande i anledning av Kungl. Ma,j:ts framställningar angående statsbidrag till epidemisjukvården jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten