Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning m. m

1920-03-12 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:224, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

1

Nr 224.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9

december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning

m. m. : given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9

december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning;

2:o) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring

i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kvrkan

samt hennes prästerskap och betjäning; samt

3:o) lag om ändrad lydelse av § 9 mom. ö i lagen den 31 maj

1889 angående dövstumundervisningen;

dels ock lämna medgivande därtill att, när inom någon till svenska

kyrkan hörande församling medlemmar av sådan i riket befintlig församling

av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger

rätt till offentlig religionsövning, böra, i enlighet med vad därom i den

föreslagna lagen om ändring i lagen angående lindring i främmande

trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap

och betjäning är stadgat, komma i åtnjutande av lindring- vid utgörande

av de avgifter till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och

betjäning, som å dem belöpa för inkomst, och det avgiftsbelopp, från

vilket befrielse sålunda åtnjutes, för året uppgår till sammanlagt minst

femtio kronor, den till svenska kyrkan hörande församlingen må av

allmänna medel undfå ersättning med motsvarande belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. / samt. 186 höft. (Nr 224.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Haj:ts proposition Nr 224.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering

av prästerskapets avlöning (nr 141).

Härigenom förordnas, att 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9 december

1910 om reglering av prästerskapets avlöning skola, 19 och 20 §§ i

nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

Till bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda

löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 § 3 mom.

sägs, skola, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas

:

l:o) församlingsavgifter till belopp ej överstigande tre öre för varje

helt eller påbörjat tiotal av de skatteören, som skola inom pastoratet

beräknas jämlikt senast fastställda taxeringslängd;

2:o) — — — — —

3:o)-----

4:o)-----

5:o) — — — — —

20 §.

I gäldandet av de enligt 19 § 1 och 5 mom. utgående församlingsavgifter

skola alla de, vilka inom pastoratet utgöra avgifter, varom

kyrkostämma beslutar, deltaga efter de för sådana avgifters utgörande

i allmänhet stadgade grunder; och skola dessa avgifter inom varje till

pastoratet hörande församling debiteras och uppbäras i samma ordning

som avgifter till kyrka och skola.

Angående den — — — särskilt stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungk Maj:ts proposition Nr 224. ,

3

21 §.

Har för bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda

löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 § 3

mom. sägs, såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större

belopp, än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal

skatteören inom pastoratet, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas

pastoratet för det överskjutande beloppet, utom beträffande lönebelopp,

som församling, enligt 9 eller 10 §, särskilt förbundit sig att

utgöra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande

trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes

prästerskap och betjäning (nr 110).

Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående

lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan

samt hennes prästerskap och betjäning skall i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

Avgifter till svenska kyrkan eller hennes prästerskap eller betjäning,

vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest uttaxeras, skola för

inkomst endast med hälften av det belopp, som eljest bort utgå, påtöras

medlemmar av sådan i riket befintlig församling av främmande

kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger rätt till offentlig religionsövning,

såvida de främmande trosbekännarna före den 1 januari

det år, då debitering av avgifterna verkställes, i laga ordning övergått

till eller eljest rättsligen tillhört och fortfarande tillhöra den främmande

församlingen. 1

I ändamål — — — verkställer debiteringen.

Aro avgifterna till prästerskapets avlöning grundade å löneregleringsresolution,

fastställd enligt förordningen angående allmänt ordnande

av prästerskapets inkomster den 11 juli 1862 eller förordningen angående

ordnande av prästerskapets i de territoriella församlingarna i

Stockholm avlöning den 1 november 1872, eller å äldre konvention

eller förening, eller utgå avgifterna till kyrkobetjäningens avlöning efter

andra grunder än dem, som äro stadgade för utgörande av bidrag medelst

fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt, må nedsättning

i dylika avgifter ej äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921; dock att dittills

gällande bestämmelser skola tillämpas i fråga om debitering av avgifter,

som skola utgöras under år 1921.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

5

Förslag

till

L a g

om ändrad lydelse av § 9 mom. 6 i lagen den 31 maj 1889

angående dövstumundervisningeu (nr 27).

Härigenom förordnas, att § 9 mom. 6 i lagen den 31 maj 1889

angående dövstumundervisningen skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 9.

6. Sedan genom sammanstämmande beslut av vederbörande landsting

och stadsfullmäktige eller genom beslut av nämnden utgiftsstaten

för skoldistriktet blivit fastställd, har skolstyrelsen att därom göra anmälan

hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande med uppgift

på vad som enligt den i mom. o angivna grund belöper på varje landstingsområde

eller stad; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande

att, därest erforderliga medel icke blivit av landsting eller stadsfullmäktige

för ändamålet anvisade, låta verkställa uträkning å vad som

belöper, för landstingsområdet på varje etthundra kronor till landstingsskatt

beskattningsbart belopp och för stad å varje skattekrona samt

debitera och indriva medlen i sammanhang med kronoskatterna under

benämning: bidrag till dövstumundervisningeu, varefter medlen tillhandahållas

skolstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

/

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bränning,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: UndéN,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson,

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Olsson:

Det förslag till kommunalskattelag, om vars framläggande för

riksdagen Kungl. Maj:t förut denna dag fattat beslut, påkallar vissa författningsändringar,

av vilka jag nu anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning dem, som angå lagen den 9 december 1910 om reglering

av prästerskapets avlöning (Svensk författningssamling, nr 141

sid. 27), lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande

trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap

och betjäning (nr 110) samt lagen den 31 maj 1889 angående

dövstumundervisningen (nr 27).

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 224.

Innan jag närmare ingår på frågan om de ändringar, som erfordras

i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets

avlöning, torde jag få erinra om de bestämmelser,''som gälla med avseende

å anskaffandet av de för kyrkoherdars och komministrars samt ständiga

adjunkters avlöning erforderliga medlen, och vilka återfinnas i 19 och

21 §§ nämnda lag. Den förra paragrafen stadgar huvudsakligen följande.

Till bestridande av nämnda avlöningar skola, i den män sådant

erfordras, i nedan nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter till

belopp ej överstigande tre öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor

av hela inkomstbeloppet inom pastoratet, 2) arrenden av de inom pastoratet

belägna löneboställen med vissa angivna undantag, 3) avgälder av lägenheter,

avsöndrade eller upplåtna från boställen, som nyss sagts, ränta å

medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt behov erhållits för

sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet

i pastoratet avsedda medel med undantag av sådana, vilka skola

tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller ingå till kyrkofonden,

4) skogsförsäl jningsmedel, utgående med ett efter vissa grunder fastställt

belopp, samt 5) ytterligare församlingsavgifter till erforderligt belopp.

Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet, att, om

för om förmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt

större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat

tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall av kyrkofondens

medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet utom beträffande

lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att utgöra. Den

inkomst, som sålunda ligger till grund för församlingsavgifternas bestämmande,

skall enligt 19 § beräknas för jordbruksfastighet till sex

kronor och för annan fastighet till fem kronor för varje fulla etthundra

kronor av taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd, samt

i fråga om inkomst av kapital och arbete till det beskattningsbara belopp,

för vilket bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd

erläggas.

Därjämte torde få erinras, att enligt 3 § 4 och 5 mom. lagen den

9 december 1910 om kyrkofond (nr 141 sid. 37) skola till kyrkofonden

ingå dels överskott, som a de i 19 § 2 och 3 mom. löneregleriugslagen

avsedda, årligen inflytande avlöningsmedel kan i ett pastorat uppkomma,

sedan vad därav för året erfordrats till gäldande av de för prästerskapet

därstädes fastställda löner tagits i anspråk, dels ock skogsförsäl jningsmedlen

från prästerskapet anslagna löneboställen — med vissa undantag,

vilka icke torde vara av betydelse för den föreliggande frågan.

I rån kyrkofonden skall emellertid jämlikt 19 § 4 mom. lönereglerings
-

Lagen om

reglering av

prästerekapets

avlöning.

Gällande bestämmelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Föl slag till

ändrade

bestämmelser.

8 Kungl Maj:ts proposition Nr 224.

lagen i män av behov till pastoratet för prästerskapets avlöning utbetalas

ett belopp, motsvarande skogens beräknade årliga avkastning.

Stadgandet i 19 § 1 mom. löneregleringslagen avser sålunda att

bestämma storleken av det belopp, som inom ett pastorat skall utdebiteras

genom församlingsavgifter, innan de i samma paragrafs 2—4

mom. angivna lönemedel få tagas i anspråk. På beloppets storlek är

alltså beroende, huruvida och till huru stor del avlöningsmedlen enligt

2 och 3 mom. skola i förekommande fall inlevereras till kyrkofonden

samt huruvida och till huru stor del skogsförsäljningsmedel skola utbetalas

ur samma fond. Genom den i 21 § löneregleringslagen gjorda

hänvisningen till 19 § 1 mom. kommer vidare stadgandet i sistnämnda

moment att hava betydelse för reglerandet av storleken av det ersättningsbelopp,

som pastorat kan komma att i vissa fall få uppbära av

kyrkofondens medel på grund därav, att utdebiteringen av församlingsavgifter

inom pastoratet överskridit det högsta mått, som ansetts skäligt.

Det torde slutligen böra erinras därom, att de nuvarande bestämmelserna

i 19 § 1 mom. och 21 § blivit meddelade först efter ingående

undersökningar rörande kyrkofondens bärighet.

Då nu i samband med den nya kommunalbeskattningens genomförandebevillningen

är avsedd att upphöra, kan grunden för bestämmande av

pastoratets bidrag till prästerskapets avlöning — i det följande för korthetens

skull kallade pastoratets ansvarssummor — icke längre hämtas

från bevillningstaxeringen utan torde i stället böra sökas i det nya

kommunala beskattningssystemet. Inom finansdepartementet har utarbetats

ett förslag till lag om ändring i, bland annat, 19 § prästlöneregleringslagen,

enligt vilket förslag pastoratets ansvarssummor ställdes

i samma förhållande till det inom pastoratet till kommunal inkomstskatt

beskattningsbara inkomstbeloppet som nu till den på ovan angivet sätt

med utgångspunkt från bevillningstaxeringen bestämda inkomsten.

Ännu en ändring behöver emellertid vidtagas i prästlöneregleringslagen.

Enligt 20 § nämnda lag skola i gäldandet av församlingsavgifterna

deltaga alla de, vilka inom pastoratet erlägga kommunalutskylder,

efter de för sådana utskylders utgörande i allmänhet stadgade grunder.

Med den nu föreslagna nya ordningen för dylika utskylders utgörande

har, med utgångspunkt från nyssberörda förslag till ändrad lydelse

av 19 §, ifrågasatts två skilda sätt för utgörande av församlingsavgifterna,

nämligen antingen så, att de utgöras allenast i förhållande till

beskattningsbar inkomst, efter vilken kommunal inkomstskatt utgöres

(alternativ I), eller ock så, att de utgå efter samma grunder som övriga

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

avgifter, varom kyrkostämma beslutar, i vilket senare fall jämväl fastighetsskatt

och näringsskatt skulle för ändamålet tagas i anspråk (alternativ II).

Förslag till erforderliga ändringar i prästlöneregleringslagen i enlighet

med berörda två alternativ hava utarbetats inom finansdepartementet.

Över dessa förslag har kammarkollegium den 11 december 1919

inkommit med infordrat utlåtande.

Kollegium har därvid först upptagit till behandling frågan om

skyldigheten att bidraga till prästerskapets avlöning och därmed den

erforderliga ändringen i 20 § prästlöneregleringslagen. I sådant avseende

anför kollegium följande:

»Därest en omläggning äger rum av det kommunala beskattningsväsendet,

lärer uppenbarligen skyldigheten att bidraga till prästerskapets

avlöning, vilken skyldighet enligt 20 § prästlöneregleringslagen

är lagd på den nuvarande kommunala skattskyldighetens grund, böra

lämpas efter den nya kommunala skattskyldigheten. I följd härav blir

nödigt att göra ändring i vissa paragrafer i löneregleringslagen och

därvid främst i 20 §.

Såvitt kollegium kan bedöma av den redogörelse kollegium fått

mottaga rörande den nu tilltänkta kommunala skattereformen — beträffande

vilkens behövlighet eller lämplighet kollegii yttrande ej påkallats

— anser kollegium obetingat företräde böra lämnas åt det senare alternativet

av ovannämnda förslag-till ändring i 20 §, enligt vilket förslag

avgifterna till prästerskapets avlöning skola utgöras efter samma grunder

som övriga avgifter, varom kyrkostämma beslutar. Den i detta alternativ

angivna beskattningsgrunden, varigenom samtliga beskattningsföremål

skulle komma att deltaga i prästerskapets avlöning — och icke,

såsom enligt alternativ I ifrågasatts, allenast vissa beskattningsföremål

— synes stå i full överensstämmelse med grunderna för de nya präster
liga

lönelagarna. Den år 1910 genomförda reformen i avseende å

prästerskapets avlönande avsåg, bland annat, den ändringen, att samtliga

skattskyldiga skulle efter gemensam och lika grund deltaga i utgörandet

av bidragen till prästerskapets avlöning. I motsats härtill hade dessförinnan

åtskilliga beskattningsföremål — i olika omfattning i olika

pastorat — varit fritagna från sådant deltagande, likasom de beskattningsföremål,

som deltogo i prästlöneavgifternas utgörande, voro väsentligt

olika belastade. Vid den omläggning av den kommunala skattskyldigheten,

som nu är ifrågasatt, synes det därför saknas anledning

att från bidragsskyldigheten undantaga vissa beskattningsföremål, nämligen

de, som skulle beskattas efter intresse, och detta desto mindre

Bihang till riksdagms protokoll 1920. 1 samt. 186 käft. (Nr 224.) 2

Kammarkollegium.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds proposition Nr 224.

som prästerskapets avlöning knappast kan anses såsom ett främmande

ändamål för en s. k. intresseskatt.))

Beträffande därefter den föreslagna ändringen i 19 § tiar kollegium,

efter en erinran om de olika, ofta synnerligen betydande utgifter, som

ålagts kyrkofonden, anfört huvudsakligen följande.

På grund av de förpliktelser, som sålunda ålagts kyrkofonden,

och då fondens inkomster vore genom kyrkofondslagen begränsade till

vissa där angivna intäkter, vore det uppenbarligen av högsta vikt att

tillse, att kyrkofondens förmåga att fullgöra dessa förbindelser icke

rubbades. Fondens förmåga i angivna hänseende vore i väsentlig man

beroende av grunderna för bestämmandet av de bidragssummor, som

pastoratet dels enligt 19 § 1 mom. löneregleringslagen skulle i törsta

hand bestrida, dels enligt 21 § samma lag skulle vidkännas, innan

pastoratet bleve berättigat till ersättning från1 kyrkofonden. I följd,

härav läge det mycken makt uppå, att, om de grunder härutinnan, vilka

nu vore genom lagen stadgade och vilka sammanhängde med bevillningstaxeringen,

icke vidare skalle bliva tillämpliga till följd av bevillningstaxeringens

upphörande, de nya grunderna bestämdes på sådant

sätt, att pastoratets ansvarssummor — under eljest lika förhållanden —

framdeles bleve desamma, som fallet skulle blivit med bibehållande av

den nuvarande beräkningsgrunden. Visserligen skulle härvid kunna

erinras om den starka tillväxt, kyrkofonden undergått från den 1 januari

1914, då den trädde i verksamhet, nämligen från omkring 8 miljoner

kronor till omkring 21 miljoner kronor vid 1918 års slut. Men härvid

borde beaktas, att denna tillväxt till väsentlig del varit beroende på de

abnormt höga virkespriser, som krigstiden medfört, samt att det för

närvarande torde vara omöjligt att beräkna, huru avkastningen av skogsbruket

kunde komma att i framtiden ställa sig. Vidare borde uppmärksammas,

att, samtidigt som fondens inkomster ökats, även kraven

på fondens mellankomst stegrats. Dyrtidstillägg till betydande belopp

vore prästerskapet anvisade, och, efter vad kollegium hade sig bekant,

hade kyrkofondskommittén nyligen föreslagit beviljande även av s. k.

tillfällig löneförbättring åt prästerna. För övrigt måste anmärkas, att

fondens tillväxt i själva verket vore illusorisk, i det att fondens nuvarande

kapital till följd av penningvärdets fäll icke i köpkraft uppginge

till fondens värde vid 1914 års början. Ej heller borde förbises,

att man vid de nya lönelagarnas antagande räknade med en framtida

utvecklingsförmåga hos fonden, beroende på en av välståndets ökning

föranledd stegring i församlingsavgilternas belopp.

Kollegium har vidare framhållit, att, för att riktigt kunna bedöma

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

lämpligheten av den föreslagna ändringen i 19 § 1 inom. prästlöneregleringslagen,

en ingående undersökning av huru ändringen komme

att verka vore erforderlig, men att det för kollegium varit fullständigt

omöjligt att verkställa en sådan undersökning.

I ärendets så beskaffade skick har kollegium inskränkt sig till

huvudsakligen följande erinringar och uttalanden, därvid kollegium utgått

från den förutsättningen, att man genom den föreslagna ändringen

i 19 § icke velat genomföra någon ändring i sak.

Förutsättningen för att pastoratets ansvarssummor enligt 19 §

1 mom. och 21 § löneregleringslagen skulle — under eljest lika förhållanden

— bliva av enahanda storlek med tillämpning av den nu

gällande och av den föreslagna bestämmelsen syntes vara den, att inom

pastoratet antalet bevillningskronor för samtliga beskattnings föremål enligt

nuvarande bevillningstaxeringsförfarande skulle var lika stort med antalet

skattekronor för inkomst av alla slag (kapital, arbete och fastighet)

enligt det föreslagna förfarandet vid taxering till kommunal beskattning.

Emellertid syntes uppenbart, att antalet skattekronor för inkomst måste

bliva väsentligt lägre. Detta torde framgå av följande omständigheter.

Vid taxering till kommunal skatt för inkomst av kapital och arbete

•syntes komma att medgivas åtskilliga avdrag, vilka nu ej tillätes vid

taxering till bevillning för inkomst av motsvarande slag. I följd härav

måste tagas för givet, att antalet skattekronor för inkomst av kapital

och arbete bleve icke oväsentligt mindre än antalet bevillningskronor

av motsvarande beskaffenhet. Den inkomst av fast egendom, som nu

beräknades, stode i fixt förhållande till bevil Iningstaxeringsvärdet för

den fästa egendomen, i det den ansåges utgöra för jordbruksfastighet

sex kronor och för annan fastighet fem kronor för varje fulla etthundra

kronor av sagda värde. Det syntes icke kunna rimligtvis antagas annat,

än att den från fastigheten härflytande verkliga inkomsten, som framginge

ur den föreslagna taxeringen till kommunal inkomstskatt, komme

att åtminstone i regel bliva lägre, stundom avsevärt lägre än den enligt

bevillningstaxeringsförfarandet beräknade inkomsten. Särskilt torde detta

bliva förhållandet i de många fall, då vid den fasta egendomen häftade

intecknad gäld, för vilkens räntor avdrag torde få ske vid den förra

men icke vid den senare taxeringen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåge kollegium — så vitt

det varit för kollegium möjligt att bedöma frågan — synnerligen betänkligt

att i avseende å 19 § 1 mom. löneregleringslagen genomföra

den ändring, som det föreliggande förslaget avsåge, och vilken, på sätt

förut erinrats, skulle sträcka sina verkningar även till 21 § samma lag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds proposition Nr 224.

I avseende å det innehåll, som i stället för det föreslagna borde

givas åt 19 § 1 inom., bär kollegium yttrat följande:

»I det föregående har kollegium angivit såsom sin mening, att

samtliga beskattningsföremål skola deltaga i utgörandet av prästerskapets

avlöning. Huruvida det kan vara lämpligt att i anslutning

härtill bestämma pastoratens ansvarssummor till belopp uträknade i

förhållande till pastoratets hela antal skattekronor — således enligt 19

§ 1 mom. till belopp ej överstigande tre öre och enligt 21 § till belopp,

som motsvarar sex öre för varje tiondels skattekrona inom pastoratet

— är kollegium på förut angivna grunder icke i tillfälle att bedöma.

Detta så mycket mindre som man ännu icke ens i någon mån känner

repartitionsgrunderna för fastighets- och näringsskatterna eller, med andra

ord, huru skattekronan för fastighetsvärde och näringsskattekapital skall

beräknas. Till förmån för nämnda ordning tala emellertid onekligen

principiella skäl. Det synes nämligen naturligt att normeringeu av

pastoratets ansvarssummor skall ske i förhållande till samma antal skattekronor,

som skola bära utgiften i fråga, i förevarande fall således skattekronornas

hela antal. Detta överensstämmer också med vad som nu

är gällande. Emot ordningen kunde åter anses tala att pastoratets

ansvarssummor torde få antagas enligt densamma bliva större än vartill

de nuvarande bestämmelserna giva anledning. Kollegium tager nämligen

för visst att inom varje pastorat antalet skattekronor av samtliga

slag komme att — under eljest lika förhållanden — efter det föreslagna

kommunalskattesystemet bliva större än antalet bevillningskronor enligt

nuvarande system. Liksom det ur kyrkofondens synpunkt icke bör

ifrågakomma, att den kommunala skattereformens genomförande skall

föranleda en minskning av pastoratens ansvarssummor, kan det å andra

sidan med visst fog göras gällande, att samma reform ej bör medföra

en ökning i ansvarssummorna (fortfarande frånsett verkningarna av det

nya taxeringsförfarandets tilläventyrs större effektivitet).

Därest man vill tillse, att pastoratens ansvarssummor enligt 19 §

1 mom. och 21 § löneregleringslagen efter kommunalskattereformens

genomförande så nära som möjligt måtte — under eljest lika förhållanden

— motsvara de ansvarssummor, som beräknas med tillämpning av nuvarande

bestämmelser, synes möjligen kunna vidtagas den förändring i

det nu ifrågavarande ändringsförslaget, att ansvarsbeloppet enligt 19 §

1 mom. bestämmes till tre öre och ansvarsbeloppet enligt 21 § till sex

öre för varje helt eller påbörjat tiotal skatteören, som inom hela pastoratet

påförts dels i fastighetsskatt och dels för annan inkomst än inkomst av

fastighet. Åven här möter emellertid den ovan antydda omständigheten,.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mapis proposition Nr 224. 13

att man icke känner grunden för skattekronans beräkning i förhållande

till fastighetsvärdet.

En annan tänkbar utväg vore att väl räkna med samtliga skatteören

men nedsätta det öretal, varmed antalet skatteören skall multipliceras

för att giva ansvarssummorna, så mycket — exempelvis till 2 V*

eller 2 öre — som erfordras för att ansvarssummorna skola bliva till

beloppen lika med ansvarssummorna, uträknade med tillämpning av nuvarande

bestämmelser. För en ändring i sådan riktning skulle dock

erfordras vidlyftiga och noggranna beräkningar angående ändringens

återverkan på kyrkofonden och dess bärighet.

Skulle pastoratens ansvarssummor bestämmas i förhållande till

pastoratets hela antal skattekronor efter den ifrågasatta nya ordningen,

blir, på sätt av det ovan sagda torde framgå, nödigt att vidtaga ändring

även i 21 § löneregleringslagen.»

Lika med kammarkollegium anser jag skyldigheten att bidraga

till prästerskapets avlöning böra fullgöras efter samma grunder, som

enligt det nya kommunalskattesystemet äro avsedda att tillämpas förandra

utgifter, varom kyrkostämma beslutar. Såsom kammarkollegium

framhållit, avsåg den år 1910 genomförda reformen i avseende å prästerskapets

avlönande, bland annat, den ändringen, att samtliga kommunalt

skattskyldiga skulle efter gemensam och lika grund deltaga i utgörandet

av bidragen till prästerskapets avlöning, eller, med andra ord, prästerskapets

avlönande jämställdes med övriga kommunala uppgifter. Om nu

den allmänna kommunala beskattningen, som avser täckande av kommunens

kostnader jämväl för uppgifter, vilkas tillgodoseende kan betecknas

såsom ett statsintresse, vad kyrkoförsamlingen beträffar kommer

att fullgöras medelst fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt,

synes det mig endast stå i full överensstämmelse med grunderna

för 1910 års lagstiftning i ämnet, att skattskyldigheten till prästerskapet

fullgöres medelst samma skatteformer.

Vidkommande därefter grunden för bestämmande av vad jag ovan

kallat för pastoratets ansvarssummor vill jag till en början erinra, att

man i detta sammanhang icke åsyftar någon ändring i sak, utan att

det här endast gäller att i det nya kommunala beskattningssystemet

finna en beräkningsgrund, som ger till resultat ansvarssummor av möjligast

samma storlek som den nuvarande beräkningsgrunden.

Enligt den nuvarande ordningen bestämmas dessa summor i visst

förhållande till förekomsten av sådana beskatta ngsföremål, som deltaga

i utgörandet av bidrag till prästerskapets avlöning. Detta synes mig

Departementschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

också vara lämpligast. Då man genom bestämmandet av vissa begränsade

ansvarssummor skall hålla det av bidragen till prästerskapets avlöning

förorsakade skattetrycket inom vissa gränser, lärer nämligen också skattetrycket

böra mätas i uttaxerad skatt per visst mått av just de beskattningsföremål,

som taga del i utgörandet av nämnda bidrag. Därest

man nu, på sätt jag förordat, låter samtliga de beskattningsföremål, som

deltaga i utgörandet av övriga bidrag till kyrkoförsamlingen, bära

utgifterna jämväl för prästerskapets avlöning, böra, i enlighet med det

anförda, ansvarssummorna också bestämmas i förhållande till hela antalet

skattekronor inom pastoratet, vare sig de belöpa på fastighet, näring

eller inkomst.

Vad därefter angår frågan om det belopp per skattekrona, vartill

pastoratens ansvarssummor böra begränsas, så vill jag erinra därom, att

den nuvarande gränsen är sätt till en utdebitering av 30, respektive 60

öre per bevillningskrona. Väl kan det förväntas, att vid en tillämpning

av förslaget till kommunalskattelag antalet skattekronor inom pastoraten

i regel kommer att bliva högre än det nuvarande antalet bevillningskronor,

varför ur denna synpunkt det även kan synas befogat, att ansvarssummorna

begränsas till en något lägre utdebitering per skattekrona

än 30, respektive 60 öre. Innan det nya skatteförslaget tillämpats i

praktiken, saknar man emellertid tillförlitlig grund för bedömande av

frågan, vid vilken utdebitering per skattekrona gränsen bör dragas. På

grund härav och med hänsyn jämväl till vad kammarkollegium anfört

rörande kyrkofonden och de krav, som ställas på densamma, anser jag

mig böra föreslå, att ansvarssummorna, åtminstone för det närvarande,

bestämmas till tre, respektive sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal

skatteören inom pastoratet.

Lagen om

lindring i

främmande

trosbekännares

skattskyldighet

till

svenska

kyrkan samt

hennes

prästerskap

och betjäning

Beträffande lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet

till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning gälla enligt

lagen den 16 oktober 1908 i huvudsak följande. Avgifter av ifrågavarande

art, vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest uttaxeras, skola

för inkomst av kapital eller arbete endast med hälften av det belopp,

som eljest skolat utgå, påföras medlemmar av sådan i riket befintlig

församling av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken

äger rätt till offentlig religionsövning, såvida de främmande trosbekännarna

före den 1 januari det år, då debitering av avgifterna verkställes,

i laga ordning övergått till eller eljest rätteligen tillhört och fortfarande

tillhöra den främmande församlingen. Aro avgifterna till prästerskapets

avlöning grundade å löneregleringsresolution, fastställd enligt förord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.

ningen angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster den 11

juli 1862 eller förordningen angående ordnande av prästerskapets i de

territoriella församlingarna i Stockholm avlöning den 1 november 1872,

eller å äldre konvention eller förening, eller utgå avgifterna till kyrkobetjäningens

avlöning efter andra grunder än dem, som för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet äro stadgade, må nedsättning i dylika

avgifter dock ej äga rum.

Uppgår något år inom en församling det avgiftsbelopp, från vilket

befrielse åtnjutes, till sammanlagt minst femtio kronor, äger församlingen

av allmänna medel undfå ersättning med motsvarande belopp, på

sätt närmare angives i kungörelse den 16 oktober 1908 (nr 110 sid. 7).

Till täckande av kostnaderna härför finnes å riksstaten under åttonde

huvudtiteln anvisat ett ordinarie förslagsanslag å 25,000 kronor.

Den ifrågavarande lindringen torde efter införande i samband med

kommunalskattereformen av nya grunder för utgörande av avgifter till

svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning böra bibehållas i

huvudsakligen enahanda omfattning som hittills. Lindringen torde sålunda

böra begränsas till sådana avgifter, som påföras för inkomst. Då emellertid

i allt fall oavkortade avgifter komma att utgå för fast egendom och

för näring, torde det få anses skäligt, att lindringen utsträckes till all

inkomst. Med hänsyn till en dylik utvidgning av skattelindringen, vilken

kan föra med sig ökade anspråk på ersättning av allmänna medel till

vederbörande församlingar, synes särskilt medgivande till dylik ersättning

av riksdagen böra inhämtas. Jag vill i detta sammanhang erinra, att

för det närvarande grund saknas för ett bedömande av huru mycket

de till olika församlingar utgående ersättningsbelopp komma att ökas.

Innan erfarenhet härom vunnits, torde någon höjning av det för ändamålet

beviljade anslaget icke böra föreslås.

Såsom motsvarighet till vad nu gäller i fråga om avgifterna till

kyrkobetjäningens avlöning torde böra stadgas, att den ifrågavarande

nedsättningen icke må äga rum, då dylika avgifter utgå efter andra

grunder än dem, som äro stadgade för utgörande av bidrag medelst

fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt.

I lagen angående dömstumundervisningen den 31 maj 1889 erfordras

en ändring, vilken icke torde behöva särskilt motiveras.

Departementschefen uppläste härefter inom

gjorda förslag till

Departements
chefen.

Lagen angående

dövstumundervisnirtgen.

departementet upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 224.

l:o) lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lag-en den 9

december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning;

2:o) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring

i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan

samt hennes prästerskap och betjäning; samt

3:o) lag om ändrad lydelse av § 9 mom. 6 i lagen den 31 maj

1889 angående dövstumundervisningen;

samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen att

dels antaga ifrågavarande lagförslag,

dels ock lämna medgivande därtill att, när inom någon till svenska

kyrkan börande församling medlemmar av sådan i riket befintlig församling

av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger

rätt till offentlig religionsövning, böra, i enlighet med vad därom i

den föreslagna lagen om ändring i lagen angående lindring i främmande

trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap

och betjäning är stadgat, komma i åtnjutande av lindring vid utgörande

av de avgifter till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning,

som å dem belöpa för inkomst, och det avgiftsbelopp, från vilket befrielse

sålunda åtnjutes, för året uppgår till sammanlagt minst femtio

kronor, den till svenska kyrkan börande församlingen må av allmänna

medel undfå ersättning med motsvarande belopp.

V ad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till

riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Florén.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:444 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. ■jämte inom riksdagen i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  2. 2SärU 1920:1 Utlåtande i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till kommunalskattelag rn. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 2 i texten