Med förslag till lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning m. m
1920-03-12 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:224, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
1
Nr 224.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9
december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning
m. m. : given Stockholms slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9
december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning;
2:o) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kvrkan
samt hennes prästerskap och betjäning; samt
3:o) lag om ändrad lydelse av § 9 mom. ö i lagen den 31 maj
1889 angående dövstumundervisningen;
dels ock lämna medgivande därtill att, när inom någon till svenska
kyrkan hörande församling medlemmar av sådan i riket befintlig församling
av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger
rätt till offentlig religionsövning, böra, i enlighet med vad därom i den
föreslagna lagen om ändring i lagen angående lindring i främmande
trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning är stadgat, komma i åtnjutande av lindring- vid utgörande
av de avgifter till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och
betjäning, som å dem belöpa för inkomst, och det avgiftsbelopp, från
vilket befrielse sålunda åtnjutes, för året uppgår till sammanlagt minst
femtio kronor, den till svenska kyrkan hörande församlingen må av
allmänna medel undfå ersättning med motsvarande belopp.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. / samt. 186 höft. (Nr 224.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Haj:ts proposition Nr 224.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering
av prästerskapets avlöning (nr 141).
Härigenom förordnas, att 19, 20 och 21 §§ i lagen den 9 december
1910 om reglering av prästerskapets avlöning skola, 19 och 20 §§ i
nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
19 §.
Till bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda
löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 § 3 mom.
sägs, skola, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas
:
l:o) församlingsavgifter till belopp ej överstigande tre öre för varje
helt eller påbörjat tiotal av de skatteören, som skola inom pastoratet
beräknas jämlikt senast fastställda taxeringslängd;
2:o) — — — — —
3:o)-----
4:o)-----
5:o) — — — — —
20 §.
I gäldandet av de enligt 19 § 1 och 5 mom. utgående församlingsavgifter
skola alla de, vilka inom pastoratet utgöra avgifter, varom
kyrkostämma beslutar, deltaga efter de för sådana avgifters utgörande
i allmänhet stadgade grunder; och skola dessa avgifter inom varje till
pastoratet hörande församling debiteras och uppbäras i samma ordning
som avgifter till kyrka och skola.
Angående den — — — särskilt stadgat.
Kungk Maj:ts proposition Nr 224. ,
3
21 §.
Har för bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda
löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 § 3
mom. sägs, såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större
belopp, än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal
skatteören inom pastoratet, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas
pastoratet för det överskjutande beloppet, utom beträffande lönebelopp,
som församling, enligt 9 eller 10 §, särskilt förbundit sig att
utgöra.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande
trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes
prästerskap och betjäning (nr 110).
Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående
lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan
samt hennes prästerskap och betjäning skall i nedan angivna delar
erhålla följande ändrade lydelse:
Avgifter till svenska kyrkan eller hennes prästerskap eller betjäning,
vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest uttaxeras, skola för
inkomst endast med hälften av det belopp, som eljest bort utgå, påtöras
medlemmar av sådan i riket befintlig församling av främmande
kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger rätt till offentlig religionsövning,
såvida de främmande trosbekännarna före den 1 januari
det år, då debitering av avgifterna verkställes, i laga ordning övergått
till eller eljest rättsligen tillhört och fortfarande tillhöra den främmande
församlingen. 1
I ändamål — — — verkställer debiteringen.
Aro avgifterna till prästerskapets avlöning grundade å löneregleringsresolution,
fastställd enligt förordningen angående allmänt ordnande
av prästerskapets inkomster den 11 juli 1862 eller förordningen angående
ordnande av prästerskapets i de territoriella församlingarna i
Stockholm avlöning den 1 november 1872, eller å äldre konvention
eller förening, eller utgå avgifterna till kyrkobetjäningens avlöning efter
andra grunder än dem, som äro stadgade för utgörande av bidrag medelst
fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt, må nedsättning
i dylika avgifter ej äga rum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921; dock att dittills
gällande bestämmelser skola tillämpas i fråga om debitering av avgifter,
som skola utgöras under år 1921.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
5
Förslag
till
L a g
om ändrad lydelse av § 9 mom. 6 i lagen den 31 maj 1889
angående dövstumundervisningeu (nr 27).
Härigenom förordnas, att § 9 mom. 6 i lagen den 31 maj 1889
angående dövstumundervisningen skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 9.
6. Sedan genom sammanstämmande beslut av vederbörande landsting
och stadsfullmäktige eller genom beslut av nämnden utgiftsstaten
för skoldistriktet blivit fastställd, har skolstyrelsen att därom göra anmälan
hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande med uppgift
på vad som enligt den i mom. o angivna grund belöper på varje landstingsområde
eller stad; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshavande
att, därest erforderliga medel icke blivit av landsting eller stadsfullmäktige
för ändamålet anvisade, låta verkställa uträkning å vad som
belöper, för landstingsområdet på varje etthundra kronor till landstingsskatt
beskattningsbart belopp och för stad å varje skattekrona samt
debitera och indriva medlen i sammanhang med kronoskatterna under
benämning: bidrag till dövstumundervisningeu, varefter medlen tillhandahållas
skolstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.
/
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Bränning,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden: UndéN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson,
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Olsson:
Det förslag till kommunalskattelag, om vars framläggande för
riksdagen Kungl. Maj:t förut denna dag fattat beslut, påkallar vissa författningsändringar,
av vilka jag nu anhåller att få underställa Kungl.
Maj:ts prövning dem, som angå lagen den 9 december 1910 om reglering
av prästerskapets avlöning (Svensk författningssamling, nr 141
sid. 27), lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande
trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning (nr 110) samt lagen den 31 maj 1889 angående
dövstumundervisningen (nr 27).
7
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 224.
Innan jag närmare ingår på frågan om de ändringar, som erfordras
i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets
avlöning, torde jag få erinra om de bestämmelser,''som gälla med avseende
å anskaffandet av de för kyrkoherdars och komministrars samt ständiga
adjunkters avlöning erforderliga medlen, och vilka återfinnas i 19 och
21 §§ nämnda lag. Den förra paragrafen stadgar huvudsakligen följande.
Till bestridande av nämnda avlöningar skola, i den män sådant
erfordras, i nedan nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter till
belopp ej överstigande tre öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor
av hela inkomstbeloppet inom pastoratet, 2) arrenden av de inom pastoratet
belägna löneboställen med vissa angivna undantag, 3) avgälder av lägenheter,
avsöndrade eller upplåtna från boställen, som nyss sagts, ränta å
medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt behov erhållits för
sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet
i pastoratet avsedda medel med undantag av sådana, vilka skola
tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller ingå till kyrkofonden,
4) skogsförsäl jningsmedel, utgående med ett efter vissa grunder fastställt
belopp, samt 5) ytterligare församlingsavgifter till erforderligt belopp.
Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet, att, om
för om förmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat
tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet utom beträffande
lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att utgöra. Den
inkomst, som sålunda ligger till grund för församlingsavgifternas bestämmande,
skall enligt 19 § beräknas för jordbruksfastighet till sex
kronor och för annan fastighet till fem kronor för varje fulla etthundra
kronor av taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd, samt
i fråga om inkomst av kapital och arbete till det beskattningsbara belopp,
för vilket bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd
erläggas.
Därjämte torde få erinras, att enligt 3 § 4 och 5 mom. lagen den
9 december 1910 om kyrkofond (nr 141 sid. 37) skola till kyrkofonden
ingå dels överskott, som a de i 19 § 2 och 3 mom. löneregleriugslagen
avsedda, årligen inflytande avlöningsmedel kan i ett pastorat uppkomma,
sedan vad därav för året erfordrats till gäldande av de för prästerskapet
därstädes fastställda löner tagits i anspråk, dels ock skogsförsäl jningsmedlen
från prästerskapet anslagna löneboställen — med vissa undantag,
vilka icke torde vara av betydelse för den föreliggande frågan.
I rån kyrkofonden skall emellertid jämlikt 19 § 4 mom. lönereglerings
-
Lagen om
reglering av
prästerekapets
avlöning.
Gällande bestämmelser.
Föl slag till
ändrade
bestämmelser.
8 Kungl Maj:ts proposition Nr 224.
lagen i män av behov till pastoratet för prästerskapets avlöning utbetalas
ett belopp, motsvarande skogens beräknade årliga avkastning.
Stadgandet i 19 § 1 mom. löneregleringslagen avser sålunda att
bestämma storleken av det belopp, som inom ett pastorat skall utdebiteras
genom församlingsavgifter, innan de i samma paragrafs 2—4
mom. angivna lönemedel få tagas i anspråk. På beloppets storlek är
alltså beroende, huruvida och till huru stor del avlöningsmedlen enligt
2 och 3 mom. skola i förekommande fall inlevereras till kyrkofonden
samt huruvida och till huru stor del skogsförsäljningsmedel skola utbetalas
ur samma fond. Genom den i 21 § löneregleringslagen gjorda
hänvisningen till 19 § 1 mom. kommer vidare stadgandet i sistnämnda
moment att hava betydelse för reglerandet av storleken av det ersättningsbelopp,
som pastorat kan komma att i vissa fall få uppbära av
kyrkofondens medel på grund därav, att utdebiteringen av församlingsavgifter
inom pastoratet överskridit det högsta mått, som ansetts skäligt.
Det torde slutligen böra erinras därom, att de nuvarande bestämmelserna
i 19 § 1 mom. och 21 § blivit meddelade först efter ingående
undersökningar rörande kyrkofondens bärighet.
Då nu i samband med den nya kommunalbeskattningens genomförandebevillningen
är avsedd att upphöra, kan grunden för bestämmande av
pastoratets bidrag till prästerskapets avlöning — i det följande för korthetens
skull kallade pastoratets ansvarssummor — icke längre hämtas
från bevillningstaxeringen utan torde i stället böra sökas i det nya
kommunala beskattningssystemet. Inom finansdepartementet har utarbetats
ett förslag till lag om ändring i, bland annat, 19 § prästlöneregleringslagen,
enligt vilket förslag pastoratets ansvarssummor ställdes
i samma förhållande till det inom pastoratet till kommunal inkomstskatt
beskattningsbara inkomstbeloppet som nu till den på ovan angivet sätt
med utgångspunkt från bevillningstaxeringen bestämda inkomsten.
Ännu en ändring behöver emellertid vidtagas i prästlöneregleringslagen.
Enligt 20 § nämnda lag skola i gäldandet av församlingsavgifterna
deltaga alla de, vilka inom pastoratet erlägga kommunalutskylder,
efter de för sådana utskylders utgörande i allmänhet stadgade grunder.
Med den nu föreslagna nya ordningen för dylika utskylders utgörande
har, med utgångspunkt från nyssberörda förslag till ändrad lydelse
av 19 §, ifrågasatts två skilda sätt för utgörande av församlingsavgifterna,
nämligen antingen så, att de utgöras allenast i förhållande till
beskattningsbar inkomst, efter vilken kommunal inkomstskatt utgöres
(alternativ I), eller ock så, att de utgå efter samma grunder som övriga
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
avgifter, varom kyrkostämma beslutar, i vilket senare fall jämväl fastighetsskatt
och näringsskatt skulle för ändamålet tagas i anspråk (alternativ II).
Förslag till erforderliga ändringar i prästlöneregleringslagen i enlighet
med berörda två alternativ hava utarbetats inom finansdepartementet.
Över dessa förslag har kammarkollegium den 11 december 1919
inkommit med infordrat utlåtande.
Kollegium har därvid först upptagit till behandling frågan om
skyldigheten att bidraga till prästerskapets avlöning och därmed den
erforderliga ändringen i 20 § prästlöneregleringslagen. I sådant avseende
anför kollegium följande:
»Därest en omläggning äger rum av det kommunala beskattningsväsendet,
lärer uppenbarligen skyldigheten att bidraga till prästerskapets
avlöning, vilken skyldighet enligt 20 § prästlöneregleringslagen
är lagd på den nuvarande kommunala skattskyldighetens grund, böra
lämpas efter den nya kommunala skattskyldigheten. I följd härav blir
nödigt att göra ändring i vissa paragrafer i löneregleringslagen och
därvid främst i 20 §.
Såvitt kollegium kan bedöma av den redogörelse kollegium fått
mottaga rörande den nu tilltänkta kommunala skattereformen — beträffande
vilkens behövlighet eller lämplighet kollegii yttrande ej påkallats
— anser kollegium obetingat företräde böra lämnas åt det senare alternativet
av ovannämnda förslag-till ändring i 20 §, enligt vilket förslag
avgifterna till prästerskapets avlöning skola utgöras efter samma grunder
som övriga avgifter, varom kyrkostämma beslutar. Den i detta alternativ
angivna beskattningsgrunden, varigenom samtliga beskattningsföremål
skulle komma att deltaga i prästerskapets avlöning — och icke,
såsom enligt alternativ I ifrågasatts, allenast vissa beskattningsföremål
— synes stå i full överensstämmelse med grunderna för de nya präster
liga
lönelagarna. Den år 1910 genomförda reformen i avseende å
prästerskapets avlönande avsåg, bland annat, den ändringen, att samtliga
skattskyldiga skulle efter gemensam och lika grund deltaga i utgörandet
av bidragen till prästerskapets avlöning. I motsats härtill hade dessförinnan
åtskilliga beskattningsföremål — i olika omfattning i olika
pastorat — varit fritagna från sådant deltagande, likasom de beskattningsföremål,
som deltogo i prästlöneavgifternas utgörande, voro väsentligt
olika belastade. Vid den omläggning av den kommunala skattskyldigheten,
som nu är ifrågasatt, synes det därför saknas anledning
att från bidragsskyldigheten undantaga vissa beskattningsföremål, nämligen
de, som skulle beskattas efter intresse, och detta desto mindre
Bihang till riksdagms protokoll 1920. 1 samt. 186 käft. (Nr 224.) 2
Kammarkollegium.
10
Kungl. Majds proposition Nr 224.
som prästerskapets avlöning knappast kan anses såsom ett främmande
ändamål för en s. k. intresseskatt.))
Beträffande därefter den föreslagna ändringen i 19 § tiar kollegium,
efter en erinran om de olika, ofta synnerligen betydande utgifter, som
ålagts kyrkofonden, anfört huvudsakligen följande.
På grund av de förpliktelser, som sålunda ålagts kyrkofonden,
och då fondens inkomster vore genom kyrkofondslagen begränsade till
vissa där angivna intäkter, vore det uppenbarligen av högsta vikt att
tillse, att kyrkofondens förmåga att fullgöra dessa förbindelser icke
rubbades. Fondens förmåga i angivna hänseende vore i väsentlig man
beroende av grunderna för bestämmandet av de bidragssummor, som
pastoratet dels enligt 19 § 1 mom. löneregleringslagen skulle i törsta
hand bestrida, dels enligt 21 § samma lag skulle vidkännas, innan
pastoratet bleve berättigat till ersättning från1 kyrkofonden. I följd,
härav läge det mycken makt uppå, att, om de grunder härutinnan, vilka
nu vore genom lagen stadgade och vilka sammanhängde med bevillningstaxeringen,
icke vidare skalle bliva tillämpliga till följd av bevillningstaxeringens
upphörande, de nya grunderna bestämdes på sådant
sätt, att pastoratets ansvarssummor — under eljest lika förhållanden —
framdeles bleve desamma, som fallet skulle blivit med bibehållande av
den nuvarande beräkningsgrunden. Visserligen skulle härvid kunna
erinras om den starka tillväxt, kyrkofonden undergått från den 1 januari
1914, då den trädde i verksamhet, nämligen från omkring 8 miljoner
kronor till omkring 21 miljoner kronor vid 1918 års slut. Men härvid
borde beaktas, att denna tillväxt till väsentlig del varit beroende på de
abnormt höga virkespriser, som krigstiden medfört, samt att det för
närvarande torde vara omöjligt att beräkna, huru avkastningen av skogsbruket
kunde komma att i framtiden ställa sig. Vidare borde uppmärksammas,
att, samtidigt som fondens inkomster ökats, även kraven
på fondens mellankomst stegrats. Dyrtidstillägg till betydande belopp
vore prästerskapet anvisade, och, efter vad kollegium hade sig bekant,
hade kyrkofondskommittén nyligen föreslagit beviljande även av s. k.
tillfällig löneförbättring åt prästerna. För övrigt måste anmärkas, att
fondens tillväxt i själva verket vore illusorisk, i det att fondens nuvarande
kapital till följd av penningvärdets fäll icke i köpkraft uppginge
till fondens värde vid 1914 års början. Ej heller borde förbises,
att man vid de nya lönelagarnas antagande räknade med en framtida
utvecklingsförmåga hos fonden, beroende på en av välståndets ökning
föranledd stegring i församlingsavgilternas belopp.
Kollegium har vidare framhållit, att, för att riktigt kunna bedöma
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
lämpligheten av den föreslagna ändringen i 19 § 1 inom. prästlöneregleringslagen,
en ingående undersökning av huru ändringen komme
att verka vore erforderlig, men att det för kollegium varit fullständigt
omöjligt att verkställa en sådan undersökning.
I ärendets så beskaffade skick har kollegium inskränkt sig till
huvudsakligen följande erinringar och uttalanden, därvid kollegium utgått
från den förutsättningen, att man genom den föreslagna ändringen
i 19 § icke velat genomföra någon ändring i sak.
Förutsättningen för att pastoratets ansvarssummor enligt 19 §
1 mom. och 21 § löneregleringslagen skulle — under eljest lika förhållanden
— bliva av enahanda storlek med tillämpning av den nu
gällande och av den föreslagna bestämmelsen syntes vara den, att inom
pastoratet antalet bevillningskronor för samtliga beskattnings föremål enligt
nuvarande bevillningstaxeringsförfarande skulle var lika stort med antalet
skattekronor för inkomst av alla slag (kapital, arbete och fastighet)
enligt det föreslagna förfarandet vid taxering till kommunal beskattning.
Emellertid syntes uppenbart, att antalet skattekronor för inkomst måste
bliva väsentligt lägre. Detta torde framgå av följande omständigheter.
Vid taxering till kommunal skatt för inkomst av kapital och arbete
•syntes komma att medgivas åtskilliga avdrag, vilka nu ej tillätes vid
taxering till bevillning för inkomst av motsvarande slag. I följd härav
måste tagas för givet, att antalet skattekronor för inkomst av kapital
och arbete bleve icke oväsentligt mindre än antalet bevillningskronor
av motsvarande beskaffenhet. Den inkomst av fast egendom, som nu
beräknades, stode i fixt förhållande till bevil Iningstaxeringsvärdet för
den fästa egendomen, i det den ansåges utgöra för jordbruksfastighet
sex kronor och för annan fastighet fem kronor för varje fulla etthundra
kronor av sagda värde. Det syntes icke kunna rimligtvis antagas annat,
än att den från fastigheten härflytande verkliga inkomsten, som framginge
ur den föreslagna taxeringen till kommunal inkomstskatt, komme
att åtminstone i regel bliva lägre, stundom avsevärt lägre än den enligt
bevillningstaxeringsförfarandet beräknade inkomsten. Särskilt torde detta
bliva förhållandet i de många fall, då vid den fasta egendomen häftade
intecknad gäld, för vilkens räntor avdrag torde få ske vid den förra
men icke vid den senare taxeringen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåge kollegium — så vitt
det varit för kollegium möjligt att bedöma frågan — synnerligen betänkligt
att i avseende å 19 § 1 mom. löneregleringslagen genomföra
den ändring, som det föreliggande förslaget avsåge, och vilken, på sätt
förut erinrats, skulle sträcka sina verkningar även till 21 § samma lag.
12
Kungl. Majds proposition Nr 224.
I avseende å det innehåll, som i stället för det föreslagna borde
givas åt 19 § 1 inom., bär kollegium yttrat följande:
»I det föregående har kollegium angivit såsom sin mening, att
samtliga beskattningsföremål skola deltaga i utgörandet av prästerskapets
avlöning. Huruvida det kan vara lämpligt att i anslutning
härtill bestämma pastoratens ansvarssummor till belopp uträknade i
förhållande till pastoratets hela antal skattekronor — således enligt 19
§ 1 mom. till belopp ej överstigande tre öre och enligt 21 § till belopp,
som motsvarar sex öre för varje tiondels skattekrona inom pastoratet
— är kollegium på förut angivna grunder icke i tillfälle att bedöma.
Detta så mycket mindre som man ännu icke ens i någon mån känner
repartitionsgrunderna för fastighets- och näringsskatterna eller, med andra
ord, huru skattekronan för fastighetsvärde och näringsskattekapital skall
beräknas. Till förmån för nämnda ordning tala emellertid onekligen
principiella skäl. Det synes nämligen naturligt att normeringeu av
pastoratets ansvarssummor skall ske i förhållande till samma antal skattekronor,
som skola bära utgiften i fråga, i förevarande fall således skattekronornas
hela antal. Detta överensstämmer också med vad som nu
är gällande. Emot ordningen kunde åter anses tala att pastoratets
ansvarssummor torde få antagas enligt densamma bliva större än vartill
de nuvarande bestämmelserna giva anledning. Kollegium tager nämligen
för visst att inom varje pastorat antalet skattekronor av samtliga
slag komme att — under eljest lika förhållanden — efter det föreslagna
kommunalskattesystemet bliva större än antalet bevillningskronor enligt
nuvarande system. Liksom det ur kyrkofondens synpunkt icke bör
ifrågakomma, att den kommunala skattereformens genomförande skall
föranleda en minskning av pastoratens ansvarssummor, kan det å andra
sidan med visst fog göras gällande, att samma reform ej bör medföra
en ökning i ansvarssummorna (fortfarande frånsett verkningarna av det
nya taxeringsförfarandets tilläventyrs större effektivitet).
Därest man vill tillse, att pastoratens ansvarssummor enligt 19 §
1 mom. och 21 § löneregleringslagen efter kommunalskattereformens
genomförande så nära som möjligt måtte — under eljest lika förhållanden
— motsvara de ansvarssummor, som beräknas med tillämpning av nuvarande
bestämmelser, synes möjligen kunna vidtagas den förändring i
det nu ifrågavarande ändringsförslaget, att ansvarsbeloppet enligt 19 §
1 mom. bestämmes till tre öre och ansvarsbeloppet enligt 21 § till sex
öre för varje helt eller påbörjat tiotal skatteören, som inom hela pastoratet
påförts dels i fastighetsskatt och dels för annan inkomst än inkomst av
fastighet. Åven här möter emellertid den ovan antydda omständigheten,.
Kungl. Mapis proposition Nr 224. 13
att man icke känner grunden för skattekronans beräkning i förhållande
till fastighetsvärdet.
En annan tänkbar utväg vore att väl räkna med samtliga skatteören
men nedsätta det öretal, varmed antalet skatteören skall multipliceras
för att giva ansvarssummorna, så mycket — exempelvis till 2 V*
eller 2 öre — som erfordras för att ansvarssummorna skola bliva till
beloppen lika med ansvarssummorna, uträknade med tillämpning av nuvarande
bestämmelser. För en ändring i sådan riktning skulle dock
erfordras vidlyftiga och noggranna beräkningar angående ändringens
återverkan på kyrkofonden och dess bärighet.
Skulle pastoratens ansvarssummor bestämmas i förhållande till
pastoratets hela antal skattekronor efter den ifrågasatta nya ordningen,
blir, på sätt av det ovan sagda torde framgå, nödigt att vidtaga ändring
även i 21 § löneregleringslagen.»
Lika med kammarkollegium anser jag skyldigheten att bidraga
till prästerskapets avlöning böra fullgöras efter samma grunder, som
enligt det nya kommunalskattesystemet äro avsedda att tillämpas förandra
utgifter, varom kyrkostämma beslutar. Såsom kammarkollegium
framhållit, avsåg den år 1910 genomförda reformen i avseende å prästerskapets
avlönande, bland annat, den ändringen, att samtliga kommunalt
skattskyldiga skulle efter gemensam och lika grund deltaga i utgörandet
av bidragen till prästerskapets avlöning, eller, med andra ord, prästerskapets
avlönande jämställdes med övriga kommunala uppgifter. Om nu
den allmänna kommunala beskattningen, som avser täckande av kommunens
kostnader jämväl för uppgifter, vilkas tillgodoseende kan betecknas
såsom ett statsintresse, vad kyrkoförsamlingen beträffar kommer
att fullgöras medelst fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt,
synes det mig endast stå i full överensstämmelse med grunderna
för 1910 års lagstiftning i ämnet, att skattskyldigheten till prästerskapet
fullgöres medelst samma skatteformer.
Vidkommande därefter grunden för bestämmande av vad jag ovan
kallat för pastoratets ansvarssummor vill jag till en början erinra, att
man i detta sammanhang icke åsyftar någon ändring i sak, utan att
det här endast gäller att i det nya kommunala beskattningssystemet
finna en beräkningsgrund, som ger till resultat ansvarssummor av möjligast
samma storlek som den nuvarande beräkningsgrunden.
Enligt den nuvarande ordningen bestämmas dessa summor i visst
förhållande till förekomsten av sådana beskatta ngsföremål, som deltaga
i utgörandet av bidrag till prästerskapets avlöning. Detta synes mig
Departementschefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
också vara lämpligast. Då man genom bestämmandet av vissa begränsade
ansvarssummor skall hålla det av bidragen till prästerskapets avlöning
förorsakade skattetrycket inom vissa gränser, lärer nämligen också skattetrycket
böra mätas i uttaxerad skatt per visst mått av just de beskattningsföremål,
som taga del i utgörandet av nämnda bidrag. Därest
man nu, på sätt jag förordat, låter samtliga de beskattningsföremål, som
deltaga i utgörandet av övriga bidrag till kyrkoförsamlingen, bära
utgifterna jämväl för prästerskapets avlöning, böra, i enlighet med det
anförda, ansvarssummorna också bestämmas i förhållande till hela antalet
skattekronor inom pastoratet, vare sig de belöpa på fastighet, näring
eller inkomst.
Vad därefter angår frågan om det belopp per skattekrona, vartill
pastoratens ansvarssummor böra begränsas, så vill jag erinra därom, att
den nuvarande gränsen är sätt till en utdebitering av 30, respektive 60
öre per bevillningskrona. Väl kan det förväntas, att vid en tillämpning
av förslaget till kommunalskattelag antalet skattekronor inom pastoraten
i regel kommer att bliva högre än det nuvarande antalet bevillningskronor,
varför ur denna synpunkt det även kan synas befogat, att ansvarssummorna
begränsas till en något lägre utdebitering per skattekrona
än 30, respektive 60 öre. Innan det nya skatteförslaget tillämpats i
praktiken, saknar man emellertid tillförlitlig grund för bedömande av
frågan, vid vilken utdebitering per skattekrona gränsen bör dragas. På
grund härav och med hänsyn jämväl till vad kammarkollegium anfört
rörande kyrkofonden och de krav, som ställas på densamma, anser jag
mig böra föreslå, att ansvarssummorna, åtminstone för det närvarande,
bestämmas till tre, respektive sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal
skatteören inom pastoratet.
Lagen om
lindring i
främmande
trosbekännares
skattskyldighet
till
svenska
kyrkan samt
hennes
prästerskap
och betjäning
Beträffande lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet
till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning gälla enligt
lagen den 16 oktober 1908 i huvudsak följande. Avgifter av ifrågavarande
art, vilka efter kyrkostämmas beslut eller eljest uttaxeras, skola
för inkomst av kapital eller arbete endast med hälften av det belopp,
som eljest skolat utgå, påföras medlemmar av sådan i riket befintlig
församling av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken
äger rätt till offentlig religionsövning, såvida de främmande trosbekännarna
före den 1 januari det år, då debitering av avgifterna verkställes,
i laga ordning övergått till eller eljest rätteligen tillhört och fortfarande
tillhöra den främmande församlingen. Aro avgifterna till prästerskapets
avlöning grundade å löneregleringsresolution, fastställd enligt förord
-
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
ningen angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster den 11
juli 1862 eller förordningen angående ordnande av prästerskapets i de
territoriella församlingarna i Stockholm avlöning den 1 november 1872,
eller å äldre konvention eller förening, eller utgå avgifterna till kyrkobetjäningens
avlöning efter andra grunder än dem, som för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet äro stadgade, må nedsättning i dylika
avgifter dock ej äga rum.
Uppgår något år inom en församling det avgiftsbelopp, från vilket
befrielse åtnjutes, till sammanlagt minst femtio kronor, äger församlingen
av allmänna medel undfå ersättning med motsvarande belopp, på
sätt närmare angives i kungörelse den 16 oktober 1908 (nr 110 sid. 7).
Till täckande av kostnaderna härför finnes å riksstaten under åttonde
huvudtiteln anvisat ett ordinarie förslagsanslag å 25,000 kronor.
Den ifrågavarande lindringen torde efter införande i samband med
kommunalskattereformen av nya grunder för utgörande av avgifter till
svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning böra bibehållas i
huvudsakligen enahanda omfattning som hittills. Lindringen torde sålunda
böra begränsas till sådana avgifter, som påföras för inkomst. Då emellertid
i allt fall oavkortade avgifter komma att utgå för fast egendom och
för näring, torde det få anses skäligt, att lindringen utsträckes till all
inkomst. Med hänsyn till en dylik utvidgning av skattelindringen, vilken
kan föra med sig ökade anspråk på ersättning av allmänna medel till
vederbörande församlingar, synes särskilt medgivande till dylik ersättning
av riksdagen böra inhämtas. Jag vill i detta sammanhang erinra, att
för det närvarande grund saknas för ett bedömande av huru mycket
de till olika församlingar utgående ersättningsbelopp komma att ökas.
Innan erfarenhet härom vunnits, torde någon höjning av det för ändamålet
beviljade anslaget icke böra föreslås.
Såsom motsvarighet till vad nu gäller i fråga om avgifterna till
kyrkobetjäningens avlöning torde böra stadgas, att den ifrågavarande
nedsättningen icke må äga rum, då dylika avgifter utgå efter andra
grunder än dem, som äro stadgade för utgörande av bidrag medelst
fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt.
I lagen angående dömstumundervisningen den 31 maj 1889 erfordras
en ändring, vilken icke torde behöva särskilt motiveras.
Departementschefen uppläste härefter inom
gjorda förslag till
Departements
chefen.
Lagen angående
dövstumundervisnirtgen.
departementet upp
-
16
Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 224.
l:o) lag om ändrad lydelse av 19, 20 och 21 §§ i lag-en den 9
december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning;
2:o) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 angående lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan
samt hennes prästerskap och betjäning; samt
3:o) lag om ändrad lydelse av § 9 mom. 6 i lagen den 31 maj
1889 angående dövstumundervisningen;
samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att
dels antaga ifrågavarande lagförslag,
dels ock lämna medgivande därtill att, när inom någon till svenska
kyrkan börande församling medlemmar av sådan i riket befintlig församling
av främmande kristna eller mosaiska trosbekännare, vilken äger
rätt till offentlig religionsövning, böra, i enlighet med vad därom i
den föreslagna lagen om ändring i lagen angående lindring i främmande
trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning är stadgat, komma i åtnjutande av lindring vid utgörande
av de avgifter till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning,
som å dem belöpa för inkomst, och det avgiftsbelopp, från vilket befrielse
sålunda åtnjutes, för året uppgår till sammanlagt minst femtio
kronor, den till svenska kyrkan börande församlingen må av allmänna
medel undfå ersättning med motsvarande belopp.
V ad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle till
riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gustaf Florén.
STOCKHOLM, ISAAC MAECUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1920:444 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. ■jämte inom riksdagen i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
- 2SärU 1920:1 Utlåtande i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till kommunalskattelag rn. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 2 i texten