Sök i Ratio Lex

Angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer m. m

1920-03-12 · 33 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:243, Angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

1

Nr 243.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående klassificering

av postkontoren och telegrafverkets stationer m. m.; given

Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

•civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels godkänna de i statsrådsprotokollet angivna grunder för klassificering

av telegrafverkets stationer ävensom vid bifall härtill besluta,

att antalet av följande befattningar vid telegrafverket skall från och med

den 1 juli 1920 utgöra:

telegrafkommissarie av klass IB................................. 17

» » » 2 .................................. 21

dels besluta, att från och med den 1 januari 1921 antalet, avdelningsingenjörer

vid telegrafverket skall ökas till fyra och antalet förste

kontrollörer till tjugo;

dels medgiva, att ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken

innehaft med pensionsrätt icke förenad befattning och som befinnes vara

i behov av understöd, må av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd

med lämpligt belopp, icke överstigande vad som motsvarar två tredjedelar

av den årsinkomst, han senast åtnjutit från telegrafverket, att utgå

av nämnda verks medel, dock att dylikt understöd, där ej särskilda omständigheter

föranleda undantag, må tilldelas allenast den, vars tjänstetid

uppgår till minst 25 år, däri inberäknad den tid vederbörande före

antagandet i telegrafverkets tjänst kan hava innehaft anställning vid

enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom föreståndare

för eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet, vars

betjäning antages av vederbörande abonnenter;

dels ock medgiva, att av telegrafverkets medel må till norra Sveriges

rikstelefonisters vilohemsförening utan personlig ansvarighet under år

1920 utbetalas ett belopp av högst 25,000 kronor såsom bidrag till

gäldande av föreningens kostnader för inrättande av ett vilohem.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 203 häjt. (Nr 243.)

76120 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

Inledning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,,

Statsråden Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Svensson anförde:

I en till riksdagen den 25 april 1919 avlåten proposition (nr 391)

framlade Kungl. Maj:t förslag till gemensamt lönesystem samt lönereglering

för postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Sedan riksdagen i skrivelse nr 287 anmält sitt beslut i ämnet,

utfärdade Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 nytt avlöningsreglemente för

tjänstemän vid ifrågavarande verk (sv. förf.-saml. nr 343), vilket reglemente

träder i kraft den 1 juli 1920.

Genom den sålunda beslutade löneregleringen inordnades föreståndarna

för postkontoren samt för telegrafverkets och statens järnvägars

stationer i likhet med övriga ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande

verk i en för de olika verken gemensam löneskala. Därvid förutsattes

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

•emellertid, att en omklassificering av såväl postkontoren som telegrafstationerna

skulle komma till stånd. Något definitivt förslag till denna

omklassificering hade föregående år icke hunnit utarbetas, men ställdes

i utsikt, att "denna fråga skulle kunna underställas innevarande års

riksdag.

Samtidigt med utfärdandet av förenämnda avlöningsreglemente anbefallde

Kung!. Maj:t jämväl generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen att

till Kungl. Magt inkomma med förslag till de ändringar i fråga om

klassificeringen av postkontoren respektive telegrafstationerna, som kunde

föranledas av den nya löneregleringen. Till fullgörande härav har generalpoststyrelsen

den" 14 oktober 1919 och telegrafstyrelsen den 4 november

samma år avgivit förslag i ämnet.

Över dessa förslag har kommunikations verkens lönenämnd den 28

januari 1920 avgivit utlåtande, varefter generalpoststyrelsen i skrivelse

den 10 februari 1920 yttrat sig i anledning av lönenämndens utlåtande.

Framställningar i föreliggande ämne hava jämväl inkommit från åtskilliga

sammanslutningar av tjänstemän vid postverket.

I detta sammanhang kommer jag jämväl att till behandling upptaga

av telegrafstyrelsen i särskild skrivelse den 4 november 1919 gjorda

framställningar rörande antalet av vissa högre befattningar vid telegrafverket

m. m.

Jag övergår nu till en början till behandling av frågan om

Klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer.

Till en början må därvid i korthet beröras de förändringar i fråga

om föreståndarbefattningarna vid ifrågavarande verk, som föregående

år genomfördes.

Enligt hittills gällande avlöningsreglemente äro de manliga post- Beslut vid

mästarna indelade i 6 klasser (1 A, 1 B, 2 A, 2 B, 3 och 4), varjämte lagtima*

3 postmästare av den högsta klassen (1 A) vid postkontoren Stockholm riksdag.

1, Göteborg 1 och Malmö 1 åtnjuta särskilda tilläggsarvoden. Sist- Postverket,

nämnda tilläggsarvoden hava genom det nya avlöningsreglementet bortfallit,

och i stället bär en ny högre postmästargrad, benämnd överpostmästare,

inrättats. Övriga manliga föreståndare för postkontor hava

sammanförts i 4 grader, benämnda postmästare av klass 1 respektive

klass 2, klass 3 och klass 4, hänförliga till 15:e, 14:e, 12:e respektive

11 :e lönegraderna. Denna indelning har erhållits på det sätt, att nuva
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 243.

rande klasserna 1 A, 1 B, 2 A och 2 B utgått ur klassindelningen.

Vidare har i 6:e lönegraden för postverkets del införts en ny ordinarie

befattning, stationsmästare.

Beträffande de kvinnliga postmästarbefattningama — av klass 3

och 4 — har någon förändring icke skett genom det nya avlöningsreglementet.

I fråga om de särskilda föreståndarbefattningarnas hänförande till

viss klass hade kommunikationsverkens lönekommitté, vad postverket beträffar,

uttalat sig allenast om den nya överpostmästargraden, och därvid

gjort gällande, att denna högre grad enligt kommitténs mening för närvarande

borde avses för de tre postmästare av klass 1 A, vilka nu enligt

vad ovan antytts uppbära särskilt till äggsarvode. I en vid kommitténs

betänkande fogad reservation hade dock den meningen uttalats,

att överpostmästargraden icke bort förbehållas allenast de nämnda tre

postmästarna av nuvarande klass 1 A, utan att till densamma borde

hänföras även vissa andra postmästare vid postkontor av nuvarande klass

1 A. Sistnämnda mening framfördes även av generalpoststyrelsen i

särskilda yttranden av den 17 januari och den 3 mars 1919. I det

förra av dessa yttranden föreslog styrelsen sålunda, efter en jämförelse

med vissa telegrafstationer, att till postkontor med överpostmästare såsom

föreståndare måtte hänföras, förutom de av kommittén omnämnda postkontoren,

jämväl sex andra till nuvarande klass 1 A hänförda postkontor,

varigenom överpostmästarbefattningarnas antal sålunda skulle bliva

nio. Detta antal upptogs ock av styrelsen i dess utlåtande den 11 mars

1919 med förslag för år 1920 å antalet befattningshavare inom vissa

lönegrader. I sistnämnda utlåtande utgick styrelsen jämväl från att

vissa uppflyttningar skulle ske av postkontor från klass 2 A till klass 1

och från klass 3 till klass 2.

Vid föredragning av frågan om antalet av vissa befattningar vid

postverket inför Kungl. Maj:t den 25 april 1919, anförde dåvarande

chefen för civildepartementet beträffande föreståndarna för postkontoren

bl. a., att han anslöte sig till av lönekommittén uttalad uppfattning,

att klassificeringen av postkontoren samt telegraf- och järnvägsstationerna

borde ske enligt såvitt möjligt enhetliga grunder, som dock måste

lämna rum för ett beaktande av vart och ett av verkens säregna förhållanden.

I avvaktan på denna gemensamma omklassificering ansåg

departementschefen, att för det dåvarande icke några andra förändringar

borde ske i postkontorens klassificering än sådana, som föranleddes av

sammanförandet av dessa kontor till det av lönekommittén föreslagna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

5

och av statsmakterna sedermera beslutade antalet grupper. Av samma

skäl borde enligt departementschefens mening icke heller till kontor med

överpostmästare hänföras flera av de till nuvarande klass 1 A hörande

kontoren än av lönekommittén föreslagits.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts i enlighet härmed avfattade proposition

nr 393 utan något särskilt uttalande i den av departementschefen

sålunda berörda frågan.

Innebörden av Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut beträffande

sådana postmästarbefattningar, vilkas antal skall underställas riksdagens

prövning, framgår av följande sammanställning:

Enligt 1919 års stat.

Enligt beslut av 1919 års lagtima riksdag

Overpostmästare ................................ 3

Postmästare av klass 1 A .

» » » 1 B .

Postmästare av klass 1 . ..

...... 31

Postmästare av klass 2 A

» » » 2 B

löl

28

Postmästare av klass 2 .

...... 43

De manliga föreståndarna för telegrafverkets stationer utgöras

enligt hittills gällande avlöningsreglemente av dels telefon- och telegrafdirektörer,

de sistnämnda av två grader, dels ock telegrafkommissarier

av fyra lönegrader. Enligt det nya avlöningsreglementet hava de två

graderna telegrafdirektörer sammanslagits till en grad samt den högsta

kommissariegraden uppdelats i två grader. Om man bortser från telefon-

och telegrafdirektörerna, vilka intaga en särskild ställning, komma

sålunda de övriga manliga stationsföreståndarna på den nya lönestaten

att utgöra fem klasser, benämnda telegrafkommissarie av klass 1 A respektive

klass 1 B, klass 2, klass 3 och klass 4 samt hänförda till 16:e,

15:e, 14:e, 12:e respektive ll:e lönegraden.

Av kvinnliga stationsföreståndarbefattningar finnas enligt nu gällande

avlöningsreglemente tre grader, eller kommissarie av 5:e, respektive 6:e

och 7:e lönegraderna, under det att i det nya reglementet upptagas allenast

två dylika befattningar, telegrafkommissarier av klass 5 och klass 6.

I fråga om antalet av de särskilda befattningarna föreslog telegrafstyrelsen

i skrivelse den 22 november 1918, bland annat, att till telegrafkommissarier

av klass 1 A måtte hänföras föreståndarna för Hälsingborgs,

Gävle, Norrköpings, Uppsala och Örebro stationer samt till kommissarier

av klass 1 B övriga kommissarier av l:a lönegraden. Styrelsen

meddelade därjämte sin avsikt att efter dåvarande telegrafdirektörens i

Telegraf
verket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Sundsvall avgång nedflytta Sundsvalls station till kommissariestation av

klass 1 A. Telegrafdirektörerna skulle då endast bliva tre till antalet,

placerade i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Kommunikationsverkens lönekommitté biträdde i yttrande den 20

december 1918 telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag.

Sedermera framlade telegrafstyrelsen i skrivelse den 7 mars 1919

förslag bland annat rörande telegrafkommissarier, som enligt styrelsens

uppfattning borde hänföras till klass 1 B och till klass 2.

I proposition den 25 april 1919, nr 394, underställde Kungl. Maj:t

riksdagen förslag i fråga om antalet av vissa högre befattningar vid

telegrafverket. 1 sitt yttrande till det vid nämnda proposition fogade

statsrådsprotokollet betonade departementschefen, beträffande föreståndarna

vid telegrafstationerna, till en början, att uppbördsprovisionens

borttagande nödvändiggjorde en omklassificering av dessa stationer.

Oavsett denna fråga förordade departementschefen emellertid, att telegrafdirektörernas

antal tillsvidare skulle, liksom dittills, bestämmas till

fyra. Beträffande telegrafkommissarierna i den högsta löneklassen yttrade

departementschefen vidare, att då de av telegrafstyrelsen såsom

hänförliga till denna klass angivna kommissariestationerna vid jämförelse

med övriga med dem dittills likställda stationer syntes intaga en sådan

särställning, såväl ekonomiskt som i fråga om trafikens omfattning,

framför de senare, som väl motiverade deras hänförande till den högre

klassen, hade telegrafstyrelsens förslag härutinnan icke givit departementschefen

anledning till erinran. 1 enlighet härmed borde således

tillsvidare i lönestaten upptagas fem telegrafkommissarier av klass 1 A.

Beträffande övriga föreståndare för telegrafstationer av sådan grad,

att deras antal skulle bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt,

d. v. s. telegrafkommissarier av klass 1 B och av klass 2, framhöll

departementschefen, hurusom, då omklassificeringen vid de olika verken

borde ske enligt så vitt möjligt enhetliga grunder, avgörande härutinnan

ej borde träffas, innan lönenämnden yttrat sig i ämnet. Vid

sådant förhållande borde, enligt departementschefens mening, då antalet

kommissarier av l:a lönegraden för det dåvarande utgjorde sexton,

därav, enligt vad nyss antytts, fem skulle hänföras till den nya klassen

1 A, antalet telegrafkommissarier av klass 1 B tillsvidare upptagas till

elva. Telegrafkommissarier av klass 2 borde vidare upptagas till samma

antal som nuvarande kommissarier av 2:a lönegraden eller sexton. Vad

sålunda av departementschefen föreslagits blev av Kungl. Maj:t och riksdagen

bifallet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

7

För belysande av denna fråga må hänvisas till följande sammanställning,

avseende sådana föreståndarbefattningar, vilkas antal fastställes

av Kungl. Maj:t och riksdagen:

Enligt 1919 års stat. Enligt beslut vid 1919 års lagtima riksdag.

Telefondirektör................................. 2

Telegrafdirektör av l:a lönegraden 11

» » 2:a » 3|

Telegrafkommissarie av l:a lönegr. 16

» * 2:a » 16

Uti indelningen av föreståndarna för statens järnvägars stationer

har icke skett någon förändring genom det nya avlöningsreglementet.

Ifrågavarande föreståndarbefattningar komma sålunda jämväl på den

nya lönestaten att utgöras av överinspektörer, stationsinspektorer av

klass 1, respektive klass 2, klass 3, klass 4 A och klass 4 B samt stationsmästare

av klass 5 respektive klass 6 och 7.

För vinnande av överskådlighet vid sammanförandet av stationsföreståndarbefattningarna

vid de olika verken i det gemensamma avlöningsreglementet

hava med avseende å befattningarna till och med

klass 4, uppifrån räknat, föreståndare av samma klass i tjänsteförteckningen

hänförts till samma lönegrad, därvid med varandra jämställts

överpostmästare, telegrafkommissarie av klass 1 A och överinspektör;

vidare postmästare av klass 1, telegrafkommissarie av klass 1 B och

stationsinspektor av klass 1; postmästare av klass 2, telegrafkommissarie

av klass 2 och stationsinspektor av klass 2; postmästare av klass 3,

telegrafkommissarie av klass 3 och stationsinspektor av klass 3; samt

slutligen postmästare av klass 4, telegrafkommissarie av klass 4 och

stationsinspektor av klass 4 A.

Jag övergår härefter till en redogörelse i korta drag för de huvudgrunder,

enligt vilka klassindelningen av ifrågavarande anstalter hittills

ägt rum inom postverket och telegrafverket, samt de förändringar beträffande

denna indelning, som av vederbörande verksstyrelser nu

ifrågasatts.

Telefondirektör ................................. 2

Telegrafdirektör................................. 4

| Telegrafkommissarie av kl. 1A......... 5

\ » »kl. IB......... 11

» » kl. 2............ 16

Vad till en början angår postkontorens klassificering, så utarbetades

av 1907 års postkommission härför vissa grunder, vilka i sin ordning i

allt väsentligt överensstämde med tidigare enligt förslag av 1899 års

post- och telegrafkommitté antagna principer. Enligt Kungl. Maj:ts brev

Statens

järnvägar.

J ämförelse

mellan de

olika

verken. /

Redogörelse

för gällande

klasslficeringsgrunder

samt däri av

vederbörande

verksstyrelser

Ifrågasatta

ändringar.

Postverket.

Gällande

grunder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

Förslag av

generalpoststyrelsen.

den 23 oktober 1914 skulle allmän omreglering av postkontorens klassindelning

äga rum vart femte år från och med år 1910 räknat, och blevo

de av 1907 års postkommission föreslagna grunderna tillämpade såväl

vid den år 1910 genomförda regleringen som ock vid 1915 års omreglering.

Enligt berörda grunder ordnades postkontoren inbördes efter en

poängberäkning, i vilken hänsyn tagits till ej mindre än 13 olika faktorer,

värdesatta efter den officiella statistiken och särskilt infordrade

uppgifter.

Ifrågavarande faktorer voro:

1) Antalet avgångna oassurerade portopliktiga försändelser samt nummerexemplar

av abonnerade tidningar vid postkontoret;

2) antalet avgångna oassurerade postsaksförsändelser, ävensom postförskottsförsändelser

och postanvisningar vid postkontoret och underlydande poststationer

;

3) antalet avgångna rekommenderade försändelser och oassurerade paket

vid postkontoret;

4) antalet avgångna assurerade försändelser vid postkontoret;

5) avgångna assurerade försändelsers angivna värde vid postkontoret;

6) antalet ankomna värdeförsändelser vid postkontoret;

7) antalet utbetalade postanvisningar vid postkontoret och underlydande

poststationer;

8) inbetalade postanvisnings- och pronumerationsmedel vid postkontoret

och underlydande poststationer;

9) utbetalade postanvisnings- och tidningsmedel vid postkontoret och underlydande

poststationer;

10) övriga utgivna medel vid postkontoret (utom medelsleveranser);

11) postkontorets egen uppbörd för frankotecken och utgivarkorsband,

underlydande poststationers m. fl. frankoteckensuppbörd ävensom influtna befordrings-

m. fl. avgifter för tidningar och lösenuppbörd;

12) antalet underlydande personal vid postkontoret; samt

13) antalet underlydande poststations- och ångbåtspostexpeditionsföreståndare

samt lantbrevbärare och postförare.

I sitt nu ingivna förslag anför generalpoststyrelsen, att styrelsen

funnit gällande grunder mera invecklade än som krävdes för åstadkommande

av en rättvis jämförelse av postkontoren sinsemellan. Hos styrelsen

verkställda förberedande utredningar för den omklassificering av

postkontoren, som enligt hittills gällande bestämmelser skulle kommit

till stånd vid 1920 års ingång, hade nämligen tillfullo ådagalagt, att

flera av de brukliga faktorerna stode i synnerligen jämnt förhållande till

andra vid samtliga postkontor, eller, med andra ord, att deras medräknande

visserligen ökade poängsummorna men icke åstad komme annat

utslagsgivande resultat än det, som skulle vunnits, även om dessa fak
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

9

torer lämnats å sido. Exempelvis stode antalet avgående försändelser i

stort sett i direkt förhållande till postuppbörden o. s. v.

Sedan generalpoststyrelsen därpå framhållit, att styrelsen haft att

beakta, hurusom förslaget till den nu förestående klassificeringen av postkontoren

borde prövas under jämförelse med motsvarande förslag till

klassindelning av telegraf- och järnvägsstationerna, anför styrelsen, att

därest eu jämförelse på detta område skulle äga rum mellan postverket

och något av de andra verken, man närmast vore hänvisad att söka

uppdraga en sådan med telegrafverket, vars organisation i fråga om den

administrativa delen av verksamheten någorlunda liknade postverkets.

Efter att på ett tidigare stadium hava under hand överlagt med telegrafstyrelsen

i frågan hade generalpoststyrelsen emellertid kommit till

* den övertygelsen, att de faktorer, som för postverkets del borde tagas

i beräkning för vinnande av ett rättvist bedömande av förhållandet

mellan de olika postförvaltarnas arbete och ansvar vore av den art, som

saknade direkt motsvarighet inom telegrafverket. Att åstadkomma någon

enhetlighet i fråga om själva principerna för värdesättningen av varje

trafikanstalt inom de båda verken syntes därför uteslutet.

För att emellertid underlätta bedömandet av det av generalpoststyrelsen

uppgjorda förslaget till klassificering av postkontoren hade

styrelsen utarbetat sitt förslag på grundval av en poängberäkning, omfattande

allenast 5 mot förut använda 13 faktorer.

Dessa fem faktorer, på vilka generalpoststyrelsens nu föreliggande

förslag är uppbyggt, äro:

1) den totala postuppbörden eller summan av alla postverkets inkomster av

varje slag, som inflyta vid postkontor direkt eller genom poststationerna, dock

med undantag för postavgifter för postabonnerade tidningar;

2) omsättningen av anförtrodda medel, uppskattad genom summan av inocli

utbetalda postanvisningar;

3) tidningsrörelsen, i vad den avser postkontors å utgivningsorten befattning

med beställning och distribution av ortstidningar till andra postanstalter, uppmätt

genom antalet ankomna tidningsrekvisitioner;

4) uppbörd för försålda statsstämplar;

5) postsparbanksrörelsen, däri inberäknade de olika särskilda förvaltningsgrenar,

för vilka in- och utbetalningar handhavas av postsparbanken och verkställas

genom postanstalterna, vilken faktor jämväl ansetts böra värdesättas genom

penningomsättningen.

Beträffande envar av ifrågavarande faktorer har generalpoststyrelsen

i sitt förslag närmare utvecklat anledningen till dess medtagande i beräkningen

och den betydelse, som enligt styrelsens förmenande därvid

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 203 höft. (Nr 243.) vei 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

borde tillmätas densamma och torde i detta hänseende få hänvisas till

handlingarna i ärendet.

Den av generalpoststyrelsen för de olika faktorerna uppgjorda

poängskalan har följande utseende:

1) postuppbörden; poäng bär beräknats med 1 för varje 1,000-tal av totaluppbörden;
2)

omslutningen av postanvisningsrörelsen; poängberäkningen är gjord med

1 på 100,000 kronor av omsättningen;

3) tidningsrörelsen; poängen har fastställts till 1 på 1,000 av antalet ankomna

tidningsrekvisitioner;

4) stämpeluppbörden; för poängsättningen har tillämpats en graderad skala

av följande utseende:

poäng enhet intill en uppbörd av

1 1,000 kronor 10,000 kronor

1 10,000 » 100,000 »

1 100,000 » —

5) postsparbanksrörelsen; poängberäkningen har satts till 1 på varje 20,000- tal kronor av omsättningen (summa in- och utbetalningar).

Till grund för den verkställda utredningen har, enligt vad generalpoststyrelsen

uppgiver, lagts postverkets officiella statistik samt i erforderlig

mån särskilt infordrade uppgifter för år 1918.

Uppdragandet av gränserna på den för postkontoi''en sålunda uppgjorda

poängskalan mellan de olika postkontorsklasserna har, enligt vad

styrelsen utvecklar, mött en svårighet, som i förevarande särskilda fall i

någon mån ökats genom att antalet klasser skulle minskas från sex till

fem. Styrelsen har emellertid utgått ifrån den bestående klassindelningen

och ansett sig böra ifrågasätta endast de förändringar och jämkningar

uti denna, vilka funnits motiverade av dels den starka utveckling, postverkets

hela rörelse genomgått sedan det ursprungliga förslaget till denna

indelning av 1907 års kommission utarbetades, dels ock i synnerhet de

postverket därefter tillagda nya arbetsuppgifterna. I enlighet härmed

har styrelsen funnit sig, där särskilda omständigheter icke betingade

undantag, böra föreslå följande lägsta poängtal för postkontors uppflyttning

i varje klass:

klass 3 .......................................... 100 poäng

» 2 ............................................. 200 »

» 1 ............................................ 400 »

överpostmästarklass........................ 1,000 »

Enligt nu angivna grunder har generalpoststyrelsen låtit utarbeta

ett detaljerat förslag i fråga om postkontorens fördelning i de olika

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

11

klasserna, upptagande, bland annat, nio postkontor i överpostmästarklassen.

Generalpoststyrelsen framhåller i samband härmed, att styrelsen

känt det som en bjudande plikt att såväl i postverkets som dess personals

intresse förnya sin förut framställda begäran om postmästare änsternas

vid vissa av de största postkontoren uppflyttning i överpostmästargraden.

Eu objektiv granskning på grundval av den verkställda

poängberäkningen för postkontoren och telegrafverkets statistik för år

1918 gåve enligt styrelsens förmenande vid handen, att åsyftade postkontor

i fråga om rörelsens storlek höjde sig över närmast lägre å

skalan befintliga postkontor förhållandevis minst lika mycket som de

till klass 1 A hänförda telegrafstationerna i samma hänseende stode

högre än närmast efterföljande stationer. Styrelsen hyste ock fortfarande

den övertygelsen, att ifrågavarande postförvaltare änster i fråga om arbetets

art, omfattning och ansvar icke med fog kunde värdesättas lägre

än motsvarande kommissariebefattningar vid telegrafverket.

Generalpoststyrelsens föreliggande förslag innebär, att till varje klass

skulle hänföras nedan angivna antal postkontor, nämligen:

till överpostmästarldassen

» klass 1 .........................

» » 2 ..........................

» » 3 ..........................

» » 4 ........................

............... 9 postkontor

................ 34 >•

............. 50 »

.............. 88 »

............... 75 )>

Tillhopa 256 postkontor

Beträffande härefter klassindelningen av stationerna vid telegrafverket

har tidigare den avgörande faktorn i allmänhet varit den å vederbörande

station inflytande uppbörden, vilken fäktorsbetydelse dock i en

del särskilda fall modifierats av mera lokala eller tekniska hänsyn. Någon

principiell ändring härutinnan åstadkoms icke vid den år 1907 vidtagna

omorganisationen av telegrafverket, i samband varmed ny klassindelning

fastställdes. I denna klassificering hava senare allenast mindre förändringar

ägt rum, såsom i sammanhang med nyinrättande och indragning av stationer.

Att 1907 års klassificering kunnat äga bestånd så lång tid utan egentlig

olägenhet torde hava sin förklaring i den speciella avlöningsform, som

varit gällande för telegrafverkets stationsföreståndare, i det att uppbördsprovisionen,

vilken för dessa tjänstemän ersatt tjänstgöringspenningarna,

automatiskt anslutit sig till uppbördens storlek och sålunda, oberoende av

Telegraf
verket.

Gällande

grunder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 243.

Förslag av

telegrafstyrelsen.

stationens klass, givit föreståndaren ett direkt vederlag för den ökning

i arbete och ansvar, som följt med stationens tillväxt.

I sitt nu föreliggande förslag till omklassificering anför telegrafstyrelsen,

att en klassificering av stationerna på grundval av de nuvarande

förhållandena måste giva ett resultat, som väsentligt skiljer sig från den

hittills gällande klassindelningen. Efter omnämnande av att de underhandlingar,

som ägt rum mellan representanter för telegrafstyrelsen och

generalpoststyrelsen i syfte att utfinna en för verken gemensam klassificeringsgrund,

till följd av vissa väsentliga olikheter de båda verken

emellan icke lett till något resultat, framhåller telegrafstyrelsen, att styrelsen

sett sig hänvisad till att upprätta en för telegrafverket speciell

klassificeringsgrund. Vid sökandet efter en i möjligaste mån rättvis

sådan grund hade styrelsen sett sig föranlåten att delvis frångå de

principer, som tillämpats vid hittills genomförda regleringar i fråga om

klassindelningen, nämligen att — med undantag allenast för ett fåtal

stationer med särskilt stor genomgångstrafik eller besvärande underhållsoch

rangeringsarbete — låta stationernas klass bestämmas uteslutande

av uppbördens storlek. Stationsförvaltningen hade nämligen med den

år från år stigande trafiken och nätens oupphörliga tillväxt blivit alltmera

komplicerad och mångsidig, och rättvisan krävde, att hänsyn hädanefter

i högre grad än hittills toges till alla de faktorer av skilda slag,

som bestämde en stationsföreståndares arbete och ansvar.

Vid uppgörandet av sitt förslag till klassificering hade styrelsen

därför, för fastställande i första hand av den inbördes storleksordningen

stationerna emellan, tagit hänsyn, förutom till uppbörden, även till storleken

av det totala arbete, som stationen hade att utföra, vidare till

omfattningen och svårighetsgraden av det lednings- och apparatunderhåll,

som ombesörjdes av den under stationsföreståndarens befäl och

ledning stående reparatörspersonalen, samt slutligen till landsnätens storlek

och understationernas antal och betydelse ur arbets- och förvaltningssynpunkt.

Till grund för beräkningarna av denna stationernas inbördes ordningsföljd

hade lagts telegrafverkets officiella statistik för år 1918, kompletterad

med vissa särskilt infordrade uppgifter för samma år.

Sedan den inbördes ordningen blivit klarlagd enligt ovan berörda

principer, hade gränserna mellan de olika klasserna av stationer uppdraga

med ledning av den allmänna kännedom, styrelsen besutte i fråga

om stationernas absoluta storlek och de krav, som de ställde på sina

föreståndares duglighet och omdömesförmåga. Härvid hade särskilt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

aktgivits på, att kommissarietjänster aa kommit i ett rätt avvägt förhållande

till de övriga i avlöningsreglementets tjänsteförteckning upptagna

trafikbefattningar, med vilka de vore att närmast jämföra, d. v. s.

överkontrollör, förste kontrollör och kontrollör.

Telegrafstyrelsen har därefter i detalj redogjort för sitt förslag till

klassificering av stationerna av klasserna 1 A — 2, rörande vilka riksdagen

har att jämte Kungl. Maj:t besluta; och skulle enligt detta förslag

till nämnda klasser hänföras sammanlagt 57 stationer. Återstående kommissariestationer,

till ett antal av 90, beträffande vilka Kungl. Maj:t

ensam äger bestämma antalet befattningar, anser styrelsen böra fördelas

på klasserna 3 och 4 (manliga) samt 5 och 6 (kvinnliga).

Härvid påpekar styrelsen, att det förhållandet, att stationerna under

årens lopp vuxit i omfattning olika fort, under det att den år 1907 fastställda

klassindelningen hela tiden bibehållits i det närmaste oförändrad,

hade haft till följd, att ett antal stationer med kvinnlig föreståndare

numera nått en storlek, som vida överstege de minsta manliga stationernas.

Under det att 1907 års klassificering utgått från och konsekvent

genomfört den principen, att de större stationerna skulle undantagslöst

förbehållas de manliga tjänstemännen och endast de mindre betydande

stationerna erhålla kvinnliga föreståndare, hade nu den situationen inträtt,

att manliga och kvinnliga kommissariestationer vore i storleksordning

blandade om varandra. Så vore för närvarande icke mindre än 28

stationer av klasserna 5 och 6 i omfattning större än den minsta av

de stationer, som år 1907 på grund av sin uppbördsstorlek erhållit och

ännu hade kvar manlig föreståndare.

Ställd inför uppgiften att avgiva förslag till omklassificering jämväl

av dessa stationer, vilka icke kunde efter samma klara linjer som de

/örenämnda större stationerna inrangeras mellan vissa skarpt markerade

klassgränser, hade styrelsen funnit det vara mindre lämpligt att nu återupptaga

den förut tillämpade principen i fråga om stationernas fördelning

mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavare. Oaktat man kunde

säga, att stationerna, då de nått en viss storlek, såsom regel borde

ställas under manligt befäl, vore styrelsen dock i tillfälle att konstatera,

att i vissa fall även relativt stora stationer under de gångna åren visat

sig kunna förtjänstfullt skötas av kvinnliga föreståndare. Frågan om

överförandet av en station från kvinnlig till manlig eller från manlig

till kvinnlig klass borde därför enligt styrelsens mening hädanefter

såsom hittills göras till föremål för prövning från fall till fall. De

synnerligen svåra förhållanden, som vore rådande å bostadsmarknaden,

gjorde det dessutom till eu personalens egen angelägenhet, att så få

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Lönenämndens

förslag.

Allmänna

synpunkter.

omkastningar som möjligt vidtoges inom den närmaste tiden i fråga

om stationernas besättande med manlig eller kvinnlig föreståndare.

Hänsynen till de kvinnliga tjänstemännens befordringsförhållanden, vilka

skulle i bög grad förryckas genom ett generellt tillämpande av den äldre

principen, manade ock till försiktighet i detta hänseende. Det hade

därför synts styrelsen vara den enklaste och naturligaste utvägen att

för de här ifrågavarande stationerna föreslå en klassificering, som, med

bibehållande tills vidare av den nuvarande faktiska fördelningen mellan

manliga och kvinnliga tjänstemän, endast innebure ett uppdragande av

rättvist avvägda gränser dels mellan klasserna 3 och 4 och dels mellan

klasserna 5 och 6.

Telegrafstyrelsen framlägger härefter sitt detaljförslag även i fråga

om sist berörda stationer.

I sin helhet är innebörden av styrelsens förslag den, att beträffande

klass 1 A icke skulle företagas någon ändring i den av Kungl. Maj:t

och riksdagen från och med den 1 juli 1920 beslutade omfattningen av

denna grupp, samt att i.övrigt följande antal stationer skulle hänföras

till de särskilda

grupperna:

till

klass

1 B .........................

........ 24

stationer

»

»

2...............................

....... 28

»

3.............’.................

....... 11

»

»

4...............................

........ 2

»

»

5...............................

........ 48

»

»

»

6...............................

....... 29

Beträffande

klass

2 må anmärkas,

att till

denna klass hänförts

Ängelholms och Klippans stationer, vilka för närvarande förestås av

kvinnliga kommissarier av 5:e lönegraden men av telegrafstyrelsen ansetts*

böra efter de nuvarande föreståndarnas avgång eller förflyttning uppflyttas

i förstnämnda klass.

I sitt utlåtande erinrar kommunikationsverkens lönenämnd till en

början, att beträffande statens järnvägar någon omklassificering av stationerna

icke påkallades utav organisatoriska förändringar i samband

med det nya avlöningsreglementet och att järnvägsstyrelsen ej heller av

Kungl. Maj:t erhållit sådant uppdrag att inkomma med förslag till omklassificering,

som i samband med löneregleringen lämnats generalpoststyrelsen

och telegrafstyrelsen. Enligt vad lönenämnden inhämtat, funne

järnvägsstyrelsen jämväl de nu tillämpade grunderna för klassificering

av statens järnvägars stationer riktiga och tillfyllestgörande och hade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

15

därför icke för avsikt att upptaga klassificeringsfrågan i dess helhet till

behandling, förr än till grund för bedömandet av stationernas inbördes

ställning kunde läggas trafikfaktorerna för en tidsperiod, under vilken

mera normala förhållanden kunde anses hava varit rådande. Oaktat

sålunda frågan om klassificeringsgrunderna för statens järnvägars stationer

icke vore aktuell, hade lönenämnden dock, med hänsyn till nämndens

uppgift att även på detta område söka åstadkomma likställighet

de olika kommunikationsverken emellan, ansett sig vid bedömandet av

klassificeringsförslagen för post- och telegrafverken böra taga vederbörlig

hänsyn jämväl till den bestämda klassificeringen vid statens järnvägar.

Lönenämnden anför vidare inledningsvis, att nämnden vid behandlingen

av de nu föreliggande klassificeringsfrågorna vid post- och telegrafverken

icke ingått i prövning av de grunder, enligt vilka de särskilda

föreståndarbefattningarna borde fördelas mellan manliga och kvinnliga

tjänstehavare. Vad postverket beträffade, sammanhängde denna fråga

icke direkt med klassificeringsspörsmålet, enär enligt 1919 års avlöningsreglemente

någon viss postmästargrad icke vore förbehållen för allenast

kvinnliga tjänstemän, utan i stället förutsattes, att postmästare av såväl

3:e som 4:e klass kunna utgöras antingen av manliga eller av kvinnliga

befattningshavare. Vid telegrafverket rådde ett annat förhållande, i det

att telegrafkommissariebefattningarna av till och med klass 4, uppifrån

räknat, vore avsedda för manliga tjänstemän och motsvarande befattningar

av klasserna 5 och 6 för kvinnliga tjänstemän. Vid en genomgående

revision av gällande klassindelning vid telegrafverket kunde sålunda

tänkas, att den hittillsvarande fördelningen av befattningarna

mellan manliga och kvinnliga tjänstemän komme att undergå förändringar

i större eller mindre omfattning. Telegrafstyrelsens klassificeringsförslag

grundade sig emellertid i förevarande avseende i huvudsak på den nuvarande

faktiska fördelningen mellan manliga och kvinnliga tjänstemän

och innebure allenast ett uppdragande av gränserna dels mellan klasserna

3 och 4 och dels mellan klasserna 5 och 6. ''I denna punkt förutsatte

lönenämnden icke någon annan ändring i telegrafstyrelsens förslag,

än som betingades av nämndens uppfattning om klassgränserna

över huvud, detta så mycket mindre som avgörandet i fråga om antalet

av de kommissariebefattningar, beträffande vilka utbyte kunde tänkas

ske mellan manliga och kvinnliga tjänstemän, läge hos Kungl. Maj:t

ensam och verkets styrelse sålunda ägde möjlighet att, då sådant funnes

behövligt, när som helst påkalla de jämkningar härutinnan, som kunde

anses betingade av utvecklingen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Efter en redogörelse för utvecklingen av de vid statens järnvägar

tillämpade klassificeringsprinciperna, i vilket hänseende torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet, framhåller lönenämnden vidare, att vid en

jämförelse mellan de huvudgrunder, på vilka de föreliggande klassificerings

förslagen vid post- och telegrafverken samt den bestående klassindelningen

av stationerna vid statens järnvägar vore byggda, funne

man, att dessa grunder vad telegrafverket och statens järnvägar beträffade

i stort sett erbjöde åtskilliga likheter. De av generalpoststyrelsen

föreslagna klassificeringsgrunderna för postkontoren vore däremot

av väsentligt olikartad innebörd och erbjöde ej samma möjlighet till jämförelse

med de båda övriga verken, som förelåge i fråga om dessa senare

inbördes. Oaktat generalpoststyrelsen sökt att genom nedbringandet

av antalet inverkande faktorer från 13 till 5 underlätta en dylik jämförelse,

utgjorde den nu för postverkets del gjorda uppställningen av för

klassificeringen grundläggande faktorer och dessas inbördes värdesättning

allt fortfarande ett för detta verk säreget system, erbjudande endast föga

ledning för en jämförelse verken emellan. Bortsett från denna synpunkt

hade lönenämnden emellertid vid en granskning av generalpoststyrelsens

förslag, betraktat i och för sig, funnit anledning till vissa principiella

erinringar gent emot de av styrelsen framlagda klassificeringsgrunderna.

Dessa anmärkningar avsåge huvudsakligen följande förhållanden, nämligen

att vardera av de båda faktorerna, omslutningen av postanvisningsrörelsen

och tidningsrörelsens storlek, tilldelats en enligt nämndens uppfattning

i vissa avseenden mindre riktig innebörd och betydelse samt att

den sida av en stationsföreståndares arbete och ansvar, som kunde

uttryckas genom det allmänna befälsförhållandet eller personaluppsättningen

inom tjänsteområdet, icke erhållit någon självständig plats i

systemet.

Till följd av dessa principiella erinringar, som av löneuämnden i dess

utlåtande närmare utvecklats, hade nämnden haft under övervägande

möjligheten av att företaga en mera ingående omarbetning av själva

grunderna för generalpoststyrelsens klassificeringsförslag, och hade nämnden

jämväl låtit utarbeta vissa förberedande förslag till omläggning i

ovan berörda avseenden av poängsystemet med därav följande omgrupperingar

av en del postkontor. Då emellertid ett fullföljande av arbetet

efter av nämnden angivna linjer skulle hava nödvändiggjort hela ärendets

återremitterande till generalpoststyrelsen i och för nya långvariga

och tidsödande utredningar, hade nämnden i sakens nuvarande läge ansett

sig böra avstå från kravet på en dylik genomgående omarbetning

och i stället i det väsentliga anknutit sitt klassificeringsförslag till det av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 243.

generalpoststyrelsen framlagda. Detta hade ock utan större olägenhet

kunnat ske, enär det vid verkställda undersökningar på vissa punkter

framgått, att de ändringar nämnden ansett behövliga i generalpoststyrelsens

förslag, i vad detsamma avsåge uppdragande av gränserna mellan

de olika klasserna, vore av den art, att skiljaktigheterna, vad de högre

grupperna beträffade, mellan generalpoststyrelsens sålunda modifierade

förslag och, ett enligt nämndens utgångspunkt omarbetat sådant komme

att bliva väsentligt mindre än som kunnat förmodas. Ytterligare hade

någon utj åmning ägt ram genom en eller annan omflyttning av postkontor,

som enligt generalpoststyrelsens poängskala läge nära de av

nämnden tilltänkta gränslinjerna mellan olika klasser.

Beträffande härefter sättet för bestämmande av gränserna mellan de

olika klasserna av stationer och postkontor å den efter poängsumman

uppgjorda löpande skalan hade lönenämnden jämväl i detta hänseende

funnit anledning till vissa allmänna anmärkningar mot de föreliggande

förslagen. Nämnden hade härvid utgått från, att ökningen i arbetsuppgifternas

kvalitet och ansvar allt ifrån den obetydligaste och till den

största och mest svårskötta stationen borde kunna avmätas på en genomgående

och likformig poängskala, och att, såsom fallet vore enligt det

nya avlöningsreglementet, stegringen i avlöning klasserna emellan vore

något så när jämn. Lönenämnden funne därför det naturliga vara, att

de särskilda klasserna komme att omfatta ungefärligen lika stora avsnitt

av poängskalan. Uppstode större olikformigheter härvidlag, tydde detta

enligt nämndens mening på, att antingen poängberäkningen icke vore

fullt likartad på de högre och på de lägre stadierna eller ock att gränsbestämningen

klasserna emellan vore mindre riktig. Givetvis kunde ock

felaktigheter föreligga samtidigt i båda dessa avseenden.

Vid en granskning ur dessa synpunkter av den utav generalpoststyrelsen

uppgjorda klassindelningen, hade nämnden funnit, att de högsta grupperna

upptoge en oproportionerligt stor del av poängskalan. Bortsett från de

allra största postkontoren, där särskilda förhållanden kunde anses rådande

och som avsetts för överpostmästare, inrymde den av generalpoststyrelsen

föreslagna klassen 1 poängtal mellan 988 och 400, klass 2 dylika tal

mellan 400 och 202, klass 3 mellan 194 och 101 samt klass 4 mellan

97 och 19. Särskilt klass 1, men även klass 2 sträckte sig sålunda

över en synnerligen vid latitud. Ln jämförelse med statens järnvägar

och därstädes gällande poängsystem visade ett helt annat förhållande.

Sålunda omfattade klass 1 därstädes poängtal från 374 till 299, klass 2

dylika tal från 308 till 204, klass 3 tal från 222 till 110 och klass 4 A

tal från 195 till 101.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 203 käft. (hr 243.)

7G1 20

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Beträffande telegrafverket, så grundade sig det av telegrafstyrelsen

framlagda klassificeringsförslaget väl icke på något från början uppgjort

poängsystem, utan hade först den inbördes storleksordningen stationerna

emellan och därefter gränserna mellan de olika klasserna av telegrafstyrelsen

uppdragits med ledning av vissa allmänna faktorer och av styrelsens

kännedom ifråga om förhållandena på respektive platser. Men

även den av telegrafstyrelsen företagna uppskattningen borde kunna uttryckas

genom poängsiffror, och enligt vad lönenämnden inhämtat skulle,

bortsett från de redan genom 1919 års riksdagsbeslut till antal och föreståndarskap

bestämda stationerna av klass 1 A, den närmast lägre klassen,

1 B, komma att enligt telegrafstyrelsens beräkningssätt omsluta poängtal

från 1,100 till 445, klass 2 dylika tal från 433 till 253, klass 3 tal från

367 till 166 och klass 4 tal från 132 till 119.

Ehuru man till följd av de inom varje verk skiftande förhållandena

och de olikartade grunderna för poängberäkningen givetvis icke kunde

använda sig av dessa siffersammanställningar för uppkonstruerande på

aritmetiskt sätt av de olika klassgränserna, funne dock nämnden av den

lämnade översikten framgå, att de högre stationsföreståndarklasserna vid

postverket och telegrafverket i de föreliggande förslagen fått sig ett allt

för stort utrymme tillmätt i jämförelse med motsvarande klasser vid statens

järnvägar, eller, med andra ord, att ifrågavarande högre klasser vid

de båda förstnämnda verken enligt styrelsernas förslag skulle komma att

omfatta, förutom sådana befattningar, som otvivelaktigt borde dit hänföras,

även åtskilliga föreståndarskap, vilkas arbetsuppgifter vore närmare

jämförliga med vad som vid statens järnvägar kunde anses påvila

stationsföreståndare inom lägre klasser. I betraktande härav hade lönenämnden

icke ansett sig kunna underlåta att för vinnande i någon mån

av likställighet de särskilda verken emellan föreslå en del ganska betydande

förskjutningar i de av generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen

föreslagna gränserna mellan de olika föreståndarklasserna. I sakens

natur läge visserligen, att några absolut bindande skäl i allmänhet icke

kunde företes för gränsernas bestämmande på det ena eller andra sättet,

men nämnden ansåge dock, att en fördelning enligt nämndens förslag

innebure en någorlunda likformig och rättvis placering av likvärdiga befattningar

vid de olika verken i mot varandra svarande klasser.

I överensstämmelse med nu angivna huvudgrunder har lönenämnden

framlagt ett detaljerat förslag till klassindelning av föreståndare för

postkontor och telegafstationer.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

Till belysande av innebörden utav nämndens förslag, till en början

vad postverket beträffar, må meddelas att de olika klasserna skulle komma

att omfatta följande antal befattningar, nämligen:

överpostmästarklassen

klass 1 ..........................

» 2 ..........................

» * 3 .........................

» 4 ........................

enligt generalpoststyrelsens

förslag

......... 9

......... 34

......... 50

........ 88

.....__75

S:ma 256

enligt nämndens

förslag

3

18

30

42

163

256

I jämförelse med nu gällande fördelning innebär nämndens förslag

vad postverket beträffar följande förändringar:

från klass 1 B till klass 2 överföres 13 befattningar,

» » 2 A » » 3 » 1 befattning,

» » 2 B » »3 » 25 befattningar,

» »3 » »4 » 70 »

Förslaget innebär alltså en nedflyttning av sammanlagt 109 postmästartjänster.

Beträffande telegrafverket innebär nämndens förslag, att till de olika

klasserna skulle hänföras följande antal befattningar, därvid till jämförelse

även angives antalet enligt telegrafstyrelsens förslag:

enligt telegraf-

enligt nämndens

styrelsens förslag

förslag

klass 1 B.................

.......................... 24

17

» 2 ...................

........................... 28

21

» 3 ...................

........................... 11

15

» 4 ....................

........................... 2

12

» 5 ....................

............................ 48

39

» 6 ....................

............................ 29

38

S:ma 142

142 stat

Härtill komma de redan av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade

5 kommissariebefattningarna av klass 1 A, rörande vilka någon ändring

nu icke ifrågasättes.

Postverket.

Telegraf
verket.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tiden för omklassificeringens

ikraftträdande.

Behov av

ytterligare

utredning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Nämndens förslag innebär, i jämförelse med nuvarande förhållanden

vid telegrafverket, följande förändringar.

Från klass 2 till klass 1 B överföras

)> » 3 » » 2 »

» » 4 » »3 »

)) » 5 » »3 »

» » 3 » » 4 överföres

» » 6 » »5 överföras

6 befattningar,

11 »

4 »

2 »

1 befattning (Lysekil),

6 befattningar.

I likhet med vad telegrafstyrelsen ifrågasatt skulle vidare enligt

nämndens förslag en station (Oxelösund) nedflyttas från klass 5 till klass 6.

Beträffande förslagets detaljer må i övrigt här allenast anmärkas,

att lönenänmden upptagit Ångelholms och Klippans stationer under

klass 3, men har nämnden därvid icke ansett, att ett omedelbart utbyte

av dessa stationers kvinnliga föreståndare mot manliga telegrafkommissarier

skulle äga rum, utan borde det enligt nämndens mening bliva beroende

på framtida beslut av Kungl. Maj:t efter framställning av telegrafstyrelsen,

om och när ett dylikt utbyte bör äga rum. Härav skulle

följa, att antalet telegrafkommissarier av klass 3 tills vidare borde utgöra

13 i stället för 15 och antalet telegrafkommissarier av klass 5 tills

vidare 41 i stället för 39.

Lönenänmden föreslår, att den av nämnden för postverket och telegrafverket

ifrågasatta omklassificeringen skall träda i tillämpning från

och med den 1 juli 1920.

I syfte att de stationsförvaltare, som från nämnda tidpunkt till följd

av omklassificeringen skulle komma att tillhöra lägre klass än den, vari

de för närvarande befinna sig, måtte erhålla personlig gottgörelse i anledning

av den vidtagna sänkningen, har nämnden förklarat sig hava

för avsikt att framlägga förslag till särskilda föreskrifter i samband med

förslagen till övergångsbestämmelser till den nya lönestaten och till dyrtidstillägg

åt befattningshavare vid kommunikationsverken.

Det nu föreliggande klassificeringsförslaget har av lönenänmden

karaktäriserats såsom allenast provisoriskt; och betonar nämnden, vad

postverket beträffar, önskvärdheten av en allsidig utredning rörande personalförhållandena

för vinnande av en tillförlitlig grund för en definitiv

klassindelning. Nämnden anför i detta hänseende huvudsakligen följande:

Frågan om den utsträckning, i vilken den vid postverket genom 1919 års

avlöningsreglemente införda befattningen- stationsmästare borde komma till an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 243.

vändning såsom föreståndare för postverkets anstalter, både icke av generalpoststyrelsen

upptagits till behandling i det av styrelsen framlagda förslaget till

klassificering av postkontoren. Denna fråga vore emellertid, enligt nämndens

uppfattning, av stor betydelse härvidlag. Att denna uppfattning jämväl delats av

Kungl. Maj:t syntes framgå därav, att Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 anbefallt

generalpoststyrelsen bl. a. att verkställa utredning i fråga om de förändringar

beträffande vissa postanstalters befogenhet och organisation, som kunde påkallas

i samband med inrättande av stationsmästartjänster.

Under den fortgående behandlingen av förevarande ärende rörande postkontorens

klassificering hade lönenämnden emellertid alltmer kommit till den

övertygelsen, att frågan om stationsmästarbefattningarnas användbarhet allenast

utgjorde en sida av ett mera omfattande och synnerligen aktuellt spörsmål angående

grunderna för bestämmande av personaluppsättningen över huvud vid postverkets

olika anstalter. De väsentliga modifikationer, lönenämnden funnit sig

böra ifrågasätta i generalpoststyrelsens klassificeringsförslag, sammanhängde ock

på det närmaste med det förhållandet, att nämnden, särskilt vid en jämförelse

med de övriga verken, hade funnit det i högsta grad antagligt, att överkvalificerad

arbetskraft i stor utsträckning användes vid postverket ävensom att i många

fall manlig personal användes på platser, som lämpligen kunde besättas av

kvinnor. Det syntes nämnden därför vara ett synnerligen trängande önskemål,

att frågan om personalförhållandena vid postverkets anstalter av olika slag snarast

möjligt upptoges till allsidig och ingående utredning. Dörr än resultatet av

en dylik utredning förelåge, torde någon verkligt tillförlitlig grund icke kunna

erhållas för en mera definitiv klassindelning av föreståndarbefattningarna vid

detta verk. Lönenämnden hade därför velat uttala det önskemålet, att Kungl.

Maj:t ville vidtaga åtgärder för åstadkommande inom den närmaste framtiden av

en dylik utredning. Denna borde givetvis anordnas på sadant sätt, att betryggande

garantier vunnes för en i möjligaste män opartisk och allsidig belysning av

de föreliggande frågorna.

Intill dess en på nämnda utredning grundad klassindelning av postanstalternas

föreståndare kunde komma till stånd, syntes det nämnden ock önskligt,

att vid uppkommande ledigheter bland de ifrågavarande föreståndarbefattningarna

dessa icke tillsattes med ordinarie innehavare, förr än Kungl. Maj:t efter prövning

i varje särskilt fall lämnat tillstånd därtill, och syntes dylikt tillstånd

eventuellt böra lämnas först sedan den här ovan ifrågasatta beredningen yttrat

sig i ärendet. .......

Av vad lönenämnden sålunda anfört framginge, att det klassificeringsförslag,

nämnden framlagt, vore att betrakta såsom provisoriskt. Detta omdöme kunde

anses gälla icke allenast för postverkets del, utan även för telegrafverkets, särskilt

på den grund, att vid en eventuellt inom kort uppkommande fråga om

omklassificering av stationerna vid statens järnvägar kravet på åvägabringandet

på förevarande område av största möjliga likställighet de olika verken emellan

åter med kraft torde komma att göra sig gällande.

Under åberopande av vad sålunda anförts och da nämnden icke

ifrågasatt någon ändring i fråga om det av Kungl. Maj:t och riksdagen

från och med den 1 juli 1920 fastställda antalet överpostmästare och

telegrafkommissarier av klass 1 A, har lönenämnden hemställt, att Kungl.

Lönenämndens

hemställan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda yttranden.

Yttranden 1

anledning ay

lönenämndens

förslag.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Maj:t måtte godkänna nämndens förslag till klassindelning av föreståndarna

för postkontoren och telegrafstationerna samt föreslå riksdagen

medgiva, att antalet av följande befattningar, beträffande vilka beslut

av Kungl. Maj:t och riksdagen erfordras, må från och med den 1 juli

1920, utgöra:

vid postverket:

postmästare av klass 1 ................................. 18

» » ce 2 ................................. 30

vid telegrafverket:

telegrafkommissarie av klass 1 B............... 17

» » d 2 .................. 21

Särskilda yttranden hava avgivits av två av nämndens ledamöter,

nämligen byråchefen i telegrafstyrelsen greve Hamilton samt överpostiljonen

Wallin.

Greve Hamilton anför därvid, att han väl funne den av telegrafstyrelsen

föreslagna klassificering av telegrafverkets stationer vara i

huvudsak riktig, om hänsyn toges till förhållandena allenast inom detta

verk, men då styrelsens förslag syntes komma att för vissa stationsföreståndare

vid telegrafverket medföra en relativt gynnsammare ställning

än för eu del med dem i avseende å ansvar och arbetsuppgifter

likställda stationsföreståndare vid statens järnvägar, både greve Hamilton

ansett sig böra biträda lönenämndens hemställan jämväl i vad anginge

klassificering av telegrafstationerna.

överpostiljonen Wallin har varit av skiljaktig mening beträffande

frågan om postkontorens klassificering samt föreslår på anförda skäl, att

antalet postmästare av klass 1 och 2 måtte från den 1 juli 1920

bibehållas vid det av 1919 års lagtima riksdag fastställda antal samt

att likaledes postmästartjänsterna av klass 3 och 4 måtte för senare

halvåret 1920 fastställas till samma antal som för närvarande. Vidare

hemställes, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning angående

ny definitiv klassificering av postkontoren och därvid föreskriva, att

uppstående vakanser ej finge besättas med ordinarie innehavare förr än

Kungl. Maj:t med hänsyn till ny klassificering och särskilt med hänsyn

till inrättande av mästarstationer fattat beslut angående ifrågakommande

tjänsters placering å löneskalan.

Lönenämndens nu berörda förslag har mött starkt motstånd från

såväl postpersonalens som generalpoststyrelsens sida. Särskilt har därvid

framhållits, att förslaget icke tagit behörig hänsyn till de speciella

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

23

förhållandena inom postverket med dess stora penningansvar och i följd

därav krävande arbete. Vidare har även betonats, att den allmänna

nedflyttning av postkontoren, som ifrågasatts, skulle medföra allvarliga

faror för postverkets skötsel samt dessutom innebära en kraftig orättvisa

mot de tjänstemän, vilkas löneställning därigenom försämrades.

1 sin skrivelse den 10 februari 1920 har generalpoststyrelsen, efter

en mera ingående kritik av lönenämndens förslag, erinrat, att genom

statsmakternas beslut i fråga om antalet av vissa befattningar vid postverket

postkontorens klassificering till väsentlig del blivit provisoriskt

bestämd. Jämväl nämndens förslag avsåge emellertid allenast en klassificering

av provisorisk natur. Då en ny dylik klassificering icke vore

av behovet påkallad samt nämndens förslag, enligt styrelsens mening,

vore byggt på felaktiga förutsättningar och även i övrigt av den art, att

det ej kunde av styrelsen såsom den för postverkets drift ansvariga

myndigheten godtagas, ansåge styrelsen den bästa lösningen av föreliggande

fråga vara, att med ytterligare omklassificering av postkontoren

finge anstå till dess en för alla tre trafikverken gemensam omklassificering

kunde genomföras. Ännu ett skäl härför funne styrelsen i den

omständigheten, att den av lönenämnden ifrågasatta utredningen rörande

förekomsten av över kvalificerad arbetskraft inom postverket — en åtgärd,

mot vilken, om den skulle finnas behövlig, styrelsen intet hade att

erinra — även skulle komma att lämna bidrag till en definitiv lösning

av föreliggande fråga.

I fråga om riktlinjerna för den omklassificering av postkontoren samt

telegraf- och järnvägsstationerna, som kunde påkallas av den föregående

år beslutade löneregleringen, betonades såväl av kommunikationsverkens

lönekommitté som av departementschefen, att en dylik klassificering borde

ske enligt så vitt möjligt enhetliga grunder, som dock måste lämna rum

för beaktande av vart och ett verks säregna förhållanden. En given

förutsättning för möjligheten att genomföra en omklassificering enligt

dessa principer synes mig vara, att tillräckligt material föreligger för en

ingående jämförelse mellan arbetsförhållandena vid de olika verkens

anstalter av ifrågavarande slag samt för bedömande av de särskilda

föreståndarbefattningarnas arbetsuppgifter, sedda ej allenast i relation

till andra föreståndarbefattningar vid samma verk utan jämväl i förhållande

till jämbördiga befattningar vid de övriga verken. Med hänsyn

härtill torde den omständigheten, att frågan om en ny indelning av

statens järnvägars stationer ställts på framtiden och att därför någon

mera ingående utredning i förevarande avseende rörande detta verk ej

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 243.

föreligger, utgöra ett väsentligt hinder för att en definitiv omklassificering

beträffande de två övriga verken för närvarande skulle kunna

komma till stånd. Lönenämnden har även, med beaktande härav, själv

utgått från att nämndens förslag i ämnet allenast kunde bliva av provisorisk

natur.

Postverket. V ad till en början postverket angår, så har lönenämnden i sitt för
slag

i huvudsak tillämpat de av generalpoststyrelsen föreslagna klassificeringsgrunderna.

Orsaken till att det resultat, vartill nämnden kommit,

det oaktat i så hög grad, som är fallet, skiljer sig från styrelsens

förslag, ligger däri, att nämnden företagit en betydande förskjutning av

de utav generalpoststyrelsen uppdragna gränserna mellan de olika föreståndarklasserna,

så att de högre klasserna skulle komma att innefatta

ett avsevärt lägre antal befattningshavare än styrelsen ifrågasatt. Det

är emellertid härvid att märka, hurusom lönenämnden själv framställt

vissa ganska ingående principiella anmärkningar mot de tillämpade

grunderna och ansett desamma icke vara ägnade att åstadkomma en

fullt riktig klassindelning av postkontoren. Att nämnden det oaktat

ansett sig kunna anknyta sitt förslag till nämnda grunder har huvudsakligen

motiverats därmed, att nämnden icke velat ifrågasätta en så

tidsödande och ingående utredning, som skulle erfordrats för framläggandet

av ett nytt förslag, utarbetat enligt av nämnden angivna riktlinjer,

särskilt med hänsyn därtill att ett dylikt förslag, enligt vad nämnden

trott sig finna, icke skulle väsentligt skilja sig från generalpoststyrelsens

av nämnden modifierade förslag.

Vid övervägande av denna fråga har jag icke kunnat undgå att

finna de av nämnden framställda erinringarna mot själva grunden för

klassificeringsförslaget i vissa hänseenden värda beaktande. Redan med

hänsyn härtill har det därför synts mig tveksamt, huruvida föreliggande

fråga i sitt nuvarande skick är mogen för ett avgörande. Men även

ifråga om sättet för uppdragande av gränserna mellan de olika klasserna

av postmästare synes förslaget i viss mån lämna rum för anmärkningar.

I detta hänseende har förslaget fått sin karaktär huvudsakligen av lönenämndens

strävan att åstadkomma största möjliga likställighet mellan

postverket och statens järnvägar, och har nämnden därvid utgått från,

att de högre stationsföreståndarklasserna vid postverket i generalpoststyrelsens

förslag fått sig allt för stort utrymme tillmätt i jämförelse med

motsvarande klasser vid statens järnvägar. Genom eu allmän nedflyttning

av nämnda högre befattningar vid postverket har nämnden där
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

25

för sökt giva likvärdiga befattningar i de båda verken ungefär samma

utrymme på den för respektive verk upprättade poängskalan.

Att en likformighet mellan de olika verken i nu ifrågavarande hänseende

bör eftersträvas, framgår redan av vad jag förut yttrat. De för

postverkets vidkommande föreslagna klassificeringsgrunderna äro emellertid,

såsom lönenämnden framhållit, av väsentligt olikartad natur mot

de för statens järnvägar gällande, vadan föga ledning för jämförelse

mellan de båda verken förehnnes. Med hänsyn härtill och då nämnden

icke torde hava varit i tillfälle att företaga någon mera ingående undersökning

av hithörande förhållanden, synes det av nämnden tillämpade tillvägagångssättet

för uppdragandet av gränserna mellan de olika föreståndarklasserna

innebära en viss fara för, att i det föreliggande förslaget

de för postverkets vidkommande rådande säregna förhållandena icke

vunnit tillräckligt beaktande.

För belysande av innebörden av lönenämndens förslag kan meddelas,

att av de 109 postmästare, vilkas tjänster enligt vad ovan antytts

skulle nedflyttas i klass, icke mindre än 72 efter förslagets genomförande

skulle komma att uppbära avlöning i samma löneklass, som de

skulle hava uppnått, därest de icke sökt och vunnit befordran till nu

innehavande postmästartjänst, utan kvarstannat i förutvarande lägre grad.

För 6 postmästare skulle förhållandet bliva ännu sämre, i det att de

skulle erhålla avlöning i lägre löneklass än de uppnått, om de icke

vunnit befordran. Härav torde framgå, att nämndens förslag för postverkets

vidkommande är av ingripande betydelse. Att med stöd av den

föreliggande utredningen genomföra en klassificering, vars grundprinciper

av nämnden själv befunnits otillfredsställande, synes därtör vara ägnat

att väcka betänkligheter, särskilt som frågan i varje fall icke därigefiom

skulle vinna en definitiv lösning.

Härvid uppstår emellertid det spörsmålet, huruvida med hänsyn till

den snart ikraftträdande löneregleringen den nuvarande klassificeringen av

postkontoren kan tills vidare bibehållas, och torde, så vitt jag kunnat

finna, principiella hinder häremot icke möta. Vid antagande av 1919

års avlöningsreglemente förelåg knappast anledning förmoda, att någon

nedflyttning av postkontoren i klasshänseende i större omfattning skulle

äga rum, varför en dylik åtgärd icke kan anses hava utgjort eu given

förutsättning för de olika postföreståndarbefattningarnas klassificering i

respektive lönegrader. Kommunikationsverkens lönekommitté torde ej

heller hava utgått från, att den av kommittén ifrågasatta omklassificeringen

skulle kunna genomföras till tiden för det njTa reglemenBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 203 höft. (Nr 243.) tci 20 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

Telegrafver
ket.

tets ikraftträdande, vilken tidpunkt av kommittén föreslagits till den

1 januari 1920 men sedermera av kända skäl av statsmakterna framskjutits

till den 1 juli detta år. Enligt det nya avlöningsreglementet

(§ 14 mom. 1 tredje stycket) gäller, att därest befattning nedflyttas till

lägre lönegrad, skall den, som då innehar tjänsten, äga uppbära lön i

den lönegrad, befattuingen förut tillhörde intill dess han avgår från befattningen

ifråga; och motsvarande stadgande återfinnes i postverkets

nu gällande avlöningsreglemente. Med hänsyn till innehållet i dessa

stadganden och övriga ovan åberopade förhållanden komme ett omedelbart

genomförande av omklassificeringen utan tvivel att framstå som obilligt

för de befattningshavare, som därav beröras, och detta även om de enligt

nämndens förslag komme att i viss omfattning beredas personliga löneförbättringar.

Härvid bör även beaktas, att statsmakterna vid de nya

lönebestämmelsernas antagande uttryckligen förutsatte, att de beslutade

förbättringarna i själva lönerna skulle kompenseras genom motsvarande

sänkning av dyrtidstillägg och sålunda i allmänhet någon ökning i vederbörandes

totallöner i förhållande till övriga statens befattningshavare

ej äga rum.

Med hänsyn till det ovan anförda har jag ansett riktigast, att postverkets

klassificeringsfråga underkastas förnyad utredning, innan förslag

i ämnet underställes riksdagen. Den sålunda ifrågasatta utredningen

synes böra med det snaraste igångsättas och torde lämpligen böra anförtros

åt lönenämnden. Härjämte är det emellertid av vikt att vinna

klarhet i den av lönenämnden väckta frågan, huruvida över huvud överkvalificerad

arbetskraft i någon större utsträckning för närvarande användes

vid postverket, varför jämväl eu utredning i sistnämnda ämne

bör verkställas.

För att underlätta genomförandet av de förändringar i fråga om

postkontorens indelning, vartill en blivande utredning kan giva anledning,

synes lämpligt, att föreståndarbefattningar vid inträffande vakanser

tills vidare tillsättas allenast på förordnande. En dylik princip har

redan förut tillämpats vid statens järnvägar.

Därest, på sätt jag förordat, med omklassificering av postkontoren

tills vidare får anstå, erfordras för närvarande ingen förändring beträffande

det av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda antalet av postmästare

inom de högre lönegraderna.

Beträffande härefter klassificering av telegrafstationerna, så kunna

åtskilliga av de skäl, som jag i det föregående anfört mot ett genomförande

av lönenämndens förslag till klassificering av postkontoren, göras

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

gällande jämväl ifråga om det föreliggande förslaget beträffande telegrafstationerna.

Härvid är emellertid att märka, att uppbördsprovisionens

borttagande genom 1919 års avlöningsreglemente nödvändiggör, att en

klassificering av telegrafstationerna genomföres redan från tiden för

nämnda reglementes ikraftträdande. Något uppskov med en reglering

i förevarande hänseende är därför knappast möjligt.

Beträffande själva huvudgrunderna för klassificeringen äro lönenämnden

och telegrafstyrelsen ense. De avvikelser, som lönenämnden beträffande

styrelsens förslag i övrigt förordat, äro ämnade att åstadkomma

större likställighet med statens järnvägar och avse huvudsakligen gränserna

mellan de olika föreståndarklasserna, därvid nämnden alltså anlagt

samma synpunkter som kommit till uttryck i nämndens förslag beträffande

postverket. De jämkningar, som ifrågasatts i telegrafstyrelsens

förslag, äro dock av mindre väsentlig art, och har styrelsens representant

inom lönenämnden icke velat motsätta sig desamma. Härtill kommer,

att nämndens förslag innebär en ökning av antalet telegrafstationer

i de högre klasserna, varför förslagets genomförande icke för telegrafverkets

vidkommande möter samma svårigheter som beträffande postverket.

På grund av det anförda anser jag mig kunna tillstyrka, att nämndens

förslag lägges till grund för en klassificering av telegrafstationerna,

därvid jag dock i likhet med lönenämnden utgår från att en i enlighet

härmed genomförd reglering icke kan betraktas såsom annat än en

provisorisk åtgärd.

Beträffande förslagets detaljer har jag icke funnit anledning till

erinran.

Frånsett antalet av telegrafkommissarier inom den högsta lönegraden,

beträffande vilka ingen ändring ifrågasättes, skulle antalet befattningar

inom de olika klasserna från och med den 1 juli 1920 enligt det

av mig förordade förslaget bliva:

Jag övergår härefter till behandling av telegrafstyrelsens framställningar

i särskild skrivelse den 4 november 1919 angående

telegrafkommissarie av klass 1 B

» » » 5

5) » )) 6

17

21

13

12

41

38

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts Proposition Nr 243.

Antalet av vissa högre befattningar vid telegrafverket m. m.

Telegrafstyrelsen har i sistnämnda skrivelse, i anslutning till sitt i

det föregående behandlade klassificeringsförslag, hemställt om ändring i

det av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda antalet telegrafkommissarier

av klass 1 B och klass 2, varjämte styrelsen ifrågasatt ökning av

antalet avdelningsingenjörer och förste kontrollörer. I samma skrivelse

har styrelsen vidare föreslagit grunder för tilldelande av ålderdomsunderstöd

åt vissa ur telegrafverkets tjänst avgångna befattningshavare samt

hemställt om medel för ytterligare utveckling av telegrafverkets vilohemsrörelse.

Angående

antalet telegrafkommissarier

av

klass 1 B och

klass 2.

Beträffande de ändringar, som av det föreliggande klassificeringsförslaget

påkallas i fråga om sådana befattningar vid telegrafverket,

vilkas antal skall fastställas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt,

tillåter jag mig hänvisa till vad i det föregående anförts.

Ytterligare

en avdelnlngslngenjör.

Befattningen avdelningsingenjör vid telegrafverket, vars inrättande

föregående år beslöts, har i 1919 års avlöningsreglemente hänförts till

14:e lönegraden. Vid befattningens inrättande förutsattes, att avdelningsingenjörer,

av vilka skulle krävas allenast avgångsexamen från

teknisk elementarskola, skulle anställas å de större linjesektionerna för

vissa speciella uppdrag, såsom kabelblocksarbeten, föreståndarskap för

undersökning och dylika mera kvalificerade arbeten, vilka hittills anförtrotts

åt högskoleutbildade ingenjörer. Antalet av dessa befattningar

har av Kungl. Maj:t och riksdagen från och med den 1 juli 1920 bestämts

till tre, alla vid linjesektionerna i Stockholm, nämligen en såsom

föreståndare för kabelblocksarbeten, en såsom föreståndare för apparatuppsättnings-

och växelanordningsarbeten samt en såsom föreståndare

för den s. k. undersökningen.

Telegrafsty
relsen.

Telegrafstyrelsen meddelar nu, att behov uppkommit av en avdelningsingenjör

som föreståndare för kabelblocksarbetena vid stadsnätet i

Göteborg, och hemställer därför, att antalet avdelningsingenjörer från

och med den 1 januari 1921 måtte bestämmas till fyra.

Departements
chefen.

Mot vad sålunda anförts har jag icke funnit anledning till erinran.

Angående Inrättande

av

en ny förste

kontrollörstjänst.

Antalet förste kontrollörer vid telegrafverket är från och med den

1 juli 1920 bestämt till 19, därav 5 äro avsedda för trafikdistriktsbyråerna

samt 14 för stationstjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

''29

Telegrafstyrelsen hemställer i föreliggande skrivelse om inrättande Teiegrafstyfrån

och med den 1 januari 1921 av ytterligare en förste kontrollörs- relsenbefattning,

avsedd för Stockholmstelefons huvudstation.

Vid telegrafverkets övertagande av Stockholmstelefons nät den 1 Departementsjuli

1918 tjänstgjorde å Stockholmstelefons huvudstation såsom chef för e en''

trafikavdelningen vid stationerna inom Stockholms stad en ingenjörsutbildad

tjänsteman, vilken benämndes trafikinspektör. Denna befattning

bibehölls till en början efter övertagandet oförändrad, enär Stockholmstelefons

nät av vissa samverkande orsaker under den första tiden

måste administreras såsom en fristående förvaltning enligt i stort sett

samma principer som av det privata bolaget tillämpats. Innehavaren

av trafikinspektörsbefattningen lämnade emellertid under hösten 1919

telegrafverkets tjänst och övergick till ekonomiskt förmånligare privat

anställning. Då bland Stockholmstelefons tjänstemän icke fanns någon,

som ansågs kompetent att övertaga den krävande och för telefondriften

ytterst betydelsefulla befattningen, löstes frågan slutligen på sådant sätt,

att en såsom avdelningschef å Stockholms rikstelefonstations lokala avdelning

tjänstgörande kontrollör av 2:a lönegraden provisoriskt förflyttades

till tjänstgöring vid Stockholmstelefon. Han bibehöll därvid sin

tjänstetitel kontrollör, och blev trafikinspektörsbefattningen vid Stockholmstelefon

sålunda i och med personskiftet till namnet indragen. Den

nämnde kontrollören övertog emellertid i själva verket trafikinspektörens

samtliga åligganden.

Såsom förhållandena nu äro ordnade i avvaktan på en definitiv omreglering

vid de båda nätens blivande sammanslagning, är ifrågavarande

kontrollör direkt underställd t. f. överingenjören och chefen för Stockholmstelefons

anläggningar, vilken i sin tur sorterar direkt under telegrafstyrelsen.

De uppgifter, vilka åligga ifrågavarande befattningshavare såsom

chef för trafikavdelningen vid Stockholmstelefon, äro givetvis synnerligen

krävande. Sålunda kan nämnas, att till huvudstationen med understationer

för närvarande ingå cirka 70,000 abonnenter samt att telefonpersonalen

vid dessa stationer uppgår till omkring 1,100 personer, varav

ett 70-tal föreståndarinnor. Jag finner det därför fullt befogat, att befattningen,

såsom telegrafstyrelsen nu föreslagit, i lönehänseende likställes

med de avdelningsföreståndartjänster vid rikstelefons station i Stockholm,

som av Kungl. Maj:t och 1919 års lagtima riksdag höjts till förste

kontrollörs grad. 1 följd härav skulle antalet förste kontrollörer från

och med den 1 januari 1921 ökas till 20.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds Proposition Nr 243.

Grunder för

understöd åt

ur telegrafverkets

tjänst avgångna

icke

pensionsberättigade

befattningshavare.

Telegrafsty
relsen.

På framställning av telegrafstyrelsen har Kungl. Maj:t och riksdagen

plägat bevilja årliga understöd åt ur telegrafverkets tjänst avgångna

personer, vilka icke innehaft med pensionsrätt förenad anställning, såsom

kontraktsanställda reparatörer, föreståndare för växelstationer, icke ordinarie

telefonister, vilka av särskild anledning fått förbliva i tjänst till

högre ålder, städerskor in. fl. Dessa understöd, vilka utbetalas från ett

i telegrafverkets årliga driftkostnadsstater förekommande anslag för livräntor

och understöd, hava i varje särskilt fall bestämts med hänsyn till

anställningstidens längd, åtnjuten avlöning eller andra särskilda omständigheter.

Vad postverket angår, har generalpoststyrelsen bemyndigats att, i

enlighet med av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda grunder, utbetala

ålderdomsunderstöd till ur postverkets tjänst avgångna poststationsföreståndare,

som varit anställda medelst personliga kontrakt, samt lantbrevbärare.

Som villkor för rätt att komma i åtnjutande av dylikt understöd

har stadgats, att vederbörande skall vara i behov av understöd samt

hava tjänstgjort minst 25 år, dock kan understöd undantagsvis tilldelas

poststationsföreståndare och lantbrevbärare med kortare tjänstetid, särskilt

när vederbörande antingen före eller efter sin tjänstetid såsom

poststationsföreståndare eller lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap

vid postverket. Det årliga understödet får ej överstiga två tredjedelar

av det arvode, som senast utgått till vederbörande från postverket.

Telegrafstyrelsen framhåller nu, att ett motsvarande bemyndigande

utan olägenhet borde kunna lämnas telegrafstyrelsen i fråga om beviljande

av ålderdomsunderstöd åt sådana ur telegrafverkets tjänst avgångna

befattningshavare, för vilka understöd hittills plägat bestämmas av Kungl.

Maj:t och riksdagen. Beträffande grunderna för dylika understöds utbetalande

föreslår styrelsen, i anslutning till förenämnda bestämmelser

beträffande postverket, att årligt understöd må kunna av telegrafstyrelsen

tilldelas ur telegrafverkets tjänst avgångna personer, som innehaft med

pensionsrätt icke förenad befattning vid verket och som befinnas vara i

behov av understöd, samt att understödet icke må överstiga två tredjedelar

av den inkomst, som den avgångne senast åtnjutit från telegrafverket.

För rätt att komma i åtnjutande av dylikt understöd anser styrelsen

som regel böra stadgas en minsta tjänstgöringstid av 25 år, dock

med rätt för styrelsen att undantagsvis kunna utbetala understöd jämväl

till den, som innehar kortare tjänstetid, och bör därvid enligt styrelsens

mening, såsom hittills varit fallet, vederbörande få tillgodoräknas

jämväl den tid, han haft anställning vid enskilt telefonnät, som övertagits

av telegrafverket, eller, beträffande växelstationsföreståndare och

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.is Proposition Nr 243.

31

telefonister, den tid vederbörande, innan anställning i telegrafverkets

tjänst erhållits, varit av abonnenter vid växelstation inom rikstelefonnätet

antagen såsom föreståndare för eller biträde vid sådan station.

Förslaget att överflytta prövningen av de i rätt stor utsträckning

förekommande men till sin natur likartade frågorna om ålderdomsunderstöd

åt f. d. befattningshavare vid telegrafverket till verkets egen styrelse

finner jag väl motiverat. Ej heller har jag funnit anledning till

erinran mot de föreslagna allmänna grunder, enligt vilka dessa understöd

skulle utgå. Liknande grunder gälla redan, såsom jag ovan framhållit,

för vissa icke pensionsberättigade befattningshavare vid postverket.

Jag anser mig därför böra förorda, att riksdagens medgivande

till den ifrågasatta åtgärden utverkas.

Vad slutligen angår telegrafstyrelsens framställning i fråga om vilohemsrörelsen

vid telegrafverket, anför styrelsen i denna del följande:

»Med anledning av den utveckling vilohemsrörelsen vid telegrafverket tagit,

föreslog telegrafstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 april 1918 (proposition

nr 386, sid. 53), att ett särskilt anslag för bidrag till vilohemsrörelsen måtte

uppföras i telegrafverkets stat för driftkostnader, och uttalade sig styrelsen för

att från detta anslag skulle få till vilohem sföreningarna årligen utbetalas så stort

belopp, som för varje hem krävdes till gäldande av de så kallade allmänkostnaderna,

såsom avlöning jämte kost till föreståndarinna och tjänare, uppvärmning,

belysning, brandförsäkring m. m. ävensom nödiga reparationer och förbättringar.

Med hänsyn till svårigheten att i förväg exakt beräkna storleken av de sålunda

erforderliga bidragen till vilohemmen, ansåg telegrafstyrelsen anslaget i fråga

böra erhålla förslagsanslags natur.

Kungl. Maj:t och riksdagen funno det syfte, i vilket vilohemsrörelsen vid

telegrafverket arbetade, i hög grad behjärtansvärt och beviljade det begärda anslaget

samt framställde icke någon erinran mot de av telegrafstyrelsen föreslagna

grunderna för anslagets användande.

I den mån för framtiden kräves bidrag till vilohemsrörelsen allenast i den

ovan angivna omfattningen, torde därför, sedan numera beslutats, att telegrafverkets

driftkostnadsstat icke vidare skall underställas riksdagens prövning, någon

framställning till riksdagen rörande ifrågavarande anslag icke vara påkallad, utan

anslaget kunna av Kungl. Maj:t uppföras i telegrafverkets driftkostnadsstat med

det för varje år förslagsvis erforderliga beloppet att av telegrafstyrelsen disponeras

i enlighet med ovan angivna grunder. Då fråga åter är att från anslaget

utbetala mera betydande engångsbidrag, nämligen för grundläggande av nya vilohem,

tox-de riksdagens medverkan därtill böra påkallas. Så är nu fallet. Hos

telegrafstyrelsen har nämligen en nybildad förening, benämnd nona Sveiåges rikstelefonisters

viloliemsförening utan personlig ansvarighet, i början av år 1919

gjort förfrågan, huruvida föreningen, som insamlat medel för inköp av inventarier

för ett vilohem, kunde, därest föreningen inköpte lägenheten Fridhem vid Stöde

järnvägsstation för att användas till vilohem, påräkna att från telegrafverket erhålla

ett belopp motsvarande den avtalade köpeskillingen för lägenheten eller

Departe
mentschefen.

Bidrag till

vilohemsrörelsen.

Telegraf
styrelsen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
ments
chefens
hemställan.

32 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

25.000 kronor. Då något vilohem för telefonister inom norra delen av landet

ännu icke fanns — de nuvarande hemmen äro belägna i närheten av Stockholm,

Göteborg och Malmö — och då vilohem srörelsen är av stor betydelse för telegrafverket

samt av statsmakterna tidigare gynnats med anslag, ansåg sig telegrafstyrelsen

böra utfästa sig att, därest föreningen kunde på enskild väg genom lån

anskaffa köpeskillingens belopp, i sinom tid göra framställning till Kungl. Maj:t

om tillstånd att till föreningen under år 1920 överlämna ett belopp av 25,000

kronor för lånets återbetalande. I anledning härav kom köpet av lägenheten

Fridhem till stånd, och vilohemmet därstädes har under senare delen av år 1919

tagits i bruk för sitt ändamål.

Under erinran att 1917 och 1918 årens riksdagar anvisat vardera gången

15.000 kronor för möjliggörande av inköp av vilohemslägenheter i Mölnbo och

Höör, får telegrafstyrelsen nu göra framställning om beviljande för år 1920 av

25.000 kronor för vilohemmet i Fridhem.>

Såsom telegrafstyrelsen erinrat, hava statsmakterna redan visat sig

behjärta det syfte, i vilket vilohemsrörelsen vid telegrafverket arbetar.

Sålunda hava väsentliga bidrag av statsmedel beviljats till inköp av två

av de tre tidigare i bruk tagna vilohemmen för telefonister. Det tredje

hemmet har tillkommit huvudsakligen genom enskild donation. Under

de senare åren hava därjämte medel ställts till telegrafstyrelsens förfogande

för att användas till en del årliga utgifter för vilohemmen i allmänhet,

och har för sådant ändamål från och med år 1919 en särskild

anslagspost upptagits i telegrafverkets driftkostnadsstater.

Det nu ifrågavarande vilohemmet är, såsom av styrelsens skrivelse

framgår, beläget vid Stöde järnvägsstation. Då telefonisterna inom

norra delen av landet hittills icke haft tillgång till något rekreationshem,

synes det nya hemmet hava en viktig uppgift att fylla. Det torde

därför icke vara något att erinra mot att, på sätt styrelsen hemställt,,

bidrag till inköp av vilohemstomten jämväl i förevarande fall får utgå.

Jag förutsätter därvid givetvis, att vilohemmet, på sätt skett beträffande

de tidigare upprättade, ställes under telegrafstyrelsens kontroll och överinseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna de i statsrådsprotokollet angivna

grunder för klassificering av telegrafverkets stationer

ävensom vid bifall härtill besluta, att antalet av följande

befattningar vid telegrafverket skall från och

med den 1 juli 1920 utgöra:

telegrafkommissarie av klass IB ............... 17

» » » 2 ................. 21

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 243.

33

dels besluta, att från och med den 1 januari 1921

antalet avdelningsingenjörer vid telegrafverket skall

ökas till fyra och antalet förste kontrollörer till tjugo;

dels medgiva, att ur telegrafverkets tjänst avgången

person, vilken innehaft med pensionsrätt icke

förenad befattning och som befinnes vara i behov av

understöd, må av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd

med lämpligt belopp, icke överstigande vad som

motsvarar två tredjedelar av den årsinkomst, han senast

åtnjutit från telegrafverket, att utgå av nämnda

verks medel, dock att dylikt understöd, där ej särskilda

omständigheter föranleda undantag, må tilldelas allenast

den, vars tjänstetid uppgår till minst 25 år, däri inberäknad

den tid vederbörande före antagandet i telegrafverkets

tjänst kan hava innehaft anställning vid

enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket,

eller såsom föreståndare för eller biträde vid sådan

växelstation inom rikstelefonnätet, vars betjäning antages

av vederbörande abonnenter;

dels och medgiva, att av telegrafverkets medel må

till norra Sveriges rikstelefonisters vilohemsförening

utan personlig ansvarighet under år 1920 utbetalas ett

belopp av högst 25,000 kronor såsom bidrag till gäldande

av föreningens kostnader för inrättande av ett

vilohem.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 203 käft. (Nr 243.) 76i so 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1920:355 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi. Maj:ts ■proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer m. in., såvitt angår me a1 i texten
  3. BU 1920:76 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer m. m. s. 1 i texten
  4. SU 1920:165 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående klassificering av postkontoren och telegrafverkets stationer jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten