Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft m. m

1920-02-27 · 152 sidor, varav 143 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 143 av 152 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:298, Med förslag till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

1

Nr 298.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk

kraft m. m.; given Stockholms slott den 27 februari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft;

2) lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra;

3) lag om ändrad lydelse av 79, 85, 87, 100, 107, 111, 133 och

168 §§ utsökningslagen;

4) lag om ändrad lydelse av 56—58 §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

6) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 38 § vattenlagen; samt

7) lag om ändrad lydelse av 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 252 höft. (Nr 298.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 298.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft.

Lagens tillämpningsområde.

1 §■

Denna lag äger tillämpning å anläggning för alstrande och tillgodogörande

av elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat dylikt ändamål (starkströmsanläggning).

Lednings hänförande till fastighet.

2 §■

Finnes å fastighet elektrisk station, som tillhör ägaren av fastigheten,

skall ägaren tillhörig, med stationen förbunden ledning, jämväl så vitt den framgår

över annan fastighets område, anses höra till den fastighet, å vilken den elektriska

anläggningen är belägen, därest ledningen i enlighet med denna lags föreskrifter

registreras å nämnda station (huvudstation).

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

till ledningen ansluten understation jämte därifrån utgående ledningar och till

desamma anslutna understationer och ledningar, i den mån de tillhöra ägaren

av huvudstationen.

Genom registrering av ledning eller understation skall jämväl den huvudstationens

ägare tillkommande rätt att hava ledningen framdragen eller understationen

förlagd å därtill använd, huvudstationens ägare ej tillhörig mark anses

bliva tillbehör till den fastighet, å vilken huvudstationen är belägen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.^ proposition nr 298.

3 §.

Skiljes från den fastighet, varå huvudstationen är belägen, del av fastigheten,

och finnes å den del, som sålunda frånskilts, ledning eller understation,

som med huvudstationen förbinder därå registrerad ledning eller understation, vare

så ansett som om förstnämnda ledning eller understation vore inbegripen under

registreringen.

4 §•

Har ägaren av den fastighet, vara huvudstationen är belägen, åtkommit

fastigheten genom fång, som enligt lag skall lagfaras, må registrering ej ske, utan

att han fått lagfart å fastigheten.

Hör understation till fastighet och är denna besvärad av inteckning, må

understationen ej registreras utan att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden.

År för elektrisk anläggnings drivande förlagsinteckning beviljad, må till

anläggningen hörande ledning'' eller understation ej registreras utan samtycke av

förlagsinteckningens innehavare.

Ej heller må ledning eller understation registreras, med mindre den är

förbunden med huvudstationen genom ledning eller understation, som är eller samtidigt

varder registrerad å huvudstationen, eller genom ledning eller understation

å den fastighet, varå huvudstationen är belägen.

Har till registreringsmyndigheten inkommit anmälan därom, att utmätning

skett av elektrisk understation eller ledning eller att enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om försäljning av fastighet, till vilken hör elektrisk understation,

eller att enligt 51 § konkurslagen äskats, att sådan fastighet måtte utmätningsvis

försäljas, må registrering av stationen eller ledningen ej äga rum, med

mindre det visas, att utmätningen upphävts eller att frågan om försäljning eljest

förfallit.

5 §•

Har genom skriftlig handling upplåtits kraft från elektrisk station, vare

stationens ägare skyldig att, där förutsättningarna för registrering enligt 2 och

4 §§ förefinnas, söka registrering av ledning, varigenom kraften skall tillhandahållas;

och må, därest stationens ägare underlåter att inom sex månader, efter

det upplåtelsen skedde, fullgöra den honom sålunda åliggande skyldigheten,

registreringsmyndigheten på ansökan av den, till vilken kraft upplåtits, förelägga

stationens ägare, vid vite, att söka registrering.

Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om ledning skall jämväl äga tilllämpning

å understation, för vars registrering icke fordras medgivande av inteckningshavare.

Skyldighet att söka registrering åligger icke staten, kommun, köping, som

icke utgör egen kommun, eller municipalsamhälle.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

6 §•

Registrering må helt eller delvis upphävas, då ansökan därom göres av

huvudstationens ägare eller av någon, som innehar hans rätt till ledning eller

understation, som är registrerad å huvudstationen.

Är fastighet, varå huvudstationen är belägen, besvärad av inteckning, må

dock upphävande av registrering icke ske utan samtycke av inteckningshavaren.

Ej heller må registrering upphävas mot bestridande av någon, åt vilken, utan

att inteckning, såsom i 14 § sägs, blivit för hans rätt beviljad, elektrisk kraft

tillhanda!!ålles genom ledning eller understation, som med ansökningen avses,

med mindre åtgärden finnes kunna ske utan att för honom medföra väsentligt men.

7 §•

Ärende angående registrering eller upphävande av registrering skall upptagas

och prövas av kommerskollegium, som jämväl skall föra det i 2 § avsedda

register.

8 §•

Ansökan om registrering skall vara åtföljd av bevis om den rätt, sökanden

har till huvudstationen samt till de ledningar och understationer, vilkas registrering

ansökningen avser, ävensom, i fall varom i 4 § första stycket förmäles, av

lagtartsbevis rörande den fastighet, varå huvudstationen är belägen, så ock av

karta och beskrivning, vardera upprättad i två exemplar, över ledningar och understationer.

I beskrivning över understation skall angivas beskaffenheten av varje

därtill hörande byggnad, som är avsedd att inbegripas i registreringen.

Innefattar ansökningen begäran om registrering av understation, som hör

till fastighet, skall därjämte ingivas gravationsbevis rörande nämnda fastighet.

Besväras denna av inteckning, skall inteckningshandlingen samt, där fråga är om

inteckning för annat än fordran, vederbörande rättsägares skriftliga, av vittnen

styrkta medgivande till registreringen företes. Beviljas registrering av understation,

varde bevis därom tecknat ä företedd inteckningshandling.

Vid ansökningen skall jämväl fogas gravationsbevis rörande förlagsinteckningar,

vilket bevis skall avse dels samtliga de stationer, som genom registreringen

skola sammanföras till en enhet, dels ock annan, sökanden tillhörig station,

varmed till registrering ifrågasatt ledning står i förbindelse. Einnes förlagsinteckning,

skall inteckningshandlingen företes; och varde, där registrering beviljas,

bevis därom tecknat å företedd inteckningshandling.

Avser ansökan upphävande av registrering, skall bifogas gravationsbevis

rörande den fastighet, varå huvudstationen är belägen. Besväras denna av inteckning,

skall vad i andra stycket för sådant fall är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Ansökan, varom i fjärde stycket sägs, må ej bifallas, innan tillfälle att

avgiva yttrande över ansökningen beretts dem, åt vilka elektrisk kraft tillhandahålles

genom ledning eller understation, som med ansökningen avses, där inteckning,

varom i 14 § förmäles, icke blivit för deras rätt beviljad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 298.

5

9 §•

Inteckningshan äling, varom i 8 § andra eller fjärde stycket förmäles, må,

i stället för att ingivas till kommerskollegium, företes vid underrätt. Den rätt

läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen intaga vad handlingen

innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av vilken rätt inteckningen är beviljad,

när och under vilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen

förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett, samt, då

fråga är om inteckning för annat än fordran, allt vad av de i ärendet företedda

handlingar kan inhämtas om vem rättigheten tillhör; teckne ock bevis å handlingen,

att den varit företedd för vinnande av registrering av understation eller

för upphävande av registrering av ledning eller dylik station. Sedan ingives protokollet

däröver till kommerskollegium; och vare detta så gillt, som om handlingen

där blivit företedd.

I fråga om förlagsinteckning galle i tillämpliga delar vad i första stycket

stadgas, dock att inteckningsh an dlingen alltid skall företes vid rådhusrätt och

föreskrivna uppgifter intagas i protokollet över förlagsinteckningar.

10 §.

Förmenar någon, att registrering eller upphävande av registrering skett,

titan att förutsättningarna därför varit för handen, och att åtgärden länt honom

till förfång, må talan om åtgärdens ogiltighet av honom föras vid domstol.

11 §■

Den, som till rätten instämt talan, varom i 10 § förmäles, vare skyldig

låta denna talan antecknas i det i 7 § nämnda register. Har sådan anteckning

ej skett, då käromålet till handläggning förekommer, give rätten käranden nödig

tid därtill, och vile emellertid käromålet. Försummas denna tid, vare käromålet

förfallet. ''

Har talan, varom nu är sagt, avgjorts genom utslag, som vunnit laga kraft,

ankomme på den vinnande att låta anteckning därom göras i registret.

12 §.

Närmare föreskrifter angående det i 7 § omforma] da register samt om beskaffenheten

av karta och beskrivning järnte andra handlingar, varom i 8 § sägs,

så ock om sättet för rättsägares hörande jämlikt 8 § sista stycket meddelas

av Konungen.

13 §•

Med station förstås i denna lag generator-, transformator-, omformare-,

ackumulator- och kopplingsstation.

Såsom station anses jämväl stolpe, försedd med anordning för transformering

av elektrisk kraft.

Generator station må icke registreras såsom understation.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Ma j:ts proposition nr 298.

Särskilda bestämmelser angående avtal om rätt till elektrisk kraft.

14 §.

Har från fastighet upplåtits rätt till elektrisk kraft, må till säkerhet för

rättens bestånd inteckning meddelas under de villkor och i den ordning särskilt

är stadgat.

15 §.

Sker överlåtelse av fastighet, varifrån genom skriftligen upprättat avtal

upplåtits rätt till elektrisk kraft, vare avtalet utan särskilt förbehåll gällande

mot nye ägaren.

Säljes fastighet, vartill hör elektrisk station, i den ordning utsökningslagen

bestämmer, skall därifrån upplåten rätt till elektrisk kraft icke gälla mot

nye ägaren, med mindre försäljningen skett med förbehåll om rättighetens bestånd.

Har rätt till elektrisk kraft upplåtits till flera, äge vid försäljning, som i

andra stycket sägs, den upplåtelse företräde, som först skedde; hava flera upplåtelser

skett samma dag, äge de lika rätt. Om företräde i annan ordning på

grund av inteckning är särskilt stadgat.

16 §.

Har rätt till elektrisk kraft upphört på grund av vad i 15 § föreskrives,

njute den, som mot vederlag fått sådan rätt åt sig upplåten, skadestånd av upplåtaren,

utan så är att enligt vad särskilt är stadgat rätten till skadestånd är

förverkad.

17 §.

Nu bar i skriftligen upprättat avtal om rätt till elektrisk kraft, som från

fastighet upplåtits, skett ändring eller tillägg, utan att sådant anmärkts å upplåtarens

exemplar av handlingen; var ej, när överlåtelse av fastigheten skedde,

vad sålunda ändrats eller tillagts nye ägaren kunnigt, och vill han det ej godkänna,

give det rättens innehavare till känna inom fjorton dagar efter det denne

underrättade honom om ändringen eller tillägget, eller galle det mot honom såsom

hade han det godkänt. Höres sådant tillkännagivande, äge rättighetens innehavare

därefter en tid av fjorton dagar att uppsäga avtalet; och skall, där uppsägning

skett, avtalet genast upphöra att gälla.

18 §•

När överlåtelse skett av fastighet, varifrån upplåtits rätt till elektrisk

kraft, äge, där ej annan tid för fastighetens övertagande avtalats, nye ägaren

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

uppbära för kraften utgående avgift, som förfaller till betalning efter överlåtelsen,

och i övrigt utöva de rättigheter, som på grund av det om nämnda rätt slutna

avtalet tillkomma fastighetsägaren. Ej må å den för kraften utgående avgift,

som förfaller till betalning mer än sex månader efter det rättens innehavare fick

kunskap om överlåtelsen, denne avräkna vad han må hava att fordra av förre

ägaren, ej heller galle i fråga om sådan för kraften utgående avgift betalning,

som av rättens innehavare erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som

med denne träffats, utan sä är att nye ägaren därom hade kunskap, när överlåtelsen

skedde.

19 §.

Då jämlikt 15 § första stycket avtal om rätt till elektrisk kraft, som från

fastighet upplåtits, skall gälla mot den, som efter överlåtelse blivit ägare av

fastigheten, svare denne i förre ägarens ställe till de fastighetsägaren åliggande

förpliktelser, vilka skola fullgöras efter det han övertog fastigheten.

Vill rättighetens innehavare förbehålla sig att, där nye ägaren skulle

brista i fullgörande av det om kraften slutna avtalet, söka ersättning av förre

ägaren, give det denne till känna inom sex månader, efter det nye ägaren fick lagfart

å sitt fång; underlåter han det, äge ej mot förre ägaren annan rätt än till skadestånd,

efter ty i 16 § sägs.

20 §.

Brister den, som är skyldig att tillhandahålla elektrisk kraft, i fullgörande

av vad honom sålunda åligger, och beror bristen på omständighet, som upplåtaren

ej kunnat med iakttagande av skälig försiktighet förekomma, såsom hinder för

den elektriska anläggningens drivande till följd av flod, isgång, iskravning (sorpning),

åskslag, vådeld, allmän arbetsinställelse, krig eller annan jämförlig händelse

vare han fri från sitt atagande, i den mån hinder för fullgörandet möter i omständighet,

som nu nämnts. I ty fall tillgodonjute den, som fått rätt till kraft

åt sig upplåten, en mot minskningen svarande nedsättning i den för kraften utgående

avgiften; varder icke utan oskäligt uppehåll hindret undanröjt, vare han

berättigad att bekomma ersättning för skada så ock att frånträda avtalet.

21 §.

o Den, som fått rätt till elektrisk kraft åt sig upplåten, må å annan överlata

den rätt, som honom sålunda tillkommer, men svare ändock för de skyldigheter,

som enligt avtal med upplåtaren må honom åligga, där ej denne ta^ér den

andre för god i hans ställe. '' °

22 8.

Bär den, till vilken rätt till elektrisk kraft upplåtits, efter avtalets slutande

blivit försatt i konkurs, må tillhandahållandet av kraft avbrytas intill

dess betryggande säkerhet ställes för gäldande av den för kraften utgående''avgift

och avtalets fullgörande i övrigt. ö

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Underlåter konkursboet att inom fjorton dagar efter därom av upplåtaren

framställd begäran ställa säkerhet, avseende tiden intill dess tre månader förflutit

efter inställelsedagen i konkursen, skall avtalet anses hävt vid utgången av

nämnda fjorton dagar. Ställes sådan säkerhet, men underlåter konkursboet att,

minst en månad före utgången av omförmälda tre månader, ställa ny säkerhet,

gällande för hela avtalstiden, skall avtalet anses hävt vid utgången av den tid,

för vilken säkerhet ställts. ,

Konkursboet åligger att gälda avgift jämväl för kraft, som kommit boet

till godo, innan säkerhet ställts.

23 §.

Säkerhet, som i 22 § sägs, skall ställas hos upplåtaren. Vill upplåtaren

ej godkänna erbjuden säkerhet, skall densamma prövas av överexekutor. För att

borgen skall kunna av överexekutor godkännas såsom säkerhet, skola löftesmännen

borga en för alla och alla för en såsom för egen skuld. Bjudes pant såsom

säkerhet, må, därest upplåtaren ej vill omhändertaga densamma,__ överexekutor

förordna, att panten sättes i förvar hos vederhäftig man, som åtager sig att

den vårda. o , ,

Försämras ställd säkerhet, äger överexekutor pa anmälan förordna,, att ny

säkerhet inom viss tid skall ställas. Underlåtes detta, äge upplåtaren därefter

en tid av fjorton dagar att uppsäga avtalet; och skall, där uppsägning skett, avtalet

genast upphöra att gälla.

Tvångsförvaltning av elektrisk anläggning.

24 §.

Underlåter elektrisk anläggnings ägare att fullgöra honom enligt avtal

eller eljest åliggande skyldighet att från anläggningen tillhandahålla kraft, äge

överexekutor, där så äskas, förelägga ägaren vid vite att fullgöra skyldigheten.

25 §.

Finnes underlåtenheten att tillhandahålla kraft kunna medföra betydande

skada eller olägenhet, och är anledning, att skyldighetens fullgörande icke kan

omedelbart ernås genom vites föreläggande, äge, då fråga är om anläggning som

utgör fast egendom, överexekutor, på därom gjord ansökan, förordna om särskild

förvaltning av anläggningen eller (Ten del därav, från vilken kraft skall tillhandahållas

annan än ägaren.

26 §•

Ansökning om föreläggande av vite enligt 24 § eller om tvångsförvaltning,

som i 25 § sägs, skall göras skriftligen hos överexekutor i den ort, där anläggningen

finnes. Vid ansökningen skall fogas bevis om sökandens rätt att erhålla

kraft från anläggningen och utfästelse av sökanden att ansvara för kostnaden

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ls proposition nr 298.

för förvaltningen. Ej må ansökningen bifallas, innan tillfälle att därå svara lämnats

anläggningens ägare samt, då fråga är om tvångsförvaltning, yttrande inhämtats

från kommerskollegium. Finner överexekutor, i det fall att tvångsförvaltning

äskas, saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov, äge han besluta

om sådan förvaltning tills vidare och intill dess annorlunda varder förordnat.

27 §.

Finnes ansökning om tvångsförvaltning böra bifallas, förordne överexekutor

lämplig person att omhänderhava förvaltningen. Till förvaltare skall, såvitt

möjligt, utses person med erfarenhet i skötseln av elektrisk anläggning. Där så

anses nödigt, må flere förvaltare förordnas.

överexekutor äge skilja förvaltare från sysslan, om skäl därtill äro, och

förordna annan i hans ställe.

28 §.

År, då förordnande om särskild förvaltning meddelas, annan än sökanden

berättigad att från anläggningen erhålla elektrisk kraft, äge han genom den särskilda

förvaltningens försorg erhålla kraft, dock endast i den mån han ej, vid

den tid då förordnandet gavs, var i mistning av sin rätt på grund av förhållande

från upplåtarens sida, som är att tillräkna denne såsom försummelse.

29 §.

Kostnad, som erfordras för tvångsförvaltning, skall, på förvaltarens anfordran,

av sökande förskjutas. Täckas ej utgifterna av inflytande avgifter och

andra inkomster under förvaltningen, skall, där flera sökande finnas, bristen dem

emellan fördelas efter ty med avseende å den kraftmängd, en var uttagit, samt

förhållandena i övrigt finnes skäligt. Tvist om fördelningen prövas av domstolen

i den ort, där anläggningen är belägen.

Den, som på grund av bestämmelserna i första stycket något utlagt, äge

söka sitt åter av anläggningens ägare.

30 §.

Vill någon genom förvaltarens försorg komma i åtnjutande av, sin rätt till

kraft från anläggningen, utan sådan inskränkning som omförmäles i 28 §, vare

han därtill berättigad, sedan han skriftligen hos överexekutor därom gjort anmälan

med utfästelse att deltaga i kostnaden för förvaltningen; och varde han

därefter ansedd såsom sökande.

Det åligger överexekutor att ofördröjligen underrätta förvaltaren om anmälan,

som nu sagts.

31 §•

År ägare av anläggning, som står under tvångsförvaltning, försatt i konkurs,

och vill konkursboet övertaga anläggningens drift, ingive konkursboet till

överexekutor anmälan därom jämte utfästelse att fullgöra de skyldigheter i

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 252 käft. (Nr 298.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

avseende å tillhandahållande av kraft, vilka åligga gäldenären. Har sådan anmälan

skett, äge överexekutor förordna, att förvaltningen skall upphöra.

Brister konkursboet i fullgörandet av sitt åtagande, skall vad som gäller

för det fall, att underlåtenhet att tillhandahålla kraft ligger anläggningens ägare

till last. äga motsvarande tillämpning.

32 §.

Den tid, under vilken anläggningen skall stå under tvångsförvaltning,

bestämmes av överexekutor; och må tiden av överexekutor förlängas, om skäl

därtill äro.

Innan sålunda fastställd tid gått till ända, äge överexekutor förordna, att

förvaltningen skall upphöra, förutom i fall varom i Öl § sägs, jämväl på begäran

av sökanden eller anläggningens ägare, där förhållandena därtill föranleda. Sådant

förordnande varde ock meddelat, där anläggningen övergått till ny ägare,

dock att i ty fall förvaltningen ej må upphöra, förr än den nye ägaren övertagit

anläggningen.

33 §.

Redovisning för tvångsförvaltning skall av förvaltaren avgivas till överexekutor

inom en månad från det förvaltningen upphört. År tvångsförvaltningen

av längre varaktighet, skall redovisning ske inom en månad efter varje kalenderårs

utgång, dock icke för kortare tid än ett fjärdedels år. Då skäl därtill äro, må

överexekutor bevilja anstånd med redovisnings avgivande. I redovisningen må

förvaltaren tillgodoföra sig skäligt arvode för sitt bestyr.

Finnes, då slutlig redovisning lämnas, överskott sedan vad av sökanden

kan hava förskjutits blivit guldet, varde det överlämnat till överexekutor, som

har att hålla medlen till hända åt den, som finnes vara därtill berättigad.

Sedan redovisning avlämnats, åligge förvaltaren att tillställa sökande ävensom

anläggningens ägare underrättelse därom; och äge den, som vill klandra redovisningen,

att instämma sin talan till domstol inom nittio dagar från det sådan

underrättelse delgavs honom, eller have förlorat sin rätt till klander.

34 §.

Vad ovan är stadgat för den händelse ägaren av elektrisk anläggning underlåter

att fullgöra skyldighet att tillhandahålla kraft skall äga motsvarande

tillämpning, då skyldigheten åvilar annan, till vilken anläggningen blivit av ägaren

upplåten.

35 §.

Är anläggningen ställd under förvaltning av syssloman enligt 81 § utsökningslagen

eller under tvångsförvaltnihg, som i 169 § samma lag avses, må förordnande

om tvångsförvaltning enligt 25 § i denna lag ej meddelas.

Beslutas förvaltning jämlikt 81 eller 169 § utsökningslagen, skall förvaltning

enligt 25 § i denna lag upphöra; och värde genom överexekutors försorg

underrättelse därom ofördröjligen lämnad sökanden och förvaltaren.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

11

Lagens tillämplighet beträffande tomträtt och vattenfallsrätt.

36 §.

Yad enligt denna lag gäller i fråga om fastighet skall äga motsvarande

tillämpning beträffande tomträtt och vattenfallsrätt; dock att i sådan rätt ej må

meddelas inteckning till säkerhet för rättighet till elektrisk kraft.

Yad här ovan sagts angående lagfart skall, då fråga är om tomträtt eller

vattenfallsrätt, avse inskrivning av sådan rätt eller av fång till sådan rätt.

Allmänna bestämmelser.

37 §.

Ej må i avtal om rätt till elektrisk kraft stadgas förbehåll, att bestämmelserna

i 15 § första stycket eller 24—35 §§ icke skola vara å avtalet tillämpliga.

Har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

38 §.

Av kommerskollegium meddelat beslut, innefattande bifall till ansökan om

registrering eller om registrerings upphävande, må ej överklagas. Mot annat

beslut, som av kollegium meddelats, må talan hos Konungen i vederbörande statsdepartement

föras i aen ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

39 §.

Överexekutors beslut i mål, varom i denna lag förmäles, gånge i verkställighet

ändå att beslutet överklagas.

Vad i utsökningslagen är stadgat om klagan över överexekutors beslut,

som i 214 § utsökningslagen avses, galle i tillämpliga delar beträffande överexekutors

beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921, dock att bestämmelserna i

15—19 §§ skola äga tillämpning jämväl i fråga om sådant avtal om upplåtande

av rätt till elektrisk kraft, som tillkommit före lagens ikraftträdande.

Den i 5 § stadgade tiden av sex månader skall, där upplåtelsen av rätt

till elektrisk kraft skett före den dag, då lagen trätt i kraft, från den dag räknas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast

egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att till 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående vad

till fast egendom är att hänföra skall fogas ett nytt stycke, så lydande:

Angående vad i visst fall skall anses höra till fast egendom, därå finnes

elektrisk station, är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

13

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 79, 85, 87, 100, 107, 111, 133 och 168 §§ ntsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 79, 85, 87, 100, 107, 111, 133 och 168 §§ utsöknmgslagen,

vissa paragrafer i nedan angivna delar, skola erhålla följande ändrade

lydelse:

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrivning däröver;

och galle om egendomens värdering vad förut om värdering av lös egendom

är sagt. Utmätningsmannen avfordre ock gäldenären de handlingar, vilka visa

hans äganderätt eller tjäna till upplysning om servitut, nyttjanderätt eller rätt

till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån, som skall av egendomen

utgå, ävensom uppgift å dem, vilka hava fordran eller rättighet, som bör vid

auktionen iakttagas. Utmätas flera egendomar på en gång; varde de var för sig

beskrivna och värderade.

Finnes å egendomen elektrisk station, som tillhör gäldenären, anskaffa utmätningsmannen

jämväl bevis från kommerskollegium, huruvida elektrisk ledning

eller understation registrerats å stationen eller stationen registrerats å annan

station.

.... . nu är sagt galle ock, där överexekutor enligt 28 § förordnat om för
säljning

av fast egendom eller sådan egendom skall säljas på begäran av borgenärer

jämlikt 51 § konkurslagen. Finnes å egendom, om vars försäljning överexekutor

på sätt nyss nämnts förordnat, elektrisk understation, som hör till egendomen,

åligge utmätningsmannen att därom ofördröjligen göra anmälan hos överexekutor.

År fast egendom---stadgas.

85 §.

Då fast egendom---tillkänna.

Då fäst egendom---skett.

Utmätes fartyg---erfordras.

Myndighet, som--— sagt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Sker utmätning av elektrisk understation eller ledning, vare utmätningsmannen

skyldig att genast till kommerskollegium insända bevis om utmätningen.

Har myndighet enligt 28 § meddelat förordnande om försäljning av fast egendom,

till vilken hör elektrisk understation, eller har enligt 51 § konkurslagen bos

myndigheten äskats, att sådan egendom må utmätningsvis säljas, åligger myndigheten

att, så snart ske kan, därom insända bevis till kommerskollegium.

87 §.

År fast egendom utmätt, och har någon fordran, varför egendomen på

grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller ock nyttjanderätt

till egendomen eller rätt till servitut, till elektrisk kraft eller till avkomst

eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara beroende

av försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger fordringsbeloppet

jämte kostnad, varför utmätningssökanden ansvarar, gorå gällande den rätt,

som tillkom denne; dock att, där utmätning skett för allenast del av fordran,

varför egendomen på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken

häftar, utmätningssökanden för sin återstående fordran äger företräde.

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande egendomen

ävensom de för bestyrkande av gäldenärens äganderätt till egendomen eller

för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga och ej redan

emottagna handlingar, vilka kunna hos rätten eller, i fall som i /9 § andrastycket

sägs, hos kommerskollegium erhållas.

107 §.

Sedan förhandlingen---utmätning skett:

l:o) fordran, varför---anmäld;

2:ö) fordran, varför---framställt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förman

samt rätt till servitut, som icke är av beskaffenhet att skola oansett egendomens

försäljning äga bestånd, såframt rättighet, som nu sagts, är intecknad eller grundar

sig å skriftlig handling, vilken blivit av rättsägaren till auktionsförrättaren

ingiven eller eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen---utmätning skett.

Är egendomen — — — framställt.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till elektrisk kraft, till servitut eller till avkomst

eller annan förmån av egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att

något värde för dem utsättes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

15

133 §.

Köp aren äger---uppsäges.

Sedan köparen — — — mot köparen.

Vid köpares tillträde av egendom, varifrån upplåtits rätt till elektrisk

kraft, skall vad enligt andra stacket gäller för det fall, att fråga är om hyresavtal,

äga motsvarande tillämpning beträffande förhållandet mellan köparen och

innehavare av rätt som nu sagts.

Angående verkan därav att i arrende- eller hyresavtal eller avtal om rätt

till elektrisk kraft, som skall gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, varom

icke vid försäljningen _ gjorts förbehåll, samt om rätt för legotagare eller innehavare

av rättighet till elektrisk kraft att, där köparen skulle brista i avtalets

fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall vad i fråga om frivillig överlåtelse

av fastighet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

168 §.

Sedan laga kraft akommit auktion å fast egendom, samt köpeskillingen

erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillingens fördelning, åligge

det auktionsförrättare!! att därom genast göra anmälan å landet hos domaren och

i stad hos rätten samt därvid tillika insända det vid sammanträdet förda protokoll

jämte borgenärsförteckningen; har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet

av intecknad nyttjanderätt eller rätt till servitut, till elektrisk kraft

eller till avkomst eller annan förmån av egendomen, skall tillika uppgift därom

lämnas.

Har vid fördelning — — — fördelningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921. Mål, som före nämnda dag

äro anhängiga, skola behandlas enligt äldre lag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:t8 proposition nr 298.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 56—58 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 56—58 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade lydelse.

56 §.

1 mom. överlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,

vare servitutet gällande, om inteckning därför sökes förr än lagfart å fånget;

sökas lagfart och inteckning samma dag, galle om företrädet vad i lagen om servitut

stadgas; skolande vad i 48 och 49 §§ är stadgat angående nyttjanderätt

jämväl tillämpas å servitut.

2 mom. Är servitutsrätt upplåten till flere, eller upplåtes servitutsrätt

till en och nyttjanderätt till annan, och kunna ej rättigheterna jämte varandra

fullt bestå; äge den rätt företräde, därför inteckning först söktes; äro inteckningarna

sökta samma dag, äge den rätt, som först uppläts, företräde.. ^

Vad i 51, 52 och 53 §§ stadgas om nyttjanderätt gälle ock i fråga om

servitut.

57 §.

Vad här ovan om servitut är sagt avser icke servitut, som uppkommer

vid laga skifte eller ägostyckning eller vid avstyckning av område, som ej ingår

i tomtindelning.

58 §.

1 mom. Har någon i skriftlig handling fått åt sig upplåten rätt till

elektrisk kraft, och har ägaren av den fastighet, varifrån rättigheten upplåtits,

skriftligen medgivit, att inteckning får ske, må, till säkerhet för rättens bestånd

efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om nyttjanderätt är stadgat.

År medgivandet ej av vittnen styrkt, vare lag som i 40 § andra stycket sägs.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition nr, 298.

Vad i 43, 44 och 45 §§ är stadgat angående inteckning för nyttjanderätt

äge motsvarande tillämpning. i fråga om inteckning för rätt till elektrisk kraft.

2 mom. Har någon vid överlåtelse av fast egendom förbehållit sig eller

annan rätt till elektrisk kraft från egendomen, eller skall, utan att sådant förbehåll

skett, avtal om rätt till elektrisk kraft, efter ty särskilt är stadgat, gälla

mot nye ägaren, eller är fast egendom utmätningsvis såld med förbehåll om beståndet

av _ dylik rätt, som ej är intecknad; då skall, där de i 1 mom. första

stycket angivna förutsättningar för intecknings meddelande äro för handen, rättens

innehavare i förhållande till nye ägarens borgenärer njuta den rätt, som enligt

lag tillkommer ogulden köpeskilling.

3 mom. År rätt till elektrisk kraft från fast egendom upplåten till flere,

eller upplåtes sådan rätt till en och nyttjanderätt eller servitutsrätt till annan;

då skall vid försäljning av egendomen i den ordning, utsökningslagen bestämmer,

den rätt äga företräde, därför inteckning först söktes; äro inteckningarna sökta

samma dag, äge den rätt som först uppläts företräde, dock att, om rättigheterna

äro upplåtna samma dag, de äga lika rätt.

Vad i 51 och 52 §§ stadgas om nyttjanderätt galle ock beträffande rätt

till elektrisk kraft.

4 mom. Hen i 53 § första stycket med avseende å nyttjanderätt meddelade

bestämmelsen skall ock tillämpas i fråga om rätt till elektrisk kraft.

Har den, som från fast egendom upplåtit rätt till elektrisk kraft, överlåtit

egendomen till annan, och låter rättighetens innehavare beviljad inteckning utan

upplåtarens samtycke dödas, förfalla eller nedsättas, eller har han i fall, som 2

mom. avser, försummat att för rättigheten söka inteckning inom den tid, som i

11 kap. 2 § jordabalken är stadgad; have då förverkat den rätt till skadestånd av

upplåtaren, som eljest skolat honom tillkomma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

1 sand.

252 höft. (Nr 293.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. M-ap.ts proposition nr 298.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse aT 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1 ocli 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

Har, för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller för dylikt

ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell anläggning, som

finnes vara av större betydelse för det allmänna, Konungen prövat nödigt, att

fastighet, som tillhör annan än kronan, användes till station för alstrande av

elektrisk kraft annorledes än medelst vattenkraft, till framdragande av elektrisk

starkströmsledning eller eljest till elektrisk starkström sanläggning, skall vad för

ändamålet erfordras emot ersättning avstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för vilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställt hamnområde avstå eller

upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för vilket nämnda stadga

icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än etthundrafemtio meter från

boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård,

som tillhör fastighetens ägare, denne skyldig något avstå eller upplåta, utan så

är, att Konungen finner annan sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig

olägenhet användas.

Skall enligt vad i denna paragraf är sagt fastighet avstås eller upplåtas,

äge, där ej här nedan annorlunda föreskrives, vad i lagen om expropriation i allmänhet

stadgas samt den särskilda bestämmelsen i 91 § första stycket ävensom i

fråga om elektriska starkströmsledningar jämväl övriga i sagda lag meddelade särskilda

bestämmelser om expropriation för elektriska svagströmsledningar motsvarande

tillämpning; dock att förhöjning i ersättningen skall ske med hälften av det

belopp, som jämlikt de i samma lag stadgade grunder skall utgå. Skall fastigheten

användas för kronans räkning eller är sådant fall för handen, att expropriation

för starkströmsanläggning kan äga rum jämlikt nyssnämnda lag, skall vad

nu sagts om förhöjning i ersättningen icke tillämpas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2,98.

19

3 §.

Ansökan om rätt att för elektrisk starkströmsanläggning påfordra avstående

eller upplåtande av fastighet eller om tillstånd att utföra elektrisk anläggning,

som i 2 § avses, skall vara åtföljd av fullständig beskrivning över det tillämnade,

företaget med kostnadsförslag, avfattning på karta av föreslagen lednings

sträckning och av den jord, som för anläggningen erfordras, bestyrkta förteckningar

på dels ägare och innehavare av de fastigheter, över vilka ledningen skall

framdragas eller i vilkas mark den skall nedläggas eller som eljest äro för anläggningen

behövliga, dels och, såvitt ledningen skall framgå ovan jordytan, ägare

och innehavare av de fastigheter, som, utan att ledningen skall Över dem framdragas,

äro belägna på mindre avstånd än tjugu meter från densamma, uppgift

på de överenskommelser, som blivit träffade, eller de hinder, vilka däremot mött,

med flera handlingar, som sökanden vill åberopa; dock att där fråga är om ledning,

som skall framdragas inom område, för vilket byggnadsstadgan för rikets

städer äger tillämpning,, förteckning, som nyss sagts, erfordras allenast såvitt angår

fastigheter, över vilka ledningen skall framgå eller i vilkas mark den skall

nedläggas.

Finnes ej ansökan genast böra avslås, lämnas åt de kommuner eller municipalsamhällen,

inom vilkas områden ledning skall framdragas eller anläggning

eljest utföras, så ock åt de ägare och innehavare av fastigheter, som, enligt vad

ovan nämnts, skola uppgivas, tillfälle att yttra sig över ansökningen, och infordras

i övrigt de ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande må erfordras.

Yad i denna paragraf är stadgat om skyldighet att förete karta över jord,

som för elektrisk anläggning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter,

så ock därom att tillfälle att yttra sig över gjord ansökan skall lämnas vissa menigheter^

samt ägare och innehavare av fastigheter, galle ej beträffande ansökan om

tillstånd att utföra anläggning inom inhägnat järnvägsområde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921, dock att i fråga om expropriationsmål,

vard stämning utfärdats före lagens ikraftträdande, lagen ej skall

vinna tillämpning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:t8 proposition nr 298.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 kap. 38 § vattenlagen.

Härigenom förordnas, att till 9 kap. 38 § vattenlagen skall fogas ett nytt

stycke, så lydande:

I fall, då förordnande om tvångsförvaltning kan erhållas enligt stadgandena

i lagen med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft, skola

nämnda stadganden lända till efterrättelse i stället för vad i första stycket av

denna § är föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U proposition nr 298.

21

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Majrts

regeringsrätt,

Härigenom förordnas, att 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

14:o) mål om inmutning eller utmålsläggniDg;

mål om meddelande av patent, om registrering av varumärken eller av

mönster och modeller;

mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels- eller

annat dylikt register, om anmälan om idkande av näringsyrke;

mål om registrering av fartyg, om förändring av fartygs namn, om skeppsmätning;
mål

om anteckning i automobilregister, om meddelande eller återkallande

av tillstånd att fora automobil;

mål om registrering av elektrisk starkströmsledning eller understation eller

om upphävande av sådan registrering;

mål om vägrat tillstånd till utövande av hotell- eller pensionatrörelse eller

skiljande från fortsatt utövande av sådan med vederbörligt tillstånd idkad rörelse,

om förbud mot vidare utövande av hotell- eller pensionatrörelse, som efter anmälan

må bedrivas, om skydd mot eldfara i hotell och pensionat;

mål om beslut av tillsynsmyndigheten över sjukkasseväsendet i andra fall

än förut i denna § angivits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts proposition nr 298.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

lördagen den 2 augusti 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren det av kommittén

för utarbetande av förslag till tryggande av avnämares rätt till kontraktsenligt

åtnjutande av elektrisk kraft m. in. den 16 december 1914 avgivna

betänkande.

Därvid anförde föredragande departementschefen:

Kommitténs »Kungl. Maj:t uppdrog den 22 juni 1911 åt omförmälda kommitté

uppdrag. bland annat, utarbeta förslag till tryggande av avnämares rätt till

a\v^raft-e kontraktsenligt åtnjutande av elektrisk kraft.

kontrakt. Det kommittén sålunda lämnade uppdraget var närmast föranlett av

en skrivelse från riksdagen av den 28 mars 1907, däruti riksdagen anhöll,

att Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om utredning, på vilket sätt betryggande

garantier för kontraktsenligt åtnjutande av elektrisk energi skulle

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majds proposition nr 298.

kunna genom lagstiftning eller eljest beredas avnämare av sådan energi,

samt, i den mån riksdagens medverkan till lagstiftning i ämnet erfordrades’

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde <dva anledning.

°

På grund av det sålunda erhållna uppdraget har kommittén framlagt

förslag till lag innefattande vissa bestämmelser i syfte att tryo-o-a

rätt till elektrisk kraft. Detta förslag har biträtts av kommitténs samtliga

ledamöter. °

Vidare hade kommittén av lvungl. Maj:t, erhållit uppdrag att verk-6) prisregleställa

utredning, huruvida och på vad sätt priset på elektrisk kraft, som ringdistribueras

till allmänheten, kunde av offentlig myndighet regleras samt

därest denna utredning därtill gåve anledning, framlägga förslag i ämnet!

Aven sist omförmälda spörsmål hade varit föremål för ^riksdagens

piövning. Sålunda hemställde lagutskottet, med anledning av motioner, som

väckts vid 1909 års riksdag, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, huruvida koncession borde i vidare mån än för det dåvarande

vore förhållandet fordras såsom villkor för rätt till distribution av

energi, frambragt av vattenkraft, samt huruvida och i vad mån i samband

med meddelande av koncession å kraftledningar, avsedda för distribution

av elektrisk energi, som frambragts av vattenkraft, visst pris borde bestämmas

för den framförda kraftens begagnande och eventuellt även andra

villkor uppställas för behörigt tillgodoseende av konsumenternas och det

allmännas intressen. Andra kammaren biföll vad utskottet sålunda hemställt,

varemot första kammaren avslog såväl utskottets hemställan som ett

under debatten i kammaren gjort yrkande om hemställan till Kungl. Maj:t

att taga i övervägande, huruvida vid koncession å elektriska kraftledningar

visst maximipris borde bestämmas för den framförda kraftens begagnande.

Jämväl vid 1910 års riksdag väcktes motion om utredning, bland

annat, rörande reglering av prisen för leverans av elektrisk energi, men

stannade kamrarna även vid denna riksdag i olika beslut i frågan.

So™ resultat av den av kommittén verkställda utredningen rörande Kommittén,

den andra av de till kommittén hänskjutna frågorna har kommitténs ma- ståndPunkt

jontet ansett framgå, att, vare sig man toge hänsyn till hittills vunnen amäfdeien

erfarenhet eller till den sannolika utvecklingen, ingå vägande skäl talade för Y dess UPP''

\i tagande av åtgärder i syfte att genom lag eller koncessionsbestämmel- ^ ntsatn''

ser åstadkomma ett ingripande i eller kontroll av de elektriska kraftdistributionsf

öretagens ekonomiska förhållanden.

Tre av kommitténs ledamöter hava varit av skiljaktig menino'' och

ansett, att åtgärder böra vidtagas för reglering av kraftprisen; och”hava

två av dessa ledamöter framlagt förslag till lag innefattande vissa bestäm
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Avgivna

yttranden

över kommitténs

be

tänkande.

Departe
ments
chefen.

Frågan o»

prisreglering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

meker om elektriska anläggningar, avsedd att ersätta den nuvarande lagen

i ämnet av den 27 juni 1902. Genom den sålunda föreslagna nya lagen

skulle, i olikhet med de tillstånd att framdraga elektriska ledningar, som

enligt nu gällande lag meddelas, införas verkligt koncessionsförfarande

beträffande elektriska distributionsanläggningar med rätt för staten att

tvångsvis förvärva sådana anläggningar samt att utfärda taxor för mindre

förbrukare m. m. _

Över kommitténs betänkande hava yttranden avgivits av samtliga

länsstyrelser, kommerskollegium och vattenfallsstyrelsen samt svenska vattenkraftföreningen,

svenska teknologföreningen och svenska elektricitetsverksföreningen.

°Därjämte har kommerskollegium med sitt utlåtande överlämnat

yttranden av handelskamrarna i riket.

Samtliga hörda myndigheter och korporationer hava tillstyrkt kommitténs

förslag till lag innefattande vissa bestämmelser i syfte att trygga

rätt till elektrisk kraft, därvid dock hemställts om vissa ändringar i lagförslaget.

Däremot hava de hörda myndigheterna intagit olika ståndpunkt beträffande

frågan om reglering av prisen på elektrisk kraft; och hava vattenkraftföreningen,

teknologföreningen och elektricitetsverksföreningen samt

de handelskammare, som yttrat sig i denna fråga, avstyrkt, att staten

vidtager några åtgärder i prisreglerande syfte.

Det synes mig uppenbart, att kommittén icke bedömt förhållandena

riktigt, då den ansett en statens reglering av prisen på elektrisk kraft

under den närmaste tiden obehövlig. Enär skilda omständigheter, framför

allt stenkolsprisets oerhörda stegring, på senare tid framhävt betydelsen

av att tillgång till elektrisk kraft säkras allmänheten på billiga villkor,

synes redan därav böra följa, att staten beredes möjlighet till full kontroll

över elektriska anläggningar och från desamma distribuerad kraft.

Denna fråga är emellertid synnerligen svårlöst, och det utkast till ny

koncessionslagstiftning, vilket utarbetats av två reservanter inom kom

mittén, skulle i varje fall kräva åtskillig omarbetning, innan det kunde

läagas till grund för proposition i ämnet.

Jag är sålunda icke beredd att nu för Kungl. Maj:ts avgörande

föredraga denna del av ärendet, utan bör beredningen därav fortgå. Någon

större olägenhet torde icke uppstå genom att avgörandet av denna

fråga något uppskjutes. Genom den på senare tid vidtagna betydande utvidgningen

av statens kraftnät bär staten erhållit ökad möjlighet att genom

egen försäljning av kraft reglera priset därå. Dessutom har genom den

nya vattenlagens bestämmelser om s. k. bygdekraft behovet av prisregle

rino- särskilt för mindre förbrukare blivit i viss mån tillgodosett. Om,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

25

såsom kommittéreservanterna framhållit, det är dessa abonnenter, för vilka

det inom den närmaste tiden huvudsakligen kali väntas uppstå behov att

reglera kraftprisen genom statens försorg, torde alltså, sedan vattenlagen

numera trätt i kraft, någon större betänklighet icke böra möta att låta lagstiftningen

angående en mera allmän reglering av kraftprisen något anstå.

För att kunna bedöma, vilket system bör användas, därest prisreglering

för abonnenter i allmänhet skall förekomma, kan det även vara önskligt,

att under ytterligare någon tid samlas erfarenhet rörande kraftdistributionens

utveckling i vårt land.

Även om bestämmelser rörande reglering av prisen på elektrisk

kraft icke nu införas, torde det dock vara lämpligt att, i enlighet med

vad reservanterna föreslagit, distributionsföretag, särskilt sådana vilka bedriva

en rörelse av betydelse för en större allmänhet och av monopolartad

karaktär, åläggas att till kommerskollegium, till vilket ämbetsverk

den elektriska inspektionen är förlagd, ingiva statistiska uppgifter, som på

ett överskådligt sätt utvisa det ekonomiska resultatet av verksamheten och

som i sina huvuddrag kunna offentliggöras. En liknande anordning tilllämpas

i fråga om enskilda järnvägar. Man skulle härigenom erhålla

ytterligare material för avgörande av frågan om reglering av kraftprisen

och kunna bedöma, i vad mån de olika distributionsföretagen möjligen

taga oskäliga kraftpris, samt om till följd härav åtgärder från statens sida

äro av nöden. Erforderliga bestämmelser om skyldighet för distributionsföretag

att avlämna sådan statistik torde kunna meddelas på administrativ

väg.

Stadganden om skyldighet för elektriska distributionsföretag att till

statsmyndighet ingiva statistiska uppgifter och om rätt för tjänstemän hos

myndigheten att taga del av företagets räkenskaper finnas exempelvis i

lajjar uti Amerikas förenta stater, England och Frankrike. I nämnda länder

är jämväl föreskrivet, att distributionsföretagen äro pliktiga att offentliggöra

eller hålla tillgängliga för allmänheten åtskilliga upplysningar angående

företagens ekonomiska ställning och av desamma tillämpade taxor

m. in. Ett dylikt bekantgörande av vissa uppgifter rörande distributionsföretag

har ansetts vara ett i åtskilliga fall ganska verksamt medel mot

oskäliga kraftpris.

Jag övergår nu till frågan, huruvida de av kommittén framlagda

förslagen nu böra bliva lag eller om de tilläventyrs böra anstå, till dess

frågan om reglering av kraftprisen kan upptagas till avgörande. Det kunde

synas olämpligt att nu införa eu lagstiftning, som törhända inom en ej

alltför avlägsen framtid bleve överflödig genom införandet av ett konces
Biliang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 202 käft. (AV 208.) 4

Att frågan

om prisreglering

ännu ej är

slututredd

behöver ej

föran leda

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

uppskov med

genomförandet

av

kommitténs

lagförslag.

Praktiskt behov

av dylika

stadgande!!.

sionssystem beträffande all kraftdistribution, eller som i allt fall i samband

med införandet därav skulle behöva undergå en omfattande revision.

Emellertid torde starka praktiska behov påkalla ett genomförande

snarast möjligt av lagbestämmelser i ämnet, liksom också frågan härom

i viss mån är oberoende av spörsmålet av en allmän reglering av kraftprisen

och om en mera genomförd koncessionslagstiftning på detta område.

Den allt vidsträcktare användning den elektriska kraften under senare

tid erhållit gör det till en angelägenhet av vikt, att abonnenternas

rättsförhållande till kraft distributörerna på ett betryggande sätt regleras

samt att ökad möjlighet beredes att belåna distributionsledningar. Den

praktiska vidden av denna fråga belyses därav, att, enligt av kommerskoll

egii elektriska inspektion lämnad upplysning, av andra än staten

utförda elektriska distributionsanläggningar numera representera ett värde,

som med säkerhet överstiger 100 miljoner kronor. Den genom kommitténs

förslag i utsikt ställda belåningsmöjligheten har väckt livlig

tillfredsställelse bland målsmännen för den elektriska industrin. Särskilt

lär denna fråga vara av betydelse för landsbygdens elektrifiering.

De talrika föreningar, vilka nu bildas på landsbygden för att frän

större transformatorstationer eller huvudledningar framdraga förgreningsledningar

till de olika gårdarna, hava ofta svårt att skaffa säkerhet för

de lån, som för ändamålet erfordras. Enligt uppgift skulle det för sådana

föreningar vara en stor besvikelse, om den möjlighet att finansiera

deras företag, som kommittéförslaget innebär, skulle undanskjutas till en

oviss framtid.

Det intresse, som riksdagen redan genom sin förut berörda skrivelse

av år 1907 ådagalagt för behovet att trygga avnämares rätt till kontraktsenligt

åtnjutande av elektrisk kraft, har också senare vid upprepade tillfällen

dokumenterats. När sålunda vid 1916 års riksdag en motion

väckts om bland annat sådan lagändring, att utfästelse om leverans av

elektrisk energi skulle kunna bliva föremål för inteckning, blev denna motion

visserligen av lagutskottet avstyrkt, men med den motivering, att det

av elektriska kraftkommittén avgivna betänkandet då var remitterat till

vederbörande myndigheter för yttrande, och att utskottet icke kunde tillråda,

att riksdagen i detta ärendets läge för sin del antoge lagförslag

i den riktning, motionären förordat. Samtidigt gav u tskott< t uttryck åt

sin förhoppning att, därest resultatet av kommittén s lagstiftningsarbete

i dess helhet icke kunde framläggas redan för 1917 års riksdag, Kungl.

Maj:t måtte, om sådant funnes möjligt, till särskild omprövning för riksdagen

framlägga lagförslag rörande inteckning för rätt till elektrisk kraft.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

bedermera bär riksdagen med anledning av en vid 1917 års riksdag

väckt motion i skrivelse den 15 juni 1917, n:r 363, anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen snarast möjligt framlägga lagförslag

rörande inteckning för rätt till elektrisk kraft. I lagutskottets av

riksdagen åberopade och godkända utlåtande i ämnet framhöll utskottet

bland annat, att önskemålet om inteckningsskydd åt avtal om leverans för

viss fastighets behov av elektrisk kraft redan länge varit föremål för riksdagens

livliga anslutning, samt att med den utsträckning, vari den elektriska

kraften i våra dagar komme till användning, och med den ytterligare

utveckling, som på förevarande område uppenbarligen förestode, det

vore synnerligen angeläget, att frågan snarast möjligt vunne sin lösning,

så att det nuvarande osäkerhetstillståndet upphörde.

Om det följaktligen ur flera synpunkter är önskvärt, att kommitténs Lagstiftförslag

snarast möjligt förverkligas, gäller det emellertid att tillse, huru- .rrip^efett

vida härigenom en blivande mera allmän lagstiftning, eventuellt grun- ° eventuellt

dad ^ på koncession, skulle föregripas eller försvåras. Så torde icke bliva ^system"9"

förhållandet. De nu ifrågasatta bestämmelserna beröra nämligen icke

förhållandet mellan det allmänna och den enskilde, utan innefatta endast

en. reglering av vissa privaträttsliga frågor i syfte dels att trygga

de enskilda abonnenternas rätt att erhålla elektrisk kraft från viss anläggning,

dels att bereda de elektriska anläggningarnas ägare ökad möjlighet

att i kreditsyfte tillgodogöra sig anläggningarna, dels slutligen

att åvägabringa klarhet beträffande vissa allmänna frågor i avseende å

rättsförhållandet mellan abonnenterna och företagen. Det torde här förhålla

sig på samma sätt som vid den nya lagstiftningen på vattenrättens

område, vid vars behandling i statsrådet jag på sin tid framhöll, att densamma

endast syntes äga ett yttre samband med frågan om prisreglering

vid distribution av elektrisk kraft, samt att lagstiftarens rätt att oberoende

av. vattenrättslagstiftningens innehåll underkasta den salubjudna kraften

prisreglering vore obestridlig.

Då det sålunda synes mig lämpligt att oberoende av frågan om Allmän moonslarstiftning,

och reglering av kraftprisen nu upptaga till beband-hiagförslå-11

ling det av kommittén framlagda lagförslaget, anhåller jag att få i korthet ^en.

angiva min ställning till frågan, huruvida detta förslag innefattar en i och

för sig riktig lösning av de däri berörda frågorna eller om tilläventyrs

från praktiskt juridisk synpunkt någon annan lösning vore att föredraga,

dag vill därvid begränsa mig till frågorna om tryggande av abonnents rätt

att erhålla elektrisk kraft och om beredande av ökad möjlighet att i kreditsyfte

utnyttja elektrisk anläggning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Ma.j:ts proposition nr 208.

Den väg, på vilken kommittén sökt tillgodose förevarande tvenne

behov, innefattar eu anknytning till fastighetsinteckningsinstitutet, i det

att kreditgivare och avnämare hänvisas till att för tryggande av sin penningfordran

respektive sin rätt att erhålla elektrisk kraft söka inteckning

i den fastighet, varå stationen är belägen. Det nya i kommitténs förslag

är dels att möjlighet beredes att i fastighet vinna inteckning för rätt till

elektrisk kraft, dels att understationer och ledningar skola kunna genom

ett särskilt registreringsförfarande häntöras såsom tillbehör till viss huvudstation

och sålunda under vissa förutsättningar häfta för inteckningar i

den fastighet, varå denna är belägen.

Det är nu påtagligt, att man genom en dylik anknytning till inteckning

i fastighet icke kan fullt ut tillgodose de båda intressen, som här äro

i fråga. Om nämligen stationen är belägen å annans mark, är möjligheten

till mteckning, sådan kommittén avsett, utesluten, och även om stationen

själv tillhör markägaren och sålunda kan intecknas, så utgör det enligt

kommitténs förslag en förutsättning för ledningars och understationers hänförande

till stationen i egenskap av tillbehör, att äganderätten är förenad

i en hand. Med avseende å behovet att här skapa ett kreditobjekt synes

visserligen denna erinran äga allenast ringa betydelse, i det att den, som

har behov att på denna väg vinna kredit, också rimligen bör tillse, att

han hos sig förenar äganderätten till stationen och till understationer och

ledningar. Däremot synes berörda erinran äga en viss betydelse, när det

gäller °att undersöka, i vad mån förslaget tillgodoser abonnenternas intresse

att vinna reell säkerhet för sin rätt att erhålla elektrisk kraft. Sådan säkerhet

bereder förslaget icke, därest leverantören icke är ägare av såväl

stationen som ledningarna. Genom att anordna äganderättsförhållandena

på annat sätt än sålunda förutsatts, kan leverantören hindra avnämaren

att erhålla den realsäkerhet för leveransens fullgörande, som lagstiftningen

haft till ändamål att bereda.

Det torde emellertid icke vara möjligt att undgå dessa nackdelar

utan att framkalla olägenheter av vida allvarligare art.

Ville man undvika varje anknytning till det nuvarande systemet

för inteckning i fastighet, nödgades man tillskapa ett nytt slag av inteckningsbara

rättsobjekt och anordna en form av inteckning, närmast

sidoordnad med förlagsinteckning, i elektrisk station med dess tillbehör.

Inteckningar i den fastighet, varå stationen är belägen, skulle då icke

häfta vidCstationen, liksom de till stationen hörande ledningar och understationer

skulle svara för i stationen, men icke för i vederbörande fastighet

intecknad gäld. Ett dylikt system skulle emellertid icke vara tillfredsställande,

En kraftdistributör skulle, lika väl om stationen är lös egen
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

29

dom som om den är av fastighets natur, kunna till abonnenternas förfång

så ordna äganderättsförhållandena, att stationer och ledningar komme att

tillhöra skilda personer. Någon egentlig vinst skulle i praktiken knappast

uppstå, därest sådan lagändring vidtoges, att inskrivning kunde erhållas i

station, som är lös egendom. Enligt uppgift lär nämligen i vårt land icke

finnas någon kraftstation, som icke är fast egendom eller tillbehör till vattenfallsrätt.

Vad angår understationer kunna de ju, såsom kommittén

framhållit, förläggas på en fastighet, som tillhör stationens ägare. An

lättare skulle sistberörda anordning kunna genomföras, om, såsom jag tänker

föreslå, möjlighet beredes att expropriera mark för uppförande av elektriska

stationer.

Icke heller med hänsyn till behovet att i kreditändamål utnyttja

stationens ekonomiska värde skulle ett system av antytt slag vara att förorda.

För den å en viss fastighet belägna stationen skulle det nämligen

— under förutsättning att såsom vanligen tyckes vara fallet stationens ägare

jämväl är ägare till fastigheten — bliva omöjligt att i samma grad som

för närvarande kan ske utnyttja fastighetens kreditvärde, detta särskilt

under den ömtåliga byggnadstiden. Innan stationen är färdigbygd, skulle

det nämligen efter all sannolikhet möta svårigheter att vinna kredit mot

inteckningar i densamma. Inteckningarna i fastigheten åter bleve vida

mindre begärliga än för närvarande, därest de icke häftade vid den under

byggnad varande stationen.

Om sålunda det praktiska behovet synes påkalla, att inteckningarna

i den fastighet, varå huvudstationen är belägen, även må omfatta stationen,

återstår att överväga, huruvida icke till äventyrs den lämpligaste utvägen

vore att föreskriva, att alla till viss station hörande ledningar och understationer

vore att betrakta såsom tillbehör till den fastighet, varå huvudstationen

är belägen. Det vore sålunda fråga om att här genomföra en

anordning motsvarande den, som är gällande för järnvägar. Som bekant

föreskrives i förordningen den 15 oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter

angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg m. in., att

enskild järnväg i hela sin utsträckning med därtill hörande mark samt

verkstäder och andra byggnader anses såsom en enda sammanhörande fast

egendom, samt att såsom tillhörigheter till denna fasta egendom anses järnvägsägarens

för järnvägens drift anskaffade, under hans värjo varande eller

för trafik å annan i förbindelse med järnvägen stående bana använda lokomotiv,

vagnar, inventarier och förråd. I lag skulle då i överensstämmelse

härmed föreskrivas, att, i den män koncession meddelats för viss elektrisk

station med därtill hörande ledningar och understationer, dessa vore att i

och med sitt utförande betrakta såsom tillbehör till huvudstationen. Ve
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

derbörande företagare skulle därigenom tvingas att själv förskaffa sig äganderätten

såväl till den fastighet, varå huvudstationen vore belägen, som till

de koncessionerade ledningarna och understationerna.

Härigenom skulle man undgå hela det av kommittén föreslagna,

onekligen något betungande registreringssystemet. Likaså skulle härigenom

frågan om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning i händelse av innehavarens

obestånd onekligen kunna lösas på ett för abonnenterna fullt tillfredsställande

sätt. En regel av antydd art skulle emellertid möta allvarliga

invändningar. Först är nämligen att märka, att det ofta visat sig

vara ett praktiskt intresse, att understationer och delar av det till huvudstationen

hörande ledningsnätet kunna ägas av andra än huvudstationens

ägare. Därjämte må erinras, att införande av ett koncessionssystem för

elektriska distributionsanläggningar i enlighet med det, som nu tillämpas

beträffande järnvägar, i vårt land i någon mån skulle försvåras

därav, att den elektriska kraften ofta hämtas från långt avlägsna vattenkraftstationer,

samt att ett elektriskt distributionsnät sällan utgör någon

från andra sådana nät så bestämt avgränsad enhet som en järnväg i förhållande

till en annan dylik. Utan registrering — vare sig hos Kungl.

Maj:t eller annan myndighet — lär man knappast heller, åtminstone försåvitt

det gäller belåning av ledningsnät, kunna anordna ett fullt betryggande

samband mellan ledningar och stationer. Slutligen synes det med

avseende å förhållandet till redan bestående anläggningar möta avgörande

svårigheter att nu genomföra det antydda systemet. Så som förhållandena

nu äro ordnade, äro nämligen åtskilliga understationer tillbehör icke till

vederbörande huvudstation utan till den fastighet, varå de äro belägna.

Inteckningar i sistnämnda fastighet gälla sålunda även i understationen

och kunna icke utan ett särskilt relaxationsförfarande undantagas från att

gälla densamma. Överhuvud taget skulle det beträffande nu förefintliga

anläggningar endast efter särskild prövning kunna ifrågakomma att fastslå

anläggningens med därtill hörande understationers karaktär av en enhet.

Men det är just en sådan prövning, som enligt kommitténs förslag skall

föregå registreringen.

Beträffande nyssberörda prövning finner jag det i likhet med kommittén

ändamålsenligt, att prövningen icke direkt utföres av Kungl. Maj:t,

utan av särskild myndighet. Då kommitténs förslag jämväl i övrigt i stort

sett synes mig vara byggt på tillfredsställande grunder, har jag vid en

inom justitiedepartementet företagen överarbetning därav endast låtit verkställa

vissa mindre ändringar, som föranletts av avgivna yttranden eller

eljest synts påkallade.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att ifrågavarande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

förslag till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk

kraft ävensom de därtill sig anslutande, av kommittén utarbetade förslagen

till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 24 maj 1895 angående vad

till fast egendom är att hänföra samt till lag om ändrad lydelse av 107 §

utsökning slag en nu måtte upptagas till fortsatt behandling. I sammanhang

med överarbetningen av dessa lagförslag hava inom departementet

upprattats förslag till lag om ändrad lydelse av 39 § i förordningen den

Ib juni 1875 angående, inteckning, i fast egendom, lag om ändring i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt samt laq om

andrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar.

1 beträffande de delar av förevarande lagförslag, vilka ansetts Speciell

kunna bibehållas vid den av kommittén förordade avfattningen, i huvudsak motiverin9- hänvisar till den av kommittén (sid. 99—169) givna motiveringen, o-år

jag nu att lämna en närmare redogörelse för de inom departementet

upprättade lagförslagen.

l:o) Lag

med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft.

^ 1 och 2 §§.

1 , . ■li''ör1 abonnenters rätt till kontraktsenligt åtnjutande av Registren
e

ektnsk kraft har kommittén till en början sökt förebygga den risk abon-av elektriska

nenter löpa genom att elektriska kraftledningar och de stationer, från Stativ

vilka de utgå, kunna komma att tillhöra olika personer. Särskilt är faran nerhärför

stor, om ett kraftföretag, vars elektriska station är intecknad, skulle

göra _ konkurs. Om ledningarna äro lös egendom, kan det i sådant fall

lätt inträffa, att de säljas särskilt och ej i samband med den fastighet

vartill den station hör, från vilken ledningarna utgå. Om station och

ledningar sålunda komma att tillhöra olika personer, blir stationens äo-are,

för att kunna utan avbrott tillhandahålla abonnenterna avtalad kraft,''hänvisad

att söka träffa överenskommelse med den som inropat lednino-arna.

Att träffa en sådan överenskommelse kan säkerligen i många fall°bliva

vanskligt. Det kan tänkas att — såsom ock inträffat — inroparen av

ledningarna begagnar sin gynnsamma ställning för att tilltvinga sm allt

för hög ersättning för ledningarnas överlåtande till stationens ä^are^eller

deras användande för kraftöverföring till abonnenterna. De ökade utgif
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 298

ter, som härav kunna förorsakas stationens ägare, torde abonnenterna i

sista hand få vidkännas.

I ändamål att förhindra detta missförhållande har kommittén bland

annat föreslagit, att elektriska ledningar och till desamma anslutna

transformatorstationer och andra understationer skola kunna göras till

tillbehör till en elektrisk station, med vilken de stå i sammanhang. Detta

skulle beträffande understationer alltid och vad angår ledningar i regel

ske genom registrering å stationen. I allmänhet skulle ledningar och

understationer bliva tillbehör till den station, från vilken kraiten utgåi.

men medelst registrering skulle de även kunna hänföras till en mottagningsstation.

Registreringen har kommittén föreslagit skola verkställas

av kommerskollegium.

Vad kommittén sålunda föreslagit har vunnit gillande av de

myndigheter och korporationer, vilka avgivit yttranden över betänkandet.

I åtskilliga yttrandén har emellertid hemställts, att möjligheten

att göra stationer till tillbehör till andra stationer matte ytterligare

utsträckas." Sålunda hava svenska vattenkraftföreningen samt svenska teknologföreningen

och svenska elektricitetsverksföreningen framhållit, att, om

en kraftstation matar till densamma anslutna ledningsnät, kommitténs

berörda förslag visserligen utgjorde en tillfredsställande lösning, men att detta

däremot icke vore förhållandet, därest två eller flera kraftstationer arbetade

på samma ledningsnät. Utgjorde nämligen det sistnämnda tillbehör till

den kraftstation, som först byggts, skulle en station, som sedermera

uppfördes för att under samarbete med den första kraftstationen tillgodose

ökat behov av elektrisk kraft, å en exekutiv auktion betinga

jämförelsevis ringa pris, om den nye ägaren riskerade, att den 1 sta.

tionen alstrade kraften icke skulle kunna distribueras genom det till

den ursprungliga stationen hörande ledningsnätet. Jämväl tryggheten föi

abonnenter att utfå tillräcklig mängd energi skulle minskas, om den sist

utförda kraftstationen icke komme att tillhöra distributionsföretaget. Vattenkraftföreningen

har för den skull föreslagit, att jämväl en eller flera

huvudstationer måtte kunna göras till tillbehör till en annan huyudstation.

Särskilt lämpligt vore det, säger föreningen, om ångkraftstationer, som

ofta vore avsedda att tjäna som reserv, kunde utgöra tillbehör till en

vattenkraftstation. Teknologföreningen och elektricitetsverksföreningen anse,

att det vore ändamålsenligt, om vederbörande kraftledningsnät kunde bliva

tillbehör eller samfällighet till samtliga på nätet arbetande stationer.

Departe- Vad angår vattenkraftföreningens förslag torde föga vinnas med att

mentschefen. en vattenkraftstation skulle kunna i likhet med en understation genom

registrering i juridiskt avseende skiljas från den fastighet, å vilken den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298. 3o

är belägen, samt göras till tillbehör till en annan station. Själva vattenkralten

lär nämligen icke kunna genom registrering skiljas från den fastighet,

över vilken vattnet framrinner, och utan vattenkraft har en vattenkraftstation

löga värde. Däremot kunde det tänkas, att en bränslekraftstation

skulle kunna ifråga om registrering å annan station jämställas

med understation. Men om de vattenkraftstationer, som avse att förstärka

energien från den ursprungliga kraftstationen, icke kunna genom registrering

hänföras till densamma, skulle ändock icke alla de stationer, som

leverera kraft till ett gemensamt distributionsnät, kunna sammanföras till

ett helt, och man skulle således icke genom registrering av blott bränslekraftstationer

nå det mål vattenkraftföreningen avser, liedan det att

genom registrering i juridiskt avseende skilja en understation från den

fastighet, varå den är belägen, och göra stationen till tillbehör till en

annan station lär vara något, som är för vår livsåskådning ganska

främmande. Understationer hava dock merendels mindre värde i jämförelse

med bränslekraftstationer och kunna stundom härutinnan i någon

män likställas med dyrbarare ledningsstolpar. Eu understation avser

icke heller i regel att tjäna något ändamål för den fastighet, å vilken

den är belägen, utan det är mera beroende på en tillfällighet, att en sådan

station förlagts på en viss fastighet. Eu bränslekraftstation är däremot,

vad angår samhörigheten med den fastighet, varå den uppförts, att

jämställa med en fabriksanläggning och har oftast ett synnerligen högt

värde. På grund av de skäl, som sålunda anförts, anser jag mig icke

höra föreslå någon ändring i kommitténs förslag därom, att endast understationer

skulle kunna genom registrering hänföras till annan station.

Vad angår förslaget att göra ett ledningsnät till gemensamt tillbehör

till flera kraftstationer, torde, även om en sådan anordning skulle

kunna juridiskt genomföras, därigenom icke vinnas den fördel, som teknologföreningen

och elektricitetsverksföreningen hålla före. I fall kraftstationer,

som förut ägts av samma distributionsföretag, komma att tillhöra

skilda ägare, och dessa icke kunna komma överens om hur kraften

skall framföras på ett för distributionsföretaget förut gemensamt ledningsnät,

torde det vara förenat med allt för stora svårigheter att genom särskilda

föreskrifter ordna detta förhållande. Några lagbestämmelser i den

av teknologföreningen och elektricitetsverksföreningen föreslagna riktningen

lära därför icke böra ifrågakomma.

Om sålunda någon utvidgning av registreringen, på sätt nu ifråga- Registrering

satts, icke bör äga rum, synes emellertid å andra sidan möjligheten att ä^?rngt*[io“Q''

registrera understationer kunna något utsträckas utöver vad kommitténs so*” är''lös

förslag innebär. egendom.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 252 höft. (AV 298.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Till följd av svårigheten att avgöra, huruvida inteckningshavares rätt

är beroende av registrering av en å arrenderat område belägen station, har

kommittén föreslagit, att endast understation, som är tillbehör till fastighet,

tillhörig huvudstationens ägare, skulle kunna registreras. Uti sitt utlåtande

har kommerskollegium anfört, att det kan ifrågasättas, om nämndavillkor

behöver fasthållas i de fall, då någon tvekan ej förefinnes därom

att inteckningshavares rätt ej beröres av registreringen. I fråga om flertalet

transformatorstationer, som av distributionsföretag uppföras på annan

tillhörigt område, anser kommerskollegium dylik tvekan ej finnas. Dessa

stationer — vanligen helt små och ej upptagande mera plats än en järnstolpe

— hava i regel aldrig tillhört ägaren av det område, där de äro uppförda.

De hava alltså städse utgjort lös egendom och kunna ej vara belastade

med fastighetsinteckning. Något hinder för deras inregistrering på huvudstationen

på samma sätt som ledningar anser kommerskollegium därför ej behöva

ifrågakomma. Anläggningens ägare skulle då ej behöva förvärva en de!

små fastigheter av några kvadratmeters areal, och man skulle även ernå eu

enklare registrering. Stundom förekommer ock, fortsätter koinmerskollegium,

att transformatorstationer måste uppföras på område, som ej kan

av huvudstationens ägare förvärvas med äganderätt t, ex. på en gata eller

allmän plats, på kronomark, i en annans byggnad o. s. v. Det är tydligen

av vikt, att även sådana understationer må kunna inregistreras på huvudstationen.

Även om expropriationsrätt komme att stadgas för transformatorstationer,

torde, säger kommerskollegiura, fullständig äganderätt till erforderligt

område väl ej under alla förhållanden kunna erhållas.

Enligt vad från sakkunnigt håll upplysts, pläga, vid anordnande

av bygdedistribution av elektrisk kraft, till företagen hörande transformatorstationer

merendels för nedbringande av kostnaderna placeras på arrenderat

område. Mindre transformatorstationer äro nämligen jämförelsevis

lätta att flytta, därest vid utgången av den tid, under vilken besittningsrätt

till marken förvärvats, ny upplåtelse icke skulle kunna erhållas. Bleve

kommitténs förslag lag, skulle det följaktligen ofta bliva nödvändigt för

stationens ägare att förvärva de markområden, varå stationerna äro belägna.

Kostnad och besvär skulle härigenom förorsakas distributionsföretagen.

Äro åter transformatorstationer, såsom stundom händer, belägna å gator

eller allmänna platser inom städer och liknande samhällen, skulle registrering

enligt kommitténs förslag helt och hållet förhindras, enär ägaren av

en sådan station i regel endast lär kunna få nyttjanderätt till det område,

vilket upptages av stationen. Man torde följaktligen böra bereda möjlighet

till registrering även av understationer, som ej äro fast egendom, därest registreringsmyndigheten

(kommerskollegium) i det särskilda fallet kan för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Mnj:ls proposition nr 2t>8.

vissa sig om. att inteckningshavares rätt icke beröres av registreringen.

Att avgöra detta, torde i de flesta fall icke möta någon större svårighet.

Visas t. ex. för kommerskollegium, att den fastighet, varå stationen är

uppförd, allt sedan detta skedde, icke tillhört stationens ägare, har stationen

allt ifrån början varit lös egendom, och de, vilka hava inteckning i den

fastighet, å vilken stationen är belägen, kunna icke hava någon rätt till

stationen.

På grund av vad sålunda anförts har sådan ändring vidtagits i kommitténs

förslag, att jämväl understationer, som icke äro tillbehör till fastighet,

skola kunna registreras.

Kommittén har föreslagit, att registrering av ledningar och under-Tomträtt bär

stationer skulle kunna ske å huvudstation, som är fast egendom. Med vatten fallssådan

station har kommittén ansett böra likställas station, belägen å om- rätt.

rade, som upplåtits med vattenfallsrätt. Vattenfallsstyrelsen har ansett

detta riktigt, men ifrågasatt, om ej även tomträtt bör berättiga sin innehavare

att genom registrering vinna ökade belåningsmöjligheter. Fall

kunna tänkas, säger vattenfallsstyrelsen, då i ett förstadsområde, där kommunen

äger marken och med tomträtt upplåter smärre lotter, invånarna

sammansluta sig till ett distributionsbolag i avsikt att inom samhället distribuera

ström. Hinder torde ej i lag möta, fortsätter vattenfallsstyrelsen,

att tomt för stationen till bolaget upplåtes med tomträtt, och att sålunda

bolaget skulle hava intresse av att kunna belåna såväl tomten med huvudstation

och ledningar som eventuella understationer. Jämväl för det fall,

att ett industriellt företag uppfört sina anläggningar å en med tomträtt

förvärvad fastighet, anser vattenfallsstyrelsen möjlighet böra förefinnas, att

få de företaget tillhöriga ledningar, som föra kraft till anläggningen,

antecknade såsom tillbehör till densamma.

På de av vattenfallsstyrelsen anförda skäl anser jag, att ledningar Departeoch

understationer böra kunna registreras även å elektrisk huvud.station, men schefen.

belägen å mark som upplåtits med tomträtt. För undvikande av upprepningar

har emellertid den förändringen vidtagits i kommitténs förslag,

att T eu särskild paragraf (28 §) föreskrives, att vad som stadgas om elektrisk

station, som utgör tillbehör till fastighet, skall äga motsvarande tillämpning

å elektrisk station, som är tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt,

samt att inteckning för rätt till elektrisk kraft i tomträtt eller vattenfallsrätt

skall införas i tomträttsprotokoll och tomträttsbok. Därjämte hava erforderliga

hänvisningar gjorts i inteckningsförordningen samt lagen om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt, Genomföras dessa förändringar,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lednings

hänförande

till station

utan registre

ring.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:tJ> proposition nr 298.

skulle i lagens övriga delar blott behöva meddelas bestämmelser rörande

elektrisk station, som hör till fastighet.

Såsom förut omförmälts, skulle enligt kommitténs förslag eu lednings

hänförande såsom tillbehör till en station i regel ske genom registrering.

Endast härigenom kan en ledning hänföras förutom till utgångsstationen

jämväl till en mottagningsstation eller till en av flera utgångs- eller mottagningsstationer.

För att trygga abonnenters rätt, för den händelse ägaren

av ett ledningsnät underlåter att registrera detsamma, har kommittén

emellertid i 7 § av sitt lagförslag intagit vissa allmänna bestämmelser,

varigenom ledning utan registrering hänföres till station, varifrån ledningen

utgår. Kommittén har nämligen här föreslagit att, om registrering

icke ägt rum, starkströmsledning skall utgöra tillbehör till den station,

varifrån ledningen utgår och överför kraft, förutsatt att stationens ägare

jämväl äger ledningen. Vad angår understations hänförande såsom tillbehör

till annan station, skulle detta däremot endast kunna ske genom

registrering, enär det blott vid ett sådant förfarande vore möjligt att, innan

eu station hänföres till en annan fastighet än den, vara den är belägen,

inhämta samtycke av dem, vilka tilläventyrs hava inteckning i sistnämnda

fastighet.

Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att, därest 7 § bibehålies,

den bör göras till buvudstadgande och därefter angivas, huru ledningar,

som icke enligt den allmänna bestämmelsen äro tillbehör till huvudstation,

kunna få denna karaktär genom registrering. Emellertid synes

det vattenfallsstyrelsen tvivelaktigt, om stadgandet i 7 § bör bibehållas.

Ur rättssäkerhetens intresse vore det, säger vattenfallsstyrelsen, eu given

fördel, om en person, vilkens rätt därav beröres, kunde iios viss myndighet

vinna upplysning om alla de ledningar och understationer, som utgöra

tillbehör till en huvudstation. I praktiken synes det styrelsen

också lätteligen komma att råda tvekan, huruvida en ledning utan vidare

är tillbehör till viss station eller om registrering härför är nödvändig.

Ur abonnenternas synpunkt vore det därför, yttrar vattenfallsstyrelsen,

fördelaktigt, om en lednings hänförande till viss station alltid skedde

genom registrering. Skulle huvudstationens ägare icke vilja söka registrering,

trots att denna även för honom torde i de flesta fåll vara förenad

med fördel, kunde abonnent bliva genom ett uttryckligt lagbud berättigad

att hos domstol få föreläggande vid vite för huvudstationens ägare att

söka registrerering i analogi med lagfartsföreläggande.

Aven kommmerskollegium har uttalat liknande synpunkter.

Det skydd de av kommittén föreslagna bestämmelserna i 7 § skulle

erbjuda abonnenter är ganska litet betryggande. Enär understationer icke

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung}. Maj:ts proposition nr 298.

utan registrering kunna bliva tillbehör till annan elektrisk station, men

den elektriska strömmen, innan den kan användas av en abonnent, merendels

måste passera en transformator för att erhålla sådan spänning, som

kan användas vid förbrukningen, skulle föreskriften i 7 § i regel icke

åvägabringa ett sammanhängande helt av hela ledningskomplexet från kraftstationen

till abonnentens egendom. Mången gång skulle det även bliva

svårt för en abonnent att förvissa sig om, att ledningen tillhör huvudstationens

ägare och alltså är tillbehör till stationen. Och även om abonnenten

kan erhålla bevis om att så är förhållandet, skulle detta, utan att

abonnenten kunde göra något åt saken, kunna ändras genom att ägaren

iiV huvudstationen avyttrade ledningen. Av samma skäl är stadgandet i

7 § utan egentlig betydelse, även när det gäller att belåna en ledning.

Enär vidare registrering av en ledning är fördelaktig för ägaren av huvudstationen

särskilt med hänsyn till möjligheten att på ett betryggande sätt

göra ledningen till pant vid belåning, synes det av kommittén utarbetade

lagförslaget böra sålunda förändras, att 7 § utgår och i stället skyldighet

ålägges ägare av eu huvudstation att söka registrering av honom tillhörig

ledning samt understation, varigenom kraft skall tillhandahållas annan!

■Stadgande härom har intagits i 2 §. Sedan sådan registrering ägt rum,

skulle densamma pa- grund av bestämmelserna i 3 § icke ensidigt kunna

upphävas av huvudstationens ägare.

Skall en allmän registreringsskyldighet av distributionsledningar

åläggas den, som från en station tillhandahåller elektrisk energi, bör emellertid,

såsom kommerskollegium påpekat, registreringen så ordnas, att den

icke blii1 betungande för stationens ägare. Så skulle emellertid bliva fallet,

om denne vore skyldig att låta registrera varje ledning, i den mån den

. „ •bå bör blott ske beträffande de stora huvudledningarna.

Ifråga om förgreningsledningar synes mig kommerskollegium böra kunna

förordna, att, i den mån ägaren av eu huvudstation inom visst område

ansluter förgreningsledningar till vissa huvudledningar, de förra skola

anses vara registrerade på stationen, i den mån de tillhöra ägaren och förutsättningarna

för registrering i övrigt äro för handen. Vid meddelande

av sådant beslut bör kommerskollegium föreskriva de särskilda villkor, som

böra, fordras, för att förgreningsledningar skola, utan att varje särskild

sådan ledning registreras, innefattas i registreringen av huvudledningen.

Därest ägaren av den station, varifrån kraft levereras till annan,

underlåter att söka registrering, bör han av kommerskollegium kunna, på

yrkande av den, till vilken kraften upplåtits, vid vite föreläggas att fullgöra

sin skyldighet.

Beträffande skyldighet, att söka registrering bör understation likstäl
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts proposition nr 298.

las med ledning, för den händelse för registreringen icke fordras medgivande

av inteckningshavare. Sådant medgivande bör nämligen den, vilken

distribuerar kraft, icke vara pliktig anskaffa. Därest abonnent hös kommerskollegium

anhåller, att kraftdistributör måtte åläggas söka registrering

av honom tillhörig ledning eller understation, får kommerskollegium genom

kraftdistributörens hörande förskaffa sig underrättelse om, huruvida

förutsättningarna för registrering åro för handen, dill följd av den kännedom

de under kommerskollegium lydande elektriska inspektörerna hava

om elektriska ledningar och stationer inom sina respektive distrikt, bör

det icke bliva svårt för kommerskollegium att avgöra, om registreringsskvldighet

föreligger.

3 och 6 §§.

Registrerings Av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms, Skaraborgs och

rättsverknin- Västmanlands län har anmärkts, att av kommitténs lagförslag ej tydligt

gar'' framgår, vilken rättsverkan registreringen skulle hava. Denna anmärkning

Departe- Syneg i viss män befogad. 1 5 § av kommitténs förslag stadgas, att, om

ledning eller understation registrerats såsom hörande till viss station, vad

sålunda registrerats å stationen skall hänföras till densamma, såvitt ej

ändring eller upphävande av registreringen beviljats i den ordning uti

4 § föreskrives, eller registreringen av domstol förklarats icke hava bort

ske och förty vara utan verkan. Enligt 4 § fordras åter för ändring ellei

upphävande av registrering samtycke av dem, vilka hava inteckning för

fordran eller för rätt till elektrisk kraft i fastighet, inom vars område

stationen är belägen. Däremot behöves enligt lagförslaget intet medgivande

av abonnenter, vilkas rätt kan vara beroende av ändring eller upphävande

av registreringen. Då emellertid registreringen avser att trygga

icke blott inteckningshavare utan även abonnenter, vilka icke hava inteckning

torde sådant tillägg böra göras till lagen, att vederbörande abonnenter

lämnas tillfälle att yttra sig, innan kommerskollegium meddelar

beslut rörande ansökning om vidtagande av åtgärd, som förut nämnts. I

fall ansökningen bestrides av abonnent, lär kommerskollegium icke böra

bevilja densamma, såvida kollegium finner, att abonnentens säkerhet att

utfå‘ avtalad mängd elektrisk kraft väsentligen minskas genom ändring

eller upphävande av registreringen. Däremot lär ett bifall till ansökningen

icke böra vara uteslutet, även om bestridande från någon abonnent

skulle inkomma. Fall kunna nämligen inträffa, då en åtgärd av ifrågavarande

slag kan vara till fördel för det stora flertalet abonnenter, fastän

en eller annan abonnents ställning därigenom försämras. Kommerskolle
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 298. 39

gium bör därför hava fria händer att avgöra ansökningen efter förekommande

omständigheter.

Med hänsyn till den ändring av bestämmelserna rörande registrering,

som sålunda om förmälts, torde den paragraf, som behandlar registreringens

rättsverkningar, böra hava sin plats framför de §§, vari meddelas

föreskrifter om vad som i varje särskilt fall fordras för registrering

eller ändring eller upphävande av registrering.

I 5 §, som motsvarar 3 § i kommitténs förslag, meddelas bestämmelse

avseende att förhindra, att ledning eller understation registreras å

mer än en station.

4 och 7 §§.

Enär innehavare av de inteckningar, vilkas rätt kan beröras av registrering

av en understation, böra lämna sitt samtycke till registreringen,

har kommittén i sitt lagförslag föreskrivit, att inteckningshandlingarna

skola företes i huvudskrift inför registreringsmyndigheten, på det att denna,

om ett skuldebrev är av löpande natur, måtte kunna förvissa sig om,

att innehavaren av skuldebrevet givit sitt samtycke till registreringen.

Kungl. Majrts befallningshavande i Stockholms län har häremot

erinrat, att det är allmänt bekant, hur svårt det är att förmå inteckningsliavare

att lämna från sig sina originalhandlingar. Detta kan, säger Kun ad.

Maj:ts befallningshavande, ofta vara nog för att förmå en inteckningshavare

att vägra ett medgivande, som han annars gärna skulle lämna. Enligt

befallningshavandens mening måste därför ovillkorligen en utväg anordnas

att kunna undvika ett uppvisande av inteckningar i original inför

registreringsmyndigheten. Detta synes Kungl. Maj:ts befallningshavande

kunna gå för sig på det sätt, att originalinteckningen uppvisas för notarius

publieus och i tillräcklig omfattning intages i dennes protokoll jämte

det medgivande, som skall lämnas.

Att för registrering av understation fordra, att eventuella inteckningar

skola i huvudskrift företes inför kommerskollegium, skulle givetvis i

flera fall försvåra registreringen och sålunda motverka det mål, som man

avser att vinna genom densamma. Men att, såsom Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Stockholms län ifrågasatt, medgiva att inteckning finge

företes inför notarius publieus istället för inför registreringsmyndigheten

synes mindre lämpligt, då notarius publieus i övrigt icke har någon befattning

med inskrivningsväsendet beträffande fastigheter. Istället torde

llegiatreringsärendets

bohandling

i

kommerskollegium.

Handlingar,

som skola bifogas

ansökning

om registrering.

Departe
mentschefen-.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kuniji. Maj:ts proposition nr 29S.

möjlighet att uppvisa inteckning vid underrätt kunna medgivas, i likhet

med vad som äger rum i åtskilliga fall enligt förordningen den lö juni

1875 angående inteckning i fast egendom. Samma möjlighet bör då även

beredas, när innehavare av inteckningar, som besvära en huvudstation,

skola höras över ansökning om ändring eller upphävande av en å huvudstationen

verkställd registrering av ledning eller understation.

Enär inteckningshandlingar icke behöva företes vid lednings registrering

och alltså ej kunna förses med bevis härom, hav kommittén ansett,

att bevis icke heller bör åtecknas dem om att registrerad ledning

eller understation överförts å annan huvudstation, eller att registrering

eljest upphävts. Skall emellertid inteckning för erhållande av medgivande

till registrering eller upphävande eller ändring av sådan åtgärd kunna

företes jämväl inför annan myndighet än kommerskollegium, måste inteckningen

förses med bevis om medgivandet. Eu person, som blivit innehavare

av inteckningen efter dess uppvisande vid domstol, men innan registreringsåtgärden

vidtages, skulle eljest kunna vara i okunnighet om det

förändrade värde, inteckningen tilläventyrs kommer att erhålla, sedan registreringsåtgärden

verkställts. Men skall inteckning, som uppvisas

inför domstol, förses med bevis härom, torde även så böra ske med inteckning,

som företes inför kommerskollegium. Att, då det gäller ändring

eller upphävande av registrering beträffande huvudstation, inteckningar

komma att förses med bevis härom, fastän desamma icke åtecknats bevis

om att ledning eller understation registrerats å huvudstationen, kan icke

undvikas vid det föreslagna sättet för registreringens ordnande, men torde

icke medföra oläglighet av sådan betydelse, att ett ändrat förfaringssätt

behöver föreslås. I enlighet med vad sålunda anförts har ändring skett i 4

§ liksom i 6 §, vilken sistnämnda motsvarar 4 § i kommitténs förslag. Därjämte

har tillagts en ny paragraf, 7 §, angående rätt att uppvisa inteckningshandling

inför underrätt i stället för hos kommerskollegium.

På grund av det förenklade registreringsförfarande, som i enlighet

med vad förut anförts stundom skulle komma till användning, har 4 §

vidare så ändrats, att karta endast behöver företes över huvudledningar

och därtill hörande understationer. Ytterligare har i paragrafen vidtagits

eu ändring med anledning av att understationer, vilka äro lös egendom,

i vissa fall skulle kunna registreras.

O

9 §•

innebörden Kommittén har i 8 §, som motsvarar denna §, meddelat närmare be
av

»elektrisk gtämmelse om vad i lagen avses med station och vartill alltså ledningar kunna

station. > ° °

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 298.

41

anknytas såsom ett sammanhängande helt. Huvudsakligen för att kunna

skydda även distributionsföretags abonnenter har kommittén givit uttrycket

»station» en så vidsträckt betydelse, att däruti innefattas icke blott station,

varuti frainställes elektrisk kraft, utan även alla de stationer, varest kraften

så förändras, att den bliver lämplig till förbrukning, eller vilka blott tjäna

till att fördela kraften. Men enär ett helt ledningsnät skulle kunna

anknytas till elektrisk anläggning, varom här är fråga, har kommittén

ansett, att anläggningen måste vara av den betydenhet, att den kan

benämnas station. Huruvida en station är för handen eller ej torde, säger

kommittén, icke bliva svårt att i varje särskilt fall avgöra. »Station»

kan anläggning icke benämnas, om den ej är förlagd i eu byggnads

låt vara av enkel beskaffenhet. Sålunda anser kommittén det uppenbart,

att en stolpe med tillhörande apparat för exempelvis transformering

av den elektriska strömmen icke är en station. Ett mindre distributionsföretag,

som önskar anknyta sina ledningar till en viss station, får alltså

icke begagna sig av exempelvis en stolptransformator utan måste anbringa

transformatorn uti en om också aldrig så liten byggnad. Någon avsevärt

ökad kostnad åsamkas enligt kommitténs mening därigenom icke företaget.

Gentemot vad kommittén sålunda anfört hava teknologföreningen

och elektricitetsverks föreningen framhållit, att det måste anses vara oriktigt,

att en transformatorstation ej skulle kunna betraktas såsom understation,

om transformatorn är anbragt på stolpar, men väl om den är inbyggd

i ett skjul eller hus, varför en ändring härutinnan svnes föreningarna

önskvärd.

Skånes handelskammare anser upprätthållandet av den utav kommittén

angivna åtskillnaden mellan transformatorstation och stolptransformator

icke vara ändamålsenlig. En anläggning bestående av en stolptransformator

kan nämligen i vissa fall vara betydelsefullare och avse

distribution av större kraftbelopp än en transformatorstation, som är anbringad

uti en byggnad. Om byggnad, fortsätter handelskammaren, skulle

erfordras omkring en transformator för att densamma skulle utgöra station,

skulle man av enbart formella skäl nödgas i dylika fall tillgripa ett

utföringssätt, som under vissa förhållanden kunde i tekniskt avseende

vara ofördelaktigt och ägnat att medföra onödiga kostnader.

Kommerskollegium framhåller, att, då stolptransformatorer bliva allt

vanligare även för ganska stora effekter, och många företag uteslutande

använda sådana transformatorer, det vore lämpligast om den av kommittén

avsedda begränsningen finge bortfalla.

Jämväl från vattenfallsstyrelsen har under hand framhållits, att det

är önskvärt, att eu stolptransformator likställes med en transformator
Bihang

till riksdagens protokoll 1920, 1 sand. 252 höft. (Nr 299.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

station, då detta skulle underlätta landsbygdens elektrifiering. Vattenfallsstyrelsen

anlägger i regel icke distributionsledningarna till abonnenterna,

utan detta sker genom deras egen försorg. För sådant ändamål

bruka abonnenterna bilda distributionsföreningar, vilka anskaffa det kapital,

som erfordras för ledningarnas iordningställande. Denna kapitalanskaffning

skulle dock väsentligen underlättas, därest distributionsföretagens ledningar

kunde belånas. Om kommitténs förslag bleve lag, skulle en sådan belåning

sällan kunna äga rum, emedan distributionsföreningarna i allmänhet

icke äga någon station, till vilken ledningar kunna bliva tillbehör. De

transformatorstationer, från vilka distributionsledningarna utgå, tillhöra

nämligen vattenfallsstyrelsen, och styrelsen kan icke avyttra stationerna

till abonnenterna, så att dessa skulle kunna å desamma registrera sina

ledningar, alldenstund styrelsens långlinjer passera genom transformatorstationerna,

samt dessa ofta användas icke blott för matning av distributionsföreningarnas

ledningsnät utan jämväl till att förse särskilda ledningar för

kommuner och industrier med kraft. Däremot höra till distributionsföreningar

alltid en eller flera stolptransformatorer, å vilka distributionsledningarna

kunna registreras, i fall sädana stolptransformatorer likställas med stationer.

Departe- Visserligen kan, såsom kommittén antytt, en stolptransformator genom

mentschefen. att piaceras j en mindre byggnad för ganska ringa kostnad förvandlas till en

station, enligt den definition, som kommittén givit på detta begrepp. Men

enär de distributionsföreningar, vilka erhålla kraft vare sig från statens eller

enskilda kraftnät, äro särdeles talrika, skulle dock sammanlagda kostnaden

för uppfyllande av en juridisk formalitet icke bliva så obetydlig, och då

något absolut hinder icke lär möta att i registreringshänseende likställa

en stolptransformator med en transformatorstation, har i sådant avseende

gjorts ett tillägg till 9 §. Något behov att likställa en å en stolpe anbragt

kopplingsanordning med station lär icke förefinnas. Vad angår omformare

och ackumulatorer lära sådana icke placeras å stolpar utan förläggas alltid

i byggnader.

10 §.

Förtydliga!)- I sammanhang med framställande av önskemålet att en stolptrans
de

av vad formator måtte likställas med en transformatorstation, hava teknologförehå™förar

un ningen och elektricitetsverksföreningen hemställt om ettförtydligande rörande

last egeDdom. Vad gom vjd en kraftstation ingår i fastigheten, så att alla maskiner och

dylikt, vilka äro erforderliga för kraftstationens drift, bliva betraktade

såsom delar av fastigheten. Föreningarna påpeka exempelvis, att eljest en

på rullar stående transformator möjligen skulle hänföras till lös egendom

och skiljas från stationen, vilket tydligen ej borde förekomma.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

I 3 § av lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom Departeär

att hänföra stadgas, att till fabrik eller annan för industriell verksam- Tufm.

het inrättad byggnad hör varje motor, maskin, kärl eller därmed jämförligt

redskap, som för sin användning kräver och jämväl vilar på fast, från grunden

berett underlag, så ock kraftledningar med därtill hörande inrättningar.

Därest omförmälda förutsättning är för handen, äro maskiner i en

kraftstation redan enligt nu gällande lagbestämmelser tillbehör till den fasta

egendomen. De i en elektrisk station befintliga transformatorer och kopplingsapparater

äro emellertid ofta — för att lätt kunna utbytas, i fall de

brännas sönder — placerade på rullar, och det synes tvivelaktigt, om de

i så fall enligt nu gällande lag äro att hänföra till fastigheten. Enär de

emellertid, därest de tillhöra stationens ägare, icke vid en försäljning böra

skiljas från stationen, har i förslaget under 10 § införts ett särskilt stadgande,

varigenom föreskrives, att såsom tillbehör till elektrisk station anses

alla dess ägare tillhöriga, i stationen befintliga och för dess drift

erforderliga maskiner, transformatorer och apparater, även om de eljest

icke enligt lag räknas såsom tillbehör till byggnad.

11 §•

Förevarande §, som motsvarar 9 § i kommitténs förslag, innehåller inteckning

bestämmelser om inteckning till säkerhet för rätt till elektrisk kraft. För jjjf ®^aejrh^

innebörden av sådan inteckning har jag i det föregående redogjort. rätt till

elektrisk

kraft.

12 §.

Uti den paragraf (10), som i kommitténs förslag motsvarar föreva- Företräde till

rande paragraf, har kommittén bland annat intagit en bestämmelse att, erhållande av

därest någon för samma tid till flera upplåtit rätt till elektrisk kraft och kraft''

den ej räcker för alla, den har företräde till erhållande av kraft, till vilken

upplåtelse först skedde.

Beträffande nämnda bestämmelse hava Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Jönköpings och Älvsborgs län samt Smålands och Blekinge handelskammare

anmärkt, att föreskrift borde meddelas för det fall, att upplåtelse

skett till flera abonnenter samma dag, men det sedermera befinnes,

att upplåtaren icke kan tillhandahålla alla dessa abonnenter den avtalade

kraftmängden. Det har ifrågasatts, att i sådan händelse kraften borde

fördelas proportionellt.

Ifrågavarande av kommittén föreslagna bestämmelse är hämtad från Departe1

kap. 5 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, vari stadgas, att, mtrf^he''

om någon för samma tid upplåtit nyttjanderätt till sin fastighet åt flera.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 298.

den upplåtelse skall hava företräde, som först skedde. Liksom beträffande

nämnda stadgande icke göres något undantag, för det fall att upplåtelse ägt

rum till flera personer å samma dag, synes någon inskränkning i den av

kommittén föreslagna bestämmelsen ej böra äga rum. En person, som från

en kraftstation fått upplåtelse av elektrisk kraft, kan hava förvissat sig om,

att den i stationen tillgängliga kraften då var tillräcklig för att tillgodose

hans behov. Det torde för den skull icke vara riktigt, att, därest kraftstationens

ägare senare samma dag upplåter kraft till annan, den, till

vilken upplåtelse först skedde, möjligen till följd av den senare upplåtelsen

icke skall få ut hela sitt behov av kraft. I händelse av tvist lär det

icke vara omöjligt att bevisa, att en upplåtelse av kraft skett tidigare

samma dag än eu annan.

Företräde till Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare har vidare an
krafwi^fö/sett,

till ifrågavarande paragraf bör göras ett tillägg, varigenom före
''längning

av skrives, att i fråga om kontrakt, som förlängts, företrädesrätt till erhållande

kontrakt. av kraft vaknas från den dag det ursprungliga kontraktet upprättades.

Departe- Enär den av handelskammaren ifrågasatta företrädesrätten synes

met/enhe berättigad, har ett tillägg gjorts till paragrafen i det av handelskammaren

angivna syftet. Det företräde till erhållande av kraft, som sålunda skulle

komma att äga rum beträffande förnyade kontrakt, bör dock endast avse

den kvantitet kraft, som upplåtits genom det ursprungliga kontraktet. Har

kraftmängden genom det nva kontraktet ökats, bör företrädesrätten till

erhållande av den överskjutande kraftkvantiteten räknas från det avtalet

förlängdes.

13 §.

Avtals upp- Genom denna paragraf, som motsvarar 11 § i kommitténs förslag,

de^viss tid regleras förhållandena vid avbrott av leverans av elektrisk kraft i sådana

till följd av fall, då i vederbörande kraftkontrakt bestämmelser i dessa avseenden saknas.

torce maienre-Bland de slag av force majeure, som fritaga upplåtaren från åtagande att

leverera elektrisk kraft under den tid hindret varar, har uti ett av de avgivna

yttrandena föreslagits skola i lagtexten införas allmän arbetsinställelse

och krig.

Departe- Av* motiven till kommittébetänkandet framgår, att kommittén avsett,

me/enCÄe" allmän arbetsinställelse och krig skola jämställas med de i paragrafen

uppräknade fall av force majeure, vilka befria upplåtare från leverans av

kraft under den tid hindret varar. Genom att i paragrafen bland exempel

på force majeure upptaga jämväl allmän arbetsinställelse och krig

skulle paragrafens avfattning även bliva mera överensstämmande med 9

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298. 45

kap. 41 § i vattenlagen, vilken paragraf avhandlar de fall, då överförande

av kraft, som lämnas i ersättning för vattenkraft, upphör till följd av

force majeure. Jag har fördenskull låtit vidtaga det ifrågasatta tillägget.

Utav nåp-a av de inkomna yttrandena frsftngår vidare, att det råder

tvekan, huruvida vattenbrist skall anses såsom händelse, vilken icke kunnat

med iakttagande av vanlig försiktighet förekommas, och alltså befria

upplåtaren från hans åtagande under den tid hindret varar.

Uppenbart torde vara, att till sådan händelse i regel icke får räknas

vattenbrist. Det i våra vattendrag vissa årstider förekommande lågvattenståndet

är något, vartill en kraftupplåtare måste taga hänsyn vid försäljning

av kraft från en vattenkraftstation. Vid upplåtelse av sådan kraft

brukar också skiljas mellan så kallad prima kraft, som är tillgänglig året

om, och sekunda kraft, som blott levereras, när vattentillgången är riklig.

Om sålunda, därest icke förbehåll i avtalet därom stadgats, de mera

regelbundet återkommande lågvattenperioderna icke få befria upplåtare från

skadestånd, därest han ej kan fullgöra åtagen kraftleverans, kan det dock

tänkas fall, då till följd av alldeles särskilda naturförhållanden uppstår

vattenbrist, som upplåtaren icke skäligen bort förutse. I sådana fall

bör vattenbrist kunna jämföras med de i paragrafen angivna fall av force

majeure. Ett förtydligande av paragrafen i den riktning, sålunda antytts,

har för den skull vidtagits.

För att av paragrafens avfattning tydligt måtte framgå, att, därest

hinder för kraftens tillhandahållande ej undanröjts utan oskäligt uppehåll,

abonnenten skall vara berättigad icke blott att frånträda avtalet, utan även

att erhålla ersättning för eventuell skada, har ett tillägg i sådant avseende

gjorts till paragrafen. Givet torde vara att, i vad angår skadeståndsfrågan,

bedömandet, huruvida uppehåll med hindrets undanröjande är att anse

som oskäligt, bör ske med hänsyn till omfattningen av det arbete, som

erfordras för att återställa den elektriska anläggningen i brukbart skick

eller eljest undanröja uppkommet hinder.

14 §.

Uti denna paragraf, som motsvarar 12 § i kommitténs förslag, har

kommittén intagit föreskrift bland annat, att deri, som fått rätt till elektrisk

kraft åt sig upplåten, må å annan överlåta den rätt, som honom

sålunda tillkommer.

Fn dylik rätt till överlåtelse har kommittén ansett kunna föreskrivas,

när det är fråga om en så opersonlig rätt som att erhålla

elektrisk kraft.

Överlltelse

av avtal.

a

opaginerad Kontrollera mot PDF

4fi

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Vattenfallstyrelsen och Skånes handelskammare samt Västernorrlands

och Jämtlande läns handelskammare hava mot paragrafen anmärkt, att det

icke för upplåtaren är likgiltigt, vem som använder kraften, enär skilda

abonnenter kunna taga dénsamma i anspråk i högst olika omfattning och

på olika sätt. Sådant tillägg till paragrafen har därför ifrågasatts, att den

nye avnämaren av kraft ej må utnyttja densamma på sådant sätt, att därigenom

upplåtaren för en och samma betalning måste leverera betydligt

större antal kilowattimmar än den förre kraftförbrukaren skulle kunnat

bei*äknas använda.

Departe- Gent emot vad sålunda anförts kan erinras, att, därest icke avtalet

meTfen. lägger hinder i vägen därför, samma abonnent, t. ex. en fabrik, kan förändra

sin tillverkning, så att betydligt större kraftkvantitet uttages än

från början varit avsett och på för upplåtaren mindre fördelaktigt sätt än

förut. Häremot, liksom mot att en ny abonnent, till vilken rätt till elektrisk

kraft överlåtits, förfar på samma sätt, får upplåtaren skydda sig genom

bestämmelser i avtalet. Någon ändring av paragrafen torde därför

icke böra vidtagas.

15 §.

Avtals upp- I denna paragraf, som motsvarar 13 § i kommitténs förslag, hava

frånträdande me(ldelats bestämmelser, för det fall att abonnent försättes i konkurs.

vid konkurs. Därvid har bland annat föreskrivits, att borgenärerna i sådan händelse äga

uppsäga avtalet till upphörande en månad efter uppsägningen, samt att,

därest uppsägning ej sker sist å trettionde dagen från inställelsedagen i

konkursen, borgenärerna skola svara för avtalets fullgörande till den avtalade

tidens utgång eller intill dess avtalet av annan anledning må upphöra

att gälla.

Vad angår denna bestämmelse har Gottlands handelskammare erinrat,

att meningen icke torde vara, att borgenärerna under den angivna förutsättningen

med egna medel skola bliva ansvariga för avtalets fullgörande,

utan att de allenast med konkursboets tillgångar komma att häfta härför.

Departe- Det lär vara uteslutet, att förevarande bestämmelse skulle av dom
We/e»CÄe"

sf°larna sa tolkas, att borgenärerna personligen och icke blott med konkursboets

medel skola ansvara för avtalets fullgörande. Då vidare i 2

kap. 33 § av lagen om nyttjanderätt till fast egendom, som är förebild

till ifrågavarande stadgande, förekommer uttrycket »borgenärerna» och icke

»konkursboet», lär någon ändring av paragrafen icke erfordras i anledning

av vad Gottlands handelskammare anfört.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition nr 298.

I andra stycket av förevarande paragraf stadgas, att upplåtaren är Förlängning

berättigad att, efter anmälan till konkursförvaltningen, omedelbart från- av den tid’

träda avtalet, såvida icke denna ställt eller inom en vecka, efter det sådan ^onklrebo”

anmälan gjorts, ställer av överexekutor godkänd pant eller borgen för ^‘ ställa

avtalets fullgörande, intill dess tre månader förflutit från inställelsedagen, att fortfaran
Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare har hemställt, de kraftatt

omförmälda tidsbegränsning av en vecka måtte ändras till 14 dagar’

alldenstund en vecka synes handelskammaren vara allt för kort tid, särskilt

för orter i Norrland med postgång endast ett par gånger i veckan.

Enär den ifrågasatta utsträckningen av omförmälda tid icke torde DepartevåHa

upplåtaren någon väsentlig olägenhet, lär tiden, på sätt handelskam- me^schemaren

hemställt, kunna bestämmas till fjorton dagar istället för, såsom /6”''

kommittén föreslagit, en vecka.

16 och 17 §§.

I 11 § hava intagits bestämmelser om att inteckning kan meddelas Avtals bei

fastighet till säkerhet för rätt att från station erhålla elektrisk kraft st*°d,vid

Såsom villkor för inteckning har uppställts fordran på medgivande av fastighet.^

ägaren av den fastighet, varuti inteckning skall ske. Härigenom har man

avsett att åstadkomma, att inteckning i regel endast beviljas till säkerhet

för stol re abonnenter. Det lär nämligen huvudsakligen vara för sådana

abonnenter som det är av betydelse att kunna erhålla inteckning till säkerhet

för avtal om rätt till elektrisk kraft. Abonnenter, vilka blott använda

elektrisk ström i mindre omfattning, hava merendels kontrakt på kort tid,

t. ex. på ett år, eller med kort uppsägningstid. Inteckning till säkerhet

för sådana avtal skulle därför för dem vara av ringa betydelse, tv även

om de skulle kunna och vilja för bibehållande av sin rätt ikläda sig den

risk, som en bevakning å exekutiv auktion alltid innebär, har ju ny

ägare av kraftstationen, som vill ändra kontraktsvillkoren eller bliva fri

från avtalet, alltid möjlighet att genom dess uppsägning nå detta mål.

Därtill kommer en annan omständighet. Ett kraftföretag, som självt

distribuerar sin kraft, torde avsluta åtminstone flera hundra kontrakt om

smäire leveianser av elektrisk kraft. Inteckningsböcker och gravationsbevis

skulle därför kunna bliva väl ohanterliga, i fåll var och en, som

med ett kraftföretag uppgjort skriftligt avtal om leverans av en mindre

kvantitet kraft, utan vidare skulle hava rätt att inteckna detta i kraftföretagets

fastighet.

Möjligheten att belåna eu fastighet skulle även helt visst försvåras,

om kanske hundratals krafträttsinteckningar hade bättre förmånsrätt än

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

den penninginteckning, som skall pantsättas. Alt åter från innehavarna

av alla dessa inteckningar erhålla medgivande till postponering skulle

säkerligen vara förenat med svårigheter, oavsett att kostnaden skulle bliva

betydande.

Vad angår kontrakt om större leverans av elektrisk kraft, äro förhållandena

olika. Sådana kontrakt avslutas i regel på minst 20 år, och

inteckningsmöjlighet bör för den skull för deras innehavare vara en verklig

fördel. Då antalet av ifrågavarande kontrakt även måste vara jämförelsevis

litet, bör icke heller på grund av deras mängd möta något hinder

mot deras intecknande.

Enär mindre abonnenters rätt till avtalad elektrisk kraft alltså i

regel icke skulle tryggas genom inteckning, har av kommittén föreslagits,

att de i stället skola skyddas genom föreskrift, att vid frivillig överlåtelse

av fastighet med tillhörande station, varifrån rätt till elektrisk kraft skriftligen

upplåtits, rättigheten utan särskilt förbehåll skall vara gällande mot

den, som blivit ägare av fastigheten.

Vid försäljning av fastighet å exekutiv auktion skulle i borgenärsförteckning

upptagen rätt att erhålla elektrisk kraft från station hörande

till fastigheten bliva gällande, vare sig försäljningen skett med eller utan

förbehåll om rättighetens bestånd. Har emellertid försäljningen ägt rum

utan sådant förbehåll, skulle dock inroparen, därest han finner priset å

den elektriska kraften för lågt eller villkoren för dess tillhandahållande

eljest ofördelaktiga och överenskommelse om ändring i villkoren icke kan

träffas med rättighetens innehavare, kunna påfordra, att villkoren för

kraftens tillhandahållande fastställas av en särskild nämnd.

Emot de sålunda föreslagna stadgandena hava anmärkningar gjorts

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län, vattenkraftföreningen,

teknologföreningen och elektricitetsverksföreningen samt ett flertal handelskammare.

Särskilt hava betänkligheter framhållits mot att ointecknade

avtal skola bliva gällande, även om en station sålts exekutivt utan förbehåll

om deras bestånd. Man har ansett, att en sådan bestämmelse skulle

försvåra belåning av inteckningar i kraftföretag, då en ny ägare av stationen

icke skulle kunna efter gottfinnande höja de pris, som skola betalas

av de förutvarande abonnenterna, eller upphöra med distribution av kraften

och i stället använda den på annat sätt.

Vattenkraftföreningen har ifrågasatt, att mindre abonnenter skulle,

i stället för på det av kommittén föreslagna sättet, skyddas genom att till

deras förmån i kraftföretag beviljas gemensamma inteckningar, som skulle

anförtros åt någon myndighet, såsom kommerskollegium eller domhavanden

i orten, och att varje abonnent, som ville åtnjuta den säkerhet in
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

• Kungl. Maj:ts proposition nr 298. 49

teckningen medför, hade att hos samma myndighet låta anteckna sitt

kontrakt.

Vad till en början angår det av vattenkraftföreningen framställda för- Departeslaget,

att mindre abonnenter skulle tryggas medelst för dem gemensamma in- ^e/en

teckningar, synes detta förslag icke vara något lämpligt sätt att lösa frågan.

Att tvinga abonnenter från alla delar av vårt vidsträckta land att vända

sig till kommerskollegium för registrering av sina kontrakt, skulle vara att

vålla dem alltför mycket besvär, och domhavandena torde knappast kunna

åläggas ett så betydande och för deras egentliga verksamhet främmande

arbete som registreringen skulle innebära. Men även om registreringsförfarandet

skulle kunna på något praktiskt sätt ordnas, skulle berörda

slag av inteckning antagligen i de flesta fall bliva till föga gagn för

abonnenterna. De kraftkvantiteter, som varje särskild grupp av mindre

abonnenter tager i anspråk, äro nämligen jämförelsevis obetydliga, och

sådana abonnenter torde därför sällan för att bevaka sina inteckningar vid

exekutiv auktion vilja påtaga sig den risk och de stora kapital utlägg, som

förvärvandet av en större kraftstation medför.

Mot kommitténs åsikt att blott kontrakt om leverans av större

mängder elektrisk kraft i regel skulle intecknas har i övrigt uti de avgivna

yttrandena icke framställts någon invändning. De av kommittén

till stöd för dess ståndpunkt anförda skälen synas också vara övertygande.

Men skall inteckning alltså icke i allmänhet användas för tryggande av

mindre abonnenters rätt, synes detta lämpligen kunna ske i anslutning

till det av kommittén framlagda förslaget till reglering av inropares ställning

efter exekutiv auktion.

Kommitténs förslag i denna punkt går ut därpå, att i borgenärs- Kommerskoiförteckning

upptagen rätt till elektrisk kraft från station, som säljes exe- stämmakrift"

kutivt, skall bliva gällande, evad försäljningen skett med eller utan för-priset, när en

behåll om rättighetens bestånd. Samtidigt har kommittén för det fall, att^ggnäig sälta

försäljning kommit till stånd utan sådant förbehåll, i fastighetskreditens exekutivt.

intresse hemställt om ett visst förfarande, varigenom en ny ägare av fastigheten

kan få förlustbringande avtal ändrade, därest godvillig uppgörelse

med vederbörande abonnent härom icke kan träffas. Kommittén har

därvid föreslagit, att inropare av fastigheten skall, därest han finner priset på

den elektriska kraften för lågt eller villkoren för dess tillhandahållande eljest

ofördelaktiga, och överenskommelse om ändring i villkoren icke kan träffas

med rättighetens innehavare, äga påfordra, att de villkor, under vilka kraft

skall under avtalstiden tillhandahållas, skola bestämmas av en särskild

nämnd. För denna har kommittén föreslagit bestämmelser i huvudsaklio
Bihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 252 käft. (AV 298.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

överensstämmelse med dem, som i lagen den 12 maj 1917 om expropriation

meddelats för expropriationsnänmd. Ehuru kommitténs bestämmelser

rörande nämnden äro synnerligen vidlyftiga, hava åtskilliga av de hörda

myndigheterna och korporationerna hemställt om kompletterande föreskrifter

i vissa avseenden.

Departe- Då förutsättningen för att nämndens yttrande skall påkallas är, att

ments- en elektrisk station sålts exekutivt, men det är att hoppas, att detta i

cbefm. framti(]eri liksom hittills ytterst sällan skall inträffa, synas de frågor, som

skulle hänskjutas till nämnden, kunna överlämnas till avgörande av någon

redan befintlig myndighet, utan att densamma till följd därav koinme att

betungas med något avsevärt ökat arbete. Då kommerskollegium förfogar

över tjänstemän, som äro sakkunniga inom förevarande område,

samt ämbetsverket, såsom icke affärsdrivande, intager en fullt opartisk

ställning till kraftprisen, synes en lämplig utväg att lösa frågan vara, att

åt kommerskollegium uppdrages att avgöra de ärenden, som enligt kommitténs

förslag skulle hänskjutas till nämnden. Härigenom skulle jämväl

undvikas några av kommittén föreslagna bestämmelser, mot vilka anmärkning

framställts av, bland andra, teknologföreningen och elektricitetsverksföreningen.

Dessa hava nämligen gjort invändning mot kommitténs förslag,

att skälen för nämndens beslut ej skulle få uppgivas samt att beslutet

icke skulle kunna överklagas. I båda dessa avseenden skulle ske ändring,

därest avgörandet uppdrages åt kommerskollegium.

Abonnents Uti sitt avgivna utlåtande har vattenfallsstyrelsen hemställt om viss

avfalffulf ändring i 16 § (14 § i kommitténs förslag). Styrelsen har erinrat, att

görande hålla kommittén efter förebild av 2 kap. 31 § nyttjanderättslagen föreskrivit,

åe8ndinäf<iareatt> om kraftupplåtaren överlåter sin affär å annan, kraftemottagaren kan

Oelektrisk6 förbehålla sig rätt att fortfarande hålla sig i skadeståndsväg till den uranläggning.

Sprunglige upplåtaren, om den nye icke synes honom vara lika vederhäftig.

Då ett dylikt förbehåll aldrig kan medföra någon nackdel för

emottagaren, finnes, säger vattenfallsstyrelsen, all anledning antaga, att

kraftabonnenter komma att begagna sig därav i stor utsträckning. Det

synes emellertid vattenfallsstyrelsen kunna sättas i fråga, om full likställighet

råder mellan arrendatorn-jordägaren och kraftemottagaren-kraftupplåtaren

i dessa fall. Leveranskontrakt å elektrisk energi kunna gälla

ända upp till fyrtio år, varemot för jordarrende legotiden torde vara avsevärt

kortare — i genomsnitt omkring tio år. Kommer så härtill, att

den ursprunglige upplåtaren måhända är ett aktiebolag, som i samband

med affärens ombildning och utvidgning önskar överlåta rörelsen till annat

bolag, skulle dylika förbehåll vålla hinder vid det gamla bolagets likvidering.

Även av en enskild person kan det måhända synas obilligt att be
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

gara, att han och haris stärbhusdelägare i tjugo eller trettio år, sedan han

lämnat en distributionsrörelse, skall stå i ansvar för fullgörande av betydande

leveranskontrakt. Kraftemottagarens intressen synas vattenfallsstyrelsen

i dessa fall bliva tillbörligen tillgodosedda, om den ursprungliga

upplåtarens ansvarighet kunde upphävas genom ställande av säkerhet, som

av myndighet godkändes, eller ock nämnda ansvarighet endast gällde viss

tid t. ex. tre år, med rätt för kraftemottagare, som anmält förbehåll, att

inom viss tid uppsäga energikontraktet till upphörande i och med ansvarstidens

utgång.

Den av vattenfallsstyrelsen gjorda anmärkningen synes icke böra föranleda

någon ändring i kommitténs förslag. Den avvikelse från allmänna

rättsgrundsatser, som av vattenfallsstyrelsen ifrågasatts, torde knappast

vara av något tvingande behov påkallad, och skulle måhända i enstaka fall

kunna utnyttjas av en anläggnings ägare i syfte att vinna befrielse från

ofördelaktiga avtal.

Ehuru man, i enlighet med vad förut anförts, icke torde kunna inskränkning

eftergiva den av kommittén föreslagna skyldigheten för den, vilken in- nnder^iiken

ropat en elektrisk station på exekutiv auktion, att fortfarande ansvara för inroparen av

i borgenärsförteckning upptagen rätt till elektrisk kraft, synes denna ^liTkraft^

skyldighet kunna något mildras. station är

Vattenkraftföreningen har anfört, att, därest berörda skyldighet icke göra^ffrutyakan

ersättas av rätt för mindre abonnenter att erhålla för dem gemen- rande avtal

samma inteckningar, risken för den, som har penninginteckning i statio- av elektrisk

nen, borde i någon mån begränsas, nämligen så, att han, om han inropar kraft,

den intecknade kraftstationen, icke blir bunden att leverera kraft för hur

lång tid som helst. Om abonnenterna, fortsätter vattenkraftföreningen,

hava mycket långa kontrakt, kan risken givetvis bliva avsevärd för inteckningshavaren.

Det borde vara tillräckligt, att den nya ägaren av kraftstationen

blir skyldig att leverera kraft under så lång tid, att abonnenterna

kunna under densamma skaffa sig kraft på annat håll. En tid

av tre år borde, enligt vattenkraftföreningens mening, vara för abonnenterna

tillräcklig, och den, som inropat en fastighet på exekutiv auktion,

bör alltså hava möjlighet att uppsäga abonnenternas kontrakt att upphöra

tre år efter uppsägningen.

En begränsning av inroparens ansvarighet för en föregående ägares Departeförbindelser

angående kraftleverans, i huvudsaklig överensstämmelse med mentschefen

vad vattenkraftföreningen ifrågasatt, torde icke väsentligt försämra mindre

abonnenters rätt. Såsom förut omförmälts, gälla deras avtal i allmänhet

endast för kortare tidsperioder. Vad som för dem är viktigt är att

de icke, om en elektrisk station sålts exekutivt, ställas inför valet att

Departe
ments
chefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

omedelbart få kraftleveransen avbruten eller att betala de pris, som den

nye ägaren av stationen begär. Särskilt sedan statens kraftledningar erhållit

den utsträckning, som är tillämnad under de närmaste åren, torde

det för mindre abonnenter, därest de få tillräcklig tid på sig, icke vara

omöjligt att på skäliga villkor få kraft från annat håll. På det att tiden,

under vilken stationens nye ägare är pliktig leverera kraft på de av kommerskollegium

eller, därest besvär ägt rum, av Kungl. Maj:t bestämda

villkoren, under alla förhållanden måtte bliva tillräcklig för abonnenterna,

torde den emellertid böra fastställas till fem år, i stället för, såsom vattenkraftföreningen

föreslagit, tre år. Till paragrafen har för den skull gjorts

ett tillägg, varigenom föreskrives, att, därest inroparen anser jämväl de av

kommerskollegium eller, om besvär över beslutet anförts, av Konungen

fastställda villkoren för den elektriska kraftens tillhandahållande ofördelaktiga,

han äger att inom ett år, efter det kommerskollegii beslut vunnit

laga kraft eller beslut av Konungen meddelats, uppsäga avtalet till upphörande

fem år efter uppsägningen, därest så lång tid av avtalet återstår.

18 §.

Förhand- I enlighet med vad kommittén föreslagit beträffande nämnden bör

11 k^mmcis-01 Part yga att inför kommerskollegium andraga vad han aktar nödigt, ävenkoiiegium.

som kommerskollegium hava rätt att inhämta yttrande av sakkunnig. Av

samma skäl, som kommittén (sid. 154) anfört för att utgifterna för nämnden

skulle betalas av den, som påkallat dess tillsättande, torde kostnaden

för sakkunniga, vilka anlitas av kommerskollegium, böra gäldas av den

elektriska anläggningens nye ägare, vilken begärt kommerskollegii fastställande

av villkoren för erhållande av kraft från anläggningen.

20 §.

Tiden för I förevarande paragraf, som motsvarar 33 § i kommitténs förslag,

av''d™''ut av stadgas, enligt dess av kommittén föreslagna lydelse, att, om den av

kommerskoi- kommittén föreslagna nämnden föreskriver ändring av villkoren för erskrivna

änd- hållande av elektrisk kraft, innehavare av rätt till sådan kraft är pliktig

rade kon- att från och med dagen efter den, då nämndens beslut varder honom av

trakorenU" inroparen delgivet, betala det pris och ställa sig till efterrättelse de övriga

villkor nämnden bestämt, såvida han icke vill frånträda avtalet och därom

inom tre månader efter delgivningen meddelar inroparen underrättelse.

Vattenfallsstyrelsen har nu framhållit, att det, särskilt om det gäller

större abonnenter, kan bliva svårt för kraftleverantören, i fall abonnenten

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 298.

53

upphör att taga kraft omedelbart, efter det han meddelat inroparen underrättelse,

att han vill frånträda avtalet. Billigheten synes vattenfallsstyrelsen

fordra, att även kraftleverantören får någon tid på sig att ordna

kraftförsäljningen till annan eller eventuellt träffa ny uppgörelse med den

förre abonnenten. Då under denna tid det gamla avtalets villkor böra

fortfarande gälla, kart, säger vattenfallsstyrelsen, en sådan anordning icke

bliva betungande för abonnenten. Längden av denna frist anser vattenfallsstyrelsen

ej böra göras kortare än tre månader.

Vad vattenfallsstyrelsen sålunda anfört synes förtjänt av beaktande, Departeoch

har fördenskull ett tillägg gjorts till paragrafen i det av vatten- chefen.

fallsstyrelsen angivna syftet.

21 §.

Uti denna paragraf, som motsvarar 34 § i kommitténs förslag, med-Uppvällande

delas föreskrift, att, om elektrisk distributionsanläggning utmätes eller av- Elektrisk anträdes

till konkurs, särskild förvaltning kan förordnas att omhändertaga läggning utoch

förvalta anläggningen eller den del därav, från vilken kraft tillhanda- a™tarätts till

hålles annan. Därvid har bland annat föreslagits, att kostnad, som åtgår konkurs.

för den särskilda förvaltningen och ej betäckes av inflytande avgifter eller

andra inkomster, skall gäldas och på anfordran förskjutas av den eller

dem, som framställt yrkande om förordnande av förvaltare eller som i

skriftlig handling, ingiven till förvaltare, förklarat sig vilja, oaktat utmätningen

eller konkursen, erhålla elektrisk kraft från anläggningen.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län har i fråga om

nämnda stadgande erinrat, att det synes böra tydligt uttryckas, att förskjutande

av kostnad för tvångsförvaltning bör ske oberoende av om avgifter

och andra inkomster beräknas kunna inflyta, enär det eljest mången

gång torde bliva svårt för sysslomännen att reda sig under den första

tiden av förvaltningen.

Med anledning av vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands Departelän

sålunda anfört har sista stycket av paragrafen sä omarbetats, att tydligt

framgår, att de, vilka vilja hava kraft från anläggningen, skola vara

pliktiga förskjuta de kostnader, som åtgå för den särskilda förvaltningen,

även om dessa kostnader sedermera kunna betäckas av inflytande avgifter

och andra inkomster. Vidare har, på grund av ett uttalande av vattenfallsstyrelsen,

gjorts ett tillägg till paragrafen, varigenom stadgas, att annan

än den, som deltager i gäldandet av kostnaden för den särskilda förvaltningen,

icke är berättigad att genom nämnda förvaltning erhålla elektrisk

kraft. Givetvis står det dock förvaltningen fritt att lämna även

s. 54 Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna

om

tvångsförvaltning

enligt

ntsökningslagen

skola icke

äga tillämpning

å elektrisk

distributionsanläggning.

Uppehållande

av elektrisk

anläggnings

drift, då denna

avbrutits

till följd av

tredska eller

oförmåga av

anläggningens

ägare.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

andra abonnenter kraft, därest förvaltningen anser det fördelaktigt för anläggningens

ekonomi eller eljest. På det att de, vilka i särskild skriftlig

handling förklara sig vilja hava kraft, icke måtte vara i okunnighet om,

att verkan av denna förklaring är den, att de skola deltaga i gäldande av

kostnaden, har ytterligare sista stycket av paragrafen så omformulerats,

att den skriftliga förklaringen skall innehålla, att vederbörande vill erhålla

kraft mot deltagande i kostnaden. Slutligen har med anledning av en

anmärkning av vattenfallsstyrelsen föreskrivits, att tvist om fördelning av

omförmälda kostnader skall prövas av överexekutor.

22 §.

I enlighet med vad i 18 § av förordningen den 15 oktober 1880,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

av järnväg in. in., föreskrives beträffande särskild förvaltning av utmätt

järnväg, har i denna § intagits en bestämmelse, att vad i 7 kap. utsökningslagen

är stadgat om tvångsförvaltning av fast egendom icke skall

äga tillämpning i fråga om fastighet, vartill hör elektrisk anläggning, från

vilken rätt till elektrisk kraft tillkommer annan.

23 §.

I denna paragraf, som motsvarar 35 § enligt kommitténs förslag,

meddelas bestämmelser för uppehållande av elektrisk anläggnings drift,

när denna avbrutits til följd av tredska eller oförmåga av anläggningens

ägare. I sådant fall skulle överexekutor efter hörande av anläggningens

ägare och inhämtande av yttrande från kommerskollegium äga förordna eu

eller flera sakkunniga män att omhändertaga och under viss tid förvalta

anläggningen eller del därav. Då i 9 kap. 38 § vattenlagen redan finnes

en likartad bestämmelse, för den händelse avbrott sker i överföring av

kraft, vilken enligt 9 kap. 13 och 14 §§ vattenlagen tillkommer någon

såsom ersättning för förlorad vattenkraft, har i förevarande paragraf intagits

en föreskrift, att vad i paragrafen stadgas icke äger tillämpning

å de fall, då avbrott äger rum i leverans av kraft, som tillkommer någon

enligt 13 eller 14 § av 9 kap. i vattenlagen.

Enligt kommitténs förslag skulle åläggande av vite för underlåtenhet

att fullgöra åtagen leverans av elektrisk kraft icke kunna förekomma,

om i avtalet finnes stadgad viss påföljd för dylik underlåtenhet. Då emellertid

skyldigheten att leverera kraft synes böra i alla avseenden effektivt

kunna utkrävas av fastighetens ägare, oberoende av vad som må vara av
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

talat mellan denne och enskild avnämare, har paragrafens avfattning

ändrats i överensstämmelse härmed. En annan sak är, att överexekutor

vid sin prövning givetvis bör taga hänsyn till innehållet av förefintligt

avtal i avseende å påföljden för uraktlåten kraftleverans.

25 §.

Denna paragraf, som motsvarar 37 § enligt kommitténs förslag, Förvaltares

innehåller bestämmelser angående redovisning för den särskilda förvalt- redovisniDg''

ningen. Beträffande klander av redovisningen hade kommittén föreslagit,

att sådant skulle, vid talans förlust, resas genom stämning inom nittio

dagar, sedan redovisningen avgavs.

Med anledning av anmärkningar, som av Kungl. Maj:ts befallnings- Departehavande

i Malmöhus län och vattenkraftföreningen framställts mot berörda mentschefenstadgande,

har det ändrats därhän, att tiden för klander av förvaltares

redovisning beräknas från den dag vederbörande erhållit del av densamma.

28 §.

Motivering till denna paragraf har lämnats i det föregående. Den Elektrisk stanärmare

regleringen av inskrivningen av inteckning i tomträtt eller vatten- JjSbewTtm

fallsrätt torde böra ske i administrativ ordning. tomträtt eller

vattenfallsrätt,

likställes

med elek
-

Vidare har jag att anmäla förslag till

trisk station,

som hör till

fastighet.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast

egendom är att hänföra.

Med anledning av att elektriska ledningar och understationer skulle

kunna bliva tillbehör till annan fastighet än den, vara de äro belägna,

bar kommittén föreslagit ett tillägg till 3 § i lagen angående vad

till fast egendom är att hänföra. Genom detta tillägg hänvisas till att i

förevarande lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till

elektrisk kraft meddelas föreskrift angående vad i visst fall skall anses

höra till elektrisk station. Sedan i 10 § av sistnämnda lag, vid dess om
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 298.

arbetning inom justitiedepartementet, på förut anförda skäl intagits en

bestämmelse att till elektrisk station höra alla dess ägare tillhöriga, i

stationen befintliga och för dess drift erforderliga maskiner, transformatorer

och apparater, även om de icke äro att anse såsom fast egendom,

är omförmälda tillägg betingat jämväl av detta stadgande.

3:o) Lag

om ändrad lydelse av 100, 107 och 111 §§ i utsökningslagen.

Enär enligt de av kommittén föreslagna bestämmelserna rätt till

elektrisk kraft skulle kunna upptagas i borgenärsförteckning, som omförmäles

i 107 § utsökningslagen, har kommittén framlast förslag om erforderlig

ändrad lydelse av denna paragraf. Därest förslaget blir upphöjt

till lag, torde emellertid ändringar behöva vidtagas jämväl i 100 och 111 §§

utsökningslagen, och har därför förslag härom utarbetats.

4:o) Lag

om ändrad lydelse av 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

Enligt 11 § i lagen med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt

till elektrisk kraft skulle inteckning för beståndet av sådan rättighet kunna

meddelas i den ordning och under de villkor, förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom stadgar i fråga om inteckning

till säkerhet för avtal angående nyttjanderätt till fast egendom. Är rätten

till elektrisk kraft betingad till förmån för viss fastighet, skulle inteckning

kunna fastställas i den ordning och under de villkor, som i nyssnämnda

förordning föreskrivas rörande inteckning för servitutsavtal. Enär

emellertid förslaget, för det fall att krafträttsinteckning icke skall meddelas

såsom servitut, för fastställande av inteckning förutsätter skriftligt medgivande

av fastighetens ägare, har i 39 § av inteckningsförordningen intagits

en hänvisning, att angående inteckning till säkerhet för rätt till

elektrisk kraft är särskilt stadgat.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts preposition nr 298.

57

5:o) Lag

om ändring i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattpn
fallsrätt.

Då enligt förslaget till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga

rätt till elektrisk kraft inteckning för sådan rätt skalle kunna meddelas

även i tomträtt och vattenfallsrätt, kunde det ifrågasättas att i la^en

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt intaga fullständiga

stadganden angående krafträttsintecknings meddelande i likhet

med vad som nu är förhållandet i fråga om inteckning för fordran. Men

då det särskilt av praktiska skäl ansetts önskligt, att alla bestämmelser,

som avse att trygga rätt till elektrisk kraft, sammanföras i en lag samt

föreskrifterna rörande krafträttsinteckning i fastighet därför intagits i lagen

med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft, har

så äyen skett beträffande krafträttsinteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

1 lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt

har därför endast intagits en hänvisning att rörande inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt till säkerhet för rått till elektrisk kraft är särskilt

stadgat.

6:o) Lag

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar.

Redan 1907 års riksdag hemställde i skrivelse den 30 april 1907, Exproprianr

93, att expropriation av jord måtte medgivas utom, såsom hittills, för

ledningars framdragande jämväl för kraftstation, dammfästen, vattenled- stationer,

ningar och dylikt. Expropriationslagstiftningskommittén framlade också i

sitt betänkande förslag till sådana ändringar i lagen den 27 juni 1902

om elektriska anläggningar, att de av riksdagen uttalade önskemålen skulle

bliva uppfyllda.

1 den proposition, nr 46, till 1913 års riksdag, varigenom kommitténs

förslag första gången underställdes riksdagens prövning, yttrade

departementschefen beträffande förevarande fråga, att det av kommittén

framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen om elektriska

anläggningar hade till ändamål dels att tydligare än förut bestämma gränsen

mellan expropriation enligt den allmänna expropriationslagen och enligt

1902 års lag dels att genomföra den av riksdagen i skrivelse den 30 april

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 252 käft. (Nr 298.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

1907 begärda förändring, att expropriation måtte kunna medgivas, utom för

elektriska ledningars framdragande, jämväl för kraftstationer, dammfästen,

vattenledningar o. dyl. Berörda riksdagsskrivelse hade, yttrade departementschefen

vidare, varit föremål för behandling även i ett den 17 december 1910

avgivet kommittébetänkande med förslag till vattenlag m. m. I motiveringen

till nämnda förslag hade anförts, att den av riksdagen ifrågasatta lagändringen

knappast syntes hava sin plats i 1902 års lag. Rätten att å främmande

fastighets grund fästa damm eller göra ledning för vattnet erfordrades

icke allenast där fråga vore om vattnets användande såsom kraftkälla vid

en elektrisk kraftstation. Av lika stor betydelse syntes det mången gång

vara, att vattnets tillgodogörande på annat sätt underlättades genom medgivandet

av en dylik rättighet. Det syntes vid sådant förhållande ej lämpligt

att införa bestämmelse härom i en lag, som handlade uteslutande om

elektriska anläggningar, synnerligast som under lagens tillämpningsområde

folie även andra dylika anläggningar än de, vid vilka kraftkällan utgjordes

av ett vattenfall. I viss mån gällde detsamma i fråga om rätten till utmål

för kraftanläggning. Stadganden i förevarande hänseende hade sin

naturliga plats i sammanhang med lag föreskrifter rörande de villkor, under

vilka ett tillgodogörande av vatten Unge äga ruin. Av det sålunda anförda

syntes departementschefen framgå, att frågan, i vad mån och på

vilket sätt syftet med riksdagens berörda framställning borde tillgodoses,

icke lämpligen kunde upptagas till avgörande förrän i samband med den

föreslagna nya vattenlagstiftningen. Till den del, det av expropriationslagstiftningskominittén

uppgjorda förslaget avsåge att utvidga omfattningen

av 1902 års lag, hade detsamma därför fått förfalla.

1 den lag om expropriation, som slutligen antogs av 1917 års

riksdag, finnas, i enlighet med den åsikt, vilken sålunda uttalats, inga

bestämmelser om den utvidgning av expropriationsrätten, som riksdagen

begärt i skrivelsen den 30 april 1907.

Genom stadgandena i 2 kap. 14 och 16 §§ av vattenlagen den 28

juni 1918 har visserligen medgivits rätt att tvångsvis förvärva vad som

erfordras för anläggning av vattenkraftstationer och därtill hörande elektrisk

utrustning. Men däremot har någon rätt till expropriation av mark

för andra kraftstationer och anläggningar, som stå i samband med dem,

icke medgivits.

Departe- Det torde nu vara lämpligt att fylla den lucka i expropriations
mentschejen•

lagstiftningen, som här föreligger. Endast därigenom bereder lagstiftningen

en tryggad möjlighet att vinna registrering av starkströmsledningar och

understationer såsom tillbehör till viss huvudstation. Enligt det lagförslag

till tryggande av rätt till elektrisk kraft, för vilket jag nyss redo
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

59

gjort, kan ju nämligen — bortsett från de mindre vanliga fall, där tomträtt

eller vattenfallsrätt föreligger — registrering av ledningar och understationer

såsom tillbehör till viss huvudstation icke äga rum, med mindre

den sistnämnda är fast egendom.

Ersättning för exproprierad mark synes böra utgå efter samma grunder,

som i lagen den 27 juni 1902 rörande elektriska anläggningar stadgas

beträffande expropriation för framdragande av elektriska ledningar. I fall

fastigheten skall användas för annans räkning än kronans, bör alltså förhöjning

i ersättningen äga rum med hälften av det belopp, som skall utgå vid

avstående av mark enligt gällande lag om expropriation. De erforderliga

lagbestämmelserna torde följaktligen icke böra intagas i sistnämnda lag utan

i lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar; och

har förslag till ändring i sistnämnda lag i enlighet härmed utarbetats.»

Efter att hava anmärkt, att de av kommittén upprättade lagförslag

jämväl i vissa nu ej anmärkta hänseenden undex*kastats vissa jämkningar

av formell natur, uppläste föredraganden förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft;

2) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 24 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra;

3) lag om ändrad lydelse av 100, 107 och 111 §§ i utsöknings
lagen;
4)

lag om ändrad lydelse av 39 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändring i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt

och vattenfallsrätt; samt

6) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

och hemställde föredraganden, att över nämnda förslag, som voro

av den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, lagrådets utlåtande måtte

för det i § 87 i regeringsformen angivna ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

G. Sandström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Knngl. Maj ds proposition nr 298.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft.

Härigenom förordiläs som följet:

I. Starksttömfelednings hänförande till fastighet.

1 §•

Flhnes å fastighet elektrisk station, som tillhör ägarett åt fastigheten,

och vill denne, att honom tillhörig; med stationen förbunden ledning

för belysning* drivkraft eller dylikt ändamål (starkströmslédning)

skall, oaktat den framgår jämväl över annan fastighets område, antecknas

såsbm hörande till stationen* må tidder de villkor och i den ordning här

nedan sägs sådan anteckning efter ansökan görås i ett Särskilt åt kommerskollegium

för ändamålet fört register.

Till starkströmslédning ansluten understatiön jämte därifrån utgående

starkströmsledningar och till desamma anslutna understationer och starkströmsledningar

må, i den mån de tillhöra ägaren av den station, å vilken

huvudledningen är régistrerad, antecknas såsom hörande till samma

station, under villkör, i fråga om Uhderstation, att den icke är tillbehör

till annan fast egendom eller, där så är förhållandet samt den fasta égendomen

besväras av inteckning för fordran eller för rätt till elektrisk kraft,

att innehavare av sådan inteckning samtyckt till åtgärden.

Sammanhänger uttderstatiön eller ledning, om vars registrering ansökan

göres, icke direkt med huVudstationert* utan är den förbunden med

densamma genom annan ledning eller understatiöft, må ej ansökningen

bifallas, med mindre denna ledning eller station förut är eller samtidigt

varder registrerad såsom tillbehör till huvudstationen.

Sedan registrering av huvudledning beviljats, må kommerskollegium

kunna förordna, att registreringen jämväl skall avse sådana förgrenings
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

KungL Måjiti proposition nr 298.

lödningar från huvudledning, slom kunna komma att anlägga^ och beträffande

vilka förutsättningarna för registrering i övrigt förefinna».

2 §•

Har genom skriftlig handling upplåtits kraft från elektrisk station,

vare stationens ägare pliktig att, där förutsättningarna för registrering enligt

1 § förefinnas, söka registrering av ledning, varigenom kraften skäll tillhandahållas;

och må, därest stationens ägare underlåter att inom sex månader

efter det upplåtelsen skedde fullgöra den honom sålunda åliggande

skyldigheten, kommerskollegium, på ansökan av den till vilken kraft upplåtits,

genom vite tillhålla stationens ägare att söka registrering.

Vad i denna § är stadgat skall jämväl äga tillämpning å understation,

för vars registrering icke fordras medgivande av intefckniUgshaVäre.

3 §.

Här ledning eller undérstatiöii, på sätt här ovan förmäles, registrerats

såsom hörande till viss station, skall väd Sålunda registrerats å

stätibnefi förbliva tillbehör till dehsätnma, såvitt ej ändring eller upphävande

av registreringen beviljats på sätt i 6 § föreskrives, eller registreringen

av domstol förklarats icke hava bort ske och förty Vara utan verkan.

Har registrering förklarats vara Utan verkan, skall underrättelse

härom genom domstolens försorg meddelas kommerskollegium för antecknande

i det i 1 § Uämnda register. FullfoljeS talan mot utslaget, skall

jämväl om överdomstolens beslut meddelas underrättelse, söin Uu sa«''ts.

4 §.

Ansökan om registrering enligt 1 och 2 §§ skall ingivas till kommerskollegium

samt vara åtföljd ej mindre av bevis om den rätt, sökanden

har till huvudstationen jämte ledningar och understationer, än även av

karta och beskrivning i två exemplar över huvudledningar med understationer,

vilkas registrering ansökningen avser.

Innefatta^ ansökningen begäran om registrering av understation, som

är tillbehör till annan fast egendom, skäll därjämte ingivås grävatiöns*

bevis rörånde den sistnämnda egendomen. Besväras denna av inteckning

för fordran eller för rätt till elektrisk kraft, må registrering ej beviljas,

utan'' ått innehavare av sådan inteckning lämnat medgivande samt för så
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

dant ändamål låtit uppvisa inteckningshandlingen; och värde, därest ansökningen

om registrering av understationen beviljas, bevis härom tecknat å

inteckningshandlingen.

5 §•

Ej må registrering beviljas av ledning eller understation, som är i

registret antecknad såsom hörande till annan station.''

o *

6 §•

Registrering, som skett enligt denna lag, må på ansökan av ägaren

av den station, å vilken ledning eller understation registrerats, eller av

någon, som innehar hans rätt till ledningen eller understationen, ändra»

eller upphävas genom beslut av kommerskollegium.

Är fastighet, inom vars område förstnämnda station är belägen, intecknad

för fordran eller för rätt till elektrisk kraft, må ändring eller

upphävande av registreringen icke ske utan samtycke av inteckningshavarna,

och åligger det förty sökanden att ingiva gravationsbevis rörande fastigheten.

Besväras denna av sådan inteckning, som ovan förmäles, skall

inteckningshandlingen uppvisas; och varde, därest ansökningen beviljas,

bevis härom tecknat å inteckningshandlingen.

Avser ansökningen jämväl, att registrerad ledning eller understation

skall registreras å annan station, skall dessutom vid ansökningen fogas

bevis att sökanden är ägare av den fastighet, inom vars område samma

station är belägen.

Ansökning om förändring eller upphävande av registrering må ej

bifallas med mindre den eller de, vilka tillhandahållas elektrisk kraft

genom ledning eller understation, i vars registrering ändring blivit sökt,

beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.

7 §•

I stället för uppvisande av inteckningshandling, på sätt i 4 och

6 §§ sägs, stånde sökanden fritt att inför underrätt förete densamma.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen anteckna

vad handlingen innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av

vilken rätt inteckningen är beviljad samt när och under vilken paragraf

i protokollet det skedde; teckne ock bevis å handlingen, att den varit före
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kung!, Majits proposition nr 298.

tedd för vinnande av registrering av understation eller ledning eller för

ändring eller upphävande av sådan registrering. Sedan ingive sökanden

protokollet däröver till kommerskollegium; och vare detta så gillt, som om

handlingen där blivit företedd.

8 §.

Närmare föreskrifter

meddelas av konungen.

om förande av det i 1 § omförmälda register

9 §.

Med station förstås i denna lag generator-, transformator-, omformare-,

ackumulator- eller kopplingsstation.

Såsom station må jämväl anses stolpe, försedd med anordning för

transformering av elektrisk kraft.

10 §.

Såsom tillbehör till elektrisk station anses alla dess ägare tillhöriga,

i stationen befintliga och för dess drift erforderliga maskiner, transformatorer

och apparater, även om de eljest icke enligt lag räknas såsom tillbehör

till byggnad.

II. Tryggande av rätt till elektrisk kraft.

Om inteckning till säkerhet för avtal.

11 §•

Den, som i skriftlig handling fått åt sig upplåten rätt att, från station

erhålla elektrisk kraft, äge till säkerhet för rättighetens bestånd erhålla

inteckning i den fasta egendom, vartill stationen hör, i den ordning och

under de villkor, förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i

fast egendom stadgar i fråga om inteckning till säkerhet för avtal angående

nyttjanderätt till fast egendom; dock att inteckning icke må beviljas

utan skriftligt medgivande av fastighetens ägare.

År rätten till elektrisk kraft betingad till förmån för viss fastighet,

må inteckning i den fasta egendom, vartill stationen hör, kunna fastställas i

den ordning och under de villkor, som i nyssnämnda förordning föreskrivas

rörande inteckning för servitutsavtal. Sålunda fastställd inteckning må

icke, dår den fastighet, till vars förmån den gäller, besväras av inteckning

opaginerad Kontrollera mot PDF

G4

Kungl. Maj ds preposition nr 288-

till säkerhet för rätt till elektrisk kraft, dödas eller under annan inteökning

nedsättas utan samtycke av den eller dem, som i sistnämnda fastighet

hava inteckning för rätt till elektrisk kraft.

Om företräde till erhållande av elektrisk kraft.

12 §.

Hav någon för samma tid till flera upplåtit rätt till elektrisk kraft,

och räcker ej kraften för alla, have den företräde till erhållande ay kraft,

till vilken upplåtelse först skedde, I fråga om upplåtelse, gom i en följd

förnyats, räknas rätten till företräde från tiden för första upplåtelsen.

Varder fastigheten försåld i den ordning utsökningslagen stadgar,

och har någon av dem, till vilka rätt till elektrisk kraft upplåtits, inteckning

till säkerhet för rättighetens bestånd, njute han till godo den rätt

inteckningen medför.

Om hinder för tillhandahållande av kraft.

13 §.

Kan till följd av flod, is, åskslag, vådeld, allmän arbetsinställelse,

krig eller annan jämförlig händelse, vilken icke av upplåtaren skäligen bort

förutses och ej heller kunnat med iakttagande av vanlig försiktighet förekommas,

från elektrisk anläggning ej tillhandahållas därifrån upplåten

elektrisk kraft, vare upplåtaren fri från sitt åtagande under den tid

hindret varar. Den, som fått rätt till kraft åt sig upplåten, vare ock fri

från den å samma tid belöpande avgift. Varder icke utan oskäligt uppehåll

hindret undanröjt, äge han rätt att frånträda avtalet så ock att erhålla

skadestånd.

Om överlåtelse av rätt till kraft.

14 §.

Den, som fått rätt till elektrisk kraft åt sig upplåten, må å annan

överlåta den rätt, som honom sålunda tillkommer, men svar® ändock för

de skyldigheter, som enligt avtal med upplåtaren må honom åligga, där

ej denne tager den andre för god i hans ställe.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

15 §.

Försättes deri, till vilken rätt till elektrisk kraft genom avtal upplåtits,

i konkurs, äge borgenärerna uppsäga avtalet till upphörande en

månad efter uppsägningen. Sker ej uppsägning sist å trettionde dagen

från inställelsedagen i konkursen, svare borgenärerna för avtalets fullgörande

till den avtalade tidens utgång eller intill dess avtalet av annan

anledning må upphöra att gälla.

Upplåtaren vare berättigad att efter anmälan till konkursförvaltningen

omedelbart frånträda avtalet, såvida icke denna ställt eller inom fjorton

dagar, efter det sådan anmälan gjorts, ställer av överexekutor godkänd pant

eller borgen för avtalets fullgörande, intill dess tre månader förflutit från

inställelsedagen.

Efter utgången av denna tid äge upplåtaren frånträda avtalet, där ej

sist en månad dessförinnan av borgenärerna eller den, å vilken rättigheten

kan hava av dem överlåtits, ställes pant eller borgen, som förut sägs, för

avtalets fullgörande under den återstående tiden.

Upphör avtalet av anledning, som nu sagts, äge upplåtaren rätt till

skadestånd.

Om avtals bestånd vid överlåtelse eller försäljning utmätningsvis av fastighet.

16 §.

Sker överlåtelse av fastighet med tillhörande station, varifrån rätt till

elektrisk kraft skriftligen upplåtits, vare rättigheten utan särskilt förbehåll

gällande mot deri, som blivit ägare av fastigheten.

Vill rättighetens innehavare förbehålla sig rätt att, där nye ägaren

av fastigheten skulle brista i fullgörandet av vad honom åligger, söka ersättning

av företrädaren, skall han giva denne sådant till känna inom sex

månader efter det den nye ägaren fick lagfart å sitt fång. Underlåter

rättighetens innehavare att göra sådant tillkännagivande, som förut sägs,

have han förlorat sin rätt till ersättning av företrädaren.

17 §.

Har vid försäljning av fastighet i den ordning, utsökningslagen bestämmer,

i borgenärsförteckning, som omförmäles i 107 § samma lag,

upptagits rätt att erhålla elektrisk kraft från station, hörande till

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 202 käft. (Nr 298.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majtts proposition nr 298.

fastigheten, skall sådan rättighet förbliva gällande, evad försäljningen skett

med eller utan förbehåll om rättighetens bestånd.

Skedde försäljningen utan sådant förbehåll, äge dock inroparen, där

han finner priset å den elektriska kraften för lågt eller villkoren för dess

tillhandahållande eljest ofördelaktiga och överenskommelse om ändring i

villkoren icke kan träffas med rättighetens innehavare, att inom ett år

efter det köpebrev för inroparen utfärdades, hos kommerskollegium påkalla,

att de villkor, under vilka kraft skall under avtalstiden tillhandahållas

sådan innehavare, må bestämmas av kommerskollegium.

Inroparen äger inom ett år, efter det kommerskollegii beslut vunnit

laga kraft eller beslut i anledning av anförda besvär meddelats av Konungen,

uppsäga avtal om sådan rätt till elektrisk kraft, varom i denna paragraf

är fråga, till upphörande fem år efter uppsägningen, därest så lång tid

av avtalet återstår.

18 §.

Finner kommerskollegium skäl att inhämta yttrande av sakkunnig,

have rätt därtill. Kostnaden för sådan sakkunnig skall bestridas av inroparen.

19 §.

Vid avgörande av den till kommerskollegium hänskjutna. frågan skall

hänsyn tagas därtill, att den nye ägaren av anläggningen skall kunna erhålla

skälig avkastning å den för anläggningen erlagda köpeskillingen, såvida

denna icke väsentligen överstiger kostnaden för anläggningen.

20 §.

Föreskriver kommerskollegium ändring av villkoren för erhållande

av elektrisk kraft, vare innehavare av rätt till sådan kraft pliktig att, från

och med dagen efter den, då kommerskollegii beslut varder honom av inroparen

delgivet, betala det pris och ställa sig till efterrättelse de övriga

villkor, kommerskollegium bestämt, såvida han icke inom tre månader

efter delgivningen meddelar inroparen underrättelse, att han vill frånträda

avtalet. Sådant frånträdande skall, där ej annorlunda avtalats, äga

rum tre månader, efter det underrättelse, på sätt förut sägs, meddelats.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

67

in. Tvångsförvaltning av elektrisk anläggning.

21 §.

Utmätes fastighet, vartill hör elektrisk anläggning, från vilken rätt

till elektrisk kraft i följd av upplåtelse eller eljest tillkommer annan, eller

har överexekutor enligt 28 § utsökningslagen förordnat om försäljning av

sådan fastighet, och upphör i anledning härav tillhandahållandet av elektrisk

kraft, då skall, om någon, som är berättigad att från anläggningen

bekomma sådan kraft, det yrkar, överexekutor genast förordna en eller,

där så nödigt anses, flera erfarna och sakkunniga män att omhändertaga

och, intill dess fastigheten blivit i laga ordning såld eller utmätning eljest

avslutats, förvalta anläggningen eller den del därav, från vilken kraft tillhandahålles

annan än fastighetens ägare.

Avträdes fastighet, som nu sagts, till konkurs, skall, intill dess densamma

varder i laga ordning såld eller konkursen avslutats, vad här ovan

är stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att i ty fall förordnande för

förvaltare meddelas av rätten eller domaren. Vilja borgenärerna, sedan

gode män eller syssloman blivit utsedda, ombesörja driften i samma utsträckning

och på samma villkor, vartill konkursgäldenären varit förpliktad,

äga de besluta att genom gode männen eller sysslomännen övertaga förvaltningen,

och skall i så fall av rätten eller domaren tillsatt förvaltares

befattning upphöra.

Kostnad, som åtgår för den särskilda förvaltningen, skall på anfordran

förskjutas och, i den mån den ej betäckes av inflytande avgifter

eller andra inkomster, gäldas av den eller dem, som framställt yrkande

om förordnande av förvaltare eller som i skriftlig handling, ingiven till

förvaltare, förklarat sig vilja, mot deltagande i kostnaden, erhålla elektrisk

kraft från anläggningen. Annan än den, som deltager i gäldande av omförmälda

kostnad, är icke berättigad att genom den särskilda förvaltningens

försorg erhålla elektrisk kraft. Tvist om kostnadens fördelning prövas

av överexekutor.

22 §.

Vad i 7 kap. utsökningslagen är stadgat om tvångsförvaltning av

tast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om fastighet, vartill hör

elektrisk anläggning, från vilken rätt till elektrisk kraft tillkommer annan.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

23 §.

Underlåter ägare av fastighet, vartill elektrisk anläggning hör, att

fullgöra honom åliggande skyldighet att från anläggningen tillhandahålla

elektrisk kraft, äge överexekutor, där underlåtenheten finnes medföra betydande

skada eller olägenhet, på framställning förordna eu eller, där så

nödigt anses, flera erfarna och sakkunniga män att omhändertaga och

under viss tid, som överexekutor bestämmer, förvalta anläggningen eller

viss del därav, såsom i 21 § första stycket sägs. Innan sådant åläggande

meddelas, skall den, mot vilken yrkandet är riktat, höras däröver och

yttrande i ärendet inhämtas från kommerskollegium. Finner överexekutor

saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov, äge han bevilja den

äskade åtgärden tills vidare och intill dess annorledes varder förordnat.

Överexekutor må, om anledning därtill förekommer, utsträcka den tid,

under vilken anläggningen eller viss del därav skall omhänderhavas a\

förvaltare.

Vid underlåtenhet, vilken icke anses böra medföra åtgärd, som här

ovan förmäles, må överexekutor efter hörande av fastighetens ägare samt

inhämtande av yttrande från kommerskollegium kunna ålägga den försumlige

att vid vite fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet.

Kostnad för förvaltning, som i denna paragraf avses, skall, där den

ej betäckes av inflytande avgifter eller andra inkomster, gäldas av fastighetens

ägare men på anfordran förskjutas av den eller dem, som begärt

förordnande av förvaltare.

Vad i denna paragraf stadgas äger icke tillämpning å sådan rätt till

elektrisk kraft, som grundas å bestämmelserna i 13 eller 14 § av 9 kap.

i vattenlagen den 28 juni 1918.

24 §.

Myndighet, som äger förordna förvaltare, må skilja förvaltare från

befattningen,'' om skäl därtill äro, och förordna annan i hans ställe.

25

Förvaltare avgive till överexekutor inom av överexekutor bestämd

tid eller, om anläggningen är avträdd till konkurs, till konkursboets gode

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

män eller syssloman redovisning för förvaltningen. I redovisningen äge

förvaltare tillgodoföra sig skäligt arvode för sitt bestyr.

Förvaltares redovisning må den, vilkens rätt därav beröres, klandra

genom stämning inom nittio dagar efter erhållen del av redovisningen,

eller have förlorat sin rätt till klander.

Allmänna bestämmelser.

26 §.

Ej må i avtal om rätt till elektrisk kraft stadgas förbehåll att bestämmelserna

i 16 § första stycket, 17 § samt 21 och 23 §§ icke skola

vara å avtalet tillämpliga. Har sådant förbehåll skett, vare det utan

verkan.

27 §.

Yad överexekutor, rätten eller domaren beslutit i ärenden, varom i

denna lag förmäles, gånge i verkställighet utan hinder därav att beslutet

icke äger laga kraft.

28 §.

Vad i denna lag stadgas om elektrisk station, som hör till fast egendom,

skall äga motsvarande tillämpning å elektrisk station, som är att

anse såsom tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt. Inteckning enligt

11 § i tomträtt eller vattenfallsrätt skall införas i tomträttsprotokoll och

tomträttsbok.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ta proposition nr 298.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast

egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 24 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra skall, i nedan angiven del, erhålla följande

ändrade lydelse:

Till byggnad —--brandredskap m. m.

Till fabrik---fast egendom.

Finnes till — — — egendomen hänföras.

Angående vad i vissa fall skall höra till elektrisk station är sär
O
skilt

stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

71

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa

, bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola, 1 § i

nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse: &

1 §•

Har, för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller

för dylikt ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell

anläggning, som finnes vara av större betydelse för det allmänna, Konungen

provat nödigt, att fastighet, som tillhör annan än kronan, användes

till kraftstation för alstrande av elektrisk kraft annorledes än medelst

vattenkraft, till framdragande av elektrisk starkströmsledning eller eljest

till elektrisk starkströmsanläggning, skall vad för ändamåfet erfordras

emot ersättning avstås eller upplåtas.

Menighet vare---eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för vilket nämnda

stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än etthundrafemtio

meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller

tomtplats eller trädgård, som tillhör fastighetens ägare, denne skyldig

något avstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan sträckning

för ledningen icke kunna utan synnerlig olägenhet användas.

Skall enligt vad i denna paragraf är stadgat fastighet avstås eller

upplåtas, äge vad i lagen om expropriation i allmänhet stadgas samt de

i nämnda lag meddelade särskilda bestämmelserna om expropriation för

elektriska svagströmsledningar motsvarande tillämpning; dock att, där fastig
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

in §•

Nyttjanderätt så ock rätt till elektrisk kraft, servitut eller till avkomst

eller annan förmån av egendomen upptages i borgenärs förteckningen,

utan att något värde för dem utsättes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Maj:ts proposition nr 298.

73

Förslag

tin

Lag

om ändrad lydelse av 39 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

Härigenom förordna», att 39 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skall, i nedan angiven del, erhålla följande

ändrade lydelse:

Den, som — — — särskilt stadgat.

Huru i visst fall---i giftermålsbalken.

Angående inteckning till säkerhet för rätt till elektrisk kraft är särskilt

stadgat.

Denna lag tråder i kraft den 1 januari 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 252 käft. (Nr 298.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ta proposition nr 208.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 14 joni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas, att till lagen den 14 juni 1907 om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt skall fogas en ny paragraf, med beteckning

24 §, av följande lydelse:

24 §.

Om inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt till säkerhet för rätt

till elektrisk kraft är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 298.

75

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 100, 107 och 111 §§ i utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 100, 107 och 111 §§ i utsökningslagen

skola, 107 § i nedan angiven del, erhålla följande ändrade lydelse:

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande

egendomen ävensom de för bestyrkande av gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga

och ej redan emottagna handlingar, vilka kunna hos rätten erhållas.

Hör till egendomen elektrisk station, anskaffe auktionsförrättaren

jämväl bevis från kommerskollegium, huruvida elektrisk ledning eller understation

registrerats å stationen.

107 §.

Sedan förhandlingen — — — utmätning skett:

l:o) fordran, varför--- — auktionsförrättaren anmäld;

2:o) fordran, varför---framställt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft, avkoinst eller annan förmån

samt rätt till servitut, som icke år av beskaffenhet att skola oansett

egendomens försäljning äga bestånd, såframt rättighet, som nu sagts, är

intecknad eller grundar sig å skriftlig handling, vilken blivit av rättsägaren

till auktionsförrättaren ingiven eller eljest är för honom tillgänglig.

1 borgenärsförteckn ingen — — — utmätning skett.

År egendomen — — — auktionsförrättaren framställt.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

heten skall användas för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen

skall äga rum med hälften av det belopp, som jämlikt de i samma

lag stadgade grunder skall utgå.

3 §.

Ansökan om rätt att för elektrisk starkströmsanläggning påfordra

avstående eller upplåtande av fastighet eller om tillstånd att utföra elektrisk

anläggning, som i 2 § avses, skall vara åtföljd av fullständig beskrivning

över det tillämnade företaget, med kostnadsförslag, avfattning på

karta av föreslagen lednings sträckning och av den jord, som för anläggningen

erfordras, bestyrkta förteckningar på dels ägare och innehavare av

de fastigheter, över vilka ledningen skall framdragas eller i vilkas mark

den skall nedläggas eller som eljest äro för anläggningen behövliga, dels

ock, såvitt ledningen skall framgå ovan jordytan, ägare och innehavare av

de fastigheter, som, utan att ledningen skall över dem framdragas, äro belägna

på mindre avstånd än tjugu meter från densamma, uppgift på de

överenskommelser, som blivit träffade, eller de hinder, vilka däremot mött,

med flera handlingar som sökanden vill åberopa; dock att där fråga är om

ledning, som skall framdragas inom område, för vilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, förteckning, som nyss sagts, erfordras

allenast såvitt angår fastigheter, över vilka ledningen skall framgå eller i

vilkas mark den skall nedläggas.

Finnes ej ansökan genast böra avslås, lämnas åt de kommuner eller

munieipalsamhällen, inom vilkas områden ledning skall framdragas eller

anläggning eljest utföras, så ock åt de ägare och innehavare av fastigheter,

som, enligt vad ovan nämnts, skola uppgivas, tillfälle att yttra sig över

ansökningen, och infordras i övrigt de ytterligare upplysningar, som för

ärendets bedömande må erfordras.

Vad i denna paragraf är stadgat om skyldighet att förete karta över

jord, som för elektrisk anläggning erfordras, samt vissa förteckningar och

uppgifter, så ock därom att tillfälle att yttra sig över gjord ansökan skall

lämnas vissa menigheter samt ägare och innehavare af fastigheter, galle

ej beträffande ansökan om tillstånd att utföra anläggning inom inhägnat

j ärn vägsom råde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1921.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs proposition nr 298.

77

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd fredagen den 31 oktober

1919.

Närvarande:

Justi tieråden Améen,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

2 augusti 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag med visso bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk

kraft;

2) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 34 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra;

3) lag om ändrad lydelse av 100, 107 och 111 §§ i utsökningslagen;

4) lag om ändrad lydelse av 39 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

5) lag om ändring i lagen den lå juni 1907 om inteckning i tomträtt

och vattenfall srätt; samt

6) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen deri 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll och som inför lagrådet

föredragits av kanslirådet Carl Johan Carlberg, föranledde följande

yttranden:

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Förslaget till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till

elektrisk kraft.

Förslaget i dess helhet.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam samt regeringsrådet

Linnér:

De tekniska framstegen skapa ej sällan nybildningar inom det ekonomiska

livet, för vilka rättens hävdvunna former icke fullt passa. Den

osäkerhet, som framkallas härigenom, kan försvåra och fördyra nödig

kapitalanskaffning, och bristen på anpassning till de laga formerna lägger

hinder i vägen för att i önskvärd omfattning tillgodose berättigade intressen,

som anknyta sig till de nya företeelserna. Det kan därför befinnas

nödvändigt att lagstifta, innan fullt lämpliga anordningar blivit

funna, och sålunda godtaga försöksåtgärder trots deras brister och i för

hoppning, att erfarenheten skall visa vägen till nödiga förbättringar och

utbyggnader av lagstiftningen.

Ur dessa synpunkter torde det föreliggande lagförslaget böra bedömas.

Det är från många håll vitsordat, att lagstiftning kräves för att

underlätta finansiering av starkströmsanläggningarna, vilkas vikt för landets

näringsliv är högt skattad, och även för att tillvarataga abonnenternas

understundom synnerligen betydelsefulla intressen. Å andra sidan

är det påtagligt, att förslaget är behäftat med stora svagheter, delvis förklarliga

genom de svårigheter ämnet erbj lider. Oaktat dessa brister torde

emellertid med hänsyn till det nämnda behovet icke böra avstyrkas, att

förslaget lägges till grund för lagstiftning i ämnet. För detta ändamål

kräves emellertid en väsentlig överarbetning av förslaget.

Justitierådet Améen:

Det lagstiftningsproblem, varmed föreliggande lagförslag sysselsätter

sigj nämligen att söka gent emot ägaren av en elektrisk kraftstation och

hans borgenärer trygga den rätt till elektrisk kraft, som blivit upplåten

till stationens kunder, är otvivelaktigt av synnerligen invecklad och svårlöst

beskaffenhet. Nämnda önskemål söker förslaget förverkliga genom i

huvudsak följande anordningar.

1. Sammanförandet till en rättslig enhet av stationen och därifrån

utgående kraftledningar med understationer. Detta sker genom registrering

hos offentlig myndighet. Även om kraftledningarna eljest skulle

vara lösegendom, skulle de genom registrering på huvudstationen med

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

denna bilda en enhet, som skulle få karaktär av fastighet, om huvudstationen

utgör fastighet, men, ifall huvudstationen är belägen på område,

som innehaves med tomträtt eller vattenfallsrätt, skulle ingå såsom

beståndsdelar i denna tomträtt eller vattenfallsrätt. Härigenom skulle

dels skapas ett lämpligt objekt, vari man kunde inteckna krafträttsavtalen,

dels sörjas för, att vid utmätning eller konkurs kraftstationen och ledningarna

icke komma att säljas var för sig, så att man riskerar, att de

komma på olika händer med därav följande våda för kraftleveransens

orubbade fortgång.

Av. ett sådant kraftanläggningens sammanslutande till en enhet

väntar man sig även en annan fördel: möjligheten att belåna det förmögenhetsobjekt,

som representeras av de dyrbara kraftledningarna, vilka

hittills, i den mån de utgjort lösegendom, icke lämpligen kunnat erbjudas

långivare såsom säkerhet. Det torde redan här höra i förbigående anmärkas,

att denna, om man så får säga, biprodukt av den föreslagna

lagstiftningen i själva verket synes vara det, som enligt den allmänna

meningen inom intresserade kretsar företrädesvis gör denna lagstiftningönskvärd.

2. Föreskrives, att avtal om rätt till elektrisk kraft — ett avtal,

som hittills icke varit av beskaffenhet att kunna intecknas — må

under vissa förhållanden intecknas såsom nyttjanderätt eller servitut.

3. Bereder man i viss mån skydd även för icke intecknade kraftkontrakt

därigenom, att man vid överlåtelse av fastighet (eller med fastighet

likställd tomträtt eller vattenfallsrätt), varifrån rätt till elektrisk

kraft skriftligen upplåtits, låter rättigheten utan särskilt förbehåll gälla

mot den nye ägaren. Även vid exekutiva auktioner äro kraftkontrakten

särskilt gynnade därigenom, att jämväl ointecknade krafträttigheter, om

de grunda sig å skriftlig handling, skola upptagas i borgenärsförteckningen,

där de synas skola placeras i likhet med ointecknade arrendekontrakt.

Såväl dessa som de intecknade kraftkontrakten behandlas sedermera

vid utropen som arrendeavtal men hava tillförsäkrats den egendomliga

företrädesrätten, att de, även om fastigheten bortslås utan förbehåll om

deras bestånd, dock fortfarande bliva gällande, med köparen allenast förbehållen

rätt dels att, om han finner priset å den elektriska kraften för

lågt eller villkoren för dess tillhandahållande eljest ofördelaktiga, hänskjuta

frågan om en omreglering i dessa hänseenden till offentlig myndighet,

dels att, sedan myndighetens beslut därutinnan meddelats, uppsäga

avtalet till upphörande fem år efter uppsägningen.

4. Medges under vissa villkor, att den, som äger rätt till elektrisk

kraft från fastighet, vartill elektrisk anläggning hör, må, om han ej er
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

håller överenskommen kraft, begära tvångsförvaltning av den elektriska

anläggningen i nödig omfattning.

Granskar man nu närmare det sätt, varpå förslaget genomför dessa

grundsatser, finner man snart, att lagstiftningen erbjuder svårigheter,

vilka förslaget icke lyckats övervinna, och att lagen på ett ganska ofullkomligt

sätt skulle komma att fylla den uppgift, den föresatt sig.

Vad då först angår sammanförandet till en enhet av kraftstation,

ledningar och understationer, lämnar förslaget utom räkningen alla anläggningar,

som icke hava till kärna eu station, belägen å ägarens fastighet

(med fastighet förstås här och nedan, där intet annat framgår, av sammanhanget,

även tomträtt eller vattenfallsrätt). För kraftleveranser från en

anläggning, vilkens huvudstation är lösegendom, lämnar förslaget intet

skydd. Detta är emellertid kanske av mindre betydelse, då väl sistnämnda

förhållande endast undantagsvis föreligger. Betänkligare är, att,

såsom synes vara lagförslagets mening, vid registrering av ledningar och

understationer, som ligga på annan fastighet än den, där huvudstationen

är belägen, vad som registreras på huvudstationen är endast själva ledningarna

med stolpar och understationsbyggnader men däremot icke rätten

till marken. Man har icke — och detta utan tvivel med rätta — ansett sig

böra medgiva, att, även om samma person äger den fastighet, därå huvudstationen

är belägen, och en annan fastighet, däröver ledningarna äro

framdragna, nödiga tomter för stolpar och understationer få utbrytas

från den fastighet, de geografiskt och kameralt tillhöra, för att insmältas

i den, kanske i en avlägsen landsända belägna fastighet, därå huvudstationen

är placerad.

Har kraftverksägaren servitutsrätt till plats för ledningar och understationer,

åtföljer denna visserligen enligt nu gällande lagstiftning

fastigheten, men är det blott nyttjanderätt kraftverksägaren förvärvat,

skulle enligt förslaget icke ens rätten att hava stolpar och understationer

kvarstående under tiden för nyttjanderätten kunna genom registrering

bindas vid kraftverksfastigheten.

Nu nämnda förhållanden göra kraftstationens och ledningsnätets

sammansmältning till en på ett fortfarande sätt industriellt användbar enhet

i viss mån illusorisk. Utan tryggad rätt att få hava ledningar och byggnader

kvarstående är inteckningshavarens rätt icke synnerligen mycket

värd. Visserligen står för kraftverksägaren öppet att på expropriationsvägen

söka förskaffa sig rätt till nödiga tomter. Men utom det att detta är

ett invecklat och kostsamt förfarande, leder det icke till ett tillfredsställande

resultat. Det exproprierade sammansmälter nämligen icke med

den registrerade kraftanläggningen utan blir en särskild tillgång i kraft
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

veiksägarens hand. Samhörigheten mellan detta och kraftanläggningen

blir därför icke för framtiden tryggad.

Förslaget innebär, att två generatorstationer, som mata samma

kraftledningsnät, icke skola kunna sammanföras i eu registrering. Även

detta synes komma att betydligt inskränka det föreslagna registreringssystemets

praktiska betydelse.

En särskild svårighet, när det gäller att göra en kraftverksanläggning

till ett lämpligt inteckningsobjekt, ligger i den rörelsefrihet, anläggningen

enligt sin natur kräver. Ledningar och stationer kunna nedläggas

eller behöva flyttas. Det kan visa sig fördelaktigare att omföra

ledning på annan kraftstation. Undan för undan tillkomma nya förgreningsledningar

o. s. v. Här har kraftverksägaren ett intresse direkt motsatt

inteckningshavarens. Det senare kräver tydligen största möjliga

stadga i inteckningsobj ektet åtminstone mot försämringar. På grund

härav uppställer lagförslaget såsom villkor för hävande av registrering

inteckningshavares samtycke. I ett särskilt fall, som torde vara ganska

vanligt, kommer denna fordran att praktiskt taget omöjliggöra registreringens

ändrande. Då eu kraftverksanläggning har upptagit ett obligationslån,

torde de banker eller inrättningar, där de till säkerhet för lånet

avlämnade inteckningarna äro deponerade, icke vara berättigade att utan

obligationsinnehavarnas samtycke medgiva en ändring i registreringen,

och sådant samtycke är naturligtvis oåtkomligt.

Även i ett par andra avseenden än de ovannämnda har man fått

gorå eftergifter i fråga om sammansmältningens fullständighet och tydlighet.

Så medgives icke, att kraftstationsägare tillhörig ledning, som

är skild från huvudstationen genom en mellanliggande ledningsdel, tillhörig

annan, får registreras å huvudstationen. Vidare är det endast huvudledningarna,

som behöva registreras individuellt efter karta. Förgreningsledningar

synas åtminstone i vissa fall registreras endast genom ett

förklarande av registreringsmyndigheten, att dessa ledningar skola innefattas

under registreringen, för så vitt nämligen beträffande dessa förutsättningarna

för registrering i övrigt förefinnas. Då dessa förgreningsledningar

ständigt till sträckning, antal och kanske även äganderätt

undergå förändringar och det förutsätter en ganska besvärlig undersökning

för att utröna, i vad män de allmänna förutsättningarna för registrering

föreligga, är det tydligt, att det exempelvis för en eventuell

långivare kan visa sig ganska svårt att få eu föreställning om det värde,

den registrerade anläggningen i sin helhet representerar. I förgreningsledningarna

får därför inteckningshavare en panträtt föga bättre än förlagsinteckningarnas.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. käft. (Nr 298). 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung!. Maj:ts proposition nr 298.

För en person, som fått rätt till elektrisk kraft åt sig upplåten, är

det tydligen av största intresse, att anläggningen registreras. I regel

förutsättes detta ske genom kraftverksägarens eget initiativ. Men för den

händelse han underlåter registrering, stadgar förslagets 2 §, att han därtill

kan tvingas genom föreläggande av vite. Gentemot en tredskande

ägare synes emellertid denna rätt mycket litet värd. Ägaren kan genom

att blott till annan sälja någon liten del av den närmast huvudstationen

belägna huvudledningen hindra, att största delen av ledningsnätet kan

registreras. Beträffande nya anläggningar, som behöva registreras för

att kunna belånas, är faran för tredska väl ej så stor. Men anläggningar,

som hava sin finansiering klar, äga tydligen knappast något intresse av

att söka registrering, snarare motsatsen.

Övergår man härefter till en glanskning av den inteckningsrätt,

förslaget medger för avtal om rätt till elektrisk kraft, möter man genast

den inskränkningen, att, om icke krafträtten är betingad till förmån för

viss fastighet, inteckning icke får ske, utan att sådant skriftligen medgivits

av fastighetens ägare. Härigenom har man praktiskt taget från all inteckningsrätt

uteslutit alla småabonnenter. Inteckning torde nämligen i regel

komma att medgivas endast de större kraftabonnenterna såsom kommuner

och industriella anläggningar. Men dessa torde hittills hava visat

sig kunna utan stöd av särskild lagstiftning förskaffa sig något så när

betryggande garantier. Det torde för övrigt här i förbigående böra anmärkas,

att det väl förnämligast är vid de små kraftanläggningsföretagen,

vilka till huvudsaklig del hava sina kunder bland privata personer och

kunna vara igångsatta utan tillräckligt ekonomiskt underlag, som behovet

att genom särskilda lagstiftningsåtgärder trygga abonnenternas rätt visat

sig angelägnast. Men just på dessa torde det komma att visa sig svårast

att få den nya lagstiftningen tillämpad.

Nu är visserligen sant, att, såsom ovan anmärkts, förslaget avser

att lämna ett visst skydd även för ointecknade krafträtter. Såsom nedan

vid 17 § kommer att närmare utvecklas, torde emellertid de bestämmelser,

som avse att vid exekutiv auktion å en kraftverksfastighet skydda

de ointecknade kraftkontrakten, svårligen kunna bibehållas. Det i nämnda

paragraf föreslagna systemet kan innebära eu viss orättvisa mot dem,

som i kraftstationen äga penninginteckningar, och förty motverka kraftstationens

belåningsmöjligheter. En större långivare har kanske tänkt sig en

viss särskild användning för en kraftanläggning, därest han skulle bliva

nödsakad att inropa densamma på exekutiv auktion. Det är därför icke

för honom likgiltigt, om en mängd senare tillkomna kraftleveranskontrakt

komma att medföra rätt att — låt vara mot prisförhöjning — påkalla

opaginerad Kontrollera mot PDF

<S3

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

kraftleverans och därigenom hindra honom att förverkliga sina tilltänkta

planer. Det kan med ett ord uppstå en intressekonflikt mellan de om

fastigheten konkurrerande fordringsinteckningarna, å ena, och krafträtterna,

å andra sidan, och denna konflikt löser förslaget på det med vår lagstiftnings

grunder icke väl överensstämmande sättet, att ett senare kraftkontrakt

tillerkännes visst företräde framför en äldre penninginteckning.

Vad slutligen angår förslagets bestämmelser om tvångsförvaltning,

strandar säkerligen i de flesta fall deras effektivitet på kostnadsfrågan.

Att begära tvångsförvaltning kommer på grund av skyldigheten att förskjuta

och eventuellt vidkännas kostnaden säkerligen att bliva ett medel,

som man på grund av dess ekonomiska risker högst ogärna tillgriper.

Det synes knappast tänkbart, att andra än abonnenter av mycket stora

kraftbelopp skulle våga inlåta sig härpå.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att den föreslagna lagens

verkan huvudsakligen inskränker sig till att för vissa kraftanläggningar

öka belåningsmöjligheterna och bereda de större kraftabonnenterna såsom

kommuner och fabriker möjlighet att i vissa avseenden erhålla

något ökad trygghet. Härvid torde emellertid icke böra förbises, att vad

som göres för att underlätta belåningsmöjligheterna i viss mån motverkar

lagens huvudsyfte att trygga kraftabonnenterna i deras rätt. Under alla

förhållanden ligger nämligen kraftabonnenternas största trygghet däri,

att kraftverksägaren är solvent för det skadestånd, som vid" kontraktsbrott

gent emot abonnenten kan bliva honom ådömt. Från kraftabonnenternas

synpunkt är det därför en fördel, att kraftverkets driftskapital anskaffas

icke genom lån utan genom bolagsbildning.

Huruvida under dessa förhållanden eu lagstiftning av så invecklad

och mot de nu gällande grundsatserna på flera av våra viktigaste rättsområden

sa stridande beskaffenhet, som den förslaget innebär, kan anses

vara lämplig, synes i hög grad tveksamt. Eu undersökning av förslagets

särskilda paragrafer skall giva vid handen, att även stora svårigheter

möta att med iakttagande av förslagets huvudgrunder ordna detalj

bestämmelserna på ett tillfredsställande sätt. Någon utväg att på

civillagstiftningens väg komma till bättre resultat genom att följa några

andra huvudlinjer än de av förslaget uppdragna synes emellertid

icke föreligga. Det återstår att tillse, om man i avseende på förslagets

detaljbestämmelser kan vidtaga sådana förbättringar, att förslaget, trots

de rättsliga egendomligheter sakens natur oundvikligt synes medföra, utan

alltför stora olägenheter kan inpassas i vår rättsordning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

84

Lagens tillämpningsområde.

Lagrådet:

I gällande lagstiftning, som reglerar de rättsförhållanden, vilka

särskilt hänföra sig till elektriska anläggningar, skiljes på dylika anläggningar

för starkström och för svagström. Förevarande lagförslag avser

uppenbarligen endast starkströmsanläggningar, vilket också beträffande

första avdelningen av lagförslaget kommit till visst uttryck i 1 § första

stycket. Det torde emellertid vara lämpligt att i en särskild inledningsparagraf

angiva lagens tillämpningsområde såsom begränsat till starkströmsanläggningar.

1 §•

Regeringsrådet Linnér:

Förevarande paragraf lämnar tillfälle att, om elektrisk station är

fast egendom, låta ledningar och understationer, som äro tekniskt förbundna

med förstnämnda station, civilrättsligt bliva tillbehör till densamma

(huvudstationen) eller enligt den ändring, varom lagrådet nedan

gör hemställan, till den fastighet, varå huvudstationen är belägen (huvudstationsfastigheten),

oaktat de äro befintliga å annan fastighet. Den rättsliga

enhet, som härigenom skapas, är emellertid i två avseenden mera inskränkt

än vad ändamålet med denna lagstiftning synes göra önskvärt.

Dels är den möjligheten otvivelaktigt utesluten att genom registrering

förena eu generatorstation, vare sig vattenkraft- eller bränslekraftstation,

med annan generatorstation såsom tillbehör till densamma, och dels

måste stadgandet antagas innebära, att ingen rätt till den för ledningarna

och understationerna använda marken genom registrering införlivas med

den nyskapade enheten.

Beträffande först sammanförande av en generatorstation med en

annan dylik station lär det vara klart, att detta icke kan ske i den formen,

att en fastighet skulle bliva tillbehör till en annan. Den konstruktionen

finge väl i stället väljas, att båda fastigheterna genom registreringförenades

till en nybildad fastighet, på sätt som sker ifråga om järnväg.

Tydligen skulle härför fordras ett avskiljande av de områden, som skulle

bliva föremål för registrering, från de fastigheter, vartill de eljest hörde,

samt de registrerade områdenas avförande ur tastighetsböckerna, varjämte

det måste undersökas, om den genom registreringen uppkomna

fastigheten skulle vara odelbar eller kunna delas och i sistnämnda fall

under vilka förutsättningar och former detta skulle äga rum. En lagstiftning

i förevarande syfte skulle antagligen bliva tämligen invecklad,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

utan att av den föreliggande utredningen kan med säkerhet bedömas, i

vad mån därigenom skulle vinnas motsvarande fördelar. Yad bränslekraftstationer

angår kan det ifrågasättas att anlita en väsentligt enklare väg

för att förena en sådan med annan genera törsta tion. Ur vissa principiella

synpunkter skilja de sig från vattenkraftstationerna och närma sig

transformatorstationerna, vilka senare enligt förslaget kunna registreras

å generatorstation. Tillika vitsordas från många håll, att särskilt med

avseende på bränslekraftstationer det skulle vara önskvärt, att en förening

med annan generatorstation kunde ske genom registrering. Nedan skall

närmare angivas, huru detta önskemål skulle i viss mån kunna tillgodoses.

Beträffande härefter frågan om möjligheten att registrera rätt till

mark för elektriska stationer och ledningar må till en början anmärkas,

att i detta sammanhang bortses från det förhållandet, att till förmån för

huvudstationsfastigheten en rättighet kan vara upplåten att hava ledningar

framdragna över annan fastighets område samt att en sådan servitutsrätt

alldeles oberoende av registreringen åtföljer den härskande fastigheten

även vid exekutiv försäljning av densamma. I vad mån säkerhet

för framtiden vinnes genom en dylik rätt, ankommer på dess plats bland

de vid den tjänande fastigheten häftande rättigheterna. Vad angår själva

registreringen framträder verkan av, att denna icke kan omfatta någon

rättighet till marken, huvudsakligen i händelse av huvudstationens utmätning

och försäljning på exekutiv auktion samt i följd härav möjligen

även. då det gäller att använda den registrerade enheten såsom kreditobjekt.

Inropare av stationen med därå registrerade tillbehör erhåller genom

köpet ingen rätt till den för ledningar och understationer erforderliga

jordytan. 1902 års lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar, bereder visserligen utväg att i de flesta fall, varom här

kan vara fråga, förvärva sådan rätt genom expropriation, men det skulle

uppenbarligen kunna äventyra viktiga intressen, vilka man i övrigt söker

tillgodose, om anläggningens utnyttjande behövde avbrytas under avvaktan

på stämning i expropriationsmålet. I varje fall måste det anses olämpligt

att skilja rätten till marken, som huvudsakligen har sin betydelse i

sammanhang med anläggningen, från anläggningen, som icke kan användas

utan nämnda rätt.

Att till fullo avhjälpa dessa olägenheter är emellertid förenat med

väsentliga svårigheter. För att genom registrering av rätten till mark vinna

en verklig rättssäkerhet måste man över hela linjen uppställa en fordran

på den registrerade rättens varaktighet och orubblighet, vilken knappast

kan fyllas annat än av nyttjanderätt, förvärvad genom expropriation,

eller upplåten servitutsrätt med bästa förmånsrätt bland rättigheter,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

som kunna inteeknas. En sådan fordran går helt visst utöver vad som

kan presteras av flertalet bland de nuvarande anläggningarna, vilka,

enligt vad utredningen visar, hittills i regel icke använt sig av expropriation

utan nöjt sig med kontraktsmässig nyttjanderätt eller servitutsrätt.

Därjämte måste, om nyssnämnda fordran på rättens beskaffenhet

uppställes, sökanden förebringa utredning därom inför registreringsmyndigheten,

en utredning som åtminstone då det gäller långa ledningar

över ett flertal fastigheter säkerligen skulle bliva ganska betungande.

Den nu ifrågasatta utvägen skulle sålunda fördyra och försvåra registrering

och härigenom motverka lagstiftningens syfte.

Ville man för att undvika dessa olägenheter nöja sig med att

förklara den rätt, sökanden må äga till marken, hur svag och kortvarig

den än är, vara tillbehör till fastigheten, torde ur rättssäkerhetens synpunkt

föga vara vunnet. Tvärtom kan det tänkas, att en sådan anordning

skulle kunna överskattas till sitt värde och användas till att missleda

tredje man.

Är åter ledning eller understation befintlig å sökanden tillhörigfastighet,

som icke är huvudstationsfastigheten, skulle det, då själva

fastigheten enligt vad förut sagts icke kan registreras såsom tillbehör till

annan fastighet, vara nödvändigt att låta registreringsåtgärden konstituera

en servitutsrätt till förmån för huvudstationsfastigheten. För att denna

rätt verkligen skulle medföra den säkerhet, som eftersträvas, borde den erhålla

samma ställning i förmånsrättsordningen som genom expropriation

förvärvad särskild rätt till fastighet, men en sådan rätt torde icke utan

konflikt med grunderna för expropriationslagen kunna skapas annat än

medelst ett förfarande för fastställande av ersättning åt eventuella rättsinnehavare

i fastigheten i analogi med expropriationslagens stadganden.

Om man för att undvika en så omständlig procedur ville stanna vid att

låta den genom registrering konstituerade rätten få allenast den ställning

i förhållande till andra rättigheter i fastigheten, som om inteckning vore

sökt samma dag som registrering skett, vunnes ingen verklig säkerhet för

rättens bestånd för framtiden. Dessutom skulle i sådant fall den allmänna

olägenheten av, att registreringsmvndigheten är en annan än de vanliga

inskrivningsdomstolarna, än mera göra sig gällande och säkerligen kräva

ganska vidlyftiga anordningar för att tillgodose inskrivningsväsendets

fordringar.

Den hittills gjorda undersökningen leder alltså till det resultat, att,

om registrering skulle omfatta jämväl rätt till marken, antingen registreringen

skulle avsevärt försvåras eller ock så ringa ökning i rättssäkerheten

ernås, att densamma icke svarade mot de oundvikliga olägenheter
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 298. 87

na. Dessa anmärkningar ökas i betydelse, då lagen principiellt vilar på

registreringsplikt.

Yad nu sagts gäller emellertid endast, om med registrering av ledning

eller understation obligatoriskt skulle följa registrering av rätten till marken,

men däremot i huvudsak icke ifråga om en fakultativ registrering

av denna rätt. I sistnämnda fall kan man uppställa den fordran på

rättens beskaffenhet, som rättssäkerheten kräver, utan att därigenom registreringen

i övrigt i någon mån behöver försvåras. Saken synes då kunna

ordnas på följande sätt. Vill sökande, att jämväl rätt till mark för ledningar

och understationer, om vilkas registrering är fråga, skall registreras

såsom tillbehör till huvudstationen, bör han inför registreringsmyndigheten

visa, att han genom expropriation av nyttjanderätt eller upplåtelse

av servitutsrätt till förmån för huvudstationsfastigheten förvärvat rätt till

marken med företräde framför annan rätt, som kan intecknas i de berörda

fastigheterna. Rättens varaktighet torde åtminstone böra vara lika

lång som koncessionstiden för respektive ledningar. Ifråga om sökandens

egna fastigheter skulle i de fall, där saken ej kunde ordnas i form av

upplåtelse av servitut, en dylik rätt konstitueras genom registreringen, i

vilket fall därjämte ett särskilt förfarande för bestämmande av ersättning

måste införas huvudsakligen efter förebild av expropriationslagens bestämmelser

om expropriation för elektriska svagströmsledningar.

Om registrering av rätten till marken sålunda möjliggöres, synes

också registrering av bränslekraftstation såsom tillbehör till annan generatorstation

böra medgivas, under förutsättning att rätten till den mark, som

tages i anspråk för bränslekraftstationen, jämväl registreras. Enligt vad som

meddelats ligga för närvarande alla bränslekraftstationer på egen grund.

1 anslutning till vad ovan sagts skulle alltså, där icke genom upplåtelse

en servitutsrätt med bästa förmånsrätt kunde komma till stånd i bränslekraftstationsfastigheten

till förmån för huvudstationsfastigheten, genom registrering

konstitueras en dylik rätt. Att i sistberörda fall benämna rätten

servitutsrätt torde kunna anses förenligt med den hävdvunna karaktären

av nämnda rätt, då själva bränslekraftstationen skulle registreras såsom

tillbehör till huvudstationen. Då rättigheten skulle konstitueras genom

registreringen, borde det åligga sökanden att visa, att ett ersättningsförfarande

enligt vad förut antytts ägt rum. Det torde åtminstone i vissa

fall icke uta.n vidare vara klart, vilket område som tages i anspråk för

bränslekraftstationen med vad därtill hörer, och det kan därför till äventyrs

visa sig nödvändigt att för registrering jämväl fordra utredning i

detta avseende.

Om man, såsom här föreslås, medgiver registrering av rätten till

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

mark, synes det bäst överensstämma med förslagets grunder att fordra,

att de ledningar och stationer, för vilka rätten till marken registreras,

skola bilda ett sammanhängande helt. Däremot lär det icke höra möta

hinder att å samma huvudstation registrera dels ett nät med rätt till

den därför använda marken jämväl registrerad och dels andra ledningar,

med avseende varå sådan rätt icke registreras. Ej heller synes det vara

uteslutet att, sedan ledningar och understationer registrerats, få rätten

till mark för dessa registrerad genom en särskild inskrivningsåtgärd.

Tllstlt/lGrädGt Å7Y16671 *

Delande de framställda betänkligheterna mot ett system, som icke

medger någon rätt till registrering av rätten till tomter för ledningar

och understationer, anser jag något vara att vinna genom bestämmelser i

nedannämnda riktning. Har kraftverksägaren förvärvat nyttjanderätt till

tomter för ledningar och understationer genom skriftliga kontrakt, böi

han genom ingivande av dessa kontrakt till registreringsmyndigheten få

dessa inbegripna under registreringen med den rätt de medföra, långvarig

eller kortvarig. Han behöver därvid naturligtvis icke ingiva andra

än dem, han själv anser särskilt viktiga eller hans långivare eventuellt

påfordrar. För att förekomma, att dylika kontrakt till men för den

registrerade kraftverksfastigheten ändras genom avtal mellan kontrahenterna,

måste stadgas förbud mot ändring av sålunda registrerade kontrakt’utan

samtycke av rättsägarna i registreringsfastigheten.

Har kraftverksägaren servitutsrätt till tomterna, åtföljer denna rätt

utan vidare kraftverksfastigheten. Men kraftverksägaren bör det oaktat

kunna registrera även dylika servitutskontrakt. Rättsverkan härav skulle

vara, att även dessa kontrakt komma under ändringsförbudet, vilket för

en långivare eller kraftabonnent kan vara av intresse.

Stå slutligen ledningar och understationer på en annan kraftverksägarens

fastighet än den, därå kraftverket är beläget, är ägaren oför

hindrad att från förstnämnda fastighet upplåta och däri inteckna ett

servitut till kraftverksfastighetens förmån, innefattande rätt till nödiga

tomter. Även dylika servitutskontrakt skulle då liksom andra servitutsavtal

kunna med ovannämnda verkan registreras.

Ehuru naturligtvis långt ifrån tillfredsställande synes dock en registrering

av ovannämnda slag vara bättre än ingen.

Önskar ägaren till en kraftstation, som skall bilda huvudstation

för en registrering, därå registrera en honom tillhörig bränslekraftstation

såsom understation, synes sådant kunna tillåtas under förutsättning, att han

till bränslekraftstationens tomt har eller kan upplåta en för obegränsad

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 208. 89

tid gällande servitutsrätt samt kontraktet därom är intecknat med sådan

rätt, att registreringsmyndigheten anser dess bestånd icke kunna äventyras

vid eventuell försäljning av den intecknade fastigheten, och slutligen

servitutskontraktet registreras samtidigt med bränslekraftstationen.

En fråga, som uppstår vid denna paragraf, är, hur det går med

registreringen, om en registrerad ledning av ägaren ändras eller flyttas

till annan plats, ett förfarande som icke lär vara så sällsynt. I motiven

till det kommittébetänkande, som ligger till grund för förslaget, förutsättes,

att mindre ändringar och flyttningar skola kunna anses utan inverkan

på registreringen, så att den nya ledningen endast träder i stället

lör den andra såsom beståndsdel av den fastighet, på vilken anläggningen

registreras. Å andra sidan medgives, att flyttningen kan vara så betydande,

att man måste anse, att den gamla ledningen nedlagts och att

den nya icke utan vidare är att räkna till den registrerade fastigheten.

Skall lagförslaget innebära detta, torde det vara nödvändigt att i själva

lagtexten giva någon regel, efter vilken kan avgöras, när det ena eller andra

fallet föreligger. Eljest måste tydligen den största och för vederbörande

intressenter äventyrligaste osäkerhet bliva rådande angående vad som vid

varje särskild tidpunkt är att hänföra till den registrerade fastigheten.

Justi ti eråden friherre Leijonhufvud och Edelstam:

Såsom redan inom lagrådet framhållits, intager lagförslaget den

ståndpunkten, att generatorstation icke kan registreras å annan station

och att genom registreringen icke med äganderätten till huvudstationsfastigheten

sammanföres någon rätt till den mark, som utgör underlag

för de registrerade ledningarna och understationerna. Berörda omständigheter

utgöra uppenbarligen väsentliga svagheter i det använda systemet.

Ett verkligt avhjälpande av dessa bristfälligheter torde emellertid kräva

anordningar av så tyngande beskaffenhet, att de knappast kunna ifrågasättas.

Vad särskilt angår rätten till marken, där den ej utgör servitutsrätt

till förmån för huvudstationsfastigheten och alltså utan vidare medföljer

äganderätten till denna, får väl, om rättskonflikter uppkomma,

anlitas den utväg att bereda sig rätt att hava ledningar och understationer

kvarstående, som genom expropriationsförfarande skulle, i händelse

expropriationsmöjligheten utvidgas på sätt med ett annat jämväl remitterat

lagförslag åsyftas, i regel stå ägaren av huvudstationen till buds,

om ock därigenom långt ifrån alla olägenheter kunna undvikas.

Lagrådet:

För det lull, att understation är tillbehör till annan fast egendom

Bihang till riksdagens protokoll 1020. / sand. 202 höft. (AV 208.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

än den, å vilken huvudstationen är belägen, stadgas i 1 § andra stycket

såsom förutsättning för registrering, att innehavare av inteckning för

fordran eller för rätt till elektrisk kraft samtyckt till åtgärden. Emellertid

torde det vara uppenbart, att även andra intecknade rättigheter än

de nyssnämnda kunna röna inverkan av den omständigheten, att den

intecknade fastighetens värde minskas genom att understation till följd

av registrering upphör att vara tillbehör till densamma. Vid exekutiv

auktion kan ju berörda omständighet föranleda, att borgenär, som äger

bättre rätt än dylik annan rättighet, icke skulle erhålla full gottgörelse och

att sistnämnda rättighet till följd därav icke kan bibehållas, eller att ersättning

till innehavare av rätt till avkomst eller annan förmån alls icke

kommer att utgå eller utgår med mindre belopp, än om jämväl understationen

inbegripits i försäljningen. Förevarande lagrum torde i anledning

av vad sålunda anmärkts få undergå erforderlig ändring, varav skulle

föranledas motsvarande jämkning i 4 § andra stycket. Vad nu anmärkts

har tillämpning jämväl å 6 § andra stycket.

Lagförslaget tager icke hänsyn till den rätt till ledningar och understationer

av lös egendoms natur, som kan tillkomma innehavare av

förlagsinteckning. Anledningen härtill har måhända varit den, att elektrisk

station ansetts icke kunna hänföras till fabrik, varom i förordningen

angående förlagsinteckning förmäles, eller att förlagsinteckning i alla

händelser förmenats icke medföra förmånsrätt i dylika ledningar eller

understationer. Ingendera frågan har, såvitt för lagrådet är känt, varit

föremål för högsta domstolens prövning. Emellertid har, enligt vad lagrådet

inhämtat, en av rikets hovrätter förklarat hinder icke möta för

förlagsintecknings meddelande till säkerhet för förlag, lämnat elektrisk

anläggning, och samma uppfattning har gjort sig gällande åtminstone vid

en underdomstol lydande under annan hovrätt. Enligt lagrådets mening är

denna uppfattning befogad; förmånsrätten på grund av meddelad förlagsinteckning

torde jämväl vai''a av den omfattning, att inteckningens innehavare

skulle lida minskning i sin säkerhet, därest ledningar och understationer

genom registrering erhölle fast egendoms natur. För registrering

av ledningar och understationer torde alltså böra krävas samtycke

av eventuella innehavare av förlagsinteckning. Om denna hemställan

vinner bifall, erfordras komplettering av bestämmelserna i 4 § i fråga

om vilka handlingar, som skola företes i registreringsärende; bland dessa

bör upptagas gravationsbevis rörande förlagsinteckningar, avseende samtliga

de stationer, som genom registreringen skola sammanföras till

en enhet.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kung!. Majds proposition nr 298.

Utmätning av elektrisk nnderstation eller understationsfastighet

eller ledning bör utgöra hinder för registrering av stationen eller ledningen,

varom stadgande synes erforderligt.

Det i sista stycket av 1 § i det remitterade förslaget upptagna

stadgandet har tillkommit i syfte att undvika, att registreringsskyldiglieten

skall bliva alltför betungande för huvudstationens ägare. Den

lättnad, som härigenom vinnes, synes emellertid inskränka sig till, att

denne undgår att ingiva en eller annan ansökan med ty åtföljande karta

och beskrivning. Å andra sidan är det tydligt, att den nya fastighetsbildningen

genom förevarande stadgande blir alltför obestämd till sin

omfattning, då själva det sammanhållande momentet, registreringen, skulle

bliva så föga fixerat, som här föreslås. Ur praktisk synpunkt torde det

också såväl vid eventuell utmätning och exekutiv försäljning som i andra

fall vara av vikt, att med säkerhet kan konstateras, vilka ledningar som

äro registrerade såsom tillbehör till en viss station, och i jämförelse

med olägenheten av, att ovisshet i detta hänseende varder rådande, synes

den avsedda lättnaden icke utgöra tillräckligt skäl att bibehålla stadgandet,

som ej heller ansetts erforderligt av den kommitté, vars betänkande

ligger till grund för förslaget. Det hemställes därför, att detsamma måtte

utgå ur 1 §, i följd varav jämväl lydelsen av 4 § kommer att undergå

viss jämkning. Bibehålies stadgandet, synes vara erforderligt, att i lagen

begreppet huvudledning varder behörigen definierat.

Enligt förslagets formulering angives stationen såsom det, vartill

ledningen eller understationen genom registreringen kommer att höra.

Tanken synes härvid hava varit, att stationen skulle uppfattas som något

från den underliggande marken begreppsmässigt skilt, såsom i 1895 års

lag om vad till fast egendom är att hänföra byggnad särskiljes från jord.

Med den använda terminologien torde hava avsetts att vinna ett särskilt

syfte, såsom ock framgår därav, att enligt avfattningen i övrigt av första

stycket ledning, som framgår från huvudstationen över samma fastighet,

där denna station är belägen, inbegripes i registreringen och därmed

skulle utgöra ett tillbehör icke längre direkt till fastigheten utan till den

byggnad,^ som man åsyftat med benämningen huvudstationen. Härmed

skulle då vinnas, att i händelse område, varöver ledningen är dragen,

bleve frånskilt den mark, som upptages av stationen, ledningen utan

vidare skulle följa med den sistnämnda. Emellertid lärer beteckningen

kraftstation enligt vanligt språkbruk avse icke allenast den byggnad, där

•den elektriska energien alstras, utan även andra byggnader, som erfordras

för driften, eller således anläggningen i dess helhet. Det torde dessutom

ej låta förena sig med den uppfattning, som gjort sig gällande

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts •proposition nr 298.

i nvssnämnda lag, att anse ledning, som utanför byggnad framgår över

fastigheten, såsom tillbehör till byggnaden. Det synes därför nödvändigt

att hänföra på viss huvudstation registrerad ledning och station såsom tillbehör

till fastigheten i stället för till huvudstationen. Därmed skulle oek

mera direkt och klart framgå registreringens rättsverkan. Avfattningen

i övrigt synes jämväl böra så ändras, att den å huvudstationsfastigheten

framgående ledningen icke omfattas av registreringen; den hör jämlikt

den tolkning av 1895 års lag, som i rättstillämpningen gjort sig gällande,

utan sådant förfarande till fastigheten. Den nyss antydda vinsten av

det i förslaget antagna systemet skulle emellertid då utebliva. Någon

större olägenhet torde väl i praktiken icke därav föranledas. Skulle

fråga uppkomma om delning av en huvudstationsfastighet, som icke i sin

helhet upptages av den elektriska stationen, lärer väl därvid alltid genom

avtal bliva sörjt för att ledningen tillfaller ägaren av den fastighetsdel,

varå stationen ligger, och att han får rätt att hava ledningen kvarstående.

Skulle man ändock vilja genom lagbestämmelse trygga sambandet,

kunde måhända stadgas, att, om från huvudstationsfastigheten skiljes

del därav, varå finnes ledning eller understation, det skall så anses, som

om ledningen eller understationen vore inbegripen under registreringen.

Ett sådant stadgande synes göra tillfyllest, och genom detsamma torde

ej någons rätt trädas för nära.

Bland förutsättningarna för registrering lärer böra upptagas, att

lagfart beviljats å det fång, varigenom huvudstationens ägare förvärvat

fastigheten, därest skyldighet att söka lagfart å fånget föreligger.

2 §.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och 1Vildstam samt regeringsrådet

Linnér:

I det remitterade förslaget har — vilket synes välbetänkt — icke

intagits något stadgande motsvarande 7 § i kommitténs förslag. I stället

har i förevarande paragraf stadgats, att ägare av elektrisk station, från

vilken upplåtits kraft, är pliktig att, där förutsättningarna för registrering

enligt 1 § förefinnas, söka registrering av ledningar och, i det fall

att för registrering icke fordras medgivande av inteckningshavare, jämväl av

understationer. Skyldighetens fullgörande skulle dock framtvingas endast

på ansökan av den, till vilken kraft upplåtits. Betydelsen av den sålunda

lämnade bestämmelsen får icke överskattas. Om av någon anledning

stationens ägare skulle vilja undandraga sig skyldighet att söka

registrering av viss ledning eller understation, torde nämligen i de flesta

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

fall någon avsevärd svårighet icke för honom möta att ordna så, att

skyldigheten ej uppkommer eller, om den funnits, upphör. Konstaterandet

av att förutsättningarna för registrering äro för handen torde stundom

icke bliva lätt. Vad som kommer att driva ägaren av eu station att

söka registrering blir väl i allmänhet det egna intresset, vare sig detta

är att söka i kreditbehov eller det grundar sig på önskan att kunna erbjuda

en eller annan spekulant på kraft bättre säkerhet för uppfyllande

av blivande kontrakt än eljest skulle kunna lämnas.

Då bestämmelsen dock för vissa fall måhända kan komma att erbjuda

abonnent en utväg att tillförsäkra sig en mera tryggad ställning,

synes den emellertid kunna bibehållas.

Justitierådet Améen:

Skall tvångsregistreringen trots dess sannolikt ytterst inskränkta

betydelse bibehållas, torde en förenklad procedur kunna anordnas. I

stället för att förelägga kraftverksägaren att söka registrering torde man

kunna låta registreringsmyndigheten på kraftabonnentens ansökning direkt

registrera vad som under ärendets utredning finnes kunna och böra hänföras

till kraftverksfastigheten. Innan föreläggande enligt förslagets nuvarande

formulering kan givas, synes nämligen utredning av samma fullständighet

vara nödvändig som den, vilken måste förebringas i det påföljande

registreringsärendet. Man skulle på detta sätt undgå den omständliga

proceduren med föreläggande av vite och kanske förnyat föreläggande.

Genom den föreslagna anordningen undanröjes även en annan av

förslagets oegentligheter, bestående däri att förslaget icke ens erbjuder

trygghet för att icke åtgärder, avseende att undanröja förutsättningarna

för registrering och därigenom hindra tvångsregistrering, kunna företagas

efter det föreläggandet givits, med den påföljd att föreläggandet blir till

större eller mindre del verkningslöst.

Lagrådet:

Undantag från registreringsskyldighet torde böra göras för staten,

kommun, köping, som icke utgör egen kommun, samt municipalsamhälle.

Det bör göras tydligt, att det icke skall tillkomma kommerskollegium

utan vederbörande domstol att utdöma vite. Kommerskollegium

skall blott äga att vid vite förelägga stationens ägare att söka registrering.

3 §•

Lagrådet: .

Här uttalas direkt vad som redan framgår av 1 § eller att verkan

av registreringen är den, att ledning eller understation, som registrerats

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

å viss huvudstation, blir tillbehör till denna. Härtill har fogats det tilllägget,

att berörda rättsverkan fortfar till dess registreringen blivit hävd

eller ändrad av registreringsmyndigheten eller domstol förklarat densamma

ogiltig.

Till en början erinras om vad lagrådet vid 1 § anfört därom, att

ledning eller understation, som registrerats å huvudstation, bör angivas

såsom hörande icke till denna utan till den fastighet, varav den utgör

del. Beträffande uttrycket »ändring» av registrering hänvisas till det

yttrande, som i sådant hänseende återfinnes vid 6 §.

Emellertid synes från systematisk synpunkt lämpligare, att vad

lagen bör innehålla om registreringens rättsverkan sammanföres i en paragraf

och denna ställes främst i avdelningen, närmast efter det förut

förordade inledningsstadgandet om lagens tillämpningsområde. Därvid

kan ovanberörda tillägg såsom obehövligt utgå. I sammanhang härmed

anmärkes, att grundsatsen om domstols befogenhet att pröva registrerings

giltighet bör med hänsyn till dess vikt erhålla positivt uttryck i lagen

samt att prövningsrätten torde böra gälla även beslut om hävande av

registrering. Den, vilkens rätt förnärmats genom ett liävningsbeslut,

skulle eljest vara uteslutande hänvisad till en skadeståndstalan. Klart

är, att, om ledning eller understation, vars registrering hävts, därefter

genom registrering förenats med annan huvudstation, ogiltighetstalan,

som grundas å påstående, att hävandet varit oriktigt, måste rikta sig mot

båda besluten ävensom att, om påståendet finnes befogat, detta bör medföra

även den nya registreringens ogiltigförklarande.

I fråga om registrerings förklarande för ogiltig framställer sig ett

spörsmål. Antag t. ex. att den vunna klandertalan grundats därå, att en

del av den registrerade ledningen eller någon understation icke tillhört

registreringssökanden, samt att bortom denna ledningsdel eller station,

räknat från huvudstationen, finnes ytterligare ledning jämte stationer, som

inbegripits i registreringen eller genom senare registrering tillfogats fastigheten.

Med avseende därå, att för registrering uppställts betingelsen om

ett obrutet sammanhang mellan de olika delarna av vad som registrerats,

vore det måhända följdriktigt, att i det antagna fallet registreringen

skulle anses falla även beträffande de bortom den nu ur sammanhanget

bortryckta delen befintliga ledningarna och stationerna. Nyssnämnda betingelse

synes emellertid icke principiellt nödvändig, utan man torde med

densamma mera hava avsett att vinna ett ur praktisk synpunkt önskvärt

yttre sammanhang mellan den nybildade fastighetens olika delar. I betraktande

tillika av de omfattande rättsverkningar, som tillagts registreringen,

synes den tolkningen vara den naturliga, att ogiltighetsför
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung1. Maj:ts proposition nr 298.

klaringen ej medför rubbning av det genom registreringen uppkomna

rättsförhållandet utöver vad i samma förklaring direkt utsäges. Enahanda

betraktelsesätt torde göra sig gällande i fall, som avses i 6 §.

Anses denna tolkning osäker, skulle erfordras tillägg, som tydliggör

berörda förhållande.

I paragrafens andra stycke lämnas föreskrifter, åsyftande att domstols

beslut i rättegång om registrerings ogiltighet må komma till registreringsmyndigketens

kännedom för anteckning därom i registret. Viktigare

torde vara, att själva anhängiggörandet av rättegång om ogiltighet

av beslut om registrering eller hävande därav kommer till synes i registret.

Ett stadgande, motsvarande vad i 13 § lagfartslagen finnes för där omförmält

fall upptaget, synes följaktligen böra ersätta nyssberörda föreskrifter,

varjämte i lagen torde böra angivas, att, då laga kraft ägande

utslag i rättegången föreligger, anteckning därom skall på begäran göras

i registret.

4 §•

Lagrådet:

I enlighet med vad lagrådet vid 1 § hemställt, torde bland handlingar,

som sökanden har att förete, böra upptagas lagfartsbevis rörande

huvudstationsfastigheten, då lagfart å fånget är föreskriven. Jämväl i

övrigt hänvisas till lagrådets anmärkningar vid 1 §, i vad de avse förevarande

paragraf.

Då fråga är om inteckning för annat än fordran, är blotta uppvisandet

av inteckningshandlingen icke tillräckligt såsom bevis för, att

rättsägaren samtyckt till den ifrågasatta åtgärden beträffande den intecknade

fastigheten. Föreskrift tarvas förty därom, att i sådant fall

skall företes jämväl skriftligt av vittnen styrkt medgivande till åtgärden

av vederbörande rättsägare. Enahanda är att iakttaga vid 6 §. Redan

i förevarande paragraf torde böra utmärkas, att i stället för inteckningshandlingen

kan uppvisas sådant protokoll, som omnämnes i 7 §. Föreskriften,

att inteckningshandlingen skall förses med bevis om registreringen,

bör i överensstämmelse därmed jämkas.

Justitierådet Améen:

Då beträffande saväl äganderätt som inteckningar förändringar

kunna inträda under tiden mellan registreringsansökningen och registreringens

beviljande, torde stadgandet, att registreringsansökningen skall

vara »åtföljd av» äganderättsbevis och gravationsbevis, böra omformuleras

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

så, att därav framgår, att de bevis i berörda hänseenden, som i registreringsärendet

skola företes, icke få vara utfärdade tidigare än att därav

kan inhämtas, vad som förekommit vid det näst före registreringens beviljande

hållna domstolssammanträde, på vilket lagfarts- och inteckningsärenden

kunna hava förekommit.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam:

Enligt vad lagrådet inhämtat, kan inträffa, att även annan elektrisk

station än generatorstation består av mera än en byggnad. Så lärer

stundom i samband med ett transformatorhus vara uppförd särskild bostad

för montör eller annan arbetspersonal. Den frågan uppkommer då,

huruvida byggnad, som efter det en elektrisk station registrerats såsom

understation uppföres i sammanhang med denna för att tjäna anläggningens

ändamål, skall anses inbegripen i registreringen. Spörsmålet besvaras ej

med tydlighet i lagtexten; det har ej heller vidrörts i motiveringen. Det

kunde visserligen synas praktiskt, om dylik byggnad finge anses omedelbart

uppgå i den genom registreringen tillskapade enheten; därigenom

skulle dock stundom, om ock endast i mera sällsynta undantagsfall,

kunna .uppkomma konflikt med andra rättsägares intressen, varjämte eu

viss osäkerhet emellanåt kunde bliva rådande, huruvida en byggnad med

hänsyn till sitt läge eller ändamål vore att hänföra till den elektriska

anläggningen. Med avseende härå synes rådligast att icke låta registreringen

omfatta annat än vad som finnes vid anläggningen, då den registreras.

I varje fall lärer lagförslagets ståndpunkt- härutinnan böra

klargöras. Godtages den nyss angivna uppfattningen, torde vara tillfyllest

med ett tillägg till 4 §, enligt vilket i den beskrivning över understation,

som skall bifogas ansökan om registrering, skall angivas beskaffenheten

av varje byggnad å understationen, som är avsedd att inbegripas

i registreringen. Nytillkommen byggnad får då bliva föremål för särskild

registrering, därvid registreringsmyndigheten har att pröva, huruvida den

anmälda byggnaden kan anses höra till anläggningen.

5 §.

Lagrådet:

Paragrafen, som endast utsäger vad som ändock tydligt framgår

av övriga bestämmelser, torde kunna utgå ur lagen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

6 §•

Lagrådet:

Då i förevarande paragraf jämte upphävande av registrering omnämna

även registrerings ändring såsom en särskild åtgärd, synes därmed

åsyftas det fall, att samtidigt med att en ledning eller understation

frigöres från det samband med viss fastighet, som åstadkommits genom

registrering, densamma registreras på en ny huvudstation. Förfarandet

sönderfaller sålunda begreppsmässigt i två delar, hävande av den gamla

registreringen och en ny registrering. Några säregna rättsregler skola

icke äga tillämpning på ett dylikt förfarande, frånsett att måhända en

del omständigheter, vilkas förefintlighet utgör villkor för registrering,

redan äro klarlagda för registreringsmyndigheten och förty ej kräva ny

bevisning. Vid sadant förhållande torde icke i lagen böra upptagas

nämnda särskilda uttryck; därigenom alstras endast en viss oklarhet.

Vad i paragrafens tredje stycke sägs torde framgå redan av 1 §; stycket

synes därför böra utgå.

Såsom av kommitténs motivering framgår, är det ej avsett och

torde ej heller vara lämpligt, att åt alla kraftabonnenter, även åt dem som

hava kortvariga avtal om en ringa kraftmängd, skulle komma att beredas

säkerhet genom inteckning. I regel skulle endast sådan abonnent, vilkens

behov av kraft är av större omfattning och oundgängligen måste vara i

jligaste mån tryggat, erhålla sådan säkerhet. För åtskilliga innehavare

av dylik rätt erbjuder således andra stycket i förevarande paragraf intet

skydd. Då emellertid deras rätt uppenbarligen kan röna väsentlig inverkan

genom upphävande av registrering, har förslaget i sista stycket av

paragrafen sökt i någon mån tillgodose dessa rättsägare genom att stadga,

att före avgörandet tillfälle bör beredas dem att yttra sig över ansökningen.

Vilket avseende som skall fästas vid invändningar, som därefter

kunna framkomma, är helt och hållet överlämnat åt kommerskollegium

att bedöma. Det synes likväl, som om abonnenternas intresse

skulle kräva uttryckligt stadgande, att ansökning om registrerings upphävande

icke må beviljas mot bestridande av någon rättsägare, varom

här är fråga, med mindre åtgärden finnes kunna ske utan att medföra

men för den rättsägaren.

Rörande sättet för ifrågavarande rättsägares hörande innehåller

förslaget ej några bestämmelser, och det synes vara tillräckligt, att

sådana meddelas i administrativ väg. De torde dock lämpligen böra

utfärdas av Konungen. För att utmärka detta erfordras jämkning av 8 §.

Lagrådet ennrar om vad lagrådet anfört vid 1 och 4 §§, i vad det

avser förevarande paragraf.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 292 höft. (Nr 298.)

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

7 §•

Lagrådet:

Då fråga är om inteckning för annat än fordran, är det av vikt,

att registreringsmyndigheten ur protokollet över uppvisandet säkert kan

utröna, vem rätten enligt handlingen tillhör, så att den må kunna

bedöma, huruvida det skriftliga samtycke, som enligt vad av lagrådet

anmärkts vid 4 och 6 §§ bör företes, blivit lämnat av behörig person.

Bestämmelsen synes förty höra kompletteras därhän, att protokollet i

nyss berörda fall skall omförmäla allt vad av handlingen med därå befintliga

påskrifter och tilläventyrs bifogad särskild överlåtelse kan inhämtas

om, vem rättigheten tillhör.

8 §•

Lagrådet:

Jämväl om den närmare beskaffenheten av karta och beskrivning

jämte andra handlingar, som omförmälas i 4 §, torde Konungen böra

förordna. Särskilt torde förtjäna påpekas vikten av att tillbörlig kontroll

erhålles däröver, att alla inom ett ledningssystem, som skall registreras,

befintliga understationer, däri inbegripna stolpar, försedda med

transformatoranordning, bliva i beskrivningen upptagna, och att samtliga

stationer äro belägna å de fastigheter, som i sadant hänseende uppgivas.

Föreskrifter i sådant hänseende skulle, om de upptoges i lagen,

bliva alltför tyngande, varför det torde vara nödvändigt att överlämna

åt Konungen att meddela dem.

9 §.

Lagrådet:

Förslagets ståndpunkt, att generatorstation icke i något fall får

registreras såsom understation, framgår ej någonstädes av lagtexten.

Denna torde därför böra förtydligas i berörda hänseende genom ett tilllägg

till förevarande paragraf. Kommer vad inom lagrådet hemställts

om tillåtelse till registrering av bränslekraftstation att föranleda ändring

i förslagets nyss angivna ståndpunkt, blir tilläggets avfattning att lämpa

därefter.

Med hänsyn till föreskrifterna i 1 § andra stycket och 6 § andra

stycket torde frågan, huruvida stolpe, försedd med anordning för transformering

av elektrisk kraft, skall anses som station eller såsom del av

ledning, icke kunna överlämnas till vederbörandes valfrihet. För att

förebygga, att en sådan tolkning skulle göra sig gällande, bör sista

stycket i paragrafen undergå någon jämkning.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

99

10 §.

Lagrådet:

Stadgandet i 10 § är uppenbarligen avsett att tillämpas allenast i

fråga om elektrisk station, som är fast egendom eller genom registrering

blir tillbehör till sådan egendom. Av stadgandets lydelse framgår dock

icke uttryckligen en sådan begränsning.

Med de grundläggande bestämmelserna i 1895 års lag angående

vad till fast egendom är att hänföra står emellertid den föreslagna paragrafen

icke i god överensstämmelse. Att vid sådant förhållande, utan

närmare utredning och utan ett oavvisligt behov, på nu förevarande område

vidtaga en dylik omgestaltning av den gällande rätten, som förslaget

i förevarande del skulle innebära, torde ej lämpligen kunna ske. Ej

heller har i stadgandet tagits hänsyn till eventuella förlagsinteckningshavares

anspråk. Då förslaget dessutom, sådant det avfattats, icke synes

giva fastighetsbegreppet erforderlig bestämdhet, hemställes, att paragrafen

måtte utgå.

Skulle denna hemställan ej beaktas, torde, med hänsyn till vad

av lagrådet påpekats vid 1 § rörande betydelsen i allmänt språkbruk av

beteckningen station, i varje fall i stället för detta ord böra användas

annat uttryck, så att paragrafen bättre utmärker, att där åsyftas tillbehör

till en viss byggnad av fast egendoms natur.

Uppställningen av avdelning I.

Lagrådet:

Det synes, som om genom ändrad uppställning av de sex första

paragraferna lagen skulle vinna i systematisk reda och överskådlighet.

Främst borde då upptagas stadgande, som angiver registrerings rättsverkan,

varefter följande ämnen borde i nedan angiven ordning behandlas:

de materiella förutsättningarna för registrering, i vad de icke redan måst

komma till uttryck i förstnämnda stadgande, skyldigheten att söka registrering,

de materiella förutsättningarna för registrerings upphävande genom

åtgärd av registreringsmyndigheten, vilken myndighet som har att upptaga

och pröva ärenden angående registrering eller dess upphävande samt

föra erforderligt register, formaliteterna vid ansökning av det ena eller

andra slaget, samt slutligen befogenheten att vid domstol föra talan om

registreringsåtgärds ogiltighet och vad därmed sammanhänger.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

11 §•

Lagrådet:

De bestämmelser, som här möta, äro avsedda att, till tryggande av

abonnents rätt till elektrisk kraft, bereda honom möjlighet att till säkerhet

för rättigheten erhålla inteckning, då den station, från vilken kraften

upplåtits, utgör fast egendom. I sådant syfte stadgas till en början, att

rätt till elektrisk kraft kan intecknas i den ordning och under de villkor,

som enligt inteckningsförordningen gälla om inteckning för nyttjanderätt.

Till följd härav kan vid exekutiv auktion rättighet till elektrisk kraft

komma att häfta vid den försålda fastigheten. Det åligger då den nye

ägaren att till rättighetens innehavare leverera kraft vid äventyr av skadeståndsskyldigliet.

Om emellertid, såsom i regel är förhållandet, leveransen

skall fullgöras med användning av ledning eller understation å annan

fastighet, måste inroparen tillika erhålla rätt till sådan ledning eller

understation för att kunna uppfylla sin förpliktelse. Genom själva inropet

av förstnämnda fastighet kan förvärv av dylik rätt tydligen endast

ske i det fall, att ledningen och understationen ifråga genom registrering

blivit tillbehör till den försålda fastigheten. Eljest kan den nye ägaren

riskera att antingen till vilket pris som helst nödgas inköpa eller förskaffa

sig nyttjanderätt till ledningen och understationen eller ådraga sig skadeståndsskyldighet.

Vill man helt förebygga de befarade olägenheterna,

torde detta endast kunna ske genom att såsom villkor för inteckning av

rätt till elektrisk kraft fordra, att leveransen ifråga enligt avtalet icke

äger rum genom annan ledning eller understation än sådan, som genom

registrering eller eljest tillhör huvudstationsfastigheten eller som äges

eller disponeras av abonnenten.

I förslaget har den ovan berörda möjligheten till inteckning icke ansetts

tillfyllestgörande för abonnenternas säkerhet. Ofta inträffar, att kraftkonsument

icke har fått kraft till sig upplåten direkt av den, som äger kraftkällan,

utan att en mellanhand finnes, en distributionsförening eller annan

företagare, som med kraftverksägaren kontraherar om en större kraftleverans

till en av mellanhanden ägd distributionsstation och i sin ordning

upplåter delar av den till hans disposition ställda energimängden till olika

konsumenter. Med tanken närmast på detta fall har kommittén för att

säkerställa sambandet mellan konsumenterna och kraftkällan infört i paragrafens

andra stycke bestämmelser av innehåll, att, om kraft upplåtits

till förmån för viss fastighet, inteckning till säkerhet för avtalet kan beviljas

i kraftstationsfastigheten i den ordning och under de villkor, som

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

i nyssnämnda förordning föreskrivas om inteckning för servitutsavtal,

samt att sådan inteckning icke får dödas eller under annan nedsättas,

därest inteckning till säkerhet för rätt till elektrisk kraft är gällande i

förstnämnda fastighet, utan att samtycke därtill lämnats av sistberörda

intecknings innehavare.

Innebörden av omförmälda stadganden i andra stycket synes tämligen

dunkel. Att rätten till kraft får intecknas på sätt och under villkor,

som föreskrivas å ena sidan i fråga om nyttjanderätt och å andra sidan

för servitut, innebär i sig icke någon åtskillnad. Sättet och villkoren fölinteckningens

beviljande äro i båda fallen enahanda. Det måste då åsyftas

att genom de olika slagen av inteckning erhålla olika rättsverkan,

ehuru förslaget saknar varje bestämmelse i sådant hänseende. Därvid

bör till en början bemärkas, att inteckning i och för sig, vare sig den

meddelats för nyttjanderätt eller servitut, medför i det väsentliga samma

rättsverkan, skyddet blir av samma omfattning. Skillnaden i rättsverkan

beror däremot av den underliggande rättighetens egen beskaffenhet. Vid

sådant förhållande ligger det antagandet nära till hands, att förslaget

utgår från den uppfattningen, att rätt till elektrisk kraft är att likställa

med nyttjanderätt men, om den upplåtes till förmån för viss fastighet,

bildar en servitutsrätt. I motiven till kommittéförslaget avvisas emellertid

och med fog en sådan uppfattning; rätten till kraft är av grundväsentligt

annan beskaffenhet än de båda andra rättigheterna. I det föreliggande

förslaget till ändrad lydelse av vissa paragrafer i utsökningslagen

äro ock de tre slagen av rättigheter upptagna vid sidan av varandra. Den

innebörden av de nu omhandlade bestämmelserna måste alltså vara åsyftad,

att genom desamma åt avtalet om upplåtelse av elektrisk kraft

skulle, om upplåtelsen skett till förmån för viss fastighet, förlänas vissa

rättsverkningar, likartade dem som följa av ett servitutsavtal.

Den egenskap hos servitutsavtalet, som här skulle komma i fråga,

synes vara den, att, under det utövningen av servitutsrätten är personlig,

d. v. s. tillkommer viss person, själva berättigandet sammanhänger med

ägandeiätten till den härskande fastigheten. Tydligt torde emellertid

vara, att genom bestämmelserna i förslaget, sådana de äro avfattade,

icke åt avtalet om upplåtelse av rätt till kraft till förmån för viss fastighet

förlänats någon särskild innebörd av nyss antydd beskaffenhet.

I ör att vinna syftet skulle man således behöva uttryckligen stadga, att

rätten till elektrisk kraft från viss fastighet, upplåten till förmån för

annan fastighet, skall vara bunden vid den senare fastigheten.

En sådan anordning vore väl ej teoretiskt otänkbar. Ep nyhet för

vår rätt skulle den dock utgöra. Den genom vattenlagen införda rätten

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

till ersättningskraft företer, jämte vissa likheter, så väsentliga skiljaktigheter,

att den knappast kan åberopas som förebild. I viss mån torde

närmare överensstämmelse vara att finna i vad som gäller om avgäld,

som före den 1 januari 1897 skulle läggas å avsöndring till förmån för

stamhemmanet, i det att i båda fallen är fråga om en vid viss fastighet

knuten rätt till en positiv prestation. Vid avgäldsbegreppets bildande

hava emellertid offentligrättsliga synpunkter varit avgörande, och under

det motprestationen för avgälden utgöres av den i och med avtalet upplåtna

rätten till avsöndringen, motsvaras rätten till elektrisk kraft av den

i regel fortlöpande skyldigheten att erlägga betalning för kraften. I fråga

om berörda skyldighet, som tydligen också måste vara anknuten till

äganderätten till fastigheten såtillvida, att den påvilar även ny ägare,

skulle därför erfordras bestämmelse, som reglerar omfattningen av den

nye ägarens ansvarighet; den kan gälla antingen belopp, som förfaller

efter viss tidpunkt, eller vad som belöper på tiden därefter. Vad nu antytts

har naturligen sin största betydelse för det dock ofta förekommande

fallet, att viss minimiavgift oberoende av den uttagna kraftmängden är

avtalad. Är avtalet av större omfattning och det visar sig ofördelaktigt

för abonnenten, kan genom den nye ägarens bindande vid betalningsskyldigheten,

som väl måste gälla även den, vilken å exekutiv väg förvärvat

fastigheten, dennas realisationsvärde bliva minskat till skada för

den, som för fordran eller annan rättighet har säkerhet i fastigheten.

Vad angår den förutvarande ägaren lärer väl, då fordran å likvid för

elektrisk kraft ej torde kunna tillerkännas förmånsrätt i fastigheten, han

oberoende av överlåtelsen böra vara jämte förvärvaren ansvarig för betalningens

erläggande. Möjligen kunde eu viss lättnad i detta ansvar

medgivas på sätt, vartill förebild finnes i nyttjanderättslagens stadgande]!

om motsvarande förhållanden beträffande arrendeavtal, som skall bestå

mot ny ägare.

Det skulle emellertid icke vara nog med att tillskapa en dylik med

fastigheten förbunden rätt; det gäller även att göra denna rätt orubblig,

med mindre samtycke till upphörande eller ändring av densamma lämnats

av de kraftkonsumenter, som för sin rätt till kraft erhållit inteckning i

den så att säga härskande fastigheten. Förslagets bestämmelse, att utan

sådant samtycke inteckningen i den andra fastigheten icke må dödas eller

nedsättas, gör tydligen icke till fyllest. Avtalet om kraftupplåtelsen kan

ju oberoende därav genom kontrahenternas överenskommelse ändras eller

''helt upphävas; i ty fall är inteckningens orubblighet utan betydelse. Förbud

måste alltså stadgas mot dylik rubbning av saväl avtalet som däiföi

meddelad inteckning utan underabonnenten-inteckningshavarens samtycke.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Fråga är, om icke därigenom skulle göras ett alltför stort ingrepp i avtalsfriheten.

Likartade bestämmelser finnas väl införda i fråga om tomträtt,

men förhållandena därvid synas dock ligga väsentligt annorlunda.

Det förefaller antagligt, att, särskilt om avtalet mellan kraftproducenten

och mellanhanden har längre giltighetstid, omständigheter kunna inträffa,

som i bådas intresse påkalla jämkning av vissa avtalsbestämmelser. Befogenheten

därtill skulle då vara knuten vid den ovissa möjligheten att

erhålla alla underabonnenters samtycke, även om deras rätt icke bleve i

någon mån försämrad genom den ifrågasatta ändringen. Måhända vore

nödigt tillse, att de senares makt över avtalsförhållandet icke kan utnyttjas

i rent chikanöst eller utpressningssyfte. Exempel på en lagstiftning

i sådan riktning erbjuder lagen om servitut, i vad den avser att

tillåta hävande eller flyttning av servitut mot den berättigades vilja.

Det anförda torde giva vid handen, att vissa betänkligheter mot

astadkommande av en lagstiftning för ernående av syftet med lagförslagets

11 § andra stycket kunna göras gällande. Om det oaktat försöket

bör göras, beror givetvis av den vikt, man tillmäter resultatet. Huruvida

det intresse, som skulle tillgodoses, är av den stora betydelse, att på den

grund de förefintliga betänkligheterna böra lämnas å sido, tilltror sig

lagrådet icke att på grundval av den föreliggande utredningen bedöma;

dock synes knappast så vara fallet. Lagrådet har ej heller varit i tillfälle

att annat än i allmänna drag'' antyda beskaffenheten av de erforderliga

lagstadgandena.

Av det föregående lärer framgå, att mera än ett slag av inteckning

till säkerhet för avtal om rätt till elektrisk kraft icke behöver eller

bör införas. Det ligger då närmast till hands att så långt sig göra låter

likställa sådan inteckning med inteckning för nyttjanderätt. I sådant

hänseende krävas åtskilliga bestämmelser utöver de i förslaget givna;

genom dem regleras endast villkoren och sättet för inteckningens beviljande.

Ur systematisk synpunkt kan icke förordas, att hithörande föreskrifter

intagas i förevarande lag; de hava sin naturliga plats i inteckningsförordningen.

Här borde endast utsägas, att till säkerhet för beståndet

av avtalet ifråga äger den, till vilken rättigheten upplåtits, erhålla

inteckning under de villkor och i den ordning, särskilt är stadgat. De

flesta av de bestämmelser, som skulle motsvara andra stycket av förslagets

11 §, om sådana anses önskvärda, skulle väl även inrymmas i

denna lag. I inteckningsförordningen efter dess 58 § borde införas dels

eu paragraf motsvarande 55 § första stycket med den jämkning, att,

handlingen för att medföra rätt till inteckning skall innehålla uttryckligt

medgivande därtill av upplåtaren, och dels övriga nödiga stad
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

ganden, vilka synas böra innehålla hänvisning om motsvarande tillämpning

eller utgöra vederbörlig omarbetning av 43—45 samt 49-—53 §§ i

samma förordning. Gestaltningen av sistberörda stadganden avhänger

uppenbarligen av vad föreliggande förslag i därmed sammanhängande

ämnen kommer att innehålla. Berörda anvisningar äro följaktligen ingalunda

slutgiltiga. Särskilt må emellertid följande erinras. Om inteckning

till förmån för distributionsstation icke skall få dödas eller nedsättas utan

samtycke av vissa abonnenter, är tillägg till det mot 44 § svarande stadgandet

av nöden. För den händelse förslagets 17 § mot vad lagrådet

kommer att hemställa blir kvarstående, föreligger stridighet mellan denna

och andra stycket av 45 § inteckningsförordningen. Ett stadgande motsvarande

50 § i nämnda förordning skulle vara avsett, icke att reglera

förhållandet mellan två rättigheter, vilka utesluta varandra, utan att bestämma

den ordning, i vilken de olika rättigheterna skola hava företräde

vid en exekutiv försäljning av den intecknade fastigheten. Företrädet i

övrigt regleras av förslagets 12 § första stycket, därest detsamma varder

bibehållet, eljest av allmänna rättsgrundsatser. I detta sammanhang påpekas

jämväl, att i inteckningsförordningen föreskrifter böra givas om det

inbördes företrädet vid exekutiv försäljning mellan inteckningar för nyttjanderätt,

servitut och rätt till elektrisk kraft. Därjämte må framhållas,

att i förevarande förslag saknas reglering av förhållandet eljest mellan

nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft för det fall, att de kunna råka

i kollision, såsom då ägaren av elektrisk anläggning, från vilken rätt till

elektrisk kraft upplåtits, sedermera överlämnar anläggningen i sin helhet

till annan på arrende. De stadganden, som kunna påkallas beträffande

dylika kollisionsfall, torde komma att röna inverkan dels av vad som

föreslagits i 16 § angående förhållandet mellan överlåtelse av äganderätt

och upplåtelse av rätt till elektrisk kraft och dels av den omständigheten,

att för inteckning till säkerhet för sistnämnda rättighet fordras medgivande

av kraftverkets ägare.

12 §.

Justitieråden Améen och Edelstam samt regeringsrådet Linnér:

För det fall, att från elektrisk anläggning upplåtits rätt tili kraft

till flera och kraften ej räcker till alla, uppställes i förevarande paragraf

den regeln, att tidigare upplåtelse skall medföra företräde till erhållande

av kraft framför senare upplåtelse. Har abonnent erhållit inteckning

till säkerhet för sin rätt, skall han vid exekutiv auktion å den intecknade

anläggningen tillgodonjuta den rätt inteckningen medför. Dessa

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Mapis. proposition nr 298.

bestämmelser, sammanställda med 107 § utsökningslagen i den ändrade

lydelse, vartill förslag jämväl föreligger, samt de stadganden i inteckningsförordningen,

som torde åsyftas skola gälla beträffande inteckning

för rätt till elektrisk kraft, innebära, att vid exekutiv försäljning av elektrisk

anläggning, som utgör fast egendom, i borgenärsförteckningen skall

upptagas rätt till elektrisk kraft, som är intecknad ellér som eljest skriftligen

upplåtits och i behörig ordning anmälts. Ordningen mellan flera

dylika rättigheter bestämmes, där de äro intecknade, av tiden för inteckningsansökningen

och, om inteckning för flera sökts samtidigt, av tiden

för upplåtelsen. Skriftligen upplåtna, ointecknade rättigheter, vilka upptagas

efter rättigheter, som hava särskild förmånsrätt i fastigheten, gälla

sins emellan efter tidsföljden för upplåtelsen.

Mot det sätt, varpå förslaget sålunda ordnar företrädet mellan flera

till kraft berättigade i händelse av exekutiv försäljning av anläggning av

fast egendoms natur, synes icke vara något väsentligt att erinra.

Då det gäller ett avgörande om flera abonnenters inbördes rätt,

utan att fråga är om dylik försäljning, d. v. s. då kraften ej räcker till alla,

torde lämpligheten av den i förslaget uppställda regeln kunna ifrågasättas.

Ett ordnande av krafttillförseln i enlighet med förslagets huvudregel torde

komma att stå i bestämd strid med det förfaringssätt, som i dylika fall

hittills tillämpats. Att döma av tillgängliga upplysningar har allmänt

vid kraftbrist praktiserats en slags ransonering av kraften, därvid, enligt

vad får antagas, man i huvudsak sökt ordna så, att minskningen i

krafttillgång inträtt för varje abonnent vid den tid, då behovet därav

varit för honom minst trängande, utan att hänsyn tagits till tiden för

de olika upplåtelserna. Att nämnda förfaringssätt ock står i överensstämmelse

med den bland producenter och konsumenter av kraft rådande

rättsuppfattningen synes vara sannolikt. I 9 kap. 41 § vattenlagen ingår

en bestämmelse, som vilar på en likartad uppfattning. Även från

teoretisk synpunkt lärer eu lösning av frågan i sådan riktning framstå

såsom mera naturlig än den i förslaget framställda. Det föreslagna stadgandet

synes ock vålla mycket störa olägenheter vid övergången till lagens

tillämpning. Stadgandet torde, såsom nyss framhållits, icke stå i överensstämmelse

med den för närvarande gällande rättsuppfattningen och skulle

för dem, som vid lagens ikraftträdande redan äro innehavare av rätt till

elektrisk kraft, innebära eu ändring, i vissa fall en försämring, i deras

rätt. Enligt vanliga regler skulle därför åt stadgandet icke givas tillImkaverkande

kraft. Därav skulle emellertid följa, att, då kraftbrist uppstår,

olika system maste användas för äldre och för yngre rättigheter,

ett resultat som väl måste anses föga tillfredsställande och i praktiken

Bihang till riksdagens protokoll 19,20. 1 sand. 292 Imf t. {Nr 298.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kung!. May.ts proposition nr 298.

säkerligen skulle medföra betydande svårigheter. En eljest erforderlig

övergångsbestämmelse, varigenom stadgandet erhölle retroaktiv verkan,

skulle ju icke väl låta sig förenas med allmänna rättsgrundsatser.

Grunden till det föreslagna stadgandet torde vara att söka i det

likställande av rätten till elektrisk kraft med nyttjanderätt eller servitutsrätt,

som förslaget i andra delar innebär. Men att sådant likställande

icke kan härledas ur rättigheternas natur utan måste inskränkas till områden,

där sådant av förhållandena påfordras, torde framgå av vad förut

vid 11 § framhållits.

Emellertid är det uppenbart, att de omständigheter, som måste

beaktas vid genomförande av en ransonering av omförmäld art, äro av

särdeles växlande beskaffenhet och synnerligen svåra att i lag fixera.

Särskilt är att märka, att i visst hänseende tidsföljden mellan avtalen

bör vara avgörande. Är stationen redan belastad med abonnenter till

viss gräns, torde senare tillkomna abonnenter icke hava rättmätiga anspråk

på att få konkurrera med de tidigare. I varje fall föreligger icke

nu någon utredning, varpå kunde grundas lagbestämmelser, avsedda att

ordna förhållandet mellan abonnenter efter ransoneringsprincipen, även

om man ville inskränka sig till helt generella stadganden. Däremot låter

det sig naturligen göra att i rättstillämpningen med ledning av allmänna

rättsgrundsatser träffa ett tillfredsställande avgörande av spörsmålet från

fall till fall. Obestridlig är dock den olägenhet, som frånvaron av tydliga

lagstadganden till ledning för kontrahenterna innebär, om ock i detpraktiska

livet större svårigheter härav icke synas hava uppkommit och

sådana måhända kunna genom bestämmelser i avtalen i någon mån

förebyggas.

För närvarande synes emellertid med avseende å vad nu anförts

annan utväg icke stå till buds än att lämna frågan om kraftabonnenters

inbördes företräde utanför förevarande lagstiftning utom vad angår ordningen

dem emellan vid exekutiv försäljning av kraftanläggning, som är

fast egendom, i vilket hänseende lagförslagets ståndpunkt såsom redan

antytts torde vara tillfredsställande.

Dock lärer i alla händelser viss jämkning av förslaget i sistnämnda

del böra äga rum. Särskilt för det vanliga fall, att ett större eller

mindre antal kraftkonsumenter bilda en konsumtionsförening, som skall

tillhandahålla dem kraft, torde ofta inträffa, att åtskilliga avtal om sådant

tillhandahållande ingås samma dag. Av motiven till förslaget framgår,

att de sålunda upplåtna rättigheterna skulle äga företräde sins

emellan i förhållande till den tid på dagen, då de avslutats. Frånsett

huruvida i det anförda fallet en dylik rättssats skulle stämma överens

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

107

med vad parterna åsyftat, vore väl, om kraften upplåtits från en kraftstation,

förenad med fastighet, och exekutiv försäljning av densamma

skulle förekomma, förrättningsmannen ställd inför en olöslig uppgift, då

det gällde att i borgenärsförteckningen upptaga dessa rättigheter i deras

tillbörliga ordning. Av praktiska skäl synes därför böra föreskrivas, att

rättigheter, som upplåtits samma dag, vid exekutiv försäljning äga lika

rätt, i den mån ej annat följer av meddelad inteckning.

Bibehålies paragrafens första stycke, torde för där avsedda fall böra

gälla, att samma dag upplåtna rättigheter äga lika rätt, utan att möjligen

beviljad inteckning därvid inverkar. Under samma förutsättning bör avfattningen

av andra stycket något jämkas. Av dess nuvarande lydelse

skulle kunna dragas den slutsatsen, att även den i första stycket uttalade

regeln vore avsedd att gälla endast ifråga om upplåtelse av kraft från

elektrisk anläggning, som utgör fast egendom.

J ustitierådet friherre Leijonhufvud:

Såsom inom lagrådet redan framhållits, synes paragrafens regel om

företrädet abonnenter emellan, då kraften ej räcker till alla, stå i strid

med det förfaringssätt, som hittills i dylikt fall allmänt iakttagits och ansetts

berättigat. Att stifta lag, som icke överensstämmer med de intresserades

egen uppfattning om vad som är lämpligt, är utan tvivel betänkligt.

Ej heller synes den av kommittén uttalade uppfattningen, att

förslagets ståndpunkt i denna del står i överensstämmelse med gällande

rätt, vara tillräckligt grundad. A andra sidan förefaller det näppeligen

görligt att vid en så omfattande reglering av rättsförhållandet mellan

upplåtare och konsumenter av elektrisk kraft, som nu är ifrågasatt, lämna

en så viktig fråga utan lösning i lagen och hänvisa den uteslutande till

ordnande genom avtalen och en måhända oviss rättstillämpning. Med

hänsyn härtill och då, på sätt lagrådets övriga ledamöter jämväl påpekat,

möjlighet saknas att med ledning av förefintlig utredning giva en lagbestämmelse

av annat innehåll, anser jag mig böra lämna paragrafens första

stycke utan anmärkning, dock att jag är ense med lagrådets övriga ledamöter

beträffande förhållandet mellan samma dag upplåtna rättigheter.

Likaledes instämmer jag med dem ifråga om andra styckets avfattning.

13 §.

Lagrådet-.

Det synes vara synnerligen olämpligt, att de omständigheter, vilka

skola betraktas såsom force majeure och förty befria från eljest föreliggande

skyldighet att tillhandahålla elektrisk kraft, i förevarande lag

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

angivas på annat sätt, än 9 kap. 41 § vattenlagen bestämmer för där

avsedd skyldighet att leverera kraft. Något skäl till de förefintliga avvikelserna

har icke angivits i vidare mån, än att man genom en av de

företagna omformuleringarna velat undvika, att vissa årstider förekommande

lågvattenstånd skulle kunna anses såsom omständighet av ifrågavarande

slag. En sådan tolkning synes emellertid med den formulering,

nämnda paragraf i vattenlagen använder, knappast vara att befara. På

grund härav hemställes, att förevarande paragraf i nämnda hänseende

bringas i full överensstämmelse med vattenlagens stadgande.

Eu viss formell motsägelse råder mellan paragrafens stadgande, att

upplåtaren är fri från sitt åtagande under den tid hindret varar, och bestämmelsen,

att han är skyldig att utgiva skadestånd, om hindret icke

utan oskäligt uppehåll undanröjes. För avlägsnande av denna motsägelse

torde ordalagen böra något jämkas. Likaså torde böra mera tydligt angivas,

att abonnenten äger rätt till skadestånd, liven om han ej vill frånträda

avtalet.

15 §.

Justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam samt regeringsrådet

Linnér:

I 15 § behandlas frågan, huru, då abonnent å elektrisk kraft

blivit försatt i konkurs, rättsförhållandet gestaltar sig mellan konkursboet

och upplåt aren. De härom meddelade bestämmelserna äro med

vissa jämkningar hämtade ur den del av nvttjanderättslagen, som handlar

om arrende. I • de avseenden, varom här är fråga, torde emellertid

av lätt insedda skäl rätt till elektrisk kraft ej kunna likställas med nyttjanderätt

till fast egendom; analogien med köp av lös egendom ligger

väl närmare till hands och lärer också framgå ur allmänna rättsgrundsatser.

Besultatet av det tillämpade systemet har därför ej blivit tillfredsställande,

och bestämmelserna erbjuda därjämte stora svårigheter vid

tolkningen av deras innebörd. Ej heller den av kommittén givna motiveringen

lämnar full klarhet om vad med desamma åsyftas.

Konkursen medför enligt förslaget rätt för upplåtaren att »omedelbart»

frånträda avtalet efter anmälan till konkursförvaltningen, såvida

icke denna inom fjorton dagar efter sådan anmälan ställer säkerhet för

avtalets fullgörande till dess tre månader förflutit från inställelsedagen.

Har ej sist en månad före utgången av sistberörda tid ställts ny säkerhet,

omfattande hela avtalstiden, äger upplåtaren häva avtalet, då berörda

tre månader gått till ända. Huruvida meningen är, att upplåtaren skall

hava rätt att upphöra med tillhandahållandet av kraft, till dess han fått

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 296.

dylik säkerhet, eller att han skall vara pliktig att låta kraftöverföringen

fortgå, är ovisst. Konkursboet äger å sin sida uppsäga avtalet, men upplåtaren

har att åtnjuta en månads uppsägningstid; har konkursboet ej

sist å trettionde dagen från inställelsedagen begagnat sig av denna rätt,

blir det för tiden därefter ansvarigt för avtalets fullgörande under hela

avtalstiden. Beträffande frågan om betalningsskyldigheten för kraft, som

efter konkursens början levererats och sålunda kommit konkursboet till

godo utan att säkerhet ställts, framgår förslagets ståndpunkt varken av

lagtextens ordalydelse eller av motiveringen. Å ena sidan torde vara klart,

att den uppsägningstid av en månad, varav upplåtaren ansetts böra komma

i åtnjutande, är utan värde, om under den tiden upplåtaren är hänvisad

till att för lämnad kraft söka betalning genom bevakning i konkursen. Å

andra sidan uttalas i motiveringen, att upplåtaren, även om avtalet genom

konkursboets underlåtenhet att verkställa uppsägning inom den stadgade

tiden blir bindande för konkursboet, kan göra gällande fordran för kraft,

levererad före utgången av nämnda tid, endast mot gäldenären, men att

hans fordran för tiden därefter blir en s. k. massfordran.

Av de rättsregler, som i förslaget uttalas, synes den, som tillerkänner

upplåtaren eu uppsägningstid av eu månad, böra utgå. Såsom

redan antytts, saknar bestämmelsen värde för upplåtaren, om ej konkursboet

för samma tid bindes till betalningsskyldighet. Att ålägga konkursboet

att gälda kraft, varav det måhända ej varit i behov eller ens kunnat

använda sig, lärer dock ej böra ifrågakomma. Även begränsningen av

tiden för utövande av konkursboets uppsägningsrätt synes mindre befogad.

Sådan förekommer ej heller enligt nyttjanderättslagen. Enligt köplagen, som

närmast bör tjäna till förebild, har konkursboet ej annan skyldighet än

att pa anfordran giva tillkänna, huruvida konkursboet vill inträda såsom

part i avtalet; sker ej sådant tillkännagivande, äger säljaren häva avtalet.

Betalning för kraft, som efter konkursens början kommit konkursboet till

godo utan att säkerhet ställts, exempelvis av den anledning, att upplåtaren

saknat kännedom om konkursen, bör gäldas av konkursboet, utan att detsamma

enbart i följd av Berörda omständighet får anses hava ådragit

sig ansvar för avtalet i dess helhet.

Hithörande stadganden torde höra innehålla, att, dä konkurs inträffar,

upplåtaren är berättigad inställa kraftleveransen, i den mån säkerhet

ej ställes för betalning och fullgörande av andra avtalsvillkor, att, om

konkursboet underlåter att inom fjorton dagar efter därom av upplåtaren

framställd begäran i berörda hänseende ställa säkerhet, avseende tiden tills

tre månader förflutit efter inställelsedagen, avtalet skall anses hävt efter

utgången av de fjorton dagarna, att, om sådan säkerhet ställes, avtalet

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

blir hävt med utlöpandet av nämnda tremånadersperiod, så framt ej

konkursboet en månad dessförinnan ställer ny säkerhet, gällande hela

avtalstiden, samt att konkursboet är betalningsskyldigt även beträffande

kraft, som kommit detsamma tillgodo innan säkerhet ställts.

Efter vilken grund sist antydda betalningsskyldighet skall fullgöras,

då enligt avtalet skall erläggas dels visst pris för den uttagna kraftmängden

och dels ett grund- eller minimibelopp att utgå för viss period,

oberoende av vad som i verkligheten uttagits, synes tvivelaktigt. Måhända

erfordras härom särskilda bestämmelser. Lagrådet har dock ej

på grundval av den förebragta utredningen kunnat bilda sig en bestämd

uppfattning vare sig därom eller om vad tilläventyrs nödiga stadganden

lämpligen böra innehålla.

Förslaget utmärker ej, om säkerheten skall ställas hos upplåtaren

eller hos överexekutor, och torde böra därutinnan förtydligas. Är det senare

alternativet avsett, bör dock upplåtaren ej betungas med skyldigheten att

hos överexekutor efterhöra, om säkerhet ställts, utan det synes böra åläggas

den, som ställer säkerhet, att inom den för varje fall angivna tiden

hos upplåtaren styrka, att så skett, varjämte reglerna i första stycket

sista punkten av 48 § utsökningslagen böra göras tillämpliga. Att borgensmän

skola hava utfäst solidarisk ansvarighet såsom för egen skuld,

lärer böra angivas såsom villkor för, att borgen skall kunna godtagas.

I kommitténs motivering uttalas den uppfattningen, att, om ställd

säkerhet försämras, överexekutor skall utan särskilt stadgande äga att på

anmälan förordna om ny säkerhet. Denna uppfattnings riktighet synes

tvivelaktig, och det hemställes förty om upptagande av behövliga föreskrifter

därom, utvisande jämväl när avtalet upphör, därest föreläggandet

ej fullgöres.

Att säkerhet kan ställas ej blott av konkursboet utan även av den,

till vilken dess rätt genom överlåtelse övergått, synes självfallet och behöver

fördenskull ej i lagtexten utsägas.

Justitierådet Améen:

Jag instämmer med lagrådets övriga ledamöter utom i vad angår

nedannämnda fråga.

Att föreskriva, det pant eller borgen alltid skall behöva godkännas

av överexekutor, synes ledande till onödig omgång. Nöjes kraftverksägaren

med erbjuden säkerhet, synes allt därmed vara väl beställt. Endast

i det fall, att kraftverksägaren icke vill godtaga pant eller borgen, torde

saken behöva hänskjutas till överexekutor. Det torde alltså vara nog att

stadga, det tvist, huruvida erbjuden säkerhet är tillfyllestgörande, prövas av

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

överexekutor, varjämte torde böra göras ett tillägg, motsvarande bestämmelserna

i 2 kap. 34 § nvttjanderättslagen.

16 §.

Lagrådet:

Med överlåtelse, som behandlas i denna paragraf, avses uppenbarligen

icke exekutiv försäljning av fastighet. För sistnämnda fall stadgas

i 17 § i förslaget, att de i borgenärsförteckningen upptagna rättigheter

att erhålla elektrisk kraft skola förbliva gällande, varav kan dragas den

slutsatsen, att övriga dylika rättigheter icke efter exekutiv försäljning äga

bestånd i förhållande till köparen. Därest emellertid 17 §, såsom nedan

kommer att förordas, utgår ur förslaget, torde uttryckligt stadgande om

vad som skall gälla vid exekutiv försäljning böra införas i lagen. Lagrådet

hemställer för sådant fall, att till 16 § fogas ett tredje stycke av

innehåll, att, om fastighet, vartill hör elektrisk station, säljes i den ordning

utsökningslagen bestämmer, rätten till elektrisk kraft icke skall

gälla mot köparen, med mindre försäljningen skett med förbehåll om

rättens bestånd. I sammanhang härmed torde böra stadgas, huruvida

och under vilka förutsättningar innehavare av rätt till elektrisk kraft,

som förlorar sin rätt till följd av fastighetens exekutiva försäljning, skall

vara berättigad till skadestånd av upplåtaren. Så vitt av den föreliggande

utredningen kan bedömas, synes sådant skadestånd böra utgå, så

vitt icke rättighetens innehavare själv förverkat rätten därtill.

För att avtal om rätt till elektrisk kraft skall vara bindande mot

ny ägare, förutsättes liksom i stadgandets förebild i nyttjanderättslagen,

att avtalet är skriftligen upprättat. Grunden härtill är tydligen, att endast

under nämnda förutsättning den, som spekulerar på att köpa stationen,

kan erhålla säker upplysning om de förpliktelser, han såsom ägare

av stationen ikläder sig.

Nu synes det emellertid, då det gäller avtal om rätt till elektrisk

kraft lika väl som beträffande nyttjanderättsavtal, kunna inträffa, att det

skriftligen upprättade avtalet undergått ändring, utan att detta framgår

av de handlingar, om vilka köparen före köpet kan antagas erhålla kännedom.

Om den nye ägaren således är i god tro, bör han icke vara

bunden av dylika ändringar, men innehavaren av rätt till elektrisk kraft

kan å sin sida icke vara skyldig att underkasta sig bestämmelser i avtalet,

vilka genom senare överenskommelse med förre ägaren undergått

förändring. Den stridighet i intressen, som härigenom kan uppkomma,

synes ej böra lämnas utan rättslig reglering. Det har därför förefallit

lagrådet, som om stadganden i analogi med nyttjanderättslagens 2 kap.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj ds proposition nr 298.

29 § vore erforderliga. I 2 kap. 30 och 31 §§ samma lag finnas vissa

bestämmelser angående det obligatoriska rättsförhållandet mellan arrendatorn

och den nye ägaren, av vilka det nu föreliggande lagförslaget endast

upptagit en. nämligen den som innehålles i 16 § andra stycket. Det synes

emellertid, som om motsvarande rättsfrågor jämväl i övrigt borde

erhålla en lösning i förevarande lag. I saknad av den utredning om hithörande

faktiska förhållanden, som erfordras för att kunna rätt avpassa

de ifrågasatta bestämmelsernas innehåll, har lagrådet måst inskränka sig

till dessa erinringar.

17—20 §§.

Lagrådet:

Det föreliggande lagförslaget inför till abonnenternas fromma den

nyheten, att inteckning kan meddelas till säkerhet för rätt att erhålla

elektrisk kraft, men intager samtidigt den ståndpunkten, att det endast

är de större abonnenterna, som höra komma i åtnjutande av nämnda

säkerhet. För den stora mängd abonnenter, som bliva utan inteckningssäkerhet,

har man i 17 § sökt sörja på det sättet, att vid fastighets försäljning

på exekutiv auktion de rättigheter att erhålla elektrisk kraft,

som upptagits i borgenärsförteckningen, skola förbliva gällande jämväl i

det fall, att försäljning skett utan förbehåll om rättigheternas bestånd,

med möjlighet dock till viss jämkning av avtalsvillkoren.

Till en början må härvid erinras om den vid 11 § påpekade omöjligheten

för inroparen att fullgöra avtalen om kraftleverans, om han

ej jämte fastigheten förvärvar det behövliga ledningsnätet, när detta ej

tillhör fastigheten. De svårigheter, som i anledning härav kunna uppstå

för inroparen, framträda i stegrad grad, om även ointecknade krafträttigheter

skola bestå efter den exekutiva auktionen, desto mera som svårigheterna

i sistnämnda fall synas icke, såsom ifråga om intecknade rättigheter,

kunna avhjälpas.

Men förslaget synes även genom ifrågavarande bestämmelser komma

i strid med vissa allmänna principer i gällande lag. För närvarande

är så ordnat, att den, som överväger att giva en fastighetsägare lån

mot inteckning eller eljest förvärva någon rättighet i en fastighet, genom

gravationsbevis skaffar sig kännedom om fastighetens föregående belastning

och med ledning därav kan bedöma sin blivande säkerhet med visshet

om, att den rättsställning, han sålunda från början intager, icke utan

hans eget åtgörande kan rubbas. För så vitt det är möjligt att beräkna

fastighetens blivande försäljningsvärde, bör en inteckningshavare därför

alltid kunna bedöma sin risk. Dessa till fastighetskreditens stabilisering

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kvtngl. ÄfajUs proposition nr 298.

113

givna regler hava alltid ansetts böra behandlas med synnerlig varsamhet.

Förslagets förevarande stadganden gorå en skarp avvikelse härifrån, i

det att kraftabonnenterna, oberoende av deras plats i ordningen mellan de vid

fastigheten häftande rättigheterna, skola under viss tid efter den exekutiva

försäljningen bibehållas vid sin rätt i förhållande till nye ägaren. Den eljest

föreliggande möjligheten att genom exekutiv försäljning frigöra eu fastighet

från belastning, som överstiger dess ekonomiska bärkraft, står således ej

öppen. Bundenheten av äldre kontrakt gäller även i det fall, att kraftstationen

ännu icke är färdig eller att den förre ägaren ingått kontrakt om försäljning

av kraft utöver vad anläggningen kan leverera. Inroparen kan

då vid äventyr av skadeståndsskyldighet bliva förpliktad att fullborda en

påbörjad anläggning i den vid dess planerande tilltänkta och av ingångna

avtal om kraftupplåtelser betingade omfattningen, även om det för honom

vore fördelaktigare att fullfölja anläggningen endast i mindre skala, eller

han kan vid samma risk vara nödsakad att utvidga den redan färdiga

anläggningen för att kunna fullgöra alla av förre ägaren ingångna avtal.

Mot de farhågor för anläggningens bristande bärkraft, vilka den

föreslagna anordningen sålunda är ägnad att framkalla, föreligger helt

säkert icke tillräckligt skydd i den objektiva reglering av pris och övriga

villkor, som förslaget sökt åstadkomma. De regler, som givits härför i 1!»

§, gorå det tvärt om omöjligt att vid berörda reglering göra gällande

annat än eu ringa del av den naturliga värdestegring, anläggningen kan

hava undergått genom penningvärdets fall. Även om i sistnämnda avseende

bättre bestämmelser skulle kunna finnas, torde likväl med hänsyn

till ovissheten om de blivande prisen och villkoren i övrigt anordningen

komma att verka i hög grad nedtryckande på köpeskillingen. Då en

långivare sålunda riskerar, att kraftverksägaren genom ofördelaktiga kontrakt,

om vilka långivaren icke har någon kännedom, kan icke blott förringa

sin personliga betalningsförmåga utan även sänka själva realsäkerhetens

värde för framtiden, lärer väl den följden kunna befaras, att förtroendet

till kraftanläggningarna såsom kreditobjekt försvagas. Likaså

kan den rätt, äldre långivare redan innehava, komma att bliva lidande.

I enahanda riktning, som nu angivits, verka de förut antydda svårigheter,

som uppkomma, om kraftverket och ledningarna icke bliva förenade

i eu hand.

Förslaget måste således i förevarande avseende anses ej blott stå

i strid mot viktiga rättsgrundsatser utan jämväl motverka ett av huvudsyftena

med förslaget självt, nämligen att underlätta kapitalanskaffning

och därigenom främja utvecklingen av de elektriska kraftanläggningarna

i landet. Det synes då, som om särskilda skäl behövt påvisas för att

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 252 höft. (Nr 298.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungi. Maj:ts proposition nr 298.

motivera förslaget härutinnan. Så har dock icke skett. Tvärtom vitsordas

i departementschefens yttrande, att exekutiv försäljning av elektriska

stationer hittills ytterst sällan förekommit samt att de mindre kraftförbrukarnas

behov av prisreglering redan blivit i viss mån tillgodosett

dels genom konkurrensen från statens vidsträckta kraftnät och dels genom

vattenlagens bestämmelser om s. k. bygdekraft.

Förutom vad sålunda erinrats mot det materiella innehållet i 17 §,

må påpekas det synnerligen oformliga i att låta en procedur, som eljest

innebär, att vissa rättigheter en efter annan bringas till upphörande i vad

de besvära fastigheten, i fråga om rätt till elektrisk kraft hava en helt

annan innebörd, nämligen att rättigheten kvarstår såsom belastande fastigheten

men kan i viss ordning jämkas till sitt innehåll.

På grund av vad sålunda anförts anser lagrådet 17—20 §§ böra

utgå ur förslaget. Iakttages detta, fordras viss ändring av 26 §.

För den händelse paragraferna bibehållas, torde följande böra

erinras.

Därest på grund av uppsägning, varom förmäles i 17 § tredje

stycket, eller frånträdande enligt 20 § abonnent går förlustig honom genom

avtal tillförsäkrad rätt till kraft eller ock abonnent genom att godtaga

de av kommerskollegium stadgade villkoren lider skada, torde han vara

berättigad till skadestånd av upplåtaren. Då rätten till skadestånd har

ansetts höra uttryckligen omnämnas i 13 och 15 §§, synes följdriktigheten

kräva, att även i fråga om de nyssberörda fallen principen uttalas i

lagen. För undvikände av upprepning kan lämpligen tredje stycket i

17 § flyttas till 20 §, där i alla händelser torde vara rätta platsen för

stadgandet.

I 18 § synes, på sätt i motsvarande paragraf i kommitténs förslagvar

iakttaget, höra inflyta uttrycklig föreskrift, att part äger i ärendet

andraga vad han kan akta nödigt.

Den i 19 § föreslagna normen för reglering enligt 17 § andra stycket

synes, såsom ovan antytts, icke tillfredsställande. På grund av penningvärdets

starka fall hava de äldre anläggningarna stigit betydligt i

värde, och denna värdestegring lärer redan vara i större eller mindre

mån utnyttjad av kraftföretagen på det sätt, att dessa, för utvidgande

av sin verksamhet eller i annat ändamål, upptagit lån mot inteckningar,

som utan värdestegringen ej skulle kunnat godtagas såsom säkerhet.

Därest nu den ifrågasatta regleringsnormen lagfästes, skulle den,

som innehar en dylik inteckning, få vidkännas en betänklig försämring

av sin rätt; han skulle ju löpa stor risk att vid en exekutiv försäljning av

anläggningen icke kunna utfå sin fordran, fastän han vid länets bevil
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

jande med Tätta ansett säkerheten tillräcklig. I den mån åter värdestegringen

ej på anfört sätt redan tillgodogjorts av kraftföretagen, skulle

de bliva förhindrade att begagna sig därav, men detta skulle komma i

strid mot lagens ena syfte: att förbättra kraftindustriens kreditmöjligheter.

Om penningvärdets fall fortsätter, skulle det sist anförda komma

att gälla även de nya anläggningarna. Siffran på anläggningskostnaden

för något äldre anläggningar torde därför ej kunna läggas till grund för

beräkning av deras i penningar uttryckta värde. Anläggningskostnaden

är för övrigt icke alltid lätt att beräkna, t. ex. om anläggningen undergått

omfattande reparationer och i sammanhang därmed förbättrats eller

anläggningens vattenkraft icke blivit särskilt för sig inköpt.

Principiellt riktigare kunde synas vara att till grund för regleringen

lägga köpeskillingen, i den mån denna icke väsentligen överstiger

anläggningens verkliga värde, om nämligen ett sådant värde kunde fastställas.

Här möter emellertid den svårigheten, att detta värde sällan kan

med någon tillförlitlighet beräknas. Värdet beror nämligen till väsentlig

del på det pris, som kan erhållas för kraften, men detta skall ju nu bestämmas,

och man kommer därför att röra sig i en cirkel.

Försöket att åstadkomma eu riktigare värdesättning än den, som

sker genom fritt utbud, synes därför allenast leda till större eller mindre

godtycklighet.

I motiveringen till den paragraf, som i det remitterade förslaget

erhållit nummer 20, yttrar kommittén, å ena sidan att under den betänketid

av tre månader, inom vilken abonnenten har att träffa sitt val, huruvida

han vill godtaga de nya villkor, som skola gälla beträffande avtalet,

abonnenten bör vara berättigad att erhålla kraft på förut bestämda villkor,

och å andra sidan att, om han underkastar sig den gjorda regleringen,

han skall från och med dagen efter den, då beslutet härom delgavs

honom, vara pliktig att betala det nya priset och i övrigt fullgöra

de nya villkoren. Denna tankegång torde återfinnas i lagtexten, ehuru

den ej lätt ett lyckligt uttryck. Vid tillämpningen av ett sådant stadgande

synas svårigheter kunna möta. Om abonnenten först vid slutet

av betänketiden bestämmer sig för att kvarstå såsom abonnent och därunder

åtnjutit de förutvarande villkoren, kan han vill erlägga den uppkomna

skillnaden i pris för den förflutna tiden, men de nya villkoren i

övrigt torde svårligen kunna retroaktivt vinna tillämpning.

Stadgandet synes böra ändras därhän, att abonnenten äger att

erhålla kraft på de förutvarande villkoren under betänketiden och, om

han uppsäger avtalet, jämväl under den tid avtalet därefter kommer att

gälla. Underlåtes uppsägning inom den därför bestämda tiden, skall

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kuiigl. MäjUS proposition nr 298.

från utgången av denna tillämpas vad vid omregleringen slutligen föreskrivits.

Härjämte bör iakttagas, att betänketiden börjar löpa först efter

det laga kraft ägande beslut i ärendet delgivits abonnenten.

Uppställningen av avdelning II och dess rubriker.

Lagrådet:

Andra avdelningen har i förslaget erhållit rubriken bryggande av

rätt till elektrisk kraft». Hå emellertid lagens samtliga avdelningar innehålla

bestämmelser i det syfte, som sålunda angivits, synes berörda rubrik

lämpligare böra lyda: »Vissa bestämmelser angående avtal om rätt till

elektrisk kraft». Härigenom skulle därunder upptagna stadganden jämväl

tydligare angivas såsom tillämpliga allenast å sådan rätt till elektrisk

kraft, som grundar sig på avtal, och således icke å den rätt till kraft,

som enligt vattenlagen kan genom domstols beslut tillskapas.

Av avdelningens föreskrifter äro vissa tillämpliga å avtal om upplåtelse

av elektrisk kraft i allmänhet, under det att andra endast åsyfta

avtal om kraft, som tillhandahålles från anläggning av fast egendoms

natur. I förslaget hållas föreskrifterna av det ena eller det andra slaget

icke i sär utan förekomma om varandra. Härav vållas otydlighet, som

lätt kan föranleda missförstånd. Huruvida en lämpligare uppställninglåter

sig genomföras, kan svårligen bedömas, innan avdelningens och de

särskilda paragrafernas innehåll blivit slutgiltigt bestämt. Lagrådet kan

därför endast framhålla önskvärdheten av, att vid en blivande överarbetning

tillses, i vad mån den antydda olägenheten kan avhjälpas.

Underrubriker, vilka förekomma endast i förevarande avdelning,

synas ej heller där erforderliga.

21-25 §§.

Justitieråden friherre Leijonliufvud och Edelstam:

För att ytterligare för kraftabonnenter trygga utbekommandet av

dem tillkommande kraft bereder lagförslaget dem möjlighet att dels få

upplåtaren vid vite förelagt att fullgöra sin skyldighet och dels få den

elektriska anläggningen ställd under tvångsförvaltning. I båda fallen

åsyftas endast anläggning, som utgör fast egendom. Huvudstadgandena

i nämnda hänseenden återfinnas i 21 och 23 §§. De båda paragrafernas

regler beträffande tvångsförvaltning äro olika. De mera väsentliga skiljaktigheterna

torde vara följande.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Enligt 21 § kan tvångsförvaltning komma till stånd, om den elektriska

anläggningen ntmätes och i följd därav tillhandahållandet av

kraft upphör, d. v. s. i allo inställes. Överexekutor skall då på ansökan,

utan ägarens hörande och utan att äga någon prövningsrätt i fråga om

läfnpligheten av åtgärden, förordna om tvångsförvaltning. År anläggningens

ägare försatt i konkurs, gälla motsvarande bestämmelser, dock

att beslut om tvångsförvaltning skall givas av rätten eller domaren, under

vilken konkurssaken hör. Genom förvaltarens försorg skall kraft

tillhandahållas sökanden ävensom den, som skriftligen anmäler sig till

erhållande av kraft med utfästelse att deltaga i bestridandet av uppkommande

kostnader. Annan abonnent skall ej kunna påfordra att utbekomma

kraft. Kostnad, som ej bestrides av inflytande inkomster, skall

slutligen gäldas av sökanden samt den eller dem, som förenat sig med

honom; regressrätt för dem gentemot anläggningens ägare synes nämligen

att döma efter ordalagen i paragrafen, jämförda med avfattningen

av 23 §, icke vara medgiven.

Enligt 23 § inträder möjligheten att utverka förordnande om

tvångsförvaltning, då anläggningens ägare underlåter att fullgöra honom

åliggande skyldighet att tillhandahålla kraft; härunder inbegripes tydligen

såväl det förhållande, att kraftöverföringen helt och hållet instälies,

utan att utmätning eller konkurs förorsakar inställandet eller force majeure

föreljgger, som ock varje obehörig inskränkning av krafttillförseln vare

sig Så, att alla abonnenterna delvis gå miste om den kraft, vartill de

äro berättigade, eller så, att eu eller flera bland dem, men ej alla, få

vidkännas fullständig indragning av eller minskning i kraftmängd. Göres

i något av dessa fall ansökan om tvångsförvaltning, har överexekutor att

höra ägaren samt inhämta yttrande av kommerskollegium, varefter överexekutor

prövar, huruvida sådan förvaltning i det föreliggande fallet bör

anoi-dnas. Förvaltare torde, då annat ej är stadgat, vara, såsom ock i

kommitténs motivering tinnes angivet, skyldig att så sköta anläggningen,

att kraft i full omfattning tillhandahålles alla, som äro därtill gentemot

ägaren berättigade. Sökanden skall förskjuta nödig kostnad men har

regressrätt mot ägaren för utfående av erlagt belopp, som ej blir betäckt

av inkomsterna.

Det sålunda föreslagna särskiljandet mellan tva olika slag av

tvångsförvaltning, vilket föranleder tämligen invecklade och svartydda bestämmelser,

synes icke vila på konsekvent genomförda grundsatser och

oj heller vara behövligt.

Någon principiell skillnad lärer icke finnas mellan det fall, att upphörandet

av krafttillförsel föranledes av utmätning eller konkurs, och det,

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

att avbrott eljest sker under sådana omständigheter, att det kan tillräknas

upplåtaren såsom försummelse (därom är ju här uteslutande fråga). I

båda händelserna föreligger en underlåtenhet av upplåtaren att fullgöra

honom åliggande skyldighet. Det torde därför vara tillräckligt, att för

erhållande av tvångsförvaltning uppställes allenast den allmänna förutsättningen,

att dylik underlåtenhet är konstaterad samt att underlåtenheten

finnes medföra betydande skada eller olägenhet. Särskilt angivande,

att tvångsförvaltning kan tillgripas även då upplåtaren är försatt i konkurs

eller utmätning skett, synes ej erforderligt.

Att, då konkurs uppkommit, konkursdomstolen (eller domaren) i

stället för överexekutoc skall vara behörig att förordna om tvångsförvaltning,

torde ej heller vara lämpligt. Denna domstol kan ju hava sitt

säte fjärran från anläggningen, varav omgång och svårigheter kunde föranledas.

Om, såsom nedan kommer att framhållas, myndigheten alltid

bör hava rätt att pröva, huruvida tvångsförvaltning skall komma till

stånd, framträder ytterligare angelägenheten av, att endast sådan myndighet

kommer i fråga, som kan förutsättas äga viss kännedom om de

förhållanden, vilka böra tagas i övervägande. Förslaget lämnar även olöst

spörsmålet, vilken myndighet är behörig, om såväl utmätning som konkurs

är för handen. Förslagets ståndpunkt i denna del lärer med hänsyn

till nu berörda omständigheter böra övergivas.

Tvångsförvaltningens ändamål är att sätta sökanden i utövning av

hans rätt. Då sökanden i första hand måste ansvara för kostnaden, bör

han emellertid ej tillförbindas att sörja för att annan, som jämväl lider

inskränkning i sin rätt, varder återinsatt i fulla utövningen därav. Å

andra sidan får ej heller annan abonnent genom tvångsförvaltningen försättas

i sämre läge än förut.

Från dessa grundsatser synes förslaget avvika i ett hänseende.

Enligt den tolkning av 23 §, som på sätt ovan antytts torde vara berättigad,

skulle i där avsett fall samtliga abonnenters rätt tillgodoses av

förvaltaren. Det skulle då kunna inträffa, att, om flera abonnenter samtidigt

vore i mistning av sin rätt, men endast en eller några av dem

gjorde ansökan om tvångsförvaltning, åt de övriga bereddes en fördel på

sökandenas bekostnad. Det riktiga torde vara, att, om flera äro berättigade

till kraft från anläggningen, utom sökanden endast den äger påkalla

att genom förvaltaren få sin rätt tillgodosedd, som var i åtnjutande av

densamma, då förvaltningen anordnades. Härvid bör bemärkas, att abonnent

kan vara endast delvis i utövning av sin rätt; han erhåller kraft

men ej i den omfattning, vartill han är berättigad. Är minskningen i

krafttillgången obehörigen företagen av upplåtaren, bör förvaltarens skyl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11!)

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

dighet att tillhandahålla honom kraft ej sträcka sig längre, än att han

bibehålies i den situation, som förefanns vid förvaltningens anordnande.

Om åter minskningen varit befogad, exempelvis på grund av force

majeure, bör denna minskning icke lända abonnenten till förfång. Då

hindret upphört, bör han komma i fullt åtnjutande av sin rätt. Är abonnentens

behov av kraft växlande efter årstid eller på grund av andra

förhållanden och sådant är förutsett i kontraktet, kan tvångsförvaltning

bliva anordnad vid en tidpunkt, då kraft av abonnenten tages i anspråk

i ringa omfattning. Abonnenten är dock i fullt åtnjutande av sin rätt

och bör, när behovet av kraft stiger, få detta ökade behov genom

förvaltaren tillfredsställt. Det erforderliga stadgandet synes alltså böra

giva uttryck åt den tankegången, att genom förvaltarens försorg skall

tillgodoses utom sökanden även övriga abonnenter, i den mån de icke

genom kontraktsbrott från upplåtarens sida voro i mistning av sin rätt,

då förordnande om tvångsförvaltningen meddelades. Med sökanden likställd

i fråga om rätt att bekomma kraft bör givetvis även den vara,

som, på sätt förslaget medgiver, anslutit sig till sökanden med utfästelse

att deltaga i kostnaden för förvaltningen.

I fråga om kostnadens slutliga gäldande synes ej finnas något

skäl, varför sökanden skulle försättas i olika ställning, då tvångsförvaltningen

föranletts av utmätning eller konkurs, och i annat fall; sökanden

bör i alla händelser, då upplåtarens försummelse att fullgöra sitt

åliggande givit upphov till kostnaden, vara berättigad att av upplåtaren

återfå vad han utlagt, i den män det ej betäckes av inkomsterna.

Enhetlighet torde även böra genomföras i fråga om överexekutors

befogenhet att bifalla eller avvisa framställning om tvångsförvaltning

samt hans skyldighet att höra anläggningens ägare och kommerskollegium.

Även då enligt förslaget 21 § skulle vara tillämplig, kan inträffa, att väl

behövliga upplysningar erhållas genom sådant hörande och att tvångsförvaltning

finnes icke lämpligen höra anordnas. Exempelvis kan upplysas,

att anläggningen är i det skick, att driften icke kan med fördel

upprätthållas, ehuru detta ej varit känt för sökanden. Force majeure kan

föreligga, oaktat sökanden har eu annan uppfattning av förhållandena.

Emellertid bör, såsom förslaget innehåller, lämnas överexekutor öppet

att genast förordna om provisorisk förvaltning tills vidare, ehuru uppenbarligen

denna befogenhet bör utövas med försiktighet.

Då sålunda i allt väsentligt enhetliga föreskrifter synas kunna

genomföras och, om på någon punkt särbestämmelser erfordras, sådant

lätteligen kan iakttagas, hemställes, att förslaget måtte omarbetas i sådant

syfte. Därvid synes även böra eftersträvas en mera systematisk upp
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj tis proposition nr 296.

ställning av stadgandena och dessa för vinnande av större överskådlighet

uppdelas i ett flertal paragrafer.

Vad angår hittills icke berörda delar av förevarande paragrafer

synes följande vara att erinra.

Beträffande fördelningen av kostnaden för förvaltningen, då flera äro

sökande, innehåller 23 § intet stadgande. I 21 § åter föreskrives, att

tvist om fördelningen skall prövas av överexekutor. Uppenbart torde

vara, att det slutliga avgörandet av frågan icke kan förläggas annat än

till domstol. Åt hithörande regler synes kunna givas följande innehåll.

Kostnad, som erfordras för den särskilda förvaltningen, skall förskjutas

av sökanden, om förvaltaren sa äskar. Om kostnaden ej täckes av inflytande

avgifter och andra inkomster, skall, där sökandena äro flera,

överskjutande kostnad fördelas mellan dem efter tv med avseende å den

kraftmängd en var uttagit och andra omständigheter prövas skäligt.

Tvist om fördelningen avgöi’es av domstol. Den, som sålunda fått lägga

ut något belopp, äger söka sitt åter av anläggningens ägare. Ett dylikt

stadgande om fördelning mellan flera sökande utgör tydligen icke hinder

för dem att utan sådan fördelning gemensamt anhängiggöra regresstalan.

Då i fråga om kostnadernas förskjutande och fördelning med sökande

skall vara likställd den, som sedermera förklarat sig villig deltaga

i kostnaden, men även i andra hänseenden vad som sägs om sökande

synes höra lämpas a den senare tillträdande, toide vara av nöden,

att i sammanhang med föreskriften om anslutningsrätt stadgas, att den,

som sålunda anslutit sig, sedan skall anses som sökande.

Den konkursbo enligt förslaget medgivna rätt att, mot övertagande

av gäldenärens skyldigheter i allo, taga förvaltningen om hand,

synes befogad. Stadgandet torde dock något omredigeras för att tydligare

utmärka, att konkursboet genom beslut om förvaltningens övertagande

ådrager sig berörda skyldigheter. Även ifrågasättes, att konkursboet

skall hava att anmäla sitt beslut hos överexekutor, som då

förordnar, att tvångsförvaltningen skall upphöra. Det synes nämligen böra

ankomma på den myndighet, som beslutat om förvaltningen, att häva

densamma. Måhända bör i lagtexten antydas, att, om konkui sboet sedermera

icke fullgör sina skyldigheter med avseende å tillhandahållande av

kraft, tvångsförvaltning — och vitesföreläggande, varom förslaget innehåller

bestämmelse — kan tillgripas mot konkursboet.

Tvångsförvaltning skall enligt förslaget fortgå, därest den föranletts

av utmätning till dess fastigheten blivit i laga ordning såld eller

utmätningen eljest avslutats, om den anordnats i anledning av konkurs

tills fastigheten sålts eller konkursen avslutats, och i andra fall under

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Mcij:ts proposition nr 298.

tid, som av överexekutor bestämmes, med rätt för överexekutor att förlänga

den förut bestämda tiden. Vad sålunda stadgats torde lämna rum

för vissa erinringar.

Den, som förvärvar elektrisk anläggning, medan den står under

tvångsförvaltning, synes äga ovillkorlig rätt att själv få övertaga förvaltningen.

Och detta synes gälla icke blott, då inköpet skett på exekutiv

auktion eller från konkursbo, utan även vid frivillig överlåtelse

direkt från ägaren. Det kan emellertid icke förbises, att, om i sistnämnda

fall dylik rätt tillerkännes nye ägaren, tillfälle därmed är berett

en ägare att genom skenöverlåtelse befria sig från tvångsförvaltningen.

B aran härför torde dock i regel vara ringa. I någon mån vore väl berörda

olägenhet förebyggd, om frivillig överlåtelse icke i och för sig

medförde tvångsförvaltningens upphävande, utan det krävdes, att nye

ägaren visade sig vilja övertaga fastigheten. Även vid exekutiv försäljning

synes icke obefogat att uppställa samma villkor. Tvångsförvaltningens

syfte är ju att skydda abonnenter för avbrott i krafttillförseln.

Till dess en viss trygghet i sådant hänseende ernåtts genom den

nye ägarens anmälan, att han vill själv övertaga driften, synes tvångsförvaltningen

böra fortgå. Berörda syfte bleve ock lätteligen förfelat,

om förvaltningen ovillkorligen skulle upphöra, då utmätning avslutas

utan fastighetens försäljning, t. ex. i följd av att lägsta budet ej uppnåtts

vid° auktionen. Är utmätningen, såsom väl vanligen är fallet, ett

tecken på gäldenärens obestånd, stode säkerligen abonnenterna genast

ånyo inför den situationen, att ny tvångsförvaltning måste anordnas.

Likartat synes förhållandet bliva, om konkurs avslutas utan fastighetens

försäljning. En viss prövningsrätt i de två sistnämnda fallen lärer därför

böra inrymmas åt överexekutor.

Förslaget innehåller icke någon uttrycklig bestämmelse om rätt

för överexekutor att, om viss tid för förvaltningens utövande blivit bestämd,

sedermera häva densamma före tidens utgång. Emellertid torde

kunna inträffa, att anläggningens ägare kan lämna tillräcklig garanti för

driftens behöriga fortgång eller att sökanden icke längre finner med sin

fördel förenligt, att förvaltningen fortgår. Det vore då obehörigt att

vidare upprätthålla tvångsförvaltningen.

Med avseende å det nu anförda torde bestämmelserna i förevarande

hänseende höra giva uttryck åt följande grundsatser med beaktande

dessutom av det fall, då tvångsförvaltningen upphör på grund av, att

konkursbo övertager driften av anläggningen. Tiden, under vilken anläggningen

skall stå under den särskilda förvaltningen, bestämmes av

överexekutor. Har viss tid blivit bestämd, äger överexekutor förlänga

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 252 höft. (Nr 298.) 10

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kung!. Maj:ts proposition nr 298.

densamma, om därtill finnes skäl. Innan tid, som blivit bestämd, gått

till ända, skall överexekutor, om förhållandena därtill föranleda, äga att på

begäran av sökanden eller anläggningens ägare återkalla förordnandet.

Om slutligen anläggningen överlåtes eller säljes i den ordning utsökningslagen

stadgar, skall överexekutor på anmälan av den nye ägaren förordna,

att förvaltningen skall upphöra dock ej före den tid, då den nye ägaren

äger att tillträda anläggningen. Utan särskilt stadgande synes vara klart,

att, om sökande begär hävande av förvaltningen eller ägaren därom gör

framställning i ett fall, då överexekutor har frihet att förordna efter omständigheterna,

överexekutor bör, innan ansökningen prövas, höra i förra

fallet övriga sökande, om sådana finnas, för att utröna, huruvida de vilja,

att förvaltningen skall för deras räkning fortgå, och i det senare samtliga

sökande. Med hänsyn härtill torde i sammanhang med den förut

förordade bestämmelsen, att den skall anses som sökande, vilken för att

få sin rätt till kraft tillgodosedd anslutit sig till sökanden, lämnas föreskrift,

att anmälan om anslutning skall ingivas till överexekutor, som har

att tillställa förvaltaren densamma.

Om i enlighet med lagrådets hemställan överexekutor ensam blir

behörig att besluta angående tvångsförvaltning, föranledes därav viss

jämkning av de stadganden, som förslagets 24 och 27 §§ innehålla.

Förvaltares redovisning, varom talas i 25 §, kommer, om vad nu

tillstyrkts blir iakttaget, att städse avgivas till överexekutor. Enligt samma

paragraf skall tiden för anhängiggörande av klander av redovisningräknas

från delfåendet. Förvaltaren har alltså, för att komma klandertiden

att löpa, att delgiva redovisningen dem, vilkas rätt kan vara

i fråga. Då dessa stundom kunna uppgå till ett ej obetydligt antal

samt redovisningen antagligen i regel kommer att vara av större omfattning

och åtföljas av ett flertal verifikationer, skulle delgivningsskyldigheten

kunna bliva alltför betungande för förvaltaren. Den väsentliga

lättnaden synes böra beredas honom, att han endast förpliktas att delgiva

vederbörande ett meddelande, att redovisning avlämnats till överexekutor.

Tiden, inom vilken redovisning skall avgivas, torde böra bestämmas

i lagen. Härutinnan synes lämpligen kunna stadgas, att redovisning

skall lämnas inom en månad efter tvångsförvaltningens upphörande.

Blir tvångsförvaltningen av längre varaktighet, bör under dess

fortgång redovisas inom en månad efter varje kalenderårs slut, första

gången dock ej för kortare tid än ett fjärdedels år. Anstånd bör kunna

i särskilt fall av överexekutor medgivas. Slutligen förefaller det önskvärt,

att i lagen angives, att vid den slutliga redovisningen skola fogas

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

123

möjligen befintliga överskottsmedel, vilka av överexekutor skola tillhandahållas

den till desamma berättigade.

En gemensam svaghet i det remitterade förslagets anordning av

tvångsförvaltningen och det system, som nu förordats, ligger däri, att

förvaltning, under vilken annan än sökanden är berättigad till kraft,

icke kan utan avbrott i den elektriska anläggningens drift förändras till

sådan, där sökanden endast har att taga hänsyn till eget behov. Om

t. ex. tvångsförvaltning beslutats på den grund, att bland flera abonnenter

endast vissa berövats tillgång till kraft, skola de övriga tillgodoses genom

förvaltningens försorg. Även om härav förlust på rörelsen skulle vara

att förvänta, kan tänkas, att den, som önskar tvångsförvaltning, icke

tager hänsyn därtill i förlitande på sin regressrätt mot anläggningens

ägare. Visar det sig sedan, att denne är insolvent, kan sökanden icke

frigöra sig från förpliktelsen mot de andra abonnenterna utan att få

tvångsförvaltningen hävd och, om då driften i sin helhet avstannar, erhålla

ny tvångsförvaltning på villkor, som i antydda hänseende äro för

honom förmånligare. Den nu berörda olägenheten synes emellertid svårligen

kunna avhjälpas.

Såsom en mindre önskvärd följd av, att flera abonnenter kunna

vara sökande till tvångsförvaltning, och av den fria anslutningsrätten till

sökande må påpekas den tvungna ekonomiska intressegemenskap, som

härigenom uppkommer och varav kan föranledas, att en ekonomiskt ovederhäftig

abonnents intressen bliva tillgodosedda på en annans bekostnad.

Ett korrektiv häremot torde dock ligga i förvaltarens rätt att avfordra

dylik abonnent förskott och, i händelse sådant icke lämnas, avstänga

honom från krafttillförsel.

I det remitterade förslaget har hänsyn tagits därtill, att tvångsförvaltning

av nu ifrågavarande slag kan komma i kollision med förvaltning,

som anordnats jämlikt 7 kap. utsökningslagen eller som hänför sig

till bestämmelserna i 9 kap. 13 eller 14 § vattenlagen. Däremot har

förhållandet till 81 § utsökningslagen och 4 kap. 1—3 §§, jämförda med

4 kap. 4 § sista stycket, i vattenlagen icke beaktats, varjämte det sätt,

varpå förslaget söker lösa förstnämnda kollisionsfall, ingalunda kan anses

tillfredsställande.

Då syssloman tillsättes enligt 81 § eller 7 kap. utsökningslagen,

sker detta i utmätnings borgenärens intresse och för att bereda honom

särskild förmån. Denna förmån må icke skäligen berövas honom för att

tillgodose abonnenters behov av kraft. Vad särskilt beträffar stadgandena

i 7 kap. utsökningslagen torde de skäl, som föranlett därtill, att enligt

18 § i förordningen angående lagfart in. in. av järnväg nyss nämnda stad
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

ganden icke skola vara tillämpliga ifråga om järnväg, sakna motsvarighet

i föreliggande fall. Ej heller behöver saken ordnas så, att vare sig utmätningsborgenärens

eller abonnents rätt lider intrång. Utsökningslagens

berörda stadganden torde vara så att förstå, att, om enligt dem syssloman

förordnas att förvalta en elektrisk anläggning, sysslomannen skall

hava att fullgöra gäldenärens förpliktelser med avseende å tillhandahållande

av kraft från anläggningen. Vid sådant förhållande måste åt dylikt

förordnande beredas företräde. Här lärer alltså böra stadgas, att

förordnande, som skett enligt förevarande lag, skall upphöra att gälla,

om sedermera begäres förordnande enligt angivna stadganden i utsökningslagen.

Avgift för elektrisk kraft, som det åligger abonnent att erlägga,

lärer ej vara att hänföra till avrad, hyra eller ränta, vars uppbärande

i händelse av utmätning av fast egendom kan jämlikt 80 § utsökningslagen

uppdragas åt utmätningsman. De denne tillkommande befogenheter

torde därför i regel ej lägga hinder i vägen för utövande av tvångsförvaltning

enligt nu ifrågavarande lag. Väl kan det tänkas exempelvis,

att i byggnad, som hör till elektrisk anläggning och av förvaltare

måste omhändertagas, kan finnas någon uthyrd lägenhet. Hyran

för denna borde då uppbäras av utmätningsmannen. I detta och dylika

fall torde dock olägenheten av ett sådant förhållande vara ringa. Huruvida

särskilt stadgande erfordras, att förordnande jämlikt 80 § utsökningslagen

ej upphör genom införande av tvångsförvaltning, som i förevarande

lag avses, synes något tveksamt. Det torde dock utan fara för

misstag därutinnan kunna umbäras.

Beträffande slutligen förhållandet till vattenlagen är att märka, att

tvångsförvaltning enligt denna kan avse såväl elektrisk anläggning, från

vilken kraft är enligt avtal upplåten till andra, som ock dylik anläggning,

vilken ej producerar kraft till avsalu, ävensom vattenverk, som ej

är avsett att alstra elektrisk energi. Förslagets bestämmelser om tvångsförvaltning

torde, med hänsyn till ordalydelsen av 21 § första stycket

samt kommitténs motivering för stadgandet, vara avsedda att tillämpas,

så snart rätt till elektrisk kraft från en anläggning tillkommer annan än

ägaren. Detta lärer ock vara lämpligt. Av anordningen följer emellertid,

att i de två förstnämnda av vattenlagen omfattade fallen jämväl den

nu tilltänkta lagen skulle vara tillämplig, därvid även kunde uppstå svårigheter

på den grund, att förordnande om tvångsförvaltning enligt vattenlagen

meddelas av Konungens befallningshavande. Det synes därför erforderligt

att genom ett tillägg till 9 kap. 38 § vattenlagen förebygga,

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungi. Mcij:ts proposition nr 298.

att vad där stadgas om tvångsförvaltning får tillämpning i något fall,

som omfattas av förevarande lag.

23 § anvisar åt den, som ej erhåller honom tillkommande kraft

från elektrisk anläggning, även en annan utväg att komma till sin rätt

än tvångsförvaltning. Han kan nämligen hos överexekutor utverka föreläggande

av vite, riktat mot den försumlige ägaren. En följd av att

bestämmelsen härom fatt sin plats i nämnda paragraf har blivit den, att

densamma är tillämplig, endast då anläggningen utgör fast egendom.

Åtminstone detta tvångsmedel bör emellertid stå till buds, då fråga är

om exempelvis upplåtelse av kraft från en distributionsstation, med vilken

ej är förenad äganderätten till den mark, varå den är uppförd. Av

denna anledning bör bestämmelsen utbrytas ur sitt nuvarande sammanhang.

Den torde lämpligen ställas främst i förevarande avdelning av

förslaget med hänsyn därtill, att vitesföreläggandet utgör det lindrigare

tvångsmedlet, som bör i första hand tillgripas, såvida utsikt finnes att

därmed förskaffa abonnenten utövningen av hans rätt. Avfattningen bör

så jämkas, att vite kan föreläggas i ett fall, då även tvångsförvaltning

skulle kunna ifrågakomma; förslagets formulering giver vid handen, att

vite kan tillämpas endast under sådana förhållanden, att tvångsförvaltning

ej må anordnas.

Det kan tänkas förekomma, att ägaren av en elektrisk anläggning

ej själv har densamma om hand, t. ex. att ett bolag, som äger ett större

kraftnät med ett flertal anläggningar, upplåter någon av dessa till ett

underbolag, som sköter driften och upplåter kraft till konsumenterna.

Vad förslaget innehåller om vite och tvångsförvaltning torde böra förklaras

äga motsvarande tillämpning i dylikt fall.

Justitierådet Améen:

Jag instämmer i vad inom lagrådet nu yttrats utom däri, att jag

anser grunden för fördelning mellan flera sökande av kostnad för tvångsförvaltning

böra angivas på ett något mera vägledande sätt eller sålunda,

att fördelningen skall äga rum efter storleken av det kraftbelopp, en var

under förvaltningstiden uttagit, dock att, om detta väsentligen understiger

vad vederbörande abonnent före tvångsförvaltningen normalt plägat under

motsvarande tid uttaga, detta normalbelopp i stället skall läggas till grund

vid beräkningen av hans betalningsskyldighet. Att ett sådant normalbelopp

icke får understiga det minimibelopp av kraft, abonnenten under

ifrågavarande tid enligt sitt kontrakt kan hava varit skyldig betala, torde

vara självklart.

Möjligen torde behövas något stadgande, att den, som icke från

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

början varit sökande utan först efter någon tid anmäler sig till erhållande

av kraft och därigenom blir likställd med sökanden, skall efter

nämnda grund deltaga icke blott i därefter uppkommande förvaltningskostnader

utan även i de kostnader, som belöpa på föregående del av

förvaltningstiden. Det torde nämligen vara förenat med de största svårigheter

att för varje nytillträdande sökande göra en utredning om, vilka

kostnader som varit behövliga för den ena eller andra perioden, och

det kan vara lämpligt att genom det antydda stadgandet förmå abonnenterna

att genast från början besluta sig, om de vilja deltaga

eller icke.

Regeringsrådet Linnér:

Jag instämmer i vad justitieråden friherre Leijonhufvud och Edelstam

yttrat utom i följande avseenden.

Det lär vara klart, att tvångsförvaltningens omfattning principiellt

bör begränsas av dess ändamål att sätta sökanden i utövning av hans

rätt till elektrisk kraft. För att vinna en lagtillämpning i enlighet med

denna princip torde man antingen kunna använda den utvägen, att i lagtexten

söka giva för alla förekommande fall avpassade regler, varav

vederbörande myndighet skall vara bunden, eller ock nöja sig med att i

lagen uttala den allmänna grundsatsen samt lita till, att den prövande

myndigheten med tillgång till erforderlig sakkunskap skall i det särskilda

fallet kunna finna en riktig lösning. Det remitterade förslaget, mot vilket

lagrådets övriga ledamöter i denna del icke gjort någon anmärkning,

har valt den förra metoden, i det att dess 21 § stadgar, att anläggning

eller den del därav, från vilken kraft tillhandahålles annan än fastighetens

ägare, skall omhändertagas av förvaltningen. Samma regel torde

vara avsedd att gälla även i de fall, som behandlas i 23 §.

Om detta stadgande kommer att efterföljas, torde det kunna förorsaka

åtskilliga olägenheter. Om t. ex. anläggningen ifråga består av

en vattenkraftstation och en bränslekraftstation samt all den vid anläggningen

alstrade kraften går till annan än anläggningens ägare, måste

enligt förslaget tvångsförvaltningen omfatta anläggningen i dess helhet,

och detta gäller även om sökanden till tvångsförvaltningen har att mottaga

den honom tillkommande kraften endast från vattenkraftstationen.

På enahanda sätt förhåller det sig, om från en avdelning av anläggningen

kraften konsumeras endast av anläggningens ägare och några till

ersättningskraft berättigade samt anläggningen i övrigt levererar kraft

till abonnenter, bland dem sökanden. Särskilt vid höga eller osäkra

bränslepriser synes det föga rimligt, att t. ex. en stad för att komma i

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kung1. Maj:ts proposition nr 298.

åtnjutande av staden tillförsäkrad kraft till belysning'' eller spårvägsdrift

skulle tillförbindas att driva en bränslecentral, som uteslutande användes

för andra abonnenters behov eller för deras och ägarens räkning. Gäller

det en mindre kapitalstark sökande, torde den föreslagna anordningen

rent av kunna hindra honom från användningen av ifrågavarande rättsmedel.

Eventuella svårigheter genom samförvaltning undvikas ej genom

förslaget.

Att formulera eu regel, som passar för alla uppkommande fall, låter

sig näppeligen göra, åtminstone icke på grund av den nu föreliggande

utredningen. Däremot torde det ej erbjuda någon större svårighet att i

det särskilda fallet avgöra, i vilken omfattning anläggningen bör ställas

under tvångsförvaltning, om man, såsom i 23 § i förslaget skett, sörjer

för, att den avgörande myndigheten alltid har tillgång till erforderlig teknisk

sakkunskap. Lagen synes mig därför i förevarande avseende allenast

böra stadga, att tvångsförvaltning må omfatta anläggningen i dess

helhet eller så stor del därav, som befinnes erforderlig för att sätta sökanden

i utövning av den rätt till kraft, som av honom göres gällande.

Huru rätten att vinna anslutning till redan beslutad tvångsförvaltning

skall bestämmas, star i visst samband med stadgandena om tvångsförvaltningens

omfattning. Enligt förslagets ståndpunkt skulle, efter det

tvångsförvaltning blivit anordnad för en abonnents räkning, varje annan

abonnent på blott anmälan komma i åtnjutande av sin rätt till elektrisk

kraft genom tvångsförvaltningen, dock med skyldighet att taga del i kostnaderna.

Tillträde till tvångsförvaltningen av annan abonnent än sökanden

kan emellertid inverka på förvaltningens omfattning och resultat, och

detta gäller särskilt om ägaren helt inställt driften — även med den formulering

av stadgandet angående förvaltningens omfattning, som förslaget

innehåller. Det synes därför nödvändigt att låta dylik ansökan prövas

ur samma ekonomiska och tekniska synpunkter, som då fråga är om

tvångsförvaltnings anordnande. Dessutom kan själva rätten att påkalla

tvångsförvaltning vara tvistig; ägaren kan t. ex. påstå, att den anslutningssökande

abonnenten själv brutit sitt kontrakt och till följd därav

icke har rätt till någon kraft, eller invända, att leveransavbrottet i förhållande

till denne abonnent berott på force majeure, eller giva en annan

tolkning av kontraktets innebörd än av abonnenten åberopats. Det riktiga

synes därför vara, att frågan om rätt till anslutning till beslutad

tvångsförvaltning behandlas såsom ansökan om anordnande av sådan förvaltning,

allenast med det undantag att hörandet av kommerskollegium

bär ankomma på överexekutors prövning.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Konkursbos rätt att taga anläggning om hand med avbrytande av

tvångsförvaltningen beror enligt förslaget därav, att konkursboet i allo

övertager gäldenärens skyldigheter mot samtliga abonnenter i avseende

å leverans av kraft från den förvaltade anläggningen. Om icke tvångsförvaltning

anordnas, torde någon förpliktelse att fullgöra gäldenärs

berörda åtaganden icke vila på konkursboet såsom sådant, men väl lär

konkursboet, under förutsättning att ingen försummelse i kraftleveransen

skett, hava rätt att tillträda av gäldenären ingångna avtal. I vad sålunda

gäller synes tvångsförvaltning icke böra verka annan ändring

än att abonnent, vilken genom det rättsmedel tvångsförvaltningen erbjuder

blivit försatt i åtnjutande av sin rätt till kraft, icke genom konkursboets

mellankomst får lida intrång i nämnda rätt. De abonnenter

däremot, för vilkas räkning tvångsförvaltning icke varit anordnad och

vilka ej heller av konkursboet sättas i utövning av sin rätt, hava även

mot konkursboet möjlighet att få tvångsförvaltning till stånd. Den i förslaget

uppställda fordran, att konkursboet skall ombesörja driften i full

utsträckning, torde blott leda till att omöjliggöra eller åtminstone försvåra

konkursbos tillträde av förvaltningen, fastän dess tillträde ur andra synpunkter

kan vara önskvärt.

På grund härav synes såsom förutsättning för konkursbos rätt att

övertaga anläggningens drift böra stadgas, att konkursboet åt den, för

vars räkning tvångsförvaltning äger rum, tillhandahåller elektrisk kraft

i den utsträckning och på de villkor, vartill gäldenären är förpliktad.

26 §.

Lagrådet:

Iakttages vad lagrådet beträffande 17 § hemställt, föranledes därav

viss jämkning av den i förevarande paragraf gjorda hänvisningen.

27 §.

Lagrådet:

Till den del paragrafens stadgande har avseende å beslut av rätten

eller domaren, kommer detsamma att utgå i händelse av bifall till vad

lagrådet hemställt vid 21—25 §§.

Då genom lagen överexekutor skulle hava att taga befattning med

vissa ärenden, som ej äro att hänföra till utsökningsmål, synes särskild

föreskrift om sättet för fullföljd av talan mot beslut av överexekutor i

dylikt ärende vara av nöden, i vilket hänseende synes lämpligast, att

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

129

enahanda blir gällande, som i utsökningslagen är stadgat i fråga om sådana

mål, som avses i 214 § samma lag.

Över beslut av kommerskollegium, som innefattar bifall till begäran

om registrering eller dess hävande, torde klagan icke få föras. Då det

icke gärna låter sig göra att i här ifrågakommande fall beräkna fatalietiden

annat än från delfåendet, skulle eljest följden bliva, att berörda

beslut aldrig skulle kunna anses hava vunnit laga kraft, varigenom tillfredsställande

rättssäkerhet uppenbarligen icke skulle ernås. Därjämte

erinras, att, om vad lagrådet vid 3 § förordat vinner bifall, det kommer

att stå vederbörande rättsägare öppet att vid domstol föra talan om

ogiltighet av de båda nämnda slagen av beslut.

Besvär, som bos Konungen anföras över andra kommerskollegii

beslut, lära böra prövas av regeringsrätten. Ändring i lagen om regeringsrätten

är därför påkallad.

28 §.

Lagrådet:

I sin nuvarande formulering synes paragrafen endast på ett ofullständigt

sätt angiva vad därmed avses. I första band torde böra i stället

för den föreslagna paragrafens första punkt stadgas, att vad som enligt

denna lag gäller i fråga om fast egendom skall äga motsvarande tillämpning

beträffande tomträtt eller vattenfallsrätt. Vidare torde föreskrivas,

att vad i lagen sägs angående lagfart skall, då fråga är om tomträtt eller

vattenfallsrätt, avse inskrivning av dylik rätt eller av fång till dylik rätt.

Paragrafens senare del inrymmer en viss formell bestämmelse med

avseende å det tillämnade införandet av inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt

till säkerhet för rätt till elektrisk kraft. Den närmare regleringen

av inskrivning av sådan inteckning är, enligt vad departementschefens

yttrande giver vid handen, avsedd att ske i administrativ ordning.

Det torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida så låter sig göra.

Uppenbart är i varje fall, att förslagets sätt att behandla förevarande

ämne är synnerligen otillfredsställande och icke utan allvarliga olägenheter

kan bibehållas. Om lagrådets hemställan under 11 och 16 §§ samt i

fråga om första punkten i förevarande paragraf iakttages, komma vissa

grundläggande bestämmelser angående rätt till elektrisk kraft, vilka delvis

hava sin motsvarighet i 1 kap. i nyttjanderättslagen, att gälla även för

det fall, att kraften tillhandahålles från anläggning å fastighet, som innehaves

med tomträtt eller vattenfallsrätt. Dessutom synes emellertid nödvändigt

att i 4 kap. 6 § nyttjanderättslagen införa medgivande, att tomträtt

jämväl må intecknas till säkerhet för rätt till elektrisk kraft. Tillika

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 292 käft. (Nr 298.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

torde, då, såsom förut framhållits, blotta innehavet av intecknat kontrakt

om dylik rätt ej kan anses såsom tillräcklig legitimation för befogenhet

att medgiva åtgärd, varigenom inteckningen kan försämras, i 7 §

samma kapitel böra stadgas, att, om inteckning till säkerhet för rätt till

elektrisk kraft är sökt eller meddelad i tomträtten, anteckning i tomträttsprotokollet

om ändring av eller tillägg till tomträttsavtalet ej må

ske, där ej tillika företes skriftligt medgivande av inteckningshavaren.

Beträffande själva inteckningsförfarandet finnas i lagen om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt icke bestämmelser, mer eller mindre

ägnade att ens analogivis tillämpas. Då det ansetts nödigt att i fråga om

inteckning i sådan rätt till säkerhet för fordran stifta särskild lag, lärer

därav framgå, att varken stadgandena om inteckning för nyttjanderätt

till fast egendom eller de föreskrifter, som i enlighet med lagrådets hemställan

må komma att i förordningen om inteckning i fast egendom intagas

rörande inteckning för rätt till elektrisk kraft, kunna anses vara av

beskaffenhet att böra komma till omedelbar tillämpning på inteckning,

varom nu är fråga.

För att ernå tillfredsställande resultat synes följaktligen vara nödigt

att i lagen om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt, i stället för den

i särskilt till lagrådet remitterat förslag införda 24 §, upptaga de bestämmelser,

som utöver de föreslagna tilläggen till 4 kap. nyttjanderättslagen

erfordras för reglering av villkor och ordning för beviljande av inteckning

för rätt till elektrisk kraft samt verkan av dylik inteckning. De

nya stadgandena synas till innehållet huvudsakligen kunna motsvara bestämmelserna

om inteckning för nyttjanderätt i förordningen om inteckning

i fast egendom, dock med beaktande i tillämpliga delar av de erinringar

beträffande dessa bestämmelser, vilka av lagrådet gjorts under

11 §. I sammanhang därmed måste de hittillsvarande stadgandena i lagen

om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt undergå vissa jämkningar.

Lagrådet framhåller emellertid, att dess anvisningar i berörda avseenden

icke kunna vara slutgiltiga.

Övergångsbestämmelser.

Lagrådet:

Om de rättsförhållanden, vilka regleras av bestämmelserna i 16

och 17 §§ i förslaget, skulle bedömas olika allt efter som de uppkommit

före eller efter lagens ikraftträdande, synas hart när olösliga svårigheter

kunna möta eller resultaten kunna bliva synnerligen otillfredsställande.

Det synes angeläget att förebygga en rättstillämpning, som skulle leda

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

till sådana konsekvensei’ som att yngre rättigheter skulle erhålla företräde

framför äldre. Då det emellertid torde kunna vara föremål för

tvekan, vilken ståndpunkt lagförslaget intager i berörda hänseende, hemställes

om införande av ett övergångsstadgande, varigenom göres tydligt,

att bestämmelserna i omförmälda paragrafer, i den mån de bibehållas i

lagen, skola tillämpas jämväl ifråga om avtal om upplåtelse av rätt till

elektrisk kraft, som tillkommit före lagens ikraftträdande. Härav skulle

bliva en nödvändig följd, att även vissa av lagrådet förordade tillägg

till 16 §, ifall de bliva upptagna i lagen, måste göras tillämpliga å

äldre avtal.

Justitieråden Améen och Edelstam samt regeringsrådet Linnér:

Om 12 § allenast kommer att innehålla bestämmelser ifråga om

abonnenters inbördes företräde vid exekutiv försäljning, torde böra föreskrivas,

att nämnda stadganden skola tillämpas jämväl beträffande upplåtelser

av rätt till elektrisk kraft, som tillkommit före lagens ikraftträdande.

Tillika torde böra bestämmas, att den i 2 § stadgade tiden av sex

månader skall, om upplåtelsen av rätt till elektrisk kraft skett före lagens

ikraftträdande, räknas från den dag, då lagen trätt i kraft.

Justitierådet friherre Leijonhufvud:

Då det förefaller olämpligt, att den, som före lagens ikraftträdande

blivit abonnent å kraft från elektrisk anläggning, skulle kunna framtvinga

registrering enligt 2 § i förslaget, tillstyrkes, att genom övergångsbestämmelse

befogenhet i nämnda hänseende frånkännes sådan abonnent. Anses

en motsatt uppfattning riktig, torde böra iakttagas, vad lagrådets

övriga ledamöter hemställt.

Vad slutligen angår de i förslagets tredje avdelning berörda tvångsåtgärderna,

synes följande vara att beakta.

I avtal om tillhandahållande av elektrisk kraft torde ej sällan vara

inrymd bestämmelse om viss påföljd för underlåtenhet att fullgöra åtagandet.

I allmänhet lärer stadgas vite eller skadestånd till visst belopp,

stundom med tillägg att annan påföljd än den sålunda särskilt avtalade

icke får ifrågakomma.

Oavsett att dylik påföljd finnes avtalad, skulle tvångsåtgärd enligt

förslaget kunna av abonnent påkallas. Om emellertid ifrågavarande avtalsbestämmelse

erhållit sådan form, att därav tydligen framgår såsom

parternas avsikt, att upplåtaren mot erläggande av visst belopp eller

under annan betingelse blir under någon tid fri från sin skyldighet, kan

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj;ts proposition nr 298.

dock uppenbarligen tvångsåtgärd ej ifrågakomma. Men meningen kan

hava varit densamma, utan att detta fullt klart låter sig utläsas ur avtalet.

I så fall kan genom tillämpning av lagens bestämmelser upplåtarens

rätt bliva trädd för nära. Överexekutors prövning av tvångsåtgärdens

befogenhet lärer ej utgöra tillräcklig garanti för, att så icke sker.

I fråga om avtal, som ingås efter det lagen trätt i kraft, lärer

emellertid faran för, att lagen skulle medföra rättskränkning, icke vara

så stor, att den kräver särskilt beaktande. Vad åter angår äldre avtal,

som innehåller stadgande om påföljd för underlåtenhet att tillhandahålla

kraft, synas ovan påpekade förhållanden böra föranleda, att abonnenten

icke äger påkalla vitesföreläggande eller tvångsförvaltning enligt lagen.

En övergångsbestämmelse i sådant syfte torde förty böra införas.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 24 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra.

Lagrådet:

Om, såsom vid behandlingen av föregående lagförslag hemställts,

10 § i sagda förslag utgår samt vad som registreras å en fastighet, därå

finnes elektrisk station, skall betraktas såsom tillbehör till fastigheten,

icke såsom tillbehör till stationen, synes det ifrågasatta tillägget till nu

förevarande lag böra formuleras i överensstämmelse med denna terminologi

samt placeras såsom ett tillägg till 2 §, dit det då närmast hör.

Kommer berörda 10 § att kvarstå, men godtages den andra av

de föreslagna ändringarna, skulle den hänvisning, som i förevarande lagerfordras,

innefatta undantag från både 2 och 3 §, vadan åt densamma

synes böra beredas en fristående plats, möjligen genom ett tillägg

till 6 §.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 100, 107 och 111 §§ i utsöknings
lagen.

Lagrådet:

Då det i 100 § omförmälta registreringsbevis synes vara en handling,

som erfordras redan vid upprättandet av den beskrivning och värdering,

som skall äga rum före auktionen, torde det nu ifrågasatta tilllägget

till 100 § rättare hava sin plats i 79 §, därvid åliggandet kommer

att åvila utmätningsmannen i stället för auktionsförrättaren. Nämnda

handling kommer då utan vidare att bliva tillgänglig även vid auk
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

tionen. Stadgandet torde även böra förtydligas så, att därav framgår, att

bevis från kommerskollegium skall införskaffas, så snart å den utmätta

fastigheten finnes elektrisk station. Utmätningsmannen behöver beviset

för att ernå visshet, huruvida stationen, om den icke är generatorstation,

hör till fastigheten eller genom registrering blivit tillbehör till annan

fastighet. Vare sig stationen är generatorstation eller icke, torde beviset

böra innehålla utredning, i vad mån stationen beröres av registrering,

som må hava förekommit.

I händelse av bifall till lagrådets vid 1 § i ovan först behandlade

lagförslag gjorda hemställan om stadgande, att utmätning i vissa fall

hindrar registrering, torde böra genom tillägg till 85 § utsökningslagen

sörjas för, att dylik åtgärd ofördröjligen bringas till registreringsmvndighetens

kännedom.

Beträffande det nu ifrågavarande förslaget må erinras, att — särskilt

om, såsom lagrådet föreslagit, 17 § i det först behandlade lagförslaget

utgår — den rätt, som i 87 § utsökningslagen tillerkänts vissa rättsägare

i en fastighet, torde böra tillerkännas även dem, som hava rätt

till elektrisk kraft. Under samma förutsättning bör erforderlig ändring

i 168 § ske.

Vid 16 § i sistnämnda lagförslag har lagrådet påpekat önskvärdheten

av, att där intagas bestämmelser, motsvarande de föreskrifter,

vilka återfinnas i 2 kap. 29—31 §§ nyttjanderättslagen för reglerande

av x-ättsförhållanden, som uppkomma vid frivillig överlåtelse av utarrenderad

fastighet. Enahanda rättsförhållanden regleras för fall av fastighetens

exekutiva försäljning på i huvudsak samma sätt, men dock med

vissa avvikelser, genom stadganden i 133 § andra och tredje styckena

utsökningslagen. I den lagstiftning angående avtal om rätt till elektrisk

kraft, som nu är ifrågasatt, torde icke böra saknas motsvarighet till sistberörda

stadganden. Lagrådet hemställer därför om omai''betning av eller

tillägg till 133 § utsökningslagen i syfte att göra vad där stadgas tilllämpligt,

då fastighet, från vilken upplåtits rätt till elektrisk kraft, varder

exekutivt såld, givetvis med de modifikationer, som kunna föranledas av

det blivande innehållet i det förordade tillägget till 16 § i nyss omförmälda

lagförslag.

För tydlighets skull toi''de vid stadgandet om dagen för lagens

trädande i kraft böra tilläggas, att mål, som före nämnda dag äro anhängiga,

skola behandlas enligt äldre lag.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Förslaget till lag om ändring av 39 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Lagrådet:

Behovet av vida mera omfattande ändringar i ovannämnda förordning,

än här ifrågasatts, har påpekats vid 11 § i förslaget till lag

med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft.

Förslaget till lag om ändring i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt.

Lagrådet:

Lagrådet erinrar om sitt vid 28 § i förslaget till lag med vissa

bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft avgivna yttrande,

i vad det avser här förevarande lag.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni

1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Lagrådet:

Enligt ovannämnda speciallag är expropriation medgiven för framdragande

över annans mark av elektrisk starkströmsledning. Med den

ändring i lagen, som nu ifrågasättes, åsyftas att bereda möjlighet till

expropriation jämväl för station för alstrande av elektrisk kraft annorledes

än medelst vattenkraft, d. v. s. bränslekraftstation, samt andra stationer

och anläggningar, som erfordras för tillgodogörande av elektrisk

starkström. Redan med stöd av 1917 års allmänna expropriationslag

torde emellertid, såsom ock lärer framgå av förarbetena till densamma, i

vissa fall kunna för starkströmsanläggningar erhållas expropriation av

såväl vattenfall med utmål som mark för bränslekraftstation och annan

nödig anläggning utom ledningar. Så är t. ex. fallet, då det gäller att

tillgodose kommuns behov av belysning eller behovet av drivkraft för

den allmänna samfärdseln. Under berörda förarbeten framhölls nödvändigheten

av att uppdraga en tydlig gräns mellan de båda lagarnas tilllämplighetsområden.

Detta betingades därav, att ersättningen för vad som

exproprieras skall enligt 1902 års lag förhöjas med hälften av det belopp,

som skall utgå enligt de i 1917 års lag stadgade grunder. Gränsbestämningen

ansågs given därigenom, att dels den särskilda avdelning i

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

135

1917 års lag, som handlar om elektriska ledningar, utmärktes såsom avseende

endast svagströmsledningar och dels ordet »ledning» i 1 § första

stycket av 1902 års lag utbyttes mot »starkströmsledning». Expropriation

för starkströmsledningar skall i följd därav alltid följa reglerna i

1902 års lag.

Om, såsom nu föreslås, bestämmelser om expropriationsrätt för

vissa ändamål, vilka för närvarande kunna i en del fall tillgodoses med

tillämpning av den allmänna expropriationslagen, införas i 1902 års lag,

framträder ånyo nödvändigheten att, för undvikande av förut antydda

svårighet vid tillämpningen, hålla lagarna så vitt möjligt i sär i fråga

om deras räckvidd. Förslaget i dess föreliggande skick kan måhända

anses innebära, att 1902 års lag skall vara ensam tillämplig för de fall,

som med densamma avses. År så fallet, skulle därav bliva en följd, att

kommuner och andra, som enligt nu gällande lag vid expropriation för annan

starkströmsanläggning än ledningar hava att gälda endast fulla värdet

av det exproprierade, skulle bliva förpliktade att för vinnande av

samma ändamål erlägga en med femtio procent förhöjd ersättning. Härjämte

skulle den nu förefintliga oegentligheten, att exempelvis kommun,

som nödgas anlita expropriation för åstadkommande av en starkströmsanläggning,

har att för olika delar av vad därför behöver tagas i anspråk

lämna ersättning efter olika grunder, komma att kvarstå, då såväl

vattenfall som annat exproprieras för anläggningen.

Det synes då fördelaktigare, att saken så ordnas, att från 1902

års lags tillämpningsområde uteslutas alla de fall, då expropriation i och

för starkströmsanläggning kan ske jämlikt allmänna expropriationslagen.

\7ill man ej göra rubbning i vad nu gäller, skulle undantaget icke avse

expropriation för själva ledningarna, som då fortfarande alltid skulle

ske enligt förstnämnda lag. Det förefaller dock lämpligt att även i detta

hänseende undanröja den nyss påpekade oegentligheten, varmed ock vunnes

större enkelhet i det blivande stadgandet. Någon betänklighet mot

eu dylik rubbning av gällande lags innehåll lärer ej förefinnas. De skäl,

som föranledde införande i 1902 års lag av bestämmelsen om den högre

ersättningen, hänförde sig uteslutande till den omständigheten, att genom

lagen medgavs expropriationsrätt även för industriens räkning. Om dess

intressen är emellertid i nu förevarande hänseenden ej fråga.

Det hemställes alltså, att i 1 § av föreliggande lagförslag införes

eu undantagsbestämmelse i nu angivet syfte, vilken dock, om undantaget

skall gälla även expropriation för ledningar, ej får avse paragrafens bestämmelser

i deras helhet utan endast det särskilda stadgandet om förhöjd

ersättning. I motsatt fall skulle vid expropriation för starkströms
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

ledning med stöd av 1917 års lag saknas motsvarighet till de särskilda

föreskrifter, som enligt samma lag äro tillämpliga vid expropriation för

svagströmsledning.

Erkännas må, att gränsen mellan de båda lagarna i här förut berörd

del. vid dess dragande på nu förordat sätt icke kommer att erhålla

all önskvärd tydlighet. Denna brist, som avhänger av det sätt, varpå

de olika expropriationsändamålen i 1917 års lag angivas, kan dock för närvarande

näppeligen avhjälpas. Måhända kan det vid sådant förhållande

anses lämpligare att tillgripa den av lagrådet först omförmälda utvägen

trots därmed förenade olägenheter. Även i detta fall synes erfordras, att

regeln erhåller tydligt uttryck i lagen.

Fjärde stycket av 1 § har i förslaget erhållit sådan avfattning, att

de särskilda bestämmelserna i 1917 års lag angående svagströmsledningar

måhända bliva tillämpliga vid expropriation enligt 1902 års lag icke

blott för ledningar för starkström utan även för andra starkströmsanläggningar.

Otvivelaktigt vunnes praktiska fördelar, om samma regler,

som gälla vid expropriation för ledningar, kunde bliva i allo giltiga även

vid expropriation för stationer och andra dylika anläggningar. Men det

synes tveksamt, huruvida man verkligen beträffande dessa anläggningar

kan låta vissa av berörda särskilda bestämmelser, exempelvis de som

innehållas i 93 § andra stycket och 95 §, bliva tillämpliga. För vinnande

av erforderlig tydlighet kräves i varje fall jämkning av förslagets

ordalag.

För den händelse nyssberörda bestämmelser anses böra tillämpas

allenast ifråga om ledningar, anser sig lagrådet böra erinra om de svårigheter,

som, enligt vad inom lagrådet framhållits vid 1 § i förslaget till

lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft,

kunna med detta förslags nuvarande ståndpunkt uppkomma, om på avtal

grundad rätt att hava registrerad ledning eller understation uppförd

på annans mark skulle upphöra. Därvid har jämväl hänvisats till expropriationsförfarandet

såsom en, om ock ej i allo, tillfredsställande utväg

att avhjälpa dessa svårigheter. Uppenbarligen skulle det stöd, som

expropriationslagstiftningen i angivna hänseende erbjuder, bliva värdefullare,

om stadgandet i 91 § första stycket i 1917 års lag bleve tillämpligt

vid expropriation även för stationer och andra sådana anläggningar.

Lagrådet vill med hänsyn härtill ifrågasätta, huruvida icke i alla händelser

hithörande bestämmelser kunna så gestaltas, att dylik tillämpning

kommer att äga rum.

Vare sig gränsen mellan de båda lagarna dragés efter den ena

eller den andra av angivna metoder, lärer den föreslagna lagen komma

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

att innebära ändring i vad som nu får anses gälla. Det torde därför

vara nödvändigt att meddela en övergångsbestämmelse, som synes lämpligen

böra innehålla, att i fråga om expropriationsmål, vari stämning utfärdats

före lagens ikraftträdande, lagen ej skall vinna tillämpning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 252 käft. (ATr 298.)

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 27 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petkén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Tiiorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för civildepartementet, lagrådets den 31

oktober 1919 avgivna utlåtande över de den 2 augusti 1919 till lagrådet

remitterade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk

kraft;

2) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 24 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra;

3) lag om ändrad lydelse av 100, 107 och 111 §§ i utsöknings
lagen;
4)

lag om ändrad lydelse av 39 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

♦

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. iMaj;t» proposition nr 298.

5) lag om ändring i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt

■ och vatten fallsrätt; samt

6) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen:
»Vid

remitterande till lagrådet av det ifrågavarande förslaget till

lagstiftning hade jag, såsom jämväl framgår av mitt yttrande till statsrådsprotokollet

vid nämnda tillfälle, ingalunda förbisett de svårigheter av

såväl praktisk som principiell innebörd, vilka vore förbundna med de i

lagförslagen berörda spörsmålens lösande på den väg, varpå kommittén

inslagit. Emellertid har jag ansett det vara av den vikt med hänsyn till

skilda intressen, att lagstiftning i ämnet komme till stånd, att jag, särskilt

som ej heller tiden medgivit utredning rörande nya grunder för

frågans lösning, funnit mig böra tillstyrka Kungl. Maj:t att infordra lagrådets

yttrande över ett förslag i huvudsaklig överensstämmelse med det

av kommittén utarbetade. Den granskning, som numera ägt rum i lagrådet,

har ytterligare framhävt de lagtekniska brister, varav kommittéförslaget

lidit, men icke heller lagrådet har velat göra gällande annat än att

en lagstiftning i ämnet nu borde komma till stånd, likväl först efter en

formell omarbetning av förslagen.

Aven jag anser alltjämt, att lagstiftning i ärendet bör tillstyrkas,

låt vara att lagrådets anmärkningar mot en viktig del av den föreslagna

lagstiftningen hos mig framkallat tvekan om vilken ställning till densamma

jag borde tillråda Kungl. Maj:t att för närvarande intaga.

Jag avser stadgandena i 17—20 §§ av det remitterade huvudförslaget,

vilka beröra de mindre abonnenternas rätt i vissa avseenden och vilka jaohär

först anser mig böra upptaga till förnyat bedömande. Såsom villkor

för erhållande av inteckning till säkerhet för avtal om rätt till elektrisk

kraft hade i förslagets 11 § uppställts fordran på medgivande av fastighetens

ägare. Anledningen härtill var den, att blott avtal om större leveranser

av elektrisk kraft ansågos böra skyddas genom inteckning. Mindre

abonnenters rätt till avtalad elektrisk kraft tillgodosågs genom föreskriften

i 16 §, att vid frivillig överlåtelse av fastighet med tillhörande station,

varifrån rätt till elektrisk kraft skriftligen upplåtits, rättigheten utan särskilt

förbehåll skulle vara gällande mot nye ägaren. Vidare stadgades, i

17 §, att då vid fastighets försäljning å exekutiv auktion i borgenärsförteckning

upptagits rätt att erhålla elektrisk kraft, sådan rättighet skulle

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. May.ts proposition nr 298.

förbliva gällande vare sig försäljning skett med eller utan förbehåll om

rättighetens bestånd. Därest försäljningen ägt rum utan sådant förbehåll,

skulle emellertid jämlikt samma 17 § inroparen, om han funne priset å den

elektriska kraften för lågt eller villkoren för dess tillhandahållande eljest

ofördelaktiga och överenskommelse om ändring i villkoren icke kunde

träffas med rättighetens innehavare, äga påfordra, att villkoren för kraftens

tillhandahållande fastställdes av kommerskollegium. Till nämnda i

17 § givna regler anslöto sig särskilda bestämmelser i 18—20 §§.

Lagrådet har i sitt utlåtande framställt starka betänkligheter mot

förslaget att vid exekutiv auktion rätt till elektrisk kraft skulle kunna

bliva gällande även om den fastighet, varifrån kraften skall tillhandahållas,

blivit försåld utan förbehåll om rättighetens bestånd. Enligt lagrådets

uppfattning måste förslaget i denna punkt anses icke blott stå i strid mot

viktiga rättsgrundsatser utan jämväl motverka ett av lagstiftningens huvudsyften,

nämligen att underlätta kapitalanskaffning och därigenom främja

utvecklingen av de elektriska k raft äril äg-ofni n oxarna •

ö . CO O #

Med hänsyn till vad lagrådet sålunda och i övrigt härutinnan anfört

finner jag mig icke böra tillstyrka, att de av lagrådet kritiserade bestämmelserna

bibehållas. Omförmälda i det remitterade lagförslaget under

17—20 §§ upptagna stadganden torde alltså böra utgå. Härav följer,

att ett av den tillämnade lagstiftningens huvudsyften icke kan till fullo tillgodoses

genom det överarbetade lagförslaget. Jag har därför övervägt, huruvida

icke till äventyrs lagstiftningsärendet i det hela borde, såsom jag nyss

antytt, få anstå till dess även frågan om de mindre abonnenternas säkerhet

kunde slutligen lösas. När jag stannat vid den uppfattningen, att ett

genomförande redan nu av den föreslagna lagstiftningen likväl är av behovet

påkallat, har detta grundats dels därpå att även de mindre abonnenterna

genom lagförslaget erhålla ökade möjligheter till skydd, dels därpå

att ett slutgiltigt tillgodoseende av de mindre abonnenternas intressen torde

böra ske på annan väg, oberoende av den nu ifrågasatta lagstiftningen,

men slutligen också därpå, att den förevarande lagstiftningen synes ägnad

att verksamt tillgodose vissa andra viktiga intressen.

Yad först beträffar möjligheten för de mindre abonnenterna att även

med den nu föreslagna lagstiftningen vinna skydd för sina rättigheter,

torde jag få erinra om de på många orter redan genomförda sammanslutningarna

av mindre abonnenter till ekonomiska föreningar, vilka för sina

medlemmars räkning ställa sig såsom köpare av kraft från kraftstationen

och därefter, ofta med anlitande av egna transformatorsstationer, ombesörja

distribueringen av kraft till medlemmarna. För dylika föreningar beredes

genom den föreslagna lagstiftningen möjlighet att erhålla inteckning i

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 298.

141

kraftstationen. Likaså erhålla dessa föreningar möjlighet att vid den exekutiva

auktionen bevaka sina kontrakt, eventuellt med den vex-kan att

stationen säljes med förbehåll om kontraktens bestånd. Erinras må ock,

att behovet av skydd för mindre abonnenter gentemot enskilda kraftstationsanläggningar

under senare tid i viss mån blivit mindre trängande,

nämligen dels på grund av den redan gjorda eller för den närmaste

framtiden planerade betydande utsträckningen av statens kraftnät, dels med

hänsyn till den nya vattenlagens bestämmelser om bygdekraft.

Det slutliga tillgodoseendet av de mindre abonnenternas intressen

gentemot enskilda kraftföretag torde, såsom jag vid lagförslagets remitterande

till lagrådet antytt, böra ske genom en blivande mera allmän lagstiftning,

eventuellt grundad på koncession. Genomförandet av en sådan

lagstiftning försvåras icke genom förevarande lag, vars bestämmelser tvärtom

till största delen torde bliva behövliga även efter genomförande av eu

sådan lagstiftning.

Slutligen synes det obestridligt, att den nu föreslagna lagstiftningen

åven i sitt beskurna skick är ägnad att motsvara viktiga praktiska intressen,

främst genom den ökade möjlighet den bereder att på ett betryggande

sätt belåna kraftanläggningar. Lagstiftningen torde sålunda även i

sitt nu föreliggande skick befordra utbyggande av våra vattenfall och

skulle sålunda indirekt även komma dem till godo, som endast hava behov

av en mindre kvantitet elektrisk ström.

Med anledning av lagrådets anmärkningar mot utformningen i övrigt

av den föreslagna lagstiftningen har jag låtit inom justitiedepartementet

omarbeta densamma i väsentliga delar, och anhåller jag att nu få inför

Kungl. Magt redogöra för de ändringar, som därvid vidtagits.

Förslag till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till

elektrisk kraft.

hör vinnande av ökad systematisk reda och överskådlighet har lagrådet

föreslagit en förändrad uppställning av första och andra avdelningarna

i det remitterade förslaget; denna hemställan har iakttagits. Med

anledning därav och då, på sätt i det följande närmare skall angivas, i

enlighet med lagrådets förslag å ena sidan åtskilliga av det remitterade

förslagets paragrafer uteslutits, men å andra sidan ett antal nya paragrafer

tillagts, har paragrafnumreringen genomgående förändrats. 1 den följande

redogörelsen skall jag vid de särskilda paragraferna angiva deras motsvarighet

i det remitterade förslaget.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

I enlighet med lagrådets därom gjorda hemställan har i en särskild

inledningsparagraf angivits lagens tillämpningsområde såsom begränsat till

starkströmsanläggningar.

Lednings hänförande till fastighet.

2 och 3 §§.

Första och andra styckena i det omarbetade förslagets 2 § motsvara

första och andra styckena av 1 § i det remitterade förslaget. Stadgandet

i sistnämnda paragrafs fjärde stycke har i enlighet med lagrådets hemställan

fått utgå, varjämte vissa andra stadganden i samma paragraf överflyttats

till den nya 4 §.

I sitt yttrande över 1 § i det remitterade förslaget har lagrådet såsom

väsentliga svagheter i det föreslagna systemet framhållit, att generatorstation

icke kunde registreras å annan station samt att genom registreringen icke

med äganderätten till huvudstationsfastigheten sammanfördes någon rätt till

den mark, som utgjorde underlag för de registrerade ledningarna och understationerna.

Två av lagradets ledamöter hava emellertid ansett, att ett

verkligt avhjälpande av dessa bristfälligheter skulle kräva anordningar av

så tyngande beskaffenhet, att de knappast kunde ifrågasättas.

Av lagrådets övriga ledamöter har den ene, vad särskilt rätten till

mark angår, ifrågasatt eu fakultativ registrering av denna rätt, därvid han

funnit saken kunna ordnas på följande sätt. Ville sökande, att jämväl

rätt till mark för ledningar och understationer, om vilkas registrering vore

fråga, skulle registreras såsom tillbehör till huvudstationen, borde han inför

registreringsmyndigheten visa, att han genom expropriation av nyttjanderätt

eller upplåtelse av servitutsrätt till förmån för huvudstationsfastigheten

förvärvat rätt till marken med företräde framför annan rätt,

som kunde intecknas i de berörda fastigheterna. Rättens varaktighet torde

åtminstone böra vara lika lång som koncessionstiden för respektive ledningar.

I fråga om sökandens egna fastigheter skulle i de fall, där saken ej

kunde ordnas i form av upplåtelse av servitut, en dylik rått konstitueras

genom registreringen, i vilket fall därjämte ett särskilt förfarande för

bestämmande °av ersättning måste införas huvudsakligen efter förebild av

expropriationslagens bestämmelser om expropriation för elektriska svagströmsledningar.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

143

Slutligen har en ledamot yttrat, att han i förevarande avseende ansåge

något vara att vinna genom bestämmelser i den riktning, att där

kraftverksägaren förvärvat nyttjanderätt till tomter för ledningar och

understationer genom skriftliga kontrakt, han borde genom ingivande av

dessa kontrakt till registreringmyndigheten få dessa inbegripna under

registreringen med den rätt de medförde, långvarig eller kortvarig; han

behövde därvid naturligtvis icke ingiva andra än dem, han själv ansåge

särskilt viktiga eller hans långivare eventuellt påfordrade.

I anslutning till de synpunkter, som framställts av sistnämnda ledamot,

har nu, i det föreliggande förslagets 2 § tredje stycket, införts den bestämmelsen,

att genom registrering av ledning eller understation skall jämväl

den huvudstationens ägare tillkommande rätt att hava ledningen framdra o-en

eller understationen förlagd å därtill använd, huvudstationens ägare ej

tillhörig mark anses bliva tillbehör till den fastighet, å vilken huvudstationen

är belägen. För att registeringen skall omfatta jämväl rätten till

marken erfordras sålunda icke, att de handlingar, som utgöra bevis om

rättigheten, ingivas till kommerskollegium, utan registreringen av ledningar

och understationer skall, utan att vidare åtgärd vidtages, anses omfatta

även rätten till marken.

Det är visserligen uppenbart, att ett dylikt system icke är i allo

betryggande. De anordningar, som erfordrades för att vinna full trygghet,

skulle emellertid, såsom tvenne av lagrådets ledamöter anfört, vara

så betungande både för den enskilde och för registreringsmyndigheten,

att de knappast kunna ifrågasättas. Ej heller synes det mig lämpligt

att lämna den av lagrådet anmärkta bristen på stadgande angående

registrering av rätten till marken utan rättelse. Det synes

önskvärt, att lagstiftningen, så långt praktiskt kan ske, åvägabringar

ett sammanhang mellan rätten till ledningarne eller understationerna

och rätten att hava dessa framdragna över eller förlagda å

viss mark. Genom den ifrågavarande bestämmelsen synes bland annat det

praktiskt betydelsefulla ändamålet vinnas, att vid exekutiv försäljning av

huvudstationen med registrerade ledningar och understationer rätten° till

marken icke bibehålies hos den förra ägaren utan — med den verkan som i

varje särskilt fall kan förefinnas — övergår till den nye ägaren genom inropet.

Vad slutligen angår den av lagrådet berörda frågan om införande i

förslaget av bestämmelser, stim skulle möjliggöra eu generatorstations

registrerande å eu annan station, så har jag, jämväl med hänsyn till vad

sistnämnda två ledamöter i lagrådet därutinnan yttrat, icke funnit skäl

att i detta hänseende avvika från den ståndpunkt, åt vilken jag gav uttryck

då jag vid förslagets remitterande redogjorde för innehållet av dess 1 §.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

För den i nya 3 § innefattade bestämmelsen, som icke har någon motsvarighet

i det remitterade förslaget, hänvisas till vad lagrådet anfört vid

slutet av sitt yttrande över 1 § i sistnämnda förslag.

4—9 §§.

I det omarbetade förslagets 4 § angivas vissa materiella förutsättningar

för registrering. Paragrafens andra och fjärde stycken motsvara

vissa bestämmelser i 1 § av det remitterade förslaget, varemot första,

tredje och femte styckena äro nya; angående nu gjorda ändringar och

tillägg hänvisas till lagrådets yttrande över 1 § i remitterade förslaget.

Den nya 5 §, som handlar om vederbörandes skyldighet att söka

registrering, motsvarar remitterade förslagets 2 §. Vad lagrådet vid sistnämnda

paragraf hemställt har iakttagits.

Det omarbetade förslagets 6 § handlar om registrerings upphävande

samt återgiver vissa bestämmelser i 6 § av det till lagrådet remitterade

förslaget, ändrade i enlighet med vad lagrådet hemställt. Sistnämnda

paragrafs tredje stycke har, på sätt lagrådet tillstyrkt, vid förslagets omarbetning

uteslutits.

Enligt det remitterade förslagets 1 § första stycket skulle sådan

anteckning, som där avsågs, göras i ett av kommerskollegium fört register.

I enlighet med lagrådets hemställan har nu i en särskild paragraf, 7 §,

utsagts, att ärende angående registrering eller upphävande av registrering

skall upptagas och prövas av kommerskollegium, som jämväl skall föra

ifrågavarande register.

Det omarbetade förslagets 8 §, som meddelar föreskrifter rörande

formaliteterna vid ansökning om registrering eller om upphävande av registrering,

motsvarar det remitterade förslagets 4 § och delar av dess 6 §,

med vissa tillägg, föranledda av vad inom lagrådet vid sistnämnda paragrafer

erinrats.

Bestämmelserna i den nya 9 § återgiva med vissa jämkningar stadgan

den a i 7 § av remitterade förslaget.

10—13 §§.

På sätt lagrådet vid 3 § i remitterade förslaget hemställt, har nu i

en särskild paragraf, 10 §, givits uttryck åt grundsatsen om domstols befogenhet

att pröva registrerings giltighet.

Den nya 11 § motsvarar andra stycket av 3 § i det till lagrådet

remitterade förslaget med de ändringar, om vilka lagrådet hemställt.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Majds proposition nr 298.

Bestämmelserna i de nya 12 och 13 §§ motsvara stadgandena i 8 och

9 §§ av remitterade förslaget, med vissa av lagrådets anmärkningar föranledda

tillägg och jämkningar.

Det remitterade förslagets 5 och 10 §§ hava, på grund av vad lagrådet

därutinnan anmärkt, icke blivit upptagna i det omarbetade förslaget.

Särskilda bestämmelser angående avtal om rätt till elektrisk kraft.

14 §.

Det remitterade förslagets 11 § innehöll stadganden om inteckning

till säkerhet för avtal om rätt till elektrisk kraft. I första stycket stadgades,

att sådan rätt skulle kunna intecknas i den ordning och under de

villkor, som enligt inteckningsförordningen gälla om inteckning för nyttjanderätt,

dock att inteckning icke skulle få beviljas utan skriftligt medgivande

av fastighetsägaren. I paragrafens andra stycke meddelades bestämmelser

av innehåll, att om kraft upplåtits till förmån för viss fastighet,

inteckning till säkerhet för avtalet kunde beviljas så som i nyssnämnda

förordning föreskrives om inteckning för servitutsavtal.

Lagrådet har emellertid ansett, att mer än ett slag av inteckning

till säkerhet för avtal om rätt till elektrisk kraft icke behövde eller borde

införas, och har lagrådet därvid funnit det ligga närmast till hands att,

så långt sig göra läte, likställa sådan inteckning med inteckning för nyttjanderätt.

Då de skäl, som lagrådet anfört för denna sin ståndpunkt, synas

mig äga giltighet, hava nyssnämnda bestämmelser om inteckning såsom

för servitutsrätt icke någon motsvarighet i det omarbetade förslaget.

Vidkommande de stadganden angående inteckning, vilka såsom

nämnt upptagits i första stycket av 11 § i det remitterade förslaget, har

lagrådet funnit det ur systematisk synpunkt icke kunna förordas, att hithörande

föreskrifter intoges i förevarande lag; de hade sin naturliga plats

i inteckningsförordningen. I lagen borde endast utsägas, att till säkerhet

för beståndet av avtal ägde den, till vilken rättigheten upplåtits, erhålla

inteckning under de villkor och i den ordning särskilt vore stadgat. I

enlighet med vad lagrådet sålunda tillstyrkt har den nya 14 § avfattats,

varjämte upprättats särskilt lagförslag, upptagande erforderliga tillägg till

inteckningsförordningen.

Vid omförmälda 11 § i det remitterade lagförslaget har lagrådet vidare

framhållit, att i förslaget saknades reglering för vissa fall av förhållandet

mellan nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft för den händelse de kunde

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 252 höft. (Nr 298.) 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

råka i kollision, såsom då ägaren av elektrisk anläggning, från vilken rätt

till elektrisk kraft upplåtits, sedermera överlämnade anläggningen i sin helhet

till annan på arrende. De stadganden, som kunde påkallas beträdande

dylika kollisionsfall, syntes komma att röna inverkan dels av vad som föreslagits

i det remitterade förslagets 16 § angående förhållandet mellan

överlåtelse av äganderätt och upplåtelse av rätt till elektrisk kraft och

dels av den omständigheten, att för inteckning till säkerhet för sistnämnda

rättighet fordrades medgivande av kraftverkens ägare.

Vad lagrådet sålunda yttrat har icke formen av en direkt hemställan

angående vidtagande av åtgärd i det av lagrådet angivna syftet och innefattar

icke heller något förslag till avgränsning av de stadganden, som

med hänsyn till det av lagrådet anmärkta förhållande kunde finnas påkallade.

Frågan härom synes mig jämväl äga ett så nära samband

med vissa omfattande allmänna rättsgrundsatser, att det lärer möta avsevärda

svårigheter att i detta sammanhang lämna en reglering därav. I

det omarbetade förslaget har därför icke upptagits någon bestämmelse i

detta ämne.

15 och 16 §§.

Bestämmelsen i första stycket av den nya 15 § motsvarar, med någon

jämkning i formuleringen, det remitterade förslagets 16 § första stycket.

Andra stycket av 15 § i det omarbetade förslaget har tillkommit

med anledning av den av lagrådet, i dess yttrande över remitterade förslagets

16 §, därom gjorda hemställan.

I det remitterade förslagets 12 § reglerades frågan om kraftabonnenters

inbördes företräde i sådana fall, då från elektrisk anläggning rätt

till kraft upplåtits till flera, men kraften ej räckte åt alla. Lagrådets

pluralitet har nu hemställt, att denna fråga måtte lämnas utanför ifrågavarande

lagstiftning utom vad angår ordningen dem emellan vid exekutiv

försäljning av fast egendom, i vilket hänseende lagrådet funnit det remitterade

förslagets ståndpunkt vara tillfredsställande. Vad lagrådets flesta

ledamöter sålunda tillstyrkt har vid förslagets omarbetning iakttagits. Bestämmelserna

angående kraftabonnenters inbördes företräde vid fastighets

exekutiva försäljning äro upptagna i tredje stycket av 15 §.

Stadgandet i 16 § av det omarbetade förslaget har föranletts av

vad lagrådet anfört vid 16 § i det remitterade förslaget.

17—19 §§.

I sitt yttrande över nyssnämnda 16 § i det remitterade förslaget har

lagrådet på anförda skäl funnit stadganden erforderliga i analogi med dem,

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

som i nyttjanderättslagens 2 kap. 29 § meddelats angående giltigheten mot

ny ägare av ändring i arrendeavtal. I sammanhang härmed har lagrådet

anfört: i 2 kap. 30 och 31 §§ samma lag funnes vissa bestämmelser angående

det obligatoriska rättsförhållandet mellan arrendatorn och den nye

ägaren, av vilka det remitterade förslaget endast upptagit en, nämligen den

som innehölles i 16 § andra stycket; det syntes emellertid, som om motsvarande

rättsfrågor jämväl i övrigt borde erhålla en lösning i förevarande lag.

Med anledning av vad lagrådet sålunda yttrat, har jag låtit i det

omarbetade förslagets 17—19 §§ införa bestämmelser motsvarande dem,

som finnas meddelade i nämnda 29—31 §§ av 2 kap. i nyttjanderättslagen.

I den nya 17 §, motsvarande 2 kap. 29 § nyttjanderättslagen, har,

för att möjliggöra en raskare avveckling av förhållandet mellan upplåtare

och abonnent, tiden för tillkännagivandet och uppsägningen förkortats

i förhållande till vad som enligt nyttjanderättslagen gäller, varjämte

stadgats, att där uppsägning skett, avtalet genast skall upphöra att

gälla.

I första punkten av 30 § i 2 kap. nyttjanderättslagen angives, att de

för succession i allmänhet gällande grundsatser böra komma till användning

i förhållandet mellan den nye ägaren och arrendatorn. Emellertid har en

obetingad tillämpning av nämnda grundsatser — som skulle föranleda, att

nye ägaren med avseende på honom tillkommande rättigheter vore underkastad

alldeles samma inskränkningar som hans företrädare i äganderätten

— icke ansetts böra äga rum, Utan har arrendatorns rätt begränsats på

sätt av paragrafens andra punkt framgår. I det föreliggande förslaget

hava motsvarande stadganden upptagits i 18 §, därvid emellertid abonnents

rätt att med avseende å nye ägaren tillkommande avgift för kraft göra

gällande fordran hos förre ägaren eller uppgörelse, som träffats med denne,

begränsats i enlighet med vad jämlikt nyttjanderättslagens 3 kap. 19 §

gäller i fråga om hyra.

20-23 §§.

Det remitterade förslagets 13 §, som i det omarbetade förslaget

motsvaras av 20 §, anslöt sig i fråga om angivande av de omständigheter,

vilka skulle betraktas såsom force majeure, till 9 kap. 41 § vattenlagen,

dock med vissa avvikelser. På hemställan av lagrådet har den nya

20 § i nämnda hänseende bringats i full överensstämmelse med vattenlagens

stadgande, varjämte vissa andra jämkningar i paragrafens avfattning

vidtagits.

Det föreliggande förslagets 21 § återgiver den i 14 § av det remitterade

förslaget upptagna bestämmelsen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj-.ts proposition nr 298.

De i 15 § av det remitterade förslå get upptagna stadganden för fall

av abonnents konkurs hava, efter omarbetning i huvudsaklig överensstämmelse

med vad inom lagrådet förordats, upptagits i 22 och 23 §§ av det

nya förslaget.

Tvångsförvaltning av elektrisk anläggning.

24—35 §§.

Det remitterade förslaget innehöll, i 21—25 §§, bestämmelser angående

tvångsförvaltning av elektrisk anläggning. Nämnda bestämmelser

hava, i nära anslutning till vad lagrådet eller dess flesta ledamöter därutinnan

hemställt, i väsentliga delar omarbetats och kompletterats; de nya

stadgandena äro upptagna i 24—35 §§ av det föreliggande förslaget.

Lagens tillämplighet beträffande tomträtt och vattenfallsrätt.

36 §.

Enligt det remitterade förslagets 28 § skulle vad i lagen stadgades

om elektrisk station, som hörde till fast egendom, äga motsvarande tilllämpning

å elektrisk station, som vore att anse såsom tillbehör till tomträtt

eller vattenfallsrätt; i paragrafen utsädes vidare, att inteckning enligt

11 § i tomträtt eller vattenfallsrätt skulle införas i tomträttsprotokoll och

tomträttsbok.

Såsom av mitt yttrande vid förslagets remitterande framgår, var det

avsett, att den närmare regleringen av inskrivningen av ifrågavarande inteckning

skulle ske i administrativ ordning. Lagrådet har emellertid ansett,

att det med fog kunde ifrågasättas, huruvida så läte sig göra; och har

lagrådet funnit förslagets sätt att behandla detta ämne icke utan allvarliga

olägenheter kunna bibehållas. Lagrådet har i stället föreslagit vissa tillägg

till 4 kap. nyttjanderättslagen, varjämte lagrådet funnit nödigt att i lagen

om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt, i stället för den i särskilt till

lagrådet remitterat förslag införda 24 §, upptaga de bestämmelser, som

utöver nyssnämnda av lagrådet föreslagna tillägg till 4 kap. nyttjanderättslagen

erfordrades för reglering av villkor och ordning för beviljande

av inteckning för rätt till elektrisk kraft samt verkan av dylik inteckning.

Då lagrådet sålunda är av den meningen, att förevarande ämne icke

låter sig ordnas i administrativ väg, anser jag mig ej böra vidhålla mitt

förslag i detta avseende. Att i lagen om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt

införa fullständiga bestämmelser i de av lagrådet angivna hän
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. May.ts proposition nr 298.

seenden skulle emellertid föranleda synnerligen stor vidlyftighet särskilt

med hänsyn därtill, att nämnda lag icke medgiver inteckning för annat

än fordran och således sådana hänvisningar, som i det nu upprättade förslaget

till ändringar i inteckningsförordningen i stor utsträckning kunnat

göras till gällande stadganden om nyttjanderättsinteckning, icke i förevarande

fall kunna ifrågakomma. Vid sådant förhållande och då möjligheten

att till tryggande av rättighet till elektrisk kraft vinna inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt praktiskt taget torde vara av jämförelsevis

underordnad betydelse, har jag ansett bestämmelser om sådan inteckningsrätt

kunna undvaras.

Vad lagrådet i övrigt vid 28 § av det remitterade förslaget anfört

har iakttagits vid avfattandet av den nya 36 §.

Allmänna bestämmelser.

37—39 §§.

Den nya 37 § motsvarar 26 § i det remitterade förslaget, med den

jämkning lagrådet förordat.

Det omarbetade förslagets 38 § har icke någon motsvarighet i det

remitterade förslaget. För paragrafens innehåll hänvisas till vad lagrådet

yttrat vid sistnämnda förslags 27 §. I enlighet med vad lagrådet hemställt,

har upprättats förslag till viss ändring i lagen om regeringsrätten.

Den nya 39 § motsvarar det remitterade förslagets 27 §, med ändring

och tillägg i enlighet med vad lagrådet härutinnan tillstyrkt.

övergångsbestämmelser.

Till förslaget hava fogats de övergångsbestämmelser, om vilka lagrådet

eller dess flesta ledamöter hemställt.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra.

Till lagrådet hade remitterats ett förslag till lag om ändrad lydelse

av 3 § i 1895 års lag, innefattande tillägg till sagda 3 §. I sammanhang

med vissa på lagrådets tillstyrkan vidtagna ändringar i huvudförslaget

har, på sätt lagrådet jämväl hemställt, motsvarande tillägg nu i

stället fogats till lagens 2 §.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 79, 85, 87, 100, 107, 111, 133 och 168

§§ utsökningslagen.

Det till lagrådet remitterade förslaget avsåg ändring allenast av

100, 107 och 111 §§ utsökningslagen. I enlighet med lagrådets hemställan

hava ändringar nu vidtagits jämväl i 79, 85, 87, 133 och 168 §§

nämnda lag samt en övergångsbestämmelse tillagts.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 56—58 §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom.

Till lagrådet hade remitterats förslag till lag om ändrad lydelse av

39 § inteckningsförordningen, enligt vilket förslag till sagda paragraf

fogats ett nytt stycke, däri utsädes, att angående inteckning till säkerhet

för rätt till elektrisk kraft vore särskilt stadgat. Denna hänvisning avsåg

bestämmelserna i 11 § av det remitterade huvudförslaget. Vid sistnämnda

paragraf har emellertid, såsom jag redan i det föregående angivit, av

lagrådet hemställts, att de närmare föreskrifterna i detta avseende skulle

införas i inteckningsförordningen.

De nya bestämmelser, om vilka lagrådet hemställt, hava i förordningen

fått sin plats omedelbart efter stadgandena om inteckning för servitutsrätt;

sedan stadgandena i de nuvarande 56—58 §§ sammanförts till

två paragrafer, 56 och 57 §§, hava bestämmelserna om inteckning till

säkerhet för rätt till elektrisk kraft upptagits i 58 §. Någon ändring av

förordningens omförmälda 39 § erfordras icke vidare.

Ifrågavarande stadganden om inteckning till säkerhet för rätt till

elektrisk kraft äro uppställda i väsentlig överensstämmelse med föreskrifterna

om inteckning för servitutsrätt och ansluta sig, liksom dessa, till

bestämmelserna angående inteckning för nyttjanderätt; förefintliga skiljaktigheter

bero huvudsakligen därpå, att inteckning för rätt till elektrisk

kraft får ske endast om sådant skriftligen medgivits av ägaren av den

fastighet, från vilken rättigheten upplåtits.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Med erinran, hurusom redan under förarbetena till 1917 års allmänna

expropriationslag framhållits nödvändigheten av att uppdraga en tydlig gräns

mellan nämnda lags och nu ifrågavarande 1902 års lags tillämplighets
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298. 151

områden, har lagrådet anfört, att om, såsom nu föresloges, bestämmelser

angående expropriationsrätt för vissa ändamål, vilka för närvarande kunde

i en del fall tillgodoses med tillämpning av den allmänna expropriationslagen,

infördes i 1902 års lag, framträdde ånyo nödvändigheten att, för

undvikande av svårigheter vid tillämpningen, hålla lagarna så vitt möjligt

i sär i fråga om deras räckvidd. En av lagrådet i sådant syfte föreslagen

bestämmelse har nu fogats till fjärde stycket av 1 § i förevarande förslag.

ad lagrådet anfört rörande tillämpligheten, i de i förslaget avsedda

tall, av de i 1917 års lag upptagna särskilda bestämmelserna om sva°-strömsledningar

har iakttagits. Vidare har, jämväl i enlighet med vad lagrådet

hemställt, en övergångsbestämmelse tillagts.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 9 kap. 38 § vattenlagen.

I sitt yttrande över 21—25 §§ i det remitterade förslaget till lav

med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft har la<£

rådet funnit det höra genom ett tillägg till 9 kap. 38 § vattenlagen förebyggas,

att vad där stadgas om tvångsförvaltning får tillämpning i nå<mt

fall, som omfattas av förstnämnda lag. Med anledning av denna la<rråd°ets

anmärkning har upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av omförmälda

paragraf i vattenlagen.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 14:o) i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Majrts regeringsrätt.

_ Vid 27 § i det remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser

i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft har lagrådet yttrat, att besvär

som hos Kungl. Maj:t må anföras över vissa av koinmerskollemum

jämlikt sagda lag meddelade beslut, torde böra prövas av regerlno-grätten,

till följd varav ändring i lagen om regeringsrätten vore påkallad.

J enlighet därmed har i 2 § 14:o) av sistnämnda lag införts nödiga bestämmelser

i sådant avseende.

. Tl11 lagrådet hade remitterats jämväl ett förslag till lag om ändring

i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vatten fallsrätt. Av

skäl, som vid 36 § i huvudförslaget angivits, har jag funnit''bestämmelser

angående inteckning i sådan rätt till säkerhet för rättighet till elektrisk kraft

icke böra meddelas; till följd därav torde förstnämnda förslag få förfalla

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Slutligen får jag erinra, att därest det riksdagen genom Kungl.

Mai :ts proposition den 13 innevarande februari förelagda förslaget till

konkurslac varder antaget, den hänvisning till 51 § nämnda lag, som

förekommer i 4 § av förslaget till lag med vissa bestämmelser i syfte att

tryo-o-a rätt till elektrisk kraft samt i 79 § och 85 § fjärde och femte

styckena av förslaget till lag om vissa ändringar i utsökningslagen, bör

förändras till att avse 70 § i den nya konkurslagen.»

Föredraganden uppläste därefter förutnämnda omarbetade eller nu

upprättade förslag till ,.

1) lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk krajt;

2) lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 24 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra;

3) lag om ändrad lydelse av 79, 85, 87, 100, 107, 111, 133 och 168

§§ utsökningslagen; ... .

4) lag om ändrad lydelse av 56—58 §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom; .

5) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

6) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 38 § vattenlagen; samt

7) lag om ändrad lydelse av 2 § 14:6) i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj ds regeringsrätt; .

och hemställde föredraganden, att förslagen matte, jämlikt «? 81

regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets _ övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

200540

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:285 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft m s. 1 i texten
  2. 1LU 1920:37 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser i syfte att trygga rätt till elektrisk kraft m. m., dels ock s. 1 i texten