Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk in. in

1920-03-12 · 96 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 91 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:313, Med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 313.

1

Nr 313.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk in. in.; given Stockholms slott den 12

mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

dels — under förutsättning att överenskommelse av härefter angivet

innehåll träffas om upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning

med utgången av juni månad 1920 — antaga det vid statsrådsprotokollet

fogade förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk;

dels godkänna sådan överenskommelse med fullmäktige för delägarna

i telegrafverkets pensionsinrättning, att nämnda pensionsinrättning

upphör med utgången av juni månad 1920 och dess tillgångar

övertagas av statsverket, under villkor att staten ansvarar för pensionsinrättningens

alla framtida förpliktelser ävensom att av det belopp, varmed

pensionsinrättningens tillgångar intill förenämnda tidpunkt enligt

de i statsrådsprotokollet angivna beräkningsgrunder ökats genom högre

ränteavkastning än efter 41/2 procent, så stor del, som, enligt i statsrådsprotokollet

likaledes angiven delningsgrund, belöper på delägarnas

avgifter, överlämnas antingen kontant eller, efter överenskommelse, i

form av pensionsinrättningen tillhörande värden till direktionen över

telegrafverkets pensionsanstalter att användas till ändamål, som av fullmäktige

beslutas och som kunna av Kungl. Maj:t godkännas;

dels besluta,

att sådana telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar, som enligt

angivna överenskommelse skola tillgodokomma statsverket, skola ingå i

den uti 7 § av förberörda förslag till lag omförmälda telegrafverkets

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 31 3.) 838 so 1

)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

pensionsfond, vilken skall hava att ansvara för pensionsinrättningens

framtida förpliktelser,

att postverkets och statens vatten falls verks andelar i pensionsfondens

för civila tjänstinnehavare tillgångar samt däremot svarande förpliktelser

vid utgången av juni månad 1920 skola övertagas av de i förberörda

paragraf i lagförslaget likaledes omförmälda postverkets pensionsfond

och statens vattenfallsverks pensionsfond samt

att pensionsfondens för tjänstemän vid statens järnvägar tillgångar

och förpliktelser vid nyssberörda tidpunkt skola övertagas av den i

samma paragraf ävenledes omförmälda statens järnvägars pensionsfond;

dels och godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till

bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens

övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens

järnvägars tjänst.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

3

Utdrag av protokollet över civilårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Svensson anförde, efter samråd med

chefen för finansdepartementet:

Vid 1919 års lagtima riksdag framlades förslag angående gemensamt

lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk. Sedan Kungl. Maj:ts förslag i

ämnet blivit i huvudsak bifallet av riksdagen, utfärdades den 19 juni

juni 1919 avlöningsreglemente för tjänstemän vid de nämnda verken att

gälla från och med den 1 juli 1920. Spörsmålet om reglering av

pensionsförhållandena för ifrågavarande personal gjordes emellertid icke

till föremål för behandling vid nämnda riksdag. Det förutsattes dock,

att, efter det förslag i sådant hänseende utarbetats och förelagts 1920

års riksdag, nya pensionsbestämmelser skulle kunna bliva gällande från

samma tidpunkt som själva löneregleringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga frågan om pensionsreglering

för ordinarie tjänstemän vid de nämnda verken.

Med skrivelse den 29 januari 1920 har kommunikationsverkens

lönekommitté avlämnat betänkande, delen III, angående tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk.

Över detta betänkande hava infordrade särskilda yttranden avgivits

den 21 februari av statskontoret, den 23 februari av generalpoststyrelsen

och av järnvägsstyrelsen, den 24 februari av vattenfallsstyrelsen och av

pensionsstyrelsen samt den 25 februari 1920 av telegrafstyrelsen. Därjämte

hava styrelserna för trafiktjänstemännens riksförbund, posttjänstemännens

förening och statens järnvägars befälsförbund inkommit med

skrifter i ämnet.

Nu gällande pensionsbestämmelser.

Innan jag går att redogöra för de förslag, som innefattas i nämnda

betänkande, anhåller jag att få erinra om de nu gällande särskilda författningar,

vilka innehålla pensionsbestämmelser för ordinarie tjänstemän

vid kommunikationsverken.

Beträffande cheferna för postverket, telegrafverket och statens järnvägar

ävensom rörande överdirektör och överingenjör vid statens järnvägar

samt direktör vid statens kraftverksförvaltning (överdirektör enligt

det nya avlöningsreglementet) äro meddelade fullständiga stadganden

uti ifrågavarande hänseende i nu gällande avlöningsreglementen; vidkommande

vattenfallsdirektören återfinnas föreskrifter i ämnet uti de för

honom fastställda avlöningsvillkor.

För övriga ordinarie tjänstemän vid de ifrågavarande verken tilllämpas

nedan angivna pensionsbestämmelser.

I avseende å postverkets tjänstemän gäller lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. För manliga

tjänstemän av lägre grad än postexpeditör ävensom för samtliga kvinnliga

tjänstemän äro emellertid i avlöningsreglementet fastställda särskilda

pensionsunderlag, under det att för övriga nu omhandlade tjänstemän

vid postverket gälla pensionslagens allmänna bestämmelser ifråga om

pensionsunderlag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Vidkommande telegrafverkets ordinarie personal innehållas stadgandena

om pension dels uti gällande avlöningsreglemente för verket och dels uti

reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908.

Pensionerna bestridas till viss del av nämnda pensionsinrättning, till

vilken pensionsafgifterna ingå, och med därutöver erforderligt fyllnadsbelopp

av telegrafverkets medel.

För statens järnvägars ordinarie personal gäller lagen den 4 juli

1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar jämte

kungl. kungörelsen av samma dag med övergångsbestämmelser angående

rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar.

Den ordinarie personalen vid statens vattenfallsverk är underkastad

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. I avlöningsreglementet

äro för de olika befattningarna fastställda särskilda pensionsunderlag.

Behovet av enhetliga pensionsbestämmelser.

I sitt förenämnda betänkande (sid. 2—5) har kommittén till en början

företagit en granskning av de nu gällande bestämmelserna om pension för

de ifrågavarande verkens ordinarie tjänstemän, vilken granskning givit

vid handen, att pensionsstadgandena för de särskilda verkens chefer

och övriga genom förordnande tillsatta tjänstemän i sina huvudgrunder

överensstämma med varandra, under det att pensionsbestämmelserna för

de konstituerade tjänstemännen vid de olika verken sins emellan äro

mycket skiftande.

Nämnda förhållande hade kommittén funnit till fullo ådagalägga

behovet av att pensionsförhållandena vid dessa verk bleve ordnade

efter enhetliga grunder, såsom redan skett ifråga om avlöningsförhållandena.

Då de nuvarande pensionsbestämmelserna även i grundläggande

hänseenden uppvisade stora inbördes skiljaktigheter och då därjämte

vissa nya principer syntes kommittén böra tillämpas vid ordnandet

av pensionsförhållandena vid ifrågavarande verk, hade kommittén ansett

sig icke kunna inskränka sig till en revision av de nu för verken gällande

pensionsförfattningarna utan funnit det nödigt att utarbeta förslag

till en ny, för samtliga dessa verk gemensam pensionslag.

Statskontoret har i sitt utlåtande gjort följande allmänna uttalande

rörande kommitténs ifrågavarande förslag.

»Med hänsyn till behovet av att pensionsförhållandena vid ifrågavarande

verk bliva ordnade efter enhetliga grunder såsom redan skett i fråga om av
-

Kommittén.

Statskontoret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

löningsförliållandena liar kommittén ansett sig icke kunna inskränka sig till en

revision av de olika för verken nu gällande pensionsförfattningar utan funnit sig

böra utarbeta förslag till en ny, för samtliga dessa verk gemensam pensionslag.

Med avseende härå vill statskontoret visserligen icke underlåta att erinra om det

förslag till det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, som den 3

november 1917 framlagts av för ändamålet inom finansdepartementet tillkallade

sakkunniga, innefattande bland annat förslag till bestämmelser avsedda att komma

till tillämpning vid all statens tjänstemannapensionering och således även vid

pensionering av personal vid kommunikationsverken; men därest vid prövning

av detta centraliseringsförslag skulle befinnas att all statens tjänstemannapensionering

lämpligen bör regleras genom en enda författning, lärer sådant säkerligen

kunna ske utan hinder därav att enhetliga pensioneringsgrunder för

kommunikationsverken kunna hava kommit till stånd. Tvärtom måste de i föreliggande

förslag angivna grunder, som i flera avseenden synas statskontoret vara

att föredraga framför'' de av förenämnda sakkunniga föreslagna, anses innebära

en utveckling i önskvärd riktning av statens pensionsväsende och därför böra i

väsentliga delar tagas till förebild för pensioneringsgrunder jämväl för övriga

statstjänare. Enligt statskontorets mening bör därför icke vara något att erinra

mot ett enhetligt ordnande nu av pensionsförhållandena för kommunikationsverken

i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.»

Då genom det nya avlöningsreglementet för de fyra kommunikationsverken

åstadkommits önskvärd enhetlighet i fråga om avlöningsbestämmelserna,

synes mig såsom en given konsekvens böra följa, att

även i fråga om pensionerna enhetliga grunder bliva gällande. Med

hänsyn till de nuvarande särskilda pensionsförfattningarnas inbördes skiljaktigheter

anser även jag det vara nödvändigt, att en helt ny, för dessa

verk gemensam pension sförfattning träder i stället för de hittills gällande

författningarna. Att härigenom något hinder skulle kunna uppstå för

en eventuell framtida centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet

torde, såsom ock statskontoret framhållit, icke böra befaras.

Upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning.

Såsom förut är nämnt, bestrides pensioneringen av telegrafverkets

ordinarie personal delvis av telegrafverkets pensionsinrättning. Då bibehållandet

för framtiden av nämnda pensionsinrättning ansetts utgöra ett

hinder för att telegrafverkets personal skall kunna inordnas under de

tilltänkta gemensamma pensionsbestämmelserna, hava åtgärder vidtagits

för utrönande, huruvida och under vilka villkor pensionsinrättningen

skulle kunna upphöra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

<

Innan jag närmare redogör för vad i sådant hänseende förekommit,

torde det vara lämpligt att något erinra om pensionsinrättningens

tillkomst och nuvarande organisation.

Sedan telegrafverkets personal år 1871 uppförts å allmänna rikssta- Teiegrafverten,

ansågos denna personals pensionsförhållanden böra ordnas. I sådant inrättnhgåtfil

syfte tillsattes särskilda kommitterade, vilka under år 1874 avgåvo för- komst och

slag till reglementen för pensionering av såväl befattningshavarna själva organisation.

som deras änkor och barn. Sedan samma års riksdag för ändamålet

anvisat medel, utfärdade Kungl. Maj:t i anslutning till kommitterades

förslag den 23 oktober 1874 reglemente för telegrafverkets pensionsinrättning

samt följande år reglemente för telegrafverkets änke- och pupillkassa.

Det bidrag, som av riksdagen beviljades pensionsinrättningen, utgjorde

5 % av det Sverige tillkommande telegrafporto, varav 1,5 % skulle

utgöra telegrafverkets ständiga bidrag till personalens pensionering och

återstående 3,5 % användas tillsvidare och så länge nödigt var till amortering

av den retroaktivsumma, som utöver delägaravgifterna erfordrades

till den äldre personalens pensionerande. Denna retroaktivsumma blev

under år 1907 slutamorterad. Med då bestämda pensioner för den nya

personalen beräknades delägaravgifterna betäcka 2/s av pensionskostnaden

och statsbidraget motsvara återstoden.

I den mån nya ordinarie tjänster tillkommit hava sedermera av

statsmedel beviljats årliga tilläggsanslag till pensionsinrättningen med

växlande belopp, motsvarande vad som utöver vederbörande delägares

egna avgifter skulle erfordras för upptagande i pensionsinrättningen utav

innehavarna av dessa tjänster.

Till en början utgick pension allenast från pensionsinrättningen,

men sedan statsmakterna år 1883 antagit nya grunder för pensionering

av telegrafverkets tjänstemän, tillkom, utöver den från pensionsinrättningen

utgående pensionen, fyllnadspension av telegrafverkets medel.

Nu gällande reglemente för pensionsinrättningen är av Kungl.

Maj:t utfärdat den 17 juni 1908, men har i vissa delar blivit genom

senare författningar ändrat.

Enligt detta reglemente utgöras pensionsinrättningens tillgångar av:

l:o) de avgifter, som delägarna själva erlägga;

2:o) telegrafverkets årliga bidrag:

A. 1,5 % av det Sverge tillkommande telegramporto, utgörande

telegrafverkets ständiga bidrag till personalens pensionerande;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Proposition Nr 313.

B. ett fast årligt anslag till det belopp, som för varje år bestämmes;
3:o)

gåvor, med vilka inrättningen kan bliva ihågkommen;

4:o) sådana pensionsbelopp, som icke inom behörig tid uttagas eller

som på annat sätt förverkas; samt

5:o) räntor och övrig avkastning å pensionsinrättningens medel.

Delägare, som jämlikt gällande avlöningsreglemente är vid avgång

från tjänsten berättigad till pension, hel eller avkortad, uppbär i allmänhet

från pensionsinrättningen:

a) om avgången sker vid eller efter uppnådd pensionsålder, 75 %

av pensionen, därest det för tjänsten fastställda pensionsunderlaget överstiger

1,900 kronor, och 60 % av pensionen, därest pensionsunderlaget

uppgår till eller understiger nämnda belopp,

b) om avgången sker före uppnådd pensionsålder, viss försäkringstekniskt

beräknad del av honom jämlikt a) vid full pensionsålder från

pensionsinrättningen tillkommande pensionsbelopp.

Delägarna erlägga årliga pensionsavgifter beräknade efter försäkringstekniska

grunder — dock med viss för delägaren gynnsammare

beräkning, då pensionsunderlaget icke överstiger 1,900 kronor och

pensionsåldern är högst 60 år — samt befordringsavgifter vid förflyttning

till befattning med högre pensionsunderlag men utan förhöjd pensionsålder.

Därjämte kunna undantagsvis och i vissa speciella fall förekomma ytterligare

avgifter.

Undersökes, huru stor del av pensionen från pensionsinrättningen

i medeltal motsvaras av delägarnas avgifter, befinnes denna utgöra

cirka 44 %, under det att återstående 56 % täckas av telegrafverkets

bidrag till pensionsinrättningen. Tages hänsyn jämväl till fyllnadspensionen,

som helt och hållet bestrides av statsmedel, kunna pensionsavgifterna

anses motsvara omkring 33 % av hela pensionskostnaden

för tjänstemän, vilkas pensionsunderlag överstiger 1,900 kronor, samt

nära 26 Vä % för övriga tjänstemän.

Pensionsinrättningen förvaltas av direktionen över telegrafverkets

pensionsanstalter, vilken är gemensam för pensionsinrättningen och telegrafverkets

änke- och pupillkassa.

Av delägarna utsedda fullmäktige äga att granska pensionsinrättningens

förvaltning och räkenskaper samt att överlägga och fatta beslut

i behörigen väckta frågor rörande förvaltningen eller om ändring i

reglementet för pensionsinrättningen eller i instruktionen för direktionen.

Fullmäktiges beslut om ändring i nämnda reglemente eller instruktion

bliva dock ej gällande, förr än de blivit av Kungl. Maj:t prövade och

gillade.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313. 9

Jag övergår nu till att angiva de preliminära åtgärder, som vidtagits

för eventuell upplösning av telegrafverkets pensionsinrättning.

Till grund för eu överenskommelse angående villkoren för en avveckling

av pensionsinrättningen och statens övertagande av densammas

förpliktelser i avseende å nuvarande och framtida pensionärer har kommittén

låtit utföra en utredning rörande pensionsinrättningens ekonomiska

ställning. Nämnda utredning, vilken verkställts av förutvarande

förste aktuarien i försäkringsinspektionen, nuvarande aktuarien i livförsäkringsaktiebolaget

Tliule, lilosofie doktorn R. Palmqvist, finnes såsom

bilaga vidfogad kommitténs betänkande, men lämnas här eu kortfattad redogörelse

för resultatet av de beräkningar, som innehållas i densamma.

Vid denna utredning hade förutsatts, att den nya pensionslagen

skulle träda i kraft den 1 juli 1920 och telegrafverkets pensionsinrättning

upphöra vid samma tidpunkt. Då emellertid det material, som stått

till förfogande, avsett den 1 januari 1919, hade först undersökts pensionsinrättningens

ställning vid sistnämnda tidpunkt, varefter särskild

kalkyl verkställts för att utröna, vilken förändring det erhållna resultatet

skulle undergå, därest ställningen beräknats för den 1 juli 1920. Med

i det följande angivet undantag hade vid beräkningarna använts en

räntefot av 4 enär högre räntefot icke ansåges böra väljas än som

motsvarade den ränteavkastning, som pensionsinrättningen för framtiden

kunde påräkna å sina placeringar.

Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 framginge av

följande utav Palmqvist uppgjorda balansräkning.

Aktiva:

Kapitalvärde av nuvarande delägares förpliktelser

gentemot pensionsinrättningen:

a) på grund av innehavande tjänstegrad ..................... kr.

b) på grund av framtida befordringar:

årsavgifter........................................................................ ».

befordringsavgifter........................................................... »

Kapitalvärde av telegrafverkets bidrag till pensionsinrättningen

för nuvarande delägare....................................... »

Tillgångar...................................................... » 10,373,779

Summa kr. 18,530,611

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 263 käft. (Nr 313.) 838 20 2

2,511,112

210,652

93,647

5,347,421

Åtgärder för

upplösning av

pendonsinrättningen.

Utredning

rörande pensionsinrättningens

ekonomiska

ställning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. May.ts Proposition Nr 313.

Passiva:

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande pensionstagare ...................................... kr.

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande delägare:

a) på grund av innehavande tjänstegrad .................... »

b) på grund av framtida befordringar........................... »

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förvaltningskostnader

för nuvarande pensionstagare och delägare ...... »

() verskott ................................................................................. »

1,509,228

14,357,884

616,159

347,860

1,705,480

Summa kr. 18,536,611

Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 visade sålunda ett

överskott på 1,705,480 kronor.

Motsvarande överskott den 1 juli 1920 hade uppskattats till cirka

1,910,000 kronor.

Därefter hade Palmqvist undersökt, vilket belopp måste överföras till

en ifrågasatt telegrafverkets pensionsfond, för att nämnda belopp tillsammans

med värdet av återstående föreslagna pensionsavgifter minst

skulle uppgå till en tredjedel av värdet av nuvarande befattningshavares

framtida pensioner enligt de av kommittén ifrågasatta pensionsbestämmelserna.

Vid denna beräkning hade måst antagas, att de nya bestämmelserna

tillämpats från den 1 januari 1919.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande befattningshavares

framtida pensioner med tillämpning av de föreslagna pensionsunderlagen

hade beräknats till 27,398,544 kronor. En tredjedel därav utgjorde alltså

9,132,848 kronor.

Kapitalvärdet vid nämnda tidpunkt av de pensionsavgifter, nuvarande

delägare skulle hava att under sin återstående tjänstetid erlägga efter

de av kommittén tilltänkta grunderna, hade beräknats till 4,292,835

kronor.

För bestridande av en tredjedel av de nuvarande tjänstemännens

pensioner skulle således erfordras, att till en telegrafverkets pensionsfond

överlämnades minst vad som motsvarade skillnaden mellan sistnämnda

två belopp eller alltså minst 4,840,013 kronor.

Minskades pensionsinrättningens tillgångar den 1 januari 1919,

10,373,779 kronor, med dels nyssnämnda belopp, 4,840,013 kronor, och

dels värdet av utgående pensioner, 1,509,228 kronor, och av framtida

förvaltningskostnader, 347,860 kronor, skulle alltså återstå 3,676,678

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun fil. Maj.ts Proposition Nr 313.

1J

Slutligen både Palmqvist beräkuat det belopp, varmed pensionsinrättningens

tillgångar ökats genom överränta.

Enligt balansräkningen utgjorde pensionsinrättningens tillgångar

den l januari 1919 10,373,779 kronor, varav 1,705,480 kronor icke erfordrades

för täckande av värdet av dess förpliktelser. Därest emellertid

pensionsinrättningen, som trädde i verksamhet den 1 januari 1875,

under åren 1875 —1918'' haft samtliga sina tillgångar placerade mot en

räntefot av 47* %, skulle dess tillgångar den 1 januari 1919 utgjort

allenast 8,104,690 kronor och det belopp, varmed tillgångarna intill

samma tidpunkt ökats genom högre ränteavkastning än efter 4 7*

sålunda uppgått till 2,269,089 kronor, vilket belopp alltså överstege pensionsinrättningens

överskott enligt balansräkningen. Hade pensionsinrättningen

icke genom förmånliga penningplaceringar avsevärt ökat sina

tillgångar, skulle sålunda balansräkningen sannolikt visat brist i stället

för överskott.

Vid beräkningen av överräntan hade valts en räntefot av 4 7« %

dels därför, att pensionsinrättningens avgifter ursprungligen vore beräknade

med tillämpning av denna räntefot, och dels därför att, därest dess

tillgångar placerats i stats- och kommunobligationer eller därmed jämförliga

värdehandlingar, sannolikt icke kunnat påräknas högre ränteavkastning

än i medeltal 4 Va %.

Den sålunda erhållna överräntan, 2,269,089 kronor, hade emellertid

uppkommit genom förmånlig placering av medel influtna dels i form av

delägaravgifter och dels i form av bidrag av telegrafverket. Det kunde

då synas rättvist, att vid fördelningen av pensionsinrättningens tillgångar

mellan den planerade pensionsfonden för telegrafverket och, såsom ifrågasatts,

telegrafverkets änke- och pupillkassa låta den senare erhålla så stor

del av den uppkomna räntevinsten, som belöpte på den del av tillgångarna,

som motsvarade delägarnas avgifter. Fördelades nu räntevinsten efter

nämnda grunder, komme på änke- och pupillkassans del 1,0(12,937 kronor.

Med anledning av de resultat, som framgått av dessa utredningar,

förordade Palmqvist, att vid en indragning av telegrafverkets pensionsinrättning

dess tillgångar skulle disponeras sålunda, att ett belopp av

1,000,000 kronor överlätes till telegrafverkets änke- och pupillkassa och

att återstående tillgångar överlämnades till den för telegrafverket föreslagna

pensionsfonden.

»Siker uppdelningen av pensionsinrättningens tillgångar på detta sätt»,

yttrar Palmqvist, »överföres till änke- och pupillkassan endast cirka

hälften av vad som motsvarar pensionsinrättningens överskott vid tidpunkten

för indragningen och icke mer än vad som av pensionsinrätt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 313.

Kommitténs

förslag till

■pensions fullmäktige.

Pensionsfullmäktiges

skrivelse

3/n 1919.

Kommitténs

yttrande.

ningens vinst genom högre ränteavkastning än den ursprungligen beräknade

kan anses belöpa på delägaravgifterna, varjämte till den nya

pensionsfonden överföres betydligt mer än vad som motsvarar en tredjedel

av nuvarande befattningshavares pensionsrätt enligt de föreslagna

pensionsbestämmelserna.»

Under åberopande av nämuda utredning avlät kommittén den 25

september 1919 skrivelse till telegrafstyrelsen med hemställan, att styrelsen

ville vid då instundande lagtima möte av fullmäktige för delägarna

i telegrafverkets pensionsanstalter framlägga förslag därom, att

fullmäktige måtte för sin del besluta, att vid den tidpunkt, då gemensamma

bestämmelser angående pension för tjänstemän vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten fall sverk kunde bliva

gällande, telegrafverkets pensionsinrättning skulle upphöra samt dess

tillgångar övertagas av staten, under villkor att staten ansvarade för

pensionsrättningens framtida förpliktelser ävensom till telegrafverkets

änke- och pupillkassa överlämnade ett belopp av 1,000,000 kronor.

Med anledning därav avgåvo nämnda fullmäktige den 3 november

1919 yttrande i ämnet och uttalade däruti, bland annat, att, ehuru fullmäktige

icke principiellt motsatte sig ett ur statssynpunkt önskvärt uppgivande

av telegrafverkets pensionsinrättning, det dock icke förefölle rättvist,

att detta skulle ske med så stora uppoffringar från personalens sida,

som av kommittén ifrågasatts. Det framhölls emellertid, att det varit

fullmäktige omöjligt att för det dåvarande träffa ett slutligt avgörande,

emedan då icke förelegat något utarbetat förslag till pensionsbestämmelser.

Så snart kommitténs definitiva pensioneringsförslag förelåge och

telegrafverkets personal erhållit närmare kännedom därom, syntes denna

personal å urtima fullmäktigemöte böra sättas i tillfälle att taga definitiv

ståndpunkt i frågan. I

I sitt betänkande framhöll kommittén, att, ehuru för genomförandet

av enhetliga pensionsbestämmelser för samtliga de ifrågavarande verken

det vore önskvärt att telegrafverkets pensionsinrättning upphörde, kommittén

likväl icke ansåge sig kunna tillstyrka statens övertagande av

pensionsinrättningens framtida förpliktelser på andra villkor än dem,

kommittén föreslagit. I fråga om förvaltningen och användningen av det

förenämnda beloppet av 1,000,000 kronor syntes det dock kommittén vara

lämpligare, att detsamma överlämnades till direktionen över telegrafverkets

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Proposition Nr 318.

pensionsanstalter för att efter av pensionsfullmäktige fattat beslut, som

av Kung]. Maj:t godkändes, användas till ändamål, som avsåge personalens

vid telegrafverket nytta.

Skulle emellertid en uppgörelse icke kunna komma till stånd, syntes

kommittén icke annan åtgärd böra ifrågakomma än att i nu gällande

avlöningsreglemente för telegrafverkets personal förekommande pensionsbestämmelser

förklarades skola fortfarande i sak tillämpas. För övriga nu

omhandlade verk borde i varje fall enligt kommitténs mening de nya

pensionsbestämmelserna komma till användning.

Uti särskilt yttrande till betänkandet uttalade de till telegrafverket Sä™kilfn™''

hörande ledamöterna inom kommittén, att de, med stöd av de utav kom- kommittén.

mittén föranstaltade utredningar i ärendet, ansåge ett större belopp, än

som av kommitténs majoritet föreslagits, böra tillgodokomma telegrafverkets

personal såsom vederlag vid överlämnandet av dess pensionsinrättning

till staten.

Sedan fullmäktige för delägarna i telegrafverkets pensionsanstalter PmriwfuU.

vid urtima möte till förnyad behandling förehaft frågan om pensionsin- skrivelse JV»

rättningens upplösning, hava fullmäktige i skrivelse den 24 februari 192°- 1920 till telegrafstyrelsen meddelat, att de i princip accepterade det av

kommittén framlagda förslaget till uppgörelse.

Fullmäktige hava emellertid därvid anfört följande.

])ä emellertid kommittén vid sin beräkning av det belopp, som skulle vid

pensionsinrättningens upphörande överlämnas till delägarna, utgått från förhållandena

den 1 januari 1919, men överlämnandet enligt förslaget skulle ske först

den 1 juli 1920, ha fullmäktige ansett ett konsekvent fullföljande av kommitténs

principer kräva, att det belopp, som skall till delägarna överlämnas, beräknas

efter kassans ställning sistnämnda dag.

Enligt den till kommitténs betänkande fogade, av doktor Palmqvist verkställda

utredningen angående pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919,

utgör det belopp, varmed kassans .tillgångar intill nämnda dag ökats genom

högre ränteavkastning än efter 41/j %, 2,269,089 kronor. Fördelas denna överränta

på sätt som av kommittén föreslagits mellan delägarna och den blivande

pensionsfonden i förhållande till kapitalvärdena av inbetalda delägaraygifter resp.

inbetalda statsbidrag, alltså i proportionen 44 till 56, skulle på delägarnas lott

komma 1,002,937 kronor.

Sedan numera exakta siffror blivit tillgängliga angående det ekonomiska

resultatet av pensionsinrättningens verksamhet under år 1919, har doktor Palmqvist

på fullmäktiges begäran verkställt utredning angående det belopp, varmed

pensionsinrättningens tillgångar intill den 1 juli 1920 kunna beräknas hava ökats

genom överränta. Utredningen utvisar, att överräntan intill sistnämnda dag ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Telegraf
styrelsen.

Departements
chefen.

Kungl. May.ts Proposition Nr 313.

gör sammanlagt 2,589,020'', kronor. Fördelas detta belopp mellan delägarna och

den blivande telegrafverkets pensionsfond enligt nyssnämnda, av kommittén föreslagna

grunder, bliver delägarnas andel 1,144,347 kronor, vilket belopp sålunda

skulle utgöra den summa, som vid ett konsekvent tillämpande av kommitterades

förslag till delningsgrunder skulle vid pensionsinrättningens upphörande den 1

juli 1920 ställas till delägarnas förfogande.»

Under åberopande av det sagda hava fullmäktige förklarat, att från

fullmäktiges sida intet hinder mötte mot att från den tidpunkt, då gemensamma

bestämmelser angående pension för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk enligt kommitténs

föreliggande förslag bleve gällande, telegrafverkets pensionsinrättning

upphörde och dess tillgångar övertoges av statsverket, under villkor att

staten ansvarade för pensionsinrättningens alla framtida förpliktelser

ävensom att av det belopp, varmed pensionsinrättningens tillgångar intill

förenämnda tidpunkt enligt de i kommittéförslaget angivna beräkningsgrunder

ökats genom högre ränteavkastning än efter 4 Va %■, så

stor del, som enligt i kommittéförslaget likaledes angiven delningsgrund

belöpte på delägarnas avgifter, överlämnades antingen kontant eller,

efter överenskommelse, i form av pensionsinrättningen tillhörande värden

till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter, att användas

till ändamål, som av fullmäktige beslutades och som kunde av Kungl.

Maj:t godkännas.

Telegrafstyrelsen, som med sitt utlåtande över kommittébetänkandet

till Kungl. Maj:t överlämnat fullmäktiges sistberörda skrivelse, har tillstyrkt

en uppgörelse angående upplösning av telegrafverkets pensionsinrättning

på de av fullmäktige medgivna villkor.

Ett genomförande av de nya principer för pensionering av ordinarie

tjänstemän vid kommunikationsverken*, som jag i det följande kommer

att förorda, förutsätter, bland annat, att den för telegrafverkets personal

avsedda statsunderstödda pensionsinrättningen upplöses.

Såsom av den lämnade utredningen framgår, befinner sig nämnda

pensionsinrättning i det gynnsamma ekonomiska läget, att densamma

den 1 juli 1920 torde kunna, även med iakttagande av synnerligen försiktiga

beräkningsgrunder, uppvisa ett överskott av mer än 1,900,000

kronor. Att pensionsinrättningen äger ett så betydande överskott beror

uteslutande därpå, att pensionsinrättningens direktion genom förmånliga

penningplaceringar av bland annat de medel, delägarna själva inbetalt,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts Proposition Nr 313. 15

lyckats göra pensionsinrättningens tillgångar räntebärande efter en räntefot,

som vida överstiger den, efter vilken inrättningens räntabilitet ursprungligen

är beräknad. Vid sådant förhållande synes det mig, i likhet

med kommittén, att en skälig gottgörelse bör beredas telegrafverkets

personal, därest staten skulle övertaga pensionsinrättningen i fråga.

Såväl kommittén som fullmäktige för delägarna i pensionsinrättningen

hava utgått därifrån, att bestämmandet av berörda gottgörelse skulle

grundas på en beräkning av vad som utav pensionsinrättningens vinst

genom högre ränteavkastning än efter 4 1 ■''* % kan anses belöpa på delägare

vgifterna.

Enligt de genom kommitténs försorg utförda beräkningar uppgick

vid årsskiftet 1918—1919 ifrågavarande genom överränta uppkomna

vinst till 1,002,937 kronor, och har kommittén med hänsyn härtill föreslagit,

att gottgörelsen skulle fixeras till 1,000,000 kronor. Fullmäktige

hava åter ansett, att beräkningarna borde efter enahanda grunder

framföras till den tidpunkt, då överlämnandet av pensionsinrättningens

tillgångar skulle ske, enligt föreliggande förslag den 1 juli 1920, och

att ersättningsbeloppet borde bestämmas därefter. Ersättningsbeloppet

beräknades i sådant fall stiga till omkring 1,144,000 kronor.

I fråga om den sålunda av kommittén föreslagna och av fullmäktige

godtagna grunden för beräknande av ersättningsbeloppet synes mig

icke någon befogad invändning kunna göras. Vad därefter angår den

tidpunkt beräkningen bör avse, torde övervägande skäl tala för den av

fullmäktige hävdade ståndpunkten, nämligen att tiden för pensionsinrättningens

avveckling bör vara bestämmande. Oavsett att ur förut angiven

synpunkt en uppgörelse måste anses önskvärd, tillåter jag mig erinra

därom, att, även om det högre ersättningsbeloppet skulle utgå, den föreslagna

uppgörelsen måste anses jämväl för statens del förmånlig, i

det att av pensionsinrättningens överskott utöver dess förpliktelser i

varje fall omkring tre fjärdedels miljon kronor skulle komma statsverket

tillgodo.

Enligt kommitténs av fullmäktige jämväl biträdda förslag skulle ersättningsbeloppet

överlämnas till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter

för att användas till ändamål, som av fullmäktige beslutas

och som kunna av Kungl. Maj:t godkännas. Genom en sådan anordning

synas mig fullt betryggande garantier vinnas, att ersättningsbeloppet

användes till sådana telegrafverkets personal vidkommande ändamål,

som kunna anses stå i överensstämmelse med pensionsinrättningens hittillsvarande

allmännyttiga karaktär.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

Kommittén.

Då jag icke i övrigt har något att erinra mot de av fullmäktige

uppställda villkoren för uppgörelsen, finner jag mig böra förorda, att

Kungl. Maj:t och riksdagen för sin del godkänna en sådan överenskommelse

med fullmäktige, att telegrafverkets pensionsinrättning upphör med

utgången av juni månad 1920 och dess tillgångar övertagas av statsverket,

under villkor att staten ansvarar för pensionsinrättningens alla

framtida förpliktelser ävensom att av det belopp, varmed pensionsinrättningens

tillgångar intill förenämnda tidpunkt enligt de i kommitténs betänkande

angivna beräkningsgrunder ökats genom högre ränteavkastning

än efter 4 V* %, så stor del, som, enligt i betänkandet likaledes angiven

delningsgrund, belöper på delägarnas avgifter, överlämnas antingen

kontant eller, efter överenskommelse, i form av pensionsinrättningen tillhörande

värden till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter att

användas till ändamål, som av fullmäktige beslutas och som kunna av

Kungl. Maj:t godkännas.

Huvudgrunderna för förslaget till gemensamma pensions
bestämmelser.

Jag övergår härefter till att angiva de huvudprinciper, som tilllämpats

vid utarbetandet av förslaget till gemensamma pensionsbestämmelser

för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken.

Särskilda pensionsbestämmelser för tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande.

Såsom i det föregående är omförmält, gälla för de olika verkens

chefer samt överdirektörer och överingenjörer vid statens järnvägar

ävensom direktör vid statens kraftverksförvaltning (överdirektör enligt

det nya avlöningsreglementet) särskilda föreskrifter rörande pension.

Dessa föreskrifter, som visserligen inbördes äro tämligen likartade, avvika

väsentligt från pensionsbestämmelserna för övrig ordinarie personal vid

vederbörande verk.

Aven kommittén har ansett sig böra i sitt förslag till pensionsbestämmelser

låta de tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, i allmänhet

intaga en särställning i förhållande till övrig ordinarie personal.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kum)l. Maj.ts Proposition Nr .97,?.

Ett undantag i omförmälda hänseende har dock synts kommittén

böra göras beträffande sådan distriktschef vid statens järnvägar, vilken

vid tillträdandet av förordnande å sådan befattning innehade tjänst, som

tillsättes genom konstitutorial.

Under hänvisning till stadgandet i 14 § 2 mom. av det gemensamma

avlöningsreglementet för kommunikationsverken därom, att tjänsteman,

som förordnats såsom distriktschef vid statens järnvägar men vilkens

förordnande upphör, återgår till ordinarie befattning i den tjänstegrad,

han tillhörde vid tillträdandet av befattning såsom distriktschef,

har kommittén föreslagit, att distriktschef, om vilken nu är fråga, borde

undantagas från tillämpningen av de särskilda pensionsbestämmelserna för

förordnade befattningshavare i allmänhet och i stället för sådan distriktschef

i pensionshänseende gälla vad som stadgades för den tjänst, å vilken

han före förordnandet innehade konstitutorial.

Vad däremot anginge sådan distriktschef, som vid tillträdandet av

förordnandet icke innehade annan ordinarie tjänst vid statens järnvägar,

hade kommittén tänkt sig, att de pensionsbestämmelser, som skulle gälla

förordnade tjänstemän i allmänhet, även skulle tillämpas å dylik distriktschef.

Att såsom hittills särskilda pensionsbestämmelser fortfarande erfordras

i fråga om tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, synes

mig självfallet med hänsyn till arten av dessa tjänstemäns anställning.

Från dessa särbestämmelser har emellertid undantag^ distriktschef vid statens

järnvägar, vilken vid tillträdandet av förordnande å sådan befattning

innehade tjänst, som tillsättes genom konstitutorial. Järnvägsstyrelsen

har visserligen ifrågasatt, att distriktschef, som nyss är nämnd, i vissa

fall skulle erhålla samma ställning i pensionshänseende, som skulle tillkomma

en person utom verket, som förordnats till distriktschef. Enär

emellertid den utav kommittén föreslagna anordningen redan i sammanhang

med prövningen av det nya avlöningsreglementet var föremål för

övervägande och då icke föranledde erinran av statsmakterna, anser jag

mig icke i nämnda hänseende böra frångå kommitténs förslag.

Då jag i det följande yttrar mig om tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande, avses därvid endast sådana befattningshavare,

å vilka de nyssnämnda särskilda pensionsbestämmelserna skulle äga

tillämpning.

Departements
chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 313.)

838 SO 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313.

Kommittén.

Konstituerade

tjänstemän.

Pensionsunderlag.

Enligt nu gällande olika pensionsbestämmelser tjänar såsom underlag

för bestämmande av pensions belopp antingen den för tjänstemannen

vid avgången bestämda avlöningen (å billigaste ort) eller ock visst för

tjänsten bestämt fast pensionsunderlag, vilket till sitt belopp är oberoende

därav, huruvida tjänstemannen innehar begynnelseavlöningen eller intjänat

avlöningsförhöjningar inom sin tjänst.

Kommittén har vid valet mellan de nämnda olika sätten för

bestämmandet av pensions belopp för konstituerade tjänstemän ansett

systemet med fasta pensionsunderlag vara att föredraga, enär genom

tillämpande av detta system skulle, såvitt kommittén kunnat finna, ernå3

större enkelhet och reda än vid användande av det andra systemet. »De

nuvarande fasta pensionsunderlagen», yttrar kommittén, »hava emellertid

till sina belopp icke fastställts efter enhetliga grunder. I vissa fall hava

sålunda samma pensionsunderlag bestämts för befattningar, tillhörande

skilda avlöningsgrupper, och jämväl eljest hava pensionsunderlagens

belopp avvägts så att säga på fri hand, utan att underlagen därvid

blivit satta i visst förhållande till avlöningarna. Ehuru ett sådant tillvägagångssätt

fortfarande torde vara nödigt i fråga om sådana befattningar,

som tillsättas genom förordnande och för vilka avlöningarna

bestämts efter särskilda grunder, böra å andra sidan enligt kommitténs

mening pensionsunderlagen för tjänster, vilka tillsättas genom konstitutorial

och vilkas avlöningar äro inpassade i ett enhetligt lönesystem,

bestämmas i visst förhållande till slutlönen å billigaste ort inom vederbörande

lönegrad och alltså ett pensionsunderlag fastställas för varje

särskild lönegrad».

Förhållandet mellan högsta pension och slutavlöningen å billigaste

ort för konstituerade tjänstemän enligt nu gällande pensions- och avlöningsbestämmelser

har av kommittén angivits uti en i betänkandet

(sid. 15) intagen tabell, till vilken hänvisas.

Vid den nu förevarande pensionsregleringen har kommittén ansett

skäligt, att pensionsunderlaget eller, såsom detsamma i lagförslaget benämnes,

tjänstepensionsunderlaget skulle utgöra två tredjedelar av slutlönen å

billigaste ort inom vederbörande lönegrad, dock med lämplig avrundning

för erhållande av belopp, som vore i helt krontal jämnt delbart med tolv.

Med tillämpning härav skulle tjänstepensionsunderlagen för befattningar

i de särskilda lönegraderna utgöra följande belopp:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Proposition Nr 313. 19

A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:

l:a

lönegraden .

1,644 kronor

ll:e lönegraden......

3,684

kronor

2:a

)) .....

1,716 »

12:e

b ......

3,924

))

3:e

»

. 1,824 »

13:e

B ......

4,200

B

4:e

»

1,920 »

14:e

B ......

4,476

»

5:e

»

2,160 »

15:e

B ......

5,076

B

6:e

b

2,436 »

16:e

B ......

5,724

B

7:e

b

. 2,844 »

17:e

» .....

6,036

))

8:e

»

. 3,036 »

18:e

)) ......

6,360

B

9:e

»

. 3,240 »

19:e

B ......

6,684

B

10:e

»

3,444 »

20:e

» ......

6,996

B

B. För befattningar, avsedda föi

kvinnliga

tjänstemän

l:a

önegraden ....

1,440 kronor

5:e lönegraden .....

2,256

kronor

2:a

1,704 »

6:e

» ......

2,676

B

3:e

)>

1,800 »

7:e

» ......

3,204

B

4:e

b

2,136 b

För 17:e—20:e lönegraderna skulle alltså pensionsunderlagen komma

att överstiga 6,000 kronor eller det högsta belopp, varmed pension enligt

nu gällande bestämmelser finge utgå. Med hänsyn till penningvärdets fall

och den, bland annat, på grund därav föranledda höjningen av nu utgående

avlöningar hade det emellertid synts kommittén, som skulle det

icke vara möjligt att även för framtiden behålla nämnda maximibelopp,

utan borde de ovan för nämnda lönegrader angivna beloppen fastställas

utan någon beskärning.

Då kommittén av anledning, som i det följande kommer att angivas,

funnit sig böra vid beräkning av pensionens belopp för konstituerad

tjänsteman göra en bestämd skillnad mellan den del av pensionen,

som skulle anseB täckas av pensionsavgifterna, och den återstående

delen, vilken bestredes helt av statsmedel, hade kommittén för att beteckna

motsvarande delar av tjänstepensionsunderlaget infört begreppen

avgiftspensionsunderlag och statspen sionsunderlag. Med

hänsyn därtill att pensionsavgifterna ansetts böra motsvara en tredjedel

av pensioneringskostnaden, hade kommittén satt avgiftspensionsunderlaget

till en tredjedel och statspensionsunderlaget till två tredjedelar av tjänstepensionsunderlaget.

Pensionsunderlagen för tjänstemän, vilka skulle tillsättas genom

förordnande, har kommittén ansett böra bestämmas efter andra grunder.

Förordna!!»

tjänstemän.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Ämbetsverken.

Departements
chefen.

»Pensionen för ifrågavarande tjänstemän tiar nämligen», yttrar kommittén,

»icke samma karaktär som pensionen för konstituerade befattningshavare,

utan är snarare att betrakta såsom ett slags avlöning å indragningsstat.

Beloppet av pensionsunderlaget lärer vid sådant förhållande kunna avvägas

tämligen fritt. Emellertid bör, å ena sidan, pensionsunderlaget så

bestämmas, att det icke kommer att i något fall understiga det högsta

pensionsunderlag, som kan utgå till konstituerad tjänsteman, enär eljest

förordnande å tjänst, varom nu är fråga, skulle kunna för vederbörande

medföra en försämring i pensionshänseende. Å andra sidan torde med

hänsyn till de jämförelsevis höga avlöningar, som tillerkänts åtminstone

vissa av dessa befattningshavare, pensionsunderlagen icke lämpligen

kunna utmätas i direkt relation till avlöningarnas belopp. Med iakttagande

härav har kommittén ansett sig böra föreslå, att pensionsunderlaget

för samtliga ifrågavarande tjänstemän med undantag av generaldirektörer

sättes till 7,000 kronor samt för generaldirektörer till 8,000

kronor. \ id bestämmandet av sistnämnda belopp har kommittén jämväl

uppmärksammat, att högsta inom den civila statsförvaltningen nu utgående

pensioner, nämligen till justitieråd och regeringsråd, äro bestämda

till 8,000 kronor. Erinras må dock, att de pensioner, som skulle komma

att utgå på grundvalen av de utav kommittén sålunda föreslagna pensionsunderlagen,

under vissa i det följande närmare angivna förutsättningar

kunna bliva 1,000 kronor lägre än pensionsunderlagen.»

I fråga om pensionsunderlagen för konstituerade tjänstemän har

generalpoststyrelsen hemställt, att dessa måtte bestämmas till 75 % av

högsta avlöningen å A-ort.

Beträffande pensionsunderlagen för de förordnade tjänstemännen

hava generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

yrkat, att dessa underlag måtte fastställas till högre belopp

än de av kommittén föreslagna, varvid dock järnvägsstyrelsen,

under hänvisning till den för styrelsen gällande instruktion, ansett sig

förhindrad att uttala sig i fråga om eventuell förhöjning av pensionen

för generaldirektören för statens järnvägar.

Den utav kommittén angivna principen i fråga om pensionsunderlagets

belopp för konstituerad tjänsteman, nämligen att detsamma skall

utgöra två tredjedelar av slutlönen å billigaste ort inom vederbörande

lönegrad, anser jag riktig och förutsätter, att nämnda princip även

kommer i tillämpning, därest förhöjning av de nu beslutade avlöningarnas

belopp framdeles skulle komma att ske. Att däremot såsom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313. 21

ge n cnilp o ststyre Isen yrkat nu fastställa högre pen sionsunderlag anser jag

icke böra ifrågakomma.

Vad åter beträffar pensionsunderlagen för de genom förordnande

tillsatta tjänstemännen har jag endast delvis kunnat biträda kommitténs

förslag. Under det att pensionsunderlagen för de konstituerade tjänstemännen

kunnat avvägas i bestämt förhållande till avlöningen, låter detta

av lätt förklarliga skäl sig icke göra i fråga om pensionsunderlagen för

de förordnade tjänstemännen. Men då dessa senare pensionsunderlag

sålunda måste avvägas mera fritt, bör dock pensionsunderlagets förhållande

till avlöningen icke göras allt för ogynnsamt. Härvid bör särskilt

uppmärksammas, att, då det gäller för staten att kunna förmå

personer, som förut icke varit i statstjänst, att åtaga sig befattningar,

om vilka nu är fråga, icke blott avlöningens belopp utan även pensionens

storlek är för vederbörande av betydelse. Vid övervägande av

förevarande spörsmål bör icke heller förbises, att, vad vissa av de nu

ifrågavarande tjänstemännen angår, kommitténs förslag i annat hänseende

innebär en relativ försämring. Under det att nämligen för dessa

tjänstemän pension hittills utgått med sitt fulla belopp oberoende av

tjänstetidens längd, har kommittén föreslagit, att, om vederbörande avgår

innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, pensionen i

allmänhet skall utgå med väsentligen lägre belopp än pensionsunderlaget.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag, att pensionsunderlagen

böra bestämmas till 9,000 kronor för generaldirektör samt

8,000 kronor för överdirektör och souschef, överdirektör samt överingenjör

vid statens järnvägar ävensom överdirektör vid statens vattenfalls

verk.

För övriga av nu ifrågavarande tjänstemän finner jag däremot det

av kommittén föreslagna pensionsunderlaget av 7,000 kronor vara lämpligt

avvägt. I

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra, att — såsom framgår

av det utdrag av statsrådsprotokollet över finansäx-enden, som finnes

bifogat Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag angående

dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer — det förutsatts, att jäniväl å de pensioner, som komme

att beviljas enligt den nu ifrågasatta pensionslagen, dyrtidstillägg finge

utgå enligt samma grunder, som skulle gälla pensionerade statstjänare i

allmänhet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

Kommittén.

Ämbetsverken.

Departements
chefen.

Frågan om pensionsavgifternas avskaffande.

Enligt nuvarande bestämmelser åligger det tjänstemännen att bidraga

till sin pensionering genom erläggande av pensionsavgifter. Under senare

tid bar emellertid vid flera tillfällen ifrågasatts, att staten skulle,

med befrielse för tjänstemännen från dylika avgifter, helt och hållet

övertaga kostnaden för pensioneringen. Till stöd för förslag i sådan

riktning har huvudsakligen framhållits, att det nuvarande förfaringssättet

icke kunde anses lämpligt, ‘då staten vid avlöningens utlämnande så att

säga gåve med ena handen och toge tillbaka med den andra, men att

däremot eu given fördel skulle vinnas genom borttagande av pensionsavgifterna,

enär i sådant fall arbetet med ifrågavarande avgifters debitering

och redovisning skulle inbesparas.

Kommittén, som jämväl beaktat berörda spörsmål, har i nämnda

hänseende anfört följande:

»Ehuru kommittén icke vill bestrida, att avskaffandet av dylika pensionsavgifter

skulle medföra en viss förenkling vid utbetalning och redovisning

av avlöningsmedel, anser sig kommittén dock böra erinra, att i

allt fall avdrag å avlöning fortfarande torde behöva göras för avgifter

till änke- och pupillkassor, vilka avgifter på grund av sin natur väl

näppeligen skulle komma att upphöra. Vad själva sakfrågan beträffar,

tillåter sig kommittén framhålla, hurusom vid avvägandet av de avlöningsbelopp,

som finnas upptagna uti det nya gemensamma avlöningsreglementet

för nu ifrågavarande verk, det förutsattes, att tjänstemännen

alltjämt skulle erlägga avgifter för egen pensionering. Då härtill kommer,

att frågan om borttagandet av nämnda pensionsavgifter icke synes böra

lösas enbart för dessa verk utan avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen

i dess helhet, har kommittén icke funnit anledning att

vidare ingå på detta spörsmål.»

Vissa av de i ärendet hörda ämbetsverken hava i princip uttalat

sig för pensionsavgifternas avskaffande utan att dock i detta sammanhang

göra något direkt yrkande.

Skyldighet för vederbörande att bidraga till kostnaden för sin egen

pensionering har sedan lång tid tillbaka ålegat vissa stora grupper av

statstjänare, exempelvis statens järnvägars och telegrafverkets ordinarie

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl, Muy.ts Proposition Nr 313.

23

tjänstemän. Denna deras skyldighet har varit förbunden med delägarskap

i för dem avsedda statsunderstödda pensionsanstalter.

Genom den år 1907 beslutade lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension infördes pensionsavgifter för flertalet övriga

kategorier av ordinarie statstjänare. Sedan statens järnvägars ordinarie

personal upphört att vara delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

har nämnda personal genom 1910 års lag angående rätt till

pension för tjänstemän vid statens järnvägar ålagts att betala dylika

avgifter.

Enligt de år 1917 beslutade pensionsbestämmelserna för icke ordinarie

personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

är jämväl sådan personal skyldig att genom erläggande av

pensionsavgifter bidraga till sin egen pensionering.

Erinras må ock, att de vid 1919 års lagtima riksdag antagna nya

grunderna för pensionering av folkskollärare m. fl. äro byggda på avgiftsplikt

även för befattningshavarna själva.

Att med den utveckling, principen om pensionsavgifter sålunda erhållit,

nu helt bryta med densamma beträffande allenast vissa kategorier

av statstjänare, synes ingalunda lämpligt. Eftergives för en grupp

av tjänstemän skyldigheten att bidraga till pensionskostnaden, lärer väl

därav bliva en nödvändig följd, att även övriga statstjänare befrias från

motsvarande skyldighet. Aven om vissa skäl kunna tala för att övergå

till ett annat pensioneringssystem, kan givetvis en så vittgående åtgärd

icke ifrågakomma utan en ingående utredning.

Då härtill ytterligare kommer, att, såsom kommittén framhållit, vid

avvägandet av de i det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken

upptagna avlöningarna förutsatts, att avgifter för egen pensionering

alltjämt skulle erläggas, anser jag, att i de pensioneringsgrunder,

om vilka nu är fråga, pensionsavgifter böra åtminstone tills vidare bibehållas,

något som dock icke bör hindra, att, om framdeles ett annat

pensioneringssystem befinnes böra införas för statstjänare, ett dylikt system

bör kunna utsträckas att gälla även nu ifrågavarande personal.

Pensionsavgifternas allmänna konstruktion m. m.

Vad härefter beträffar den allmänna konstruktionen av pensionsavgifterna

och vad därmed äger samband, har kommittén anfört följande.

Konstituerade

tjänstemän.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj.is Proposition Nr 313.

»De konstituerade tjänstemännens avgifter för egen pensionering,

vilka hittills ansetts böra täcka omkring en tredjedel av pensionskostnaden,

skola enligt nuvarande bestämmelser vid samtliga nu omhandlade verk

erläggas under tiden från det vederbörande erhåller ordinarie anställning,

intill dess han till följd av avsked, entledigande eller dödsfall avgår från

tjänsten. I övrigt avvika stadgandena i fråga om pensionsavgifternas

allmänna konstruktion väsentligt från varandra. Enligt reglementet

för telegrafverkets pensionsinrättning beräknas sålunda pensionsavgifterna

individuellt för varje tjänsteman efter försäkringstekniska

grunder, alltså med hänsyn tagen till pensionsbelopp, tjänstemannens

levnadsålder, då han såsom ordinarie börjar erlägga pensionsavgift,

samt den för hans tjänst bestämda pensionsåldern. Utöver

nämnda årsavgifter har tjänsteman att vid befordran till tjänst, som

medför ökad pension utan att pensionsåldern samtidigt höjes, till pensionsinrättningen

erlägga befordringsavgift med viss del av skillnaden

mellan det högre och lägre pensionsbeloppet. Helt andra grunder gälla

enligt den civila pensionslagen och statens järnvägars pensionslag. Avgifterna

utgå här i förhållande till antingen tjänstemannens innehavande

avlöning eller det för honom gällande pensionsunderlaget, men i varje

fall utan hänsyn till vederbörandes levnadsålder vid ordin arieblivandet

och den för tjänsten stadgade pensionsåldern, eller sålunda utan avseende

å den tidslängd, varunder vederbörande har att erlägga pensionsavgifter.

Granskas de bägge ifrågavarande systemen, finner man, att det vid

telegrafverket tillämpade systemet otvivelaktigt är det mera rationella, men

att detsamma medför ej obetydlig omgång vid tillämpningen. Det

andra systemet är visserligen enklare, men är i försäkringstekniskt hänseende

otillfredsställande, i det att summan av de pensionsavgifter, den

ene tjänstemannen får erlägga intill pensionsåldern, kan väsentligen

understiga motsvarande summa för en annan tjänsteman i samma lönegrad,

ehuru de bägge komma i åtnjutande av hel pension till samma

belopp; eller med andra ord uttryckt: statsverket får i ena fallet bidraga

till pensioneringskostnaden med avsevärt högre belopp än i det andra

fallet.

Till undvikande av de olägenheter, som sålunda i olika hänseenden

äro förenade med bägge de angivna systemen, har kommittén ansett

sig böra föreslå tillämpandet av i viss mån nya principer. Kommittén

har nämligen tänkt sig, att pensionsavgifterna, bestämda till enhetligt

belopp för varje särskild lönegrad och sålunda till samma belopp för

alla tjänstemän med lika pensionsunderlag, skola i regeln betalas under

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

eu på förhand bestämd tidsperiod av förslagsvis trettio år, räknat från

ordinarieblivandet eller från den tidigare tidpunkt, då vederbörande kan

hava börjat erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst

anställd icke ordinarie personal. Efter nämnda tidsperiods förlopp skulle

tjänstemannen alltså i allmänhet vara befriad från erläggande av pensionsavgift.

Då emellertid vid beräknandet av pensionsavgifternas belopp

hänsyn kan tagas endast till mera normala befordringar, har kommittén

ansett den bestämmelsen erforderlig, att, då tjänsteman befordrats till

befattning med högre pensionsunderlag, han städse skall vara skyldig

erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av denna

befattning, även om han på grund därav, att den förenämnda tidsperioden

av förslagsvis trettio år gått till ända, eljest skolat vara befriad från erläggande

av avgift. Den, som befordrats exempelvis två år före utgången

av perioden, skulle alltså hava att betala avgift under ytterligare

ett år efter periodens slut, och den, som befordrats sedan han redan

upphört att erlägga avgifter, skulle vara skyldig att åter börja betala

avgifter och fortsätta därmed under en tid av tre år. Pensionsavgift

skall dock givetvis icke i något fall erläggas för längre tid än till och

med den dag, då tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande

eller dödsfall.

Har vid pensionsberättigad tjänstemans avgång från befattningen den

förenämnda perioden av trettio år gått till ända, bör tjänstemannen åtnjuta

den del av pensionen, som är avsedd att täckas av pensionsavgifterna,

till sitt fulla belopp, dock med viss jämkning, om han befordrats

inom tre år före avgången. År åter tjänstemannen av annan anledning

än olycksfall skyldig avgå före periodens utgång och är han då

berättigad till pension, bör enligt kommitténs mening förenämnda del av

pensionen utgå med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet

år, varunder han erlagt pensionsavgifter. Det är dock att märka, att en

föreskrift om dylik avkortning kan bliva utan betydelse på grund av

stadgande om minimipension i visst fall.

Det torde i förbigående böra omnämnas, att kommittén, av annan

anledning än den nu antydda, även beträffande den del av pensionen,

som icke anses motsvara pensionsavgifterna, föreslår likartad avkortning

för det fall, att tjänstemannen vid avgången icke intjänat visst antal

tjänstår i såväl ordinarie som extra tjänst.

Genom det av kommittén förordade systemet beträffande pensionsavgifter

och vad därmed äger samband har kommittén trott sig hava

vunnit, å ena sidan, lätt tillämpliga grunder för pensionsavgifternas ''beBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 313.) sss 20 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Förordnade

tjänstemän.

Departements
chefen.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

stämmande och erläggande samt, å andra sidan, mera rättvist avvägande

mellan utgående pension och erlagda pensionsavgifter än för närvarande

är fallet.»

»För tjänstemän, som tillsättas genom förordnande» — yttrar kommittén

vidare •— »gäller för närvarande i avseende å tiden för erläggande

av pensionsavgifter skiljaktiga bestämmelser vid de ifrågavarande

verken. Vid postverket, statens järnvägar och statens vattenfalls verk

avdrages pensionsavgift å det för vederbörande bestämda arvodet eller

den honom under tiden intill dess han uppnått 65 år tillkommande pension.

Vid telegrafverket skall visserligen motsvarande avdrag göras å

arvodet, men däremot icke å utgående pension.

Då även beträffande tjänstemän, som tillsättas genom förordnande,

bör iakttagas, att de med skäligt belopp bidraga till sin pensionering

genom erläggande av pensionsavgifter, har kommittén uti nu ifrågavarande

avseende ansett sig böra följa det vid flertalet verk tillämpade

tillvägagångssättet, och vill sålunda föreslå, att pensionsavgift skall av

dylik tjänsteman erläggas, intill dess han uppnått en levnadsålder av 66

år, vare sig han under tiden åtnjuter arvode eller pension, men naturligen

icke om vederbörande dessförinnan avgått utan tjänstepension eller

avlidit. Emellertid bör tillika meddelas föreskrift i syfte, att tjänstemannen

icke skall behöva erlägga pensionsavgift under längre tid än om

han innehaft tjänst, som tillsättes genom konstitutorial.

Att låta antalet år, under vilka pensionsavgifter erlagts, bliva bestämmande

för pensionsbeloppet, på sätt kommittén ifrågasatt beträffande

konstituerade tjänstemän, torde emellertid icke lämpligen kunna låta sig

gorå, enär eljest svårigheter skulle kunna uppstå att förmå personer,

vilka förut icke varit i statstjänst, att mottaga förordnande å befattning,

varom nu är fråga, helst om de uppnått en något mera framskriden

levnadsålder. Detta utesluter dock ej, att, i likhet med vad som för

närvarande vid vissa verk är fallet, pensionen må kunna utgå med lägre

belopp, om vederbörande vid avgång från tjänsten innehaft förordnandet

under allenast viss kortare tid; men en dylik avkortning är icke direkt

betingad av beloppet utav erlagda pensionsavgifter.»

Såsom kommittén påpekat, äro de för närvarande tillämpade systemen

i fråga om pensionsavgifternas allmänna konstruktion, vad konstituerade

tjänstemän angår, behäftade med brister i olika hänseenden.

Genom det föreslagna nya systemet har kommittén sökt undvika

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 313.

27

nämnda brister, och torde kommittén på ett i det hela tillfredsställande

sätt hava löst denna sin uppgift. Förslaget i berörda hänseende synes

mig nämligen tillgodose kravet på enkelhet och reda i tillämpningen

utan att därvid de fordringar, som ur försäkringsteknisk synpunkt böra

uppställas på en pensionering, vilken bygger på inbetalning av pensionsavgifter,

blivit åsidosatta. Jag anser mig under sådana förhållanden

kunna förorda, att det av kommittén sålunda föreslagna systemet lägges

till grund för de nya pensionsbestämmelserna.

Pensionsavgifternas belopp.

Beträffande storleken av de pensionsavgifter, som skulle erfordras Kommittén.

för att, med tillämpning utav de av kommittén föreslagna grunderna,

kunna täcka omkring en tredjedel av pensioneringskostnaden för de

konstituerade tjänstemännen, hade, enligt vad kommittén meddelat, på

dess uppdrag en utredning verkställts av filosofie doktorerna E. Fagerholm

och R. Palmqvist, vilka i huvudsak anfört följande.

Beräkningarna hade till en början utförts med tillämpning av en

räntefot av 4 % och allmänna svenska dödlighetstabellen för män, respektive

kvinnor för åren 1901—1910. Därvid hade som resultat erhållits

följande utjämnade pensionsavgifter:

A. Manliga tjänstemän.

Lönegrad.

Årlig

pensionsavgift.

Kronor.

Pensionsavgift

i % av

pensions- underlaget.

Lönegrad.

Årlig

pensionsavgift.

Kronor.

Pensionsavgift

i % av

pensions- underlaget.

1

48

2.92

11

174

4.72

2

51

2.97

12

192

4.89

3

57

3.13

13

213

5.07

4

63

3.28

14

234

5.23

5

75

347

15

279

5.50

6

90

3. G 9

16

330

5.77

7

114

4.oi

17

354

5.86

8

129

4.25

18

378

5.94

9

141

4.35

19

399

5.97

10

156

4.53

20

420

6oo

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

B. Kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad.

Årlig

pensionsavgift.

Kronor.

Pensionsavgift

i % av

pensions- underlaget.

Lönegrad.

Årlig

pensionsavgift.

Kronor.

Pensionsavgift

i % av

pensions- underlaget.

1

78

5.43

5

132

5.85

2

03

5.46

6

159

5.94

3

102

5.67

7

192

5.99

4

123

5.7 6

Dessa pensionsavgifter täckte i genomsnitt: de manliga tjänstemännens

avgifter 34,0 % och de kvinnliga tjänstemännens avgifter 32,5 %

av pensionskostnaden.

Med hänsyn till att dödlighetsförloppet inom vissa grupper av

tjänstemän icke oväsentligt avveke från den allmänna befolkningsdödligheten,

hade därefter undersökts, huru stor del av pensionskostnaden

täcktes av ovan angivna pensionsavgifter, därest dödligheten förlöpte i

enlighet med dödlighetstabeller, upprättade på grundval av erfarenheten

bland de viktigaste vid dessa verk förekommande grupperna av manliga

tjänstemän. Undersökningen hade givit som resultat, att med tilllämpning

av dessa dödlighetstabeller de manliga tjänstemännens pensionsavgifter

skulle täcka 35,5 % av pensionskostnaden. Ehuru vissa

grupper, speciellt bland tjänstemän i lägre lönegrader, företedde en

lägre dödlighet än enligt allmänna svenska dödlighetstabellerna, visade

dock de angivna procentsatserna, att denna underdödlighet i det närmaste

motvägdes av den högre dödlighet, som erfarenheten ådagalagt

för andra grupper. Emellertid kunde man icke med visshet påräkna,

att även i framtiden den högre dödligheten inom dessa grupper komme

att bliva bestående. Skulle nämnda dödlighet väsentligt nedgå, syntes

dock de föreslagna pensionsavgifterna vara fullt tillräckliga, alldenstund

en eventuell förlust på grund av lägre dödlighet än den beräknade mer

än väl motvägdes av vinst genom högre ränteavkastning för statsverket

än efter 4 %. För att erhålla kännedom om betydelsen av en höjning

av räntefoten hade slutligen undersökts vilken procent av pensionskostnaden

som täcktes av pensionsavgifterna, därest till grund för beräkningen

lades en räntefot av 4 Va % och 1901 —1910 års allmänna svenska

dödlighet. Det hade därvid befunnits, att pensionsavgifterna för

männen täckte 39,7 % och för kvinnorna 37,2 % av pensionskostnaden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 313.

29

För egen del har kommittén anfört följande.

»Den gjorda utredningen synes kommittén giva vid handen, att de

sålunda efter försäkringstekniska grunder beräknade pensionsavgifterna

väl kunna anses vara fullt tillräckliga, men att en sänkning av desamma

icke skulle vara tillrådlig, därest det hittills såsom lämpligt ansedda

förhållandet mellan tjänstemännens och statens andelar i pensionskostnaden

skall kunna med säkerhet upprätthållas. I sådant hänseende må

erinras, att pensionsavgifterna enligt den civila pensionslagen, ehuru ursprungligen

beräknade skola motsvara en tredjedel av pensionskostnaden,

likväl befunnits i verkligheten täcka allenast omkring 29.6 % av

nämnda kostnad. Beträffande den till grund för beräkningarna av avgifterna

lagda räntefoten av 4 % vill kommittén ävenledes framhålla, att

staten hittills icke medgivit, att enskild livränterörelse må grundas på

en högre, beräknad räntefot än 4 %.

I detta sammanhang må omförmälas, hurusom åtskilliga av de för

de lägre avlönade tjänstemännen föreslagna avgifterna kunnat hållas

jämförelsevis låga därigenom, att den vid beräkningen verkställda utjämningen

av de teoretiskt erforderliga avgiftsbeloppen medfört en något

starkare procentuell höjning av de högre avlönade tjänstemännens avgifter

än som egentligen påkallas.

Undersökes, huru, relativt taget, de föreslagna pensionsavgifterna

ställa sig i förhållande till de nu utgående, finner man, att vad de

manliga tjänstemännen angår de nya avgifterna i stort sett skulle

bliva avsevärt förmånligare för statens järnvägars personal, men ungefär

likvärdiga eller måhända något ofördelaktigare för befattningshavare

vid postverket och statens vattenfallsverk, allt i jämförelse med

de nuvarande avgifterna. En motsvarande jämförelse för telegrafpersonalens

vidkommande är givetvis svårare att utföra, enär, såsom förut

är nämnt, de nuvarande pensionsavgifterna vid detta verk fastställas

individuellt, vartill kommer, att där ock i vissa fäll erläggas befordringsavgifter.

Företages emellertid jämförelsen på grundvalen av nu utgående

genomsnittliga årsavgifter för manliga tjänstemän, befinnes, att

de föreslagna avgifterna i regeln äro ej oväsentligt högre. Härvid

bör dock ihågkommas, att de nya pensionsavgifterna i regeln ej skulle utgå

under längre tid än trettio år samt att befordringsavgifter ej skulle förekomma.

Ävenledes bör tagas i betraktande, hurusom telegrafverkets personal

skulle i viss mån erhålla kompensation för de högre avgifterna

genom det kapitalbelopp, som enligt kommitténs förslag skulle vid telegrafverkets

pensionsinrättnings upplösning överlämnas till direktionen

s. 30 Kontrollera mot PDF

Reserva
tioner.

30 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

över telegrafverkets pensionsanstalter för att användas till för personalen

nyttiga ändamål.

För den kvinnliga personalens vidkommande ställa sig de föreslagna

pensionsavgifterna inom samtliga verk proportionsvis högre än

de nu utgående, om ock för statens järnvägars del skillnaden är mindre

betydande. Att enligt kommitténs förslag de kvinnliga befattningshavarnas

avgifter skulle bliva procentuellt högre än de manliga tjänstemännens,

har sin givna förklaringsgrund däri, att kvinnorna hava tidigare

avgångsålder men högre medellivslängd än män i allmänhet,

varigenom kostnaden för kvinnornas pensionering måste bliva jämförelsevis

hög. Att märka, är emellertid, att de föreslagna pensionsavgifterna

för kvinnor beräknats täcka en något mindre del av pensionskostnaden

än för män. framhållas må ock, att de nya grunderna för pensionering

skulle lör de kvinnliga befattningshavarna medföra avsevärda fördelar.

Sålunda hava för kvinnorna pensionsunderlagens belopp blivit satta i

samma förhållande till avlöningarna som för män, något som för åtskilliga

kategorier av kvinnliga befattningshavare medfört betydande förbättringar.

Likaledes bör uppmärksammas, hurusom kommitténs i det

följande framlagda förslag om gottgörelse för inbetalda pensionsavgifter

till befattningshavare, som utan rätt till tjänstepension avgått före pensionsåldern,

är av icke ringa betydelse för kvinnliga befattningshavare, helst som

dessa i stor utsträckning avgå på grund av giftermål före pensionsålderns

uppnående. Enligt nuvarande bestämmelser hava däremot de av sådana

befattningshavare erlagda pensionsavgifterna gått helt och hållet förlorade

för dem.»

Vad anginge de pensionsavgifter, som skulle erläggas av tjänstemän,

vilka tillsattes genom förordnande, ansåg kommittén det ligga i

sakens natur, att dessa avgifter icke kunde, åtminstone med någon större

grad av tillförlitlighet, försäkringstekniskt beräknas. Efter samråd med

sakkunnig person hade kommittén emellertid ansett sig böra föreslå, att

dessa avgifter finge utgå efter samma procentsats som den högsta för

de konstituerade tjänstemännen eller 6 %. I

I reservationer till betänkandet har yrkats, att pensionsavgifterna

för de konstituerade tjänstemännen borde beräknas efter en räntefot av

4,5 % i stället för 4 %. Till stöd härför har anförts huvudsakligen

följande.

De av kommittén föreslagna pensionsavgifterna vore i och för sig

höga samt för vissa tjänstemannagrupper och särskilt för kvinnorna

betydligt högre än för närvarande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr .'',7.7. 31

En av orsakerna härtill vore att kommittén ansett, att pensionsavgifteima

skulle beräknas efter en räntefot av endast 4 %. I anslutning:

O

härtill hade kommittén föreslagit, att pensionsfonderna skulle gottgöras

ränta efter samma räntefot. Det ville synas som om i en tid, då staten

för sina lån nödgades erlägga en effektiv ränta av 5 % och däröver, man

utan olägenhet borde kunna förutsätta, att kommunikationsverken skulle

gottgöra pensionsfonderna ränta efter högre räntefot än 4 %. Faktiskt

syntes också under närmaste tiden fonderna komma att gottgöras nettoavkastning

efter högre räntefot, enär berörda fonder torde vara placerade

på sådant sätt att de lämnade högre nettoavkastning än 4 %.

Skulle framdeles åter eu sänkning av räntefoten böra ske, ansåge

reservanterna hinder icke möta att då åter höja pensionsavgiften.

En annan orsak till de höga pensionsavgifterna vore, att kommittén

icke vågade förutsätta, att den för närvarande befintliga högre dödlighetsprocenten

bland vissa tjänstemannagrupper skulle fortfara, utan att denna

i stället skulle nedgå. Vid pensionsavgifternas beräkning hade tillämpats

allmänna svenska dödlighetstabellen 1901—1910 och skulle de föreslagna

pensionsavgifterna täcka för männen 34,o % och för kvinnorna

32.5 % av pensionskostnaderna. Emellertid visade gjorda undersökningar

angående dödlighetsförloppet bland de viktigaste av vid dessa verk förekommande

grupper av manliga tjänstemän, att de manliga tjänstemännens

pensionsavgifter i verkligheten skulle komma att täcka 35,5 % av

pensionskostnaden. Redan detta förhållande att med en räntefot av 4 %

35.5 % av pensionskostnaden skulle täckas av tjänstemännens pensionsavgifter

i stället för 33,3 % — motsvarande avgiftspensionen —• förmenade

reservanterna tillräckligt uppväga risken av att dödligheten för framtiden

skulle bliva lägre än vad nu vore fallet bland kommunikationsverkens

tjänstemän. Att därjämte räkna med en räntefot av endast 4 %

syntes innebära en dubbel säkerhet, vilket ställde kommunikationsverkens

tjänstemän i avsevärt sämre ställning än övriga civila befattningshavare.

Utginge man från eu räntefot av 4,5 %, skulle nämligen pensionsavgifterna

för de manliga befattningshavarna täcka 39,7 % av pensionskostnaden

eller 10 % mera än pensionsavgifterna för de tjänstemän,

vilkas pensioner bestredes från pensionsfonden för civila tjänsteinnehavare,

där avgifterna täckte omkring 29,6 % av pensionskostnaden. Intill

dess en reglering av övriga civila befattningshavares pensionsförhållanden

kunde varda genomförd, borde därför enligt reservanternas mening

kommunikationsverkens tjänstemän få åtnjuta den lindring i sina

pensionsavgifter, som kunde ernås genom att deras avgifter beräknades

efter högre räntefot än 4 %, exempelvis 4,5 %.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Ämbets
verken.

Departements
chefen.

Det framhölls därjämte, att särskilt de högre tjänstemännen fått

sina pensionsavgifter satta till högre belopp än som vederbort till

följd därav, att genom grafisk utjämning deras avgifter höjts till en

betydligt större procent av pensionsunderlagen, än som varit behövligt

för täckande av deras pensionskostnader.

Under hänvisning därtill, att pensionsavgifterna för de kvinnliga

befattningshavarna ställde sig proportionsvis högre än de nu utgående

och jämväl förhållandevis överstege de för de manliga tjänstemännen

ifrågasatta samt under framhållande, att den kvinnliga personalen skulle

få jämförelsevis ringa höjning i sina pensionsförmåner, har i särskild

reservation uttalats, att övergången till det nya systemet för avgiftsberäkningen

bort för de i tjänst nu varande kvinnliga befattningshavarna

göras mjukare genom någon minskning av de försäkringstekniskt erforderliga

avgifterna.

Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

hava anslutit sig till det reservationsvis framställda yrkandet,

att pensionsavgifterna borde beräknas efter en räntefot av 4,5 %.

Därjämte har generalpoststyrelsen hemställt, att en särskild avgiftsskala

skulle tillämpas för de lägre manliga tjänstemännen och en särskild

för de högre manliga tjänstemännen — detta för undvikande av

det anmärkta förhållandet, att de högre tjänstemännens pensionsavgifter

bleve procentuellt starkare höjda än som teoretiskt påkallades.

Statskontoret har med anledning av den gjorda erinringen särskilt

mot de kvinnliga tjänstemännens avgifter uttalat, att, om — såsom statskontoret

ansåge riktigt — den fordran vidhölles, att med avgifter i allmänhet

skulle täckas en tredjedel av pensioneringskostnaden, någon

nedsättning i de föreslagna beloppen knappast kunde vidtagas. I

I fråga om beräknandet av pensionsavgifternas belopp hava huvudsakligen

två olika meningar gjorts gällande: enligt den ena, vilken följts

vid avfattandet av kommitténs förslag, skulle pensionsavgifterna beräknas

med tillämpning av en räntefot av 4 %, under det att enligt den

andra meningen en räntefot av 4,5 % därvid ansetts böra användas. Om

också det ur personalens synpunkt måste anses vara önskvärt, att pensionsavgifterna

genom tillämpande av den högre räntefoten bliva så låga

som möjligt, torde dock det föreliggande spörsmålet böra bedömas främst

ur försäkringsteknisk synpunkt.

Nu hava emellertid de två sakkunniga personer, som av kommittén

anlitats, efter ingående undersökningar, kommit till det resultatet, att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kmujl. Maj:ts Proposition Nr 313.

med tillämpning av en räntefot av 4,5 % pensionsavgifterna icke med

säkerhet kunde beräknas täcka en tredjedel av pensionskostnaden, vilket

däremot vore fallet, om en räntefot av 4 % användes.

Samma uppfattning har ock uttalats av chefen för försäkringsinspektionen,

vilken under hand yttrat sig i denna fråga. Jag tillåter mig även

erinra därom, att enligt de grunder, som sfi sent som år 1919 godkänts,

beträffande pensionering av folkskollärare in. fl., befattningshavarnas egna

pensionsavgifter beräknats med tillämpning av en räntefot av 4 %.

I fråga om det från generalpoststyrelsens sida framkomna förslaget,

att skilda skalor skulle tillämpas beträffande å ena sidan tjänstemän av

»högre grad» och å andra sidan tjänstemän av »lägre grad», må framhållas,

att, därest pensionsavgifterna skola kunna hållas lika inom varje särskild

lönegrad, dylika skiljaktiga skalor icke kunna ifrågakomma, enär

inom vissa lönegrader förekomma tjänstemän av såväl högre som lägre

grad. Det torde ock i detta sammanhang böra anmärkas, att den för

tjänstemän i högre lönegrader såsom oförmånlig anmärkta utjämningen av

avgiftsprocenten lärer hava påkallats jämväl därav, att de teoretiskt

erforderliga avgiftsbelopp, som framkommit vid beräkningarna, ansetts

jämförelsevis osäkra, i vad de avse tjänstemän i de högre graderna, med

hänsyn till dessa tjänstemäns ej sällan oregelbundna befordringsgång

och det ringa statistiska material, som kan erhållas.

Vid nu angivna förhållanden tilltror jag mig icke att föreslå en avvikelse

från de grunder för pensionsavgifternas beräkning, som kommit

till uttryck i kommitténs förslag.

Icke heller anser jag mig kunna tillstyrka, att, såsom ifrågasatts,

beträffande de i tjänst nu varande kvinnliga befattningshavarna tillämpas

lägre pensionsavgifter än som sålunda eljest skulle vara gällande.

Ett medgivande i antydd riktning synes mig nämligen lätteligen kunna

giva anledning till vittgående krav av liknande innebörd från andra

grupper av befattningshavare.

För tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, anser jag, i likhet

med kommittén, att pensionsavgifterna kunna lämpligen bestämmas

till belopp, motsvarande 6 % å pensionsunderlaget. Med de av mig

föreslagna pensionsunderslagen 9,000, 8,000 och 7,000 kronor skulle

alltså pensionsavgifterna utgöra respektive 540, 480 och 420 kronor.

Pensionsfonder.

De pensionsavgifter, som erläggas av tjänstemännen vid ifrågavarande

verk, ingå för närvarande från postverket och statens vattenBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 höft. (Nr 313.) 838 20 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Kommittén

fallsverk till pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och från statens

järnvägar till pensionsfonden för tjänstemän vid statens järnvägar samt

från telegrafverket till telegrafverkets pensionsinrättning.

De principer, som lågo till grund för den år 1911 beslutade budgetsreformen

för de afifärsdrivande verken, borde enligt vad kommittén

framhållit, konsekvent hava medfört, att pensionskostad erna vid vart och

ett av dessa verk skulle redovisas utan sammanblandning med andra

verks kostnader för sådant ändamål. Detta blev emellertid icke fallet

beträffande postverket och statens vattenfallsverk. För antydda ändamål

erfordrades fördenskull, att nämnda bägge verk utbrötes från delaktighet

i pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och att en särkild pensionsfond

bildades för vartdera verket. De belopp, som därvid skulle överföras

från nämnda fond till de nybildade pensionsfonderna för postverket

och statens vattenfallsverk, hade kommittén ansett böra motsvara

skillnaden mellan, å ena sidan, de från vederbörande verk till den nuvarande

fonden inlevererade pensionsavgifter och, å andra sidan, de från

fonden bestridda kostnader för pensioner till tjänstemän vid ifrågavarande

verk, varvid även ränta ansåges böra beräknas efter samma räntefot,

som fonden i sin helhet för varje år avkastat.

Postverkets andel i fonden vid 1919 års slut hade beräknats utgöra

c:a 2,607,000 kronor.

För statens vattenfallsverk hade motsvarande belopp befunnits utgöra

c:a 58,000 kronor.

Vad telegrafverket beträffade, hade kommittén, såsom redan antytts,

förutsatt, att detta verks pensionsinrättning upphörde och att av densammas

tillgångar till en nybildad pensionsfond för verket överlämnades

c:a 9,500,000 kronor. Härvid tillåter jag mig anmärka, att med det av

mig tillstyrkta högre belopp, som skulle överlämnas till pensionsdirektionen,

fondens behållning skulle bliva omkring 144,000 kronor lägre.

För statens järnvägars vidkommande funnes, enligt vad kommittén

framhöll, en särskild pensionsfond, och skulle detta allt fortfarande

bliva förhållandet. Kapital tillgången å denna fond vid 1919 års utgång

beräknades uppgå till omkring 27,500,000 kronor.

Kommittén yttrar vidare:

»Från pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och pensionsfonden

för tjänstemän vid statens järnvägar skall enligt nuvarande bestämmelser

bestridas så stor del av pensionskostnaden, som enligt försäkringstekniska

beräkningar finnes motsvara vederbörande fonds tillgångar och de

stadgade pensionsavgifternas storlek.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313. 35

Vid beräknande av pensionsavgifternas belopp enligt såväl den civila

pensionslagen som statens järnvägars pensionslag utgick man från den

förutsättningen att avgifterna skulle motsvara i genomsnitt en tredjedel

av pensionskostnaden. Med frånseende av förtida pensioner på grund

av olycksfall, sjukdom eller dylikt, skulle alltså från dessa pensionsfonder,

sedan desamma uppnått jämviktsläget, rätteligen bestridas omkring

en tredjedel av hela pensionskostnaden. Fråga har emellertid uppstått,

huruvida ej de affärsdrivande verken borde göra årliga avsättningar till

vederbörande fonder med belopp, som tillsammans med tjänstemännens

egna avgifter skulle motsvara hela pensionskostnaden. Härigenom skulle

vinnas, att statens kostnader för de i tjänst stående befattningshavarnas

pensionering icke, såsom för närvarande är fallet, helt kastas på framtiden

utan kunna efter försäkringstekniska grunder fördelas på den tid,

varunder staten drager nytta av tjänstemannens arbetskraft. Ett dylikt

tillvägagångsätt har kommit till användning i fråga om de kassor, som

bildats för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vatten falls verk samt i viss grad även beträffande

ordinarie tjänstemän vid telegrafverket.

Ehuru inom kommittén sympatier uttalats för en sådan fondering av

statens andel i kostnaden för de ordinarie tjänstemännens pensionering,

har kommittén dock ansett sig icke böra nu framlägga något förslag i

sådant avseende. Enligt kommitténs mening bör nämligen detta spörsmål,

likasom eventuellt frågan om avskaffandet av pensionsavgifter, upptagas

i ett sammanhang för hela statsförvaltningen och icke framföras

ensamt för de nu omhandlade verken. Därjämte har kommittén erfarit,

att statsekonomiska betänkligheter från vissa håll uttalats mot den väldiga

fondbildning, som skulle föranledas av ett dylikt, hela statsförvaltningen

omfattande förfaringssätt. I varje fall har kommittén funnit

genomförandet av ett dylikt förslag, vad särskilt statens järnvägar beträffar,

för närvarande knappast vara möjligt med hänsyn till det ekonomiska

läget. Kommittén har i enlighet härmed tänkt sig, att åtminstone

tills vidare allenast tjänstemännens pensionsavgifter skulle fonderas,

och vederbörande verk, endast i den mån pensionerna utgå, bidraga till

kostnaden för dem.»

Kommittén upptager därefter till behandling frågan om fondernas

förvaltning och anför i sådant hänseende följande.

»Vidkommande sättet för fondernas förvaltning torde böra erinras,

hurusom såväl pensionsfonden för civila tjänstinnehavare som pensionsfonden

för tjänstemän vid statens järnvägar äro ställda under statskontoret,

som har att gorå fondernas medel räntebärande i enlighet med de för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

statskontorets fondförvaltning i allmänhet gällande bestämmelser, och

sker detta genom inköp av obligationer samt utlåning till kommuner

och enskilda. Telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar förvaltas

av en direktion, vilken har att göra dem räntebärande på likartat sätt

men även genom inköp av fast egendom i Stockholm eller ock av sådan

fastighet utom Stockholm, som telegrafstyrelsen förklarat sig vilja förhyra

på längre tid.

Ett annat förvaltningssätt tillämpas däremot beträffande de nyinrättade

kassorna för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Förvaltningen av

sådan kassa har nämligen uppdragits åt vederbörande verks styrelse, och

äger denna använda kassans tillgångar, i den mån de icke erfordras för

löpande utgifter, såsom kassaförlag för verket mot att verket gottgör

kassan ränta efter en räntefot, som för närvarande är bestämd till 3,8 %.

Detta senare förvaltningssätt "anser kommittén för sin del lämpligen

böra komma till användning även i fråga om de särskilda nybildade

pensionsfonderna för ordinarie personal och jämväl beträffande den för statens

järnvägar avsedda pensionsfonden. De skäl, som åberopats för tillämpandet

av nämnda förvaltningssätt beträffande pensionskassorna för ickeordinarie

personal, synas nämligen äga samma fog i fråga om de förevarande

pensionsfonderna. Det måste sålunda anses väsentligt enklare,

att de pensionsavgifter, som uppbäras av vederbörande verk, stanna

under verkets förvaltning. En given vinst är ock att, därest medlen få

användas av verket självt, en mindre upplåning behöver göras för bestridande

av dess utgifter, än om nyssnämnda medel skulle överlämnas

till statskontoret och av detta placeras på annat håll. Erinras må även

om de fördelar telegrafverket hittills haft av att kunna genom förmedling

av telegrafverkets pensionsinrättning få i viss mån tillgodogöra sig

pensionsmedel för inköp av fastigheter, som äro för verkets behov erforderliga.

Vad nu är sagt gäller givetvis i ringare grad i fråga om

postverket, vilket erfordrar vida mindre kassaförlag än de övriga tre

verken. Det oaktat synes emellertid det nu ifrågasatta förvaltningssäi tet

kunna tillämpas jämväl i avseende å en postverkets pensionsfond.

Den anordningen att pensionsfondernas disponibla tillgångar nedläggas

i vederbörande företag kan icke heller medföra någon som helst

risk för tjänstemännen, enär statsverket skulle, såsom hittills varit fallet,

vara ansvarigt för de pensionskostnader, som ej kunna täckas av pensionsfonderna.

Den sålunda föreslagna anordningen att pensionsfondernas tillgångar

skulle användas såsom kassaförlag för vederbörande verk, lärer emel
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

lertid i början icke kunna tillämpas annat än i mera inskränkt omfattning.

Under det att ett dylikt förfaringssätt givetvis kan användas i

avseende å de pensionsavgifter, som inflyta efter den nya ordningens inträdande,

synes detta icke i allmänhet kunna ske beträffande de kapitalbehållningar,

som redan tillhöra den för statens järnvägar avsedda pensionsfonden

eller skulle komma att överföras till de övriga nybildade fonderna, enär

dessa äro annorledes placerade och sålunda i allmänhet icke nu såsom

likvida tillgångar disponibla. Icke heller synes det kommittén önskvärt,

att åtminstone inom en närmare framtid några mera vittgående rubbningar

av dylika redan verkställda placeringar företagas, utan torde ifrågavarande

kapitaltillgångar, endast i den mån de bliva eller utan större

olägenheter för vare sig det allmänna eller enskilda kunna göras tillgängliga,

böra införlivas med vederbörande verks kassaförlag.

Å de medel, som skulle ingå i verkens kassaförlag, böra pensionsfonderna

gottgöras ränta. Vidkommande den räntefot, som därvid bör

beräknas, må framhållas, att, då verket självt är i första hand ansvarigt

för pensioneringskostnaderna och endast i den mån pensionsfonden

därtill lämnar tillgång erhåller ersättning från densamma, räntefotens

storlek icke är av betydelse för verkets ekonomiska resultat, såsom helhet

betraktat. Som emellertid vid beräknandet av pensionsavgifterna

använts en räntefot av 4 %, synes samma räntefot åtminstone tills vidare

kunna tillämpas.

Å de medel, som icke ingå i verkens kassaförlag utan äro annorledes

placerade, böra pensionsfonderna givetvis gottgöras den faktiskt

erhållna nettoavkastningen.

Vad beträffar själva sättet för beräknande av rån teavkastningen

under året torde, i anslutning till vad som föreskrivits i fråga om de

nämnda pensionskassorna för ieke-ordinarie personal, kunna för enkelhetens

skull tillämpas en medeltalsberäkning sålunda, att samtliga pensionsavgifter

anses hava influtit vid mitten av året och samtliga pensioner

hava utbetalts vid samma tidpunkt. I enlighet med nämnda antagande

bör alltså fonden gottgöras ett halvt års ränta å summan

av de under året erlagda pensionsavgifter men å andra sidan belastas

med ett halvt års ränta å beloppet av fondens andel i de under året utbetalda

pensioner. Å pensionsfondens behållning vid årets början bör

däremot självfallet beräknas helt års ränta.»

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:

I och för sig kunde det väl anses ligga närmare till hands att samla pensionsavgifterna

till en gemensam fond i likhet med pensionsfonden för civila

tjänstinnehavare, men då kommitténs förslag därom, att fondbehållningen skulle

Statskontoret.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

ingå såsom förlag i vederbörande verks rörelse mot skyldighet för verket att

gälda ränta därå, syntes statskontoret vara värt beaktande, ville statskontoret

för sin del icke ifrågasätta någon ändring i vad kommittén föreslagit i fråga

om pensionsfonderna. Icke heller mötte hinder för statskontoret att till järnvägsstyrelsen

den 1 juli 1920 överlämna pensionsfonden för tjänstemän vid

statens järnvägar i de värdehandlingar, vari fonden då funnes placerad, samt

att samtidigt till generalpoststyrelsen och vattenfallsstyrelsen i lämpliga värdehandlingar

överflytta vad på tjänstinnehavare vid vartdera av dessa verk belöpte

av pensionsfonden för civila tjänstinnehavare, allt i överensstämmelse med vad

kommittén föreslagit.

Vidkommande frågan huruvida icke kommunikationsverken borde genom

årliga avsättningar till vederbörande pensionsfonder inbetala så stora belopp, att

de tillsammans med tjänstemännens avgifter motsvarade hela pensionskostnaden,

erinrade statskontoret, hurusom ämbetsverket i annat sammanhang uttalat vissa

betänkligheter mot en dylik fondering av statens egna pensionskostnader. Statskontoret

instämde fördenskull i kommitténs mening, att åtgärd i sådant syfte

icke nu borde vidtagas, utan frågan därom först göras till föremål för vidare

utredning.

Departements
chefen.

Enligt det föreliggande förslaget skulle de, av tjänstemännen erlagda

pensionsavgifterna ingå till särskilda för vart och ett av de ifrågavarande

verken avsedda pensionsfonder, vilka skulle förvaltas av vederbörande

verk själva. Sådan fonds behållning skulle av verket få användas

såsom kassaförlag mot gottgörelse av ränta till fonden.

Då kommunikationsverken i allmänhet erfordra betydande förlag för

sin rörelse, anser jag det vara en given fördel, om pensionsfonderna

finge användas på sätt föreslagits. Enahanda förfaringssätt tillämpas

ju redan i fråga om kassor för pensionering av icke ordinarie personal

vid tre av de ifrågavarande verken. Åven synes mig förvaltningen av

fonderna genom den ifrågasatta anordningen bliva den enklast möjliga,

i det att samma myndighet, som upptager pensionsavgifterna, jämväl

sedermera omhänderhar dessa medel.

I fråga om den räntefot, efter vilken de i rörelsen nedlagda medlen

skulle av vederbörande verk förräntas, anser jag, i likhet med kommittén,

att enahanda räntefot bör kunna tillämpas, som lagts till grund för beräknande

av pensionsavgifterna, eller alltså 4 %. Såsom kommittén påpekat,

kunna emellertid pensionsfondernas hela behållningar med hänsyn

till redan gjorda placeringar icke omedelbart vara tillgängliga för användande

såsom kassaförlag. Jag anser mig böra understryka kommitténs

uttalande därom, att åtminstone inom en närmare framtid icke

några mera vittgående rubbningar av dylika placeringar böra vidtagas

på grund av de menliga ekonomiska följder, som eljest skulle kunna

uppstå.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

39

Jag förutsätter sålunda att, med hänsyn till fastighetskreditens nuvarande

ogynnsamma läge, uppsägningar av lån mot säkerhet av inteckningar

icke mot låntagarnas bestridande företagas annat än i undantagsfall.

Vad kommittén i övrigt uttalat rörande fondernas förvaltning

har icke givit mig anledning till erinran.

Vidkommande frågan om fondering jämväl av statens andel i kostnaden

för de ordinarie tjänstemännens pensionering ansluter jag mig till

den av kommittén uttalade och av statskontoret biträdda uppfattningen,

att en åtgärd i sådan riktning i varje fall icke bör vidtagas ensamt för

kommunikationsverken, utan att spörsmålet bör göras till föremål för

utredning avseende statsförvaltningen i dess helhet.

Tjänstår och avgiftsår.

Vid bestämmandet av pensionsbelopp för konstituerade tjänstemän

skall enligt nuvarande pensionsförfattningar för de ifrågavarande verken

hänsyn tagas till det antal »tjänstår», vederbörande befattningshavare

innehar vid avgången från tjänsten. Emellertid innefattar begreppet

»tjänstår» enligt de särskilda författningarna olika slag av tjänstgöring.

Jämlikt statens järnvägars pensionslag beräknas sålunda tjänstår allenast för

tid, varunder tjänstemannen innehaft ordinarie statstjänst eller varit delägare

i någon av de från 1918 års ingång inrättade kassor för pensionering av i statens

tjänst anställd icke-ordinarie personal. Enligt den civila pensionslagen

samt de i avlöningsreglementet för telegrafverket införda pensionsbestämmelser

beräknas åter tjänstår såväl för tid, under vilken tjänstemannen

innehaft ordinarie statstjänst, som ock för tid, under vilken han

haft extra ordinarie anställning eller förordnande i statens tjänst eller

ock — vad telegrafverkets personal beträffar — haft anställning vid enskilt

telefonnät, som övertagits av telegrafverket.

Det vid statens järnvägar tillämpade beräkningssättet för tjanstår

är givetvis avsevärt oförmånligare än det, som gäller vid de övriga

verken, särskilt vad den nuvarande personalen beträffar, enär denna så

gott som undantagslöst får räkna endast ordinarie tjänstetid som tjänstår.

Från svenska järnvägsmannaförbundet föreligger ock en framställning

i syfte, att statens järnvägars personal måtte beredas gynnsammare

tjänstårsberäkning uti nu ifrågavarande hänseende.

Efter att hava erinrat om nyss anförda förhållanden har kommittén Kommittén.

såsom sin åsikt uttalat, att olika fordringar borde ställas å den tjänstetid,

som skulle grunda rätt till, å ena sidan, den del av pensionen,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

som ansåges motsvara tjänstemännens pensionsavgifter, och, å andra sidan,

den del av pensionen, som bestredes av statsmedel.

Kommittén fortsätter:

»Då sistnämnda del av pensionen väl får anses utgöra en form av

ersättning för det arbete tjänstemannen utfört för statens räkning, bör

enligt kommitténs mening all tjänstgöring av mera stadigvarande natur,

oavsett om densamma skett i ordinarie tjänst eller icke, grunda rätt till

pension till den del densamma bestrides av statsmedel. Detta utesluter

dock ej att, såsom för närvarande är fallet, en minimitjänstetid av exempelvis

tio år stadgas för erhållande av pension vid uppnådd pensionsålder.

Därmed kan ock förenas införandet av en föreskrift om att tjänstgöring

före en viss levnadsålder t. ex. aderton år, såsom i allmänhet av

jämförelsevis mindre värde, icke medräknas.

I anslutning till vad som gäller vid telegrafverket ifråga om tjänstemän,

vilka förut tillhört enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket,

samt i nära överensstämmelse med vad i sådant hänseende genom

särskilda beslut medgivits i fråga om personal, som vid statens inköp

av vissa enskilda banor övergått i statstjänst, torde, där ej särskilt

undantag kan varda stadgat, tjänstemän vid samtliga de ifrågavarande

verken böra få såsom tjänstgöring i statstjänst efter prövning av verkets

styrelse tillgodoräkna sig jämväl tid, under vilken vederbörande må hava

innehaft fast anställning vid enskilt företag, som övertagits av staten.

Då kommittén i författningsförslaget använder beteckningen ''tjänstår’,

avses sådan tjänstgöring i statens eller enskild tjänst, som nu angivits.

Yad åter beträffar den del av pensionen, som anses motsvara

pensionsavgifter, torde, på sätt redan förut blivit antytt, för densamma

böra vara bestämmande den tid, varunder tjänsteman vare sig i

ordinarie eller icke-ordinarie tjänst haft att erlägga avgift för egen pensionering.

För betecknande av tid, varom nu är fråga, har kommittén

använt uttrycket ''avgiftsår''.

Med hänsyn till vissa omständigheter måste emellertid beträffande

åtskilliga grupper av befattningshavare såsom övergångsstadgande föreskrivas,

att avgiftsår må beräknas jämväl för vissa tidsperioder, under

vilka vederbörande icke erlagt pensionsavgift, något som dock icke får

anses rubba den beräkningsgrund för avgiftsår kommittén, enligt vad

nyss är sagt, ansett böra principiellt tillämpas.

Då det vidare gällt för kommittén att bestämma det antal tjänstår

respektive avgiftsår, som skulle grunda rätt till oavkortad pension vid avgångav

annan anledning än olycksfall i tjänsten, har kommittén utgått där
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

ifrån, att nämnda antal icke bör för det ena eller andra slaget år sättas

högre än att en tjänsteman i normala fall må kunna vid uppnådd pensionsålder

komma i åtnjutande av pension till fullt belopp. Å andra

sidan bör iakttagas, att antalet tjänstår icke må bestämmas allt för lågt,

emedan statens intresse måste fordra, att tjänstemannen genom eu relativt

lång tjänstetid giver staten skälig gottgörelse för dess andel i pensioneringskostuaden.

Icke heller avgiftsårens antal bör tilltagas alltför

lågt, enär eljest pensionsavgiftens årliga belopp måste sättas jämförelsevis

högt, något som för tjänstemannen skulle verka betungande. Vid

övervägande härav har kommittén kommit till det resultat, att för erhållande

av oavkortad pension vid avgång av annan anledning än olycksfall

i tjänsten såväl antalet tjänstår som antalet avgiftsår lämpligen böra

bestämmas till trettio.

Understiger vid avgången antalet tjänstår respektive avgiftsår nämnda

antal, skall pensionen utgå med avkortat belopp, enligt grander som

i det följande komma att närmare beröras.»

Vad sålunda anförts beträffande tjänstår och avgiftsår äger, såsom

kommittén påpekat, icke tillämpning i fråga om befattningshavare, vilka

tillsättas genom förordnande på viss tid, dock med förut angivna undantag

beträffande vissa distriktschefer vid statens järnvägar.

De av kommittén angivna allmänna grunderna för beräknande av Departementstjänstår

och avgiftsår avvika visserligen från vad för närvarande gäller chefenvid

de ifrågavarande verken, men synas mig utgöra en fullt följdriktig

tillämpning av de principer, som av mig i det föregående förordats.

Då jag icke i övrigt har någon erinran att göra mot vad kommittén

sålunda föreslagit, torde de nya pensionsbestämmelserna få avfattas i

anslutning härtill.

Emellertid anser jag mig redan i detta sammanhang böra omnämna,

att jag uti övergångsstadgandena kommer att föreslå en för vissa grupper

av i ordinarie tjänst nu varande befattningshavare något gynnsammare

beräkning av avgiftsår än kommittén ifrågasatt. Härtill återkommer

jag i det följande.

Pensionsrättens inträde.

De regler i fråga om pensionsrättens inträde, som för närvarande Departementsgälla

för tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande, hava synts Föf0*^"ade

kunna i huvudsak bibehållas. För de närmare bestämmelser, som nu tjänsteman.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 höft. (Nr 3 1 3.) 838 20 G

s. 42 Kontrollera mot PDF

Konstituerade

tjänstemän.

42 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3l3.

föreslagits i sådant hänseende, kommer redogörelse att lämnas under

avdelningen »Pensionsbeloppets bestämmande vid avgång från tjänsten».

Beträffande konstituerade tjänstemän vid samtliga de ifrågavarande

verken tillkommer för närvarande rätt till pension vid avgång från

tjänsten den, som uppnått viss för hans befattning stadgad levnadsålder,

under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår enligt

den för det särskilda verket gällande beräkningsgrund, varjämte för statens

järnvägar tillkommer den bestämmelsen, att av nämnda tio tjänstår

åtminstone de fem sista åren skola hava fullgjorts i statens järnvägars

tjänst. I fråga om vad sålunda gäller anser jag i likhet kommittén icke

annan ändring påkallas än att det för statens järnvägars vidkommande

stadgade särskilda villkoret kan uppgivas. Från pensionsstyrelsens sida

har visserligen ifrågasatts, att den nu stadgade förutsättningen, att

vederbörande innehar minst tio tjänstår, skulle eftergivas. Eu dylik åtgärd

synes mig dock icke välbetänkt, då staten i varje fall bör kunna

fordra, att tjänstemannen under åtminstone en något mera avsevärd tid

utfört arbete i dess tjänst för rätten att komma i åtnjutande av pension.

Ett dylikt eftergivande torde för övrigt knappast vara av någon praktisk

betydelse med hänsyn därtill, att tjänstår beräknas för tjänstgöring icke

blott i ordinarie utan även i extra tjänst.

Rätt till pension inträder enligt nuvarande bestämmelser vidare för

den, som, oavsett huruvida han uppnått pensionsåldern eller ej, träffats

av olycksfall i tjänsten — varmed vid statens järnvägar likställts sjukdom,

som ådragits genom utövning av tjänsten — allt under förutsättning

att vederbörande befinnes till följd härav oförmögen till vidare

tjänstgöring.

Icke heller i fråga om rätt till pension vid avgång på grund av

olycksfall i tjänsten synes anledning föreligga att avvika från nu gällande

grunder. Däremot torde sjukdom, som visserligen ådragits i

tjänsten, men dock icke är en direkt följd av olycksfall, varom nu

är fråga, böra betraktas såsom sjukdom i allmänhet och icke likställas med

olycksfall; detta, såsom kommittén framhållit, med hänsyn till svårigheten,

för att icke säga omöjligheten i de flesta fall att konstatera orsakssammanhanget

mellan tjänstgöringen och sjukdomen.

Vid avfattningen av stadgandet rörande rätt till pension på grund

av olycksfall synes emellertid, i anslutning till vad som gäller vid statens

järnvägar, uttryckligen böra stadgas, att vederbörandes oförmåga

att tjänstgöra skall gälla såväl den egna befattningen som annan lämplig

befattning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 313.

43

Slutligen inträder enligt gällande bestämmelser rätt till pension vid

avgång från tjänsten på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte, i andra

fall än förut är sagt, eller på grund av bristande arbetsförmåga. 1 dessa

hänseenden avvika emellertid de för statens järnvägar meddelade stadgandena

från dem, som gälla de övriga ifrågavarande verken.

För statens järnvägar är sålunda stadgat, att pensionsrätt tillkommer

den, som efter minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning

vid statens järnvägar antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom,

som icke föranletts av olycksfall i tjänsten eller ådragits genom tjänstutövning,

eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke

vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen

anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt

fördenskull erhåller avsked eller entledigas.

Vid de övriga verken gäller däremot, att tjänsteman är skyldig att

avgå från tjänsten, om han, efter att under fem på varandra följande år

i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra,

finnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Befinnes

tjänsteman vid något av ifrågavarande tre verk vara av sjukdom eller

minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sina tjänståligganden, och har han tillika uppnått en levnadsålder,

som med två år understiger den eljest stadgade, äger Konungen, uppå

därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara sådan

tjänsteman skyldig att avgå från tjänsten. I bägge de senast angivna

fallen är tjänsteman vid dessa tre verk berättigad att vid avgången erhålla

pension, därest han innehar minst tio tjänstår.

I likhet med kommittén anser jag mig böra förorda, att uti nu ifrågavarande

hänseende tillämpas ungefär de regler, som enligt vad nyss är

sagt, gälla vid statens järnvägar, därvid dock givetvis den modifikation

bör göras, att i stället för »minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning

vid statens järnvägar», må fordras minst tio »tjänstår» enligt

den föreslagna beräkningsgrunden. Det måste nämligen, såsom kommittén

påpekat, anses riktigt, att staten skall kunna omedelbart pensionera

en befattningshavare, som befunnits vara till följd av sjukdom,

vanförhet eller lyte eller ock nedsatt arbetsförmåga för framtiden

oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller prövats kunna

lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid vederbörande verk. Tilllämpas

däremot de regler, som gälla för postverket, telegrafverket och

statens vattenfallsverk, kan det inträffa, att staten nödgas i tjänst bibehålla

en befattningshavare under längre tid, efter det han befunnits vara

för framtiden oförmögen till tjänstgöring, något som givetvis måste

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Förordnade

tjänstemän.

medföra stora olägenheter. Att märka är emellertid, att enligt den

regel, som jag föreslagit skola tillämpas, ingen skulle kunna avskedas

för sjukdom eller av dylik anledning, innan han uppnått tio tjänstår,

vilket medför, att den sålunda avskedade alltid blir berättigad till sjukpension.

Pensionsbeloppets bestämmande vid tjänstemans avgång frän befattningen.

I fråga om pensionsbeloppets bestämmande för tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande, tillämpas för närvarande två olika principer.

Beträffande generaldirektör, överdirektör och överingenjör vid statens

järnvägar samt chefen för statens vattenfallsverk äro bestämmelserna

av följande innebörd.

Nu nämnd befattningshavare är berättigad att uppbära pension

av 6,000 kronor från den tidpunkt, då ban uppnått 65 levnadsår. Intill

dess ban uppnått nämnda levnadsålder, äger ban åtnjuta pension till

samma belopp, om ban antingen på grund av sjukdom eller därigenom,

att ban efter utgången av den tid, för vilken han förordnats, icke erhåller

förnyat förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas

avgå från sin befattning utan att hava på grund av tjänstefel förverkat

densamma. Befinnes han före utgången av den tid, erhållet förordnande

avser, av sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, skall han

vara underkastad skyldighet att avgå mot åtnjutande av pension enligt

nu angivna bestämmelser.

Stadgande^ i motsvarande hänseenden för generalpostdirektör,

generaldirektör vid telegrafverket samt direktör vid statens kraftverksförvaltning

äro åter av följande innehåll.

Befattningshavare, om vilken nu är fråga, är berättigad att uppbära

pension av 6,000 kronor, därest ban minst tolv år innehaft förordnande

å befattningen eller, vad beträffar nyssnämnda tjänsteman vid statens

vattenfallsverk, ban på grund av olycksfall tidigare blivit oförmögen till

vidare tjänstgöring. Om befattningshavaren, innan ban uppnått tolv

tjänstår, antingen på grund av sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig

vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin

befattning utan att hava på grund av tjänstefel förverkat densamma,

är han berättigad att i pension uppbära 5,500 kronor, då avgången

sker efter sex men före tolv tjänstår,'' samt 5,000 kronor, då avgången

sker före eller vid sex tjänstår.

De nu angivna olika principerna skilja sig sålunda från varandra

därutinnan, att i ena fallet pensionen alltid utgår med sitt hela belopp,

oavsett tjänstetidens längd, under det att i andra fallet pensionens belopp

i regeln är ställt i visst förhållande till tjänstetidens längd.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Kommittén bär för sill del anslutit sig till den senare principen, Kommittén,

ehuru kommittén ansett det vara tillfyllest, att endast två olika belopp

skulle kunna förekomma för varje tjänst, det högre lika med pensionsunderlaget

och det lägre 1,000 kronor mindre.

Det högre beloppet skulle utgå, då tjänstemannen under minst tolv

år innehaft befattning, som tillsattes genom förordnande. Aven i ett

annat fall har kommittén ansett det högre pensionsbeloppet böra utgå,

nämligen då befattningshavaren blivit på grund av olycksfall i tjänsten

oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring.

Det lägre pensionsbeloppet skulle utgå till den, som avgin ge från

tjänsten, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, antingen

på grund av att förordnandet upphörde utan att efterföljas av förnyat förordnande,

eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej

föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare

tjänstgöring, varjämte samma pensionsbelopp skulle tillkomma den,

som eljest före de tolv årens utgång utan egen begäran nödgades avgå

från sin befattning. Det i nuvarande bestämmelser förekommande villkoret,

att tjänstemannen i sistberörda fall icke finge på grund av tjänstefel

hava förverkat befattningen, hade kommittén ansett obehövligt, därest

för alla tjänstemän vid de nu ifrågavarande verken generellt föreskreves,

att tjänstepension ej ägde åtnjutas av den, som blivit avsatt från

tjänsten.

De av kommittén sålunda föreslagna grunderna för pensionsbelop- Departementspets

bestämmande för tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, överensstämma

tämligen nära med nu gällande bestämmelser för vissa av

ifrågavarande tjänstemän, och synas mig icke giva anledning till erinran.

Såsom jag vid 14 § av lagförslaget kommer att närmare utveckla, torde

dock en tilläggsbestämmelse erfordras för att icke tjänsteman, om vilken

nu är fråga och som förut innehaft konstituerad tjänst, ma under vissa

förhållanden erhålla lägre pension än om han kvarstått i sin förra tjänst.

Ett av järnvägsstyrelsen framställt yrkande, att avgång från tjänsten på

grund av sjukdom skulle likställas med avgång på grund av olycksfall

i tjänsten, har jag däremot icke kunnat biträda.

Enligt nu gällande bestämmelser äger konstituerad tjänsteman, då han Konstituerade

avgår från befattningen vid uppnådd pensionsålder, uppbära hel pension till

samma belopp som det för befattningen gällande pensionsunderlaget pension.

eller, såsom det uttryckes vid statens järnvägar, med 70 % av avlöningen

(avlöningen — arvodet förhöjt med 20 %\ allt under förutsättning

att tjänstemannen uppnått stadgat antal tjänstår. Därvid skall dock

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 313.

Kommittén.

Ämbets
verken.

iakttagas, att, om tjänstemannen innehaft den befattning, varifrån avgången

sker, kortare tid än fem år, beräkningen verkställes efter medeltalet

av de under de fem sista åren för honom gällande pensionsunderlag

respektive avlöningsbelopp.

Innehar åter tjänstemannen icke erforderligt antal tjänstår, utgår

pensionen med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet

tjänstår, varvid enligt statens järnvägars pensionslag den avkortade pensionens

belopp utgår med viss lägre procent av avlöningen, så beräknad

som nyss är sagt. Nämnda procent växlar mellan lägst 17,5 & för fulla

10 tjänstår och högst 66,5 % för fulla 29 tjänstår.

Enligt kommitténs uppfattning borde för rätt till hel pension fordras,

att tjänstemannen vid avgången innehade såväl 30 tjänstår som 30

avgiftsår. Hel pension skulle i regeln utgöra samma belopp som summan

av de för tjänstemannen vid tiden för avgången gällande statspensionsunderlag

och avgiftspensionsunderlag. Dock borde i händelse vederbörande

innehaft den tjänst, varifrån avgången skedde, under allenast

en kortare tid, hel pension beräknas, på sätt redan nu vore stadgat,

efter medeltalet av de under vissa år för honom gällande pensionsunderlag.

Därvid hade emellertid kommittén ansett hittills föreskrivna

fem års innehavande av befattningen kunna inskränkas till tre år.

För de fall åter, då tjänstemannen vid avgången icke innehade 30

tjänstår och 30 avgiftsår, skulle enligt den av kommittén förordade principen

pensionen utgå med avkortat belopp, därvid avkortning skulle ske

antingen å den del av pensionen, som bestredes av statsmedel, eller å

den del, som ansåges täckas av pensionsavgifterna, eller ock å bägge

de nämnda delarna, beroende på huruvida tjänståren eller avgiftsåren

eller bägge slagen av år till antalet understege 30 år. Avkortningen

skulle ske sålunda. Beloppet av hel pension avkortades för varje fullt

tjänstår, varmed antalet tjänstår understege 30, med Vso av statspensionsunderlaget

eller alltså för varje bristande fullt fjärdedels år med

V120 av nämnda pensionsunderlag, samt för vad som bruste i de föreskrivna

30 avgiftsåren med likaledes Vso respektive V120 av avgiftspensionsunderlaget.

Mindre del av år än en fjärdedel syntes kommittén

därvid icke böra komma i betraktande.

Tjänsteman, som vid uppgående av pensionsåldern icke kunde räkna

tio tjänstår, skulle, såsom förut antytts, vara utesluten från rätten till

tjänstepension.

Beträffande de föreslagna grunderna för bestämmande av ålderspension

hava icke framställts några erinringar utom i vad dessa avse be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

47

räkningen av pensionsbelopp, då tjänstemannen under endast en kortare

tid innehaft den tjänst, varifrån avgången äger rum.

Å ena sidan har telegrafverket ansett, att även i dylika fall allenast

det för den senaste tjänsten stadgade pensionsunderlaget skulle vara

bestämmande och att sålunda någon medeltalsberäkning av under vissa

år för befattningshavaren gällande pensionsunderlag icke vidare skulle

förekomma. Statskontoret har å andra sidan ifrågasatt, huruvida ej,

såsom hittills varit fallet, pensionen borde beräknas efter medeltalet av

de under de fem sista åren för tjänstemannen gällande pensionsunderlag.

Det av ämbetsverken behandlade spörsmålet synes mig vara av jämförelsevis

ringa betydelse, då ett stadgande om dylik medeltalsberäkning

endast i undantagsfall torde komma i tillämpning. Vid sådant förhållande

anser jag icke någon direkt anledning föreligga att frångå kommitténs

förslag i ämnet, helst som detta förslag kan anses såsom en

medelväg mellan de nyss angivna meningarna.

Vad kommittén i övrigt uttalat rörande ålderspensionens bestämmande

föranleder icke någon anmärkning från min sida.

Pension till den, som till följd av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen

till vidare tjänstgöring, skall enligt den civila pensionslagen

samt de för telegrafverket fastställda pensionsbestämmelser, oberoende

av tjänstetidens längd, utgå med enahanda belopp, som det vid tiden

för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag. Enligt

statens järnvägars pensionslag utgör beloppet av invalidpension, om den

pensionsberättigade icke innehaft ordinarie statstjänst i fulla tjugufem

år, 50 % av den avlöning (avlöningen = arvodet, förhöjt med 20 %)

som han vid avgången uppbär, (motsvarande 71,4% av högsta pension)

och, om han innehaft sådan tjänst i fulla tjugufem år eller därutöver,

den procent av avlöningen, som enligt de för ålderspension vid statens

järnvägar nu gällande grunder motsvarar antalet tjänstår. Dock

skall enligt samma lag invalidpension, oberoende av antalet tjänstår,

utgå med hel pensions belopp, därest de förhållanden, som grundat rätten

till pension, omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin

försörjning.

Kommittén har funnit starka skäl tala för att invalidpension må,

oberoende av antalet tjänstår och avgiftsår, utgå med beloppet av hel

pension, sålunda i nära anslutning till vad som gäller vid tre av de nu

omhandlade verken.

Departements
chefen.

Invalidpension
-

Kommittén.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.is Proposition Kr 313.

I sådant hänseende har kommittén anfört följande.

»Enligt vad som framgår av en jämförelse mellan bestämmelserna i,

å ena sidan, 17 § 2 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet

för kommunikationsverken och, å andra sidan, 6 § i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete den 17 juni 1916, torde den principen få anses

godkänd, att i fråga om gottgörelse till den, som träffats av olycksfall

i tjänsten, staten bör tillgodose statstjänaren något rikligare än enligt

lag åligger den enskilde gent emot hos honom anställd person, (jfr

sid. 128—131 av kommitténs betänkande angående gemensamt lönesystem

m. in. för kommunikationsverken).

Att detta jämväl bör gälla i fråga om pension åt sådan statstjänare,

som till följd av olycksfall i tjänsten blivit invalid för framtiden,

synes kommittén ligga i sakens natur. Enligt olycksfallsförsäkringslagen

skall till invalid utgå livränta å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust

av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst

och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som

svarar mot nedsättningen; dock att livränta ej utgår, där ej arbetsförmågan

blivit nedsatt till minst en tiondel. Erinras må ock, att enligt

beslut vid 1919 års lagtima riksdag den årliga arbetsförtjänst, som

härvid må tagas i beräkning, blivit bestämd till 2,400 kronor.

Då invalidpensionering av ordinarie statstjänare icke lärer ifrågakomma

annat än vid förlust eller stark nedsättning av arbetsförmågan och sålunda

livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle utgå med två tredjedelar

av den årliga arbetsförtjänsten eller nära därinemot, synes det

kommittén, som borde invalidpension icke i något fall sättas lägre än

beloppet av hel pension, vilken enligt kommitténs förslag skulle i regeln

motsvara två tredjedelar av lönen å billigaste ort.

Det torde ock böra påpekas, att tillämpningen av det i statens

järnvägars pensionslag givna villkoret för erhållande av invalidpension

till högsta belopp ej sällan måste vara förenad med stora vanskligheter.

Då, såsom förut nämnts, så gott som undantagslöst endast svåra fall av

invaliditet torde bliva föremål för pensionering, lärer det nämligen icke

vara lätt att avgöra, huruvida de förhållanden, som grundat rätten till

pension, göra det omöjligt för vederbörande att utföra något som helst

arbete eller om han kan hava möjlighet att i någon obetydlig mån bidraga

till sin försörjning.

Slutligen torde vid förevarande frågas bedömande böra uppmärksammas,

att kommittén ansett sjukdom, som ådragits genom tjänstutövning,

icke böra grunda rätt till invalidpension, detta särskilt med

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313. 49

hänsyn till svårigheten att kunna med säkerhet skilja mellan dylik sjukdom

och annan sjukdom. Med den av kommittén hävdade uppfattningen

i fråga om förutsättning för invalidpensions utgående synes fördenskull

en eljest måhända önskvärd utjämning mellan invalidpension

och sjukpension icke vara påkallad.»

Jag delar till fullo kommitténs uppfattning, att tjänstemän, som

blivit invalider till följd av olycksfall i tjänsten, böra i pensionshänseende

ställas gynnsammare än vad nu gäller för statens järnvägars personal.

Kommitténs förslag innebär, att invalidpension skulle, oberoende av

antalet tjänstår och avgiftsår, utgå med beloppet av »hel pension», så

bestämd som sagts i fråga om ålderspension. Såsom kommittén framhållit

ansluter sig detta förslag nära till vad som i sådant hänseende

gäller enligt den civila pensionslagen och telegrafverkets pensionsbestämmelser.

Granskas emellertid kommitténs förslag närmare, befinnes, att

detsamma skulle ställa sig något oförmånligare för det fall att den, som

pensioneras, under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken

avgången äger rum. I sådan händelse skulle nämligen, enligt vad

förut är sagt, beloppet av »hel pension» utgöra medeltalet av de pensionsunderlag,

vilka under de senast förflutna tre åren varit gällande för

honom. Enligt den civila pensionslagen och telegrafverkets pensionsbestämmelser

utgår däremot alltid invalidpension med enahanda belopp,

som det vid tiden för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag.

Då även enligt kommitténs förslag invalidpensionens belopp skulle

bestämmas oberoende av antalet tjänstår i statens tjänst, synes det mig

i viss mån oegentligt, att i nyss angivna fall låta tiden för innehavandet

av den befattning, varifrån avgången äger rum, inverka på pensionsbeloppet.

Det torde i detta sammanhang böra anmärkas, att med tillämpning av

de utav kommittén föreslagna grunder vederbörande verk skulle kunna

genom att låta den skadade tjänstemannen kvarstå i tjänst mot åtnjutande

av sjukavlöning intill dess de föreskrivna tre åren i innehavande

tjänst uppnåtts, förskaffa honom en högre pension.

\ id nu angivna förhållanden, anser jag mig böra förorda den jämkningen

i kommitténs förslag i ämnet, att invalidpension städse må utgå

med det belopp, som motsvarar summan av de för tjänstemannen vid

tiden för olycksfallet gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 263 käft. (Nr 313.)

Departements
chefen.

888 20 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sjukpension.

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Då enligt den civila pensionslagen och telegrafverkets pensionsbestämmelser

tjänsteman är, på sätt förut omförmälts, pensionsberättigad

på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte eller ock nedsatt arbetsförmåga,

utgår pensionen med fullt belopp, om vederbörande innebar föreskrivet

antal tjänstår, men om så icke är förhållandet med avkortat belopp,

vilket beräknas efter samma grunder, som gälla ålderspension.

Därvid skall dock iakttagas, att pensionsbeloppet ej må understiga 75 %

av hel pension i de fall, då tjänstemannen pensioneras efter att under

fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte

varit ur stånd att tjänstgöra.

I statens järnvägars pensionslag stadgas rörande sjukpensions

belopp, att detsamma utgör, allt efter antalet av de år, under vilka den

pensionsberättigade innehaft ordinarie statstjänst, så stor del av avlöningen,

som enligt de för ålderspension gällande grunder motsvarar

antalet tjänstår. Därest de förhållanden, som grundat rätten till pension,

omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning, må

dock beloppet av sjukpensionen icke understiga 50 % av avlöningen

(avlöningen = arvodet förhöjt med 20 %), motsvarande 71,4% av hel

pension.

«

För sin del har kommittén ansett sjukpensionens belopp böra bestämmas

efter samma regel, som skulle gälla i fråga om ålderspension, sålunda

allt efter det antal tjänstår och avgiftsår tjänstemannen innehade

vid avgången, varigenom alltså den, som uppnått 30 tjänstår och 30

avgiftsår, erhölle hel pension. Emellertid har kommittén, i anslutning

till vad som gäller för postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk,

funnit sig böra föreslå, att, då avkortat pensionsbelopp skulle utgå,

detsamma lägst måtte utgöra 75 % av hel pension. Dock borde å andra

sidan den inskränkningen föreskrivas, att pensionen icke finge i något

fall överstiga den pension tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han

kvarstått i befattningen till pensionsålderns inträde.

Såsom motivering härför har kommittén anfört följande.

»Då kommittén sålunda föreslagit, att sjukpensionen i regeln må

utgöra lägst 75 % av hel pension, har kommittén utgått därifrån, att

sjukpensionering icke i allmänhet sker i andra fall än när sjukdomen

eller arbetsförmågans nedsättning är av svårare beskaffenhet och att

sålunda pensionstagaren då saknar förmåga att i nämnvärd grad

genom sitt arbete bidraga till sin försörjning. Vid sådant förhållande

lärer det, likasom i fråga om invalidpension, icke få anses påkallat,

att såsom villkor för minimipensionens utgående uppställa fordran

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313. 51

på dylik fullständig oförmåga, helst som även i detta tall svårighet

torde förefinnas att kunna bestämma, huruvida nämnda villkor må anses

uppfyllt eller ej. Erinras må tillika, att enligt kommitténs förslag sjukpension

skulle utgå även där sjukdomen måhända kan hava ådragits

genom tjänstutövning, något som jämväl torde böra medföra, att sjukpensionen

icke bör tillmätas alltför knapp, om också en bestämd skillnad bör

göras mellan invalidpension och sjukpension. Jämväl torde böra framhållas,

att, om sjukpensionens belopp skulle alltför mycket understiga

sjukavlöningen, vederbörande verks styrelse måhända kunde understundom

känna en viss tvekan att försätta tjänstemannen i det ogynsammare

ekonomiska läge, som hans pensionering skulle innebära, även

där en dylik åtgärd påkallas av förhållandena.

Såsom förut är sagt, skulle emellertid pensionens minimibelopp icke

i varje fall komma att uppgå till minst 75 % av hel pension. Därest en

befattningshavare, om han kvarstått till pensionsålderns inträde, då skulle

hava erhållit ålderspension till lägre belopp än 75 % av hel pension,

måste det nämligen anses oriktigt, att han genom förtida sjukpensionering

kunde komma i en bättre ställning. Kommittén har fördenskull

ansett sig böra i sådant hänseende föreslå förut nämnda inskränkning.

Ett stadgande i sådant syfte återfinnes ock uti det vid 1919 års lagtima

riksdag godkända reglementet för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl.»

De av kommittén sålunda föreslagna grunderna för bestämmande Depca^®“ente''

av sjukpensions belopp anser jag mig böra tillstyrka.

Gottgörelse i vissa fall till avgången, eljest icke pensionsberättigad tjänsteman.

Därest ordinarie tjänsteman avgår från tjänsten utan att vara berättigad

till pension, äger han enligt nuvarande bestämmelser icke återbekomma erlagda

pensionsavgifter, utom i det fall att han övergått till annan statstjänst

och med inträdet i denna tjänst är förenad skyldighet att erlägga

retroaktivavgift för egen pensionering, i vilket fall pensionsavgifterna

återbetalas, dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften

uppgår. I samtliga övriga fall gå pensionsavgifterna vid dylik avgång

ur tjänsten helt och hållet förlorade för tjänstemannen.

Nämnda förhållande har emellertid för personalen framstått såsom

oförenligt med billighetens fordringar, och har fördenskull uttalats önskvärdheten

därav, att vederbörande skulle även i sistnämnda fall kunna

s. 52 Kontrollera mot PDF

Kommittén.

52 Kungi. Maj:ts Proposition Nr 313.

i någon form erhålla gottgörelse för vad han nödgats utgiva i pensionsavgifter.

Efter att hava erinrat härom anför kommittén i ämnet, bland annat,

följande:

»Kommittén har för sin del funnit sig böra tillstyrka ett tillmötesgående

av nämnda önskemål, helst sedan numera ett medgivande i sådan

riktning gjorts beträffande delägare i kassor för pensionering av i statens

tjänst anställd icke-ordinarie personal. Enligt de för nämnda kassor

gällande reglementen skola nämligen i liknande fall som dem, om vilka nu

är fråga, de av vederbörande delägare i sådan kassa erlagda pensionsavgifterna

användas till att bereda honom pension jämlikt lagen angående

allmän pensionsförsäkring.

Ett likartat förfaringssätt synes kommittén böra tillämpas jämväl i

fråga om ordinarie befattningshavare vid de nu avsedda verken. Kommittén

har därvid tänkt sig följande ordning. Om tjänsteman upphör att

innehava ordinarie anställning i statens tjänst utan att vara berättigad till

pension på grund av sin nämnda tjänst, skall, för beredande åt honom av

pension jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, från vederbörande

pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas sammanlagda beloppet av

de av honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån de icke blivit tagna

i anspråk för erläggande av förut omförmäld retroaktivavgift eller i

sammanhang med tjänstemans övergång till befattning vid annat av de

här ifrågavarande verken överförts till pensionsfonden vid det verk, till

vilket han övergår. Vad nu är sagt anser kommittén dock icke böra

gälla den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare, enär

avgifter för beredande av pension enligt pensionsförsäkringslagen icke

få erläggas för annan än den, som innehar svenskt medborgarskap.

Såsom av det förut sagda framgår, skulle pensionsavgifternas sammanlagda

belopp överföras till pensionsförsäkringsfonden utan att därvid

någon ränta beräknas för den tid, som dessförinnan förflutit från det

pensionsavgifterna blivit av tjänstemannen erlagda. Att, särskilt då det

gäller ordinarie personal, gå utöver vad kommittén i nämnda hänseende

tänkt sig, torde emellertid icke vara påkallat, helst som den föreslagna

anordningen redan i och för sig skulle innebära en betydande förmån för

befattningshavarna i jämförelse med nuvarande förhållanden. Åven torde

böra erinras, att vissa kostnader äro förenade med förvaltningen av

pensionsmedlen, vartill kommer att anordningen i fråga ur enkelhetens

synpunkt är motiverad. Framhållas må jämväl, att från statens sida

icke föreligger något intresse att i högre grad underlätta statstjänstemans

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

53

övergång till enskild verksamhet bland annat med hänsyn därtill, att

den specialutbildning, som tjänstemannen tilläventyrs kan hava erhållit

inom verket, uti ifrågavarande fall icke kommer verket till godo.»

I reservation till kommitténs betänkande har yrkats, att uti sådana Reservation.

fall, om vilka nu är fråga, till pensionsstyrelsen skulle inbetalas kapitalvärdet

av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna, i stället för,

såsom kommittén föreslagit, allenast sammanlagda beloppet av nämnda

avgifter.

Till stöd härför har i reservationen erinrats bland annat, därom,

att enligt de av riksdagen godkända bestämmelser angående rätt till

pension för icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfalls verk vederbörande verks pensionskassa hade att

vid delägares entledigande till pensionsstyrelsen inbetala kapitalvärdet

av den pensionsrätt, som tillkomme honom.

Statskontoret, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och pensions- Ämbetsstyrelsen

hava anslutit sig till den mening, som kommit till uttryck i ie> en''

reservationen.

Den av kommittén förordade principen, att den, som avgår ur stats- Departementstjänst

utan att vara berättigad till tjänstepension, bör erhålla gottgörelse chefenför

vad han nödgats erlägga i pensionsavgifter, synes mig vara förenlig

med rättvisa och billighet.

Det torde härvid böra framhållas, att, då enligt det föreliggande

förslaget tjänstemannens tillgodohavande skulle användas till att bereda

den avgångne pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, det

med pensionsavgifterna ursprungligen avsedda ändamålet fortfarande

skulle komma att tillgodoses. Detta tillvägagångssätt har ju ock, såsom

nämnts, vunnit godkännande i fråga om statsanställd icke-ordinarie

personal vid vissa av kommunikationsverken.

Då nu fråga är att förfara på liknande sätt i avseende å de ordinarie

befattningshavarna vid kommunikationsverken, hava emellertid olika

meningar yppats rörande beräknande av det belopp, som må användas för

ändamålet. Å ena sidan har kommittén föreslagit, att allenast summan

av de av tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna skulle få tagas i

anspråk, under det att, å andra sidan, dels reservanter och dels flertalet

av de i ärendet hörda ämbetsverken yrkat, att hela det belopp, som

funnes reserverat för tjänstemannens räkning i vederbörande pensionsfond,

eller med andra ord uttryckt »kapitalvärdet av de utav tjänste
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

mannen erlagda pensionsavgifterna» skulle på antytt sätt komma den

avgångne till godo. För min del anser jag, att det senare beräkningssättet

utgör ett mera rationellt uttryck för den princip, varom nu är

fråga, än det som innefattas i kommitténs nyssberörda förslag. Det kan

nämligen icke vara riktigt, att, såsom följden skulle bliva av kommitténs

beräkningssätt, vedörbörande pensionsfond i allt fall skulle tillgodogöra

sig en del av de gjorda insatsernas försäkringstekniska värde.

Tillämpas däremot det andra beräkningssättet, skulle tjänstemannen lämna

sin tjänst, utan att pensionsfonden, försäkringstekniskt sett, genom hans

delaktighet åsamkats förlust eller vinst — med frånseende dock av den

vinst, som kan härröra av eventuell överränta eller dylikt.

Betydelsen för den avgångne, om det ena eller det andra beräkningssättet

tillämpas, framgår av följande exempel.

En person erhåller ordinarie anställning såsom postexpeditör vid 25

års ålder och erlägger såsom sådan pensionsavgifter med 129 kronor

om året.

Beloppet av den pension, han från 67 års ålder skulle uppbära från

allmänna pensionsförsäkringsfonden, utvisas i nedanstående tablå.

Avgången ur statstjänst

äger rum efter

Pensionen utgör, därest

summan av avgifterna

tillgodoräknas

kapitalvärdet av

avgifterna

tillgodoräknas

i

Kr.

Kr.

| 5 år .................................

279

320

! 10 » ....................................

453

586

i 15 »> ....................................

562

825

1 20 » ....................................

620

1,044

Vid beräknande av kapitalvärdet har emellertid antagits, att avgifterna inbetalts

årligen i förskott.

Till stöd för det av kommittén förordade beräkningssättet har,

bland annat, åberopats, att vissa kostnader vore förenade med förvaltningen

av pensionsmedlen. Om också detta i någon mån är fallet,

motsvara dock dessa kostnader icke på långt när den reducering av det

överförda beloppet, som kommitténs förslag innebär, och stegras detta

missförhållande ju längre tid tjänstemannen erlagt avgifter. Även är

att märka, att, om fondernas behållningar ingå i vederbörande verks

rörelse, förvaltningskostnaden knappast torde bliva nämnvärd.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

1 anledning av kommitténs uttalande, att dess beräkningssätt vore

ur enkelhetens synpunkt motiverat, tillåter jag mig nämna, att pensionsstyrelsen

förklarat en uträkning av kapitalvärdet av de erlagda pensionsavgifterna

icke i allmänhet behöva medföra något vidare nämnvärt

arbete utöver uträkningen av sammanlagda beloppet av erlagda avgifter.

Vad kommittén i övrigt anfört till stöd för sitt nu ifrågavarande

förslag synes mig icke vara av beskaffenhet att böra inverka på sakens

bedömande.

Under åberopande av det anförda får jag för min del förorda, att

vid sådan överflyttning av pensionsavgifter, varom nu är fråga, den avgångne

må tillgodoräknas kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifterna.

Det torde'' få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela

närmare föreskrifter rörande sättet för uträkning av dylikt kapitalvärde.

1 likhet med pensionsstyrelsen anser jag såsom en konsekvens härav

böra följa, att uti de i lagförslagets 10 och 11 §§ avsedda fall från

vederbörande pensionsfond skall, med iakttagande av i 11 § angiven

begränsning, överföras kapitalvärdet av erlagda pensionsavgifter, i stället

för, såsom kommittén föreslagit, allenast sammanlagda beloppet av erlagda

pensionsavgifter.

Frågan om avgiftsplikt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring för

ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken.

Enligt 5 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

äro från avgiftsplikt undantagna, bland andra, ordinarie innehavare

av tjänst, å vilken lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension eller lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

järnvägar äger tillämpning, så ock delägare i telegrafverkets pensionsinr

ättning.

Därjämte äro genom kungl. brev den 23 maj 1914 från avgiftsplikt

särskilt undantagna vissa ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar,

å vilka förenämnda lag angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar nu icke äger tillämpning.

Ordinarie tjänstemän i allmänhet vid de ifrågavarande fyra verken

äro sålunda fritagna från erläggande av avgift enligt lagen angående

allmän pensionsförsäkring.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Därest den nu föreslagna lagen angående tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid kommunikationsverken antages, påkallas givetvis

en formell ändring i 5 § av pensionsförsäkringslagen, för att

ifrågavarande personal fortfarande skall vara befriad från berörda avgiftsplikt.

Pensionsstyrelsen har emellertid framlagt förslag i syfte, att tjänstemännen

i fråga icke vidare skulle vara undantagna från nämnda avgiftsplikt,

detta såsom ett steg i riktning mot det av pensionsstyrelsen

uttalade önskemålet om införandet av avgiftsplikt för alla befattningshavare

i statens tjänst. Styrelsen torde därvid hava avsett, att pensionsavgifterna

för tjänstepensionen skulle minskas med det belopp, som

motsvarade vederbörandes avgift till den allmänna pensionsförsäkringen,

samt att tjänstepensionen skulle minskas med det från den allmänna

pensionsförsäkringen utgående pensionsbelopp, som svarade mot de sålunda

från dragna avgifterna.

Detta spörsmål synes mig, i likhet med vissa andra av mig i förevarande

ärende förut berörda frågor, vara av beskaffenhet att hellre böra avgöras

i ett sammanhang för statstjänare i allmänhet. Frågan torde

alltså i hela dess omfattning böra göras till föremål för närmare utredning

och övervägande.

Specialmotivering

till förslaget till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk. I

I anslutning till de av kommittén angivna principerna för ordnande

av pensionsförhållandena för ordinarie tjänstemän vid nu ifrågavarande

verk har kommittén uppgjort förslag till lag i ämnet. Den närmare

redogörelsen för detta förslag har kommittén meddelat i form av en motivering

till de särskilda stadgandena i lagförslaget.

Då jag i stort sett icke funnit något att erinra mot de av kommittén

föreslagna bestämmelserna, tillåter jag mig hänvisa till kommitténs motiv

härför, vilka återfinnas å sid. 42—62 i betänkandet. Vissa paragrafer

komma dock att av mig beröras, särskilt i de fall, då jag ansett jämkningar

eller tillägg böra vidtagas i avseende å de av kommittén föreslagna

stadgandena.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313.

I 2 § av lag-förslaget augivas de fall, då i tjänst varande befattningshavare

förlorar rätten att vid avgång erhålla tjänstepension. Detta skulle

sålunda gälla bland annat den, som avgår från tjänsten utan att vara

skyldig därtill enligt bestämmelserna i lagen. Då möjligen den missuppfattningen

skulle kunna uppstå,, att stadgandet ifråga finge uppfattas

såsom någon inskränkning i avseende å den rätt till pension, som i

14 § 1 mom. tillförsäkrats förordnad tjänsteman, vilken frivilligt avgår

efter att under minst tolv år innehaft nu avsedd befattning eller vilken

lämnar tjänsten på den grund, att förordnandet upphör utan att efterföljas

av förnyat förordnande, har jag ansett, att i 3 § en hänvisning

bör göras till 14 § 1 mom.

I 6 § har föreslagits, att utbetalning av pension skall ske månadsvis

i efterskott från det verk, tjänstemannen vid avgången tillhörde.

Järnvägsstyrelsen har, under erinran att vid statens järnvägar utbetalning

av pension för närvarande verkställdes kvartalsvis, avstyrkt

den av kommittén föreslagna föreskriften härutinnan, och har styrelsen

därvid hänvisat till den ökning i arbete, som skulle föranledas av den

ifrågasatta anordningen.

Då månadsvis skeende pensionsutbetalning, vilken eljest i allmänhet

redan förekommer, måste anses innebära en given fördel för pensionärerna

och då genom viss omläggning av arbetet med pensionsutbetalningama

vid statens järnvägar detta arbete lärer väsentligen kunna underlättas,

anser jag att även vid statens järnvägar bör tillämpas det

föreslagna förfaringssättet. Någon ändring av kommitténs förslag i berörda

hänseende anser jag sålunda icke påkallad.

Uti 10—11 §§ hava föreslagits bestämmelser angående överföring

.av erlagda pensionsavgifter i de fall, då tjänsteman övergår till annat verk.

I anslutning till ett motsvarande stadgande i 12 § och i överensstämmelse

med vad jag förut anfört, torde 10 och 11 §§ i kommitténs

förslag böra ändras därhän, att, med iakttagande av i 11 § angiven begränsning,

sådan överföring bör ske med kapitalvärdet av erlagda pensionsavgifter

i stället för, såsom kommittén ifrågasatt, med sammanlagda

beloppet av erlagda pensionsavgifter.

Däremot har jag icke kunnat biträda den av generalpoststyrelsen

framförda uppfattningen, att i senare stycket av 10 § borde föreskrivas,

att, därest vid tjänstemans förflyttning från något av kommunikationsverken

till annat verk överföring av pensionsavgifter må äga rum,

tjänstemannen skall i det andra verket tillgodoräknas förutvarande tjänsteBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 263 höft. (Kr 31 3.) 838 so 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl Majds Proposition Nr 313.

och avgiftsår. Frånsett det formellt mindre lämpliga däruti, att i nu

förevarande pensionslag skulle meddelas bestämmelse huru annan pensionsförfattning

bör tillämpas, må påpekas, att vid det verk, till vilket

tjänstemannen övergår, pension kan beräknas efter sådana grunder, att

den i lagförslaget förutsatta tjänst- och avgiftsärsberäkningen icke är av

betydelse.

12 s. I 12 § hava föreslagits bestämmelser rörande inbetalning till pen
sionsstyrelsen,

då tjänsteman upphör att innehava ordinarie anställning

1 statens tjänst och han icke är berättigad till tjänstepension enligt förevarande

lag.

Såsom jag förut angivit, anser jag, i olikhet mot vad kommittén

föreslagit, att det belopp, som därvid skall inbetalas, bör med i paragrafen

föreskriven begränsning utgöra kapitalvärdet av de erlagda pensionsavgifterna.

I anslutning härtill har 12 § i mitt förslag blivit

avfattad.

13 §. Vidkommande beloppen av de i 13 § 1 mom. angivna pensions
underlagen

för tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande, har jag

redan förut angivit de skäl, som föranlett mig föreslå vissa höjningar utöver

vad kommittén i sådant hänseende ifrågasatt.

14 s. Mot de av kommittén i 14 § 1 mom. föreslagna bestämmelserna

rörande beräknande av pensionsbelopp för förordnad tjänsteman i allmänhet

har jag icke annan erinran att framställa, än att ett kompletterande

stadgande i visst hänseende torde vara påkallat. Järnvägsstyrelsen

har nämligen påpekat, att en förordnad tjänsteman, som förut innehaft konstituerad

tjänst, eljest skulle i vissa undantagsfall kunna erhålla lägre pension,

än om han kvarstått i sin förra befattning. Till undvikande härav torde

böra göras följande tillägg uti ifrågavarande moment: »Innehade tjänstemannen

vid tillträdandet av sitt förordnande sådan tjänst, som avses i

3 kap. av denna lag, skall han emellertid i varje fall erhålla minst den

pension, som enligt förevarande lag skolat tillkomma honom, om han

intill tiden för avgången ur tjänst kvarstått i sin förra befattning».

]5§. Enligt de av kommittén föreslagna bestämmelserna i 15 § och 28 §

2 mom. skall, med visst undantag, pensionsavgift ej erläggas för längre

tid än intill dess trettio är förflutit från ingången av den månad, varunder

vederbörande tillträtt ordinarie anställning eller dessförinnan börjat

erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst anställd

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts Proposition Nr 313.

59

icke-ordinarie personal. Att tjänstemannen härvid icke skall tillgodoräknas

sådan tid, varunder avbrott i anställningen tilläventyrs ägt ruin,

synes mig visserligen uppenbart, men torde det måhända vara lämpligt

att i de nämnda lagrummen införa uttrycklig föreskrift därom, att pensionsavgift

i antydda fall skall erläggas för ytterligare så lång tid, som

motsvarar avbrottet.

I 20 § av lagförslaget meddelas bestämmelser om beräkning av tjänstår.

Enligt kommitténs mening bör därvid icke göras avdrag för kortare tid än

femton dagar i följd, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock

med vissa angivna undantag. Statskontoret har emellertid ansett företräde

böra lämnas åt motsvarande bestämmelse i den civila pensionslagen,

enligt vilken även kortare dylik tjänstledighet skulle föranleda

avdrag. I likhet med kommittén finner jag det dock vara förenat med

onödig omgång, därest vid tjänstårsberäkningen hänsyn skulle tagas till

tjänstledighet, som omfattat allenast några få dagar.

Enligt 23 § 1 mom. a) i kommittéförslaget skulle, därest tjänsteman,

som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken

avgång äger rum, under någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava

tjänst, som avses i lagförslaget, innehaft annan statstjänst, med

vilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl

för den tid sådan tjänst innehafts och därvid tillämpas de i 3 § av den

civila pensionslagen givna föreskrifter dock utan däri stadgad begränsning

av pensionsunderlagets belopp. Med föranledande av vissa erinringar

från statskontorets sida anser jag mig böra föreslå den ändrade

formuleringen, att pensionsunderlag må beräknas även för tid, under

vilken annan tjänst innehafts, varvid, om för sådan tjänst icke gäller

något pensionsunderlag, i sådant avseende skall beräknas det belopp,

som bestämts såsom pension för tjänsten.

I kommitténs förslag hade 24 § givits följande lydelse:

»Pension, jämlikt 21 § b) (invalidpension) utgår med beloppet av hel pension,

så bestämd som i 23 § 1 mom. a) sägs.»

Av skäl, som jag i det föregående anfört, har paragrafen i fråga i

mitt förslag ändrats därhän, att invalidpensionens belopp skall motsvara

summan av de för tjänstemannen vid tiden för olycksfallet gällande

statspensions- och avgiftspensionsunderlag.

20 1

23 5.

24 §.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

28 §.

29 §.

37 §.

Såsom jag anfört vid 15 § torde i 28 § 2 mom. böra göras visst

förtydligande tillägg beträffande beräkningen av den tid, för vilken

pensionsavgift skall erläggas i det fall, att avbrott i tjänstemannensanställning

ägt rum.

Enligt samma moment, sådant detsamma avfattats i kommitténs

förslag, skulle vidare den, som befordrats till befattning med högre

pensionsunderlag, erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från

tillträdandet av denna befattning, även om han på grund av i paragrafen

angiven bestämmelse eljest skolat vara befriad från erläggande av

pensionsavgift.

Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, huruvida ej den pensionsavgift, som,

sålunda skulle erläggas under en tid av tre år från tillträdandet av den

högre befattningen, borde utgå med allenast skillnaden mellan pensionsavgifterna

för de lönegrader, den nya och den tidigare befattningen

tillhörde.

Enligt vad jag i anledning av telegrafstyrelsens berörda förslag

inhämtat, lärer emellertid — enär det i detta fall gäller befordran vid en

mera framskriden levnadsålder — värdet av de under tre år er lagd a

pensionsavgifterna, även om dessa utgå med sitt fulla belopp, i allmänhet

knappast täcka kostnaden för förhöjningen av avgiftspensionen.

Vid nu angivna förhållande har jag icke ansett ändring i nämnda

hänseende böra företagas i kommitténs förslag.

I 29 § b) har vidtagits en mindre ändring i kommitténs förslags

i syfte att angiva vilkendera av två lika stora statspensioner, som må

uppbäras.

Enligt 20 § 2 mom. i lagförslaget skall avgiftsår beräknas för tid,,

under vilken tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för

pensionering av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie

personal. Enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder bestämmes avgiftspensionens

belopp efter antalet avgiftsår, och gäller detta såväl i fråga

om ålderspension som sjukpension.

För att de i ordinarie tjänst nu varande befattningshavarna icke

skola komma i sämre ställning, än som hittills varit dem tillförsäkrad,

hava i 37 § i lagförslaget meddelats vissa övergångsbestämmelser, i

syfte att även viss annan tid än den i 20 § 2 mom. omförmälda skulle

tillgodoräknas sådan tjänsteman såsom avgiftsår och sålunda öva inflytande

vid bestämmande av beloppet av avgiftspensionen.

De av kommittén i sådant hänseende föreslagna övergångsstadgandena

omfatta ^punkterna a)—d) i mitt förslag. Därutöver har jag emellertid

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

av i det följande angivna skäl ansett vissa ytterligare medgivanden i

sådan riktning erforderliga.

Enligt lagförslagets allmänna grunder skulle tjänsteman i regel få

tillgodoräkna sig extra ordinarie tjänstgöring endast för den del av

tjänstepensionen, som utgör statspension, under det att enligt den civila

pensionslagen och de för telegrafverket hittills gällande bestämmelser

dylik tjänstgöring må såsom tjänstår beräknas för pensionen i sin helhet.

Vad särskilt postverket beträffar, är nämnda förhållande av betydelse.

Såsom generalpoststyrelsen påpekat tinnes nämligen inom detta verk

för närvarande ett antal tjänstemän, såväl manliga som kvinnliga, vilka

till följd av under tidigare år otillfredsställande befordringsförhållanden

vunnit första ordinarie anställning vid så framskriden ålder, att de vid

pensionsålderns uppnående icke skulle kunna räkna sig till godo 30

avgiftsår, ehuru de anställts såsom extra ordinarie vid några och tjugu

års ålder. Nämnda tjänstemän skulle alltså, därest de nya pensionsbestämmelserna

utan vidare tillämpades, komma i ett väsentligt sämre

läge än enligt de hittills för dem gällande stadgandena i berörda hänseende.

Då, såsom ock av andra ämbetsverk framhållits, det icke torde kunna

anses med billighet överensstämmande, att övergången till de nya

pensionsbestämmelserna skall medföra förlust av en rätt, som hittills

varit vederbörande tillförsäkrad, anser jag mig böra föreslå, att tjänsteman,

vilken enligt de för honom före den nu ifrågasatta lagens ikraftträdande

gällande bestämmelser ägt att såsom tjänstår för erhållande av pension

beräkna även tid, varunder han i statens tjänst haft extra ordinarie

anställning, må såsom avgiftsår få tillgodoräkna jämväl sistnämnda tid.

Ehuru statens vattenfallsverks personal för närvarande lyder under

den civila pensionslagen, skulle det av mig nyss föreslagna medgivandet

angående beräkning av avgiftsår för extra ordinarie tjänstetid

i allt fall icke äga tillämpning å tjänsteman hos vattenfallsstyrelsen,

enär befattningar hos denna styrelse först samtidigt med den nu ifrågasatta

lagens ikraftträdande eller den 1 juli 1920 kunna tänkas erhålla

ordinarie karaktär. Då emellertid åtgärder för vattenfallsstyrelsens

uppförande å ordinarie stat sedan flera år tillbaka varit å bane, men

mellankommande hinder fördröjt frågans avgörande, synes mig billigheten

kräva, att tjänstemän hos denna styrelse, vilka under en följd av år

bestritt befattningar, visserligen å extra stat, men fullt likvärdiga med

ordinarie tjänster i andra verk, icke skola i pensionshänseende komma

i alltför ogynnsamt läge i jämförelse med övrig personal vid statens

vattenfallsverk. Jag anser fördenskull, att tjänsteman, vilkeu den 1 juli

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Maj:ts Proposition Nr

1920 tillträder ordinarie befattning hos vattenfallsstyrelsen, bör såsom

avgiftsår få tillgodoräkna sig den tid, varunder han där förut innehaft fast

anställning hos samma styrelse.

Däremot finner jag mig icke kunna tillstyrka en ifrågasatt ytterligare

utsträckning av rätten att såsom avgiftsår få tillgodoräkna ickeordinarie

tjänstetid.

De av mig sålunda föreslagna övergångsbestämmelserna, utöver

dem kommittén ifrågasatt, hava upptagits under e) och f) i 37 §.

Enligt de i 15 § och 28 § 2 mom. föreslagna bestämmelser rörande

den tid, varunder tjänsteman har att erlägga pensionsavgifter, har

nämnda tid begränsats att omfatta i regeln högst trettio år.

Uti nämnda tid av trettio år bör ock, såsom kommittén föreslagit,

få inräknas den tid, som enligt 37 § a)—d) må tillgodoföra

tjänsteman såsom avgiftsår. Ett medgivande i sådan riktning synes

mig däremot icke påkallat för de fall, som avses i 37 § e) och f). De

avgiftsår, som enligt sistnämnda punkter skulle få tillgodoräknas tjänsteman,

omfatta nämligen uteslutande icke-ordinarie tjänstetid, medan däremot

de avgiftsår, om vilka i a)—d) är fråga, hänföra sig till tid, varunder

vederbörande innehaft ordinarie eller därmed likställd tjänst eller

ock sådan icke-ordinarie tjänst, för vilken pensionsavgift tidigare har

beräknats utgå.

Enligt 23 § 1 mom. i lagförslaget skall för tjänsteman, som under

kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken avgång äger

rum, beloppet av hel pension utgöra medeltalet av de pensionsunderlag,

vilka under de senast förflutna tre åren varit gällande för honom.

Därest vid tillämpning av nyssberörda bestämmelse hänsyn skall tagas

jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid något av ifrågavarande

verk, som innehafts före den ifrågasatta lagens ikraftträdande, skall emellertid

enligt 39 § i kommitténs förslag därvid så anses, som hade för nämnda

tjänst gällt det pensionsunderlag, vilket enligt förevarande förslag är

bestämt för samma eller närmast motsvarande befattning. Nämnda

övergångsbestämmelse har synts kommittén erforderlig för att ej sådan

tjänsteman, om vilken nu är fråga, skall komma i alltför ogynnsam

ställning i förhållande till den, som under mer än tre år innehaft den

tjänst, från vilken avgången äger rum. För den senare vore nämligen

det vid avgången gällande pensionsunderlaget bestämmande för pensionens

belopp, oavsett om reglering av pensionsunderlagets storlek ägt

rum inom de tre sista åren. Meddelades icke en dylik övergångsbestäm
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Proposition Nr 313.

63

melse skulle det till och med kunna inträffa, att en tjänsteman, som

befordrats inom tre år före avgången, skulle erhålla lägre pension, än

om han kvarstått i sin förra befattning, något som kommittén ansett

nödvändigtvis böra förebyggas.

Statskontoret har anfört, att den ifrågasatta bestämmelsen saknade

motsvarighet vid föregående pensionsregleringar samt förklarat sig för

sin del hysa tvekan att tillstyrka densamma.

På de av kommittén angivna skäl finner jag mig dock böra förorda,

att en bestämmelse av nyss antydda innehåll intages uti förevarande

lag, och anser jag hinder icke böra möta, att vid eu eventuell

revision av den civila pensionslagen ett likartat stadgande jämväl där

införes.

Pensionsåldrar.

I en särskild bilaga till lagförslaget, betecknad såsom åldersförteckning,

har angivits pensionsåldern för en var sådan befattning vid de

ifrågavarande verken, som tillsättes genom konstitutorial.

Såsom en mera allmän erinran mot de av kommittén föreslagna

pensionsåldrarna har såväl i reservationer till kommitténs betänkande

som ock i järnvägsstyrelsens och vattenfallsstyrelsens yttranden framförts

den meningen, att särskilt för befattningar i mera ledande ställning inom

de nämnda styrelserna den ifrågasatta pensionsåldern av 67 år vore

allt för hög. I sådant hänseende har järnvägsstyrelsen anfört, bland

annat, att styrelsen med stöd av erfarenheten kunde intyga, att vad

statens järnvägar anginge, kvarhållande i tjänsten till så hög ålder som

67 år av ifrågavarande tjänstemän ingalunda kunde medföra någon fördel

för verket utan tvärtom. Det kunde enligt styrelsens förmenande icke

anses överensstämmande med den numera allmänt erkända grundsatsen

att statens järnvägar borde skötas på ett affärsmässigt sätt, att i mera

ansvarsfulla befattningar bibehålla tjänstemän efter inträde av den levnadsålder,

då i normala fall avsevärd minskning av kropps- och själskrafterna

ägt rum.

De av järnvägsstyrelsen sålunda anförda synpunkterna hava synts

mig beaktansvärda, särskilt vad det gäller byråchefer och med dem likställda

tjänstemän inom sådana avdelningar av kommunikationsverken,

som hava huvudsakligen tekniska uppgifter. Härvid är emellertid att

märka, att dessa befattningar näppeligen kunna skiljas från andra sådana

befattningar i samma tjänsteställning vid dessa verk, för vilka till följd av

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

arbetets art levnadsåldern icke torde vara av fullt lika stor betydelse. Då

en sänkning av pensionsåldern för dylika, i allmänhet rent administrativa

tjänster skulle medföra vittgående konsekvenser inom statsförvaltningen

i övrigt, finner jag denna fråga icke kunna avgöras ensamt för kommunikationsverken

utan böra tagas under övervägande i sammanhang

med en eventuell revision av den civila pensionslagen.

För de till första lönegraden hörande vagn- och stallkarlarna vid

statens järnvägar har pensionsåldern i kommitténs förslag sänkts från

65 till 63 år. Denna åtgärd har kommittén motiverat därmed, att det

arbete, som utfördes av dessa befattningshavare, icke syntes kommittén

fordra mindre kroppslig spänstighet än det, som ålåge stationskarl, för

vilken pensionsåldern redan tidigare bestämts till 63 år.

Järnvägsstyrelsen har häremot erinrat, att det rådde den väsentliga

skillnaden mellan nämnda grupper av befattningar, att medan stationskarlens

arbete i de flesta fall omedelbart berörde trafiksäkerheten, detta

icke kunde sägas i allmänhet vara fallet i fråga om vagn- och stallkarlen.

Av berörda och andra skäl har järnvägsstyrelsen avstyrkt kommitténs

förslag i nämnda hänseende.

Då med hänsyn till järnvägsstyrelsens berörda uttalande den av

kommittén föreslagna sänkningen av pensionsåldern icke torde få anses

vara oundgängligen påkallad, finner jag mig böra förorda, att någon

ändring beträffande den hittills gällande pensionsåldern för vagn- och

stallkarl icke vidtages.

Vidkommande den närmare motiveringen till förslaget i övrigt, i

vad det avser pensionsåldrar, får jag hänvisa till vad kommittén därom

anfört i betänkandet (sid. 63—74), och har jag ansett kommittén därvid

hava tillfyllest motiverat de för de olika tjänsterna föreslagna pensionsåldrarna,

ehuru jämväl andra erinringar äti de förut antydda framkommit

beträffande pensionsåldrarna för vissa befattningar. Jag anser mig dock

böra meddela, att den av mig föreslagna åldersförteckningen kompletterats

med de nya ordinarie tjänster, som Kungl. Maj:t föreslagit skola

inrättas från och med den 1 juli 1920 vid statens järnvägar och hos

vattenfallsstyrelsen, samt att, såsom en konsekvens av vad kommittén

föreslagit beträffande telegrafassistent och kontrollör, pensionsåldern för

förste telegrafassistent och förste kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå

eller hos telegrafstyrelsen, satts till 67 år.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

65

Angående rätt till pension för viss personal, som vid statens

övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar

övergått i statens järnvägars tjänst.

Enligt 34 § av det föreliggande förslaget till lag angående" rätt till

tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall denna lag icke äga

tillämpning- å tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg

eller handel övergått i statens järnvägars tjänst men vid berörda

lags ikraftträdande icke var nnderkastad lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

De tjänstemän, som sålunda åsyftas, tillhöra följ ande olika kategorier:

1) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid västkustbanan och

som antingen kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa

eller ock icke tillhört vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

eller enskilda järnvägarnas pensionskassa;

2) tjänstemän, vilka förut tillhört Malmö—Kontinentens järnväg och

som kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa;

3) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid vissa från Mora—Vänerns

järnvägsaktiebolag övertagna bandelar och som icke inom av järnvägsstyrelsen

föreskriven tid tillkännagivit sin önskan att de i lagen angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4

juli 1910 gällande grunder måtte å dem äga tillämpning;

4) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid den från Gävle —Dala

järnvägsaktiebolag övertagna bandelen Mora Noret—Orsa och vilka såsom

delägare kvarstå i antingen Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning,

understödsförening, eller Gävle—Dala järnvägs pensionskassa,

understödsförening;

5) tjänstemän, vilka förut tillhört Orsa—Härjedalens järnväg och

som samtliga kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa;

samt

6) tjänstemän, vilka förut tillhört Höganäs—Mölle järnväg och som

samtliga kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa.

I detta sammanhang må även omförmälas en grupp tjänstemän,

som ehuru icke-ordinarie likväl hittills ansetts jämförliga med förut omförmälda

ordinarie tjänstemän, nämligen sådana i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags

tjänst förut anställda befattningshavare, vilka övergått i

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 31 3.) 838 so 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:t$ Proposition Nr 313.

Kommittén.

statens järnvägars tjänst, men på grund av relativt hög levnadsålder eller

annan dylik anledning icke erhållit konstitutorial å innehavande befattningar.

Anmärkas må, att av de under 1) omförmälda, västkustbanan

förut tillhörande befattningshavare, vilka icke tillhört vare sig statens

järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägarnas pensionskassa,

numera allenast en tjänsteman är i tjänst, nämligen vagn- och

stallkarlen Sven Edvard Carlsson, samt att av de förenämnda, i Örebro

—Köpings järnvägsaktiebolags tjänst förut anställda tjänstemän endast

följande tre befattningshavare fortfarande tjänstgöra, nämligen stationsinspektoren

Gustaf Ferdinand Elgstrand, bokhållaren Axel Ferdinand

Elgstånd samt stationsmästaren Per Johan Lundqvist.

För så gott som samtliga kategorier av nämnda befattningshavare

finnas meddelade särskilda pensionsbestämmelser, för vilka i kommitténs

betänkande (sid. 96 —100) lämnats ingående redogörelse.

Av kommittén hava utarbetats nya pensionsbestämmelser, omfattande

samtliga förenämnda kategorier av ordinarie tjänstemän ävensom de angivna

icke konstituerade, i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags tjänst

förut anställda befattningshavarna. Dessa bestämmelser ansluta sig

tämligen nära till de hittillsvarande bestämmelserna, dock med iakttagande

av vissa jämkningar, föranledda bland annat av den ifrågasatta

nya pensionslagen.

Motiveringen till kommitténs förslag är av följande lydelse.

»I fråga om sådan tjänsteman, som vid statens förvärvande av

enskilt företag övergått i statstjänst, har kommittén såsom förut är

nämnt, ansett, att såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension bör

efter prövning av verkets styrelse få tillgodoräknas sådan tjänsteman

jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning vid det enskilda företaget;

och har bestämmelse härom införts i 20 § 1 mom. av lagförslaget.

Nämnda bestämmelse skulle alltså medföra, att dylik tjänsteman icke

komme i sämre läge beträffande den del av tjänstepensionen, som bestrides

uteslutande av statsmedel, än om staten under hela den tid, tjänstemannen

ägnat sin arbetskraft åt företaget, varit ägare av detsamma.

Vad nu är sagt avser naturligen endast den, som blir underkastad

den nya pensionslagen, men torde i tillämpliga delar böra gälla jämväl

för befattningshavare, vilken på ovan angivet sätt övergått i statstjänst,

ehuru han på a;rund av innehavande delägarskap i enskild pensionsanstalt

eller av liknande anledning anses böra undantagas från lagens tilllämpning.

Till denna kategori höra ovan omförmälda vid statens järnvägar

numera anställda befattningshavare, som icke äro underkastade

lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid sta
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313. 67

term järnvägar och å vilka icke heller den nya pensionslagen skulle äga

tillämpning.

Bland dessa befattningshavare tillhöra vissa icke någon enskild

pensionsanstalt och hava hittills icke heller erlagt några avgifter för

egen pensionering. Till denna grupp höra förenämnda vagn- och stallkarlen

S. E. Carlsson samt stationsinspektoren G. F. Elgstånd, bokhållaren

A. F. Elgstånd och stationsmästaren P. J. Lundqvist, vilka tre sistnämnda

befattningshavare visserligen, såsom förut är nämnt, icke erhållit

konstitutorial men dock i pensionshänseende ansetts likställda med ordinarie

tjänstemän. Enligt kommitténs nyss angivna uppfattning skulle

en var av dessa tjänstemän i nära anslutning till nu för dem gällande

bestämmelser äga att vid avgången komma i åtnjutande av pension

till belopp, motsvarande vad han skulle hava uppburit i pension,

därest den föreslagna nya pensionslagen varit å honom tillämplig och

hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som betraktas

såsom statspension.

För nämnda tjänstemän, likasom för övriga nu ifrågavarande befattningshavare,

skall givetvis i enlighet med förberörda stadgande i

20 § 1 mom. i lagförslaget vid pensionsbeloppets beräkning tagas i betraktande

jämväl tjänstår, som infallit under den tid tjänstemannen tillhört

det enskilda företaget.

Något olika ställer sig saken i fråga om sådana befattningshavare,

vilka kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa,

Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning eller Gävle—Dala

järnvägs pensionskassa. Enligt gällande reglementen för dessa pensionsanstalter

hava i regeln såväl tjänstemännen som vederbörande järnvägsförvaltning,

i detta fall numera statens järnvägar, att bidraga till pensionskostnaden.

Då sålunda en del av den från pensionsanstalten utgående pensionen

kan anses motsvara de av tjänstemannen gjorda inbetalningarna, bör enligt

kommitténs mening vid beräkning av den pension, tjänstemannen må

erhålla från statsverket, hänsyn icke tagas till berörda del av pensionen

från pensionsanstalten. Vad åter beträffar den återstående delen av

den från pensionsanstalten utgående pensionen, kan denna del anses

motsvara vad som enligt lagförslaget skulle utgöra statspension. Då

emellertid sistnämnda del av pensionen från pensionsanstalten skulle

till beloppet understiga vad tjänstemannen komme att uppbära i statspension,

om den tilltänkta pensionslagen varit för honom gällande, bör

han av statsmedel erhålla fyllnadspension till belopp motsvarande skillnaden.

Härvid är emellertid att uppmärksamma, att en delägare i Gävle—

Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning icke är skyldig erlägga pen
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

sionsavgift, vadan därifrån utgående pension i sin helhet kan anses motsvara

statspension.

För befattningshavare, som tillhör enskild pensionsanstalt, synes

kommittén alltså böra tillämpas den regeln, att han, utöver den honom

från vederbörande pensionsanstalt tillkommande pension, skall erhålla

fydlnadspension från statens järnvägar till det belopp, varmed pensionen

från pensionsanstalten, till den del densamma icke kan anses täckas av de

utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må understiga, vad han

enligt den nu föreslagna pensionslagen skulle hava uppburit i pension,

därest nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast

till statspensionen. Bestämmandet av huru stor del av pensionen från

pensionsanstalten, som icke täckes av de utav tjänstemannen erlagda

pensionsavgifterna, torde lämpligen kunna anförtros järnvägsstyrelsen.

Samma regel torde även kunna tillämpas i fråga om befattningshavare,

vilken äger uppbära pension från statens järnvägar enligt de

för understödsföreningen Mora—Vänerns och Ostra Värmlands järnvägars

pensions- samt änke- och pupillkassa fastställda stadgar, varvid

emellertid sålunda utgående pension får anses motsvara pension från enskild

pensionsanstalt. Dylik tjänsteman skulle alltså vid avskedstagandet

äga dels uppbära pension enligt nyssnämnda stadgar och dels erhålla

fyllnadspension till det belopp, varmed förstberörda pension, till den del

densamma icke kan anses täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna,

må understiga, vad han enligt den föreslagna pensionslagen

skulle hava uppburit i pension, därest samma lag varit för honom gällande

och hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som betraktas

såsom statspension.

I överensstämmelse med vad redan gäller, torde böra föreskrivas

skyldighet för tjänsteman att såsom bidrag till kostnaden för beredande

av pension enligt understödsföreningens stadgar till statens järnvägar

erlägga pensionsavgift till belopp, som motsvarar 60 % av den enligt

stadgarna bestämda pensionsavgift.

Likasom i fråga om tjänstemän, vilka skulle vara underkastade den

nya pensionslagen, bör även för samtliga nu omhandlade befattningshavare

rätten till pension betinga skyldighet för vederbörande att under

vissa förutsättningar avgå från tjänsten. Enligt kommitténs meningböra

de bestämmelser i sistberörda hänseende, som innefattas uti 22 §

i lagförslaget, vara i tillämpliga delar gällande, i den mån ej andra

föreskrifter meddelats i reglemente för vederbörande enskilda pensionsanstalt

eller stadgarna för understödsföreningen Mora—Vänerns och

Ostra Värmlands järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa.))

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313. 69

De av kommittén sålunda angivna grunderna för ordnande av peusionsförhållandena

för nu ifrågavarande personal vid statens järnvägar

synas mig icke giva anledning till någon erinran. Jag anser mig fördenskull

höra förorda, att det av kommittén i överensstämmelse med

nämnda grunder uppgjorda folkslag till bestämmelser angående rätt till

pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar

eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, må oförändrat

framläggas för riksdagen till godkännande.

Vissa lagändringar, som påkallas av förslaget till

pensicnslag.

Ett bifall till mitt förslag till lag angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk påkallar vissa ändringar i andra lagar.

Detta är sålunda fallet beträffande lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension. Från denna lags tilllämpning

måste nämligen undantagas tjänster vid postverket och statens

vattenfallsverk, vilka skulle överflyttas till den nya lagen.

Förslag i sådant hänseende torde komma att av chefen för finansdepartementet

föreläggas Kungl. Maj:t.

Såsom jag förut nämnt, synes även eu ändring i 5 § av lagen den

30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring vara erforderlig, vilken

fråga emellertid torde få bliva föremål för särskild framställning.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels — under förutsättning att överenskommelse

av härefter angivet innehåll träffas om upphörande

av telegrafverkets pensionsinrättning med utgången av

juni månad 1920 — antaga det vid detta protokoll

(bil. 1) fogade förslag till lag angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk

;

Departements
chefen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

dels godkänna sådan överenskommelse med fullmäktige

för delägarna i telegrafverkets pensionsinrättning,

att nämnda pensionsionsinrättning upphör med

utgången av juni månad 1920 och dess tillgångar

övertagas av statsverket, under villkor att staten ansvarar

för pensionsinrättningens alla framtida förpliktelser

ävensom att av det belopp, varmed pensionsinrättningens

tillgångar intill förenämnda tidpunkt enligt

de av mig angivna beräkningsgrunder ökats genom

högre ränteavkastning än efter 4 1h procent, så

stor del, som, enligt av mig likaledes angiven delningsgrund,

belöper på delägarnas avgifter, överlämnas antingen

kontant eller, efter överenskommelse, i form av

pensionsinrättningen tillhörande värden till direktionen

över telegrafverkets pensionsanstalter att användas till

ändamål, som av fullmäktige beslutas och som kunna

av Kungl. Maj:t godkännas;

dels besluta,

att sådana telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar,

som enligt angivna överenskommelse skola

tillgodokomma statsverket, skola ingå i den uti 7 §

av förberörda förslag till lag omförmälda telegrafverkets

pensionsfond, vilken skall hava att ansvara för

pensionsinrättningens framtida förpliktelser,

att postverkets och statens vatten falls verks andelar

i pensionsfondens för civila tjänstinnehavare tillgångar

samt däremot svarande förpliktelser vid utgången av

juni månad 1920 skola övertagas av de i förberörda

paragraf i lagförslaget likaledes omförmälda postverkets

pensionsfond och statens vatten fallsverks pensionsfond

samt

att pensionsfondens för tjänstemän vid statens järnvägar

tillgångar och förpliktelser vid nyssberörda tidpunkt

skola övertagas av den i samma paragraf ävenledes

omförmälda statens järnvägars pensionsfond;

dels ock godkänna det vid detta protokoll (bil. 2)

fogade förslag till bestämmelser angående rätt till pension

för viss personal, som vid statens övertagande av

enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens

järnvägars tjänst.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 313.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

Bilaga 1.

Förslag

till

lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

För en var ordinarie tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar eller statens vattenfallsverk skola i fråga om rätt till

tjänstepension samt skyldighet att avgå från tjänsten gälla de i denna

lag givna bestämmelser.

2 §•

Den, som avgår från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt

bestämmelserna i denna lag, är icke berättigad till tjänstepension i andra

fall än i 14 § sägs.

Tjänstepension må ej heller åtnjutas av den, som blivit avsatt från

tjänsten, eller den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.

3 §•

1. Tjänsteman skall såsom bidrag till kostnaden för beredande av

tjänstepension erlägga pensionsavgift för tid och till belopp, som angivas

i 15 § samt 18 och 28 §§.

Pensionsavgift erlägges månadsvis i efterskott genom avdrag å

tjänstemannens avlöning eller, vad angår pensionerad befattningshavare,

som avses i 13 § 1 mom., å honom tillkommande tjänstepension.

År tjänstemannen på grund av tjänstledighet eller av annan anledning

icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden eller förslår ej

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

73

utgående avlöningsbelopp, skall pensionsavgiften eller vad däri brister i

stället kontant inbetalas. Försummas detta, skall det sålunda förfallna

beloppet avdragas å hans därefter utfallande avlönings- eller tjänstepensionsbelopp.

Kan så ej ske, skall genom vederbörande styrelses försorg

beloppet utan föregående dom eller utslag utmätas.

2. Återbetalning av erlagda pensionsavgifter medgives ej i annan

ordning än i denna lag sägs.

4 §•

Tjänstepension sökes bos styrelsen för det verk tjänstemannen tillhör,

dock att pension för tjänsteman, som avses i 13 § 1 inom., sökes

hos Konungen.

5 §•

Då pension beviljas, utfärdas pensionsbrev.

6 §.

Tjänstepension till belopp för år räknat, som angives i denna lag,

utgår, där ej annorlunda i lagen stadgas, från och med dagen näst efter

den, då avgång från tjänsten äger rum, till och med den månad, under

vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör.

Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott från det verk,

tjänstemannen vid avgången tillhörde.

7 §■

De i denna lag omförmälda pensionsavgifter ingå från tjänstemän vid

postverket till postverkets pensionsfond, från tjänstemän vid telegrafverket

till telegrafverkets pensionsfond, från tjänstemän vid statens järnvägar

till statens järnvägars pensionsfond samt från tjänstemän vid statens

vattenfallsverk till statens vatten fallsverks pensionsfond.

8 §•

Tjänstepension utgår av det verks medel, tjänstemannen vid avgången

tillhörde. Gottgörelse skall emellertid beredas dessa medel från vederbörande

i 7 § omförmälda pensionsfond med så stor del av kostnaden,

som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes motsvara fondens

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 263 höft. (Nr 313.) 838 so 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas storlek. Sådan beräkning

skall verkställas minst vart femte år och enligt bestämmelser, som

meddelas av Konungen.

9 §•

Pensionsfond, varom i 7 § förmäles, förvaltas enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen.

10 §.

Övergår tjänsteman till befattning vid annat verk, som avses i

denna lag, skall kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifter

överföras från pensionsfonden vid det verk, han förut tillhörde, till pensionsfonden

vid det verk, till vilket han övergår.

Vad nu är sagt gäller jämväl vid övergång till befattning vid annat

statens verk, beträffande vilket föreskrift meddelats, att dylik överföringav

pensionsavgifter skall äga rum vid övergång från nämnda verk till

befattning, å vilken förevarande lag äger tillämpning.

11 §•

Därest tjänsteman övergår till befattning vid sådant statens verk,

som icke avses i 10 §, och med inträdet i denna befattning är förenad

skyldighet att betala retroaktivavgift för egen pensionering,

skall kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifter, dock ej

till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår, från vederbörande

i 7 § omförmälda pensionsfond inbetalas till den myndighet,

som äger uppbära retroaktivavgiften.

12 §.

Upphör tjänsteman att innehava ordinarie anställning i statens tjänst

och är han icke berättigad till tjänstepension enligt bestämmelserna i

denna lag, skall, för beredande åt honom av pension jämlikt lagen den

30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från vederbörande i 7 §

omförmälda pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet

av de av honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån desamma icke på

grund av bestämmelserna i 10 eller 11 § blivit tagna i anspråk. Vad

nu är sagt gäller dock ej i fråga om den, som vid avgång från tjänsten

icke är svensk medborgare.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kung1. May.ts Proposition Nr 313

75

2 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom

förordnande.

13 §.

1. För nedanstående ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom

förordnande på viss tid, skola gälla följande tjänstepensionsnnderlag:

generaldirektör ................................................................................ 9,000 kronor

överdirektör och souschef, överdirektör samt överingenjör

vid statens järnvägar ........................................................... 8,000 »

överdirektör vid statens vattenfallsverk ................................ 8,000 »

verkstadsdirektör vid telegrafverket......................................... 7,000 »

sådan distriktschef vid statens järnvägar, som vid tillträdandet''av

nämnda befattning icke innehade annan

ordinarie tjänst vid statens järnvägar,.......................... 7,000 »

kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk 7,000 ))

2. För tjänsteman, vilken innehar förordnande såsom distriktschef

vid statens järnvägar och vid tillträdandet av nämnda förordnande innehade

sådan tjänst vid statens järnvägar, som avses i 3 kap. av denna lag,

skall i pension shänseende gälla vad för den tjänsten är stadgat i lagen.

14 §•

1. Har tjänsteman, som avses i 13 §- 1 inom., under minst tolv år

innehaft förordnande å befattning, varom i 13 § 1 eller 2 mom. sägs,

eller har han, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten

blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad

att vid avgång från tjänsten åtnjuta tjänstepension till samma belopp

som det för honom vid avgången gällande pensionsunderlaget.

Därest i 13 § 1 mom. omförmäld tjänsteman, innan han uppnått

tolv års tjänstetid i befattningen, avgår från tjänsten, antingen på grund

av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande

eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av

olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring,

så ock därest tjänstemannen eljest före berörda tid utan egen begäran

nödgas avgå från sin befattning, äger han uppbära tjänstepension till

belopp, som med 1,000 kronor understiger det för befattningen gällande

pensionsunderlaget. Innehade tjänstemannen vid tillträdandet av sitt

förordnande sådan tjänst, som avses i 3 kap. av denna lag, skall han

emellertid i varje fall erhålla minst det pensionsbelopp, som skolat till
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj ds Proposition Nr 313.

komma honom, om han intill tiden för avgången nr tjänst kvarstått i

sin förra befattning.

2. Av tjänstepension, som omförmäles i 1 mom., anses två tredjedelar

utgöra statspension och en tredjedel avgiftspension.

15 §.

Tjänsteman, som avses i 13 § 1 mom., skall erlägga pensionsavgift

från och med den månad, under vilken han tillträder sin befattning,

till och med den månad, under vilken han uppnår en levnadsålder av

sextiofem år, även om han dessförinnan avgått från tjänsten med åtnjutande

av tjänstepension; dock skall pensionsavgift icke i något

fall erläggas för längre tid än intill dess trettio år förflutit från ingången

av den månad, varunder vederbörande tillträtt ordinarie anställning

eller dessförinnan börjat erlägga avgift till kassa för pensionering

av i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal, under iakttagande

emellertid att, om avbrott i statsanställningen förekommit, pensionsavgift

skall erläggas för ytterligare så lång tid, som motsvarar avbrottet. Avgår

tjänstemannen under sådana förhållanden, att han icke är berättigad till

tjänstepension, eller avlider tjänstemannen före uppnådda sextiofem levnadsår,

skall emellertid pensionsavgift icke erläggas för längre tid än

till och med den dag, avgången eller dödsfallet ägt rum.

Pensionsavgiften utgör för år räknat 540 kronor, där pensionsunderlaget

är bestämt till 9,000 kronor, 480 kronor, där pensionsunderlaget

är bestämt till 8,000 kronor, och 420 kronor, där pensionsunderlaget

är bestämt till 7,000 kronor.

16 §.

Befinnes tjänsteman, som avses i detta kapitel, före utgången av

den tid erhållet förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten

eller av sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller

har Konungen av annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra,

skall tjänstemannen vara skyldig avgå från befattningen; och skall i

sammanhang med beslut om förordnandets upphörande frågan om hans

rätt till pension avgöras.

3 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom

konstitutorial.

17 §■

1. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom konstitutorial,

skola gälla nedan angivna tjänstepensionsunderlag.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

77

A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:

l:a

lönegraden...

1,644 kronor

ll:e lönegraden

3,684

kronor

2:a

»

1,716 »

12:e »

. 3,924

»

3:e

»

. 1,824 j»

13:e »

. 4,200

»

4:e

»

1,920 »

14:e »

. 4,476

»

5:e

»

.. 2,160 »

15:e )•

. 5,076

»

6:e

»

.. 2,436 »

16:e »

. 5,724

»

7:e

b

.. 2,844 »

17 :e B

. 6,036

»

8:e

b

.. 3,036 »

18:e b

6,360

»

9:e

»

. 3,240 x>

19:e b

. 6,684

n>

10:e

.. 3,444 »

20:e »

6,996

D

B.

För

befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän:

l:a

lönegraden...

1,440 kronor

5:e lönegraden.....

. 2,256

kronor

2:a

»

.. 1,704 »

6:e »

. 2,676

»

3:e

B

... 1,800 b

7:e »

. 3,204

B

4:e

»

... 2,136 »

2. Av

de

i mom. 1 angivna

tjänstepensionsunderlag anses två

tredjedelar utgöra statspensionsunderlag och en tredjedel avgiftspensionsund

erlag.

18 §.

1. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttad till

befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, skall lian likväl bibehållas

vid det tjänstepensionsunderlag, som vid förflyttningen var för honom

gällande, och skall han jämväl hava att erlägga pensionsavgift beräknad

efter den befattning, han vid förflyttningen tillhörde.

2. Har tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till befattning

med lägre tjänstepensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts

av något tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall för honom gälla

det för den lägre tjänsten bestämda statspensionsunderlaget, men skall i

avseende å avgiftspensionsunderlag och honom åliggande pensionsavgift

så anses, som om han kvarstode i den tjänst, varifrån förflyttningen

ägt rum.

3. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad och sänkes till följd

därav det för tjänsten dittills gällande tjänstepensionsunderlaget, gäller

för den, som då innehade densamma, vad i 1 mom. sägs.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

19 §•

Med pensionsålder förstås i detta kapitel den levnadsålder, som för

varje befattning finnes angiven i den vid denna lag fogade åldersförteckning.

Pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad,

under vilken berörda levnadsålder uppnås.

20 §.

1. Tjänstår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken

tjänsteman efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie

eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som av verkets

styrelse prövas vara därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å sådan

tjänst eller ock varit delägare i kassa för pensionering av i statens

tjänst anställd icke-ordinarie personal. Vid sådan tjänstårsberäkning

skall avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd, under

vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder tjänsteman

utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning

eller han eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall

i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande

militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd

företagits till egen utbildning.

Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Konungen

annorledes bestämmer, tjänsteman, som vid sådant övertagande övergått

till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension

efter prövning av verkets styrelse tillgodoräknas jämväl tid, varunder

han innehaft fast anställning vid nämnda företag.

I fråga om tjänstepension för den, som vid avgång från sin befattning

erhållit pension för annan statstjänst, må därvid tillgodoräknat

tjänstår ej ånyo beräknas, där sådant tjänstår icke på grund av annan

tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,

må beräknas såsom tjänstår.

2. AArgiftsår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken

tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för pensionering

av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie personal.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kundl- Maj:ts Proposition Nr 313.

79

21 §.

Rätt till tjänstepension vid avgång från tjänsten tillkommer:

a) den, som uppnått för hans befattning stadgad pensionsålder,

under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår;

b) den, som träffats av olycksfall i tjänsten, därest olycksfallet

finnes för framtiden medföra oförmåga för tjänstemannen att behörigen

sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande styrelse prövas

kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket; samt

c) den, som icke uppnått pensionsåldern men dock kan räkna minst

tio tjänstår, därest han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra

fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för

framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller

av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan

befattning vid verket.

22 §.

1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman:

a) då han uppnått den för hans befattning stadgade pensionsåldern,

Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, vederbörande styrelse

likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så länge

tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,

dock icke i något fall längre än till och med den månad, varunder

han fyller sjuttio år;

b) då han förklarats berättigad till pension enligt bestämmelserna i

21 § b) eller c).

2. Har tjänsteman, för vilken enligt 1 mom. a) av denna paragraf

inträtt skyldighet att avgå från tjänsten, underlåtit att söka avsked

eller har tjänsteman, å vilken bestämmelserna i 21 § b) eller c) äga

tillämpning, icke själv sökt avsked, kan han jämväl utan därom gjord

ansökan entledigas av Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen,

av vederbörande styrelse, och skall i sammanhang därmed frågan

om tjänstemannens rätt till pension avgöras.

23 §.

1. Beloppet av pension jämlikt 21 § a) (ålderspension) bestämmes

enligt följande grunder:

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 313.

#a) Innehar tjänstemannen minst 30 tjänstår och har han tillika

minst 30 avgiftsår, utgår hel pension. Denna utgör samma belopp, som

summan av de för tjänstemannen vid tiden för hans avgång från tjänsten

gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. För tjänsteman,

som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken

avgång äger rum, skall emellertid beloppet av hel pension utgöra medeltalet

av de pensionsunderlag, vilka under de senast förflutna tre åren

varit gällande för honom; och skall, därest sådan tjänsteman under

någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava tjänst, som i denna

lag avses, innehaft annan statstjänst, med Anlken rätt till pension är

förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid sådan tjänst innehafts,

varvid, om för sådan tjänst icke gäller något pensionsunderlag,

i sådant avseende skall beräknas det belopp, som bestämts såsom pension

för tjänsten.

b) Uppgår antalet av tjänstår eller av avgiftsår icke till 30, utgår

avkortad pension, vilken beräknas så, att densamma motsvarar beloppet

av hel pension minskat med Vist» av statspensionsunderlaget för varje

full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med

likaledes Y120 av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år,

varmed antalet avgiftsår understiger 30.

2. Tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan

räkna 10 tjänstår och alltså då icke är berättigad till tjänstepension

enligt 21 § a), må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,

även om han på grund av stadgandet i 22 § 1 mom. tillätes kvarstå i

tjänsten efter pensionsålderns inträde.

24 §.

Pension jämlikt 21 § b) (invalidpension) utgår med det belopp, som

motsvarar summan av de för tjänstemannen vid tiden för olycksfallet

gällande statspensionsionsunderlag och avgiftspensionsunderlag.

25 §.

1. Beloppet av pension jämlikt 21 § c) (sjukpension) bestämmes

enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder; dock utgår sådan pension

med lägst sjuttiofem procent av hel pension.

2. Vid tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen,

att pensionen icke må i något fall överstiga den pension, som

tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han kvarstått i befattningen

till pensionsålderns inträde.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

26 §.

Av tjänstepension jämlikt detta kapitel anses såsom avgiftspension

vad som enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder skulle utgå, därest

hänsyn toges allenast till avgiftspensionsunderlaget och antalet avgiftsår;

återstoden av samma tjänstepension anses såsom statspension.

27 §.

Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i detta

kapitel beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma

avrundas till närmast högre sålunda delbara tal.

28 §.

1. Tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall erlägga pensionsavgift

till nedan angivna belopp för år räknat:

A. Manliga tjänstemän.

l:a

lönegraden

48

kronor

ll:e lönegraden 174 kronor

2:a

Öl

»

12:e

»

192

3:e

»

57

»

13:e

»

213

»

4:e

»

63

»

14:e

234

»

5:e

»

75

»

15:e

279

»

6:e

90

16:e

»

330

»

7:e

»

114

))

17:e

354

8:e

»

129

»

18:e

378

9:e

»

141

19:e

399

»

10:e

»

156

20:e

»

420

»

B. Kvinnliga tjänstemän.

l:a

lönegraden

78

kronor

5:e lönegraden 132 kronor

2:a

93

y>

6:e »

159

3:e

»

102

»

7:e »

192

4:e

»

123

»

2. Pensionsavgift erlägges under trettio år, räknat från och med den

månad, då vederbörande tillträtt ordinarie anställning eller dessförinnan

börjat erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst anställd

icke-ordinarie personal, under iakttagande emellertid:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 313.) 838 20 H

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj ds Proposition Nr 313.

att, om avbrott i statsanställningen förekommit, pensionsavgift skall

erläggas för ytterligare så lång tid, som motsvarar avbrottet;

att den, som befordrats till befattning med högre pensionsunderlag,

skall erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av

denna befattning, även om han på grund av förberörda bestämmelse

eljest skolat vara befriad från erläggande av pensionsavgift, samt

att pensionsavgift icke i något fall skall erläggas för längre tid än

till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande

eller dödsfall.

4 kap. Minskning eller indragning av pensionsbelopp.

29 §.

Tjänstepension för befattning, som avses i denna lag, må, även om

de för erhållande av dylik pension föreskrivna villkor uppfyllts, icke

förenas med lön eller pension för annan sådan befattning eller annan

ordinarie statstjänst förutom i de fall och med de inskränkningar, som

här nedan stadgas, nämligen:

a) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter lön för annan ordinarie

statstjänst, må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,

uppbära allenast den del av tjänstepensionen, som anses såsom avgiftspension;

dock att, därest härigenom pension och lön tillsammans icke

uppgå till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat åtnjutas

för förstnämnda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad

som motsvarar skillnaden;

b) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter pension för annan

tjänst, som avses i denna lag, må uppbära avgiftspension för båda tjän
sterna

samt av de statspensioner, som eljest skolat utgå, den, som till

beloppet är högre, eller, om bägge statspensionernas belopp äro lika,

den, som först tillträtts;

c) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller

pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tillämpning, må

uppbära allenast avgiftspension för den förstnämnda tjänsten; dock att,

därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå

till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat utgå för först

omförmälda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad som

motsvarar skillnaden; samt

d) därest med tillämpning av de under a), b) och c) givna bestämmelser

sammanlagda beloppet av lönen och pensionen eller av de

båda pensionerna understiger tre tusen kronor, skall avdrag å pensions
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 313.

83 ''

beloppet äga rum endast i den mån, som erfordras för att pensionen tillsammans

med lönen eller den andra pensionen icke må överstiga tre

tusen kronor.

30 §.

Om den, som är berättigad till tjänstepension enligt denna lag,

tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund

av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i denna lag eller

i reglemente för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd ickeordinarie

personal, räknas sistnämnda pension såsom del av den honom

enligt denna lag tillkommande pension, vilken alltså skall minskas med

det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från

pensionsförsäkringsfonden.

31 §.

1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en

månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, må han för den tiden ej

åtnjuta den del av tjänstepensionen, som anses såsom statspension.

Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger

från behörighet och rättigheter, ,som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,

eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen,

må från och med månaden näst efter den, under vilken sådant

beslut vunnit laga kraft, statspension ej utgå till honom.

2. Har pensionstagare, som avses i 1 mom., anhörig, vilken för

sitt uppehälle är beroende av honom, må styrelsen för det verk, från

vilket pensionen utbetalas, kunna medgiva sådan anhörig rätt att för

tid, varunder pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen å

tvångsarbetsanstalt, uppbära statspensionen eller del därav.

32 §.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det förfallit

till betalning, är förverkat och tillfaller vederbörande i 7 § omförmälda

pensionsfond, dock med rätt för verkets styrelse att, på därom gjord

framställning, medgiva beloppets utbetalning.

5 kap. Lagens tillämplighet m. m.

33 §.

Från tillämpningen av denna lag kunna genom beslut av Konungen

undantagas tjänstemän, vilka vid statens övertagande av enskilt företag

övergått till tjänst vid något av de verk, som avses i lagen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Preposition Nr 313.

34 §.

Denna lag äger icke tillämpning å:

a) den, som före denna lags ikraftträdande avgått från tjänsten,

b) tjänsteman, som tillhör äldre lönestat än den från och med den

1 juli 1920 gällande, samt

c) , tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg

eller handel övergått i statens järn vägare tjänst men vid denna lags

ikraftträdande icke var underkastad lagen den 4 juli 1910 angående rätt

till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

35 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 13 § 2 mom. skall beträffande

den, som erhållit förordnande såsom distriktschef vid statens järnvägar

från och med den 1 juli 1920 och som omedelbart därförut varit innehavare

av ordinarie distriktschefstjänst, så anses som hade han vid tillträdandet

av nämnda förordnande innehaft tjänst tillhörande 20:e lönegraden

och med en pensionsålder av 65 år.

36 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 14 § skall med förordnande

å befattning, som avses i 13 §, likställas före denna lags ikraftträdande

innehaft förordnande å befattning såsom vattenfallsdirektör, överingenjör

och chef för statens järnvägsbyggnader, överingenjör och chef för statens

järnvägars huvudverkstäder, överingenjör vid Trollhätte kraftverk eller

direktör vid statens kraftverksförvaltning.

37 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 20 § 2 mom. må nedan angivna

tjänstemän äga såsom avgiftsår jämväl tillgodoräkna:

a) tjänsteman, oavsett vilket verk han tillhör, den tid, varunder han,

utan att vara skyldig erlägga pensionsavgift för egen pensionering, må

hava innehaft ordinarie statstjänst;

b) tjänsteman vid telegrafverket, vilken antingen vid denna lags

ikraftträdande är delägare i telegrafverkets pensionsinrättning eller ock

vid statens övertagande av aktiebolaget Stockholmstelefons anläggningar

övergått i statstjänst och för vilken pensionsavgifter erlagts enligt de

för nämnda pensionsinrättning gällande grunder, den tid, som må hava

förflutit från det han uppnått en levnadsålder av tjugufem år och intill

dess han erhållit ordinarie befattning vid verket;

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313.

85

c) tjänsteman vid statens järnvägar, vilken före den 1 januari 1911

erhållit ordinarie befattning vid verket, den tid, som må hava förflutit

från det han uppnått en levnadsålder av trettio år och intill ordinarieblivandet;
d)

tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken vid statens övertagande

av företag tillhörande Nya Trollhätte. kanalbolag eller Södertälje

kanal- och slussverksaktiebolag övergått i statstjänst och som

före denna lags ikraftträdande erhållit ordinarie anställning vid statens

vattenfallsverk, den tid, varunder han innehaft sådan anställning vid

vederbörande enskilda företag samt vid Trollhätte kanal- och vattenverk

eller vid statens vattenfallsverk, som av vattenfallsstyrelsen prövas jämförlig

med ordinarie tjänst;

e) tjänsteman, vilken enligt de för honom före denna lags ikraftträdande

gällande bestämmelser ägt att såsom tjänstår för erhållande

av pension beräkna även tid, varunder han i statens tjänst haft extra

ordinarie anställning, sistnämnda tid;

f) tjänsteman, vilken den 1 juli 1920 tillträder ordinarie befattning

hos vattenfallsstyrelsen, den tid, varunder han därförut innehaft fast

anställning hos samma styrelse.

38 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 15 § och 28 § 2 mom. skall

pensionsavgift anses vara erlagd jämväl under tid, som jämlikt 37 § a)—

d) må tillgodoräknas tjänsteman såsom avgiftsår.

39 §.

Därest vid tillämpning av de i 23 § 1 mom. angivna grunder hänsyn

skall tagas jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid något

av ifrågavarande verk, som innehafts före denna lags ikraftträdande,

skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag,

vilket enligt 17 § är bestämt för samma eller närmast motsvarande

befattning.

40 §.

Därest tjänsteman, å vilken denna lag äger tillämpning, skulle vid

avgång från tjänsten hava enligt de för honom vid lagens ikraftträdande

gällande pensionsbestämmelser kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp

än med tillämpning av stadgandena i förevarande lag, skall

pensionen utgå med nämnda högre belopp.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

41 §.

De närmare^föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas

erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 313.

H7

Åldersförteckning,

angivande den i 19 § i lagen avsedda pensionsålder för en var sådan befattning

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

som tillsättes genom konstitutorial.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

1 Pen- | sions- ålder

Befattning

1 Pen- j sions- | ålder

Befattning

j Pen- sions- ålder

Brevbärare

65

Expeditionsvakt

67

Banvakt

63

Expeditionsvakt

67

Expeditionsvakt

67J)

Stationsbiträde

65

Eldare å ångfärja

60

Vakt

63

1

|

Expeditionsvakt

67

1

Förrådsvakt

65

Ledningsvakt

63

Matros

63

Stationskarl

63

Vagn- och stallkarl

65

Postiljon

65

Förste stations-

65

Maskin- och pann-

biträde

skötare

65

Maskinvakt å ång-

färja

65

Portvakt

65

Rorgängare 1

65

Timmerman å ång-

färja

65

Trafikbiträde

63

Vagnskötare

63 |

Brevbärarförman

65

Förste expeditions-

Banförman

63

Förrådsförman

65

Förste expeditions-

vakt

67

Förrådsförman

65

Förste expeditions-

vakt

67 j

Beparatör

60

Förste expeditions-

vakt

67

3

Värdebrevbärare

65

vakt

67

Kanalförman

65

Förste portvakt

65

Skogvaktare

65

Lokomotiveldare

60

Reparatör

63

Trädgårdsforman

.65

*) För expeditionsvakt, som tjänstgör vid postkontor, är pensionsåldern 65 år.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. May.ts Proposition Nr 313.

Lönegrad

Vid postverket |

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

Befattning

Pen- sions- 1

ålder ||

1

Befattning

Pen- sions- ålder |

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Förste postiljon

65

*

Stationsförman

65

Konduktör

63

Kontorsbiträde

67

Kontorsbiträde

67 >)

Maskinist

63

Maskinskötare å

Montör

63

ångfärja

65

4|

Stallförman

65

Stationsförman

63

Stationsmästare av

klass 7

65

Vagnförman

65

Bokbinderi förman

65

Förste reparatör

63

Bangårdsmästare

63

Fyrmästare

63

Tryckeriförman

65

Banmästare

63

Muddermästare

65

överpostiljon

65

Förste kontors-

Slussmästare

65

biträde

67'')

5

Förste reparatör

63

Ledningsförman

63

Tågmästare

63

Verkstadsförman

65

I Stationsmästare

67

Förrådsmästare

65

Förrådsmästare

65

Befälhavare å bog-

''

| Transportmästare

65

Linjeförman

63

Förste hallmästare

63

serbåt

65

Kadi 0 telegrafist

65

Lokomotivförare

60

Förrådsmästare

65

Maskinist

65

Förste montör

63

Stationsmästare av

Schaktmästare

65

klass 6

65

1 Trädgårdsmästare

65

Tredje maskinist å

1

ångfärja

! 65

1 Tredje styrman

i 65

Trädgårdsmästare

65

j Vagngårdsmästare

65

Faktor

65

_

—

—

—

Byggmästare

65

Förste maskinist

63

Reparationsmästare

65

I

V erkstadsm ästare

65

>) För kontorsbiträde eller förste kontorsbiträde, som tjänstgör vid distrikts trafikavdelning, är pensionsåldern 65 år.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Proposition Nr 313. 89

l-H

b:

D

''S

s»

P-

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Postexpeditör

67

Förrådsbokhållare

65

Kontorsskrivare

67

Kontorsskrivare

67

Materialförvaltare

65

Ledningsmästare

63

Maskinmästare

65

Ritare

65

Ritare

65

Ritare

65

8

Telegrafassistent

65 >)

Stationsskrivare

65

Stationsmästare

63

Vagnmästare

65

Övermontör

63

V erkstadsmästare

65

Linjemästare

63

Andre maskinist å

Instrumentmakare

65

Verkmästare

63

ångfärja

65

Mätaretekniker

65

Andre styrman

65

Lokomotivmästare

65

9

Stationsinspektor

ay klass 4 B

65

Stationsmästare av

klass 5

65

Överbanmästare

65s)

(

Förste postexpedi-

Förste telegrafassi-

Bokhållare

67

Bokhållare

67

1°

tör

67

stent

651)

Förste stationsskri-

Driftverkmästare

65

1

vare

65

Postmästare av

Telegrafkommissa-

Förste bokhållare

67

Kanalinspektor av

klass 4

67

rie av klass 4

65

Förste telegrafist

67

klass 2

67

Stationsinspektor

11

av klass 4 A

65

Övermaskinist av

klass 2

65

Kontrollör

67

Ingenjörsassistent

65

Förste styrman av

—

_

Postmästare av

Kontrollör

65'')

klass 2

65

1

klass 3

67

Telegrafkommissa-

Stationsinspektor

rie av klass 3

65

av klass 3

65

12

Underingenjör

65

Underinspektör

65

Övermaskinist av

1

il

klass 1

65

1) För telegrafassistent, förste telegrafassistent eller kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller bos telegrafstyrelsen,

är pensionsåldern 67 år.

2) För överbanmästare, som förestår avdelning, är pensionsåldern 63 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 313.) 8ss 20 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

£

(3

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

CfQ

Pen-

Pen-

Pen-

Pen- 1

S»

Q-

Befattning

sions-

Befattning

sions-

Befattning

sions-

Befattning

sions-

ålder

ålder

ålder

ålder |

''

j Aktuarie

67

Aktuarie

67

Aktuarie

67

Kanalinspektor av

j Förrådsförvaltare

67

Förrådsförvaltare

67

Byråassistent

65

klass 1

67

Notarie

67

Huvudkassör

67

Distriktskassör

67

Kassör

67

j Registrator

67

Notarie

67

Expeditionsföre-

Kontrollör

67

Revisor

67

Revisor

67

ståndare

65

Notarie

67

Revisor och bok-

Förste styrman av

Registrator

67 |

1 13

hållare

67

klass 1

65

Revisor

67

1

Kassör

67

.

Kontrollör

67

1

1

Notarie

67

Registrator

67

I

Revisor

67

Förste kontrollör

67

Avdelningsingenjör

65

Baninspektor

65

Kontorschef

67

Postmästare av

Förste kontrollör

65l)

Distriktskamrer

67

klass 2

67

Inköpschef

67

Elektroingenj ör

65

Konstruktör

65

Förrådsförvaltare

67

! 14

Kontorschef

67

Konstruktör

65

Radio kommissarie

65

Maskininspektor

65

Telegrafkommissa-

Stationsinspektor

rie av klass 2

67

av klass 2

65

V erkstadskamrer

67

Förste aktuarie

67

Förrådskamrer

67

Befälhavare av klass

Kamrer

67

Intendent

67

Sekreterare

67

2 å ångfärja

65

Sekreterare

67 |

Postmästare av

Telegrafkommissa-

Förrådskontrollör

67

klass 1

67

rie av klass 1 B

67

Förste aktuarie

67

1

Sekreterare

67

Överkontrollör

65

Förste kontrollör

67

15

Överkontrollör

67

Förste revisor

67

Intendent

67

Kamrer

67

Milkontrollör

67

Sekreterare

67

Stationsinspektor

av klass 1

65

'') För förste kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:1.1 Proposition Nr 313.

Lönegrad

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

’ I

Vid statens vattenfallsverk

Befatttning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

l*on- 1

eions- I

ålder 1

Befattning

Pen-

sions-

ålder

,

Ombudsman

67

Byråingenjör

67

Baningenjör

65

Byråingonjör

67

överpostmästare

67

Kam eralintendent

67

Befälhavare av klass

Direktörsassistent

Linjeingenjör

65

1 å ångfärja

65 |

vid kanalverk

65

Telegrafkommissa-

Byråingenjör

67

|

rie av klass 1 A

67

Chef för statistiska

1

i 16

kontoret

67

''

Maskiningenjör

65

Signalingenjör

65

Telegrafingenjör

65

1

Trafikinspektör

65

1

Överinspektör

65

Förste intendent

67

Förste byråingenjör

67

Distriktssekreterare

67

Direktörsassistent

Förste linjeingenjör

65

Förrådsintendent

67

vid kraftverk

65

Förste sekreterare

67

Förste baningenjör

65

Distriktsingenjör

65

V erkstadsingen j ör

65

Förste byråingenjör

67

Förste byråingenjör

67

Förste maskin-

Förste sekreterare

67

17

ingenjör

65

Förste sekreterare

67

Förste trafikinspek-

tör

65

Lantmätare

67

Överinspektör

65

Byrådirektör

67

Byrådirektör

67

Arkitekt

67

Byrådirektör

67

Byrådirektör

67

Driftc.hef

65

Io«J

Ombudsman

67

Överkontrollör

67

I

19

Postdirektör

67

1 Trafikdirektör

67

_

_

! Kanaldirektör

65

Byråchef

67

Byråchef

67

Bandirektör

65

Byråchef

67

Linjedirektör

65

Byråchef

67

Förste byrådirektör

67

20

Telefondirektör

67

Förste byrådirektöi

67

Telegrafdirektör

67

Maskindirektör

65

| Trafikdirektör

65

1

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 313.

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

s

B

CD

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

9

Pen-

Pen-

Pen-

P-

Befattning

sions-

Befattning

sions-

Befattning

sions-

Befattning

sions-

ålder

ålder

ålder

ålder !

l

Kontorsbiträde

60

Kontorsbiträde

60

Kontorsbiträde

60

Kontorsbiträde

60 :

2I

Kanslibiträde

60

Kanslibiträde

60

Kanslibiträde

60

Kanslibiträde

60 |

1

Rikstelefonist

55

3

—

_

Kassör

60

Postexpeditör

60

Kontorsskrivare

60

Kontorsskrivare

60

Kontorsskrivare

60

4

Ritare

60

Ritare

60

Ritare

6o i

Telegrafist

60

Vaktföreståndare

60

1

Förste postexpedi-

Förste kassör

60

Bokhållare

60

Bokhållare

60

5

tör

60

Förste telegrafist

60

Kassör och bok-

Förste vaktförestån-

hållare

60

dåre

60

6|

Postmästare av

Telegrafkommissa-

1

klass 4

60

rie av klass 6

60 |

1

,1

Postmästare av

Katalogredaktör

60

klass 3

60

Telegrafkommissa-

1

rie av klass 5

60 |

''

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 313.

93

Bilaga ti.

Förslag

till

bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens

övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i

statens järnvägars tjänst.

1 §•

Rätt till pension av statens järnvägars medel enligt dessa bestämmelser

tillkommer nedan angivna tjänstemän, som vid statens övertagande

av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst

men vilka icke varit underkastade lagen den 4 juli 1910 angående rätt

till pension för tjänstemän vid statens järnvägar, nämligen:

a) ordinarie tjänstemän, förut anställda vid västkustbanan, Malmö—

Kontinentens järnväg, bandelen Mora Noret—Orsa, Orsa—Härjedalens

järnväg eller Höganäs—Mölle järnväg, vilka såsom delägare kvarstå i

enskilda järnvägarnas pensionskassa eller i Gävle—Dala järnvägs pensionsinrättning,

understödsförening, eller ock i Gävle—Dala järnvägs pensionskassa,

understödsförening;

b) ordinarie tjänstemän, förut anställda hos Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag,

vilka icke inom av järnvägsstyrelsen föreskriven tid tillkännagivit

sin önskan, att de i förenämnda lag angivna grunder måtte

äga tillämpning å dem;

c) ordinarie vagn- och stallkarlen Sven Edvard Carlsson, vilken

förut varit anställd vid västkustbanan, ävensom stationsinspektoren Gustaf

Ferdinand Elgstånd, bokhållaren Axel Ferdinand Elgstånd och stationsmästaren

Per Johan Lundqvist, vilka förut varit anställda i Örebro—

Köpings järnvägsaktiebolags tjänst men icke erhållit konstitutorial å sina

befattningar vid statens järnvägar.

Dessa bestämmelser gälla dock ej för den, som avgått från tjänsten

före den 1 juli 1920.

2 §•

Tjänsteman, som avses i 1 § a), äger att efter avskedstagandet, utöver

honom från vederbörande enskilda pensionsanstalt tillkommande

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.

pension, erhålla fyllnadspension från statens järnvägar till det belopp,

varmed pensionen från pensionsanstalten, till den del densamma icke kan

anses täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må

understiga, vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension för

ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension, därest nämnda

lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den del av

tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.

Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma huru stor del av

pensionen från vederbörande enskilda pensionsanstalt, som icke kan anses

täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna.

3 §•

Tjänsteman, som avses i 1 § b), äger att efter avskedstagandet

uppbära pension från statens järnvägar enligt de för understödsföreningen

Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änkeoch

pupillkassa från och med den 1 mars 1915 gällande stadgar och

med beräkning av avlöning i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags tjänst

enligt det vid hans övergång i statens järnvägars tjänst med bolaget

gällande löneavtal.

Såsom bidrag till kostnaden för beredande av nämnda pension skall

tjänstemannen till statens järnvägar erlägga pensionsavgift motsvarande

60 procent av den enligt berörda stadgar bestämda pensionsavgift.

Därjämte är tjänsteman, om vilken nu är fråga, berättigad uppbära

fyllnadspension från statens järnvägar enligt de i 2 § angivna grunder,

varvid den i första stycket av förevarande paragraf omförmälda pension

skall anses motsvara pension från enskild pensionsanstalt.

4 §■

Tjänsteman, som omförmäles i 1 § c), äger att efter avskedstagandet

erhålla pension från statens järnvägar till belopp motsvarande vad han

enligt lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

skulle hava uppburit i pension, därest nämnda lag varit för honom

gällande och hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen,

som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.

95

5 §.

I fråga om skyldighet för tjänsteman, som avses i 1 § av förevarande

bestämmelser, att avgå från tjänsten skall, i den mån ej

för honom gällande reglemente för enskild pensionsanstalt eller stadgar

för understödsföreningen Mora—Vänerns och östra Värmlands järnvägs

pensions- samt änke- och pupillkassa annorledes föreskriva, i tillämpliga

delar gälla vad i sådant hänseende stadgas uti lagen angående rätt till

tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:is Proposition Nr 313.

REGISTER,

Sid.

Nu gällande pensiousbestämmelser ..................................i............................................ 4

Behovet av enhetliga pensionsbestämmelser.......................................................... 5

Upphörande ay telegrafverkets pensionsinrättning...................................................... g

Huvudgrunderna för förslaget till gemensamma pensionsbestämmelser.......................... 16.

Särskilda pensionsbestämmelser för tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.

..............:.................................................................................. 26

Pensionsunderlag ...................................................................................... 2 g

Frågan om pensionsavgifternas avskaffande................................................... 22.

Pensionsavgifternas allmänna konstruktion m. m....................................... 23.

Pensionsavgifternas belopp............................................................................ 27

Pensionsfonder ............................................................................................... 33

Tjänstår och avgiftsår ................................................................................... 3g

Pensionsrättens inträde................................................................................ 42

Pensionsbeloppets bestämmande vid tjänstemans avgång från befattningen 44.

Gottgörelse i vissa fall till avgången, eljest icke pensionsberättigad tjänsteman 51.

Frågan om avgiftsplikt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring för ordinarie

tjänstemän vid kommunikationsverken ....................................... 55.

Specialmotivering till förslaget till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid kommunikationsverken ............................................................... 56

Pensionsåldrar ......................................................................................... 33

Angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda

järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst............................. 65.

Vissa lagändringar, som påkallas av förslaget till pensionslag .................................... 69.

Departementschefens hemställan.......................... ..................................................... 69

Bil. 1. Förslag till lag angående rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk 72.

Bil. 2. Förslag till bestämmelser angående rätt till pension för viss personal,

som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått

i statens järnvägars tjänst.................................................................. 93.

1

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 192 0.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:245 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vidpostverket, s. 6 i texten
  2. Rskr. 1920:246 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser om pensionering av icke ordinarie personal vi s. 10 i texten
  3. BU 1920:53 Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av rätt till pension åt sådana änkor odi barn efter statstjänare, som enl s. 3 i texten
  4. BU 1920:55 Utlåtande över denna proposition jämte två i ämnet väckta, till utskottet likaledes hänvisade motioner, nämligen i första kammaren nr 304 av herr Julin, Teodor s. 1 i texten
  5. BU 1920:56 Bankoutskottets utlåtande Nr 56 s. 8 i texten