Med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk in. in
1920-03-12 · 96 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 91 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:313, Med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk in. in
Dokumentets text
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 313.
1
Nr 313.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk in. in.; given Stockholms slott den 12
mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
dels — under förutsättning att överenskommelse av härefter angivet
innehåll träffas om upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning
med utgången av juni månad 1920 — antaga det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk;
dels godkänna sådan överenskommelse med fullmäktige för delägarna
i telegrafverkets pensionsinrättning, att nämnda pensionsinrättning
upphör med utgången av juni månad 1920 och dess tillgångar
övertagas av statsverket, under villkor att staten ansvarar för pensionsinrättningens
alla framtida förpliktelser ävensom att av det belopp, varmed
pensionsinrättningens tillgångar intill förenämnda tidpunkt enligt
de i statsrådsprotokollet angivna beräkningsgrunder ökats genom högre
ränteavkastning än efter 41/2 procent, så stor del, som, enligt i statsrådsprotokollet
likaledes angiven delningsgrund, belöper på delägarnas
avgifter, överlämnas antingen kontant eller, efter överenskommelse, i
form av pensionsinrättningen tillhörande värden till direktionen över
telegrafverkets pensionsanstalter att användas till ändamål, som av fullmäktige
beslutas och som kunna av Kungl. Maj:t godkännas;
dels besluta,
att sådana telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar, som enligt
angivna överenskommelse skola tillgodokomma statsverket, skola ingå i
den uti 7 § av förberörda förslag till lag omförmälda telegrafverkets
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 31 3.) 838 so 1
)
2
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
pensionsfond, vilken skall hava att ansvara för pensionsinrättningens
framtida förpliktelser,
att postverkets och statens vatten falls verks andelar i pensionsfondens
för civila tjänstinnehavare tillgångar samt däremot svarande förpliktelser
vid utgången av juni månad 1920 skola övertagas av de i förberörda
paragraf i lagförslaget likaledes omförmälda postverkets pensionsfond
och statens vattenfallsverks pensionsfond samt
att pensionsfondens för tjänstemän vid statens järnvägar tillgångar
och förpliktelser vid nyssberörda tidpunkt skola övertagas av den i
samma paragraf ävenledes omförmälda statens järnvägars pensionsfond;
dels och godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till
bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens
övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens
järnvägars tjänst.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
C. E. Svensson.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
3
Utdrag av protokollet över civilårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,
Statsråden Undén,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Nothin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet Svensson anförde, efter samråd med
chefen för finansdepartementet:
Vid 1919 års lagtima riksdag framlades förslag angående gemensamt
lönesystem samt lönereglering för postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk. Sedan Kungl. Maj:ts förslag i
ämnet blivit i huvudsak bifallet av riksdagen, utfärdades den 19 juni
juni 1919 avlöningsreglemente för tjänstemän vid de nämnda verken att
gälla från och med den 1 juli 1920. Spörsmålet om reglering av
pensionsförhållandena för ifrågavarande personal gjordes emellertid icke
till föremål för behandling vid nämnda riksdag. Det förutsattes dock,
att, efter det förslag i sådant hänseende utarbetats och förelagts 1920
års riksdag, nya pensionsbestämmelser skulle kunna bliva gällande från
samma tidpunkt som själva löneregleringen.
4
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Jag anhåller nu att till behandling få upptaga frågan om pensionsreglering
för ordinarie tjänstemän vid de nämnda verken.
Med skrivelse den 29 januari 1920 har kommunikationsverkens
lönekommitté avlämnat betänkande, delen III, angående tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk.
Över detta betänkande hava infordrade särskilda yttranden avgivits
den 21 februari av statskontoret, den 23 februari av generalpoststyrelsen
och av järnvägsstyrelsen, den 24 februari av vattenfallsstyrelsen och av
pensionsstyrelsen samt den 25 februari 1920 av telegrafstyrelsen. Därjämte
hava styrelserna för trafiktjänstemännens riksförbund, posttjänstemännens
förening och statens järnvägars befälsförbund inkommit med
skrifter i ämnet.
Nu gällande pensionsbestämmelser.
Innan jag går att redogöra för de förslag, som innefattas i nämnda
betänkande, anhåller jag att få erinra om de nu gällande särskilda författningar,
vilka innehålla pensionsbestämmelser för ordinarie tjänstemän
vid kommunikationsverken.
Beträffande cheferna för postverket, telegrafverket och statens järnvägar
ävensom rörande överdirektör och överingenjör vid statens järnvägar
samt direktör vid statens kraftverksförvaltning (överdirektör enligt
det nya avlöningsreglementet) äro meddelade fullständiga stadganden
uti ifrågavarande hänseende i nu gällande avlöningsreglementen; vidkommande
vattenfallsdirektören återfinnas föreskrifter i ämnet uti de för
honom fastställda avlöningsvillkor.
För övriga ordinarie tjänstemän vid de ifrågavarande verken tilllämpas
nedan angivna pensionsbestämmelser.
I avseende å postverkets tjänstemän gäller lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. För manliga
tjänstemän av lägre grad än postexpeditör ävensom för samtliga kvinnliga
tjänstemän äro emellertid i avlöningsreglementet fastställda särskilda
pensionsunderlag, under det att för övriga nu omhandlade tjänstemän
vid postverket gälla pensionslagens allmänna bestämmelser ifråga om
pensionsunderlag.
5
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Vidkommande telegrafverkets ordinarie personal innehållas stadgandena
om pension dels uti gällande avlöningsreglemente för verket och dels uti
reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908.
Pensionerna bestridas till viss del av nämnda pensionsinrättning, till
vilken pensionsafgifterna ingå, och med därutöver erforderligt fyllnadsbelopp
av telegrafverkets medel.
För statens järnvägars ordinarie personal gäller lagen den 4 juli
1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar jämte
kungl. kungörelsen av samma dag med övergångsbestämmelser angående
rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar.
Den ordinarie personalen vid statens vattenfallsverk är underkastad
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. I avlöningsreglementet
äro för de olika befattningarna fastställda särskilda pensionsunderlag.
Behovet av enhetliga pensionsbestämmelser.
I sitt förenämnda betänkande (sid. 2—5) har kommittén till en början
företagit en granskning av de nu gällande bestämmelserna om pension för
de ifrågavarande verkens ordinarie tjänstemän, vilken granskning givit
vid handen, att pensionsstadgandena för de särskilda verkens chefer
och övriga genom förordnande tillsatta tjänstemän i sina huvudgrunder
överensstämma med varandra, under det att pensionsbestämmelserna för
de konstituerade tjänstemännen vid de olika verken sins emellan äro
mycket skiftande.
Nämnda förhållande hade kommittén funnit till fullo ådagalägga
behovet av att pensionsförhållandena vid dessa verk bleve ordnade
efter enhetliga grunder, såsom redan skett ifråga om avlöningsförhållandena.
Då de nuvarande pensionsbestämmelserna även i grundläggande
hänseenden uppvisade stora inbördes skiljaktigheter och då därjämte
vissa nya principer syntes kommittén böra tillämpas vid ordnandet
av pensionsförhållandena vid ifrågavarande verk, hade kommittén ansett
sig icke kunna inskränka sig till en revision av de nu för verken gällande
pensionsförfattningarna utan funnit det nödigt att utarbeta förslag
till en ny, för samtliga dessa verk gemensam pensionslag.
Statskontoret har i sitt utlåtande gjort följande allmänna uttalande
rörande kommitténs ifrågavarande förslag.
»Med hänsyn till behovet av att pensionsförhållandena vid ifrågavarande
verk bliva ordnade efter enhetliga grunder såsom redan skett i fråga om av
-
Kommittén.
Statskontoret.
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
löningsförliållandena liar kommittén ansett sig icke kunna inskränka sig till en
revision av de olika för verken nu gällande pensionsförfattningar utan funnit sig
böra utarbeta förslag till en ny, för samtliga dessa verk gemensam pensionslag.
Med avseende härå vill statskontoret visserligen icke underlåta att erinra om det
förslag till det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, som den 3
november 1917 framlagts av för ändamålet inom finansdepartementet tillkallade
sakkunniga, innefattande bland annat förslag till bestämmelser avsedda att komma
till tillämpning vid all statens tjänstemannapensionering och således även vid
pensionering av personal vid kommunikationsverken; men därest vid prövning
av detta centraliseringsförslag skulle befinnas att all statens tjänstemannapensionering
lämpligen bör regleras genom en enda författning, lärer sådant säkerligen
kunna ske utan hinder därav att enhetliga pensioneringsgrunder för
kommunikationsverken kunna hava kommit till stånd. Tvärtom måste de i föreliggande
förslag angivna grunder, som i flera avseenden synas statskontoret vara
att föredraga framför'' de av förenämnda sakkunniga föreslagna, anses innebära
en utveckling i önskvärd riktning av statens pensionsväsende och därför böra i
väsentliga delar tagas till förebild för pensioneringsgrunder jämväl för övriga
statstjänare. Enligt statskontorets mening bör därför icke vara något att erinra
mot ett enhetligt ordnande nu av pensionsförhållandena för kommunikationsverken
i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.»
Då genom det nya avlöningsreglementet för de fyra kommunikationsverken
åstadkommits önskvärd enhetlighet i fråga om avlöningsbestämmelserna,
synes mig såsom en given konsekvens böra följa, att
även i fråga om pensionerna enhetliga grunder bliva gällande. Med
hänsyn till de nuvarande särskilda pensionsförfattningarnas inbördes skiljaktigheter
anser även jag det vara nödvändigt, att en helt ny, för dessa
verk gemensam pension sförfattning träder i stället för de hittills gällande
författningarna. Att härigenom något hinder skulle kunna uppstå för
en eventuell framtida centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet
torde, såsom ock statskontoret framhållit, icke böra befaras.
Upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning.
Såsom förut är nämnt, bestrides pensioneringen av telegrafverkets
ordinarie personal delvis av telegrafverkets pensionsinrättning. Då bibehållandet
för framtiden av nämnda pensionsinrättning ansetts utgöra ett
hinder för att telegrafverkets personal skall kunna inordnas under de
tilltänkta gemensamma pensionsbestämmelserna, hava åtgärder vidtagits
för utrönande, huruvida och under vilka villkor pensionsinrättningen
skulle kunna upphöra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
<
Innan jag närmare redogör för vad i sådant hänseende förekommit,
torde det vara lämpligt att något erinra om pensionsinrättningens
tillkomst och nuvarande organisation.
Sedan telegrafverkets personal år 1871 uppförts å allmänna rikssta- Teiegrafverten,
ansågos denna personals pensionsförhållanden böra ordnas. I sådant inrättnhgåtfil
syfte tillsattes särskilda kommitterade, vilka under år 1874 avgåvo för- komst och
slag till reglementen för pensionering av såväl befattningshavarna själva organisation.
som deras änkor och barn. Sedan samma års riksdag för ändamålet
anvisat medel, utfärdade Kungl. Maj:t i anslutning till kommitterades
förslag den 23 oktober 1874 reglemente för telegrafverkets pensionsinrättning
samt följande år reglemente för telegrafverkets änke- och pupillkassa.
Det bidrag, som av riksdagen beviljades pensionsinrättningen, utgjorde
5 % av det Sverige tillkommande telegrafporto, varav 1,5 % skulle
utgöra telegrafverkets ständiga bidrag till personalens pensionering och
återstående 3,5 % användas tillsvidare och så länge nödigt var till amortering
av den retroaktivsumma, som utöver delägaravgifterna erfordrades
till den äldre personalens pensionerande. Denna retroaktivsumma blev
under år 1907 slutamorterad. Med då bestämda pensioner för den nya
personalen beräknades delägaravgifterna betäcka 2/s av pensionskostnaden
och statsbidraget motsvara återstoden.
I den mån nya ordinarie tjänster tillkommit hava sedermera av
statsmedel beviljats årliga tilläggsanslag till pensionsinrättningen med
växlande belopp, motsvarande vad som utöver vederbörande delägares
egna avgifter skulle erfordras för upptagande i pensionsinrättningen utav
innehavarna av dessa tjänster.
Till en början utgick pension allenast från pensionsinrättningen,
men sedan statsmakterna år 1883 antagit nya grunder för pensionering
av telegrafverkets tjänstemän, tillkom, utöver den från pensionsinrättningen
utgående pensionen, fyllnadspension av telegrafverkets medel.
Nu gällande reglemente för pensionsinrättningen är av Kungl.
Maj:t utfärdat den 17 juni 1908, men har i vissa delar blivit genom
senare författningar ändrat.
Enligt detta reglemente utgöras pensionsinrättningens tillgångar av:
l:o) de avgifter, som delägarna själva erlägga;
2:o) telegrafverkets årliga bidrag:
A. 1,5 % av det Sverge tillkommande telegramporto, utgörande
telegrafverkets ständiga bidrag till personalens pensionerande;
8
Kungl. May.ts Proposition Nr 313.
B. ett fast årligt anslag till det belopp, som för varje år bestämmes;
3:o)
gåvor, med vilka inrättningen kan bliva ihågkommen;
4:o) sådana pensionsbelopp, som icke inom behörig tid uttagas eller
som på annat sätt förverkas; samt
5:o) räntor och övrig avkastning å pensionsinrättningens medel.
Delägare, som jämlikt gällande avlöningsreglemente är vid avgång
från tjänsten berättigad till pension, hel eller avkortad, uppbär i allmänhet
från pensionsinrättningen:
a) om avgången sker vid eller efter uppnådd pensionsålder, 75 %
av pensionen, därest det för tjänsten fastställda pensionsunderlaget överstiger
1,900 kronor, och 60 % av pensionen, därest pensionsunderlaget
uppgår till eller understiger nämnda belopp,
b) om avgången sker före uppnådd pensionsålder, viss försäkringstekniskt
beräknad del av honom jämlikt a) vid full pensionsålder från
pensionsinrättningen tillkommande pensionsbelopp.
Delägarna erlägga årliga pensionsavgifter beräknade efter försäkringstekniska
grunder — dock med viss för delägaren gynnsammare
beräkning, då pensionsunderlaget icke överstiger 1,900 kronor och
pensionsåldern är högst 60 år — samt befordringsavgifter vid förflyttning
till befattning med högre pensionsunderlag men utan förhöjd pensionsålder.
Därjämte kunna undantagsvis och i vissa speciella fall förekomma ytterligare
avgifter.
Undersökes, huru stor del av pensionen från pensionsinrättningen
i medeltal motsvaras av delägarnas avgifter, befinnes denna utgöra
cirka 44 %, under det att återstående 56 % täckas av telegrafverkets
bidrag till pensionsinrättningen. Tages hänsyn jämväl till fyllnadspensionen,
som helt och hållet bestrides av statsmedel, kunna pensionsavgifterna
anses motsvara omkring 33 % av hela pensionskostnaden
för tjänstemän, vilkas pensionsunderlag överstiger 1,900 kronor, samt
nära 26 Vä % för övriga tjänstemän.
Pensionsinrättningen förvaltas av direktionen över telegrafverkets
pensionsanstalter, vilken är gemensam för pensionsinrättningen och telegrafverkets
änke- och pupillkassa.
Av delägarna utsedda fullmäktige äga att granska pensionsinrättningens
förvaltning och räkenskaper samt att överlägga och fatta beslut
i behörigen väckta frågor rörande förvaltningen eller om ändring i
reglementet för pensionsinrättningen eller i instruktionen för direktionen.
Fullmäktiges beslut om ändring i nämnda reglemente eller instruktion
bliva dock ej gällande, förr än de blivit av Kungl. Maj:t prövade och
gillade.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313. 9
Jag övergår nu till att angiva de preliminära åtgärder, som vidtagits
för eventuell upplösning av telegrafverkets pensionsinrättning.
Till grund för eu överenskommelse angående villkoren för en avveckling
av pensionsinrättningen och statens övertagande av densammas
förpliktelser i avseende å nuvarande och framtida pensionärer har kommittén
låtit utföra en utredning rörande pensionsinrättningens ekonomiska
ställning. Nämnda utredning, vilken verkställts av förutvarande
förste aktuarien i försäkringsinspektionen, nuvarande aktuarien i livförsäkringsaktiebolaget
Tliule, lilosofie doktorn R. Palmqvist, finnes såsom
bilaga vidfogad kommitténs betänkande, men lämnas här eu kortfattad redogörelse
för resultatet av de beräkningar, som innehållas i densamma.
Vid denna utredning hade förutsatts, att den nya pensionslagen
skulle träda i kraft den 1 juli 1920 och telegrafverkets pensionsinrättning
upphöra vid samma tidpunkt. Då emellertid det material, som stått
till förfogande, avsett den 1 januari 1919, hade först undersökts pensionsinrättningens
ställning vid sistnämnda tidpunkt, varefter särskild
kalkyl verkställts för att utröna, vilken förändring det erhållna resultatet
skulle undergå, därest ställningen beräknats för den 1 juli 1920. Med
i det följande angivet undantag hade vid beräkningarna använts en
räntefot av 4 enär högre räntefot icke ansåges böra väljas än som
motsvarade den ränteavkastning, som pensionsinrättningen för framtiden
kunde påräkna å sina placeringar.
Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 framginge av
följande utav Palmqvist uppgjorda balansräkning.
Aktiva:
Kapitalvärde av nuvarande delägares förpliktelser
gentemot pensionsinrättningen:
a) på grund av innehavande tjänstegrad ..................... kr.
b) på grund av framtida befordringar:
årsavgifter........................................................................ ».
befordringsavgifter........................................................... »
Kapitalvärde av telegrafverkets bidrag till pensionsinrättningen
för nuvarande delägare....................................... »
Tillgångar...................................................... » 10,373,779
Summa kr. 18,530,611
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 263 käft. (Nr 313.) 838 20 2
2,511,112
210,652
93,647
5,347,421
Åtgärder för
upplösning av
pendonsinrättningen.
Utredning
rörande pensionsinrättningens
ekonomiska
ställning.
10
Kung!. May.ts Proposition Nr 313.
Passiva:
Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser
gentemot nuvarande pensionstagare ...................................... kr.
Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser
gentemot nuvarande delägare:
a) på grund av innehavande tjänstegrad .................... »
b) på grund av framtida befordringar........................... »
Kapitalvärde av pensionsinrättningens förvaltningskostnader
för nuvarande pensionstagare och delägare ...... »
() verskott ................................................................................. »
1,509,228
14,357,884
616,159
347,860
1,705,480
Summa kr. 18,536,611
Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 visade sålunda ett
överskott på 1,705,480 kronor.
Motsvarande överskott den 1 juli 1920 hade uppskattats till cirka
1,910,000 kronor.
Därefter hade Palmqvist undersökt, vilket belopp måste överföras till
en ifrågasatt telegrafverkets pensionsfond, för att nämnda belopp tillsammans
med värdet av återstående föreslagna pensionsavgifter minst
skulle uppgå till en tredjedel av värdet av nuvarande befattningshavares
framtida pensioner enligt de av kommittén ifrågasatta pensionsbestämmelserna.
Vid denna beräkning hade måst antagas, att de nya bestämmelserna
tillämpats från den 1 januari 1919.
Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande befattningshavares
framtida pensioner med tillämpning av de föreslagna pensionsunderlagen
hade beräknats till 27,398,544 kronor. En tredjedel därav utgjorde alltså
9,132,848 kronor.
Kapitalvärdet vid nämnda tidpunkt av de pensionsavgifter, nuvarande
delägare skulle hava att under sin återstående tjänstetid erlägga efter
de av kommittén tilltänkta grunderna, hade beräknats till 4,292,835
kronor.
För bestridande av en tredjedel av de nuvarande tjänstemännens
pensioner skulle således erfordras, att till en telegrafverkets pensionsfond
överlämnades minst vad som motsvarade skillnaden mellan sistnämnda
två belopp eller alltså minst 4,840,013 kronor.
Minskades pensionsinrättningens tillgångar den 1 januari 1919,
10,373,779 kronor, med dels nyssnämnda belopp, 4,840,013 kronor, och
dels värdet av utgående pensioner, 1,509,228 kronor, och av framtida
förvaltningskostnader, 347,860 kronor, skulle alltså återstå 3,676,678
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kun fil. Maj.ts Proposition Nr 313.
1J
Slutligen både Palmqvist beräkuat det belopp, varmed pensionsinrättningens
tillgångar ökats genom överränta.
Enligt balansräkningen utgjorde pensionsinrättningens tillgångar
den l januari 1919 10,373,779 kronor, varav 1,705,480 kronor icke erfordrades
för täckande av värdet av dess förpliktelser. Därest emellertid
pensionsinrättningen, som trädde i verksamhet den 1 januari 1875,
under åren 1875 —1918'' haft samtliga sina tillgångar placerade mot en
räntefot av 47* %, skulle dess tillgångar den 1 januari 1919 utgjort
allenast 8,104,690 kronor och det belopp, varmed tillgångarna intill
samma tidpunkt ökats genom högre ränteavkastning än efter 4 7*
sålunda uppgått till 2,269,089 kronor, vilket belopp alltså överstege pensionsinrättningens
överskott enligt balansräkningen. Hade pensionsinrättningen
icke genom förmånliga penningplaceringar avsevärt ökat sina
tillgångar, skulle sålunda balansräkningen sannolikt visat brist i stället
för överskott.
Vid beräkningen av överräntan hade valts en räntefot av 4 7« %
dels därför, att pensionsinrättningens avgifter ursprungligen vore beräknade
med tillämpning av denna räntefot, och dels därför att, därest dess
tillgångar placerats i stats- och kommunobligationer eller därmed jämförliga
värdehandlingar, sannolikt icke kunnat påräknas högre ränteavkastning
än i medeltal 4 Va %.
Den sålunda erhållna överräntan, 2,269,089 kronor, hade emellertid
uppkommit genom förmånlig placering av medel influtna dels i form av
delägaravgifter och dels i form av bidrag av telegrafverket. Det kunde
då synas rättvist, att vid fördelningen av pensionsinrättningens tillgångar
mellan den planerade pensionsfonden för telegrafverket och, såsom ifrågasatts,
telegrafverkets änke- och pupillkassa låta den senare erhålla så stor
del av den uppkomna räntevinsten, som belöpte på den del av tillgångarna,
som motsvarade delägarnas avgifter. Fördelades nu räntevinsten efter
nämnda grunder, komme på änke- och pupillkassans del 1,0(12,937 kronor.
Med anledning av de resultat, som framgått av dessa utredningar,
förordade Palmqvist, att vid en indragning av telegrafverkets pensionsinrättning
dess tillgångar skulle disponeras sålunda, att ett belopp av
1,000,000 kronor överlätes till telegrafverkets änke- och pupillkassa och
att återstående tillgångar överlämnades till den för telegrafverket föreslagna
pensionsfonden.
»Siker uppdelningen av pensionsinrättningens tillgångar på detta sätt»,
yttrar Palmqvist, »överföres till änke- och pupillkassan endast cirka
hälften av vad som motsvarar pensionsinrättningens överskott vid tidpunkten
för indragningen och icke mer än vad som av pensionsinrätt
-
12
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 313.
Kommitténs
förslag till
■pensions fullmäktige.
Pensionsfullmäktiges
skrivelse
3/n 1919.
Kommitténs
yttrande.
ningens vinst genom högre ränteavkastning än den ursprungligen beräknade
kan anses belöpa på delägaravgifterna, varjämte till den nya
pensionsfonden överföres betydligt mer än vad som motsvarar en tredjedel
av nuvarande befattningshavares pensionsrätt enligt de föreslagna
pensionsbestämmelserna.»
Under åberopande av nämuda utredning avlät kommittén den 25
september 1919 skrivelse till telegrafstyrelsen med hemställan, att styrelsen
ville vid då instundande lagtima möte av fullmäktige för delägarna
i telegrafverkets pensionsanstalter framlägga förslag därom, att
fullmäktige måtte för sin del besluta, att vid den tidpunkt, då gemensamma
bestämmelser angående pension för tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten fall sverk kunde bliva
gällande, telegrafverkets pensionsinrättning skulle upphöra samt dess
tillgångar övertagas av staten, under villkor att staten ansvarade för
pensionsrättningens framtida förpliktelser ävensom till telegrafverkets
änke- och pupillkassa överlämnade ett belopp av 1,000,000 kronor.
Med anledning därav avgåvo nämnda fullmäktige den 3 november
1919 yttrande i ämnet och uttalade däruti, bland annat, att, ehuru fullmäktige
icke principiellt motsatte sig ett ur statssynpunkt önskvärt uppgivande
av telegrafverkets pensionsinrättning, det dock icke förefölle rättvist,
att detta skulle ske med så stora uppoffringar från personalens sida,
som av kommittén ifrågasatts. Det framhölls emellertid, att det varit
fullmäktige omöjligt att för det dåvarande träffa ett slutligt avgörande,
emedan då icke förelegat något utarbetat förslag till pensionsbestämmelser.
Så snart kommitténs definitiva pensioneringsförslag förelåge och
telegrafverkets personal erhållit närmare kännedom därom, syntes denna
personal å urtima fullmäktigemöte böra sättas i tillfälle att taga definitiv
ståndpunkt i frågan. I
I sitt betänkande framhöll kommittén, att, ehuru för genomförandet
av enhetliga pensionsbestämmelser för samtliga de ifrågavarande verken
det vore önskvärt att telegrafverkets pensionsinrättning upphörde, kommittén
likväl icke ansåge sig kunna tillstyrka statens övertagande av
pensionsinrättningens framtida förpliktelser på andra villkor än dem,
kommittén föreslagit. I fråga om förvaltningen och användningen av det
förenämnda beloppet av 1,000,000 kronor syntes det dock kommittén vara
lämpligare, att detsamma överlämnades till direktionen över telegrafverkets
13
Kungl. May.ts Proposition Nr 318.
pensionsanstalter för att efter av pensionsfullmäktige fattat beslut, som
av Kung]. Maj:t godkändes, användas till ändamål, som avsåge personalens
vid telegrafverket nytta.
Skulle emellertid en uppgörelse icke kunna komma till stånd, syntes
kommittén icke annan åtgärd böra ifrågakomma än att i nu gällande
avlöningsreglemente för telegrafverkets personal förekommande pensionsbestämmelser
förklarades skola fortfarande i sak tillämpas. För övriga nu
omhandlade verk borde i varje fall enligt kommitténs mening de nya
pensionsbestämmelserna komma till användning.
Uti särskilt yttrande till betänkandet uttalade de till telegrafverket Sä™kilfn™''
hörande ledamöterna inom kommittén, att de, med stöd av de utav kom- kommittén.
mittén föranstaltade utredningar i ärendet, ansåge ett större belopp, än
som av kommitténs majoritet föreslagits, böra tillgodokomma telegrafverkets
personal såsom vederlag vid överlämnandet av dess pensionsinrättning
till staten.
Sedan fullmäktige för delägarna i telegrafverkets pensionsanstalter PmriwfuU.
vid urtima möte till förnyad behandling förehaft frågan om pensionsin- skrivelse JV»
rättningens upplösning, hava fullmäktige i skrivelse den 24 februari 192°- 1920 till telegrafstyrelsen meddelat, att de i princip accepterade det av
kommittén framlagda förslaget till uppgörelse.
Fullmäktige hava emellertid därvid anfört följande.
])ä emellertid kommittén vid sin beräkning av det belopp, som skulle vid
pensionsinrättningens upphörande överlämnas till delägarna, utgått från förhållandena
den 1 januari 1919, men överlämnandet enligt förslaget skulle ske först
den 1 juli 1920, ha fullmäktige ansett ett konsekvent fullföljande av kommitténs
principer kräva, att det belopp, som skall till delägarna överlämnas, beräknas
efter kassans ställning sistnämnda dag.
Enligt den till kommitténs betänkande fogade, av doktor Palmqvist verkställda
utredningen angående pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919,
utgör det belopp, varmed kassans .tillgångar intill nämnda dag ökats genom
högre ränteavkastning än efter 41/j %, 2,269,089 kronor. Fördelas denna överränta
på sätt som av kommittén föreslagits mellan delägarna och den blivande
pensionsfonden i förhållande till kapitalvärdena av inbetalda delägaraygifter resp.
inbetalda statsbidrag, alltså i proportionen 44 till 56, skulle på delägarnas lott
komma 1,002,937 kronor.
Sedan numera exakta siffror blivit tillgängliga angående det ekonomiska
resultatet av pensionsinrättningens verksamhet under år 1919, har doktor Palmqvist
på fullmäktiges begäran verkställt utredning angående det belopp, varmed
pensionsinrättningens tillgångar intill den 1 juli 1920 kunna beräknas hava ökats
genom överränta. Utredningen utvisar, att överräntan intill sistnämnda dag ut
-
14
Telegraf
styrelsen.
Departements
chefen.
Kungl. May.ts Proposition Nr 313.
gör sammanlagt 2,589,020'', kronor. Fördelas detta belopp mellan delägarna och
den blivande telegrafverkets pensionsfond enligt nyssnämnda, av kommittén föreslagna
grunder, bliver delägarnas andel 1,144,347 kronor, vilket belopp sålunda
skulle utgöra den summa, som vid ett konsekvent tillämpande av kommitterades
förslag till delningsgrunder skulle vid pensionsinrättningens upphörande den 1
juli 1920 ställas till delägarnas förfogande.»
Under åberopande av det sagda hava fullmäktige förklarat, att från
fullmäktiges sida intet hinder mötte mot att från den tidpunkt, då gemensamma
bestämmelser angående pension för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk enligt kommitténs
föreliggande förslag bleve gällande, telegrafverkets pensionsinrättning
upphörde och dess tillgångar övertoges av statsverket, under villkor att
staten ansvarade för pensionsinrättningens alla framtida förpliktelser
ävensom att av det belopp, varmed pensionsinrättningens tillgångar intill
förenämnda tidpunkt enligt de i kommittéförslaget angivna beräkningsgrunder
ökats genom högre ränteavkastning än efter 4 Va %■, så
stor del, som enligt i kommittéförslaget likaledes angiven delningsgrund
belöpte på delägarnas avgifter, överlämnades antingen kontant eller,
efter överenskommelse, i form av pensionsinrättningen tillhörande värden
till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter, att användas
till ändamål, som av fullmäktige beslutades och som kunde av Kungl.
Maj:t godkännas.
Telegrafstyrelsen, som med sitt utlåtande över kommittébetänkandet
till Kungl. Maj:t överlämnat fullmäktiges sistberörda skrivelse, har tillstyrkt
en uppgörelse angående upplösning av telegrafverkets pensionsinrättning
på de av fullmäktige medgivna villkor.
Ett genomförande av de nya principer för pensionering av ordinarie
tjänstemän vid kommunikationsverken*, som jag i det följande kommer
att förorda, förutsätter, bland annat, att den för telegrafverkets personal
avsedda statsunderstödda pensionsinrättningen upplöses.
Såsom av den lämnade utredningen framgår, befinner sig nämnda
pensionsinrättning i det gynnsamma ekonomiska läget, att densamma
den 1 juli 1920 torde kunna, även med iakttagande av synnerligen försiktiga
beräkningsgrunder, uppvisa ett överskott av mer än 1,900,000
kronor. Att pensionsinrättningen äger ett så betydande överskott beror
uteslutande därpå, att pensionsinrättningens direktion genom förmånliga
penningplaceringar av bland annat de medel, delägarna själva inbetalt,
Kung1. May.ts Proposition Nr 313. 15
lyckats göra pensionsinrättningens tillgångar räntebärande efter en räntefot,
som vida överstiger den, efter vilken inrättningens räntabilitet ursprungligen
är beräknad. Vid sådant förhållande synes det mig, i likhet
med kommittén, att en skälig gottgörelse bör beredas telegrafverkets
personal, därest staten skulle övertaga pensionsinrättningen i fråga.
Såväl kommittén som fullmäktige för delägarna i pensionsinrättningen
hava utgått därifrån, att bestämmandet av berörda gottgörelse skulle
grundas på en beräkning av vad som utav pensionsinrättningens vinst
genom högre ränteavkastning än efter 4 1 ■''* % kan anses belöpa på delägare
vgifterna.
Enligt de genom kommitténs försorg utförda beräkningar uppgick
vid årsskiftet 1918—1919 ifrågavarande genom överränta uppkomna
vinst till 1,002,937 kronor, och har kommittén med hänsyn härtill föreslagit,
att gottgörelsen skulle fixeras till 1,000,000 kronor. Fullmäktige
hava åter ansett, att beräkningarna borde efter enahanda grunder
framföras till den tidpunkt, då överlämnandet av pensionsinrättningens
tillgångar skulle ske, enligt föreliggande förslag den 1 juli 1920, och
att ersättningsbeloppet borde bestämmas därefter. Ersättningsbeloppet
beräknades i sådant fall stiga till omkring 1,144,000 kronor.
I fråga om den sålunda av kommittén föreslagna och av fullmäktige
godtagna grunden för beräknande av ersättningsbeloppet synes mig
icke någon befogad invändning kunna göras. Vad därefter angår den
tidpunkt beräkningen bör avse, torde övervägande skäl tala för den av
fullmäktige hävdade ståndpunkten, nämligen att tiden för pensionsinrättningens
avveckling bör vara bestämmande. Oavsett att ur förut angiven
synpunkt en uppgörelse måste anses önskvärd, tillåter jag mig erinra
därom, att, även om det högre ersättningsbeloppet skulle utgå, den föreslagna
uppgörelsen måste anses jämväl för statens del förmånlig, i
det att av pensionsinrättningens överskott utöver dess förpliktelser i
varje fall omkring tre fjärdedels miljon kronor skulle komma statsverket
tillgodo.
Enligt kommitténs av fullmäktige jämväl biträdda förslag skulle ersättningsbeloppet
överlämnas till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter
för att användas till ändamål, som av fullmäktige beslutas
och som kunna av Kungl. Maj:t godkännas. Genom en sådan anordning
synas mig fullt betryggande garantier vinnas, att ersättningsbeloppet
användes till sådana telegrafverkets personal vidkommande ändamål,
som kunna anses stå i överensstämmelse med pensionsinrättningens hittillsvarande
allmännyttiga karaktär.
16
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
Kommittén.
Då jag icke i övrigt har något att erinra mot de av fullmäktige
uppställda villkoren för uppgörelsen, finner jag mig böra förorda, att
Kungl. Maj:t och riksdagen för sin del godkänna en sådan överenskommelse
med fullmäktige, att telegrafverkets pensionsinrättning upphör med
utgången av juni månad 1920 och dess tillgångar övertagas av statsverket,
under villkor att staten ansvarar för pensionsinrättningens alla
framtida förpliktelser ävensom att av det belopp, varmed pensionsinrättningens
tillgångar intill förenämnda tidpunkt enligt de i kommitténs betänkande
angivna beräkningsgrunder ökats genom högre ränteavkastning
än efter 4 V* %, så stor del, som, enligt i betänkandet likaledes angiven
delningsgrund, belöper på delägarnas avgifter, överlämnas antingen
kontant eller, efter överenskommelse, i form av pensionsinrättningen tillhörande
värden till direktionen över telegrafverkets pensionsanstalter att
användas till ändamål, som av fullmäktige beslutas och som kunna av
Kungl. Maj:t godkännas.
Huvudgrunderna för förslaget till gemensamma pensions
bestämmelser.
Jag övergår härefter till att angiva de huvudprinciper, som tilllämpats
vid utarbetandet av förslaget till gemensamma pensionsbestämmelser
för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken.
Särskilda pensionsbestämmelser för tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande.
Såsom i det föregående är omförmält, gälla för de olika verkens
chefer samt överdirektörer och överingenjörer vid statens järnvägar
ävensom direktör vid statens kraftverksförvaltning (överdirektör enligt
det nya avlöningsreglementet) särskilda föreskrifter rörande pension.
Dessa föreskrifter, som visserligen inbördes äro tämligen likartade, avvika
väsentligt från pensionsbestämmelserna för övrig ordinarie personal vid
vederbörande verk.
Aven kommittén har ansett sig böra i sitt förslag till pensionsbestämmelser
låta de tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, i allmänhet
intaga en särställning i förhållande till övrig ordinarie personal.
17
Kum)l. Maj.ts Proposition Nr .97,?.
Ett undantag i omförmälda hänseende har dock synts kommittén
böra göras beträffande sådan distriktschef vid statens järnvägar, vilken
vid tillträdandet av förordnande å sådan befattning innehade tjänst, som
tillsättes genom konstitutorial.
Under hänvisning till stadgandet i 14 § 2 mom. av det gemensamma
avlöningsreglementet för kommunikationsverken därom, att tjänsteman,
som förordnats såsom distriktschef vid statens järnvägar men vilkens
förordnande upphör, återgår till ordinarie befattning i den tjänstegrad,
han tillhörde vid tillträdandet av befattning såsom distriktschef,
har kommittén föreslagit, att distriktschef, om vilken nu är fråga, borde
undantagas från tillämpningen av de särskilda pensionsbestämmelserna för
förordnade befattningshavare i allmänhet och i stället för sådan distriktschef
i pensionshänseende gälla vad som stadgades för den tjänst, å vilken
han före förordnandet innehade konstitutorial.
Vad däremot anginge sådan distriktschef, som vid tillträdandet av
förordnandet icke innehade annan ordinarie tjänst vid statens järnvägar,
hade kommittén tänkt sig, att de pensionsbestämmelser, som skulle gälla
förordnade tjänstemän i allmänhet, även skulle tillämpas å dylik distriktschef.
Att såsom hittills särskilda pensionsbestämmelser fortfarande erfordras
i fråga om tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, synes
mig självfallet med hänsyn till arten av dessa tjänstemäns anställning.
Från dessa särbestämmelser har emellertid undantag^ distriktschef vid statens
järnvägar, vilken vid tillträdandet av förordnande å sådan befattning
innehade tjänst, som tillsättes genom konstitutorial. Järnvägsstyrelsen
har visserligen ifrågasatt, att distriktschef, som nyss är nämnd, i vissa
fall skulle erhålla samma ställning i pensionshänseende, som skulle tillkomma
en person utom verket, som förordnats till distriktschef. Enär
emellertid den utav kommittén föreslagna anordningen redan i sammanhang
med prövningen av det nya avlöningsreglementet var föremål för
övervägande och då icke föranledde erinran av statsmakterna, anser jag
mig icke i nämnda hänseende böra frångå kommitténs förslag.
Då jag i det följande yttrar mig om tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande, avses därvid endast sådana befattningshavare,
å vilka de nyssnämnda särskilda pensionsbestämmelserna skulle äga
tillämpning.
Departements
chefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 313.)
838 SO 3
18
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313.
Kommittén.
Konstituerade
tjänstemän.
Pensionsunderlag.
Enligt nu gällande olika pensionsbestämmelser tjänar såsom underlag
för bestämmande av pensions belopp antingen den för tjänstemannen
vid avgången bestämda avlöningen (å billigaste ort) eller ock visst för
tjänsten bestämt fast pensionsunderlag, vilket till sitt belopp är oberoende
därav, huruvida tjänstemannen innehar begynnelseavlöningen eller intjänat
avlöningsförhöjningar inom sin tjänst.
Kommittén har vid valet mellan de nämnda olika sätten för
bestämmandet av pensions belopp för konstituerade tjänstemän ansett
systemet med fasta pensionsunderlag vara att föredraga, enär genom
tillämpande av detta system skulle, såvitt kommittén kunnat finna, ernå3
större enkelhet och reda än vid användande av det andra systemet. »De
nuvarande fasta pensionsunderlagen», yttrar kommittén, »hava emellertid
till sina belopp icke fastställts efter enhetliga grunder. I vissa fall hava
sålunda samma pensionsunderlag bestämts för befattningar, tillhörande
skilda avlöningsgrupper, och jämväl eljest hava pensionsunderlagens
belopp avvägts så att säga på fri hand, utan att underlagen därvid
blivit satta i visst förhållande till avlöningarna. Ehuru ett sådant tillvägagångssätt
fortfarande torde vara nödigt i fråga om sådana befattningar,
som tillsättas genom förordnande och för vilka avlöningarna
bestämts efter särskilda grunder, böra å andra sidan enligt kommitténs
mening pensionsunderlagen för tjänster, vilka tillsättas genom konstitutorial
och vilkas avlöningar äro inpassade i ett enhetligt lönesystem,
bestämmas i visst förhållande till slutlönen å billigaste ort inom vederbörande
lönegrad och alltså ett pensionsunderlag fastställas för varje
särskild lönegrad».
Förhållandet mellan högsta pension och slutavlöningen å billigaste
ort för konstituerade tjänstemän enligt nu gällande pensions- och avlöningsbestämmelser
har av kommittén angivits uti en i betänkandet
(sid. 15) intagen tabell, till vilken hänvisas.
Vid den nu förevarande pensionsregleringen har kommittén ansett
skäligt, att pensionsunderlaget eller, såsom detsamma i lagförslaget benämnes,
tjänstepensionsunderlaget skulle utgöra två tredjedelar av slutlönen å
billigaste ort inom vederbörande lönegrad, dock med lämplig avrundning
för erhållande av belopp, som vore i helt krontal jämnt delbart med tolv.
Med tillämpning härav skulle tjänstepensionsunderlagen för befattningar
i de särskilda lönegraderna utgöra följande belopp:
Kung!. Majds Proposition Nr 313. 19
A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:
l:a
lönegraden .
1,644 kronor
ll:e lönegraden......
3,684
kronor
2:a
)) .....
1,716 »
12:e
b ......
3,924
))
3:e
»
. 1,824 »
13:e
B ......
4,200
B
4:e
»
1,920 »
14:e
B ......
4,476
»
5:e
»
2,160 »
15:e
B ......
5,076
B
6:e
b
2,436 »
16:e
B ......
5,724
B
7:e
b
. 2,844 »
17:e
» .....
6,036
))
8:e
»
. 3,036 »
18:e
)) ......
6,360
B
9:e
»
. 3,240 »
19:e
B ......
6,684
B
10:e
»
3,444 »
20:e
» ......
6,996
B
B. För befattningar, avsedda föi
kvinnliga
tjänstemän
l:a
önegraden ....
1,440 kronor
5:e lönegraden .....
2,256
kronor
2:a
1,704 »
6:e
» ......
2,676
B
3:e
)>
1,800 »
7:e
» ......
3,204
B
4:e
b
2,136 b
För 17:e—20:e lönegraderna skulle alltså pensionsunderlagen komma
att överstiga 6,000 kronor eller det högsta belopp, varmed pension enligt
nu gällande bestämmelser finge utgå. Med hänsyn till penningvärdets fall
och den, bland annat, på grund därav föranledda höjningen av nu utgående
avlöningar hade det emellertid synts kommittén, som skulle det
icke vara möjligt att även för framtiden behålla nämnda maximibelopp,
utan borde de ovan för nämnda lönegrader angivna beloppen fastställas
utan någon beskärning.
Då kommittén av anledning, som i det följande kommer att angivas,
funnit sig böra vid beräkning av pensionens belopp för konstituerad
tjänsteman göra en bestämd skillnad mellan den del av pensionen,
som skulle anseB täckas av pensionsavgifterna, och den återstående
delen, vilken bestredes helt av statsmedel, hade kommittén för att beteckna
motsvarande delar av tjänstepensionsunderlaget infört begreppen
avgiftspensionsunderlag och statspen sionsunderlag. Med
hänsyn därtill att pensionsavgifterna ansetts böra motsvara en tredjedel
av pensioneringskostnaden, hade kommittén satt avgiftspensionsunderlaget
till en tredjedel och statspensionsunderlaget till två tredjedelar av tjänstepensionsunderlaget.
Pensionsunderlagen för tjänstemän, vilka skulle tillsättas genom
förordnande, har kommittén ansett böra bestämmas efter andra grunder.
Förordna!!»
tjänstemän.
20
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Ämbetsverken.
Departements
chefen.
»Pensionen för ifrågavarande tjänstemän tiar nämligen», yttrar kommittén,
»icke samma karaktär som pensionen för konstituerade befattningshavare,
utan är snarare att betrakta såsom ett slags avlöning å indragningsstat.
Beloppet av pensionsunderlaget lärer vid sådant förhållande kunna avvägas
tämligen fritt. Emellertid bör, å ena sidan, pensionsunderlaget så
bestämmas, att det icke kommer att i något fall understiga det högsta
pensionsunderlag, som kan utgå till konstituerad tjänsteman, enär eljest
förordnande å tjänst, varom nu är fråga, skulle kunna för vederbörande
medföra en försämring i pensionshänseende. Å andra sidan torde med
hänsyn till de jämförelsevis höga avlöningar, som tillerkänts åtminstone
vissa av dessa befattningshavare, pensionsunderlagen icke lämpligen
kunna utmätas i direkt relation till avlöningarnas belopp. Med iakttagande
härav har kommittén ansett sig böra föreslå, att pensionsunderlaget
för samtliga ifrågavarande tjänstemän med undantag av generaldirektörer
sättes till 7,000 kronor samt för generaldirektörer till 8,000
kronor. \ id bestämmandet av sistnämnda belopp har kommittén jämväl
uppmärksammat, att högsta inom den civila statsförvaltningen nu utgående
pensioner, nämligen till justitieråd och regeringsråd, äro bestämda
till 8,000 kronor. Erinras må dock, att de pensioner, som skulle komma
att utgå på grundvalen av de utav kommittén sålunda föreslagna pensionsunderlagen,
under vissa i det följande närmare angivna förutsättningar
kunna bliva 1,000 kronor lägre än pensionsunderlagen.»
I fråga om pensionsunderlagen för konstituerade tjänstemän har
generalpoststyrelsen hemställt, att dessa måtte bestämmas till 75 % av
högsta avlöningen å A-ort.
Beträffande pensionsunderlagen för de förordnade tjänstemännen
hava generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
yrkat, att dessa underlag måtte fastställas till högre belopp
än de av kommittén föreslagna, varvid dock järnvägsstyrelsen,
under hänvisning till den för styrelsen gällande instruktion, ansett sig
förhindrad att uttala sig i fråga om eventuell förhöjning av pensionen
för generaldirektören för statens järnvägar.
Den utav kommittén angivna principen i fråga om pensionsunderlagets
belopp för konstituerad tjänsteman, nämligen att detsamma skall
utgöra två tredjedelar av slutlönen å billigaste ort inom vederbörande
lönegrad, anser jag riktig och förutsätter, att nämnda princip även
kommer i tillämpning, därest förhöjning av de nu beslutade avlöningarnas
belopp framdeles skulle komma att ske. Att däremot såsom
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313. 21
ge n cnilp o ststyre Isen yrkat nu fastställa högre pen sionsunderlag anser jag
icke böra ifrågakomma.
Vad åter beträffar pensionsunderlagen för de genom förordnande
tillsatta tjänstemännen har jag endast delvis kunnat biträda kommitténs
förslag. Under det att pensionsunderlagen för de konstituerade tjänstemännen
kunnat avvägas i bestämt förhållande till avlöningen, låter detta
av lätt förklarliga skäl sig icke göra i fråga om pensionsunderlagen för
de förordnade tjänstemännen. Men då dessa senare pensionsunderlag
sålunda måste avvägas mera fritt, bör dock pensionsunderlagets förhållande
till avlöningen icke göras allt för ogynnsamt. Härvid bör särskilt
uppmärksammas, att, då det gäller för staten att kunna förmå
personer, som förut icke varit i statstjänst, att åtaga sig befattningar,
om vilka nu är fråga, icke blott avlöningens belopp utan även pensionens
storlek är för vederbörande av betydelse. Vid övervägande av
förevarande spörsmål bör icke heller förbises, att, vad vissa av de nu
ifrågavarande tjänstemännen angår, kommitténs förslag i annat hänseende
innebär en relativ försämring. Under det att nämligen för dessa
tjänstemän pension hittills utgått med sitt fulla belopp oberoende av
tjänstetidens längd, har kommittén föreslagit, att, om vederbörande avgår
innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, pensionen i
allmänhet skall utgå med väsentligen lägre belopp än pensionsunderlaget.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag, att pensionsunderlagen
böra bestämmas till 9,000 kronor för generaldirektör samt
8,000 kronor för överdirektör och souschef, överdirektör samt överingenjör
vid statens järnvägar ävensom överdirektör vid statens vattenfalls
verk.
För övriga av nu ifrågavarande tjänstemän finner jag däremot det
av kommittén föreslagna pensionsunderlaget av 7,000 kronor vara lämpligt
avvägt. I
I detta sammanhang anser jag mig böra erinra, att — såsom framgår
av det utdrag av statsrådsprotokollet över finansäx-enden, som finnes
bifogat Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag angående
dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer — det förutsatts, att jäniväl å de pensioner, som komme
att beviljas enligt den nu ifrågasatta pensionslagen, dyrtidstillägg finge
utgå enligt samma grunder, som skulle gälla pensionerade statstjänare i
allmänhet.
22
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
Kommittén.
Ämbetsverken.
Departements
chefen.
Frågan om pensionsavgifternas avskaffande.
Enligt nuvarande bestämmelser åligger det tjänstemännen att bidraga
till sin pensionering genom erläggande av pensionsavgifter. Under senare
tid bar emellertid vid flera tillfällen ifrågasatts, att staten skulle,
med befrielse för tjänstemännen från dylika avgifter, helt och hållet
övertaga kostnaden för pensioneringen. Till stöd för förslag i sådan
riktning har huvudsakligen framhållits, att det nuvarande förfaringssättet
icke kunde anses lämpligt, ‘då staten vid avlöningens utlämnande så att
säga gåve med ena handen och toge tillbaka med den andra, men att
däremot eu given fördel skulle vinnas genom borttagande av pensionsavgifterna,
enär i sådant fall arbetet med ifrågavarande avgifters debitering
och redovisning skulle inbesparas.
Kommittén, som jämväl beaktat berörda spörsmål, har i nämnda
hänseende anfört följande:
»Ehuru kommittén icke vill bestrida, att avskaffandet av dylika pensionsavgifter
skulle medföra en viss förenkling vid utbetalning och redovisning
av avlöningsmedel, anser sig kommittén dock böra erinra, att i
allt fall avdrag å avlöning fortfarande torde behöva göras för avgifter
till änke- och pupillkassor, vilka avgifter på grund av sin natur väl
näppeligen skulle komma att upphöra. Vad själva sakfrågan beträffar,
tillåter sig kommittén framhålla, hurusom vid avvägandet av de avlöningsbelopp,
som finnas upptagna uti det nya gemensamma avlöningsreglementet
för nu ifrågavarande verk, det förutsattes, att tjänstemännen
alltjämt skulle erlägga avgifter för egen pensionering. Då härtill kommer,
att frågan om borttagandet av nämnda pensionsavgifter icke synes böra
lösas enbart för dessa verk utan avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen
i dess helhet, har kommittén icke funnit anledning att
vidare ingå på detta spörsmål.»
Vissa av de i ärendet hörda ämbetsverken hava i princip uttalat
sig för pensionsavgifternas avskaffande utan att dock i detta sammanhang
göra något direkt yrkande.
Skyldighet för vederbörande att bidraga till kostnaden för sin egen
pensionering har sedan lång tid tillbaka ålegat vissa stora grupper av
statstjänare, exempelvis statens järnvägars och telegrafverkets ordinarie
Kungl, Muy.ts Proposition Nr 313.
23
tjänstemän. Denna deras skyldighet har varit förbunden med delägarskap
i för dem avsedda statsunderstödda pensionsanstalter.
Genom den år 1907 beslutade lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension infördes pensionsavgifter för flertalet övriga
kategorier av ordinarie statstjänare. Sedan statens järnvägars ordinarie
personal upphört att vara delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
har nämnda personal genom 1910 års lag angående rätt till
pension för tjänstemän vid statens järnvägar ålagts att betala dylika
avgifter.
Enligt de år 1917 beslutade pensionsbestämmelserna för icke ordinarie
personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
är jämväl sådan personal skyldig att genom erläggande av
pensionsavgifter bidraga till sin egen pensionering.
Erinras må ock, att de vid 1919 års lagtima riksdag antagna nya
grunderna för pensionering av folkskollärare m. fl. äro byggda på avgiftsplikt
även för befattningshavarna själva.
Att med den utveckling, principen om pensionsavgifter sålunda erhållit,
nu helt bryta med densamma beträffande allenast vissa kategorier
av statstjänare, synes ingalunda lämpligt. Eftergives för en grupp
av tjänstemän skyldigheten att bidraga till pensionskostnaden, lärer väl
därav bliva en nödvändig följd, att även övriga statstjänare befrias från
motsvarande skyldighet. Aven om vissa skäl kunna tala för att övergå
till ett annat pensioneringssystem, kan givetvis en så vittgående åtgärd
icke ifrågakomma utan en ingående utredning.
Då härtill ytterligare kommer, att, såsom kommittén framhållit, vid
avvägandet av de i det nya avlöningsreglementet för kommunikationsverken
upptagna avlöningarna förutsatts, att avgifter för egen pensionering
alltjämt skulle erläggas, anser jag, att i de pensioneringsgrunder,
om vilka nu är fråga, pensionsavgifter böra åtminstone tills vidare bibehållas,
något som dock icke bör hindra, att, om framdeles ett annat
pensioneringssystem befinnes böra införas för statstjänare, ett dylikt system
bör kunna utsträckas att gälla även nu ifrågavarande personal.
Pensionsavgifternas allmänna konstruktion m. m.
Vad härefter beträffar den allmänna konstruktionen av pensionsavgifterna
och vad därmed äger samband, har kommittén anfört följande.
Konstituerade
tjänstemän.
24
Kungi. Maj.is Proposition Nr 313.
»De konstituerade tjänstemännens avgifter för egen pensionering,
vilka hittills ansetts böra täcka omkring en tredjedel av pensionskostnaden,
skola enligt nuvarande bestämmelser vid samtliga nu omhandlade verk
erläggas under tiden från det vederbörande erhåller ordinarie anställning,
intill dess han till följd av avsked, entledigande eller dödsfall avgår från
tjänsten. I övrigt avvika stadgandena i fråga om pensionsavgifternas
allmänna konstruktion väsentligt från varandra. Enligt reglementet
för telegrafverkets pensionsinrättning beräknas sålunda pensionsavgifterna
individuellt för varje tjänsteman efter försäkringstekniska
grunder, alltså med hänsyn tagen till pensionsbelopp, tjänstemannens
levnadsålder, då han såsom ordinarie börjar erlägga pensionsavgift,
samt den för hans tjänst bestämda pensionsåldern. Utöver
nämnda årsavgifter har tjänsteman att vid befordran till tjänst, som
medför ökad pension utan att pensionsåldern samtidigt höjes, till pensionsinrättningen
erlägga befordringsavgift med viss del av skillnaden
mellan det högre och lägre pensionsbeloppet. Helt andra grunder gälla
enligt den civila pensionslagen och statens järnvägars pensionslag. Avgifterna
utgå här i förhållande till antingen tjänstemannens innehavande
avlöning eller det för honom gällande pensionsunderlaget, men i varje
fall utan hänsyn till vederbörandes levnadsålder vid ordin arieblivandet
och den för tjänsten stadgade pensionsåldern, eller sålunda utan avseende
å den tidslängd, varunder vederbörande har att erlägga pensionsavgifter.
Granskas de bägge ifrågavarande systemen, finner man, att det vid
telegrafverket tillämpade systemet otvivelaktigt är det mera rationella, men
att detsamma medför ej obetydlig omgång vid tillämpningen. Det
andra systemet är visserligen enklare, men är i försäkringstekniskt hänseende
otillfredsställande, i det att summan av de pensionsavgifter, den
ene tjänstemannen får erlägga intill pensionsåldern, kan väsentligen
understiga motsvarande summa för en annan tjänsteman i samma lönegrad,
ehuru de bägge komma i åtnjutande av hel pension till samma
belopp; eller med andra ord uttryckt: statsverket får i ena fallet bidraga
till pensioneringskostnaden med avsevärt högre belopp än i det andra
fallet.
Till undvikande av de olägenheter, som sålunda i olika hänseenden
äro förenade med bägge de angivna systemen, har kommittén ansett
sig böra föreslå tillämpandet av i viss mån nya principer. Kommittén
har nämligen tänkt sig, att pensionsavgifterna, bestämda till enhetligt
belopp för varje särskild lönegrad och sålunda till samma belopp för
alla tjänstemän med lika pensionsunderlag, skola i regeln betalas under
25
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
eu på förhand bestämd tidsperiod av förslagsvis trettio år, räknat från
ordinarieblivandet eller från den tidigare tidpunkt, då vederbörande kan
hava börjat erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst
anställd icke ordinarie personal. Efter nämnda tidsperiods förlopp skulle
tjänstemannen alltså i allmänhet vara befriad från erläggande av pensionsavgift.
Då emellertid vid beräknandet av pensionsavgifternas belopp
hänsyn kan tagas endast till mera normala befordringar, har kommittén
ansett den bestämmelsen erforderlig, att, då tjänsteman befordrats till
befattning med högre pensionsunderlag, han städse skall vara skyldig
erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av denna
befattning, även om han på grund därav, att den förenämnda tidsperioden
av förslagsvis trettio år gått till ända, eljest skolat vara befriad från erläggande
av avgift. Den, som befordrats exempelvis två år före utgången
av perioden, skulle alltså hava att betala avgift under ytterligare
ett år efter periodens slut, och den, som befordrats sedan han redan
upphört att erlägga avgifter, skulle vara skyldig att åter börja betala
avgifter och fortsätta därmed under en tid av tre år. Pensionsavgift
skall dock givetvis icke i något fall erläggas för längre tid än till och
med den dag, då tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande
eller dödsfall.
Har vid pensionsberättigad tjänstemans avgång från befattningen den
förenämnda perioden av trettio år gått till ända, bör tjänstemannen åtnjuta
den del av pensionen, som är avsedd att täckas av pensionsavgifterna,
till sitt fulla belopp, dock med viss jämkning, om han befordrats
inom tre år före avgången. År åter tjänstemannen av annan anledning
än olycksfall skyldig avgå före periodens utgång och är han då
berättigad till pension, bör enligt kommitténs mening förenämnda del av
pensionen utgå med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet
år, varunder han erlagt pensionsavgifter. Det är dock att märka, att en
föreskrift om dylik avkortning kan bliva utan betydelse på grund av
stadgande om minimipension i visst fall.
Det torde i förbigående böra omnämnas, att kommittén, av annan
anledning än den nu antydda, även beträffande den del av pensionen,
som icke anses motsvara pensionsavgifterna, föreslår likartad avkortning
för det fall, att tjänstemannen vid avgången icke intjänat visst antal
tjänstår i såväl ordinarie som extra tjänst.
Genom det av kommittén förordade systemet beträffande pensionsavgifter
och vad därmed äger samband har kommittén trott sig hava
vunnit, å ena sidan, lätt tillämpliga grunder för pensionsavgifternas ''beBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 313.) sss 20 4
26
Förordnade
tjänstemän.
Departements
chefen.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
stämmande och erläggande samt, å andra sidan, mera rättvist avvägande
mellan utgående pension och erlagda pensionsavgifter än för närvarande
är fallet.»
»För tjänstemän, som tillsättas genom förordnande» — yttrar kommittén
vidare •— »gäller för närvarande i avseende å tiden för erläggande
av pensionsavgifter skiljaktiga bestämmelser vid de ifrågavarande
verken. Vid postverket, statens järnvägar och statens vattenfalls verk
avdrages pensionsavgift å det för vederbörande bestämda arvodet eller
den honom under tiden intill dess han uppnått 65 år tillkommande pension.
Vid telegrafverket skall visserligen motsvarande avdrag göras å
arvodet, men däremot icke å utgående pension.
Då även beträffande tjänstemän, som tillsättas genom förordnande,
bör iakttagas, att de med skäligt belopp bidraga till sin pensionering
genom erläggande av pensionsavgifter, har kommittén uti nu ifrågavarande
avseende ansett sig böra följa det vid flertalet verk tillämpade
tillvägagångssättet, och vill sålunda föreslå, att pensionsavgift skall av
dylik tjänsteman erläggas, intill dess han uppnått en levnadsålder av 66
år, vare sig han under tiden åtnjuter arvode eller pension, men naturligen
icke om vederbörande dessförinnan avgått utan tjänstepension eller
avlidit. Emellertid bör tillika meddelas föreskrift i syfte, att tjänstemannen
icke skall behöva erlägga pensionsavgift under längre tid än om
han innehaft tjänst, som tillsättes genom konstitutorial.
Att låta antalet år, under vilka pensionsavgifter erlagts, bliva bestämmande
för pensionsbeloppet, på sätt kommittén ifrågasatt beträffande
konstituerade tjänstemän, torde emellertid icke lämpligen kunna låta sig
gorå, enär eljest svårigheter skulle kunna uppstå att förmå personer,
vilka förut icke varit i statstjänst, att mottaga förordnande å befattning,
varom nu är fråga, helst om de uppnått en något mera framskriden
levnadsålder. Detta utesluter dock ej, att, i likhet med vad som för
närvarande vid vissa verk är fallet, pensionen må kunna utgå med lägre
belopp, om vederbörande vid avgång från tjänsten innehaft förordnandet
under allenast viss kortare tid; men en dylik avkortning är icke direkt
betingad av beloppet utav erlagda pensionsavgifter.»
Såsom kommittén påpekat, äro de för närvarande tillämpade systemen
i fråga om pensionsavgifternas allmänna konstruktion, vad konstituerade
tjänstemän angår, behäftade med brister i olika hänseenden.
Genom det föreslagna nya systemet har kommittén sökt undvika
Kung1. Maj:ts Proposition Nr 313.
27
nämnda brister, och torde kommittén på ett i det hela tillfredsställande
sätt hava löst denna sin uppgift. Förslaget i berörda hänseende synes
mig nämligen tillgodose kravet på enkelhet och reda i tillämpningen
utan att därvid de fordringar, som ur försäkringsteknisk synpunkt böra
uppställas på en pensionering, vilken bygger på inbetalning av pensionsavgifter,
blivit åsidosatta. Jag anser mig under sådana förhållanden
kunna förorda, att det av kommittén sålunda föreslagna systemet lägges
till grund för de nya pensionsbestämmelserna.
Pensionsavgifternas belopp.
Beträffande storleken av de pensionsavgifter, som skulle erfordras Kommittén.
för att, med tillämpning utav de av kommittén föreslagna grunderna,
kunna täcka omkring en tredjedel av pensioneringskostnaden för de
konstituerade tjänstemännen, hade, enligt vad kommittén meddelat, på
dess uppdrag en utredning verkställts av filosofie doktorerna E. Fagerholm
och R. Palmqvist, vilka i huvudsak anfört följande.
Beräkningarna hade till en början utförts med tillämpning av en
räntefot av 4 % och allmänna svenska dödlighetstabellen för män, respektive
kvinnor för åren 1901—1910. Därvid hade som resultat erhållits
följande utjämnade pensionsavgifter:
A. Manliga tjänstemän.
Lönegrad.
Årlig
pensionsavgift.
Kronor.
Pensionsavgift
i % av
pensions- underlaget.
Lönegrad.
Årlig
pensionsavgift.
Kronor.
Pensionsavgift
i % av
pensions- underlaget.
1
48
2.92
11
174
4.72
2
51
2.97
12
192
4.89
3
57
3.13
13
213
5.07
4
63
3.28
14
234
5.23
5
75
347
15
279
5.50
6
90
3. G 9
16
330
5.77
7
114
4.oi
17
354
5.86
8
129
4.25
18
378
5.94
9
141
4.35
19
399
5.97
10
156
4.53
20
420
6oo
28 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
B. Kvinnliga tjänstemän.
Lönegrad.
Årlig
pensionsavgift.
Kronor.
Pensionsavgift
i % av
pensions- underlaget.
Lönegrad.
Årlig
pensionsavgift.
Kronor.
Pensionsavgift
i % av
pensions- underlaget.
1
78
5.43
5
132
5.85
2
03
5.46
6
159
5.94
3
102
5.67
7
192
5.99
4
123
5.7 6
Dessa pensionsavgifter täckte i genomsnitt: de manliga tjänstemännens
avgifter 34,0 % och de kvinnliga tjänstemännens avgifter 32,5 %
av pensionskostnaden.
Med hänsyn till att dödlighetsförloppet inom vissa grupper av
tjänstemän icke oväsentligt avveke från den allmänna befolkningsdödligheten,
hade därefter undersökts, huru stor del av pensionskostnaden
täcktes av ovan angivna pensionsavgifter, därest dödligheten förlöpte i
enlighet med dödlighetstabeller, upprättade på grundval av erfarenheten
bland de viktigaste vid dessa verk förekommande grupperna av manliga
tjänstemän. Undersökningen hade givit som resultat, att med tilllämpning
av dessa dödlighetstabeller de manliga tjänstemännens pensionsavgifter
skulle täcka 35,5 % av pensionskostnaden. Ehuru vissa
grupper, speciellt bland tjänstemän i lägre lönegrader, företedde en
lägre dödlighet än enligt allmänna svenska dödlighetstabellerna, visade
dock de angivna procentsatserna, att denna underdödlighet i det närmaste
motvägdes av den högre dödlighet, som erfarenheten ådagalagt
för andra grupper. Emellertid kunde man icke med visshet påräkna,
att även i framtiden den högre dödligheten inom dessa grupper komme
att bliva bestående. Skulle nämnda dödlighet väsentligt nedgå, syntes
dock de föreslagna pensionsavgifterna vara fullt tillräckliga, alldenstund
en eventuell förlust på grund av lägre dödlighet än den beräknade mer
än väl motvägdes av vinst genom högre ränteavkastning för statsverket
än efter 4 %. För att erhålla kännedom om betydelsen av en höjning
av räntefoten hade slutligen undersökts vilken procent av pensionskostnaden
som täcktes av pensionsavgifterna, därest till grund för beräkningen
lades en räntefot av 4 Va % och 1901 —1910 års allmänna svenska
dödlighet. Det hade därvid befunnits, att pensionsavgifterna för
männen täckte 39,7 % och för kvinnorna 37,2 % av pensionskostnaden.
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 313.
29
För egen del har kommittén anfört följande.
»Den gjorda utredningen synes kommittén giva vid handen, att de
sålunda efter försäkringstekniska grunder beräknade pensionsavgifterna
väl kunna anses vara fullt tillräckliga, men att en sänkning av desamma
icke skulle vara tillrådlig, därest det hittills såsom lämpligt ansedda
förhållandet mellan tjänstemännens och statens andelar i pensionskostnaden
skall kunna med säkerhet upprätthållas. I sådant hänseende må
erinras, att pensionsavgifterna enligt den civila pensionslagen, ehuru ursprungligen
beräknade skola motsvara en tredjedel av pensionskostnaden,
likväl befunnits i verkligheten täcka allenast omkring 29.6 % av
nämnda kostnad. Beträffande den till grund för beräkningarna av avgifterna
lagda räntefoten av 4 % vill kommittén ävenledes framhålla, att
staten hittills icke medgivit, att enskild livränterörelse må grundas på
en högre, beräknad räntefot än 4 %.
I detta sammanhang må omförmälas, hurusom åtskilliga av de för
de lägre avlönade tjänstemännen föreslagna avgifterna kunnat hållas
jämförelsevis låga därigenom, att den vid beräkningen verkställda utjämningen
av de teoretiskt erforderliga avgiftsbeloppen medfört en något
starkare procentuell höjning av de högre avlönade tjänstemännens avgifter
än som egentligen påkallas.
Undersökes, huru, relativt taget, de föreslagna pensionsavgifterna
ställa sig i förhållande till de nu utgående, finner man, att vad de
manliga tjänstemännen angår de nya avgifterna i stort sett skulle
bliva avsevärt förmånligare för statens järnvägars personal, men ungefär
likvärdiga eller måhända något ofördelaktigare för befattningshavare
vid postverket och statens vattenfallsverk, allt i jämförelse med
de nuvarande avgifterna. En motsvarande jämförelse för telegrafpersonalens
vidkommande är givetvis svårare att utföra, enär, såsom förut
är nämnt, de nuvarande pensionsavgifterna vid detta verk fastställas
individuellt, vartill kommer, att där ock i vissa fäll erläggas befordringsavgifter.
Företages emellertid jämförelsen på grundvalen av nu utgående
genomsnittliga årsavgifter för manliga tjänstemän, befinnes, att
de föreslagna avgifterna i regeln äro ej oväsentligt högre. Härvid
bör dock ihågkommas, att de nya pensionsavgifterna i regeln ej skulle utgå
under längre tid än trettio år samt att befordringsavgifter ej skulle förekomma.
Ävenledes bör tagas i betraktande, hurusom telegrafverkets personal
skulle i viss mån erhålla kompensation för de högre avgifterna
genom det kapitalbelopp, som enligt kommitténs förslag skulle vid telegrafverkets
pensionsinrättnings upplösning överlämnas till direktionen
Reserva
tioner.
30 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
över telegrafverkets pensionsanstalter för att användas till för personalen
nyttiga ändamål.
För den kvinnliga personalens vidkommande ställa sig de föreslagna
pensionsavgifterna inom samtliga verk proportionsvis högre än
de nu utgående, om ock för statens järnvägars del skillnaden är mindre
betydande. Att enligt kommitténs förslag de kvinnliga befattningshavarnas
avgifter skulle bliva procentuellt högre än de manliga tjänstemännens,
har sin givna förklaringsgrund däri, att kvinnorna hava tidigare
avgångsålder men högre medellivslängd än män i allmänhet,
varigenom kostnaden för kvinnornas pensionering måste bliva jämförelsevis
hög. Att märka, är emellertid, att de föreslagna pensionsavgifterna
för kvinnor beräknats täcka en något mindre del av pensionskostnaden
än för män. framhållas må ock, att de nya grunderna för pensionering
skulle lör de kvinnliga befattningshavarna medföra avsevärda fördelar.
Sålunda hava för kvinnorna pensionsunderlagens belopp blivit satta i
samma förhållande till avlöningarna som för män, något som för åtskilliga
kategorier av kvinnliga befattningshavare medfört betydande förbättringar.
Likaledes bör uppmärksammas, hurusom kommitténs i det
följande framlagda förslag om gottgörelse för inbetalda pensionsavgifter
till befattningshavare, som utan rätt till tjänstepension avgått före pensionsåldern,
är av icke ringa betydelse för kvinnliga befattningshavare, helst som
dessa i stor utsträckning avgå på grund av giftermål före pensionsålderns
uppnående. Enligt nuvarande bestämmelser hava däremot de av sådana
befattningshavare erlagda pensionsavgifterna gått helt och hållet förlorade
för dem.»
Vad anginge de pensionsavgifter, som skulle erläggas av tjänstemän,
vilka tillsattes genom förordnande, ansåg kommittén det ligga i
sakens natur, att dessa avgifter icke kunde, åtminstone med någon större
grad av tillförlitlighet, försäkringstekniskt beräknas. Efter samråd med
sakkunnig person hade kommittén emellertid ansett sig böra föreslå, att
dessa avgifter finge utgå efter samma procentsats som den högsta för
de konstituerade tjänstemännen eller 6 %. I
I reservationer till betänkandet har yrkats, att pensionsavgifterna
för de konstituerade tjänstemännen borde beräknas efter en räntefot av
4,5 % i stället för 4 %. Till stöd härför har anförts huvudsakligen
följande.
De av kommittén föreslagna pensionsavgifterna vore i och för sig
höga samt för vissa tjänstemannagrupper och särskilt för kvinnorna
betydligt högre än för närvarande.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr .'',7.7. 31
En av orsakerna härtill vore att kommittén ansett, att pensionsavgifteima
skulle beräknas efter en räntefot av endast 4 %. I anslutning:
O
härtill hade kommittén föreslagit, att pensionsfonderna skulle gottgöras
ränta efter samma räntefot. Det ville synas som om i en tid, då staten
för sina lån nödgades erlägga en effektiv ränta av 5 % och däröver, man
utan olägenhet borde kunna förutsätta, att kommunikationsverken skulle
gottgöra pensionsfonderna ränta efter högre räntefot än 4 %. Faktiskt
syntes också under närmaste tiden fonderna komma att gottgöras nettoavkastning
efter högre räntefot, enär berörda fonder torde vara placerade
på sådant sätt att de lämnade högre nettoavkastning än 4 %.
Skulle framdeles åter eu sänkning av räntefoten böra ske, ansåge
reservanterna hinder icke möta att då åter höja pensionsavgiften.
En annan orsak till de höga pensionsavgifterna vore, att kommittén
icke vågade förutsätta, att den för närvarande befintliga högre dödlighetsprocenten
bland vissa tjänstemannagrupper skulle fortfara, utan att denna
i stället skulle nedgå. Vid pensionsavgifternas beräkning hade tillämpats
allmänna svenska dödlighetstabellen 1901—1910 och skulle de föreslagna
pensionsavgifterna täcka för männen 34,o % och för kvinnorna
32.5 % av pensionskostnaderna. Emellertid visade gjorda undersökningar
angående dödlighetsförloppet bland de viktigaste av vid dessa verk förekommande
grupper av manliga tjänstemän, att de manliga tjänstemännens
pensionsavgifter i verkligheten skulle komma att täcka 35,5 % av
pensionskostnaden. Redan detta förhållande att med en räntefot av 4 %
35.5 % av pensionskostnaden skulle täckas av tjänstemännens pensionsavgifter
i stället för 33,3 % — motsvarande avgiftspensionen —• förmenade
reservanterna tillräckligt uppväga risken av att dödligheten för framtiden
skulle bliva lägre än vad nu vore fallet bland kommunikationsverkens
tjänstemän. Att därjämte räkna med en räntefot av endast 4 %
syntes innebära en dubbel säkerhet, vilket ställde kommunikationsverkens
tjänstemän i avsevärt sämre ställning än övriga civila befattningshavare.
Utginge man från eu räntefot av 4,5 %, skulle nämligen pensionsavgifterna
för de manliga befattningshavarna täcka 39,7 % av pensionskostnaden
eller 10 % mera än pensionsavgifterna för de tjänstemän,
vilkas pensioner bestredes från pensionsfonden för civila tjänsteinnehavare,
där avgifterna täckte omkring 29,6 % av pensionskostnaden. Intill
dess en reglering av övriga civila befattningshavares pensionsförhållanden
kunde varda genomförd, borde därför enligt reservanternas mening
kommunikationsverkens tjänstemän få åtnjuta den lindring i sina
pensionsavgifter, som kunde ernås genom att deras avgifter beräknades
efter högre räntefot än 4 %, exempelvis 4,5 %.
32
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Ämbets
verken.
Departements
chefen.
Det framhölls därjämte, att särskilt de högre tjänstemännen fått
sina pensionsavgifter satta till högre belopp än som vederbort till
följd därav, att genom grafisk utjämning deras avgifter höjts till en
betydligt större procent av pensionsunderlagen, än som varit behövligt
för täckande av deras pensionskostnader.
Under hänvisning därtill, att pensionsavgifterna för de kvinnliga
befattningshavarna ställde sig proportionsvis högre än de nu utgående
och jämväl förhållandevis överstege de för de manliga tjänstemännen
ifrågasatta samt under framhållande, att den kvinnliga personalen skulle
få jämförelsevis ringa höjning i sina pensionsförmåner, har i särskild
reservation uttalats, att övergången till det nya systemet för avgiftsberäkningen
bort för de i tjänst nu varande kvinnliga befattningshavarna
göras mjukare genom någon minskning av de försäkringstekniskt erforderliga
avgifterna.
Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
hava anslutit sig till det reservationsvis framställda yrkandet,
att pensionsavgifterna borde beräknas efter en räntefot av 4,5 %.
Därjämte har generalpoststyrelsen hemställt, att en särskild avgiftsskala
skulle tillämpas för de lägre manliga tjänstemännen och en särskild
för de högre manliga tjänstemännen — detta för undvikande av
det anmärkta förhållandet, att de högre tjänstemännens pensionsavgifter
bleve procentuellt starkare höjda än som teoretiskt påkallades.
Statskontoret har med anledning av den gjorda erinringen särskilt
mot de kvinnliga tjänstemännens avgifter uttalat, att, om — såsom statskontoret
ansåge riktigt — den fordran vidhölles, att med avgifter i allmänhet
skulle täckas en tredjedel av pensioneringskostnaden, någon
nedsättning i de föreslagna beloppen knappast kunde vidtagas. I
I fråga om beräknandet av pensionsavgifternas belopp hava huvudsakligen
två olika meningar gjorts gällande: enligt den ena, vilken följts
vid avfattandet av kommitténs förslag, skulle pensionsavgifterna beräknas
med tillämpning av en räntefot av 4 %, under det att enligt den
andra meningen en räntefot av 4,5 % därvid ansetts böra användas. Om
också det ur personalens synpunkt måste anses vara önskvärt, att pensionsavgifterna
genom tillämpande av den högre räntefoten bliva så låga
som möjligt, torde dock det föreliggande spörsmålet böra bedömas främst
ur försäkringsteknisk synpunkt.
Nu hava emellertid de två sakkunniga personer, som av kommittén
anlitats, efter ingående undersökningar, kommit till det resultatet, att
33
Kmujl. Maj:ts Proposition Nr 313.
med tillämpning av en räntefot av 4,5 % pensionsavgifterna icke med
säkerhet kunde beräknas täcka en tredjedel av pensionskostnaden, vilket
däremot vore fallet, om en räntefot av 4 % användes.
Samma uppfattning har ock uttalats av chefen för försäkringsinspektionen,
vilken under hand yttrat sig i denna fråga. Jag tillåter mig även
erinra därom, att enligt de grunder, som sfi sent som år 1919 godkänts,
beträffande pensionering av folkskollärare in. fl., befattningshavarnas egna
pensionsavgifter beräknats med tillämpning av en räntefot av 4 %.
I fråga om det från generalpoststyrelsens sida framkomna förslaget,
att skilda skalor skulle tillämpas beträffande å ena sidan tjänstemän av
»högre grad» och å andra sidan tjänstemän av »lägre grad», må framhållas,
att, därest pensionsavgifterna skola kunna hållas lika inom varje särskild
lönegrad, dylika skiljaktiga skalor icke kunna ifrågakomma, enär
inom vissa lönegrader förekomma tjänstemän av såväl högre som lägre
grad. Det torde ock i detta sammanhang böra anmärkas, att den för
tjänstemän i högre lönegrader såsom oförmånlig anmärkta utjämningen av
avgiftsprocenten lärer hava påkallats jämväl därav, att de teoretiskt
erforderliga avgiftsbelopp, som framkommit vid beräkningarna, ansetts
jämförelsevis osäkra, i vad de avse tjänstemän i de högre graderna, med
hänsyn till dessa tjänstemäns ej sällan oregelbundna befordringsgång
och det ringa statistiska material, som kan erhållas.
Vid nu angivna förhållanden tilltror jag mig icke att föreslå en avvikelse
från de grunder för pensionsavgifternas beräkning, som kommit
till uttryck i kommitténs förslag.
Icke heller anser jag mig kunna tillstyrka, att, såsom ifrågasatts,
beträffande de i tjänst nu varande kvinnliga befattningshavarna tillämpas
lägre pensionsavgifter än som sålunda eljest skulle vara gällande.
Ett medgivande i antydd riktning synes mig nämligen lätteligen kunna
giva anledning till vittgående krav av liknande innebörd från andra
grupper av befattningshavare.
För tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, anser jag, i likhet
med kommittén, att pensionsavgifterna kunna lämpligen bestämmas
till belopp, motsvarande 6 % å pensionsunderlaget. Med de av mig
föreslagna pensionsunderslagen 9,000, 8,000 och 7,000 kronor skulle
alltså pensionsavgifterna utgöra respektive 540, 480 och 420 kronor.
Pensionsfonder.
De pensionsavgifter, som erläggas av tjänstemännen vid ifrågavarande
verk, ingå för närvarande från postverket och statens vattenBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 höft. (Nr 313.) 838 20 5
34
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Kommittén
fallsverk till pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och från statens
järnvägar till pensionsfonden för tjänstemän vid statens järnvägar samt
från telegrafverket till telegrafverkets pensionsinrättning.
De principer, som lågo till grund för den år 1911 beslutade budgetsreformen
för de afifärsdrivande verken, borde enligt vad kommittén
framhållit, konsekvent hava medfört, att pensionskostad erna vid vart och
ett av dessa verk skulle redovisas utan sammanblandning med andra
verks kostnader för sådant ändamål. Detta blev emellertid icke fallet
beträffande postverket och statens vattenfallsverk. För antydda ändamål
erfordrades fördenskull, att nämnda bägge verk utbrötes från delaktighet
i pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och att en särkild pensionsfond
bildades för vartdera verket. De belopp, som därvid skulle överföras
från nämnda fond till de nybildade pensionsfonderna för postverket
och statens vattenfallsverk, hade kommittén ansett böra motsvara
skillnaden mellan, å ena sidan, de från vederbörande verk till den nuvarande
fonden inlevererade pensionsavgifter och, å andra sidan, de från
fonden bestridda kostnader för pensioner till tjänstemän vid ifrågavarande
verk, varvid även ränta ansåges böra beräknas efter samma räntefot,
som fonden i sin helhet för varje år avkastat.
Postverkets andel i fonden vid 1919 års slut hade beräknats utgöra
c:a 2,607,000 kronor.
För statens vattenfallsverk hade motsvarande belopp befunnits utgöra
c:a 58,000 kronor.
Vad telegrafverket beträffade, hade kommittén, såsom redan antytts,
förutsatt, att detta verks pensionsinrättning upphörde och att av densammas
tillgångar till en nybildad pensionsfond för verket överlämnades
c:a 9,500,000 kronor. Härvid tillåter jag mig anmärka, att med det av
mig tillstyrkta högre belopp, som skulle överlämnas till pensionsdirektionen,
fondens behållning skulle bliva omkring 144,000 kronor lägre.
För statens järnvägars vidkommande funnes, enligt vad kommittén
framhöll, en särskild pensionsfond, och skulle detta allt fortfarande
bliva förhållandet. Kapital tillgången å denna fond vid 1919 års utgång
beräknades uppgå till omkring 27,500,000 kronor.
Kommittén yttrar vidare:
»Från pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och pensionsfonden
för tjänstemän vid statens järnvägar skall enligt nuvarande bestämmelser
bestridas så stor del av pensionskostnaden, som enligt försäkringstekniska
beräkningar finnes motsvara vederbörande fonds tillgångar och de
stadgade pensionsavgifternas storlek.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313. 35
Vid beräknande av pensionsavgifternas belopp enligt såväl den civila
pensionslagen som statens järnvägars pensionslag utgick man från den
förutsättningen att avgifterna skulle motsvara i genomsnitt en tredjedel
av pensionskostnaden. Med frånseende av förtida pensioner på grund
av olycksfall, sjukdom eller dylikt, skulle alltså från dessa pensionsfonder,
sedan desamma uppnått jämviktsläget, rätteligen bestridas omkring
en tredjedel av hela pensionskostnaden. Fråga har emellertid uppstått,
huruvida ej de affärsdrivande verken borde göra årliga avsättningar till
vederbörande fonder med belopp, som tillsammans med tjänstemännens
egna avgifter skulle motsvara hela pensionskostnaden. Härigenom skulle
vinnas, att statens kostnader för de i tjänst stående befattningshavarnas
pensionering icke, såsom för närvarande är fallet, helt kastas på framtiden
utan kunna efter försäkringstekniska grunder fördelas på den tid,
varunder staten drager nytta av tjänstemannens arbetskraft. Ett dylikt
tillvägagångsätt har kommit till användning i fråga om de kassor, som
bildats för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vatten falls verk samt i viss grad även beträffande
ordinarie tjänstemän vid telegrafverket.
Ehuru inom kommittén sympatier uttalats för en sådan fondering av
statens andel i kostnaden för de ordinarie tjänstemännens pensionering,
har kommittén dock ansett sig icke böra nu framlägga något förslag i
sådant avseende. Enligt kommitténs mening bör nämligen detta spörsmål,
likasom eventuellt frågan om avskaffandet av pensionsavgifter, upptagas
i ett sammanhang för hela statsförvaltningen och icke framföras
ensamt för de nu omhandlade verken. Därjämte har kommittén erfarit,
att statsekonomiska betänkligheter från vissa håll uttalats mot den väldiga
fondbildning, som skulle föranledas av ett dylikt, hela statsförvaltningen
omfattande förfaringssätt. I varje fall har kommittén funnit
genomförandet av ett dylikt förslag, vad särskilt statens järnvägar beträffar,
för närvarande knappast vara möjligt med hänsyn till det ekonomiska
läget. Kommittén har i enlighet härmed tänkt sig, att åtminstone
tills vidare allenast tjänstemännens pensionsavgifter skulle fonderas,
och vederbörande verk, endast i den mån pensionerna utgå, bidraga till
kostnaden för dem.»
Kommittén upptager därefter till behandling frågan om fondernas
förvaltning och anför i sådant hänseende följande.
»Vidkommande sättet för fondernas förvaltning torde böra erinras,
hurusom såväl pensionsfonden för civila tjänstinnehavare som pensionsfonden
för tjänstemän vid statens järnvägar äro ställda under statskontoret,
som har att gorå fondernas medel räntebärande i enlighet med de för
36
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
statskontorets fondförvaltning i allmänhet gällande bestämmelser, och
sker detta genom inköp av obligationer samt utlåning till kommuner
och enskilda. Telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar förvaltas
av en direktion, vilken har att göra dem räntebärande på likartat sätt
men även genom inköp av fast egendom i Stockholm eller ock av sådan
fastighet utom Stockholm, som telegrafstyrelsen förklarat sig vilja förhyra
på längre tid.
Ett annat förvaltningssätt tillämpas däremot beträffande de nyinrättade
kassorna för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Förvaltningen av
sådan kassa har nämligen uppdragits åt vederbörande verks styrelse, och
äger denna använda kassans tillgångar, i den mån de icke erfordras för
löpande utgifter, såsom kassaförlag för verket mot att verket gottgör
kassan ränta efter en räntefot, som för närvarande är bestämd till 3,8 %.
Detta senare förvaltningssätt "anser kommittén för sin del lämpligen
böra komma till användning även i fråga om de särskilda nybildade
pensionsfonderna för ordinarie personal och jämväl beträffande den för statens
järnvägar avsedda pensionsfonden. De skäl, som åberopats för tillämpandet
av nämnda förvaltningssätt beträffande pensionskassorna för ickeordinarie
personal, synas nämligen äga samma fog i fråga om de förevarande
pensionsfonderna. Det måste sålunda anses väsentligt enklare,
att de pensionsavgifter, som uppbäras av vederbörande verk, stanna
under verkets förvaltning. En given vinst är ock att, därest medlen få
användas av verket självt, en mindre upplåning behöver göras för bestridande
av dess utgifter, än om nyssnämnda medel skulle överlämnas
till statskontoret och av detta placeras på annat håll. Erinras må även
om de fördelar telegrafverket hittills haft av att kunna genom förmedling
av telegrafverkets pensionsinrättning få i viss mån tillgodogöra sig
pensionsmedel för inköp av fastigheter, som äro för verkets behov erforderliga.
Vad nu är sagt gäller givetvis i ringare grad i fråga om
postverket, vilket erfordrar vida mindre kassaförlag än de övriga tre
verken. Det oaktat synes emellertid det nu ifrågasatta förvaltningssäi tet
kunna tillämpas jämväl i avseende å en postverkets pensionsfond.
Den anordningen att pensionsfondernas disponibla tillgångar nedläggas
i vederbörande företag kan icke heller medföra någon som helst
risk för tjänstemännen, enär statsverket skulle, såsom hittills varit fallet,
vara ansvarigt för de pensionskostnader, som ej kunna täckas av pensionsfonderna.
Den sålunda föreslagna anordningen att pensionsfondernas tillgångar
skulle användas såsom kassaförlag för vederbörande verk, lärer emel
-
37
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
lertid i början icke kunna tillämpas annat än i mera inskränkt omfattning.
Under det att ett dylikt förfaringssätt givetvis kan användas i
avseende å de pensionsavgifter, som inflyta efter den nya ordningens inträdande,
synes detta icke i allmänhet kunna ske beträffande de kapitalbehållningar,
som redan tillhöra den för statens järnvägar avsedda pensionsfonden
eller skulle komma att överföras till de övriga nybildade fonderna, enär
dessa äro annorledes placerade och sålunda i allmänhet icke nu såsom
likvida tillgångar disponibla. Icke heller synes det kommittén önskvärt,
att åtminstone inom en närmare framtid några mera vittgående rubbningar
av dylika redan verkställda placeringar företagas, utan torde ifrågavarande
kapitaltillgångar, endast i den mån de bliva eller utan större
olägenheter för vare sig det allmänna eller enskilda kunna göras tillgängliga,
böra införlivas med vederbörande verks kassaförlag.
Å de medel, som skulle ingå i verkens kassaförlag, böra pensionsfonderna
gottgöras ränta. Vidkommande den räntefot, som därvid bör
beräknas, må framhållas, att, då verket självt är i första hand ansvarigt
för pensioneringskostnaderna och endast i den mån pensionsfonden
därtill lämnar tillgång erhåller ersättning från densamma, räntefotens
storlek icke är av betydelse för verkets ekonomiska resultat, såsom helhet
betraktat. Som emellertid vid beräknandet av pensionsavgifterna
använts en räntefot av 4 %, synes samma räntefot åtminstone tills vidare
kunna tillämpas.
Å de medel, som icke ingå i verkens kassaförlag utan äro annorledes
placerade, böra pensionsfonderna givetvis gottgöras den faktiskt
erhållna nettoavkastningen.
Vad beträffar själva sättet för beräknande av rån teavkastningen
under året torde, i anslutning till vad som föreskrivits i fråga om de
nämnda pensionskassorna för ieke-ordinarie personal, kunna för enkelhetens
skull tillämpas en medeltalsberäkning sålunda, att samtliga pensionsavgifter
anses hava influtit vid mitten av året och samtliga pensioner
hava utbetalts vid samma tidpunkt. I enlighet med nämnda antagande
bör alltså fonden gottgöras ett halvt års ränta å summan
av de under året erlagda pensionsavgifter men å andra sidan belastas
med ett halvt års ränta å beloppet av fondens andel i de under året utbetalda
pensioner. Å pensionsfondens behållning vid årets början bör
däremot självfallet beräknas helt års ränta.»
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:
I och för sig kunde det väl anses ligga närmare till hands att samla pensionsavgifterna
till en gemensam fond i likhet med pensionsfonden för civila
tjänstinnehavare, men då kommitténs förslag därom, att fondbehållningen skulle
Statskontoret.
38
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
ingå såsom förlag i vederbörande verks rörelse mot skyldighet för verket att
gälda ränta därå, syntes statskontoret vara värt beaktande, ville statskontoret
för sin del icke ifrågasätta någon ändring i vad kommittén föreslagit i fråga
om pensionsfonderna. Icke heller mötte hinder för statskontoret att till järnvägsstyrelsen
den 1 juli 1920 överlämna pensionsfonden för tjänstemän vid
statens järnvägar i de värdehandlingar, vari fonden då funnes placerad, samt
att samtidigt till generalpoststyrelsen och vattenfallsstyrelsen i lämpliga värdehandlingar
överflytta vad på tjänstinnehavare vid vartdera av dessa verk belöpte
av pensionsfonden för civila tjänstinnehavare, allt i överensstämmelse med vad
kommittén föreslagit.
Vidkommande frågan huruvida icke kommunikationsverken borde genom
årliga avsättningar till vederbörande pensionsfonder inbetala så stora belopp, att
de tillsammans med tjänstemännens avgifter motsvarade hela pensionskostnaden,
erinrade statskontoret, hurusom ämbetsverket i annat sammanhang uttalat vissa
betänkligheter mot en dylik fondering av statens egna pensionskostnader. Statskontoret
instämde fördenskull i kommitténs mening, att åtgärd i sådant syfte
icke nu borde vidtagas, utan frågan därom först göras till föremål för vidare
utredning.
Departements
chefen.
Enligt det föreliggande förslaget skulle de, av tjänstemännen erlagda
pensionsavgifterna ingå till särskilda för vart och ett av de ifrågavarande
verken avsedda pensionsfonder, vilka skulle förvaltas av vederbörande
verk själva. Sådan fonds behållning skulle av verket få användas
såsom kassaförlag mot gottgörelse av ränta till fonden.
Då kommunikationsverken i allmänhet erfordra betydande förlag för
sin rörelse, anser jag det vara en given fördel, om pensionsfonderna
finge användas på sätt föreslagits. Enahanda förfaringssätt tillämpas
ju redan i fråga om kassor för pensionering av icke ordinarie personal
vid tre av de ifrågavarande verken. Åven synes mig förvaltningen av
fonderna genom den ifrågasatta anordningen bliva den enklast möjliga,
i det att samma myndighet, som upptager pensionsavgifterna, jämväl
sedermera omhänderhar dessa medel.
I fråga om den räntefot, efter vilken de i rörelsen nedlagda medlen
skulle av vederbörande verk förräntas, anser jag, i likhet med kommittén,
att enahanda räntefot bör kunna tillämpas, som lagts till grund för beräknande
av pensionsavgifterna, eller alltså 4 %. Såsom kommittén påpekat,
kunna emellertid pensionsfondernas hela behållningar med hänsyn
till redan gjorda placeringar icke omedelbart vara tillgängliga för användande
såsom kassaförlag. Jag anser mig böra understryka kommitténs
uttalande därom, att åtminstone inom en närmare framtid icke
några mera vittgående rubbningar av dylika placeringar böra vidtagas
på grund av de menliga ekonomiska följder, som eljest skulle kunna
uppstå.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
39
Jag förutsätter sålunda att, med hänsyn till fastighetskreditens nuvarande
ogynnsamma läge, uppsägningar av lån mot säkerhet av inteckningar
icke mot låntagarnas bestridande företagas annat än i undantagsfall.
Vad kommittén i övrigt uttalat rörande fondernas förvaltning
har icke givit mig anledning till erinran.
Vidkommande frågan om fondering jämväl av statens andel i kostnaden
för de ordinarie tjänstemännens pensionering ansluter jag mig till
den av kommittén uttalade och av statskontoret biträdda uppfattningen,
att en åtgärd i sådan riktning i varje fall icke bör vidtagas ensamt för
kommunikationsverken, utan att spörsmålet bör göras till föremål för
utredning avseende statsförvaltningen i dess helhet.
Tjänstår och avgiftsår.
Vid bestämmandet av pensionsbelopp för konstituerade tjänstemän
skall enligt nuvarande pensionsförfattningar för de ifrågavarande verken
hänsyn tagas till det antal »tjänstår», vederbörande befattningshavare
innehar vid avgången från tjänsten. Emellertid innefattar begreppet
»tjänstår» enligt de särskilda författningarna olika slag av tjänstgöring.
Jämlikt statens järnvägars pensionslag beräknas sålunda tjänstår allenast för
tid, varunder tjänstemannen innehaft ordinarie statstjänst eller varit delägare
i någon av de från 1918 års ingång inrättade kassor för pensionering av i statens
tjänst anställd icke-ordinarie personal. Enligt den civila pensionslagen
samt de i avlöningsreglementet för telegrafverket införda pensionsbestämmelser
beräknas åter tjänstår såväl för tid, under vilken tjänstemannen
innehaft ordinarie statstjänst, som ock för tid, under vilken han
haft extra ordinarie anställning eller förordnande i statens tjänst eller
ock — vad telegrafverkets personal beträffar — haft anställning vid enskilt
telefonnät, som övertagits av telegrafverket.
Det vid statens järnvägar tillämpade beräkningssättet för tjanstår
är givetvis avsevärt oförmånligare än det, som gäller vid de övriga
verken, särskilt vad den nuvarande personalen beträffar, enär denna så
gott som undantagslöst får räkna endast ordinarie tjänstetid som tjänstår.
Från svenska järnvägsmannaförbundet föreligger ock en framställning
i syfte, att statens järnvägars personal måtte beredas gynnsammare
tjänstårsberäkning uti nu ifrågavarande hänseende.
Efter att hava erinrat om nyss anförda förhållanden har kommittén Kommittén.
såsom sin åsikt uttalat, att olika fordringar borde ställas å den tjänstetid,
som skulle grunda rätt till, å ena sidan, den del av pensionen,
40
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
som ansåges motsvara tjänstemännens pensionsavgifter, och, å andra sidan,
den del av pensionen, som bestredes av statsmedel.
Kommittén fortsätter:
»Då sistnämnda del av pensionen väl får anses utgöra en form av
ersättning för det arbete tjänstemannen utfört för statens räkning, bör
enligt kommitténs mening all tjänstgöring av mera stadigvarande natur,
oavsett om densamma skett i ordinarie tjänst eller icke, grunda rätt till
pension till den del densamma bestrides av statsmedel. Detta utesluter
dock ej att, såsom för närvarande är fallet, en minimitjänstetid av exempelvis
tio år stadgas för erhållande av pension vid uppnådd pensionsålder.
Därmed kan ock förenas införandet av en föreskrift om att tjänstgöring
före en viss levnadsålder t. ex. aderton år, såsom i allmänhet av
jämförelsevis mindre värde, icke medräknas.
I anslutning till vad som gäller vid telegrafverket ifråga om tjänstemän,
vilka förut tillhört enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket,
samt i nära överensstämmelse med vad i sådant hänseende genom
särskilda beslut medgivits i fråga om personal, som vid statens inköp
av vissa enskilda banor övergått i statstjänst, torde, där ej särskilt
undantag kan varda stadgat, tjänstemän vid samtliga de ifrågavarande
verken böra få såsom tjänstgöring i statstjänst efter prövning av verkets
styrelse tillgodoräkna sig jämväl tid, under vilken vederbörande må hava
innehaft fast anställning vid enskilt företag, som övertagits av staten.
Då kommittén i författningsförslaget använder beteckningen ''tjänstår’,
avses sådan tjänstgöring i statens eller enskild tjänst, som nu angivits.
Yad åter beträffar den del av pensionen, som anses motsvara
pensionsavgifter, torde, på sätt redan förut blivit antytt, för densamma
böra vara bestämmande den tid, varunder tjänsteman vare sig i
ordinarie eller icke-ordinarie tjänst haft att erlägga avgift för egen pensionering.
För betecknande av tid, varom nu är fråga, har kommittén
använt uttrycket ''avgiftsår''.
Med hänsyn till vissa omständigheter måste emellertid beträffande
åtskilliga grupper av befattningshavare såsom övergångsstadgande föreskrivas,
att avgiftsår må beräknas jämväl för vissa tidsperioder, under
vilka vederbörande icke erlagt pensionsavgift, något som dock icke får
anses rubba den beräkningsgrund för avgiftsår kommittén, enligt vad
nyss är sagt, ansett böra principiellt tillämpas.
Då det vidare gällt för kommittén att bestämma det antal tjänstår
respektive avgiftsår, som skulle grunda rätt till oavkortad pension vid avgångav
annan anledning än olycksfall i tjänsten, har kommittén utgått där
-
41
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
ifrån, att nämnda antal icke bör för det ena eller andra slaget år sättas
högre än att en tjänsteman i normala fall må kunna vid uppnådd pensionsålder
komma i åtnjutande av pension till fullt belopp. Å andra
sidan bör iakttagas, att antalet tjänstår icke må bestämmas allt för lågt,
emedan statens intresse måste fordra, att tjänstemannen genom eu relativt
lång tjänstetid giver staten skälig gottgörelse för dess andel i pensioneringskostuaden.
Icke heller avgiftsårens antal bör tilltagas alltför
lågt, enär eljest pensionsavgiftens årliga belopp måste sättas jämförelsevis
högt, något som för tjänstemannen skulle verka betungande. Vid
övervägande härav har kommittén kommit till det resultat, att för erhållande
av oavkortad pension vid avgång av annan anledning än olycksfall
i tjänsten såväl antalet tjänstår som antalet avgiftsår lämpligen böra
bestämmas till trettio.
Understiger vid avgången antalet tjänstår respektive avgiftsår nämnda
antal, skall pensionen utgå med avkortat belopp, enligt grander som
i det följande komma att närmare beröras.»
Vad sålunda anförts beträffande tjänstår och avgiftsår äger, såsom
kommittén påpekat, icke tillämpning i fråga om befattningshavare, vilka
tillsättas genom förordnande på viss tid, dock med förut angivna undantag
beträffande vissa distriktschefer vid statens järnvägar.
De av kommittén angivna allmänna grunderna för beräknande av Departementstjänstår
och avgiftsår avvika visserligen från vad för närvarande gäller chefenvid
de ifrågavarande verken, men synas mig utgöra en fullt följdriktig
tillämpning av de principer, som av mig i det föregående förordats.
Då jag icke i övrigt har någon erinran att göra mot vad kommittén
sålunda föreslagit, torde de nya pensionsbestämmelserna få avfattas i
anslutning härtill.
Emellertid anser jag mig redan i detta sammanhang böra omnämna,
att jag uti övergångsstadgandena kommer att föreslå en för vissa grupper
av i ordinarie tjänst nu varande befattningshavare något gynnsammare
beräkning av avgiftsår än kommittén ifrågasatt. Härtill återkommer
jag i det följande.
Pensionsrättens inträde.
De regler i fråga om pensionsrättens inträde, som för närvarande Departementsgälla
för tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande, hava synts Föf0*^"ade
kunna i huvudsak bibehållas. För de närmare bestämmelser, som nu tjänsteman.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 höft. (Nr 3 1 3.) 838 20 G
Konstituerade
tjänstemän.
42 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 3l3.
föreslagits i sådant hänseende, kommer redogörelse att lämnas under
avdelningen »Pensionsbeloppets bestämmande vid avgång från tjänsten».
Beträffande konstituerade tjänstemän vid samtliga de ifrågavarande
verken tillkommer för närvarande rätt till pension vid avgång från
tjänsten den, som uppnått viss för hans befattning stadgad levnadsålder,
under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår enligt
den för det särskilda verket gällande beräkningsgrund, varjämte för statens
järnvägar tillkommer den bestämmelsen, att av nämnda tio tjänstår
åtminstone de fem sista åren skola hava fullgjorts i statens järnvägars
tjänst. I fråga om vad sålunda gäller anser jag i likhet kommittén icke
annan ändring påkallas än att det för statens järnvägars vidkommande
stadgade särskilda villkoret kan uppgivas. Från pensionsstyrelsens sida
har visserligen ifrågasatts, att den nu stadgade förutsättningen, att
vederbörande innehar minst tio tjänstår, skulle eftergivas. Eu dylik åtgärd
synes mig dock icke välbetänkt, då staten i varje fall bör kunna
fordra, att tjänstemannen under åtminstone en något mera avsevärd tid
utfört arbete i dess tjänst för rätten att komma i åtnjutande av pension.
Ett dylikt eftergivande torde för övrigt knappast vara av någon praktisk
betydelse med hänsyn därtill, att tjänstår beräknas för tjänstgöring icke
blott i ordinarie utan även i extra tjänst.
Rätt till pension inträder enligt nuvarande bestämmelser vidare för
den, som, oavsett huruvida han uppnått pensionsåldern eller ej, träffats
av olycksfall i tjänsten — varmed vid statens järnvägar likställts sjukdom,
som ådragits genom utövning av tjänsten — allt under förutsättning
att vederbörande befinnes till följd härav oförmögen till vidare
tjänstgöring.
Icke heller i fråga om rätt till pension vid avgång på grund av
olycksfall i tjänsten synes anledning föreligga att avvika från nu gällande
grunder. Däremot torde sjukdom, som visserligen ådragits i
tjänsten, men dock icke är en direkt följd av olycksfall, varom nu
är fråga, böra betraktas såsom sjukdom i allmänhet och icke likställas med
olycksfall; detta, såsom kommittén framhållit, med hänsyn till svårigheten,
för att icke säga omöjligheten i de flesta fall att konstatera orsakssammanhanget
mellan tjänstgöringen och sjukdomen.
Vid avfattningen av stadgandet rörande rätt till pension på grund
av olycksfall synes emellertid, i anslutning till vad som gäller vid statens
järnvägar, uttryckligen böra stadgas, att vederbörandes oförmåga
att tjänstgöra skall gälla såväl den egna befattningen som annan lämplig
befattning.
Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 313.
43
Slutligen inträder enligt gällande bestämmelser rätt till pension vid
avgång från tjänsten på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte, i andra
fall än förut är sagt, eller på grund av bristande arbetsförmåga. 1 dessa
hänseenden avvika emellertid de för statens järnvägar meddelade stadgandena
från dem, som gälla de övriga ifrågavarande verken.
För statens järnvägar är sålunda stadgat, att pensionsrätt tillkommer
den, som efter minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning
vid statens järnvägar antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom,
som icke föranletts av olycksfall i tjänsten eller ådragits genom tjänstutövning,
eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke
vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen
anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt
fördenskull erhåller avsked eller entledigas.
Vid de övriga verken gäller däremot, att tjänsteman är skyldig att
avgå från tjänsten, om han, efter att under fem på varandra följande år
i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra,
finnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Befinnes
tjänsteman vid något av ifrågavarande tre verk vara av sjukdom eller
minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra
sina tjänståligganden, och har han tillika uppnått en levnadsålder,
som med två år understiger den eljest stadgade, äger Konungen, uppå
därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara sådan
tjänsteman skyldig att avgå från tjänsten. I bägge de senast angivna
fallen är tjänsteman vid dessa tre verk berättigad att vid avgången erhålla
pension, därest han innehar minst tio tjänstår.
I likhet med kommittén anser jag mig böra förorda, att uti nu ifrågavarande
hänseende tillämpas ungefär de regler, som enligt vad nyss är
sagt, gälla vid statens järnvägar, därvid dock givetvis den modifikation
bör göras, att i stället för »minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning
vid statens järnvägar», må fordras minst tio »tjänstår» enligt
den föreslagna beräkningsgrunden. Det måste nämligen, såsom kommittén
påpekat, anses riktigt, att staten skall kunna omedelbart pensionera
en befattningshavare, som befunnits vara till följd av sjukdom,
vanförhet eller lyte eller ock nedsatt arbetsförmåga för framtiden
oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller prövats kunna
lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid vederbörande verk. Tilllämpas
däremot de regler, som gälla för postverket, telegrafverket och
statens vattenfallsverk, kan det inträffa, att staten nödgas i tjänst bibehålla
en befattningshavare under längre tid, efter det han befunnits vara
för framtiden oförmögen till tjänstgöring, något som givetvis måste
44
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Förordnade
tjänstemän.
medföra stora olägenheter. Att märka är emellertid, att enligt den
regel, som jag föreslagit skola tillämpas, ingen skulle kunna avskedas
för sjukdom eller av dylik anledning, innan han uppnått tio tjänstår,
vilket medför, att den sålunda avskedade alltid blir berättigad till sjukpension.
Pensionsbeloppets bestämmande vid tjänstemans avgång frän befattningen.
I fråga om pensionsbeloppets bestämmande för tjänstemän, som tillsättas
genom förordnande, tillämpas för närvarande två olika principer.
Beträffande generaldirektör, överdirektör och överingenjör vid statens
järnvägar samt chefen för statens vattenfallsverk äro bestämmelserna
av följande innebörd.
Nu nämnd befattningshavare är berättigad att uppbära pension
av 6,000 kronor från den tidpunkt, då ban uppnått 65 levnadsår. Intill
dess ban uppnått nämnda levnadsålder, äger ban åtnjuta pension till
samma belopp, om ban antingen på grund av sjukdom eller därigenom,
att ban efter utgången av den tid, för vilken han förordnats, icke erhåller
förnyat förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas
avgå från sin befattning utan att hava på grund av tjänstefel förverkat
densamma. Befinnes han före utgången av den tid, erhållet förordnande
avser, av sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, skall han
vara underkastad skyldighet att avgå mot åtnjutande av pension enligt
nu angivna bestämmelser.
Stadgande^ i motsvarande hänseenden för generalpostdirektör,
generaldirektör vid telegrafverket samt direktör vid statens kraftverksförvaltning
äro åter av följande innehåll.
Befattningshavare, om vilken nu är fråga, är berättigad att uppbära
pension av 6,000 kronor, därest ban minst tolv år innehaft förordnande
å befattningen eller, vad beträffar nyssnämnda tjänsteman vid statens
vattenfallsverk, ban på grund av olycksfall tidigare blivit oförmögen till
vidare tjänstgöring. Om befattningshavaren, innan ban uppnått tolv
tjänstår, antingen på grund av sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig
vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin
befattning utan att hava på grund av tjänstefel förverkat densamma,
är han berättigad att i pension uppbära 5,500 kronor, då avgången
sker efter sex men före tolv tjänstår,'' samt 5,000 kronor, då avgången
sker före eller vid sex tjänstår.
De nu angivna olika principerna skilja sig sålunda från varandra
därutinnan, att i ena fallet pensionen alltid utgår med sitt hela belopp,
oavsett tjänstetidens längd, under det att i andra fallet pensionens belopp
i regeln är ställt i visst förhållande till tjänstetidens längd.
45
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Kommittén bär för sill del anslutit sig till den senare principen, Kommittén,
ehuru kommittén ansett det vara tillfyllest, att endast två olika belopp
skulle kunna förekomma för varje tjänst, det högre lika med pensionsunderlaget
och det lägre 1,000 kronor mindre.
Det högre beloppet skulle utgå, då tjänstemannen under minst tolv
år innehaft befattning, som tillsattes genom förordnande. Aven i ett
annat fall har kommittén ansett det högre pensionsbeloppet böra utgå,
nämligen då befattningshavaren blivit på grund av olycksfall i tjänsten
oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring.
Det lägre pensionsbeloppet skulle utgå till den, som avgin ge från
tjänsten, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, antingen
på grund av att förordnandet upphörde utan att efterföljas av förnyat förordnande,
eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej
föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare
tjänstgöring, varjämte samma pensionsbelopp skulle tillkomma den,
som eljest före de tolv årens utgång utan egen begäran nödgades avgå
från sin befattning. Det i nuvarande bestämmelser förekommande villkoret,
att tjänstemannen i sistberörda fall icke finge på grund av tjänstefel
hava förverkat befattningen, hade kommittén ansett obehövligt, därest
för alla tjänstemän vid de nu ifrågavarande verken generellt föreskreves,
att tjänstepension ej ägde åtnjutas av den, som blivit avsatt från
tjänsten.
De av kommittén sålunda föreslagna grunderna för pensionsbelop- Departementspets
bestämmande för tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, överensstämma
tämligen nära med nu gällande bestämmelser för vissa av
ifrågavarande tjänstemän, och synas mig icke giva anledning till erinran.
Såsom jag vid 14 § av lagförslaget kommer att närmare utveckla, torde
dock en tilläggsbestämmelse erfordras för att icke tjänsteman, om vilken
nu är fråga och som förut innehaft konstituerad tjänst, ma under vissa
förhållanden erhålla lägre pension än om han kvarstått i sin förra tjänst.
Ett av järnvägsstyrelsen framställt yrkande, att avgång från tjänsten på
grund av sjukdom skulle likställas med avgång på grund av olycksfall
i tjänsten, har jag däremot icke kunnat biträda.
Enligt nu gällande bestämmelser äger konstituerad tjänsteman, då han Konstituerade
avgår från befattningen vid uppnådd pensionsålder, uppbära hel pension till
samma belopp som det för befattningen gällande pensionsunderlaget pension.
eller, såsom det uttryckes vid statens järnvägar, med 70 % av avlöningen
(avlöningen — arvodet förhöjt med 20 %\ allt under förutsättning
att tjänstemannen uppnått stadgat antal tjänstår. Därvid skall dock
46
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 313.
Kommittén.
Ämbets
verken.
iakttagas, att, om tjänstemannen innehaft den befattning, varifrån avgången
sker, kortare tid än fem år, beräkningen verkställes efter medeltalet
av de under de fem sista åren för honom gällande pensionsunderlag
respektive avlöningsbelopp.
Innehar åter tjänstemannen icke erforderligt antal tjänstår, utgår
pensionen med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet
tjänstår, varvid enligt statens järnvägars pensionslag den avkortade pensionens
belopp utgår med viss lägre procent av avlöningen, så beräknad
som nyss är sagt. Nämnda procent växlar mellan lägst 17,5 & för fulla
10 tjänstår och högst 66,5 % för fulla 29 tjänstår.
Enligt kommitténs uppfattning borde för rätt till hel pension fordras,
att tjänstemannen vid avgången innehade såväl 30 tjänstår som 30
avgiftsår. Hel pension skulle i regeln utgöra samma belopp som summan
av de för tjänstemannen vid tiden för avgången gällande statspensionsunderlag
och avgiftspensionsunderlag. Dock borde i händelse vederbörande
innehaft den tjänst, varifrån avgången skedde, under allenast
en kortare tid, hel pension beräknas, på sätt redan nu vore stadgat,
efter medeltalet av de under vissa år för honom gällande pensionsunderlag.
Därvid hade emellertid kommittén ansett hittills föreskrivna
fem års innehavande av befattningen kunna inskränkas till tre år.
För de fall åter, då tjänstemannen vid avgången icke innehade 30
tjänstår och 30 avgiftsår, skulle enligt den av kommittén förordade principen
pensionen utgå med avkortat belopp, därvid avkortning skulle ske
antingen å den del av pensionen, som bestredes av statsmedel, eller å
den del, som ansåges täckas av pensionsavgifterna, eller ock å bägge
de nämnda delarna, beroende på huruvida tjänståren eller avgiftsåren
eller bägge slagen av år till antalet understege 30 år. Avkortningen
skulle ske sålunda. Beloppet av hel pension avkortades för varje fullt
tjänstår, varmed antalet tjänstår understege 30, med Vso av statspensionsunderlaget
eller alltså för varje bristande fullt fjärdedels år med
V120 av nämnda pensionsunderlag, samt för vad som bruste i de föreskrivna
30 avgiftsåren med likaledes Vso respektive V120 av avgiftspensionsunderlaget.
Mindre del av år än en fjärdedel syntes kommittén
därvid icke böra komma i betraktande.
Tjänsteman, som vid uppgående av pensionsåldern icke kunde räkna
tio tjänstår, skulle, såsom förut antytts, vara utesluten från rätten till
tjänstepension.
Beträffande de föreslagna grunderna för bestämmande av ålderspension
hava icke framställts några erinringar utom i vad dessa avse be
-
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
47
räkningen av pensionsbelopp, då tjänstemannen under endast en kortare
tid innehaft den tjänst, varifrån avgången äger rum.
Å ena sidan har telegrafverket ansett, att även i dylika fall allenast
det för den senaste tjänsten stadgade pensionsunderlaget skulle vara
bestämmande och att sålunda någon medeltalsberäkning av under vissa
år för befattningshavaren gällande pensionsunderlag icke vidare skulle
förekomma. Statskontoret har å andra sidan ifrågasatt, huruvida ej,
såsom hittills varit fallet, pensionen borde beräknas efter medeltalet av
de under de fem sista åren för tjänstemannen gällande pensionsunderlag.
Det av ämbetsverken behandlade spörsmålet synes mig vara av jämförelsevis
ringa betydelse, då ett stadgande om dylik medeltalsberäkning
endast i undantagsfall torde komma i tillämpning. Vid sådant förhållande
anser jag icke någon direkt anledning föreligga att frångå kommitténs
förslag i ämnet, helst som detta förslag kan anses såsom en
medelväg mellan de nyss angivna meningarna.
Vad kommittén i övrigt uttalat rörande ålderspensionens bestämmande
föranleder icke någon anmärkning från min sida.
Pension till den, som till följd av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen
till vidare tjänstgöring, skall enligt den civila pensionslagen
samt de för telegrafverket fastställda pensionsbestämmelser, oberoende
av tjänstetidens längd, utgå med enahanda belopp, som det vid tiden
för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag. Enligt
statens järnvägars pensionslag utgör beloppet av invalidpension, om den
pensionsberättigade icke innehaft ordinarie statstjänst i fulla tjugufem
år, 50 % av den avlöning (avlöningen = arvodet, förhöjt med 20 %)
som han vid avgången uppbär, (motsvarande 71,4% av högsta pension)
och, om han innehaft sådan tjänst i fulla tjugufem år eller därutöver,
den procent av avlöningen, som enligt de för ålderspension vid statens
järnvägar nu gällande grunder motsvarar antalet tjänstår. Dock
skall enligt samma lag invalidpension, oberoende av antalet tjänstår,
utgå med hel pensions belopp, därest de förhållanden, som grundat rätten
till pension, omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin
försörjning.
Kommittén har funnit starka skäl tala för att invalidpension må,
oberoende av antalet tjänstår och avgiftsår, utgå med beloppet av hel
pension, sålunda i nära anslutning till vad som gäller vid tre av de nu
omhandlade verken.
Departements
chefen.
Invalidpension
-
Kommittén.
48
Kungl. Maj.is Proposition Kr 313.
I sådant hänseende har kommittén anfört följande.
»Enligt vad som framgår av en jämförelse mellan bestämmelserna i,
å ena sidan, 17 § 2 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet
för kommunikationsverken och, å andra sidan, 6 § i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete den 17 juni 1916, torde den principen få anses
godkänd, att i fråga om gottgörelse till den, som träffats av olycksfall
i tjänsten, staten bör tillgodose statstjänaren något rikligare än enligt
lag åligger den enskilde gent emot hos honom anställd person, (jfr
sid. 128—131 av kommitténs betänkande angående gemensamt lönesystem
m. in. för kommunikationsverken).
Att detta jämväl bör gälla i fråga om pension åt sådan statstjänare,
som till följd av olycksfall i tjänsten blivit invalid för framtiden,
synes kommittén ligga i sakens natur. Enligt olycksfallsförsäkringslagen
skall till invalid utgå livränta å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust
av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst
och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som
svarar mot nedsättningen; dock att livränta ej utgår, där ej arbetsförmågan
blivit nedsatt till minst en tiondel. Erinras må ock, att enligt
beslut vid 1919 års lagtima riksdag den årliga arbetsförtjänst, som
härvid må tagas i beräkning, blivit bestämd till 2,400 kronor.
Då invalidpensionering av ordinarie statstjänare icke lärer ifrågakomma
annat än vid förlust eller stark nedsättning av arbetsförmågan och sålunda
livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle utgå med två tredjedelar
av den årliga arbetsförtjänsten eller nära därinemot, synes det
kommittén, som borde invalidpension icke i något fall sättas lägre än
beloppet av hel pension, vilken enligt kommitténs förslag skulle i regeln
motsvara två tredjedelar av lönen å billigaste ort.
Det torde ock böra påpekas, att tillämpningen av det i statens
järnvägars pensionslag givna villkoret för erhållande av invalidpension
till högsta belopp ej sällan måste vara förenad med stora vanskligheter.
Då, såsom förut nämnts, så gott som undantagslöst endast svåra fall av
invaliditet torde bliva föremål för pensionering, lärer det nämligen icke
vara lätt att avgöra, huruvida de förhållanden, som grundat rätten till
pension, göra det omöjligt för vederbörande att utföra något som helst
arbete eller om han kan hava möjlighet att i någon obetydlig mån bidraga
till sin försörjning.
Slutligen torde vid förevarande frågas bedömande böra uppmärksammas,
att kommittén ansett sjukdom, som ådragits genom tjänstutövning,
icke böra grunda rätt till invalidpension, detta särskilt med
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313. 49
hänsyn till svårigheten att kunna med säkerhet skilja mellan dylik sjukdom
och annan sjukdom. Med den av kommittén hävdade uppfattningen
i fråga om förutsättning för invalidpensions utgående synes fördenskull
en eljest måhända önskvärd utjämning mellan invalidpension
och sjukpension icke vara påkallad.»
Jag delar till fullo kommitténs uppfattning, att tjänstemän, som
blivit invalider till följd av olycksfall i tjänsten, böra i pensionshänseende
ställas gynnsammare än vad nu gäller för statens järnvägars personal.
Kommitténs förslag innebär, att invalidpension skulle, oberoende av
antalet tjänstår och avgiftsår, utgå med beloppet av »hel pension», så
bestämd som sagts i fråga om ålderspension. Såsom kommittén framhållit
ansluter sig detta förslag nära till vad som i sådant hänseende
gäller enligt den civila pensionslagen och telegrafverkets pensionsbestämmelser.
Granskas emellertid kommitténs förslag närmare, befinnes, att
detsamma skulle ställa sig något oförmånligare för det fall att den, som
pensioneras, under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken
avgången äger rum. I sådan händelse skulle nämligen, enligt vad
förut är sagt, beloppet av »hel pension» utgöra medeltalet av de pensionsunderlag,
vilka under de senast förflutna tre åren varit gällande för
honom. Enligt den civila pensionslagen och telegrafverkets pensionsbestämmelser
utgår däremot alltid invalidpension med enahanda belopp,
som det vid tiden för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag.
Då även enligt kommitténs förslag invalidpensionens belopp skulle
bestämmas oberoende av antalet tjänstår i statens tjänst, synes det mig
i viss mån oegentligt, att i nyss angivna fall låta tiden för innehavandet
av den befattning, varifrån avgången äger rum, inverka på pensionsbeloppet.
Det torde i detta sammanhang böra anmärkas, att med tillämpning av
de utav kommittén föreslagna grunder vederbörande verk skulle kunna
genom att låta den skadade tjänstemannen kvarstå i tjänst mot åtnjutande
av sjukavlöning intill dess de föreskrivna tre åren i innehavande
tjänst uppnåtts, förskaffa honom en högre pension.
\ id nu angivna förhållanden, anser jag mig böra förorda den jämkningen
i kommitténs förslag i ämnet, att invalidpension städse må utgå
med det belopp, som motsvarar summan av de för tjänstemannen vid
tiden för olycksfallet gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 263 käft. (Nr 313.)
Departements
chefen.
888 20 7
50
Sjukpension.
Kommittén.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Då enligt den civila pensionslagen och telegrafverkets pensionsbestämmelser
tjänsteman är, på sätt förut omförmälts, pensionsberättigad
på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte eller ock nedsatt arbetsförmåga,
utgår pensionen med fullt belopp, om vederbörande innebar föreskrivet
antal tjänstår, men om så icke är förhållandet med avkortat belopp,
vilket beräknas efter samma grunder, som gälla ålderspension.
Därvid skall dock iakttagas, att pensionsbeloppet ej må understiga 75 %
av hel pension i de fall, då tjänstemannen pensioneras efter att under
fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte
varit ur stånd att tjänstgöra.
I statens järnvägars pensionslag stadgas rörande sjukpensions
belopp, att detsamma utgör, allt efter antalet av de år, under vilka den
pensionsberättigade innehaft ordinarie statstjänst, så stor del av avlöningen,
som enligt de för ålderspension gällande grunder motsvarar
antalet tjänstår. Därest de förhållanden, som grundat rätten till pension,
omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning, må
dock beloppet av sjukpensionen icke understiga 50 % av avlöningen
(avlöningen = arvodet förhöjt med 20 %), motsvarande 71,4% av hel
pension.
«
För sin del har kommittén ansett sjukpensionens belopp böra bestämmas
efter samma regel, som skulle gälla i fråga om ålderspension, sålunda
allt efter det antal tjänstår och avgiftsår tjänstemannen innehade
vid avgången, varigenom alltså den, som uppnått 30 tjänstår och 30
avgiftsår, erhölle hel pension. Emellertid har kommittén, i anslutning
till vad som gäller för postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk,
funnit sig böra föreslå, att, då avkortat pensionsbelopp skulle utgå,
detsamma lägst måtte utgöra 75 % av hel pension. Dock borde å andra
sidan den inskränkningen föreskrivas, att pensionen icke finge i något
fall överstiga den pension tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han
kvarstått i befattningen till pensionsålderns inträde.
Såsom motivering härför har kommittén anfört följande.
»Då kommittén sålunda föreslagit, att sjukpensionen i regeln må
utgöra lägst 75 % av hel pension, har kommittén utgått därifrån, att
sjukpensionering icke i allmänhet sker i andra fall än när sjukdomen
eller arbetsförmågans nedsättning är av svårare beskaffenhet och att
sålunda pensionstagaren då saknar förmåga att i nämnvärd grad
genom sitt arbete bidraga till sin försörjning. Vid sådant förhållande
lärer det, likasom i fråga om invalidpension, icke få anses påkallat,
att såsom villkor för minimipensionens utgående uppställa fordran
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313. 51
på dylik fullständig oförmåga, helst som även i detta tall svårighet
torde förefinnas att kunna bestämma, huruvida nämnda villkor må anses
uppfyllt eller ej. Erinras må tillika, att enligt kommitténs förslag sjukpension
skulle utgå även där sjukdomen måhända kan hava ådragits
genom tjänstutövning, något som jämväl torde böra medföra, att sjukpensionen
icke bör tillmätas alltför knapp, om också en bestämd skillnad bör
göras mellan invalidpension och sjukpension. Jämväl torde böra framhållas,
att, om sjukpensionens belopp skulle alltför mycket understiga
sjukavlöningen, vederbörande verks styrelse måhända kunde understundom
känna en viss tvekan att försätta tjänstemannen i det ogynsammare
ekonomiska läge, som hans pensionering skulle innebära, även
där en dylik åtgärd påkallas av förhållandena.
Såsom förut är sagt, skulle emellertid pensionens minimibelopp icke
i varje fall komma att uppgå till minst 75 % av hel pension. Därest en
befattningshavare, om han kvarstått till pensionsålderns inträde, då skulle
hava erhållit ålderspension till lägre belopp än 75 % av hel pension,
måste det nämligen anses oriktigt, att han genom förtida sjukpensionering
kunde komma i en bättre ställning. Kommittén har fördenskull
ansett sig böra i sådant hänseende föreslå förut nämnda inskränkning.
Ett stadgande i sådant syfte återfinnes ock uti det vid 1919 års lagtima
riksdag godkända reglementet för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl.»
De av kommittén sålunda föreslagna grunderna för bestämmande Depca^®“ente''
av sjukpensions belopp anser jag mig böra tillstyrka.
Gottgörelse i vissa fall till avgången, eljest icke pensionsberättigad tjänsteman.
Därest ordinarie tjänsteman avgår från tjänsten utan att vara berättigad
till pension, äger han enligt nuvarande bestämmelser icke återbekomma erlagda
pensionsavgifter, utom i det fall att han övergått till annan statstjänst
och med inträdet i denna tjänst är förenad skyldighet att erlägga
retroaktivavgift för egen pensionering, i vilket fall pensionsavgifterna
återbetalas, dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften
uppgår. I samtliga övriga fall gå pensionsavgifterna vid dylik avgång
ur tjänsten helt och hållet förlorade för tjänstemannen.
Nämnda förhållande har emellertid för personalen framstått såsom
oförenligt med billighetens fordringar, och har fördenskull uttalats önskvärdheten
därav, att vederbörande skulle även i sistnämnda fall kunna
Kommittén.
52 Kungi. Maj:ts Proposition Nr 313.
i någon form erhålla gottgörelse för vad han nödgats utgiva i pensionsavgifter.
Efter att hava erinrat härom anför kommittén i ämnet, bland annat,
följande:
»Kommittén har för sin del funnit sig böra tillstyrka ett tillmötesgående
av nämnda önskemål, helst sedan numera ett medgivande i sådan
riktning gjorts beträffande delägare i kassor för pensionering av i statens
tjänst anställd icke-ordinarie personal. Enligt de för nämnda kassor
gällande reglementen skola nämligen i liknande fall som dem, om vilka nu
är fråga, de av vederbörande delägare i sådan kassa erlagda pensionsavgifterna
användas till att bereda honom pension jämlikt lagen angående
allmän pensionsförsäkring.
Ett likartat förfaringssätt synes kommittén böra tillämpas jämväl i
fråga om ordinarie befattningshavare vid de nu avsedda verken. Kommittén
har därvid tänkt sig följande ordning. Om tjänsteman upphör att
innehava ordinarie anställning i statens tjänst utan att vara berättigad till
pension på grund av sin nämnda tjänst, skall, för beredande åt honom av
pension jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, från vederbörande
pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas sammanlagda beloppet av
de av honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån de icke blivit tagna
i anspråk för erläggande av förut omförmäld retroaktivavgift eller i
sammanhang med tjänstemans övergång till befattning vid annat av de
här ifrågavarande verken överförts till pensionsfonden vid det verk, till
vilket han övergår. Vad nu är sagt anser kommittén dock icke böra
gälla den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare, enär
avgifter för beredande av pension enligt pensionsförsäkringslagen icke
få erläggas för annan än den, som innehar svenskt medborgarskap.
Såsom av det förut sagda framgår, skulle pensionsavgifternas sammanlagda
belopp överföras till pensionsförsäkringsfonden utan att därvid
någon ränta beräknas för den tid, som dessförinnan förflutit från det
pensionsavgifterna blivit av tjänstemannen erlagda. Att, särskilt då det
gäller ordinarie personal, gå utöver vad kommittén i nämnda hänseende
tänkt sig, torde emellertid icke vara påkallat, helst som den föreslagna
anordningen redan i och för sig skulle innebära en betydande förmån för
befattningshavarna i jämförelse med nuvarande förhållanden. Åven torde
böra erinras, att vissa kostnader äro förenade med förvaltningen av
pensionsmedlen, vartill kommer att anordningen i fråga ur enkelhetens
synpunkt är motiverad. Framhållas må jämväl, att från statens sida
icke föreligger något intresse att i högre grad underlätta statstjänstemans
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
53
övergång till enskild verksamhet bland annat med hänsyn därtill, att
den specialutbildning, som tjänstemannen tilläventyrs kan hava erhållit
inom verket, uti ifrågavarande fall icke kommer verket till godo.»
I reservation till kommitténs betänkande har yrkats, att uti sådana Reservation.
fall, om vilka nu är fråga, till pensionsstyrelsen skulle inbetalas kapitalvärdet
av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna, i stället för,
såsom kommittén föreslagit, allenast sammanlagda beloppet av nämnda
avgifter.
Till stöd härför har i reservationen erinrats bland annat, därom,
att enligt de av riksdagen godkända bestämmelser angående rätt till
pension för icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfalls verk vederbörande verks pensionskassa hade att
vid delägares entledigande till pensionsstyrelsen inbetala kapitalvärdet
av den pensionsrätt, som tillkomme honom.
Statskontoret, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och pensions- Ämbetsstyrelsen
hava anslutit sig till den mening, som kommit till uttryck i ie> en''
reservationen.
Den av kommittén förordade principen, att den, som avgår ur stats- Departementstjänst
utan att vara berättigad till tjänstepension, bör erhålla gottgörelse chefenför
vad han nödgats erlägga i pensionsavgifter, synes mig vara förenlig
med rättvisa och billighet.
Det torde härvid böra framhållas, att, då enligt det föreliggande
förslaget tjänstemannens tillgodohavande skulle användas till att bereda
den avgångne pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, det
med pensionsavgifterna ursprungligen avsedda ändamålet fortfarande
skulle komma att tillgodoses. Detta tillvägagångssätt har ju ock, såsom
nämnts, vunnit godkännande i fråga om statsanställd icke-ordinarie
personal vid vissa av kommunikationsverken.
Då nu fråga är att förfara på liknande sätt i avseende å de ordinarie
befattningshavarna vid kommunikationsverken, hava emellertid olika
meningar yppats rörande beräknande av det belopp, som må användas för
ändamålet. Å ena sidan har kommittén föreslagit, att allenast summan
av de av tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna skulle få tagas i
anspråk, under det att, å andra sidan, dels reservanter och dels flertalet
av de i ärendet hörda ämbetsverken yrkat, att hela det belopp, som
funnes reserverat för tjänstemannens räkning i vederbörande pensionsfond,
eller med andra ord uttryckt »kapitalvärdet av de utav tjänste
-
54
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
mannen erlagda pensionsavgifterna» skulle på antytt sätt komma den
avgångne till godo. För min del anser jag, att det senare beräkningssättet
utgör ett mera rationellt uttryck för den princip, varom nu är
fråga, än det som innefattas i kommitténs nyssberörda förslag. Det kan
nämligen icke vara riktigt, att, såsom följden skulle bliva av kommitténs
beräkningssätt, vedörbörande pensionsfond i allt fall skulle tillgodogöra
sig en del av de gjorda insatsernas försäkringstekniska värde.
Tillämpas däremot det andra beräkningssättet, skulle tjänstemannen lämna
sin tjänst, utan att pensionsfonden, försäkringstekniskt sett, genom hans
delaktighet åsamkats förlust eller vinst — med frånseende dock av den
vinst, som kan härröra av eventuell överränta eller dylikt.
Betydelsen för den avgångne, om det ena eller det andra beräkningssättet
tillämpas, framgår av följande exempel.
En person erhåller ordinarie anställning såsom postexpeditör vid 25
års ålder och erlägger såsom sådan pensionsavgifter med 129 kronor
om året.
Beloppet av den pension, han från 67 års ålder skulle uppbära från
allmänna pensionsförsäkringsfonden, utvisas i nedanstående tablå.
Avgången ur statstjänst
äger rum efter
Pensionen utgör, därest
summan av avgifterna
tillgodoräknas
kapitalvärdet av
avgifterna
tillgodoräknas
i
Kr.
Kr.
| 5 år .................................
279
320
! 10 » ....................................
453
586
i 15 »> ....................................
562
825
1 20 » ....................................
620
1,044
Vid beräknande av kapitalvärdet har emellertid antagits, att avgifterna inbetalts
årligen i förskott.
Till stöd för det av kommittén förordade beräkningssättet har,
bland annat, åberopats, att vissa kostnader vore förenade med förvaltningen
av pensionsmedlen. Om också detta i någon mån är fallet,
motsvara dock dessa kostnader icke på långt när den reducering av det
överförda beloppet, som kommitténs förslag innebär, och stegras detta
missförhållande ju längre tid tjänstemannen erlagt avgifter. Även är
att märka, att, om fondernas behållningar ingå i vederbörande verks
rörelse, förvaltningskostnaden knappast torde bliva nämnvärd.
55
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
1 anledning av kommitténs uttalande, att dess beräkningssätt vore
ur enkelhetens synpunkt motiverat, tillåter jag mig nämna, att pensionsstyrelsen
förklarat en uträkning av kapitalvärdet av de erlagda pensionsavgifterna
icke i allmänhet behöva medföra något vidare nämnvärt
arbete utöver uträkningen av sammanlagda beloppet av erlagda avgifter.
Vad kommittén i övrigt anfört till stöd för sitt nu ifrågavarande
förslag synes mig icke vara av beskaffenhet att böra inverka på sakens
bedömande.
Under åberopande av det anförda får jag för min del förorda, att
vid sådan överflyttning av pensionsavgifter, varom nu är fråga, den avgångne
må tillgodoräknas kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifterna.
Det torde'' få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
närmare föreskrifter rörande sättet för uträkning av dylikt kapitalvärde.
1 likhet med pensionsstyrelsen anser jag såsom en konsekvens härav
böra följa, att uti de i lagförslagets 10 och 11 §§ avsedda fall från
vederbörande pensionsfond skall, med iakttagande av i 11 § angiven
begränsning, överföras kapitalvärdet av erlagda pensionsavgifter, i stället
för, såsom kommittén föreslagit, allenast sammanlagda beloppet av erlagda
pensionsavgifter.
Frågan om avgiftsplikt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring för
ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken.
Enligt 5 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
äro från avgiftsplikt undantagna, bland andra, ordinarie innehavare
av tjänst, å vilken lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension eller lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar äger tillämpning, så ock delägare i telegrafverkets pensionsinr
ättning.
Därjämte äro genom kungl. brev den 23 maj 1914 från avgiftsplikt
särskilt undantagna vissa ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar,
å vilka förenämnda lag angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar nu icke äger tillämpning.
Ordinarie tjänstemän i allmänhet vid de ifrågavarande fyra verken
äro sålunda fritagna från erläggande av avgift enligt lagen angående
allmän pensionsförsäkring.
56
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Därest den nu föreslagna lagen angående tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid kommunikationsverken antages, påkallas givetvis
en formell ändring i 5 § av pensionsförsäkringslagen, för att
ifrågavarande personal fortfarande skall vara befriad från berörda avgiftsplikt.
Pensionsstyrelsen har emellertid framlagt förslag i syfte, att tjänstemännen
i fråga icke vidare skulle vara undantagna från nämnda avgiftsplikt,
detta såsom ett steg i riktning mot det av pensionsstyrelsen
uttalade önskemålet om införandet av avgiftsplikt för alla befattningshavare
i statens tjänst. Styrelsen torde därvid hava avsett, att pensionsavgifterna
för tjänstepensionen skulle minskas med det belopp, som
motsvarade vederbörandes avgift till den allmänna pensionsförsäkringen,
samt att tjänstepensionen skulle minskas med det från den allmänna
pensionsförsäkringen utgående pensionsbelopp, som svarade mot de sålunda
från dragna avgifterna.
Detta spörsmål synes mig, i likhet med vissa andra av mig i förevarande
ärende förut berörda frågor, vara av beskaffenhet att hellre böra avgöras
i ett sammanhang för statstjänare i allmänhet. Frågan torde
alltså i hela dess omfattning böra göras till föremål för närmare utredning
och övervägande.
Specialmotivering
till förslaget till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk. I
I anslutning till de av kommittén angivna principerna för ordnande
av pensionsförhållandena för ordinarie tjänstemän vid nu ifrågavarande
verk har kommittén uppgjort förslag till lag i ämnet. Den närmare
redogörelsen för detta förslag har kommittén meddelat i form av en motivering
till de särskilda stadgandena i lagförslaget.
Då jag i stort sett icke funnit något att erinra mot de av kommittén
föreslagna bestämmelserna, tillåter jag mig hänvisa till kommitténs motiv
härför, vilka återfinnas å sid. 42—62 i betänkandet. Vissa paragrafer
komma dock att av mig beröras, särskilt i de fall, då jag ansett jämkningar
eller tillägg böra vidtagas i avseende å de av kommittén föreslagna
stadgandena.
57
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313.
I 2 § av lag-förslaget augivas de fall, då i tjänst varande befattningshavare
förlorar rätten att vid avgång erhålla tjänstepension. Detta skulle
sålunda gälla bland annat den, som avgår från tjänsten utan att vara
skyldig därtill enligt bestämmelserna i lagen. Då möjligen den missuppfattningen
skulle kunna uppstå,, att stadgandet ifråga finge uppfattas
såsom någon inskränkning i avseende å den rätt till pension, som i
14 § 1 mom. tillförsäkrats förordnad tjänsteman, vilken frivilligt avgår
efter att under minst tolv år innehaft nu avsedd befattning eller vilken
lämnar tjänsten på den grund, att förordnandet upphör utan att efterföljas
av förnyat förordnande, har jag ansett, att i 3 § en hänvisning
bör göras till 14 § 1 mom.
I 6 § har föreslagits, att utbetalning av pension skall ske månadsvis
i efterskott från det verk, tjänstemannen vid avgången tillhörde.
Järnvägsstyrelsen har, under erinran att vid statens järnvägar utbetalning
av pension för närvarande verkställdes kvartalsvis, avstyrkt
den av kommittén föreslagna föreskriften härutinnan, och har styrelsen
därvid hänvisat till den ökning i arbete, som skulle föranledas av den
ifrågasatta anordningen.
Då månadsvis skeende pensionsutbetalning, vilken eljest i allmänhet
redan förekommer, måste anses innebära en given fördel för pensionärerna
och då genom viss omläggning av arbetet med pensionsutbetalningama
vid statens järnvägar detta arbete lärer väsentligen kunna underlättas,
anser jag att även vid statens järnvägar bör tillämpas det
föreslagna förfaringssättet. Någon ändring av kommitténs förslag i berörda
hänseende anser jag sålunda icke påkallad.
Uti 10—11 §§ hava föreslagits bestämmelser angående överföring
.av erlagda pensionsavgifter i de fall, då tjänsteman övergår till annat verk.
I anslutning till ett motsvarande stadgande i 12 § och i överensstämmelse
med vad jag förut anfört, torde 10 och 11 §§ i kommitténs
förslag böra ändras därhän, att, med iakttagande av i 11 § angiven begränsning,
sådan överföring bör ske med kapitalvärdet av erlagda pensionsavgifter
i stället för, såsom kommittén ifrågasatt, med sammanlagda
beloppet av erlagda pensionsavgifter.
Däremot har jag icke kunnat biträda den av generalpoststyrelsen
framförda uppfattningen, att i senare stycket av 10 § borde föreskrivas,
att, därest vid tjänstemans förflyttning från något av kommunikationsverken
till annat verk överföring av pensionsavgifter må äga rum,
tjänstemannen skall i det andra verket tillgodoräknas förutvarande tjänsteBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 263 höft. (Kr 31 3.) 838 so 8
58
Kungl Majds Proposition Nr 313.
och avgiftsår. Frånsett det formellt mindre lämpliga däruti, att i nu
förevarande pensionslag skulle meddelas bestämmelse huru annan pensionsförfattning
bör tillämpas, må påpekas, att vid det verk, till vilket
tjänstemannen övergår, pension kan beräknas efter sådana grunder, att
den i lagförslaget förutsatta tjänst- och avgiftsärsberäkningen icke är av
betydelse.
12 s. I 12 § hava föreslagits bestämmelser rörande inbetalning till pen
sionsstyrelsen,
då tjänsteman upphör att innehava ordinarie anställning
1 statens tjänst och han icke är berättigad till tjänstepension enligt förevarande
lag.
Såsom jag förut angivit, anser jag, i olikhet mot vad kommittén
föreslagit, att det belopp, som därvid skall inbetalas, bör med i paragrafen
föreskriven begränsning utgöra kapitalvärdet av de erlagda pensionsavgifterna.
I anslutning härtill har 12 § i mitt förslag blivit
avfattad.
13 §. Vidkommande beloppen av de i 13 § 1 mom. angivna pensions
underlagen
för tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande, har jag
redan förut angivit de skäl, som föranlett mig föreslå vissa höjningar utöver
vad kommittén i sådant hänseende ifrågasatt.
14 s. Mot de av kommittén i 14 § 1 mom. föreslagna bestämmelserna
rörande beräknande av pensionsbelopp för förordnad tjänsteman i allmänhet
har jag icke annan erinran att framställa, än att ett kompletterande
stadgande i visst hänseende torde vara påkallat. Järnvägsstyrelsen
har nämligen påpekat, att en förordnad tjänsteman, som förut innehaft konstituerad
tjänst, eljest skulle i vissa undantagsfall kunna erhålla lägre pension,
än om han kvarstått i sin förra befattning. Till undvikande härav torde
böra göras följande tillägg uti ifrågavarande moment: »Innehade tjänstemannen
vid tillträdandet av sitt förordnande sådan tjänst, som avses i
3 kap. av denna lag, skall han emellertid i varje fall erhålla minst den
pension, som enligt förevarande lag skolat tillkomma honom, om han
intill tiden för avgången ur tjänst kvarstått i sin förra befattning».
]5§. Enligt de av kommittén föreslagna bestämmelserna i 15 § och 28 §
2 mom. skall, med visst undantag, pensionsavgift ej erläggas för längre
tid än intill dess trettio är förflutit från ingången av den månad, varunder
vederbörande tillträtt ordinarie anställning eller dessförinnan börjat
erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst anställd
Kuntjl. Maj:ts Proposition Nr 313.
59
icke-ordinarie personal. Att tjänstemannen härvid icke skall tillgodoräknas
sådan tid, varunder avbrott i anställningen tilläventyrs ägt ruin,
synes mig visserligen uppenbart, men torde det måhända vara lämpligt
att i de nämnda lagrummen införa uttrycklig föreskrift därom, att pensionsavgift
i antydda fall skall erläggas för ytterligare så lång tid, som
motsvarar avbrottet.
I 20 § av lagförslaget meddelas bestämmelser om beräkning av tjänstår.
Enligt kommitténs mening bör därvid icke göras avdrag för kortare tid än
femton dagar i följd, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock
med vissa angivna undantag. Statskontoret har emellertid ansett företräde
böra lämnas åt motsvarande bestämmelse i den civila pensionslagen,
enligt vilken även kortare dylik tjänstledighet skulle föranleda
avdrag. I likhet med kommittén finner jag det dock vara förenat med
onödig omgång, därest vid tjänstårsberäkningen hänsyn skulle tagas till
tjänstledighet, som omfattat allenast några få dagar.
Enligt 23 § 1 mom. a) i kommittéförslaget skulle, därest tjänsteman,
som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken
avgång äger rum, under någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava
tjänst, som avses i lagförslaget, innehaft annan statstjänst, med
vilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl
för den tid sådan tjänst innehafts och därvid tillämpas de i 3 § av den
civila pensionslagen givna föreskrifter dock utan däri stadgad begränsning
av pensionsunderlagets belopp. Med föranledande av vissa erinringar
från statskontorets sida anser jag mig böra föreslå den ändrade
formuleringen, att pensionsunderlag må beräknas även för tid, under
vilken annan tjänst innehafts, varvid, om för sådan tjänst icke gäller
något pensionsunderlag, i sådant avseende skall beräknas det belopp,
som bestämts såsom pension för tjänsten.
I kommitténs förslag hade 24 § givits följande lydelse:
»Pension, jämlikt 21 § b) (invalidpension) utgår med beloppet av hel pension,
så bestämd som i 23 § 1 mom. a) sägs.»
Av skäl, som jag i det föregående anfört, har paragrafen i fråga i
mitt förslag ändrats därhän, att invalidpensionens belopp skall motsvara
summan av de för tjänstemannen vid tiden för olycksfallet gällande
statspensions- och avgiftspensionsunderlag.
20 1
23 5.
24 §.
60
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
28 §.
29 §.
37 §.
Såsom jag anfört vid 15 § torde i 28 § 2 mom. böra göras visst
förtydligande tillägg beträffande beräkningen av den tid, för vilken
pensionsavgift skall erläggas i det fall, att avbrott i tjänstemannensanställning
ägt rum.
Enligt samma moment, sådant detsamma avfattats i kommitténs
förslag, skulle vidare den, som befordrats till befattning med högre
pensionsunderlag, erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från
tillträdandet av denna befattning, även om han på grund av i paragrafen
angiven bestämmelse eljest skolat vara befriad från erläggande av
pensionsavgift.
Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, huruvida ej den pensionsavgift, som,
sålunda skulle erläggas under en tid av tre år från tillträdandet av den
högre befattningen, borde utgå med allenast skillnaden mellan pensionsavgifterna
för de lönegrader, den nya och den tidigare befattningen
tillhörde.
Enligt vad jag i anledning av telegrafstyrelsens berörda förslag
inhämtat, lärer emellertid — enär det i detta fall gäller befordran vid en
mera framskriden levnadsålder — värdet av de under tre år er lagd a
pensionsavgifterna, även om dessa utgå med sitt fulla belopp, i allmänhet
knappast täcka kostnaden för förhöjningen av avgiftspensionen.
Vid nu angivna förhållande har jag icke ansett ändring i nämnda
hänseende böra företagas i kommitténs förslag.
I 29 § b) har vidtagits en mindre ändring i kommitténs förslags
i syfte att angiva vilkendera av två lika stora statspensioner, som må
uppbäras.
Enligt 20 § 2 mom. i lagförslaget skall avgiftsår beräknas för tid,,
under vilken tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för
pensionering av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie
personal. Enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder bestämmes avgiftspensionens
belopp efter antalet avgiftsår, och gäller detta såväl i fråga
om ålderspension som sjukpension.
För att de i ordinarie tjänst nu varande befattningshavarna icke
skola komma i sämre ställning, än som hittills varit dem tillförsäkrad,
hava i 37 § i lagförslaget meddelats vissa övergångsbestämmelser, i
syfte att även viss annan tid än den i 20 § 2 mom. omförmälda skulle
tillgodoräknas sådan tjänsteman såsom avgiftsår och sålunda öva inflytande
vid bestämmande av beloppet av avgiftspensionen.
De av kommittén i sådant hänseende föreslagna övergångsstadgandena
omfatta ^punkterna a)—d) i mitt förslag. Därutöver har jag emellertid
61
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
av i det följande angivna skäl ansett vissa ytterligare medgivanden i
sådan riktning erforderliga.
Enligt lagförslagets allmänna grunder skulle tjänsteman i regel få
tillgodoräkna sig extra ordinarie tjänstgöring endast för den del av
tjänstepensionen, som utgör statspension, under det att enligt den civila
pensionslagen och de för telegrafverket hittills gällande bestämmelser
dylik tjänstgöring må såsom tjänstår beräknas för pensionen i sin helhet.
Vad särskilt postverket beträffar, är nämnda förhållande av betydelse.
Såsom generalpoststyrelsen påpekat tinnes nämligen inom detta verk
för närvarande ett antal tjänstemän, såväl manliga som kvinnliga, vilka
till följd av under tidigare år otillfredsställande befordringsförhållanden
vunnit första ordinarie anställning vid så framskriden ålder, att de vid
pensionsålderns uppnående icke skulle kunna räkna sig till godo 30
avgiftsår, ehuru de anställts såsom extra ordinarie vid några och tjugu
års ålder. Nämnda tjänstemän skulle alltså, därest de nya pensionsbestämmelserna
utan vidare tillämpades, komma i ett väsentligt sämre
läge än enligt de hittills för dem gällande stadgandena i berörda hänseende.
Då, såsom ock av andra ämbetsverk framhållits, det icke torde kunna
anses med billighet överensstämmande, att övergången till de nya
pensionsbestämmelserna skall medföra förlust av en rätt, som hittills
varit vederbörande tillförsäkrad, anser jag mig böra föreslå, att tjänsteman,
vilken enligt de för honom före den nu ifrågasatta lagens ikraftträdande
gällande bestämmelser ägt att såsom tjänstår för erhållande av pension
beräkna även tid, varunder han i statens tjänst haft extra ordinarie
anställning, må såsom avgiftsår få tillgodoräkna jämväl sistnämnda tid.
Ehuru statens vattenfallsverks personal för närvarande lyder under
den civila pensionslagen, skulle det av mig nyss föreslagna medgivandet
angående beräkning av avgiftsår för extra ordinarie tjänstetid
i allt fall icke äga tillämpning å tjänsteman hos vattenfallsstyrelsen,
enär befattningar hos denna styrelse först samtidigt med den nu ifrågasatta
lagens ikraftträdande eller den 1 juli 1920 kunna tänkas erhålla
ordinarie karaktär. Då emellertid åtgärder för vattenfallsstyrelsens
uppförande å ordinarie stat sedan flera år tillbaka varit å bane, men
mellankommande hinder fördröjt frågans avgörande, synes mig billigheten
kräva, att tjänstemän hos denna styrelse, vilka under en följd av år
bestritt befattningar, visserligen å extra stat, men fullt likvärdiga med
ordinarie tjänster i andra verk, icke skola i pensionshänseende komma
i alltför ogynnsamt läge i jämförelse med övrig personal vid statens
vattenfallsverk. Jag anser fördenskull, att tjänsteman, vilkeu den 1 juli
62
Kung!. Maj:ts Proposition Nr
1920 tillträder ordinarie befattning hos vattenfallsstyrelsen, bör såsom
avgiftsår få tillgodoräkna sig den tid, varunder han där förut innehaft fast
anställning hos samma styrelse.
Däremot finner jag mig icke kunna tillstyrka en ifrågasatt ytterligare
utsträckning av rätten att såsom avgiftsår få tillgodoräkna ickeordinarie
tjänstetid.
De av mig sålunda föreslagna övergångsbestämmelserna, utöver
dem kommittén ifrågasatt, hava upptagits under e) och f) i 37 §.
Enligt de i 15 § och 28 § 2 mom. föreslagna bestämmelser rörande
den tid, varunder tjänsteman har att erlägga pensionsavgifter, har
nämnda tid begränsats att omfatta i regeln högst trettio år.
Uti nämnda tid av trettio år bör ock, såsom kommittén föreslagit,
få inräknas den tid, som enligt 37 § a)—d) må tillgodoföra
tjänsteman såsom avgiftsår. Ett medgivande i sådan riktning synes
mig däremot icke påkallat för de fall, som avses i 37 § e) och f). De
avgiftsår, som enligt sistnämnda punkter skulle få tillgodoräknas tjänsteman,
omfatta nämligen uteslutande icke-ordinarie tjänstetid, medan däremot
de avgiftsår, om vilka i a)—d) är fråga, hänföra sig till tid, varunder
vederbörande innehaft ordinarie eller därmed likställd tjänst eller
ock sådan icke-ordinarie tjänst, för vilken pensionsavgift tidigare har
beräknats utgå.
Enligt 23 § 1 mom. i lagförslaget skall för tjänsteman, som under
kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken avgång äger
rum, beloppet av hel pension utgöra medeltalet av de pensionsunderlag,
vilka under de senast förflutna tre åren varit gällande för honom.
Därest vid tillämpning av nyssberörda bestämmelse hänsyn skall tagas
jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid något av ifrågavarande
verk, som innehafts före den ifrågasatta lagens ikraftträdande, skall emellertid
enligt 39 § i kommitténs förslag därvid så anses, som hade för nämnda
tjänst gällt det pensionsunderlag, vilket enligt förevarande förslag är
bestämt för samma eller närmast motsvarande befattning. Nämnda
övergångsbestämmelse har synts kommittén erforderlig för att ej sådan
tjänsteman, om vilken nu är fråga, skall komma i alltför ogynnsam
ställning i förhållande till den, som under mer än tre år innehaft den
tjänst, från vilken avgången äger rum. För den senare vore nämligen
det vid avgången gällande pensionsunderlaget bestämmande för pensionens
belopp, oavsett om reglering av pensionsunderlagets storlek ägt
rum inom de tre sista åren. Meddelades icke en dylik övergångsbestäm
-
Kung}. Maj:ts Proposition Nr 313.
63
melse skulle det till och med kunna inträffa, att en tjänsteman, som
befordrats inom tre år före avgången, skulle erhålla lägre pension, än
om han kvarstått i sin förra befattning, något som kommittén ansett
nödvändigtvis böra förebyggas.
Statskontoret har anfört, att den ifrågasatta bestämmelsen saknade
motsvarighet vid föregående pensionsregleringar samt förklarat sig för
sin del hysa tvekan att tillstyrka densamma.
På de av kommittén angivna skäl finner jag mig dock böra förorda,
att en bestämmelse av nyss antydda innehåll intages uti förevarande
lag, och anser jag hinder icke böra möta, att vid eu eventuell
revision av den civila pensionslagen ett likartat stadgande jämväl där
införes.
Pensionsåldrar.
I en särskild bilaga till lagförslaget, betecknad såsom åldersförteckning,
har angivits pensionsåldern för en var sådan befattning vid de
ifrågavarande verken, som tillsättes genom konstitutorial.
Såsom en mera allmän erinran mot de av kommittén föreslagna
pensionsåldrarna har såväl i reservationer till kommitténs betänkande
som ock i järnvägsstyrelsens och vattenfallsstyrelsens yttranden framförts
den meningen, att särskilt för befattningar i mera ledande ställning inom
de nämnda styrelserna den ifrågasatta pensionsåldern av 67 år vore
allt för hög. I sådant hänseende har järnvägsstyrelsen anfört, bland
annat, att styrelsen med stöd av erfarenheten kunde intyga, att vad
statens järnvägar anginge, kvarhållande i tjänsten till så hög ålder som
67 år av ifrågavarande tjänstemän ingalunda kunde medföra någon fördel
för verket utan tvärtom. Det kunde enligt styrelsens förmenande icke
anses överensstämmande med den numera allmänt erkända grundsatsen
att statens järnvägar borde skötas på ett affärsmässigt sätt, att i mera
ansvarsfulla befattningar bibehålla tjänstemän efter inträde av den levnadsålder,
då i normala fall avsevärd minskning av kropps- och själskrafterna
ägt rum.
De av järnvägsstyrelsen sålunda anförda synpunkterna hava synts
mig beaktansvärda, särskilt vad det gäller byråchefer och med dem likställda
tjänstemän inom sådana avdelningar av kommunikationsverken,
som hava huvudsakligen tekniska uppgifter. Härvid är emellertid att
märka, att dessa befattningar näppeligen kunna skiljas från andra sådana
befattningar i samma tjänsteställning vid dessa verk, för vilka till följd av
64
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
arbetets art levnadsåldern icke torde vara av fullt lika stor betydelse. Då
en sänkning av pensionsåldern för dylika, i allmänhet rent administrativa
tjänster skulle medföra vittgående konsekvenser inom statsförvaltningen
i övrigt, finner jag denna fråga icke kunna avgöras ensamt för kommunikationsverken
utan böra tagas under övervägande i sammanhang
med en eventuell revision av den civila pensionslagen.
För de till första lönegraden hörande vagn- och stallkarlarna vid
statens järnvägar har pensionsåldern i kommitténs förslag sänkts från
65 till 63 år. Denna åtgärd har kommittén motiverat därmed, att det
arbete, som utfördes av dessa befattningshavare, icke syntes kommittén
fordra mindre kroppslig spänstighet än det, som ålåge stationskarl, för
vilken pensionsåldern redan tidigare bestämts till 63 år.
Järnvägsstyrelsen har häremot erinrat, att det rådde den väsentliga
skillnaden mellan nämnda grupper av befattningar, att medan stationskarlens
arbete i de flesta fall omedelbart berörde trafiksäkerheten, detta
icke kunde sägas i allmänhet vara fallet i fråga om vagn- och stallkarlen.
Av berörda och andra skäl har järnvägsstyrelsen avstyrkt kommitténs
förslag i nämnda hänseende.
Då med hänsyn till järnvägsstyrelsens berörda uttalande den av
kommittén föreslagna sänkningen av pensionsåldern icke torde få anses
vara oundgängligen påkallad, finner jag mig böra förorda, att någon
ändring beträffande den hittills gällande pensionsåldern för vagn- och
stallkarl icke vidtages.
Vidkommande den närmare motiveringen till förslaget i övrigt, i
vad det avser pensionsåldrar, får jag hänvisa till vad kommittén därom
anfört i betänkandet (sid. 63—74), och har jag ansett kommittén därvid
hava tillfyllest motiverat de för de olika tjänsterna föreslagna pensionsåldrarna,
ehuru jämväl andra erinringar äti de förut antydda framkommit
beträffande pensionsåldrarna för vissa befattningar. Jag anser mig dock
böra meddela, att den av mig föreslagna åldersförteckningen kompletterats
med de nya ordinarie tjänster, som Kungl. Maj:t föreslagit skola
inrättas från och med den 1 juli 1920 vid statens järnvägar och hos
vattenfallsstyrelsen, samt att, såsom en konsekvens av vad kommittén
föreslagit beträffande telegrafassistent och kontrollör, pensionsåldern för
förste telegrafassistent och förste kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå
eller hos telegrafstyrelsen, satts till 67 år.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
65
Angående rätt till pension för viss personal, som vid statens
övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar
övergått i statens järnvägars tjänst.
Enligt 34 § av det föreliggande förslaget till lag angående" rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall denna lag icke äga
tillämpning- å tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg
eller handel övergått i statens järnvägars tjänst men vid berörda
lags ikraftträdande icke var nnderkastad lagen den 4 juli 1910 angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.
De tjänstemän, som sålunda åsyftas, tillhöra följ ande olika kategorier:
1) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid västkustbanan och
som antingen kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa
eller ock icke tillhört vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning
eller enskilda järnvägarnas pensionskassa;
2) tjänstemän, vilka förut tillhört Malmö—Kontinentens järnväg och
som kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa;
3) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid vissa från Mora—Vänerns
järnvägsaktiebolag övertagna bandelar och som icke inom av järnvägsstyrelsen
föreskriven tid tillkännagivit sin önskan att de i lagen angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4
juli 1910 gällande grunder måtte å dem äga tillämpning;
4) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid den från Gävle —Dala
järnvägsaktiebolag övertagna bandelen Mora Noret—Orsa och vilka såsom
delägare kvarstå i antingen Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning,
understödsförening, eller Gävle—Dala järnvägs pensionskassa,
understödsförening;
5) tjänstemän, vilka förut tillhört Orsa—Härjedalens järnväg och
som samtliga kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa;
samt
6) tjänstemän, vilka förut tillhört Höganäs—Mölle järnväg och som
samtliga kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa.
I detta sammanhang må även omförmälas en grupp tjänstemän,
som ehuru icke-ordinarie likväl hittills ansetts jämförliga med förut omförmälda
ordinarie tjänstemän, nämligen sådana i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags
tjänst förut anställda befattningshavare, vilka övergått i
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 31 3.) 838 so 9
66
Kungl. Maj:t$ Proposition Nr 313.
Kommittén.
statens järnvägars tjänst, men på grund av relativt hög levnadsålder eller
annan dylik anledning icke erhållit konstitutorial å innehavande befattningar.
Anmärkas må, att av de under 1) omförmälda, västkustbanan
förut tillhörande befattningshavare, vilka icke tillhört vare sig statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägarnas pensionskassa,
numera allenast en tjänsteman är i tjänst, nämligen vagn- och
stallkarlen Sven Edvard Carlsson, samt att av de förenämnda, i Örebro
—Köpings järnvägsaktiebolags tjänst förut anställda tjänstemän endast
följande tre befattningshavare fortfarande tjänstgöra, nämligen stationsinspektoren
Gustaf Ferdinand Elgstrand, bokhållaren Axel Ferdinand
Elgstånd samt stationsmästaren Per Johan Lundqvist.
För så gott som samtliga kategorier av nämnda befattningshavare
finnas meddelade särskilda pensionsbestämmelser, för vilka i kommitténs
betänkande (sid. 96 —100) lämnats ingående redogörelse.
Av kommittén hava utarbetats nya pensionsbestämmelser, omfattande
samtliga förenämnda kategorier av ordinarie tjänstemän ävensom de angivna
icke konstituerade, i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags tjänst
förut anställda befattningshavarna. Dessa bestämmelser ansluta sig
tämligen nära till de hittillsvarande bestämmelserna, dock med iakttagande
av vissa jämkningar, föranledda bland annat av den ifrågasatta
nya pensionslagen.
Motiveringen till kommitténs förslag är av följande lydelse.
»I fråga om sådan tjänsteman, som vid statens förvärvande av
enskilt företag övergått i statstjänst, har kommittén såsom förut är
nämnt, ansett, att såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension bör
efter prövning av verkets styrelse få tillgodoräknas sådan tjänsteman
jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning vid det enskilda företaget;
och har bestämmelse härom införts i 20 § 1 mom. av lagförslaget.
Nämnda bestämmelse skulle alltså medföra, att dylik tjänsteman icke
komme i sämre läge beträffande den del av tjänstepensionen, som bestrides
uteslutande av statsmedel, än om staten under hela den tid, tjänstemannen
ägnat sin arbetskraft åt företaget, varit ägare av detsamma.
Vad nu är sagt avser naturligen endast den, som blir underkastad
den nya pensionslagen, men torde i tillämpliga delar böra gälla jämväl
för befattningshavare, vilken på ovan angivet sätt övergått i statstjänst,
ehuru han på a;rund av innehavande delägarskap i enskild pensionsanstalt
eller av liknande anledning anses böra undantagas från lagens tilllämpning.
Till denna kategori höra ovan omförmälda vid statens järnvägar
numera anställda befattningshavare, som icke äro underkastade
lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid sta
-
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313. 67
term järnvägar och å vilka icke heller den nya pensionslagen skulle äga
tillämpning.
Bland dessa befattningshavare tillhöra vissa icke någon enskild
pensionsanstalt och hava hittills icke heller erlagt några avgifter för
egen pensionering. Till denna grupp höra förenämnda vagn- och stallkarlen
S. E. Carlsson samt stationsinspektoren G. F. Elgstånd, bokhållaren
A. F. Elgstånd och stationsmästaren P. J. Lundqvist, vilka tre sistnämnda
befattningshavare visserligen, såsom förut är nämnt, icke erhållit
konstitutorial men dock i pensionshänseende ansetts likställda med ordinarie
tjänstemän. Enligt kommitténs nyss angivna uppfattning skulle
en var av dessa tjänstemän i nära anslutning till nu för dem gällande
bestämmelser äga att vid avgången komma i åtnjutande av pension
till belopp, motsvarande vad han skulle hava uppburit i pension,
därest den föreslagna nya pensionslagen varit å honom tillämplig och
hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som betraktas
såsom statspension.
För nämnda tjänstemän, likasom för övriga nu ifrågavarande befattningshavare,
skall givetvis i enlighet med förberörda stadgande i
20 § 1 mom. i lagförslaget vid pensionsbeloppets beräkning tagas i betraktande
jämväl tjänstår, som infallit under den tid tjänstemannen tillhört
det enskilda företaget.
Något olika ställer sig saken i fråga om sådana befattningshavare,
vilka kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa,
Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning eller Gävle—Dala
järnvägs pensionskassa. Enligt gällande reglementen för dessa pensionsanstalter
hava i regeln såväl tjänstemännen som vederbörande järnvägsförvaltning,
i detta fall numera statens järnvägar, att bidraga till pensionskostnaden.
Då sålunda en del av den från pensionsanstalten utgående pensionen
kan anses motsvara de av tjänstemannen gjorda inbetalningarna, bör enligt
kommitténs mening vid beräkning av den pension, tjänstemannen må
erhålla från statsverket, hänsyn icke tagas till berörda del av pensionen
från pensionsanstalten. Vad åter beträffar den återstående delen av
den från pensionsanstalten utgående pensionen, kan denna del anses
motsvara vad som enligt lagförslaget skulle utgöra statspension. Då
emellertid sistnämnda del av pensionen från pensionsanstalten skulle
till beloppet understiga vad tjänstemannen komme att uppbära i statspension,
om den tilltänkta pensionslagen varit för honom gällande, bör
han av statsmedel erhålla fyllnadspension till belopp motsvarande skillnaden.
Härvid är emellertid att uppmärksamma, att en delägare i Gävle—
Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning icke är skyldig erlägga pen
-
68 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
sionsavgift, vadan därifrån utgående pension i sin helhet kan anses motsvara
statspension.
För befattningshavare, som tillhör enskild pensionsanstalt, synes
kommittén alltså böra tillämpas den regeln, att han, utöver den honom
från vederbörande pensionsanstalt tillkommande pension, skall erhålla
fydlnadspension från statens järnvägar till det belopp, varmed pensionen
från pensionsanstalten, till den del densamma icke kan anses täckas av de
utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må understiga, vad han
enligt den nu föreslagna pensionslagen skulle hava uppburit i pension,
därest nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast
till statspensionen. Bestämmandet av huru stor del av pensionen från
pensionsanstalten, som icke täckes av de utav tjänstemannen erlagda
pensionsavgifterna, torde lämpligen kunna anförtros järnvägsstyrelsen.
Samma regel torde även kunna tillämpas i fråga om befattningshavare,
vilken äger uppbära pension från statens järnvägar enligt de
för understödsföreningen Mora—Vänerns och Ostra Värmlands järnvägars
pensions- samt änke- och pupillkassa fastställda stadgar, varvid
emellertid sålunda utgående pension får anses motsvara pension från enskild
pensionsanstalt. Dylik tjänsteman skulle alltså vid avskedstagandet
äga dels uppbära pension enligt nyssnämnda stadgar och dels erhålla
fyllnadspension till det belopp, varmed förstberörda pension, till den del
densamma icke kan anses täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna,
må understiga, vad han enligt den föreslagna pensionslagen
skulle hava uppburit i pension, därest samma lag varit för honom gällande
och hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som betraktas
såsom statspension.
I överensstämmelse med vad redan gäller, torde böra föreskrivas
skyldighet för tjänsteman att såsom bidrag till kostnaden för beredande
av pension enligt understödsföreningens stadgar till statens järnvägar
erlägga pensionsavgift till belopp, som motsvarar 60 % av den enligt
stadgarna bestämda pensionsavgift.
Likasom i fråga om tjänstemän, vilka skulle vara underkastade den
nya pensionslagen, bör även för samtliga nu omhandlade befattningshavare
rätten till pension betinga skyldighet för vederbörande att under
vissa förutsättningar avgå från tjänsten. Enligt kommitténs meningböra
de bestämmelser i sistberörda hänseende, som innefattas uti 22 §
i lagförslaget, vara i tillämpliga delar gällande, i den mån ej andra
föreskrifter meddelats i reglemente för vederbörande enskilda pensionsanstalt
eller stadgarna för understödsföreningen Mora—Vänerns och
Ostra Värmlands järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa.))
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313. 69
De av kommittén sålunda angivna grunderna för ordnande av peusionsförhållandena
för nu ifrågavarande personal vid statens järnvägar
synas mig icke giva anledning till någon erinran. Jag anser mig fördenskull
höra förorda, att det av kommittén i överensstämmelse med
nämnda grunder uppgjorda folkslag till bestämmelser angående rätt till
pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar
eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, må oförändrat
framläggas för riksdagen till godkännande.
Vissa lagändringar, som påkallas av förslaget till
pensicnslag.
Ett bifall till mitt förslag till lag angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk påkallar vissa ändringar i andra lagar.
Detta är sålunda fallet beträffande lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension. Från denna lags tilllämpning
måste nämligen undantagas tjänster vid postverket och statens
vattenfallsverk, vilka skulle överflyttas till den nya lagen.
Förslag i sådant hänseende torde komma att av chefen för finansdepartementet
föreläggas Kungl. Maj:t.
Såsom jag förut nämnt, synes även eu ändring i 5 § av lagen den
30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring vara erforderlig, vilken
fråga emellertid torde få bliva föremål för särskild framställning.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels — under förutsättning att överenskommelse
av härefter angivet innehåll träffas om upphörande
av telegrafverkets pensionsinrättning med utgången av
juni månad 1920 — antaga det vid detta protokoll
(bil. 1) fogade förslag till lag angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk
;
Departements
chefen.
70
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
dels godkänna sådan överenskommelse med fullmäktige
för delägarna i telegrafverkets pensionsinrättning,
att nämnda pensionsionsinrättning upphör med
utgången av juni månad 1920 och dess tillgångar
övertagas av statsverket, under villkor att staten ansvarar
för pensionsinrättningens alla framtida förpliktelser
ävensom att av det belopp, varmed pensionsinrättningens
tillgångar intill förenämnda tidpunkt enligt
de av mig angivna beräkningsgrunder ökats genom
högre ränteavkastning än efter 4 1h procent, så
stor del, som, enligt av mig likaledes angiven delningsgrund,
belöper på delägarnas avgifter, överlämnas antingen
kontant eller, efter överenskommelse, i form av
pensionsinrättningen tillhörande värden till direktionen
över telegrafverkets pensionsanstalter att användas till
ändamål, som av fullmäktige beslutas och som kunna
av Kungl. Maj:t godkännas;
dels besluta,
att sådana telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar,
som enligt angivna överenskommelse skola
tillgodokomma statsverket, skola ingå i den uti 7 §
av förberörda förslag till lag omförmälda telegrafverkets
pensionsfond, vilken skall hava att ansvara för
pensionsinrättningens framtida förpliktelser,
att postverkets och statens vatten falls verks andelar
i pensionsfondens för civila tjänstinnehavare tillgångar
samt däremot svarande förpliktelser vid utgången av
juni månad 1920 skola övertagas av de i förberörda
paragraf i lagförslaget likaledes omförmälda postverkets
pensionsfond och statens vatten fallsverks pensionsfond
samt
att pensionsfondens för tjänstemän vid statens järnvägar
tillgångar och förpliktelser vid nyssberörda tidpunkt
skola övertagas av den i samma paragraf ävenledes
omförmälda statens järnvägars pensionsfond;
dels ock godkänna det vid detta protokoll (bil. 2)
fogade förslag till bestämmelser angående rätt till pension
för viss personal, som vid statens övertagande av
enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens
järnvägars tjänst.
71
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 313.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
72
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
Bilaga 1.
Förslag
till
lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
För en var ordinarie tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar eller statens vattenfallsverk skola i fråga om rätt till
tjänstepension samt skyldighet att avgå från tjänsten gälla de i denna
lag givna bestämmelser.
2 §•
Den, som avgår från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt
bestämmelserna i denna lag, är icke berättigad till tjänstepension i andra
fall än i 14 § sägs.
Tjänstepension må ej heller åtnjutas av den, som blivit avsatt från
tjänsten, eller den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.
3 §•
1. Tjänsteman skall såsom bidrag till kostnaden för beredande av
tjänstepension erlägga pensionsavgift för tid och till belopp, som angivas
i 15 § samt 18 och 28 §§.
Pensionsavgift erlägges månadsvis i efterskott genom avdrag å
tjänstemannens avlöning eller, vad angår pensionerad befattningshavare,
som avses i 13 § 1 mom., å honom tillkommande tjänstepension.
År tjänstemannen på grund av tjänstledighet eller av annan anledning
icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden eller förslår ej
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
73
utgående avlöningsbelopp, skall pensionsavgiften eller vad däri brister i
stället kontant inbetalas. Försummas detta, skall det sålunda förfallna
beloppet avdragas å hans därefter utfallande avlönings- eller tjänstepensionsbelopp.
Kan så ej ske, skall genom vederbörande styrelses försorg
beloppet utan föregående dom eller utslag utmätas.
2. Återbetalning av erlagda pensionsavgifter medgives ej i annan
ordning än i denna lag sägs.
4 §•
Tjänstepension sökes bos styrelsen för det verk tjänstemannen tillhör,
dock att pension för tjänsteman, som avses i 13 § 1 inom., sökes
hos Konungen.
5 §•
Då pension beviljas, utfärdas pensionsbrev.
6 §.
Tjänstepension till belopp för år räknat, som angives i denna lag,
utgår, där ej annorlunda i lagen stadgas, från och med dagen näst efter
den, då avgång från tjänsten äger rum, till och med den månad, under
vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör.
Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott från det verk,
tjänstemannen vid avgången tillhörde.
7 §■
De i denna lag omförmälda pensionsavgifter ingå från tjänstemän vid
postverket till postverkets pensionsfond, från tjänstemän vid telegrafverket
till telegrafverkets pensionsfond, från tjänstemän vid statens järnvägar
till statens järnvägars pensionsfond samt från tjänstemän vid statens
vattenfallsverk till statens vatten fallsverks pensionsfond.
8 §•
Tjänstepension utgår av det verks medel, tjänstemannen vid avgången
tillhörde. Gottgörelse skall emellertid beredas dessa medel från vederbörande
i 7 § omförmälda pensionsfond med så stor del av kostnaden,
som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes motsvara fondens
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 263 höft. (Nr 313.) 838 so 10
74
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas storlek. Sådan beräkning
skall verkställas minst vart femte år och enligt bestämmelser, som
meddelas av Konungen.
9 §•
Pensionsfond, varom i 7 § förmäles, förvaltas enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen.
10 §.
Övergår tjänsteman till befattning vid annat verk, som avses i
denna lag, skall kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifter
överföras från pensionsfonden vid det verk, han förut tillhörde, till pensionsfonden
vid det verk, till vilket han övergår.
Vad nu är sagt gäller jämväl vid övergång till befattning vid annat
statens verk, beträffande vilket föreskrift meddelats, att dylik överföringav
pensionsavgifter skall äga rum vid övergång från nämnda verk till
befattning, å vilken förevarande lag äger tillämpning.
11 §•
Därest tjänsteman övergår till befattning vid sådant statens verk,
som icke avses i 10 §, och med inträdet i denna befattning är förenad
skyldighet att betala retroaktivavgift för egen pensionering,
skall kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifter, dock ej
till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår, från vederbörande
i 7 § omförmälda pensionsfond inbetalas till den myndighet,
som äger uppbära retroaktivavgiften.
12 §.
Upphör tjänsteman att innehava ordinarie anställning i statens tjänst
och är han icke berättigad till tjänstepension enligt bestämmelserna i
denna lag, skall, för beredande åt honom av pension jämlikt lagen den
30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från vederbörande i 7 §
omförmälda pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet
av de av honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån desamma icke på
grund av bestämmelserna i 10 eller 11 § blivit tagna i anspråk. Vad
nu är sagt gäller dock ej i fråga om den, som vid avgång från tjänsten
icke är svensk medborgare.
Kung1. May.ts Proposition Nr 313
75
2 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom
förordnande.
13 §.
1. För nedanstående ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom
förordnande på viss tid, skola gälla följande tjänstepensionsnnderlag:
generaldirektör ................................................................................ 9,000 kronor
överdirektör och souschef, överdirektör samt överingenjör
vid statens järnvägar ........................................................... 8,000 »
överdirektör vid statens vattenfallsverk ................................ 8,000 »
verkstadsdirektör vid telegrafverket......................................... 7,000 »
sådan distriktschef vid statens järnvägar, som vid tillträdandet''av
nämnda befattning icke innehade annan
ordinarie tjänst vid statens järnvägar,.......................... 7,000 »
kraftverksdirektör vid statens vattenfallsverk 7,000 ))
2. För tjänsteman, vilken innehar förordnande såsom distriktschef
vid statens järnvägar och vid tillträdandet av nämnda förordnande innehade
sådan tjänst vid statens järnvägar, som avses i 3 kap. av denna lag,
skall i pension shänseende gälla vad för den tjänsten är stadgat i lagen.
14 §•
1. Har tjänsteman, som avses i 13 §- 1 inom., under minst tolv år
innehaft förordnande å befattning, varom i 13 § 1 eller 2 mom. sägs,
eller har han, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten
blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad
att vid avgång från tjänsten åtnjuta tjänstepension till samma belopp
som det för honom vid avgången gällande pensionsunderlaget.
Därest i 13 § 1 mom. omförmäld tjänsteman, innan han uppnått
tolv års tjänstetid i befattningen, avgår från tjänsten, antingen på grund
av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande
eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av
olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring,
så ock därest tjänstemannen eljest före berörda tid utan egen begäran
nödgas avgå från sin befattning, äger han uppbära tjänstepension till
belopp, som med 1,000 kronor understiger det för befattningen gällande
pensionsunderlaget. Innehade tjänstemannen vid tillträdandet av sitt
förordnande sådan tjänst, som avses i 3 kap. av denna lag, skall han
emellertid i varje fall erhålla minst det pensionsbelopp, som skolat till
-
76 Kungl. Maj ds Proposition Nr 313.
komma honom, om han intill tiden för avgången nr tjänst kvarstått i
sin förra befattning.
2. Av tjänstepension, som omförmäles i 1 mom., anses två tredjedelar
utgöra statspension och en tredjedel avgiftspension.
15 §.
Tjänsteman, som avses i 13 § 1 mom., skall erlägga pensionsavgift
från och med den månad, under vilken han tillträder sin befattning,
till och med den månad, under vilken han uppnår en levnadsålder av
sextiofem år, även om han dessförinnan avgått från tjänsten med åtnjutande
av tjänstepension; dock skall pensionsavgift icke i något
fall erläggas för längre tid än intill dess trettio år förflutit från ingången
av den månad, varunder vederbörande tillträtt ordinarie anställning
eller dessförinnan börjat erlägga avgift till kassa för pensionering
av i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal, under iakttagande
emellertid att, om avbrott i statsanställningen förekommit, pensionsavgift
skall erläggas för ytterligare så lång tid, som motsvarar avbrottet. Avgår
tjänstemannen under sådana förhållanden, att han icke är berättigad till
tjänstepension, eller avlider tjänstemannen före uppnådda sextiofem levnadsår,
skall emellertid pensionsavgift icke erläggas för längre tid än
till och med den dag, avgången eller dödsfallet ägt rum.
Pensionsavgiften utgör för år räknat 540 kronor, där pensionsunderlaget
är bestämt till 9,000 kronor, 480 kronor, där pensionsunderlaget
är bestämt till 8,000 kronor, och 420 kronor, där pensionsunderlaget
är bestämt till 7,000 kronor.
16 §.
Befinnes tjänsteman, som avses i detta kapitel, före utgången av
den tid erhållet förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten
eller av sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller
har Konungen av annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra,
skall tjänstemannen vara skyldig avgå från befattningen; och skall i
sammanhang med beslut om förordnandets upphörande frågan om hans
rätt till pension avgöras.
3 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom
konstitutorial.
17 §■
1. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom konstitutorial,
skola gälla nedan angivna tjänstepensionsunderlag.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
77
A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:
l:a
lönegraden...
1,644 kronor
ll:e lönegraden
3,684
kronor
2:a
»
1,716 »
12:e »
. 3,924
»
3:e
»
. 1,824 j»
13:e »
. 4,200
»
4:e
»
1,920 »
14:e »
. 4,476
»
5:e
»
.. 2,160 »
15:e )•
. 5,076
»
6:e
»
.. 2,436 »
16:e »
. 5,724
»
7:e
b
.. 2,844 »
17 :e B
. 6,036
»
8:e
b
.. 3,036 »
18:e b
6,360
»
9:e
»
. 3,240 x>
19:e b
. 6,684
n>
10:e
.. 3,444 »
20:e »
6,996
D
B.
För
befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän:
l:a
lönegraden...
1,440 kronor
5:e lönegraden.....
. 2,256
kronor
2:a
»
.. 1,704 »
6:e »
. 2,676
»
3:e
B
... 1,800 b
7:e »
. 3,204
B
4:e
»
... 2,136 »
2. Av
de
i mom. 1 angivna
tjänstepensionsunderlag anses två
tredjedelar utgöra statspensionsunderlag och en tredjedel avgiftspensionsund
erlag.
18 §.
1. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttad till
befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, skall lian likväl bibehållas
vid det tjänstepensionsunderlag, som vid förflyttningen var för honom
gällande, och skall han jämväl hava att erlägga pensionsavgift beräknad
efter den befattning, han vid förflyttningen tillhörde.
2. Har tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till befattning
med lägre tjänstepensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts
av något tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall för honom gälla
det för den lägre tjänsten bestämda statspensionsunderlaget, men skall i
avseende å avgiftspensionsunderlag och honom åliggande pensionsavgift
så anses, som om han kvarstode i den tjänst, varifrån förflyttningen
ägt rum.
3. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad och sänkes till följd
därav det för tjänsten dittills gällande tjänstepensionsunderlaget, gäller
för den, som då innehade densamma, vad i 1 mom. sägs.
78
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
19 §•
Med pensionsålder förstås i detta kapitel den levnadsålder, som för
varje befattning finnes angiven i den vid denna lag fogade åldersförteckning.
Pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad,
under vilken berörda levnadsålder uppnås.
20 §.
1. Tjänstår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken
tjänsteman efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie
eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som av verkets
styrelse prövas vara därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å sådan
tjänst eller ock varit delägare i kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke-ordinarie personal. Vid sådan tjänstårsberäkning
skall avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd, under
vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder tjänsteman
utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning
eller han eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall
i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande
militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd
företagits till egen utbildning.
Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Konungen
annorledes bestämmer, tjänsteman, som vid sådant övertagande övergått
till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension
efter prövning av verkets styrelse tillgodoräknas jämväl tid, varunder
han innehaft fast anställning vid nämnda företag.
I fråga om tjänstepension för den, som vid avgång från sin befattning
erhållit pension för annan statstjänst, må därvid tillgodoräknat
tjänstår ej ånyo beräknas, där sådant tjänstår icke på grund av annan
tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,
må beräknas såsom tjänstår.
2. AArgiftsår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken
tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för pensionering
av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie personal.
Kundl- Maj:ts Proposition Nr 313.
79
21 §.
Rätt till tjänstepension vid avgång från tjänsten tillkommer:
a) den, som uppnått för hans befattning stadgad pensionsålder,
under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår;
b) den, som träffats av olycksfall i tjänsten, därest olycksfallet
finnes för framtiden medföra oförmåga för tjänstemannen att behörigen
sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande styrelse prövas
kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket; samt
c) den, som icke uppnått pensionsåldern men dock kan räkna minst
tio tjänstår, därest han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra
fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för
framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller
av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan
befattning vid verket.
22 §.
1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman:
a) då han uppnått den för hans befattning stadgade pensionsåldern,
Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, vederbörande styrelse
likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så länge
tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,
dock icke i något fall längre än till och med den månad, varunder
han fyller sjuttio år;
b) då han förklarats berättigad till pension enligt bestämmelserna i
21 § b) eller c).
2. Har tjänsteman, för vilken enligt 1 mom. a) av denna paragraf
inträtt skyldighet att avgå från tjänsten, underlåtit att söka avsked
eller har tjänsteman, å vilken bestämmelserna i 21 § b) eller c) äga
tillämpning, icke själv sökt avsked, kan han jämväl utan därom gjord
ansökan entledigas av Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen,
av vederbörande styrelse, och skall i sammanhang därmed frågan
om tjänstemannens rätt till pension avgöras.
23 §.
1. Beloppet av pension jämlikt 21 § a) (ålderspension) bestämmes
enligt följande grunder:
80
Kung1. Maj.ts Proposition Nr 313.
#a) Innehar tjänstemannen minst 30 tjänstår och har han tillika
minst 30 avgiftsår, utgår hel pension. Denna utgör samma belopp, som
summan av de för tjänstemannen vid tiden för hans avgång från tjänsten
gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. För tjänsteman,
som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken
avgång äger rum, skall emellertid beloppet av hel pension utgöra medeltalet
av de pensionsunderlag, vilka under de senast förflutna tre åren
varit gällande för honom; och skall, därest sådan tjänsteman under
någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava tjänst, som i denna
lag avses, innehaft annan statstjänst, med Anlken rätt till pension är
förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid sådan tjänst innehafts,
varvid, om för sådan tjänst icke gäller något pensionsunderlag,
i sådant avseende skall beräknas det belopp, som bestämts såsom pension
för tjänsten.
b) Uppgår antalet av tjänstår eller av avgiftsår icke till 30, utgår
avkortad pension, vilken beräknas så, att densamma motsvarar beloppet
av hel pension minskat med Vist» av statspensionsunderlaget för varje
full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med
likaledes Y120 av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år,
varmed antalet avgiftsår understiger 30.
2. Tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan
räkna 10 tjänstår och alltså då icke är berättigad till tjänstepension
enligt 21 § a), må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,
även om han på grund av stadgandet i 22 § 1 mom. tillätes kvarstå i
tjänsten efter pensionsålderns inträde.
24 §.
Pension jämlikt 21 § b) (invalidpension) utgår med det belopp, som
motsvarar summan av de för tjänstemannen vid tiden för olycksfallet
gällande statspensionsionsunderlag och avgiftspensionsunderlag.
25 §.
1. Beloppet av pension jämlikt 21 § c) (sjukpension) bestämmes
enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder; dock utgår sådan pension
med lägst sjuttiofem procent av hel pension.
2. Vid tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen,
att pensionen icke må i något fall överstiga den pension, som
tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han kvarstått i befattningen
till pensionsålderns inträde.
81
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
26 §.
Av tjänstepension jämlikt detta kapitel anses såsom avgiftspension
vad som enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder skulle utgå, därest
hänsyn toges allenast till avgiftspensionsunderlaget och antalet avgiftsår;
återstoden av samma tjänstepension anses såsom statspension.
27 §.
Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i detta
kapitel beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma
avrundas till närmast högre sålunda delbara tal.
28 §.
1. Tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall erlägga pensionsavgift
till nedan angivna belopp för år räknat:
A. Manliga tjänstemän.
l:a
lönegraden
48
kronor
ll:e lönegraden 174 kronor
2:a
Öl
»
12:e
»
192
3:e
»
57
»
13:e
»
213
»
4:e
»
63
»
14:e
234
»
5:e
»
75
»
15:e
279
»
6:e
90
16:e
»
330
»
7:e
»
114
))
17:e
354
8:e
»
129
»
18:e
378
9:e
»
141
19:e
399
»
10:e
»
156
20:e
»
420
»
B. Kvinnliga tjänstemän.
l:a
lönegraden
78
kronor
5:e lönegraden 132 kronor
2:a
93
y>
6:e »
159
3:e
»
102
»
7:e »
192
4:e
»
123
»
2. Pensionsavgift erlägges under trettio år, räknat från och med den
månad, då vederbörande tillträtt ordinarie anställning eller dessförinnan
börjat erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst anställd
icke-ordinarie personal, under iakttagande emellertid:
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 313.) 838 20 H
82
Kungl. Maj ds Proposition Nr 313.
att, om avbrott i statsanställningen förekommit, pensionsavgift skall
erläggas för ytterligare så lång tid, som motsvarar avbrottet;
att den, som befordrats till befattning med högre pensionsunderlag,
skall erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av
denna befattning, även om han på grund av förberörda bestämmelse
eljest skolat vara befriad från erläggande av pensionsavgift, samt
att pensionsavgift icke i något fall skall erläggas för längre tid än
till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande
eller dödsfall.
4 kap. Minskning eller indragning av pensionsbelopp.
29 §.
Tjänstepension för befattning, som avses i denna lag, må, även om
de för erhållande av dylik pension föreskrivna villkor uppfyllts, icke
förenas med lön eller pension för annan sådan befattning eller annan
ordinarie statstjänst förutom i de fall och med de inskränkningar, som
här nedan stadgas, nämligen:
a) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter lön för annan ordinarie
statstjänst, må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,
uppbära allenast den del av tjänstepensionen, som anses såsom avgiftspension;
dock att, därest härigenom pension och lön tillsammans icke
uppgå till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat åtnjutas
för förstnämnda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad
som motsvarar skillnaden;
b) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter pension för annan
tjänst, som avses i denna lag, må uppbära avgiftspension för båda tjän
sterna
samt av de statspensioner, som eljest skolat utgå, den, som till
beloppet är högre, eller, om bägge statspensionernas belopp äro lika,
den, som först tillträtts;
c) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller
pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tillämpning, må
uppbära allenast avgiftspension för den förstnämnda tjänsten; dock att,
därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå
till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat utgå för först
omförmälda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad som
motsvarar skillnaden; samt
d) därest med tillämpning av de under a), b) och c) givna bestämmelser
sammanlagda beloppet av lönen och pensionen eller av de
båda pensionerna understiger tre tusen kronor, skall avdrag å pensions
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. May.ts Proposition Nr 313.
83 ''
beloppet äga rum endast i den mån, som erfordras för att pensionen tillsammans
med lönen eller den andra pensionen icke må överstiga tre
tusen kronor.
30 §.
Om den, som är berättigad till tjänstepension enligt denna lag,
tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i denna lag eller
i reglemente för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd ickeordinarie
personal, räknas sistnämnda pension såsom del av den honom
enligt denna lag tillkommande pension, vilken alltså skall minskas med
det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från
pensionsförsäkringsfonden.
31 §.
1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en
månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, må han för den tiden ej
åtnjuta den del av tjänstepensionen, som anses såsom statspension.
Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger
från behörighet och rättigheter, ,som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,
eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen,
må från och med månaden näst efter den, under vilken sådant
beslut vunnit laga kraft, statspension ej utgå till honom.
2. Har pensionstagare, som avses i 1 mom., anhörig, vilken för
sitt uppehälle är beroende av honom, må styrelsen för det verk, från
vilket pensionen utbetalas, kunna medgiva sådan anhörig rätt att för
tid, varunder pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen å
tvångsarbetsanstalt, uppbära statspensionen eller del därav.
32 §.
Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det förfallit
till betalning, är förverkat och tillfaller vederbörande i 7 § omförmälda
pensionsfond, dock med rätt för verkets styrelse att, på därom gjord
framställning, medgiva beloppets utbetalning.
5 kap. Lagens tillämplighet m. m.
33 §.
Från tillämpningen av denna lag kunna genom beslut av Konungen
undantagas tjänstemän, vilka vid statens övertagande av enskilt företag
övergått till tjänst vid något av de verk, som avses i lagen.
84
Kungl. Maj:ts Preposition Nr 313.
34 §.
Denna lag äger icke tillämpning å:
a) den, som före denna lags ikraftträdande avgått från tjänsten,
b) tjänsteman, som tillhör äldre lönestat än den från och med den
1 juli 1920 gällande, samt
c) , tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg
eller handel övergått i statens järn vägare tjänst men vid denna lags
ikraftträdande icke var underkastad lagen den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.
35 §.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 13 § 2 mom. skall beträffande
den, som erhållit förordnande såsom distriktschef vid statens järnvägar
från och med den 1 juli 1920 och som omedelbart därförut varit innehavare
av ordinarie distriktschefstjänst, så anses som hade han vid tillträdandet
av nämnda förordnande innehaft tjänst tillhörande 20:e lönegraden
och med en pensionsålder av 65 år.
36 §.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 14 § skall med förordnande
å befattning, som avses i 13 §, likställas före denna lags ikraftträdande
innehaft förordnande å befattning såsom vattenfallsdirektör, överingenjör
och chef för statens järnvägsbyggnader, överingenjör och chef för statens
järnvägars huvudverkstäder, överingenjör vid Trollhätte kraftverk eller
direktör vid statens kraftverksförvaltning.
37 §.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 20 § 2 mom. må nedan angivna
tjänstemän äga såsom avgiftsår jämväl tillgodoräkna:
a) tjänsteman, oavsett vilket verk han tillhör, den tid, varunder han,
utan att vara skyldig erlägga pensionsavgift för egen pensionering, må
hava innehaft ordinarie statstjänst;
b) tjänsteman vid telegrafverket, vilken antingen vid denna lags
ikraftträdande är delägare i telegrafverkets pensionsinrättning eller ock
vid statens övertagande av aktiebolaget Stockholmstelefons anläggningar
övergått i statstjänst och för vilken pensionsavgifter erlagts enligt de
för nämnda pensionsinrättning gällande grunder, den tid, som må hava
förflutit från det han uppnått en levnadsålder av tjugufem år och intill
dess han erhållit ordinarie befattning vid verket;
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 313.
85
c) tjänsteman vid statens järnvägar, vilken före den 1 januari 1911
erhållit ordinarie befattning vid verket, den tid, som må hava förflutit
från det han uppnått en levnadsålder av trettio år och intill ordinarieblivandet;
d)
tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken vid statens övertagande
av företag tillhörande Nya Trollhätte. kanalbolag eller Södertälje
kanal- och slussverksaktiebolag övergått i statstjänst och som
före denna lags ikraftträdande erhållit ordinarie anställning vid statens
vattenfallsverk, den tid, varunder han innehaft sådan anställning vid
vederbörande enskilda företag samt vid Trollhätte kanal- och vattenverk
eller vid statens vattenfallsverk, som av vattenfallsstyrelsen prövas jämförlig
med ordinarie tjänst;
e) tjänsteman, vilken enligt de för honom före denna lags ikraftträdande
gällande bestämmelser ägt att såsom tjänstår för erhållande
av pension beräkna även tid, varunder han i statens tjänst haft extra
ordinarie anställning, sistnämnda tid;
f) tjänsteman, vilken den 1 juli 1920 tillträder ordinarie befattning
hos vattenfallsstyrelsen, den tid, varunder han därförut innehaft fast
anställning hos samma styrelse.
38 §.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 15 § och 28 § 2 mom. skall
pensionsavgift anses vara erlagd jämväl under tid, som jämlikt 37 § a)—
d) må tillgodoräknas tjänsteman såsom avgiftsår.
39 §.
Därest vid tillämpning av de i 23 § 1 mom. angivna grunder hänsyn
skall tagas jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid något
av ifrågavarande verk, som innehafts före denna lags ikraftträdande,
skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag,
vilket enligt 17 § är bestämt för samma eller närmast motsvarande
befattning.
40 §.
Därest tjänsteman, å vilken denna lag äger tillämpning, skulle vid
avgång från tjänsten hava enligt de för honom vid lagens ikraftträdande
gällande pensionsbestämmelser kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp
än med tillämpning av stadgandena i förevarande lag, skall
pensionen utgå med nämnda högre belopp.
86 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
41 §.
De närmare^föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds Proposition Nr 313.
H7
Åldersförteckning,
angivande den i 19 § i lagen avsedda pensionsålder för en var sådan befattning
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
som tillsättes genom konstitutorial.
A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.
Lönegrad
Vid postverket
Vid telegrafverket
Vid statens järnvägar
Vid statens vattenfallsverk
Befattning
Pen-
sions-
ålder
Befattning
1 Pen- | sions- ålder
Befattning
1 Pen- j sions- | ålder
Befattning
j Pen- sions- ålder
Brevbärare
65
Expeditionsvakt
67
Banvakt
63
Expeditionsvakt
67
Expeditionsvakt
67J)
Stationsbiträde
65
Eldare å ångfärja
60
Vakt
63
1
|
Expeditionsvakt
67
1
Förrådsvakt
65
Ledningsvakt
63
Matros
63
Stationskarl
63
Vagn- och stallkarl
65
Postiljon
65
Förste stations-
65
Maskin- och pann-
biträde
skötare
65
Maskinvakt å ång-
färja
65
Portvakt
65
Rorgängare 1
65
Timmerman å ång-
färja
65
Trafikbiträde
63
Vagnskötare
63 |
Brevbärarförman
65
Förste expeditions-
Banförman
63
Förrådsförman
65
Förste expeditions-
vakt
67
Förrådsförman
65
Förste expeditions-
vakt
67 j
Beparatör
60
Förste expeditions-
vakt
67
3
Värdebrevbärare
65
vakt
67
Kanalförman
65
Förste portvakt
65
Skogvaktare
65
Lokomotiveldare
60
Reparatör
63
Trädgårdsforman
.65
*) För expeditionsvakt, som tjänstgör vid postkontor, är pensionsåldern 65 år.
88
Kungl. May.ts Proposition Nr 313.
Lönegrad
Vid postverket |
Vid telegrafverket
Vid statens järnvägar
Vid statens vattenfallsverk
Befattning
Pen- sions- 1
ålder ||
1
Befattning
Pen- sions- ålder |
Befattning
Pen-
sions-
ålder
Befattning
Pen-
sions-
ålder
Förste postiljon
65
*
Stationsförman
65
Konduktör
63
Kontorsbiträde
67
Kontorsbiträde
67 >)
Maskinist
63
Maskinskötare å
Montör
63
ångfärja
65
4|
Stallförman
65
Stationsförman
63
Stationsmästare av
klass 7
65
Vagnförman
65
Bokbinderi förman
65
Förste reparatör
63
Bangårdsmästare
63
Fyrmästare
63
Tryckeriförman
65
Banmästare
63
Muddermästare
65
överpostiljon
65
Förste kontors-
Slussmästare
65
biträde
67'')
5
Förste reparatör
63
Ledningsförman
63
Tågmästare
63
Verkstadsförman
65
I Stationsmästare
67
Förrådsmästare
65
Förrådsmästare
65
Befälhavare å bog-
''
| Transportmästare
65
Linjeförman
63
Förste hallmästare
63
serbåt
65
Kadi 0 telegrafist
65
Lokomotivförare
60
Förrådsmästare
65
Maskinist
65
Förste montör
63
Stationsmästare av
Schaktmästare
65
klass 6
65
1 Trädgårdsmästare
65
Tredje maskinist å
1
ångfärja
! 65
1 Tredje styrman
i 65
Trädgårdsmästare
65
j Vagngårdsmästare
65
Faktor
65
_
—
—
—
Byggmästare
65
Förste maskinist
63
Reparationsmästare
65
I
V erkstadsm ästare
65
>) För kontorsbiträde eller förste kontorsbiträde, som tjänstgör vid distrikts trafikavdelning, är pensionsåldern 65 år.
Kung!. May.ts Proposition Nr 313. 89
l-H
b:
D
''S
s»
P-
Vid postverket
Vid telegrafverket
Vid statens järnvägar
Vid statens vattenfallsverk
Befattning
Pen-
sions-
ålder
Befattning
Pen-
sions-
ålder
Befattning
Pen-
sions-
ålder
Befattning
Pen-
sions-
ålder
Postexpeditör
67
Förrådsbokhållare
65
Kontorsskrivare
67
Kontorsskrivare
67
Materialförvaltare
65
Ledningsmästare
63
Maskinmästare
65
Ritare
65
Ritare
65
Ritare
65
8
Telegrafassistent
65 >)
Stationsskrivare
65
Stationsmästare
63
Vagnmästare
65
Övermontör
63
V erkstadsmästare
65
Linjemästare
63
Andre maskinist å
Instrumentmakare
65
Verkmästare
63
ångfärja
65
Mätaretekniker
65
Andre styrman
65
Lokomotivmästare
65
9
Stationsinspektor
ay klass 4 B
65
Stationsmästare av
klass 5
65
Överbanmästare
65s)
(
Förste postexpedi-
Förste telegrafassi-
Bokhållare
67
Bokhållare
67
1°
tör
67
stent
651)
Förste stationsskri-
Driftverkmästare
65
1
vare
65
Postmästare av
Telegrafkommissa-
Förste bokhållare
67
Kanalinspektor av
klass 4
67
rie av klass 4
65
Förste telegrafist
67
klass 2
67
Stationsinspektor
11
av klass 4 A
65
Övermaskinist av
klass 2
65
Kontrollör
67
Ingenjörsassistent
65
Förste styrman av
—
_
Postmästare av
Kontrollör
65'')
klass 2
65
1
klass 3
67
Telegrafkommissa-
Stationsinspektor
rie av klass 3
65
av klass 3
65
12
Underingenjör
65
Underinspektör
65
Övermaskinist av
1
il
klass 1
65
1) För telegrafassistent, förste telegrafassistent eller kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller bos telegrafstyrelsen,
är pensionsåldern 67 år.
2) För överbanmästare, som förestår avdelning, är pensionsåldern 63 år.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 263 käft. (Nr 313.) 8ss 20 12
90
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
£
(3
Vid postverket
Vid telegrafverket
Vid statens järnvägar
Vid statens vattenfallsverk
CfQ
Pen-
Pen-
Pen-
Pen- 1
S»
Q-
Befattning
sions-
Befattning
sions-
Befattning
sions-
Befattning
sions-
ålder
ålder
ålder
ålder |
''
j Aktuarie
67
Aktuarie
67
Aktuarie
67
Kanalinspektor av
j Förrådsförvaltare
67
Förrådsförvaltare
67
Byråassistent
65
klass 1
67
Notarie
67
Huvudkassör
67
Distriktskassör
67
Kassör
67
j Registrator
67
Notarie
67
Expeditionsföre-
Kontrollör
67
Revisor
67
Revisor
67
ståndare
65
Notarie
67
Revisor och bok-
Förste styrman av
Registrator
67 |
1 13
hållare
67
klass 1
65
Revisor
67
1
Kassör
67
.
Kontrollör
67
1
1
Notarie
67
Registrator
67
I
Revisor
67
Förste kontrollör
67
Avdelningsingenjör
65
Baninspektor
65
Kontorschef
67
Postmästare av
Förste kontrollör
65l)
Distriktskamrer
67
klass 2
67
Inköpschef
67
Elektroingenj ör
65
Konstruktör
65
Förrådsförvaltare
67
! 14
Kontorschef
67
Konstruktör
65
Radio kommissarie
65
Maskininspektor
65
Telegrafkommissa-
Stationsinspektor
rie av klass 2
67
av klass 2
65
V erkstadskamrer
67
Förste aktuarie
67
Förrådskamrer
67
Befälhavare av klass
Kamrer
67
Intendent
67
Sekreterare
67
2 å ångfärja
65
Sekreterare
67 |
Postmästare av
Telegrafkommissa-
Förrådskontrollör
67
klass 1
67
rie av klass 1 B
67
Förste aktuarie
67
1
Sekreterare
67
Överkontrollör
65
Förste kontrollör
67
15
Överkontrollör
67
Förste revisor
67
Intendent
67
Kamrer
67
Milkontrollör
67
Sekreterare
67
Stationsinspektor
av klass 1
65
'') För förste kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:1.1 Proposition Nr 313.
Lönegrad
Vid postverket
Vid telegrafverket
Vid statens järnvägar
’ I
Vid statens vattenfallsverk
Befatttning
Pen-
sions-
ålder
Befattning
Pen-
sions-
ålder
Befattning
l*on- 1
eions- I
ålder 1
Befattning
Pen-
sions-
ålder
,
Ombudsman
67
Byråingenjör
67
Baningenjör
65
Byråingonjör
67
överpostmästare
67
Kam eralintendent
67
Befälhavare av klass
Direktörsassistent
Linjeingenjör
65
1 å ångfärja
65 |
vid kanalverk
65
Telegrafkommissa-
Byråingenjör
67
|
rie av klass 1 A
67
Chef för statistiska
1
i 16
kontoret
67
''
Maskiningenjör
65
Signalingenjör
65
Telegrafingenjör
65
1
Trafikinspektör
65
1
Överinspektör
65
Förste intendent
67
Förste byråingenjör
67
Distriktssekreterare
67
Direktörsassistent
Förste linjeingenjör
65
Förrådsintendent
67
vid kraftverk
65
Förste sekreterare
67
Förste baningenjör
65
Distriktsingenjör
65
V erkstadsingen j ör
65
Förste byråingenjör
67
Förste byråingenjör
67
Förste maskin-
Förste sekreterare
67
17
ingenjör
65
Förste sekreterare
67
Förste trafikinspek-
tör
65
Lantmätare
67
Överinspektör
65
Byrådirektör
67
Byrådirektör
67
Arkitekt
67
Byrådirektör
67
Byrådirektör
67
Driftc.hef
65
Io«J
Ombudsman
67
Överkontrollör
67
I
19
Postdirektör
67
1 Trafikdirektör
67
_
_
! Kanaldirektör
65
Byråchef
67
Byråchef
67
Bandirektör
65
Byråchef
67
Linjedirektör
65
Byråchef
67
Förste byrådirektör
67
20
Telefondirektör
67
Förste byrådirektöi
67
Telegrafdirektör
67
Maskindirektör
65
| Trafikdirektör
65
1
92
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 313.
B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.
s
B
CD
Vid postverket
Vid telegrafverket
Vid statens järnvägar
Vid statens vattenfallsverk
9
Pen-
Pen-
Pen-
P-
Befattning
sions-
Befattning
sions-
Befattning
sions-
Befattning
sions-
ålder
ålder
ålder
ålder !
l
Kontorsbiträde
60
Kontorsbiträde
60
Kontorsbiträde
60
Kontorsbiträde
60 :
2I
Kanslibiträde
60
Kanslibiträde
60
Kanslibiträde
60
Kanslibiträde
60 |
1
Rikstelefonist
55
3
—
_
Kassör
60
Postexpeditör
60
Kontorsskrivare
60
Kontorsskrivare
60
Kontorsskrivare
60
4
Ritare
60
Ritare
60
Ritare
6o i
Telegrafist
60
Vaktföreståndare
60
1
Förste postexpedi-
Förste kassör
60
Bokhållare
60
Bokhållare
60
5
tör
60
Förste telegrafist
60
Kassör och bok-
Förste vaktförestån-
hållare
60
dåre
60
6|
Postmästare av
Telegrafkommissa-
1
klass 4
60
rie av klass 6
60 |
1
,1
Postmästare av
Katalogredaktör
60
klass 3
60
Telegrafkommissa-
1
rie av klass 5
60 |
''
Kungl. May.ts Proposition Nr 313.
93
Bilaga ti.
Förslag
till
bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens
övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i
statens järnvägars tjänst.
1 §•
Rätt till pension av statens järnvägars medel enligt dessa bestämmelser
tillkommer nedan angivna tjänstemän, som vid statens övertagande
av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst
men vilka icke varit underkastade lagen den 4 juli 1910 angående rätt
till pension för tjänstemän vid statens järnvägar, nämligen:
a) ordinarie tjänstemän, förut anställda vid västkustbanan, Malmö—
Kontinentens järnväg, bandelen Mora Noret—Orsa, Orsa—Härjedalens
järnväg eller Höganäs—Mölle järnväg, vilka såsom delägare kvarstå i
enskilda järnvägarnas pensionskassa eller i Gävle—Dala järnvägs pensionsinrättning,
understödsförening, eller ock i Gävle—Dala järnvägs pensionskassa,
understödsförening;
b) ordinarie tjänstemän, förut anställda hos Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag,
vilka icke inom av järnvägsstyrelsen föreskriven tid tillkännagivit
sin önskan, att de i förenämnda lag angivna grunder måtte
äga tillämpning å dem;
c) ordinarie vagn- och stallkarlen Sven Edvard Carlsson, vilken
förut varit anställd vid västkustbanan, ävensom stationsinspektoren Gustaf
Ferdinand Elgstånd, bokhållaren Axel Ferdinand Elgstånd och stationsmästaren
Per Johan Lundqvist, vilka förut varit anställda i Örebro—
Köpings järnvägsaktiebolags tjänst men icke erhållit konstitutorial å sina
befattningar vid statens järnvägar.
Dessa bestämmelser gälla dock ej för den, som avgått från tjänsten
före den 1 juli 1920.
2 §•
Tjänsteman, som avses i 1 § a), äger att efter avskedstagandet, utöver
honom från vederbörande enskilda pensionsanstalt tillkommande
94
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 313.
pension, erhålla fyllnadspension från statens järnvägar till det belopp,
varmed pensionen från pensionsanstalten, till den del densamma icke kan
anses täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må
understiga, vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension för
ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension, därest nämnda
lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den del av
tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.
Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma huru stor del av
pensionen från vederbörande enskilda pensionsanstalt, som icke kan anses
täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna.
3 §•
Tjänsteman, som avses i 1 § b), äger att efter avskedstagandet
uppbära pension från statens järnvägar enligt de för understödsföreningen
Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änkeoch
pupillkassa från och med den 1 mars 1915 gällande stadgar och
med beräkning av avlöning i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags tjänst
enligt det vid hans övergång i statens järnvägars tjänst med bolaget
gällande löneavtal.
Såsom bidrag till kostnaden för beredande av nämnda pension skall
tjänstemannen till statens järnvägar erlägga pensionsavgift motsvarande
60 procent av den enligt berörda stadgar bestämda pensionsavgift.
Därjämte är tjänsteman, om vilken nu är fråga, berättigad uppbära
fyllnadspension från statens järnvägar enligt de i 2 § angivna grunder,
varvid den i första stycket av förevarande paragraf omförmälda pension
skall anses motsvara pension från enskild pensionsanstalt.
4 §■
Tjänsteman, som omförmäles i 1 § c), äger att efter avskedstagandet
erhålla pension från statens järnvägar till belopp motsvarande vad han
enligt lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
skulle hava uppburit i pension, därest nämnda lag varit för honom
gällande och hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen,
som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 313.
95
5 §.
I fråga om skyldighet för tjänsteman, som avses i 1 § av förevarande
bestämmelser, att avgå från tjänsten skall, i den mån ej
för honom gällande reglemente för enskild pensionsanstalt eller stadgar
för understödsföreningen Mora—Vänerns och östra Värmlands järnvägs
pensions- samt änke- och pupillkassa annorledes föreskriva, i tillämpliga
delar gälla vad i sådant hänseende stadgas uti lagen angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
96
Kungl. Maj:is Proposition Nr 313.
REGISTER,
Sid.
Nu gällande pensiousbestämmelser ..................................i............................................ 4
Behovet av enhetliga pensionsbestämmelser.......................................................... 5
Upphörande ay telegrafverkets pensionsinrättning...................................................... g
Huvudgrunderna för förslaget till gemensamma pensionsbestämmelser.......................... 16.
Särskilda pensionsbestämmelser för tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.
..............:.................................................................................. 26
Pensionsunderlag ...................................................................................... 2 g
Frågan om pensionsavgifternas avskaffande................................................... 22.
Pensionsavgifternas allmänna konstruktion m. m....................................... 23.
Pensionsavgifternas belopp............................................................................ 27
Pensionsfonder ............................................................................................... 33
Tjänstår och avgiftsår ................................................................................... 3g
Pensionsrättens inträde................................................................................ 42
Pensionsbeloppets bestämmande vid tjänstemans avgång från befattningen 44.
Gottgörelse i vissa fall till avgången, eljest icke pensionsberättigad tjänsteman 51.
Frågan om avgiftsplikt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring för ordinarie
tjänstemän vid kommunikationsverken ....................................... 55.
Specialmotivering till förslaget till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid kommunikationsverken ............................................................... 56
Pensionsåldrar ......................................................................................... 33
Angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda
järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst............................. 65.
Vissa lagändringar, som påkallas av förslaget till pensionslag .................................... 69.
Departementschefens hemställan.......................... ..................................................... 69
Bil. 1. Förslag till lag angående rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk 72.
Bil. 2. Förslag till bestämmelser angående rätt till pension för viss personal,
som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått
i statens järnvägars tjänst.................................................................. 93.
1
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 192 0.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar.
- Rskr. 1920:245 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vidpostverket, s. 6 i texten
- Rskr. 1920:246 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser om pensionering av icke ordinarie personal vi s. 10 i texten
- BU 1920:53 Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av rätt till pension åt sådana änkor odi barn efter statstjänare, som enl s. 3 i texten
- BU 1920:55 Utlåtande över denna proposition jämte två i ämnet väckta, till utskottet likaledes hänvisade motioner, nämligen i första kammaren nr 304 av herr Julin, Teodor s. 1 i texten
- BU 1920:56 Bankoutskottets utlåtande Nr 56 s. 8 i texten