Sök i Ratio Lex

Angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m m

1920-03-05 · 123 sidor, varav 101 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 101 av 123 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:334, Angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

I

Nr 334.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående partiell löneförbättring

för häradshövdingarna m m.; given Stockholms

slott den 5 mars 1920.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå riksdagen att

dels för möjliggörande av delning ej mindre av Gästriklands domsaga

sålunda, att domsagans östra tingslag jämte Österfärnebo socken

av västra tingslaget bildar en domsaga, benämnd Gästriklands östra domsaga,

och västra tingslaget utom nyssnämnda socken bildar eu domsaga,

kallad Gästriklands västra domsaga, än även av Västerbottens södra domsaga

sålunda, att Umeå tingslag med undantag av den del av Hörnefors

socken, som nu hör till detta tingslag, bildar en domsaga, benämnd Umeå

domsaga, samt återstående delen av domsagan bildar en domsaga med

bibehållande av den nuvarande domsagans namn, i 1921 års riksstat

höja det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget till Svea

hovrätt med därunder lydande justitiestat från dess nuvarande belopp

947,087 kronor med 10,100 kronor till 957,187 kronor, därav bestämt

anslag 952,187 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,

dels ock fastställa avlöningsförmånerna för en var av häradshövdingarna

i de föreslagna fyra nya domsagorna sålunda:

lön.....................kronor 4,500

tjänstgöringspenningar............. » 1,500 6,000,

dels bestämma, att från och med år 1921 tjänstgöringspenningarna

skola utgå i Marks domsaga med 2,500 kronor och i Borås domsaga med

1,800 kronor för år,

dels medgiva, att under tiden från och med den 1 juli 1920 till

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 283 käft. (Nr 334.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

och med år 1923 må från det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie

förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter utgå till tillförordnad

brottmålsdomare i Norrbottens län ersättning för rannsakningar

med häktade i enlighet med, där särskilda omständigheter ej föranleda

annat, följande grunder, nämligen dels ett årligt arvode av 3,000 kronor,

dels 50 kronor för varje av brottmålsdomaren för sådan rannsakning

hållet urtima ting eller extra sammanträde under lagtima ting, dels resekostnads-

och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente

eller enligt den klass, som i blivande resereglemente kan

komma att bestämmas för häradshövding, dock med iakttagande att dagtraktamente

ej må beräknas för dygn, varunder förrättning ägt rum, dels

ock för varje av brottmålsdomaren handlagt rannsakningsmål traktamente

för två expeditionsdagar efter 25 kronor för varje dag.

dels bestämma, att såsom pensionsunderlag för häradshövding skall

från och med den 1 januari 1921 gälla ett belopp av 5,600 kronor,

dels ock under andra huvudtiteln bevilja

a) till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas

upptagna i en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga i ämnet med de ändringar

i samma stadga, som kunna föranledas av vissa av chefen för justitiedepartementet

i ärendet väckta förslag, å extra stat för år 1921 ett

förslagsanslag å..................kronor 440,000,

b) för möjliggörande av tillämpning i vissa delar redan från

och med den 1 juli 1920 av nyssnämnda ändringar i berörda stadga

på 1920 års tillägg sstat till förstärkning av det å extra stat för år 1920

beviljade förslagsanslaget till nyss omförmälda ändamål ett förslagsanslag,

högst.......................kronor 75,000,

c) till partiell löneförbättring för häradshövdingarna och bestridande

av vissa resekostnadsbidrag till sådana befattningshavare, allt i enlighet

med av departementschefen förordade grunder, på extra stat för år 1921

ett förslagsanslag, högst...............kronor 350,400

samt

d) till samma ändamål på 1920 års tilläggsstat ett förslagsanslag,

högst.......................kronor 336,100.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 334.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Unijén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren, anhöll att få

underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om partiell löneförbättring för

häradshövdingarna m. m. Därvid anförde föredraganden:

Uti skrivelse den 31 maj 1919 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte verkställa utredning rörande lämpligheten och omfattningen av

en partiell löneförbättring för häradshövdingarna samt till riksdagen inkomma

med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Därefter

bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 21 augusti 1919 chefen

för justitiedepartementet att tillkalla högst fyra personer för att såsom

sakkunniga inom departementet biträda vid verkställande av den av

riksdagen begärda utredningen samt till behandling upptaga i samband

därmed stående frågor om säkerställande av tillgången på nödiga arbetskrafter

för rättsskipningens behöriga gång ävensom andra med utredningen

sammanhängande spörsmål angående domsagornas förvaltning. Sedan jag

med stöd av berörda bemyndigande såsom sakkunniga tillkallat häradshövdingarna

C. H. G. Cederschiöld och Carl Arhusiander ävensom ledamöterna

av riksdagens första kammare, häradshövdingen A. E. Åkerman

Inledande

anmärk
ningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majits proposition nr 334.

I. Löneförbättring''

åt

häradshöv(lingfiriiii.

Riksdagens

skrivelse den

31 maj 1919.

och redaktören And. Pers, hava de sakkunniga den 9 januari 1920 i

berörda ärende avgivit betänkande.

Härjämte har riksdagens justitieombudsman uti en den 20 december

1919 till Kungl. Maj:t avlåten framställning angående åtgärder för

uppehållande av en hög nivå hos rättsskipningen vid häradsrätterna bland

annat framhållit nödvändigheten av att avsevärt förbättrade avlöningsförmåner

bereddes såväl häradshövdingarna som de i domsagorna anställda

juridiskt bildade biträdena.

Över de sakkunnigas betänkande eller delar av detsamma hava utlåtanden

infordrats från hovrätterna, processkommissionen och statskontoret

ävensom från samtliga häradshövdingar i riket. Därjämte har tillfälle

lämnats justitieombudsmannen ävensom styrelserna för föreningarna

Sveriges häradshövdingar och Extra lantdomare att avgiva utlåtande över

betänkandet. Sedan sistnämnda förening i sitt utlåtande gjort framställning

bland annat om vice häradshövdingarnas uppförande å ordinarie

stat samt tillerkännande åt dem av rätt till pension, har statskontoret

anbefallts att avgiva utlåtande jämväl över sistberörda framställning.

I sammanhang med de frågor, som innehållas i de sakkunnigas betänkande,

skall jag tillåta mig att underställa Kungl. Maj:ts prövning

en del andra spörsmål, som hava avseende å domsagornas förvaltning,

främst uppkomna frågor om delning av tvänne domsagor samt återupprättandet

av den indragna brottmålsdomarbefattningen i Norrbottens län.

Jag vill nu först till behandling upptaga frågan om löneförbättring

åt häradshövdingarna.

Enligt nu gällande, år 1874 fastställda lönereglering för häradshövdingarna

utgöras deras inkomster av lön, vilken alltid utgår med

4,500 kronor., tjänstgöringspenningar och — beträffande en del domsagor —

förvaltningsbidrag med växlande belopp ävensom sportler. Det bortses

härvid från stämpelprovision samt på sista tiden beviljade dyrtidstillägg

och tillfällig löneförbättring. A andra sidan åligger det häradshövdingarna

att själva vidkännas utgifterna för förvaltningen av dem anförtrodda domsagor.

Vid 1874 års lönereglering avsågs, att häradshövdingarnas behållna

inkomster skulle komma att växla mellan lägst 5,500 Rdr och

högst 8,000 Rdr.

Riksdagen har uti sin omförmälda skrivelse av den 31 maj 1919

anfört bland annat:

En särskild svårighet vid reglering av häradshövdingarnas löner

åge i den synnerligen störa ojämnhet i fråga om inkomster, domhavandena

i de olika domsagorna åtnjöte. Enligt en utgiven kalender över

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

5

rikets domsagor, innehållande uppgifter om häradshövdingarnas inkomster

för åren 1915—1917, skulle för åtskilliga häradshövdingar inkomsten,

utöver med tjänsteutövningen förbundna utgifter, årligen under nämnda

år uppgått till mellan 12,000 och (högst) 17,600 kronor — inkomster,

som torde få anses tämligen höga. För flertalet andra häradshövdingar

åter läge motsvarande inkomst mellan 9,000 och 12,000 kronor, under

det att ett icke ringa antal angåves åtnjuta ett mindre inkomstbelopp, ända

ned till 4,543 kronor. Uppenbart vore, att jämväl efter det under år 1919

beviljade provisoriska lönetillägget sistnämnda löneinkomster måste anses

för befattningshavare med en domhavandes verksamhet och ställning alltför

ringa. Ett avvaktande av den omorganisation av domstolsväsendet, som

förväntades bli ett resultat av processkommissionens arbete, syntes med

hänsyn till de svagast avlönade häradshövdingarna icke vara tillrådligt.

I betraktande av att en dylik omorganisation likväl vore under övervägande,

torde emellertid en nu ifrågasatt lönereglering böra begränsas

till en partiell sådan, så anordnad, att icke blivande bestämmelser om

vare sig löner eller jurisdiktionsområden därigenom föregrepes. Den borde

alltså, enligt riksdagens förmenande, på samma gång den lämnade häradshövdingar

i bättre löneställning oberörda, gå ut på en utjämning tillsvidare

genom en förbättring av löneförmånerna för befattningshavarna

i de ekonomiskt mindre gynnsamma domsagorna. Var gränsen för en

sådan lönereglering skäligen borde sättas och under vilken form samt

med vilka belopp löneförbättringen lämpligen borde utgå, läte sig givetvis

lättast bedömas på grundval av en därom verkställd allsidig utredning.

Av de sakkunniga hava företagits detaljerade beräkningar rörande

den behållna inkomst, som med nu gällande avlöningsbestämmelser kan

under den närmaste framtiden vara att förvänta från de särskilda domsagorna.

Enligt dessa beräkningar skulle — frånsett tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg — de behållna inkomsterna komma att uppgå

i en domsaga till ett belopp under 5,000 kronor, i två domsagor

till 5,000 men icke till 6,000 kronor, i tio domsagor till 6,000 men

icke till 7,000 kronor, i sjutton domsagor till 7,000 men icke till 8,000

kronor samt i tjugutre domsagor till 8,000 men icke till 9,000 kronor.

Även om mot omförmälda beräkningar anmärkningar kunna göras, torde

dock genom desamma behovet av en lönereglering för häradshövdingarna

vara till fullo ådagalagt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

De sakkunniga.

a) Angående

den ifrågasatta

löneförbättringens

allmänna

karaktär.

(Sid. 12.) <

Anledningarna till att särskilt för häradshövdingarnas del en lönereglering

nu måste komma till stånd äro, enligt de sakkunniga, framför

allt att söka dels däri, att sportelinkomsterna utfallit i hög grad ojämnt

i de särskilda domsagorna samt dels i den av dyrtiden föranledda väsentliga

stegringen av förvaltningskostnaderna.

I fråga om det sätt, på vilket enligt de sakkunnigas förslag berörda

löneförbättring skulle åvägabringas, må framhållas, att det förutsatts, att

även efter den föreslagna löneförbättringens genomförande dyrtidstillägg

skulle komma att beredas häradshövdingarna, varemot den för år 1919

utgående tillfälliga löneförbättringen ej skulle komma att utgå för tid

efter nämnda års slut, att det ansetts för närvarande icke böra ifrågakomma

att avskaffa sportelsystemet, att såsom skälig minimiinkomst för

en häradshövding — bortsett från dyrtidstillägg och stämpelprovision —

antagits ett belopp av 11,000 kronor utom för häradshövdingarna i Västerbottens

och Norrbottens län, för vilka minimiinkomsten ansetts böra

beräknas till 11,500 kronor, att den erforderliga höjningen av häradshövdingarnas

avlöningsförmåner ansetts böra åstadkommas genom kontant

lönefyllnad av statsmedel efter en fallande skala, därvid i fråga om

domsagor, där den behållna inkomsten beräknats uppgå till eller överstiga

15,000 kronor, någon lönefyllnad icke skulle ifrågakomma, samt att

dessutom i vissa domsagor skulle utgå resekostnadsbidrag enligt närmare

angivna grunder.

Efter att hava framhållit, att verkningarna av den nuvarande dyrtiden

till viss grad äro gemensamma för de flesta befattningshavare i

statens tjänst samt att följaktligen för deras mildrande krävas generella

åtgärder, anföra de sakkunniga rörande den ifrågasatta löneförbättringens

allmänna karaktär följande:

»Vid den utredning, som de sakkunniga hava att verkställa, torde

emellertid icke böra komma i betraktande sådana verkningar av dyrtiden,

vilka icke beröra häradshövdingarna på annat sätt än andra befattningshavare

i statens tjänst. Detta gäller sålunda, såvitt den allmänna prisförhöjningen

givit sig tillkänna genom ökning av levnadskostnaderna

för häradshövdingarna och deras familjer. Åtgärderna för mildrandet

av sådana följder av dyrtiden synas nämligen fortfarande böra bliva

gemensamma för statens befattningshavare i allmänhet. De sakkunniga

hava följaktligen ansett sig hava att söka åvägabringa sådana bestämmelser

angående häradshövdingarnas löneförmåner, att dessa komma att

1 Hänvisningen här liksom motsvarande i marginalen gjorda hänvisningar i det följande

till vissa sidor avser »Betänkande med förslag till partiell löneförbättring för häradshövdingarna

m. m.s, avgivet av förut omnämnda sakkunniga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 334.

7

uppgå till skäligt belopp med hänsyn till den prisnivå, som var gällande

under tiden närmast före världskrigets utbrott. Det har sålunda förutsatts,

att även efter de nya bestämmelsernas genomförande dyrtidstillägg

kommer att beredas häradshövdingarna i likhet med övriga statens ämbetsmän.

Däremot torde den tillfälliga löneförbättringen, med vilken åsyftats

att tillförsäkra vederbörande ämbetsmän eu med hänsyn till 1914 års

prisnivå skälig inkomst, ej vidare böra utgå efter det de nya lönebestämmelserna

trätt i tillämpning.

Det är emellertid att märka, att för häradshövdingarnas del föreligger

ett särskilt förhållande beträffande verkningarna av dyrtiden. Då

nämligen de löneförmåner, som tillförsäkrats häradshövdingarna, äro avsedda

att lämna tillgång icke blott till bestridande av deras levnadskostnader

utan även till täckande av utgifterna för domsagornas förvaltning,

hava häradshövdingarna, som i fråga om sistnämnda utgifter

uppenbarligen icke kunnat undgå att drabbas av den allmänna prisstegringen,

i själva verket fått i dubbel måtto vidkännas dyrtidens tryck.

Det lärer emellertid otvivelaktigt få anses åligga staten att tillse, att

den av dyrtiden föranledda stegringen av kostnaderna för domsagornas

förvaltning icke kommer att utan vederlag drabba häradshövdingarna.

Till den del berörda stegring har sin grund i ökade arvoden till av

häradshövdingarna avlönade biträden utgör den tydligen en direkt motsvarighet

till de dyrtidstillägg, som staten beviljat befattningshavare i

dess tjänst.»

Angående frågan om sportelsystemets bibehållande hava de sakkunniga

anfört:

»Innan redogörelse lämnas för de åtgärder, som för avhjälpande av

nu rådande missförhållanden synas böra ifrågakomma, vilja de sakkunniga

anmärka, att de icke funnit lämpligt att föreslå några alltför genomgripande

förändringar av det nu tillämpade avlöningssystemet. Yäl

synas åtskilliga skäl tala för en lösning av hithörande spörsmål

genom sportelsystemets avskaffande samt övertagande från statsverkets

sida av kostnaderna för domsagornas förvaltning. En så

genomgripande reform, i samband varmed det bland annat lärer

bliva nödigt att bereda statsanställning med pensionsrätt åt för kansliarbetets

utförande erforderliga icke rättsbildade biträden, torde dock icke böra

ifrågakomma annat än i samband med den omgestaltning av vårt rättegångsväsen,

för vars genomförande förarbeten för närvarande verkställas

av processkommissionen. Man torde under sådana förhållanden för närvarande

närmast böra söka att genomföra vissa modifikationer av de

grunder, efter vilka häradshövdingarnas avlöningsförmåner nu utgå.»

b) Angående

frågan om

sportelsystemets

bibehållande.

(Sid. 15.1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

o.) Angående

häradshövdingarnas

stämpel provision.

(Sid. 23.)

d) Ang. beräknandet

av

den behållna

inkomsten i

de särskilda

domsagorna.

(Sid. 16—23.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Såsom förut antytts hava de sakkunniga ansett, att vid bestämmandet

av häradshövdingarnas avlöningsförmåner icke bör komma i betraktande

häradshövdingarna tillkommande stämpelprovision. Därom yttras

i de sakkunnigas betänkande följande:

»Emellertid bör anmärkas, att häradshövdingarna hava tillfälle till

ännu en inkomst utöver de hittills omförmälda, nämligen provision för

försålda stämplar. Även om det icke kan bortses från att för häradshövdingarna

förefinnes möjlighet till denna inkomst, torde man dock

enligt de sakkunniges förmenande vid bestämmande av de avlöningsförmåner,

som böra tillförsäkras häradshövdingarna bland annat i jämförelse

med andra statens ämbetsmän, icke böra taga stämpelprovisionen i betraktande.

Av de kommitterade, som hade att uppgöra förslag till den

år 1874 genomförda löneregleringen, uttalades också tydligen, att såsom

inkomst för häradshövdingarna icke borde räknas ''provision för sålt

stämpelpapper och inkomster av hypoteksvärderingar eller sådant, som

ej tillfaller häradshövdingen såsom sportel för honom åliggande ämbetsåtgärd

utan såsom ersättning för frivilligt åtagna bestyr’.

1 detta sammanhang kan ytterligare anföras ett uttalande i det av

1902 års löneregleringskommitté år 1917 avgivna betänkandet beträffande

reglering av löneförhållanden m. m. vid statsdepartementen. Beträffande

en ifrågasatt indragning av sportlerna för registratorerna i statsdepartementen

yttras nämligen i detta betänkande (å sid. 397) följande: ''Kommittén

vill emellertid genast i denna sak framhålla, att under sportler

torde här endast böra inbegripas sådana inkomster, som i anledning av

Kungl. Maj:ts förordning angående expeditionslösen tillkomma registratorerna,

och att härunder icke torde ingå inkomst av stämpelprovision,

vilken synes vara att betrakta såsom ersättning för ett särskilt åtagande,

som icke med nödvändighet är förenat med registratorstjänsten.’»

Under den av de sakkunniga antagna förutsättningen att sportelsystemet

komme att bibehållas har det givetvis varit nödigt att verkställa

beräkningar angående storleken av de inkomster, som därvid kunna

påräknas från de särskilda domsagorna. Till grund för dessa av de sakkunniga

utförda beräkningar hava legat de av häradshövdingarna lämnade

statistiska uppgifterna för åren 1915—18 rörande sportelinkomster

av domsagorna och utgifter för deras förvaltning. Därjämte hava från

häradshövdingarna infordrats ytterligare uppgifter angående deras utgifter

till skrivbiträden samt resekostnader. De sakkunniga hava vid sina beräkningar

tagit hänsyn till å ena sidan inverkan av de under åren 1918

och 1919 genomförda förhöjningarna av vissa i 1883 års förordning angående

expeditionslösen bestämda lösensatser samt å andra sidan den av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kun (fl. Maj:!» proposition nr 334. 9

dyrtiden framkallade stegringen av lorvaltningsutgifterna. Vidare har

tagits i betraktande den inverkan å sportelinkomsterna, som kan föranledas

av vissa domsagors delning ävensom eljest vidtagna förändringar av

domsagors områden.

1 fråga om de beräknade sportelinkomsterna hava de sakkunniga

emellertid ansett sig höra göra eu viss reduktion. Därom yttras i betänkandet

följande:

»De vid omförmälda beräkningar av sportelinkomsterna framkomna

beloppen torde emellertid ieke böra utan vidare läggas till grund för de

följande undersökningarna angående häradshövdingarnas löneförmåner.

Man måste nämligen taga hänsyn till de växlingar, som sportelinkomsterna

äro underkastade bland annat på grund av skiftande konjunkturer.

Mj heller får det förbises, att genom åtgärder i lagstiftningsväg sportelinkomsternas

.storlek kan komma att minskas. 1 sådant avseende må

exempelvis erinras om bestämmelserna i lagen den 28 juni 1918 om inskränkning

för viss tid i rätten att överlåta fast egendom, vilka bestämmelser

givetvis medfört eu åtminstone tillfällig nedgång i antalet lagfarter.

På grund av berörda förhållanden kan det lätt komma att inträffa,

att sportelinkomsterna sjunka under de beräknade beloppen. För

vinnande av något större säkerhet för att häradshövdingarna skola komma

i åtnjutande av löneförmåner av den storlek, som man avser att tillförsäkra

dem, lärer det därför bliva nödvändigt att underkasta de beräknade

beloppen av sportelinkomsterna någon reduktion. Denna reduktion

anse de sakkunniga lämpligen kunna bestämmas till 5 procent av

de vid beräkningarna erhållna beloppen.»

Vid beräkningarna av utgifterna hava icke tagits i betraktande

kostnader för resor, föranledda av rannsakningar med häktade personer.

De sakkunniga hava nämligen utgått från att rätt till ersättning för sådana

kostnadér komme att i annan ordning beredas häradshövdingarna.

I fråga om storleken av de avlöningsförmåner, som böra tillförsäkras

häradshövdingarna, hava de sakkunniga yttrat:

»Det har synts de sakkunniga lämpligt att vid de avlöningsbestämmelser,

som nu skola genomföras, utgå från att häradshövdingarna i de ekonomiskt

svagaste domsagorna böra beredas en inkomst — bortsett från

dyrtidstillägg och stämpelprovision — av 11,000 kronor årligen. Avlöningsbestämmelserna

torde emellertid böra vara så avvägda, att i domsagor

med större arbetsbörda häradshövdingarna komma i åtnjutande av

motsvarande större inkomst. I motsatt fall komme givetvis i regel

varje motiv att saknas för att vid sökande av häradshövdingämbete

föredraga eu besvärligare domsaga framför eu mindre arbetsam. Det

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 283 höft. (Nr 334). 2

c) Ang. stor

leken av de

avlöningsför

måner, som

böra tillförsäkras

häradshövdingarna.

(Sid. 28 och

24.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 334.

måste dock erkännas vara ett önskemål, att de arbetsammaste domsagorna

komma att tilldelas personer med den största kompetens. Därmed är

givetvis icke förnekat, att en utjämning i viss mån av inkomsterna de

särskilda domsagorna emellan bör eftersträvas. Enligt de sakkunnigas

mening böra några åtgärder icke vidtagas för att bereda en förhöjd inkomst

åt häradshövdingar i domsagor, där den behållna inkomsten lieräknats

komma att uppgå till eller överstiga 15,000 kronor.»

De sakkunniga hava påpekat, att därest dessa åsikter komme att

godtagas, häradshövdingarna skulle i avlöningshänseende komma i bättre

ställning än hovrättsråden och revisionssekreterarna. Till stöd för det

berättigade i eu sådan anordning hava de sakkunniga hänvisat till vissa

uttalanden i det till grund för nu gällande lönereglering för häradshövdingarna

liggande kommittébetänkandet, i vilka uttalanden framhålles den

synnerliga vikten och ansvarsfullheten av de häradshövdingarna åliggande

göromål. Vidare hava de sakkunniga erinrat om häradshövdingarnas

högre befordringsålder ävensom därom att häradshövdingämbetena i icke

ringa omfattning besättas med personer, vilka förut varit hovrättsråd eller

revisionssekreterare. Vid bibehållande av sportelsystemet vore tillika alt

märka den växling i inkomsternas årliga belopp med därav beroende

osäkerhet, som med nödvändighet måste bliva en följd av att inkomsterna

till stor del utgjordes av sportler.

f) Ang. sättet Den erforderliga ökningen av häradshövdingarnas avlöningsförmåner

bättringens skall enligt de sakkunnigas förslag åvägabringas genom kontant lönefvllgenomföran-

nad av statsmedel. Däremot hava de sakkunniga icke föreslagit någon

,le'' ytterligare lösenförhöjning. Beträffande de grunder, efter vilka lönefyllgrtK

naden skulle utgå, yttras i betänkandet följande:

26.) »I fråga om domsagor, där behållna inkomsten beräknats uppgå till

högst 9,000 kronor, bör lönefyllnaden utgå med det belopp, som erfordras

för att höja den beräknade inkomsten till 11,000 kronor. Beträffande domsagor,

där den behållna inkomsten beräknats överstiga 9,000 kronor, bör

lönefyllnaden utgå med successivt minskade belopp allt efter ökningen

av den beräknade inkomsten. De sakkunniga föreslå i sådant hänseende,

att i fråga om beräknade inkomster intill 13,000 kronor för varje till

400 kronor uppgående ökning i inkomsterna vidtages minskning i lönefyllnaden

med 100 kronor, samt att beträffande inkomster utöver 13,000

kronor lönefyllnaden minskas med 100 kronor för varje till 200 kronor

uppgående ökning i inkomsterna. De belopp, med vilka lönefyllnaden

sålunda skulle utgå vid inkomster av olika storlek, framgå av följande

uppställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majds proposition nr 334.

11

Uträknat iukomstbelupi>.

Kronor.

it,000— 9,800 . .

9.400— 9,700 . .

9.800— 10,100 . .

10.200- 10,500 . .

10.000— 10,900 . .

11.000— 11,300 .

11.400— 11,700 .

11.800— 12,100 .

12.200- 12,500 .

12.000— 12,900 .

13.000— 13,100 .

13.200- 13,300 .

13.400— 13,500 .

13.600— 13,700 .

13.800- 13,900 .

14.000— 14,100 .

14.200- 14,300 .

14.400— 14,500 .

14.600- 14,700 .

14.800— 14,900 .

Lönefylluad.

Kronur.

. 2,000

. 1,900

. 1,800

. 1,700

. 1,000

. 1,500

. 1,400

. 1,300

. 1,200

. . 1,100

. . 1,000

. . 900

. . 800

. . 700

. . 000

. . 500

. . 400

. . 300

. . 200

. . 100»

De sakkunniga liava framhållit såsom eu fördel, förenad med den

föreslagna anordningen med lönefyllnadsbelopp efter eu fallande skala,

att eventuella fel vid beräkningen av den behållna inkomsten i domsagorna

komme att beträffande utgående lönefyllnad medföra eu verkan

motsvarande allenast en bråkdel av det begångna felets storlek. Därigenom

bleve olägenheterna av eventuella misstag vid beräkningarna i väsentlig

man reducerade.

Beträffande den gynnsammare ställning i avlöningsbänseende, som Högre miniansetts

böra tillkomma häradshövdingarna i Västerbottens och Norrbot- ^ra''h^

tens län, anföra de sakkunniga: _ f västerbX

»Enligt de sakkunniges mening föreligger emellertid i fråga om härads- teng och Norr_

hövdingarna i Västerbottens och Norrbottens län anledning att så till vida bottens län.

bereda dessa en något gynnsammare ställning, att för deras del minimi- 1 1 ''

inkomsten bör sättas till ett belopp av 11,500 kronor. Såsom skäl för

denna förmån må endast i allmänhet åberopas de olägenheter, vilka äro

förenade med en längre tids vistelse i dessa avlägsna trakter. "V idare må

framhållas, att häradshövdingarna i dessa län hava större svårighet att er
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kesekostnadsbidrag.

(Sid. Sfi ocli

27.)

Kung!. Majits proposition nr 334.

halla biträden, varför de i allmänhet måste personligen utföra eu större

del av ämbetsgöromålen än häradshövdingar i sydligare trakter. Väl

bruka häradshövdingarna i omförmälda län efter eu tids förlopp beviljas

transport till sydligare domsagor, men denna omständighet synes icke

böra föranleda till, att de skola undandragas en gottgörelse, som eljes

finnes väl motiverad.»

De sakkunniga hava ytterligare, såsom förut nämnts, ansett bidrag

till täckande av resekostnaderna böra utgå i vissa domsagor. Därvid är

tydligen icke fråga om rannsakningsresor. Angående nu åsyftade bidragyttras

i betänkandet följande:

»Beträffande de domsagor, där häradshövdingarna hava att vidkännas

resekostnader, torde emellertid erfordras särskilda åtgärder till förebyggande

av dessa häradshövdingars oskäliga betungande i ekonomiskt

avseende. Ifrågavarande kostnader, vilka icke såsom exempelvis utskriftskostnaderna

stå i något som helst förhållande till sportelinkomsterna,

hava såsom förut nämts på senaste tiden avsevärt ökats. Visserligen

hava resekostnaderna vid de beräkningar, för vilka förut redogjorts,

tagits i betraktande såsom utgifter för domsagornas förvaltning, och de

föranleda således beträffande de domsagor, där de förekomma, en minskning

i behållningen med därav eventuellt betingad ökning av utgående

lönefyllnad. Med hänsyn till den påpekade omständigheten, att en minskning

av den behållna inkomsten föranleder ökning av lönefyllnaden med

allenast en bråkdel av minskniugens belopp, måste emellertid den nämnda

stegringen av resekostnaderna medföra, att de häradshövdingar, som

hava att vidkännas sådana kostnader, bliva missgynnade i jämförelse

med andra häradshövdingar. Detta förhållande är så mycket mera betänkligt,

som ett tämligen stort antal domsagor med höga resekostnader, företrädesvis

i Norrland, äro i ekonomiskt avseende jämförelsevis mindre givande.

I ändamål att mildra dylika verkningar av resekostnadernas stegring föreslå

de sakkunniga, att resekostnadsbidrag tilldelas de häradshövdingar, som hava

att vidkännas sådana kostnader. Dessa bidrag synas lämpligen kunna

lastställas till V3 av resekostnadernas beräknade belopp. I fråga om domsagor,

där den beräknade behållningen understiger 9,000 kronor eller i fråga

om domsagor i Norrbottens och Västerbottens län 9,500 kronor och lönefyllnaden

således skall utgå med högre belopp än 2,000 kronor, måste det emellertid

anses, att genom den del av lönefyllnaden, som överstiger 2,000 kronor, beretts

gottgörelse för de ökade förvaltningskostnaderna med motsvarande

belopp. I ör sådana domsagors del bör därför resekostnaden i nu förevarande

avseende anses minskad med det belopp, varmed lönefyllnaden

överstiger 2,000 kronor, samt bidraget sålunda endast utgå med Vs av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majdi proposition nr 334.. 18

del därefter återstående beloppet av berörda kostnader. Ej heller bör i

något fall resekostnadsbidraget utgå med sådant belopp, att därigenom

behållningen i domsagan kommer att överstiga 15,000 kronor.»

Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle lönefyllnad till häradshövdingarna

komma att utgå med tillhopa 270,700 kronor samt resekostnadsbidrag

med tillhopa 12,100 kronor eller sålunda sammanlagt

291,800 kronor. Närmare upplysningar angående dessa beräkningar inhämtas

av den vid betänkandet fogade tabell III.

De sakkunniga liava föreslagit, att lönefyllnad oeh resekostnadsbidrag

skulle från och med början av år 1920 utgå med oförändrade

belopp till och med år 1923 samt att därefter periodvis, exempelvis vart

femte år, nya belopp i sådant hänseende fastställas med ledning av statistiken

över inkomster och utgifter i de särskilda domsagorna under

närmast föregående period. Särskilt hava de sakkunniga framhållit, att

vid förnyat fastställande av de belopp, som i nu nämnda ordning skulle

utgå till häradshövdingarna, kunde tagas i övervägande, huruvida möjligen,

med anledning av eventuellt inträffad nedgång av resekostnaderna,

bidrag till dessa kostnaders täckande icke vidare borde ifrågakomma.

Såsom skäl för att lönefyllnaderna och resekostnadsbidragen borde

utgå redan från början av år 1920 hava de sakkunniga särskilt anfört,

att de grunder, enligt vilka den tillfälliga löneförbättringen beräknats,

icke kunde, vad häradshövdingarnas inkomster angår, tillämpas i fråga

om annan tid än helt kalenderår. Berörda löneförbättring, vilken icke

vidare borde utgå efter de nya lönebestämmelsernas ikraftträdande, borde

sålunda lämpligen upphöra vid slutet av ett kalenderår.

Statskontoret har angående betänkandet, i vad detsamma avser

löneförbättring åt häradshövdingarna, yttrat följande:

Med hänsyn till de i handlingarna lämnade uppgifterna angående

häradshövdingarnas behållna inkomster av tjänsten samt med avseende

på vad för övrigt i ärendet blivit upplyst, torde de sakkunniga hava

förebragt goda skäl för beviljande av de i tabell III av betänkandet

föreslagna lönefyllnadsbeloppen. Mot förslaget i vad det avsåge anvisande

av statsmedel till bestridande av resekostnader för häradshövdingarna

funnes från statskontorets sida icke heller något att erinra. Genom tilllägg

till nuvarande genomsnittliga inkomster av dessa båda nu nämnda

avlöningsfyllnadsbelopp skulle var och eu av landets häradshövdingar

tillförsäkras en årlig inkomst av minst 11,000 kronor, ett belopp som i

förhållande till det ansträngande och ansvarsfulla arbete, som påvilade

domsagornas innehavare, ingalunda syntes vara för högt tilltaget. En

Kostnadsberäkning.

(Sid. 55 och

56.)

Beloppens

periodvisa

fastställande.

(Sid. 27 ock

28.)

Tiden för

löneförbättringens

genomförande.

(Sid. 57.)

Statskontoret.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Svea och Göta

hovrätter.

Vrocesskuniniiasioncn.

Juslileombuds
tnannen.

sammanfattning av beloppen i kolumnen 27 av förutnämnda tabell 111

visade, att 73 av rikets 123 häradshövdingar enligt de sakkunnigas förslag

skulle erhålla eu behållen inkomst av tjänsten till lägre belopp än

12,000 kronor samt att endast 6 skulle nå eu inkomstsiffra av 15,000

kronor eller däröver.

Statskontoret har vidare anfört, att då något bestämt hinder icke

torde kunde resas mot förslaget att lönefyllnad och resekostnadsbidrag

skulle utgå redan från och med början av år 1920, statskontoret icke

velat motsätta sig detta förslag.

Både Svea hovrätt och Göta hovrätt liava i sina utlåtanden framhållit,

att det för avhjälpande av nu rådande svårigheter beträffande

rekryteringen å domarbanan måste vara av huvudsaklig betydelse, att

häradshövdingarnas avlöningsförmåner bliva tillfredsställande, så att det

kan innebära en lockelse för den unge juristen att i framtiden uppnå eu

dylik ställning. Svea hovrätt har vidare erinrat, hurusom det vore av

synnerlig betydelse, att jämväl i framtiden komme att finnas ett antal

domsagor med jämförelsevis mera rikligt tilltagna löneförmåner.

Processkommissionen bär uttalat, att det utan allt tvivel vore eu

oavvislig nödvändighet, att åtgärder snarast vidtoges för att om möjligt

avvända de allvarliga faror, som hotade rättsskipningen vid häradsrätterna

både på grund av den av liera samverkande omständigheter framkallade

försämringen av häradshövdingarnas löneförhållanden och i följd av de

under de senare åren allt mera framträdande svårigheterna för häradshövdingarna

att erhålla den för domsagornas behöriga skötsel erforderliga

arbetshjälpen av rättsbildade biträden.

I förut nämnda den 20 december 1919 till Kungl. Maj:t gjorda

framställning har justitieombudsmannen beträffande frågan om sportelsystemets

bibehållande gjort gällande eu liknande, mening som de sakkunniga.

Justitieombudsmannen yttrar nämligen där beträffande nödvändigheten

av en avsevärd löneförbättring för häradshövdingarna bl. a.

följande:

»Det gäller i förevarande fall att ingripa hastigt. Att då tänka

pa eu sä grundlig reform, som att spoitelväsendet avskaffades och att

staten helt och hållet övertoge häradshövdingars och biträdens avlöning

samt i stället uppbure inkomsten av domsagorna, synes mig fordra en

så lång förberedande utredning, att resultatet skulle komma för sent. Vad

som nu skall göras, bör väl byggas på det gamlas grund och få karaktären

av ett provisorium i avbidan på processreformens genomförande.»

I sitt över de sakkunnigas betänkande angivna utlåtande har justitieombudsmannen

ifrågasatt, huruvida de sakkunnigas förslag vore tillräck
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj-Jk proposition nr 334. l-r>

list vittgående. Visserligen skulle, om förslaget vunne bifall, eu stor del

av häradshövdingarna och särskilt de svagast avlönade erhålla eu förbättrad

ekonomisk ställning. Den förslagna inkomstökningen jämte redan

genomförd provisorisk höjning av vissa lösen belopp torde dock icke motsvara

de senare årens stegring av utgifterna för domsagornas förvaltning

och levnadskostnaden — detta även under förutsättning att häradshövdingarna

erhölle dyrtidstillägg i likhet med andra statstjänare. Vidare

skulle det säkerligen vara välbetänkt, om inkomstförbättring för innehavarna

av de mera givande domsagorna genomfördes i större utsträckning

än som föreslagits. Tillgången av ett ej allt för ringa antal väl

avlönade häradshövdingämbeten vore av betydelse för eu god rekrytering

av hovrätterna och nedre justitierevisionen, varifrån häradshövdingarna

i de stora domsagorna ofta toges. Såsom det enklaste och för

staten billigaste sättet att öka häradshövdingarnas inkomster utöver vad

de sakkunniga hemställt har justitieombudsmannen föreslagit en höjning

av expeditionslösen.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar har framhållit,

hurusom omständigheter, vilka tillkommit efter riksdagens skrivelse den

31 maj 1919, syntes väl motivera såväl en löneförbättring jämväl för

häradshövdingarna i de mest givande domsagorna som ock eu höjning av

den i betänkandet angivna minimiinkomsten för en häradshövding. Dessa

omständigheter voro dels den inträffade ytterligare stegringen i förvaltningsutgifterna,

vilken drabbat alla domsagor utan undantag, och dels

den på senare tid allt mera framträdande strävan tran statstjänarnas

sida att komma upp till en lönenivå, som med hänsyn till penningens

nuvarande låga köpkraft mera motsvarade de före kristiden gällande

lönerna, samt den resonans berörda strävan funnit hos allmänheten. Av

justitieombudsmannen både framhållits, att för bibehållande av rättsskipningen

vid en hög nivå blott funnes ett medel,- nämligen att domarämbetet

avlönades rikligt. Det kunde icke antagas, att de avlöningsförmåner,

som enligt betänkandet bjödes häradshövdingarna, skulle vara

ägnade att i konkurrensen med clen enskilda företagsamheten locka de

bästa krafterna till lantdomarbanan. Det allmännas intresse krävde, att

ytterligare en förbättring i häradshövdingarnas löneförmåner vidtoges utöver

den i betänkandet föreslagna. Särskilt har styrelsen anmärkt,

att den i betänkandet med hänsyn till skiftande konjunkturer verkställda,

till 5 procent bestämda reduktionen av de för åren 1915—1918 beräknade

sportelinkomsterna vore allt för obetydlig samt att reduktionen borde

bestämmas till minst 10 procent. Enligt vad många häradshövdingar

meddelat hade nämligen på grund av lagfartsförelägganden, som affär
-

Föreningen

Sveriges

häradshöv
dingar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

16

dats i sammanhang med .jordregisterarbetet, ävensom till följd av andra

omständigheter sportelinkomsterna i deras domsagor under vissa av nämnda

år varit osedvanligt höga. Denna högre procentsats för reduktionen borde

enligt styrelsens mening föranleda en ökning av utgående lönefyllnad.

Däremot har styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar icke

ansett, att den begärda ytterligare ökningen i häradshövdingarnas inkomster

borde i vidare mån åvägabringas genom höjda bidrag av statsmedel,

utan har styrelsen i likhet med justitieombudsmannen i stället

ansett lämpligt, att för vinnande av ifrågavarande syfte en höjning av

vissa lösensatser bleve genomförd.

Häradshth- Ett stort antal häradshövdingar hava i sina utlåtanden hemställt

(Ungar- orn en längre gående höjning av avlöningsförmånerna. Särskilt har därvid

framhållits, att nivelleringen av inkomsterna för häradshövdingarna

i de särskilda domsagorna gjorts väl stark samt att tillbörlig hänsyn icke

tagits till den olika arbetsbördan i skilda domsagor.

Av flera häradshövdingar har anmärkts, att det särskilda avlöningstillägg,

som föreslagits för häradshövdingarna i Västerbottens och

Norrbottens län, vore för obetydligt samt att motsvarande förmån borde

beredas jämväl häradshövdingar i avsides belägna domsagor inom åtskilliga

andra delar av riket.

Dessutom hava i många fall av häradshövdingarna framställts anmärkningar

mot de i betänkandet verkställda beräkningarna angående

inkomster och förvaltningsutgifter i domsagorna. Särskilt hava anmärkningar

gjorts därom, att utgifterna för kanslilokaler, skrivbiträdens avlöning

samt skrivmaterialier blivit för lågt beräknade.

Departe- Mot de sakkunnigas ståndpunkt beträffande den nu ifrågasatta

mentschefen.]öneförbättringens allmänna karaktär torde intet vara att erinra. Innan

prisnivån hunnit bliva mera stabiliserad än för närvarande är fallet, bör

det lika litet beträffande häradshövdingarna som beträffande övriga tjänstemän

ifrågakomma att med avskaffande av dyrtidstilläggen genomföra

någon definitiv lönereglering. A andra sidan är det tydligt, att i fråga

om förvaltningsutgifterna i domsagorna måste tagas full hänsyn till den

inträdda prisstegringen.

I likhet med de sakkunniga och justitieombudsmannen är jag vidare

av den mening, att frågan om löneförbättring för häradshövdingarna

är av den trängande natur, att den icke kan anstå i avbidan på en utredning

av den omfattning, som skulle erfordras för sportelsystemets

avskaffande. Man torde alltså vara hänvisad till att genomföra vissa

modifikationer i det nu tillämpade avlöningssystemet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ta proposition nr 334.

17

De sakkunniga hava, på sätt förut omnämnts, vid utarbetandet

av sitt förslag icke tagit hänsyn till den inkomst, häradshövdingarna

kunna hava i dem tillkommande provision för försålda stämplar. Mot

denna ståndpunkt har jag icke anledning att göra någon erinran. Av

nu gällande förordning angående stämpelavgiften den 19 november 1914

framgår, att häradshövdingarnas befattning med stämpelförsäljningen är

att anse såsom ett frivilligt åtaget bestyr. Häradshövdingarna äro nämligen

pliktiga att försälja stämplar endast under förutsättning att de

därom gjort anmälan hos generalpoststyrelsen. Därest sådan anmälan

ej skett, åligger det generalpoststyrelsen att tillhandahålla allmänheten

stämplar. Att märka är, att denna stämpelprovisionens karaktär att utgöra

ersättning för ett särskilt åtagande utom tjänsten, på sätt de sakkunniga

påpekat, framhållits av 1902 års löneregleringskommitté i ett av

denna i annat ärende avgivet betänkande, samt att samma ståndpunkt

också intogs av de kommitterade, som uppgjorde det förslag, som låg

till grund för 1874 års lönereglering för häradshövdingarna.

Vad därefter beträffar graden av den löneförbättring, som bör tillerkännas

häradshövdingarna, måste givetvis, på sätt de sakkunniga framhållit,

vid bedömandet av detta spörsmål behörig hänsyn tagas till beskaffenheten

och omfattningen av det arbete, som häradshövdingarna hava

att utföra. I detta avseende anser jag mig kunna i huvudsak instämma

i vissa av de sakkunniga citerade uttalanden i det till grund för 1874

års lönereglering liggande kommittébetänkandet. Beträffande frågan om

beloppet av den avlöning, häradshövdingarna borde för egen räkning uppbära,

yttras i nämnda betänkande bland annat:

»Vid övervägande av denna fråga hava kommitterade bort taga

hänsyn till, ej allenast de löneförmåner som andra av staten lönade domare

åtnjuta, utan även de för vårt land egendomliga förhållanden, vilka

göra det till en viktig samhällsangelägenhet, att lantdomarna avlönas så,

att män med framstående duglighet finna sin uträkning vid att eftersträva

dessa befattningar, de mest besvärliga av alla domaresysslor.

Om ordföranden i underdomstolen på landet gäller ej blott vad

som gäller om domare i allmänhet, eller att man fåfängt söker bygga land

med lag, om icke de, som äro satta att tillämpa lagen, äro självständiga

och oberoende även i ekonomiskt hänseende. Den okontrollerade ställning

lantdomaren intager, ej endast såsom den ende lagfarne i rätten och

således så gott som ensam beslutande, utan även såsom protokollsförande

och expeditionshavande, gör det av ytterligare vikt, att hans ekonomiska

villkor så tillgodoses, att han ej utsättes för frestelsen att, genom lycksökeri

eller ännu sämre medel, söka förbättra sin ställning. Även den

Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 1 samt 283 höft. (Nr 334.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kur/t/l. Maj:ts proposition nr 334.

omständighet, att den första praktiska övning, som den nyblivne juristen

skall förvärva sig, nästan uteslutande står att vinna vid häradsrätterna,

gör det angeläget, att dessas ordförande icke, i följd av alltför knapp

avlöning, nödgas stänga sin skola för de juridiska lärjungarna, vilka

under början av sin bana sällan kunna göra något gagn, motsvarande

kostnaden för deras underhåll.

Men även om man lämnar utan avseende denna sida av saken,

fordrar den regel, att ämbetsmannens lön bör stå i förhållande till hans

ansvar och möda, att ifrågavarande ämbetsmän väl avlönas. Det ansvar,

ledamoten av den kollegiala domstolen delar med flera kamrater, får

häradsrättens ordförande ensam uppbära. Detta ansvar är desto tyngre,

som göromålen även i de minsta domsagor äro så många och mångartade,

att häradshövdingen själv ej medhinner dem alla. Han måste således

använda oansvariga biträden, av vilkas noggrannhet och ordentlighet

hela hans välfärd kan bero, enär det är för honom hart när omöjligt

att kontrollera allt. Den omständigheten att han dömer i första instans

minskar ej det anspråk på lagkunskap och skarpsinne, som man äger

att ställa på alla domare utan undantag. Snarare är anspråket på honom

större, eftersom det åligger honom att avgöra sakerna i första hand,

utan ledning av föregående domslut och utan tillfälle att samråda med

insiktsfulla ämbetsbröder. Han har därjämte ett åliggande, varifrån ej

blott ledamöterna i överrätterna utan även de flesta ledamöter av underdomstolarna

i städerna äro befriade och på vars samvetsgranna fullgörande

ofta nog målens utgång beror, nämligen desammas utredande

från början till slut; vartill kommer den särskilta förpliktelsen att själv

vara protokollsförande och expeditionshavande, i sistnämda egenskap även

i viss mån statens uppbördsman, enär det åligger honom, vid ämbetsmannaansvar,

att kontrollera, det statens inkomst av stämpelpapper ej

olagligen förringas eller undansnillas. Utöver sina ämbetsplikter är

häradshövdingen därjämte mångenstädes, där tillfälle att rådfråga andra

jurister saknas, ofta nödsakad att gå allmänheten tillhanda med råd och

dåd, ett lika lönlöst som tidsödande besvär, vilket dock en välvillig man

ej gärna undandrager sig.»

De sålunda framhållna synpunkterna, vilka i huvudsak fortfarande

äga sin giltighet, ävensom häradshövdingarnas höga befordringsålder motivera

enligt mitt förmenande, att åt häradshövdingarna tillerkännas

löneförmåner något överstigande hovrättsrådens och revisionssekreterarnas.

En viss hänsyn torde härvid även böra tagas till att största delen av de nuvarande

häradshövdingarna under tiden före sin befordran fått åtnöja sig

med synnerligen obetydliga avlöningsförmåner. Statskontorets yttrande, att

den av de sakkunniga föreslagna minimiinkomsten för häradshövdingarna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ta proposition nr 334.

av 11,()()() kronor ingalunda syntes vara för högt tilltagen, måste givetvis

tillmätas stor betydelse. På grund av vad sålunda anförts finner jag

mig böra i huvudsak biträda de sakkunnigas förslag beträffande storleken av

de avlöningsförmåner, som böra tillförsäkras häradshövdingarna. Lj heller

finner jag något att erinra mot det föreslagna sättet för löneförbättringens

genomförande medelst kontant lönefyllnad samt resekostnadsbidrag

av statsmedel. Likaså är jag ense med de sakkunniga därutinnan, att

lönefyllnader och resekostnadsbidrag böra utgå från och med början

av innevarande år samt för de särskilda domsagornas del till beloppet

fastställas vart femte år. Med hänsyn till den osäkerhet, som givetvis

måste prägla ett första försök till löneförbättring efter de i det föregående

uppdragna linjerna, torde dock första perioden bestämmas till allenast

tre år och således komma att omfatta åren 1920 1922.

Att häradshövdingarna i Västerbottens och Norrbottens län, såsom de

sakkunniga föreslagit, tillförsäkras en minimiinkomst av 11,500 kronor,

anser jag vara skäligt, och enligt mitt förmenande böra samma synpunkter,

som därvid anförts, föranleda till att nämnda förmån beredes även häradshövdingen

i Härjedalens domsaga. Till att, på sätt från vissa håll påyrkats,

tillförsäkra berörda förmån åt innehavarna av’ jämväl andra mera

avsides belägna domsagor anser jag däremot icke föreligga tillräckliga skäl.

Med anledning av anmärkningar från åtskilliga häradshövdingar

beträffande de sakkunnigas beräkningar angående inkomster och utgifter

i domsagorna har det befunnits nödigt att vidtaga vissa jämkningar i

de belopp, med vilka lönefyllnad och resekostnadsbidrag av de sakkunniga

föreslagits skola utgå. Dessutom påkallas eu del jämkningar i berörda

belopp av ändringar, som jag ärnar föreslå i de sakkunnigas betänkande

av den innebörd, att häradshövdingarnas bidrag till rättsbildade

biträden kommer att i alla domsagor utgå med lika stort belopp. I

fråga om samtliga nu nämnda jämkningar hänvisar jag till en inom

justitiedepartementet upprättad tabell, som torde få såsom bilaga (A)

fogas vid protokollet i detta ärende.1 Medan enligt de sakkunnigas förslag

lönefyllnadsbeloppen till häradshövdingarna skulle utgöra tillhopa

279,700 kronor och resekostnadsbidragen tillhopa 12,100 kronor, skola

efter de vidtagna jämkningarna lönefyllnadsbeloppen uppgå till sammanlagt

342,100 kronor och resekostnadsbidragen till sammanlagt 8,300 kronor.

Hänsyn är emellertid då tagen jämväl till den inverkan å lönefyllnadernas

och resekostnadsbidragens belopp, som föranledes av förslag, vilka jag

ämnar i det följande framställa rörande delning av två domsagor.

Av häradshövdingarnas utlåtanden över de sakkunnigas betänkan
1

I tabellen hava med kursiverad stil utmärkts de siffror, som undergått ändring i

förhållande till motsvarande siffror i tabell III vid de sakkunnigas betänkande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

den synes framgå, att en avsevärd stegring av förvaltningsutgifterna,

särskilt avlöningen åt skrivbiträden, inträtt, sedan häradshövdingarna avlämnade

de uppgifter i nämnda hänseende, som legat till grund för de sakkunnigas

beräkningar, och från åtskilliga häradshövdingar har därjämte

framhållits såsom sannolikt, att eu ytterligare stegring vore att motse

inom den närmaste framtiden. Till den sålunda redan inträdda kostnadsökningen

har väl en viss hänsyn tagits vid den jämkning i lönefyllnadernas

och resekostnadsbidragens belopp, som jag nyss omnämnt.

Möjligt är dock, att denna jämkning ej varit tillfyllest för att helt neutralisera

denna stegring. Därest det skulle visa sig, att förvaltningsutgifterna

i domsagorna skulle komma att i mera avsevärd mån

överstiga vad vid nu ifrågavarande beräkningar antagits, synes gottgörelse

lämpligen kunna utan statsverkets betungande beredas häradshövdingarna

genom beträdandet av den utav bl. a. justitieombudsmannen

och styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar förordade

utvägen av en förhöjning av nu stadgad lösen. Ett ytterligare

motiv för en sådan lösenförhöjning kan anses ligga däri, att den förut

omförmälda av de sakkunniga vidtagna reduktionen av sportelinkomsterna

i domsagorna med 5 procent möjligen, på sätt styrelsen för föreningen

Sveriges häradshövdingar anmärkt, är väl knappt tilltagen. Om en lösenförhöjning

genomföres beträffande domboksexpeditioner och gravationsbevis,

skulle därmed även i viss mån förtagas den mot de sakkunnigas

förslag framställda anmärkningen, att tillbörlig hänsyn icke tagits till den

olika arbetsbördan i skilda domsagor.

''It luirads? Oe sakkunniga hava vidare föreslagit en höjning av den härads
liövdiiigar-

hövdingarna tillkommande pensionen, vilken för närvarande enligt kunmspension.

göreigen (jen 7 juni 137g Uppgår till 5,000 kronor. De sakkunniga hava

''"sa Sr härvid framhållit, att nämnda belopp efter förhållandena vid tiden för

dess fastställande utan tvivel var ganska betydande. Emellertid torde

det ligga i sakens natur, att med hänsyn till penningvärdets fall pensionsbeloppet

numera icke kunde anses tillfredsställande. I betraktande

komme därvid särskilt häradshövdingarnas höga befordringsålder, vilken

både till följd, att dessa ämbetsmän under jämförelsevis kort tid av sitt

liv komme i åtnjutande av en betryggande inkomst. De sakkunniga

föresloge därför, att pensionen måtte höjas till 6,000 kronor eller det belopp,

vartill pensionsunderlaget enligt lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension finge högst beräknas.

Statskontoret har beträffande denna fråga yttrat följande:

Statskontoret ansåge visserligen icke, att det föreslagna pensionsbeloppet i

och för sig vore för högt, men det torde knappast med skäl kunna göras gällande,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr

att häradshövdingarna i tjänstehänseende intoge en ställning fullt jämförlig med

dem, för vilka den högsta pensionen vore i pensionslagen bestämd, vadan, intill

dess en allmän pensionsreglering kunde komma till stånd, häradshövdingarnas

pension syntes böra något understiga det nuvarande maximibeloppet. Dessutom

torde böra tagas i betraktande, att den av de sakkunniga föreslagna löneförbättringen

icke i någon mån vore avsedd att höja den till häradshövdingarna utgående

egentliga lönen. Då statskontoret emellertid, i likhet med de sakkunniga,

icke funne det nuvarande pensionsbeloppet tillfredsställande, ifrågasatte statskontoret,

huruvida icke ett särskilt pensionsunderlag för häradshövdingar å 5,600

kronor, motsvarande vad som i pension högst tillkom me revisionssekreterare, skulle

kunna anses vara tills vidare lämpligen avvägt.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar har framhållit, Föreningen

att det i betänkandet angivna pensionsbeloppet 6,000 kronor stode i tyd- hämdsligt

missförhållande till vad som från början ansetts utgöra eu tillräcklig hövdingar.

pension för häradshövding samt uppenbarligen vore allt för ringa för att

med nuvarande höga levnadskostnader bereda häradshövdingarna en bekymmerfri

ålderdom. Styrelsen funne sig likväl icke kunna ifrågasätta

en ytterligare höjning av pensionen annat än i samband med höjning av

pensionerna för andra likställda ämbetsmän.

Jag finner mig böra biträda vad statskontoret anfört i denna fråga

och anser förty, att för häradshövdingarna bör fastställas ett pensionsunderlag

av 5,600 kronor.

Departe
mentschefen.

Jag övergår härefter till den jämväl till de sakkunnigas behandling

överlämnade frågan om säkerställande av nödiga arbetskrafter för

rättsskipningens behöriga gång.

Till utredning angående den omfattning, vari sådana arbetskrafter

på sista tiden stått till buds, hava de sakkunniga infordrat vissa uppgifter

från hovrätterna och häradshövdingarna.

Såsom sammanfattning av de sakkunnigas redogörelse för de sålunda

infordrade uppgifternas innehåll må anföras, att i hovrätterna på

grund av bristande arbetskrafter det i flera fall inträffat, att vissa befattningar

under längre tider fått stå obesatta samt att det måst uppdragas

åt samma person att samtidigt förvalta två tjänstebefattningar, att

ansökningar om tjänstledighet från underdomare i upprepade fall måst

avslås på grund av bristande tillgång å vikarier, varjämte i åtskilliga

domsagor icke kunnat anställas förste notarier i anledning av brist på

kompetenta aspiranter, att i ett synnerligen stort antal domsagor antalet

rättsbildade biträden understiger vad för normala fall anses erforderligt, att

i många, däribland ett flertal tämligen svårskötta domsagor, häradshövdingarna

äro helt och hållet i saknad av sådana biträden samt att av de i

domsagorna tjänstgörande rättsbildade biträdena endast jämförelsevis få

synas vara betänkta på att fortsätta på domarbanan, under det däremot

III. Säkerställande

ar

tillgängen

på nödiga

arbetskrafter.

De sakkunnigas

utredning

angående

den nuvarande

bruten på

arbetskrafter.

(Sid. 29—33.)

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

ett jämförelsevis betydande antal uppgives hava för avsikt att ägna sig

åt advokatyrket eller annan enskild verksamhet.

De sakkunniga hava vidare anmärkt, att de yngre årsklasserna av

de lantdomaraspiranter, som vunnit sin huvudsakliga utbildning genom

tjänstgöring i domsagorna, på senare tiden utvisa en synnerligen stark

nedgång i antal.

I detta sammanhang anföra de sakkunniga vidare:

»Resultatet av den sålunda verkställda utredningen i fråga om rekryteringsförhållandena

på domarbauan är förvisso ägnat att väcka allvarliga

farhågor. Redan tidigare hava yppats klagomål över att mera

framstående förmågor, särskilt bland de yngre juristerna, i allt för stor

utsträckning föredragit privat verksamhet framför arbete i det allmännas

tjänst. Denna tendens till statstjänstens övergivande har under de senaste

åren fortgått i allt mer ökad utsträckning. Uppenbart är emellertid,

att olägenheterna av ett sådant förhållande, vilka redan nu i hög

grad framträtt, komma att visa sig synnerligen allvarliga, om förhållandet

får fortfara under någon längre tid. Hittills har väl domstolarnas

verksamhet, trots den betydande bristen på arbetskrafter, kunnat i det

stora hela vederbörligen upprätthållas. Givet är dock, att den avtagande

tillströmningen av unga jurister till domstolarna i längden måste leda

till hinder och uppehåll i arbetet. Framför allt äger emellertid det påtalade

missförhållandet betydelse från den synpunkten, att under angivna

omstäiidigheter något urval av de bättre arbetskrafterna svårligen kan

ske i önskvärd utsträckning, i det att även de aspiranter, som endast

med tvekan anses fylla måttet, i brist på tävlan med dem överlägsna

kandidater måste tagas för goda. Olägenheten härav visar sig icke blott

i fråga om tillsättande av underdomare utan kommer säkerligen att i

lika eller ännu högre grad göra sig gällande jämväl i fråga om besättande

av hovrättsråds- och revisionssekreterarämbetena, bland vilkas

innehavare högsta instansens domare med få undantag hämtas.

En fara för nedgång av kvaliteten hos rikets domarekår måste givetvis

under alla förhållanden framkalla allvarliga bekymmer. Emellertid

måste det ligga särskild vikt på att vid övergången till en ny rättegångsordning

goda krafter äro att finna inom domarekåren med hänsyn

till de stora krav, som därvid komma att ställas på densamma. Vidare

må erinras om det arbete med uppläggande av nya fastighetsböcker, som

snart lär förestå, och det behov av ökade arbetskrafter, som därvid

kommer att göra sig gällande.

Redan förut är antytt, hurusom i vårt land någon tids tjänstgöring

å lantdomarekansli ofta fått tjäna som förberedelse för annat ar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

2H

bete i statens tjänst samt även för enskild juridisk verksamhet. Nyttan

av eu sådan förberedelse synes icke kunna ifrågasättas. Den inblick i

det praktiska rättslivet, som därvid vinnes under handlande på eget ansvar,

torde svårligen kunna till fullo ersättas vare sig genom de numera

vid universiteten införda praktiska kurserna eller genom praktisk verksamhet

inom andra områden av rättstillämpningen. De sakkunniga vilja

emellertid särskilt framhålla, att tjänstgöringen å domarekansli för de

jurister, som sedan övergå till annan statstjänst, ofta representerar så

gott som den enda tid, under vilken de genom sitt arbete komma i beröring

med personer av de mest skilda samhällsklasser. Och betydelsen

även därav torde svårligen kunna överskattas.»

Enligt de sakkunnigas förmenande har man att i ekonomiska för- De saJckunhållanden

söka huvudorsaken till den minskade tillströmningen av unga ”slag till

jurister till lantdomstolarna och hovrätterna. För avhjälpande av omförmälda

missförhållande hava de sakkunniga i huvudsak föreslagit dels på arbetsanställande

i domsagorna av statsavlönade andre notarier, dels vissa för- krafter.

höjningar av de för närvarande enligt domsagostadgan utgående arvodena

till förste notarier, till vikarier för häradshövdingar samt till vice

häradshövdingar. Förhöjningarna av berörda enligt domsagostadgan utgående

arvoden hava emellertid av de sakkunniga motiverats huvudsakligen

därmed, att den tillfälliga löneförbättringen icke vidare borde uppbäras

särskilt, utan i stället ingå i själva arvodesbeloppen.

Jag vill först till behandling upptaga frågorna rörande de egentliga

domsagobiträdenä, förste och andre notarierna.

Såsom skäl för anställande av statsavlönade andre notarier hava

de sakkunniga huvudsakligen anfört följande:

Befattning som förste notarie kunde ernås först efter minst ett års

tjänstgöring i domsaga, och ofta kom me ännu längre tid från tjänstgöringens

början att förflyta, innan anställning som förste notarie vunnes.

Under tiden före sådan anställning vore domsagobiträdet icke i lag tillförsäkrad

någon som helst avlöning. Det torde icke heller kunna förutsättas,

att häradshövdingarna annat än i undantagsfall skulle komma att

bereda yngre biträden ersättning till något avsevärt belopp. Med hänsyn

till den senaste tidens starka stegring av levnadskostnaderna med därav

följande ökning av studieutgifterna måste emellertid saknaden av inkomster

under tiden före anställningen som förste notarie verka i hög grad

avskräckande för andra än sådana, för vilka ekonomiska hänsyn icke

spelade någon större roll. Detta gällde i så mycket högre grad som de

unga juristerna vid val av annan verksamhet vore i tillfälle att så gott

A. Förste

och andre

notarier.

a. Behovet

av statsavlönade

andre

notarier

m. m.

De sakkunniga.

(Sid. 34—37.)

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

som omedelbart efter avlagd akademisk examen erhålla avlöningsförmåner

av jämförelsevis betydande storlek. I betraktande av dessa omständigheter

hade de sakkunniga trott ett huvudsakligt medel för avhjälpande

av de trängande svårigheterna beträffande rekryteringen böra sökas i

anställande uti domsagorna av andre notarier med bestämd, av statsmedel

utgående avlöning.

De sakkunniga hava i denna fråga vidare yttrat:

»Givet är emellertid, att andre notarier icke böra anställas i större

omfattning än som betingas av behovet av dylik arbetskraft. Man bör

sålunda icke göra anställandet av andre notarie beroende enbart på anmälan

av vederbörande häradshövding, på sätt i domsagostadgan föreskrivits

beträffande förste notarie. Sådan anmälan bör dock utgöra en

förutsättning även för förordnande av andre notarie. I fråga om domsagor

av viss storlek kan det utan vidare antagas, att konstant behov

av andre notarie skall föreligga. För sådana domsagors del synes det

därför icke möta betänkligheter att meddela föreskrift därom, att under

ovan angivna förutsättning andre notarie skall finnas anställd. Beträffande

mindre domsagor, där det icke utan vidare kan förutsättas, att behov

av andre notarie ständigt skall förefinnas, torde det böra ankomma

på vederbörande hovrätt att efter anmälan av häradshövdingen, därest

behov kan anses föreligga, meddela föreskrift om anställande av andre

notarie antingen för viss tid eller tills vidare. För att undvika allt för

stora avbrott beträffande rekryteringen av rättsbildade biträden synes det

emellertid i allmänhet vara lämpligt, att i dylika mindre domsagor andre

notarie förordnas i så god tid före förste notaries förmodade avgång, att

biträde med behörighet att erhålla förordnande som förste notarie såvitt

möjligt alltid må finnas att tillgå. Därest hovrätterna erhålla prövningsrätt

beträffande andre notaries anställande i de mindre domsagorna, ligger

det tydligen icke allt för stor vikt på, hur gränsen i detta fall dragés

mellan de större domsagorna, där konstant behov av andre notarie skall

anses föreligga, samt de övriga domsagorna. De sakkunniga hava vid

sådant förhållande ansett sig kunna föreslå, att vid bestämmandet av

denna gräns folkmängdens storlek i de särskilda domsagorna tages till

ledning, så att i domsagor med ett invånareantal uppgående till eller

överstigande 30,000 andre notarie bör finnas anställd, såvida framställning

därom gjorts av häradshövdingen. Emellertid torde för anställande

av andre notarie i domsaga böra uppställas ytterligare det villkor, att

från domsagan gjorts föreskriven anmälan om anställande av förste notarie.

Därest sådan anmälan skett, torde dock hinder icke böra möta

för anställande av andre notarie för tid, under vilken medgivits anstånd

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr it! 14.

25

med förordnande av förste notarie. Genom en bestämmelse av sist angivna

innehåll beredes möjlighet att under tid, då förste notarie ej kan

erhållas eller måhända icke kan anses erforderlig, anställa andre notarie

i syfte att denne sedermera må kunna förordnas till förste notarie i

domsagan.»

För erhållande av förordnande som andre notarie skulle enligt de

sakkunnigas förslag icke erfordras andra kvalifikationer än att hava avlagt

för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov.

De sakkunniga hava beräknat, att enligt de sålunda angivna grunderna

andre notarier koinme att samtidigt vara förordnade i omkring

100 av rikets 123 domsagor.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot inrättande av

statsavlönade andre notarier.

Svea hovrätt har i denna fråga huvudsakligen anfört:

Hovrätten ansåge, att avlöning av statsmedel borde utgå till andre notarie

lika väl som till förste notarie. Att så icke skett hittills liksom att staten först

för helt kort tid sedan börjat lämna bidrag till förste notaries avlöning hade berott

på att häradshövdingarnas löneförmåner enligt 1874 års reglering beräknats

med hänsyn därtill, att samtliga förvaltningskostnader i domsagorna skulle bäras

av deras innehavare. Enligt den av de sakkunniga föreslagna regleringen av

häradshövdingarnas löneförmåner hade ställningen, frånsett några få domsagor,

blivit den helt motsatta. Vid beräknandet av lönefyllnaden hade nämligen de

sakkunniga utgått från, att domsagornas innehavare icke skulle hava att vidkännas

andra utgifter för juridiskt bildade biträden än de stadgade bidragen till

förste notaries avlöning. Det kunde icke antagas annat, än att den föreslagna

statsavlöningen till andre notarie skulle bereda möjlighet för många häradshövdingar

att anställa yngre biträden. Icke minst för häradshövdingar i sådana

domsagor, i vilka det visat sig omöjligt att erhålla förste notarie, torde frågan

vara av betydelse. I allmänhet hade väl städse rått det förhållandet, att den,

som efter avlagd examen erhållit anställning i viss domsaga, fortsatt att tjänstgöra

i samma domsaga, intill dess han vunnit meriter i den omfattning, som han

eftersträvat. Givetvis borde staten icke avlöna andre notarier i vidare mån än

som visade sig behövligt med hänsyn till arbetsförhållandena i de olika domsagorna.

Mot de sakkunnigas antagande att ständigt behov av andre notarie förelåge

i domsaga med minst 30,000 invånare hade hovrätten intet att erinra. Beträffande

övriga domsagor torde nog i många fall uppstå svårighet för hovrätterna

att avgöra, om och när andre notarie erfordrades för en domsagas behöriga

skötsel, men det syntes icke lämpligen kunna uppdragas åt annan myndighet än

hovrätterna att träffa avgörande härutinnan. I fråga om de av de sakkunniga för

andre notaries anställande i övrigt föreslagna villknr och bestämmelser ävensom

de angående andre notaries åligganden av de sakkunniga gjorda uttalanden hade

hovrätten intet att invända. Hovrätten ville dessutom framhålla, att de principer,

som av de sakkunniga följts vid förslaget till reglering av häradshövdingarnas

löner, rätteligen krävde, att staten beredde avlöning åt icke blott ett utan

Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 1 saml. 283 käft. {Nr 334.) 4

(Std. 56.)

Statskontoret

Svea hovrätt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung}. May.ts proposition nr 334.

jämväl det ytterligare antal yngre biträden, som i varje domsaga erfordrades för

domsagans behöriga skötsel.

Oota hovrätt. Göta hovrätt bär ansett förslaget att i domsagorna anställa avlö
nade

andre notarier vara ägnat att underlätta rekryteringen å domarbanan.

Ej heller syntes något vara att erinra mot vad de sakkunniga

föreslagit i fråga om den utsträckning, i vilken andre notarier skulle

förordnas, eller beträffande andre notariers kvalifikationer, skyldigheter

och befogenheter.

IhvrätteHäver Hovrätten över Skåne och Blekinge har uttalat, att förslaget att

Blekinge, genom anställande av statsavlönade andre notarier redan på ett tidigt

stadium bereda de unga juristerna vissa löneförmåner otvivelaktigt verkade

i riktning att undanröja svårigheterna med avseende å rekryteringen

av landets domarekår.

1’roctukom- Processkommissionen har funnit förslaget om inrättande av stats
mtsnonen.

av]öna(ie andrenotarietjänster väl motiverat med hänsyn såväl till behovet

av ökade arbetskrafter å domsagokanslierna som till vikten av rekryteringens

främjande.

justitieom- Justitieombudsmannen har ansett förslaget om anställande av stats
bndsmanneu.

aviönacle andre notarier riktigt, men emellertid framhållit, att rätt borde

stadgas för häradshövdingarna i samtliga domsagor att efter framställning

få andre notarie anställd.

tövmingen Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar, som delar denna

häradÅZ- justieombudsmannens uppfattning, anför till stöd härför följande:

''hngar. Förslaget om anställande av statsavlönade andre notarier i domsagorna

vore värt synnerligt beaktande. Det vore emellertid ett särdeles viktigt önskemål,

att rätt stadgades för häradshövdingarna i samtliga rikets domsagor att få

stat-avlönad andre notarie hos sig anställd. För rekryteringens behöriga upprätthållande

vore detta ett oavvisligt behov. Det kunde icke anses rättvist, att häradshövdingarna

i de minsta domsagorna skulle nödgas att med egna medel avlöna

sina andre notarier. Om ej både förste och andre notarie funnes anslälid i

en domsaga, kunde häradshövdingen bliva tvungen att under ett par år själv

hålla alla allmänna tingssam man träden, något som uppenbarligen, särskilt för

häradshövdingar i högre levnadsålder, bleve allt för betungande. Det vore att

märka, att arbetet i domsagorna till följd av nytillkomna göromål vore i ständigt

stigande, vadan det icke kunde betvivlas, att två juridiskt bildade biträden

även i mindre domsagor erhölle full sysselsättning.

Föreningen Slutligen har föreningen Extra lantdomare gjort gällande, att hov
eXZmlrT

ratterna borde utan någon inskränkning erhålla frihet att bestämma, i

vilka domsagor andre notarie skulle anställas, samt att följaktligen den

föreslagna åtskillnaden mellan domsagorna efter invånarantalet borde

bortfalla.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tx proposition nr

27

Avlöningsbeloppet för andre notarierna har av de sakkunniga före- b. Andre

slagits att utgå lika för alla domsagor med 1,200 kronor årligen, vartill

ytterligare skulle komma dyrtidstillägg. De sakkunniga hava därvid an-^mkkunnirj(f

märkt, hurusom det tydligen icke kunde ifrågakomma att bestämma av- (Sid ;5(i 0 ;17 )

löningsförmånerna för andre notarierna till belopp motsvarande vad som

i allmänhet erbjudes de unga juristerna inom advokatyrket eller annan

enskild verksamhet. Det vore emellertid att antaga, att fördelarna av

någon tids tjänstgöring å domarkansli efter fullbordade universitetsstudier

skulle visa sig så påtagliga, att ett avsevärt antal unga jurister

komme att ägna sig åt sådan tjänstgöring, om man blott tillsåge, att de

därunder erhölle en lön tillräcklig för levnadskostnadernas täckande.

De sakkunniga hava vidare rörande detta ämne anfört:

»Det skulle kunna invändas, att genom anställande av statsavlönade

andre notarier även i de största domsagorna man komme att bereda

häradshövdingarna i sådana domsagor en ekonomisk förmån, som icke

kan anses påkallad och jämväl skulle stå i strid med vad riksdagen uti

sin förut omnämnda skrivelse av den 31 maj 1919 uttalat. Därvid bör

emellertid erinras, att i händelse de största domsagorna undantagas från

nu ifrågavarande bestämmelser, man tydligen riskerar, att dessa domsagor

bliva ogynnsammare ställda i fråga om tillgång på arbetskrafter,

ehuru de framför andra äro därav i behov. De från häradshövdingarna

infordrade uppgifterna synas därjämte giva vid handen, att just i några

av de största domsagorna behållningen kommit att uppgå till jämförelsevis

betydande belopp till stor del i följd därav, att det hittills varit möjligt

att erhålla juridiskt bildade biträden för ganska ringa kostnad. Det

lärer emellertid knappast kunna förväntas, att ett sådant förhållande

jämväl i framtiden kommer att bestå.»

Hovrätterna samt processkommissionen hava anmärkt, att det för Hovrätte™«

andre notariernas del föreslagna arvodet 1,200 kronor, även med därå

belöpande dyrtidstillägg, vore för lågt. Det har sålunda framhållits, att

ett så ringa arvode uppenbarligen icke, på sätt de sakkunniga synas

hava förutsatt, vore tillräckligt för levnadskostnadernas täckande samt i

varje fall icke kunde verka lockande under nu rådande konkurrens om

de ungas arbetskraft. Svea hovrätt har föreslagit en höjning av arvodet

till 1,800 kronor och Göta hovrätt har ansett 2,0o0 kronor vara

det minsta årliga arvode, som kunde komma i fråga. Vidare har Svea

hovrätt ansett det böra tagas i övervägande, huruvida icke, då andre

notarie vunnit behörighet att mottaga förordnande som förste notarie,

arvodet borde ytterligare höjas till det belopp, som uppbures av förste

notarie.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 334.

c. Förste

notariernas

avlöning.

Nu gällande

bestämmelser.

lie sakkunniga

statskontoret.

Svea hovrätt.

Beträffande de avlöningsförmåner, som för närvarande tillkomma

förste notarierna, är att märka följande. Enligt domsagostadgan äro

domsagorna indelade i tre klasser allt efter storleken av den behållna

inkomst, varav häradshövdingarna beräknas komma i åtnjutande. Vid

behållningens uppskattande har emellertid icke tagits hänsyn till häradshövdingarnas

utgifter till vikarier och rättsbildade biträden. Till första

klassen hava hänförts domsagor, där den årliga inkomsten, efter avdrag

av andra utgifter än arvoden till vikarier och rättsbildade biträden, beräknats

skola understiga 9,81)0 kronor, till andra klassen domsagor, där den

årliga inkomsten beräknats skola uppgå till 9,800 kronor men ej till 13,200

kronor, samt till tredje klassen övriga domsagor. Förste notariernas arvoden

utgöra i domsagor av första klassen 1,800 kronor, därav 400 kronor

bestridas av häradshövdingen och 1,400 kronor av statsmedel, i domsagor

av andra klassen 2,000 kronor, därav 800 kronor bestridas av häradshövdingen

och 1,200 kronor av statsmedel samt i domsagor av tredje

klassen 2,200 kronor, därav 1,200 kronor bestridas av häradshövdingen

och 1,000 kronor av statsmedel. Vidare har under år 1919 av statsmedel

till förste notarierna utgått tillfällig löneförbättring i domsagor av

första klassen med 350 kronor, i domsagor av andra klassen med 300

kronor och i domsagor av tredje klassen med 250 kronor.

De sakkunniga hava föreslagit, att i stället för den tillfälliga löneförbättringen

arvodena till förste notarierna skulle höjas i domsagorna

av första klassen med 200 kronor, i domsagor av andra klassen med 300

kronor och i domsagor av tredje klassen med 400 kronor, så att arvodena

till förste notarier i domsagor av de särskilda klasserna skulle

komma att utgöra respektive 2,000 kronor, 2,300 kronor och 2,600 kronor.

Höjningen av arvodena borde statsverket vidkännas.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot beloppen av de

föreslagna tillskotten till förste notariernas arvoden samt har ansett riktigt,

att dessa tillskott utginge av statmedel.

Svea hovrätt har i fråga om avlöningsförmånerna för första notarierna

huvudsakligen anfört följande:

Det måste leda till orättvisa, att förste notariernas arvoden bestämdes till

olika belopp beroende på inkomsternas storlek i de olika domsagorna. De sakkunnigas

förslag, enligt vilket skillnaden mellan de i de olika klasserna av dom

sagor till förste notarier utgående arvoden skulle ytterligare ökas, funne hovrätten

olämpligt; och detta desto mera som under år 1919 försiggått en utjämning

mellan de olika klasserna beroende på de grunder, efter vilka den tillfälliga löneförbättringen

bestämts skola utgå. Med det av de sakkunniga för förste notarie

i domsaga av första klassen föreslagna arvodet skulle dessa förste notarier till

och med få vidkännas minskning i nu utgående löneförmåner. Hovrätten före

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

sloge, att arvodet bestämdes lika för förste notarierna i alla domsagor. Arvodet

borde lämpligen sättas till 2,500 kronor för år oavsett dyrtidstillägg eller samma

belopp, som med inräknande av extra lönetillägg utginge till de i hovrätten

tjänstgörande fiskalsaspiranterna. Att ökningen av arvodesbeloppen borde utgå

av statsmedel följde av de av de sakkunniga vid regleringen av häradshövdingarnas

löner följda principerna.

Ett särskilt lönetillägg borde utfästas att utgå till domsagobiträdena i

Västerbottens och Norrbottens län ävensom i avsides belägna domsagor i Västernorrlands,

Jämtlands och Kopparbergs län. Häradshövdingarna i de nordliga

delarna av landet hade nämligen redan innan biträdesbristen antagit sin nuvarande

omfattning haft en viss svårighet att erhålla dugliga biträden, och numera

lyckades häradshövdingarna därstädes nära nog endast undantagsvis att an

ställa biträden.

Göta hovrätt har i denna del yttrat:

Den av de sakkunniga föreslagna höjningen av arvodet till förste notarierna

syntes vara för tåg. Skillnaden mellan förste notariernas arvoden i de olika

klasserna av domsagor borde icke överstiga 200 kronor. Hovrätten hemställde på

grund därav, att arvodet till förste notarie sattes till åtminstone 2,600 kronor i

domsaga av första klassen, 2,800 kronor i domsaga av andra klassen och 6,000

kronor i domsaga av tredje klassen. Vidnre ansåge hovrätten, att förste notarie,

som uppnått kompetens att hålla allmänt tingssammanträde eller hållit ett visst

mindre antal dylika sammanträden, borde erhålla någon förhöjning av sitt arvode,

förslagsvis med 400 kronor om året.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har ansett en löneförbättringför

förste notarierna vara nödvändig. Det vore därvid ett önskemål, att

förste notariernas avlöning i dess helhet komme att bestridas av statsmedel

och utgå med samma belopp i alla domsagor Titan åtskillnad av

klasser.

Justitieombudsmannen har framhållit såsom önskvärt, att förste

notariernas arvoden sattes lika i alla domsagor. Olika avlöningsförhållanden

i olika domsagor försatte häradshövdingarna i de mindre domsagorna

i en sämre ställning i konkurrensen om arbetskrafter och en

mindre domsaga hade icke alltid mindre arbetsbörda än en större. Ett

arvode av 2,800 kronor till alla förste notarier borde icke anses för högt.

Principiellt borde emellertid avlöningen till såväl förste som andre notarier

helt och hållet bestridas av statsmedel. Den dubbelställning biträdena

erhölle såsom dels statsavlönade och dels betalda ur häradshövdingens

kassa vore icke lycklig.

Även föreningen'' Extra lantdomare har ansett, att arvodena till

förste notarier borde fastställas till samma belopp i alla domsagor utan

avseende på den beträffande domsagorna gällande klassindelningen, samt

Gitta hovrätt.

Hovrätten över

Skåne och

Blekinge.

Justitieom
budsmannen.

Fören ing ev

extra låntdomare
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

bär därjämte gjort gällande, att en något gynnsammare ställning i ekonomiskt

avseende borde beredas domsagobiträdena i Västerbottens och Norrbottens

län.

I likhet med justitieombudsmannen och styrelsen för föreningen

'' Sveriges häradshövdingar finner jag önskvärt, att rätt stadgas för häradshövdingarna

i alla domsagor att efter framställning få anställd jämväl

andre notarie. I de allra flesta domsagor torde, enligt vad som framgår

av inkomna yttranden, ett mera stadigvarande anställande av andre

notarie vara en nödvändig förutsättning för arbetets jämna gång. Utsikten

för en häradshövding att erhålla stadigvarande hjälp av förste

notarie minskas givetvis i hög grad, därest ej tillfälle beredes häradshövdingen

att genom anställande i domsagan av andre notarie få sig tillförsäkrad

tillgång i behörig tid av en för förstenotariebefattning kompetent

person. För vederbörande hovrätt skulle det ock, på sätt framhållits,

bliva synnerligen vanskligt att avgöra, om och när andre notarie erfordrades

för en domsagas behöriga skötsel. Även om således de domsagor torde

vara rätt få, där ett mera permanent behov av andre notarie icke kan anses

föreligga, synes det emellertid icke böra ifrågakomma att medgiva rätt

till andre notaries anställande i alla domsagor utan att — i stället för

vederbörande hovrätts prövningsrätt — annan garanti skapas för att

andre notarie ej kommer att anställas i andra fall än då sådant erfordras.

En sådan garanti torde kunna vinnas, därest häradshövdingarna

förpliktas att själva bestrida viss del av andre notariernas avlöning. Att

ålägga häradshövdingarna en dylik bidragsskyldighet jämsides med den dem

nu åliggande förpliktelsen att delvis bestrida förste notariernas avlöning torde

emellertid icke kunna komma i fråga. Det synes därför lämpligt, att i domsagostadgans

bestämmelser vidtages den förändring, att förste notarierna

koinme att avlönas helt av statsmedel och att häradshövdingarnas bidragsskyldighet

sålunda bestämmes att gälla endast andre notarierna.

Då behovet av förste notarier i domsagorna uppenbarligen är det, som

främst bör tillfredsställas, torde det även ur principiell'' synpunkt vara

riktigast, att dessa i första hand göras till helt statsavlönade.

På skäl, som jag får tillfälle närmare utveckla längre fram, kommer

jag att förorda ett upphävande av nu gällande bestämmelser om

domsagornas indelning i klasser alltefter den behållna inkomsten. Men

även frånsett detta spörsmål finner jag, i likhet med vad som framhållits

i flera av utlåtandena, det riktigast, att arvodena till förste notarierna

bestämmas till lika belopp alldeles oavsett till vilken klass domsagorna

skulle komma att hänföras. Därest nämligen en skillnad i be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj:ts proposition nr 334.

:U

rörda hänseende skulle anses motiverad, skulle densamma väl hava sin

grund i olikheten av den arbetsbörda, som åvilar förste notarierna i

skilda domsagor. Emellertid kan det icke med skäl påstås, att den omständigheten

att en domsaga lämnar större behållen inkomst i och för

sig utvisar, att jämväl arbetsbördan i domsagan är av större omfattning.

Och därav att arbetsbördan i en domsaga är tyngre följer vidare icke,

att arbetsbördan kommer att i större utsträckning åvila förste notarien.

I allmänhet måste nämligen häradshövdingarna i mera arbetstyngda

domsagor tillse, att annan arbetshjälp i större utsträckning står till förfogande,

och såsom regel gäller otvivelaktigt, att, vare sig förste notarierna

tjänstgöra i större eller mindre domsagor, deras arbetskraft fullt

tages i anspråk.

Enligt min mening bör alltså förste notariernas arvode i regel sättas till

samma belopp i alla domsagor. Storleken av detta enhetliga arvode synes

mig lämpligen kunna bestämmas till 2,400 kronor förutom dyrtidstillägg.

Härigenom skulle visserligen — frånsett dyrtidstillägget — förste

notarierna i de nuvarande relativt fåtaliga tredje klassens domsagor (21 domsagor)

få något mindre avlöning än såväl den, som de, inberäknat tillfällig

löneförbättring, uppburit under år 1919, eller 2,450 kronor, som den de sakkunniga

föreslagit eller 2,600 kronor, men å andra sidan skulle förste notarierna

i de till antalet alldeles övervägande första och andra klassernas

domsagor (för närvarande resp. 56 och 46 domsagor) få sina avlöningar förbättrade

såväl i förhållande till vad de uppburit under år 1919, resp. 2,150

och 2,300 kronor, som i förhållande till vad de sakkunniga föreslagit, resp.

2,000 och 2,300 kronor. Att en dylik förbättring kommer till stånd har

ju, med hänsyn till rekryteringssvårigheterna och förste notariernas krävande

arbete, med styrka påfordrats i flera av de avgivna utlåtandena.

Mot den av mig sålunda förordade anordningen torde icke kunna

med fog anmärkas, att därigenom skulle uppstå fara för att häradshövdingarna

i de större domsagorna, som få antagas vara mest i behov av

juridiskt utbildad arbetshjälp, skulle få svårare att erhålla detta behov

fyllt. Det torde nämligen, alldeles frånsett den omständigheten att i

nu förevarande avseende domsagokansliernas belägenhet ävensom mera

personliga förhållanden torde spela en betydelsefull roll, icke vara underkastat

något tvivel att, under i övrigt likartade förhållanden, dessa större

domsagor allt framgent såsom hittills skola verka mest lockande på de

unga juristerna på grund av den mera allsidiga utbildning och den utsikt

till hastigare meritförvärv de hava att erbjuda.

Jämväl i fråga om arvodena till andre notarierna torde, om utsikt

skall förefinnas för domsagokanslierna att erhålla nödiga arbetskrafter,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

erfordras en höjning utöver vad de sakkunniga föreslagit. Dessa arvoden

synas mig icke kunna sättas under 1,800 — mot det av de sakkunniga

föreslagna 1,200 kronor — förutom dyrtidstillägg. Den del av

andrenotariearvodet, som i enlighet med vad förut sagts häradshövdingarna

skulle förpliktas att bestrida, torde skäligen kunna bestämmas till

800 kronor. Återstoden 1,000 kronor ävensom dyrtidstillägget — beräknat,

såsom nu är fallet med förstenotariearvodena, på hela arvodet —

skulle åter gäldas av statsmedel.

Nu föreslagna anordning bör givetvis föranleda, att i den vid de

sakkunnigas betänkande fogade tabell III vidtages den ändring, att såsom

utgift för häradshövdingarna, i stället för de stadgade bidragen till

arvode åt förste notarie, upptagas de föreslagna årliga bidragen till avlönande

av andre notarier eller sålunda 800 kronor för alla domsagor.

(Se bil. A).

I likhet med vad som föreslagits beträffande häradshövdingarna i

domsagorna inom Västerbottens och Norrbottens län samt i Härjedalens

domsaga torde, i nära överensstämmelse med vad Svea hovrätt och föreningen

Extra lantdomare hemställt, även åt de i nämnda domsagor anställda

biträden böra beredas en något förmånligare ställning i ekonomiskt

avseende. Jag anser sålunda, att i fråga om dessa domsagor arvodena

böra — bortsett från dyrtidstillägg — bestämmas för förste notarier till

2,700 kronor och för andre notarier till 2,000 kronor. Den sålunda

föreslagna höjningen torde böra helt bestridas av statsmedel.

Att på sätt från hovrättshåll ifrågasatts medgiva särskild arvodesförhöjning

åt förste notarie, som vunnit kompetens att förrätta allmänt

tingssammanträde eller hållit visst antal dylika sammanträden, eller åt

andre notarie, som vunnit kompetens att mottaga förordnande som förste

notarie, synes mig icke påkallat. Under förutsättning, att det förslag om

anställande i de mest arbetstyngda domsagorna av, förutom förste och

andre notarie, även ett mera kvalificerat, statsavlönat biträde (biträdande

domare), som jag i det följande kommer att förorda, vinner gillande,

torde man ej heller, på sätt som Svea hovrätt ifrågasatt, behöva bereda

möjlighet för anställande i dylika domsagor av mera än en andre notarie.

De nya bestämmelserna om förste och andre notarier torde, i enlighet

med vad de sakkunniga hemställt, böra träda i kraft den 1 juli 1920.

B. Belöp- Jag övergår härefter till frågan angående beloppet av t. f. dom
pet

av t f. havande till kommande vikariatsersättning.

''de^illkoni ^ sådant avseende gäller för närvarande, att vikariatsersättning

mande utgår, då förste notarie förordnas att med bibehållande av egen be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

33

fattning helt eller delvis förvalta häradshövdingeämbetet i domsagan. Då kariatserannan

än förste notarie förordnas att förvalta häradshövdingeämbete, sättning:

skall i allmänhet enligt 29 § domsagostadgan utgå vikariatsarvode i dom- a) enligt

sagor av första klassen med 2,800 kronor, i domsagor av andra klassen JtZigan.

med 3,200 kronor och i domsagor av tredje klassen med 3,600 kronor Nu gäuande

om året. Dessa arvoden bestridas i regel av vederbörande häradshöv- bestämmelser.

dingar. Till dessa arvoden har enligt kungörelsen den 21 november 1919

(nr 847) under nämnda är kommit en tillfällig löneförbättring efter 300

kronor för år. — Vikarie, som förvaltar ledig domsaga eller förestår

domsaga under ledighet för häradshövding, vilken på grund av gällande

bestämmelser under ledigheten ej äger uppbära någon del av till tjänsten

hörande avlöningsförmåner, äger emellertid, där ej för särskilt fall av

Kungl. Maj:t annorlunda förordnas, enligt föreskrift i 34 § domsagostadgan

att, intill dess ämbetet bliver tillsatt eller häradshövdingen återinträder

i tjänstgöring, uppbära tjänstgöringspenningar, förvaltningskostnadsbidrag,

sportler och stämpelprovision ävensom arvode med belopp,

motsvarande hälften av häradshövdinglönen, eller 2,250 kronor efter år

räknat.

De sakkunniga hava föreslagit en förhöjning av de enligt 29 § av De sakkunniga.

omförmälda stadga utgående vikariatsarvoden i domsagor av första klassen

med 200 kronor, i domsagor av andra klassen med 300 kronor och

i domsagor av tredje klassen med 400 kronor. Arvodena skulle sålunda

i domsagor av de olika klasserna komma att utgöra respektive 3,000

kronor, 3,500 kronor och 4,000 kronor, allt för år räknat. De sakkunniga

hava därvid framhållit, att det med hänsyn till de föreslagna förbättringarna

av häradshövdingarnas löneförmåner icke kunde anses obilligt,

att häradshövdingarna finge vidkännas något högre ersättning till

sina vikarier. Även med avseende på ifrågavarande vikariatsarvoden

hava de sakkunniga uppenbarligen förutsatt, att den tillfälliga löneförbättringen

skulle komma att upphöra.

Statskontoret har funnit riktigt, att häradshövdingarna under tjänst- statskontoret.

ledighet finge vidkännas något högre ersättning åt sina vikarier än för

närvarande vore fallet, och har statskontoret icke haft något att erinra

mot den föreslagna höjningen av vikariatsarvodena.

Svea hovrätt har i denna del anfört:

Beträffande enligt 29 § domsagostadgan utgående arvode till vikarie för Svea hovrätt.

häradshövding torde väl icke kunna ifrågakomma att verkställa utjämning i överensstämmelse

med vad av hovrätten föreslagits med avseende å förste notaries

arvode, även om en utjämning givetvis vore från vikariernas sida mycket eftersträvansvärd.

Det vore ju dock i främsta rummet häradshövdingarna, som skulle

utbetala dessa arvoden, och domsagorna inbringade även efter den nu föreslagna

Bihang till riksdagms protokoll 1320. 1 saml. 283 käft. (JVr 334.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

iiöta hovrätt.

Föreningen

Extra lantdomare.

regleringen avsevärt olika belopp. Att staten skulle åtaga sig de kostnader, som

en utjämning av arvodena måste medföra, syntes icke heller kunna ifrågasättas.

Hovrätten funne däremot mindre lämpligt, att skillnaden mellan de för de olika

klasserna av domsagor utgående arvodena, såsom de sakkunniga föreslagit, ytterligare

ökades. Genom den föreslagna regleringen av häradshövdingarnas inkomster

hade de mindre domsagorna gynnats avsevärt mera än de större, och ansåge

hovrätten därför, att häradshövdingarna i de mindre domsagorna skulle

kunna bära samma förhöjning av vikariatsarvodena som häradshövdingarna i domsagor

av tredje klassen. Med hänsyn därtill ville hovrätten föreslå, att samtliga

ifrågavarande vikariatsarvoden höjdes med 400 kronor för år, oberäknat dyrtidstillägg.

— Hovrätten har vidare anmärkt, hurusom de sakkunniga icke gjort

något uttalande beträffande frågan, om de vikarier, till vilka utginge arvode

jämlikt 34 § domsagostadgan, skulle helt eller delvis äga uppbära de lönefyllnadsbelopp,

varmed häradshövdingarnas löneförmåner enligt den föreslagna regleringen

skulle ökas. Med hänsyn till lönefyllnadens karaktär hade hovrätten emellertid

antagit, att de sakkunniga avsett, att lönefyllnadsbeloppen skulle oavkortade

tillfalla vikarierna.

Göta hovrätt bär yttrat följande:

De av de sakkundiga föreslagna vikariatsarvodena syntes tillräckliga,. såvitt

de skulle uppbäras av vice häradshövdingar och av sådana vikarier, som icke

innehaft förordnande såsom ledamot eller fiskal i hovrätt. Däremot syntes vikariatsarvodena,

såvitt de skulle uppbäras av personer, som innehaft sådant förordnande

men ännu icke vunnit utnämning till vice häradshövdingar, vara väl

knappt tilltagna. Da dessa personer under sin hovrättstjänstgöring uppburfi avlöning

överstigande de föreslagna vikariatsarvodena och därtill icke kunde, då de

återvände till domsagotjänstgöring, beräkna att erhålla förordnanden, under alla

tider av året, skulle enligt de sakkunnigas förslag dessa domsagoaspiranters inkomster

åtminstone i många fall i avsevärd grad nedbringas. Dessa aspiranter

kunde därför väl tänkas bliva benägna att övergiva domarbanan för att ägna sig

åt annan verksamhet, där de med de meriter, som de förvärvat, utan större svårighet

skulle kunna erhålla avsevärt högre inkomster. Hovrätten ifrågasatte

därför, huruvida icke åt vikarier av nu berörda kategori borde av statsmedel beredas

någon höjning av vikariatsarvodet.

Föreningen Extra lantdomare har ansett skäl icke föreligga för

bibehållande av den skillnad i vikariatsarvodenas belopp, vilken för närvarande

förefunnes, beroende på den beräknade större eller mindre behållningen

i de domsagor, som vikarien hade att förestå. Förutom den

omständigheten, att i eu domsaga med större behållning arbetsbördan för

vikarien icke alltid behövde vara mera tyngande än i en mindre givande

domsaga, har föreningen därvid åberopat, att för vikariens del endast

sällan förefunnes frihet att välja, om han ville tjänstgöra i eu besvärligare

domsaga eller i en mindre arbetsam. Han finge i regel finna sig i

att mottaga de förordnanden, som yppade sig. Om än detta förhållande

stundom kunde medföra någon växling i den honom åvilande arbetsbördan,

syntes det dock oegentligt, att hans inkomster skulle vara beroende

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

35

därav. Föreningen har därför ifrågasatt, att därest de vikariatsarvoden,

som av häradshövdingarna skalle gäldas, bestämdes till olika belopp

med hänsyn till domsagornas ekonomiska bärkraft, staten borde i fråga

om de mindre givande domsagorna bidraga med så stort belopp, att

skillnaden mellan berörda arvoden utjämnades.

Såsom jag redan förut nämnt, ämnar jag på skäl, som jag får De/af^%n

tillfälle att närmare utveckla i annat sammanhang, förorda ett upphä-men 8C * ”

vande av den nu gällande klassindelningen av domsagorna. Sker detta,

måste givetvis de enligt 29 § domsagostadgan utgående vikariatsarvodena

bestämmas till lika belopp i alla domsagor. Att en sådan anordning

måste anses för vikarierna fördelaktig, har med styrka framhållits av

föreningen Extra lantdomare och även påpekats från hovrättshåll. Härutöver

vill jag endast tillägga, att fastställandet av ett enhetligt vikariatsarvode

komme att medföra en mycket beaktansvärd fördel även såtillvida,

att efter denna anordnings genomförande komme att saknas skäl

för en vikarie att söka förordnande i en annan domsaga i syfte att erhålla

högre vikariatsarvode samt följaktligen i många fall skulle kunna

undvikas de nu ofta förekommande, för rättsskipningen synnerligen menliga

ombytena av vikarier.

Med hänsyn till de svagast avlönade häradshövdingarna torde det

av mig sålunda förordade enhetliga vikariatsarvodet icke höra sättas

högre än det, som de sakkunniga föreslagit beträffande domsagor av

första klassen eller 3,000 kronor. Det torde måhända invändas, att med

ett enhetligt vikariatsarvode av detta belopp häradshövdingarna i de

mera givande domsagorna komme att bliva otillbörligt gynnade. Gentemot

ett sådant förhållande vill jag emellertid erinra, att häradshövdingarna

i de större domsagorna givetvis på grund av den drygare arbetsbördan

oftare bliva i behov av ledighet och därigenom även kunna

bliva nödsakade att utgiva vikariatsersättning i större utsträckning än

häradshövdingarna i mera lättskötta domsagor.

Emellertid är det tydligt att, om det av häradshövdingarna bestridda

vikariatsarvodet bestämmes till nu angivna belopp, det måste

tillses, att vikarierna på annat sätt beredas tillräckliga löneförmåner.

Detta bör enligt min mening i främsta rummet ske därigenom att vicehäradshövdingarvodena

höjas. Till denna fråga får jag tillfälle att återkomma

längre fram. En höjning av vice häradshövdingarvodena är

dock ej tillfyllest för nu ifrågavarande syfte. Av de skäl, som Göta hovrätt

anfört, synes det nämligen erforderligt att tillförsäkra ökade avlöningsförmåner

jämväl åt sådana vikarier, vilka innehaft förordnande så
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

som ledamot eller fiskal i hovrätt, men ännu icke vunnit utnämning till

vice häradshövding. Det kunde möjligen ifrågasättas att tilldela sådana

personer något fast årligt arvode i likhet med vad som skett beträffande

vice häradshövdingarna. Då det emellertid synes möta stora

svårigheter att på ett tillfredsställande sätt bestämma de grunder, efter

vilka ett sådant arvode skulle tilldelas de i domsagorna tjänstgörande

juristerna, lärer denna anordning icke vara att förorda. Det torde då

endast återstå att bereda sådana vikarier, om vilka nu är fråga, ett avlöningstillägg

att gäldas av statsmedel. Detta tillägg, som sålunda

skulle utgå allenast under de tider vederbörande innehade vikariatsförordnande,

anser jag böra bestämmas till 1,500 kronor för år räknat.

Vikariens sammanlagda vikariatsavlöning skulle alltså — frånsett dyrtidstillägg

— uppgå till 4,500 kronor per år. Med tanke därpå, att det

här är fråga om personer med så långvarig tjänstgöring på domarbanan,

att de innehaft förordnande såsom ledamot eller fiskal i hovrätt,

torde en dylik ersättning ingalunda kunna anses för hög. Till jämförelse

må nämnas, att en t. f. fiskal i hovrätt enligt nu gällande bestämmelser

uppbär — oberäknat dyrtidstillägg, men inberäknat tillfällig löneförbättring

— en årlig avlöning av 5,300 kronor.

Beträffande sådana vikariatsarvoden, som utgå jämlikt 34 § domsagostadgan,

delar jag den av Svea hovrätt uttalade mening att de såsom

ökning av häradshövdingarnas löneförmåner föreslagna lönefyllnader

och resekostnadsbidrag i dessa fall böra oavkortade tillfalla vikarierna.

Även de nya stadgandena om vikariatsersättning torde i enlighet

med de sakkunnigas förslag böra tillämpas från och med den 1 juli 1920.

b) vid vik ariat

för hd

■radshöv ding

som åtnjuter

långvarig ledighet

för

fullgörande

av offentligt

uppdrag.

De sakkunnig a.

(Sid. 51—53.)

De sakkunniga hava vidare tagit i övervägande vissa spörsmål beträffande

uppehållandet av häradshövdingämbetet i domsagor, där häradshövdingarna

på grund av offentliga uppdrag åtnjuta långvarig ledighet

från sina ämbeten. Därvid hava de sakkunniga omnämnt en hos

Kungl. Maj:t gjord framställning, berörande förhållandena i en domsaga

under Svea hovrätt, där häradshövdingen för fullgörande av allmänt

uppdrag åtnjutit flerårig ledighet från häradshövdingämbetet, ävensom

ett med anledning av ifrågavarande framställning av Svea hovrätt avgivet

underdånigt utlåtande. I berörda framställning hade särskilt framhållits

de olägenheter för rättsskipningen, som varit en följd därav, att

vikarier för häradshövdingen ofta ombytts. Hovrätten hade i sitt utlåtanke

gjort gällande, att för vinnande av stadga i förhållandena bättre

avlöningsförmåner borde tillförsäkras vikarien. I sådant hänseende hade

hovrätten hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att under den tid

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

37

sagde häradshövding vore av offentligt uppdrag hindrad att utöva sitt

häradshövdingämbete, vikarien skulle äga uppbära samtliga med häradshövdingämbetet

förenade avlöningsförmåner med undantag av halva lönen,

varemot, om vikarien vore vice häradshövding, honom tillkommande

arvode såsom vice häradshövding skulle innehållas.

De sakkunniga hava, under framhållande att Kungl. Maj:t med avseende

på häradshövding, som åtnjuter ledighet på grund av offentligt

uppdrag, torde vara oförhindrad att föreskriva, att han skall avsta från

de med ämbetet förenade inkomsterna i sin helhet eller till större eller

mindre del, förklarat sig anse någon ändring i domsagostadgan icke

vara påkallad med hänsyn till förevarande fall. Däremot vore det enligt

de sakkunnigas förmenande lämpligt, att Kungl. Maj:t i varje särskilt

fall, då häradshövding av Kungl. Maj:t förordnades att fullgöra

offentligt uppdrag, som kunde förväntas under längre tid förhindra honom

från utövningen av sitt ämbete, toge i övervägande, huruvida anledning

till avvikelse från domsagostadgans bestämmelser rörande vikariatsarvode

kunde anses föreligga, samt i sådant fall meddelade de föreskrifter

i berörda hänseende, vilka syntes påkallade.

Svea hovrätt har med hänvisning till nyss omförmälda av hovrätten

avgivna utlåtande uttalat, att i huvudsaklig överensstämmelse med

vad de sakkunniga anfört det syntes hovrätten lämpligt, att i de fall,

då häradshövding förordnats att fullgöra offentligt uppdrag, som kunde

förväntas under längre tid förhindra honom från utövningen av häradshövdingämbetet,

vikarien finge uppbära arvode enligt bestämmelserna i

34 § domsagostadgan.

Föreningen Extra lantdomare ställer sig pa en liknande ståndpunkt

samt framhåller vikten av att vid nu åsyftade ledigheter för häradshövding

tillräckliga förmåner i ekonomiskt avseende beredas vikarien.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att, då Kungl. Maj:t meddelar

häradshövding uppdrag, som kan förväntas under någon längre

tid förhindra honom från utövningen av hans ämbete, det bör ankomma

på Kungl. Maj:t att bestämma, huruvida och i vilken utsträckning^ häradshövdingens

vikarie skall komma i åtnjutande av avlöningsförmåner enligt

andra grunder än de i 29 § domsagostadgan angivna. Vid sådant

förhållande finner jag icke anledning att nu vidare ingå på denna fråga.

Enligt domsagostadgan skola vid varje hovrätt finnas av Kungl.

Maj:t förordnade vice häradshövdingar till så stort antal, som erfordras

för att hovrätten må äga tillgång till lämpliga personer att, när häradshövdingämbete

är obesatt eller häradshövding åtnjuter långvarig tjänst
-

Svea hovrätt.

Föreningen

Extra lantdomare.

Departe
mentschefen,

G. Vice

häradshövdingar.

Nuvarande

avlönings
förmåner.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj :ts proposition nr 334.

ledighet, mottaga förordnande att förvalta ämbetet. Till vice häradshövding

förordnas ej annan än den, som hållit ting eller allmänna tingssammanträden

med sammanlagt minst tjugu rättegångsdagar samt tjänstgjort

såsom ledamot eller fiskal i hovrätt under sammanlagt minst ett

år eller såsom revisionssekreterare.

Vice häradshövding äger enligt föreskrift i domsagostadgan, så

länge han vid förordnandet bibehålies, att av statsmedel uppbära ett

fast arvode efter 2,400 kronor om året. För tid, under vilken vice häradshövding

uppehåller revisionssekreterarämbete eller är förordnad att

under minst en månad tjänstgöra såsom adjungerad ledamot i hovrätt

eller förvaltar ledig domsaga av tredje klassen, innehålles hela arvodet.

Då vice häradshövding förvaltar ledig domsaga av första eller andra

klassen, innehålles halva arvodet. Då vice häradshövding förestår domsaga

såsom vikarie för häradshövding, som på grund av gällande bestämmelser

under ledighet ej äger uppbära någon del av de till tjänsten

hörande avlöningsförmåner, skall i fråga om vikariens rätt till arvode

såsom vice häradshövding gälla vad som är stadgat om sådant arvode

till vice häradshövding, vilken förvaltar ledig domsaga.

Under år 1919 har till vice häradshövdingarna utgått tillfällig löneförbättring

med 600 kronor.

Desaicknnniga De sakkunniga hava föreslagit dels en höjning av vice häradshöv
1

• • dingarvodet, dels att vice häradshövdingarna måtte berättigas att erhålla

semester, en förmån som för närvarande icke tillkommer dem.

I båda nu nämnda avseenden har föreningen Extra lantdomare

tidigare till Kungl. Maj:t ingivit framställningar, vilka varit överlämnade

till de sakkunniga. I fråga om semesterledighetens längd hade föreningen

hemställt, att denna måtte bestämmas till IV2 månad årligen,

vicehärlds- . ^ fr%a om höjningen av vice häradshövdingarvodet hava de sak
hövdingarvo-

kunniga ansett densamma böra ske med ett belopp motsvarande den till—

det- fälliga löneförbättringen, vilken även för vice häradshövdingarnas del förutsatts

skola upphöra. Berörda arvode skulle sålunda enligt de sakkunnigas

förslag uppgå till 3,000 kronor.

Semester. Semestertiden för vice häradshövding har av de sakkunniga före
slagits

till en månad årligen. I betänkandet yttras i denna del, att

det icke syntes påkallat, att vice häradshövdings semester utsträcktes till

IV2 månad eller samma tid, varunder enligt domsagostadgans bestämmelser

semester finge ordinarie häradshövding högst beviljas. En semester

av en månad syntes skälig jämväl med hänsyn till den semesterledighet,

som tillförsäkrats åtskilliga andra med vice häradshövdingar någorlunda

jämförliga icke ordinarie befattningshavare i statens tjänst. Att särskilt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ■''t-14.

39

assessorer och extra ordinarie assessorer i hovrätt åtnjöte längre semester

vore tydligen med nödvändighet betingat av själva hovrättsarbetets organisation.

De sakkunniga hava vidare i fråga om semesterledigheten gjort

gällande, att vice häradshövdings rätt till semesterledighet icke borde

vara ovillkorlig utan beroende därav, huruvida tillgång funnes å vikarier

för häradshövdingar, som önskade åtnjuta semester eller eljest vore i

behov av ledighet. De ordinarie befattningshavarnes intressen därutinnan

borde i främsta rummet tillgodoses. Hovrätten borde ock äga bestämma

tiden, då vice häradshövding skulle åtnjuta ledighet. Ersättning till vice

häradshövding för mistning av löneinkomster under semesterledigheten

borde utgå av statsmedel, och semesterarvodet syntes lämpligen kunna

bestämmas till ett generellt belopp motsvarande det i domsaga av andra

klassen bestämda vikariatsarvodet. I de fall, då vice häradshövding icke

åtnjöte vikariatsarvode utan i stället ägde uppbära sporti erna i den domsaga,

som av honom förvaltades, borde det icke ifrågasättas, att särskilt

semesterarvode skulle utgå. Däremot borde vidkommande själva rätten

till arbetsvila vice häradshövding, som ägde uppbära sportlerna i domsagan,

vara likställd med annan vice häradshövding.

Beträffande vice häradshövdingarna hava de sakkunniga slutligen Pensiousratt.

anfört följande:

»De sakkunniga hava vidare ansett sig böra i detta sammanhang

framhålla önskvärdheten av att vice häradshövdingarna i någon form

beredas pensionsrätt. Det behjärtansvärda häri framträder i särskilt hög

grad i betraktande av den exceptionellt höga ålder, vid vilken vice häradshövding

i allmänhet tidigast kan påräkna befordran till ordinarie

anställning. Då emellertid för närvarande inom finansdepartementet pågår

utredning om en allmän omläggning av pensionsväsendet samt därvid

enligt vad de sakkunniga inhämtat även lärer komma att upptagas

frågan om pensionsrätt för extra ordinarie personal, hava de sakkunniga

icke ansett sig böra framlägga något förslag i omförmälda hänseende.»

Föreningen Extra lantdomare har i sitt utlåtande över de sakkun- Förmögen

nigas betänkande hemställt, att avlöningsförmånerna för vice häradshöv- ExZmlr?

dingarna icke måtte sättas till lägre belopp än 8,000 kronor årligen, bortsett

från dyrtidstillägg. För den händelse vikariatsarvodet bestämdes till

det högsta belopp, som av de sakkunniga i sådant hänseende föreslagits

eller 4,000 kronor, borde sålunda det fasta vicehäradshövdingarvodet sättas

till likaledes 4,000 kronor. Emellertid borde ytterligare någon förbättring

i avlöningsförmånerna beredas de äldre vice häradshövdingarna.

Detta syntes kunna ske antingen genom införande av ett ålderstillägg

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds proposition nr 334.

Statskontoret.

eller därigenom, att ett högre arvode tillförsäkrades åt ett visst bestämt

antal av vice häradshövdingarna. Omförmälda förhöjning i avlöningen

borde icke sättas lägre än till 1,000 kronor. Föreningen har särskilt fäst

uppmärksamheten på vice häradshövdingarnas i allmänhet jämförelsevis

höga ålder ävensom påpekat, att vice häradshövdingarna hade att vidkännas

de betydande kostnader och andra olägenheter, som särskilt under

nu rådande förhållanden vore förenade med upprepade förflyttningar från

en ort till en annan. — Semesterledigheten för vice häradshövding borde

enligt föreningens mening icke sättas kortare än IV2 månad. I berörda

hänseende har föreningen framhållit, att särskilt i betraktande av nu rådande

brist på arbetskrafter det måhända icke sällan komme att inträffa,

att vice häradshövding finge ställa sig till förfogande även under tid, då

han eljest bort komma i åtnjutande av semester. Vid sådant förhållande

vore det så mycket mindre påkallat att i fall, då semester utan men för

rättsskipningens uppehållande kunde beviljas vice häradshövding, inskränka

ledigheten på sätt de sakkunniga föreslagit. Enligt föreningens åsikt

borde vidare de vice häradshövdingar, som vid förvaltning av domsaga

ägde uppbäi’a inflytande sportler, vara likställda med ordinarie häradshövdingar

i fråga om rätten att utan kostnad komma i åtnjutande av

semester. — Slutligen har föreningen förklarat sig understryka de sakkunnigas

uttalande rörande önskvärdheten av att pensionsrätt i någon form

bereddes vice häradshövdingarna. Då det naturligaste sättet för beredande

av pensionsrätt syntes vara att vice häradshövdingarna gjordes till ordinarie

ämbetsmän, hemställde föreningen, att bestämmelse därom måtte

meddelas. Om det icke ansåges böra ifrågakomma att göra samtliga

vice häradshövdingar till ordinarie ämbetsmän, syntes dock så böra ske

med något visst antal av dem.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot den av de sakkunniga

föreslagna höjningen av vice häradshövdingarnas arvoden. Vidare

har statskontoret anslutit sig till de sakkunnigas mening att semesterledighet

åt vice häradshövdingarna under en månad torde vara tillfyllest.

— Beträffande den av föreningen Extra lantdomare gjorda framställningen

om vice häradshövdingarnas uppförande å ordinarie stat samt

tillerkännande åt dem av rätt till pension har statskontoret gjort gällande,

att med hänsyn till vice häradshövdingarnas anställning och tjänstgöring,

sådan den i allmänhet med nödvändighet måste ordnas, det knappast

kunde ifrågakomma att bereda ordinarie tjänstinnehavares ställning åt

dem alla. I likhet med de sakkunniga hölle statskontoret före, att pensionsrätten

för vice häradshövdingarna borde ordnas i sammanhang med

anordnande av dylik rätt för övrig i statens tjänst anställd extra ordi
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majits proposition nr 334.

41

narie personal. Emellertid ansåge statskontoret, att om möjligt någon

åtgärd borde vidtagas för minskande av den uppenbara olägenheten av

den i regel mycket sena åldern för tillträde av tjänst såsom ordinarie

häradshövding. Statskontoret har därför ifrågasatt, att de biträdande

domare, vilka, såsom längre fram kommer att vidare omnämnas, enligt de

sakkunnigas förslag skulle anställas i de mest arbetstyngda domsagorna,

borde uppföras på ordinarie stat.

Svea hovrätt har huvudsakligen anfört följande. svea hovrätt.

Med de av de sakkunniga föreslagna arvodesbeloppen skulle vice häradshövding,

vilken såsom vikarie förestode domsaga av tredje klassen, icke kunna

uppnå högre avlöningsförmåner än 7,000 kronor om året, förutom dyrtid stil lägg,

och den som förestode en mindre domsaga ännu lägre belopp. Vad de sakkunniga

sålunda föreslagit syntes alldeles otillräckligt, särskilt i fråga om de äldre vice

häradshövdingarna. Hovrätten ville erinra om att vice häradshövding i regeln

först vid omkring 45 års ålder kunde påräkna befordran till ordinarie häradshövding.

Med hänsyn därtill ville hovrätten ifrågasätta, huruvida icke arvodet till

vice häradshövdingarna borde utgå med olika belopp, ett högre till dem, som

under förslagsvis fem år tjänstgjort som vice häradshövdingar. Såsom lämpliga

arvodesbelopp ville hovrätten föreslå för de yngre vice häradshövdingarna 4,000

kronor och för de äldre 4,500 kronor, allt för år, oavsett dyrtidstillägg. Hovrätten

ansåge, att semestertidens längd för vice häradshövding borde bestämmas till

H/a månad. Ett särskilt skäl därför vore, att det med de uppställda inskränkningarna

i vice häradshövdingens rätt att uttaga semestern syntes skäligen ovisst,

om vice häradshövdingen varje år skulle komma i åtnjutande av någon arbetsvila.

Hovrätten kunde icke gilla de sakkunnigas förslag att ersättning för under

semestertiden mistade löneförmåner icke skulle lämnas vice häradshövding, som

förestode domsaga, i vilken vikariatsarvode utginge enligt andra grunder än jämlikt

29 § domsagostadgan. Genom en dylik bestämmelse skulle vice häradshövding

i sådana fall berövas möjligheten att bliva delaktig av den utlovade arbetsvilan.

Och dock vore det i förevarande fall fråga om de mest meriterade och

sålunda också i regeln till levnadsåren äldste vice häradshövdingarna. Hovrätten

ville för sin del föreslå, att vid semester för vice häradshövding med vikariat av

ifrågavarande art skulle utgå ersättning av statsmedel till vice häradshövdingens

vikarie enligt samma grunder, som funnes stadgade i fråga om statsavlöning till

vikarie för häradshövding. — Av större vikt än pensionsrätt för vice häradshövdingen

själv vore enligt hovrättens mening att möjlighet bereddes honom att

bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, då ju vice häradshövding först

jämförelsevis sent kunde erhålla befordran till ordinarie häradshövding.

Göta -hovrätt har ansett de av de sakkunniga föreslagna vicehä- osta hovrätt.

radshövdingarvodena vara tillräckliga. Hovrätten, som avgivit utlåtande

med anledning av förut omförmälda framställning från föreningen

Extra lantdomare om rätt för vice häradshövding till semester och därvid

tillstyrkt, att vice häradshövding berättigades att, därest förhållandena

sådant medgåve, årligen åtnjuta kostnadsfri ledighet under högst IV2

Bihang till riksdagens ‘protokoll 1920. 1 sand. 283 höft. (Nr 334.) G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

månad, har åberopat vad av hovrätten i nämnda utlåtande yttrats. Mot

vad de sakkunniga i övrigt därutinnan anfört hade hovrätten icke något

att erinra.

Hovrätten över Hovrätten över Skåne och Blekinge har framhållit, att det syntes

*mekinge. billigt, att avlöningsförmånerna åtminstone för de äldre vice häradshövdingarna

bringades i närmare överensstämmelse med samma förmåner

för äldre assessor i hovrätt. Anledning syntes hovrätten icke föreligga

att bestämma den tid, under vilken vice häradshövding skulle kunna

beredas semesterledighet, till mindre än sex veckor, där förhållandena

sådant medgåve.

justitieom- Justitieombudsmannen har ansett den föreslagna höjningen av vice

“ annen'' häradshövdingarnas arvoden vara allt för ringa. Ett arvode till vice häradshövding

av 3,600 kronor för år vore icke för högt.

mentschefen Beträffande det vice häradshövdingarna tillkommande arvode er
fordras

enligt min mening otvivelaktigt en höjning utöver vad de sakkunniga

föreslagit. Det synes mig icke böra ifrågakomma att bestämma

avlöningsförmånerna för de äldre vice häradshövdingar, som äro tillförordnade

domhavande, till lägre belopp än för de äldre assessorerna i

hovrätterna, vilka från och med innevarande år torde komma att, den

tillfälliga löneförbättringen inberäknad, uppbära en avlöning av 8,000

kronor jämte dyrtidstillägg. Jag vill erinra om, att de äldre vice häradshövdingarna

i allmänhet innehava en ålder icke obetydligt överstigande

de äldre hovrättsassessorernas, ävensom därom, att vice häradshövdingarna

hava att vidkännas betydande kostnader och olägenheter beroende

på de ofta ganska täta förflyttningar från en ort till en annan, som de

måste underkasta sig. För de yngre vice häradshövdingarna, som äro

tillförordnade domhavande, torde emellertid avlöningsförmånerna kunna

sättas något lägre än för de äldre hovrättsassessorerna, och synes mig

därvid ett belopp av 7,500 kronor kunna anses såsom skäligt. Då det

till vice häradshövding enligt 29 § domsagostadgan utgående vikariatsarvode

av mig föreslagits skola för alla domsagor uppgå till 3,000 kronor,

bör sålunda med hänsyn till vad jag nu anfört vicehäradshövdingarvodet

bestämmas till 4,500 kronor samt därjämte stadgas ett ålderstillägg

av 500 kronor. Ålderstillägget torde böra utgå till vice häradshövding

efter det fem år förflutit från det han erhållit förordnande till

nämnda befattning. I övrigt lära i fråga om rätten till berörda ålderstilllägg

höra föreskrivas i huvudsak enahanda villkor, som i allmänhet gälla

för åtnjutande av sådan förmån. Beträffande de vice häradshövdingar,

som utnämndes under år 1918, då domsagostadgan i denna del trädde

i kraft, torde dessutom böra meddelas särskilda bestämmelser för rätten

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43

till ålderstillägg. Då det nämligen kan förutsättas, att eu stoj- de! av dessa

befattningshavare redan tidigare skulle blivit utnämnda till vice häradshövdingar,

diirest vicehäradsinstitutionen förut funnits inrättad, vore

det obilligt om för deras del ålderstil lägget icke skulle kunna utgå

tidigare än fem år efter utnämningen. Det synes mig därför, som

om beträffande dem skäligen skulle kunna som villkor för att de

skola komma i åtnjutande av denna förmån stadgas, att de tjänstgjort

såsom domhavande, fiskal eller ledamot i hovrätt eller revisionssekreterare

i sammanlagt minst åtta år. Emellertid torde i fråga om rätten

att uppbära vicehäradshövdingarvode böra vidtagas den ändring i domsagostadgan,

att nämnda arvode ävensom eventuellt tillkommande ålderstillägg

i sin helhet innehålles, då vice häradshövding förvaltar ledig domsaga

eller förestår domsaga såsom vikarie för häradshövding, som under

ledighet ej äger uppbära någon del av de till tjänsten hörande avlöningsförmåner.

Då den, som under nu avsedda förhållanden såsom vikarie

förestår domsaga, skall äga uppbära i fråga om domsagan utgående lönefyllnad

samt resekostnadsbidrag, kan det nämligen icke vidare anses påkallat,

att, på sätt för närvarande i ''domsagostadgan föreskrives, vice

häradshövding vid vikariat i domsaga av första eller andra klassen skall

äga uppbära halva viceliäradshövdingarvodet.

Att vice häradshövdingarna tillerkännes rätt att, då förhållandena

sådant medgiva, erhålla semester, anser jag icke vara annat än i överensstämmelse

med billighet, och ansluter jag mig till de sakkunnigas av

statskontoret biträdda mening, att semesterledigheten bör få åtnjutas

under eu månad årligen å tid, som av vederbörande hovrätt bestämmes.

Då enligt vad jag förut anfört vikariatsarvode, som utgår till vice häradshövding

enligt 29 § domsagostadgan, bör sättas till samma belopp i alla

domsagor eller till 3,000 kronor ärligen, bör följaktligen vice häradshövding,

vilken äger uppbära sålunda föreskrivet arvode, för att under semester

undgå minskning i sina inkomster, av statsmedel tillerkännas vad å semestertiden

belöper av omförmälda arvodesbelopp. Enligt min mening böra

emellertid, på sätt framhållits av Svea hovrätt samt föreningen Extra

lantdomare, även sådana vice häradshövdingar, till vilka vikariatsarvode

utgår enligt andra grunder än jämlikt 29 § domsagostadgan, komma i

åtnjutande av kostnadsfri semester. Det kan ej anses skäligt, att dessa

vice häradshövdingar, som kunna antagas i regel vai-a de mest meriterade,

i detta avseende tillerkännes en sämre ställning än sina yngre

kamrater. I sådana fall, då vice häradshövding under olika tider av

samma år innehar vikariatsförordnanden, med vilka följer rätt till arvode

dels enligt 29 § domsagostadgan och dels efter andra grunder, skulle det

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

dessutom med de sakkunnigas ståndpunkt möta svårigheter att avgöra, i

vad mån semesterarvode rätteligen borde utgå. Vid semester för vice

häradshövding med vikariat, för vilket uppbäres arvode enligt andra

grunder än de i 29 § domsagostadgan angivna, bör därför enligt min

mening vice häradshövdingen sitta med orubbade avlöningsförmåner och

ersättning av statsmedel utgå till vice häradshövdingens vikarie som

t. f. domhavande.

Såsom jag redan förut antytt, kommer jag att i annat sammanhang

föreslå upphävandet av den nuvarande klassindelningen av domsagor.

En av följderna härav blir den, att ordinarie häradshövding

även i domsaga av tredje klassen kommer att berättigas att erhålla kostnadsfri

semester. Vid sådant förhållande föreligger tydligen icke heller

något skäl att i fråga om vice häradshövdingarna göra någon skillnad i

fråga om rätten till kostnadsfri semester allt efter de olika domsagor, i

vilka de tjänstgöra.

Med statskontoret är jag ense såväl därutinnan, att åt vice häradshövdingarna

ej kan givas ordinarie tjänstinnehavares ställning, som ock

därutinnan, att pensionsrätt för dem bör beredas först i sammanhang med

anordnande av dylik rätt för annan extra ordinarie personal i statens

tjänst. Vad särskilt beträffar den av statskontoret ifrågasatta åtgärden

att uppföra vissa av vice häradshövdingarna, nämligen dem, som vunnit

anställning som biträdande domare, på ordinarie stat sammanhänger

denna fråga tydligen på det närmaste med vad de sakkunniga föreslagit

rörande anställande av sådana domare i vissa domsagor, till vilken fråga

jag strax skall övergå.

Mot att de nya stadgandena rörande vice häradshövdingarna, på

sätt de sakkunniga föreslagit, träda i kraft den 1 juli 1920 har jag intet

att erinra.

D. Ord- De sakkunniga hava ansett det vara av största betydelse, att gynn
ande

av sammare betingelser skapades för handhavandet av rättskipningen i de

ämbetsgö- mest svår skötta domsagorna. Häradshövdingarna i sådana domsagor vore

särskilPar- otvivelak%t icke i stånd att själva förvalta sina ämbeten i en utsträckbetstyngda

11''nS någorlunda motsvarande vad som enligt föreskrift i domsagostadgan

domsagor, för normala fall borde ske. De sakkunniga hava antytt möjligheten att avDe

sakkunniga, kjälpa omförmälda missförhållanden genom en delning av vissa av de

sid. 53—55. största domsagorna. Emellertid hava de sakkunniga ansett sig icke böra

framställa något förslag i sådan riktning. En delning kunde enligt

de sakkunnigas mening icke lämpligen genomföras beträffande alla domsagor,

där göromålen vore för omfattande, då nämligen dels de domsagor,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

45

som i så fall skulle uppkomma, kunde bliva för små, dels svårigheter

kunde föreligga att finna eu lämplig gräns att följa vid delningen. Vidare

syntes eu nu företagen delning av vissa domsagor kunna komma i

strid med de principer, som komme att göra sig gällande vid eu blivande

reform av vårt rättegångsväsen. Det kunde icke anses lämpligt att genomföra

eu sådan delning utan säkerhet för att densamma komme att

för framtiden upprätthållas. I synnerhet gjorde sig olämpligheten därav

gällande i sådana fall, där av delningen komme att föranledas särskilda

kostnader, exempelvis för uppförande av nya tingshus.

De sakkunniga hava i denna fråga vidare anfört följande:

»Man synes då vara hänvisad till att söka bereda bättre tillgång på

arbetskrafter i de mest svårskötta domsagorna. Med hänsyn till de bestämmelser,

som nu gälla bland annat angående ersättning till vikarie

för häradshövding, måste det tydligen möta stora svårigheter att i sådana

domsagor erhålla mera erfarna domsagoaspiranter till vikarier för

den ordinarie häradshövdingen under de jämförelsevis kortvariga förordnanden,

som i allmänhet komma i fråga. På grund av göromålens beskaffenhet

och omfattning är det emellertid i hög grad önskligt, att i nu

ifrågavarande domsagor i allmänhet tjänstgör någon äldre domsagoaspirant.

För att detta önskemål må kunna vinnas, anse sig de sakkunniga

böra föreslå, att i åtskilliga av de största domsagorna inrättas befattningar,

vilkas innehavare skola hava att på ett mera självständigt sätt

deltaga i domargöromålens handläggning. Dessa personer synas lämpligen

kunna benämnas biträdande domare. Med hänsyn därtill, att inrättandet

av dylika befattningar till väsentlig del är betingat av det allmännas

intresse av rättsskipningens behöriga handhavande, lärer det icke

böra göras beroende på vederbörande häradshövding, huruvida i viss

domsaga biträdande domare skall finnas anställd. Det torde böra ankomma

på Kungl. Maj:t att efter vederbörande hovrätts och häradshövdings

hörande meddela föreskrift i nämnda avseende. Detta förhållande

lärer emellertid medföra, att vederbörande häradshövdingar icke kunna

förpliktas att vidkännas någon ersättning till följd av anställandet av biträdande

domare. Till biträdande domare torde endast vice häradshövding

böra förordnas. För erhållande av förordnande som vikarie för

biträdande domare torde dock ej böra fordras andra kvalifikationer än

behörighet att förrätta allmänt tingssammanträde. I övrigt lärer vad i

domsagostadgan finnes föreskrivet rörande förordnande av förste notarie

kunna i tillämpliga delar utsträckas att gälla även beträffande biträdande

domare. Vid valet av person torde dock hovrätten böra erhålla en något

större frihet att avvika från häradshövdingens förslag. Det synes icke

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Statskontoret.

Svea hovrätt.

höra ifrågakomma att meddela allmänna föreskrifter angående arbetsfördelningen

mellan häradshövdingen och den biträdande domaren. Det

lämpligaste torde vara, att hovrätten efter vederbörande häradshövdings

hörande meddelar erforderliga bestämmelser i berörda hänseende särskilt

för varje domsaga. I de fall, då en domsaga består av flera tingslag,

lärer en uppdelning av göromålen efter de särskilda tingslagen ofta visa

sig ändamålsenlig. Med hänsyn till det uppenbarligen mycket krävande

arbete, som kommer att åligga de biträdande domarne, anse sig de sakkunniga

böra föreslå arvodet för ifrågavarande befattning till ett belopp

av 5 000 kronor årligen, därtill vidare bliver att lägga arvodet såsom

vice häradshövding. En förutsättning för att den nu ifrågasatta anordningen

skall kunna genomföras är tydligen, att tjänstgöring såsom biträdande

domare i merithänseende tillbörligen värdesättes. Det synes lämpligt,

att av hovrätterna därutinnan göras tydliga uttalanden.»

Längre fram yttra de sakkunniga vidare:

»Anordningen med biträdande domare förutsätter enligt de sakkunnigas

förslag dels beslut av Kungl. Maj:t i fråga om de domsagor, där

sådan domare skall finnas anställd, dels vederbörande hovrätts bestämmande

av arbetsfördelningen mellan häradshövdingar och den biträdande

domaren. Med hänsyn härtill synas de blivande bestämmelserna angående

biträdande domare icke böra träda i tillämpning tidigare än den 1 januari

1921.»

Statskontoret, som icke framställt någon erinran mot de sakkunnigas

förslag om anställande av biträdande domare i de mest arbetstyngda

domsagorna, har, på sätt jag redan omnämnt, i anledning av förut omförmälda,

av föreningen Extra lantdomare uttalade önskemål om vice

häradshövdingebefattningarnas förvandlande till ordinarie tjänster, ifrågasatt,

att de biträdande domarne skulle uppföras på ordinarie stat.

Statskontoret ansåge i så fall skäligt, att de biträdande domarne tillförsäkrades

lön med 5,000 kronor och tjänstgöringspenningar med 2,000

kronor med rätt för dem att efter fem år åtnjuta ålderstillägg till lönen

med 500 kronor. Såsom särskilt pensionsunderlag syntes för deras del i

den blivande staten böra fastställas ett belopp av 5,000 kronor. De biträdande

domarne torde, även om de bleve ordinarie befattningshavare,

böra vara underkastade flyttningsskyldighet till annan domsaga.

Svea hovrätt har i nu förevarande del yttrat följande:

Ifrågavarande av de sakkunnniga till behandling upptagna spörsmål vore

otvivelaktigt mycket viktigt. Med nu gällande bestämmelser och meritberäkning

vore det givetvis uteslutet för en häradshövding, som själv förestode sin domsaga,

att till hjälp vid skötseln av denna kunna anställa något av de mera erfarna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

47

domsagobiträdena. Vall de sakkunniga därutinnan anfört hade emellertid icke

övertygat hovrätten om lämpligheten av den föreslagna åtgärden. Hovrätten

trodde fastmera, att rättsskipningens krav bleve bättre tillgodosedda därigenom,

att uppdelning skedde av sådan domsaga, i vilken häradshövdingen icke förmådde

att med hjälp av tillgängliga arbetskrafter nöjaktigt utföra arbetet inom domsagan.

Icke heller tillbörlig hänsyn till den blivande processlagstiftningen ansåge

hovrätten giva stöd åt förslaget. Jämlikt kungl. kungörelsen den 20 juni

1919 vore häradshövding, som numera utnämndes, skyldig att vid allmän omorganisation

av underrätterna övergå till annan tjänst vid sådan domstol; och torde antalet

domsagor, som under den närmaste framtiden kunde komma att uppdelas,

icke bliva sa stort, att det kunde medföra nämnvärd svårighet att efter omorganisationen

bereda lämplig verksamhet åt det ökade antal häradshövdingar, som

på grund av domsagors delning bleve utnämnda. Yad beträffade de ifrågasatta

kostnaderna för uppförande av nya tingshus torde dylika kostnader kunna undvikas

därigenom, att de uppdelade domsagorna tillsvidare finge begagna sig av

samma tingshus. Ett särskilt skäl, som ytterligare talade mot införande av biträdande

domare, ansåge hovrätten ligga däri, att det säkerligen skulle bliva för

hovrätterna så gott som omöjligt att verkställa sådan uppdelning av arbetsbördan

inom domsagorna, att därigenom förebyggdes slitningar mellan häradshövdingen

och den biträdande domaren.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har hovrätten avstyrkt de

sakkunnigas förslag i förevarande del.

Göta hovrätt har tillstyrkt de sakkunnigas förslag om förordnande

av biträdande domare i mera svårskötta domsagor.

Hovrätten över Skåne och Blekinge säger sig behjärta önskemålet

att kunna underlätta arbetet i de mera svårskötta domsagorna, men förklarar

sig dock icke kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag att i vissa

domsagor anställdes biträdande domare. Detta förslag skulle bland annat

medföra, att vården om domsaga med förste notarie kunde komma att

påvila tre skilda personer. I de fall, där omständigheterna sådant påkallade,

torde en häradshövding tack vare bestämmelserna i 19 § domsagostadgan

kunna påräkna erforderlig lindring i sin arbetsbörda, exempelvis

genom förordnande av vikarie för längre tid i ena tingslaget i

domsagor med två tingslag.

Processkommissionen har yttrat:

Med fullt fog hade de sakkunniga avvisat den utväg för lättande av arbetsbördan

i de mest svårskötta domsagorna, som skulle ligga i en delning av dylika

domsagor, en åtgärd som ju för övrigt allenast kunde vidtagas, när häradshövdingeämbete

vore vakant. Den blivande rättegångsreformen komme med stor

sannolikhet att i väsentlig omfattning sträva efter en sådan ordning vid underdomstolarna,

att i spetsen för varje underrätt ställdes en högt kvalificerad domare,

som allenast hade de viktigaste domaruppgifterna, samt att vid sidan av honom

anställdes en eller flera biträdande domare för handhavande av inskrivningsväsendet

Göta hovrätt.

Hovrätten över

Skåne och

Blekinge.

Processkom
missionen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

och andra mindre krävande domstolsgöromål. För en sådan anordning förutsattes

emellertid uppenbarligen, att domsagorna erhölle en viss mera betydande omfattning

ungefär i överensstämmelse med våra nuvarande största domsagor. Varje

delning av de större domsagorna skulle därför komma att försvåra genomförandet

av en dylik ordning. Men även bortsett från vad som kunde te sig önskvärt ur rättegångsreformens

synpunkt förefölle det kommissionen, som om det redan med hänsyn

till nu rådande förhållanden måste vara mest rationellt att bygga vidare på

den i 1918 års domsagostadga genomförda principen, enligt vilken häradshövdingarnas

allt för stora arbetsbörda skulle lättas genom en arbetsfördelning mellan

dem och av staten väsentligen bekostade biträden. Medan de egentliga notariegöromålen

vore till sin natur sådana, att de lämpligen kunde handhavas av yngre

arbetskrafter, som för sin utbildning tjänstgjorde å domsagokanslierna, borde däremot

såsom biträdande domare allenast anstäLlas domsagoaspiranter med långvarig

erfarenhet på domarbanan. De sakkunniga hade också föreslagit, att endast vice

häradshövdingar skulle kunna erhålla dylikt förordnande. Enligt kommissionens

mening måste förr eller senare det spörsmålet uppkomma, huruvida ej åt dessa

ständigt behövliga biträden borde beredas en fastare ställning än nu vore ifrågasatt

och tjänsterna i viss omfattning göras ordinarie. Dock ansåge kommissionen

den nu ifrågasatta mera provisoriska anordningen först böra på försök användas,

innan fråga väcktes om inrättande av ordinarie biträdestjänster. Emellertid ville

kommissionen mot de sakkunnigas förslag att hovrätten skulle meddela föreskrifter

för varje särskild domsaga angående arbetsfördelningen mellan häradshövdingen

och den biträdande domaren erinra, att dylika föreskrifter, i analogi med de för de

särskilda rådhusrätterna fastställda arbetsordningarna, syntes böra meddelas av

Kungl. Maj:t.

StfZe.Z {T Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar har gjort gäl
Sver?g9e7

lande, att de sakkunnigas förslag om anställande av biträdande domare

hädiZZ?V~ 1 nflgra av de mest arbetstyngda domsagorna möjligen kunde giva antaga?*.

ledning till vissa betänkligheter, i det svårighet torde kunna uppstå att

uppdela göromålen mellan häradshövdingen och den biträdande domaren

på ett tillfredsställande sätt, samt det kunde synas mindre tilltalande,

att biträdande domare skulle kunna anställas emot häradshövdingens

önskan. För det allmänna intresse, som fordrade ett bättre ordnande

av arbetet i de mest arbetstyngda domsagorna, anser dock föreningen,

att berörda betänkligheter borde ge vika.

Föreningen Föreningen Extra lantdomare har icke haft något att erinra mot de

domare, sakkunnigas förslag rörande anställandet av biträdande domare i vissa domsagor.

Emellertid har föreningen framhållit vikten av att vid meddelandet

av de bestämmelser, som av hovrätterna komme att stadgas angående fördelningen

av arbetet mellan den ordinarie häradshövdingen och den biträdande

domaren, det tillsåges, att den senare erhölle en tillräckligt självständig

ställning samt icke finge sig ålagt att utföra företrädesvis sådana

göromål, som vore av särskilt tyngande beskaffenhet. Vidare har föreningen

gjort gällande, att inrättandet av befattningar som biträdande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

40

domare i vissa domsagor icke borde föranleda till ett undanskjutande

av domsagors delning i fall, då sådan åtgärd eljest tunnes lämpligen

böra rum.

Av de häradshövdingar, som yttrat sig angående de sakkunnigas förslag

om anställande av biträdande domare, hava fem tillstyrkt detsamma, under

det tre avstyrkt förslaget eller däremot framställt en del erinringar. Särskilt

har det anmärkts, att biträdande domare icke borde kunna förordnas

mot vederbörande häradshövdings önskan.

Det torde få betraktas som ett ostridigt förhållande, att i åtskilliga

domsagor arbetsmängden är långt större än vad som kan anses skäligt

och lämpligt. De missförhållanden, som därav föranledas, äro för visso

betydande. I sådant avseende må särskilt erinras om, att i dylika domsagor

göromålen i stor utsträckning måste handhavas av yngre biträden

samt att det ofta nog är så gott som omöjligt att inom föreskriven tid

tillhandahålla de rättssökande dem tillkommande expeditioner i handlagda

mål och ärenden. Behovet av åtgärder för avhjälpande av omförmälda

missförhållanden har icke heller från något håll förnekats.

Redan den omständigheten, att i de avgivna utlåtandena uttalats

så olika meningar rörande de sakkunnigas förslag i denna del, måste

emellertid giva anledning till tvekan, huruvida samma förslag är lämpligt

för det åsyftade ändamålets vinnande. Tanken att i en domsaga vid

sidan av häradshövdingen anställa en äldre häradshövdingaspirant, som

skulle hava att »på ett mera självständigt sätt deltaga i domargöromålens

handläggning», innebär ett stort avsteg från den för lantdomstolarna

sedan gammalt gällande organisationen, enligt vilken det är häradshövdingen,

som leder och i främsta rummet bär ansvaret för domsagans

förvaltning. Med den av de sakkunniga föreslagna anordningen skulle för

domsagans skötsel menliga slitningar lätt kunna uppkomma mellan häradshövdingen

och den biträdande domaren. Alldeles bortsett från mera

personliga anledningar skulle det nämligen, på sätt från hovrättshåll

anförts, komma att möta stora svårigheter att verkställa uppdelning av

domsagoarbetet mellan häradshövdingen och den biträdande domaren så,

att en var av dem finge sitt lämpligen avgränsade, självständiga arbetsområde.

Även frågan om rätten att taga i anspråk å domsagokansliet

anställda notarier samt av häradshövdingen avlönade skrivbiträden kan

tänkas giva anledning till konflikter. Givet är, att nu påvisade olägenheter

skulle än mera skärpas, om, såsom de sakkunniga föreslagit, biträdande

domare skulle kunna förordnas i domsaga även mot vederbörande

häradshövdings vilja.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 283 höft. (Ar 331.)

Häradshöv
dingar.

Departe
ments
chefen.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!,. Maj:ts proposition nr 334.

Mot en anordning, sådan som de sakkunniga föreslagit, talar ännu

en omständighet. Även om man fullt ut erkänner vikten av att tillräckliga

arbetskrafter stå till förfogande i de mest svårskötta domsagorna,

måste dock ur rättsskipningens synpunkt anses mest rationellt, att åt de

äldre och mera erfarna domsagoaspiranterna i främsta rummet anförtros

att i förekommande fall på egen hand självständigt förvalta häradshövdingeämbete

i dess helhet. Det skulle därför icke vara riktigt att, såsom

de sakkunniga föreslagit, låta avlöningen till biträdande domare

utgå med väsentligt högre belopp än som tillkomme vice häradshövding,

som förestode domsaga med rätt till arvode jämlikt 29 § domsagostadgan.

Anmärkas kan därjämte att, även om befattningarna som biträdande domare

ordnas i enlighet med de sakkunnigas förslag, någon större utsikt

likväl ej torde förefinnas att dessa tjänstemän skola under någon längre

tid kvarstå i sina befattningar. De torde nämligen ej komma att draga

i betänkande att mottaga fördelaktigare förordnanden, så snart tillfälle

därtill yppades.

På grund av de avsevärda olägenheter, med vilka den av de sakkunniga

i nu förevarande avseende föreslagna anordningen således är

förbunden, bör, enligt min mening, denna anordning icke tillgripas under

annan förutsättning än att syftemålet med densamma icke kan uppnås

på andra lämpligare sätt. I detta avseende vill jag nämna följande.

Med förut angivna princip, att ledningen av och ansvaret för en

domsagas förvaltning bör ligga hos häradshövdingen, kunde det synas

mest överensstämmande att söka åvägabringa delning eller — genom

omreglering av två eller flera till varandra gränsande domsagor — i allt

fall minskning av sådana domsagor, där göromålen äro för omfattande

att kunna ombesörjas av en person med sedvanligt biträde av notarier.

Emellertid bava särskilt från processkommissionens sida vissa invändningar

anförts mot domsagors delning, och även om jag icke kan tillerkänna

dessa skäl avgörande giltighet i särskilda fall — en fråga till vilken jag

senare återkommer — synes det mig icke lämpligt att under nuvarande

förhållanden föreslå sådan delning i någon större utsträckning. Härvid

bör jämväl bemärkas, en delning i allmänhet icke lämpligen kan genomföras

annat än då domsaga är vakant, vilket är händelsen med de

två domsagor, om vilkas delning jag, som nämnt, senare kommer att

väcka förslag.

I de fall, då delning av dylika arbetstyngda domsagor icke genomföres,

måste annat medel anlitas för avhjälpande av de nuvarande svåra

förhållandena. Därvid torde man — frånsett den hjälp, som kan erhållas

genom ett återupprättande av viss brottmålsdomarbefattning, vilket

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 334.

51

spörsmål jag i annat samband vill beröra — vara hänvisad till att beträda

en utväg i den huvudsakliga riktning de sakkunniga förordat: förstärkning

av de för domsagornas skötsel avsedda arbetskrafterna. Med avseende

å det närmare sättet för denna förstärknings genomförande hyser jag

dock en i förhållande till de sakkunniga avvikande mening.

Enligt min åsikt bör den eftersträvade bättre tillgången på arbetskrafter

för skötandet av nu ifrågavarande domsagor skapas på det

sätt, att å dessa domsagors kanslier anställes ytterligare ett juridiskt

bildat biträde med högre kompetens än de i domsagorna tjänstgörande

förste och andre notarierna. Åt dessa nya biträden torde visserligen

lämpligen kunna givas den av de sakkunniga föreslagna benämningen

biträdande domare, men de ifrågavarande befattningarnas karaktär torde

böra bliva väsentligen en annan än den av de sakkunniga tillämnade. Det

synes mig nämligen, som om man skulle kunna undgå de olägenheter,

som blivit anmärkta beträffande de sakkunnigas förslag i detta ämne,

och ändock i huvudsak vinna de med samma förslag åsyftade fördelar,

om man undveke att giva de biträdande domarna den av de sakkunniga

förordade självständiga ställningen. De skulle i stället även de bliva

verkliga biträden åt häradshövdingen, ehuru med större kvalifikationer

och bättre förmåner än förste och andre notarierna. Att beträffande

dessa biträdande domare uppställa så höga krav, som de sakkunniga

funnit påkallade, skulle,- om man ger dessa befattningshavare den av

mig förordade mera underordnade ställningen, dock icke vara erforderligt

eller ens tillrådligt. Under förutsättning att avlöningsförmånerna

bliva lämpligen avvägda torde anledning föreligga att antaga,

att befattningarna som biträdande domare av den av mig föreslagna

typen skulle komma att företrädesvis besättas med personer, som efter

fullgjord första tingstjänstgöring vunnit ytterligare utbildning som domare

genom att uppehålla befattning såsom ledamot eller fiskal i

hovrätt, men som ännu icke förvärvat meriter av den omfattning,

att de kunna påräkna mera stadigvarande förordnanden såsom vikarier

för häradshövdingar. Med den sålunda av mig föreslagna anordningen

torde faran för slitningar mellan häradshövdingen och den biträdande

domaren bliva i väsentlig mån reducerad, helst som det bör falla sig

lättare för ett yngre biti''äde än för en mera erfaren domsagoaspirant att

i förekommande fall rätta sig efter häradshövdingens önskningar. Processkommissionen

har såsom förut nämnts, gjort gällande, att det vid

val av medel till avhjälpande av de ifrågavarande missförhållandena

vore mest rationellt att bygga vidare på den i 1918 års domsagostadga

genomförda principen, enligt vilken häradshövdingarnas allt för stora ar
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

betsbörda skulle lättas genom en arbetsfördelning mellan dem och av

staten väsentligen bekostade biträden. Det förefaller mig, som om detta

skulle ske i högre grad, om åt de ifrågasatta biträdande domarne gåves

den karaktär jag föreslagit, än om åt dem tillerkändes den gentemot

häradshövdingen självständiga ställning de sakkunniga tänkt sig.

I likhet med de sakkunniga håller jag före, att det bör ankomma på

Kungl. Maj:t att efter vederbörande hovrätts och häradshövdings hörande

bestämma, i vilka domsagor biträdande domare skall finnas anställd.

Därvid torde även böra tagas i betraktande den omständigheten, att "wederbörande

häradshövdings arbetsförmåga kan vara nedsatt på grund av

högre ålder eller av annan orsak. Innan förordnande meddelas om anställande

av biträdande domare i viss domsaga, bör givetvis föreligga utredning

angående arbetsmängdens storlek, så att därav kan bedömas, huruvida

göromålen kunna förväntas lämna full sysselsättning åt häradshövdingen,

den biträdande domaren och yngre rättsbildade biträden. Vidare

bör Kungl. Maj:t äga att vid inträdd ändring i förhållandena förordna,

att i domsaga, där biträdande domare finnes anställd, denna befattning

skall indragas. Förordnande för biträdande domare torde däremot böra

meddelas av vederbörande hovrätt, och synes mot vad de sakkunniga

därutinnan anfört icke något vara att erinra.

Några särskilda bestämmelser angående fördelningen av arbetet

mellan häradshövdingen och den biträdande domaren torde icke böra

meddelas vare sig av hovrätten eller av Kungl. Maj:t. Det bör givetvis

utan särskilt förordnande tillkomma den biträdande domaren att vidtaga

vissa enklare på domhavanden ankommande åtgärder i överensstämmelse

med vad som för närvarande gäller beträffande förste notarie och böra

bestämmelser därom införas i domsagostadgan. I övrigt synes det böra

ankomma på hovrätten att med anledning av vederbörande häradshövdings

ansökning om tjänstledighet för varje särskilt fall uppdraga utövningen

av häradshövdingämbetet i större eller mindre omfattning åt

den biträdande domaren, åt förste notarien eller eventuellt åt annan person.

Skyldighet att mottaga sådant förordnande i domsagan bör givetvis

åligga biträdande domaren. Det torde ligga i öppen dag, att, om åt befattningarna

som biträdande domare gives den karaktär, som av mig nu

skisserats, och man sålunda undviker att på förhand i detalj reglera dessa

befattningshavares åligganden, större möjlighet vinnes för vederbörande

att ordna arbetsfördelningen inom domsagan på det sätt, som med hänsyn

till de vid varje tillfälle föreliggande omständigheterna kan befinnas

lämpligast.

För att kunna erhålla förordnande såsom biträdande domare bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kvngl. Maj.ts proposition nr 334.

5a

enligt vad jag förut antytt fordras att hava uppehållit tjänst såsom ledamot

eller fiskal i hovrätt. Av mina förut gjorda uttalanden följer vidare,

att arvodet till de biträdande domarne bör bestämmas till något lägre

belopp än det vikariatsarvode, som föreslagits skola i regel utgå till vikarier,

vilka icke vunnit utnämning till vice häradshövdingar, eller 4,500

kronor. Arvodet till de biträdande domarne torde skäligen kunna sättas

till 4,000 kronor årligen. Därest det i något fall skulle inträffa, att vice

häradshövding bliver förordnad till biträdande domare, torde dock

endast hälften av det för sistnämnda befattning bestämda arvodet

böra utgå. Det synes nämligen tillbörligt, att vice häradshövding under

tjänstgöring som biträdande domare får åtnöja sig med något lägre avlöningsförmåner,

än då han självständigt förvaltar häradshövdingämbete.

I likhet med vad som för närvarande gäller beträffande förste notarie

torde icke heller biträdande domare böra erhålla särskild ersättning, då

han såsom vikarie förestår domsagan.

Då, såsom de sakkunniga framhållit, anställandet av biträdande

domare väsentligen är betingat av ett allmänt intresse, och biträdande

domare sålunda böra förordnas i varje fall, då på grund av göromålens

omfattning i någon domsaga behov därav föreligger, synes för vederbörande

häradshövding icke böra stadgas förpliktelse att med något belopp

bidraga till den biträdande domarens avlöning. Arvodet till den senare

bör sålunda i sin helhet utgå av statsmedel. Jag vill i detta sammanhang

framhålla att, då den biträdande domarens årsarvode som nämnt i

regel skulle komma att bliva allenast 4,000 kronor mot av de sakkunniga

föreslagna 8,000 kronor, den av mig förordade anordningen är att

föredraga jämväl från ekonomisk synpunkt.

I likhet med de sakkunniga finner jag det önskvärt, att av hovrätterna

göras uttalanden rörande den grund, efter vilken tjänstgöring

som biträdande domare kommer att i merithänseende värdesättas. Dä

det med hänsyn till det omfattande arbetet i de domsagor, varom här

är fråga, torde kunna förutsättas, att en biträdande domare komme att

i huvudsak bliva stadigvarande sysselsatt med mera självständigt domararbete

— förvaltandet av domarämbetet i domsagan samt hållandet av

ting eller tingsammanträden med allt därav följande arbete — torde den

unga juristens anställning som biträdande domare kunna åtminstone i det

närmaste likställas i merithänseende med förvaltandet av domarämbete.

Med den ställning de biträdande domarne, enligt vad jag nu föreslagit,

skulle komma att erhålla, är det tydligt, att jag icke kan förorda

deras uppförande å ordinarie stat. Att sålunda icke, såsom fallet skulle

bliva enligt statskontorets förutnämnda förslag i detta avseende, en del äldre

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

vice häradshövdingar förvandlas till ordinarie tjänstemän, torde ej få betraktas

som någon större olägenhet. Den, praktiskt taget, enda fördel,

som skulle vara förenad med en sådan åtgärd, skulle väl vara den, att

därigenom skulle beredas möjlighet för vederbörande att bliva delägare i

civilstatens änke- och pupillkassa. Stor sannolikhet torde emellertid förefinnas

för att den utredning, som, på sätt de sakkunniga omnämnt, redan

är igångsatt för beredandet av pension åt extra ordinarie personal i allmänhet,

kommer att utmynna i förslag, varigenom möjlighet skapas även

för nu ifrågavarande personal att erhålla delägarskap i nyssnämnda kassa.

I likhet med de sakkunniga finner jag det lämpligast, att bestämmelserna

angående biträdande domare träda i kraft först den 1 januari 1921.

IV. Delning

av domsagor

ni. in.

På sätt jag redan förut nämnt vill jag i detta ärende underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan om delning av tvenne nu vakanta domsagor.

Dessa äro Gästriklands domsaga och Västerbottens södra domsaga.

A) Delning Gästriklands domsaga omfattar Gästrikland samt består av två

Tiklands tin&slag> Gästriklands västra tingslag och Gästriklands östra tingslag.

domsaga. Domsagan är med avseende å folkmängden rikets största. Den

hade vid 1919 års ingång 70,581 invånare. Det västra tingslaget, med

tingsställe i Storvik, består av Ockelbo, Järbo, Ovansjö, Torsåkers och

Österfärnebo socknar och hade vid nyssnämnda tidpunkt 33,515 invånare;

det östra tingslaget, med tingsställe i Gävle, där ock domhavanden

bor och har kansli, innefattar Hedesunda, Årsunda, Högbo, Valbo, Hille

och Hamrånge socknar och hade vid samma tidpunkt 37,066 invånare.

Västra tingslaget genomlöpes av norra stambanan samt östra tingslaget

av Uppsala—Gävle järnväg, Ockelbo—Gävle järnväg och Sala—

Gysinge—Gävle järnväg.

På grund av stadgandet i 3 § i förordningen den 17 maj 1872

angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting

hållas årligen fem allmänna tingssammanträden i vartdera tingslaget.

Därjämte hållas i östra tingslaget fem tingssammanträden med tremansnämnd.

Kbe7i!a fett Gå häradshövdingämbetet i domsagan blev vakant, bestämde

juli i9i9. Kungl. Maj:t genom beslut den 4 juli 1919, att med åtgärder för återbesättande

av häradshövdingämbetet i domsagan skulle anstå tillsvidare

och intill dess Kungl. Maj:t annorledes förordnade, varjämte Kungl. Maj:t

anbefallde Svea hovrätt att efter verkställd utredning till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag angående domsagans omreglering.

I anledning härav har hovrätten låtit höra vederbörande tingslags
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kun/jl. Maj:ts proposition nr .‘1.14.

55

bor och häradsrätter, t. f. domhavanden i domsagan, landsfogden i Gävleborgs

län och länsstyrelsen i samma län.

De flesta ombuden för tingslagsborna i västra tingslaget förenade Tingsiagssig

om ett uttalande, däri tillstyrktes domsagans delning, så att varje häraZrättL i

tingslag skulle bilda en domsaga, den domsaga, som utgjordes av västra Gästrikland>

tingslaget, med bibehållet tingsställe i Storvik. Emellertid borde i sam- ™"r“ ting‘''

manhang med domsagans delning Österfärnebo socken, som hade 3,110

invånare, överflyttas från västra tingslaget till det östra. Större delen

av berörda socken hade nämligen bättre kommunikationer med Gävle än

med Storvik, varjämte socknen tillsammans med den till östra tingslaget

hörande Hedesunda socken utgjorde ett landsfiskalsdistrikt. Ombudet för

Ockelbo socken förmenade, att en delning av domsagan på föreslaget

sätt skulle komma att medföra skyldighet för västra tingslaget att bygga

expeditionslokaler och häradshäkte i Storvik och höll på grund härav

före, att någon delning ej borde komma till stånd.

Västra tingslagets häradsrätt instämde med de flesta ombuden för

tingslagsborna såväl i fråga om domsagans delning som om Österfärnebo

sockens samtidiga överförande till den domsaga, som skulle bildas av

östra tingslaget, samt uttalade lämpligheten av, att häradshövdingen i

den domsaga, som skulle utgöras av västra tingslaget utom Österfärnebo

socken, skulle åläggas att hålla expedition samt vara bosatt å tingsstället

i Storvik.

Tingslagsborna och häradsrätten i östra tingslaget yrkade sam- i ».Sammanstämmande,

att med hänsyn såväl till kommunikationsförhållandena häradsrätt en ,•

som till en jämn fördelning av folkmängden domsagan måtte delas i Gästriklands ''

två domsagor på det sätt, att vartdera tingslaget bildade en domsaga.öatra tinf>slanDäremot

bestreds det väckta förslaget att samtidigt överföra Österfärnebo

socken till östra tingslaget, därvid särskilt framhölls, att som socknen

för närvarande tillhörde Gästriklands västra tingslags väghållningsdistrikt,

ett överförande av socknen till det östra tingslagets väghållningsdistrikt

skulle för sistnämnda distrikt, som redan vore hårt betungat med kostnader

för underhåll av färja vid Dalälven, medföra ökade kostnader för

underhåll av vägar samt landsvägsbroarna över Dalälven.

Landsfogden i Gävleborgs län tillstyrkte delning av domsagan i Landsfogden i

två domsagor, innefattande den ena nuvarande östra tingslaget jämte G^irb°rgs

Österfärnebo socken av nuvarande västra tingslaget och den andra nuvarande

västra tingslaget utom Österfärnebo socken.

T. f. domhavanden i domsagan anförde: t. j. domha
Under

en följd av år hade det visat sig, att ordinarie innehavaren av häradshövdingämbetet

uti Gästriklands domsaga på grund av de omfattande göro
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Matris proposition nr 334.

målen endast i undantagsfall varit i tillfälle att själv hålla tingen mer än i ett

av de båda tingslagen. Med hänsyn härtill syntes en omreglering av domsagan

till två domsagor vara att förorda. Enär den nuvarande tingslagsindelningen

skett med hänsyn till de rättssökandes bekvämaste förbindelser med sina lingsställen,

föresloge t. f. domhavanden en delning av domsagan efter nuvarande

tingslag med bibehållande av tingsställena i Gävle och Storvik. En sådan delning

skulle även vara ändamålsenlig i fråga om ett praktiskt ordnande av arkivhandlingarna

för de nya domsagorna. Erån Österfärnebo socken onh västra

tingslaget i övrigt hade framställts krav pa nämnda sockens förläggande till den

domsaga, som skulle få sitt tingsställe i Gävle. Efter tingslagsregleringen hade

nämligen största delen av befolkningen uti österfärnebo socken i och med Sala —

Gysinge—Gävle järnvägs tillkomst otvivelaktigt erhållit bättre förbindelse med

Gävle än med Storvik, varför det kunde ifrågasättas, om icke vid en blivande

omreglering av domsagan Österfärnebo socken borde förläggas till den domsaga,

som skulle få sitt tingsställe i Gävle.

Länsstyrelsen i I utlåtande, som länsstyrelsen i Gävleborgs län avgivit över försla
Gavj?or9''

get om domsagans delning, yttrar länsstyrelsen följande:

Länsstyrelsen förordade en uppdelning av domsagan i tvenne domsagor i

huvudsaklig övereusstämmelse med de nuvarande tingslagen men med den ändringen,

att österfärnebo socken, som nu tillhörde det västra tingslaget, i enlighet

med en allmän önskan inom kommunen borde överföras till den domsaga, som

komme att utgöras av det nuvarande östra tingslaget, och att från detta Högbo

socken överfördes till det nuvarande västra tingslaget. För denna senare överföring

hade länsstyrelsen det särskilda skäl, att under behandlingen av Sandvikens,

på länsstyrelsens prövning beroende samhällsfråga, gjorts framställning om

att, förutom själva brukssamhället, hela Högbo socken eller delar av densamma

tillhopa med delar av den till västra tingslaget hörande Ovansjö socken skulle få

bilda stad under landsrätt, samt proceduren för detta stadsblivande, som otvivelaktigt,

om även med municipalsamhällsformen som övergång, inom en ej avlägsen

framtid måste bliva verklighet, komme att väsentligt underlättas och förenklas,

därest Högbo och Ovansjö socknar tillhörde samma domsaga. Hen olägenhet av

en dylik överföring, som kunde anses uppkomma därigenom, att Högbo landsfiskalsdistrikt,

som bestode av Högbo och Arsunda socknar, bleve delat på två

domsagor, torde icke böra tillmätas så synnerlig stor betydelse och komme att

alldeles försvinna, därest Högbo socken med Sandviken på sätt ovan angivits

bleve stad. Den inverkan, som en omreglering av nu förordat slag komme att fä för

de olika väghållningsdistriktens ekonomi, måste tydligen bliva föremål för särskild

utredning och likvidation dem emellan, men torde även härvidlag eventuella olägenheter

bliva av endast övergående art, då väl inom kort vore att förvänta en

lagstiftning, varigenom landstingsområdena gjordes till vägbållningsdistrikt.

Svea hovrätt. Svea hovrätt har i avgivet utlåtande anfört:

Ifrågavarande domsaga vore den till folkmängden största i riket. Göromålen

vore ock av den omfattning, att de skäligen icke kunde besörjas av en

person, även om han erhölle sedvanligt biträde. På grund härav ansåge hovrätten

en delning av domsagan vara i hög grad av omständigheterna påkallad.

Yad anginge sättet för verkställande av en sådan delning, läge närmast

till hands, att de två tingslag, av vilka domsagan nu bestode, komme att bilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hungl. Maj ds proposition nr 2U4.

f>7

var sill domsaga, den östra och den västra. Hovrätten anslöte sig härjämte till

den under ärendets utredning framställda åsikten, att österfärnebo socken måtte

överflyttas till den blivande östra domsagan. Genom en sådan omreglering skulle

emellertid den ojämnhet emellan invånarantalet i de bägge domsagorna, som skulle

förefinnas redan vid en delning efter de nuvarande tingslagen, ytterligare ökas,

så att den västra domsagan, efter ställningen vid slutet av år 1918 räknat,

komme att få 80,405 invånare och den östra 40,176. Skillnaden vore dock icke

alltför betydande. Enligt den senaste tillgängliga rättsstatistiken hade antalet

avgjorda mål och ärenden i västra tingslaget är 1913 endast obetydligt understigit

och år 1914 överstigit antalet sådana mål och ärenden i östra tingslaget.

Vad som mot den ifrågasatta jämkningen anförts med hänsyn till väghållningen,

funne hovrätten icke böra utgöra hinder däremot. Vid dessa förhållanden

ansåge hovrätten, att jämkningen i indelningen kunde förordas. ^ Att, såsom

länsstyrelsen hemställt, tillika överflytta Högbo socken med ett invanarantal

vid 1918 års slut av ej mindre än 9,708 till västra domsagan, funne hovrätten

däremot icke lämpligt.

Hovrätten avslutar sitt utlåtande med att på grund av vad sålunda

anförts tillstyrka, att åtgärder måtte vidtagas för delning av ifrågavarande

domsaga i två domsagor, innefattande den ena nuvarande östra tingslaget

jämte Österfärnebo socken av nuvarande västra tingslaget och den

andra nuvarande västra tingslaget utom Österfärnebo socken.

Framställningen liar härefter remitterats till förutnämnda häradshövdingsavlöningssakkunniga.

Dessa yttra:

Såsom Svea hovrätt uti ett i ärendet avgivet utlåtande anfört, vore göromålen

i ovannämnda domsaga av den omfattning, att de skäligen ej kunde besörjas

av en person, även om han erhölle sedvanligt biträde. För den händelse

domsagans delning innebure den enda utvägen för avhjälpande av de allvarliga

olägenheter, som därav måste uppstå, vore det utan tvivel nödvändigt att dela

domsagan. Emellertid hade de sakkunniga — i vilkas uppdrag jämväl inginge

att verkställa utredning rörande åtgärder för säkerställande av tillgången på nödiga

arbetskrafter för rättsskipningens behöriga gång inom domsagorna — vid

utxörande av denna del av sitt uppdrag haft anledning att rikta sin uppmärksamhet

därå, att även i åtskilliga andra domsagor den å häradshövdingarna vilande

arbetsbördan vore så betydande, att göromåien icke kunde inom behörig tid

medhinnas. Beträffande en del av ifrågavarande domsagor kunde en delning icke

tillgripas såsom en utväg att lindra häradshövdingens arbetsbörda, av den anledning

att de nya domsagor, som genom delningen skulle bildas, bleve för små att

utgöra självständiga domskretsar eller en lämplig skillnadslinje, efter vilken delningen

skulle genomföras, vore svår att finna. Dylika skäl kunde ej åberopas

såsom hinder för en delning av Gästriklands domsaga, men även en annan viktig

omständighet förelåge, som borde tagas i betraktande vid bedömande av frågan

om domsagors delning och som ägde giltighet jämväl beträffande nämnda domsaga.

Med hänsyn till det pågående arbetet för rättegångsväsendets ombildning

borde det nämligen iakttagas, att icke sådana förändringar i bestående förhållanden

genomfördes, som kunde komma att verka i motsatt riktning mot de vån
11

Utäng till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 28-3 käft. {Nr 2-14.) 8

]färadshövdingavlöning

ss

a J: kunnig a,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj:ts proposition nr

tade reformerna. Det syntes icke osannolikt, att den nya processlagstiftningen

komme att förutsätta anordnande av jämförelsevis stora domskretsar. Utan att

nu ingå på frågan, huruvida en utvidgning av gränserna för underrätternas domvärjo

utöver den nu för landet gällande indelningen i allmänhet kunde vara lämplig,

hölle därför de sakkunniga före, att det icke borde ifrågasättas, att, innan

processkommissionens förslag framlagts och blivit föremål för vederbörlig prövning,

stycka domsagor, som måhända sedermera befunnes höra utgöra eu domskrets.

Olämpligheten av en dylik åtgärd trädde särskilt i dagen i sådana fall,

där delningen skulle medföra påföljder av ekonomisk art, vilka ägde berättigande

allenast under den förutsättninger, att de genom delningen inträffade förhållandena

komme att bestå för en längre tid framåt, såsom uppförande av nya tingshus.

De nu anlagda synpunkterna ha fe föranlett de sakkunniga att för minskande av

häradshövdingarnas arbetsbörda i de största domsagorna söka en annan utväg än

klyvning av domsagorna, och eu sådan hade de sakkunniga trott sig finna i

förutnämnda, av dem förordade anordning, enligt vilken uti ifrågavarande domsagor

finge anställas en biträdande domare med avlöning av statsmedel.

Processkom
missionen.

Under förutsättning att de sakkunnigas förslag om biträdande vunne

vederbörligt beaktande hava de sakkunniga funnit sig böra avstyrka den

ifrågasatta delningen av domsagan. Skulle i allt fall en delning av

domsagan anses böra äga rum, syntes delningen böra genomföras på sätt

Svea hovrätt i sitt utlåtande förordat.

Processkommissionen, vars utlåtande i ärendet jämväl infordrats,

anför:

I det av nyssnämnda sakkunniga avgivna betänkandet hade de sakkunniga,

enär häradshövdingarna i de mest svårskötta domsagorna icke vore i stånd

att själva förvalta sina, ämbeten i en utsträckning någorlunda motsvarande vad

enligt 1918 års domsagestadga för normala fall föreskrivits, föreslagit, att i åtskilliga

av de största domsagorna inrättades befattningar, vilkas innehavare —

av de sakkunniga kallade biträdande domare — skulle hava att på ett mera självständigt

sätt deltaga i domargöromålens handläggning. Detta förslag hade av

processkommissionen i särskilt avgivet utlåtande i huvudsak tillstyrkts. I likhet

med de sakkunniga ansåge kommissionen en dylik förstärkning av arbetskrafterna

i de mest svårskötta domsagorna principiellt vara att föredraga framför en

delning av dem. Emellertid torde införandet av biträdande domartjänster i vår

underrättsorganisation på landet icke behöva medföra, att varje tanke på delningav

domsagor hädanefter skulle vara utesluten. En förutsättning för att domsagas

delning skulle vara att föredraga framför tillsättandet av en biträdande domare

torde emellertid vara, att på grund av domsagans stora omfång det befunnes vara

av trängande behov påkallat, att ett särskilt domsagekansli upprättades i den

del av domsagan, som ifrågasatts för utbrytning. Såvitt av handlingarna kunnat

inhämtas, förelåge icke nämnda förutsättning beträffande Gästriklands domsaga.

Icke blott de sydligaste delarna utan även norra delen av domsagans västra

tingslag hade lika bra järnvägsförbindelse med Gävle som med Storvik eller

t. o. m. bättre; och även mellan Storvik och Gävle vore kommunikationerna så

goda, att tingslagets i Storvik bosatta invånare icke kunde anses hava något

trängande behov av att erhålla domsagekansliet flyttat från Gävle till Storvik.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 3H4,

59

Under sådana förhållanden torde det såväl nr kostnadssynpunkt som med hänsyn

till rådande svårighet att anskaffa erforderlig biträdeshjälp vara att föredraga,

att i Gävle behölles ett för båda tingslagen gemensamt kansli.

På grund av det anförda har processkommissionen avstyrkt den

ifrågasatta delningen av domsagan och hemställt att, sedan hos riksdagen

äskats anslag till arvoden åt biträdande domare i rikets större domsagor,

eu dylik domare måtte anställas i domsagan med de arbetsuppgifter Kungl.

Majt finner skäligt föreskriva.

Dessutom hava de sakkunniga, som tillkallats för fortsatt utredning

av frågan om ny lagstiftning beträffande de nuvarande iigostyckningsoch

jordavsöndringsinstituten och vad därmed äger samband, anmodats

avgiva yttrande rörande den betydelse de ifrågasatta delningarna av

Gästriklands domsaga samt Västerbottens södra domsaga kunde hava för

spörsmålet om organisationen av ägodelningsrätterna.

Med anledning därav hava de sakkunniga i avgivet utlåtande anfört

huvudsakligen följande:

Det uppdrag, som anförtrotts de sakkunniga, avsåge i främsta rummet utarbetandet

av bestämmelser till förekommande av planlös och eljest olämplig

delning av jord. Den erforderliga kontrollen å jorddelningen borde enligt de

sakkunnigas åsikt överlämnas åt skiftesdomstolarna. Därvid hade det synts de

sakkunniga angeläget att tillse, dels att dessa domstolar i första instans erhölle

en för ändamålet mera lämpad sammansättning än de nuvarande ägodelningsrätterna

dels ock att varje sådan domstol erhölle större jurisdiktionsområde än

ett tingslag, så att ej blott mera erfarenhet i hithörande ärenden kunde vinnas

hos domstolen än även och framför allt rättstillämpningen bleve enhetlig för

större områden. Ur dessa synpunkter ämnade de sakkunniga föreslå, att en ägodelningsrätt

tillsattes för varje län; att i regel en av häradshövdingarna i länet

förordnades till rättens ordförande; att förste lantmätaren i länet skulle vara

självskriven ledamot; samt att i rätten i övrigt skulle såsom ledamöter sitta tre

därtill valda, i lanthushållning kunniga män. En sådan organisation kunde vad

särskilt beträffande ordföranden, emellertid icke bliva annat ä" ett provisorium i

avbidan på genomförandet av eu allmän omorganisation av nnderdomstoWoa och

då vidare icke synts lämpligt att rättens ordförande uteslutande sys-d ide med

mål, som anginge delning av jord, hade de sakkunniga trott det böra bliva re^el,

att häradshövding, som förordnades till ordförande i ägodelningsrätt, kvarstode

såsom domhavande i den honom anförtrodda domsagan samt begagnade sig av

ledighet från de vanliga domargöromålen, när sådant påkallades av förekommande

skiftesärenden. Ett dylikt sambruk vore givetvis uteslutet, om redan de vanliga

domargöromålen vore av sådan omfattning, att på grund därav en delning av

vederbörande domsaga kunde ifrågakomma.

De sakkunniga hölle fördenskull före, att en delning av förutnämnda

två domsagor skulle underlätta genomförandet av den organisation av

ägodelningsrätterna, som de sakkunniga hade för avsikt att föreslå.

Jordstyck
nings
kommissioiien.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:Is proposition nr 334.

Av de i ärendet hörda har enstämmigt vitsordats, att göromålen

uti ifrågavarande domsaga, den till invånarantalet största i riket, äro

för omfattande att kunna nöjaktigt ombesörjas av en person med sedvanligt

biträde. Att med anledning härav särskilda åtgärder nu måste

vidtagas har också allmänt erkänts. Angående beskaffenheten av dessa

åtgärder hava emellertid olika åsikter gjorts gällande. Sålunda hava

Svea hovrätt, de lokala myndigheterna och ortsin vån ärna förordat eu

delning av domsagan, då däremot omförmälda inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga ävensom processkommissionen ansett, att domsagan

borde bibehållas odelad och lättnad i domhavandens arbetsbörda beredas

genom den av de sakkunniga föreslagna anordningen med anställande

av biträdande domare.

Om till en början alldeles bortses från de inom nu ifrågavarande

domsaga rådande särskilda förhållanden och de sålunda ifrågasatta olika

alternativen bedömas efter de möjligheter, som de var för sig erbjuda för

ett tillfredsställande ordnande av rättsskipningen i särskilt arbetstyngda

domsagor överhuvudtaget, synes det mig uppenbart, att det alternativ,

som går ut på delning av en dylik domsaga, förtjänar företräde. Def

innebär i och för sig en mycket beaktansvärd fördel, att domargöromålei.

i största möjliga utsträckning komma att handhavas av en ordinarie

häradshövding. I dennes större erfarenhet ligger tydligen en stark

garanti för att rättsskipningens krav bliva väl tillgodosedda. Särskilt

torde kontinuiteten i arbetet icke kunna tillbörligen upprätthållas, såvida

icke häradshövdingen är i tillfälle att personligen utföra eu mera betydande

del av göromålen inom domsagan. Om däremot domsagoarbetet

i för stor utsträckning skall ombesörjas av biträden, som i allmänhet

icke länge kvarstanna i samma domsaga, måste arbetets jämna gång

bliva lidande. I synnerhet beträffande handläggningen av rättegångsmålen

kunna täta ombyten av ordförande i samma häradsrätt inverka

i hög grad meidigt. Det är även uppenbart, att en såsom nödvändig

erkänd lindring i häradshövdingens arbetsbörda vinnes i högre

grad, om åt honom anförtros eu mindre domsaga, än om han, låt vara

med hjälp av biträdande domare och övriga biträden, dock skall i sista

hand själv bära ansvaret för eu större domsagas förvaltning. Att denna

lättnad i de häradshövdingen åliggande göromålen kommer att inverka

förmånligt även på beskaffenheten av det utav honom utförda arbetet,

bör tydligen kunna förväntas. Genom en delning av domsagor, bestående

av flera tingslag, vinnes därjämte den fördelen, att på grund av minskning

i tingslagens antal i de nya domsagorna rättegångstillfällena inom

varje tingslag bliva talrikare och därigenom rättsskipningen snabbare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 3.14.

fil

.Tåg vill vidare erinra om, att de sakkunniga för utredning om

ny lagstiftning beträffande ägostyekning och jordavsöndringsinstituten

uttalat, att eu delning'' av de större domsagorna, bland annat den nu

ifrågavarande, skulle underlätta genomförandet av den organisation av

ägodelningsrätterna, som de sakkunniga funnit lämplig.

Mot eu delning av domsagor bär av de för den partiella löneregleringen

tillkallade sakkunniga samt processkommissionen framställts

den principiella anmärkningen, att nämnda åtgärd kunde tänkas komma

i strid med grunderna för den blivande rättegängsreformen. Det

vore nämligen sannolikt, att berörda reform komme att förutsätta

domskretsar ungefär av den storlek som våra nuvarande största domsagor,

och varje delning av domsagor skulle därför vara ägnad att

försvåra reformens genomförande. Gentemot denna anmärkning vill

jag erinra, att den närmare karaktären av ifrågavarande reform ännu

icke med någon grad av visshet kan förutses samt att det än mindre

kan bedömas, när reformen kan komma i tillämpning. Vid sådant

förhållande synes det mig icke böra ifrågakomma att för närvarande

i avbidan på rättegångsreformen underlåta att för rättsskipningens

ordnande vidtaga de åtgärder, som befinnas mest lämpliga med hänsyn

till nu föreliggande omständigheter. Såsom justitieombudsmannen

framhållit i förutnämnda den 20 december 1919 till Kungl. Maj:t avlåtna

framställning, bleve processreformen ej till sin rätta nytta, om

den kastade en skugga framför sig, som förlamade viljan till under

väntetiden nödvändiga förändringar. Processkommissionen har ansett eu

delning av domsagor berättigad endast under den förutsättningen, att

med hänsyn till viss domsagas stora omfång ett särskilt domsagokansli

behövde upprättas för en del av domsagan. Med nuvarande kommunikationer

torde detta skäl för’ en domsagas delning äga sin tillämplighet

endast i ett ringa antal fall. Av större vikt vid avgörande av spörsmål

av nu förevarande art måste i allmänhet den synpunkten vara, att göromålen

i vederbörande domsaga bliva, där så erfordras, nedbringade till

den omfattning, som med hänsyn till rättsskipningens behöriga handhavande

kan anses lämplig.

Det må emellertid vidare betonas — och detta är för mig av avgörande

betydelse —, att på grund av eu den 20 juni 1919 utfärdad förordning

(nr 355) eu delning av domsagor i allmänhet icke kan antagas komma

att medföra några nämnvärda olägenheter med avseende på genomförandet

av rättegångsreformen, även om denna komme att förutsätta domskretsar

av den omfattning, som processkommissionen angivit. Såsom

Svea hovrätt i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande framhållit,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

är nämligen häradshövding, som numera utnämnes, skyldig att vid allmän

omorganisation av underrätterna övergå till annan tjänst vid sådan

domstol. Framhållas må därjämte, att det i allmänhet torde vara möjligt

att genom lämpliga anordningar undvika större kostnader i följd av

domsagodelningar, främst då uppförande av nya tingshus.

Av vad jag sålunda yttrat torde framstå såsom klart, att jag vid

valet av medel till lättande av den arbetsbörda, som för närvarande

åvilar domhavanden i Gästriklands domsaga, ej tvekar att förorda det

alternativ, som går ut på denna domsagas uppdelning i två domsagor.

Förhållandena inom domsagan äro sådana, att en delning av densamma

synes kunna lämpligen och med lätthet genomföras, och även olägenheterna

därav vid eu framtida övergång till större domskretsar torde bliva

mycket obetydliga. Den sedan gammalt bestående tingslagsindelningen

kan i huvudsak följas vid en delning av domsagan. De nya domsagor,

som därvid skulle uppkomma, bliva med hänsyn till folkmängden jämförliga

med våra nuvarande medelstora domsagor och även göromålen

torde i båda domsagorna bliva av en lämplig omfattning. Då var och

en av de nya domsagorna skulle komma att bestå av ett tingslag, komme

därigenom de allmänna tingssammanträdenas antal vid häradsrätterna

att ökas från fem till tio årligen. Inom båda tingslagen äro tingshus

uppförda, för östra tingslaget i Gävle och för västra tingslaget i Storvik.

Den omständigheten, att de hörda ombuden för tingslagsborna i båda

tingslagen på ett undantag när uttalat sig för en delning av domsagan,

torde ytterligare giva vid handen, att några nämnvärda olägenheter i

följd av delningen icke äro att förvänta. Av det ombud, som ansett eu

delning av domsagan icke böra komma till stånd, har såsom skäl mot

nämnda åtgärd anförts, att därigenom skulle nödvändiggöras anskaffande

av expeditionslokaler och häradshäkte i Storvik, men även om så skulle

vara fallet, torde denna omständighet givetvis icke böra tillmätas någon

avgörande betydelse.

Beträffande sättet för delningens genomförande bör, såsom redan

antytts, den nu bestående tingslagsindelningen i huvudsak läggas till

grund. Med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden, särskilt i fråga

om kommunikationernas beskaffenhet, torde emellertid den för närvarande

till västra tingslaget hörande Österfärnebo socken böra överflyttas till

den blivande östra domsagan. Fn sådan överflyttning har förordats bland

annat av ombudet för nämnda socken samt av länsstyrelsen och hovrätten,

och vad däremot anförts med hänsyn till väghållningen bör, såsom

hovrätten framhållit, icke utgöra hinder för ifrågavarande jämkning.

Det av länsstyrelsen väckta förslaget om överförande av Högbo socken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:is proposition nr (13

från östra tingslaget till den blivande västra domsagan kan jag däremot

icke biträda.

Den domsaga, som komme att bildas av det nuvarande östra tingslaget

jämte Österfärnebo socken, torde lämpligen kunna benämnas Gästriklands

östra domsaga, och den domsaga, som komme att utgöras av det

nuvarande västra tingslaget utom nyssnämnda socken, kan lämpligen

benämnas Gästriklands västra domsaga.

Med ledning av tillgängligt statistiskt material samt särskilt infordrad

uppgift från t. f. dom havanden i domsagan synas de årliga

sportelinkomsterna från Gästriklands östra domsaga kunna beräknas till

7,100 kronor samt de årliga förvaltningsutgifterna därstädes till ett belopp

av 5,800 kronor och skulle sålunda sportelinkomsterna utvisa ett

överskott över berörda utgifter av 1,300 kronor. För Gästriklands västra

domsaga torde sportelinkomsterna kunna beräknas till likaledes 7,100 kronor

och förvaltningsutgifterna till 6,600 kronor, vadan sportelinkomsterna

skulle överstiga nämnda utgifter med 500 kronor. De häradshövdingen i

Gästriklands domsaga för närvarande tillkommande tjänstgöringspenningar,

3,000 kronor årligen, torde skäligen kunna fördelas sålunda att 1,500

kronor tillfalla häradshövdingarna i en var av de blivande domsagorna.

Med inberäknande av den kontanta häradshövdinglönen 4,500 kronor

skulle sålunda den beräknade behållna inkomsten utgöra för häradshövdingen

i den östra domsagan 7,300 kronor och för häradshövdingen i den

västra domsagan 6,500 kronor. Enligt av mig förut angivna grunder

skulle följaktligen lönefyllnaden för närvarande bestämmas för häradshövdingen

i Gästriklands östra domsaga till 3,700 kronor och för häradshövdingen

i Gästriklands västra domsaga till 4,500 kronor.

Jag övergår härefter till frågan om delning av den andra av nu

ifrågavarande domsagor, Västerbottens södra domsaga.

Västerbottens södra domsaga omfattar tre tingslag, nämligen Nordmalings

och Bjurholms tingslag med tingsställe i Nyåker, Umeå tingslag

med tingsställe i Umeå och Degerfors tingslag med tingsställe i Degerfors.

I vartdera av Nordmalings och Bjurholms tingslag samt Degerfors

tingslag hållas årligen tre lagtima ting enligt 1734 års tingsordning. I

Umeå tingslag hållas enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 oktober 1918,

med tillämpning av Kungl. förordningen den 17 maj 1872 angående

ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting, årligen från

och med 1919 fem allmänna tingssammanträden, därav tre under vårtinget

och två under hösttinget.

Västerbottens västra domsaga, som genom Kungl. Maj:ts beslut

B) Delning

av Västerbottens

södra

domsaga.

Historik in. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

It ungt. Maj: is proposition nr 3M,

f>4

den 29 juni 1883 utbröts ur Västerbottens södra domsaga, består för

närvarande av två tingslag, Lycksele lappmarks tingslag med tingsställe

i Lycksele och Åsele lappmarks tingslag med tingsställe i Åsele. I vartdera

tingslaget hållas årligen tre lagtima ting enligt 1734 års tingsordning.

De inom nu nämnda domsagor varande långa avstånden till vederbörande

tingsställen, långsamheten i rättsskipningen samt den under årens

lopp allt mer ökade arbetsbördan för vederbörande domhavande hava

vid upj. repade tillfällen föranlett framställningar till Kungl. Maj:t om

omreglering av domsagorna eller ändring av där tillämpad tingsordning.

I en den 17 maj 1902 avlåten framställning hemställde dåvarande

justitieombudsmannen Berger, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande,

huruvida åtgärder borde vidtagas för åstadkommande av en delningav

Västerbottens södra, domsaga,vilken delning syntes lämpligast kunna

verkställas på det sätt, att den ena domsagan komme att omfatta Umeå

tingslag, vars folkmängd den 31 december 1900 utgjorde 25,034 personer,

samt den andra domsagan komme att bestå av Degerfors samt

Nordmalings och Bjurholms tingslag, vilka två tingslag den 31 december

1900 hade eu folkmängd, det förra av 7,392 samt det senare av 13,955

personer.

Genom beslut den 6 mars 1903 fann Kungl. Maj:t ej skäl bifalla

framställningen om delning av domsagan, men förordnade, att i vart och

ett av domsagans tre tingslag skulle från och med år 1904 årligen hållas

tre lagtima ting.

I en den 31 december 1917 avlåten framställning väckte dåvarande

justitieombudsmannen Petrén, med framhållande av bland annat, att frågan

om södra domsagans samt västra domsagans uppdelning i tre domsagor

vore förtjänt av att framdeles komma under omprövning och bliva föremål

för närmare utredning, förslag, att med tillämpning av stadgandet i 11 §

i 1872 års förordning i Umeå tingslag skulle införas tingsordning med

fem allmänna tingssammanträden om året. Genom Kungl. Maj:ts beslut

den 25 oktober 1918 blev, på sätt förut angivits, framställningen bifallen.

Beträffande Västerbottens västra domsaga föreslogs i en den 6 december

1912 avlåten framställning av då vande justitieombudsmannen Berger

att åtgärder borde vidtagas för åstadkommande av en delning av domsagan

i två domsagor, därav den ena domsagan skulle bestå av två tingslag,

omfattande det ena Vilhelmina och Dorotea socknar och det andra

Åsele och Fredrika socknar, samt den andra domsagan skulle utgöras av

tre tingslag, omfattande ett Lycksele och Örträsks socknar, ett Stensele

och Tärna socknar samt det tredje Sorsele socken. Alternativt hemställ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3,14.

G5

de justitieombudsmannen, att Kungl. Maj:t måtte upphäva vad den 29

juni 1883 blivit bestämt därom, att med tillämpning av 1872 ärs förordning

skulle i Västerbottens västra domsaga tills vidare anstå.

I avgivet utlåtande framhöll Svea hovrätt, att, i avvaktan på avgörande

i frågan, huruvida och i vilken utsträckning inlandsbanan komme

att fortsättas, omregleringen av domsagan för det dåvarande borde

inskränkas till den del av domsagan, för vilken nämnda järnvägs sträckning

redan vore bestämd, samt att förty tills vidare borde anstå med

delningen, men hemställde hovrätten, att Kungl. Maj:t matte besluta, att

Åsele lappmarks tingslag skulle uppdelas i två tingslag och att i vart

och ett av domsagans tre tingslag skulle årligen hållas tre lagtima ting.

Genom beslut den 9 september 1915 fann Kungl. Maj:t åtgärd för

delning av domsagan icke böra för det dåvarande vidtagas men förordnade,

att i vartdera av de båda tingslag, av vilka domsagan bestode,

skulle från och med år 1916 tillsvidare årligen hållas tre lagtima ting.

Härjämte anbefalldes länstyrelsen i Västerbottens län att över hovrättens

förslag om domsagans indelning i tre tingslag inhämta yttranden. I

häröver avgivet utlåtande förnyade länsstyrelsen sin i tidigare avgivet

yttrande gjorda hemställan om bifall till justitieombudsmannens framställning

om delning av domsagan'' samt hemställde, att regleringen skulle

träda i tillämpning samtidigt med att inlandsbanan färdigbyggts till Sorsele.

Uti därefter avgivet utlåtande erinrade Svea hovrätt, att, da inlandsbanan

icke beräknades kunna öppnas för trafik förrän år 1922, lösningen

av frågan om delning av domsagan borde anstå. I avvaktan å frågans

avgörande borde emellertid Åsele lappmarks tingslag uppdelas i två

tingslag i enlighet med vad hovrätten förut föreslagit och i vartdera

tingslaget årligen hållas tre ting.

I en den 7 december 1916 avlåten skrivelse förklarade sig justitieombudsmannen

ansluta sig till hovrättens sålunda gjorda hemställan samt

föreslog, att, då avgörande i frågan om domsagans delning skullé träffas,

de nya domsagorna måtte uppdelas vardera i två tingslag, därav Lyckseledomsagans

ena tingslag borde omfatta Stensele, Tärna och Sorsele socknar.

Kungl. Maj:t meddelade därefter den 2 mars 1917 det beslut i

frågan, att västra domsagan skulle indelas i tre tingslag sålunda, att

Lycksele lappmarks tingslag skulle bibehållas såsom särskilt tingslag under

benämningen Lycksele tingslag med tingsställe i Lycksele kyrkby och

Åsele lappmarks tingslag skulle uppdelas i två tingslag, nämligen Asele

tingslag, bestående av Åsele och Fredrika socknar, med tingsställe i Asele

kyrkby, samt Vilhelmina tingslag, omfattande Vilhelmina och Dorotea

socknar, med tingsställe i Vilhelmina kyrkby.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 283 käft. (År 334.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Västerbottens södra domsaga gränsar i norr till Bygdeå och Burträsks

socknar, vilka jämte Nysätra och Lövångers socknar bilda Västerbottens

mellersta domsaga. Sistnämnda domsaga består av två tingslag,

Nysätra tingslag, omfattande Bygdeå, Nysätra och Lövångers socknar

med tingsställe i Nysätra, samt Burträsks tingslag, omfattande Burträsks

socken, med tingsställe i Burträsk. I vartdera tingslaget hållas tingsammanträden

i enlighet med 1872 års förordning.

Av den av statistiska centralbyrån utgivna årsboken för Sveriges

kommuner första årgången 1918 inhämtas, att folkmängden den 1 januari

1918 utgjorde: i Nordmalings och Bjurholms tingslag 13,135, i Umeå

tingslag 30,740, i Degerfors tingslag 8,442, i Åsele lappmarks tingslag

20,072, i Lycksele lappmarks tingslag 19,346, i Burträsks tingslag 9,444

och i Nysätra tingslag 15,611 personer. Folkmängden uppgick sålunda

till: i Västerbottens södra domsaga 52,317, i Västerbottens västra domsaga

39,418 och i Västerbottens mellersta domsaga 25,055 personer.

I de särskilda domsagorna utgjorde det sammanlagda antalet mål,

konkurser och ärenden under 1918: i Västerbottens södra domsaga 3,418,

i Västerbottens västra domsaga 2,376 och i Västerbottens mellersta domsaga

1,750.

I sin förutberörda framställning den 17 maj 1902 om delning av

Västerbottens södra domsaga framhöll dåvarande justitieombudsmannen, att

det i följd av Norrlands starka utveckling med hänsyn till folkmängd, industri,

handel och annan affärsverksamhet skulle med all sannolikhet framdeles

såsom dittills befinnas nödigt, att domsagor därstädes bleve delade.

Därigenom skulle med tillämpning av 1872 års förordning en snabbare

rättskipning kunna införas. Såsom särskilda skäl för en delning av

Västerbottens södra domsaga anförde justitieombudsmannen, att den

vidsträckta bygd, som Västerbottens södra domsaga omfattade, vore stadd

i en kraftig ekonomisk utveckling. Folkmängden tillväxte årligen i betydlig

grad och utgjorde den 31 december 1900 46,381 personer. Domargöromålen

inom domsagan vore synnerligen betydliga och måste anses

vara vidlyftigare, än att de fortfarande lämpligen borde av eu enda domare

besörjas.

justieombuds- CJti underdånig skrivelse den 4 oktober 1919 har nuvarande ju
shdveise

den stitieombudsmannen, efter att hava redogjort för föreliggande frågas för4

oktober 1919. historia samt under åberopande av att Västerbottens södra domsaga vore

vakant, anfört:

Sedan justitieombudsmannens förutnämnda framställning gjordes den 17

maj 1902, hade någon minskning i domsagans omfattning ej ägt rum, och hade

till förbättring av rättsskipningen i domsagan ej annan förändring införts, än att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

(»7

i Umeå tingslag skulle hållas tingssammanträden enligt 1872 års förordning och

i vartdera av Nordmalings och Bjurholms tingslag samt Degerfors tingslag skulle

årligen hallas tre lagtima ting. Kravet på snabbare rättsskipning hade därmed

blivit tillgodosett i domsagans folkrikaste tingslag. I återstående tingslag, vilka

såsom framginge av förutberörda uppgifter inneslöte en icke obetydlig folkmängd,

måste tingsordningen allt fortfarande anses otillfredsställande.

Någon åtgärd för avhjälpande av det av justitieombudsmannen framhållna

missförhållandet ifråga om domargöromålens omfattning hade däremot icke blivit

vidtagen. De norrländska bygden.a hade, såsom förutsetts, genomgått en rik utveckling,

och antalet invånare hade betydligt ökats. Från det att folkmängden

i Västerbottens södra domsaga den 81 december 1900 utgjort 40,381 personer,

hade den till den 1 januari 1918 stigit till 52,317 personer. Arbetsbördan för

domhavanden hade till följd härav högst väsentligt ökats. De siffror, som kunde

hämtas ur arbetsredogörelserna från domsagan, ådagalade till fullo, vilken omfattning

domargöromålen nått. Redan i framställningen 1902 hade framhållits, att dessa

vore vidlyftigare, än att de fortfarande lämpligen borde av en enda domare besörjas.

I så mycket högre glad måste detta omdöme nu anses äga giltighet.

Åtgärder för denna arbetsbördas lindrande torde icke utan men för rättsskipningen

längre kunna uppskjutas.

Angående ifrågasatt uppdelning av de södra och västra domsagorna

i tre domsagor samt överflyttning av Degerfors tingslag till den mellersta

domsagan anför justitieombudsmannen:

Då, såsom framginge av förutnämnda redogörelse, vid upprepande tillfällen

gjorts gällande, att Västerbottens västra domsaga lämpligen borde uppdelas, läge

den tanken nära, att lösningen av föreliggande frågor vore att finna i en uppdelning

av den södra och den västra domsagan i tre domsagor. Denna uppdelning

skulle kunna genomföras sålunda, att Degerfors tingslag och Lycksele lappmarks

tingslag förenades till en domsaga, be-tående av antingen två eller tre

tingslag. Väster-bottens södra domsaga skulle därefter utgöras av återstående

två tingslag, i vilka 1872 års förordning kunde komma till tillämpning, och

Västerbottens västra domsaga bestå av de två tingslag, vari Åsele lappmarks

tingslag enligt beslutet den 2 mars 1917 skulle uppdelas.

Emot föreningen av Degerfors tingslag och Lycksele lappmarks tingslag

syntes emellertid erinringar kunna göras. Då frågan om delning av Västerbottens

västra domsaga tidigare varit under prövning, hade den synpunkten gjort

sig gällande, att med delningen lämpligen borde anstå, till dess att inlandsbanan

blivit färdigbyggd och öppnad för trafik till Sorsele, vilket beräknades kunna ske

tidigast under ar 1922. Det hade framhållits, att inlandsbanans framdragning kunde

föranleda en fullständig omläggning av de stora trafiklederna inom domsagan och

därmed bliva av stor betydelse för tingslagsindelningen. Det torde ock för närvarande

vara omöjligt att överskåda, vilken inverkan inlandsbanans tillkomst

kunde hava å utvecklingen inom Västerbottens västra domsaga samt ökningen

av domsagans folkmängd, varmed måste beräknas följa förändrade krav å rättsordningens

handhavande. Då bärande skäl ansetts föreligga för domsagans delning

i två domsagor, utan att något område från en annan domsaga tillädes,

kunde det med skäl ifrågasättas, huruvida, sedan sådana förutsättningar för en

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

rik utveckling, som en järnvägslinjes framdragande innefattade, tillkommit, eu tredelning

av Västerbottens södra och västra domsagor kunde anses till fyllest.

Det syntes även som om en av de erinringar, som blivit gjorda mot rättsordningen

i Västerbottens västra domsaga, med fullt fog kunde göras mot en förening

av Lycksele lappmarks tingslag och Degerfors tingslag till en domsaga.

Denna domsaga skulle komma att omfatta en areal av icke mindre än 2,497,185 hektar.

Skulle denna areal uppdelas i allenast två tingslag, hade detta till följd, att

någon minskning i de långa avstånden till vederbörande tingsställe, vilka för

närvarande förefunnes inom stora delar av Lycksele lappmarks tingslag, icke

skulle vinnas. Om till avhjälpande härav domsagan skulle indelas i tre tingslag,

skulle åtminstone i ett eller två av tingslagen icke kunna hällas mer än tre

ting enligt 1734 års tingsordning. Rättsskipningen i vissa delar av domsagan

skulle härigenom bliva långsam.

Lösningen av den flaga, som vore föremål för denna framställning, kunde

måhända vara att finna i en överföring av Degerfors tingslag till den andra

domsaga, till vilken tingslaget gränsade, Västerbottens mellersta domsaga. I och

för sig borde folkmängden och arbetsbördan i nämnda domsaga icke lägga hinder i

vägen för en sådan anordning. Folkmängden utgjorde den 1 januari 1918 25,055

personer och skulle med tillägg av invånarantalet i Degerfors tingslag hava uppgått

till 33,497 personer. Antalet mål, konkurser och konkursäienden ävensom

slutligt handlagda andra ärenden utgjorde under 1918 1,750. Motsvarande summa

för Degerfors tingslag utgjorde 707. Domargöromålen borde sålunda icke bliva

av sådan omfattning, att de icke lämpligen kunde besörjas av en enda domare.

Angående tingslagsindelningen i sålunda utökade mellersta domsagan torde

emellertid svårigheter uppstå. A ena sidan borde rättsskipningen i de nuvarande

tingslagen i domsagan genom dess utökning icke bliva sämre än vad förhållandet

för närvarande vore, men å andra sidan vore det angeläget att inom

Degerfors tingslag ordna rättsskipningen på bästa möjliga sätt. Skulle en sammanslagning

av detta tingslag med Burträsks tingslag äga rum, vilket med hänsyn

till folkmängden icke borde möta hinder, skulle 1872 års tingsordning kunna

komma att tillämpas i hela domsagan. Därvid bleve likväl svårt att utvälja

lämplig plats för ett tingsställe. Med den stora areal, tingslagen innehölle, syntes

hinder härutinnan möta, särskilt då avseende måste fästas vid, att vartdera

tingslaget hitintills haft ett centralt beläget tingsställe, till vilket avståndet från

yttersta delarna av tingslagen icke varit alltför avsevärt. Det skulle vid sådant

förhållande vara lämpligast, att tingslagen bibehölles i sin nuvarande omfattning.

Som 1872 års tingsordning för närvarande tillämpades i Nysätra tingslag och Burträsks

tingslag, borde någon förändiing härutinnan icke äga rum. Däremot skulle

i Degerfors tingslag allt fortfarande hållas tre lagtima ting enligt 1734 års tingsordning.

Men detta komme att innebära, att inom den sålunda utvidgade domsagan

skulle under året hållas ej mindre än tio allmänna sammanträden och tre

ting förutom slutsammanträdena. Med hänsyn till de dåliga kommunikationerna

i denna del av länet bleve detta, såvitt justitieombudsmannen kunnat finna,

ogörligt. Dessutom skulle de ofta förekommande tingsresorna, som till allra största

delen måste företagas å landsvägen, för domhavanden medföra en så väsentlig

ökning af kostnaderna, att densamma säkerligen överstege den höjning av inkomsterna,

som det nytillkomna tingslaget skulle kunna innebära. Västerbottens mellersta

domsaga vore redan en av de svagaste vad den behållna inkomsten beträffade.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

69

Under framhållande av att de möjligheter, som synts kunna ifrågakomma

att överflytta eu del av Västerbottens södra domsaga till någondera

av granndomsagorna, befunnits medföra svårigheter, uttalar justitieombudsmannen

i sin skrivelse, att den mest framkomliga vägen vore en uppdelning

av domsagan i tvenne, varav den ena skulle bestå av Umea

tingslag och den andra av Nordmalings och Bjurholms tingslag samt

Degerfors tingslag. Härom heter det i skrivelsen:

Emot en tudelning av domsagan skulle kunna erinras, att delningen komme

att i visst avseende föregripa den omdelning av domsagan, som vid genomförande

av den nya rättegångsreformen kunde komma att äga rum, I sin den

31 december 1917 avlåtna framställning hade nämligen justitieombudsmannen

framhållit såsom lämpligt, att vid en dylik omdelning en del av Umeå tingslag,

nämligen Vännäs socken, skulle sammanföras med domsagans två andra tingslag

till en domsaga med gemensamt tingsställe i Vännäs och att den övriga delen av

Umeå tingslag skulle jämte Umeå stad, som skulle komma att förläggas under

landsrätt, bilda en domsaga. Som ett lättande av arbetsbördan inom domsagan

snabbt måste företagas, funne justitieombudsmannen vad hans företrädare sålunda

anfört icke behöva lägga hinder i vägen för en delning av domsagan redan nu.

Innan en ny rättegångs reform blivit genomförd, torde ännu en avsevärd tid hava

förgått, och intet syntes hindra, att, om till följd av Umeå städs införlivande

med Umeå tingslag en mindre reglering av en Umeådomsagas jurisdiktionsområde

bleve önskvärd, en sådan framdeles kunde företagas.

En delning av Västerbottens södra domsaga på det föreslagna sättet skulle

enligt justitieombudsmannens förmenande kunna genomföras. Umeådomsagan skulle

enligt de ovan åberopade statistiska uppgiiterna komma att äga omkring 31.000

invånare med under 1918 1/88 mål och ärenden, och den andra domsagan, inom

vilken Nordmalings och Bjurholms tingslag samt Degerfors tingslag borde bibehållas

vartdera för sig, skulle omfatta omkring 21,500 personer och hade utvisat

för år 1918 1,530 mål och ärenden. Med den hastiga utvecklingen i de nu ifrågavarande

trakterna komine säkerligen såväl invånarnas antal som arbetet inom

domsagan att snart nog ökas. Ehuru de båda tingslagen tillsammans icke bildade

ett geografiskt slutet område, vore de dock förenade genom norra stambanan,

så att man lätt kunde förflytta sig från tingsstället i Nyåker till tingsstället i

Degerfors. Vare sig domhavanden bleve bosatt i Degel fors, Nyåker eller eljest

exempelvis i Nordmalings socken, bleve han relativt lätt tillgänglig-för den rättsökande

allmänheten och kunde själv utan alltför stora kostnader resa från det

ena tingslaget till det andra. I '' båda tingslagen skulle en tingsordning enligt

1X72 års förordning kunna genomföras. Då Umeå tingslag komme att ensaint

bilda eu domsaga, borde de allmänna sammanträdenas antal därstädes ökas till

sex under vårtinget och fyra under hösttinget.

Emellertid syntes den tanken icke böra vara främmande, att en sådan tudelning

av Västerbottens södra domsaga, som nu satts i fråga, skulle med hänsyn

till grunderna för den blivande processreformen befinnas oläglig. Komme

framdeles de principer att följas, som varit ledande vid utarbetandet av kungl.

stadgan den 20 juni 1918 med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning,

borde någon minskning av de nuvarande domsagornas omfattning icke vara

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

ensidigt. Snarare skulle tendensen då gå i motsatt riktning. Under sådana förhållanden

vore det måhända opraktiskt och förenat med alltför mycken omgång

utan motsvarande nytta att företaga en delning av den ifrågavarande domsagan,

om dess tingslag framdeles skulle finnas åter böra sammanslås med varandra eller

sammanslutas med andra områden. Då behovet av arbetsbördans lättande för

domhavanden likväl icke torde längre kunna lämnas utan beaktande, syntes åtminstone

möjlighet böra beredas till anställande i Västerbottens södra domsaga

— efter anmälan av häradshövdingen i Svea hnvrätt — av två förste not rier,

mellan vilka på lämpligt sätt fördelades de uppgifter, som enligt domsagestadgan

kunde dem anförtros.

Efter denna utredning av de huvudsakliga fakta, som inverkade

på frågans lösning, har justitieombudsmannen hemställt, att Kungl. Maj:t

täcktes taga under övervägande, huruvida åtgärder borde vidtagas för

åstadkommande av en delning av Västerbottens södra domsaga, på sätt

förut utvecklats, i två domsagor, eller, därest en delning av Västerbottens

södra domsaga skulle befinnas för närvarande ej böra äga rum,

huruvida möjlighet borde beredas till anställande i domsagan av två

förste notarier.

Över justitieombudsmannens framställning hava blivit hörda tingslagsborna

i Västerbottens södra och Västerbottens västra domsagor samt

häradsrätter och domhavanden i samma domsagor, länsstyrelsen i Västerbottens

län, Svea hovrätt och processkommissionen.

borna^och Tingslagsborna och häradsrätterna i Lycksele och Åsele tingslag

häradsrätterna hava sammanstämmande uttalat, att de i likhet med justitieombudsrAmannen

funne det mindre välbetänkt, att Degerfors socken förenades med

. « c tm<jS äg. Lycksele tingslag. Tillika gjordes gällande, att, sedan den s. k. Inlandsbanan

blivit färdigbyggd till Sorsele, Västerbottens västra domsaga

borde delas i två domsagor, en utgörande Lycksele tingslag och en

Äsele och Vilhelmina tingslag.

Domhavanden Domhavanden i Västerbottens västra domsaga har instämt med

västra dom- tingslagsborna och häradsrätterna.

saga- . Vid sammanträde inför domhavanden förklarade samtliga tillstädesbJ«a3fumeå

varancle ombud för tingslagsborna i Umeå, Nordmaling och Bjurholms

XordmaUngg1 samt Degerfors tingslag, att de ej hade något att erinra emot den föreTanuDegerfmls^aSna

delningen av Västerbottens södra domsaga.

tingslag?™ Ombudet för Hörnefors socken, vilken delvis hör till Umeå tingslag

och delvis till Nordmalings och Bjurholms tingslag och har 3700

invånare, framställde dock det yrkande, att socknen i sin helhet måtte

läggas till endera av de blivande domsagorna.

Vid sistberörda sammanträde företeddes därjämte utdrag av protokoll

vid kommunalstämma med Bjurholms kommun, utvisande att stäm
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ni 334.

71

man beslutat uttala sig emot delningen, enär en dylik skulle komma

att åsamka det allmänna ytterligare utgifter samt arbetsmängden visat

tendens att gä ned.

En var av häradsrätterna i Umeå, Nordmalings och Bjurholms

samt Degerfors tingslag bär förklarat sig sakna anledning motsätta sig

den föreslagna delningen av domsagan.

T. f. domhavanden i Västerbottens södra domsaga har i avgivet T. f. domyttrande

anfört: havanden.

I likhet med justitieombudsmannen funne t. f. domhavanden väl, att domsagogöromålen

inom domsagan vore vidlyftigare än att de lämpligen kunde av

en enda domare ombesörjas, men ställde sig dock med hänseende till den ringa behållna

inkomsten, som kunde beräknas av den domsaga, som skulle bildas av Degerfors

tingslag samt Nordmalings och Bjurholms tingslag, tveksam till lämpligheten

av den föivslagna delningen. Skulle den ekonomiska sidan av saken kunna på

tillfredsställande sätt lösas, ansåge t. f. domhavanden sig däremot böra på det livligaste

tillstyrka bifall till justitieombudsmannens förslag om delning, så mycket

mer som tingslagsborna icke torde genom delningen förorsakas några nämnvärda

kostnader, då såväl inom Degerfors tingslag som inom Nordmalings och Bjurholms

tingslag funnes tidsenliga tingshus. Önskligt vore dock, att HörneVors

socken, av vilken för närvarande en del tillhörde Umeå tingslag samt eu annan

del Nordmalings och Bjurholms tingslag, i- sin helhet tillfördes sistnämnda tingslag.

Tingslagsbornas gemensamma intresse krävde förläggning av bägge domsagornas

kansli till Umeå stad.

Vidkommande justitieombudsmannens förslag, att, därest en delning av

domsagan skul e befinnas för närvarande ej böra äga rum, möjlighet, borde beredas

till anställande i domsagan av två förste notarier, syntes visserligen i

någon mån arbetsbördan för domhavanden härigenom kunna lättas, men med

hänseende till den ringa tillgängen på arbetskrafter förefunnes sannolikt ingen

möjlighet för planens realiserande. Förutvarande häradshövdingen inom domsagan

hade under ett hälft ärs tid trots energiska ansträngningar icke lyckats erhålla

en förste notarie. Denna syssla vore inom domsagan alltjämt obesatt.

I det utlåtande, som länsstyrelsen i Västerbottens län avgivit över Länsstyrelsen

justitieombudsmannens framställning, anför länsstyrelsen:

Enligt länsstyrelsens mening förelåge i av justitieombudsmannen anförda

omständigheter fullgiltiga skäl för en delning snarast möjligt av Västerbottens

södra domsaga. Alla de kommuner, varav domsagan bestode, befunne sig i kraftig

tillväxt i av eende å folkmängd och utveckling i övrigt. Jordbruket och industrien

hade under senare åren gått mycket framåt och allt varslade om, att denna

utveckling ännu blott befunne sig vid början. Några speciella siffror i detta avseende

för nu ifrågavarande del av länet vore länsstyrelsen ej i tillfälle meddela,

men ett par uppgifter rörande näringarnas utveckling under de senare åren

i hela Västerbottens län torde vara i någon mån belysande för bedömande av

de spörsmål, som i nu förevarande ärend ■ förelåge, enär utvecklingen i länet

icke n eslutande eller ens företrädesvis varit inskränkt till vissa delar, utan över

allt gjort sig gällande. Den odlade jorden i Västerbottens län hade från 1882,

Västerbottens

län.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

då den utgjorde 31,700 hektar, stigit till 90,500 hektar år 1915, kreatursstocken

hade ökats från 75,000 kreatursenheter år 1885 till 137,400 sådana enheter år 1915.

Industriens tillverkningsvärde hade från är 1896, d.i den utgjorde 11,600,000 kronor,

stigit till 31,500,000 ar 1915. Importen till Västerbottens län hade är 1915 ett

värde av sammanlagt 3,857,000 kronor samt exporten samma år ett värde av

26,767,000 kronor. Då länets folkmängd frän 106,400 invånare år 1880 stigit till

177,049 år 1918, framginge av dessa uppgifter, att utvecklingen inom länei vore i

rask tillväxt och att denna utveckling också krävde, att rättsskipningen inom

länet ordnades med hänsyn till denna utveckling och de förändrade krav på rättsordningens

handhavande, som därav följde. Fn tillfredss ällande domsagoindelning

i de södra och västra delarna av länet kunde enligt länsstyrelsens mening icke

vinnas, utan att det redan längesedan framlagda förslaget om delning av Västerbottens

västra domsaga i tvänne domsagor och nu ifragasatt delning av Västerbottens

södra domsaga i likaledes tvänne domsagor snarast möjligt komme till

stånd. Länsstyrelsen avstyrkte sålunda bestämt tanken på att uppdela nu berörda

tvänne domsagor i trenne. Vad justitieombudsmannen härutinnan anfört

syntes länsstyrelsen utgöra fullgiltiga skäl mot denna tankes förverkligande.

Särskilt olämpligt vore utan tvivel att av riegerfors och Lycksele lappmarks

tingslag skapa eu domsaga. Belägenheten och storleken av en sålunda bildad domsaga

talade häremot, liksom också svårigheterna ait vinna en lämplig tingslagsindelning.

Finge Lycksele lappmarks tingslag däremot, såsom tidigare ifrågasatts,

bilda en egen domsaga, befunnes det sannolikt efter inlandsbanans och tvärbanans

Hällnäs-Stensele tillkomst möjligt att låta hela denna domsaga utgöra

ett enda tingslag med tingsställe i Lycksele. Jämväl ett förläggande av Degerfors

tingslag till »västra» domsagan skulle medföra svårigheter och olägenheter av

den art, att en sådan anordning icke borde ifrågasättas.

Mot en delning av Västerbottens södra domsaga i två domsagor hade t. f.

domhavanden uttalat vissa betänkligheter med hänsyn till den ringa behållna inkomst,

som kunde påräknas inom den nya domsagan, som skulle bildas av Degerfors

tingslag samt Nordmalings och Bjurholms tingslag. Denna synpunkt torde emellertid

icke kunna tillerkän as någon avgörande betydelse och bleve i allt fall

väsentligen förringad i och med en förväntad reglering av bäradshövdingelönerna.

T. f. domhavanden hade vitsordat, att domargöromälen i den nuvarande

södra domsagan vore vidlyftigare än att de lämpligen kunna av en enda domare

ombesörjas; och då någon uppdelning av domsagan icke lämpligen kunde ske på

annat sätt än genom dess klyvning i två domsagor, borde en sådan åtgärd också

vara den enda rationella. Med avseende å sättet för denna klyvning syntes den

enda möjliga och lämpliga anordningen vara, att en domsaga bildades av Degerfors

tingslag samt Nordmalings och Bjurholms tingslag och en domsaga av Umeå

tingslag.

Det skulle enligt länsstyrelsens mening vara att beklaga, om hänsynen

till grunderna för den blivande processreformen skulle anses förhindra den delning

av Västerbottens södra domsaga, varom här vore fråga. Den av justitieombudsmannen

alterna ivt föreslagna anordningen att i domsagan anställa tva förste

notarier kunde så mvcket mindre anses innebära en tillfredsställande lösning, som,

på sätt också t. f. domhavanden erinrat, tillgången på arbetskrafter inom domsagorna

vore så knapp, att möjlighet näppeligen förefunnes till anställande i domsagan

av två förste notarier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

71

Länsstyrelsen vidi öl le därför sin vid föregående tillfälle uttalade mening,

att Västerbottens västra domsaga borde i sammanhang med inlandsbanans framdragande

Till Sorsele delas i två domsagor, den ena omfattande Äsele och Vilhelmina

tingslag och den andra Lycksele lappmarks tingslag.

Länstyrelsen avslutar sitt utlåtande med att hemställa, att Västerbottens

södra domsaga måtte uppdelas i tvä domsager, omfattande den

ena Nordmalings och Bjurholms tingslag samt Degerfors tingslag och den

andra Umeå tingslag.

Svea hovrätt yttrar i ärendet:

Av vad i ärendet förekommit Iramginge, att göromålen uti ifrågavarande

domsaga vore av den omfattning, att de icke lämpligen kunde av en domare ombesörjas.

Och då tillika blivit upplyst, att de kommuner, av vilka domsagan bestode,

befunne sig i kraftig tillväxt i avseende å folkmängd och utveckling i övrigt,

läge häri en ytterligare maning att vidtaga åtgärd för avhjälpande av de

olägenheter, som måste följa av den nu gällande "indelningen. Den i sådant hänseende

av justitieombudsmannen alternativt föreslagna utvägen att bereda anställande

i domsagan av två förste notarier syntes så mycket mindre böra tillgripas,

som tillgången^ på aspiranter till sådana platser, särskilt i de norrländska domsagorna,

vore sa begränsad, att de flesta häradshövdingarna i dessa domsagor mäste

undvara biträde av förste notarie. Den förutvarande häradshövdingen i förevarande

domsaga hade i ett till justitieombudsmannen avgivet yttrande, som återf

un nes i dennes ämbetsberättelse till innevarande års riksdag, givit eu bjärt skildring

av svårigheterna härutinnan. I det av särskilda sakkunniga den 9 januari

1920 avgivna betänkandet angående partiell löneförbättring för häradshövdinoarna

töresloges, att i de mera arbetstyngda domsagorna skulle anställas biträdande

domare, vaka skulle hava att på ett mera självständigt sätt deltaga i domargöromålens

handläggning. Under nuvarande förhållanden vore det synnerligen

0V1S?m, °-mj tillräckilSt ant:al aspiranter till sådana befattningar skulle förefinnas

särskilt i de norrländska domsagorna. Och i allt fäll måste vid valet emellan en

sådan anordning och delning av en domsaga, som vore för stor att skötas av en

person, den senare utvägen uppenbarligen anses hava ett bestämt företräde.

Att uppskjuta en såsom nödig befunnen delning i avvaktan på en ny rättegångsoi

aning, om vars blivande innehåll man intet visste och som icke ännu på länge

kunde förväntas bliva verklighet, syntes alldeles olämpligt. Den vidlyftiga utredning,

som i ärendet förebragts angående sättet för en förändrad indelning, gåve

vid handen, att en sådan lämpligast verkställdes så som justitieombudsmannen

föreslagit, d. v. s. att domsagan delades i två, den ena bestående av Umeå tingslag

och den andra innefattande Nordmalings och Bjurholms tingslag samt Degeriors

tingslag; dock att Hörnefors socken, som vore delad mellan Umeå tingslag

samt Nordmalings och Bjurholms tingslag, syntes böra i sin helhet tilläggas sist

namnda tingslag. Den tillförordnade domhavanden i domsagan hade med hänsyn

till den ringa behållna inkomst, som kunde beräknas av den domsaga, som skulle

bildas av Nordmalings och Bjurholms tingslag samt Degerfors tingslag, ställt si jr

tveksam till delmngsförslaget. En förutsättning för eu delning av domsagan

maste emellertid vara. att åt häradshövdingarna i de nya domsagorna anvisades

sadana inkomster att de kunde få en god bärgning. I annat fall kunde dugliga

sökande till beställningarna icke förväntas anmäla sig.

Bihang till riksdagens protokoll 11)20. 1 samt. 283 käft. {Nr 334.) 10

Svea hovrätt.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

På grund av vad sålunda anförts har hovrätten tillstyrkt, att åtgärd

måtte av Kungl. Maj:t vidtagas för delning av ifrågavarande domsaga

i två domsagor enligt det därom av justitieombudsmannen framställda

förslaget med förut nämnda jämkning.

Processkom- Processkommissionen, som jämväl yttrat sig i ärendet, har därvid

mtswnen. med avseetlt}e ^ frågan om delning av ifrågavarande domsaga gjort gällande

samma synpunkter som dem kommissionen framfört i sitt utlåtande

över förslaget om Gästriklands domsagas delning (se sid. 58). Såvitt av

handlingarna kunnat inhämtas, förelåge icke beträffande Västebotteus

södra domsaga vad i nämnda utlåtande angivits såsom förutsättning för

att eu domsaga lämpligen borde delas: att på grund av domsagans stora

omfång det befunnes vara av trängande behov påkallat, att ett särskilt

domarkansli upprättades i den del av domsagan, som ifrågasatts för utbrytning.

Tvärtom hade t. f. domhavanden i avgivet utlåtande uttalat,

att tingslagsbornas gemensamma intresse krävde förläggning av båda de

ifrågasatta domsagornas kanslier till Umeå stad. Under sådana förhållanden

torde det såväl ur kostnadssynpunkt som med hänsyn till rådande

svårighet att anskaffa erforderlig biträdeshjälp vara att föredraga, att i

Umeå behölles ett för alla de tre nuvarande tingslagen gemensamt kansli.

På grund av vad sålunda anförts har processkommissionen avstyrkt

den ifrågasatta delningen av Västerbottens södra domsaga och hemställt

att, sedan hos riksdagen äskats anslag till arvoden åt biträdande domare

i rikets större domsagor, en dylik domare måtte anställas i Västerbottens

södra domsaga med de arbetsuppgifter Kungl. Maj:t funne skäligt föreskriva.

Departe- Västerbottens södra domsaga är visserligen i anseende till sin folk
mentschefen.

marigd _ för närvarande något över 52,000 personer — avsevärt mindre

än Gästriklands domsaga, men den överträffas dock i berörda hänseende

endast av sju domsagor i riket. Att Västerbottens södra domsaga är eu

av de mest svårskötta är känt. Jämväl av utredningen i förevarande

ärende framstår enligt min mening som otvivelaktigt, att göromålen i domsagan

äro av den omfattning, att de icke lämpligen kunna besörjas av en

domare. Detta förhållande har allmänt vitsordats av de i ärendet hörda.

Även beträffande nu ifrågavavarande domsaga hava för avhjälpande av

de olägenheter, som äro eu följd av den alltför stora arbetsbördan, framställts

olika förslag, vilka avse dels en delning av domsagan eller på

annat sätt åvägahragt minskning i dess område, dels att, med bibehållande

av domsagans nuvarande omfattning, i domsagan skulle anställas

en biträdande domare.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

75

Att man, då de praktiska skälen i särskilda fall synas tala för eu

delning, icke av principiella betänkligheter med hänsyn till framtiden bör

avhålla sig från utvägen att genom en delning bereda häradshövdingarna

lättnad i arbetet och därmed även tillgodose rättsskipningen, framgår av

vad jag tidigare yttrat. Sådana skäl för delning anser jag föreligga jämväl

i nu ifrågavarande fall. Vad jag härutinnan antört i fråga om

Gästrikslands domsaga synes mig här hava motsvarande tillämpning,

och vill jag endast påpeka en ytterligare omständighet. Såsom jag förut

framhållit, har under de senare åren rått en kännbar brist på rättsbildade

biträden i domsagorna, och denna brist har i särskilt hög grad gjort

sig gällande i de nordligare delarna av riket. Det torde också knappast

kunna förväntas, att det under den närmaste tiden kommer att förefinnas

någon större tillgång på personer, som lämpligen kunna ifrågakomma

att erhålla förordnande som biträdande domare. Vid sådant

förhållande kan det emellertid medföra uppenbara vådor att särskilt i

fråga om de nordligare domsagorna för rättsskipningens handhavande

i alltför hög grad lita till biträdande domare eller andra biträden. I

allt fall måste det med hänsyn till möjligheten att behörigen upprätthålla

rättsskipningen innebära en mycket avsevärd fördel, att domsagorna

icke bliva större, än att den ordinarie häradshövdingen personligen kan

utföra en betydande del av de förefallande göromålen.

Även i fråga om Västerbottens södra domsaga hava de sakkunniga

för utredning om ny lagstiftning beträffande ägostycknings- och

jordavsöndringsinstituten förordat en delning med hänsyn till den lättnad,

som därigenom skulle vinnas vid genomförandet av en ny organisation

av ägodelningsrätterna (se sid. 59).

På sätt jag förut antytt har, förutom en delning av Västerbottens

södra domsaga i två nya domsagor, det även blivit ifrågasatt att företaga

en minskning av dess område. Denna minskning har tänkts genomförd

sålunda, att det till domsagan nu hörande Degerfors tingslag avskildes

från densamma och förenades med någon angränsande domsaga.

Huru man än i sistnämnda fall gånge till väga — vare sig Degerfors

tingslag överfördes till Västerbottens mellersta domsaga eller i samband

med delning av Västerbottens västra domsaga förenades med Lycksele

lappmarks tingslag till en domsaga — synes det emellertid av utredningen

framgå, att åtskilliga olägenheter icke skulle kunna undvikas. Och

särskilt skulle därvid den fördel, som vid delning av domsagor står att

vinna genom tätare tingssammanträden och snabbare rättsskipning, i

väsentlig mån gå förlorad. Det är därför enligt min mening tydligt, att

den enda lämpliga lösningen av förevarande fråga vinnes genom en del
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

ning av domsagan i två domsagor. Denna ståndpunkt har även intagits

av samtliga i ärendet hörda med undantag av processbommissionen ävensom

en i Bjurholms kommun hållen kommunalstämma, vilken avstyrkt

en delning av domsagan huvudsakligen med hänsyn till de utgifter, som

därigenom skulle åsamkas det allmänna.

Såsom i ärendet föreslagits, torde en delning av domsagan lämpligast

böra verkställas på sådant sätt, att Umeå tingslag kommer att bilda

en domsaga samt Nordmalings och Bjurholms tingslag ävensom Degerfors

tingslag en domsaga med iakttagande därav, att den för närvarande

till Umeå tingslag hörande delen av Hörnefors socken överföres till

Nordmalings och Bjurholms tingslag.

Den domsaga, som kommer att utgöras av Umeå tingslag, skulle

komma att omfatta eu folkmängd av omkring 27,000 invånare och den

domsaga, som kommer att bestå av de båda övriga tingslagen, skulle

komma att rymma en folkmängd av omkring 25,000 invånare. Det lär

med hänsyn härtill ävensom till det kända förhållandet, att domsagan i

sin nuvarande storlek är eu av de mest arbetstyngda i riket, kunna med

säkerhet antagas, att en var av de nybildade domsagorna kommer att erbjuda

göromål fullt ut av den omfattning, som kan anses lämplig. Jag vill

i detta sammanhang jämväl erinra om den hastiga utveckling i olika hänseenden,

som, enligt vad länstyrelsen framhållit; försiggår i dessa trakter.

I fråga om delningens betydelse för befrämjandet av rättsskipningens

snabbhet är att märka, att därigenom i Umeå tingslag antalet

allmänna tingssammanträden komme att ökas från fem till tio årligen

ävensom att i vart och ett av Nordmalings och Bjurholms tingslag samt

Degerfors tingslag i stället för tre lagtima ting komme att hållas fem

allmänna tingssammanträden årligen.

Då vart och ett av tingslagen även efter delningens genomförande

kan begagna sitt nuvarande tingshus, torde några särskilda kostnader

icke komma att förorsakas tingslagen genom delningen.

Den domsaga, som komme att bestå av det nuvarande Umea

tingslag utom den nu dit hörande delen av Hörnefors socken, synes

lämpligen kunna benämnas Umeå domsaga. För den domsaga, som

komme att bildas av Nordmalings och Bjurholms tingslag jämte nyss

nämnda del av Hörnefors socken samt av Degerfors tingslag, torde

kunna bibehållas benämningen Västerbottens södra domsaga.

Med ledning av tillgängliga uppgifter hava ifråga om Umeå domsaga

sportelinkomsterna beräknats till 8,100 kronor och förvaltningsutgifterna

till 6,300 kronor årligen. Omförmälda inkomster skulle således

överstiga förvaltningsutgifterna med 1,800 kronor. Med avseende på

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

77

deri blivande Västerbottens södra domsaga hava sportelinkomsterna uppskattats

till 5,100 kronor och förvaltningskostnaderna till 5,700 kronor,

vadan sportelinkomsterna kunna beräknas komma att i domsagan understiga

kostnaderna med 600 kronor. Tjänstgöringspenningarna i en var

av de blivande domsagorna synas kunna bestämmas till ett belopp av

1,500 kronor årligen. Då för närvarande tjänstgöringspenningarna i

Västerbottens södra domsaga uppgå till 1,900 kronor, skulle sålunda till

tjänstgöringspenningar erfordras ett förhöjt anslag av 1,100 kronor. Med

inberäknande av den kontanta häradshövdinglönen 4,500 kronor skulle

den beräknade behållna inkomsten utgöra för häradshövdingen i Västerbottens

södra domsaga 5,400 kronor och för häradshövdingen i Umeå

domsaga 7,800 kronor årligen. På grund därav skulle lönefyllnad utgå

till häradshövdingen i Västerbottens södra domsaga med 6,100 kronor

och för häradshövdingen i Umeå domsaga med 3,700 kronor.

1 samband med av mig nu föreslagna domsagodelningar vill jag C) Fördelberöra

ett särskilt spörsmål, som föranledes av en nyligen verkställd om- a?

reglering av Marks, Vedens och Bollebygds domsaga samt Ås och Gäsene ^^nsi9öhärads

domsaga, nämligen bestämmandet av tjänstgöringspenningarna i de ningarna i

därigenom uppkomna nya domsagorna, Marks och Borås domsagor. denybilda
Kungl.

Maj:t har genom beslut den 20 juni 1919 förordnat, att de Marks

förstnämnda två domsagor skulle från och med år 1920 vara indelade00^ Borås

sålunda, att Vedens och Bollebygds härad överfördes till Ås och Gäsene d°msa90rhärads

domsaga, ävensom att efter den beslutade regleringens genomförande

sistnämnda domsaga skulle benämnas Borås domsaga och Marks

härads tingslag benämnas Marks domsaga.

I berörda ärende har utlåtande avgivits bland annat av Göta hov- Gåta hovrätt.

rätt, som därvid föreslagit en omreglering av de till häradshövdingarna

i de båda gamla domsagorna utgående tjänstgöringspenningarna utgörande

i Marks, Vedens och Bollebygds härads domsaga 3,500 kronor om året

samt i Ås och Gäsene härads domsaga 800 kronor om året. Med hänsyn

till att behållna sportelinkomsten i den nybildade Borås domsaga

syntes komma att avsevärt överstiga den i Marks domsaga funne hovrätten

tjänstgöringspenningarna lämpligen kunna bestämmas i Borås

domsaga till 1,800 kronor och i Marks domsaga till 2,500 kronor.

I följd av nådig remiss hava förutnämnda sakkunniga avgivit särskilt Bäradshövyttrande

angående fördelningen av tjänstgöringspenningarna i de båda nybil- ning’iakLndade

domsagorna. De sakkunniga hava därvid beräknat beloppen av netto- nisainkomsterna

i de båda nybildade domsagorna något annorlunda än hovrätten,

men emellertid ansett med billighet överensstämmande att för
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

delningen av tjänstgöringspenningarna verkställdes i enlighet med hovrättens

förslag. De sakkunniga hava även vid sina bei’äkningar av lönefyllnad

och resekostnadsbidrag utgått från, att tjänstgöringspenningarna

till häradshövdingarna i nu ifrågavarande domsagor komme att bestämmas

till av hovrätten föreslagna belopp.

Departe- Mot Göta hovrätts av de sakkunniga biträdda förslag till fördel
J

ning av tjänstgöringspenningarna i omtormalda domsagor synes mig icke

något vara att erinra. Jag anser sålunda, att tjänstgöringspenningarna

böra fastställas för häradshövdingen i Marks domsaga till 2,500 kronor

och för häradshövdingen i Borås domsaga till 1,800 kronor. Då emellertid

tjänstgöringspenningarna för närvarande utgå i Marks domsaga med

3,500 kronor och i Borås domsaga med 800 kronor, torde de av mig i

sådant hänseende föreslagna beloppen böra utgå först från och med år

1921. Vid sådant förhållande synes emellertid för undvikande av oegentlighet

den av mig beträffande Marks domsaga föreslagna lönefyllnaden

3,400 kronor böra under innevarande år minskas med 1,000 kronor och

detta belopp i stället tilläggas den för Borås domsaga föreslagna lönefyllnaden

1,800 kronor. Lönefyllnadsbeloppen skulle sålunda under år

1920 utgöra för Marks domsaga 2,400 kronor och för Borås domsaga

2,800 kronor.

V. Åter- i detta sammanhang vill jag till behandling upptaga ett väckt förde

av brott 0111 fjevii.lanGe av ett särskilt anslag till en tillförordnad brottmåls
mftlsdomar-

domare i Norrbottens län. Beträffande detta spörsmål vill jag inledningsbefattnin-

vis nämna följande.

gen i Norrbottens

län.

K\i Friidmw ° Genom kungl. förordningen den 10 april 1810 bemyndigades Svea

"p,> '' hovrätt samt Göta hovrätt att i vissa domsagor förordna särskilda per
soner

att, när ordinarie domaren vore hindrad, hålla urtima ting i brottmål,

om den anklagade vore häktad. Detta gällde bland annat de norra

domsagorna i dåvarande Västerbotten, Ångermanland och Jämtland.

Angående brottmålsdomarnas avlöningsförhållanden hava tid efter

annan utfärdats särskilda författningar, på vilka det emellertid icke torde

vara nödigt att i detta sammanhang närmare ingå.

marbejattnin I enlighet med 1810 års förordning hava alltintill senaste tid brott
garnas

in* målsdomare varit förordnade i Jämtlands och Norrbottens län. Båda

dragning, befattningarna äro emellertid numera indragna, den i Norrbottens län

från och med år 1916. Omförmälda förordning har emellertid ej blivit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

■70

upphävd och i § 50 av domsago,stadgan förutsattes dess fortfarande giltighet.

Redan under åren 1907 och 1912 hade justitieombudsmannen uti två

särskilda framställningar till Kungl. Maj:t ifrågasatt indragning av brottmålsdomarbefattningen

i Norrbottens län. Dessa framställningar ledde

emellertid icke till någon åtgärd i angivna riktning.

Då omförmälda befattning sedermera indrogs, vilket skedde genom

Kungl. Maj:ts beslut den 27 november 1915, hade Svea hovrätt, länsstyrelsen

samt häradshövdingarna i Piteå och Kalix domsagor ansett hinder

icke möta mot indragningen. Däremot hade häradshövdingarna i Luleå,

Torneå och Gällivare domsagor ansett befattningen böra bibehållas.

Såsom skäl för befattningens indragning anfördes i senast omnämnda

ärende huvudsakligen följande:

Den egentliga anledningen till att brottmålsdomarbefattningen i Norrbottens

län på sin tid inrättats hade säkerligen icke varit att domhavandena därstädes

varit mera överhopade av brottmål än andra lantdomare. Huvudorsaken

till åtgärden hade säkerligen vant att söka i de långa avstånden och de dåliga

kommunikationerna, som medfört, att ofta för en enda rannsaknings skull många

dagar behövt sättas bort på långa och tröttande resor. I detta avseende både

emellertid på senare tid inträtt väsentliga förändringar särskilt genom de fullbordade

järnvägsanläggningarna mellan Piteå och Alvsbyn samt mellan Haparanda

och ''Matarengi. Med hänsyn därtill kunde en icke obetydlig del av det arbete,

som förut måst överlämnas åt brottmålsdomaren, numera förväntas bliva utfört av

domhavanden själv. Emellertid kunde domhavanden tydligen icke i större utsträckning

förrätta de mer tidsödande rannsakningarna å de från järnväg avlägset

liggande tingsställena, utan måste sådana rannsakningar alltjämt överlämnas till

ställföreträdare för honom. Under senare tid hade dock brottmålsdomarens biträde

för sådana mera tidsödande rannsakningar anlitats i jämförelsevis få fall. Att

för dessas besörjande bibehålla en särskild tjänsteman vore icke behövligt eller

lämpligt. Frågan om de rättsbildade domarbiträdenas ställning hade visserligen

ännu icke så ordnats, att tillgången till vikarier för häradshövdingarna på denna

väg blivit säkerställd. Emellertid kunde tillfälliga vikarier säkerligen erhållas

frän annat håll, särskilt från länsstyrelsen, där ju alltid tjänstgjorde åtskilliga

unga män med domarkompetens.

A andra sidan åberopades såsom skäl för brottmålsdomarbefattningens

bibehållande huvudsakligen de långa och besvärliga resorna till

åtskilliga tingsställen, där .rannsakningar ifrågakomme, ävensom svårigheten

för häradshövdingarna att erhålla rättsbildade biträden.

Uti sitt utlåtande över förutnämnda sakkunnigas betänkande har Svea hovrätt.

Svea hovrätt framställt förslag om medels beviljande till återupplivande

av brottmålsdomarbefattningen i Norrbottens län. Till stöd härför har

hovrätten anfört, att det visat sig, att domhavandena i nämnda län under

nu rådande förhållanden icke kunde medhinna rannsakningarna med häktade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Justitieom
budsmannen.

Häradshöv
dingar.

Departe
mentschefen.

i

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

personel-, vilka rannsakningar ofta krävde resor av avsevärd omfattning.

Därest icke en vid statens järnvägar anställd, juridiskt utbildad tjänsteman

och jämväl annan på lantdomarbanan eljest icke verksam person ställt

sig till disposition, skulle ställningen vid många tillfällen varit synnerligen

brydsam.

Jämväl justitieombudsmannen har i sin förut nämnda den 20 december

1919 till Kungl. Maj:t avlåtna framställning ifrågasatt ett särskilt

anslag till eu t. f. brottmålsdomare i omförmälda län.

Av de fyra häradshövdingar i länet, som yttrat sig över de sakkunnigas

betänkande, hava två ansett nödigt, att eu särskild brottmålsdomare

förordnades, nämligen häradshövdingarna i Kalix oeh Gällivare

domsagor. Av dessa häradshövdingar har särskilt framhållits, att den i

nämnda län särskilt svåra bristen på rättsbildade biträden icke kunde

förväntas bliva omedelbart avhjälpt samt att särskilt de långa och tidsödande

resor, som för rannsakningarna måste företagas, vållade domhavandena

synnerligen stora svårigheter.

Beträffande nu föreliggande fråga anser jag mig till eu början böra

lämna upplysning angående avstånden från vederbörande domhavandes

bostadsort till de tingsställen, för vilkas uppnående måste anlitas annat

fortskaffningsmedel än järnväg. Inom Piteå domsaga måste resor med

landsväg företagas till tingsställena i Arvidsjaur och Arjeplog och utgör

landsvägsresans längd till Arvidsjaur 6,8 nymil samt till Arjeplog 15,6

nymil. Därtill kommer ytterligare i båda fallen färd med järnväg mellan

Piteå och Långträsk. Sommartid kan emellertid landsvägsresan till

Arjeplog förkortas med 5,7 nymil genom ångbåtsfärd över sjöarna Uppjaur

och Hornavan. Inom Luleå domsaga förekommer landsvägsresa

till tingsstället i Jockmock, som ligger 6,3 nymil från Murjeks järnvägsstation.

Inom Kalix domsaga förekomma landsvägsresor till tingsstället

i Råneå, dit avståndet från domhavandens bostad i Nederkalix utgör

5 nymil, samt till tingsstället i Överkalix, dit avståndet är 7,5 nymil.

Genom kungl. brevet den 12 mars 1915 har emellertid förordnats, att

Kalix domsaga skall utgöra ett tingslag med tingsställe i eller invid

Morjärv. I fråga om den tid, då den sålunda beslutade regleringen

skall träda i tillämpning, har någon bestämmelse ännu icke meddelats.

Inom Torneå domsaga förekomma landsvägsresor till tingsställena i

Korpilombolo och Paj ala till en längd av respektive 6,3 nymil och 10,9

nymil. Härjämte tillkommer i båda fallen färd med järnväg mellan Haparanda

och Matarengi, ett avstånd av 7,4 nymil. Inom Gällivare domsaga

förekomma resor för rannsakningar annorledes än med järnväg till

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj;ts proposition nr 334.

81

tingsstället i Karesuando, dit avståndet från domhavandens bostad i

Gällivare utgör 21,5 nymil.

De resor, som i domsagorna inom Norrbottens län föranledas av

rannsakningar med häktade personer, äro sålunda delvis mycket långa

och tidsödande. Denna omständighet torde väl icke i och för sig nödvändiggöra

anställandet av en särskild brottmålsdomare, såvida häradshövdingarna

i erforderlig utsträckning hade tillgång till rättsbildade biträden.

Vid brotttmålsdomarbefattningens indragning utgick man tydligen

från att, om i något fall sådant biträde icke stode häradshövding

till buds, det likväl icke skulle möta svårighet att från annat håll, särskilt

från länsstyrelsen, anskaffa vikarie för hållande av rannsakning. Med

den numera inträdda bristen på arbetskrafter inom statstjänsten i allmänhet

samt särskilt på rättsbildade biträden i domsagorna har emellertid

frågan om brottmålsdomarbefattningens behövlighet kommit i ett nytt

läge. Väl har det under de senast gångna åren lyckats att upprätthålla

rättsskipningen i domsagorna inom länet, men enligt vad i ärendet blivit

upplyst har detta kunnat ske till stor del tack vare den omständigheten

att vederbörande domhavande lyckats förmå vissa personer, som icke

tjänstgjorde i domsagorna, att tillfälligtvis vid förefallande behov biträda

med hållande av rannsakningar. Enligt vad från Svea hovrätt meddelats

hava sålunda under tiden från och med 1916 års början till och med

februari 1920 av personer, som icke ägna sig åt lantdomarbanan, förrättats

inom Piteå domsaga 29 rannsakningar, inom Luleå domsaga 24

rannsakningar, inom Kalix domsaga 18 rannsakningar, inom Torneå domsaga

24 rannsakningar och inom Gällivare domsaga 21 rannsakningar.

Sammanlagda antalet av dessa under berörda tid inför häradsrätterna i

Norrbottens län förrättade rannsakningar uppgår alltså till 116 eller i

medeltal inemot 30 årligen. Emellertid lärer det kunna antagas, att

därest särskild brottmålsdomare varit förordnad, åt honom skulle till

vinnande av välbehövlig lättnad i vederbörande domhavandes arbetsbörda

hava överlämnats ett ännu större antal rannsakningar.

Med åtskilliga av de åtgärder, som förut i detta ärende av mig

föreslagits, har åsyftats att bereda bättre tillgång på arbetskrafter vid

lantdomstolarna. Tydligt är emellertid, att dessa åtgärder icke kunna

verka omedelbart. Även för framtiden torde man dessutom — oavsett

den i viss mån förmånligare ställning i ekonomiskt avseende som skulle

beredas domsagobiträdena i de nordligaste delarna av riket — hava att

räkna med att för häradshövdingarna i Norrbottens län skola uppstå

särskilda svårigheter att erhålla juridiskt bildade biträden till erforderligt

antal. Enligt min mening är det därför av verkligt behov påkallat, att

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 283 käft. (Nr 334.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

dessa häradshövdingar erhålla tillfälle att komma i åtnjutande av en

särskild lättnad i ämbetsgöromålen. En sådan synes lämpligen kunna

vinnas därigenom, att de i största möjliga omfattning befrias från de

med hänsyn till de långa avstånden och besvärliga kommunikationerna

i denna del av riket särskilt tidsödande rannsakningarna. Även under

de år, som förflutit efter indragningen av brottmålsdomarbefattningen i

Norrbottens län, hava ju häradshövdingarna i detta län vunnit lindring

i sina göromål till stor del därigenom, att förrättandet av rannsakningar

uppdragits åt andra personer. Rannsakningarna stå icke heller i sådant

samband med domsagoarbetet i övrigt, att det ur denna synpunkt kan

anses olämpligt, att de ombesörjas av person, som icke tjänstgör i domsagan.

Emellertid torde vara uppenbart att, om man utgår från att förrättandet

av rannsakningar måste i avsevärd utsträckning av domhavande

överlämnas till annan person, biträde därmed säkrast och lämpligast

erhålles genom återinförande av brottmålsdomarbefattningen. Under nu

rådande förhållanden synes man nämligen icke kunna med någon säkerhet

påräkna, att utan en sådan anordning personer, åt vilka förrättandet

av rannsakningar lämpligen kan anförtros, skola vid tillfälle, då

sådant erfordras, vara tillgängliga samt befinnas villiga att åtaga sig

ifrågavarande uppdrag. Och det bör icke rimligtvis ifrågakomma att

göra rättsskipningens uppehållande i nämnvärd grad beroende på en

tillfällig medverkan av personer, som icke i sådant hänseende hava någon

som helst förpliktelse. Emellertid bör enligt min mening brottmålsdomare

varje gång förordnas allenast på viss kortare tid, exempelvis ett

år, varigenom det bliver möjligt att åter indraga befattningen, därest det

sedermera skulle visa sig att behov av densamma icke vidare föreligger.

Riksdagens medgivande till erforderliga medels utbetalande torde dock

lämpligen utverkas för tiden intill 1923 års utgång.

Under de senaste åren före indragningen av brottmålsdomarbefattningen

i Norrbottens län ägde dess innehavare enligt kungl. brevet

den 30 juni 1913 uppbära dels ett fast årligt arvode av 1,200 kronor,

dels 25 kronor för varje av honom för sådan rannsakning hållet urtima

ting eller extra sammanträde under lagtima ting, dels resekostnads- och

traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente, dock

med iakttagande att dagtraktamente ej finge beräknas för dygn, varunder

förrättning ägt rum, dels ock traktamente av 16 kronor för var och en av

två expeditionsdagar för varje hållet urtima ting eller extra sammanträde

under lagtima ting. Denna ersättning utgick från det under andra huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och

parter. I fråga om det brottmålsdom aren tillkommande fasta arvodet

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 334.

83

har vid tidigare behandling av denna fråga särskilt framhållits, att detta

vore att anse såsom gottgörelse för det brottmål sdomaren ständigt måste

hålla sig beredd att mottaga uppdrag alt hålla rannsakningar och för

sålunda förorsakad inskränkning i möjligheterna till förvärv.

Det synes mig lämpligt att ersättningen till brottmålsdomaren nu,

i likhet med vad därutinnan senast varit gällande, fastställes att utgå

dels med ett fast arvode och dels i form av gottgörelse för av honom

verkställda förrättningar. En höjning av de i nyss nämnda kungl. brev

bestämda avlöningsförmånerna är emellertid uppenbarligen nödvändig.

Enligt min mening bör det brottmålsdomaren tillkommande fasta arvodet

bestämmas till 3,000 kronor årligen förutom dyrtidstilläg. I övrigt torde

brottmålsdomare böra erhålla ersättning med dels 50 kronor för varje

av honom för rannsakning med häktad person hållet urtima ting eller

extra sammanträde under lagtima ting, dels resekostnads- och traktamentsersättning

enligt tredje klassen i gällande resereglemente eller enligt

den klass, som i blivande resereglemente kan komma att bestämmas

för häradshövding, dels ock för varje av honom handlagt rannsakningsmål

traktamente för två expeditionsdagar efter 25 kronor för varje

dag. I likhet med vad som föreskrivits i kungl. brevet den 30 juni 1913

torde emellertid dagtraktamente icke få beräknas för dygn, varunder

förrättning ägt rum. Vidare torde, i överensstämmelse med vad som

för närvarande beträffande ett motsvarande fall gäller enligt. 30 § domsagostadgan,

hovrätten böra äga att, där i något fall ett rannsakningsmål

varit av särskilt vidlyftig beskaffenhet, bestämma annan grund än

som nu angivits beträffande den brottmålsdomaren tillkommande ersättning

för expeditionsgöromål.

Förordnande å nu ifrågavarande brottmålsdomarbefattning torde

böra meddelas redan från och med den 1 juli 1920, och torde den till

honom utgående ersättningen böra bestridas från förutnämnda förslagsanslag

till ersättning åt domare, vittnen och parter. Någon höjning av

ifrågavarande anslag synes emellertid icke i följd härav vara erforderlig.

I syfte att avhjälpa rekryteringssvårigheterna hava såväl i de sakkunnigas

betänkande som i de över samma betänkande avgivna utlåtanden

föreslagits vissa ändringar i de bestämmelser, som i domsag o stadgan

meddelats rörande tjänstgöringsförhållandena vid lantdomstolarna. De

bestämmelser, som därvid komma i fråga, äro i huvudsak av följande

innebörd.

Enligt domsagostadgan må tjänstledighet årligen beviljas häradshövding

för åtnjutande av semester och för enskilda angelägenheter under

VI. Ändringar

i domsagostadgan.

För avhjälpande

av rekryteringssvårigheterna.

Nu gällande

bestämmelser.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

De sakkunniga.

sammanlagt högst tre månader, dock ej å sådan tid, att häradshövdingen

därigenom vinner befrielse från mera än högst tre allmänna tingssammanträden

om året. Häradshövding må vidare befrias från att å sammanlagt

högst halva antalet allmänna tingssammanträden i domsagan handlägga

sådana mål och ärenden, som enligt lagen den 7 maj 1918 må

förekomma å tingssammanträden med tremansnämnd, ävensom från att

å andra sammanträden än allmänna tingssammanträden handlägga sådana

mål och ärenden. Den som uppnått 25 års ålder samt efter avlagd juridisk

examen under V/2 år tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding,

ävensom den, som uppnått 24 års ålder och efter avlagd juridisk examen

tjänstgjort såsom sådant biträde två år, må enligt 20 § domsagostadgan

förordnas att förvalta häradshövdingämbete, dock med den begränsning

att den förordnade icke äger att vare sig såsom ordförande i häradsrätt

handlägga andra mål och ärenden än sådana, som få förekomma å tingssammanträde

med tremansnämnd, eller tjänstgöra såsom ordförande i

synerätt eller vid sammanträde med ägodelningsrätt. Förordnande att

med vidsträcktare befogenhet förvalta häradshövdingämbete kan enligt

21 § av nämnda stadga meddelas den unge juristen, sedan han fyllt 25

år och antingen IV2 år efter avlagd juridisk examen tjänstgjort såsom

biträde åt häradshövding och under sex månader uppehållit befattning

såsom ledamot i rådhusrätt med viss sammansättning eller två år efter

examen tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding och under åtta rättegångsdagar

eller fyra allmänna tingssammanträden handlagt mål och

ärenden, som få förekomma å tingssammanträde med tremansnämnd.

Den, som icke tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt, må emellertid,

bortsett från vissa undantag, icke, innan han fullgjort sådan tjänstgöring,

förordnas att hålla flera än tre allmänna tingssammanträden.

Utan hinder av nu nämnda villkor för erhållande av förordnande att

förvalta häradshövdingämbete må emellertid jämlikt 47 § domsagostadgan

den, som antingen före den 1 januari 1919 förestått sådant ämbete eller

ock före den 1 januari 1920 fyllt 25 år och minst U/2 år tjänstgjort

såsom biträde åt häradshövding, förordnas att förvalta häradshövdingämbete,

dock icke för tid efter 1921 års utgång.

Tillika må nämnas, att enligt föreskrift i nu gällande arbetsordningar

för de särskilda hovrätterna till assessor i hovrätt må, där ej särskilda

förhållanden annat föranleda, föreslås allenast den, som tjänstgjort

såsom ledamot i hovrätten och tillika hållit minst fem allmänna tingssammanträden

eller, såvitt angår tingslag, där ting ej hållas enligt förordningen

den 17 maj 1872, motsvarande antal lagtima ting.

De sakkunniga hava i detta sammanhang allenast berört den i

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 334.

85

domsagostadgan givna bestämmelsen därom, att förordnande att hålla

flera än tre allmänna tingssammanträden i allmänhet icke må meddelas

annan än den, som tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt. De

hava erinrat om, att denna bestämmelse, jämförd med nyss nämnda föreskrift

i arbetsordningarna för hovrätterna, måste medföra, att personer,

som ämna gå den så kallade hovrättsvägen, hava att efter en första

tjänstgöring å domarkansli arbeta i hovrätt, till dess de komma i tillfälle

att fullgöra fiskalstjänstgöring, samt därefter skola hålla minst två

allmänna tingssammanträden eller lagtima ting, innan de vidare fortsätta

h ovrätt st j än stgörin gen.

De sakkunniga hava vidare anfört:

»Med ifrågavarande bestämmelse i domsagostadgan torde huvudsakligen

hava åsyftats, att de unga juristerna på ett tidigt stadium av sin utbildning

skola få en inblick jämväl i hovrättsarbetet samt att de med de

vidgade synpunkter, som därigenom erhållits, skola bliva bättre i tillfälle

att tillgodogöra sig de lärdomar, som genom dom sago tjänstgöringen äro

att inhämta. Då av nämnda bestämmelse i allmänhet torde bliva en

följd, att de unga juristernas tingstjänstgöring kommer att bliva förlagd

till flera domsagor, böra de härigenom vinna ökad erfarenhet i fråga om

rättstillämpningen i underinstansen. Vidare komma hovrätterna med

ifrågavarande anordning givetvis i tillfälle att bland de unga juristerna

tidigt verkställa en gallring och från vidare förordnande utesluta dem,

som finnas därtill olämpliga.

Emellertid synas med omförmälda bestämmelse i domsagostadgan

vissa betydande olägenheter vara förbundna. För rättsskipningens behöriga

handhavande vid häradsrätterna kunna givetvis svårigheter uppkomma

därigenom, att domsagobiträdena tvingas lämna sina befattningar

just när de börjat vinna erforderlig mognad för att kunna mera självständigt

utföra de med domarämbetet förenade göromålen och tillika

erhållit en viss förtrogenhet med de lokala förhållandena i den domsaga,

där de tjänstgöra. Också hava åtskilliga häradshövdingar vid meddelandet

av de utav de sakkunniga infordrade uppgifterna beträffande biträdesförhållandena

i domsagorna tillika såsom sin mening uttalat, att ifrågavarande

bestämmelse lade hinder i vägen för rekryteringen av rättsbildade

biträden. Vidare har styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar

i sitt förut omförmälda yttrande över vissa av föreningen

Extra lantdomare gjorda framställningar anfört, hurusom ej få häradshövdingar

vore av den mening, att tilloppet av tingsbiträden skulle ökas,

därest biträdena bleve i tillfälle att utan föregående tjänstgöring i hov
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

rätt hålla flera allmänna tingssammanträden än vad från ingången av år

1919 vore medgivet.

Jämväl för hovrättsarbetets vidkommande torde vissa nackdelar

vara förknippade med omförmälda bestämmelse i domsagostadgan. Det

måste sålunda för hovrätterna vara mindre förmånligt, att de nödgas

meddela fiskalsförordnande åt personer med avsevärt kortare tjänstgöring

såsom domhavande än förut varit fallet. Att därigenom arbetet för

hovrätternas ledamöter kommer att ej obetydligt förtyngas torde ligga

i sakens natur.

Slutligen har det beträffande Svea hovrätt meddelats, att de yngre

juristerna skulle hysa motvilja mot att underkasta sig den i domsagostadgan

föreskrivna nya ordningen, särskilt den upprepade förflyttningen

mellan underrätt och hovrätt. En dylik obenägenhet från de yngre juristernas

sida får, särskilt med hänsyn till den nu rådande bristen på

arbetskrafter vid domstolarna, anses icke sakna betydelse.

Det kan måhända förefalla i viss mån olämpligt att vidtaga ändring

i domsagostadgans bestämmelser om de unga juristernas utbildning

så kort tid efter det samma stadga trätt i tillämpning. De skäl, som

kunna anföras mot berörda bestämmelse angående inskränkning av den

första tingstjänstgöringen, äro emellertid enligt de sakkunniges förmenande

så talande, att nämnda bestämmelse bör upphävas. Då härmed

bland annat åsyftas att undvika den förut omnämnda tvångsvis fram

kallade förflyttningen av de unga juristerna mellan underrätt och hovrätt,

bör vid en ny bestämmelse i ämnet tydligen medgivas, att den

första tingstjänstgöringen får omfatta åtminstone det antal ting eller

tingssammanträden, som förutsättes för erhållande av assessorsförordnande,

eller sålunda fem ting eller tingssammanträden. Emellertid torde

det ofta vara förmånligt, att de unga juristernas tjänstgöring i

hovrätten tager sin början vid någon viss tidpunkt exempelvis vid

början av ny hovrättssession, och ur domsagoarbetets synpunkt kan

det vara olämpligt, att ett biträde avbryter sin tingstjänstgöring under

pågående tingsperiod. För att lämna de unga juristerna tillfälle att i

någon mån anpassa sig efter vad i det särskilda fallet kan visa sig lämpligt,

torde det därför böra medgivas, att den första tingstjänstgöringen

får utsträckas något utöver vad som erfordras för erhållande av

assessorsförordnande. Med hänsyn härtill anse de sakkunnige, att den

första tingstjänstgöringen lämpligen kan begränsas till hållande av

högst sex ting eller allmänna tingssammanträden. Emellertid vilja

de sakkunnige i detta sammanhang framhålla, att enligt deras mening

en tingstjänstgöring av den längd, som förutsättes för erhållande

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

87

av förordnande såsom assessor i hovrätt, icke alltid bör anses erforderlig

såsom förberedelse för verksamhet inom andra områden av rättslivet än

domarbanan. Såsom förberedelse för annan sådan verksamhet torde en

tingstjänstgöring, därunder tre å fyra ting eller tingssammanträden förrättas,

i många fall vara tillräcklig.»

De sakkunnigas ordförande häradshövdingen Cederschiöld har i

denna del avgivit följande särskilda yttrande.

»Beträffande den av de sakkunnige behandlade frågan om lämpligheten

av den genom domsagostadgan verkställda regleringen av tjänstgöringsförhållandena

vid domstolarna anser jag i motsats mot övriga sakkunnige,

att de i betänkandet omförmäla fördelar, som vinnas genom

ifrågakomna bestämmelser, åsyftande växelverkan mellan arbetet i de båda

underinstanserna, mer än uppväga de i betänkandet jämväl berörda olägenheterna.

För min del anser jag sålunda bestämmelserna böra i princip

bibehållas. För bestämmelsernas genomförande i åsyftad utsträckning

förutsättes emellertid, att god tillgång på arbetskrafter förefinnes såväl

vid häradsrätterna som hos hovrätterna. Då den nu föreliggande utredningen

giver vid handen, att nämnda förutsättning för närvarande saknas

och att bristen på arbetskrafter icke kan antagas bliva avhjälpt inom

de närmaste åren, anser jag mig böra förorda, att de i betänkandet föreslagna

bestämmelserna i ämnet antagas att gälla till och med år 1923.»

Svea hovrätt har tillstyrkt omförmälda av de sakkunniga föreslagna

ändring i domsagostadgan. Till stöd härför anför hovrätten i huvudsak

följande:

Den erfarenhet, som vunnfis efter det stadgan tillkommit, både ådagalagt,

att ifrågavarande. nu gällande föreskrift, ehuru den ännu i.-ke kunnat komma i

full tillämpning, inverkat menligt på rekryteringen av biträdena. Stadgandet

komme även att inverka synnerligen ofördelaktigt på hovrättens eget arbete.

Jämväl uti andra hänseenden borde domsagostadgan emellertid enligt hovrättens

förmenande underkastas ändringar. De i siadgan uppställda fordringarna för erhållande

av förordnande att med vidsträcktare befogenhet förvalta häradshövdingämbete

medförde, att andre nolarien i en domsaga först avsevärd tid — ett till

ett och ett halvt år — efter det ett äldre biträde med fulla tingsineriter avgätt

från domsagan kunde ha vunnit behörighet att mottaga förordnande med vidsträcktare

befogenhet, något som i regeln hade till följd, att häradshövdingen under i

gynnsammaste fall vartannat år måste själv halla samtliga allmänna tingssammanträden

i domsagan. Stadganden, som medförde dylik verkan, vore uppenbarligen

mindre lämpliga. Med den ifrågasatta ändringen av det antal allmänna tingssammanträden,

som skulle få hållas av ett biträde under den första tingstjänstgöringen,

skulle visserligen komma till stånd en utjämning i nyssberörda hänseende,

i det att för hållande av sex allmänna tingssammanträden med nuvarande

bestämmelser i övrigt i allmänhet torde komma att åtgå en tid av omkring två

Särskilt yttrande

ao häradshövdingen

Cederschiöld.

Svea hovrätt.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Gåta hovrätt.

år. Tingstiden i dess helhet skulle emellertid därmed utsträckas till minst fyra

år, ej minst därför att densamma torde verka avskräckande för det stora flertalet

yngre jurister, som icke på förhand bestämt sig för domarbanan. Enligt hovrättens

förmenande skulle det lämpligaste vara. om tingstiden kunde nedbringas

till tre år eller samma tid, som före domsagostadgans utfärdande i allmänhet

torde hava tagits i anspråk för erhållande av tingsmeriter i önskad omfattning.

Hovrätten hölle också före, att å ena sidan en av häradshövding väl vitsordad

tjänstgöring i domsaga under en tid av l1/2 år kunde anses tillfyllest för erhållande

av oinskränkt förordnande att upprätthålla häradshövdingämbete och

att å andra sidan häradshövding kunde utan olägenhet befrias från högst fyra

allmänna tingssammanträden årligen, varigenom vunnes, att ett biträde kunde

under en tid av likaledes l1/2 år medhinna förordnande å sex allmänna tingssammanträden.

De föreslagna åtgärderna måste tydligen hava till följd, att stadgan

ändrades jämväl i andra delar, såsom att de åligganden, som i 2 § stadgades

för förste notarie, komme att åvila jämväl andre notarie med viss tids, exempelvis

ett halvt års, domsagotjänstgöring, att förordnanden enligt 20 § Ange meddelas

förste notarie utan annan inskränkning än i fråga om viss uppnådd ålder och att

den för behörighet att mottaga oinskränkt förordnande stadgade skyldigheten att

under angivet antal rättegångsdagar eller tingssammanträden hava handlagt vissa

mål och ärenden måste inskränkas. En inskränkning i sistnämnda hänseende

torde för övrigt vara av nöden jämväl med nuvarande bestämmelse i ämnet, dä

tiden för erhållande i föreskriven omfattning av förordnanden av ifrågavarande

art visat sig uppgå till mellan tre fjärdedels och ett helt år, under det att stadgan

uppenbarligen förutsatte, att en tid av endast ett halvt år skulle vara erforderlig

i förevarande hänseende.

Göta hovrätt har likaledes tillstyrkt de sakkunnigas förslag till

ändring i domsagostadgan. Härom yttrar hovrätten:

Ifrågavarande bestämmelse i stadgan medförde olägenheter, särskilt vad

anginge hovrättsarbetet. Samma bestämmelse syntes vidare, såsom de sakkunniga

jämväl anfört, vara motbjudande för de unga juristerna och således direkt medverka

till brist på arbetskrafter i hovrätterna och i domsagorna. Genom den föreslagna

ändringen i domsagostadgan skulle dessutom kunna avhjälpas en olägenhet,

som säkerligen bleve ytterst kännbar för häradshövdingarna i de domsagor, som

erfordrade minst två biträden, nämligen, att häradshövdingarna i dessa domsagor,

i följd av domsagostadgans bestämmelser, under vissa perioder komme att sakna

domsagobiträden med den utbildning, att de kunde hålla allmänna tingssammanträden.

Den tid, som åtginge för denna utbildning, torde nämligen med nu gällande

bestämmelser i allmänhet bliva två och ett halvt år. Sedan förste notarien

under det därpå följande året hållit sina tre allmänna tingssaonmanträden, lämnade

han givetvis domsagan, då domsagostadga i lade hinder i vägen för honom

att där förvärva ytterligare meriter. Förste-notarie-befattningen övertoges då av

det domsagobiträde, som förut i ett års tid tjänstgjort såsom andre notarie. Men

denne nye förste notarie hade då ännu kvar ett och ett halvt år. innan han hunnit

den utbildning, som erfordrades för att få hålla allmänt tingssammanträde.

Häradshövdingen måste således under denna tid själv halla alla allmänna tingssammanträden,

såvida vikarie ej kunde erhållas från annat håll. Genom att ut -

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition nr 334.

89

öka antalet av de allmänna sammanträden, domsagobiträdet kunde få hålla före

hovrättstjänstgöring, från tre till sex, skulle den tid, häradshövdingen vore utan

tingsmyndigt biträde inskränkas till ett halvt år vart tredje år. Den längre tid

av omkring ett år, som den unge juristen sålunda linge tillbringa i domsaga före

hovrättstjänstgöringen, bleve honom till fullo ersatt därigenom, att han ej behövde

återvända till domsagotjänstgöringen för att kunna erhålla assessorsförordnande i

hovrätt. Genom att inskränka antalet av de sammanträden respektive rättegångsdagar

med tremansnäinnd, som biträde skulle hava hållit, innan han kunde få

förordnande att hålla allmänt tingssammanträde, till tre respektive sex torde vidare

den möjligheten kunna vinnas, att en andre notarie förvärvade befogenhet att

hålla allmänt tingssammanträde så tidigt, att han vid förste notariens avgång

kunde i allo ersätta denne. På grund därav hemställde hovrätten om ändring i

domsagostadgan i sistberörda avseende.

Hovrätten över Skåne och Blekinge hyser i nu förevarande del en Hovrätten över

från de övriga hovrätterna väsentligen avvikande uppfattning. Hovrätten

yttrar:

Det vore enligt hovrättens mening, icke motiverat att redan nu, innan

domsagostadgans verkningar — med hänsyn till gällande övergångsbestämmelse

i denna del — kunde hava hunnit visa sig, företaga en så genomgripande ändring

i stadgans bestämmelser som den av de sakkunniga föreslagna. Hovrätten kunde

så mycket mindre tillstyrka denna ändring, som densamma enligt hovrättens

mening ej syntes ägnad att medföra ökad tillströmning av unga jurister till domsagorna

utan fastmera måste väntas verka i motsatt riktning. Att vissa jämkningar

i de i 21 § domsagostadgan uppställda kompetenskrav vore med hänsyn

till arbetets jämna gång i domsagorna önskliga, syntes emellertid hovrätten

otvivelaktigt.

Processkommissionen har anfört: Processkom
missionen.

I Kungl. Maj:ts till 1918 års riksdag avlatna proposition rörande domsagoförvaltningen

avvisades de farhågor, som blivit framställda mot förslaget till domsagostadga

beträffande verkningarna av de föreslagna bestämmelserna angående

regleringen av tjänstgöringsförhållandena vid häradsrätterna. Därjämte framhölls

emellertid, att det för att minska nämnda farhågor läge synnerlig vikt uppå,

att frågan om avlöningsförhållandena för biträdena komine att ordnas på ett för

dem tillfredsställande sätt. Då andra av de sakkunniga föreslagna åtgärder

åsyftade en betydande förbättring därutinnan och de kritiserade bestämmelserna

i domsagostadgan eftersträvade en för domarutbildningen synnerligen värdefull

växelverkan mellan underrätterna och hovrätterna, hemställde kommissionen i

anslutning till det av häradshövdingen Cederschiöld avgivna särskilda yttrandet

att, för vinnande av erfarenhet rörande verkan av de sålunda föreslagna åtgärderna

utan ändring av domsagostadgan på ifrågavarande punkter, sagda bestämmelsers

tillämpande för viss tid suspenderades. Under samma tid torde ock på

försök kunna jämkas något på bestämmelserna om den tidslängd, varunder en

ung jurist skulle hava tjänstgjort hos häradshövding för att kunna erhålla vikariatsförordnande.

Sålunda borde exempelvis förordnande, som avsåges i 20 §,

kunna meddelas den, som uppnått 24 års ålder samt under ett år efter avlagd

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 283 käft. (Nr 334.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj :ts proposition nr 334.

Justitieom
budsmannen.

Styrelsen för

föreningen

Sveriges

häradshövdingar.

Föreningen

Extra lantdomare.

examen tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding, och förordnande, som avsåges

i 21 §, kunna meddelas den, som fyllt 25 år och 1 V* år efter examen tjänstgjort

såsom biträde hos häradshövding samt därunder på föreskrivet sätt handlagt mål

och ärenden som avsåges i lagen den 7 maj 1918.

Justitieombudsmannen har ansett de sakkunnigas förslag i fråga

om en lättnad av bestämmelserna i domsagostadgan vara ägnat att vinna

bifall. Åtminstone för den närmaste framtiden syntes emellertid ytterligare

lättnader vara nödvändiga. Erforderliga föreskrifter i denna del

torde måhända med hänsyn till rådande förhållanden böra utfärdas omedelbart,

därest sådant befunnes möjligt.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar har i sitt i

ärendet avgivna yttrande förklarat sig skänka sitt livligaste gillande åt

de sakkunnigas förslag om utsträckning av antalet allmänna tingssammanträden,

som de unga juristerna ägde hålla före tjänstgöring i hovrätt.

Härom liksom om några andra enligt styrelsens mening erforderliga jämkningar

i domsagostadgan anför styrelsen bl. a.:

Helt visst hade domsagostadgans nuvarande bestämmelser i förevarande

ämne varit en av de viktigaste anledningarna till den nu rådande svårigheten för

häradshövdingarna att erhålla biträden. Emellertid vore det högeligen önskligt,

att i samband därmed vidtoges den ytterligare ändring i domsagostadgan, att

biträdena berättigades att efter 1 V2 års väl vitsordad domsagotjänstgöring hålla

allmänna tingssammanträden och förvalta häradshövdingeämbete utan inskränkning.

Därigenom skulle eu häradshövding, som hos sig hade anställda två juridiskt

bildade biträden, erhålla utsikt att alltid vid behov hava tillgång till

vikarie. Någon våda för rättsskipningen av en nedsättning i utbildningstiden till

vad före domsagostadgans tillkomst varit gällande torde icke vara att förutsätta.

Därjämte borde biträde efter ett års tjänstgöring hos häradshövding erhållaosådan

kompetens, som enligt domsagostadgan förutsatte 1 V2 års tjänstgöring. Åtskilliga

häradshövdingar, som nyligen fått hos sig förordnad förste notarie, vilken

enligt nu gällande bestämmelser ännu ej på ett år erhölle kompetens att hålla

allmänt tingssammanträde, hade klagat över att de icke ägde utsikt att under

det närmaste året erhålla vikarie att förrätta dylikt sammanträde och därför

torde nödgas själva hålla årets alla allmänna sammanträden jämte en mängd syner

och andra extra förrättningar, som kunde ifrågakomma. Det vore fördenskull

särdeles önskvärt, att en ändring i domsagostadgan, varigenom kompetens att hålla

allmänt tingssammanträde vunnes efter endast 1 Va års tjänstgöring, komme till

stånd omedelbart och utan avvaktande av den prövning från riksdagens sida,

som erfordrades i fråga om vissa delar av de sakkunnigas förslag. Av liknande

skäl vore ett omedelbart genomförande av den av de sakkunniga föreslagna utsträckningen

av antalet tingssammanträden, som finge hållas före tjänstgöring i

hovrätt, synnerligen påkallat.

Föreningen Extra lantdomare har anmärkt, att det syntes oegentligt

att i fråga om den första tingstjänstgöringens största tillåtna längd

uteslutande taga hänsyn till antalet ting eller tingssammanträden utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj.t.s proposition nr .3,34.

Öl

avseende å det större eller mindre arbete, som varit förenat med deras

hållande. Det syntes då riktigare att låta det bestämmande vara antalet

av de rättegångsdagar, som tingen eller tingssammanträdena tagit i anspråk.

Föreningen bar vidare i allmänhet framhållit önskvärdheten av

att domsagostadgans strängt genomförda reglementerande av tjänstgöringsförhållandena

i någon mån mildrades. Särskilt finge det anses

olämpligt att under nu rådande brist på arbetskrafter för behörighet att

förrätta allmänt tingssammanträde uppställa fordran på tjänstgöring som

biträde hos häradshövding under så läng tid som två år.

Den genom domsagostadgan införda skärpningen av kompetensvillkoren

för erhållande av förordnande att förvalta häradshövdingämbete

ävensom bestämmelsen om begränsning av den första tingstjänstgöringens

längd äro tydligen byggda på den förutsättningen, att tämligen god tillgång

förefinnes på arbetskrafter såväl vid häradsrätterna som i hovrätterna.

Om denna förutsättning brister, måste ifrågavarande bestämmelser

väsentligen förfela sitt ändamål. Att bestämmelserna i och för sig

skulle vara olämpliga, föreligger emellertid enligt min mening icke tillräcklig

anledning att antaga. Jag anser mig därför icke böra föreslå

någon definitiv ändring i domsagostadgan i nu förevarande hänseenden.

En sådan ändring torde dessutom vara opåkallad jämväl av den anledningen,

att berörda bestämmelser ännu icke i sin helhet trätt i tillämpning,

och man sålunda icke varit i tillfälle att i erforderlig mån

pröva deras verkningar. Av de sakkunnigas utredning samt i övrigt

vunna upplysningar framgår emellertid, att tillgången på arbetskrafter

vid häradsrätterna och i hovrätterna för närvarande långt ifrån motsvarar

behovet. Det torde icke heller med någon säkerhet kunna förväntas,

att tillräckliga arbetskrafter skola stå till buds under de närmaste

åren. Med hänsyn härtill och då från flera håll betonats angelägenheten

av en omedelbar lättnad i domsagostadgans berörda föreskrifter, kommer

jag senare denna dag att föreslå Kungl. Maj:t att i anslutning till de i

47 § av nämnda stadga intagna övergångsbestämmelser förordna om förlängd

övergångstid för ikraftträdandet av nu åsyftade föreskrifter angående

inskränkningar i fråga om meddelande av förordnande att förvalta

häradshövdingämbete.

Jag upptager härefter till behandling den av mig redan förut berörda

frågan om upphävande av den i domsagostadgan genomförda klassindelningen

av domsagorna. Vid bedömande av denna fråga är att märka, att

genom den nu föreslagna löneregleringen för häradshövdingarna grunderna

för samma indelning komma att undergå väsentliga modifikationer. Det visar

Departe
ments
chefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

sig sålunda, att i åtskilliga domsagor, vilka för närvarande hänföras till

första klassen, behållningen efter den föreslagna löneförbättringen beräknats

komina att överstiga behållningen i flera domsagor av andra klassen,

samt att likaledes åtskilliga domsagor av andra klassen beräknats lämna

större behållning än vissa domsagor av tredje klassen. Det bör sålunda

icke kunna ifrågakomma att bibehålla klassindelningen utan åtskilliga

förändringar. Emellertid torde det vara tydligt, att ett upphävande av

klassindelningen ur åtskilliga synpunkter vore att föredraga framför genomförandet

av vissa förändringar i densamma. Särskilt förtjänar det framhållas,

att det givetvis måste medföra eu avsevärd förenkling i domsagostadgans

bestämmelser, om enhetliga föreskrifter komme att gälla för alla domsagor

utan avseende på den större eller mindre behållning, som de beräknas

lämna. Syftet med den nu gällande klassindelningen av domsagorna

har ju till stor de! varit att ålägga häradshövdingarna i de mera givande

domsagorna vissa längre gående förpliktelser i ekonomiskt avseende än

häradshövdingarna i domsagor med mindre behållning. Med den nu

föreslagna löneförbättringen, vilken företrädesvis kommer häradshövdingarna

i de mindre givande domsagorna till del, har emellertid denna synpunkt

förlorat en stor del av sitt berättigande. Då mot ifrågavarande lönereglering

måhända icke utan ett visst fog blivit anmärkt, att mellan de

olika domsagorna ägt rum en väl stark nivelering i ekonomiskt avseende,

måste ett upphävande av klassindelningen fastmera anses befogat såsom

ägnat att i någon mån mildra denna nivelering.

I de av mig här förut berörda frågor, angående vilka domsagostadgan

innehåller särskilda föreskrifter beträffande domsagor av de olika

klasserna, har jag föreslagit enhetliga bestämmelser för domsagorna utan

avseende å den beräknade behållningens storlek. Härutöver återfinnas

bestämmelser, för vilka klassindelningen är av betydelse, allenast i 30

och 32 §§ av domsagostadgan.

Enligt förstnämnda bestämmelse gäller, att då i domsaga av första eller

andra klassen annan än förste notarien förordnas att såsom extra domare

hålla rannsakning med häktad person under häradshövdingen beviljad

semester eller då rannsakningen ej kan utan häradshövdingens oskäliga

betungande utföras samtidigt med övriga ämbetsåligganden, skall av statsmedel

utgå resekostnadsersättning och dagtraktamente till lika belopp,

som i gällande resereglemente är stadgat för häradshövding. Därvid skall

iakttagas, att för varje handlagt mål traktamente beräknas för två expeditionsdagar,

där ej hovrätten med hänsyn till målets vidlyftighet bestämmer

annan beräkningsgrund. De beträffande vikariatsarvode i 29 §

domsagostadgan meddelade föreskrifterna skola sålunda i nu åsyftade fall

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr

93

icke tillämpas. Enligt vad tillika stadgats, ankommer det emellertid på

Kungl. Maj:t att förordna, huruvida och i vad mån i andra fall än sålunda

angivits ersättning av statsmedel skall utgå till vikarie, som förordnats

att utföra tillfälligt göromål av vidlyftig eller tidsödande beskaffenhet,

vilket ej kan utan häradshövdingens oskäliga betungande utföras

samtidigt med övriga ämbetsäligganden.

Den sålunda i fråga om domsagor av första och andra klasserna

medgivna förmånen att ersättning av statsmedel utgår, då annan än

förste notarien förordnas att såsom extra domare hålla rannsakning med

häktad person, finner jag icke böra bibehållas. Förutom det påpekade

förhållandet, att den föreslagna löneförbättringen företrädesvis kommer

häradshövdingarna i de ekonomiskt svagaste domsagorna till godo, vill

jag tillika erinra om, att med de arbetskrafter, som avses bliva tillförda

domsagokanslierna, det endast i undantagsfall torde komma att inträffa,

att hållandet av rannsakning behöver uppdragas åt person, som ej är

anställd såsom biträde å domsagokansliet. Och om i något fall särskilda

skäl tala för att ersättning av statsmedel bör utgå, då annan än i domsagan

tjänstgörande person förordnas att hålla rannsakning, kan Kungl. Maj:t

meddela beslut i sådant hänseende på grund av förut anförda för alla

domsagor gällande föreskrift angående beviljande av ersättning för utförande

av tillfälligt göromål av vidlyftig eller tidsödande beskaffenhet.

Beträffande de nordligaste domsagorna är dessutom att märka den lättnad

på nu ifrågavarande område, som skulle bli en följd av det av mig

förut i dag föreslagna återupprättandet av en brottmålsdomarbefattning

för Norrbottens län.

I § 32 av domsagostadgan föreskrives, att, då arvode åt vikarie

under semester för häradshövding i domsaga av första eller andra klassen

bestämmes enligt 29 §, arvodet skall utgå av statsmedel intill ett belopp,

för varje kalenderår motsvarande IV2 månads vikariatsarvode i domsagan.

Motsvarande förmån tillkommer däremot icke häradshövding i domsaga

av tredje klassen, vilken sålunda har att själv betala arvode, där sådant

enligt 29 § domsagostadgan bör utgå, till den, som under hans semester

förordnas till vikarie.

Av vissa häradshövdingar har anmärkts, att förmånen av kostnadsfri

semester rättvisligen borde tillkomma även häradshövdingar i domsagor

av tredje klassen. Därvid har särskilt framhållits, att, om häradshövding

i sådan domsaga bliver nödsakad att utgiva arvode till vikarie

under sin semester, behållningen i domsagan kan komma att nedbringas

under vad som vid klassindelningens genomförande varit förutsatt.

På grund av de nu föreslagna åtgärderna i syfte att åstadkomma

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Eungl. Maj:ts proposition nr 334.

Kostnads
beräkning.

bättre tillgång på arbetskrafter vid lantdomstolarna — därvid särskilt

för de största domsagornas del anställandet av biträdande domare kommer

i betraktande — torde man kunna utgå från, att det jämförelsevis

sällan skall bliva nödigt att till vikarie under häradshövdingens semester

förordna någon i domsagan icke anställd person. Särskilt vikariatsarvode

vid semester för häradshövdingen bör därför endast i undantagsfall ifrågakomma.

Men då i något fall sådant arvode skall utgå, synes det mig

riktigt att staten ikläder sig kostnaden därför, även då det gäller häradshövdingar

i domsagor av tredje klassen. Jag vill därutinnan framhålla,

att rätt till semesterledighet i domsagostadgan tillförsäkrats samtliga

häradshövdingar, att vid de till grund för den föreslagna löneregleringen

verkställda beräkningarna angående behållningen i de särskilda domsagorna

icke medtagits några utgifter för vikarier åt häradshövdingarna samt att

löneförbättringen i betydligt mindre mån kommit häradshövdingarna i de

mest givande domsagorna till del.

Därest de av mig nu föreslagna åtgärderna komma att genomföras,

blir därav givetvis en följd, att domsagostadgan måste i åtskilliga delar

underkastas omarbetning. I samband därmed torde lämpligen kunna

tagas i övervägande, huruvida mindre ändringar i nämnda stadga kunna

anses påkallade även i andra avseenden än de hittills av mig berörda.

Härpå behöver jag dock ej närmare ingå i detta sammanhang.

Jag har slutligen att lämna redogörelse för de kostnader, som de

nu föreslagna åtgärderna enligt min mening kunna beräknas medföra.

Därvid bortser jag emellertid — utom vad angår erforderlig lönefyllnad

— från de kostnader, som följa av de föreslagna delningarna av Gästriklands

och Västerbottens södra domsagor ävensom från kostnaderna

för förordnandet av brottmålsdomare i Norrbottens län. Beträffande berörda

kostnader har jag nämligen i det föregående gjort erforderliga

uttalanden.

Av förenämnda inom justitiedepartementet upprättade, såsom bilaga

A till protokollet i detta ärende fogade tabell framgår, att för förbättring

av häradshövdingarnas avlöningsförmåner skulle — under förutsättning

att delning av Gästriklands och Västerbottens södra domsagor kommer

till stånd från och med den 1 januari 1921 — för nämnda år erfordras

såsom lönefyllnad tillhopa 342,100 kronor och såsom resekostnadsbidrag

tillhopa 8,300 kronor eller sammanlagt 350,400 kronor. För innevararande

år, under vilket nyssnämnda domsagor skulle förbli odelade, skulle

för ändamålet erfordras ett något mindre belopp eller tillhopa 336,100

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr

95

kronor. 1 statsverksproportionen till årets riksdag hava ifrågavarande

anslag beräknats ett vart till 290,000 kronor. Den ökning, som sålunda

skett, motväges dock i viss mån därav att, på sätt jag strax får tillfälle

att närmare omnämna, anslaget till bidrag till domsagornas förvaltning,

enligt min mening, kan för år 1921 äskas med ett belopp, som med

10.000 kronor understiger vad i statsverkspropositionen därför beräknats.

Det torde kunna anses föreligga behov av förste notarier i rikets

samtliga domsagor, uppgående efter de av mig föreslagna delningarna

till ett antal av 125. Då arvodet till förste notarie föreslagits till 2,400

kronor årligen, skulle följaktligen kostnaderna för förste notariernas avlöning

uppgå till 300,000 kronor. Därtill kommer ytterligare det för

förste notarierna i de tio domsagorna inom Västerbottens och Norrbottens

län ävensom i Härjedalens domsaga föreslagna tillägget av 300 kronor

för varje förste notarie eller tillhopa 3,300 kronor.

För normala fall synes kunna förutsättas, att andre notarier komma

att vara anställda i omkring 110 domsagor samtidigt. Då arvodet till

andre notarie föreslagits, i den mån detsamma skall utgå av statsmedel,

till 1,000 kronor, skulle sålunda statsverkets utgifter för andre notariernas

avlöning uppgå till 110,000 kronor årligen. Under antagande, att andre

notarier bleve i medeltal året om anställda i åtta av de elva domsagor,

i vilka, på sätt förut nämnts, särskilt tillägg till arvodet föreslagits skola

utgå, koinme nämnda tillägg, som beträffande andre notarie blivit satt

till 200 kronor, att medföra en utgift för statsverket av 1,600 kronor.

De sålunda i fråga om förste och andre notarier upptagna beloppen

torde emellertid få betraktas såsom maximisiffror.

De kostnader, som för statsverket uppkomma därigenom, att det

vikarie för häradshövding tillkommande arvode till ett årligt belopp av

3.000 kronor i vissa fall skall utgå av statsmedel, anser jag kunna beräknas

till sammanlagt 10,000 kronor för år. Jag vill erinra om, att

det härvid huvudsakligen är fråga om arvode till vikarier under semester

för häradshövding samt att särskilt vikariatsarvode icke skall ifrågakomma,

då i domsagan anställd förste notarie eller biträdande domare

förordnas att förvalta häradshövdingämbetet. Det särskilda till 1,500

kronor uppgående årliga tillägget till vikariatsarvodet, vilket skulle utgå,

då till vikarie förordnas någon, som tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal

i hovrätt men icke vunnit utnämning till vice häradshövding, synes

kunna beräknas komma att för statsverket medföra en sammanlagd årlig

utgift av 6,000 kronor.

Med ledning ar vice häradshövdingarnas nuvarande tjänstgöringsförhållanden

anser jag det kunna antagas, att årligen komme att utgå

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

15 vicehäradshövdingarvoden till det av mig föreslagna beloppet 4,500

kronor. Sammanlagda årliga kostnaden skulle härför sålunda utgöra

67,500 kronor. Det är att märka, att med de av mig föreslagna ändringarna

i domsagostadgan det icke vidare i något fall skulle förekomma,

att arvode till vice häradshövding komme att utgå med halva beolppet.

Det föreslagna ålderstillägget av 500 kronor synes kunna antagas komma

att utgå till 6 vice häradshövdingar, och utgifterna därför skulle således

belöpa sig till 3,000 kronor. Beredandet av semester åt vice häradshövdingarna

torde kunna beräknas medföra en utgift för staten av 5,000

kronor.

Med anledning av den föreslagna delningen av två utav de mest

svårskötta domsagorna anser jag det kunna antagas, att antalet av de

domsagor, där biträdande domare komma att förordnas, skall uppgå till

omkring 8 i stället för 10, såsom av de sakkunniga beräknats. Då arvodet

till biträdande domare av mig föreslagits till 4,000 kronor årligen,

skulle statsverkets utgifter för de biträdande domarnas avlöning komma

att uppgå till omkring 32,000 kronor årligen.

Statsverkets sammanlagda årliga utgifter till förut nämnda extra

ordinarie befattningshavare skulle sålunda kunna beräknas till omkring

538,400 kronor.

Med anledning av den nuvarande bristen på rättsbildade biträden

i domsagorna torde det emellertid kunna förutsättas, att förste och andre

notarier under de år, varom nu närmast är fråga, eller 1920 (senare

hälvten) och 1921 icke komma att vara förordnade i fullt så stor omfattning,

som här förut angivits. Kostnaderna för förste och andre

notariernas avlöning synas därför kunna för dessa år beräknas till något

lägre belopp än här förut skett. Jag anser mig därvid kunna utgå från,

att förste notarier komma att vara samtidigt förordnade i medeltal i omkring

100 domsagor och andre notarier i omkring 80 domsagor. Under

denna förutsättning skulle arvodena till förste notarier uppgå till sammanlagt

240,000 kronor och arvodena till andre notarier till sammanlagt

80,000 kronor årligen. Därtill komma ytterligare de i de nordligaste domsagorna

utgående särskilda tilläggen till arvodena, vilka tillägg må beräknas

för förste notariernas vidkommande till 2,100 kronor och beträfande

andre notarierna till 1,000 kronor. Statsverkets utgifter till förste

och andre notarier skulle enligt nu senast angivna grunder uppgå till

sammanlagt 323,100 kronor och sålunda komma att med 91,800 kronor

understiga de utgifter, som här förut för normala fall beräknats ifrågakomma.

För den närmaste tiden skulle följaktligen efter den nu omförmäl
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 97

da reduktionen statsverkets utgifter till samtliga ifrågavarande extra ordinarie

befattningshavare kunna beräknas uppgå till 440,(100 kronor årligen.

Då emellertid, iiven med iakttagande av nämnda reduktion, berörda

kostnader torde få anses vara upptagna snarare för högt än för

lågt, lärer sistnämnda belopp skäligen kunna minskas till i runt tal

440.000 kronor. Nu ifrågavarande utgifter till de extra ordinarie befattningshavarna

torde böra utgå från det under riksstatens andra huvudtitel

uppförda förslagsanslaget till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna

för domsagornas förvaltning, vilket anslag sålunda bör för år

1921 äskas med ett belopp av 440,000 kronor. I statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag är ifrågavarande anslag beräknat till

något högre belopp eller 450,000 kronor.

De av mig för de extra ordinarie befattningshavarnas del föreslagna

åtgärderna skulle emellertid, enligt vad jag i det föregående förordat,

träda i kraft redan den 1 juli 1920, dock med det undantag, att

biträdande domare icke skulle förordnas tidigare än från och med början

av år 1921. De under senare hälften av år 1920 uppkommande

utgifterna för ifrågavarande ändamål torde med ledning av förut angivna

grunder kunna beräknas till 207,300 kronor. Med hänsyn till att nyss

nämnda förslagsanslag, som för närvarande är i riksstaten uppfört med

200.000 kronor, torde vara satt något högre än som är behövligt för de

ändamål, för vilka det hittills varit avsett, lärer dock, på sätt jag framhållit

redan vid avlåtandet av innevarande års statsverksproposition, det

anslag, som erfordras till förstärkning av berörda i 1920 års stat upptagna

förslagsanslag, kunna begränsas till 75,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda i detta ärende anfört, tilllåter

jag mig hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för möjliggörande av delning ej mindre av

Gästriklands domsaga sålunda, att domsagans östra

tingslag jämte Österfärnebo socken av västra tingslaget

bildar en domsaga, benämnd Gästriklands östra domsaga,

och västra tingslaget utom nyssnämnda socken

bildar en domsaga, kallad Gästriklands västra domsaga,

än även av Västerbottens södra domsaga sålunda, att

Umeå tingslag med undantag av den del av Hörnefors

socken, som nu hör till detta tingslag, bildar en domsaga,

benämnd Umeå domsaga, samt återstående delen

av domsagan bildar en domsaga med bibehållande av

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 283 höft. (Nr 334.) 13

Departementschefens

statliga

hemställan.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj :ts proposition ar 334.

den nuvarande domsagans namn, i 1921 års riksstat

höja det under andra huvudtiteln uppförda ordinarie

anslaget till Svea hovrätt med därunder lydande justitiestat

från dess nuvarande belopp 947,087 kronor

med 10,100 kronor till 957,187 kronor, därav bestämt

anslag 952,187 kronor och förslagsanslag 5,000 kronor,

dels och fastställa avlöningsförmånerna för en var

av häradshövdingarna i de föreslagna fyra nya domsagorna

sålunda:

lön.............kronor 4,500

tjänstgöringspenningar..... » 1,500 6,000,

dels bestämma, att från och med år 1921 tjänstgöringspenningama

skola utgå i Marks domsaga med

2,500 kronor och i Borås domsaga med 1,800 kronor

för år,

dels medgiva, att under tiden från och med

den 1 juli 1920 till och med år 1923 må från det

under andra huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget

till ersättning åt domare, vittnen och parter

utgå till tillförordnad brottmålsdomare i Norrbottens

län ersätta ig för rannsakningar med häktade i enlighet

med, där särskilda omständigheter ej föranleda

annat, följande grunder, nämligen dels ett årligt arvode

av 3,000 kronor, dels 50 kronor för varje av brottmålsdomaren

för sådan rannsakning hållet urtima ting

eller extra sammanträde under lagtima ting, dels resekostnads-

och traktamentsersättning enligt tredje klassen

i gällande resereglemente eller enligt den klass, som i

blivande resereglemente kan komma att bestämmas för

häradshövding, dock med iakttagande att dagtraktamente

ej må beräknas för dygn, varunder förrättning

ägt rum, dels ock för varje av brottmålsdomaren handlagt

rannsakningsmål traktamente för två expeditionsdagar

efter 25 kronor för varje dag,

dels bestämma, att såsom pensionsunderlag för

häradshövding skall från och med den 1 januari 1921

gälla ett belopp av 5,600 kronor,

dels och under andra huvudtiteln bevilja

a) till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr

99

för domsagornas förvaltning, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som finnas upptagna i en

av Knngl. Maj:t utfärdad stadga i ämnet med de ändringar

i samma stadga, som kunna föranledas av vissa

av mig i detta ärende väckta förslag, å extra stat för

år 1921 ett förslagsanslag å . . . . kronor 440,000,

b) för möjliggörande av tillämpning i vissa delar

redan från och med den 1 juli 1920 av nyssnämnda

ändringar i berörda stadga på 1920 års tilläggsstat till

förstärkning av det å extra stat för ar 1920 beviljade

förslagsanslaget till nyss omförmälda ändamål ett förslagsanslag,

högst.........kronor 75,000

c) till partiell löneförbättring för häradshöv
dingarna

och bestridande av vissa resekostnadsbidrag

till sådana befattningshavare, allt i enlighet med av

mig förordade grunder, på extra stat för år 1921 ett

förslagsanslag, högst........kronor 350,400

samt

d) till samma ändamål på 1920 års tilläggsstat

ett förslagsanslag, högst......kronor 336,100.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtasproposition i

ämnet av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Stenlund.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!. Maj:ts proposition nr 334.

1

1 2

1 3

4

! 3

1 6

7

1 8

1 9

1 io

1 11 1

1

Kontant avlöning

Beräkning av expeditionslösen

N:r

Domsaga och antal invånare

den 31 d“ ember 1918

Klass

O:

B

Tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag

Summa

Medeltal för 1915—1918

med den i betänkandet

angivna reduktionen be- träffande 1918

Medeltal för 1915—1917

Beräknade årliga mer- sportler av domboksexpedi-

tioner i anledning av lösen-

förhöjningen 1918 = medel- tal av sportler av dylika

expeditioner 1915—1918

Medeltal av antalet §§ i

lagfarts- och intecknings- j protokollen 1915—1918

Beräknade årliga mer- sportler av lagfarts- och

inteckningsexpeditioner i

anledning av lösenförhöj- ningarna 1918 och 1919

1

Norra Koslags domsaga.....

31,827 inv.

1

4,500

1,600

6,100

4,343

4,323

558

805

1,610

2

Mellersta Roslags domsaga . . .

22,802 inv.

1

4,500

700

5.200

4,129

4,220

569

871

1,742

3

Stockholms läns västra domsaga

21,379 inv.

1

4,500

1,400

5,900

4,741

4,587

472

1,041

2,082

4

Södra Roslags domsaga.....

55,351 inv.

3

4,500

1,400

5,900

22,186

21,625

1,683

6,037

12,074

5

Sollentuna och Färentuna härads

domsaga.........

28,418 inv.

2

4,500

1,000

5,500

8,291

7,341

807

1,713

3,426

6

Södertörns domsaga......

47,261 inv.

3

4,500

1.400

5,900

14,556

14,147

1,681

3,385

6,770

7

Uppsala läns norra domsaga . .

54,202 inv.

2

4,500

2,300

6,800

6,354

5,795

861

1,093

2,186

8

Uppsala läns mellersta domsaga .

25,585 inv.

1

4,500

1,400

5,900

5,265

4,934

443

1,111

2,222

9

Uppsala läns södra domsaga . .

21,296 inv.

1

4,500

1,200

5,700

4,412

4,363

370

816

1,632

10

Nyköpings domsaga......

47,941 inv.

2

4.500

1,400

5,900

6,257

5,817

693

1,226

2,452

11

Oppnnda och Villåttinge härads

domsaga..........

54,040 inv.

2

4,500

1,500

6,000

8,797

8,041

846

1,755

3,510

12

Livgedingets domsaga.....

37,179 inv.

2

4,500

1,200

5,700

7,016

6,725

435

1,194

2,388

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 334.

101

Bilaga A.

12 1

18

14

16

16 | 17 och 18 *)

19

20

21

22

23

24

26

26

27

Summa inkom- ster

Beräknade utgifter

Inkomster efter avdrag av

utgifter

Föreslagen lönefyllnad

Föreslaget resekostnadsbidrag

av statsmedel

Behållen inkomst

Efter tabellen upptagna an- märkningar under n:r

j Summa beräknade årliga

mersportler;

kol. 9 + kol. 11

j Summa beräknad årlig

expeditionslösen;

kol. 7 + kol. 12

Kol. 6 + kol. 13

Efter avdrag av 5 % å be-

loppet i kol. 13 och utjäm- ning till närmaste 100-tal

kronor

Bidrag till arvode åt

andre notarie

Skriv-

biträdens

avlöning

Beräknade kansli-

kostnader

Beräknade kostnader för

skrivmaterialier

Uppgivna resekostnader,

för vilka ersättning ej utgår

Summa utgifter

2,168

6,911

13,011

12,700

800

2,700

200

500

600

4,800

7,900

3,100

—

11,000

'')

2,311

5,940

11,140

10,800

800

2,500

500

.

—

3,800

7,000

4,000

—

11,000

a)

2,554

7,295

13,195

12,800

800

; 2,900

500

—

4,200

8,600

2,400

—

11,000

s)

13,757

35,943

41,843

39,900

800

16,000

—

1,900

—

18,700

21^00

—

—

21,200

4)

4,233

12,524

18,024

17,400

800

4,600

—

700

6,100

11,300

1,500

—

12,800

6)

8,451

23,007

28,907

27,800

800

9,700

—

1,200

—

11,700

16,100

—

—

16,100

3,047

9,401

16,201

15,700

800

5,800

1,600

600

1,200

10,000

5,700

5,300

—

11,000

2,665

7,930

13,830

13,400

800

2,700

200

500

200

4,400

9,000

2,000

100

11,100

6)

2,002

6,414

12,114

11,800

800

2,000

—

500

—

3,300

8,500

2,500

—

11,000

7)

3,145

9,402

15,302

14,800

800

4,800

—

600

600

6,800

8,000

3,000

—

11,000

4,356

13,153

19,153

18,500

800

8,000

1,100

800

1,500

12^00

6,300

4,700

—

11,000

2,823

9,839

15,539

15,000

800

4,600

—

600

800

6,800

8M)

2,800

—

11,000

*) Denna kolnmn motsvarar kolumnerna 17 och 18 i betänkandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 334.

1Ö2

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11 1

-Hhr-

Kontant avlöning

Beräkning av

expeditionslösen

,

a ^

0

ft [fGp^jJGXi IDJtOIWBt

«£ I 1-sT j 82 V 22 ''

!

t*

JO : r-i 1

saga och antal invånare

en 31 decémber 1918

~

0 £ ; 2 _ ; c

% S i = s

V4 « ; - s?

S S ’5 ^ S

« jl> i å <3 "

1 s i £'' I 1 ■

♦—>

C5 v.

«

''Cl t

jr.

"? p

c t

t

5 .

|l

9t r

1

Klass

^ t"1

O!

B

Tj änstgö ringspenni ngar

och förvaltningsbidrng j

Summa

Medeltal för 1915—1918

med den i betänkandet

angivna reduktionen be-

träffande 1918

Medeltal för 1915—1917

Beräknade årliga mer- sportler av domboksexpedi- tioner i anledning av lösen- förhöjningen 1918 = medel- tal av sportler av dylika

expeditioner 1915—1918

Medeltal av antalet §§ i

lagfarts- och intecknings- protokollen 1915—1918

Beräknade årliga mer- sportler av lagfarts- och

inteckningsexpeditioner i

anledning av lösenförhöj- ningarna 1918 och 1919

13

Gottlands norra domsaga ....

23,313 inv.

1

4,500

200

4,700

5,627

5,440

461

1,284

2,568

14

Gottlands södra domsaga ....

'' ''22,934 inv. *’’

1

4,500

600

5,100

6,083

6,124

542

1,420

2,840

15

Ostersysslets domsaga.....

1,1 38,638 Inv.""" ! ,v

1

4,500

2,600

7,100

5,142

5,041

433

1,014

2,028

16

Mellansysslets domsaga.....

‘41,126 inv.

1

4,500

1,200

5,700

6,724

6,306

848

1,229

2,458

17

Södersysslets domsaga.....

* 26,455 inv.

1

4,500

1,900

6,400

4,577

4,314

454

934

1,868

18

Nordmarks liärads domsaga . . .

18,416 inv.

008,Si 1 . v

1

4,500

2,300

6,800

4,939

4,473

560

1,16b

2,336

19

Jösse härads domsaga.....

34,028 inv.

(»O!

2

4,500

1,300

5,800

7,545

7,063

771

1,309

2,618

20

Fryksdals domsaga ......

34,146 inv.

OOTtrr

2

4,500

2,500

7,000

6,923

6,571

991

1,187

2,374

21

(»

Älvdals och Nyeds härads domsaga

w37,°07 inv.

2

4,500

4.400

8,900

3,667

3,593

551

524

1,048

22

Östernärkes domsaga......

44,298 inv.

3

4,500

1,500

6,000

9,724

9,342

616

1,929

3,858

23

Västernärkes domsaga.....

51,556 inv.

IXXv

2

4,500

2,500

7,000

7,979

7,620

793

1,574

3,148

24

Nora domsaga.........

40,162 inv.

2

4,500

1,800

6,300

7,884

7,528

530

1,206

2,412

25

Lindes domsaga........

37,513 inv.

2

4,500

1,500

6,000

8,435

8,940

567

1,252

2,504

26

Västmanlands södra domsaga . .

29,642 inv.

1

4,500

1,000

5,500

4,968

4,714

365

1,053

2,106

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Alaj:ts proposition'', mr 114- \

loa

12

3 | 14 | 16 1 16 | 17 och 18 1 19 | 20 ] 21 )

22

Summa inkom-

ster

Ul

ro

5.0 w

p UJ 12

B

SBi

g*

in 2

+*g &

Kol. 6 + ki

cn *0 cd

mina beräkn

expeditionsl

kol. 7 + ko

r avdrag av

et i kol. 13 0

till närmas

kronor

H- Öl P

ce pj

Sr O

® erm

i—

foa

® p°

03

sa*

ov®*

cn"

oT

B cd*

Beräknade utgifter

ev

CD JU

P ^

2. O

CD P
-

Skriv
biträdens
avlöning
-

tö

VT VT

O C3

in p

g^

S-w

td

® pr

Ef B

12. p

-3 ^

B °

p pr

i

-''g

;• p
-

^ cl

2.5

pt?.

jo: N

<-*- CD ''

cn

P CD

M **

P o

Cn W

<2.P

ro

p

B

B

p

p

28

P

<n 2,

5 CD

^ p

-i

p
-

24

cn

CD

P

25

2-«

w pr

B °

5 £.

cd'' p

^ Cb

09

er

28

03

CD

er

pr

o

3

27

W

5?

e 5

Eg:

p. p
p‘

JU

oq cd

P C3

►4 /

El

P- r-K

O p

** cn

« I

3,029

8,656

13,356

12,900

800

3,382

9,465

14,565

14,100

800

2,461

7,603

14,703

14,300

800

3,306

10,030

15,730

15,200

800

2.322

6,899

13,299

13,000

800

2,896

7,135

13,935

13,600

800

3,389

10,934

16,734

16,200

800

3,365

10,288

17,288

16,800

800

1,599

5,266

14,166

13,900

800

4,474

14,198

20,198

19,500

800

3,941

11,920

18,920

118,300

: 800

2,942

10,826

17,126

16,600

800

3,071

11,506

17,506

16,900

800

2,471

6,739

12,239

11,900

800

3.500 no,

4,000 joll,

3,800 jod

5.500 <kh

M00 0O

2,700 (K/

1.3,200

4,600 00

3,400 till

3,900 («>.

t 4,800 U

1 3,400 .o

r 3£00 ;,X

4,000 joo

700

800

,i 800

It 100

3001,

.it 700

:<< w,

,9 500

. 1,400

jeeo,

900

,9

,9 Hrt ,

.9 200

500

600

500

.1 600

rI 300,

500.

t 600,

600

500.:

vs m.

700

i 600

.1 700

500

1

1,500

.4. 800

16 100

;1,000

,1,400

l i-sr

,4 200

3,200

'' |

6,000 6,900

7.700

6.700

7.100

5,300

6.100

6,400

7,600

8,100

7,700

7,500

4,600 11,600

U 500

4 900

t 900

,1 I*

j

t 300

6.700

9.300

6,000

8,100

5.700

5.300

10,100

4,600

13,500

10,300

10,900

11,600

1,700,

i. 1,600

1,400

5,800 6,100 4*900

4,100

4,600

3.400

2,900

3*300

3,500

1.400

,1,800

6,m

loft TT(»

/ni

.Vill

Vill t

munn.

vill I

^InuTtn

.va i (''

§ii«Tn

7(11 rl

11,000

;''d,a|

11,000

it.Ct

11,000

»9,36

11,000

i 6,00

11,000

''.(!,! 6

11.000

19,93

13.000

1Ö.88

100,

I öfT7T|

VIII I

.200

.Vill l

300

.7111

,UiflOO

.nir.iJTI

.Vill C.

Vill i

12,000

)18,14

i 02

j 03

j 13

| ?):

45)

i 13,

11,000

.''1,33

14,500

*1,0T

12H00

B,13

,12,800

13

It Kl,

13.000

:ti,u:

11.000

4! ()(

i ar,

n.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

1

2

3

4

5

6

7

1 8

9

1 10

! n

Kontant avlöning

Beräkning av expeditionslösen

N:r

Domsaga och antal invånare

den 31 december 1918

5

p*

ce

ÖB

t"*

O!

P

Tj änstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag

Samma

Medeltal för 1915—1918

med den i betänkandet

angivna reduktionen be-

träffande 1918

Medeltal för 1915—1917

Beräknade årliga mer- sportler av domboksexpedi- tioner i anledning av lösen- förhöjningen 1918 = medel- tal av sportler av dylika

expeditioner 1915—1918

Medeltal av antalet §§ i

lagfarts- och intecknings- protokollen 1915—1918

Beräknade årliga mer- sportler av lagfarts- och

inteckningsexpeditioner i

anledning av lösenförhöj- ningarna 1918 och 1919

27

Västmanlands västra domsaga . .

26,231 inv.

1

4,500

1,000

5,500

3,733

3,706

336

1,045

2,090

28

Västmanlands norra domsaga . .

29,128 inv.

1

4,500

1,000

5,500

4,291

3,943

374

857

1.714

29

Västmanlands östra domsaga . .

33,605 inv.

2

4,500

1,500

6,000

6,482

6,508

551

1,290

2,580

30

Falu domsaga.........

50,456 inv.

2

4,500

1,500

6,000

9,659

9,705

687

1,858

3,466

31

Hedemora domsaga.......

41,982 inv.

2

4,500

1,600

6,100

11,025

8,900

807

1,587

3,174

32

Västerbergslags domsaga ....

36,632 inv.

1

4,500

1,600

6,100

6,516

5,878

637

1,017

2,034

33

Nås och Malungs härads domsaga

28,553 inv.

2

4,500

1,800

6.300

9,154

9,105

948

1,266

2,532

34

Nedansiljans domsaga.....

41,890 inv.

3

4,500

2,200

6,700

10,342

10,699

821

1,638

3,276

35

Ovansiljans domsaga......

33,491 inv.

2

4,500

2,200

6,700

6,425

6,335

1,162

1,104

2,208

36

Gästriklands domsaga.....

70,581 inv.

3

4,500

3,000

7,500

9,162

8,442

1,091

1,985

3,970

37

Bollnäs domsaga........

34,458 inv.

2

4,500

1,500

6,000

7,242

7,014

894

1,243

2,486

38

Sydöstra Hälsinglands domsaga .

31,001 inv.

1

4,500

1,600

6,100

3,714

3,936

522

709

1,418.

39

Norra Hälsinglands domsaga . .

37,038 inv.

2

4,500

1,800

6,300

8,068

7,591

1,085

1,450

2,900

40

Västra Hälsinglands domsaga . .

36,642 inv.

3

4,500

1,700

6,200

10,658

10,379

1,025

1,656

3,312

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 331)..

105

12 1

18 1

1“ 1

15 |

k» T

17 | 18 |

19 1

20 |

21

22

23

24 |

25

26

"27

Summa inkom- ster

Beräknade utgifter

1—1

b

ur

hd

o«

3

Efter tabellen upptagna an- märkningar under n:r

! Summa beräknade årliga

mersp -rtler;

kol. 9 + kol. 11

| Summa beräknad årlig

expeditionslösen;

kol. 7 + kol. 12

Kol. 6 + kol. 13

I Efter avdrag av 5 tå be-

! loppet i kol. 13 o«''h utjäm-

ning till närmaste 100-tal

kronor

-

Bidrag till arvode åt

andre notarie

Skriv-

biträdens

avlöning

Beräknade kansli-

kostnader

Beräknade kostnader för

skrivmaterialier

i

Uppgivna resekostnader,

för vilka ersättning ej utgår

Summa utgifter

omster efter avdrag av

utgifter

''öreslagen lönefyllnad

laget resekostnadsbidrag

av statsmedel

Behållen inkomst

2,426

5,559

11,059

10,800

800

2,300

100

500

—

3,700

7,100

3,900

—

11,000

io) j

2,088

6,279

11,779

11,500

800

2,100

—

500

1,300

4,700

6,800

4200

—

11,000

u) \

3,131

9,613

15,613

15,100

800

3,600

500

600

1,000

6,500

8,600

2,400

200

11,200

4,153

13,812

19,812

19,100

800

7,200

300

800

600

9,700

9,400

1,900

200

11,500

3,981

13,506

19,606

18,900

800

6,000

400

900

700

8,800

10,100

1,800

200

12200

45)

2,671

9,187

15,287

14,800

800

5,500

500

600

800

8,200

6,600

4,400

—

11,000

47)

3,478

12,632

18,932

18,300

800

3,800

1,000

700

900

7,200

11,100

1,500

300

12,900

4.097

13,439

20,139

19,500

800

4,400

400

800

400

6,800

12,700

1,100

100

13,900

45)

3,370

9,795

16,495

16,000

800

5,600 -

500

600

1,700

9200

6,800

4,200

—

11,000

l8)

5,061

14,223

21,723

21,000

800

6,000

—

800

1,400

9,000

12,000

1,300

500

13,800

ID

V5)

3,380

10,622

16,622

16,100

800

4,300

100

600

—

5,800

10,300

1,700

—

12,000

1,940

5,654

11,754

11,500

800

‘ 2,100

I

1,200

500

900

5,500

6,000

5,000

—

11,000

3,985

12,053

18,353

17,800

800

3,600

300

70C

500

5,900

11,900

1,300

200

13,400

4,337

14,995

21,195

20.400

800

4,500

100

80C

40C

6,600

13,800

600

10C

14,500

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 283 höft. (Nr 334.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kung!. Majds proposition nr 334.

1

2

1 3

1 4

1 5

I 6

i 7

8

9

1 10

i n

1

;

Kontant avlöning

Beräkning av expeditionslösen

N:r

|

Domsaga och antal invånare

den 31 december 1918

Klass

O:

•

Tjänstgöri respenningar

och förvaltningsbidrag

Samma

Medeltal lör iyi5—1SI18

med den i betänkandet

angivna reduktionen be-

träffande 1918

Medeltal för 1915—1917

| JtSeraknade ärliga mer- jsportler avdomboksexpedi-

|tioner i anledning av lösen-

jförhöjningen 1918 = medel-

tal av sportler av dylika

! expcditionor 1915—1918

Medeltal av antalet §§ l

lagfarts- och intecknings-

protokollen 1915—1918

■ Beräknade årliga mer''

1 sportler av lagfarts- och

j inteckningsexpeditioneri

anledning av löseniörhöj- [ ningarna 1918 och 1919

I41

Medelpads västra domsaga . . .

38,204 inv.

2

4,500

! 1,500

I

6,000 7,980

| 7,724

1,685

1,448

| 2,896 :

42

Medelpads östra domsaga ....

49,742 inv.

1

4,500

1,600

6,100! 7,687

1

7,056

1,059

1,423

1

2,846

; 43

Ångermanlands södra domsaga

36,330 inv.

2

4,500

1,500

6,000

6,457

6,258

1,387

1,200

2,400 ;

44

Ångermanlands mellersta domsaga

27,241 inv.

1

4,500

1,400

5,900

6,295

6,249

1,319

1,009

2,018

i 45

Ångermanlands västra domsaga .

26,340 inv.

1

4,500

1,900

6,400

4,285

4,236

691

758

1,516 |

1 46

Nätra och Nordingrå domsaga . .

25,984 inv.

1

4,500

1,100

5,600

3,773

3,683

508

706

1,412

47

Själevads och Arnäs domsaga . .

26,798 inv.

2

4,500

1,300

5,800

6,084

6,014

905

1,140

2,280

48

Jämtlands östra domsaga ....

32,484 inv.

1

4,500

1,500

6,000

6,845

6,664

1,155

1,251

2,502

49

Jämtlands norra domsaga ....

35,546 inv.

2

4,500

1,000

5,500

9,021

9,176

1,916

1,452

2,904

50

Jämtlands västra domsaga . . .

27,426 inv.

2

4,500

1,000

5,500

6,568

6,592

855

1,200

2,400

51

Härjedalens domsaga......

21,676 inv.

1

4,500

1,200

5,700

5,121

5,337

620

773

1,546

52

Västerbottens södra domsaga . .

52,625 inv.

2

4,500

1,900

6,400

8,505

8,613

897

1,901

3,802

53

Västerbottens västra domsaga . .

40,139 inv.

1

4,500

1,600

6,100

4,320

4,560

778

921

1,842

54

Västerbottens mellersta domsaga

25,243 inv.

1

4,500

1,200

5,700

4,575

4,344

430

882

1,764

1

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mai:tk proposition nr 33-i.

107

12 | ia

14

15

16

17 | 18

19

20

21

22

28

24

25

2 tf

27

Samma inkom- ster

Beräknade utgifter

Inkomster efter avdrag av

utgifter

Föreslagen lönefyllnad

Föreslaget resekostnadsbidrag

av statsmedel

Behållen inkomst

Efter tabellen upptaga an- märkningar under n:r

Summa beräknade årliga

mers portier;

kol. 9 + kol. 11

1 Summa beräknad årlig

expeditionslösen;

kol. 7 + kol. 12

Kol. 6 + kol. 13

Efter avdrag av 5 % å be-

loppet i kol. 13 och utjäm- ning till närmaste 100-tal

kronor

Bidrag till arvode åt

andre notarie

Skriv-

biträdens

avlöning

,

Beräknade kansli-

kostnader

Beräknade kostnader för

skrivmaterialier

Uppsrivna resekostnader,

för vilka ersättning ej utgår

Summa utgifter

4,581

12,061

18,061

17,500

800

7,700

700

—

.9,500

8,300

2,700

11,000

46)

3,905

11,192

17.292

16,700

800

6,500

100

700

'' 1,800

9,900

‘

6,800

4JOO

11,000

46)

3,787

10,244

16,244

15,700

800

4,300

600

—

5,700 10,000

1,800

—

11,800

3,337

9,632

15,532

15,000

800

4,400

100

600

:

700

6,600

8,400

2,600

—

11,000

3,207

6,492

12,892

12,600

800

4,000

900

500

1,700

7,900

4,700

6,300

—

11,000

1,920

5,693

11,293

11,000

800

3,400

800

500

1,200

6,700

4,300

6,700

-

11,000

3,185

9,269

15.069

14,600

800

3,300

100

600

—

4,800

9,800

1,800

_

11,600

3,657

9,502

15,502

15,000

800

3,700

1,000

600

1,000

7,100

7,900

3,100

•

11,000

s

4,820

13,841

19,341

18,600

800

4,000

800

1,300

6,900\ 11,700

1,400

400

13,500

3,255

9,823

15 323

14,800

800

3,200

—

600

400

5,000\ 9.800

1,800

100

11,700

15)

2,166

7,287

12,987

12,600

800

3,500

400

500

1,500

6,9m 5,900

. .

5,600

—

11,500

,

4,699

13,204

19,604

18,900

800

■<

5,500

200

800

1,000

8,300

10,600

1,600

300

12,500

ID

; 2,620

6,940

13,040

12,700

.

800

3,600

500

800

5,700

7,000

4,500

—

11,500

16\

/

2,194

6,769

12,469

12,100

800

3,800 ,

200

500

600

5,900

6^00

5,300

—

11,500

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:is proposition nr 384.

\ 1

2

3

4

| 5 i 6

7

1 8

9

t 10

i ll

Kontant avlöning

Beräkning av expeditionslösen

;N:r

Domsaga och antal invånare

den 31 december 1918

5

e

DO

ce

f

O!

P

Tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag j

Samma

Medeltal för 1915—1918

med den i betänkandet

angivna reduktionen be-

träffande 1918

Medeltal för 1915—1917

Beräknade årliga mer- sportler av domboksexpedi-

tioner i anledning av lösen-

förhöjningen 1918 = medel-

tal av Bportler av dylika

expeditioner 1915—1918

Medeltal av antalet §§ i

lagfarts- och intecknings- protokollen 1915—1918

Beräknade årliga mer- sportler av lagfarts- och

inteekningsexpeditioneri

anledning av lösen förhöj- j ningarna 1918 och 1919

55

Västerbottens norra domsaga . .

49,178 inv.

3

4,500

1,800

6,300

10,344

10,670

874

2,281

4,562

56

Piteå domsaga.........

37,816 inv.

i

4,500

1,500

6,000

6,081

6,029

489

1,368

2,736

57

Lnleå domsaga........

38,502 inv.

i

4,500

2,000

6,500

4,775

4,702

526

1,138

2,276

58

Kalix domsaga........

31,112 inv.

i

4,500

2,200

6,700

—

4,527

358

958

1,916

59

Torneå domsaga........

24,904 inv.

i

4,500

2,900

7,400

—

3,488

743

582

1,164

60

Gällivare domsaga.......

33,324 inv.

i

4,500

2,300

6,800

3,912

4,069

856

483

966

61

Kinda och Vdre härads domsaga

26,130 inv.

i

4,500

1,100

5,600

4,169

4,191

376

803

1,606

62

Vifolka, Valkebo och Gullbergs

härad9 domsaga.......

26,829 inv.

i

4,500

1,200

5,700

5,957

5,988

808

1,140

2,280

63

Lysings och Göstrings härads

domsaga.........

24,700 inv.

i

4,500

1,300

5,800

4,473

4,443

442

877

1,754

64

Aska, Dals och Bobergs härads

domsaga..........

27,555 inv.

2

4,500

1,500

6,000

—

6,300

500

1,085

2,170

65

Finspånga läns härads domsaga

26,494 inv.

1

4,500

1,300

5,800

3,592

3,841

237

546

1,092

66

Björkekinds, Östkinds, Lösings,

Bråbo och Memmings härads

domsaga..........

28,409 inv.

1

4,500

1,400

5,900

5,749

5,837

704

1,023

2,046

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kvngl. Maj:ts proposition nr 33h. 109

12 1

13 1

14 |

15

16 |

17 och 18 |

19 |

20 |

21

22 |

28

24

25 |

26 |

27

Samma inkom- ster

Beräknade utgifter

HH

B

Hd

Ot

T»

fn

|

m fn

Samma beräknade årliga

mersportler;

kol. 9 + kol. 11

Summa beräknad årlig

''expeditionslösen;

kol. 7 + kol. 12

Kol. 6 + kol. 13

Efter avdrag av 5 % å be-

loppet i kol. 13 och utjäm- ning till närmaste 100-tal

kronor

Bidrag till arvode åt

andre notarie

Skriv-

biträdens

avlöning

Beräknade kansli-

kostnader

Beräknade kostnader för

skrivmaterialier

Uppgivna resekostnader,

för vilka ersättning ej utgår

Summa utgifter

omster efter avdrag av

utgifter

''öreslagen lönefyllnad

slaget resekostnadsbidrag

av statsmedel

Behållen inkomst

r tabellen upptagna an- •

närkningar under n:r

5,436

15,480

21,780

21,000

800

6,100

400

900

800

9,000

12,000

1,300

300

13,600

")

3,325

9,306

15,306

14,800

SOO

3,400

—

600

2,400

7,300

7,600

3,900

200

11,700

18\

/

2,802

7,577

14,077

13,700

800

4,000

600

500

700

6,600

7,100

4,400

—

11,500

.9)

2,274

6,758

13,458

13,100

800

3,600

300

500

900

6,100

7,000

4,500

—

11,500

20%

/

1,907

5,395

12,795

12,500

800

3,500

1,400

500

900

7,100

5,400

6,100

—

11,500

“)

i 1,822

5,734

12,534

12,200

800

2,500

—

500

700

4,500

7,700

3,800

—

11,500

; 1,982

6,051

11,651

11,300

800

2,100

100

500

500

4,000

7,300

3,700

-

11,000

*2)

3,088

9,045

14,745

14,300

800

2,500

700

600

600

5,200

9,100

2,000

200

11,300

j

2,196

6,769

12,569

12,200

800

2,500

200

500

900

4,900

,7,300

3,700

11,000

ss>

2,670

7,970

13,970

13,600

800

4,000

—

500

—

5,300

8,300

2,700

__

11,000

**)

| 1,329

4,921

10,721

10,500

800

I

1,500

1,200

500

400

4,400

6,100

4,900

_

11,000

1

! 2,750

6,999

12,899

12,500

800

3,000

—

500

_

4,300

| s,m

1

2,800

—

11,000

i

*5)

!

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 384.

1 1

2

1 3

4

1 &

1 6

7

1 8

9

I 10

i ii

1

Kontant avlöning

Beräkning av expeditionslösen

1

N:i

Domsaga och antal invånare

den 31 december 1918

t

Klass

C:

C3

j

Tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag

Summa

Medeltal för 1915—191Ö

med den i betänkandet

angivna reduktionen be-

träffande 1918

: Medeltal för 1915—1917

j Beräknade årliga mer- jsportler av domboksexpedi-

itioner i anledning av lösen -

förhöjningen 1918 = medel-

tal av sportler av dylika

! expeditioner 1915—1918

j Medeltal av antalet ij§ i

j lagfarts- och intecknings- | protokollen 1915—1918

j Beräknade årliga mer- j sportler av lagfarts- och

] inteckningsexpeditioner i

j anledning av lösenförhöj- | ningnrna 1918 och 19IV*

67

Hammarkinds härads med Stege- borgs skärgård och Skärkinds

härads domsaga.......

23,111 inv.

1

4,500

1,800

6,300

3,241

; 3,288

335

694

1,388

68

Åkerbo, Bankekinds och Hane- kinds häiads domsaga ... .

23,110 inv.

1

4,500

1,100

5,600

4,394

4,378

485

771

1,542

69

T veta, Vista och Mo härads dom- saga ............

49,322 inv.

2

4,500

1,200

5,700

8,623

•

8,390

1,187

1,658

3,316 |

70

Norra och Södra Yedbo härads

domsaga..........

34,735 inv.

2

4,500

1,400

5,900

6,250

6,069

792

1,205

2,410

71

Ostra härads domsaga (Jöuköpings

län)..........

23,208 inv.

1

4,500

1,200

5,700

4,525

i—

O

CO

T*

662

883

1,766

72

Västra härads domsaga.....

26,501 iav.

1

4,500

700

5,200

4,263

4,204

485

911

1,822

73 |

Östbo och Västbo härads domsaga

54,527 inv.

3

4,500

2,100

6,600

9,367

9,215

1,139

1,984

3,968

74

Östra Värends domsaga . . .

57,441 inv.

3

4,500

3,000

7,500

12,638

12,610!

2,422

1,959

3,918

75

Mellersta Värends domsaga . . .

24,135 inv.

1

4,500

!

1,200

5,700

1

—

j

937

1,874

76

Västra Värends domsaga ....

28,352 inv.

1

4,500

1,400

5,900

5,895

5,556

1,061

1,080!

1

!

2,160

1

77

Sunnerbo härads domsaga ....

38,947 inv.

,

3;

4,500;

1,100

5,60oi

11,550

11,249

1,257

2,222

4,444 |

73

Tjusts härads domsaga . .

37,510 inv.

2

4,500|

2,800

7,300

4,982

4,910

751

1

912!

1,824 |

I

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds pvoposition nr 33h.

111

| 12 | 18

14

lft

16

17 och 18

19

20

21

22

23

24

25

26

27 i

” 1

Summa inkom- ster

Beräknade utgifter

b-i

ö

O:

"i

Summa beräknade årliga

mersportler;

kol. 9 + kol. 11

Summa beräknad årlig

expeditionslösen;

kol. 7 + kol. 12

Kol. 6 + kol. 1§

Efter avdrag av 5 % å be-

loppet i kol. 13 och utjäm- ning till närmaste 100-tal

kronor

Bidrag till arvode åt

andre notarie

Skriv-

biträdens

avlöning

Beräknade kansli-

kostnader.

Beräknade kostnader för

skrivmaterialier

Uppgivna resekostnader,

för vilka ersättning ej utgår

Summa utgifter

:omster efter avdrag av

utgifter

röreslagen lönefyllnad

slaget resekostnadsbidrag

av statsmedel

Behållen inkomst

er tabellen upptagna an- märkningar under u:r

1,723

4,764

11,064

10,800

800

2,300

600

500

600

4,800

6,000

5,000

—

11,000

2G)

2,027

6,421

12,021

11,700

800

1,700

—

-500

3,000

8,700

2,300

11,000

■

4,503

13,126

18,826

18,200

800

5,300

200

''

800

100

7,200

11,000

1,500

12,500

3,202

9,452

15,352

14,900

800

3,800

600

900

6,100

8,800

2,200

.

200

11,200

2,428

6,953

12,653

12,300

800

2,000

300

500

—

3,600

8,700

2,300

—

11,000

27)

2,307

6,570

11,770

11,400

800

2,300

600

500

200

4,400

7,000

4,000

—

11,000

5,107

14,474

21,074

20,400

800

3,400

—

800

400

5,400

15,000

—

—

15,000

| 6,340

18,978

26,478

25,500

800

5,000

1,100

1,000

900

8,800

16,700

—

—

16,700

—

—

—

—

800

—

—

—

—

—

8,000

3,000

—

11,000

28)

3,221

9,116

15,016

14,600

800

4,000

—

600

—

5,400

9,200

2,000

—

11,200

I

5,701

17,251

22,851

22,000

800

3,200

—

1,000

—

7,000

15,000

—

—

15,000

2,575

7,557

14,857

14,500

800

3,500

700

500

—

5,500

9,000

2,000

—

11,000

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majrts proposition nr 88b.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

il i

Kontant avlöning

Beräkning av

expeditionslösen

N:r

Domsaga och antal invånare

den 31 december 1918.

Klass

f

O:

B

Cii

Öl c+-

►t er?

< O:

gL 2.

E.1

B bO

(Jq Ct>

05 b

B.

g- S''

2 crq

« 3

Samma

Medeltal för 1915—1318

med den i betänkandet

angivna reduktionen be-

träffande 1918

Medeltal för 1915—1917

Beräknade årliga /fler- sportler av domboksexpedi- tioner i anledning av lösen- förhöjningen 1918 = medel- tal av sportler av dylika

expeditioner 1915—1918

Medeltal av antalet §§ i

lagfarts- och intecknings- protnkollen 1915—1918

Beräknade årliga mer- sportler av lagfarts- och

inteckningsexpeditioner i

anledning av lösenförhöj- ningarna 1918 och 1919

79

Sevede o. Tunaläns härads domsaga

26,393 inv.

1

4,500

1,600

6,100

3,791

3,705

492

743

1,486

80

Aspelands och Handbörds härads

domsaga.......

30,595 inv.

2

4,500

2.400

6,900

6,155

6,098

904

1,101

2,202

.SI

Norra Möre och Stranda härads

domsaga.........

26,469 inv.

1

4,500

1,200

5,700

5,099

4,913

*

604

1,000

2,000

82

Södra Möre härads domsaga . .

40,242 inv.

3

4.500

2,700

7,200

8,435

8,417

1,067

1,659

3,318

89

Ölands domsaga........

27,924 inv.

2

4,500

2,400

6,900

6,705

6,757

922

1,414

2,828

''

81

Hallands läns södra domsaga . .

49,186 inv.

3

4,500

1,100

5,600

10,902

10,002

1,140

1,996

3,992

85

Hallands läns mellersta domsaga

40,089 inv.

3

4,500

2,000

6,500

• 9,353

9,144

715

1,964

3,928

86

Hallands läns norra domsaga . .

24,115 inv.

1

4,500

1,800

6,300

5,603

5,324

485

1,106

2,212

87

Åskhus, Västra och Östra Hisings

samt Sävedals härads domsaga

64,583 inv.

3

4,500

1,800

6,300

—

12,673

976

2,782

5,564

88

Inlands domsaga........

21,408 inv.

2

4,500

2,300

6,800

5,104

5 205

411

1,141

2,282

89

Orusts och Tjörns härads domsaga

28,537 inv.

1

4,500

200

4,700

3,753

3,766

484

693

1,386

90

Sunnervikens domsaga.....

42,671 inv.

2

4,500

1,700

6,200

6,986

7,101

739

1,418

2,836

91

Norrvikens domsaga......

31,508 inv.

1

4,500

1,70Ö

6,200

5,017

5,022

480

1,040

2,080

s. 113 Kontrollera mot PDF

KungI. May.U proposition nr 334.

113

12

18

.....M

in

i<;

17 och 18

19

'' 20"

21

22

23

24

25

26

27

Summa inkom- ster

Beräknade utgifter

Inkomster efter avdrag av

utgifter

Föreslagen lönefyllnad

i__

Föreslaget resekostnadsbidrag

av statsmedel

Behållen inkomst

Efter tabellen upptagna an- märkningar under n:r

Summa beräknade årliga

mersportler;

kol. 9 + kol. 11.

Summa beräknad årlig

exped itionslösen;

kol. 7 + kol. 12

Kol. 6 + kol. 13.

Efter avdrag av 5 % å be-

loppet i kol. 13 och utjäm- ning till närmaste 100-tal

kronor

Bidrag till arvode åt

andre notarie

Skriv-

biträdens

avlöning

Beräknade kansli-

kostnader

Beräknade kostnader för

skrivmaterialier

Uppgivna resekostnader,

för vilka ersättning ej utgår

Summa utgifter

1.978

5,769

11.869

10,600

.900

1,800

KW

300

700

3,900

6,700

4,300

—

11,000

3.106

9.261

16,161

15,700

800

3,500

—

600

—

4,900

10,800.

1,600

12,400

2,604

7.403

13,103

12,700

.900

3,400

1,000

500

800

6,500

6,300

4,800

—

11,000

29)

4.385

12,820

20.020

19.400

900

5,000

1,200

700

1,100

8,800

10.600

1.600

400j 12,600

3,750

9.(100

16,500

16,000

800

3,000

600

600

400

5,400

10,600

1,600

100

12,300

46)

5,132

16,034

21,634

20,800

800

6,400

—

900

500

8,600

12,300

1,200

20®

13,600

4,643

13,996

20,496

19,800

800

5.500

—

800

600

7,700

12,100

1,300

200

13,600

2,697

8.300

14.600

14,200

800

4.000

100

500

300

5.700

8,500

2,500

_

11,000

6.540

19,213

25,513

24.600

800

9,000

—

1.100

—

10.900 13.700

700

—

14,400

SO)

2,693

7.797

14,597

14,200

800

3,000

300

500

500

5,100

9,100

2.000

200

11,300

ai)

1,870

5,623

10,323

10,IKK)

800

2.000

800

500

400

4,500

5,500

5,500

—

11,000

3,5/o

10,561

16,761

16.200

800

3,400

1.400

600

1.300

7,500

8,700

2,300

.300! 11,300

**)

2,560

7,577

13,777

13,400

900

2,500

200

500

—

4,000

9,400

1.900

''

-

11,300

")

Bihang till riksdagens protokoll 1320. 1 sand. 283 käft. (Nr 334). .15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:t.s proposition nr 334.

1

2

3

4

6

7

8

9

10

11

Kontant avlöning

Beräkning av

expeditionslösen

N:r

Domsaga och antal invånare

C

p- B:

B

H*} CC

O» . ''

||?

‘s-s-s-

p: B CD

Cfc

P-

Cfc

B*

et- i-t» et- CD

Cfc P C: g-vp

•3 3*1 S »

® 2 <2 5 ss 8

P- 3 Cfc B=

g: 2. — -* ?r

^ B K

C? eu? cfc

® r?» p-

O 2 ®

g"®?

3 P M- OD

5'' 5. S-^

sila!

den 31 december 1918.

ce

B

S

3

B

Svaj c < p

►—; ''

^ OQ B a- P

t»

CD

t”1

O:

B

*-* B

B Cg

b’*b

(jq O

CD B

2*. 5.

pL 5*

g-P c-

h- £ % S

g. ^

ce» SS

B o il.

O?

>-i

CD

1—l

O*

C O Cfc —- P-

H. s S 5. B

CD h- 3 CJ- *-

^jo cca<j ©<£•

II * 5T »

_ — ^ Cfc

cfc ® p

° S-<

53''g

c?” »

.Ljf«

►7 S8 cn ^ cfc

>D*1 cfc .

ce o; *3 (jo 12.

^ CD Cfc i-*, —.

o 2 p- b er?

® b e-• 2. B

H. ^ g " B

3 IS

Pj CD

ST ct> r-

? ^ ce

CD

1—1

CD ZL B 2:-C Cfc

►S i: p- “ o *i

ce pr ® § &

tD p tOfc

»32!

5=2:1 | 7

92

Marks domsaga........

1

4.500

2,500

7,000

4,938

4,555

450

932

1,864

33,486 inv.

93

Kinds och Eedvägs härads domsaga

3

4,500

2,900

7,400

8,827

8,698

1,157

1,516

3.032

39,441 inv.

94

Borås domsaga........

2

4,500

1,800

6,300

7.408

6,899

729

1,628

3,256

33,131 inv.

95

Vättle, Åle och Knllings härads

domsaga..........

2

4,500

1,400

5,900

6,725

6.711

615

1,358

2.716

39,673 inv.

: 96

Flundra, Vane och Bjärke härads

domsaga..........

39,056 inv.

2

4,500

1,400

5,900

7,013

6,769

948

1,200

2,400

97

Nordals, ‘Sundals och Valbo hä-

rads domsaga........

33,233 inv.

2

4,500

2,600

7,100

7,664

7,497

850

1,615

3,230

98

Tössbo och Vedbo härads domsaga

1

4,500

1,300

5,800

6,008

5,866

593

1,151

2,302

29,829 inv.

99

Vadsbo norra domsaga.....

1

4,500

1,400

5,900

4,324

4,069

512

916

1,832

25,448 inv.

100

Vadsbo södra domsaga.....

1

4,500

1,200

5,700

4,556

4,468

457

862

1,724

27,987 inv.

101

Gudhems och Kåkinds härads dom-

saga............

26,241 inv.

2

4,500

1,500

6,000

6,952

7,077

662

1,346

2,692

102

Vartofta och Frökinds härads dom-

saga............

35,246 inv.

2

4,500

1.900

6,400

5,868

5,838

573

1,247

2,494

103

Skånings, Valle och Vilske härads

domsaga..........

25,164 inv.

1

4 500

1,800

6,300

3,233

400

890

1,780

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

115

12

18

14

16

16

17 och 18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

Summa inkom- ster

Beräknade utgifter

Inkomster efter avdrag av

utgifter

Föreslagen lönefyllnad

Föreslaget resekostnad sbidrag

av statsmedel

Behållen inkomst

Efter tabellen upptagna an- märkningar under n:r

! Summa beräknade årliga

mersportlcr;

kol. 9 + kol. 11

Summa beräknad årlig

expeditionslösen;

kol. 7 + kol. 12

Kol. 6 + kol. 13

Efter avdrag av 5 % å be-

j loppet i kol. 13 och ntjäm-

| ning till närmaste lOÖ-tal

kronor

Bidrag till arvode åt

andre notarie

Skriv-

biträdens

avlöning

Beräknade kansli-

kostnader

Beräknade kostnader för

skrivmaterialier

Uppgivna resekostnader,

för vilka ersättning ej utgår

Summa utgifter

2,314

i

7,252

14,252

13,900

800

3,(300

1,000

500

1,000

6,300

7,600

3,400

—

11,000

s4)

00

to

13,016

20,416

19,800

800

3,500

300

800

800

6,300

13,600

700

300

14,600

3,985

9,893

16,193

15,700

800

3,500

500

600

300

5,700

10,000

1,800

100

11,900

35)

3,331

10,056

15,956

15,500

800

4,500

400

600

500

6,800

8,700

2,300

100

11,100

3,348

10,361

16,261

15,700

800

3,800

100

600

—

5,300

10,400

1,700

—

12,100

4,080

11,744

18,844

18,300

800

4,000

1,800

700

1,600

8,900

9,400

1,900

500

11,800

2,895

8,403

14,303

13,800

800

2,700

900

500

1,000

5,900

7,900

3,100

—

11,000

4Ö)

2,344

6,668

12,568

12,200

800

2,400

900

500

500

5,100

7,100

3,900

—

11,000

2,181

6,737

12,437

12,100

800

2,400

400

500

800

4,900

7^00

3,800

—

11,000

3,354

9,306

15,306

14,800

800

2,800

1,100

600

800

6,100

8,700

2,300

200

11,200

45)

3,087

8,935

15,335

14,900

800

4,000

700

500

700

6,700

8,200

2,800

11,000

2,180

5,413

11,713

11,400

800

3,100

—

500

800

5,200

6,200

4,800

11,000

36)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ls proposition nr 334.

,116

1

2

i 3

4

5

6

1 7

8

‘)

1 10

I IT

I

I

1

Kontant avlöning

1 ----“

Beräkning av expeditionslösen

N:r

Domsaga och antal invånare

den 31 december 1918.

Klass

Lön

Tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag

Summa

Medeltal för 191a—1918

med den i betänkandet

angivna reduktionen be-

träffande 1918

Medeltal för 1915—1917

| Beräknade årliga mer- jsportler av domboksexpedi-

tioner i anledning av lösen-

förhöjningen 1918 = medel- tal av sportler av dylika

expeditioner 1915—1918

Medeltal av antalet §§ i

lagfarts- och intecknings-

protokollen 1915—1918

j Beräknade årliga mer- 1 sportler av lagfarts- och

inteckningsexpeditioner i

anledning av lösenförhöj-

ningarna 1918 oeh 1919

104

Ase, Viste, Barne och buske härads

domsaga......

33,947 inv.

2

4,500

|

1,500

I 6,000

7,067

7,138

1,034

1,321

| •

2,642 j

105

Kiunefjärdings, Kinne och Kållands

härads domsaga ....

31,418 inv.

i

4,500

''

1,500

6,000

4,613

4,569

332

904

1,808 !

106

Ostra härads domsaga i Blekinge län

25,086 inv.

i

4,500

1,700

6,200

4,923

5,017

523

913

1,826

107

Medelsta härads domsaga ....

32,866 inv.

2

4,500

2,500

7,000

4,958

4,877

416

957

1,914

108

Bräkne härads domsaga ....

23,292 inv.

1

4,500

1,300

5,800

—

3,966

637

768

1,536

109

Listers härads domsaga . .

25,109 inv.

1

4,500

1,500

6,000

4,524

4,477

582

853

.1,706 |

no

lngelstads och Järrestads härads

domsaga......

34,717 inv.

3

4,500

1,300

5,800

8,597

8,675

901

1,761

3,522

in

Gärds och Albo härads domsaga .

33,998 inv.

2

4,500

1,600

6,100

8,805

8,772

760

1,640

3,280

112

Villands härads domsaga . .... i

24,306 inv.

i

4,500

1,100

5,600

O)0i)0

4,941

900

1,003:

2.006

113

Ostra Göinge härads domsaga .

28,481 inv.

i

4,500

1,000

5,500

6,566

5,765j

963

1.114:

2,228

114

Västra Göinge härads domsaga . i

38.830 inv.

3

4,500

2,100

6,600

10,391

9,7331

j

1,355

2,270j

4,540

115

Norra Asbo härads domsaga

28,825 inv.

2 *

4,500

1,000

5,500

8,011 ■

7,131

658

1,593

3,136

116

Södra Åsbo och Bi äre härads domsaga!

30,060 inv.

2 |

4,500;

|

1,400

5,900

8,478

8,286

816

1,717

3,434

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mujd.i proposition nr ''f ''14. 117

12

1»

14

15

16

17 och 18

1!»

•20

•21

22 23

•2+

•2Ö

•20 I 27 |

Summa inkom- ster

Beräknade utgifter

t-H

B

O:

CD

w

Summa beräknade årliga

mersportler;

kol. 9 + kol. 11

Summa beräknad årlig

expeditionslösen;

kol. 7 + kol: 12

Kol. G + kol. 13

Efter avdrag nv 5 be-

loppet i kol. 13 och utjäm- ning till närmaste 100-tal

kronor

Bidrag till arvode åt

andre notarie

Skriv-

biträdens

avlöning

Beräknade kansli-

kostnader

Beräknade kostnader för

skrivmaterialier

Uppgivna resekostnader,

för vilka ersättning ej utgår

comster efter avdrag av

utgifter

Summa utgifter

C:

O

DO

P

cw

CD

B

C:

CD

3*

s.

slaget resekostnadsbidrag

av statsmedel

Behållen inkomst

:r tabellen upptagna an- märkningar under n:r

i 3,676

10,743

16,743

16,200

800

8,800

200

600

5,400\ 10,800

1,600

12,400

u>

o

6,753

12,753

12,400

800

8,800

—

500

5,1001 7,300

3,700

—

11,000

| 3,349

0,772 12,972

12,600

800

8,000

-

500

--

4,300\ 8,800

2,700

11,000

45)

i 2,330

7,288 14,288

13,900

800

2,500

—

500

—

3,800\ 10,100

1,800

''

11,900

;

! 2,173

6,139

11,939

11,600

800

1,600

100

500

—

3,000\ 8,600

2,400

—

11,000

87) :

3,283

6,812 12,812

12,500

800

1,800

800

500

—

3,900 8,600

■

2,400

11.000

‘

4,423 13,020 18,820

18,200

800

8,500

400

800

—

5,500 12,700

1,100

—

13,8IX)

4,040

12,845i 18,945

18,300

800

4,200

1,200

700

1,000

7,900 10,400

1,700

300

12,400

2,906

7,959

13,559

13,200

800

2,500

1,200

500

700

5,700 7,500

3,500

11,000

38 j

3,191

9,057

14,557

14,100

800

2,500

1,200

600

800

5,900\ 8^00

2,800

11,000

45)

39) !

j

5,895

16,286

22,886

22,100

800

6,200

300

900

*

8M>\ 13,900

600

14,500

3,844

11,855

17,355

16,800

800

3,200

—

700

—

4,700 12,100

1,300

13,400

«) |

4,250

12,728

18,628

18,000

''

800

5,000

700

—

6,500 11,500

'' '' 1

1,400

12,900

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

1

2

! 3

4

1 5

1 6

7

8

i 9

10

n

1

Kontant avlöning

Beräkning av expeditionslösen

N:r

Domsaga och antal invånare

den 31 december 1918.

Klass

O:

3

Tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag

Summa

Medeltal för 1915—1918

med den i betänkandet

angivna reduktionen be-

träffande 1918

Medeltal för 1915-1917

Beräknade årliga mer- sportler av domboksexpedi-

tioner i anledning av lösen-

förhöjningen 1918 = medel- tal av sportler av dylika

expeditioner 1915—1918

J Medeltal av antalet tj§ i

j lagfarts- och intecknings- | protokollen 1915—1918

Beräknade årliga mer- sportler av lagfarts- och

inteckningsexpeditioner i

anledning av lösenförhöj- ningarna 1918 och 1919

117

Oxie och Skytts härads domsaga

34,289 inv.

3

4,500

1,500

6,000

10,229

9,537

1,000

2,156

4,312

118

Torna och Bara härads domsaga .

42,882 inv.

3

4,500

1,200

5,700

9,965

9,500

1,126

1,875

3,750

119

Vemmenhögs, Ljunits och Herre- stads härads domsaga ....

35,279 inv.

2

4,500

800

5,300

7,868

7,686

790

1,466

2,932

120

Färs härads domsaga......

23,386 inv.

2

4,500

800

5,300

6,156

6,007

698

1,165

2,330

121

Frost?, härads och Eslövs domsaga

32,057 inv.

2

4,500

900

5,400

—

10,074

1,200

1,891

3,782

122

Bönnebergs, (Insjö och Harjagers

Jiärads domsaga.......

42,993 inv.

3

4,500

2,000

6,500

11,459

11,407

1,152

2,496

4,992

123

Luggude härads domsaga ....

47,559 inv.

3

4,500

1,200

5,700

13.325

13,293

1,468

2,521

5,042

I) I händelse av Gästriklands domsagas delning i enlighet med

propositionen beräknas inkomster, utgifter och lönefyllnad i de särskilda

domsagorna sålunda:

Gästriklands östra domsaga.

Inkomster: lön 4,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor,

beräknad expeditionslösen 7,100 kronor. Summa 13,100 kronor.

Utgifter: bidrag till arvode åt andre notarie 800 kronor, skrivbiträdens

avlöning 4,500 kronor, skrivmaterialier 500 kronor. Summa

5,800 kronor.

Inkomster efter avdrag av utgifter 7,300 kronor.

Lönefyllnad 3,700 kronor, behållen inkomst 11,000 kronor.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.tx proposition nr 334

119

'' 12

13

14

15

Ti; *

17 och 18

1»

20

21

22

28 24

26

I 20

27 |

Summa inkom- ster

Beräknade utgifter

t—(

O

trr

hrj

Föreslaget resekostnadsbidrag

av statsmedel

Behållen inkomst

Efter tabellen upptagna an- märkningar under n:r

i Summa beräknade årliga

mersportler;

kol. 9 + kol. 11.

Summa beräknad årlig

expeditionslösen;

kol. 7 + kol 12 N

Kol. 6 + kol. 13

Efter avdrag av 5 % å be-

loppet i kol. 13 och utjäm- ning till närmaste 100-tal

kronor

Bidrag till arvode åt

andre notarie

Skriv-

biträdens

aylöning

Beräknade kansli-

kostnader

Beräknade kostnader för

skrivmaterialer

Uppgivna resekostnader,

för vilka ersättning ej utgår

Summa utgifter

omster efter avdrag av

utgifter

o

Öl

«

P

re

p

c:

re

B*

P

5,312

15,541

•

21,541

20,800

SOO

5,600

•

_

900

—

7,3m

13,500

sm

—

14,3m

4,876

14,841

20,541

19,800

800

5,600

3,000

sm

1,800

11,000

8,800

3300

500

11,500

4,)

3,722

11,590

16,890

16.300

800

3,400

—

rm

_

4,900

11,400

1,400

—

13.800

3,028

9,184

14,484

14,000

800

3,000

—

600

3,400

10,600

1,600

—

13:100

(N

ce

05

15,856

21,256

20,500

800

5,100

—

900

2,000

8,8m

11,700

1,4m

700

13.800

«)

6,144

16,803

23,303

22,500

800

6,700

1,500

900

1,500

11,400

11,100

1,500

500

13,m

4»)

6,510

15,135

30,835

30,100

800

6.7(X)

900

8,400

11,7m

1,400

13,100

“)

«>

Gästriklands västra domsaga.

Inkomster: lön 4,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor,

beräknad expeditionslösen 7,100 kronor. Summa 13,100 kronor.

Utgifter: bidrag till arvode åt andre notarie 800 kronor, skrivbiträdens

avlöning 4,500 kronor, kanslikostnad 800 kronor, skrivmaterialier

500 kronor. Summa 6,600 kronor.

Inkomster efter avdrag av utgifter 6,500 kronor.

Lönefyllnad 4,500 kronor, behållen inkomst 11,000 kronor.

Omregleringen medför således en ökning av lönefyllnaden med

6,900 kronor, varemot resekostnadsbidraget 500 kronor bortfaller.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Mdj:ts proposition nr 334.

II) I händelse av Västerbottens södra domsagas delning i enlighet

med propositionen beräknas inkomster, utgifter och lönefyllnad i de särskilda

domsagorna sålunda:

Umeå domsaga.

Inkomster: lön 4,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor,

beräknad expeditionslösen 8,100 kronor. Summa 14,100 kronor.

Utgifter: bidrag till arvode åt andre notarie 800 kronor, skrivbiträdens

avlöning 4,800 kronor, kanslikostnad 200 kronor och skrivmaterialier

500 kronor. Summa 6,300 kronor.

Inkomster efter avdrag av utgifter 7,800 kronor.

Lönefyllnad 3,700 kronor, behållen inkomst 11,500 kronor.

Västerbottens södra domsaga.

Inkomster: lön 4,500 kronor, tj änstgöringspenningar 1,500 kronor,

beräknad expeditionslösen 5,100 kronor. Summa 11,100 kronor.

Utgifter: bidrag till arvode åt andre notarie 800 kronor, skrivbiträdens

avlöning 2,400 kronor, kanslikostnad 1,000 kronor, skrivmaterialier

500 kronor, resekostnader 1,000 kronor. Summa 5,700 kronor.

Inkomster efter avdrag av utgifter 5,400 kronor.

Lönefyllnad 6,100 kronor, behållen inkomst 11,500 kronor.

Omregleringen medför således en ökning av lönefvllnaden med

8,200 kronor, varemot resekostnadsbidraget 300 kronor bortfaller.

Anmärkningar.

’) I anledning av städerna Östhammars och Öregrnnds införlivning med domsagan fr. o. m. 1920

har sportelbiuttot ansetts böra ökas med 400 kronor.

2) I anledning av visst områdes införlivning med staden Norrtälje fr. o. m. 1918 har sportelbrnttot

minskats med 500 kronor.

3) Uppgift från häradshövdingen ang. beräknad avlöning till skrivbiträden saknas.

4) Före år 1916 hava jämväl Sollentuna och Färentnna härad tillhört domsagan, vadan år 1915

lämnats å sido vid beräkningarna enligt kol. 7—10.

") Som domsagan är nybildad fr. o. m. 1916, grunda sig beräkningarna enligt kol. 7-—10 endast

på tiden därefter. — Uppgift från häradshövdingen ang. beräknad avlöning till skrivbiträden saknas

^ “) På grund av ofullständig uppgift bär år 1915 ieke kunnat medtagas vid beräkningen enligt

k 1 9 ^ ^rnn^ av "“dig uppgift har år 1915 icke kunnat medtagas vid beräkningen enligt

s) På grund av ofullständig uppgift har år 1917 icke kunnat medtagas vid beräkningen enligt

®) 1 anledning av införlivning med staden Västerås fr. o. m. 1918 av Lnndby socken jämte visst

område av St. Ilians socken har sportelbruttot ansetts böra minskas med 700 kronor.

10) I anledning av införlivning med Köpings stad fr. o. m. 1919 av Köpings socken jämte visst

område av Kungs Barkarö socken har sportelbruttot ansetts böra minskas med 600 kronor.

”) I anledning av införlivning med staden Västerås fr. o. m. 1918 av visst område av St Bians

socken har sportelbruttot ansetts böra minskas med 100 kronor.

12) På grund av ofullständig uppgift har år 1915 icke knnnat medtagas vid beräkningen enligt
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 004.

’*) 1 anledning av ofullständiga uppgifter bär vid beräkningarna enligt kol. 7 och 3 år 1915 icke

kunnat medtagas samt beräkningen i kol. 9 hänfört sig endast till åren 1917 och 1918.

''*) Uppgift å sportelinkoinster för 1915 saknas, vadan nämnda år icke kunnat vid beräkningen

medtagas. — I anledning av införlivning med staden Östersund fr. o. m. 1918 av vissa områden av

Brunflo socken har sportelbruttot ansetts böra minskas med 1,000 kronor.

16) Som uppgift saknas för år 1915 har nämnda år icke kunnat vid beräkningarna medtagas.

l6) På grund av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9 medtagas.

*7) I anledning av införlivning med Skellefteå stad dels fr. o. m. 1916 av vissa områden från

Skellefteå socken och dels fr. o. m. 1917 av Ytterursviks by har sportelbruttot ansetts böra minskas

med 300 kronor.

''») I anledning av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkning enligt kol. 9 medtagas

">) I anledning av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9 medtagas.

2(l) I anledning av ofullständiga uppgifter har år 1917 icke kunnat vid beräkningarna medtagas.

21) I anledning av ofullständiga uppgifter har år 1918 icke kunnat vid beräkningarna medtagas.

22) 1 anledning av överflyttande fr. o. in. 1920 till Lysings och Göstrings domsaga av den till

Ydre härad hörande delen av Malexanders socken har sportelbruttot ansetts böra minskas med 100 kronor.

23) I anledning av den under 22) omförmälda överflyttningen har sportelbruttot ansetts böra ökas

med 100 kronor.

24) På grund av ofullständiga uppgifter hava beräkningarna enligt kol. 7 och 9 skett approximativt.

— I anledning av införlivning med Motala stad fr. o. m. 1917 av vissa områden från Motala socken

har sportelbruttot ansetts böra minskas med 500 kronor.

25) I anledning av införlivning med staden Norrköping dels fr. o. m. 1916 av Östra Eneby socken

och dels fr. o. m. 1918 av St. Johannes kommun har sportelbruttot ansetts böra minskas med 1,500

kronor.

26) 1 anledning av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9

medtagas. — På grund av införlivning med staden Söderköping dels fr. o. m. 1918 av visst område från

Drothems socken och dels fr. o. m. 1920 av visst område från Skönberga socken har sportelbruttot ansetts

böra minskas med 200 kronor.

27) I anledning av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid b räkningen enligt kol. 9

medtagas.

28) På grund av ofullständiga uppgifter hava beräkningarna skett approximativt.

29) I anledning av införlivning med staden Oskarshamn fr. o. m. 1919 av visst område från

Döderhnlts socken har sportelbruttot ansetts böra minskas med 300 kronor.

30) På grund av ofullständiga uppgifter har år 1918 icke kunnat vid beräkningarna medtagas.

31) Uppgift å extra inkomster för år 1918 saknas,

32) Som fullständiga uppgifter saknas för år 1916 har nämnda år icke kunnat vid beräkningarna

medtagas.

35) På grund av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9 medtagas.

S4) Sportelbruttot i Marks m. fl. härads domsaga har fördelats emellan Marks härad å ena samt

Vedens och Bollebvgds härad å andra sidan med ledning av uppgifter från t. f. domhavanden. Dombokslösen

har fördelats efter samma grund. Tjänstgöringspengarna hava upptagits enligt Göta hovrätts förslag

i ämnet.

36) På grund av ofullständiga uppgifter har beträffande As och Gäsene härad år 1915 icke kunnat

medtagas. Sportelbruttot från Vedens och Bollebygds härad jämte dombokslösen för dessa härad har

upptagits i enlighet med vad under 31) angivits. I anledning av införlivning av Torpa socken med

staden Borås fr. o. m. 1920 har det beräknade sportelbruttot ansetts böra minskas med 1,500 kronor.

Tjänstgöringspengarna hava upptagits enligt Göta hovrätts förslag i ämnet.

S6) På grund av ofullständiga uppgifter har beräkningen av dombokslösen skett approximativt.

37) Som vederbörliga uppgifter för år 1918 saknas, har nämnda år icke kunnat vid beräkningarna

medtagas.

38) För åren 1915—1917 har fördelningen av sportlerna emellan Villands och Östra Göinge nybildade

domsagor skett efter folkmängden.

39) Se ant. under 88).

*°) På grund av ofullständiga uppgifter har år 1918 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9

medtagas.

41) Som vederbörliga uppgifter saknas för år 1915, har nämnda år icke kunnat vid beräkningarna

medtagas.

42) Dombokslösen har vid saknad av vederbörliga uppgifter beräknats approximativt. — I anledning

av Eslövs stads överflyttning till domsagan fr. o. m. 1916 har sportelbruttot ansetts böra höjas

med 800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1.920. 1 samt. 280 höft. (Nr 004).

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

1S) I anledning av Eslövs stads överflyttning till annan domsaga fr. o. m. 1916 har sportelhinttot

ansetts böra minskas med 800 kronor.

44) I anledning av införlivning med staden Hälsingborg dels fr. o. m. 1918 av Haas kommun

samt vissa områden från Hälsingborgs och Allerums socknar och dels fr. o. m. 1919 av återstoden av

Hälsingborgs landskommun, har sportelbruttot ansetts böra minskas mad 4,300 kronor.

“) I anledning av anmärkning från domhavandcn har jämkning vidtagits i fråga om beräkningen

av expeditionslösen.

4li) I betänkandet, tab. II, har stämpelprovisionen för 1918 upptagits till 1,784 kr. i stället för 683 kr.

47) I betänkandet, tab. I, hava inkomsterna av expeditionslösen och behållen inkomst unntaeits

till 18,978 kr. och 15,023 kr. i st. för 8,978 kr. och 5,023 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Matris proposition nr 334.

12.H

INNEHÅLLSREGISTER.

Sid.

Inledande anmärkningar .

3

I. Löneförbättring åt häradshövdingarna................... 4

11. Höjning av häradshövdingarnas pension...................20

III. Säkerställande av tillgången på nödiga arbetskrafter.............21

A. Förste och andre notarier......................23

B. Beloppet av t. f. domhavande tillkommande vikariatsersättning......32

C. Vice häradshövdingar.......................37

D. Ordnande av ämbetsgöromålen i särskilt arbetstyngda domsagor (biträdande

domare).............. 44

IV. Delning av domsagor rn. m.......................54

A. Delning av Gästriklands domsaga.......... 54

B. Delning av Västerbottens södra domsaga...............63

C. Tjänstgöringspenningama i Marks och Borås domsagor.........77

V. Brottmålsdomarbefattning i Norrbottens län............... 78

VI. Ändringar i domsagostadgan......................83

Kostnadsberäkning.............................94

Departementschefens slutliga hemställan

97

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:457 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  2. SU 1920:187 Memorial i anledning av kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i s. 1 i texten
  3. SU 1920:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående höjande av andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till reseoch traktamentspenningar. s. 2 i texten
  4. SU 1920:151 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående partiell löneförbättring för häradshövdingarna m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten