Sök i Ratio Lex

Angående elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg

1920-03-19 · 45 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:347, Angående elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj ds Proposition Nr 847.

1

Nr 347.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående elektrifiering

av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg; given Stockholms

slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg för

år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 23,000,000 kronor, att utgå av

lånemedel;

dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits, besluta, att de i förslaget

till 1921 års riksstat bland inkomsterna under rubriken »I. Fast

upplåning)) upptagna lånemedel skola höjas med 15,000,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 294 käft. (Nr 347.)

891 so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

*

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,.

lians excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna„

Statsråden Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Svensson anförde:

Sedan järnvägsstyrelsen under hösten 1919 anmält sin avsikt att

inom den närmaste tiden till Kungl. Maj:t inkomma med framställning

i fråga om elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg, föreslog

Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition riksdagen att i avbidan

på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för

nämnda ändamål för år 1921 beräkna ett reservationsanslag av 8,000,000

kronor.

Med skrivelse den 27 februari 1920 har järnvägsstyrelsen därefter

framlagt plan för fortsatt elektrifiering av statens järnvägar samt förslag

till utförande av elektrifiering av bansträckan Stockholm — Göteborg.

Över nämnda förslag hava infordrade utlåtanden avgivits av chefen

för generalstaben, vattenfallsstyrelsen och telegrafstyrelsen, varjämte fullmäktige

i riksgäldskontoret yttrat sig i ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 347. •>

Innan jag ingår på en närmare behandling av föreliggande förslag,

tillåter jag mig till en början i korthet erinra om de åtgärder, som

redan vidtagits i fråga om införande av elektrisk diitt vid statsbanorna.

Försök med dylik drift utfördes till en början under åren 1905

—1907 på bandelarna Stockholm—Järva och Tomteboda—Värtan, lör

vilket ändamål medel beviljats av 1904 års riksdag. Resultaten från

-denna försöksdrift utvisade, att elektrisk järnvägsdrift var tekniskt utförbar

på ett tillfredsställande sätt.

Innan denna försöksdrift ännu avslutats, hade emellertid statsmakterna

haft under övervägande frågan om anskaffande av lör elektrifieringen av

statsbanorna erforderlig vattenkraft. På framställning av Kungl. Maj:t

beviljade sålunda 1906 års riksdag ett anslag av 5,000,000 kronor lör

inköp av sådana, helt eller delvis, i enskild ägo befintliga vattenfall,

som kunde anses komma att inom den närmaste tiden erfordras för drift

av statens järnvägar och vilkas inköp icke utan men för staten ansåges

kunna uppskjutas. Sedan erforderliga utredningar verkställts, har för

ifrågavarande ändamål inköpts fallsträckan i Motala ström mellan Norrbysjön

och Roxen, Hammarby fallet i Järleån samt Karseforsen och en del

andra fall i Lagan.

För den första elektrifieringen vid statsbanorna valdes bandelen

Kiruna—Riksgränsen. Förslag om införande av elektrisk drift vid denna

handel framlades av Kungl. Maj:t i proposition till 1910 års riksdag

(nr 119). I samband därmed gjorde Kungl. Maj:t jämväl framställning

om uppförande av en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Luleälv

samt om anläggande av järnväg mellan Gällivare och Porjus. Vad av

Kungl. Maj:t sålunda föreslagits blev av riksdagen bifallet.

Arbetena med utförandet av elektrifieringen av bandelen Kiruna—

Riksgränsen påbörjades sommaren 1910, och lämnade Porjus kraftverk

den 6 november 1914 för första gången elektrisk energi till ledningsnätet

för bandriften. Sedan en del förändringar, som redan under första

provdriften visat sig nödvändiga, vidtagits å vissa detaljer av anläggningen,

igångsattes den elektriska järnvägsdriften med ett mindre antal

tåg den 19 januari 1915. Därefter utökades de elektriska tågens antal

gradvis, så att den 1 mars 1915 samtliga tåg framfördes medelst elektrisk

kraft. På grund av försenad leverans av lämpliga motorkol måste sedan

den elektriska driften upphöra den 20 maj 1915 men kunde åter upptagas

den 14 juli samma år i full omfattning, och har den allt sedan

dess ostört pågått.

I en till 1916 års riksdag avlåten proposition (nr 165) hemställde

Kungl. Maj:t om beviljande av anslag för elektrifiering av linjen Kiruna—

Tidigare

åtgärder för

införande av

elektrisk

drift vid

statsbanorna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

Svartön. Då emellertid denna framställning icke vann riksdagens bifall,,

framlade Kungl. Maj:t till 1917 års riksdag nytt förslag i ämnet. Med

anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt inom riksdagen väckta

motioner beslöt riksdagen jämväl anvisa medel för påbörjande av arbetena

med ifrågavarande elektrifiering, därvid dock förutsattes, att elektrifieringen

skulle i första hand ske genom införande av elektrisk drift å bandelen

Kiruna—Nattavara. Medel för sådant ändamål hava jämväl anvisats för

åren 1919 och 1920.

Arbetena på elektrifieringen av bansträckan Kiruna—Nattavara hava

fortskridit så långt, att den elektriska driften på sträckan Kiruna—

Gällivare redan under februari provisoriskt kunnat upptagas, och ordinarie

elektrisk trafik med samtliga tåg har igångsatts den 12 innevarande

månad.

I den till riksdagen innevarande år avlåtna statsverkspropositionen

har Kungl. Maj:t gjort framställning om beviljande av medel för elektrifiering

av hela bansträckan Kiruna—Svartön. Under förutsättning att

denna framställning kommer att beviljas, skulle den elektriska driften

kunna iipptagas ända ned till Svartön under år 1922.

Beträffande de erfarenheter, som vunnits från driften å bandelen

Kiruna—Riksgränsen, har järnvägsstyrelsen lämnat en redogörelse i sin

skrivelse den 27 februari 1920. Därav framgår, att några som helst

driftsvårigheter vid kraftverket icke förekommit och att ej heller de högspända

överföringsledningarna och transformatorstationerna lämnat något

övrigt att önska beträffande driftsäkerhet. I vissa andra hänseenden

under den första tiden uppkomna störningar i driften hava till väsentlig

del övervunnits, dock återstå ännu vissa åtgärder till undvikande av

störningar i de svagströmsledningar, som framgå utefter ifrågavarande

handel. För utförande av dylika åtgärder hava särskilda medel tidigare

beviljats av riksdagen, och hava jämväl för samma ändamål medel äskats

av innevarande års riksdag.

Jämväl i fråga om de elektriska lokomotivens effektivitet och energiförbrukning

har erfarenheten givit goda resultat. Sålunda hava malmtågslokomotiven

visat sig kunna framföra 50 procent större tågvikt än

som från början beräknats. Energiförbrukningen åter understiger avsevärt

de siffror, som garanterats, och har det vidare visat sig, att belastningen,

som vållas av lokomotiv i linjetjänst, är avsevärt mycket jämnare

än den belastning, som vållas av lokomotiv, som gå i lokaltrafik

eller växeltjänst. Detta är beroende på att vid linjetjänst dels igångsättningar

mera sällan ifrågakomma, och dels tiden för tågens stillastående

är obetydlig i förhållande till gångtiden. Den av järnvägsdriften

föranledda belastningen blir givetvis dock ganska variabel. På

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

grund därav erfordras det relativt stora vattenkraftanläggningar lör den

för järnvägsdriften behövliga energin. Vid bedömande av naturkraftens

tillgodogörande får man emellertid taga hänsyn till att belastningsvariationerna

kunna i stor utsträckning utjämnas genom vid kraftstationerna

anordnade regleringsmagasin. Den omständigheten att järnvägsdriften

pågår såväl natt som dag samt både helgdagar och vardagar ger densamma

ur kraftsynpunkt i viss mån eu gynnsammare karaktär än den

industri, som endast arbetar med dagdrift.

Vid köld försvåras driftsförhållandena för ånglokomotiven avsevärt.

För de elektriska lokomotiven äger däremot i vissa avseenden ett motsatt

förhållande rum. Eu temperatursänkning av exempelvis 50 grader

minskar nämligen motståndet hos utomhusledningar med omkring 20

procent, varigenom spänningsfallet i dessa ledningar avsevärt förminskas,

och således en bättre verkningsgrad erhålles. I avseende på förmåga

att taga sig fram genom snödrivor hava de elektriska lokomotiven visat

sig betydligt överlägsna ånglokomotiven.

'' Genom brev den 3 december 1915 har Kungl. Maj:t uppdragit åt skal för en

järnvägsstyrelsen, bland annat, att efter vederbörligt samråd med chefen

för generalstaben och vattenfallsstyrelsen uppgöra och till Kungl. Maj:t av statsi

sinom tid inkomma med utredning, kostnadsförslag och plan för en banornafortgående

elektrifiering av ståtens järnvägar. Sedermera har järnvägsstyrelsen

anmodats att beträffande dessa frågor jämväl samråda med

telegrafstyrelsen.

Då, på sätt jag inledningsvis antytt, den sålunda anbefallda utredningen

nu föreligger, torde till en början i stora drag höra framhållas

de fördelar, som genom en mera allmänt genomförd elektrifiering av

statsbanorna stå att vinna; och tillåter jag mig i detta hänseende åberopa

följande uttalande av järnvägsstyrelsen:

»Genom elektrifieringen befrias landet från beroende av det utländska bränslet

för järnvägsdrift, ett förhållande, som är av oerhörd betydelse, särskilt under tider

av utrikespolitiska förvecklingar i de länder, från vilka järnvägsstyrelsen nu måste

importera det för statsbanornas drift erforderliga stenkolsbränslet eller vid tillfällen,

då andra omständigheter kunna inverka hindrande på stenkolstillförseln. Den kristid,

landet nyss genomlevat och ännu genomlever, då svårigheterna att anskaffa erforderliga

stenkol varit tryckande, har på ett synnerligen markerat sätt framvisat betydelsen

för landet och dess näringsliv av att för dess viktigaste kommunikationsmedel, järnvägarna,

vara oberoende av utlandet. Genom elektrifieringen vinnes även den viktiga

nationalekonomiska fördelen, att de stora kapital, som nu lämna landet såsom likvid

för utländskt bränsle, kunna behållas inom detsamma, till båtnad för handelsbalansen.

I rent trafiktekniskt hänseende medför elektrifieringen möjlighet till kortare transporttider

såväl för gods som passagerare och ett bättre och mer ekonomiskt utnyttjande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts Proposition Nr 347.

Departements
chefen.

Anskaffning;

ar elektrisk

energi vid

en allmän

elektrifiering.

av banan och dragkraften. En linje har efter elektrifiering betydligt större möjlighet

att utan andra åtgärder än en ökad tågtäthet ekonomiskt upptaga och avveckla en

väsentligt stegrad trafik. En mängd utvidgningar å bana och stationsområden, som

vid bibehållen ångdrift i mån av trafikens utveckling bliva nödvändiga tid efter

annan, kunna nämligen efter elektrifiering inbesparas eller åtminstone framflyttas.

Vid ångdrift ingår numera bränslekostnaden som en driftsekonomien behärskande

faktor. Ökad trafik medför nästan proportionellt ökade bränslekostnader. Vid en

elektrifierad bana, vars kraftstation är utbyggd, medför däremot en ökad trafik inom

vissa gränser endast relativt obetydlig ökning av strömkostnaden. Betydelsen i avseende

på taxorna härav samt av frånvaron av det osäkerhetsmoment i driftsekonomien,

som förorsakas av kolprisens variation, ligger i öppen dag. Alla dessa så att säga

indirekta fördelar med elektrifieringen äro naturligen synnerligen svåra att värdesätta

i en kalkyl. Av utomlands redan utförda järnvägselektrifieringar har emellertid framgått,

att dessa fördelar i verkligheten förefinnas. Järnvägsstyrelsens egen erfarenhet

från den elektriska driften å Riksgränsbanan har ävenledes bekräftat detta förhållande,

även om på grund av kristidens inverkan på transportkvantiteten därstädes den

elektriska driftens fördelar i full utsträckning ännu icke kunnat tillgodogöras.

Utom de indirekta fördelarna med elektrisk järnvägsdrift, av vilka en del här

ovan angivits, och vilka samtliga naturligen inverka på möjligheten till förbättrad

driftsekonomi, uppstå även vid relativt måttliga kolpriser direkta minskningar av

driftkostnaderna genom elektrifiering. Dessa besparingar bliva, särskilt vid nu rådande

bränslepris, så stora, att en elektrifiering av statsbanorna, i den mån därför erforderligt

kapital kan erhållas, enbart av den anledningen kan anses fullt motiverad. Av

de utredningar angående driftsekonomien vid elektrisk drift, som verkställts, framgår

tydligt detta sakförhållande.»

Beträffande den ekonomiska innebörden av en mera allmänt genomförd

elektrifiering av statsbanorna torde det för närvarande icke vara

möjligt att framlägga några mera fasta beräkningar. I det följande

kommer jag dock att något beröra denna fråga. Emellertid vill jag

redan nu uttala såsom min uppfattning, att de direkta och indirekta fördelar,

som stå att vinna genom införande av elektrisk drift vid statsbanorna,

äro av den omfattning, att det måste anses väl motiverat att,

trots de erforderliga stora kapitalutläggen, snarast möjligt i viss omfattning

igångsätta arbetet med en mera allmänt genomförd elektrifiering.

Då de beräknade vinsterna av elektrifieringen stå i direkt förhållande till

kolprisens höjd, innebär varje uppskov med arbetets påbörjande, att

man med öppna ögon underlåter att begagna nu föreliggande synnerligen

gynnsamma utsikter till ett snabbt amorterande av kapitalutläggen.

\ id utredning av frågan om allmän elektrifiering av statsbanorna

torde till en början böra undersökas, huruvida elektrisk energi kan göras

tillgänglig för ändamålet; och har järnvägsstyrelsen jämväl verkställt

utredning i detta hänseende.

Vid beräkningarna av den för järnvägsdriften erforderliga elektriska

energikvantiteten, har styrelsen utgått från 1913 års trafik, fördubblad

såväl i avseende på tågkilometer som bruttotonkilometer. Denna trafik

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

anser styrelsen med all sannolikhet kunna påräknas vid den tidpunkt,

då en allmännare elektrifiering av statsbanenätet blivit genomförd. Styrelsen

har vidare vid dessa beräkningar antagit, att landets järnvägar

skulle erhålla sin elektriska energi från 8 kraftverk, som vart och ett

skulle förse sitt särskilda område med erforderlig elektrisk energi. Omfattningen

av de på detta sätt uppkommande kraftverksområdena framgår

av en vid styrelsens skrivelse fogad karta.

De beräknade energikvantiteterna äro upptagna i nedanstående inom

järnvägsstyrelsen uppgjorda tabell, i vilken också upptagits den för

privatbanornas drift erforderliga energikvantiteten.

Kraftstationsområde

S t r ö m f

örbr åkning

p e r å r

Statens järnvägar

kwt

Övriga järnvägar

kwt

Totalt

kwt

A (Porjus)......................................

5,433,000

48,000

5,481,000

B (Ume älv)...................................

21,496,000

—

21,496,000

C (Indalsälven)...............................

50,398,000

2,564,000

52,962,000

D (Dalälven)..................................

66,930,000

83,258,000

150,188,000

E ( » )...................................

21,122,000

34,560,000

55,682,000

F (Motala ström) ...........................

88,768,000

40,308,000

129,076,000

G (Trollhättan) ..............................

98,176,000

72,710,000

170,886,000

H (Lagan).......................................

60,528,000

61,404,000

121,932,000

Summa

412,851,000

294,852,000

707,703,000

I denna tabell är emellertid ej upptagen den för bandelen Riksgränsen—Svartön

erforderliga elektriska energien, för vilket ändamål,

efter vad som nu kan beräknas, böra åtgå högst 90 miljoner kilowatttimmar.

Kraftverkens högsta belastningar i medeltal för kvarttimme vid en

allmänt genomförd elektrifiering hava av järnvägsstyrelsen beräknats till

i nedanstående tabell upptagna belopp, där den för linjen Riksgrpnsen—

Svartön erforderliga effekten även ingår.

A.

Lule älv ...............

..... 32,000

kilowatt

B.

Ume älv ...............

..... 7,200

»

C.

Indalsälven...........

..... 17,700

)

D.

Dalälven ...............

..... 50,100

»

E.

» .............

..... 18,600

7>

F.

Motala ström.........

..... 43,000

>

G.

Trollhättan............

.. .. 56,900

»

H.

Lagan ..................

.... 40,600

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

Plan för

genomförande

av

en allmän

elektrifiering.

Järnvägs
styrelsen.

Anskaffningen av dessa energikvantiteter bereder, efter vad de i

ärendet verkställda undersökningarna utvisat, inga tekniska svårigheter.

Den för statsbanorna erforderliga elektriska energin uppgår, om energiförbrukningen

för linjen Riksgränsen—Svartön undantages, till ej fullt

det belopp, som Trollhätte kraftverk ensamt levererade under år 1917.

Emellertid måste, enligt vad järnvägsstyrelsen framhåller, en ökning

av det erforderliga energibehovet för detta ändamål med omkring 5 procent

per år beräknas, om trafiken skall tillväxa på sätt som hittills, men

även detta ökade energibehov anser styrelsen utan svårighet kunna

tillgodoses för åtminstone överskådlig tid framåt.

Att den, även vid en fullt genomförd elektrifiering av statsbanorna,

erforderliga energikvantiteten kan erhållas från landets vattenfall, torde

således få anses utrett.

Den fråga, som därefter framställer sig, är var den allmänna elektrifieringen

av statsbanorna lämpligast först bör igångsättas.

I detta avseende anför järnvägsstyrelsen, att då ett av de viktigaste

ändamålen med elektrifieringen vore att göra statsbanorna oberoende av

kolimporten från utlandet, syntes det riktigast, att de bandelar först

elektrifierades, som hade att uppvisa den största kolförbrukningen. Det

ginge naturligen då ej för sig att därvid elektrifiera ett stycke här och

ett stycke där, utan måste elektrifieringen bedrivas så, att de i möjligast

stora enheter elektrifierade bandelarna alltid komme att förbliva sammanhängande.

Med hänsyn därtill borde egentligen elektrifieringen, sedan

bandelen Riksgränsen—Svartön blivit färdig, fortsättas från Boden söderut.

Kolförbrukningen för de bandelar, som därvid i första hand skulle

elektrifieras, vore emellertid relativt ringa. Därtill komme, att linjerna

genom Norrland på grund av därstädes befintlig riklig tillgång på vedbränsle

kunde, även om driftsekonomin därigenom under vissa förhållanden

kunde äventyras, lättare än andra linjer eldas med vedbränsle på

sätt, som under kristiden skett och ännu skedde. Det vore därför

lämpligare att påbörja elektrifieringen av banorna i södra delen av landet.

Därvid kunde tänkas, att elektrifieringen utfördes så, att byggnadsstadierna

motsvarade ungefär de förut omnämnda kraftverksområdena.

Därigenom skulle emellertid fördelarna av den elektriska driften ej

komma att framstå helt förr än flera utbyggeadsstadier fullbordats.

Järnvägsstyrelsen funne det därför lämpligast, att statsbanenätet för

elektrifieringen uppdelades i vissa sammanhörande större enheter och att

dessa elektrifierades i den ordning, som betingades av deras kolförbrukning

per kilometer bana.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

9

Till utredning i detta hänseende har järnvägsstyrelsen åberopat en

såsom bilaga vid detta protokoll fogad tabell (bilaga 1), utvisande eu jämförelse

mellan maskinavdelningens kostnader för ångdrift och elektrisk

drift vid olika bandclar, grundad på 1913 års priser.

Av denna tabell framgår, att beträffande huvudbanorna kolförbrukningen,

räknad per år och bankilometer, är störst å bandelen Stockholm—Göteborg

med 384 ton. Styrelsen finner därför denna handel

böra i första hand ifrågakomma till elektrifiering. Därnäst borde komma

linjerna Järna—Norrköping och Katrineholm—Malmö—Trelleborg med

en kolförbrukning av 322 ton, därefter linjen Stockholm—Bräcke med

en kolförbrukning av 290 ton o. s. v.

För att lämna en föreställning om, huru kostnaderna skulle komma

att ställa sig då större nät elektrifierats och vid olika antagna prislägen

beträffande kol, övrig material och arbete, har styrelsen lämnat en

sammanställning i bifogade tabell II (bilaga 2). I denna är elektrifieringen

beräknad för följande två alternativ, nämligen dels alternativ a,

elektrifiering av hela statsbanenätet med undantag för linjen Svartön—•

Riksgränsen, beträffande vilken elektrifiering redan är beslutad och delvis

färdig, och dels alternativ b, elektrifiering av samtliga statsbanedelar

söder om Östersund och Långsele med undantag av de för närvarande

på grund av relativt låg trafikintensitet mindre kolförbrukande

bandelarna Göteborg—Strömstad, Laxå—Charlottenberg och Kristinehamn

—Mora—Orsa.

De i förenämnda två tablåer gjorda beräkningarna hava utförts

under förutsättning av 1913 års trafik fördubblad såväl i avseende på

tågkilometer som bruttotonkilometer. Det har vidare antagits, att de elektriska

lokomotiven skulle direkt ersätta de förutvarande ånglokomotiven.

Samma hastigheter och gångtider hava därför beräknats som vid ångdrift,

och antalet elektriska lokomotiv och ånglokomotiv i tjänst har beräknats

lika i båda fallen. Personalkostnaden för lokomotivtjänsten bär

också i båda fallen beräknats lika. Järnvägsstyrelsen framhåller emellertid,

att dessa antaganden äro mycket ogynnsamma, enär erfarenheten

visat, att en minskning såväl i avseende på antal erforderliga lokomotiv som

i avseende på gångtider och personalkostnad inträder vid införande av

elektrisk drift, dels på den grund att uppehållen för kol- och vattentagning

samt ofta även lokomotivbyten bortfalla, dels på grund av att vid

elektrisk drift ej heller samma begränsning för lokomotivens effekt finnes

som vid ångdrift, i följd varav såväl tågvikter som hastigheter

kunna ökas.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 294 höft. (Nr 347.)

894 20 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 347.

Beträffande de i övrigt använda. beräkningsgrunderna har styrelsen

meddelat följande:

»De i tabellerna I och II upptagna anläggningskostnaderna för ångdriften utgöras

endast av kostnaderna för erforderliga ånglokomotiv. Denna kostnad har ansetts

höra medtagas, enär från respektive elektrifierade bandelar frigjorda ånglokomotiv

beräknas komma till användning på bandelar med ångdrift. I anläggningskostnaderna

för den elektriska driften ingå förutom kostnaderna för elektriska lokomotiv även

kostnaderna för erforderliga överförings- och kontaktledningar samt transformatorstationer

och dessutom kostnaden för utflyttning och omändring av de efter linjerna

framdragna svagströmsledningarna. Vid beräkning av dessa kostnader har antagits,

att anläggningen skulle utföras i tabell I vid 1913 års prisläge och i tabell II dels

vid 1913 års priser och dels vid tre andra prisnivåer, av vilka den högsta anses

motsvara nuvarande prisläge. Dessa hava beräknats motsvara kolpris av respektive

50, 100 och 150 kronor per ton samt för övrig materiel och arbete respektive 100,

125 och 150 procent högre prisläge än år 1913. Härvid har dock undantag gjorts

för anläggningskostnaderna vid ångdrift, vilka utgöras endast av kostnaderna för erforderliga

ånglokomotiv. För dessa har kostnadsökningen ansetts böra upptagas till

respektive 100, 150 och 200 procent. Även kostnadsökningen för elektriska lokomotiv

bör beräknas till dessa procent, men i stället är kostnadsökningen för övriga

vid elektrisk drift erforderliga anläggningar så mycket mindre, att man i medeltal

för hela anläggningskostnaden vid elektrisk drift lämpligen bör kunna räkna med

ovan angivna procenttal 100, 125 och 150. Då det beräknats, att kraftverken skola

utföras genom vattenfallsstyrelsens försorg och även utnyttjas för andra ändamål än

järnvägsdriften, har här ej räknats med några kraftverkskostnader, utan hava i stället

vissa strömkostnader beräknats, varvid den elektriska energin antagits levererad vid

kraftverkens uttag. Strömkostnaden har för år 1913 beräknats till 1.2 öre per kilowattimme,

vilket pris beräknats motsvara självkostnaden för strömmens framställning.

För de högre prisnivåerna är självkostnaden för strömmen beräknad till respektive

1.8, 2.4 och 3 öre per kilowattimme. Räntor å de för elektrifieringen erforderliga

kapitalen äro beräknade efter 5 procent.»

Såsom jag redan inledningsvis framhållit, torde några mera fasta

beräkningar rörande den ekonomiska innebörden av en allmän elektrifiering

av statsbanorna för närvarande icke kunna framläggas. Därtill

äro konjunkturerna allt för skiftande och för framtiden ovissa. Den

verkställda utredningen synes mig dock giva stöd för, att även med

nuvarande höga kostnader för de erforderliga anläggningarna och anskaffningarna

ett mera allmänt införande av elektrisk drift å statsbanorna

bör komma att ställa sig ekonomiskt fördelaktigt. Därest man utgår

från ett kolpris av 150 kronor per ton samt jämväl i övrigt nu gällande

priser läggas till grund för beräkning av anläggnings- och driftkostnader,

skulle sålunda enligt förenämnda tabell II vid elektrifiering av hela

statsbanenätet med undantag för linjen Svartön—Riksgränsen den årliga

vinsten genom den elektriska driftens införande uppgå till 24,6

procent å den därav föranledda ökade anläggningskostnaden. Vid elek
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 347.

trifiering av samtliga statsbanedelar söder om Östersund och Långsele

med undantag av vissa mindre kolförbrukande delar, skulle under enahanda

förutsättningar den årliga vinsten uppgå till 29,17 procent å

ökningen i anläggningskostnad.

Emellertid lärer det icke kunna ifrågasättas att nu taga definitiv

ståndpunkt till den av styrelsen framlagda planen för elektrifieringens

allmänna genomförande. Av statsfinansiella och tekniska skäl måste för

övrigt elektrifieringsarbetet bedrivas successivt och allenast å vissa begränsade

områden samt vidare inom vissa fastställda tidsperioder. För

närvarande måste frågan begränsas till att avse den handel, som i

första hand kan ifrågakomma vid påbörjandet av en mera allmän elektrifiering.

Redan innan beslut fattats om elektrifiering av linjen Kiruna—Riksgränsen,

hade av utförda undersökningar angående lämpligaste sättet för

påbörjandet av elektrifieringen av statsbanenätet framgått, att den största

vinsten och största kolbesparingen skulle erhållas genom elektrifiering

av de starkast trafikerade stambanorna. Då nämnda fråga förelåg till

avgörande, hyste man emellertid vissa betänkligheter mot att till den

första större elektrifieringen välja en band el, där person- och posttrafiken

var av stor betydelse. Det kunde nämligen då ej förutsättas, att driftstörningar

skulle kunna alldeles undvikas under första tiden efter den

elektriska driftens införande, vilka störningar givetvis på en handel med

tät trafik skulle vålla stora olägenheter. Efter övervägande av de olika

på frågan inverkande omständigheterna valde man, såsom förut nämnts,

år 1910 bandelen Kiruna—Riksgränsen för den första större elektrifieringen.

Person- och posttrafiken å denna handel var obetydlig, varemot malmtrafiken

redan då var avsevärd och därjämte förväntades komma att

ytterligare stiga. Vidare kunde erforderlig elektrisk energi lätt erhållas,

varjämte ett ytterligare skäl för att välja denna handel var, att på grund

av banans nordliga läge värdefull erfarenhet angående de klimatiska

förhållandenas inverkan på den elektriska driften därigenom skulle erhållas.

Erfarenheten från ifrågavarande handel har nu visat, att störningar

i den elektriska driften ej förekomma i större utsträckning än vid

ångdrift. Det föreligger därför numera icke något hinder för att vid den

fortsatta elektrifieringen göra början med den handel, vars elektrifiering

kan antagas komma att medföra den- största vinsten.

Den av järnvägsstyrelsen verkställda utredningen synes utvisa, att

ur nu berörda synpunkt linjen Stockholm—Göteborg i första hand bör

ifrågakomma. Jag kommer i det följande att närmare ingå på spörs
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

målet, huruvida det kan anses lämpligt att redan nu påbörja detta synnerligen

betydande elektrifieringsföretag.

I detta sammanhang ber jag få nämna, att järnvägsstyrelsen i sin

föreliggande skrivelse lämnat en utredning angående lämpligheten av

att vid statens järnvägar övergå till oljeeldning å lokomotiven. Av

denna utredning framgår, att en dylik åtgärd för närvarande icke ur

ekonomisk synpunkt skulle medföra någon vinst. Med hänsyn härtill

har jag icke ansett erforderligt att här närmare ingå på detta spörsmål.

Val mellan

olika strömsystem.

Såväl vid framläggande av plan för elektrifiering av bandelen Stockholm

—Göteborg som ock vid beräknande av kostnader och energiförbrukning

för en allmän elektrifiering har järnvägsstyrelsen utgått från, att vid den

fortsatta elektrifieringen samma strömsystem och samma system för överföringen

skulle komma till användning som vid elektrifieringen av bandelen

Kiruna—Riksgränsen. Innan jag närmare ingår på styrelsens förslag,

vill jag därför något beröra denna fråga.

I Amerika har under senaste åren ett annat strömsystem än det

förut omnämnda, nämligen likström med 3,000 volts spänning för kontaktledningarna,

kommit till användning för järnvägsdrift, och har detta

senare system från en del håll framhävts såsom i flere avseenden överlägset

det vid bandelen Kiruna—Riksgränsen använda enfassystemet.

För att såväl denna fråga som ock utredningen rörande elektrifieringsproblemet

i övrigt skulle bliva underkastad en så grundlig och allsidig

granskning som möjligt, har järnvägsstyrelsen uppdragit åt särskilda

sakkunniga att verkställa granskningen ifråga.

Till sakkunniga hava utsetts kommerserådet A. Enström, överingenjören

C. Rossander och professorn A. Alm. Vid fullgörandet av sitt

uppdrag skulle de sakkunnige äga rätt att, om så ansågs erforderligt,

tillkalla andra sakkunniga. Med anledning härav hava utredningar införskaffats

från professor A. Lindström, Västerås, civilingenjörerna J.

Körner och F. Holmgren, Stockholm, geheimerat professor W. Reichel,

Berlin, och ingenjör L. Thormann, Bern. Dessutom hava meddelanden

beträffande hithörande frågor erhållits från vissa amerikanska firmor.

De sakkunniga, som ansett sig närmast böra behandla frågan om

elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg, hava såsom slutomdöme

uttalat, bland annat, att de verkställda beräkningarna över elektrifieringsprojektet

speciellt för bandelen Stockholm—Göteborg givit vid handen,

att likströmssystemet, ehuruväl i kalkylerna åtskilliga för detsamma

ganska gynnsamma antaganden gjorts, ur teknisk och ekonomisk synpunkt

icke uppvisade några fördelar framför enfassystemet, utan tvärtom

s. 13 Kontrollera mot PDF

KungI. Majrts Proposition Nr 347.

13

i ekonomiskt avseonde syntes ställa sig något ogynnsammare, samt att

hänsyn till i framtiden väntade, starkt ökade trafikbehov vidare gåve

företräde åt enfassystemet, vilket sannolikt även skulle komma att ställa sig

fördelaktigare vid långa bansträckor med svag trafik. På grund härav

och med hänsyn till dels järnvägsstyrelsens, dels inhemska elektriska

firmors förtrogenhet med enfassystemet funne de sakkunnige för sin del

ingen anledning att tillstyrka ett frångående av det nu vid statsbanorna

införda enfassystemet utan ansåge, att beräkningarna borde grundas på

detta system. Innan det slutliga avgörandet träffades, borde dock bindande

anbud och garantier rörande båda systemen lämpligen infordras.

Järnvägsstyrelsen anför i denna del följande:

Det har synts de sakkunnige, att bindande anbud och garantier rörande de

båda systemen lämpligen borde infordras, innan valet av strömsystem slutgiltigt göres.

Vid elektrifieringen av linjen Kiruna—-Riksgränsen har också järnvägsstyrelsen beträffande

utförande av anläggningen förfarit på liknande sätt för att erhålla de tekniska

och ekonomiska garantier, som därvid ansågos nödvändiga. Där fanns emellertid

möjlighet att såsom en huvudförutsättning för ett garantiåtagande något så när

förutbestämma trafikens omfattning på grund av att densamma till största delen utgöres

av malmtrafik, vilkens omfattning är reglerad uti gällande statskontrakt. På

övriga statsbanelinjer är däremot trafiken av mer växlande natur och omöjlig att

förutbestämma. Då emellertid, som nyss antytts, de garantier, som skola kunna

lämnas, givetvis måste grunda sig på vissa ganska noggrant bestämda trafikförutsättningar,

inses lätt, att sådana garantier endast med svårighet kunna erhållas och

övervakas i ett sådant fall som exempelvis för elektrifieringen Stockholm—Göteborg,

å, vilken linje trafiken alltid är mer eller mindre växlande och i alla händelser mycket

svår att på förhand bestämma eller antaga i för uppställande av garantier nödvändiga

grundläggande detaljer. Vidare är att märka, att även om bestämmelser för och

garantier på sådant sätt skulle kunna lämnas, så blir å andra sidan järnvägsstyrelsen

bunden i sin handlingsfrihet vid trafikens skötsel och ofta förhindrad att vidtaga de

eventuellt behövliga förändringar i driftens teknik eller att utnyttja möjligheter till

bättre driftsekonomi, som kunna uppträda. Vid elektrifieringen av linjen Kiruna—

Riksgränsen har styrelsen också fått sådan erfarenhet av vad det vill säga att i ordnandet

av järnvägsdriften vara bunden av vissa på grund av garantierna nödvändiga

restriktioner. Olägenheterna härav vid driften av riksgränsbanan voro så stora, att

järnvägsstyrelsen ansåg det vara lämpligt snarast bliva befriad från desamma och

alltså vidtog åtgärder för att redan innan kontraktsöverenskommelserna så krävde, i

detta hänseende lösa sig från leverantörerna, I och med att detta skedde erhöll

järnvägsstyrelsen betydligt ökade möjligheter att på mera ekonomiskt och för statens

järnvägar i alla hänseenden mera lämpligt sätt sköta driften å banan ifråga.

Ej heller giver infordrandet av anbud beträffande lokomotiv och elektriska utrustningar

för stationer m. m. någon säker vägledning beträffande de verkliga framtida

kostnaderna för det ena eller andra systemet. Det är nämligen tydligt, att det

beslut i strömsystemfrågan, som vid påbörjandet av den allmänna elektrifieringen av

statens järnvägar fattas, måste bliva utslagsgivande för elektrifieringen i dess helhet,

enär en övergång från ett system till ett annat, sedan en del i samtrafik med var
-

Järnvägs
styrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts Proposition Nr 347.

andra befintliga linjer elektrifierats, är fullkomligt utesluten. För de firmor, som

företräda olika strömsystem, är det därför av största vikt att erhålla den första anläggningen.

Då vidare de firmor, som komma ifråga för anbuds avgivande, besitta

oerhörda resurser, kan det mycket väl tänkas, att de, för erhållandet av ett slags

monopol- eller förhandsställning, kunna känna sig frestade att till underpris iordningställa

en första anläggning. Detta gäller särskilt likströmssystemet, vilket för den

händelse det skulle komma till användning, skulle nödvändiggöra, att en stor del av

utrustningen toges från Amerika. Inom Europa finnes nämligen för närvarande

ingen driftserfarenhet beträffande likström med 3,000 volts spänning för järnvägsdrift

och ingen europeisk firma kan nu anses skickad att utföra en sådan anläggning.

Beträffande enfassystemet finnes däremot ett flertal firmor inom Europa, varav inom

Sverige åtminstone tvenne, som kunna anses väl skickade att utföra anläggningar av

detta slag. Endast i fråga om enfassystemet kan således verklig konkurrens erhållas.

För ytterligare belysande av denna fråga torde böra nämnas, att ingående

undersökningar angående lämpligaste strömsystem för elektrifiering av järnvägar

under senaste tid utförts i Tyskland, Norge och Schweiz, och i alla dessa fall har

enfassystemet ansetts bäst lämpat för detta ändamål. I Schweiz har denna undersökning

helt nyligen avslutats dels beträffande statsbanorna, de s. k. Bundesbahnen,,

och dels beträffande de s. k. Bernische Bahnen, vilka senare utgöras av ett nät av

privatbanor, i vilka kantonen Bern är ekonomiskt intresserad.

Det synes järnvägsstyrelsen särskilt betydelsefullt, att man i Schweiz icke

tvekat att besluta sig för enfassystemet för elektrifieringen, enär i detta land stora

järn vägselektrifieringar nu äro i full gång. Sålunda har för elektrifieringens snabba

genomförande åt Bundesbahnen beviljats ej mindre än omkring 50 miljoner francs

per år och åt Bernische Bahnen 25 miljoner francs per år för ett antal år framåt^

I Norge hava också erforderliga medel beviljats för elektrifiering av linjen

Kristiania—Drammen enligt enfassystemet, och pågå likaledes arbetena för denna

elektrifiering för närvarande.

På grund av det anförda har järnvägsstyrelsen uttalat såsom sin

bestämda uppfattning, att något vägande skäl icke förelåge att för den

fortsatta elektrifieringen av statsbanorna välja något annat strömsystem

än det redan nu med synnerligen gott resultat å riksgränsbanan tillämpade

enfassystemet. Järnvägsstyrelsen hyste vidare den meningen, att

föga kunde vinnas, men mycket förloras genom att icke redan nu fatta

slutgiltig ståndpunkt i denna fråga. För enfassystemet talade nämligen

så många redan nu bestämda faktorer, att någon tvekan inför den däremot

helt ovissa möjligheten att ernå något bättre icke kunde under

nuvarande förhållanden vara varken befogad eller lämplig.

Den av de sakkunniga framkastade tanken att låta även firmor, som

företrädde likslrömssystemet, efter avgivande av vissa garantier få

lämna anbud, funne styrelsen dels med stöd av styrelsens uppfattning

om enfassystemets större lämplighet och dels på grund av de ovan anförda

svårigheterna att överhuvud taget uppsätta ett tävlingsprogram

samt de med en sådan anordning förbundna både nuvarande och fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 347.

15

tida ekonomiska riskerna icke böra komma ifråga. Enligt styrelsens

bestämda mening skulle ett uppskjutande av beslutet om strömsystemfrågan

icke annat än försvåra och förvirra det redan i sig själft svåra

problemet om statens järnvägars elektrifiering, utan att någon motvägande

vinst skulle uppstå.

Chefen för generalstaben bär avgivit yttrande över järnvägsstyrelsens

förslag och framhåller därvid nödvändigheten av att ett enhetligt

strömsystem användes för elektrifieringen av statsbanenätet. Dessutom

framställes av honom en del villkor, vilka alla i huvudsak uppfyllas av

det uppgjorda förslaget.

\ attenfallsstyrelsen framhåller i sitt utlåtande, att enfassystemet

kan under vissa angivna förutsättningar ur kraftgenererings- och kraftdistributionssynpunkt

användas med samma fördel som likströmssystemet,

och anser sig styrelsen därför under nämnda förutsättningar icke

hava anledning att, med hänsyn till de intressen styrelsen har att bevaka,

uttala sig om valet av strömsystem för själva järnvägsdriften.

Telegrafstyrelsen har yttrat sig i föreliggande fråga huvudsakligen

med hänsyn till de olika strömsystemens inverkan på telegrafverkets

ledningar och därvid framhållit, att problemet angående förekommande

av svagströmsstömingar ännu icke vore tillfredsställande löst. De åtgärder,

som av särskilda sakkunniga föreslagits till undvikande av dylika

störningar å sträckan Kiruna—Riksgränsen, hade ännu ej fullbordats,

vadan ännu icke kunde bedömas, huruvida dessa åtgärder kunde komma

att visa sig tillräckliga. Ej heller vore störningarna från likströmsbanor

tillräckligt undersökta. Telegrafstyrelsen, som anser sig böra

bevaka, att icke telegraf- och telefontratiken i övriga delar av landet

utsättes för samma störningar som vid riksgränsbanan, håller därför

före, att hela'' problemet om svagströmsstörningarna borde vara löst,

innan elektrifieringssystemet för statens järnvägar definitivt bestämdes.

Styrelsen föreslår därför, att hela störningsfrågan utredes genom samarbete

mellan järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och telegrafstyrelsen,

innan Kungl. Maj:t slutligen avgör, enligt vilket system Sveriges statsbanor

skola elektrifieras. Enligt styrelsens förmenande behövde frågan

om elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg icke därigenom fördröjas.

Den av järnvägsstyrelsen verkställda utredningen synes mig utvisa,

att övervägande skäl tala för att även vid en fortsatt elektrifiering av

Chefen för

generalstaben.

Vattenfalls
styrelsen.

Telegraf
styrelsen.

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 347.

statsbanorna välja det redan prövade enfassystemet. Detta system bar

befunnits driftsäkert och torde, bättre än likströmssystemet, lämpa sig

för våra huvudbanor med deras växlande trafikbelastning. Ej heller

torde den omständigheten, att problemet om svagströmsstörningarnas

undvikande icke vunnit sin definitiva lösning, behöva hindra ett avgörande

av frågan angående valet av strömsystem, vars uppskjutande för

vidare utredning synes mig kunna medföra ett väsentligt fördröjande av den

fortsatta elektrifieringens påbörjande. Störningar hava visat sig förekomma

vid båda systemen, och torde därför, vilket system som än väljes,

olägenheter i nämnda hänseende till en början icke kunna helt undvikas,

men å andra sidan lärer det finnas goda förhoppningar om att den tekniska

sakkunskapen skall veta att i möjligaste mån råda bot härför.

Rörande detta spörsmål pågå allt fortfarande undersökningar. Beträffande

den bansträcka, vars elektrifiering närmast är i fråga, nämligen Stockholm—

Göteborg, komma störningsförhållandena säkerligen att i avsevärd mån

lättas genom att de utmed denna sträcka gående rikstelefonledningarna

utbytas mot en landsvägskabel, varom beslut fattats vid innevarande

års riksdag. Olägenheterna skulle därför här huvudsakligen avse en

del av telegrafverkets telefonlinjer, som uppbära lokal- och landsledningar,

ävensom telegrafledningarna.

Med stöd av det anförda anser jag mig i likhet med järnvägsstyrelsen

kunna förorda, att enfassystemet lägges till grund för det nu

föreliggande elektrifieringsförslaget.

Jag övergår härefter till en redgörelse för det föreliggande förslaget

om elektrifiering av bandelen Stockholm—Göteborg.

Beträffande planläggningen av ifrågavarande företag anför järnvägsstyrelsen

följande:

Den för elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg erforderliga elektriska energien

är tänkt levererad från statens kraftverk dels vid Trollhättan och dels uti Motala

ström. Beträffande de anslag, som erfordras för framställning av denna elektriska

energi, måste det bero på vattenfallsstyrelsen att göra framställning.

Under antagande av den för år 1925 beräknade trafikrörelsen skulle för elektrifieringen

erfordras i runt tal 75 miljoner kilowattimmar per år och högsta kvarttimmemedelvärdet

för belastningen skulle uppgå till omkring 25,000 kilowatt för båda

kraftverken sammanlagt. Den elektriska energien har därvid beräknats levererad vid

kraftverkens uttag i form av enfasström med 16 2/3 perioders frekvens och 100,000

volts spänning. Ett system av överföringsledningar, utförda för denna strömart,

skulle framdragas utefter linjen Stockholm—Göteborg från Huddinge till Olskroken.

Från Hallsberg skulle en tillförselledning dragas ned till kraftverken vid Motala

ström och från Lagmansholm motsvarande ledning till Trollhättan. Transformatorstationer

för nedtransformering av spänningen till för kontaktledningarna erforderliga

Elektrifiering

av

linjen

Stockholm—

Göteborg.

Järnvägsstyrelsens

plan för

elektrifieringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

IT

16,000 volt skulle utföras invid 16 stationer, nämligen Huddinge, Jama, Björnlunda,

Skebokvarn, Katrineholm, Högsjö, Hallsberg, Laxå, Älgarås, Moholin, Skövde, Falköping,

Fåglavik, Lagmansholm, Flöda och Olskroken. Härvid är således räknat med,

att särskilda överföringsledningar skola anordnas för järnvägsdriften. Naturligen kan

man även tänka sig en kombination av ledningsnätet för järnvägsdriften med vattenfallsstyrelsens

ledningsnät för trefasström, för den händelse därigenom ekonomiska

och andra fördelar för kraftens distribution kunna erhållas. Det slutliga avgörandet

uti denna, låt vara i och för sig viktiga, men dock mera underordnade del av frågan

synes emellertid i detta sammanhang ej vara behövligt. Ett ställningstagande måste

göras beroende av resultatet av de utredningar härvidlag, som inom vattenfallsstyrelsen

pågå, och beslut om, huru överföringsledningen på olika håll lämpligen bör

utföras, torde senare efter prövning av dessa resultat av Kungl. Maj:t kunna meddelas.

I vilket fall som helst torde nämligen frågans lösning i ena eller andra riktningen

icke väsentligt inverka på de av järnvägsstyrelsen här för järnvägsdriftens

vidkommande framlagda ekonomiska kalkylerna.

Kontaktledningar skola utföras för alla huvud- och sidospår med undantag för

vissa spårgrupper i Stockholm, Hallsberg och Göteborg samt eventuellt även andra

stationer, där i alla händelser fortfarande ånglokomotiv måste användas med hänsyn

till anslutande banor.

Till följd av att telegrafverket, även av andra skäl än för förekommande av

driftstörningar från järnvägens högspända ledningsnät, nu ansett det nödvändigt att

för sina ledningar övergå till användande av kabelledningar, försvinna en hel del av

de utefter ifrågavarande järnvägslinje framdragna telefonledningarna. En del lokalledningar

komma dock att återstå, vilka vid införande av elektrisk drift måste utflyttas.

Kostnaden för utflyttningen av dessa samt av statens järnvägar tillhöriga,

utefter denna linje framdragna ledningar har i samråd med telegrafstyrelsen uträknats.

Tills vidare härvidlag kan bliva bestämt, har järnvägsstyrelsen utgått ifrån,

att telegrafverket bär kostnaderna för de som förut sagts även av andra skäl erforderliga

kabelledningarna och järnvägen kostnaderna- för de återstående luftledningarnas

omflyttning.

För ändring av spåranordningar på några stationer, så att ej alltför otympliga

anordningar till uppbärande av kontaktledningarna kunna vinnas samt för sänkningen

av spåren i tunnlarna söder om Stockholm och under Riddarholmsbron, för erhållande

av för kontaktledningarna erforderligt fritt rum, hava kostnaderna beräknats och

upptagits. Vidare hava kostnaderna upptagits för utförande av nya och ändring av

redan befintliga verkstäder med hänsyn till den elektriska driftens krav samt för

ändringar av lokomotivstallens portar m. m. Slutligen har också kostnad upptagits

för arbetsledning, förråd m. m.

Med hänsyn till möjligheterna för vattenfallsstyrelsen att anskaffa för ändamålet

erforderlig elektrisk energi måste elektrifieringen företagas i riktning från Göteborg

mot Stockholm och kan ej, som annars gärna hade varit önskvärt, bedrivas från

bägge ändpunkterna samtidigt. För att så snart som möjligt bliva i tillfälle att därvid

på i driftshänseende lämpligt stora banenheter utnyttja de iordningställda anläggningarna

och lokomotiven är det tänkt, att den elektriska driften först skulle

upptagas på linjen Göteborg—Falköping och därefter utsträckas först till Hallsberg,

vidare till Katrineholm och slutligen till Stockholm. Mindre partier av linjen höra

ej — med hänsyn främst till den dock i viss mån beskurna möjligheten att driftsekonomiskt

bäst möjligt utnyttja lokomotiven och personalen — tagas i elektrisk

drift, varvid ett undantag dock möjligen får göras för den lättare lokaltågstrafiken

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 294 höft. (Nr 347.) 894 so 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

Kostnads
beräkningar.

exempelvis mellan Göteborg och Alingsås. Det beräknas, att elektrifieringen Göteborg—Falköping

skall kunna iordningställas under åren 1921 och 1922, under år 1923

skulle elektrifieringen kunna utsträckas till Hallsberg, under år 1924 till Katrineholm

och under år 1925 skulle hela elektrifieringen till Stockholm kunna vara färdig.}

Kostnaderna för anläggningen, beträffande vilka dock en viss osäkerhet

på grund av nuvarande förhållanden givetvis måste vara rådande,

hava av järnvägsstyrelsen beräknats uppgå till nedan upptagna belopp.

Ändring av

Överförings-

ledningar.

Transforma-

torstationer.

Kontakt-

ledningar.

Ändring av

svagströms- ledningar.

verkstäder,

bangårdar,

arbetsled- ning, m. m.

Summa.

Kronor.

Göteborg—Falköping R.

4,900,000

3,000,000

5,740,000

2,060,000

1,800,000

17,500,000

Falköping R.—Hallsberg

4,400,000''

2,875.000

4,945,000

2,480,000

3,300,000

18,000,000

Hallsberg—Katrineholm

4,015,000

1,175,000

1,710,000

1,300,000

300,000

8,500,000

Katrineholm—Stockholm

3,480,000

2,500,000

8,850,000

2,670,000

3,500,000

21,000,000

Summa

16,795,000

9,550,000

21,245,000

8,510,000

8,900,000

65,000,000

Beträffande dessa beräkningar anför styrelsen vidare följande:

Vid beräkningen av det för elektrifieringen erforderliga kapitalet bör till ovan

angivna kostnader läggas den del av kostnaden för de elektriska lokomotiven, som

överskjuter kostnaden för erforderliga lokomotiv vid ångdrift, vilken kostnad enligt

den närmare redogörelse, som nedan lämnas, utgör kronor 10 miljoner. Totala kostnaden

för elektrifieringen Stockholm—Göteborg måste med hänsyn härtill beräknas

till 75 miljoner kronor.

I ovannämnda kostnad 8,510,000 kronor för ändring av svagströmsledningar

ingår, som ovan berörts, kostnaden för utflyttningen av telegrafverket tillhöriga lokala

ledningar, som skulle återstå utefter linjen Stockholm—Götehorg, sedan den av telegrafverket

nu föreslagna interurbankabeln utförts, med en summa av kronor 5,000,000.

Ränta efter 5 procent på nyssnämnda belopp 5,000,000 kronor har också medtagits

vid beräkning av räntekostnaderna. Emellertid kan det starkt ifrågasättas, huruvida

statens järnvägar överhuvud taget skall upptaga denna post bland sina kostnader.

Det blir i så fall vid taxans tidvisa avmätande för ernående av skälig avkastning

på statsbanekapitalet statens järnvägars trafikanter, som få betala denna kostnad,

under det att det mycket väl kan synas som borde den i stället betalas av telegrafverkets

trafikanter. Denna fråga är emellertid ännu ej avgjord ens styrelserna emellan

och synes ej heller ovillkorligen tarva sin lösning nu. En eventuell överflyttning

till telegrafverkets kapitalkonto av denna post kan nämligen efter statsmakternas

senare prövning ske, när så anses önskvärt.

Vid beräkning av antal erforderliga elektriska lokomotiv för linjen Stockholm —

Göteborg år 1925 måste givetvis tagas hänsyn till, att den då antagna fördubblade

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

19

trafiken ej förutsätter mer än 45 procent ökning av antalet lokkilometer i förhållande

till år 1913 samt att de elektriska lokomotiven, till följd av att högre tåghastigheter

kunna erhållas samt att tid för kol- och vattentagning samt släggning ej erfordras,

kunna utnyttjas mer än de förutvarande ånglokomotiven. På grund härav har beräknats,

att för Stockholm—Göteborg skulle år 1925 erfordras sammanlagt 120 elektriska

lokomotiv, betingande en sammanlagd kostnad av 40 miljoner kronor. Dessa

lokomotiv beräknas anskaffade under åren 1922 till och med 1925, och skulle för

ändamålet 10 miljoner kronor erfordras per år. Styrelsen har ansett sig i detta

sammanhang böra påpeka, att det härigenom kan komma att te sig så beträffande

lokomotivparkens utnyttjande under byggnadstiden, att intill dess hela linjen Stockl10lm—Göteborg

blivit elektrifierad, en del tåg måste framföras medelst ånglokomotiv

även på de elektrifierade delarna. Tidtabellerna kunna nämligen lägga hinder i vägen

för att de elektriska lokomotiven före denna tid skola kunna fullt ekonomiskt utnyttjas,

och det är alltså även med hänsyn härtill tydligt, att byggnadsarbetet bör

bedrivas så, att anläggningen iordningställes i sin helhet fortast möjligt.

För elektrifieringen Stockholm—Göteborg beräknas för år 1921 ett kapitalbehov

av 13 miljoner kronor, avsett till ledningsanläggningarna. Under vart och ett av de

följande fyra åren 1922—1925 erfordras till ledningsanläggningarna kronor 13,000,000

och till elektriska lokomotiv kronor 10,000,000.

Anslaget till elektriska lokomotiv, sammanlagt 40,000,000 kronor, bör emellertid

icke i sin helhet påföras elektrifieringskostnaden, enär i mån av elektrifiering ånglokomotiv

frigöras, vilka komma till användning å ännu icke elektrifierade bandelar.

Värdet av de ånglokomotiv, som skulle erfordras för 1925 års beräknade trafik å

linjen Stockholm—Göteborg, har uppskattats till 30 miljoner kronor enligt nuvarande

prisläge, vadan merkostnaden för de elektriska lokomotiven uppgår till endast 10 miljoner

kronor. Det är tydligen sistnämnda belopp, eller 2,5 miljoner kronor för vart

och ett av åren 1922—1925, som bör påföras elektrifieringskostnaden, under det återstoden

av anskaffningskostnaden för de elektriska lokomotiven, eller 30 miljoner kronor,

bör i vanlig ordning ingå i anslagen för kapitalökning med 7,5 miljoner kronor

för vart och ett av åren 1922—1925.

Vidkommande möjligheten att använda de från linjen Stockholm—Göteborg frigjorda

ånglokomotiven vill styrelsen anföra, att för närvarande erfordras för denna

linje omkring 120 ånglokomotiv, vilket antal skulle behöva ökas till omkring 160 år

1925, därest ångdrift bibehålies. Man har därför räknat med, att omkring 140 ånglokomotiv

bliva disponibla till följd av elektrifieringen, d. v. s. 35 lokomotiv under

vart och ett av åren 1922—1925. Detta antal motsvarar ganska nära det behov av

ånglokomotiv, som kan beräknas uppkomma å icke elektrifierade bandelar under förutsättning

av den trafikökning, med vilken styrelsen ovan räknat beträffande Stockhoim—Göteborg.

I utredningen beträffande behovet av ny rullande materiel under

tioårsperioden 1918—1927 beräknades den erforderliga anskaffningen av ånglokomotiv

under åren 1922—1925 till 30 per år, inklusive linjen Stockholm—Göteborg, men

därvid är att märka, dels att nyanskaffningen av ånglokomotiv de sista åren väsentligt

reducerats, dels att vid nyanskaffning räknats med moderna och kraftiga lokomotiv,

under det; de lokomotiv, som frigöras vid elektrifieringen, delvis äro av äldre

och svagare typer. Antalet erforderliga lokomotiv blir på grund härav givetvis proportionsvis

ökat. Emellertid torde det få anses såsom sannolikt, att behovet av ånglokomotiv

för icke elektrifierade bandelar kommer att under åren 1922—1925 helt

kunna fyllas från linjen Stockholm—Göteborg, varför någon nyanskaffning av ånglokomotiv

under dessa år icke torde behöva ifrågakomma.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Vattenfalls
styrelsen.

20 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

Bland ovannämnda kostnader hava ej upptagits några belopp för elektrisk utrustning

i kraftverken till och med dessas högspänningsuttag, då såsom förut nämnts

den elektriska kraften beräknats levererad genom vattenfallsstyrelsens försorg vid

ifrågavarande kraftverks uttag.

Beträffande frågan om anskaffande av elektrisk energi för drift å

ifrågavarande handel anför vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande följande.

För banan Stockholm—Göteborg har järnvägsstyrelsen uppgivit följande kraftbehov:
-

Elektrifieringens om- fattning.

Energi- förbrukning

i miljoner

kw.

Maximieffekt i 1,000-tal kw.

År.

Momentant.

i medeltal per

1/4 timme.

dygn.

1923 .................

Göteborg—Falköping......

17

17

12

''

2,5

1924 .....

» —Hallsberg.......

34

22

16

5,0

1925.................

» —Katrineholm...

42

25

18

6,5

1926 .................

» —Stockholm.....

75

35

25

11,5

Kraften bör enligt järnvägsstyrelsens projekt uttagas dels från Trollhätte kraftverk,

dels från kronans vattenfall i Motala ström. Vattenfallsstyrelsen får i detta

hänseende anföra följande.

Trollhätte kraftverk är för närvarande utrustat med maskineri för c:a 102,000

kilowatt excl. reserv (ett maskinaggregat å 9,000 kilowatt). Med hänsyn till lågvattentillgången

kan emellertid endast ett kraftbelopp av 72,000 kilowatt levereras

året om. Resten av kraftbeloppet måste tillsvidare levereras med förbehåll, att vattenfallsstyrelsen

vid lågvatten får verkställa avkoppling. Emellertid avser vattenfallsstyrelsen

att öka krafttillgången, speciellt under lågvattentid, genom följande

åtgärder:

dämning mellan Trollhättan och Vargön i samband med införande av dygnsreglering;
sammanbindning

av Trollhätte och Älvkarleby kraftverk, varigenom tillförsel

av ångkraft från Västerås till Trollhättan vid exceptionell vattenbrist möjliggöres; samt

utbyggnad av statens vattenfall vid Lilla Edet.

Genom de båda förstnämnda åtgärderna kan behovet av trefaskraft tillgodoses

under ett flertal år framåt, för så vitt vattenfallstyrelsen avhåller sig från kraftavsättning

för nya elektrokemiska ändamål. Därtill har naturligtvis upphävandet av

kontraktet med aktiebolaget Elektrosalpeter i hög grad bidragit. Vattenfallsstyrelsen

kan sålunda i främsta rummet disponera den vid Lilla Edet erhållna kraften för

järnvägsdriften. Med hänsyn till de från och med slutet av år 1918 ändrade avsättningsförhållandena

har vattenfallsstyrelsen som bekant frångått sin ursprungliga

plan att färdigställa kraftstationen vid Lilla Edet under år 1921 och föreslagit

en långsammare utbyggnadstakt. För vattenfallsstyrelsens del bereder det emel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

21

lertid icke någon svårighet att till början av år 1923 färdigställa den första utbyggnaden

vid Lilla Edet, därest erforderliga anslag ställas till förfogande. Utöver

hittills anslagna 5.2 6 miljoner kronor erfordras ytterligare 9.2 6 miljoner kronor incl.

de anslagsäskanden, som nu äro föremål för riksdagens behandling, varför totalkostnaden

blir 14.5 miljoner kronor. Då Lilla Edetstationen sålunda närmast kräves för

järnvägsdriften, bör tidpunkten för dess tagande i drift avpassas så, att den motsvarar

tidpunkten för järnvägselektrifieringens början.

Kraftstationen vid Lilla Edet är avsedd att utföras med maskineri för c:a

21.000 kilowatt incl. reserv och kan till fullo lämna det krafttillskott, som behövs

för att Trollhätte kraftverk skall kunna lämna lämplig andel av den erforderliga

energin.

Kraftanläggningarna i Trollhättan äro emellertid utförda för trefasström. Järnvägsstyrelsen

har däremot i sitt projekt utgått från, att kraften skall tillhandahållas

vid Trollhättan såsom enfasström. Det är naturligtvis teoretiskt tänkbart, att kraftstationen

vid Lilla Edet förses med enfasmaskineri för den strömart, järnvägsstyrelsen

tänkt sig, nämligen 16 Vs periodig enfasström. Detta skulle emellertid bl. a.

bereda den praktiska svårigheten, att belastningskurvan för Lilla Edetstationen blir

av en annan typ än för Trollhättestationen, vadan man icke skulle utan komplicerade

åtgärder kunna hålla samma tappningsplan för vattnet vid båda stationerna, något

som är nödvändigt, om intet vatten skall gå förlorat, därför att något nämnvärt

magasin icke finnes mellan kraftstationerna. Därför får man, ifall enfasströmmen

skall levereras från Trollhätte kraftverk, antingen räkna med en ändring av den nuvarande

kraftstationen eller ock med uppsättning av omformarestation. Tillsvidare

anser vattenfallsstyrelsen det vara lämpligast att räkna med det senare alternativet,

varvid vattenfallsstyrelsen dock avser, att vid en fortsatt utbyggnad av kraftanläggningen

vid Trollhättan eventuellt installera direkt turbindrivet enfasmaskineri för en

del av kraften till järnvägsdriften. Vattenfallsstyrelsen har approximativt beräknat

kostnaden för omformarestation jämte upptransformeringsanläggning till c:a 3 miljoner

kronor.

I Motala ström äger och disponerar staten dels vattenfallen mellan Vättern och

Boren, c:a 15.0 fallmeter, vilka nu äro under utbyggnad, dels mellan Kungs Norrbysjön

och Roxen vattenfallen vid Råby och Malfors om inalles c:a 26.6 meter, vilka

år 1906 och 1907 inköptes av staten i och för järn vägselektrifiering för 2,352,000

kronor. Av fallsträckan mellan Kungs Norrbysjön och Roxen är endast vattenfallet

Nykvarn på c:a 4.5 fallmeter i enskild hand. Det utnyttjas av Linköpings Elektriska

A.-B. Dock är att märka, att staten äger ungefär hälften av vattenkraften vid Nykvarn,

ehuru statens andel är utarrenderad till den 1 juni 1928. För fullständighetens

skull må slutligen nämnas, att staten äger vissa delar av vattenfallen mellan

Boren och Kungs Norrbysjön, vilka emellertid utarrenderats till Motala ströms kraftaktiebolag

och utnyttjas i dess kraftstation vid Näs.

Kraftstationen vid Motala har av vattenfallsstyrelsen projekterats så, att den

skall kunna användas såväl för den allmänna distributionen som för järnvägsdriften.

På grund av sitt gynnsamma läge mellan två stora sjöar torde Motalastationen med

fördel kunna användas som toppstation för den variabla delen av belastningen vid

såväl industrinäten som järnvägsnätet. Emellertid är vattentillgången vid Motalastationen

så begränsad, att man icke kan tänka sig någon större kontinuerlig leverans

från densamma. Detta framgår tydligast av nedan angivna data angående

krafttillgången vid jämn kraftuttagning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

Före Vätterns Efter Vätterns

reglering reglering

kilowatt kilowatt

Effekt vid exceptionellt lågvatten 1,700 sannolikt c:a 2,800

» » normalt » 3,100 » » 4,800

» » 9-månaders vatten 3,900 » » 4,800

- » » 6- » » 4,800 s » 4,800

Motalastationen är därför icke i stånd att ensam lämna erforderlig kraft till järnvägsdriften,

i synnerhet som en del av kraften bör användas för statens industrinät.

Man måste därför vid elektrifiering av banan Stockholm—Göteborg jämväl utbygga

statens vattenfall vid Råby och Malfors. Dessa vattenfall kunna vid jämn tappning

lämna följande kraftbelopp, varav 22 % falla på Råby- och 78 % på Malforsstationen.

Före Vätterns Efter Vätterns

reglering reglering

kilowatt kilowatt

Effekt vid exceptionellt lågvatten 3,100 sannolikt c:a 5,000

» » normalt » 5,500 » » 8,500

» » 9-månaders vatten 7,000 » » 8,500

» » 6- » » 8,500 » » 8,500

Staten disponerar emellertid icke fritt över hela dessa kraftbelopp, utan har vid

sitt förvärv av vattenfallen förbundit sig att till visst angivet pris för all framtid

tillhandahålla vissa kraftbelopp till Norrköpings stad m. fl. kraftkonsumenter. Storleken

av kraftbeloppet är . i viss mån beroende av i vad mån konsumenterna bestämma

sig för uttagning av kraften såsom dygnskraft resp. dagkraft, men beloppet kommer

att ungefär motsvara 2,400 kilowatt dygnskraft. På grund av dessa leveransskyldigheter

blir krafttillgången för statens del ganska väsentligt minskad under lågvatten,

så att tillgången i synnerhet före Vätterns reglering blir relativt knapp. Emellertid

bör man med hjälp av den dammanläggning, som nu utföres vid Motala, kunna

inom en rätt nära framtid genomföra reglering av Vättern. Det synes vattenfallsstyrelsen

tänkbart, att denna reglering skall kunna bliva genomförd ungefär samtidigt

med eller endast kort tid efter det elektrifieringen av banan Stockholm—Göteborg

fullbordats. Dessförinnan måste under lågvattentiden, d. v. s. 2 å 3 månader

av året, ersättningskraft anskaffas från trefasnätet och i sista hand från ångreservstationen

i Västerås och till en viss grad, ehuru i väsentligt mindre utsträckning,

kan detta bliva erforderligt även efter regleringen. Det är väl även tänkbart, att

trafiken under dylik tid delvis kan ombesörjas med ånglokomotiv.

Naturligtvis böra lämpliga åtgärder vidtagas för dygnsreglering vid de kraftstationer,

som skola leverera kraft till järnvägarna. Kraftstationerna vid Råby och Malfors

torde sålunda komma att utbyggas för en väsentligt större vattenmängd än som

svarar mot jämn avrinning. Huru denna fråga i detalj bör ordnas är emellertid beroende

av såväl de överenskommelser, som kunna bliva träffade med ägaren av Nykvarns

kraftstation, som det samarbete, som kan åstadkommas mellan de olika kraftstationerna.

Kostnaden för kraftstationerna vid Råby och Malfors har vattenfallsstyrelsen

preliminärt beräknat till 16.0 miljoner kronor vid nuvarande prisläge. Det föreligger

emellertid icke några definitiva byggnadsprojekt, vadan någon direkt beräkning

av byggnadskostnaden ej heller kunnat verkställas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 347.

23

Vattenfallsstyrelsen anför vidare, beträffande anslagen till de för

elektrifieringen erforderliga anläggningarna, som skulle utföras genom

vattenfallsstyrelsens försorg, att anslagen till Motala och Lilla Edets

kraftstationer torde kunna utgå i hittills avsedd ordning. För de enkom

för järnvägselektrifieringen erforderliga anläggningarna, nämligen omformarestationen

i Trollhättan och kraftstationerna vid Råby och Halföre,

borde för år 1921 beviljas ett förslagsanslag å 5,000,000 kronor.

Beträffande utförandet av dessa anläggningar hade vattenfallsstyrelsen

för avsikt att snarast utarbeta förslag, som dock icke torde kunna

avgivas, förrän vissa detaljfrågor fastställts under samverkan mellan järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen.

Enligt de av järnvägsstyrelsen verkställda beräkningarna rörande Departemantskostnaderna

för elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg skulle nämnda chefenkostnader

— frånsett erforderliga kraftverksbyggnader — med nuvarande

prisnivå uppgå till 105,000,000 kronor, därvid räntor under byggnadstiden

icke medräknats. I nämnda belopp ingå anskaffningskostnader för

elektriska lokomotiv med 40,000,000 kronor, vilken summa dock icke

i sin helhet bör påföras elektrifieringsaffären. I den mån elektrifieringen

genomföres, frigöras nämligen ånglokomotiv, vilka komma till användning

å ännu icke elektrifierade bandelar. Värdet av de ånglokomotiv,

som skulle erfordras för 1925 års beräknade trafik å linjen Stockholm—

Göteborg, har med nuvarande priser uppskattats till 30,000,000 kronor,

varför merkostnaden för de elektriska lokomotiven uppgår till allenast

10,000,000 kronor. Under förutsättning att arbetena fullbordas år 1925,

borde sålunda sistnämnda belopp påföras elektrifieringsaffären, under det

att det återstående beloppet, 30,000,000 kronor, torde böra i vanlig ordning

ingå i de årliga anslagen för rullande materiel.

Det kapital, som för järnvägens vidkommande måste anskaffas för

elektrifieringen, uppgår således till 75,000,000 kronor.

Av vattenfallsstyrelsens utredning framgår emellertid, att befintliga

eller under utbyggnad varande kraftverksanläggningar vid Trollhättan och i

Motala ström icke kunna lämna all erforderlig elektrisk energi till ifrågavarande

bansträcka. Förutom färdigställandet av Motala och Lilla Edets

kraftstationer erfordras vid elektrisk drift å nämnda bana jämväl utbyggnad

av fallen vid Råby och Malfors i Motala ström. Kostnaderna

för denna utbyggnad hava approximativt beräknats till 16,000,000 kronor.

För leverans av enfasström från Lilla Edets kraftstation erfordras vidare

— utöver därstädes tidigare planerade anläggningar •—- en omformarestation,

för vilken kostnaderna beräknats till 3,000,000 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

KungL Maj.is Proposition Nr 347.

Till utredning angående den ekonomiska innebörden av elektrifieringen

av linjen Stockholm—Göteborg har järnvägsstyrelsen låtit upprätta

en jämförande tablå över kostnaderna vid olika prislägen för nämnda

linje vid ångdrift och elektrisk drift, och torde denna tablå få såsom

bilaga fogas vid statsrådsprotokollet (Bil. 3). Vid denna sammanställning

har styrelsen utgått från, att elektrifieringen till största delen skulle

kunna tagas i bruk under år 1925, och har vid denna tidpunkt ökningen

av antalet tågkilometer i förhållande till 1913 års trafik beräknats

till 45 procent. På grund av att med den antagna ökningen av trafikkvantiteterna

också tågvikterna ökas, har ökningen av kolförbrukningen

upptagits till 70 procent. Anläggningskostnaderna för den elektriska

driften, vari inräknats kostnaderna såväl för de erforderliga fasta anläggningarna

som för elektriska lokomotiv, hava enligt förenämnda beräkningar

upptagits till 105,000,000 kronor. Anläggningskostnaderna för

ångdrift avse endast lokomotiv, upptagna till i tabellen angivet belopp. Vid

beräkning av kostnaden för de elektriska lokomotiven har någon hänsyn

tagits till, att dessa kunna bättre utnyttjas än ånglokomotiven, på grund

av att tid för kol- och vattentagning samt släggning ej erfordras, och

att större hastigheter kunna erhållas. Vid uträkning av kostnaden för

lokomotivpersonal har emellertid samma kostnad beräknats per tågkilometer

vid både ångdrift och elektrisk drift. Driftkostnaderna hava för

att visa kolprisets inverkan uträknats för tre olika kolpris, nämligen 50,

100 och 150 kronor per ton, och har för alla fallen antagits ett strömpris

av 3 öre per kilowattimme. De övriga driftkostnaderna hava i

vart och ett av dessa tre alternativ beräknats uppgå till dels nuvarande

ungefärliga värde, 150 procent, och dels 100 procent utöver 1913 årsprisläge.

Av nämnda sammanställning framgår, att vinsten genom elektrifiering

vid höga kolpris är avsevärd, men att densamma väsentligt

nedgår vid minskning av kolpriset. Sålunda utvisar tabellen vid ett kolpris

av 50 kronor per ton, därest övriga driftkostnader beräknas efter

nuvarande priser, en vinst av 1.36 procent å ökningen i anläggningskostnaden.

Under samma förutsättning'' utgör vinsten vid ett kolpris av

100 kronor per ton 11.31 procent och vid nuvarande ungefärliga kolpris,

beräknat till 150 kronor per ton, 21.26 procent. Det är därvid att

märka, att den angivna procentuella vinsten utgöres av den besparing,

som uppkommer, sedan 5 procent ränta beräknats å anläggningskostnaden.

Beträffande det av järnvägsstyrelsen i förenämnda kalkyl beräknade

kraftpriset, 3 öre per kilowattimme, har vattenfallsstyrelsen framhållit,

hurusom detsamma med hänsyn till de för elektrifieringen erforderliga nya

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

kraftstationsbyggnaderna samt den allmänna prisstegringen måste anses

för lågt. Vattenfallsstyrelsen bär icke för närvarande kunnat meddela

något exakt pris för den kraft, som enligt järnvägsstyrelsens förslag

skulle tillhandahållas vid kraftstationerna, men uppger, att kraftkostnaden

approximativt skulle kunna uppskattas till 5 öre per kilowattimme^ vid

den utnyttjning, som erhålles vid fullständig elektrifiering av ifrågavarande

bana. Detta pris torde komma att ökas något före Vätterns

reglering och under igångsättningstiden, då utnyttjningstiden för

kraften vore väsentligt lägre än efter den fullständiga elektrifieringen.

Styrelsen har vidare framhållit att, beträffande sådana fall, som förvärvats

direkt för järnvägselektrifiering och som, vad Råby och Malforsfallen

beträffade, torde komma att användas enbart för järnvägarnas

räkning samt för de leveranser, som järnvägsstyrelsen avtalat i samband

med inköpet av vattenfallen, kraftpriset för järnvägsdriften borde sättas

lika med vattenfallsstyrelsens självkostnad, i vilken emellertid även

borde inräknas ränta å inköpsvärdet å fallen inclusive därå belöpande

ränteförluster ävensom skälig andel i vattenfallsstyrelsens allmänna administrationskostnader

samt skälig kapitalamortering. Beträffande kraftleveranserna

från statens industriella kraftverk borde enligt vattenfallsstyrelsens

mening ersättningen för kraften icke i något fall understiga

vattenfallsstyrelsens självkostnader. För den händelse att vattenfallsstyrelsens

självkostnad för kraft från de industriella kraftverken understege

marknadsvärdet, syntes det kraftpris, som debiterades järnvägsdriften,

i huvudsak böra anpassas efter marknadsvärdet för att man från

statsverkets synpunkt skulle få ett riktigt begrepp om bärigheten hos statens

kraftverksrörelse, och för att icke indirekta uppoffringar från statens

sida skulle göras för järnvägselektrifieringen, vilka icke komme att framgå

av räkenskaperna.

Jag är icke i tillfälle att taga ståndpunkt till frågan, i vad mån

strömkostnaderna böra beräknas högre än järnvägsstyrelsen förutsatt.

Åven om man utgår från ett strömpris av omkring 5 öre per kilowatttimme,

torde man emellertid, under förutsättning att kolprisen icke sjunka

högst avsevärt, kunna räkna med ett resultat av elektrifieringen, som

fullt motiverar dess genomförande. Av vattenfallsstyrelsen verkställd

beräkning giver vid handen, att en tillfredsställande förräntning å anläggningskostnaden

kan påräknas ännu vid ett dubbelt så högt kraftpris, som

järnvägsstyrelsen angivit, därest kolkostnaderna icke sjunka lägre än till

omkring 65 kronor per ton. Givetvis minskas dock vinsten av elektrifieringen

samtidigt med kraftprisets höjning, och har i detta hänseende

en höjning av kraftpriset vid elektrisk drift med 1 öre per kilowattimme

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 294 höft. (Nr 347.) 894 so 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

beräknats motsvara en höjning av kolpriset vid ångdrift med 5 kronor

per ton.

Av den nu lämnade utredningen framgår den grundläggande betydelse

för frågan om den elektriska driftens ekonomi i förhållande till

ångdriften, som ligger i kolprisen. Järnvägsstyrelsen har även sökt

att genom hänvändelse till Sveriges generalkonsul i London få något

begrepp om utsikterna beträffande kolprisen för framtiden. Med anledning

härav har social attachén vid beskickningen därstädes Erik Sjöstrand

i en överlämnad promemoria verkställt en ingående utredning i

frågan. 1 denna promemoria, vilken torde få såsom bilaga fogas vid

statsrådsprotokollet (bil. 4), framhålles, att under nu rådande ovissa läge

givetvis vaije föisök att uppskatta de framtida produktions-och försäljningskostnaderna

för stenkol mer eller mindre måste få karaktären av en gissning.

Efter en redogörelse för huru förhållandena på stenkolsmarknaden

under kriget växlat och resulterat i mer och mer ökade stenkolspris,

göres emellertid vissa uttalanden, varav kan slutas att under överblickbar

framtid säkerligen icke kan räknas med ett kolpris, eif svensk hamn,

understigande i runt tal 48 kronor per ton. Då till stenkolskostnaden

i hamn måste läggas distributionskostnader m. m., skulle nämnda cifpris

i kalkylen för den elektriska driften motsvara ett kolpris av ungefär 56

kronor, därvid likväl ränta å kostnad för kolförråd ej beräknats. Av den

åberopade utredningen framgar emellertid icke när denna prissänkning,

därest den verkligen skulle komma till stånd, kan tänkas inträda, och

några antaganden härvidlag äro för närvarande knappast möjliga. Förhållandena

å kol- och arbetsmarknaden inom England äro därtill allt för

vacklande. Emellertid synes man av allt att döma hava anledning förmoda,

att om överhuvud taget nämnda kolpris, som utgör ungefär en

tredjedel av vad som för närvarande måste betalas, kommer att bliva en

verklighet, detta skall dröja en högst avsevärd tid, helst som, enligt vad

jag inhämtat, en ganska kraftig tendens till stegring i även det nuvarande

priset under sista tiden inträtt. Man måste dock förutsätta,

att en nedgång i kolpriset förr eller senare skall inträda, och det är

därför av allra största vikt att driva elektrifieringsarbetet så, att detsamma

hinner bliva färdigställt, medan ännu de hög-a stenkolsprisen

med allra största säkerhet äro gällande och de kraftiga bespanngsmÄjligheterna

alltså för handen. Härigenom betryggas säkrast en

snabb amoitering av de stora kostnader, som arbetet med elektrifieringen

erfordrar. Järnvägsstyrelsen har i sistnämnda hänseende beräknat, att om

de nuvarande höga kolprisen skulle fortfarande vara gällande, sedan elektrifieringen

genomförts, skulle hela den ökade anläggningskostnaden för elektri
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

27

fieringen av linjen Stockholm—Göteborg hinna amorteras på en tid av

omkring fyra år. Därvid har styrelsen för att ställa beräkningarna på

den säkra sidan utgått från att trafiken ej skulle stiga under tiden för

amorteringen och vidare, att trafikarbetet under samma tid ej överstiger

det för år 1925 beräknade. Därest man räknar med ett högre strömpris

än 3 öre per kilowattimme, kommer visserligen amorteringstiden att

förlängas, men någon väsentlig rubbning av den gjorda kalkylen torde

dock ej härigenom föranledas.

Järnvägsstyrelsen har i föreliggande ämne framhållit, att — oaktat

stora svårigheter givetvis måste föreligga att under nuvarande förhållanden

anskaffa det för elektrifiering av ifrågavarande handel erforderliga

kapitalet — denna kapitalanskaffning, med hänsyn till ovan angivna fördelar

för landet av olika slag, enligt styrelsens mening måste anses icke

endast försvarlig trots de rådande förhållandena på penningmarknaden

utan i högsta grad motiverad. Ty även om planen • kunde genomföras

framdeles, då mindre svårigheter än nu att anskaffa de erforderliga

penningbeloppen möjligen kunde vara för handen, så vore det dock

högst osannolikt, att så stora besparingar i kostnader för drivkraften,

som nu kunde beräknas, senare skulle kunna göras samt att så fördelaktiga

förutsättningar för anläggningskapitalets snabba amortering, som

nu vore för handen, då skulle föreligga. Om över huvud taget en allmännare

elektrifiering av statsbanorna inom överskådlig framtid skulle

ske — och härför funne styrelsen många skäl tala — så skulle det

enligt järnvägsstyrelsens mening vara mycket oklokt att icke använda

sig av de för tillfället för arbetets snabba genomförande på ett avsevärt

parti av statsbanan synnerligen animerande konjunkturerna på bränslemarknaden.

Vattenfallsstyrelsen har för sin del betonat järnvägselektrifieringens

betydelse såsom ett mycket viktigt led i rikets ekonomiska försvar och

därvid framhållit, att i samma mån som järnvägselektrifieringen genomfördes,

komme landet att säkerställas för de förluster, som eljest bleve

en följd av de nuvarande och möjligen för en avsevärd tid framåt bestående

höga kolprisen. Elektrifieringen innebure sålunda enligt vattenfallsstyrelsens

mening en slags försäkringsåtgärd emot abnormt höga

kolpris och vore ur denna synpunkt otvivelaktigt att anse som en klok

och välbetänkt åtgärd.

De sålunda framförda synpunkterna vill jag giva min fulla anslutning.

Med hänsyn till den stora betydelsen för landet av att en mera

allmän elektrifiering snarast påbörjas, har jag därför ansett mig höra

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

förorda järnvägsstyrelsens föreliggande förslag till bifall. Till frågan

om företagets finansiering återkommer jag i det följande.

Såsom förut antytts, föreligger för närvarande icke någon mera

definitiv plan för de kraftverksbyggnader, som erfordras för elektrifieringens

genomförande. Jag är därför icke beredd att nu framlägga förslag i

fråga om de för nämnda ändamål erforderliga anslagen. Då det emellertid

är av vikt, att erforderlig kraft finnes tillgänglig vid den tid, då

den elektriska driften kan påbörjas, synes denna fråga böra underställas

1921 års riksdag, därvid det tilläventyrs kan bliva erforderligt, att betydande

anslag för ändamålet äskas å tilläggsstat för samma år.

Beträffande elektrifieringsföretagets planläggning så har, såsom

av det föregående framgår, i det föreliggande förslaget lämnats öppet,

i vad mån överföringsledningarna för järnvägsdriften böra ansluta sig

till vattenfallsstyrelsens ledningsnät för trefasström. I sistnämnda hänseende

framhåller vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande, att den utredning,

som av järnvägsstyrelsen verkställts, tagit sikte på elektrifieringsproblemet

huvudsakligen ur järnvägens egen synpunkt. Enligt

vattenfallsstyrelsens mening skulle en konsekvent tillämpning av denna

synpunkt leda till ett i stort sett fristående system av elektriska ledningar

för järnvägarna, som, vad vissa delar av landet beträffade,

skulle komma att framdragas vid sidan av statens industriella kraftledningar.

Vattenfallsstyrelsen, som även funnit vissa faktorer tala för

ett dylikt särskiljande . av järnvägsdrift och industriell drift, hade dock

ansett sig böra undersöka, huruvida icke ett mera enhetligt kraftstations-’

och ledningssystem vore att föredraga. Därvid hade framkommit vissa

synpunkter och förslag, som styrelsen funnit tyda därpå, att i flera hänseenden

kombinationer kunde göras mellan statens industriella trefassystem

och järnvägssystemet, vilka skulle kunna medföra en minskning

av statsverkets totala kostnader för dessa företag. Undersökningarna

rörande detta ytterst komplicerade problem, varmed även sammanhängde

frågan om de enskilda järnvägarnas förseende med elektrisk energi, hade

emellertid ännu icke fortskridit så långt, att några definitiva förslag för

närvarande kunde av vattenfallsstyrelsen framläggas.

Oaktat det sålunda icke torde vara möjligt att i nu berörda hänseende

för närvarande taga ståndpunkt, så bör dock denna omständighet

icke utgöra hinder för att redan nu fatta beslut om ifrågavarande

handels elektrifiering. Järnvägsstyrelsen har påpekat, att vare sig frågan

i förevarande avseende löses i den ena eller andra riktningen, detta icke

väsentligt inverkade på de av styrelsen för järnvägsdriftens vidkommande

framlagda ekonomiska kalkylerna. Redan tidigare hava anslag i stor ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts Proposition Nr 347.

29

sträckning beviljats för de affärsdrivande verkens räkning utan att detaljerna

i byggnadsplanerna därvid kunnat framläggas. På liknande sätt

torde det kunna överlämnas åt vederbörande myndigheter att i samråd

fastställa detaljerna rörande energitillförseln till ifrågavarande bansträcka,

därvid dock frågor av. principiell innebörd torde böra underställas Kungl.

Maj:ts prövning.

Beträffande förslagets detaljer i övrigt har jag ingen erinran att

framställa.

Beträffande finansieringen av ifrågavarande företag anför järnvägs- finansplan

styrelsen följande: fieringen av

„ linjen Stock
Med

hänsyn till vikten av att elektrifieringen av den nu närmast ifrågasätta bolin—Götedelen

av statsbanorna, linjen Stockholm—Göteborg, om densamma beslutes, kommer torg.

till utförande inom så begränsad tidrymd, att utsikter förefinnas att hinna få arbetet j&rnvägsfullt

genomfört och den elektriska driften igång, medan ännu de höga, stora kapital- styrelsen,

utlägg betingande kolprisen äro rådande, synes det järnvägsstyrelsen nödvändigt att

för finansieringen tillämpa något annat sätt än vid övriga nyanläggningar för statens

järnvägars behov hittills varit brukligt. Det låter sig sålunda enligt järnvägsstyrelsens

mening icke göra att sätta arbetet igång och låta detsammas fortgång vara beroende

av de anslag, som år efter år för detsamma tillsammans med anslag för övrig kapitalökning

kunna beviljas och vilka givetvis icke kunna undgå att röna inflytande av

de växlande förhållandena och svårigheterna vid riksstatens uppställning. Med hänsyn

till storleken av det kapital, som erfordras, och med hänsyn till den korta tid,

inom vilken anläggningen hör färdigställas och kapitalet sålunda förbrukas, bör enligt

järnvägsstyrelsens mening arbetet med elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg

icke igångsättas förrän säkerhet finnes för att hela det för ändamålet erforderliga

kapitalet kan vara tillgängligt under den som lämplig antagna byggnadstiden.

Det torde emellertid vara uteslutet att under nu rådande förhållanden på en

gång erhålla såsom kapitalökning ett anslag på cirka 75 miljoner kronor, och det

kan för övrigt också enligt järnvägsstyrelsens förmenande ifrågasättas, huruvida något

dylikt överhuvud taget vore lämpligt ur ekonomisk förvaltningssynpunkt. Det är

nämligen obestridligt, att den risken alltid är förenad med elektrifieringsföretaget, att

kolkostnaderna en gång i framtiden kunna nedgå så långt, att den direkta besparingen

vid elektrisk drift kan förvandlas i en fördyring, vilken får tänkas blott mer

eller mindre fullständigt motvägd av de andra fördelar, som äro förenade med den

elektriska driften. Den verkställda utredningen synes emellertid giva vid handen,

att en dylik eventualitet med all sannolikhet icke kan förväntas på grund av läget

på kolmarknaden förrän i en ganska avlägsen framtid. Det är därför all anledning

förmoda, att de driftbesparingar, som under tiden komma att uppstå till följd av

den elektriska driften, skola vara tillräckliga att till fullo täcka kostnaderna för elektrifieringen.

För den händelse dessa kostnader skulle bestridas med anslagsmedel på

vanligt sätt, skulle emellertid, därest driftkostnaderna vid elektrisk drift i framtiden

komme att överstiga motsvarande kostnader vid ångdrift, taxehöjden få avmätas att

lämna avkastning på ett samlat kapitalvärde av statsbaneegendom, vari utan direkt

påvisbar driftbesparing finnes infört kapitalet för elektrifieringen. Lämpligare synes

alltså kunna vara, att elektrifieringen får anses vara en inre driftsekonomisk ange
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 347.

Riksgälds
fullmäktige.

SO

lägenhet, och att med de för elektrifieringsarbetenas utförande erforderliga medlen så

förfares, att någon ökning av statsbanornas bokförda värde och det deras kapital,

som skall förräntas, icke därav betingas. För genomförande av den här framlagda

planen skulle man alltså enligt järnvägsstyrelsens förmenande kunna ordna så, att

de nödiga penningmedlen tillhandahållas järnvägsstyrelsen såsom ett tillfälligt lån,

vilket skall av statens järnvägar förräntas och amorteras medelst avsättning av de driftkostnadsbesparingar,

som — helt oberoende av statsbaneaffärens ekonomiska utfall

för övrigt—kunna göras vid elektrisk drift i stället för vid bibehållen ångdrift på berörda

linjesträckor. De för tillhandahållandet av detta lån erforderliga medlen synas järnvägsstyrelsen,

om de ej kunna vara tillgängliga i någon av statens fonder, exempelvis kunna

anskaffas genom uppläggande i riksgäldskontoret av ett särskilt obligationslån, som

emitteras efter hand som pengar för arbetenas utförande behövas, eller vid tidpunkter,

då den ekonomiska konjunkturen är lämplig för obligationernas utsläppande.

För obligationslånets planmässiga förräntning och amortering synes härvid, i betraktande

av den ojämnhet, som givetvis kommer att råda beträffande de årliga driftbesparingarnas

storlek, lämpligen kunna likaledes i riksgäldskontoret upplägges en

fond, till vilken av statens järnvägars trafikmedel årligen inbetalas ovannämnda, efter

vederbörligen antagna grunder och kontrollföreskrifter bestämda skillnad i driftkostnader.

Vid ett dylikt förfarande skulle järnvägsstyrelsen först sedan lånet inbetalts

eller till dess amorteringsfond avsatts så mycket, som erfordras för slutbetalningen

enligt lånets plan, äga frihet att tillgodoräkna sig de vunna driftbesparingarna såsom

sänkning av driftkostnaderna för statsbanorna såsom helhet och tillgodogöra sig den

därav följande möjligheten att i motsvarande mån sänka taxorna.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka icke velat uttala sig om huruvida

det föreslagna omfattande arbetet med elektrifiering av linjen Stockholm—Göteborg

överhuvud borde komma till utförande eller om rätta

tiden för dess igångsättande nu vore inne, hava inskränkt sig

till att behandla frågan om anskaffande av de medel, som för företaget

erfordras.

Fullmäktige hava därvid framhållit, att den av järnvägsstyrelsen

begärda summan, 75,000,000 kronor, visserligen vore för våra förhållanden

betydande, men då densamma vore avsedd att fördelas på

en byggnadstid av fem år 1921—1925, hölle fullmäktige före, att, därest

den ifrågasatta elektrifieringen prövades böra komma till utförande, det

även, för så vitt oförutsedda omständigheter ej uppträdde, skulle låta

sig göra att på lånevägen uppbringa de erforderliga medlen, i den mån

de behövdes.

Fullmäktige vore vidare ense med järnvägsstyrelsen om lämpligheten

av att beslut om hela det för elektrifieringen erforderliga beloppets

tillhandahållande av riksdagen fattades, innan arbetet påbörjades. Rörande

sättet för medlens anskaffande och återbetalande hade fullmäktige

däremot ej i allt kunnat instämma med styrelsen. Enligt fullmäktiges

uppfattning borde frågan lämpligast ordnas sålunda, att i riksstaten för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 847.

31

år 1921 uppfördes å utgiftssidan ett reservationsanslag å 75,000,000

kronor för ifrågavarande arbete och å inkomstsidan tillfälliga lånemedel

till samma belopp. Den omständigheten att anslaget ej vore avsett att

i sin helhet tagas i anspråk under det år, i vars riksstat det vore uppfört,

borde enligt fullmäktiges mening ej vara något avgörande skäl mot

en dylik anordning. Det i riksstaten sålunda uppförda beloppet borde

tillhandahållas järnvägsstyrelsen av riksgäldskontor i mån av behov

och efter särskilda beslut av Kungl. Magt. Fullmäktige hade alltså

ej funnit lämpligt att för ändamålet upplägga ett särskilt lån.

Vidare anföra fullmäktige, att beloppet av de årliga driftkostnadsbesparingarna

borde av järnvägsstyrelsen inbetalas till riksgäldskontor

för att där användas till förräntning och amortering av förenämnda anslag

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, enligt vilka statens

lån till enskilda järnvägar i riksgäldskontoret behandlades. Räntefoten

borde lämpligen sättas lika med den, som vid motsvarande tidpunkt

vore gällande för statens upplåning.

I det föregående har kraftigt betonats, att elektrifieringens raska

genomförande är eu nödvändig förutsättning för att det med företaget

avsedda resultatet skall säkerställas och att därför, därest anläggningen

över huvud anses böra komma till stånd, anläggningsarbetena böra bedrivas

i den snabbaste takt, som är förenlig med ett ekonomiskt rationellt utförande.

Med hänsyn härtill hava jämväl järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktige

uttalat den uppfattningen, att hela det för företaget erforderliga

kapitalbeloppet bör ställas till förfogande, innan arbetet påbörjas.

De utvägar, som för sådant ändamål förordats, synas mig emellertid

komma att medföra, att elektrifieringsföretaget erhåller ställningen av

ett från statsbanornas affärsverksamhet i övrigt skilt affärsföretag, vars

resultat komme att i riksstaten särskilt bokföras. Ett sådant förhållande

torde strida mot de principer, som legat till grund för den genomförda

reformen i fråga om uppställningen av riksstaten beträffande de affärsdrivande

verken. Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka, att medel

för elektrifieringen beviljas i annan ordning än den i allmänhet tillämpade

i fråga om utgifter för kapitalökning. Givetvis har det sitt synnerliga

intresse, att statens järnvägars bokföring ordnas på ett sätt, som

gör det möjligt att bedöma resultatet av elektrifieringsföretaget såsom

fristående affär. Det torde då framdeles kunna tagas i övervägande,

huruvida och i vad mån statsbanornas anläggningskapital bör nedskrivas

med den uppkomna vinsten.

Aven om man sålunda torde vara nödsakad att välja utvägen att i

vanlig ordning under utgifter för kapitalökning bevilja anslag till före
-

Departe
mentschefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds Proposition Nr 347.

taget, måste det med styrka framhållas, att statsmakterna med det

ifrågasatta anslagets beviljande taga principiell ställning till hela

den ekonomiska planläggningen av elektrifieringsaffären; och torde

den av järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktige framhållna nödvändigheten

av att man redan från början vinner garantier för möjligheten

till arbetets planmässiga och snabba utförande motivera, att

man vid bestämmande av de årliga anslagsbeloppen tillmäter dessa större

än som, därest vanliga regler skulle tillämpas, kunde ifrågakomma och

att sålunda hela anläggningskapitalet anvisas på kortare tidrymd än

som med hänsyn till den beräknade arbetstiden i vanliga fall plägar ske.

Ur nu angivna synpunkt synes anslaget för år 1921 böra bestämmas så,

att därmed täckes ej allenast de beräknade anläggningskostnaderna för

samma år utan även åtminstone en del av de beräknade arbetskostnaderna

under nästkommande år och att järnvägsstyrelsen sålunda beredes möjlighet

att med större frihet planera för arbetets fortsatta bedrivande.

Liknande principer synas böra komma till tillämpning i fråga om utmätande

av återstående anslagsbelopp. Härigenom torde i stort sett ernås

samma garantier, som järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktige velat

vinna genom uppförande i riksstaten på en gång av hela det erforderliga

anläggningskapitalet, under det å andra sidan de invändningar ur

principiell synpunkt, som kunna framställas mot sistnämnda förslag, ej

kunna göras. Hela anläggningskapitalet synes mig lämpligen böra fördelas

på förslagsvis tre år. Därest anslagsbeloppen utmätas på nu angivet

sätt, bör det givetvis ankomma på Kungl. Maj :t att, på rekvisition

av järnvägsstyrelsen, förordna om beloppens utbetalande i mån av behov.

Såsom förut antytts, har för ifrågavarande ändamål i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag »för år 1921 beräknats ett belopp

av 8,000,000 kronor. Detta belopp bör, i anslutning till vad jag

nyss yttrat, högst avsevärt höjas, och vill jag i sådant hänseende föreslå

en ökning av 15,000,000 kronor, vaidgenom anslagsbeloppet skulle

komma att uppgå till 23,000,000 kronor, motsvarande ungefär en tredjedel

av hela anläggningskapitalet. Jag vill i detta sammanhang erinra,

att riksdagen på tilläggsstat för år 1919 anvisat ett belopp av 15,000,000

kronor att utgå av lånemedel för täckande av uppkommen driftförlust

vid statsbanorna. Det sålunda anvisade beloppet har emellertid icke

behövt tagas i anspråk. Då nämnda belopp anvisats såsom förslagsanslag,

högst, lärer visserligen den för ändamålet medgivna upplåningsrätten

numera vara förfallen, men den omständigheten, att lånebudgeten

icke behövt i verkligheten belastas med förenämnda belopp, synes dock i

motsvarande mån underlätta för statsverket att påtaga sig den nu förordade

ökningen av det tidigare beräknade anslaget för år 1921.

s. 33 Kontrollera mot PDF

''Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 347. 33

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg

för år 1921 anvisa ett reservationsanslag

av 23,000,000 kronor, att utgå av lånemedel;

dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits,

besluta, att de i förslaget till 1921 års riksstat bland

inkomsterna under rubriken »I. Fast upplåning)) upptagna

lånemedel skola höjas med 15,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Departe
mentschefens
hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 294 höft. (Nr 347.)

891 20 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 347.

Bilaga 1.

Tabell I. Jämförelse mellan maskinavdelningens kostnader för ångdrift och elektrisk drift.

1913 års priser.

Ångdrift.

Elektrisk drift.

Ökning i

Beräknad

vinst per

år genom

införandet

av elektrisk

drift, sedan

5 % ränta

beräknats.

Kr.

Kol- för- bruk- ning

vid ång- drift pr

ban- km.

Ton.

Ökning

i an- lägg- nings- kost- nad i

kr. per

inbe- sparad

ton kol.

Kr.

B a n d e 1.

Ban-

längd.

Km.

Kolför-

brukning

vid

ångdrift,

total.

Ton.

An-

läggnings-

kostnad.

Endast

lokomotiv.

Kr.

Årskost-

nader.

Kr.

An-

läggnings-

kostnad.

Kr.

Årskost-

nader.

Kr.

anlägg- ningskost- nad genom

införandet

av elektrisk

drift.

Kr.

Huvudbanor.

Stockholm—Göteborg ......

458

175,600

16,000,000

9,654,800

44,996,300

8,485,130

28,996,300

1,169,670

384

165

Jama och Katrineholm—

Trälleborg ..................

631

203,536

20,740,000

11,641,100

58,394,300

10,618,600

37,654,300

1,022,500

322

185

Stockholm—Bräcke .........

515

149,664

12,660,000

7,867,500

36,421,450

6,824,148

23,761,450

1,043,352

290

159

Göteborg—Malmö och

Hälsingborg ...............

327

86,112

9,000,000

4,879,600

25,013,005

4,456,661

16,013,005

422,939

264

186

Krylbo—Mjölby...............

253

59,536

5,040,000

3,065,600

15,812,635

2,735,135

10,772,635

330,465

236

181

Falköping R.—Nässjö......

112

22,048

2,160,000

1,331,200

6,586,000

1,194,131

4,426,000

137,069

197

201

Laxå—Charlottenberg ......

206

35,432

3,300,000

2,097,700

11,106,355

1,921,554

7,806,355

176,146

172

222

Bräcke—Storlien ............

233

28,000

2,140,000

1,323,900

9,457,965

1,347,799

7,317,965

- 23,899

120

261

Bräcke—Boden ...............

629

72,000

5,600,000

3,433,800

25,655,235

3,623,077

20,055,235

— 189,277

114

278

Göteborg—Strömstad ......

181

19,792

1,960,000

1,163,200

7,106,155

1,141,358

5,146,155

21,842

no

260

Kristinehamn—Mora—

Orsa med bibanor.........

300

16,680

1,740,000

1,077,878

9,086,200

1,266,438

7,346,200

- 188,560

60

440

Bibanor.

Kilafors—Stugsund .........

36

8,000

560,000

348,000

2,002,590

315,177

1,442,590

32,823

222

180

Billesholms gruva—Lands- krona ........................

26

4,384

380,000

221.500

883,490

168,345

503,490

53,155

168

115

Ange—Sundsvall ............

95

16,000

1,200,000

734,800

4,207,270

665,091

3,007,270

69,709

168

188

Åstorp—Höganäs............

28

4,640

520,000

275,000

1,221,525

233,333

701,525

41,667

166

151

Örebro—Svärta..............

50

8,256

680,000

417,800

1,720,000

316,273

1,040,000

101,527

166

126

Långsele—Sollefteå .........

14

2,000

173,000

101,975

474,900

81,994

301,900

19,981

142

151

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

35

Ångdrift.

Elektrisk drift.

Ökning i

Beräknad

vinst per

år genom

införandet

av elektrisk

drift, sedan

5 % ränta

beräknats.

Kr.

Kol-

för-

Ökning

i an- lägg- nings- kost- nad i

kr. per

inbe- sparad

ton kol.

Kr.

B a n d e 1.

Ban-

längd.

Km.

Kolför-

brukning

vid

ångdrift,

total.

Ton.

An-

läggnings.

kostnad.

Endast

lokomotiv.

Kr.

Årskost-

nader.

Kr.

An-

läggnings-

kostnad.

Kr.

Årskost-

nader.

Kr.

anlägg- ningskost- nad genom

införandet

av elektrisk

drift.

Kr.

bruk- ning

vid ång- drift

per

ban- km.

Ton.

Bastuträsk—Kallkolmen ...

G3

7,000

560,000

331,200

2,192,935

315,633

1,632,935

15,567

112

233

Mellansel—Örnsköldsvik ...

29

3,000

220,000

132,700

778,060

119,859

558,060

12,841

104

186

Skövde—Karlsborg .........

44

4,384

420,000

262,100

1,298,985

226,867

878,985

35,233

100

200

Ljusdal—Hudiksvall.........

62

6,000

520,000

299,800

2,283,000

327,270

1,763,000

- 27,410

96

294

Vännäs—Umeå ...............

31

3,000

240,000

148,000

980,250

140,556

740,250

7,444

96

247

Älvsby—Piteå ................

Östersund—Ulriksfors med

52

3,600

400,000

211,400

1,298,000

201,763

898,000

9,637

70

249

bibanor .....................

129

8,000

720,000

425,400

3,747,000

489,754

3,027,000

— 64,354

62

378

Iiarungi— Övertorneå ......

46

2,200

143,000

99,525

1,183,900

171,162

1,040,900

- 71,637

48

473

Boden—Karungi ............

141

4,000

340,000

201,700

3,440,000

332,875

3,100,000

-131,175

28

775

Ulriksfors—Dorotea.........

73

2,000

139,000

94,825

1,832,700

187,169

1,693,700

— 92,344

28

847

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl, Maj. ts Proposition Nr 347.

Bilaga 2.

Tabell II. Jämförelse mellan maskinavdelningens kostnader för ångdrift och elektrisk drift

vid olika prislägen.

Alternativ a)

» b)

Alternativ a)

» b)

Alternativ a)

» b)

Alternativ a)

» b)

Kolför- brukning

per år.

Ton.

An- skaffnings- kostnad

för lok.

Kr.

Årskostnad

kr.

utom

räntor.

räntor

5 %■

1913

954,864

87,555,000

47,464,300

4,377,800

771,904

71,593,000

38,519,800

3,579,700

Ångdrift.

Elektrisk drift.

An
läggnings
kostnad.

Kr.

Årskostnad

kr.

utom

räntor.

räntor

5 %■

Boräknad

vinst per år

genom införandet

av

elektrisk

drift, sedan

5 % räntor

beräknats.

Kr.

Ökning i

Vinsten

i % å

anläggnings-

ök-

kostnaden

ningen i

genom in-

anlägg-

förandet av

nings-

elektrisk

kostnad

drift.

utöver

Kr.

5 %

ränta.

209,092,000 ^7,260,OOojlO,454,60o) 4,384,900|l37,499,000(

Prisläge I.

Kolpris 50 kronor per ton.

954,8641175,110,000J 103,248,600

771,904 143,186,000; 83,948,100

8,755,500

7,159,300

558,360,000165,419,100

418,184,OOoj52,425,100

27,918,000

20,909,200

18,667,0001383,250,000

17,773,100] 274,998,000

954,8641218,888,000

771,904) 178,983,000

Prisläge II.

Kolpris 100 kronor per ton.

158,477,200 10,944,400,628,155,000175,144,700j31,407,800

128,659,900 , 8,949,200 470,457,000)60,287,600|S3,522,900

Prisläge III,

Kolpris ISO kronor per ton.

954,864

771,904

262.665.000

214.779.000

213,705,700

173,371,600

13,133,300

10,739,000

697,950,000184,870,300

522,730,000,68,150,000

34.897.500

26.136.500

62,869,100

53,798,600

107,071,200

89,824,100

409.267.000

291.474.000

435.285.000

307.951.000

2.05

3.19

4.87

6.46

15.36

18.46

24.60

29.17

Alternativ a) Elektrifiering av hela statsbanenätet med undantag för linjen Svartön — Riksgränsen, beträffande vilken elektrifiering

redan är beslutad och delvis färdig.

» b) Elektrifiering av samtliga statsbanedelar söder om Östersund och Långsele med undantag av de för närvarande

på grund av låg trafikintensitet mindre kolförbrukande bandelarna Göteborg—Strömstad, Laxå—Charlottenberg

och Kristinehamn—Mora—Orsa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347,

.''57

Bilaga 3.

Tabell III. Sammanställning av maskinavdelningens kostnader för linjen Stockholm—Göteborg

vid ångdrift och elektrisk drift.

Förutsättningar.

i n g i

r i f t.

Elektrisk cl

ift.

Vinst

genom in- förande av

elektrisk

drift.

Kr.

Ökning i

anläggnings- kostnad.

Kr.

Vinsten

i % a

ökning i

anlägg- nings- kostnaden

utöver

5 %

ränta.

Kolpris

kr./ton.

Beräknad

ökning av

övriga

driftkost- nader i

förhållan- de till

1913 års

prisläge.

Kolför-

brukning.

Ton.

An-

läggnings-

kostnad.

Kr.

Årskostnad

kr.

An-

läggnings-

kostnad.

Kr.

o

Årskostnad

kr.

utom

räntor.

räntor

5 %.

utom

räntor.

räntor

5 %■

50

100 %

149,260

30,000,000

15,174,200

1,500,000

105,000,000

10,683,600

5,250,000

740,600

75,000,000

0.99

50

150 »

149,260

30,000,000

16,914,500

1,500,000

105,000,000

12,144,700

5,250,000

1,019,800

75,000,000

1.36

100

100 »

149,260

30,000,000

22,637,200

1,500,000

105,000,000

10,683,600

5,250,000

8,203,600

75,000,000

10.94

100

150 »

149,260

30,000,000

24,377,500

1,500,000

105,000,000

12,144,700

5,250,000

8,482,800

75,000,000

11.31

150

100 »

149,260

30,000,000

30,100,200

1,500,000

105,000,000

10,683,600

5,250,000

15,666,600

75,000,000

20.89

150

150 »

149,260

30,000,000

31,840,500

1,500,000

105,000,000

12,144,700

5,250,000

15,945,800

75,000,000

21.20

Beräknat strömpris 3 öre per kilowattimme.

Beräknad strömförbrukning 75 miljoner kilowattimmar per år.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 347.

Bilaga 4.

P. M.

angående produktionskostnaderna för engelskt stenkol.

Under nu rådande ovissa läge såväl på det ekonomiska som på det arbetarpolitiska

området måste givetvis varje försök att uppskatta de framtida produktionskostnaderna

för stenkol mer eller mindre antaga karaktären av en gissning. I ett

viktigt avseende synas emellertid numera erbjuda sig fastare hållpunkter för ett omdöme

än som var möjligt under krigstiden. Den oerhörda prisstegring, som ägt rum

över hela världen, har till allra största delen haft sitt upphov i den emission av

fiktiv valuta, som företagits för att möta de med kriget förenade statsutgifterna. I

och med det att krigstillståndet upphört, har visserligen icke nämnda prisstegrande

faktor bragts ur världen.'' Tvärtom har det visat sig, att för rekonstruktiva och allehanda

sociala ändamål m. m. erfordrats högst betydande belopp, som, då de icke

kunnat uttagas på skattevägen, i stället måst anskaffas genom förnyade sedelemissioner

och tillfällig upplåning. Följden har blivit, att inom de flesta länder och framför

allt de krigförande prisstegringen fortsatt även efter fientligheternas upphörande. I

England utmärktes visserligen de första månaderna efter vapenstilleståndet av allmänt

prisfall, men redan på våren 1919 vidtog en ny prisstegring, som sedermera oavbrutet

fortsatt. Det bekanta indextal för priser å ledande varuartiklar, som månadsvis publiceras

av tidskriften »Economist», visade sålunda i november 1918 en poängsiffra av

6,212, som i mars 1919 nedgått till 5,708, men i november åter höjts till icke mindre

än 6,985. Att denna nya prisstegring, liksom den under kriget förut inträffade,

väsentligen framkallats av den fortsatta valutainflation, som krigstillståndets avveckling

fört med sig, torde knappast kunna betvivlas.

Å andra sidan .finnes emellertid åtskilligt, som talar för att inflationen i England

måhända inom en nära framtid skall hava nått sitt maximum. Helt nyligen har

sålunda finansministern förklarat sig beredd acceptera ett förslag om absolut begränsning

av det belopp statspappersmynt (currency notes), som icke täckes av guld eller

därmed likvärdiga banksedlar. I samma riktning pekar den förhöjning av det officiella

diskontot från 5 till 6 procent, som företogs den 6 november 1919. De i utomordentlig

grad stegrade statsutgifterna, som varit en direkt orsak till inflationen, söker

regeringen nedbringa genom indragningar inom de flesta grenar av administrationen.

Om resultatet av dessa besparingar är det visserligen för tidigt att yttra sig, då nya

utlägg erfordras i främsta rummet för olika sociala ändamål, såsom understöd åt

husbyggnadsverksamheten, ökade ålderdomspensioner m. m. Sedan emellertid numera

allmänt vunnits insikt därom, att sparsamhet i statsförvaltningen är ett villkor för

bekämpandet av inflationen och stegringen i levnadskostnaderna, torde man dock

kunna antaga, att hänsyn härtill kommer att tagas vid uppgörandet av framtida

statsbudgeter.

Huruvida de restriktiva åtgärder, som sålunda planeras, komma att resultera i

någon förbättring i penningvärdet, varmed tendensen till prissänkning skulle vara

given, är naturligtvis ytterligt svårt att förutsäga. Av all erfarenhet att döma resa

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 347.

sig emellertid betydande svårigheter mot att få lägre priser till stånd genom enbart

sådana restriktiva åtgärder som inskränkning av affärskrediter, indragning av utelöpande

statspappersmynt o. dyl. Vida mera sannolikt är det, att den produktiva

arbetarstammens ökning, införandet av tekniska förbättringar m. m. efter hand kommer

att medföra en rikligare tillgång på varor och att av dessa anledningar den allmänna

prisnivån omsider kommer att börja sakta falla.

Det torde i detta sammanhang böra anmärkas, att, då i det föregående talats

om den på inflation beroende prisstegringen, detta närmast har avseende allenast å

förhållandena inom England. Med hänsyn till den inverkan, som penningvärdets

gestaltning inom det brittiska väldet visat sig utöva på världsmarknadspriserna för

ledande artiklar och även på prisbildningen inom Sverige, har det synts vara lämpligt

att uttala några förmodanden om de framtida valutaförhållandena i England och deras

inverkan på prisnivån inom detta land.

Utgår man sålunda från att den på inflationen beroende prisstegringen inom en

ganska nära framtid kommer att upphöra, så blir det därmed möjligt att vid en

uppskattning av de nuvarande och sannolika framtida produktionskostnaderna för

stenkol eliminera den störande faktor, som ett växlande penningvärde utgör. Till

ytterligare belysande av frågan må emellertid först meddelas en såsom bilaga till

kolkommissionens förhandlingar (Coal Industry Commission Vol. III, p. 7) publicerad

sammanställning av värdet i genomsnitt per ton brutet kol vid gruvöppningen under åren

1889—1918;

S.

d.

Medeltal 1889—1893 ........................

........................ 7

4.18

» 1894—1898 ........................

........................ 6

2.1 6

» 1899—1903 ........................

....................... 8

8.76

» 1904—1908 ........................

........................ 7

10.94

År 1907 ..:........................................

........................ 9

0

1908 .............................................

....................... 8

11

1909 .............................................

........................ 8

1

1910 ............................................

........................ 8

2.25

1911 .............................................

........................ 8

2.0

1912 ............................................

........................ 9

1.0

1913 ............................................

........................ 10

1.32

1914 ...........................................

........................ 9

11.79

1915 ............................................

........................ 12

5.60

1916 ..........................................

........................ 15

7.24

1917 .............................................

........................ 16

8.69

1918*) ..........................................

........................ 22

4.0

Då kostnaderna i denna tablå fördelats på varje ton brutet kol, motsvarar detta

icke exakt produktionskostnaderna för kol, som säljes, enär en viss kvantitet av det

uppfordrade kolet bl. a. ställes till gruvarbetarnas förfogande mot rent nominellt pris.

För år 1919 föreligger emellertid en beräkning även av produktionskostnaderna för

försålt kol, varom närmare i det följande.

Vad exportkol beträffar, meddelas i kolkommissionens förhandlingar (Ibid., p. 29)

följande sammanställning av det genomsnittliga priset per ton för vart och ett av åren

1865—1918:

*) Avser endast tiden januari—september 1918.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 347.

År.

Shillings.

1865 .....................

........................ 9.49

1866 .....................

........................ 10.10

1867 .....................

........................ 10.18

1868 ....................

........................ 9.75

1869 .....................

....................... 9.43

1870 .....................

...................... 9.47

1871 .....................

....................... 9.63

1872 ....................

........................ 15.51

1873 ....................

........................ 20.49

1874 ....................

....................... 16.98

1875 ....................

....................... 13.10

1876 ....................

........................ 10.80

1877 ...................

....................... 10.05

1878 ....................

........................ 9.36

1879 ....................

........................ 8.63

1880 ....................

........................ 8.76

1881 ...................

....................... 8.83

1882 ....................

........................ 8.90

1883 ....................

........................ 9.20

1884 ....................

....................... 9.18

1885 ....................

........................ 8.83

1886 ..................

....................... 8.32

1887 ....................

....................... 8.19

1888 ....................

........................ 8.27

1889 ....................

........................ 10.06

1890 ...................

........................ 12.39

1891 ....................

........................ 11.96

År. Shillings.

1892 ............................................ 10.89

1893 ............................................. 9.7 7

1894 ............................................. 10.41

1895 ........................................... 9.21

1896 ........................................... 8.73

1897 ............................................ 8.82

1898 ............................................. 9.79

1899 ............................................. 10.53

1900 .......................................... 16.52

1901 ............................................. 13.7#

1902 ............................................. 12.19

1903 ....................................... 11.58

1904 ............................................. 11-02

1905 ................................ 10.47

1906 ............................................. 10.82

1907 ....................................... 12.63

1908 ....................................... 12.65

1909 ............................................ H-20

1910 ............................................. 11.63

1911 ............................................ 11.31

1912 ............................................ 12.57

1913 ............................................. 13.82

1914 ............................................. 13.50

1915 ............................................. 16.72

1916 ............................................. 24.19

1917 ............................................. 26.60

1918 ............................................ 30.26

Rörande det genomsnittliga priset å exportkol under krigsåren må anmärkas,

att detta i betydlig mån influeras av det lägre pris, som medgavs vid utförsel till

allierade länder i motsats till neutrala. Med juli månad 1919 upphörde emellertid

denna förmån, varefter priset för allt exportkol hastigt reste sig i det närmaste till

samma nivå som vid export till neutrala länder.

Beträffande medelvärdet per ton brutet kol vid gruvöppningen visar detta under

krigsåren en stegring med omkring 120 procent, medan prisindex enligt »Economists»

serie under samma tid visar en stegring med 128 procent. Stegringen i de egentliga

produktionskostnaderna för kol var sålunda under krigsåren snarare mindre än den

allmänna prisstegringen å ledande varuartiklar.

Under år 1919 hava produktionskostnaderna för kol fortsatt att stiga, förnämligast

beroende på den löneförhöjning med 2 sh. per dag eller per skift, som medgivits

enligt förslag av den stora kolkommissionen, efter ordföranden benämnd

Sankey-kommissionen. Däremot är det tvivelaktigt, om den nedsättning i arbetstiden

till 7 timmar per dag för underjordsarbetare, som enligt samma kommissions förslag

trädde i kraft den 16 juli 1919, förorsakat någon mera nämnvärd minskning i den

enskilda arbetarens prestation och därigenom bidragit att höja produktionskostnaderna.

Under den första tiden efter 7-timmars dagens införande nedgick'' visserligen produktionen

per arbetare ganska betydligt, men sedermera har den åter höjt sig, så att

den exempelvis under nästlidne november var ungefär lika med medelprestationen

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

KungI. Maj.ts Proposition Nr 347.

under årets förra hälft, då 8 timmars arbetsdag ännu tillämpades. Å andra sidan

bör emellertid erinras därom, att medelproduktionen per arbetare var exceptionellt

låg under förra hälften av år 1919, beroende på desorganisationen efter kriget, bristen

på transportmedel, de återvändande soldaternas ovana vid gruvarbete in. in. Detta

framgår bäst av följande översikt över medelproduktionen per arbetare och varje

period av fyra veckor under olika år:

År. Tons. År. Tons.

1913 ............................................ 19.8 1917 19.2

1914 ............................................. 18.3 1918 18.1

1915 ............................................. 20.4 1919 (förra hälften) ..................... 16.5

1916 .......................................... 20.4

Rörande de nuvarande kostnaderna för kol vid gruvöppningen lämnades detaljerade

uppgifter av handelsministern Sir Auckland Geddes vid debatten i underhuset den

14 juli 1918, varvid även togs hänsyn till kostnadsökningen enligt Sankey-kommissionens

förslag. Handelsministern beräknade kostnaderna i medeltal per ton brutet kol

till 26 sh. V2 d. och per ton sålt kol till 29 sh. 3''/2 d. Skillnaden förklaras därav,

att en del av det uppfordrade kolet erfordras för gruvdriften och en annan del får

disponeras av de i driften anställda arbetarna mot rent nominellt pris. Sistnämnda

högre siffra är följaktligen att betrakta såsom den egentliga, genomsnittliga produktionskostnadssiffran.

I denna siffra ingå följande poster enligt handelsministerns

meddelande:

Per ton »Alt kol.

Arbetskostnader ...............

Timmer och inventarier ...

Diverse andra kostnader

Royalties...........................

Företagarvinst .................

Övrigt ..............................

s.

d.

21

10%

3

7

1

47a

—

772

1

31/2

—

672

Detta belopp kan emellertid icke anses motsvara den verkliga produktionskostnaden,

som skulle bliva utslagsgivande för försäljningspriset vid en fri marknad.

Siffran angives grunda sig på en genomsnittsberäkning och motsvarar följaktligen ej

produktionskostnaderna vid de gruvor, som drivas under mindre gynnsamma betingelser.

Det försäljningspris, som under nu rådande statskontroll debiteras vid gruvans

öppning, motsvarar ej heller det pris, som skulle erhållas under frihet från

kontroll. Förstnämnda pris utgör nämligen 28 s. per ton för industrikol och 18 s.

för hushållskol och täcker sålunda icke ens den genomsnittliga produktionskostnaden,

än mindre kostnaderna vid gruvdrift under mindre gynnsamma förhållanden. I

själva verket är det endast möjligt att hålla priset för den inhemska konsumtionen

nere på dess nuvarande, relativt låga nivå genom tillskott från vinsten på exporterat

kol. Även om man accepterar kostnadssiffran 29 s. 31/1 d. såsom uttryck för de

genomsnittliga produktionskostnaderna vid gruvöppningen, bör därför ihågkommas,

att detta belopp, sannolikt ganska avsevärt, understiger det, som skulle bliva bestämmande

för priset vid fri konkurrens.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 294 höft. (Nr 347.) »9420 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung1. Maj.ts Proposition Nr 347.

I samband: härmed kan det vara av intresse omnämna, att det faktiska pris,

som en konsument i London har att erlägga, enligt handelsministerns förklaring vid

nyss nämnda tillfälle i underhuset, skulle belöpa sig i genomsnitt 49 s. 6 d. per ton.

Skillnaden mellan detta pris och förutnämnda kostnad av 29 s. 31/2 d.'' vid gruvöppningen

skulle representeras av: järnvägsfrakt till London 6 s. 4 d., vagnshyra

1 s. 6 d., lastning 1 s. 9 d., forlön 1 s. 10 d., annan fordonskostnad 2 s. 7 d., förlust

å småkol 7 d., säckar 5 d., avgift för uppehåll å järnvägsspår 1 d., administrationskostnader

vid distributionen 3 s. 6 d., affärsvinst 1 s. 8 d.

Sedermera har, under nästlidne november månad, i tidningspressen obestritt

uppgivits, att det pris, som enskilda konsumenter och däribland även idustriella företag

hava att erlägga, uppgår till 52 s. per ton. För större förbrukare ställer sig dock

priset något lägre.

Ytterligare svårigheter möta, då det gäller att uppskatta de verkliga kostnaderna

för exportkol ombord i engelsk hamn. Enligt uppgifter, som i november 1919 publicerades

i pressen av gruvarbetarförbundets sekreterare, Mr. Frank Hodges, skulle

kostnaderna för kolets befordran från gruvöppningen ombord å skeppet belöpa sig

till i genomsnitt 3 s. 11 d. eller i runt tal 4 s. per ton. Dessa kostnader utgöras

av järnvägsfrakter (1 s. 8 d.), tippning och vågning (9 d.), kajpengar (6 d.) samt

stuvning m. m. (1 s.). Affärsvinst och administrationskostnader samt allehanda

dylika utgifter innefattas emellertid icke i denna beräkning. Ej heller har hänsyn

tagits till den förhöjning i järn vägsfrakterna, som träder i kraft den 15 januari 1920

och som för kol belöper sig till 25 proc. jämte ett ''grundtillägg av 3 d. per ton.

Fraktförhöjningen för kol, som befordras från gruvöppningen till exporthamn, skulle

följaktligen i genomsnitt per ton utgöra 8 d. Tages därjämte hänsyn till affärsvinst

och administrationskostnader, vilka som nämnt icke ingå i Mr. Hodges kalkyl, och

beräknas dessa till 10 proc. å priset, torde slutsumman eller 4 sh. böra höjas till

omkring det dubbla, eller 8 sh. Sistnämnda belopp, som här meddelas med all nödig

reservation, skulle följaktligen behöva läggas till den genomsnittliga produktionskostnaden

för kol vid gruvöppningen, som nämnt 29 s. 3 ’/2 d. per ton, för att erhålla

kostnaden per ton exportkol f. o. b. i engelsk hamn. Härvid bör ånyo på det starkaste

betonas, att kostnadssiffran 29 s. 3 4. per ton grundar sig på en genomsnittsberäkning

och sannolikt ganska avsevärt understiger det belopp, som skulle

bliva bestämmande för priset på en fri marknad, nämligen kostnaden för brytning

under relativt ogynnsamma förhållanden.

Såsom förut antytts, befinna sig de för närvarande rådande priserna å exportkol

på ett helt annat och högre plan än produktionskostnaderna. Medan medelpriset

för 1918 som nämnt uppgick till c:a 30 s., i januari 1919 till 36 s. och i juni 1919

till 42 s. 6 d., visar efterföljande sammanställning de exporterade kvantiteterna under

var och en av de sista 6 månaderna av år 1919, det sammanlagda värdet av exporten

och det på dessa ''uppgifter grundade medelpriset:

1919.

Tons.

Värde i

£

Medelpris per ton.

s. d.

Juli ..................

...... 3,680,000

9,110,000

49

6

Augusti............

...... 2,466,000

6,384,000

51

9

September.........

...... 2,962,000

8,646,000

58

5

Oktober............

...... 3,019,000

9,525,000

63

1

November.........

...... 3,031,000

9,575,000

63

2

December.........

...... 3,309,000

10,831,000

65

5

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 847.

43

Som bekant är emellertid priset i hög grad växlande för olika kvaliteter. Till

belysande härav må anföras följande uppgifter om exportpris per ton f. o. b. i olika

exportdistrikt under vissa månader av det gångna året:

South Wales.

Best steam ...........

Januari.

40.—

Juli.

55.—

Augusti.

85.—

September.

85.—

Best second..........

38.6

50.—

85.—

85.—

Steam smalls ......

...... N:o

1

28.6

45.—

65.—

65.—

» » ......

...... N:o

8

25.—

41.6

61.6

61.6

Northumberland.

Best steam ..........

37.—

70.—

95 —

100.—

Tyne best smalls..

27.—

45 —

70.—

70.—

Tyne 2:nd smalls

25.6

40.—

60.—

70.—

Unscreened for bunkers ...

32.—

60.—

65.—

80.—

Fifeshire.

Best navigation.....

38.—

58.-

90 —

90.—

Third-class steam

31.—

51,—

85.—

85.—

Nuts ....................

29.—

49.—

70.6

70.6

Orsaken till de höga

exportpriser å kol,

som nu

noteras,

är givetvis den rå-

dande bristen å världsmarknaden, speciellt framkallad av den minskade eller alldeles

upphörda produktionen i de av kriget ödelagda landsdelarna samt därjämte även av

minskad produktion i såväl England som Förenta Staterna m. fl. länder. Då emellertid

produktionsförhållandena kunna väntas bliva bättre, måste de nu rådande exportpriserna

betecknas såsom exceptionella. För den engelska kolindustrin hava

dessa höga priser närmast den betydelse, att överskottet därå kan användas bl. a.

att subventionera produktionen för inhemskt behov, och vid en undersökning av

produktionskostnaderna inom England måste därför även tagas hänsyn till exportvärdet.

I det föregående har påvisats, att den beräknade kostnaden av 29 s. 3 l/2 d.

per ton kol vid gruvöppningen är att betrakta såsom en minimisiffra, emedan den

endast representerar ett genomsnitt av de faktiska kostnaderna. Det återstår nu att

söka utröna, i vad mån denna kostnad kan väntas bliva bestående och normgivande

för ett framtida pris.

Såsom inledningsvis nämndes, finnes åtskilligt, som talar för att den på inflationen

beroende prisstegringen måhända inom en nära framtid skall hava nått sitt

maximum och att därför icke behöver räknas med någon större kostnadsstegring av

denna anledning. Å andra sidan torde ej heller behöva räknas med någon nämnvärd

prisminskning beroende på förändring i själva penningvärdet.

Däremot är det mycket sannolikt, att arbetskostnaderna för kolproduktionen av

andra skäl komma att ökas inom en nära framtid. Enligt Sankey-kommissionens

förslag, som i princip antagits av regeringen, skall arbetstiden för under jordsarbetare

från den 13 juli 1921 ytterligare förkortas till 6 timmar om dagen, därest kolindustrins

ekonomiska läge vid slutet av år 1920 tillåter en sådan förkortning. Även

om icke någon tillräcklig erfarenhet föreligger om verkan av en sålunda förkortad

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 347.

arbetsdag på produktionskostnaderna, måste man dock räkna med, att en icke oväsentlig

kostnadsökning kan bliva följden därav.

Jämväl framträda flera tecken på, att krav å ökade löner komma att framställas

från arbetarhåll. De på sista tiden publicerade uppgifterna om de betydande vinsterna

å kolexporten hava givit ökad näring åt dessa krav. Man är visserligen å arbetarhåll

fullt medveten om att höjda arbetskostnader för kolproduktionen skulle bidraga

till fortsatt stegring i levnadskostnaderna, och såsom ett alternativ till löneförhöjningskraven

har därför framställts det yrkandet, att vinsten å kolexporten skulle användas

att ytterligare nedbringa priset i den inhemska konsumtionen. Därest emellertid

regeringen icke beslutar sig för sistnämnda åtgärd, synes man ämna framställa

positiva krav å löneförhöjning under den närmaste framtiden.

Den nu rådande situationen erbjuder sålunda i huvudsak tvänne möjligheter:

antingen att det kontrollerade inhemska kolpriset ytterligare sänkes genom ökat tillskott

från vinsten å det exporterade kolet, eller ock att kostnaderna för den inhemska

produktionen ökas. Gemensamt för bägge alternativen är, att man synes

räkna på fortsatt vinstöverskott å exporten och man därå vill lägga beslag för inhemska

producenters eller konsumenters räkning. Skulle detta överskott upphöra,

inställer sig givetvis nödvändigheten att höja det inhemska priset och därmed framkallas

en ny stegring i den inhemska prisnivån, ökade lönekrav samt höjda produktionskostnader,

såväl i allmänhet som även för kol.

Å andra sidan är det emellertid obestridligt, att de ökade produktionskostnader,

som kunna uppstå genom ytterligare förkortning i arbetstiden, ökade lönekrav m. m.

i viss mån kunna kompenseras genom förbättrad organisation och administration,

modernare arbetsmetoder och ökad prestation från den enskilde arbetarens sida,

alltefter som verkningarna av kriget på arbetseffektivi teten övervinnas. Den bekante

nationalekonomiske experten, Sir Leo Chiozza Money, har uppgivit, att genom administrativa

och tekniska förbättringar en väntad ökning i arbetskostnaderna skulle kunna

kanske helt motvägas. Detta är givetvis endast en förmodan, som baserar sig på

förutsättningen av en mer eller mindre genomgripande omläggning av den engelska

kolindustrin.

Vad beträffar kostnaderna för kolets befordran från gruvöppningen till exporthamnen,

torde, såvitt man nu kan överblicka, några förändringar av större betydelse

för priset i det hela icke vara att vänta. En helt annan situation skulle dock inträffa,

om till följd av radikala lönekrav från järnvägspersonalens sida järnvägsfrakterna

skulle behöva på nytt höjas. Någon kostnadsökning kan ock förorsakas genom

de ökade lönekrav från hamnarbetarnas sida, varom förhandlingar för närvarande föras.

Vad slutligen beträffar frakterna sjöledes, komma för deras framtida gestaltning

helt andra faktorer i betraktande, som här icke närmare skola diskuteras. Omnämnas

må endast, att enligt uttalande av Sir Leo Chiozza Money de framtida sjöfrakterna,

sedan de nuvarande abnorma fraktsatserna givit vika, torde komma att utgöra åtminstone

de tredubbla frakterna före kriget. Såsom ett ungefärligt medeltal för

frakten till svensk hamn före kriget torde kunna angivas 5 s. per ton.

En sammanfattning av det förut sagda giver följande huvudsakliga resultat:

1. Den genomsnittliga kostnaden får sålt kol vid gruvöppningen utgör för närvarande

29 s. 3V2 4. per ton.

2. Då denna siffra endast representerar ett medeltal, måste den anses understiga

de för priset å eu fri marknad normgivande produktionskostnaderna under

mindre gynnsamma betingelser.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 347.

3. Kostnaderna för kolets befordran från gruvöppningen fritt ombord i exporthamn,

inklusive normal affärsvinst m. m. torde approximativt kunna uppskattas till

8 s. per ton.

4. Det nuvarande exportpriset överstiger vida de egentliga produktionskostnaderna

och grundar sig på exceptionella konjunkturer.

5. För framtiden torde böra räknas med stegrade arbetskostnader genom ytterligare

förkortad arbetstid och höjda löner, som dock, åtminstone i någon mån, möjligen

kunna kompenseras genom förbättrad organisation och administration, modernare

arbetsmetoder m. m.

6. .De framtida sjöfrakterna torde, sedan fraktmarknaden stadgat sig, kunna

antagas komma att utgöra minst det tredubbla av frakten före kriget.

London den 12 januari 1920.

Erik Sjöstrand.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 294 käft. (Nr 347.)

891 20- 7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj.ts proposition angående elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm— Göteborg. s. 14 i texten
  2. SU 1920:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående elektrifiering av statsbanelinjen Stockholm— Göteborg. s. 1 i texten