Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid andra bränner ier än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang med pressjästberedning, m. m

159 sidor, varav 102 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 102 av 159 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:348, Med förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid andra bränner ier än sådana, där tillverkningen äger rum i sammanhang med pressjästberedning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 348.

1

Nr US.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående provisorisk reglering av tillverkningen

av brännvin vid andra bränner ier än sådana, där tillverkningen

äger rum i sammanhang med pressjästberedning,

m. m.; given Stockholms slott den 19 mars

1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade

1) förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen

av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen

äger rum i sammanhang med pressjästberedning,

2) förslag till förordning angående försäljning av odenaturerad

sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, och

3) förslag till förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 295 höft. (Sr 348).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition Nr 348.

Förslag

till

förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid

andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger ram i sammanhang

med pressjästberedning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger rum i

sammanhang med pressjästberedning, må brännvin framställas allenast

av potatis eller av avfallsprodukter vid tillverkning av stärkelse ur

potatis samt den för brännvinstillverkning av sådan vara oundgängligen

erforderliga myckenheten malt ävensom ur avfallslut vid sulfttcellulosatillverkning.

Vad förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av

brännvin innehåller häremot stridande vare försatt ur gällande kraft..

2 §■

Av potatis och avfallsprodukter vid tillverkning av stärkelse ur

potatis samt den för brännvinstillverkning av sådan vara oundgängligen

erforderliga myckenheten malt må under vartdera av tillverkningsåren

1920—1921 och 1921—1922 tillverkas högst 10,000,000 liter brännvin

av normalstyrka.

Dylik tillverkning må icke bedrivas vid andra brännerier än sådana,

där tillverkningen äger rum i omedelbart samband med jordbruk,

som på grund av jordens beskaffenhet under en följd av år varit förbundet

med större potatisodling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition År -i48. 3

Fastställandet av, vid vilka brännerier ifrågavarande tillverkning,

efter vad nu sagts, må äga ruin, ävensom fördelningen av tillverkningen

på dem samt försändningen av det tillverkade brännvinet till

den, som till avsalu äger bedriva rening av brännvin, skall ske enligt

av Konungen meddelade föreskrifter.

3 §•

Bryter brännvinstillverkare mot stadgandet i 1 § eller bedriver

lian tillverkning, som i 2 § omförmäles, utan därtill erhållet tillstånd

eller i större omfattning än tillståndet avser, vare lag, som i 30 § förordningen

angående tillverkning av brännvin sägs.

Underlåter brännvinstillverkare eljest att ställa sig till efterrättelse

med stöd av denna förordning meddelade föreskrifter, straffes med böter

från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse

omständigheterna äro synnerligen försvårade, med fängelse i högst sex

månader.

4 §•

I övrigt skola bestämmelserna i 38, 39 samt 42—51 §§ i förordningen

angående tillverkning av brännvin i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1920 samt gäller

till och med den 30 september 1922.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kutig i. Muj:ts proposition Kr 348.

Förslag

till

förordning angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur

avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

1 §■

Under de villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämmer,

må partihandlare, varom i förordningen angående handel med skattefri

sprit förmäles, jämväl i andra fall än i 8 § samma förordning avses,

till den, som till avsalu bedriver rening av brännvin, försälja ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning framställd sprit, som ej denaturerats.

2 §•

För försäljning, som i denna förordning avses, skall partihandlare

påföras skatt enligt vad i 12 § 1 mom. förordningen angående tillverkning

av brännvin är stadgat, och skola i fråga om skattens erläggande

samt kontrollen däröver lända till efterrättelse de föreskrifter, Konungen

utfärdar.

3 §•

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse enligt denna förordning

stadgade villkor eller meddelade föreskrifter, straffes med böter

från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse

omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex

månader, och have tillika, där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, förbrutit den sprit, förseelsen avser, jämte kärl och annat emballage,

vari spriten förvaras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiu/1. Maj:ts proposition Nr 348.

4 §■

1 övrigt skola bestämmelserna uti 29, 30, 31, 32 och 33 §§ förordningen

angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1920 samt gäller till

och med den 30 september 1922.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ktmgl. Maj:ts proposition Nr 34é.

Förslag

till

förordning om ändrad lidelse av 12 § förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 11 oktober 1907

angående tillverkning av brännvin i nedan angivna del skall erhålla

följande ändrade lydelse:

12 §.

1. För brännvin — — — — alkohol.

2. Inbetalning av — — — — liter.

3. Vid utförsel----normalstyrka.

4. Restitution av----nämnda förordning.

5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid bränneri,

där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare, varom

i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse;

dock att angående beskattning för försäljning av odenaturerad sprit,

framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, gälle vad därom

särskilt är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1920 samt gäller till

och med den 30 september 1922.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ta proposition Nr 34b.

i

Utdra// av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern BraNTING,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstierna,

Statsråden: UndéN,

Thorsson.

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

X skrivelse den 6 maj 1919, nr 175, anhöll riksdagen, att Kungl.

Maj:t måtte, efter verkställd utredning av de med sulfitspritens användande

till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål, låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser

angående tillverkning av brännvin, som av utredningen kunde föranledas.

Vid anmälan i statsrådet av ifrågavarande skrivelse den 6 juni

1919 erhöll jag, efter därom gjord hemställan, bemyndigande att tillkalla

högst fem sakkunniga jämte en sekreterare för att inom finansdepartementet

verkställa utredning av de med sulfitspritens användande

till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål samt avgiva förslag

s. 8 Kontrollera mot PDF

Svenska Velinlosaförr

ningen.

Sveriges kemiska

industrikontor.

8 Kung,. Maj:ts proposition Nr 348.

till sådana ändrade bestämmelser angående tillverkning av brännvin,

som av utredningen föranleddes.

Sedan jag den 29 september 1919 såsom sakkunniga för angivna

ändamål tillkallat överdirektören Fredrik Zethelius, vilken tillika såsom

ordförande skulle leda de sakkunnigas förhandlingar, samt ledamoten av

riksdagens första kammare grosshandlaren K. A. Nilson, ledamoten av

riksdagens andra kammare redaktören A. Engberg, direktören V. Tham

och bankdirektören Ola Persson, hava de sakkunniga med skrivelse den

6 februari 1920 överlämnat preliminärt författningsförslag och betänkande,

vilket torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll.

Sedan departementschefen redogjort för det huvudsakliga innehållet

i de sakkunnigas betänkande jämte däri intaget särskilt yttrande

av herr Ola Persson, fortsatte departementschefen:

Genom särskilda remisser hava kommerskollegium, lantbruksstyrelsen

och kontrollstyrelsen anmodats avgiva utlåtanden över ifrågavarande

betänkande.

Kommerskollegium har berett svenska cellulosaföreningen och

Sveriges kemiska industrikontor tillfälle att avgiva yttrande i frågan.

Svenska cellulosaföreningen har, bland annat, gjort gentemot de

sakkunniga gällande, att den amortering av anläggningskostnaderna för

fabrikerna, varom de sakkunniga å sid. 63 och 64 i betänkandet tala,

icke har kunnat äga rum. \ idare har föreningen framhållit, att vad de

sakkunniga å sid. 102 i betänkandet anfört beträffande prissättningen å

sulfitsprit är felaktigt. Slutligen uttalar föreningen, att den icke har

något att erinra mot den på sidan 105 under 2) uttalade principen,

under förutsättning att de sakkunniga därmed avsett tillverkningen av

sulfitsprit för förtäringsändamål.

Sveriges kemiska industrikontor har ansett sig böra godkänna det

huvudsakliga resultatet av den föreliggande utredningen. Kontoret har

emellertid icke kunnat obetingat godkänna de principer, som de sakkunniga

å sid. 105 i betänkandet uttalat. Visserligen har kontoret icke

för närvarande något att erinra mot punkt 1), men rörande punkt 2

har kontoret ansett sig böra varna för stadfästande av varje princip,''

som kan verka hämmande på utvecklingen av sulfitspritindustrien. Den

under punkt 3) uttalade principen kar kontoret icke kunnat godkänna.

I fråga om det framlagda författningsförslaget hemställer kontoret, att

1 § i detsamma erhåller en sådan lydelse, att framställning av brännvin

må medgivas förutom av potatis ej allenast av avfallslut från sulfit
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 348. 9

cellulosa utan ock av andra cellulosa- och stiirkelsehaltiga avfällsprodukter

samt karbid.

Kommerskollegium anför för egen del, att, då kollegium anser det

önskvärt, att i avvaktan på ytterligare utredning nu gällande ordning

på förevarande område tillsvidare till och med den 30 september 1921

upprätthålles oförändrad, kollegium icke bär något att i frågans nuvarande

läge erinra mot den föreslagna provisoriska regleringen. Kollegium

övergår därefter att uttala sig beträdande de särskilda delarna

av de sakkunuigas betänkande och anför, att kollegium, med hänsyn till

tendensen mot en fortgående inskränkning av sprittillverkningen av

jordbruksalster, finner hinder ej böra möta för att låta sulfitspritfabrikerna

leverera det råbrännvin, som erfordras för framställning av förtäringssprit.

Kollegium anför vidare, att problemet om sulfitspritens användning som

råvara för framställning av renat brännvin torde vara tillfredsställande utrett.

Vidkommande utredningen om framställningskostnaderna för olika sla^s

sprit uttalar kollegium viss tvekan rörande kalkylerna för sulfitspritframställningen

men framhåller, att de invändningar, som kunna göras,

icke torde vara avgörande för själva huvudfrågan. Beträffande de

sakkunnigas framställning rörande tillverkningen och förbrukningen av

sprit inom landet gör kollegium på anförda skäl gällande, att de sakkunniga

vid beräkning av den framtida sprittillgången för olika ändamål

i viss mån överskattat sulfitspritindustriens förmåga att täcka de

beräknade behoven. Kollegium övergår därefter att granska de av de

sakkunniga gjorda principuttalandeua (sid. 105) och anför, att några

särskilda skäl icke förebragts för att redan nu antaga ifrågavarande bestämda

principer. Den framlagda utredningen berättigade icke enligt

kollegiets mening till. så vittgående förslag, och utredningen vore i behov

av ytterligare fördjupning och överarbetniug. Kollegiet avråder därför

bestämt, att statsmakterna genom ett principbeslut definitivt antager

den plan för statliga åtgärder, som fått sitt uttryck i de tre punkterna.

Aven andra omständigheter tydde på behovet av en förnyad omprövning

med hänsyn till konsekvenserna av en dylik plans antagande. I delta

avseende fäster kollegium uppmärksamheten på frågan om ersättning

åt näringsidkarna och erinrar om vad kommerskollegium och socialstyrelsen

tidigare anfört i ett den 3 december 1918 dagtecknat utlåtande

angående vissa ersättningsfrågor i anledning av rusdrycksförsäljningsförordningens

genomförande. Kollegium framhåller därefter

vikten av, att sulfitspritindustrien erhåller en tillräckligt lång koncessionstid,

så att den kan utveckla sig till att förse landet med flytande bränsle.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 295 höft. (Nr 348.) 2

Kommers

kollegium

s. 10 Kontrollera mot PDF

Lantbruks

styrelsen.

10 Kungl. Maj ds proposition Nr 348.

Detta gäller även annan spritiudustri ocli framhåller kollegium framställning

av sprit ur sågspån och karbid såsom nya metoder för spritframställning,

vilka borde vinna nödigt beaktande. Kollegium fäster uppmärksamheten

på, att det inom en nära framtid kan bliva önskvärt att tillåta även

andra fabriker än sulfitspritfabriker att tillverka brännvin. Kollegium

berör slutligen den tredje princippunkten och anser det icke vara otänkbart

att anordna en på kompensation i form av högre pris å för förtäringsändamål

avsedd sulfitsprit grundad prissänkning å teknisk sprit för att

lättare inarbeta motorspriten. Kollegium hemställer dels om en provisorisk

reglering av brännvinstillverkningen för nästkommande tillverkningsår

i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, dock med

de ändringar kollegium, i syfte att inskränka förfogandet till en förlängning

av för innevarande år gällande ordning, föreslagit, dels att

något bindande beslut rörande brännvinstillverkningens utövande efter

förordningens giltighetstid icke måtte av statsmakterna fattas, förrän

utredningen slutförts, dels ock slutligen att vid den fortsatta utredningen

måtte tillkallas ytterligare representanter för teknisk sakkunskap.

Lantbruksstyrelsen uttalar, att styrelsen icke har anledning avstyrka

de sakkunnigas förslag, i vad det avser förbud mot brännvinstillverkning

av sockerbetor, melass och spannmål av olika slag, men

fäster uppmärksamheten på att ersättningskrav komma att resas. Beträffande

begränsningen av brännvinstillverkningen av potatis under tillverkniugsåret

1920—1921 finner styrelsen ur synpunkten av de intressen,

styrelsen företräder, ingen anledning föreligga att genom konstlade

medel begränsa tillverkningen. Skulle ur andra synpunkter vägande

skäl föreligga för tillverkningsiuskränkning, borde avgörande träffas

i så god tid, att odlarna kunde avpassa sin odling efter de ändrade förhållandena.

Beträffande de sakkunnigas uttalande om successivt nedläggande

av brännvinsbränning av potatis finner styrelsen detta vara av

synnerligen genomgripande och i viss mån även betänklig betydelse för

de delar av landet, där den egentliga potatisodlingen för bränneriändamål

ägt rum. Sedan styrelsen ingått på en kritisk framställning av de

sakkunnigas uttalanden om brännerinäringens förhållande till jordbruket,

framhåller styrelsen, att utredningen icke bildar någon säker utgångspunkt

för bedömande av vådorna för jordbruket inom bränneridistrikten

av ett eventuellt upphörande av brännvinstillverkningen av potatis. Härför

erfordrades en agronomisk-teknisk prövning av samtliga hithörande omständigheter,

helst företagen på ort och ställe. Lantbruksstyrelsen framhåller,

atf starka skäl tala för, att den slutliga prövningen av de sak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunffl. Maj:ts proposition Nr 348.

kunnigas förslug uppsk jutes till en tidpunkt, da med frågan sammanhängande

omständigheter kunna överblickas med erforderlig säkerhet.

Skulle emellertid ett genomförande av förslaget befinnas ur samhällelig

synpunkt nödvändigt, framhåller styrelsen önskvärdheten av att avveckningen

av brännvinsbränningen av potatis efter ytterligare utredning

sker så småningom och med iakttagande av nödig varsamhet. Bränning

av potatis torde böra sist förbjudas å orter, där svårigheterna med

övergång till annan odling äro mest utpräglade.

Kontrollstyrelsen föreslår dels vissa ändringar och förtydliganden i

författningsförslaget, till vilka jag längre fram skall återkomma, dels

en utsträckning av giltighetstiden för förordningen till den 30 september

1922. Styrelsen motiverar detta yrkande med en hänvisning till omfattningen

av det arbete, som återstår för de kommitterade att utföra.

Beträffande de sakkunnigas förslag till principuttalanden har styrelsen

intet att erinra, men föreslår visst förtydligande därav.

Såsom inhämtas av det i de sakkunnigas betänkande intagna utdraget

av statsrådsprotokollet över finansärenden den 6 juni 1919, angav

jag såsom en huvudpunkt för utredningen undersökningen av, huruvida

ur olika synpunkter användande av potatis, spannmål, melass och

betor samt med dem likställda råämnen fortfarande borde medgivas och,

därest sådant medgivande befunnes lämpligt, i vilken omfattning det

borde lämnas. Härvid skulle beaktas å ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter

för sulfitsprit komme att förefinnas, därest brännvinstillverkning

ur potatis m. fl. jordbruksprodukter framdeles bleve i större eller

mindre utsträckning tillåten, och å den andra sidan, huruledes, efter

ett förbud mot eller en kvantitetsbegränsning av tillverkningen ur dylika

produkter, andra avsättningsmöjligheter kunde beredas för det i vissa

landsdelar uppkommande överskott å potatis och andra tidigare som

råvaror för brännvinstillverkning producerade jordbruksalster.

Åven om de sakkunniga i det nu föreliggande betänkandet icke

ansett sig kunna framkomma med slutligt yttrande och förslag rörande

ett fullständigt nedläggande av jordbruksproduktbränningen, hava dock

vissa resultat av utredningsarbetet erhållits, som synas med ganska stor

bestämdhet angiva de riktlinjer, vilka böra följas vid det fortsatta utredningsarbetet.

Det har sålunda otvetydigt framgått, att en produktion

av brännvin i samma omfattning som den tidigare vid de egentliga

jordbruksproduktbrännerierna bedrivna, i förening med produktionen

vid de numera utbyggda sulfitbrännerierna, skulle betydligt över
-

Kontrollstyrelsen.

Departe
mentschefen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts proposition Nr 348-

stiga det behov, som kan beräknas skola förefinnas inom landet. Med

hänsyn härtill synes en inskränkning av tillverkningen i fråga om ett av

de båda huvudslagen av sprit bliva av förhållandena framtvingad. De

sakkunniga hava på anförda grunder ansett, att brännvinstillverkningen

vid jordbruksproduktbrännerierna bör genom ingripande från statens

sida begränsas. De sakkunniga hava jämväl ansett, att en fortsatt avveckling

av tillverkningen vid sistberörda brännerier bör äga rum, men

hava icke för närvarande kunnat framlägga eu avvecklingsplan.

Enligt min mening bör en fortsatt inskränkning av brännvinstillverkningen

av jordbruksprodukter äga rum. Ur flere synpunkter synes

nämligen en avveckling av nämnda tillverkning önskvärd. Såväl den

nationalekonomiska betydelsen av utnyttjandet av sulfitluten som också

hänsyn till det i sulfitspritindustrien nedlagda betydande kapitalet, vilket

torde betjniligt överstiga värdet av jordbruksproduktbrännerierna, tala

enligt min mening för, att en avveckling av sistnämnda brännerier

kommer till stånd. Den väsentligt lägre produktionskostnaden för sulfitsprit

i jämförelse med jordbruksproduktsprit är jämväl en omständighet,

som måste beaktas. Då härtill kommer, att de sakkunnigas utredningbeträffande

brännerinäringens betydelse för jordbruket giver vid handen,

att en avveckling av bränningen av potatis synes kunna ske under en

viss övergångstid, har jag ansett, att utredningsarbetet bör inriktas på

att finna en form för avveckling, som, så långt det är möjligt, tillgodoser

de av potatisbränningens upphörande berörda intressena. Denna utredning

bör givetvis jämväl omfatta med avvecklingen sammanhängande

spörsmål, såsom t. ex. frågan om och i vad mån ersättning bör utgå.

Eu omläggning av brännvinstillverkningen, på sätt nyss angivits,

ger emellertid anledning till ett närmare övervägande, huru brännvinstillverkningen

framdeles bör ordnas. I detta avseende hava de sakkunniga

framhållit vissa grundsatser, vilka syfta till, att dels staten med

större frihet, än hittills varit fallet, skulle kunna reglerande ingripa i

fråga om tillverkningen av sprit för förtäringsändamål, dels brännvinstil

Iverkarna icke få något särskilt intresse av att tillverka brännvin för

nyssnämnda ändamål. De sakkunniga anse sålunda, att tillstånd att

tillverka brännvin för framtiden bör beviljas sulfitspritfabrikerna endast

arenom kortvarig-a koncessioner och under klart framhållande av att, om

tillverknings- eller konsumtionsinskränkande åtgärder framdeles vidtagas,

detta icke kommer att berättiga sulfitspritindustrien till gottgörelse, i

vad form det vara må. Vid prissättningen å sulfitspriten bör vidare

enligt de sakkunnigas mening samma pris bestämmas för den sprit,

vilken renas till förtäring, som för annan odenaturerad sulfitsprit.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts proposition Nr ,''148.

Jag finner jämväl dessa grundsatser för eu lagstiftning i ämnet

böra beaktas. Det synes mig nämligen vara av stor betydelse, att staten

vid den ifrågasatta regleringen av brännvinstillverkningen bereder sig

möjlighet till rörelsefrihet beträffande lagstiftningen på förevarande område,

icke minst med hänsyn till att statsmakterna böra vara i detta

hänseende obundna vid prövning av de förslag om införande av rusdrycksförbud,

som kunna antagas komma att föreligga inom den närmaste

tiden.

1 avbidan på det definitiva resultatet av det pågående utredningsarbetet

torde emellertid böra genomföras bestämmelser om en provisorisk

reglering av brännvinstillverkningen. Förslag till dylika bestämmelser

hava utarbetats av de sakkunniga, och finner jag mig i allt väsentligt

kunna biträda detta förslag.

Ifrågavarande förslag går ut därpå, att de för tillverkning av brännvin

använda råämnena skola inskränkas till potatis samt den för brännvinstillverkning

av sådan vara oundgängligen erforderliga myckenheten

grönmalt ävensom avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Kontrollstyrelsen

har föreslagit, att såsom tillåtna råämnen skulle anses jämväl avfallsprodukter

vid tillverkning av stärkelse ur potatis (s. k. gråmjöl och

potatispulpa) ävensom torrmalt, och synes mig stjTelsens förslag i berörda

hänseende väl motiverat. Vad beträffar de av Sveriges kemiska industrikontor

och kommerskollegium framställda förslagen, att såsom tillåtna

råämnen jämväl skulle räknas sågspån samt andra cellulosa- och stärkelsehaltiga

avfallsprodukter ävensom karbid, kan jag, ehuru förslagen synas

mig vara förtjänta av beaktande, icke förorda, att bestämmelser därom

nu meddelas, enär någon tillverkning av dylika råämnen icke synes vara

planerad inom landet.

Vidkommande därefter den av de sakkunniga föreslagna kvantiteten,

LO,000,000 liter, brännvin av normalsiyrka, s<>m må tillverkas av potatis

in. m., finner jag densamma väl avvägd. Visserligen understiger den

något den under tillverkningsåren 1916 —1917 och 1919—1920 medgivna

kvantiteten, men då bränneriernas antal enligt de sakkunnigas

förslag är avsett att begränsas, torde den på de särskilda i gång varande

brännerierna belöpande kvantiteten bliva större än nämnda år.

I likhet med kontrollstyrelsen anser jag med hänsyn till det vidlyftiga

utredningsarbete, som förestår, den provisoriska regleringen, vilken

av de sakkunniga föreslagits skola avse tillverkningsåret 1920—1921,

böra utsträckas att omfatta även tillverkningsåret 1921—1922.

Beträffande de sakkunnigas förslag att giva förlängd giltighetstid

åt de i förordningen den 6 juni 1919 meddelade bestämmelserna angående

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 348.

försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

synas mig goda skäl tala för att förläna sagda bestämmelser

giltighet under samma tid som den provisoriska regleringen av

bränn vinnstillverkningen.

Vad därefter angår avfattningen av de av det ovan anförda betingade

stadgandena, hava de sakkunniga tänkt sig stadgandenas sammanförande

i en enda författning. För min del anser jag emellertid lämpligare att

upptaga bestämmelserna rörande regleringen av tillverkningen i en författning

och stadgandena angående försäljningen av odenaturerad sulfitsprit

i en annan. Jag har därför låtit inom finansdepartementet utarbeta förslagtill

särskilda förordningar angående provisorisk reglering av tillverkningen

av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen äger

rum i sammanhang med pressjästberedning, samt angående försäljningav

odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

Vad förstnämnda författningsförslag beträffar, ansluta sig 1 och 2

§§ i detsamma till de sakkuunigas förslag med de modifikationer, som

föranledas av vad jag i det föregående anfört 3 § innehåller i första

stycket erforderlig straffbestämmelse för förbrytelse mot stadgandet i 1 §

ävensom för av brännvinstillverkare obehörigen bedriven tillverkning av

brännvin av potatis och övriga i 2 § avsedda produkter. Då dylika

förbrytelser synas vara att likställa med lönnbränning, hänvisas i fråga

om straff och annan påföljd för här avsedda förbrytelser till 30 § i

brännvinstillverkningsförordningen. I andra stycket av 3 § stadgas straff

för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse föreskrifter, som med stöd

av förordningen varda meddelade. För övrigt torde brännvinstillverkningsförordningens

bestämmelser böra i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

varför föreskrift härom meddelats i 4 §.

Vidkommande därefter förslaget till förordning angående försäljning

av odenaturerad sulfitsprit, upptager detsamma enahanda bestämmelser

som 1919 års förordning i ämnet. De sakkunniga hava. föreslagit

skärpning av straffet för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse

de enligt förordningen stadgade villkor eller meddelade föreskrifter. Men

skälen härför synas väsentligen bortfalla, därest bestämmelserna angående

den provisoriska regleringen av tillverkningen utbrytas ur förordningen.

Av den nu föreslagna förordningen angående försäljning av odenaturerad

sulfitsprit betingas enahanda ändring uti 12 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen

som den genom förordningen den 6 juni

1919 vidtagna. Förslag härtill har ock i detta sammanhang upprättats.

Beträffande slutligen tiden för ikraftträdandet av de uti ifrågavarande

tre författningsförslag upptagna bestämmelserna, torde de före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ir>

Kungi. Majds proposition Nr 348.

slagna förordningarna angående försäljning av odenaturerad sullitsprit

och om ändrad lydelse av 12 § brännvinstillverkningsförordningen böra

vinna tillämpning den 1 juli 1920, från och med vilken dag de nu

gällande provisoriska föreskrifterna i samma ämnen upphöra att äga

giltighet. Förordningen angående provisorisk reglering av brännvinstillverkningen

åter torde böra träda i kraft i och med ingången av nästa

tillverkningsår, d. v. s. den 1 oktober 1920.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förutnämnda

förslag till dels förordning angående provisorisk reglering av

tillverkningen av brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen

äger rum i sammanhang med pressjästberedning, dels förordning

angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid

sulfitcellulosatillverkning, och dels förordning om ändrad lydelse av 12 §

förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin,

hemställde departementschefen, att berörda förslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga litt. .. vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga

UTREDNING

AV DE MED

SÖLF IT SPRITENS

ANVÄNDANDE TILL FÖRTÄRING

SAMMANHÄNGANDE SPÖRSMÅL

ENLIGT UPPDRAG AV

STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR

KUNGL. FINANSDEPARTEMENTET

VERKSTÄLLD AV

SÄRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA

PRELIMINÄRT FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

OCH BETÄNKANDE

STOCKHOLM 1920

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

■ •

''*■}•/1YXIA HT

t

t

/ •;-! t

■ i * R i. *

■ : ''

i

f

2 i

q

i

v

k ,*

r # .** v

T*

tri

Ml

. (i /

/•/,

? /. w

;•( !’ ; ■■

! Y\

•■. P u

l t

i K

i , i : ; . . • : . ■ »'''' ; t : 7 •; ? •

* » •''.''/• < ’ • '' ■ ’ • .■ / t r

• ■''/

-Kl-'', f

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SID.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för kungl. finansdepartementet 5

Författningsförslag ................................................................................................... 7

Principbetänkande 11

Kommitterades uppdrag ....................................................................................... 13

I. Historik.................................................................................................................... *

1. Använda råmaterialier ............................................................................ 16

2. Lagstiftningshistorik ................................................................................ 21

3. Sulfitsprit frågan ........................................................................................ 32

II. Möjligheten av sulfitspritens rening och användande till förtäringsändamål. .. 45

HI. Produktionskostnaderna för potatissprit och sulfitsprit....................................... 57

IV. Tillverkning och förbrukning av sprit inom landet ............................................ 69

V. Brännerinäringens betydelse för jordbruket ........................................................ 15

VI. Principuttalande ....................................................................................................

Särskilt yttrande

av herr Ola Persson................................................................................................ 106

Tabeller:

A. Använda råämnen och därav tillverkad kvantitet brännvin vid jordbruksbrännerier

och jästfabriker åren 1861—1917/18......................................................... 16

B. Avverkningen och tillverkningskvantiteten vid jästfabriker åren 1877—1918......... 20

C. Tillverkningen vid sulfitbrännerier åren 1909—1918 .......................................... 20

D. Sulfid)ränneriernas produktionskapacitet m. in................................................. 68

E. Bränneriemas, inklusive jästfabrikemas, antal och fördelning på län 1861—1911/12 76

Bilagor:

1. Yttrande av Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ............... 111

2. » » professor L. Eorsberg i Alnarp ................................................... 114

3. » » Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ............ 117

4. » » Blekinge » » » ............ 124

5. » » Skaraborgs » » » ............ 125

6. » » Sveriges bränneriidkareförening ................................................... 127

7. » » Svenska cellulosaföreningen......................................................... 130

8. » » professor H. Juhlin-Dannfelt ...................................................... 140

9. » » Södra Sveriges stärkelseproducentförenings styrelse........................ 147

10. » » agronomen L. Nanneson för Sveriges allmänna lantbrukssällskap...... 149

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 6 juni 1919 bemyndigat

herr statsrådet att tillkalla högst fem sakkunniga, jämte en sekreterare,

för att inom departementet verkställa utredning av de med sulfitspritens

användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål samt avgiva

förslag till sådana ändrade bestämmelser angående tillverkning av

brännvin, som av utredningen må föranledas, har herr statsrådet den

29 september 1919 såsom sakkunniga för angivna ändamål tillkallat

överdirektören Fredrik Wilhelm Zethelius, ordförande, ledamoten av riksdagens

första kammare, grosshandlaren Karl August Nilson, ledamoten

av riksdagens andra kammare, redaktören Jonas Arthur Engberg, direktören

Vollrath Henrik Sebastian Tkarn och bankdirektören Ola Persson

i Rinkaby, varjämte aktuarien hos pensionsstyrelsen, juris kandidaten

Per Emil Brusewitz den 13 oktober 1919 kallats till sekreterare.

Vid frågans behandling inom kommitterade hava byråcheferna hos

kontrollstyrelsen Eina* J:son Thulin och Sam Larsson ävensom t. f.

professorn i nationalekonomi vid Uppsala universitet, juris doktorn Fritz

Broek biträtt kommitterade vid fullgörandet av deras uppdrag, varjämte

utredningen uti jordbrukstekniska delar stöder sig på av, bland andra,

agronomen L. Nanneson till kommitterade lämnade uppgifter.

För uppdragets fullgörande hava kommitterade införskaffat dels

upplysningar från rikets samtliga jordbruks- och sulfitbräunerier, dels

ock utlåtanden i ämnet från Malmöhus’ läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, vars utlåtande här efteråt intagits som bilaga

1, varjämte ett av utskottet åberopat yttrande av professor L.

Forsberg intagits som bilaga 2; från Kristianstads, Blekinge och

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, bilagorna 3—5;

från Sveriges bränneriidkareförening, bilaga 6; från Svenska cellulosaföreningen,

bilaga 7, varjämte en av föreningen likaledes ingiven avprofessor

H. Juhlin-Dannfelt vei''kställd utredning intagits som bilaga 8;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

från Södra Sveriges stärkelsefabrikantförening, bilaga 9 samt från

Sveriges allmänna lantbrukssällskap, vars av agronomen Nanneson författade

utlåtande bifogats här efteråt såsom bilaga 10. Sedermera hava

till kommitterade från finansdepartementet, för att tagas i övervägande

i samband med förevarande utredning, överlämnats dels en till Konungen

ställd skrivelse av den 20 december 1919 från Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

vid vilken fogats såväl Nannesons Dyss nämnda som ock

en av sekreteraren V. Ekerot verkställd, uti sällskapets medlemsblad

för december 1919 publicerad utredning, dels ock en skrivelse från

Kristianstads lantbruksklubb av den 15 december 1919.

Då, såsom av de inkomna utlåtandena framgår, frågan om potatisbränningens

betydelse för jordbruket är av ganska invecklad beskaffenhet,

ha kommitterade icke ansett sig kunna, utan ingående undersökningar

rörande jordmånens beskaffenhet, transportförhållandena med avseende

å potatisen m. m. på varje särskild plats, framkomma med

slutligt yttrande och förslag rörande ett fullständigt nedläggande av

jordbruksproduktbränningen. Under sådana omständigheter, och då det

förslag till allmän revision av brännvinstillverkningsförordningen, som

synes önskvärt i samband med ett dylikt slutligt yttrande, likaledes

kräver längre tid än som nu stått till buds, hava kommitterade ansett

riktigast att för det närvarande endast inkomma med ett på preliminär

utredning byggt principuttalande jämte vissa för det närmaste

året avsedda förslag. Såsom resultat av sina hittillsvarande arbeten få

kommitterade alltså härmed vördsamt överlämna förslag till förordning

angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid andra

brännerier än sådana, som tillverka brännvin i sammanhang med pressjästberedning,

principbetänkande i ämnet ävensom här förut nämnda

bilagor.

Till betänkandet är fogad en av undertecknad Persson avgiven

reservation.

Stockholm den 6 februari 1920.

FREDRIK ZETHELIUS.

K. A. NILSON. ARTHUR SNÖBERG.

V. THAM. OLA PERSSON.

P. E. Brusewitz.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Förslag

till

förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin

vid andra brännerier än sådana, som tillverka brännvin i sammanhang

med pressjästberedning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Vid andra brännerier än sådana, som tillverka brännvin i sammanhang

med pressjästberedning, må brännvin framställas allenast av potatis

och den för brännvinstillverkning av sådan vara oundgängligen erforderliga

myckenheten grönmalt ävensom ur avfallslut från sulfitcellulosatillverkning.

Vad förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av

brännvin innehåller häremot stridande, vare försatt ur gällande kraft.

2 §•

Av potatis och den för brännvinstillverkning av sådan vara oundgängligen

erforderliga kvantiteten grönmalt må under tillverkningsåret

1920—1921 tillverkas högst 10 000 000 liter brännvin av normalstyrka.

Dylik tillverkning må icke bedrivas vid andra brännerier än sådana,

där tillverkningen ägt rum i omedelbart samband med jordbruk,

som på grund av jordens beskaffenhet under en följd av år varit förbundet

med större potatisodling.

Fördelningen av den till brännvinstillverkning medgivna kvantiteten

på de särskilda brännerierna ävensom försändningen av sålunda tillverkat

brännvin till den, som till avsalu äger bedriva rening av brännvin, skall

ske enligt av Konungen meddelade föreskrifter.

Sulfitspritutredningen 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

I

3 §•

Under de villkor och till den myckenhet, som Konungen bestämmer,

må partihandlare, varom i förordningen angående handel med skattefri

sprit förmäles, jämväl i andra fall än i 8 § samma förordning avses,

till den, som till avsalu bedriver rening av brännvin, försälja ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning framställd sprit, som ej denaturerats.

4 §•

För försäljning, som i 3 § avses, skall partihandlare påföras skatt

enligt vad i 12 § 1 mom. förordningen angående tillverkning av brännvin

är stadgat, och skola i fråga om skattens erläggande samt kontrollen

däröver lända till efterrättelse de föreskrifter, Konungen utfärdar.

5 §•

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse enligt denna förordning

stadgade villkor eller meddelade föreskrifter, straffes med böter

från och med tvåhundra till och med fem tusen kronor eller, i händelse

omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst ett

år, och have tillika, där ej synnerligen mildrande omständigheter föreligga,

förbrutit den sprit, förseelsen avser, jämte kärl och annat emballage,

vari spriten förvaras.

6 §•

I övrigt skola bestämmelserna uti 29, 30, 31, 32 och 33 §§ av

förordningen angående handel med skattefri sprit i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1920 och gäller till

och med den 30 september 1921.

opaginerad Kontrollera mot PDF

:

\

t

, ''i ii H VT

i H

\

<•

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitterades uppdrag.

Kommitterades uppdrag- får anses framgå av följande utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i statsrådet å Stockholms slott den 6 juni 1919.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

»Sedan någon tid tillbaka har frågan om sulfitspritens användande

till förtäringsändamål stått på dagordningen. Från olika håll hava framställningar

i frågan under den förflutna delen av året gjorts hos Kungl.

Maj:t. Jag tillåter mig sålunda bringa till erinran, att verkställande

direktören i aktiebolaget Stockholmssystemet, I. Bratt, genom en den

20 februari 1919 dagtecknad skrift gjorde eu framställning i berörda

ämne. Kort därefter eller den 4 sistlidne mars inkom en liknande framställning

från Svenska cellulosaföreningen. Over dessa båda framställningar

avgav nykterhetskommittén ett den 26 mars 1919 dagtecknat

infordrat utlåtande. Nästan samtidigt härmed eller den 24 mars inkom

kontrollstyrelsen med betänkande i ärendet.»

Efter att hava redogjort för innehållet av berörda handlingar yttrade

departementschefen vidare:

»Grenom en den 21 mars 1919 avlåten proposition, nr 365, föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen att antaga förslag till sådana ändrade bestämmelser,

att sulfitsprit skulle kunna i beskattad form tillhandahållas

för tekniska och andra särskilda ändamål. T anledning härav väcktes

inom riksdagens första kammare en motion, nr 172, i syfte att sulfitsprit

skulle få tillhandahållas även för förtäringsändamål. Såsom inhämtas

av riksdagens skrivelse den 6 maj 1919, nr 175, har riksdagen

bifallit såväl Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition som den i ämnet

väckta motionen, dock med den begränsning, att giltighetstiden för de

författningar, som reglerade sulfitspritens tillhandahållande i beskattad

form, skulle upphöra den 1 juli 1920. I samband härmed anhöll riks
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

dagen, att Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning av de med

sulfitspritens användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål,

låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana

ändrade bestämmelser angående tillverkning av brännvin, som av utredningen

kunde föranledas.

Såsom inhämtas av de av mig föredragna handlingarna, är huvudpunkten

i den begärda utredningen frågan om på vad sätt framställning

av brännvin framdeles skall få bedrivas. Hittills har användande

av alla slags råämnen varit medgivit, och största delen av allt inom

landet tillverkat brännvin har framställts ur potatis, spannmål, melass

och betor. Vad som nu synes böra upptagas till undersökning är,

huruvida ur olika synpunkter användande av sistnämnda och med dem

likställda råämnen fortfarande bör medgivas och, därest sådant medgivande

befinnes lämpligt, i vilken omfattning det bör lämnas.

Härvid bör beaktas å ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter

för sulfitsprit komma att förefinnas, därest brännvinstillverkning ur potatis

m. fl. jordbruksprodukter framdeles varder i större eller mindre

utsträckning tillåten, och å den andra sidan, huruledes, efter ett förbud

mot eller en kvantitetsbegränsning av tillverkningen ur dylika produkter,

andra avsättningsmöjligheter må kunna beredas för det i vissa landsdelar

uppkommande överskott å potatis och andra tidigare som råvaror

för brännvinstillverkning producerade jordbruksalster.

En förändring av bestämmelserna i fråga om brännvinstillverkning

i ovanberörda avseende torde påkalla, att frågan om den lämpligaste

formen för brännvinets beskattning upptages till skärskådande. Hittills

har brännvinet beskattats vid bränneriet; vid sulfitbräunerierna har

emellertid skattefrihet åtnjutits, enär all sulfitsprit denaturerats. Lämpligheten

av hittillsvarande tillvägagångssätt för skattens uttagande kan

emellertid sättas i fråga, därest sulfitsprit i såväl beskattad som obeskattad

form skulle få försäljas. Såväl med hänsyn härtill som ock ur

andra synpunkter torde det böra tagas i övervägande, huruvida icke

bränn vinstill verkningsa vgiften kunde upptagas vid reningsverken, genom

vilka numera allt brännvin för förtäringsändamål faktiskt passerar. Detta

förutsätter emellertid en centraliserad organisation av reningsverksamheten,

en organisation, som, med hänsyn till att aktiebolaget Vin- och

spritcentralen numera övertagit samtliga reningsverk i hela riket, jämförelsevis

lätt torde kunna åvägabringas i för statsintresset fullt betryggande

former. Jag erinrar härvid om att aktiebolaget Stockholmssystemet

förklarat sig villigt att till statsverket överlåta samtliga stamaktier

i aktiebolaget Vin- och spritcentralen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Utförandet av ovanberörda utredning synes mig lämpligen böra

uppdragas åt särskilt tillkallade sakkunniga.

Såsom jag förut erinrat, upphöra de författningar, som reglera

sulfitspritens användning för förtäringsändamål, att gälla den 1 juli 1920.

Med hänsyn härtill är den av mig nu ifrågasatta utredningen om sulfitspritens

och lantbruksproduktspritens inbördes förhållande av brådskande

natur. Den torde såvitt möjligt böra vara slutförd vid sådan tidpunkt, att

på utredningen grundat förslag kan föreläggas nästkommande riksdag.

Därest den av mig ifrågasatta utredningen leder till någon mera

djupgående förändring av nu gällande förordning om tillverkning av

brännvin, lärer efter avslutande av nu berörda utredningsarbete uppkomma

fråga, om ej lagstiftningen på förevarande område även i andra

delar bör undergå revision. Till detta spörsmål torde emellertid Kungl.

Maj:t böra taga ställning först efter det de sakkunniga slutfört den undersökning

varom ovan sagts.

På grund av det anförda tillåter jag mig hemställa,

att Kungl. Maj:t ville bemyndiga mig tillkalla högst fem sakkunniga

jämte en sekreterare för att inom finansdepartementet verkställa

utredning av de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål

sammanhängande spörsmål samt avgiva förslag till sådana ändrade bestämmelser

angående tillverkning av brännvin, som av utredningen må

föranledas;

Slutligen hemställer jag,

måtte få offentliggöras.»

att utdrag av protokollet i detta ärende

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

vari statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t

Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Birger Looström.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

I. Historik.

Då, såsom statsrådet och chefen för finansdepartementet framhållit,

huvudpunkten i den utredning, som kommitterade fått i uppdrag att

utföra, är frågan om på vad sätt framställning av brännvin framdeles

skall få bedrivas, torde det för bedömande av denna fråga vara av

intresse att skärskåda, huruledes framställning av brännvin hittills bedrivits

och fått bedrivas, med hänsyn till både de använda råmaterialierna

och de former — husbehovsbränning eller fabriksbränning, lantbruksbränning

eller industribränning — uti vilka bränning bedrivits. I

det följande kommer därför att lämnas en kort historisk framställning

ur de ovan berörda synpunkterna, varvid särskilt skall behandlas frågan

om de råmaterialier, som under olika tidpunkter använts, samt frågan

om de lagstiftningsåtgärder, som för reglerande av brännvinsbränningen

vidtagits. Slutligen vilja kommitterade lämna en framställning om sultitspritfrågans

utveckling med hänsyn till de olika förslag, som inom

riksdagen och från ämbetsmyndigheters sida under det sista tiotalet

år framställts.

1. Använda ramaterialier.

Ursprungligen framställdes brännvin av vin, och torde ordet brännvin

betyda bränt (destillerat) vin. Snart nog, redan på 1500-talet, började

brännvin tillverkas av säd. Några uppgifter angående mängden

för brännvinsjframställning avverkad spannmål föreligga icke förrän på

1700-talet År 1756 uppskattades den spannmålsmängd, som årligen

konsumerades i brännerierna, till flera hundra tusen tunnor. Noggrannare

uppgifter angående den förbrukade mängden spannmål föreligga först

från kronobränningens tid. År 1778 användes sålunda 241 168 tunnor

spannmål — efter beräkningsgrunden, att 18 kannor brännvin framställdes

av varje tunna, skulle brännvinstillverkningen i sin helhet då

hava uppgått till omkring 4 300 000 kannor. År 1785, då brännvinstillverkningen

nådde sin höjdpunkt, avverkades ända till 327 000 tunnor,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

motsvarande 6 000 ööO kannor brännvin (15 700 000 liter). Först under

de två första decennierna av 1800-talet började potatisen användas som

råämne, och under 1800-talets förra hälft blev potatisen allt mera det

viktigaste råämnet för brännvinsframställning. Från år 1861 föreligga,

årligen närmare uppgifter rörande de olika slag av använda råmaterialier,

och äro dessa uppgifter sammanställda i tabell A.

Såsom av tabellen inhämtas, har jämte potatis och spannmål även

vitbetor, melass, samt diverse råämnen såsom prässjästavfall, renlav,

gråstärkelse m. m, använts, men den dominerande platsen som råämne

vid brännvinsframställning intages av potatisen, ända till dess att under

kristiden nödvändigheten att hushålla med lantbruksprodukterna ställt

sulfitluten som råämne i främsta rummet. Den största potatisavverkningen

ägde rum tilfverkningsåret 1875 — 76, då nära 3 000 000 hektoliter

förbrukades och den minsta 1917 —18, då allenast 685 000 hektoliter användes.

I allmänt,et var potatisavverkningen fram till början av 1880-talet,

med undantag för nödåren i slutet av 1860-talet, betydligt större än under

de följande årtiondena; först i början av 1900-talet ökades potatisavverkningen

om än icke till samma höjd som under 1860- och 1870- talen. Jämväl förbrukningen av spannmål för bränneriändamål har

minskats. Under det att avverkningen av spannmål under de första

decennierna av den ifrågavarande perioden i medeltal uppgick till omkring

30 000 ton, har spannmålsavverkningen sedan början av 1880- talet i allmänhet något understigit 20 000 ton. Den större delen av

berörda spannm ålskvantiteter har, under de senaste årtiondena, såsom

framgår av tabell B., åtgått till jästfabrikation, i samband med vilken

brännvin erhålles såsom biprodukt. Övrig spannmål har i allmänhet

använts såsom grpnmalt för överförandet av den i potatisen befintliga

stärkelsen till järbart socker. Under de år, då spannmål använts i

större kvantitetejf än vad som varit normalt, har avverkningen innefattat

genom regn eller på annat sätt skadad spannmål. Så har t. ex.

fallet varit årén 1894—95, 1904—05 och 1912—13 i fråga om vete.

De uti nedanstående tabeller angivna råämneskvantiteter hava, där

så erfordrats, för enhetlighetens skull reducerats från primärmaterialets

äldre volym- och viktenheter till motsvarande nu gällande viktenheter.

Såväl på denna som på andra grunder kunna siffrorna endast anses som

approximativa. Framhållas må, att tabell A utgör en sammanställning av

produktionen brännvin å 50 procent vid såväl de egentliga jordbruksbrännerierna

som jästfabrikerna, med uteslutande av sulfitbrännerierna,

medan tabellerna B och C avse spritproduktionen vid jästfabriker

och sulfit brätfperier var för sig.

Sulfttspritutredninqen. 3

J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tabell A. Använda råämnen och därav tillverkad kvantitet brännvin

vid jordbruksbrännerier och jästfabriker åren 18151-1917,18.

I n m ä s k n

i n g

av r & ä

m n

e n

i

Sum-

1

Bränn-

Å r

Vete

Eåg

Korn

(Bland-

Havre

i ma

Potatis

Betor

Me-

Di-

vinstill-

säd

spann-

lass

verae

verkning

i mål

il 000 tal

1 000 tal

1 000 tal

ton

ton

ton

1 ton

ton

1 ton

hl.

hi. f

ton

ton

hl.

1861............

1 166

11224

6 486

8 609

15 317

19 477

18 684

2 943

4 390

5 997

1498

2 871

3 980

32148

34 031

39 284

j 2189

2123

j 2 280

'' 8

( 6

S 3

223

235

266

364

374

422

1862............

807

1863............

2014

1864...........

2 352

5 570

14 559

2 824

1408

26 713

2 325

0*08

352

—

390

1865............

1042

6 746

14427

2 949

1092

26 256

2 522

f

362

436

1866...........

566

745

6 515

3 310

13 964

16 028

2 604

3 861

898

2183

24 547

26127

2 561

1 968

419

537

401

318

1867............

1

967

1867—68 .....

133

1225

7 114

2 344

2 432

13 248

1269

2

697

157

222

1868—69......

163

4466

11045

1 715

667

18 056

1980

22

441

3 561

322

1869—70......

430

6 348

14 123

3 752

1 797

26 450

1980

17

384

2 208

366

1870—71......

49

3 683

12 815

2138

721

19 406

2 671

7

592

2317

417

1871—72......

352

7 403

16 195

4138

1265

29 353

2 244

5

804

2 538

430

1872—73......

274

5 096

14408

3 724

991

24 493

2 910

4

1045

1629

458

1873—74......

409

11159

15 670

6 544

2146

35 928

2 506

1 141

302

455

1874—75......

2 575

15 452

17 337

3 299

532

39 195

2 756

>

839

518

1875—76......

385

8 052

18 237

3 492

526

30 692

2 919

P

fi g*

362

507

1876—77......

155

9 036

17 252

3 372

479

30 294

2 907

/

P ®

P- *

3153

513

1877—78......

731

16071

13 342

3 772

1070

34 986

1980

5

CD

2 348

394

1878—79......

787

9 799

13 408

4 370

733

29 097

2 384

3 K

ö- g”

5 663

461

1879-80......

344

8 714

10 964

4 061

733

24 816

1382

c? p

rL0C5

B- s*

11819

350

1880—81......

138

3 329

10140

4182

620

18 409

2 350

11002

475

1881—82 ....

712

4 717

9 976

3 544

424

19 373

2 628

< *

5 S

3 843

372

1882—83 ...

645

11 175

11 693

4 790

638

28 941

1264

CD

CD •—•

* P

5 036

326

1883 - 84 ..

99

6 436

8 842

3 072

399

18 848

1518

ce

8 509

338

1884—85 . ..

720

6 525

9 490

3 526

264

20 525

1438

1583

16 426

396

1885—86......

388

7 891

8 762

3 093

418

20 552

1713

80h

13 250

402

1886—87.....

42

5 927

6 733

3 333

282

16 317

1512

350

10 443

374

1887—88......

16

5 217

6 086

2 782

546

14647

1650

449

2 583

329

*

t

i

\

t

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

i

I

n m ä

s k n

i n g

av råämnen

Sum-

Bränn-

Å r

Vete

Råg

Korn

Bland-

säd

Havre

ma

spann-

Potatis

Betor

Me-

lass

Di-

verse

vinstill-

verkning

mål

1 000 tal

1 000 tal

1 000 tal

ton

ton

ton

ton

ton

ton

hl.

hl.

ton

ton

hl.

1888 89......

340

7 045

6 915

3 086

700

18 086

1051

_

552

8 414

272

1889—90......

7

4 761

6 960

2 636

276

14 640

1 598

484

3 599

305

1890-91...

160

6*149

8 228

4 268

372

19 177

1031

_

1079

13 723

3141

1891—92.....

29

4 562

6 989

3 799

223

15 602

1222

1269

13 260

319

1892—93......

134

5 319

7 077

3 706

138

16 374

1 279

—

2 824

6 771

311

1893-94......

14

6 610

8165

3 561

108

18 458

1634

—

1608

6185

362

1894—95.....

1036

12 080

8 543

4 365

280

26 304

1031

5

2 106

10 609

346

1895—96......

71

7*671

7 319

4 438

149

19 548

1490

20

2168

2 857

332

1896—97......

69

V 055

7 586

4 388

207

19 305

1 653

73

2187

4 045

360

1897—98......

2

6184

7 228

4 416

330

18 160

1 342

79

3 567

11765

370

1898—99......

94

6 389

8149

6 601

338

21 571

850

115

5 037

31 168

467

1899—1900...

119

6 033

8174

5 830

304

20 460

696

106

5 372

32 207

451

1900—01......

389

6 019

8 875

6 279

272

21834

1781

169

5 431

9 704

459

1901—02......

60

6 783

9116

6 574

270

22 803

2 022

290

3 476

7 348

493

1902—03......

482

6 612

8 886

4975

115

21 070

1587

237

2 903

2 329

373

1903—04......

319

5 262

9 961

4 845

397

20 784

1 529

194

4 626

4177

380

1904—05......

1 705

4 424

10127

5144

491

21 891

1081

151

3 078

14 960

391

1905—06......

189

J 4 649

9 657

4 889

459

19 843

1747

146

1947

2121

371

1906—07......

318

4 923

9 488

6130

666

21 525

1646

165

4 685

9 860

458

1907—08......

987

5 512

10 022

6126

701

23 348

1109

149

6 632

9 610

383

1908—09......

430

4,738

9 438

5 711

549

20 866

1950

143

5 892

328

442

1909—10 .....

96

iT921

9 236

4 703

245

19 201

1 452

134

4 606

1721

343

1910—11......

121

4 638

8 267

4 784

270

18 080

1841

114

2 705

1521

393

1911—12......

129<

4 376

7 566

4 202

160

16 433

1506

134

3 053

1013

359

1912-13......

2 700

6 602

7 727

5 873

243

23145

1772

161

2 748

726

410

1913-14......

134

3141

8 892

5 346

229

17 742

2 051

166

3 223

131

429

1914—15......

—

3 240

6 428

1426

42

11136

776

66

1834

744

184

1915—16......

274

4159

7 435

3 333

585

15 786

1394

125

3 089

425

317

1916—17......

192

2 408

7 427

1723

169

11919

685

51

1749

190

153

1917—18......

1357

8 883

—

—

10 240

—

—

1459

[ --

39

>

\

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tabell B. Avverkningen och tiilverkningskvantitetenMd jästfabriker

åren 1877-1918.

Å r

Spannmål

m. fl. rå- ämnen

ton

Kvantitet

brännvin i

utbyte

1000 hl.

i Å r

1

Spannmål

m. fl. rå- ämnen

ton

Kvantitet

brännvin i

utbyte

1 000 hl.

1877—78 ...............

7 165

31

1898—99 ...............

15 460

70

1878—79

8 437

39

1899—1900 ............

► 16 422

75

1879—80 ...............

9 444

43

1900—01 ...............

15 260

69

1880-81 ...............

8 753

41

1901—02 ...............

14 988

69

1881—82 ...............

6 995

37

1902—03 ............

13 791

60

1882—83 ...............

5 421

29

1903—04 .............

14 239

61

1883—84 ............

7 649

48

1904—05 ...............

, 13 984

61

1884-85 ...............

6144

30

1905—06 ..............

t 14124

Öl

1885—86 ...............

9 418

47

1906—07 ...............

13 803

62

1886—87 ...........

8 769

43

1907—08 ..............

14 233

60

1887—88 .........

8 195

42

1908—09 ..............

13 305

60

1888—89 .............

10 858

48

1909—10 ...............

12137

51

1889—90 ..............

9 605

41

1910—11 .............

9 818

43

|1890-91 ..............

11005

49

1911—12 ...............

9 366

41

11891—92 .......

11355

53

1912—13 ...............

9 155

38

j 1892—93 ..............

11552

54

1913—14 ..............

9 422

- 41

1893—94 ...............

12 932

59

1914—15 ...............

f 8 730

36

1894—95 ...............

14 165

65

1915—16 ...............

'' 10 409

38

1895—96 ...............

13 208

64

1916—17 ...............

9 464

38

1896-97 ...............

14 350

64

1917—18 ...............

10 240

39

1897—98 ...............

13 456

59

Jk

Tabell C. Tillverkningen vid sulfitbrännerier åren 1909—1918.

Å r

Kvantitet

brännvin

1 000 hl.

.

A r

Kvantitet

brännvin

1000 hl.

1908-09 ...............

-

1913—14 ...............

38

1909—10 ..............

0

1914—15 ...............

48

1910—11 ...............

14

1915—16 ...............

50 i

1911—12 ...............

43

1916—17 ..............

4P !

1912-13 ...............

43

1917—18 ...............

6^

1

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

2. Lagstiftningshistorik.

Ingen del av den svenska lagstiftningens historia torde förete en

så brokig bild som brännvinslagstiftningens. Sedan snart tre århundraden

tillbaka kan man i de växlande bestämmelserna på detta område

i stort sett finna uttryck för ofta nog motsatta intressen, nämligen dels

befolkningens, enkannerligen jordbrukarnas, intresse av att på det för

dem bästa sättet få tillgodogöra sig jordens produkter, dels statens intresse

av att genom avgifter å brännerirörelsen skaffa sig inkomster,

dels det allmänna intresset av att genom inskränkande av bränningen

förbehålla jordbrukets produkter för folknäringen. Särskilt efter dåliga

jordbruksår eller då eljest tillgången på sagda produkter varit otillräcklig,

har det sistnämnda intresset gjort sig gällande och ofta nog föranlett

allmänt förbud mot tillverkning av brännvin. Jämsides med

detta intresse har naturligen ock alltmera insikten om spritdryckernas

socialt och individuellt skadliga verkningar gjort sig gällande.

I den redogörelse, som nedan kommer att lämnas, har rätten till

brännvinstillverkning huvudsakligen betraktats med hänsyn till förhållandena

på landet och brännerinäringens samband med jordbruket.

Första gången den svenska lagstiftningen på allvar försökte sig

på en reglering av brännvinstillverkningen torde hava varit år 1638.

Vid den tiden var bränningen allmänt tillåten, men bestämdes i sagda

års accisordning, att vissa avgifter skulle erläggas i samband med tillverkningen.

Skillnad gjordes därvid genast från början mellan husbehovs-

och saf »bränning, en skillnad som ju till sin natur är mycket

tänjbar och egentligen förutsätter en utvecklad kontrollanordning. Denna

skillnad sökte man emellertid allt mera skärpa och genomföra under de

följande två århundradena. För all tillverkning av brännvin skulle enligt

den nyss berörda accisordningen avgifter utgå med visst belopp för

varje tunna avverkat vete, ävensom för malt, mjöl och drank. Vid

husbehovsbränning utgingo dessa avgifter endast med två tredjedelar av

de för salubränning stadgade beloppen.

Det vill synas, som om bränningen under hela 1600-talet huvudsakligen

var koncentrerad till städerna, där den idkades av bryggareämbetena

mot erläggande av vederbörlig saluaccis. Av allmogen tillverkades

brännvin under förra delen av århundradet mera undantagsvis,

men torde hava väsentligen tilltagit redan före sekelskiftet.

Historisk

framställning

rörande

rätten till

brännvinstillverkning

i Sverige med

hänsyn till

förh&U andena

på

landsbygden.

I. ''riden före

år 1854.

1638 års

accisordning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Inskränkningar

i

rätten till

salubränning.

Försök att

upphäva den

allmänna

husbehovsbränningsrätten.

Sedan på grund av dyrtid brännvinsbränning år 1696 varit i

Stockholm förbjuden, förordnades genom plakatet den 18 februari 1698,

»att ingen annan, eko han vara må, utom bryggareämbetet skall vara

efterlåtet något brännvinsbränneri till salu att förehava och föröva».

Rättigheten att till husbehov tillverka brännvin var däremot fortfarande

icke på något sätt inskränkt, och synes tillverkningen liksom förbrukningen

därlör hava antagit allt större dimensioner.

I den mån som brännvinsbränningen under början av 1700-talet

vann allt större utbredning i landet, gjordes allvarligare försök att

hämma tillverkningen. År 1709 förbjöds sålunda brännvins brännande

av varjehanda spannmålssorter, ehuruväl redan året därpå samma förbud

blev vilande och brännvinstillverkning av spannmål åter tillåten tills

vidare. Uti kungl. brevet den 29 juli 1718 till kammarkollegium klagas

över, »huru spannmålen i riket stigit till ganska högt pris och därför

nödvändigheten fordrade att vara betänkt på medel och utvägar, huru

sådant onödigtvis och isynnerhet av bryggare och brännare ej må uppbrukas,

givandes dagliga erfarenheten ögonskenligen tillkänna, att deri

härtills varjom och enom efterlåtna friheten uti bryggande och brännande

givit anledning till omåttlig svalg och dryckenskap, stora och

onödiga konsumtioner och änteligen till brist och dyrhet på spannmål,

förutom det att städerna, vilka sådant värv och hantering egentligen

tillkommer och till en del deras utskylder därför utgöra, storligen

hindras uti deras näring och underhållsmedel.» I följd härav förordnades,

att all tillverkning av brännvin skulle uppdragas åt vissa personer,

samt att det på landet icke vidare skulle tillåtas någon att eljest

utan tillstånd av kammarkollegium bränna brännvin. De, som fått dylikt

uppdrag eller tillstånd, erhöllo var och en sitt område, där de öngo

dels själva försälja och utskänka, dels också leverera krögarnas behov

av rusdrycker. För tillsynen av efterlevnaden härav förordnades särskilda

uppsyningsman, vilka åtminstone en gång i veckan skulle besiktiga

alla brännerier och krogar.

Vad man genom nu nämnda påbud velat träffa, var framför

allt den allt mer överhandtagande husbehovsbränningen och den i samband

därmed stående smyghandeln. Åven om tillverkningen av brännvin

för avsalu på landet nu till någon del fråugick bönderna, florerade

dock alltjämt husbehovsbränningen, som man velat förbjuda. Tillståndet

i landet skildras i ingressen till kungl. förordningen den 21 juli 1731,

däri Kungl. Maj:t yttrar, »att han av den dagliga erfarenheten helt

ogärna måste förnimma, huruledes ett skadligt och syndigt överflöd med

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

brännvins konsumerande här i riket, så i städer som på landet, allt för

mycket överhanden tagit».

Uti nämnda förordning den 21 juli 1731 nödgades man alltså,

vad landsbygden beträffar, åter giva lagligt stöd åt hnsbehovsbränningen,

men sökte mun åstadkomma en begränsning. Endast ägare av i mantal

satt jord skulle äga frihet att till eget husbehov bränna brännvin

och detta mot vissa måttliga avgifter till kronan dels för varje helt

hemman och dels för varje brännvinspanna, och utan rätt att hålla

brännvin till salu. De åter, som på förut nämnt'' sätt redan erhållit tillstånd

och privilegium att få for avsalu tillverka och försälja brännvin,

d. v. s. i allmänhet s. k. gästgiverier och krogar på landet, skulle av

landshövdingen i närvaro av vissa deputerade från varje socken taxeras

till en förhöjd brännvinssnluaccis efter varje krogs och gästgiveris belägenhet

och därav följande konsumtion.

Utan att närmare ingå på de då och då i anledning av dåliga

skördar och spannmålsbrist utfärdade förbuden mot brännvinstillverkningen,

må här framhållas, att dylika förbud redan under ett mycket

tidigt skede mötte starkt motstånd från lantbefolkningens sida. Det

argument, som av bönderna med förkärlek användes, var redan då drankens

förträfflighet såsom fodermedel. Sålunda hemställde ständerna efter

ett år 1740 utfärdat brännings förbud om upphävande av detsamma just

på grund av den stora foderbrist, som då var rådande över hela riket,

och då bönderna genom förbudet att bränna brännvin ginge miste om

det understöd till kreaturens utfodring, som eljest kunnat erhållas av

draoken. I anledning härav modifierades också förbudet påföljande år

därhän, att alla hemmansbrukare åter fingo rätt att till eget behov under

en månad varje år bränna »brännvin av »slö» säd, dock ej med mer än

en brännvinspanna, detta antingen hemmanet var till mantalet större

eller mindre. Ad försäljning av dylikt brännvin på landet till privata

personer förbjöds, likaså all införsel av sådant brännvin till städerna.

Husbehovsbränningen blev åter fri genom förordningen den 10

november 1747, i samband med att en förhöjd konsumtionsavgift fastställdes.

Härvid infördes den grundsatsen, att avgiften skulle erläggas

av alla hemmansbrukare i proportion till hemmanets storlek och antingen

de verkligen tillverkade brännvin eller ej, dock med förbud att sälja, emot

varor förbyta eller under namn av gåva eller eljest föryttra något brännvin.

Gästgivare och krögare, som ägde frihet att sälja brännvin, till
-

Begränsningon

av

husbehovsbränningen

till hemmansbrukare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kronbränneriema

under

Gustav ITT.

L)en s. k.

arrendebränningen.

lätos icke att tillverka brännvin till husbehov utan endast till avsalu emot

viss avgift för varje tunna.

Dessa bestämmelser kvarstodo i allt väsentligt oförändrade fram till

ar 1772, då genom kungörelsen den 11 september 1772 förbud mot

brännvinstillverkning och försäljning infördes. Detta förbud upphävdes

genom kungörelsen den 14 september 1775, enligt vilken brännvinsbränningen

såsom regal rättighet förbehölls kronan. Då de förhållanden,

som därigenom uppkommo, äro utan intresse ur de synpunkter, varur

ämnet i den förevarande framställningen behandlas, förbigås här bestämmelserna

i den sistberörda kungörelsen.

Inom kort reste sig ett starkt motstånd mot kronobränningen icke

minst från böndernas sida. Särskilt framträdde oppositionen i bondeståndet

vid 1786 års riksdag, där man gjorde gällande nödvändigheten

av husbehovsbränningens införande såsom förutsättning för en god skötsel

av jordbruket. Den nöd, som rådde i landet, ansåg man väsentligen

vara förorsakad av kronobrännerierna, som droge mycken arbetskraft

från jordbruket och genom sina betydande avstånd från varandra gjorde

det omöjligt för andra än det närmast boende fåtalet att förse sig med

den enligt böndernas mening oundgängliga dranken. Bland andra olägenheter

framhölls, dels att skogarna föröddes genom att förse de stora

brännerierna med bränsle, dels att den stridaste spannmålen där förbrändes,

medan däremot, då bonden brände till husbehov, det gemenligen

skedde av slösäd samt med ris och kvistar till bränsle.

På grund av det allmänna missnöjet med kronobränningen fann

konungen sig föranlåten att genom förordningen den 20 december 1787

upphäva den regala brännvinsbränningen ''samt förordna om dess utarrenderande

till enskilda personer. I andra delar av riket än i Stockholm

samt Göteborgs och Bohus’ län kunde varje jordbrukare genom ett

med regeringen upprättat kontrakt om husbehovsbränning på tio år

förvärva rätt att bränna och destillera brännvin. Arrendeavgiften utgick

i spannmål, och rymden av de brännvinspannor, som fingo användas,

bestämdes i förhållande till hemmanets storlek. Hemmansägare och

jordbrukare på landet, som sålunda ingått kontrakt om husbehovsbränningen,

ägde jämväl att sälja brännvin till torpare, bönder med flere,

som bodde eller vistades på hemmanets ägor, efter det pris, varom de

kunde överenskomma.

Då emellertid även andra, såsom gästgivare, krögare och värdshusidkare

på landet, ägde efter vederbörlig taxering bränna för

avsalu, kan den s. k. arrendebränningen anses innebära en bland
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

uiug av husbehovs- och salubränning. Ursprungligen införd på tio års

tid, varade arrendebränningen med åtskilliga jämkningar och förändringar

i arrendebestämmelserna till den 1 oktober 1801, då Kungl.

.Maj:ts stadga och förordning den 15 juni 1800 trädde i kraft.

Genom denna förordning, som tillkom huvudsakligen i syfte att

hämma bränningen, återinfördes bestämmelserna om att all brännvinsbränning

på landet skulle vara bunden vid jorden, så att ingen annan

än den, som ägde eller brukade hemman eller hemmansdel, hade rättighet

att där framställa brännvin. Pannornas tillåtna rymd berodde på hemmanslottens

taxeringsvärde.

Brännvinsbränningen utvecklade sig under den följande tiden allt

mer och mer till eu binäring för jordbruket. Ehuru brännvinet fann

en stark avsättning, utan att utgöra någon nödvändighetsvara, mötte det

stor svårighet att underkasta detsamma en mera avsevärd beskattning,

och detta just därför att dess tillverkning blivit så förenad med landets

modernäring, att varje dylikt beskattningsförslag fick utseende av ett försök

att på jordbruket lägga nya pålagor. Så blev brännvinstillverkningen

på landsbygden till en i stor skala både lagligen och olagligen

bedriven husslöjd.

Genom kungörelsen den 30 juni 1810 fortsatte man på den inslagna

vägen och gick till ytterlighet i fråga om brännvinsbränningens

frihet på landet. Tillverkningen fick utövas alla tider av året utan inskränkning

eller undantag och med vad slags redskap som helst, på

landet av hemmansägare, hemmansbrukare, ägare och brukare av varjehanda

slags lägenheter samt med jordägarens tillstånd jämväl av andra

på landet boende personer samt i städerna av alla inom staden eller

dess område boende husägande invånare och med husägarens tillstånd

av hyresman.

Det dröjde emellertid ej länge förrän man såg sig nödsakad att

något inskränka den obegränsade bränningsrätten. Genom kungörelsen

den 9 oktober 1812 inskränktes från och med år 1813 tillverkningen till

en fri husbehovsbränning, och tiden därför bestämdes till 8 månader.

Å landet skulle rätten till denna husbehovsbränning endast åtfölja hemman

och hemmansdelar med åsatt mantal efter jordaboken. Dock fick

ägaren upplåta rättigheten odelad åt annan å hans ägor boende person,

som icke själv var berättigad att bränna brännvin.

Under de följande årtiondena utkommo efter varandra en mängd

författningar, som i allmänhet i inskränkande riktning sökte reglera

husbehovsbränningen.

SulfUspritutredningen. 4

Återinförandet

av den

fria husbehovsbränningen

för

hemmansbrukama.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bestämmelser,

som

gynnade utvecklingen

till stordrift

(på småpannomas

bekostnad.

)

XI. 1854 års

riksdagsbeslut.

Tillståndet

i landet.

Detta skedde t. ex. genom införande av visst minimivärde på

hemman för rätt till brännvinstillverkning, genom begränsning av den

tid av året, då bränningen fick lörsiggå, samt framför allt genom detaljerade

bestämmelser rörande pannor och övriga tillverkningsredskap,

vilka allt efter sin beskaffenhet indelades i klasser med olika avgifier

för varje klass. Till följd av förbättrade tillverkningsmetoder, genom

vilka det blev möjligt att med lika pannerymd åstadkomma en allt större

produktion, måste snart sagt vid varje riksdag förändringar göras beträffande

tillverkningsavgifterna. För de små enkla pannorna var exempelvis

tillverkningsavgiften, beräknad efter pannerymden, år 1848 omkring

5 gånger så stor som år 1824; och för de större mera sammansatta

ångbrännerierna både under samma tid nämnda avgift blivit nära 50

gånger förstorad.. Dessa successiva förhöjningar i skatten föranleddes

förnämligast därav, att redskapens avverkningsförmåga allt mer och mer

uppdrevs, så att utan en dylik förhöjning statsinkomsten skulle hava

allt mer och mer nedgått. Genom de högre avgifterna på de möra

sammansatta eller så kallade koustbränuerierna sökte man nog även att

hindra dessa från att alldeles uttränga småpannorna, vilka företrädesvis

användes för den egentliga husbehovsbränningen.

Utvecklingen gick detta oaktat allt mer i riktning mot ökning av

bränneriernas storlek, och statistiken visar oss, hurusom pannornas antal

på landet minskades från omkring 172 000 år 1829 till omkring 33 000

år 1853.

Härmed var emellertid grunden, kan man säga, lagd till brännerirörelsens

övergång till en mera självständig industri, om ock ännu i visst

samband med jordbruket.

Allt efter som bränneriernas antal minskades men de kvarvarandes

storlek och produktionsförmåga vart för sig ökades, tilltog brännvinsproduktionen

över huvud taget. Denna omständighet i törening med

en försäljningslag, vilken gjorde all handel till belopp av en kanna och

därutöver fullkomligt fri samt dessutom medgav jordbrukarna rätt att

till underhavande och personer, som hos dem förrättade arbete, försälja

så ringa kvantum brännvin åt gången som en fjärdedels kanna, framkallade

ett oroväckande missbruk av rusdrycker. Tillståndet inom landet

led härav, moraliskt, fysiskt och ekonomiskt, till en grad, som uppväckte

de allvarligaste bekymmer hos de styrande.

En avgörande vändning i förhållandena inträffade genom 1854 års

riksdagsbeslut.

Stämningen i landet vid sagda tid avspeglar sig uti det utlåtande,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Horn till riksdagen avgavs av det för den viktiga frågans behandling

tillsatta särskilda utskottet, soin bland annat yttrado:

»Sällan, om någonsin, har väl eu övertygelse så allmänt och obetydligt rf£r®jcl''d!‘8“b

uttalat sig, som i de senare åren här i Sverige om nödvändigheten av kraftiga °ordarkrafåtgärder

mot det fysiska, ekonomiska och sedliga fördärv, varmed det omåttliga tiga åtgärder,

bruket av starka drycker hotar nationen. Man kunde såga, att ett ångestrop gått

ur folkets hjärtan, ett vädjande till alla, som hava något inflytande på landets öden,

en bön om förskoning från ett plågoris, som föregående lagstiftningar planterat och

vårdat.

Sålunda förberedd var den stora frågan, då rikets ständer sammanträdde;

och Konungen, lydande sitt ädla hjärtas maning och sin höga plikt, skyndade att

till ständernas behjärtande framställa nödvändigheten att med allvar påtänka eu

genomgripande förändring i hrännvinsförfattningarna. Kungl. Maj:ts nådiga proposition

i ämnet, given den 9 sistlidna november, utgår från den länge misskända

sanningen, att brännvinsbränningen icke är nödvändig, icke ens nyttig för jordbrukets

fullkomligare utveckling till varaktig vinst, att intet land med högt uppdriven

boskapsskötsel och lönande åkerbruk finnes, som för en sådan lycklig ställning har

att tacka brännvinsbränningen, och att tron på dennas nödvändighet för jordbruket

saknar allt stöd av den erfarenhet, som vunnits, så väl inom, som utom fäderneslandet;

och den s. k. husbehovsbränningen har varit den, som minst givit, vinst åt

sina idkare. De ekonomiska förlusterna äro emellertid, enligt den i Kungl. propositionen

yttrade åsikt, icke de fördärvligaste verkningarna av den överflödiga brännvinstillgången;

förfärligare är den moraliska förnedringen och den förstörda hälsan

hos människorna. Det är en vid rikets domstolar lika allmän som sorglig erfarenhet,

att de flesta dråp och självmord och största delen av de grövre brott, som där äro

föremål för åtal, förövats under överlastat tillstånd. För drinkaren är under rusdryckens

inflytande ingenting heligt; och sedan han slitit mänsklighetens starkaste

band, slutar han ofta sitt brottsliga liv antingen igenom lagens arm, eller träffad

av naturens lika hämnande hand, som äntligen berövar honom det förnuft han

länge sökt tillintetgöra och låter honom sluta sitt liv i ett tillstånd av fullkomligt

förstörda både kropps- och själsförmögenheter.»

Vid omnämnandet av de i frågan väckta motionerna, varav icke

mindre än 40 kommit från bondeståndet, anförde utskottet bland annat,

att det botemedel, som i första rummet ansetts böra ifrågakomma, var

eu avsevärt förhöjd tillverkningsbeskattning å brännvin, varefter utskottet

fortsätter:

»Om grunden för beskattningen, likasom för själva hanteringen, råder

en tvist, som icke synes kunna jämkas eller biläggas, utan måste slitas med stark

hand, om icke en för en förbättring gynnsam tidpunkt och sinnesstämning, som

kanske icke på mansåldrar återkommer, skall tillåtas gå obegagnad förbi. Medan

bedrövelsen över det elände, som brännvinets nästan ohejdade tillverkning och förtäring

förorsaka, ännu är livlig, kan något genomgripande göras; då äntligen en

gång nationen har vaknat till känsla av fördärvet och bönfaller, besvärjer sina ombud,

så tillhör det, efter utskottets övertygelse, folkets ombud att lyssna till dess

röst. Vad endast få förr insågo, hava de flesta nu insett, eller att folkets välstånd

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Vådorna av

bränneriindustriens

sammankopplingmed

jordbruket.

och kraft äro i fara; och sä vitt det onda kan botas med lagstiftningsåtgärder,

åligger det folkets ombud att icke bäva för botemedels sökande, ehuru bittra de än

må vara. De böra dock icke bestå i planer, som motarbeta villkoren för bildning

och industriens fria utveckling; eu dylik strävan kan sluta med trötthet, försoffning

och slutligen återgång till något värre, än det man velat bota.»

Utskottets yttrande beträffande vådorna av bränneri industriens

sammankoppling med jordbruket förtjäna här särskilt beaktande. Utskottet

anför:

»Förvirringen kom till stor del diirav, att brännvinstillverkningen vanligen

betraktades, icke såsom en fristående och efter samma regler med andra näringar

sig utvecklande och rörande hantering, utan blott såsom ett bihang åt, snart sagt

en beståndsdel av en annan. Den allmänna finansiella grundsatsen, att en fabrikation,

vars alster finna stark avsättning, utan att vara nödvändighetsvaror, kan

strängare beskattas än andra, och även bör det, på det hon icke må växa utöver

sitt tillbörliga förhållande till folkmängd och till andra näringar, har i Sverige

aldrig kunnat tillämpas på brännvinstillverkningen, emedan denna varit fästad vid

en annan industri och således icke kunnat med beskattning åtkommas, utan att det

sett ut, som om det varit den senare, som man velat betunga; och då denna varit

på andra vägar i allmänhet beskattad, så mycket hon tält, och dessutom huvudsakligen

varit representerad av m medborgareklass, så har den i sig själv rent finansiella

frågan fått anstrykning av stånds- och partifråga inom lagstiftningen. Detta

behövde hon icke att vara, mera än frågan om någon annan tillverkning, vars råämnen

äro jordbrukets alster, men har blivit det genom en förvillad utgångspunkt:»

Med avseende it svårigheterna att inställa eu tillverkning, varm i

nå stora grupper av befolkningen voro intresserade, yttrar utskottet:

»Fristående och med ingen annan näring, inte!, annat intresse sammanbundna

fabriker kunna förkovras eller falla, efter som smaken för deras tillverkningar eller

övertygelsen om dessas nytta förändras; :’ — — ■: - — — — — .

om dessa tillverkare då vore endast några fabriker, så hände dem blott, vad dylika

ofta äro, genom sakernas vanliga gång, underkastade. Men är hela landets

viktigaste och mest spridda näring, modemäringen, såsom hon med skäl kallas,

sammanväxt med fabrikationen, så finnes ett alltför mäktigt intresse, som måste

önska motarbeta, vad förnuftet och sedligheten sträva att befordra .

Utskottet kora till den slutsatsen, att det ur nykterhet snyt) punkt

vore så långt ifrån lämpligt, att. bränneri!)anteringeu vore fästad vid jordbruket,

att detta tvärtom voro eu stor olycka. Utskottet autor härom:

»I brännvinstillverkningens fästande vid jorden har man velat se ett medel

att inskränka hanteringen; men man har däri utan tvivel misstagit sig; den jordegendom.

vilken därtill erfordrats, har varit så ringa, att var och en. som ägt tillräckligt

kapital till själva hanteringens anläggning och drift, även lätt förmått förskaffa

sig erforderlig egendom för behörighets vinnande. — —- — — — _ — _

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!)

Den tanke, varpå brännvinsbränningens fästande vid yrke (iller egendom skulle

vila, är ej heller grundad i sakens natur: all förarbetning eller förädling av råämnen

till en avsättligare och för förbrukning närmare lämplig vara är fabrikation. I fråga

om all annan sådan har den grundsats gjort sig gällande, att frambringaren eller

ägaren av råämne har varken större eller mindre rätt än någon annan att förarbeta

det».

I överensstämmelse med de åsikter, som sålunda odört sig- gällande. 18°,5 irii tju''

• oj o v^rkniiin nias

stadgades nu i den år 1855 utfärdade nya tillverkningslagen, att behörigheten

att tillverka brännvin icke längre skulle å landet så att säga

åtfölja jorden, utan att rättighet till brännvinsbränning såväl i stad som

ä landsbygden skulle tillkomma envar, som antingen vore berättigad

att idka fäbriksrörelse eller ock ägde eller innehade i mantal satt eller

särskilt skattlagd jord. Från denna allmänna regel gjordes dock två

undantag. Först och främst ansåg man, att vissa personer på grund av

sina befattningar och sin ställning i samhället borde vara förhindrade att

befatta sig med näringen.1 Vidare gjordes det undantag, att å kronans

jord, som ej med stadgad åborätt hestittes, brännvinstillverkning icke finge

äga rum.

I avseende å sättet för tillverkningens utövande och omfång et av

densamma stadgade 1855 års förordning, att brännvin skulle efter vederbörlig

anmälan och erhållet tillstånd få tillverkas antingen i större bränneri,

där redskap av vilken storlek och beskaffenhet som helst finge

användas, eller i mindre bränneri med enkel panna med eller utan

mäskvärmare, därvid pannans rymd ej finge understiga ett visst bestämt

mått. Husbehovsbränningen var således ännu i lag tillåten, enär man

aipäåg, att det skulle vara att alltför mycket ingripa i gamla antagna hushållsmaximer

och vanor att påbjuda upphörandet av brännvinstillverkning

med de allmänna enkla redskapen.

För de större brännerierna var tillverkningen enligt 1855 års förordning

med avseende å produktionen per dygn begränsad så väl uppåt

som nedåt.

Beträffande därefter tiden, varunder tillverkning av brännvin skulle

få äga rum, gjordes en väsentlig inskränkning däri genom 1855 års förordning,

emot vad förut ägt rum. Enligt 1855 års tillverkningslag

blev nämligen tiden inskränkt till två månader årligen.

Angående beskattningen å tillverkningen vidtogos i 1855 års lagstiftning

väsentliga förändringar både i själva beskattuingsgrunden och

skattens belopp; och det var i brännvinets högre beskattning och fördyrande

man sökte eti huvudsakligt medel till den överflödiga tillverkningens

och förbrukningens hämmande. Enligt den före år 1855 gällande

lag i ämnet utgjordes skatten endast efter pannerymden med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Den nya

lagens konsekvenser

på

landsbygden

HL Tiden

efter 1855.

De mindre

lantbruksbrännerieinas

fullständiga

slopande.

olika avgifter allt efter redskapens beräknade större eller mindre avverkningsförmåga.

I den nya lagstiftningen kunde visserligen denna

grund icke övergivas för de mindre brännerierna, enär ingen tillräcklig

kontroll å avverkningen kunde utfinnas, men i avseende å de större

brännerierna bestämdes, att avgiften skulle beräknas efter det tillverkade

kannetalet.

I avseende å tillverkningsavgiftens erläggande intogs i 1855 års

lagstiftning för betryggande av kronans rätt, att skatten skulle erläggas

förskottsvis och för viss tid i sänder.

I sammanhang med införande av den direkta produktbeskattningen

vid de större brännerierna, erfordrades särskilda föreskrifter i avseende

å kontrollen å tillverkningen. I sådant hänseende innehöll 1855 års förordning,

vad huvudsakligen ännu är gällande, nämligen att tillsynen

vid brännerierna skulle utövas av en vid varje sådant bränneri av Kungl.

Maj:ts befallningshavande förordnad kontrollör, som hade att uppmäta

det tillverkade brännvinet.

1855 års förordning innebar i själva verket på nytt ett steg i

riktning mot husbehovsbränningens avskrivning samt brännvinstillverkningens

industrialisering och skiljande från jordbruket. Förordningen

betraktades också som ett hårt slag för bönderna. Medan år 1853 räknades

icke mindre än 33 342 taxerade brännvinspannor, förblevo däremot

år 1855 icke mer än 391 större och 3 090 mindre bräunerier i

verksamhet.

De sålunda ökade statsinkomsterna liksom önskan att helt och

hållet utplåna de små okontrollerade brännerierna lockade till de första

förändringarna i 1855 års lagar. Man ansåg också, att den allmänna

grundsatsen om likformighet i fabriksnäringarnas utövning borde tilllämpas

även på brännvinslagstiftningens område. Trots livliga protester

från bondeståndets sida fattades sålunda vid 1859—1860 års riksdag

det avgörande beslutet, att all inom landet utövad brännvinstillverkningskulle

stå under omedelbar tillsyn och kontroll. Härmed voro de s. k.

mindre brännerierna, vilka tillskapats för att utgöra en ersättning för

den gamla husbehovsbränningen, bragta ur världen och brännvinsbränningen

därmed i Sverige undantagslöst förvandlad till en fabriksnäring.

Samtidigt utsträcktes tillverkningsterminen.

Efter detta upphävande av de särskilda reglerna för de mindre

brännerierna har den direkta produktbeskattningen varit tillämpad för

allt inom riket tillverkat brännvin.

Under senare hälften av 1800-talet samt början av 1900-talet har

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

bränuvinstillverkningslagstiftningen alltjämt i huvudsak byggt på 1855

års förordning. Detta gäller även om den ännu i sina huvuddrag gällande

förordningen av den 11 oktober 1907.

I illverkningen är sålunda fortfarande principiellt tillåten för envar,

som överhuvud tagel, är berättigad att idka fabriks rörelse. Undantag

göres, förutom beträffande »ecklesiastika och andra boställen, så ock å

annan kronans jord, som ej med stadgad åborätt besittes» (§ 1 mom.

3), endast för personer i vissa offentliga ställningar eller »i allmänhet

äinbets- och tjänsteman, som till 1 Öljd av sin befattning kan komma att

deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå» ävensom

bolag, däri någon dylik person är delägare (§ 1 mom. 2.).

Stadgandet i 1 § 1 mom. att jämväl »envar välfrejdad person,

vilken äger eller innehar i mantal satt eller särskilt skattlagd jord»,

äger tillverka. brännvin, är i själva verket ett minne från den tid, då

brännerihanteringen var fästad vid jordbruket. Detta stadgande har

emellertid numera ingen reell betydelse, då enligt näringsfrihetsförordningen

envar svensk man eller kvinna — med undantag för vissa av

nyss berörda personer i offentlig ställning — äger driva vanlig

fabriksrörelse.

Användningen av alla slags råämnen är medgiven. I fråga om

användningen av majs och utländsk potatis gäller dock, att tillverkaren

skall tre dagar före den första inmäskningen göra skriftlig anmälan därom

hos konto»Hören och lörete bevis, att Lian inbetalt en särskild avgift av

8 öre per liter för minst 10 000 liter (bränvinstillverkningsförordningens

3 § 1 mom., 8 § 1 mom. och 13 § 4 mom.). Samma bestämmelser

som i fråga om majs och utländsk potatis gälla beträffande maniokarot

och andra väsentligen lika stärkelserika, utländska ämnen samt brännvin,

som tillverkas vid bränneri under tid, då maniokarot eller andra

ämnen av omförmalda slag där användas (förordningen den 28 juni

1911). Beträffande användningen av malen spannmål är slutligen föreskrivet,

att i bränneri, där tillverkare icke anmält sig ämna använda

majs, må malen spannmål icke införas, utan skall, därest tillverkaren vill

inmäska spannmål i malen form, förmalningen ske i bränneriet (12 §

orduingsstadgan, jämförd med 3 § 1 mom. brännvinstillverkningsförordningen).

De nu anförda undantagsbestämmelserna hava tillkommit för att

skydda inhemska jordbruksprodukter i konkurrensen mot utländska råmaterial

i er.

Såsom i det följande skall visas, föreligger numera jämväl ett

skydd och faktiskt monopol för jordbroksbranningen gent emot viss

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

annan brännvinstillverkning deruti att tillverknings tiden fortfarande, —

vad angår för förtäring inom landet avsedd sprit framställd på annat

sätt än i samband med pressjästberedning, — är begränsad till sju

månader av året (1 oktober—1 maj; 2 § brännvinstillverkningsförordningen).

Genom denna bestämmelse, vartill kommitterade under VI

återkomma, utestängas taktiskt alla de brännerier, vilka av teKinska

skäl måste bedriva tillverkningen året om, från konkurrensmöjlighet, då

det gäller framställning av förtäringssprit. Till sistnämnda slag av

brännerier höra samtliga de s. k. sulfitbrännerierna, och hava kommitterade

ansett sig böra här lämna en kort framställning av sulfitspritfrågans

hittillsvarande utveckling.

3. Sulfltspritfrägan.

Under det första årtiondet av 1900-talet började tekniken inrikta

sin på att utfinna medel för tillgodogörandet av den avfallslut, som uppstår

vid sulfitcellulosafabrikerna. Man fann snart, att med god ekonomi

kunde framställas brännvin ur denna avfallslut. Praktiska försök i stor

skala ägde rum under loppet av år 1909 vid den Störa Kopparbergs

bergslags aktiebolag tillhöriga sulfitcellulosafabriken vid Skutskär och

erhöllo'' ett gynnsamt förlopp. Rätten till uppfinningen förvärvades av

aktiebolaget E t h y 1, som i en till Kungl. Maj:t ställd skrift meddelade,

att det vore bolagets mening att till Sveriges olika sulfitfabriker försälja

rätten att vid deras respektive anläggningar tillgodogöra sig uppfinningen.

På grund av de särskilda förhållanden, under vilka tillverkningen och

försäljningen av den enligt berörda uppfinning framställda spriten vore

avsedda att äga rum, voro emellertid de dåvarande bestämmelserna angående

tillverkning av brännvin otillräckliga och delvis olämpliga. Bolaget

gjorde därför framställning om vissa ändringar i gällande bräunvinslagstiftning

och anförde till stöd härför följande:

Med hänsyn till gällande restriktioner för brännvinstillverkningen

och de intressen, som vore knutna vid denna tillverkning och måhända

kunde äventyras genom den överproduktion, som uppstode, om den av

Sveriges samtliga sulfitfabriker tillverkade spriten — beräknad till

30 000 000 liter å 90 procent alkohol — kastades ut på den inhemska

marknaden, hade det synts bolaget nödigt att tills vidare göra anordningar

för export av den vid sulfitfabrikerna tillverkade spriten, som ej lämpligen

borde denatureras eller användas för tekniska ändamål inom landet.

I sådant avseende hade bolaget för avsikt att vid överlåtandet av tillverkningslicenser

till de särskilda fabrikerna uppställa som villkor, att fabriken

opaginerad Kontrollera mot PDF

skulle förbinda sig att till ett tillämna! bolag, aktiebolaget Spritexport,

överlåta försäljningen av hela dess tillverkning enligt sagda metod.

Genom ett sådant gemensamt försäljningsbolag, i vilket det vore meningen,

att de sammanslutna tillverkarna ensamma skulle vara aktieägare, vunnes

en viss möjlighet att reglera marknaden. Beträffande grunderna för försäljningsbolagets

verksamhet, vore det meningen, att varje fabrik skulle

en gång i veckan till bolaget insända rapport angående storleken av

sin inneliggande tillverkning destillerad sprit, varefter bolaget, då tillräckligt

stor kvantitet samlats och förhållandena i övrigt det tilläte,

skulle försälja spriten för export i närmast belägna svenska hamn.

Sedan kontroll styrelsen avgivit utlåtande över aktiebolaget Ethyls

framställning, avlät Kungl. Maj:t till 1910 års riksdag proposition (nr 140'',

med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2, 12, 13 och

21 §§ i förordningen angående tillverkning av brännvin den 11 oktober

1907. Enligt nämnda förslag skulle, bland annat, vid bränneri, där allt

det tillverkade brännvinet gjordes till förtäring obrukbart (denaturerades)

eller utfördes ur riket, brännvinstillverkning få äga rum jämväl under

den del av året, då brännvinstillverkning i allmänhet icke vore tillåten.

Sedan riksdagen antagit det framlagda förslaget, utfärdades den 12 september

1910 författning i ämnet.

Emellertid uppfylldes icke de högt ställda förväntningarna på eu

snabb utveckling av sulfitspritindustrien. Den år 1909 igångsatta sulfitspritfabriken

vid Skutskär efterföljdes tvenne år senare av fabriker vid

Kvarnsveden och Bergvik, men därmed upphörde för åtskilliga år anläggningen

av uya fabriker för ifrågavarande ändamål. De tre nämnda

fabrikerna hade tillsammans en årlig tillverkningskapacitet på omkring

5 miljoner liter brännvin å 50 procent.

Det förhållandet, att tillverkningen av sulfitsprit icke fick den omfattning

man hade förväntat, berördes i två vid 1914 års förra riksdag

inom andra kammaren väckta motioner. I den ena motionen, nr 71,

förklarades uteblivandet av det väntade uppsvinget bero, bland annat, på

de för sulfitspritindustrien mindre väl lämpade föreskrifter i brännvinstillverkningsförordningen,

vilka förbjöde tillverkningen av sprit hela året

om, såframt ej hela tillverkningen denaturerades eller exporterades. I

anslutning härtill ifrågasatte motionären, att sulfitspritfabrikerna

skalle få rätt att tillverka en begränsad mängd brännvin för förtäringsändamål

för att genom det härför erhållna högre priset kunna

erhålla möjlighet att till verkligt konkurrenskraftiga priser sälja

sprit avsedd att användas som motorbränsle. Denna motion utmynnade

i en hemställan, att riksdagen ville i eu skrivelse till

Sulfitspritutreäningen. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under vilka villkor de

hinder, som förefunnes i gällande brännvinslagstiftning och övriga dithörande

bestämmelser mot ett vidsträcktare tillgodogörande av sulfitindustriens

avfallsprodukter för sprittillverkning, kunde undanröjas eller

mildras. I den andra motionen, II: 52, anfördes i huvudsak ''liknande

synpunkter som i den förstnämnda motionen. Det framhölls sålunda,

att det komme an på lagstiftningen att medgiva sulfitspritindustrien rätt

att tillverka beskattningsbart brännvin, utan att därför tillverkningen

skulle behöva begränsas till sju månader av året. Å andra sidan erinrade

motionären, att mot ett sådant lössläppande av sulfitsprittillverkningen

reste sig jordbruksintresset. Det gällde därför att undersöka, huru potatisskörden

för framtiden skulle tillgodogöras. Efter att hava angivit några

riktlinjer i detta avseende uttalade motionären, att lika nationalekonomiskt

riktigt som det syntes vara, att sprittillverkningen baserades för framtiden

på sulfitlutens användning, lika rättvist förefölle det att, innan omläggningen

skedde i större omfång, undersöka och vidtaga åtgärder, så^att

icke odlarna av den hittills brukade råvaran lede något avbräck. På

sådana grunder hemställde motionären, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om en allsidig utredning, huruvida och under vilka

villkor de hinder, som förefunnes i brännvinslagstiftningen mot ett vidsträcktare

tillgodogörande av sulfitindustriens avfallsprodukter för sprittillverkning,

kunde borttagas eller mildras, och i sammanhang därmed

vilka åtgärder staten borde vidtaga för att underlätta avsättningen och

förbrukningen av de näringsmedel, som icke vidare komme till användning

vid sprittillverkningen. Ingendera motionen hann slutbehandlas vid

1914 ars tidigare riksdag. Bada motionerna förnyades vid den senare

riksdagen samma år.

I sitt över nämnda motioner avgivna betänkande (nr 5) anförde

bevillningsutskottet, att det ifrågavarande spörsmålet otvivelaktigt vore

av stor nationalekonomisk räckvidd och förtjänt av en tillfredsställande

och snar lösning. Emellertid hade utskottet inhämtat, att åtgärder för

fiagans utredning redan blivit a vederbörligt håll vidtagna. Kommerskollegium,

som tagit initiativ härutinnan, hade i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 22 april 1914 anmält sin avsikt att verkställa en utredning

rörande de åtgärder, som lämpligen kunde från statens sida vidtagas för

främjande av sulfitspritindustrien, samt begärt bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för frågans utredning. Det begärda bemyndigandet hade

lämnats och sakkunniga i enlighet därmed tillkallats. Av kollega

berörda skrivelse framginge, att kollegium åsyftade en allsidig och ingående

undersökning, som motsvarade vad motionärerna i sådant avseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

syntes liava önskat. Utskottet funne under dessa förhållanden motionärernas

syfte redan vara tillgodosett, varför en ytterligare framställning

i ämnet vore obehövlig.

1 enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen, att motionerna

icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Den utredning, som på grund av det ovannämnda bemyndigandet

verkställdes av kommerskollegium, avlämnades med skrivelse den 21

april 1915 till Kungl. Magt. 1 denna utredning ställde sig kollegium

avvisande till det i de förut nämnda motionerna vid 1914 års förra

riksdag framställda förslaget, att sulfitspritfabrikerna, för att bliva konkurrenskraftiga

på motorspritens område, skulle beredas möjlighet att

utan avbrott i fabrikationen tillverka och försälja brännvin för förtäringsändamål.

Vid övervägande av de åtgärder, som kunde vidtagas för att

skänka nödig stadga åt sulfitspritindustriens utvecklingssträvanden, utgick

kollegium nämligen från den principen, att tillverkningen och försäljningen

av denaturerad sprit för motordrift och andra tekniska ändamål

borde, så långt detta vore möjligt, reserveras åt sulfitspritfabrikerna, under

det förtäringssprittillverkningen borde förbehållas potatisbrännerierna.

De åtgärder, som från statsmakternas sida borde vidtagas, skulle i huvudsak

gå ut på att förekomma konkurrens mellan dessa båda grupper av

tillverkare.

I enlighet med vad sålunda antytts utformade kollegium sitt förslag

till ändringar i hithörande författningar. Vid andra brännerier än sulfitbrännerier

skulle tillstånd till denaturering sökas hos Kungl. Maj:t, som

ägde fastställa den mängd, som för varje år med skattefrihet finge vid

bränneriet denatureras. Detta skulle jämväl äga motsvarande tillämpning

ifråga om rätten att mot återbekommande av tillverkningsskatten vid

reningsverk denaturera brännvin.

Grundsatsen, att sulfitspriten bör komma till användning endast

för tekniska ändamål i skattefri form samt att jordbruksproduktspriten

bör avses dels för förtäring och dels för de tekniska ändamål, till vilka

skattefri sprit ej kan användas, dels ock i begränsad myckenhet i skattefri

form för tekniska ändamål, har upprätthållits i alla senare förslag

beträffande reglering av sulfitspritens användning. Denna grundsats

återfinnes sålunda i nykterhetskommitténs den 31 januari 1916 dagtecknade

betänkande med förslag till förordning angående tillhandahållande

av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra ändamål än

förtäring m. m. samt i kontrollstyrelsens den 5 mars 1917 dagtecknade

utlåtande med förslag till förordningar angående skattefri sprit samt

vissa alkoholhaltiga preparat m. m. Genom förordningen den 25 sep
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

terribel- 1917 (nr 669) infördes i huvudsak den ifrågavarande grundsatsen

uti förordningen den 10 oktober 1890 angående denaturering av brännvin.

Jämväl det förslag till förordning angående handel med skattefri

sprit, som antogs av 1918 års riksdag, och som av Kungl. Maj:t utfärdades

genom förordningen den 1 juli 1918 (nr 508), fasthöll vid

denna grundsats.. Så äger enligt 5 § av sagda förordning partihandlare

med skattefri sprit till obegränsad myckenhet inköpa brännvin, som

framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, under det att

sådan partihandlare må inköpa annat brännvin för försäljning till skattefri

användning allenast i den utsträckning, Konungen för varje år bestämmer.

SuifUspritf

råg an år

1919.

Under kristiden hade framställning av sprit för användning i skattelagd

form genom föreskrifter, som meddelats av Kungl. Maj:t i enlighet

med 2 § 4 mom. i brännvinstillverkningsforordningen, alltmer inskränkts

och från och med ingången av tillverkningsåret 1917—1918 helt och

hållet förbjudits, utom vad angår bränning i samband med pressjästberedning.

Den på sistnämnda sätt framställda spriten hade emellertid av

flera omständigheter, varå här ej synes nödigt ingå, kommit att ställa

sig både dyr och till kvaliteten dålig, varför särskilda åtgärder syntes

böra vidtagas för att bereda de institutioner och företag, som v<>ro i

behov av beskattad sprit för tekniska och därmed jämförliga ändamål,

tillgång till en såvitt möjligt billig sprit av god beskaffenhet. En dylik

sprit syntes sulfitspritfabrikationen kunna erbjuda.

I berörda syfte ingav kontrollstyrelsen den 11 mars 1919 ett underdånigt

utlåtande, vari styrelsen framhöll, att frågan om sulfitspritens

rening och användning i renad form för tekniska ändamål numera vore

pi-aktiskt löst. För att emellertid dylik renad sulfitsprit skulle kunna

tillhandahållas för sådana ändamål, vartill endast beskattad sprit finge

användas, måste en ändring av lagstiftningen i ämnet äga rum.

I detta avseende anförde kontrollstyrelsen följande:

»Enligt brännvinstillverkningsförordningen (12 § 5 mom.) åtnjutes skattefrihet

för brännvin, som tillverkas vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes

till partihandlare med skattefri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens

egen rörelse. Allt brännvin, som tillverkas vid sulfitspritfabrikerna, är

skattefritt. Enligt 6 § av förordningen den 1 juli 1918 angående handel med

skattefri sprit (nr 508) må partihandlare med skattefri sprit, förutom till annan

partihandlare eller till detaljhandlare, inom riket försälja dylik sprit allenast till

avnämare, vilken av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd att av partihandlare inköpa

sådan sprit.

Då det gäller att möjliggöra, att sulfitsprit tillhandahålles i beskattad form,

opaginerad Kontrollera mot PDF

liar man att välja mellan antingen att beskatta sulfitspriten redan vid sulfitbränneriet

eller att uttaga skatten för sagda sprit, när spriten tillhandahålles av

partihandlaren. Med hänsyn därtill att kontrollen vid sulfitbrännerierna betydligt

skulle invecklas, om det vid dessa fabriker bredvid den skattefria spriten skulle

Unnas sprit, som påfördes skatt, har kontrollstyrelsen ansett det lämpligaste tillvägagångssättet

vara, att sådan ändring vidtoges i förordningen angående handel

med skattefri sprit, att partihandlare berättigades att försälja skattefri sprit till

den, som till avsalu ägde bedriva rening av brännvin, i samband med vilken försäljning

tillverkningsskatten uttoges. Det skulle därjämte stadgas, dels att Kung!.

Maj:t ägde bestämma den myckenhet, som Unge av partihandlaren försäljas, ävensom

de villkor, under vilka försäljningen finge äga rum, dels att den i enlighet

härmed försålda spriten skulle tillhandahållas för vetenskapliga, medicinska, farmaceutiska,

tekniska, industriella eller likartade ändamål. Ifrågavarande stadganden

böra lämpligen införas såsom ett nytt andra moment till 6 § i förordningen

angående handel med skattefri sprit. Detta tillägg påkallar några smärre

ändringar i nyssnämnda § och i 7 § 1 mom.»

Vid behandlingen i statsrådet av kontrollstyrelsens utlåtande och

förslag anförde statsrådet och chefen för finansdepartementet i huvudsak

följande:

»I likhet med kontrollstyrelsen anser även jag det önskvärt, att tillgång

beredes till billig sprit av beskaffenhet att kunna användas för tekniska och därmed

jämförliga ändamål. Ur sådan synpunkt har ju ock, på sätt i det föregående framhållits,

lagts i kontrollstyrelsens hand att under vissa förutsättningar medgiva försäljning

av skattefri sprit, som antingen icke alls eller ock ej på eljest föreskrivet

sätt denaturerats. Emellertid vill jag icke motsätta mig, att möjlighet öppnas att

även för fall, där antydda förutsättningar icke föreligga, tillgodose ifrågavarande

önskemål. Då det nu, enligt vad styrelsen upplyst och de vid dess yttrande fogade

handlingar bestyrka, låter sig göra att ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning

framställa för angivna ändamål lämplig sprit, anser jag mig fördenskull böra tillstyrka

sådan ändring i den på hithörande område gällande lagstiftningen, som möjliggör

tillhandahållande av dylik sprit i beskattad form. Beträffande ordningen

för sådan sprits beskattande ansluter jag mig till styrelsens härutinnan uttalade

uppfattning. De i ämnet erforderliga bestämmelserna synas mig lämpligast böra

meddelas i form av en särskild förordning, nära anslutande sig till förordningen

angående handel med skattefri sprit, varjämte uti 12 § 5 mom. förordningen angående

tillverkning av brännvin torde böra inryckas hänvisning till nämnda bestämmelser.

»

I enlighet med departementschefens hemställan framlade Kungl.

Maj:t genom propositionen nr 365 förslag till dels förordning angående

försäljning för vissa ändamål av odenaturer ad sprit, framställd ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning, dels ock förordning om ändrad lydelse av

12 § i brännvinstillverkningsförordningen.

Innan redogörelse lämnas beträffande behandlingen av dessa förslag

i riksdagen, torde det förtjäna att erinras om de olika fram
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

ställningar och utlåtanden, som till Kungl. Magt inkommit under

våren 1919.

Den alltsedan slutet av år 1916 rådande knappa tillgången å förtäringsbrännvin

hade framkallat ett utbrett missnöje, och röster höjdes

i början av år 1919 för att skapa en större tillgång på brännvin dels

genom att medgiva bränning av vissa jordbruksprodukter, dels genom

sulfitspritens lösgörande för förtäringsändamål.

På nykterhetshåll ansåg man emellertid, att ett upphävande av

den dittills tillämpade stränga ransoneringen skulle medföra ogynnsamma

verkningar i nykterhetsavseende. I en den 19 februari 1919"dagtecknad

till Konungen ställd skrivelse hemställde därför Sveriges Nykterhetssällskaps

representantförsamling, att rusdrycksförsäljningen icke måtte

ökas, att livsmedel icke måtte få användas för tillverkning av brännvin

eller starkare maltdrycker och att sulfitsprit icke måtte få försäljas till

förtäring.

Eu motsatt mening kom emellertid till synes från andra håll.

Stockholms- Den under kristiden knappa tillgången på rusdrycker ansågs nämligen

systemet. vara åtminstone en av anledningarna till den under kristiden florerande

lönnbränningen och missbruket av denaturerad sprit. På grund härav

gjordes gällande, att ifrågavarande missförhållanden borde kunna

undanröjas eller motverkas genom att något lätta på spritrestriktionerna.

1 en till statsrådet och chefen för finansdepartementet ställd

skrivelse den 20 februari 1919 hemställde sålunda direktören i aktiebolaget

Stockholmssystemet, doktor Ivan Bratt, om utsträckta möjligheter

att tillverka sprit för förtäringsändamål, varvid det, bland annat, borde

medgivas partihandlare med skattefri sprit att »försälja dylik sprit

jämväl till partihandlare med rusdrycker, som idkar rening av brännvin

och som på ansökan erhållit Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd härtill,

mot villkor att den sålunda försålda spriten överfördes å allmänt nederlag

eller tillverkningsavgift av köparen omedelbart erlades.»

Sistnämnda förslag skulle givetvis innebära möjlighet för användande

av sulfitspriten till förtäringsändamål.

Svenska Sulfitspritindustriens intressen betonades i en av Svenska cellu
Cltg-för''

losaföreningen till statsrådet och chefen för finansdepartementet ingiven

skrivelse av den 3 mars 1919, vari framhölls det önskemålet, att

helst definitivt och på obegränsad tid sulfitspritens användning för förtäringsändamål

möjliggjordes. För den händelse en dylik definitiv anordning

icke skulle kunna vidtagas, hemställde föreningen om »genomförande

av sådan anordning för viss tid, åtminstone till den 1 maj 1920,

varigenom sulfitspritindustrien skulle beredas en synnerligen behövlig

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

hjälp . att komma över den särskilt kritiska tid, som det närmaste året

säkerligen komme att utgöra för densamma med dels alltjämt ytterligt

uppdrivna kolpriser och därav följande höga tillverkningskostnader, dels

ock genom de politiska förhållandena skapade svårigheter och hinder

lör eu export, som måhända eljest skulle kunna upparbetas och lämna

goda resultat».

Nykterhetskommittén, som den 26 mars 1919 avgav infordrat

yttrande över ovanberörda av Sveriges Nykterhetssällskaps representantförsamling,

direktören i aktiebolaget Stockbolmssystemet samt Svenska

cellulosaföreningen ingivna skrivelser, fann det ur nykterhetssynpunkt

»icke nödvändigt att inom den närmaste framtiden öka kvantiteten utminuterat

brännvin.» Däremot var det enligt kommitténs mening

»alldeles nödvändigt, att alla tillgängliga näringsmedel toges i anspiak

för livsmedelsmarknadens förbättring. Denna nödvändighet

medförde den alldeles naturliga konsekvensen, att inga för människor

eller djur användbara födoämnen nyttjas som råvaror för brännvinsbränning.

»

Kommittén erinrade om den nationalekonomiska betydelsen av att den

eljest otjänliga sulfitluten i stället för näringsmedel användes till spritfabrikationen

samt om att »de sydsvenska jordbrukare, som före kriget

delvis giundat sitt jordbruk på produktion av till brännvinsbränning

avsedd potatis, under inflytande av kristidens förhållanden övergått till

att i stället odla för livsmedel avsedda produkter», vid vilket förhållande

det »icke torde möta nagra större svårigheter att, när denna förändring

nu faktiskt skett, lata det nya produktionssättet bli bestående för framtiden»,

och anförde kommittén därefter bland annat följande:

. cellulosaföreningen anser det möjligt itt genom de priser, som kunna

betingas för den till förtäringsändamål eller tekniskt bruk försålda sulfitspriten,

kunna till lägre priser upptaga en annars omöjlig konkurrens med de utländska

brännoljor, är denna tankegång icke ny. Redan i en vid 1914 års riksdag väckt

motion ifrågasattes, att sulfitspritfabrikerna skulle få rätt att tillverka en begränsad

mängd brännvin för förtäringsändamål för att med tillhjälp av det härigenom

erhållna högre priset bli i stånd att försälja motorsprit till verkligt konkurrenskraftiga

pris. I den av kommerskollegium föranstaltade, den 21 april 1915 dagtecknade

utredningen angående sulfitspritindustrien ställde sig kollegium emellertid

mycket tvekande gent emot ifrågavarande förslag och yttrade bland annat: ’Det

torde sålunda väl icke kunna anses lämpligt eller förenligt med de nuvarande

nykterhetssträyandena att basera utvecklingen och den ekonomiska bärigheten hos

ep ny industrigren å försäljningen av dricksprit, detta så mycket mindre som samtidigt

spritfabriker redan finnas i landet av fullt tillräcklig kapacitet för att fylla

behovet av denna vara’.

I det läge, vari frågan om tillverkning av sprit nu befinner sig, anser

Nykterhets
kommittén.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kontroll
styrelsen.

kommittén skäl förefinnas, att demia fråga upptages till en snar, allsidig och ingående

behandling. Därvid framstår emellertid som en nödvändighet, att en sådan

prövning förbindes med utarbetandet av en ny fullständig tillverkningslagstiftning.

Ett eventuellt beviljande av rätt för sulfitspritfabrikerna att tillverka och avyttra

förtäringssprit synes nämligen böra ske endast i samband med en sådan regleringav

rätten att tillverka jordbruksproduktsprit, att två jämsides med varandra fortlöpande,

konkurrerande produktionsgrenar på detta område icke komme att uppstå.

En sådan utveckling måste nämligen anses stå i strid med varje målmedvetet

strävande att höja och förbättra nykterhetstillståndet hos vårt folk. Däremot måste

det från nykterhetssynpunkt betraktas som en avsevärd vinst, om det jordbrukarintresse,

som hittills varit knutet vid bränneriindustrien, kunde därifrån elimineras.

Och till förebyggande av ett fortsatt och svårupplösligt ekonomiskt intresse från

sulfitspritindustriens sida för tillverkningen och försäljningen av sprit till förtäringsändamål

finner kommittén det böra för en ifrågasatt sådan rätt åt denna industri

uppställas såsom ett oeftergivligt villkor, att densamma icke beviljas för obestämd

tid eller för all framtid utan endast för kortare perioder och under sådana former,

att några ersättningsanspråk från industriens sida icke kunde väckas, därest den

nykterhetspolitiska utvecklingen skulle medföra minskade eller fullständigt upphävda

behov och sålunda ävenledes medföra minskad eller totalt förbjuden tillverkning av

sprit för förtäringsändamål. •

Till dess förslag till en ny tillverkningslagstiftning kan föreläggas riksdagen

synes emellertid fullgilltiga skäl föreligga att icke bevilja vare sig sulfitspritindustrien

den begärda rätten att få tillverka och avyttra sprit för förtäringsändamål

eller att återupptaga tillverkningen av jordbruksproduktsprit i annan och större

omfattning ån för närvarande är fallet.»

Mot kommitténs mening reserverade sig doktor Bratt, som vidhöll

sina i ovan omförmälda skrivelse den 20 februari 1919 anförda

synpunkter.

Kontrollstyrelsen, som vid avgivande av sitt förut berörda utlåtande

icke ansett sig kunna yttra sig i frågan om sulfitspritens användningtill

förtäringsändamål, förrän vissa undersökningar, bland annat i fråga

om möjligheten att fullständigt befria sulfitspriten från vissa giftiga

ämnen, blivit slutförda, avgav den 21 mars 1919 ett till Kungl. Maj:t

ställt utlåtande i ämnet. Styrelsen framhöll däri, att det med hänsyn

till resultatet av de verkställda undersökningarna numera finge anses

»klarlagt att sulfitspriten kan erhålla en sådan renhet, att den kan användas

för förtäringsändamål. Då det emellertid icke vore uteslutet,

att vissa, särskilt tidigare och senare, fraktioner vid reningen av sulfitsprit

innehålla föroreningar, syntes det vara nödvändigt, att, om reningav

sulfitsprit för förtäringsändamål komme till stånd, denna rening tillsvidare

ställdes under en särskild kontroll och den renade sulfitspriten

före dess försäljning för förtäringsändamål underkastades särskild undersökning.

»

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Sedan styrelsen vidare framhållit nödvändigheten av ändringar i

de författningar, som beröra sultitspritens tillverkning och försäljning,

samt önskvärdheten av att i samband härmed brännvinstillverkningsförordningen

jämväl i övrigt med hänsyn till vunna erfarenheter översåges

och förbättrades, uttalade styrelsen såsom sin mening, att särskilda

sakkunniga borde tillkallas »för granskning och revision av

gällande brännvinstillverkningsförordning särskilt med hänsyn till möjliggörande

av sulfitbrännvins användande till förtäringsändamål.»

Då det emellertid enligt kontrollstyrelsens mening, med hänsyn

till den förmodade knappheten under de närmaste åren å för brännvinstillverkning

nödiga näringsmedel, dylik tillverkning icke kunde medgivas,

åtminstone i någon större omfattning, samt med hänsyn till att

en betydlig import av utländskt brännvin redan kommit till stånd och

av allt att döma komme att eljest ytterligare ökas, föreslog styrelsen

vidare, att, »sedan behovet av sprit för tekniska ändamål och motorsprit

blivit täckt, överskottet av sulfitsprit måtte kunna användas för förtäringsändamål».

Styrelsen anförde härom vidare följande: »En provisorisk

lagstiftning i detta syfte torde kunna åstadkommas, därigenom

att Kungl. Maj:t tillerkännes befogenhet att bestämma den myckenhet

sulfitsprit, som får tillhandahållas för förtäringsändamål, ävensom de

villkor i övrigt, som äro erforderliga för att betrygga att sulfitspriten

tillhandahålles utan föroreningar samt på sådant sätt, att statens fiskaliska

intressen bliva tillgodosedda. Med hänsyn till att det ur kontrollsynpunkt

är mindre lämpligt, att tillverkaren försäljer sulfitspriten direkt

till den, som till avsalu äger bedriva rening av brännvin, torde den

provisoriska lagstiftningen böra innehålla bestämmelse därom att partihandlare

med skattefri sprit äger till den myckenhet och under de villkor,

Kungl. Maj:t bestämmer, försälja ur avfallslut från sulfitcellulosatillverkning

framställt brännvin till den, som till avsalu äger bedriva

rening av brännvin. I samband med berörda försäljning bör tillverkningsskatt

uttagas enligt vad i brännvinstillverkningsförordningen är

stadgat.»

Till kontrollstyrelsens förut berörda utlåtande voro såsom bilagor

bland annat fogade utlåtanden av laboratorn fil. doktor Otto Holmberg,

laboratorn med lic. Einar Hammarsten och professor Peter Klason

angående möjligheterna för reningen av sulfitspriten.

I anledning av den förberörda propositionen, nr 365, väckte herr

Tham en motion, nr 172, i första kammaren, däri han påyrkade sådan

ändring av det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till förordning angående

försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit m. in., att

Sulfitspritut redningen. ”

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

möjligheter bereddes för sulfitspritens användande jämväl för förtäringsändamål.

Bevillningsutskottet anförde i sitt i anledning av propositionen

nr 365 och den förberörda motionen den 29 april 1919 avgivna betänkande

i huvudsak följande:

»På grund av uppmuntran från statens sida har ett större antal sulfitbrännerier

anlagts med en betydande tillverkningskapacitet. Sedan brännerierna blivit färdiga

eller i det närmaste utbyggda, har statsbeslaget å sulfitsprit upphävts och prisbildningen

å detta område blivit fri. I följd härav har sulfitspriten utsatts för

konkurrens från de utländska brännoljorna, varvid efterfrågan å motorsprit blivit

ytterst ringa,. Det kan således förväntas, att det kommer att uppstå ett överskott

av sulfitsprit, vilket, därest det icke kan exporteras, skulle förbliva liggande i

fabrikerna Samtidigt härmed äro planer å bane att från utlandet importera betydande

kvantiteter brännvin för förtäringsändamål. Det har därför till förekommande

av importen av utländskt brännvin synts lämpligt, att den inom landet tillverkade

sulfitsprit, som icke kan finna avsättning för tekniska ändamål, beskattas

och renas för förtäringsändamål.

Bevillningsutskottet har icke kunnat undgå att finna det genom motionen

framställda förslaget eftef numera inträdda förhållanden förtjänt av beaktande.

Aven om man enligt utskottets mening måste ställa sig tveksam till tanken att

genom möjliggörande av sulfitspritens användande till förtäringsändamål mot förhållandevis

högre priser bereda sulfitspritindustrien ett stöd i konkurrensen med de

utländska brännoljorna, anser utskottet, att ett inom riket förefintligt överskott av

brännvin hellre bör finna användning än att importvägan, vilken numera är öppen,

anlitas för att skaffa brännvin för förtäringsändamål. Jämväl synes det utskottet

lämpligare och ur nationalekonomisk synpunkt bättre, att den annars värdelösa

sulfitluten utnyttjas, än att för folknäringen användbara jordbruksprodukter skola

förbrukas för bränningsändamål.

Enligt utskottets mening är emellertid den av motionären väckta frågan

förenad med flera svårigheter, vilka det gäller att lösa. Nykterhetskommittén har

i sitt ovan åberopade utlåtande erinrat, dels att beviljande av rätt för sulfitspritlabrikerna

att tillverka och avyttra förtäringssprit borde ske endast i samband med

en sådan reglering av rätten att tillverka jordbruksproduktsprit, att två jämsides

med varandra fortlöpande, konkurrerande produktionsgrenar på detta område icke

komme att uppstå, dels att det borde uppställas som oeftergivligt villkor, att sulfitspritindustrien

icke erhölle tillverkningsrätt för obestämd tid eller för all framtid

utan endast för kortare perioder och under sådana former, att några ersättningsanspråk

från industriens sida icke kunde väckas. Såväl nykterhetskommittén som

kontrollstyrelsen har erinrat om, att den nuvarande brännvinstillverkningsförordningen

måste omarbetas, om sulfitspriten för framtiden skall få användas för förtäringsändamål.

Vad sålunda av nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen anförts utgör efter

utskottets mening beaktansvärda invändningar mot att nu lämna ett permanent

medgivande till sulfitspritens användande för förtäringsändamål. Med hänsyn härtill

har utskottet i likhet med kontrollstyrelsen ansett, att tillhandahållande av be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

skattad sulfitsprit i renad form för sistnämnda ändamål bör begränsas till en kortare

tid och att därunder den av kontrollstyrelsen och nykterhetskommittén påyrkade

omarbetningen av brännvinstillverkningsförordningen samt utredningen av

därmed sammanhängande frågor böra pågå. Med dylik anordning synas de anmärkningar,

som kommerskollegium och nykterhetskommittén riktat mot att sulfitspritfabrikerna

beviljades rätt att tillverka och avyttra förtäringssprit, icke kunna

vidhållas. Livsmedels- och fodertillgången inom landet lär under de närmaste åren

icke bliva sådan, att brännvinstillverkning av ämnen, som äro användbara för folknäringen,

kan medgivas, åtminstone icke i någon avsevärd omfattning. Någon konkurrens

mellan sulfitbrännerier och lantbruksbrännerier kan vid dylikt förhållande

ej komma ifråga. Erinras må ock, att enligt kontrollstyrelsens förslag, som i

detta avseende sammanfaller med motionärens, sulfitspriten skall avyttras av partihandlare

med skattefri sprit och icke av innehavare av sulfitbränneri. Härutinnan

torde ligga åtminstone en viss garanti för, att det icke skall uppstå ett direkt

ekonomiskt intresse hos sulfitspritindustrien att försälja brännvin för förtäringsändamål.

Då utskottet begränsar giltighetstiden för den föreslagna förordningen till

utgången av juni 1920 — ifrågavarande begränsning har utskottet funnit böra

drabba ej blott användande av sulfitsprit för förtäringsändamål utan även användande

av dylik sprit i beskattad form för tekniska ändamål — har utskottet ansett

sig samtidigt böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning av de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål sammanhängande

spörsmål ävensom om utarbetande och framläggande av förslag till ny

brännvinstillverkningsförordning.

Vidkommande de föreslagna bestämmelserna om befogenhet för Kungl. Maj:t

att föreskriva villkor för den beskattade och renade sulfitspritens användande för

andra ändamål än som avses i förordningen angående handel med skattefri sprit

ävensom att bestämma den mängd, som skulle få disponeras, förutsätter utskottet, att

vid utövningen av dessa befogenheter tillses, dels att sulfitspriten tillhandahålles

utan föroreningar, dels att icke större mängd disponeras än vad som kan anses

utgöra överskott utöver vad som erfordras för de i förordningen angående handel

med skattefri sprit avsedda ändamål.»

Mot utskottets betänkande anförde åtskilliga ledamöter reservation,

gående ut på bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Frågan föredrogs i riksdagens båda kamrar den 3 maj 1919, varvid

anföranden höllos dels mot utskottets förslag antingen på principiella

skäl mot sulfitspritens användning till förtäring, eller endast på den grund

att utredningen angående sulfitspritens användning till förtäringsändamål

och därmed sammanhängande lagändringsfrågor ännu icke blivit slutförd,

nämligen i första kammaren av herrar Carl Gustaf Ekman, Johan

Nilsson, Karl August Nilson, Karl Johan Ekman, Eliasson och Johannes

Åkesson samt i andra kammaren av herrar Jönsson i Boa, Jonsson i

Hökhult, Jönsson i Fridhill, Carlström, Karlsson i Sandviken och Räf.

Riksdagen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Förordningarna

den

6 juni 1919.

dels och om bifall till utskottets hemställan, nämligen i första kammaren

av herrar Tham, Forssman, Bäckström och Wijk samt i andra

kammaren av herrar Källman, Engberg och Rune, vilka i sina anföranden

förklarade sig antingen principiellt förorda sulfitspritens användning

till förtäringsändamål eller i varje fall anse den föreslagna provisoriska

anordningen lämplig.

Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan.

I enlighet med riksdagens beslut utfärdades kungl. förordningarna

av den 6 juni 1919 nr 309 och 310, varjämte närmare föreskrifter om

kontroll, skattens uttagande m. m. meddelades i en kungl. kungörelse

nr 311 samma dag.

Den kvantitet sulfitsprit, som genom Kungl. Maj:ts beslut i enlighet

med nu nämnda bestämmelser får tillsvidare försäljas till reningsverk

och användas för, bland annat, förtäringsändamål, utgör 5 000 000

liter å 95 procent. Till jämförelse kan nämnas, att under år 1919 omkring

5 200 000 liter egentligt brännvin å 50 procent importerats, varjämte

genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 oktober 1919 jordbruksbrännerierna

erhållit tillstånd att av potatis bränna tillhopa 10 000 000 liter

å 50 procent samt genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 och 22 december

1919 ytterligare 2 550 000 liter.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

LI. Möjligheten av sulfitspritens rening och användning för

förtäringsändamål.

Redan kort tid efter det sulfitspriten började framställas fabriksmässigt,

uppkom frågan om möjligheten av sulfitspritens rening. Möjligheten

av denna rening förnekades sålunda i en av dr. G. Foth i

Zeitschrift fiir Spiritusindustrie, 23 årg. 1910 nr. 48, publicerad uppsats.

Dr. Foth gjorde gällande, att sulfitspriten innehölle en ansenlig

mängd metylalkohol, som svårligen kunde avskiljas genom destination.

Dessutom innehölle sulfitspriten också andra föroreningar, vilka uteslöte

användning av dylik sprit till framställning av dricksprit. Sulfitspriten

kunde därför göras användbar blott som denaturerad sprit.

Fn annan uppfattning framfördes av sulfitspritfabrikationens förespråkare.

I ett föredrag, som disponenten E. J. Ljungberg höll i nationalekonomiska

föreningen den 24 januari 1912, åberopades sålunda bland

annat ett den 27 maj 1911 avgivet intyg av professorn i medicinsk och

fysiologisk kemi vid Uppsala universitet Carl Th. Mörner. Enligt detta

intyg hade professor Mörner analyserat prov å råsprit, tillverkat av sulfitcell

ulosaavfallslut från Skutskärs spritfabrik, varvid han till jämförelsematerial

haft från spritfabriken i Uppsala anskaffade prov på råsprit

och finsprit, tillverkade enbart av säd. Som slutomdöme uttalade professor

•Mörner att, frånsett föroreuingar med fri svavelsyra i tydlig, om ock

ringa mängd, sulfitråspriten visade sig i andra avseenden vara renare än

den till jämförelse använda sädesråspriten och i renhetsgrad närma sig

finspriten.

I ett föredrag, som den ene uppfinnaren av den använda metoden att

utvinna sprit ur sulfitluten, ingenjör Gösta Ekström höll i Göteborg vid

tredje allmänna svenska kemistmötet den 7 juni 1913, uttalade han, att

sulfitspriten kunde renas och bliva lika ren och välsmakande som potatissprit.

Sedan förslag framställts vid 1914 års riksdag om tillhandahållande

av sulfitsprit för förtäringsändamål, blev frågan om sulfitspritens rening

Teoretiska undersökningar

och uttalanden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

mera aktuell. I tidskrift för svensk stärkelse- och spritfabrikation (årg.

1914 häftet 2) upptogs sålunda i två olika artiklar frågan till diskussion.

I den ena av dessa artiklar, undertecknad C. v. S., anfördes, att motionärerna

i riksdagen liksom uppfinnaren, ingenjör Ekström, syntes taga

för avgjort, att den renade sulfitspriten vore lämplig för konsumtionsändamål.

Denna sida av saken ansåg emellertid artikelförfattaren ingalunda

vara självklar. Sulfitråspriten innehölle nämligen, utom andra föroreningar,

metylalkohol i så avsevärd mängd, att det kunde starkt ifrågasättas,

huruvida det kunde vara lämpligt, att ett med dylikt starkt gtftämne

förorenat råmaterial komme till användning vid framställning av

en konsumtionsvara. Författaren framhöll emellertid, att meningarna i

denna punkt kunde vara delade: man kunde ju göra gällande, att, därest

det visade sig, att sulfitspriten kunde befrias från metylalkoholen, utgångsmaterialets

giftighet ej behövde lägga något hinder i vägen för

detsammas användning för det ifrågavarande ändamålet. Med avseende

härpå borde emellertid framhållas, att svårigheterna att från vanlig alkohol

avskilja metylalkoholen vore vida större än att befria alkoholen från

andra föroreningar. Under förutsättning att detta avskiljande vore överhuvudtaget

genomförbart i tekniskt och ekonomiskt avseende, samt att

dylik rening för konsumtionsändamål medgåves, borde följaktligen från allmänhetens

sida det villkor uppställas, att tillverkningen ställdes under

en kontroll, som uteslöte möjligheten av att metylalkoholiskt brännvin

utlämnades till konsumtion. Säkert vore, att under alla förhållanden

kostnaderna för sulfitspritens rening komme att bliva högst betydliga och

att följaktligen vinst vid försäljning av densamma bleve avsevärt mindre

än man tänkt sig.

I en annan j ovan åberopade tidskrift införd artikel av ingenjör

S. Barring upptogs frågan angående de i sulfitråspriten ingående föroreningarna

till närmare behandling. Barring framhöll sålunda, att den

vid sultitspritbrännerierna utvunna spritens beskaffenhet ansenligt avveke

från den sprit, som erhölles ur potatis och andra rotfrukter. Sulfitspriten

vore nämligen i hög grad förorenad av metylalkohol, aceton, furfurol,

finkelolja och svavelväte. Den ansenliga föroreningen med metylalkohol

vore något specifikt för sulfitspriten. Enligt gjorda undersökningar uppstode

vid sulfitcellulosametoden 10 kilogram metylalkohol per ton cellulosa.

Denna starkt giftiga alkohol vore delvis befintlig i luten före jäsningen,

men uppstode också under själva jäsningsprocessen. Ur glykokoll,

som också funnes i luten, uppstode vid jäsningen med jäst och

socker metylalkohol. Dessutom bildades svavelväte, vilket ävenledes

vore mycket giftigt och gåve spriten dålig lukt, Man borde således

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

ej, som ingenjör Ekström gjort, bedöma denna sprit endast nr kemisk

synpunkt utan även från fysiologisk. Metylalkoholen vore alltså en

oundviklig beståndsdel och kunde antagas utgöra 10 procent. Sulfitspriten

hade eu särskilt dålig lukt, som berodde på närvaron av störa

mängder acetaldehyd och spår av furfurol och aceton samt vätesvavla.

Då metylalkoholen kokade vid 66.5° C. och aceton vid 56° C. samt kokpunkten

för vanlig sprit är 78.4° C., insåges lätt, att det vore nästan omöjligt

att rektificera spriten. Tyska auktoriteter hade också yttrat sig

därom, att det med nuvarande tekniska medel ej lyckats att avlägsna

dessa beståndsdelar, och att sulfitspritens kvalitet vore lika med denaturerad

sprits. Att söka åstadkomma en blott någorlunda antaglig kvalitet

av drickbrännvin ur sulfitspriten, vore därför eu fåfäng möda.

Detta vederläde fullständigt ingenjör Ekströms påstående, att sulfitspriten

skulle kunna bliva lika ren och välsmakande som potatissprit. Metylalkoholen

vore i högsta grad giftig för den mänskliga organismen, enär

den icke, som etylalkoholen, förbrändes i kroppen, utan kvarstannade

hos de särskilda organen, så att genom anhopningen av metylalkoholen

döden framkallades. Härav framginge, att sulfitspriten vore i högsta

grad hälsofarlig och oduglig till rening för drickändamål. Följaktligen

hävdade ingenjör Barring bestämt, att något välsmakande brännvin ej

kunde fås ur sulfitråspriten, samt att, även om den underkastades en

rektifikation, den icke desto mindre bleve hälsofarlig, illaluktande och

illasmakande.

I en i Svensk Papperstidning 1914 nr 10 införd artikel har ingenjör

Hilding Bergström upptagit den föreliggande frågan till behandling.

Han erinrade därom, att vid framställning av sulfitcellulosa ur ved

bildades metylalkohol, vilken sålunda funnes i den från kokaren avtappade

luten. Efter dennas jäsning och destination på etylalkohol erhölles

ett totaldestillat, som jämte etylalkohol även innehölle metylalkohol.

Enligt en vid en sulfitspritfabrik utförd analys bildades per ton cellulosa

7 kilogram metylalkohol. Lutmängden i kokaren vid kokets slut

vore 10 kubikmeter per ton cellulosa. Då 10 liter etylalkohol bildades

vid jäsning av en kubikmeter lut, samt vidare på en kubikmeter lut

vid avslutat kok funnes 0.7 kilogram eller 0.8 7 liter metylalkohol, skulle

sålunda råspriten hålla 8.7 liter metylalkohol på 100 liter etylalkohol,

om inga förluster av metylalkoholen skedde under sulfitspritfabrikationens

gång. Nu ägde emellertid sådana förluster rum, varför halten av metylalkohol

i råspriten i verkligheten bleve lägre. Tillvaratoges samtidigt

metylalkoholen i avgasningskondensatet, sjönke ju metyl alkoholens mängd

ytterligare. Ingenjör Bergström framställde nu den frågan, huruvida

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

dessa förluster av metylalkohol, t. ex. genom lutens lutning, genom

ett ofullständigare avdrivande av metylalkohol än av etylalkohol vid den

kontinuerliga avspritningen o. s. v., vore så stora, att den i råspriten

erhållna metylalkoholmängden bleve försvinnande. Med kännedom om

lågprocentiga metylalkohollösningars destillationsförhållanden samt förloppet

vid sulfitspritfabrikationen, sådan denna vid det dåvarande bedreves,

ansåg sig författaren med bestämdhet kunna säga, att en stor

del av den vid sulfitkokningen bildade metylalkobolen återfunnes i den

råa sulfitspriten.

Nu gällde frågan, om denna råsprit genom rening kunde nog fullständigt

befrias från metylalkohol. Enligt vad författaren både sig bekant,

förelåge icke några verkliga resultat från försök att genom destillation

skilja etylalkohol och metylalkohol från varandra. Författaren

hade gjort dylika försök, vilka kunde giva ett bestämt svar på frågan,

om ett fullständigt skiljande av de båda alkoholerna genom destination

teoretiskt vore möjligt. Det vore även åtminstone teoretiskt möjligt,

att genom avspritning befria avfallsluten från metylalkoholen före jäsningen,

i vilket fall en från metylalkohol fri sulfitsprit kunde erhållas.

Som resultat av sina undersökningar i ämnet uttalade ingenjör Bergström,

att det vore teoretiskt möjligt att genom destination befria et}7lalkohol

från metylalkohol, därest blandningen icke understege 0.15 procent

och icke överstege 95 procent metylalkohol.

I ett arbete, betitlat »die Sulfitablauge und ihre Verarbeitung ant''

Alkohol» har doktor Erik Idägglund anfört eu analys på sulfitråspriten,

enligt vilken etylalkoholen inginge med 91 viktsprocent, vatten med

5.2 viktsprocent, metylalkohol med 3.2 viktsprocent, aldeh}7d med 0.3 5

viktsprocent, finkelolja med 0.24 viktsprocent; spår av aceton och syror

inginge dessutom.

Under erinran om det teoretiska resultatet, till vilket Bergström

i sin nyss åberopade uppsats kommit, nämligen att sulfitråspriten skulle

hålla 8.7 liter metylalkohol på 100 liter etylalkohol, framhöll Hägglund,

att då metylalkoholhalten enligt analys blott vore 3.2 viktsprocent,

skulle således ungefär hälften av den metylalkohol, som uppstode vid

sulfitkokning, hava avlägsnats under lutens neutralisering, respektive

lutning.

Enligt ett av ingenjör Ekström till kontrollstyrelsen ingivet analysintyg

från den schweiziska alkoholförvaltningen i Bern, funnos i ett

prov å sulfitråsprit från januari 1919 från cellulosafabriken Attisholz

A. G. tydligt påvisbara spår av metylalkohol. Enligt ett annat från

Gebriider Avenarius i Tyskland lämnat meddelande har en officiell

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

■analys givit vid handen, att eu kvantitativ bestämning av motylaikoholeu

i sulfitråspriten, på grund av allt för ringa mängd av detta ämne, icke

vore möjlig.

Praktiska försök i fabriksmässig skala med rening av sulfitsprit

hava redan utförts så tidigt som år 11314. Genom Kung]. Maj:ts resolution

den 21 november 1913 erhöll nämligen Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag

tillstånd att för experiment mot erläggande av tillverkningsskatt

från någotdera av Skutskärs eller Kvarnsvedens sulfitbrännerier

uttaga intill 55 00(3 liter brännvin å 50 procents alkohol halt. Reningav

12 198 liter sulfitbrännvin å 50 procent av nyssnämnda kvantitet

verkställdes därefter å bolagets reningsverk å Reymersholm den 18 och

19 mars 1914, varefter destillationsprodukterna från den första destillationen

renades den 13 och 14 juli samma år. Enligt det vid första

destillationen förda protokollet erhölls i utbyte i förhållande till råvaran

50.4 procent absolut ren sprit, 29.6 procent försprit, 18 procent

eftersprit samt 1.4 procent lank. Samtliga de kemiska prov på syror,

träsprit, furfurol, aldehyd och finkel, vilka prov bruka förekomma vid

undersökningar av rektificerad sprit ur andra råämnen, gåvo negativt

resultat beträffande den absolut rena sulfitspriten. Någon finkelolja

kunde icke observeras vid destillationen. l)et vid destillationen förda

protokollet upplyser, att sulfitspriten verkade mera lättkokt och flyktig

än annan råsprit. Vid den senare destillationen av desti lationspro-dukterna

erhölls absolut ren sprit med 57.8 procent, förspritl med 29.5

procent samt eftersprit och lank med 11.6 procent. Enligt protokollet

över denna destination förmärktes ej heller nu någon finkelolja. Den

absoluta sprit, som erhölls, visade sig dock vara av sådan beskaffenhet,

att den ej kunde användas enbart utan uppblandning med annan sprit.

Sammanställas resultaten av bägge destillationerna, visar det sig,

att utbytet absolut ren sprit i förhållande till råvaran utgjorde 78.6

procent, förspriten 14.4 procent samt efterspriten och länken 5.7 procent.

Den absolut rena spritens kvantitet uppgick till 9 588.5 liter å

5(3 procent.

Till jämförelse kan i detta sammanhang nämnas, att vid rening

av vanlig potatissprit utbytet absolut ren sprit i allmänhet är 90 procent,

samt att vid rening av jästsprit utbytet ren sprit i allmänhet är 80

procent.

I början av år 1919 blev emellertid, på grund av olika förhållanden,

frågan om rening av sulfitråsprit åter aktuell.

.JSulfUspritutredningen. 7

Praktiska

försök i fabriksmässiff

skala.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Undersökningar

av den

fabrik smässigt

Å aktiebolaget Vin & spritcentralens reningsverk å Reymersholni

verkställdes för aktiebolaget Skattefri sprits räkning den 21 och 22 februari

samt den 12 och 13 mars 1919 rening av 22 781.1 liter sulfitråsprit

av norm afstyrka. Vid den första destillationen, omfattande

11 377.9 liter, erhölls 2 593 liter exportsprit (22.s procent utbyte i förhållande

till råvaran), 4 053.8 liter absolut sprit (35.6 procent), 3 338.4

liter försprit (29.3 procent), 1012.7 liter eftersprit (8.9 procent)

samt 343 liter 50 procentig lank (3 procent). Såväl exportspriten som

den absoluta spriten voro av samma renhetsgrad som motsvarande sprita

erhållen vid den försöksdestillation, som omförmälts å sid. 49. Ytterligare

eu destination med samma utbytesresultat verkställdes därefter.

Vid destillationen den 12 och 13 mars 1919 av för- och efterprodukterna

från de två föregående destillationerna, vilken omfattade sammanlagt

8 587 liter, erhölls i utbyte 3 812 liter absolut sprit (44.4

procent), 3 797 liter försprit (44.2 procent), 697 liter eftersprit (8.1

procent) samt 232 liter lank (2.7 procent). Totalresultatet av de ifrågavarande

två destillationerna å 22 781.1 liter 50-procentig sprit samt destillationen

av den erhållna för- och efterspriten blev 5 190.3 liter exportsprit

(22.8 procent), 11 742.8 liter absolut sprit (51.6 procent),

4 492.4 liter för- och eftersprit (19.7 procent) samt 1 159.8 liter lank

(5 procent).

En ny destination ägde rum den 29 och 30 september 1919 å

23 060 liter 50-procentig sulfitråsprit. Härvid erhölls i utbyte 5 626

liter exportsprit och 7 954 liter absolut sprit, eller sammanlagt 58.9

procent exportsprit och absolut sprit, samt vidare 7 901 liter för- och

eftersprit och 1 436 liter lank. Vid destination av ifrågavarande föroch

efterprodukter (7 901 liter) erhölls ytterligare 3 094 liter absolut

sprit, vartill kom 4 440 liter för- och eftersprit samt 310 liter lunk.

Det totala utbytesresultatet av nu ifrågavarande destillationer blev alltså

5 626 liter exportsprit (24.4 procent i utbyte i förhållande till råvaran),

11 048 liter absolut sprit (47.9 procent), 4 440 liter för- och eftersprit

19.3 procent) samt 1 746 liter lank (7.6 procent). Det totala utbytesresultatet

i förhållande till råvaran blev alltså för finspriten 72.3 procent

samt för för- och efterprodukterna 26.8 procent.

Samtliga de i förestående båda stycken angivna kvantiteter sprit

och lank äro reducerade till normalstyrka (50 procent).

Omedelbart efter det resultatet av den ovannämnda destillationen

den 21 och 22 februari 1919 kommit till kontrollstyrelsens kännedom, lät

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

kontrollstyrelsen å sitt laboratorium verkställa undersökning rörande*

beskaffenheten av den erhållna linspriten. Ett preliminärt resultat av

ifrågavarande undersökning meddelades i ett den 19 mars 1919 dagtecknat

intyg av laboratorn Otto Holmberg. Enligt intyget hade undersökningen

beträffande den som exportsprit betecknade fraktionen givit

vid handen, att det vore praktiskt möjligt att genom destination befria

sulfitspriten från metylalkohol och övriga i sulfitråspriten ingående föroreningar.

Eeg. läkaren och laboratorn vid Karolinska Institutet Einar

Hammarsten, vilken såsom sakkunnig biträtt inom kontrollstyrelsen i

-denatureringsfrågor, avgav vidare den 17 mars 1919 ett intyg beträffande

den fraktion av den renade sulfitspriten, som betecknades såsom

exportsprit, och innehöll berörda intyg, att alla av honom anställda

kvalitativa prov givit negativt utslag på metylalkohol, vadan han på

grund härav avgav det utlåtandet, att ovannämnda fraktion av sulfitspriten

ej innehölle metylalkohol i påvisbar mängd. Professor Peter

Klason avgav slutligen till aktiebolaget Vin- & spritcentralen ett den

.20 mars 1919 dagtecknat utlåtande av följande lydelse:

»Ombedd att yttra mig över möjligheten att av sulfitråsprit framställa en

från metyalkohol så fri finsprit, att den kan användas till beredande av konsumvara,

får jag meddela, att jag anser detta böra kunna utan svårighet ske. Differensen

i kokpunkt emellan metylalkohol och vanlig alkohol är så betydande, 12 °,

och metylalkoholens egenskaper i övrigt är för ett skiljande genom destination i

kolonnapparat mycket godartad, så att jag anser, att det ej bör vålla väsentligt

större svårigheter att erhålla finsprit ur sulfitråsprit än ur potatisråsprit, helst den

metylalkoholhaltiga sulfitspriten är mycket användbar till denaturering, spritfårnissa

in. in. Mig företedda prov av finsprit framställt av sulfitråsprit vid spritcentralen

bär ock vad lukt och smak beträffar ej varit underlägsen finsprit av potatisråsprit.

Huruvida ett svagt spår av metylalkohol kan vidlåda densamma är, med de prövningsmetoder

man har, svårt att avgöra. Det synes emellertid vara uppenbart,

att svaga spår av metylalkohol måste anses vara fullständigt betydelselösa ur

hygienisk synpunkt.»

Samtliga de ovanberörda intygen voro bifogade det utlåtande,

som kontrollstyrelsen den 21 mars 1919 ingav till Kungl. Magt beträffande

användning av renad sulfitsprit för förtäringsändamål. De

hava sålunda legat till grund för det beslut, som 1919 års riksdag

fattat i fråga om medgivande av sulfitspriten för förtäringsändamål.

Kontrollstyrelsen ansåg emellertid, att ytterligare undersökningar borde

äga rum rörande den renade sulfitspritens lämplighet, och avlät därför eu

den 8 april 1919 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj:t, vari framhölls,

att det vore önskvärt, att de hittills utförda undersökningarna, vilka

endast avsett att utröna möjligheten att rena sulfitsprit från metyl
-

renade sul/itspriten.

Kemiska

uudersökiiin<r»

r.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Medicinska

undersök
ningar.

alkoholen, måtte kompletteras med vissa å djur och människor utfördar

jämförande undersökningar mellan giftighetsgraden hos den renade sulfitspriten

och annan sprit. 1 dylikt syftemål anmodade kontrollstyrelsen

leg. läkaren och laboratorn vid Karolinska institutet E. Hammarsten

att inkomma med kostnadsförslag till eu sådan undersökning, avsedd

att omfatta ögonundersökningar å människor samt patologiskt-anatomiska

undersökningar av ögonen och nerverna å djur. Kontrollstyrelsen,

som ansåg den ifrågavarande undersökningen vara av största betydelse

för bedömande av frågan om sulfitspritens användning för förtäringsändamål,

hemställde om anvisande av erforderligt belopp för undersökningens

utförande. Sedan Kungl. Maj:t bifallit kontrollstyrelsens

framställning, igångsattes ifrågavarande undersökning, vilken till

eu början avsåg den finaste fraktionen av sulfitspriten, nämligen

exportspriten (denna fraktion omfattade, som förut nämnts, 22.8 procent

av råvaran). Uti ett den 21 juni 1919 dagtecknat utlåtande anförde

Hammarsten samt leg. läkaren och föreståndaren för statens rättskemiska

laboratorium 15. Lindberger, vilka tillsammans verkställt ifrågavarande

undersökningar, följande:

»På uppdrag av Kungl. kontrollstyrelsen ha undertecknade verkställt utredning

över användbarheten till förtäringsändamål av en viss fraktion renad sulfitsprit.

De i detta syfte anställda undersökningarna ha omfattat dels djurförsök dels

försök pa människa.

Bland tillgängliga försöksdjur befunnos endast kaniner fullt lämpliga. Bortlöpande

försök ha därför endast utförts å nämnda djur. Försöksanordningen har

därvid i huvudsak varit den, att djur av sa vitt möjligt lika storlek och utvecklingsgrad

i parallellförsök behandlats med lika doser av ä ena sidan ren handelssprit (s. k.

exportsprit), å andra sidan den till prövning tillhandahållna sulfitspritfraktionen. f

vissa försöksserier ha även rå sulfitsprit samt metylalkohol (träsprit) av olika renhetsgrad

tagits till jämförelse. Doserna ha alltid beräknats per kilogram djurvikt

och ha preparaten införlivats i 20 procentig lösning genom sondmätning.

Försöken ha i de olika serierna varierats med hänsyn till såväl dagsdos som

försökstid.

Vid en lägsta prövad dos av 4.3 gram per kilogram kunde frånsett ett kortvarigt

akut bedövningsstadium inga bestående giftverkningar konstateras efter något

av de använda preparaten, särskilt visade samtliga djur eu konstant stigande

viktkurva.

Vid närmast högre dos — 6.7 gram per kilogram iakttogs utom starkare

och långvarigare akut förgiftningsstadium även stark oregelbundenhet hos viktkurvorna

men med tydlig tendens till viktminskning, Någon olikhet i verkningsgraden

beträffande den rena etylalkoholen och d:o sulfitspriten kunde emellertid

ej konstateras.

Några av djuren i dessa försöksserier avledo under försökens gång, men visadesig

dödsorsaken i samtliga fall vara akut pneumoni (i ett fall av tuberkulos natur):

alltså utan direkt samband med det införlivade giftet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter försökens avslutande avlivades djuren och obducerades omedelbart.

De (mikroskopisk! iakttagbara förändringarna inskränkte sig till blödningar i magslemhinnan

i ett antal fall, regellöst fördelad mellan dt; olika försöksgrupperna.

Material för mikroskopisk undersökning togs från hjärtmuskulaturen, lever, njurar,

och synnerver. Den mikroskopiska granskningen av preparat frän dessa visade i

intet fall några patologiska förändringar, som kunde ställas i samband med de

undersökta preparatens giftverkningar.

I en sista försöksserie ökades dosen till 8.9 gram per kilogram djur, vilket

enligt tidigare erfarenhet beträffande etylalkohol är dödlig förgiftningsdos. De behandlade

djuren avledo också efter ett comastadium, som varade mellan 1 och 2

dygn. Ej heller vid denna dos framträdde någon skillnad i verkningarna av den

rena etyl- och d:o sulfitspriten.

i)e makroskopiskt iakttagbara organförändringarna inskränkte sig även i

dessa fall till blödningar i magslemhinnan — och ej heller detta konstant. Den

mikroskopiska undersökningen visade eu hos bägge försöksserierna i samma grad

förefintlig märgskidsdegeneration i synnerverna; frän övriga undersökta organ inga

påvisbara patologiska förändringar.

Av de övriga sprit-preparat, som underkastats jämförande prov visade endast

den råa metylalkoholen starkare avvikelser från de med ren sprit erhållna verkningarna.

För nämnda preparat visade sig såväl den enkla förgiftningsdosen som

dödsdosen betydligt lägre än för de övriga, varjämte den mikroskopiska granskningen

av organen efter de högre doserna därav utom utbredda degenerativa förändringar

i synnerven även visade kraftig fettdegeneration i njurarna.

Sedan djurförsöken framskridit så långt, att vi ansägo ej behöva befaras

någon häftigare giftverkan av den rena sulfitspriten, igångsattes jämsides med

de ovan refererede experimentella undersökningarna även försök med denna ä

människor. Försökspersonerna ha utgjorts av friska män i åldern 27—35 ar och

ha de givitvis på förhand hatt kännedom om försökens innebörd och möjliga risker.

1 början ingåvos endast smärre doser — 30 kubikcentimeter per dag av den

98-procentiga spriten — vilken dos småningom stegrades, då kontrollundersökningarna

ådagalade, att så utan risk kunde ske. Av praktiska skäl utsträcktes

dagsdosen ej utöver 100 kubikcentimeter, vilken kvantitet försökspersonerna tagit

under perioder, varierande mellan 1 till 7 veckor. 1 eu del fall ha samma försökspersoner

deltagit i olika perioder med längre eller kortare mellantid. \ id enstaka

tillfällen, när yttre förhållanden gjort det möjligt, har även större dagsdos, upp till

200 kubikcentimeter tagits.

För bedömande av eventuell giftighet har utom till den subjektiva uppfattningen,

särskild hänsyn tagits till eventuell återverkan å kroppsvikt, hjärta,

njurar, blodtryck. Alkoholers och särskilt träspritens elektiva giftverkan å synorganen

är ju känd, och ha vi därför särskilt haft, vår uppmärksamhet riktad på

möjligen uppträdande symtom från nämnda organ. Utom kontroll av synskärpa

och ögonbottnen ha synfälten och särskilt färgfältens förhållande kontrollerats, då

det är känt att färgskotom höra till de tidigast iakttagbara tecknen till en börjande

neurit av hithörande slag.

Det resultat, vartill dessa försök lett, har varit, att inga som helst organiska

förändringar kunnat konstateras hos försökspersonerna samt att beträffande verkningarna

i övrigt ej iakttagits någon avvikelse från dem, som bruka följa av motsvarande

kvantiteter förtäringssprit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Som resultat av de ovan refererade försöken anse vi oss kunna betyga,

att den från olycksfall och missbruk kända stora giftighetsgraden hos den

■orena träspriten bekräftas av våra djurförsök,

att under de anförda försöksbetingelserna varken vid djurexperimenten eller

försöken å människor kunnat spåras någon skillnad i verkningarna mellan å ena

sidan ren sprit i form av exportsprit eller’ annan förtäringssprit och å andra sidan

den oss tillhandahållna renade sulfitspriten samt

att sålunda någon olägenhet ej torde vara att förvänta av utsläppande till

förtäringsändamål av sulfitsprit av sådan renhetsgrad, som den av oss undersökta.»

På grund av innehållet i berörda utlåtande förelädes detsamma

för de inom kontrollstyrelsen tillkallade sakkunniga i denatureringsfrågor,

vilka tillstyrkte, att den ifrågavarande fraktionen av den renade

•sulfitspriten utlämnades till förtäringsändamål.

Kontrollstyrelsen uppdrog härefter åt Hammarsten och Lindbergen

att fortsätta undersökningarna å en större fraktion av den renade sulfitspriten.

Sedan dessa undersökningar slutförts avgåvo de ett den 3

oktober 1919 dagtecknat utlåtande av följande innehåll:

»I förut avgiven berättelse och utlåtande ha undertecknade redogjort för

resultatet av våra på uppdrag av Kung]. Kontrollstyrelsen utförda undersökningar

rörande användbarheten av ur sulfitsprit framställd s. k. exportsprit för förtäringsändamål.

Då det för det praktiska utnyttjandet visat sig önskvärt, att en vida

större fraktion av sulfitspriten skulle kunna tillgodogöras för förtäringsändamål, lia

vi på givet uppdrag fullföljt undersökningarna med de närmast den s. k. exportspriten

liggande fraktionerna med beteckningen »absolut sprit». De ha utgjorts av

dels en förfraktion enligt uppgift omfattande 27.8 4 procent av råspriten dels eu

efterfraktion på 7.7» procent alltså inklusive den till 22.4» procent uppgående

exportspriten 58.12 procent av totalmängden alkohol. Beträffande undersökningsmaterialets

allmänna egenskaper är att märka, att den med »för» betecknade fraktionen

företedde en ganska utpräglad främmande lukt huvudsakligen aldehydartad

men därjämte något syrlig och en aning empyreumatisk. För den händelse det ej

har varit en rent tillfällig företelse, torde spritblandningar, vari denna fraktion

ingår, endast i form av tämligen starkt kryddade drycker kunna nyttjas för förtäring.

Våra undersökningar, som i detta fall endast omfattat försök på människa

ha anordnats i full överensstämmelse med de förut meddelade motsvarande försöken

med »exportsprit»-fraktionen. För att giva proven största möjliga skärpa

utan att tillgripa övermåttan stora spritdoser ha vi vid försöken endast medtagit

de båda ytterfraktionerna blandade i proportion till deras procentiska andelar i råspriten.

Dels hade våra föregående försök ådagalagt exportspritfraktionens oskadlighet,

dels torde det vara berättigat antaga, att en eventuellt förefintlig främmande

beståndsdel med skadliga verkningar företrädesvis skulle vara att söka i ytterfraktionerna.

Vid bedömandet av de följande siffrorna är därför att att beakta, att

(exportspritfraktionens oskadlighet postulerad) i 100 delar av »prov»-spriten innehållas

eventuella skadliga beståndsdelar från 163 delar av de 58.12 procenten.

Försöken ha omfattat en tid av en månad och ha försökspersonerna, till

antalet 4 i åldern 27—35 år — därunder dagligen förtärt försöksspriten i mängder

opaginerad Kontrollera mot PDF

växlande mellan 100—225 kubikeentimeter (96 procent). Den genomsnittliga dagsdosen

har för resp. försökspersoner varit 100, 100, 112 och 123 kubikcentimeter.

För ornerande av eventuella skadliga verkningar ha i allo samma metoder

tillämpats som vid föregående undersökning, för vilka utförlig redogörelse lämnades

i vår föregående inlaga.

Resultatet av undersökningarne har även i detta fall varit, att under de

givna försöksbetingelserna inga som helst objektivt påvisbara skador uppstått,

samt ej heller i övrigt några främmande verkningar av den förtärda spriten:

kunnat förmärkas.»

Slutligen avgåvo Hammarsten och Lindberger ett den 21 november

1919 dagtecknat utlåtande angående slutresultaten av sina undersökningar

rörande den medicinska verkan av deu största möjliga

fraktionen av den renade sulfitspriten. Utlåtandet var av följande

innehåll:

»Efter avslutade undersökningar av användbarheten för förtäringsändamålav

ur sulfitsprit framställt brännvin, enligt meddelande innefattande 72.3 procent

av råspriten, få vi över detsamma avgiva följande redogörelse.

Försöksanordningen har i allo varit densamma som vid våra föregående

undersökningar av andra sulfitspritfraktioner såväl i fråga om dosering som beträffande

kontrollen av verkningarna. Försökstiden har denna gång varit en månad.

Som resultat av försöken få vi härmed betyga, att inga som helst skadliga

eller i övrigt främmande verkningar av den undersökta spriten kunnat iakttagas,

vare sig under försökens gång eller vid den efter dessas avslutande företagna

undersökningan av försökspersonerna.

Med dessa nu avslutade försök har beträffande tre av försökspersonerna, som

deltagit i samtliga våra undersökningsserier, förtäringen av ur sulfitavfall framställd

spirituösa sträckt sig över en tid av åtta månader, varvid under inemot halva

denna tid intagits i genomsnitt 100 kubikcentimeter3 sprit (96 procent) dagligen.

Såsom av de vid de särskilda försöken avgivna utlåtanden framgår, ha

skadliga eller främmande verkningar ej yppat sig i något fall.

Dessa försök i förening med de av oss utförda jämförande djurförsöken med

toxiska och letala doser av dels sulfitsprit dels handelns exportsprit lämna en

mycket god säkerhet för att särskilda olägenheter icke äro att förvänta av att för

förtäringsändamål utlämna ur sulfitlut framställd spirituösa, som beträffande renhetsgraden

är likvärdig med den av oss undersökta.»

Även om det ännu icke kan anses föreligga fullt avslutade

resultat av de kemiska undersökningarna i fråga om beståndsdelarna

i sulfitspriten, hava de praktiska reningsförsöken i fabriksmässig skala

till fullo ådagalagt möjligheten av att på ett tillfredställande sätt

rena sulfitråsprit. De numera avslutade medicinska undersökningarna

Slutsatser
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

beträffande den renade sulfitspritens verkningar på organismen hava

oomtvistligt ådagalagt, att den vid förtäring icke medför annan eller

större skada än konsumtion av annan sprit kan medföra. Striden om

sulfitspritens praktiska användbarhet till nyssnämnda ändamål kan därför

nu sägas vara avslutad.

Vid sådant förhållande och då brännvin av renad sulfitsprit även

med avseende å lukt och smak befunnits fullt likvärdig med rent

potatisbrännvin, finna kommitterade det sannolikt, att allmänheten, som

möjligen till en början på grund av vissa fördomar föredrager potatisbrännvinet,

snart nog skall inse, att sulfitbrännvinet är fullt likvärdigt

därmed, varför nämnda förhållande icke torde kunna tillmätas någon

avgörande betydelse, när det gäller att fatta beslut rörande en så

småningom skeende avveckling av brännvinsbränning ur jordbruksprodukter.

Förutsättningen för godkännandet i förevarande avseende av den

renade sulfitspritens användande till förtäringsändamål kan alltså enligt

kommitterades mening endast vara den, att nu gällande föreskrifter om

eu fullt effektiv kontroll över sulfitspritens rening icke rubbas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

III. Produktionskostnaderna för potatissprit och sulfitsprit.

1 det föregående har förutsättningen för att den ur avfallslut vid

sulfitcellulosatillverkning framställda spriten över huvud taget skall kunna

medgivas till förtäringsändamål behandlats. Innan man emellertid

tager ståndpunkt till frågan om sulfitspriten bör få användas för sagda

ändamål, torde det böra klarläggas,

dels vilken framställningsmetod, tillverkning av jordbruksprodukter

eller av avfallslut, som ställer sig ekonomiskt fördelaktigast (denna avdelning),

dels huruvida med anlitande av den senare metoden tillräckliga

kvantiteter sprit även för förtäringsändamål kunna anskaffas (avd. IV),

dels slutligen huruvida några mera betydande olägenheter för

andra näringar (jordbruket) skulle förorsakas av brännvinshanteringens

ifrågasatta omläggning (avd. V).

Intill den av kriget förorsakade dyrtiden voro tillverkningskostnaderna

för brännvin synnerligen låga. Några särskilda kalkyler rörande

dessa kostnader föreligga visserligen icke, men i det strax före kriget

noterade marknadspriset torde förefinnas en mätare å dessa kostnaders

storlek för de olika spritsorterna. På grund av det mellan Sveriges

bränneriidkareförening u. p. a. å ena samt reningsverken å andra sidan

träffade avtal fastställdes priset å råbrännvin från lantbruksbrännerierna

av en särskild delegation. Denna delegation hade för tillverkningsåret

1913—1914 fastställt råbrännvinspriset till 87 öre för liter å 50 procent,

inklusive skatt, fritt ombord eller vid reningsverk; detta pris motsvarar

44 öre för liter å 100 procent, exklusive skatt. Samtidigt betalade Reymersholms

gamla spritförädlingsaktiebolag, enligt ett mellan aktiebolaget och

dåvarande tre sulfitspritfabriker träffat avtal, 25 öre för liter 100-procentig

sulfitsprit. Erinras må, att jmofessor Hubendick i sin till kommerskollegii

år 1915 avgivna utlåtande angående åtgärder för främjande av

sulfitspritindustrien fogade utredning beräknat sulfitspritens tillverkningskostnader

vid återgång till normala förhållanden till 18.5 öre för liter å

100 procent, ävensom att han något senare uti en till kommerskollegii

SulfUspritutrednmgen. 8

Inledning.

Potatisspritens

tillverkningskostnader.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

utlåtande den 27 augusti 1917 bilagd skrivelse beräknat sagda kostnader

under liknande förutsättning till 15 öre för liter å 100 procent.

De genom världskriget inträdda förhållandena hava emellertid

högst betydligt stegrat brännvinets tillverkningskostnader. Särskilt hava

härtill medverkat de oerhört ökade bränslekostnaderna. De under senare

år gällande prisen torde emellertid icke kunna läggas till grund för

ett bedömande av tillverkningskostnadernas verkliga storlek, enär dessa

pris ej sällan innefattat kompensationer eller ersättningar av olika slag

såsom för minskad tillverkning (potatisbräunerierna), för anläggning

av nya brännerier (sulfitspritfabrikerna) och för lägre jästpris (jästfabrikerna).

Erinras må allenast, att jästråbrännvinet betingade från

den 1 november 1918 ett pris av 3 kronor 6 öre för liter å 100 procent

exklusive skatt och sulfitspriten 1 krona. 25 öre för liter å 95 procent

likaså exklusive skatt.

1 syfte att utröna framställningskostnaderna för de olika slagen

av sprit hava kommitterade till alla inom riket befintliga jordbruksbrännerier

och sulfitbrännerier utsänt frågeformulär rörande storleken av

ifrågavarande kostnader.

Av samtliga 114 jordbruksbrännerier hava 70 brännerier lämnat

fullständiga svar med hänsyn till tillverkningskostnaden för 1 liter

brännvin av normalstyrka (50 procent) under förutsättning av olika

pris å potatis och kol. Resultaten av de lämnade uppgifterna äro

sammanfattade i nedanstående sammanställning, där de uppgiftslämnande

brännerierna sammanfattats i grupper.

Produktionskostnaden för 1 liter 50-proeentigt brännvin exklusive skatt.

Antal

bränne- rier i

medeltal

Vid nu gällande kolpriser

(13 ä 14 kr. per hl.)

j Antal

! bränne- j rier i

Vid ett potatispris av 5 kr. per hl.

Potatispris kronor per hl.:

Kolpris kronoi

per 1 000 kg.:

6.oo

5.50 i 5.oo | 4.50

4.00

3.50 | 3.00

j medeltal

175

150

125

100

75 | 50

16

73.96

70.73! 67.89, 64.14

60.88

57.54) 53.94

4

63.85

61.55

59.2 5

56.95

54.65i 52.3 5

36

76.27

72.81 69.47: 66.08

62.78

59.05: 55.91

42

69.18

66.77

64.52

62.2 0

60.10i 57.82:

15

83.17

79.00] 76.09 72.58

69,15

65.7«j 62.6 7

5

71.97

69.51

67.63

65.71

63.651 61.67

3

89.13

85.7o! 81.98j 78,17

74.73

70.97j 66.87

13

76.97

74.90

72.56

70.44

68.loj 66.02)

70

77.8

74.3 71.0 ! 67.5

64.2

60.7 : 57.4

2 18I.00

79.00

76.50

74.00

71.50 69.oo|

66

70.98

68.6 5

66.88

64.17

61.9<f 59.74

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Såsom av samman ställ nin gen framgår ligger framställniugskostnadeu

enligt nu gällande kolpriser och ett potatispris av 5 kronor för

hektoliter vid omkring 70 öre. De brännerier, från vilka endast ofullständiga

uppgifter inkommit, torde icke, enligt vad en granskning av

nämnda uppgifter givit vid handen, i någon nämnvärd grad förskjuta

ifrågavarande medeltal.

Genom bränneri idkarefö reningens försorg hava kommitterade

erhållit eu fullständig utredning, huru produktionskostnaderna vid ett

visst uppgivet bränneri beräknats. För bränningen har antagits dagligen

åtgå 150 hektoliter potatis och 700 kilogram mältad säd.

Utbytet härav har beräknats sålunda:

150 hektoliter potatis = 10 500 kilogram innehållande 16 procent stärkelse.

............................................................. = 1 680 kilogram stärkelse

200 kilogram 6-radigt korn innehållande

50 procent stärkelse............................... — 100 » »

500 kilogram blandsäd innehållande 45 procent

stärkelse............................................. = 225 » »

2 005 kilogram stärkelse.

Då genomsnittsutbytet är 1.15 liter brännvin å 50 procent per

kilogram stärkelse, erhålles härav 2 305 liter 50-procentigt brännvin

per dag, vilket på 50 dagar gör 115 250 liter eller den kvantitet, som

ligger till grund för nedanstående kostnadsberäkning.

Kostnader:

Råprodukter

Summa för

50 dagar

kronor

öre per

liter

Potatis (7 500 hektoliter å 6 kronor) .....................

Sexradigt korn (10 000 kilogram å 35 kronor)......

Blandsäd (25 000 kilogram å 30 kronor) ...............

Frakter, körslor och lagring av potatis å 17 öre

per hektoliter ..........................................................

7 procent svinn å potatis.............................................

Ränta å anläggningen (värde 60 000 kronor) å 6

procent .........................................................................

Avskrivning å anläggningen

3 procent å byggnadernas värde (40 000 kronor)

7 » » maskinernas )) (20 000 » )

45 000

3 500

7 500

56 000

48.6

1 275

l.i

3 150

2.74

3 600

3.1 2

1 200

1 400

2 600

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sulfitspritens

tillverknings
kostnader.

Råprodukter

Kostnader:

Administrations- och fabrikskostnader

Föreningskostnader (avgift)......................

Arbetslöner...................................................

Försäkringar och skatter .........................

Reparationer och utensilier......................

Stenkol (1 250 hektoliter ä 14 kronor).

Summa för

50 dagar

kronor

I utbyte erhåltes:

115 250 liter 50 procents brännvin.

750 000 » drank ä 1 öre ............

öre per

liter

1 152: 50

3 600

3 000

3 000

17 500

1.—

3.1 2

2.6

2.6

15.2

Summa

94 877: 50

82.38

Summa för

50 dagar

kronor

öre per

liter

87 377: 50

7 500: —

75.8 2

6.56

Summa

94 877:so

82.38

Det pris å brännvin, 75.S2 öre för liter, vartill den förestående

kalkylen kommit med ett potatispris av 6 kronor för hektoliter och

nuvarande kolpris, sammanfaller mycket nära med det medelpris, som i

den ovanstående sammanställningen erhållits från 36 brännerier under förutsättning

av liknande potatispris (76.2 7 öre).

Med hänsyn till de sålunda lämnade uppgifterna torde enligt de

kommitterades mening ett pris av ungefär 75 öre för liter brännvin å

50 procent exklusive skatt under förutsättning av ett potatispris av 6

kronor för hektoliter och nu gällande kolpris få anses vara det pris, till

vilket brännvin av potatis för närvarande kan framställas. Vid lägre

potatis- eller kolpris torde då också tillverkningskostnaden få antagas

uppgå till ungefärligen vad den ovan intagna sammanställningen utvisar

för de 36 respektive 42 däri angivna brännerierna; vid ett potatispris

av 5 kronor per hektoliter alltså ungefär 70 öre för liter.

För bedömande av tillverkningskostnaderna för närvarande vid

sulfitspritfabrikationen hava kommitterade haft under övervägande dels

inkomna svar å de till samtliga i riket befintliga sulfitspritfabriker utsända

frågeformulär, dels ock infordrade beräkningar i berörda hänseende,

från Svenska cellulosaföreningen, beträffande de fjorton i gång

varande fabrikerna (efter bilaga 7).

En jämförelse mellan de siffror, som insänts från fabrikerna själva

direkt till kommitterade, och de ur cellulosaföreningens sammanställning

o o

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

framkomna utvisar, att de uppgivna sammanlagda tillverkningskostnaderna

variera i mycket hög grad, nämligen från 46.2 8 upp till 89.10

öre per liter 100-procentig sprit. Då uppgifterna lämnats från fabriker,

som varit i gång under högst olika tid — några endast under ett fåtal

månader och andra under eu följd av år — och som arbeta med olika

råmaterials- och bränslekostnader, hava kommitterade ansett erforderligt

att i fråga om de olika i kalkylen ingående tillverkningskostnaderna

verkställa en granskning och söka finna ett någorlunda riktigt medelpris.

Cellulosaföreningens uppgifter upptaga en specificering av följande

särskilda kostnader: arbetslöner; olika slag av råmaterial; reparationer;

bränsle- och kraftförbrukning; ränta å anläggningskostnader; ränta å

driftkostnader; skatt; amortering; samt jämförelsevis betydande belopp

såsom »allmänna kostnader». 1 de senare torde få anses ingå poster

sådana som ersättning till sulfitfabriken för lutens uttagande (i fråga

om ett sulfitbränneri), kostnad för lyse och vatten, ersättning till kontrollör,

administrations- och bruksomkostnader, brandförsäkringar, licens

för patentet ävensom vinst.1

Arbetslöner. I fabrikerna växlar arbetsstyrkan från 5 till 10 man.

Den är såsom regel något, men obetydligt större i eu fabrik med stor produktionskapacitet

än i en fabrik med mindre dylik. Någon extra förvaltningspersonal

torde icke erfordras, enär sulfitspritfabrikerna på ett enda

undantag när ägas och drivas av ägaren till den sulfitfabrik, varifrån luten

■erhålles, och sagda personal torde behöva använda så ringa tid till spritfabrikens

angelägenheter, att praktiskt taget inga ökade kostnader härav kunna

anses uppstå. Kommitterade hava, efter division av å sammanställningen

upptagna arbetslönerna med produktionen å respektive fabriker,

ansett ett belopp av 3 öre per liter såsom en skälig genomsnittssiffra.

Poster för olika slag av råmaterial variera högst betydligt i

cellulosaföreningens beräkningar. Då emellertid sulfitluten vid de olika

fabrikerna är av ungefärligen enahanda sammansättning, bero variationerna

huvudsakligen av mer eller mindre fördelaktiga tillverkningsmetoder.

En granskning av posterna var för sig giver följande resultat:

Kalk eller mesa användes till neutralisering av sulfitluten. Av

kalken — kalksten eller släckt kalk — erfordras 5—10 kilogram per

kubikmeter sulfitlut, beroende på graden av dennas surhet, och då kost
1

Uti eu för industrikommissionen i april 1919 verkställd, på konfidentiella uppgifter från

10 sulfitspritfabriker grundad utredning både i stället för “allmänna kostnader11 upptagits jämväl

samtliga dessa poster, därav “vinst11 med ett jämförelsevis betydande belopp.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

naden, vid icke alltför ofördelaktiga transportförhållanden, uppgår till

högst 3 öre per kilogram, motsvarar detta 1.5—3 öre per liter tillverkad

sprit. Åtskilliga sulfitbrännerier äro så väl belägna, att de

kunna från en i närheten liggande sulfatfabrik så gott som kostnadsfritt

erhålla ett fullt användbart neutraliseringsmed el, nämligen mesan. Andra

fabriker åter få mycket stora fraktkostnader för kalken. Kostnaderna

för neutraliseringsmedlet variera sålunda, kan man säga, från bråkdelen

av 1 öre upp till 6 öre.

Såsom näring för jästen tillsättes ammoniumsulfat, fosforsyra ellersuperfosfat

till en myckenhet om 0.2—0.3 procent och till kostnader,

som i allmänhet variera mellan 1 och 3 öre per liter. Då man lärer

hava lyckats alltmer tillvarataga näringen av den redan begagnade jästen

för upprepad användning, torde 1.5 å 2 öre per liter böra beräknas

på denna post.

Jäst användes i olika kvantiteter beroende på jäskraften ävensom

på huru hastig jäsningsprocess man önskar. Soda användes i helt obetydliga

kvantiteter för neutralisering efter avspritningen. I allmänhet

variera kostnaderna från 0.2 upp till 3.8 öre för liter. De lägsta siffrorna

torde bero därpå att avfallsjäst från närliggande bryggerier kunnat

erhållas för ytterst billigt pris. Med undantag för dylika särskilt gynnsamma

förhållanden, torde ett belopp av omkring 1.5 öre få anses motiverat

för denna post.

Såsom av det anförda framgår, varierar den sammanlagda kostnaden

för råmaterial högst betydligt. Om man tager medeltalet av de

beräknade kostnaderna för råmaterial för de fem fabriker \ som enligt

kommitterades uppfattning kunna anses hava den största erfarenheten

att bygga på, blir medeltalskostnaden 6.8 4 öre för liter å 100 procent.

Reparationer. Då de apparater, som användas vid sulfitsprittillverkningen,

äro av relativt stabil beskaffenhet och en post för amortering

längre ned skall upptagas, varmed nyanskaffnings- och nybyggnadskostnader

få anses täckta, torde något mera betydande belopp för

reparationer knappast böra beräknas. Ett belopp av 0.7 öre per liter

tillverkad sprita, motsvarande i genomsnitt 1 procent av i rörelsen nedlagt

kapital, torde få anses tillräckligt.

Bränslekostnader. I intet avseende förekomma så stora variationer

som beträffande bränslekostnaderna. Då denna kostnad utgör

den ojämförligt mest betydande posten i beräkningarna, har densamma

största inflytande på kalkylerna. Variationerna bero till stor del därpå,

1 Fabrikerna nr 1, 9, 10, 11 och 12 i bil. 7.

2 Såsom för fabriken nr 13 i sammanställningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

att, några labriker använda stenkol som bränsle, under det andra huvudsakligen

använda ved eller avfallsträ, något som i allmänhet och särskilt

på vissa orter ställer sig mycket billigare.

Enligt cellulosaföreningens uppgifter utgjorde medelkostnaderna

för bränsle för liter 100-procentig vara vid nedanstående tre grupper

av fabriker följande belopp:

5 fabriker med enbart kolbränsle.................. 30 öre

4 » » blandat kol- och vedbränsle 28.4:» »

5 » » enbart vedbränsle............... 20.12 »

Att märka är, att kolbränslet vid tre av de äldre fabrikerna uppgivits

till mellan 25 och 27 öre ävensom att vid en äldre fabrik vedbränslet

beräknats till endast 14.9 6 öre. En av de äldre fabrikerna,

som köper ånga, beräknar bränslekostnaden till 37 öre.

På grundvalen av ingående beräkningar hava också kommitterade

kommit till det resultatet, att kolkostnaden med ett kolpris av 150 kronor

för ton bör beräknas till 30 öre för liter å 100 procent, ävensom att

bränslekostnaden med användande av annat bränsle än kol kan beräknas

till högst 20 öre och nedgå ända till 15 öre för liter å 100 procent.

Ränta ä anläggningskapital. Posterna för de olika fabrikerna

variera i detta avseende från 3.64 öre upp till 13.70 öre. Vid jämförelse

med fabrikernas produktionskapacitet och anläggningskapital

finner man, att räntan beräknats ända upp till 12 procent men i medeltal

till 7.5 procent av detta kapital. För en fabrik1 med en anläggningskostnad

av 900 000 kronor och en produktionskapacitet av 1100000

liter 100-procentig sprit har denna post upptagits med 5.7 öre, motsvarande

7 procent. Då anledning knappast synes föreligga att räkna

med de särskilt dyra anläggningskostnaderna för fabriker anlagda under

kristiden2 3, torde sistnämnda siffra här kunna godtagas såsom skälig.

Ränta åt driftkapital. Även denna post varierar betydligt, nämligen

från 0.18 öre upp till 3 öre. Något större kapital för inköp av

råmaterial in. m. för fabrikens drift kan icke vara erforderligt — räntan

å det årligen för inköp av råmaterial för exempelvis fabriken nr 13 i bil. 7

nödiga beloppet kan, oberäknat träavfallet, beräknas utgöra endast 0.2 4

öre per liter. Kan det emellertid antagas, att likvid för den leveransfärdiga

spriten icke erhålles förr än efter någon tid, förorsakar detta givetvis

1 Nr 13 å bilagan, vilken fabrik tillämpar jämförelsevis moderna metoder och har att

uppvisa siffror som enligt kommitterades mening i allmänhet synas väl avvägda.

3 Dessa kostnader torde med hänsyn till de högt tilltagna maximiprisen å sulfitsprit

under denna tid böra anses till väsentlig del amorterade.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sammanfatt
ning.

ränteförlust å hela den inneliggande spritkvantiteten. Ett belopp av

1.5 öre å denna post torde därför kunna anses rimligt.

Skatter. De betydande belopp, som äro upptagna under denna

post (ända upp till 7.2 7 öre per liter för en fabrik) torde till stor del

vara beräknade med hänsyn till fabrikernas stora vinster under krisåren

och alltså knappast erbjuda någon hållpunkt för framtida beräkningar.

För några fabriker har icke skatt upptagits. Kommunalskatterna jämte

en del av inkomst- och förmögenhetsskatterna torde kunna här upptagas

med ett skäligt belopp av tillhopa l.ö öre.

Amortering. Denna post växlar i sammanställningen från 3.7 7

upp till 13.0 5 öre per liter. Vid jämförelse med fabrikernas anläggningskostnad

och produktionskapacitet finner man, att en amortering å

från 4 procent upp till 16.2 6 procent beräknats. I allmänhet taget har

amorteringsprocenten upptagits till 7—10 procent, vilket måste anses

alltför högt. Fn sådan beräkning förefaller desto orimligare, som det

av industrikommissionen å sulfitspriten under krisåren satta höga

maximipris, 1.2 5 kronor per liter, just tillkommit i avsikt att fabrikernas

anläggningskostnader skulle kunna väsentligt amorteras redan under

dessa år. Då det emellertid måste anses vara nationalekonomiskt riktigt

att inräkna eu viss amortering, torde man åtminstone kunna härutgå

från den beräkningsgrund, som användes inom skatteväsendet.

Medan vid taxeringar i allmänhet medgives avdrag med endast V2 procent

av brandförsäkringsvärdet å stenhus och 2 procent av samma värde

å viss annan egendom, tiar Kungl. Magt uti utslag den 8 maj 1914 medgivit

ett avdrag av 4 procent i fråga om sulfitfabrik. Med denna utgångspunkt

kommer man beträffande fabriken nr 13 till ett belopp på

denna post av 3.3 öre, medan 5.7 öre upptagits i cellulosaföreningens

sammanställning. Genomsnittssiffran enligt sammanställningen för de fem

fabriker, som1 hava jämförelsevis stor praktisk erfarenhet, är 3.6 öre.

Allmänna kostnader. Denna post har på cellulosaföreningens sammanställning

icke närmare specificerats. Med ledning av särskilt för

denna post gjorda beräkningar hava kommitterade funnit, att de allmänna

kostnaderna kunna uppskattas till 3.5 5 öre per liter. Då för de

fem fabriker, som hava relativt stor praktisk erfarenhet, genomsnittssiffran

är 3.6 öre, torde denna uppgift kunna godtagas.

Framställningskostnaden i öre per • liter 100-procentig sprit torde

alltså enligt kommitterades mening för närvarande kunna beräknas på

följande sätt:

1 Se noten sid. 62.

opaginerad Kontrollera mot PDF

arbetslöner ................................

3

öre

råvaror ......................................

6.8 4

>

reparationer .............................

0.7

))

bränslekostnad...........................

lägst 15, högst .

ränta å anläggningskostnad...

5.7

öre

ränta å driftkapital..................

1.5

)>

skatter.........................................

1.5

amorteriug.................................

3.6

allmänna utgifter.....................

3.6

öre

Summa lägst 41.44, högst 56.44 öre.

Vid jämförelse mellan de uppgivna sammanlagda kostnaderna för

de här förut nämnda fem fabrikerna med den relativt största praktiska

erfarenheten finner man, att sagda kostnader, som å cellulosaföreningens

sammanställning uppgivits till i medeltal 53.6 öre per liter 100-procentig

sprit, i det närmaste överensstämma med ovanstående beräkningar.

Sammanställas de sålunda erhållna uppgifterna beträffande nuvarande

tillverkningskostnader å potatissprit och sulfitsprit, framgår det,

att potatisspritens pris blir omkring 1 krona 50 öre för liter å 100

procent, under det motsvarande pris för sulfitspriten är högst 56 öre.

Skulle de båda spritsorterna få tillhandahållas under lika betingelser,

får alltså sulfitspriten anses betydligt konkurrenskraftigare än potatisspriten.

I fråga om tillhandahållande av sprit för förtäringsändamål är

emellertid sulfitspritens ställning något svagare i det avseendet, att vid

rening förlusten, såsom under It uppvisats, är större för sulfitsprit

(endast omkring 70 procent kunna renas) än för potatissprit (omkring

90 procent kunna renas). Denna omständighet kan emellertid icke väsentligen

förrycka den ställning, som sulfitspriten intager såsom en i jämförelse

med potatisspriten prisbilligare vara.

Vidare är emellertid att märka, att till grund för förestående beräkningar

legat tillverkningen under de senast förflutna åren med deras

rent abnorma förhållanden, då anläggnings- och råämneskostnaderna

varit större och kolprisen mångdubbelt högre än under normala tider,

varjämte tillverkningen under senaste året blivit i hög grad begränsad.

Allt eftersom normala förhållanden inträda, kan beräknas, att tillverkningskostnaderna

för såväl potatis- som sulfitspriten nedgå. Delvis kommer

sänkningen av kostnaderna därvid att ske parallellt för båda slagen av

sprit, nämligen vid inträdande lägre priser å bränsle och arbetskraft.

Naturligen kommer även ett lägre potatispris att i någon mån medverka

Sulfitspritutredningen 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

till sänkning av potatisspritens tillverkningskostnader, men kan detta

under inga förhållanden medföra, att potatisspriten blir ens tillnärmelsevis

lika billig som sulfitspriten. Däremot är väl möjligt, såsom här

förut framhållits, att sulfitspriten, då fabrikernas fulla produktionskapacitet

kan utnyttjas, kommer att kunna framställas till väsentligt lägre

pris än för närvarande.

I detta sammanhang anse sig kommitterade även böra meddela,

att nya metoder sannolikt inom en icke alltför långt avlägsen framtid

torde komma att medföra en ytterligare sänkning av tillverkningskostnaden

för sulfitspriten.

Kommitterade hava sålunda erfarit, att man under den allra sista

tiden bland annat lyckats att genom tillvaratagandet av ytterligare

beståndsdelar uti sulfitluten framställa ett för fabriksdriften användbart

bränsle, så kallade sulfitkol.1 Det har beräknats, att genom dylik

tillverkning skulle kunna framställas mellan 600 000 och 800 000 ton

sulfitkol, varigenom bland annat sulfitspritfabrikernas hela bränslebehov

skulle kunna fyllas. Det är sålunda troligt, att sulfitkoltillverkningen

kommer att väsentligt nedbringa sulfitspritfabrikernas bränslekostnader.

En annan uppfinning, som lovar betydande besparing av dessa kostnader,

är baserad på principen att sänka kokpunkten genom att ställa en av

de vid spritframställningen använda kolonnapparaterna under vacuum.

1 Se ingenjören R. W. Strehlenerts uppsats i Teknisk tidskrifts veckoupplaga 1920

opaginerad Kontrollera mot PDF

t>7

IV. Tillverkning och förbrukning av sprit inom landet.

Den totala produktionen av brännvin växlade, såsom framgår av

tabellerna A och C (sid. 18 och 20), under 10-årsperioden närmast före

kriget 1905—1914 mellan omkring 35 000 000 liter (produktionsåret 1909

—1910) upp till omkring 47 000 000 liter (produktionsåret 1913—1914),

allt räknat i normalstyrka, d. v. s. 50-procentig sprit.

Av den årliga spritproduktionen inom landet framställes eu viss,

jämförelsevis konstant, del av pressjästfabrikerna såsom en biprodukt

vid jästfabrikationen. Sålunda producerades under tillverkuingsåren

1911— 1912...................... 4 063 377 liter å 50 procent

1912— 1913....................... 3 843 895 » » 50 »

1913— 1914 (året närmast

för kriget).................... 4 079 328 » » 50 »

Under kristiden har brännvinsproduktionen vid ifrågavarande fabriker

endast mycket obetydligt nedgått och har under den allra sista

tiden haft tendens att åter ökas. För framtiden torde man därför böra

räkna med att jästfabrikernas årliga produktion kommer att uppgå till

minst 4 000 000 liter brännvin av normalstyrka, motsvarande 2 000 000

liter å 100 procent.

Om man från den totala brännvinsproduktionen drager dels den

vid pressjästfabrikerna tillverkade kvantiteten, dels ock tillverkningen

av sulfitsprit, erhåller man jord bniksbränneriernas produktion, vilken

närmast före kriget stannat mellan 30 och 40 miljoner liter brännvin

av normalstyrka, eller ett medeltal av 35 miljoner liter normalstyrka,

motsvarande 17 500 000 liter å 100 procent.

Under krisåren, då tillverkningen varit mer eller mindre inskränkt,

har tillverkningen av jordbruksproduktsprit uppgått till

1914— 1915............................. 14 850 006 å 50 procent

1915— 1916.............................. 24 816 843 » 50 »

1916— 1917............................. 11 542 927 » 50 »

Spritproduktionen

vid

jästfabrileema.

Spritproduktionen

vid de

egentliga

jordbruksbrännericrna
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sulfitspritpro
duktionens
omfattning.

Under tillverkningsåren 1917—18 och 1918—19 har tillverkningen

av iordbruksproduktsprit varit på grund av till verknings förbud inställd.

Under innevarande tillverkningsår har Kungl. Magt hittills medgivit,

att av potatis och den härför oundgängliga kvantiteten spannmål må

tillverkas sammanlagt högst 12 550 000 liter brännvin av normalstyrka.

Såsom inhämtas av de i tabell C (sid. 20) lämnade uppgifterna har

sulfitspritfabrikationen först under de allra sista åren nått någon större

omfattning. Detta Sammanhänger med att först från år 1918 ett större

antal fabriker kommit i gång.

I nedanstående tabell D lämnas uppgifter angående de olika fabrikernas

produktionskapacitet, den tid, då de började sin tillverkning, och

den under tillverkuingsåret 1918—19 tillverkade kvantiteten.

Tabell D. Sulfitbränneriernas produktionskapacitet m. m.

1

Sulfitbränneriets namn

Produk- tionskapa- citet i liter

å 95 procent

Tillverkning

började

Tillverkning

1918-19 i

liter å 95

procent

Skutskär......................................

800 000

1909

488 566

Kvarnsveden.............................................

550 000

1911

279 329

Bergvik.............................................

1 500 000

1911

900 334

Gröta ................................................

1 200 000

nov.

1916

822 477

Ströms bruk..............................................

1 200 000

april

1918

865 562

Svartvik...................................................

1 200 000

maj

1918

371 783

Skoghall......................................................

720 000

»

1918

545 207

Konga..........................................................

300 000

juni

1918

176 112

Karskär..................................................

1 500 000

juli

1918

767 795 1

Kramfors ...................................................

1 200 000

sept.

1918

416 283

Iggesund .................................................

500 000

okt.

1918

230 731

Edsvalla........................................................

500 000

nov.

1918

179 637

Vall vik .........................................................

1 000 000

mars

1919

156 716

Svanö............................................................

1100 000

maj

1919

18819

Ess vik..........................................................

1 050 000

aug.

1919

43 436

Bengtsfors......................................................

500 000

nov.

1919

—

Nyhamn.........................................................

1000 000

jan.

1920

—

Summa

15 820 000

_

6 262 787

= 39.6 X

opaginerad Kontrollera mot PDF

Såsom av tabellen framgår, funnos i slutet av januari 1920 17

sulfitbrännerier i gång med en sammanlagd tillverkningskapacitet av

nära 10 miljoner liter å 95 procent, motsvarande ungefär 15 miljoner

liter ;\ 100 procent. Ifrågavarande tillverkningskapacitet har emellertid

under tillverkningsåret 1918 —19 ingenstädes till fullo utnyttjats. Detta

beror, bland annat, dels därpå att tdlverkningen av sulfitmassa på grund

av minskade avsättningsmöjligheter nedgått, varigenom tillgången å sulfitlut

blivit mindre, dels ock därpå att minskade möjligheter att avsätta

sulfitspriten framtvungit en betydande minskning i tillverkningen. Trots

att driftsinskränkningar företagits, hava emellertid sulfitspritfabrikerna

betydande lager inneliggande. Såväl dessa driftsinskränkningar som

ock de inneliggande lagren och de härav följande försvårade avsättningsmöjligheterna

hava givetvis haft ett ogynnsamt inflytande på de

prisberäkuingar, vilka cellulosaföreningen, såsom i föregående avdelning

återgivits, för kommitterades räkning utarbetat.

Enligt vad som framgår av de till bevillningsutskottets betänkande

nr 34 vid 1919 års riksdag fogade uppgifter äro fyra fabriker under

anläggning — vid Vifstavarv, Billerud, Slottsbron och Sund — med

en sammanlagd tillverkningskapacitet av 4 275 000 liter å 95 procent.

I samma betänkande uppgives, att tre sulfitbrännerier — vid Hammarby,

Domsjö och Utansjö — äro planerade med eu sammanlagd tillverkningskapacitet

av 3 100 000 liter å 95 procent.

Om man bortser från sistnämnda fabriker, vilka ännu icke kommit

till utförande, har man för framtiden att räkna med 21 fabriker med

en sammanlagd tillverkningskapacitet av omkring 20 000 000 liter å 95

procent, svarande mot ungefär 19 000 000 liter å 100 procent.

I detta sammanhang kan erinras, att en betydligt större sulfitsprdtillverkning

inom landet är möjlig. Därest sulfitsprittillverkning ur

avfallsluten komme till stånd vid samtliga de sulfitfabriker, där dylik

tillverkning kunde tänkas bliva lönande, har det beräknats, att för år

1915 den högsta möjliga sulfitsprittillverkningen skulle hava uppgått

till 39 000 000 liter å 100 procent. Därest produktionen av sulfitmassa

ökas utöver siffran för år 1915, vilken i anledning av krDtidsförhållandena

till och med var lägre än för normala år före kriget, är det

givet, att jämväl möjligheterna för en än mera omfattande spritfabrikation

bliva större. Docenten Broek beräknade uti sin av nykterhetskommittén

(X) år 1916 publicerade utredning att. därest 650 000 ton sulfitmassa, som

år 1915 tillverkats, (av sammanlagt 742 000 ton), kunde anses hava framställts

vid fabriker, där sulfitsprittillverkning kunde tänkas bliva lönande,

och därest man kunde beräkna en produktion av 60 liter sprit per 1 000

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Avsättningsmöjligheterna

för förtäringsändamål.

liter sulfitmassa, den sammanlagt möjliga spritproduktionen sagda år skulle

uppgått till 39 000 000 liter 100 procents sprit. Under de senare åren

har visserligen den producerade sulfitmassan betydligt nedgått. Den lägsta

siffran nåddes år 1918. Emellertid finns det knappast anledning antaga,

att produktionen under normala år, sedan kristiden väl en gång är över,

skall komma att understiga den normala produktionen före kriget, vilken

var 850 000 ton. Man torde därför nu kunna höja Broeks slutsiffra

850 000—742 000 „

med----74~> 00Ö------- eller ungefär h och beräkna en möjlig sulfit
-

spritsproduktion till 44.5 miljoner liter å 100 procent.

Såsom inhämtas av den nu lämnade framställningen, skulle, om

man räknar med att tillverkningen av sprit vid jordbruksbrännerier

ägde rum till en myckenhet svarande mot tidigare medelproduktion,

samt att sulfitspritfabrikerna ginge upp till samtliga nu i gång och

under anläggning varande fabrikers produktionskapacitet, den årliga

sprittillgången inom landet bliva följande:

sprit av lantbruksprodukter........................ 17 500 000 liter å 100 procent

» vid jästfabriker................................... 2 0* *0 000 » » 100 »

sulfitsprit ...................................................... 19 000 000 » » 100 »

Summa 38 500 000 liter å 100 procent

eller 77 miljoner liter av normalstyrka, Denna sprittillgång överstiger

betydligt, såsom av tabell A (sid. 18) inhämtas, den årliga sprittillgången

alltsedan statistiska uppgifter om densamma sedan år 1861 finnas tillgängliga.

Den frågan framställer sig därför ovillkorligen till besvarande,

vilka avsättningsmöjligheterna för denna sprittillgång äro.

Den omläggning, som under de senare åren ägt rum i fråga om

försäljnings lagstiftningen, gör det svårt att med någon säkerhet beräkna

storleken av den framtida förbrukningen av spritdrycker för förtäringsändamål.

Därest den nya rusdrycksförsäljningslagstiftningen

erhåller avsedd effekt, torde man emellertid få räkna med att förbrukningen

åtminstone kommer att understiga förbrukningen under de år,

som föregiugo det fullständiga genomförandet av det individuella kontrollsystemet

med 1916 års ingång. Försäljningen av olika slags spritdrycker

uppgick till nedan angivna liter i försäljning sfär digt skick

under

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

ar 1913

» 1914

» 1915

» 1910

12 391 989

37 574 418

38 319 101

32 082 809.

Att märka är, att under senare hälften av november och hela

december månad 1910 rådde de av kristiden föranledda restriktionerna,

enligt vilka, bland annat, högst två liter för månad fick till eu och

samma person utminuteras. Med hänsyn härtill och då ej heller i förenämnda

siffror försäljningen å vissa från dåvarande bolag fristående

utskänkningsställen är inbegripen, torde det vara motiverat att räkna

med en total spritdrycksförsäljning för tiden efter rusdrycksförsäljningsförordningens

genomförande av högst 35 000 000 liter i försäljningsfärdigt

skick.

För att erhålla ett jämförbart tal med förut lämnade uppgifter om

tillgången måste ifrågavarande siffra reduceras till 50 procent. Jämväl

måste, i den mån det låter sig göra, de från utlandet importerade spritdryck

skvantiteterna fråndragas. För att kunna verkställa ifrågavarande

beräkningar får man utgå från, att fördelningen av försäljningen på

olika slag av spritdrycker framdeles kommer att ställa sig på ungefär

samma sätt som år 1910, ävensom att importen av spritdrycker blir

ungefär så stor som under åren 1915 och 1916. Beräkningarna giva

till resultat, att förbrukningen av inhemska spritdrycker icke skulle

överstiga 25 000 000 liter å 50 procent eller 12 500 000 liter å 100 procent.

För andra ändamål än förtäring har det i kontrollstyrelsens statistik

beräknats, att under nedan angivna tillverkningsår följande antal

liter å 50 procent förbrukades, nämligen:

för år 1913—14 .............................................. 6 084 858

» » 1914—15 ................................................ 6 405 607

» » 1915 --16 ................................................ 6 499 867

Förbrukningen torde emellertid hava varit något högre, vilket,

bland annat, framgår därav, att under år 1916 uppmättes till skattefri

användning 7 031 401 liter denaturerat brännvin å 50 procent; vid statens

ammunitionsfabriker användes 416 302 liter skattefritt brännvin

å 50 procent. Sammanlagt utgjorde alltså enligt denna beräkning tillgången

på denaturerat och annat skattefritt brännvin under år 1916

7 447 703 liter å 50 procent.

För andra

ändamål.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Enär enligt vad som framgår av verksamheten vid aktiebolaget

Skattefri sprit — detta bolag har övertagit all partihandel med skattefri

sprit efter ikraftträdandet av förordningen om handel med skattefri

sprit — förbrukningen av dylik sprit utvisar en icke obetydlig stegring,

torde man för framtiden böra räkna med en förbrukning av omkring

8 000 000 liter å 50 procent eller 4 000 000 liter å 100 procent.

Såsom framgår av vad nyss sagts, kan förbrukningen av inhemsk

sprit för de ändamål, som för närvarande äro kända, för framtiden

uppskattas till högst 12 500 000 + 4 000 000 = 16 500 000 liter a 100

procent. Denna förbrukning täckes mer än väl av produktionen vid

jästfabrikerna (2 000 000 liter å 100 procent) och de redan i gång

varande sulfitbrännerierna (produktionskapacitet 15 820 000 liter å 95

procent). Efter igångsättandet av de under anläggning varande sultitbrännerierna

skulle det sålunda finnas överskott å sprit, även om man

helt och hållet bortser från den kvantitet, som kan komma från lantbruksbrännerierna.

Den sålunda påvisade överproduktionen av sprit i förhållande till

behovet eller snarare den alltför stora produktionskapaciteten hos brännerierna

i förhållande till den med hänsyn till nuvarande förbrukning sannolika

framtida efterfrågan å sprit föranleder i första rummet en undersökning,

huruvida nya avsättningsmöjligheter kunna skapas för det

förefintliga spritöverskottet.

I detta avseende må det först erinras om, att sprit under kristiden

använts som motorbränsle och att från vissa håll gjorts gällande,

att sulfitbränneriernas framtid läge i spritens användning för motordrift.

Flera utredningar i detta ämne hava redan verkställts; i främsta

rummet må omnämnas den av kommerskollegium med utlåtande den 21

april 1915 till Kungl. Maj:t överlämnade. Enligt vad kommitterade

inhämtat, fortgå alltjämt utredningar inom kollegium.

Att den begynnande användningen av sprit som motorbränsle

upphörde, beror otvivelaktigt i huvudsak därpå, att då bensin under

förra hälften av år 1919 ånyo började bliva tillgänglig i marknaden,

bensinen utbjöds till priser, som betydligt unfierstego vad motorspriten

kostade. Användningen av motorsprit ndnskades hastigt för varje månad;

och det, oaktat skärpta försäljningsbestämmelser, florerande missbruket

av dylik sprit till förtäringsändamål föranledde slutligen, att kontrollstyrelsen

fann sig föranlåten att inskränka försäljningen av motorsprit

allenast till förbrukare, som därtill av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd.

Frågan om sulfitspriten för framtiden kan finna användning som

opaginerad Kontrollera mot PDF

7:!

motorbränsle beror pa Mera faktorer. Ku grundförutsättning är, att

spriten bliver så prisbillig, att den kan upptaga en konkurrens

med bensinen och övervinna de föreställningar om bensinens överlägsenhet

i jämförelse med spriten, som motormännen i allmänhet synas

hysa. Därest härtill komme, att efterfrågan å bensin bleve större än

tillgången å densamma — såsom framgår av cellulosaföreningens till

detta betänkande fogade utlåtande, anser man skäl föreligga för antagandet,

att produktionen av bensin icke skall kunna hålla jämna steg

med efterfrågan — skulle otvivelaktigt sulfitspriten kunna erhålla god

avsättning för motordrift. Utan att här ingå på några mera utförliga

kostnadsberäkningar1 * angående det högsta pris, som sprit lår betinga

för att kunna konkurrera med bensin till nuvarande prisläge, vilja kommitterade

framhålla, att, om förbättrade tillverkningsmetoder och bättre

tillgodogörande av de i sulfitluten ingående beståndsdelarna komma till

ståud, förutsättningar finnas för att ernå ett spritpris, som vore konkurrenskraftigt

med bensinpriset. Emellertid ligga ovanberörda förhållanden

i framtiden; och när spriten kan tillhandahållas till billiga pris

och brist på bensin samtidigt kan uppstå, är mycket ovisst.

Till ovanberörda hinder för sulfitspritens utnyttjande för motorbränsle

kommer den omständigheten, att stora svårigheter möta att finna

ett för motorspriten lämpligt denatureringsmedel, som utan att skada

motorn eller minska spritens effekt är fullt betryggande mot missbruk.

1 Med stöd av professor Hubendicks förut utförda beräkningar och med hänsyn, tagen

dill att grosshandelspriset på bensinen för närvarande utgör lägst 42 öre högst 60 öre per liter

samt för medelgod vara, som icke nämnvärt sotar motorerna och därför i allmänhet användes till

a utomobiler, 50 öre per liter, skulle konkurrensmöjligheterna för spriten i förhållande till bensinen

nu ställa sig ungefär på följande sätt:

a) Odenaturerad sprit till vanliga bensinmotorer. Kör att uppnå samma effektivitet vid

användning av sprit som bensin åtgår enligt professor Hubendick i volym räknat 53 procent mera

95 procents sprit än bensin. Grossli ande Ispriserna å spriten få alltså för att konkurrens ännu

skall vara möjlig stiga till 27.4 öre per liter, vilket för 100 procents sprit motsvarar ett pris av

28.8 öre per liter.

b) Odenaturerad sprit till så kallade verkliga spritmotorer. Professor HubeDdiek påvisar,

att spriten har den egenskapen att tåla väsentl gt högre kompression i cylindrarna än bensinen

och att kompressionsgraden, vilken för bensin är högst omkring 4.4, för sprit kan höjas till 7 å 9,

varvid verkningsgraden hos motorn kommer att höjas i förhållandet 1 :1.2 respektive 1:1.8.

Spritkostnaderna kunna då vid användning av dylika motorer och ett kompressionsförhållande

av 9 i cylindern höjas med 3 * * * * * * */.o med bibehållen möjlighet till konkurrens med bensinen. Gross
handelspriserna

å 100 procents sprit skulle sålunda enligt nuvarande prisförhållanden få stiga

till 28.8 x 1.8 = 37.4 öre per liter. För vanliga automobilmotorer, som till undvikande av moto
rernas

sotning nu drivas med medelgod bensin å 50 öre, skulle det högsta konkurrenskraftiga

spritpriset i partihandel komma upp i 43 öre per liter.

SulfUspritutredningen. 11

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Till uppvärmningsändamål kan sulfitspriten endast beräknas få

avsättning å avlägsna orter, där tillgång till den endast hälften så dyrbara

lysgasen icke finnes. För vidsträcktare användning av sprit för

sagda ändamål erfordras en så väsentlig omkastning i prisförhållandena,

att kommitterade anse densamma, åtminstone för överskådlig framtid,

utesluten.

Sammalunda är ock förhållandet i fråga om sprit för belysningsändamål.

Spritpriset skulle nämligen, för att konkurrens skulle bliva

möjlig med fotogen, vid partiköp icke få överstiga 12 öre för liter enligt

nu gällande fotogenpris.

Några andra nya områden för användning i större skala av sprit

för tekniska och därmed jämförliga ändamål känna kommitterade icke.

Det återstår att undersöka, vilka möjligheter kunna förefinnas

för export av sulfitsprit. Denna utväg har under år 1919 försökts

men ,endast med jämförelsevis ringa framgång. Enligt vad som

inhämtas av svenska cellulosaföreningens till detta betänkande fogade

skrivelse1, har av den under tiden 1 januari—1 november 1919 tillverkade

kvantiteten av 4 233 208.8 kilogram endast 1 959 176.6 kilogram

kuunat försäljas inom landet samt 230 321 kilogram exporterats. Resten

har måst lagras med resultat, att betydande driftinskränkningar ägt

rum. Huruvida man för framtiden kan räkna med export av mera

avsevärda kvantiteter sulfitsprit, torde för närvarande icke med säkerhet

kunna bedömas. Enligt vad kommitterade inhämtat, skulle utsikter

just nu förefinnas för en betydande export, men det torde vara omöjligt

att förutsäga, dels om de sålunda förefintliga löftena bliva infriade,

dels och framför allt huruvida liknande goda exportmöjligheter kunna

tänkas för en längre framtid.

Oavsett huru härmed kan komma att bliva fallet, torde man dock

enligt de kommitterades mening såsom eu slutsats av det ovanstående

kunna säga, att det behov av sprit för förtäringsändamål, som kommer

att förefinnas, med största säkerhet kan erhållas av sulfitspriten.

Detta skulle emellertid leda till ett undanträngande av jordbruksproduktspriten,

och innan de kommitterade intaga ståndpunkt i detta

avseende torde det vara nödvändigt att närmare undersöka i vad mån

brännvinsbränningen är av betydelse för jordbruket i de trakter, där

odling av jordbruksprodukter äger rum för bränneriändamål.

■ Se bil. 7.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

V. Brännerinåringens betydelse för jordbruket.

Under I har framhållits, att brännerinäringen i Sverige sedan långtid

tillbaka väsentligen varit att anse som en binäring till jordbruket,

samt att statsmakterna tid efter annan kraftigt ingripit mot densamma.

Oaktat det motstånd, som från bränneriintresserat häll rests mot statsingripandet,

har denna näring allt mera trängts tillbaka, så att den no

huvudsakligen bedrives inom jämförelsevis små områden i sydligaste

Sverige. Till belysning härav må tjäna å nästa sida upptagna sammanställning

beträffande antalet brännerier, fördelade på varje län, det första

året i varje tioårsperiod från och med år 1861. I föreuämnda antal äro

jämväl inbegripna jästbrännerierna, vilkas antal och fördelning på län i

den av kontrollstyrelsen publicerade statistiken icke särskilt angivits.

De för Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Jönköpings

samt Göteborgs och Bohus’ län under de sista årtiondena angivna brännerierna

äro jästbrännerier. Med hänsyn härtill var den egentliga

brännerinäringen, som år 1861 fanns representerad i samtliga län utom

Kopparbergs och Västernorrlands, år 1911/12 tillbakaträngd till Östergötlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Ålvsborgs och Skaraborgs

län. Under tillverkningsåret 1919/20 utövas brännvinsbränningav

jordbruksprodukter vid 2 brännerier inom Östergötlands, 1 bränneri

inom validera Kronobergs och Kalmar, 7 brännerier i Blekinge, 68

i Kristianstads, 19 i Malmöhus, samt 4 i Skaraborgs län.

Jordbrukarna inom de områden, där brännerirörelse fortfarande

idkas, anse alltjämt, att denna näring är oumbärlig för jordbruket. Vid

olika tillfällen, då frågor av för brännerinäringen vital betydelse varit före,

hava de med styrka gjort detta gällande. I de utlåtanden, som till kommitterade

inkommit från hushållningssällskapen, Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

Sveriges bränneriidkareförening in. fl., har jordbruksbränningens

betydelse för jordbruket ånyo framhävts. Då kommitterade såsom bilagor

till sitt betänkande fogat samtliga dessa utlåtanden, anse de ej erforderligt

att här referera de andragna skälen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Tabell E. Bränneriernas, inklusive jästfabrikernas, antal och fördelning på

län åren 1861-1911/12.

L ä n.

1861

1871—72

1881—82

1891—92

1901—02

1911—12

Stockholms stad .......

6

O

2

2

1

i !

Stockholms

län .....

2J

5

i

i

2

» 1

Uppsala

» _____

15

It

5

2

i

i. j

Södermanlands

15

8

4

1

Östergötlands

X> .....

96

70

48

20

8

1 !

Jönköpings

x> .....

.......

17

13

4

1

1

i |

Kronobergs

» .....

.......

26

12

13

3

2

— ]

Kalmar

» .....

17

9

7

1

2

Gotlands

J* .....

1

2

i

1

—

i

Blekinge

» .....

.......

61

52

34

.1

12

10 i

Kristianstads

x> ....

136

127

92

54

57

75

Malmöhus

x- .....

43

27

21

10

22

27

Hallands

2> .....

.......

IT

4

l

i

3 i

Göteborgs och Bohus

» .....

.......

2

2

0

2

i

1 1

Älvsborgs

» .....

.......

23

15

13

6

4 ,

1

Skaraborgs

» .....

61

49

32

25

20

9 ;

Värmlands

» .....

8

—

—

—

Örebro

» .....

15

Il

3

2

1

—

Västmanlands

» .....

11

2

1

—

—

—

Kopparbergs

■ .....

—

1

—

—

—

—

Gävleborgs

» .....

1

—

—

—

—

—

V ästernorrlands

» .....

-

—

—

—

—

— ;

Jämtlands

» .....

2

1

—

—

—

—

Västerbottens

» .....

i

—

—

—

Norrbottens

» .....

1

1

—

—

—

Summa

591

426

287

142

135

136

Såsom framgår av ifrågavarande utlåtanden, kan man i fråga om

lantbruksbrännerierna skilja mellan två olika huvudgrupper, nämligen å

ena sidan de brännerier, som avverka potatis, och som vid potatisavverkning

använda en mindre myckenhet spannmål (grönmalt) för att

till jäsbart socker överföra den i potatisen befintliga stärkelsen, och å

opaginerad Kontrollera mot PDF

den andra, sidan brännerier, vilka såsom imniiskningsmaterial använda

betor, melass, spannmål eller andra jordbruksprodukter.

Kommitterade vilja först till behandling'' upptaga sistnämnda slag Bränningen

av brännerier och erinra i detta avseende om att från jordbruksintres- ^^produkserat

håll (Malmöhus’ länshushållningssällskaps förvaltningsutskott 1912) ter än potatis.

gjorts gällande, att annan avsättning av de för bränneriändamål odlade

betorna icke vore möjlig.

I sitt nu ingivna yttrande1 synes emellertid sagda förvaltningsutskott

i viss mån hava frångått denna uppfattning, i det

utskottet ansett, att vid sockerfabrikerna numera kan erhållas avsättning

jämväl för de nu till bränneriändamål odlade betorna. Utskottet erinrar

allenast om att vid leverans till sockerfabriker odling och transport

komme att »kräva betydligt mera arbete än vid bränning å eget bränneri

eller leverans till i närheten beläget bränneri».

Då för närvarande och väl även för någon tid framåt sockerbetsodlingen

icke synes komma att täcka det inhemska behovet av socker,

synes medgivande av betornas användning till brännvinsbränning, åtminstone

för närvarande, icke vara motiverat. Och vad melassen angår,

har den enligt professor Hansson 2 mycket stor betydelse som fodermedel,

och torde den kunna såsom sådant med fördel ersätta den nu importerade

majsen.

Då vidare icke från något håll påståtts, att den jord, där sockerbetorna

nu odlas, skulle vara otjänlig till annan odling, och ej heller

spannmål numera vid något lantbruksbränneri kommer i fråga såsom

huvudsakligt inmäskningsmaterial, hava kommitterade ansett sig kunna

utgå från att någon nödvändighet att bränna här ifrågavarande jordbruksprodukter

icke kan anses föreligga. Denna kommit terades åsikt bestyrkes

för övrigt av följande uttalande av agronomen Nanneson uti

den för Sveriges allmänna lantbrukssällskap verkställda utredningen:

»Nedläggning av lantbruksbrännerierna är av större betydelse

endast för det på potatisodling för bränneriändamål inriktade jordbruket.

Övriga genom bränneriindustrien avsatta jordbruksprodukter, såsom

spannmål, betor och melass, torde nämligen utan större svårighet eller

avsevärdare prisförlust kunna avsättas på annat sätt.»

Kommitterade finna sålunda icke skäl tillmäta svårigheterna för

jordbruket med avseende å andra jordbruksprodukter än potatis

någon betydelse för här ifrågavarande omläggning av bränvinstillverkningen.

1 Av den 14 november 1919, se bil. 1.

2 Handbok i ntfodringslära s. 324 ff.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

bränningens Kommitterade vilja härefter övergå till en undersökning av potatis
betyde/se

för bränningens betydelse för jordbruket; svårigheterna att vinna avsättning

jordbruket, på annat sätt för potatisen, drankens ekonomiska värde ävensom möjligheterna

av en partiell övergång till annan odling:

Potatisskörden utgjorde år 1912, då den var snarare över än

under medelmåttan, enligt statistisk årsbok för hela riket 1 259 590

ton, varav inom Kristianstads län omkring 290 000 ton. Under bränningsåret

1912—13 förbrukades enligt kontrollstyrelsens statistik i hela

riket omkring 1 800 000 hektoliter eller 120 000 ton och inom Kristianstads

län omkring 1 200 000 hektoliter eller 84 000 ton, d. v. s. omkring 70

procent därav och 29 procent av länets potatisskörd, till bränneriändamål.

Möjligheten Efterfrågan på matpotatis motsvarar inom riket i allmänhet produk
avsättningmi

tionen på varje ort. Underskottsområden utgöra för närvarande huvudmänniskoföda.

sakligen Stockholms stad samt Stockholms, Göteborgs och Bohus’, Kopparbergs,

Gävleborgs och Norrbottens län.1 Då dessa underskottsområden,

'' utom beträffande Norrbotten, för närvarande äro omgivna av överskottsområden,

2 och då järnvägs fr akter na exempelvis från Skåne till Stockholm

uppgå till lägst 4 kronor 46 öre per deciton, har det i allmänhet

ansetts omöjligt för de skånska potatisodlarna att för närvarande räkna

med någon mera betydande avsättning av potatisen till annan ort. Detta

förhållande torde emellertid knappast kunna antagas komma att bestå

för framtiden. I vanliga fall odlar nämligen varje ort icke mer potatis

än vad som motsvarar det rent lokala behovet, medan underskottsområdena

få sina behov av potatis täckta genom sjötransporter, enär

denna vara är svårtransportabel landvägen. Före kriget importerades

sålunda omkring 20 000 ton potatis årligen från Tj^skland. I den mån

förhållandena åter bliva normala, och om potatisbränningen upphör, vill

det synas, som om man skulle kunna räkna med möjligheten att för

framtiden hämta åtminstone en del av den potatis, som förut tagits från

Tyskland, från bränneriområdena.

Det är visserligen, såsom nyss framhållits, sant, att för avsättning

landvägen av den skånska överskottspotatisen skulle fordras så dryga

transportkostnader ävensom kostnader för mellanhänder, att de skånska

jordbrukarna med de nuvarande frakterna skulle få ett alltför reducerat

pris för potatisen.3 Åven eu så betydande fraktnedsättuing som

1 Se den av sekreterare V. Ekerot verkställda uti Sveriges allmänna lantbrukssällskaps

medlemsblad för december 1919 intagna utredning.

- Se Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts bilagda utlåtande (bil. 3).

3 Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott (bil. 1).

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

på 50 procent skulle möjliggöra en lönande avsättning endast för en

bråkdel av potatisövorskottet.1 Kommitterado hava emellertid i likhet

med proiessor Juhlin-Dannfelt icke funnit något skal, varför icke potatisen

lika väl skulle kunna säudas från skånska som från tyska hamnar

med i regelbunden trafik gående ångare eller med särskilt potatisbefraktade

fartyg. Vid sjöfrakt undgås ju även den vid j ärn vägs frakt

hotande skadan av frost.

Man torde även kunna förvänta eu snar nedgång i potatisodlingen

i de trakter, där jorden icke är särdeles bekväm för denna odling, varvid

ett ökat behov av potatis i de gamla underskottsdistrikten och

proportionsvis större skillnad mellan potatisprisen på olika marknader

skulle uppkomma. Möjligheten att avsätta skånsk potatis i främsta

rummet i Stockholm och i andra hand i nordligare belägna orter kommer

då att bero av handelsorganisationen och eu ändamålsenlig sortering

av varan ävensom av fraktsatserna.

Då medelimportöverskottet för de båda åren närmast före kriget

(1912—13) å potatis uppgick till 19 205 ton,2 synes man i likhet med

Juhlin-Dannfelt kunna utgå från, att även framdeles under normala tider

en betydande avsättning till matpotatis skulle kunna beredas. Om man

antager, att halva berörda import från Tyskland utgjorts av tidig

potatis, som ej kan produceras i Sverige, skulle man dock kunna anse

troligt, att omkring 10 000 ton potatis årligen av den nu till bränneriändamål

använda potatisen skulle på detta sätt kunna vinna avsättning.

En förutsättning härför är likväl, dels att sjöfrakterna åter bliva billigare

och transporterna lika väl ordnade, som de varit från Tyskland, dels att

järnvägs frakterna från produktionsorterna till närmaste hamnar i Skåne

och Blekinge regleras på ett för potatisodlarna lämpligt sätt, dels slutligen

att de potatisodlare, som sålunda söka avsätta sin potatis på annan

ort, sammansluta sig för en ändamålsenlig organisation av handeln.

Klart är vidare, att den potatis, som sålunda skall avsättas på

annan ort, endast kan tagas från de bränneridistrikt (t. ex. i Blekinge

och vissa delar av Skåne), som ligga väl till i hamnavseende. Många

produktionsorter ligga nämligen på så långa avstånd från lämpliga kommunikationsmedel,

att det vore eu ren omöjlighet i ekonomiskt avseende

att därifrån utforsla potatisen i oförädlat skick.3

I detta sammanhang torde även böra omnämnas ett från vissa

håll framkommet påstående därom, att avbränningar för potatisodlarna

1 Se agronom L. Nannesons bilagda yttrande (bil. 10).

s Se Krigsberedskapskommissionen del IV, sid. 17.

3 Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts bilagda yttrande (bil. 5).

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Möjligheterna

till avsättning

av potatis

såsom

kreatursfoder.

För hästar.

skulle uppstå på grund av matpotatisarternas lägre avkastning än bränneripotatisen,

vissa skördenedsättande sjukdomar, kostsam vinterförvaring

m. m.1 Då emellertid dessa påståenden motsägas av yttranden från annat

håll2 och då flera av de till bränneriändamål nu använda potatissorterna

veterligen även äro lämpliga som matpotatis, hava kommitterade icke funnit

anledning tillmäta nu berörda svårigheter avsevärd betydelse. Likaså

torde med hänsyn till möjligheterna inom övriga delar av riket att

övergå från potatisodling till odling av andra jordbruksprodukter skäl

knappast finnas för antagandet, att det iran vissa hall ökade utbudet

på .maipotatis skulle föranleda, att priset på denna vara komme att över

hela landet sjunka3 i avsevärd mån.

Under senare tid hava flera auktoriteter på jordbrukets område,

bland andra professorn Nils Hansson, påvisat, hurusom potatis kan i

stor utsträckning finna användning som foder åt hästar, svin och nötkreatur.

Professor Hansson yttrar uti sin såsom Meddelande nr 194

från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet tryckta

broschvr i detta ämne bl. a. (å sid. 5) följande:

»Den största betydelsen av en vidgad potatisodling hos oss ligger

dock säkerligen däri, att potatisen även har högt värde som fodermedel

och att den härvid i stor utsträckning kan ersätta spannmål och annat

kraftfoder. Kännedomen härom har emellertid först så småningom arbetat

sig fram, och ännu har potatisen i detta hänseende långt ifrån

vunnit det erkännande, den förtjänar.»

Vad först hästar angår, visa de ekonomiska beräkningarna mycket

gynnsamma resultat. Av professor Hanssons försök, verkställda under

de strängaste arbetsperioderna4, framgår, att 3.6 kilogram kokt

potatis hava samma fodervärde som 1 kilogram korn, vilket vid

ett kornpris av 30 kronor per deciton betyder ett värde för potatisen

vid utfordring av 8 V3 kronör per deciton. Åven om härifrån

avdragas kokningsknstnaderna, vilka där kokningen kan ske vid

närbeläget mejeri bliva skäligen obetydliga, framgår härav, att potatisen

är ett i ekonomiskt avseende fördelaktigt fodermedel. Då nu potatis

med fördel kan utfodras åt hästar i mängder motsvarande Va—Vs av den

1 Professor L. ‘Forsberg uppger i detta avseende en skillnad på 20 procent (bil. 2).

2 Professor Juhlin-Dannfelt (bil. 8).

3 Se professor Forsbergs yttrande.

4 Resultaten publicerade uti Centralanstaltens för jordbruksförsök meddelande nr 126,

sid. 47 -50.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hl

eljest erforderliga kraft! cd er mängden, har Juhliu-Dauufelt beräknat, att

en utfodring av hästar med potatis skulle betyda en förbrukning av lågt

räknat 1 000 kilogram potatis per år och vuxen häst, något mindre per

unghäst. Då i de sex potatisrikaste häradena Ingelstads, Albo, Gärds,

Yillands samt östra och västra Göinge, samtliga inom Kristianstads län,

år 1918 funnos över 24 000 vuxna och nära 12 000 unghästar, vilka

hittills alldeles icke eller åtminstone icke i någon avsevärd utsträckning

utfodra! s med potatis, skulle detta betyda en möjlig konsumtion av den

nuvarande bränneripotatisen just inom de egentliga bränneridistrikten av

närmare 30 000 ton. l)å emellertid odlingen av bränneripotatis även inom

nu nämnda delar av Kristianstads län i viss mån är koncentrerad, är

icke säkert, att hela det nu nämnda hästfoderbehovet kan tagas av den

hittillsvarande bränneripotatisen. Enär dock Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott — ehuru under erinran att en större

foderrot fruktodling torde lämna hästarna ett »bekvämare» foder — räknat

med en utfodring av 10 kilogram potatis per häst och dag till halva

antalet hästar inom länet över 4 år och därvid funnit, att enbart inom

Kristianstads län 33 102 ton potatis årligen kunna få användning såsom

hästfoder, torde i förevarande avseende siffran 30 000 ton potatis knappast

kunna anses orimlig för hela länet. Detta hindrar naturligen ej,

att även denna siffra i praktiken kan befinnas för hög, samt att, såsom

i det följande skall visas, vid enskilda gårdar och uti vissa socknar,

-där potatisöverskottet för närvarande är synnerligen stort och hästarnas

antal ringa, en relativt mindre del av potatisen kan vinna avsättning på

■detta sätt. På dylika orter föreligger emellertid då möjligheten av potatisens

vidare borttransporterande, eller, där detta ej låter sig göra, en relativt

större successiv utökning av svinaveln än som här nedan skisseras.

Klart är, att en övergång till potatisfodring av hästar måste, såsom

av professor Hansson betonats, ske med största försiktighet. Det påståendet

har bland annat framkommit, att potatisen skulle hava benägenhet

.att fastna i tänderna på hästarna och sålunda vålla vissa obehag. Vare

därmed huru som helst, torde dessa olägenheter, med hänsyn till vad av

auktoriteter på boskapsskötselns område anförts rörande potatisfodringen,

icke kunna antagas vara oöverkomliga.

Såväl av professor Hanssons nämnda broschyr som av Centralanstaltens

för jordbruksförsök flygblad nr 71 framgår, att kokt potatis

måste »både på grund av sin synnerligen gynnsamma effekt och på

grund av sin stora användbarhet anses som ett utmärkt gödfoder för

svin» (se broschyren sid. 19), samt att den kan med lika stor ekonoSulfUspriUitrednintjen.

11

För svin.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

mist fördel som i fråga om hästar utfodra*, till svin, och detta i mängder

av 6—8 kilogram per svin och dag. Därest svinutfodringen börjar

vid 3 månaders ålder och pågår 4 månader, gör detta 840 kilogram per

svin. Juhlin-Dannfelt uppgiver emellertid i sitt senaste utlåtande, att

stark potatisfodring med största fördel kan användas blott under den

egentliga gödningstiden, och har han bland annat av detta skäl icke

ansett sig med säkerhet kunna beräkna större förbrukning än 500 kilogram

potatis per gödsvin.

Beträffande möjligheterna att sålunda använda potatisöverskottet

till svinutfodring har Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

utfört eu beräkning, vartill kommitterade tillåta sig hänvisa.

Utskottet, som med avseende å potatisöverskottet inom länet efter förra

årets osedvanligt stora skörd kommer till ungefär samma resultat som.

sekreteraren Ekerot, i dennes utlåtande, beräknar, att för konsumtionen

av hela det slutliga överskottet, 151 685 ten potatis, skulle med en beräkning

av 600 kilogram potatis per gödsvin erfordras 252 800 svin.

Mot de av utskottet verkställda beräkningar kan anmärkas, att

svinen lämpligen kunna utfodras med potatis året om, med undantag''

möjligen för fyra månader på sommaren, under vilken årstid det möter

svårighet att konservera potatisen. Med hänsyn härtill och med beräkning

av en medellivslängd per gödsvin av 7 månader,

8 12

kunna utgå från en förbrukning per årssvin av x =1 gäng
-

torde man

i

vad ett gödsvin förbrukar, alltså omkring 700 kilogram- Länets svinstock,

som enligt utskottet år 1917 uppgick till omkring 130 000,

skulle alltså ha förmått förbruka 91 000 ton av det av utskottet till

omkring 152 000 ton beräknade till svinutfodring disponibla potatisöverskottet,

vadan en utökning av svinens antal med endast omkring

67 procent, d. v. s. 87 000 årssvin skulle erfordras.

Då Kristianstads län omfattar 2 500 kvadratkilometer odlad jord,

finner man, att under år 1917 i medeltal 52 svin uppföddes per 100

hektar inom länet.1 En ökning av svinstocken med 67 procent skulle höja

detta medeltal till 87.

Nanneson, vilken i likhet med utskottet räknat med eu konsumtion

av 600 kilogram potatis per gödsvin, beräknar det för hela riket erforderliga

tillskottet i svinstammen för konsumering av den under nor
-

1 Det kan i detta sammanhang nämnas, att av den av V. Hanson och L. Nanneson

utgivna husdjursläran framgår, att England har i medeltal 40 svin per 100 hektar odlad jord.

Danmark, som i detta avseende innehar världsrekordet, kommer såsom medeltal för hela landet

till siffran 95.

opaginerad Kontrollera mot PDF

mala ar före kriget i brärmerierna förbrukade potatisrnängden, omkring''

130 miljoner kilogram, till 200 000 gödsvin, motsvarande ungefär eu

•tredjedel av Sveriges hela nuvarande svinstock. Med hänsyn till att

bränn eriområdena äro till arealen jämförelsevis begränsade, finner Nanneson

endast möjligt att, huvudsakligen genom utökad svinavel, konsumera

Va av potatisöverskottet.

Då överskottet inom Kristianstads län förut antagits uppgå till

84 000 ton, skulle tredjedelen därav utgöra £<8 000 ton. För att detta

skulle vinna avsättning som svinfoder, skulle erfordras en utökning av

svinstocken inom länet med

>8 000 000

600

= 46 666 ffödsvin

eller, — med

en beräkning av 1 „ potatiskonsumerande gödsvin per år — ungefär

40 000 årssvin, motsvarande alltså en genomsnittsökning av svinstocken

per kvadratkilometer av endast omkring 16, d. v. s., fortfarande med

utgångspunkt från 1917 års svinstock, (den största hittills), från 52 till

68 svin per kvadratkilometer. Ehuru det icke förefaller orimligt, att

svinstocken skulle kunna utökas ännu mera, finna kommitterade för

närvarande skäligt stanna vid dessa siffror.

Kommitterade anse emellertid troligt, att en dylik mera koncentrerad

svinavel inom vissa socknar, där det största potatisöverskottet

finnes, komrne att till en början stöta på avsevärda svårigheter och därför

måste genomföras med stor försiktighet. Till de av utskottet anförda

siffrorna rörande Vittskövle kan dock med fog anmärkas, att svinstammen

den 1 juni 1918 var alldeles exceptionellt låg, varför en utgångspunkt

från förhållandena vid sagda tidpunkt måste bliva vilseledande.

Uppfödandet av ett större antal svin har för närvarande ansetts

betyda eu ökad efterfrågan på skummjölk. Av professor Hanssons handbok

i utfodringslära (sid. 651) synes emellertid framgå, att grisar med ganska

goda resultat kunna uppfödas nästan utan skummjölk eller mejeriavfall, om

blott i stället gives ärtgröpe eller blodmjöl, varav produktion finnes inom

landet. Enligt en uppsats av agronomen Ivar Johansson i Skånsk

jordbrukstidskrift ställa gjorda försök i utsikt, att skummjölken framdeles

skulle kunna ersättas med kondenserad och därför lättransportabel vassle.

Under sådana förhållanden skulle i själva verket hela potatisproblemet

kunna anses löst. Ty svinavel med potatis är otvivelaktigt mycket

lönande, i vissa fall åtminstone lika lönande som att leverera potatis till

bränning. Man kunde enligt uppgift av Nanneson med under hösten 1919

gällande fläskpriser räkna med ett fodervärde hos potatisen för svinen

av omkring 10 kronor per deciton eller långt mer än brännerierna hittills

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

För nötkreatur.

betalat. Med den sedermera under januari 1920 inträdda väsentliga

sänkningen av fläskpriserna skulle sagda fodervärde nu vara 7 å 8 kronor

per deciton. Nödiga svinstallar kunna ju med tiden uppföras.

Då emellertid även professor Hansson frami)aller svårigheterna att helt

undvara skummjölken under tiden närmast efter grisens avvänjning, hava

kommitterade utgått från följande: sedan spädgrisen under de första 4-—(>

veckorna icke krävt annan eller åtminstone föga annan mjölk än modersmjölken,

komma ytterligare 6 veckor, då grisen i allmänhet konsumerar 3 liter

skummjölk per dag. Först därefter bör utfodringen med potatis vidtaga.

Den sålunda nödiga mjölkkvantiteten, vilken torde kunna räknas till 3

liter per dag och gris under 60 dagar, eller 180 liter per spädgris, skulle

kunna erhållas genom en ökning av antalet kor, förutsatt att från värjo

ko erhölles 2 000 liter skummjölk per år, av 200 x = 6 000 koiv

3 2 000 r

varav på Kristianstads län skulle komma 4,200. Enligt statistisk årsbok

utgjorde antalet kokreatur inom sagda län år 1918 icke mindre än 73,300,

vadan ökningen endast skulle uppgå till något över 5 procent. Då

emellertid för genomförandet av eu dylik utökning av kreatursstocken

skulle på många håll krävas ytterligare tillförsel av äggvitehaltiga

fodermedel till avsevärda belopp, torde, åminstone i trakter, där ej baljväxter

gå särskilt bra, ifrågavarande behov av ytterligare 5 procent skummjölk

för svinfoder lättare kunna erhållas på den vägen, att en något bättre

fördelning sker av den till den nuvarande svinstocken använda skummjölken

eller motsvarande inskränkning göres uti övrig användning av dylik

mjölk. ö

Potatisen har i fråga om nötkreatur ett avsevärt lägre värde såsom

fodermedel. Professor Hansson yttra;- härom bl. a. följande (se

broschyren sid. 23 och 30):

»Av flera skäl använder man den potatis, som kan avsättas till

foder, företrädesvis till gödsvin och arbetshästar. Härvid kan potatisen

användas direkt såsom ersättning för de i regel dyra kraftfodermedlen,

under det den potatis, som användes åt mjölkkorna, väsentligen kommer

att ersätta de vanliga saftfodermedlen, såsom foderrotfrukter, betmassa,

drank och pulpa. Då flertalet av dessa under normala förhållanden betinga

avsevärt lägre pris pr foderenhet än kraftfodermedlen, blir den

på detta sätt använda potatisen betydligt sämre betald än flen, som

gives åt de förstnämnda djurslagen. — — — — — — — — _ _

— — — — — — — — — Någon nämnvärd skillnad i kornas förmåga

att tillgodogöra rå och kokt potatis har) icke kunnat konstateras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

sr>

Av på förhand väl rengjord potatis har ut fodrats med ända till 17 kg.

såväl rå som kokt dylik pr ko och dag, utan att detta medfört någon

olägenhet med hänsyn till kornas välbefinnande eller avkastning. Av

rå potatis har vid utfodringen av mjölkkor i medeltal 1 kg. torrsubstans,

av medelgod vara alltså 4 kg., motsvarat en foderenhet i foderbetor

eller lagrad betmassa.»

Drankens företräde som fodermedel åt, nötkreaturen har utförligt

betonats uti flera av de till kommitterade ingivna utlåtandena.

1 franken anses sålunda såsom fodermedel vara synnerligen näringsrik.

Det göres gällande, att drankframställningen innebär »eu koncentrering

av råmaterialens halt av äggvita och fett», något som för

utfordringsändamål anses vara av synnerligen stor betydelse,1 samt

vidare, att i dranken ingå alla ur jorden hämtade växtnäringsämnen.

I sammanhang härmed har anförts, att jorden genom bränningen av

potatisen endast skulle förlora sådana ämnen, som potatisplantan hämtar

ur luften d. v. s. kol, väte och syre.2 Därest icke de i dranken

ingående näringsämnena genom kreatursgödsel återföras till jorden, skulle

potatisodling därför icke kunna fortfara.3

Kommitterade vilja i detta avseende framhålla, att i dranken kvarstannar

blott eu ringa bråkdel av potatisens huvudsakliga näringsämne,

stärkelsen. \rad åter drankens relativt höga halt av smältbar äggvita angår,

torde numera de uti professor Hanssons fodermedelstabeller upptagna

siffror kunna anses allmänt godtagna. Hansson uppger en halt av

smältbara äggviteämnen av för potatisdrank i medeltal 0.5 5 procent,

motsvarande för potatis blott 0.4 procent. Då varje viktenhet potatis

vid bränning giver 1 V* gång så mycket drank, förefaller det som om

äggvitemäugden genom bränningsproceduren betydligt ökats, nämligen

Dranken som

fodermedel.

till

0.5 5

0.40

1.5 == 2.0fi av vad som funnits i potatisen. Förklaringen

härtill synes visserligen delvis ligga uti att till varje deciton potatis

sättas omkring 3 kilogram spann mål. Om dennas äggvitehalt inräknas

(med 7 procent smältbar äggvita), skulle drankens ur råämnena häm
,

3x7 0.4 o

tade äggvitehalt egentligen komma att uppgå till . , -f .— = 0.41

öö & & i rtD 100-1.5 1.5

procent, eu siffra, som ju kommer avsevärt under drankens verkliga äggvitehalt.

Detta förhållande förklaras med att genom den vid brännerierna

försiggående jäsningsprocessen äggviteämnen bildas eller att åtminstone

1 Sveriges bränneriidkareförening u. p. a. (bil. 6).

2 Professor Forsberg (bil. 2).

3 Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott (bil. 5).

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

de mindre värdefulla så kallade amiderna överföras till verkliga äggviteämnen.

Gjorda försök1 lära nämligen hava visat, att jästsvamparnas

verksamhet i gynnsamma fall kunna öka potatisens halt av smältbar

äggvita med ända till omkring 30 procent.

Av vad nu sagts framgår, att viss hänsyn till drankens relativa

rikedom på smältbar äggvita måste tagas vid övervägande av möjligheterna

till lanthushållningens omläggande i anledning av potatisbränningens

upphörande.

Det har vidare framhållits, att dranken är ett synnerligen lättsmält

fodermedel,2 3 som icke utan nackdelar med avseende å djurens

matsmältning skulle kunna utbytas mot potatis.8

Detta motsäges emellertid därav att just kokningsproceduren vid

brännvinstillverkningen framhållits såsom orsak till drankens lättsmälthet,

vid vilket förhållande vanlig kokad potatis borde vara lika tjänlig som

dranken till foder. Professor H. Juhlin-Dannfelt har också anfört, 4 * *

att dranken (även vid stark halmfodring) kan ersättas av andra billiga

saftiga fodermedel, såsom rotfrukter och potatis, jämte behövligt tillskott

av kraftfoder, samt att det numera får anses fastslaget, att

potatis i kokt form kan med fördel utfodras åt både hästar och nötkreatur.

De av professor Nils Hansson verkställda praktiska utfodringsförsöken

bekräfta ju ock, att så är förhållandet.

Aven i fråga om utfodring av kor ha, såsom redan anförts, de

av professor Hansson verkställda försöken utfallit till full belåtenhet, ehuru

potatisens fodervärde därvid befunnits vara minst 10 procent lägre.

Att märka är, att de av professor Hansson verkställda försöken

utförts med stor försiktighet, så att djuren så småningom vant sig vid

potatisutfcdring, innan full ranson därav givits, varför man icke torde

kunna tänka på en hastig övergång från drank- till potatisutfodring

över hela linjen. En sådan övergång måste säkerligen noggrant förberedas.

Dranken saknar emellertid ej heller olägenheter såsom fodermedel.

Den surnar nämligen mycket hastigt och blir då direkt skadlig i foder-smältningsavseende.

Det möter också stora svårigheter att utfodra den

i tillräckligt färskt tillstånd, utan att överskrida lämplig kvantitet per

1 Se O. Kellner, Die Ernähring der Landwirtschaftlichen Jfutztiere, s. 361.

2 Sveriges bränneriidkareförening u. p. a. (bil. tij.

3 Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott (bil. 3).

4 Se årsberättelsen, nr 2 av kungl. lantbruksakademiens handlingar och tidskrift av år

1915, återgivet uti här bilagda yttrande av Svenska cellulosaföreningen (bil. 7), iivensom Juhlin
Dannfelts

likaledes bilagda yttrande i samma ämne den 10 december 1919 (bil. 8).

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

djur och dag. Alltför stark drankutfodring medför 1 nämligen likaledes

lätt rubbningar i fodersmältningen, såsom magkatarr, kolik, utsot och

slapphet. Drankutfodrade djur angripas stundom av mugg, vilket är ett

tecken på att givorna varit för stora eller renligheten för svag.

Av det nu sagda torde framgå, att dranken, efter en med viss

försiktighet företagen övergång, kan såsom nötkreatursfoder ersättas med

potatis jämte tillskott av mera äggvitehaltigt kraftfoder, vilket naturligen

ej hindrar, att lantmannen, där så låter sig göra, torde föredraga

att övergå från potatisodlingen till odling av mera äggviterika foderväxter.

Då sålunda någon inskränkning i kreatursskötseln på grund.

av bränningens upphörande icke med nödvändighet behöver ifrågakomma,

förfalla givetvis påståendena om, att jorden i denna händelse

skulle behöva förlora nödiga näringsämnen.

Drankens betydelse såsom fodermedel består icke endast i,

nu nämnda göda egenskaper utan framför allt i dess prisbillighet

i jämförelse med den råa eller kokta potatisen jämte nödigt tillskott

av äggvitehaltigt foder. För klargörande av den förlust, de nuvarande

odlarna av bränneri potatis bl. a. på denna grund anse sig

riskera, tillåta sig kommitterade hänvisa till agronomen Nannesons uti

Sveriges allmänna lantbrukssällskaps medlemsblad för januari månad;

1920 publicerade utlåtande (bilaga 10).

På 100 hektar odlad jord inom Gärds härad (det mest typiska

bränneridistriktet) i Kristianstads län komma enligt Nanneson i medeltal

15 hektar potatisodling.

Om av ifrågavarande 15 hektar 10 hittills varit avsedda för bränningen

2, autager Nanneson, att dessa 10 hektar utbytas 8 mot havre- och 2

mot rovodling. De 10 hektaren potatisåker, som sålunda skola utbytas,

producera enligt Nanneson för närvarande 1 200 deciton potatis, förutom

utsädet, vilket vid bränning giver omkring 1 800 deciton drank (1 hektoliter

potatis giver ungefär 1 hektoliter drank). Ifrågavarande drankmängd

representerar enligt Nanneson ett fodervärde av 12 000 foderenheter och

1 080 kilogram smältbar äggvita. I jämförelse med havrehalm och

rovor har drank en relativt hög äggvitehalt, varför, om samma avkastning

skulle uppnås från djurstallarna, komplettering av dessa äggvite
-

1 X". Hansson, Handbok i utfodringslära, s. 330.

2 Då förut framhållits, att av 1912 års potatisskörd inom Kristianstads län endast omkring

29 procent brändes, och resten torde — även inom de egentliga potatisdistrikten — ha använts

till stärkelsefabrikatiou, människotöda, in. m., kan Nannesons exempel med 67 procent till bränneriändamål

icke anses tillämpligt annat än i rena undantagsfall. För försiktighetens skull vilja,

kommitterade dock räkna med Nannesons proportioner i detta avseende.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

fattiga fodermedel måste äga rum genom inköp av oljekakor eller annat

äggviterikt kraftfoder. Efter ganska vidlyftiga beräkningar i fråga om

de olika fodermedlens näringshalt och rörande jordens olika behov av

gödsel vid havre- och rovodling och den större arbetskostnaden vid

potatisodling, kommer Nanneson till det resultat, att potatisodlingen ger

4 555 kronor 20 öre högre nettoavkastning på den areal (10 hektar),

varifrån de 1 200 deciton potatis tagits. Nanneson kommer härefter till

följande märkliga slutsats:

»Räkna vi med ett nuvarande egendomsvärde av 1 200 kronor per

har och eu normal förräntning av 5 procent = 60 kronor per har skulle

alltså under nuvarande förhållanden den ifrågasatta drifts förändringen

medföra en förlust motsvarande en minskning av jordvärdet med omkring

75 procent, sålunda ett relativt ännu ogynnsammare resultat än före

kriget.»

I fråga om ovanstående vilja kommitterade endast anmärka, att

beräkningarna grunda sig allenast på en viss driftsform, samt att värdeminskningen,

sådan den under nuvarande konjunkturer framstår uti

Nannesons exempel, knappast kan i sin helhet antagas träffa »jordvärdet».

För egen del vilja kommitterade anföra följande:

Av skäl, som dels redan berörts, dels längre fram komma att

beröras, synes det kommitterade av vikt, att kreatursbesättningarna

hållas vid makt just i de distrikt, där bränneripotatisen nu odlas. Det

torde därför vara lämpligt att, såsom Nanneson, beräkna kostnaderna

för drankens ersättande med annat dyrare fodermedel till en lika stor

kreatursbesättning som den med dranken nu utfodrade.

Utan att med det följande vilja på något sätt föregripa den mera

ingående utredning, som på detta område torde få anses nödvändig, vilja

kommitterade här till en början göra ett överslag angående möjligheterna

i ekonomiskt avseende i det fall att dranken veiddigen skulle såsom

fodermedel för kreaturen ersättas av potatis i oförädlad form jämte nödig

tillsats av kraftfoder.

Med stöd av professor Hanssons fodermedeltabeller torde man

kunna räkna med att 100 kilogram drank hålla i medeltal 5.5 foderenheter

och 0.5 5 kilogram smältbar äggvita, medan 100 kilogram potatis

hålla 26 foderenheter och 0.4 kilogram smältbar äggvita, samt 100

kilogram oljekakor (jordnöts-) 125.3 foderenheter och 39.6 kilogram

smältbar äggvita.

Med denna utgångspunkt skulle utbytet kunna beräknas sålunda:
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ISO ooo kg. drank............

9!)()() i''

li 9 i) O kg. smältbar ii

medan såsom ersättning härför skulle

erlordras:

27 000 » potatis .......................

7 020 » i> 108 "

2 sia » » Sill »

noll 2 In0 » jordnötkakor

Summa 9 $3H f.e. och 999 kg. smältbar ägg v i ta.

Alä märka är härvid, att till värjo deeiton potatis vid bränningen

åtgå omkring 0 kilogram spannmål, vadan alltså vid bränningens upphörande

3 x 1 200 —-8 600 kilogram spannmål bliva fria. att användas till

annat ändamål.

Nanneson bär uti sina kalkyler uppskattat potatispriset så högt som

till 8 kronor per deeiton. Eu dylik uppskattning, som enligt uppgift grundar

sig på vissa beräkningar av potatisens produktionskostnader, synes jämväl

hava godtagits vid prissättniugsdelegationens bestämmande av potatisspritpriset,

varför oek brännerierna, på brännvinskonsumentemas

bekostnad, väl äro i stånd att betala, och jämväl i verkligheten till

sina egna delägare erlägga ett dylikt högt, pris på potatisen. Då emellertid

potatisen i den fria marknaden säljes vida billigare, för närvarande

på grund av den rika potatisskörden ända ned till ungefär 3 kronor 50 öre

per deeiton {motsvarande 2 kronor 50 öre per hektoliter), och det högsta

pris, vartill potatis under förliden höst sålts i Skåne1, är 7 kronor per

deeiton, kan det ju sättas i fråga, huruvida verkligen ett så pass högt pris

som 8 kronor per deeiton bär läggas till grund vid här förevarande

beräkningar.

Kommitterade anse visserligen klart, att de för närvarande inom

b rån neri distrikten gällande abnormt låga marknadspriserna å potatis, som

bero på fjolårets ovanligt rika avkastning och på det förhållandet att

lantbrukarna räknat med en mera omfattande avsättning av potatis för

bränneriändamål äu statsmakterna för närvarande medgivit, icke kan

läggas till grund för några som helst framtida beräkningar. Potatisens

fodervärde för hästar och svin är också — såsom redan visats — ganska

högt och torde, måhända även efter avdrag för kokningskostnaden, försvara

en uppskattning av ända till 8 kronor per deeiton. 1 den man

emellertid potatisen icke kan vinna avsättning såsom häst- och svinfoder,

utan endast skulle kunna utfodra» åt nötkreatur, är dess fodervärde, som

förut nämnts, i och för sig minst 10 procent lägre, och torde med hänsyn

tagen till de ökade omkostnader för anskaffande av äggviterikt kraftfoder,

1 Professor Juhiio-1 Järn* u*[t s utlåtoiule (ten 10 december IBIS ‘ bil. 8).

Sulfit spriMwäningtu.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

som därvid äro nödvändiga, knappast kunna sättas högre än till 7 kronor

per decitou.

Då några exakta beräkningar av potatisens produktionskostnader

för närvarande icke finnas tillgängliga eller nu kunnat av kommitterade

verkställas, och för övrigt potatisen, med hänsyn just till växelbruket,

torde i alla händelser — i längden med ekonomisk fördel — både odlas

och säljas jämväl till priser understigande de beräknade produktionskostnaderna,

lärer icke något visst potatispris kunna här fastställas.

Som det emellertid icke heller är möjligt att vid framtida beräkningar

tillämpa de proportiouer mellan olika värden, som gällde före krisåren, och

då de uti Nannesons kalkyler rörande potatisbränningens ekonomiska

betydelse för jordbruket under nu rådande förhållandena ingående poster

i övrigt synas hava konsekvent upptagit de nuvarande marknadsprisen,

hava kommitterade ansett av intresse att i förevarande överslag för jämförelses

skull även se till, huru kalkylerna skulle ställa sig, därest man,

exempelvis, skulle utgå från ett potatispris vid själva brännerierna av 7

kronor per deeiton, motsvarande icke fullt 5 kronor per hektoliter. Efter

det hänsyn också tagits till frakten av potatisen till brännerierna, vilken

får betalas av producenterna, skulle man då hava att räkna med ett

genomsnittsvärde av ungefär 6 kronor 50 öre per deeiton för potatisen

på produktionsplatserna, där ju också kreaturen utfodras. Vid ett

potatispris av 8 kronor vid brännerierna skulle man kunna räkna med

ett värde av 7 kronor 50 öre på produktionsorterna.

Drankpriset är av Nanneson räknat till 1 krona per deeiton, likaledes

enligt för närvarande gällande kontrakt. Drankens fodervärde är

i själva verket betydligt högre, nämligen för 100 kilogram å 5.5 foderenheter,

— beräknade såsom saftfoder till ett pris av 26 öre, — 1 krona 43 öre.

Dranken säljes emellertid av praktiska skäl billigt vid själva brännerierna,

för att de dryga transportkostnaderna för dranktunnorna skola kunna betala

sig, varför kommitterade icke ansett sig kunna jämka på det av

Nanneson beräknade drankpriset. Uti jordbrukarens kostnader måste dock

även transportkostnaderna inräknas, varför totalkostnaderna för dranken

naturligen på längre avstånd från brännerierna i själva verket komma att

närma sig fodervärdet. Här nedan skall emellertid till en början räknas

endast med det för potatisbrännarna gynnsammast tänkbara läget alldeles

intill bränneriet, och alltså med ett drankpris av 1 krona per hektoliter.

Medan 180 000 kilogram drank alltså kosta .................. kronor 1 800: —,

betingar ersättningen härför (sid. 89) alltså följande:

potatisfodret .......................................... ''6.5x270= » 1 755: —

samt jordnötskakorna ........................ 2 250x0.55 = » 1 237: 50

eller sammanlagt kronor 2 992: 50.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kn merkostnad alltså för potatislodringen av ............... kronor 1 l‘J2: rot.

Vid ett potatispris av 8 kronor vid brännerierna skulle merkostnaden

bliva 1 4(!2 kronor.

Kn del av de dyrbara jordnötskakorna torde emellertid i allmänhet

kunna ersättas genom eu ökad odling av baljväxter, där sådan odling

låter sig genomföras. Raps- och linfröodlingen inom riket har också de

senare åren gjort avsevärda framsteg, och förhoppning torde finnas om

att denna odling kan ytterligare utvidgas, åled hänsyn härtill torde

man för framtiden kunna hoppas på något billigare ersättningsfoder än

olj ekakorna.

Emellertid framgår, att uti de anförda exemplen drankens bortlånande

i händelse av oförändrad potatisodling skulle betyda en minskad

avkastning av omkring 1 200 respektive 1 500 kronor per 10 hektar

odling av för bränning använd potatis eller 100 hektar samfälld odling.

Klart är nu, att ovanstående överslagsberäkning endast gäller i

bränneriernas omedelbara närhet, och att resultatet i själva verket till

största delen beror på att dranken där för närvarande erhålles till lägre

pris än som motsvarar dess värde såsom saftfoder. Tv räknar man med

detta värde, 1 krona 43 öre i stället för 1 krona per hektoliter, betyder

detta en fördyring av kostnaderna vid drankfodringen av icke mindre

än 0.4 3 x 1 800 = 774 kronor på den valda ytenheten, i vilket fall alltså

förlusten vid bränningens upphörande skulle reduceras till omkring eu

tredjedel.

Därest nu dranken skulle i sin helhet ersättas med potatisloder

jämte oljekakor, skulle härtill tydligen på den valda ytenheten åtgå

27 000

120Ö00 “ lmSettl''

procent av det för bränningen hittills använda

potatisöverskottet. Om detta för hela Kristianstads län, såsom förut,

antages vara 84 000 ton, skulle alltså åtgå 22.5 procent av 84 000 ton

= 18 900 ton. Såsom redan framhållits, torde emellertid lantbrukarna i

regel komma att föredraga eu partiell övergång till odling av loderrotfrukter,

vartill kommitterade återkomma i det följande.

Då samtliga inkomna utlåtanden ävensom för kommitterade tillgängliga

upplysningar i övrigt giva vid handen, att utsikterna för

stärkelse- och potatisflingefabrikationen för närvarande äro synnerligen

ovissa, och fasta hållpunkter för frågans bedömande saknas, finna kommitterade

icke skäl ingå på eu närmare undersökning av dessa förhållanden.

Avsättningsmöjligheterna

till stärkelsefabriker

och

potatistorkerier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Export.

Sammanfatt
ning.

Icke heller torde man under nu rådande förhållanden kunna räkna

med några möjligheter av potatisexport.

Såvitt kommitterade kunnat tärna, stå i allmänhet flera möjligheter

till buds att på annat sätt avsätta den hitintills för bränneriändamål

odlade potatisen. Till och med i Kristianstads län, där

en dylik omläggning i anledning av potatisodlingens koncentrering måste

antagas bliva svårast att genomföra, skulle nämligen, under den angivna

förutsättningen, att inom länet hittills för bränneriändamål använts 84 000

ton potatis ( - ungefär 70 procent av hela rikets), avsättning härför

kunna beredas på ungefär följande sätt:

Till människoföda 70 procent av för hela riket beräknade

10 000 lort ............ ............................................................. 7 000 ten

>’ utfodring av hästar................................................................ 30 000 »

y> » » svin .................................................................. 28 000 >

» drankens ersättande med potatis som föder åt nötkreatur 18 900 »

Summa 83 900 ton.

Ilen omläggning av kreatursfodringen, som här skisserats, skulle,

såsom redau nämnts, helt naturligt icke kunna genomföras utan ganska

noggranna förberedelser. Någon säkerhet för att en sådan omläggningkan

fullt genomföras inom de mest typiska potatisdistrikten firmes icke

heller, varjämte såsom framhållits, drankens bortfallande på platser intill

brännerierna kommer att betyda eu avsevärt minskad vinst av boskapsskötseln.

Med säkerhet torde dock kunna påstås, att vanskligheterna

i detta avseende komma att inskränka sig till relativt obetydliga områden;

enkannerligen sådana, där de största hindren för potatisens transporterande

föreligga, och där jordmånen icke tillåter eu ökad baljväxtodling

för erhållande av lämpligt, potatisen kompletterande kofoder1.

1 Rörande de särskilt svåra förhållandena inom (förds härad av Kristianstads län liar

Nanneson, på kommitterades anmodan, verkställt följande kompletterande beräkningar om möjligheterna

att vinna avsättning för potatisöverskottet till foder åt hästar och svin:

Den officiella statistiken rörande jordbruk och boskapsskötsel för år 1915 (det År då häradet

loka lund ersöktes) utvisar följande siffror:

Odlad jord .................................... 28 201 bär

Potatisodling ................................ 3 69(1 »

Äldre hästar ................................. 4 540 st.

Unghästar................................ ...... 1398 »

Svin ............................................. 15 628 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

9;;

I sistuiunuda fall bliver det emellertid, såsom redan fram hållits, i praktiken

förenat med mindre förluster för lantmännen att i någon män

inskränka potatisodlingen och övergå till odling av de mera åggvitehaltiga

foderrotfrukterna, grönfoder, havre in. in. för kokreaturens utfodring.

För bedömandet av frågan, huru en dylik partiell övergång till

annan odling lämpligen kan genomföras, synas de av Nanneson i hans

utlåtande utstakade linjerna kunna tjäna till ledning. Utan att i övrigt

ingå i detal(granskning av Nannesons sill ror, må här blott erinras, att

Nanneson upptagit ett potatispris å produktionsorterna av 8 kronor per

deciton, medan kommitterade i sitt å sid. 88 anförda exempel räknat

med ö kronor 50 ört1. Redan detta gör eu skillnad av 1.5 e kronor per

Antager man att potatisskörden. från 10 procent av åkerarealen, alltså från 2 800 hektar,

förut använts för b rån urriii lida mål. motsvarar detta vid en skörd av 12 ton per hektar (utsädet

frånräkna^) en kvantitet av 33 000 ton bränneripotatis. Ilesten av potatisarealen, d. v. s.

896 hektar eller 3.2 procent av åkerarealen motsvarar ungefär potatisodlingens omfattning i de delar

av : landet, som ej odla''potatis till fabriksän damål, och.torde sålunda fylla behovet av mat- och

foderpotatis.

Per äldre häst torde man kunna beräkna en dagsutfodring av potatis om i medeltal högst

10 kilogram per dag under 200 dagar av året. alltså, per är 2 ton samt per vinghäst halva mängden

eller per år 1 ton.

Om man utgår från en lika stor svinstock i förhållande til! koantalet söm Danmarks ar

1915, eller 220 svin per 100 kor, skulle man i Gärds härad kunna beräkna 2.20 x 9 628 eller

ungefär 21 000 svin (= 75 per 100 hektar). Om per år och svin beräknas en potatisutfodring av i

medeltal högst 600 kilogram, skulle till svinutfodring per år förbrukas 12 600 ton. Det är emellertid

att märka att potatis även tidigare använts till svinfoder i stor utsträckning i dessa potatisodlande

bygder. Beräknas denna potatisutfodring under normala förhållanden till 300 kilogram

per svin utgör detta för 1915 en potatiskvantitet av 15 600 x 300 = 4 680 ton, vadan den verkliga

ökningen i potatisförbrukning i svinstallama kan beräknas till 7 920 ton.

Av potatisöverskottet 33 600 ton skulle alltså kunna förbrukas högst

till hästar (4 546 x 2 -f- 1 398 x 1)= 10 490 ton = 31.2 %

» svin (12 600 — 4 680) = 7 920 » =23.6%

Samma 18 410 ton = 54.8 %

Det är emellertid att märka, att även inom Gärds härad odlingen av bränneripotatis icke

tii- likformigt utbredd, utan finnas där områden med eu procentiskt betydligt större potatisodling

än häradsmcdeltalet, liksom där finnas områden med relativt ringa, eller ingen odling av bränneripotafis,

vilka senare områden icke utan vidare kunna betraktas som köpare av överskottepotatis

från de förra.

För att belysa, huru problemet ställer sig inom ett dylikt särdeles utpräglat bräoneriområde,

torde några siffror från Evcröds socken inom Gärds härad vara av intresse.

Odlad jord....................................... 1 792 har

Potatisodling.........................-.......... 339 »

Äldre hästar .................................... -13 st.

Yngre » Ilo »

Svin................................................. 461 » , ■

ÖifCnjamj tiil

annan od/In//.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

deciton, d. v. s. sammanlagt 1.5 x 1 200 = 1 800 kronor till den nya hushållsplanens

favör. Den av Nauneson beräknade nettoförlusten, 4 555- kronor, på den valda ytenheten, reduceras härmed till 2 755 kronor.

Nannesons exempel skulle helt schematiskt gälla vid ett utbyte av hela

arealen bränneripotatis mot annan odling. Då emellertid naturligt är,,

att en så pass stor procentuell förminskning av potatisarealen med hänsyn

till växtföljden är svår att genomföra, och av vad förut sagts framgår,

att större delen av den nuvarande bränneripotatisen kan — sannolikt

rent av med ekonomisk fördel — användas till utfodring av hästar

och svin, kan här givetvis endast bliva frågan om återstoden, som på

vissa orter icke kan transporteras bort och icke heller lämpligen anseskunna

användas till kofoder. Räknar man nu med att de 22.5 procent av

bränneripotatisen, som enligt vad förut sagts skulle ersätta dranken,

utbytas mot produkter av annan odling, skulle alltså förlusten inskränka

sig till 22.5 procent av 2 755 kronor eller 620 kronor på den valda

ytenheten av 100 hektar (sid. 87). Med ett potatispris av 8 kronor per

deciton vid brännerierna eller 7 kronor 50 öre på produktionsorterna

skulle förlusten bliva 890 kronor.

Om man med Nanneson räknar med ett nuvarande egendomsvärde

av 120 000 kronor per 100 hektar och en normal förräntning av 5

procent, d. v. s. på den valda ytenheten 6 000 kronor, skulle alltså

den av kommitterade här för de typiska bränneridistrikten skisserade

driftsförändringen kunna beräknas medföra eu årlig förlust, motsvarande

en minskad avkastning under nuvarande konjunkturer av något mer än

Potatis har här odlats på 19 procent av åkerarealen. Beräkna vi att under normala förhållanden

bränneripotatis levererats från 15 procent av denna, motsvarar detta 270 x 12 = 3 340

ton bränneripotatis. Av denna potatis skulle — om vi räkna efter samma grunder som förut —

kunna förbrukas

till hästar ( 213 x 2 + 110 x 1 ): 536 ton = 16.1 %

» svin (1200 X O.fi — 400 X 0.8)= 600 » =17.9%''

Summa 1136 ton = 34.0 %

Av det beräknade potatisöverskottet skulle sålunda inom Gärds härad 54.8 och inom

Everöds socken 34 procent kunna avsättas genom utfodring i häst- och svinstallar.

Med avseende å dessa beräkningar må, förutom en hänvisning till noten å sid. 87, endast

framhållas, att potatiskonsumtionen per svin och år, såsom i texten sid. 82 angivits, torde kunna

räknas till 700 i stället för 600 kilogram, art förhållandet mellan antalet kor och svin i Danmark,

där svinaveln i stor utsträckning just bygger på mejerirörelsen, icke kan anses vara normgivande

för trakter med andra förutsättningar (jämför sid. 84), att Nannesons beräkningar blott avse förbrukning

av potatis såsom foder för hästar och svin, varemot kommitterade räknat med möjligheten

att avsätta en betydande del (tillhopa 32 procent, so sid. 92) till mäniskoföda genom transportertill

annan ort ävensom till nötkreatursfoder. I betraktande härav förefalla de resultat, vartill

Nanneson här kommit, icke alltför nedslående.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

10 procent, varemot, vid ett beräknat potatispris vid brännerierna av 8

kronor per deciton, förlusten skulle kunna beräknas uppgå till 14 procent.

"Räknat per hektar och år skulle samma förlust uppgå till 6.2 0 respektive

8.9 0 kronor.

De här mera som exempel utförda överslagsberäkningarna hava blott

avsett att lämna någon ledning vid bedömandet av möjligheterna överhuvudtaget

för jordbruket inom potatisdistrikten att bära eu inskränkning av

brännerirörelsen. Härmed är alltså icke sagt, att icke förlusterna på de allra

magraste potatisorterna, där potatisöverskottet för närvarande är synnerligen

stort i förhållande till kreatursstocken, sannolikt måste bliva större.

Någon närmare utredning rörande ifrågavarande områdens utsträckning

och i vad mån förhållandena på varje särskild ort med avseende å jordmån,

transportförhållanden m. m. möjligen medgiva en reglering i den

ena eller andra riktningen i framtiden, ha kommitterade ännu icke ansett

sig kunna förebringa.

Av det här förut anförda anse kommitterade emellertid framgå,

att även potatisbränningen, som redan under det senaste halvseklet till

omfattningen allt mera reducerats, kan utan mera betydande svårigheter

för jordbruket ytterligare inskränkas. Inom stora områden, där potatisen

helt och hållet eller till största delen kan när som helst vinna avsättning

på annat sätt eller jordmånen icke är sämre än att, där så är nödigt, en

övergång till annan odling med lätthet låter sig genomföra, kan säkerligen

brännerirörelsen utan större olägenheter redan nu nedläggas. Inom

de typiska bränneridistrikten åter — där odlingen delvis är beroende av

att potatisodlarna på grund av bränningen kunna erhålla ett högre pris

på potatisen än som eljest med hänsyn bl. a. till transportförhållandena

varit möjligt eller få dranken till lägre pris än som motsvarar fodervärdet

— där kan sannolikt ett nedläggande av brännerirörelsen icke

ske utan minskad avkastning för enskilda jordbrukare. Antagligt är

dock, att svårigheterna i detta avseende på många håll kunna övervinnas

-eller väsentligen reduceras genom att en tillräcklig övergångstid anordnas.

Slutsatser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

VI. Principuttalande.

Såsom inhämtas av den föregående framställningen, är det möjligt

att vid rening av sulfitspriten erhålla en sådan renhetsgrad, att denna

sprit för förtäringsändamål måste anses likvärdig med jordbruksproduktspriten.

Kommitterade hava jämväl visat, att kostnaderna för framställning

av sprit ur jordbruksprodukter för närvarande måste beräknas till

1 krona 40 öre, respektive 1 krona 50 öre, beroende på potatispriset,

medan tillverkningskostnaderna för sulfitspriten endast uppgå till cirka

54 öre, allt för liter å 100 procent. Då därtill kommer, att sulfitspriten,

framställes ur ett material, som hittills i regel såsom en värdelös avfallsprodukt

fått bortrinna, men jordbruksproduktsprit nästan utan undantag

framställes ur för folkhushållningen värdefulla råmaterial, kan enligt kommitterades

mening intet tvivel råda därom, att, så länge spritframställning

för förtäringsändamål är medgiven, sulfitspriten ur nationalekonomisk

synpunkt är vida att föredraga framför jordbruksproduktspriten. '' Denna

omständighet får sin stora betydelse inför det förhållandet att, såsom under

IV visats, vid användande av såväl jordbruks- som sulfitbränning långt

större spritkvantiteter skulle kunna framställas än som motsvara behovet,

samt att sulfitspritfabrikerna i förening med jästfabrikerna redan nu

måste anses i stånd att täcka rikets hela spritbehov.

Lantbruksbrännerierna hava emellertid ända till mitten av år 1919

haft ensamrätt att tillverka brännvin för ändamål, till vilka sådan vara.

i beskattad form måste användas. Detta förhållande sammanhänger

med tillkomsten av gällande lagstiftningsbestämmelser och därmed att

sulfitsprit först under de senaste åren börjat framställas i större skala.

Införande av likställighet mellan sulfitsprit och lantbruksproduktsprit

skulle alltså i första rummet förutsätta upphävande av de bestämmelser,

varigenom det senare slaget av sprit erhållit ett försteg. Kommitterade

vilja därför här något närmare belysa, huru dessa bestämmelser

tillkommit och vilken betydelse de fö]- närvarande hava.

De föreskrifter i brännvinstillverkningsförordningen, som verka

opaginerad Kontrollera mot PDF

särskilt hindrande för suliitbränncrierna, äro, såsom förut av kommitterade

framhållits, bränningstidens begränsning till viss tid under året

samt bestämmelserna om högre skatt vid övertillverkning.

Nu nämnda anordningar hava sill grund i 1855 års lagstiftning.

Redan i den proposition, som Kungl. Magt framlade för 1853—54 årens

riksdag, voro huvudsakligen två utviigar föreslagna »för att uppnå den

förminskning av brännvinstillverkningen, Kungl. Maj:t, ansett nödvändig,

nämligen inskränkning till tiden och en högre beskattning å tillverkningen

och försäljningen.»1)

Efter åtskilliga jämkningar och ändringar infördes slutligen genom

1871 års förordning den ännu gällande bestämmelsen, att brännvinstillverkning

utan samband med pressjästberedning endast skulle få bedrivas

under tiden från och med den 1 oktober till och med den 1 maj.

Denna bestämmelse, som sålunda ursprungligen var införd såsom

eu anordning för att i viss grad hindra brännvinsbränning och därmed

indirekt utgöra ett inskränkande moment uti jordbrukarnas fria avsättning

av lantbruksprodukter för bränneriändamål, bär nu blivit ett skydd

för lantbrukarna och lantbruksbrännerierna, när sådana brännerier uppkommit,

vilka, såsom sulfitbrännerierna, på grund av råmaterialets beskaffenhet

äro tvungna att bedriva tillverkningen under hela året.

x) Beträffande inskränkningen till tiden föreslog det särskilda utskott, till vars behandling

brännvinslagstiftningen vid den nyssnämnda riksdagen var hänskjliten, att brännvinstillverkning

endast skulle få utövas under två månader av året. Till stöd för sitt förslag anförde särskilda

utskottet följande:

»I och för sig själv och under vanliga förhållanden torde väl inskränkning till tiden

varken vara ett tillförlitligt medel för ändamålets vinnande, eller det i industriellt och ekonomiskt

hänseende fördelaktigaste, emedan en hantering, som får drivas endast tidtals, icke kan framkalla

eller bibehålla arbetares största möjliga konstfärdighet, emedan arbetets företagande hindras

under den tidpunkt, då det, efter olika orters olika natur- eller handelsförhållanden, kan vara

bekvämast och fördelaktigast, emedan det kapital, som ligger uti den oftast ganska dyra redskapen/1

måste under en stor del av året vara dött och utan avkastning, och emedan varans tillverkning

måste ske på en gång och hastigt, utan möjlighet att förutse, huru pris och efterfrågan

kunna komma att visa sig, då hon skall av låtas — en omständighet, som kan, innan nästa tillverkning

inträffar, framkalla brist och oskäliga pris, med därav följande överdrivna spekulationer

och ett vingleri, som icke inträffade, i fall tillverkning kunde få ske, när helst stark efterfrågan

visade sig, eller ock underpris, med därav härledda bemödanden att med alla medel utprångla

varan — men oaktat den verkliga vikten av dessa skäl, har utskottet icke kunnat undgå att finna

eu tidsinskränkning nödvändig, i anseende till de faror, som oinskränkt, eller till och med lång,

bränningstid kunde medföra, under de i Sverige genom vanor och föregående författningar framkallade

förhållanden.

Det är nämligen att befara, att, om brännvinstillverkningen gåves fri till tiden, skulle

vid första försöket med ett nytt beskattningssystem dettas följder icke kunna av mängden be
SulfUspritutredningen.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Då frågan första gången uppkom att tillverka brännvin av råmaterial,

som krävde en kontinuerlig drift, gällde det att skaffa tillgångpå

ett billigare denaturerat brännvin än det dittills i handeln förekommande.

Enligt ett till propositionen nr 124 av den 7 april L905 fogat utdragur

statsrådsprotokollet över finansärenden anförde föredragande departementschefen,

att enligt vad till hans kännedom kommit planer vore ä

bane att anlägga en fabrik för tillverkning av brännvin ur torv. Dä

det vore angeläget, att dylikt brännvin tillhandahölles utom för andra

denatureringsändamål även såsom bränsle, borde lagstiftningen inrättas

så, att om möjligt tillverkning av dylikt brännvin kunde uppstå och

på ett lönande sätt bedrivas. Ville man möjliggöra drivandet i stor

skala av en sådan industri, som här vore i fråga, vore det nödvändigt

att medgiva, att vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet denaturerades,

tillverkningen finge bedrivas även under den del av året, då

brännvinstillverkning i allmänhet icke finge äga rum. I enlighet härmed

framlades förslag till ändrad lydelse av bränn vins tillverkningisförordningen

i det av departementschefen angivna syftet. Ifrågavarande

förslag blev antaget av riksdagen.

Någon tillverkning sådan som den av departementschefen ifrågasatta

kom emellertid ej till stånd, förrän då sulfitluten började använda»

såsom råämne lor brännvinsframställnmg. Under avd. Ii o ;sid. ooj har

redogörelse lämnats för frågans behandling vid 1910 års riksdag och

det därvid fattade beslutet, att icke blott brännerier, som'' denaturerade

hela sin brännvinstillverkning, utan även de, som exporterade densamma,

skulle äga att under hela året bedriva tillverkningen. Redan då synes

man hava haft blicken öppen för den kommande konkurrensen mellan

lantbruksbrännerierna och sulfitbrännerierna samt den möjlighet, som

bestämmelsen om den beskattade brännvinstillverkningens tidsinskränkning

innebar. 1 ett den 28 januari 1910 avgivet utlåtande i ämnet

framhöll nämligen kontrollstyrelsen, efter att hava erinrat om de tidi
räknas,

utan en överdådig tillverkning för ögonblicket uppstå, som slutade med stora enskilda

förluster ocli missnöje. Från denna oförmåga att beräkna följder härleder sig det inkast, som

ofta förspörjes mot utsträckning av rättigheten att tillverka brännvin: det heter, att landet kommer

att värre än någonsin översvämmas av denna vara. Man tyckes föreställa sig — och den

föreställningen är även i motioner uttalad — att lika mycket som nu skulle framgent, med ett

annat skattesystem och skattebelopp, i alla fall förbrukas; och det är då givet, att den tron även

vidhålles, att tillverkningen bliver så stor, hon får bliva, eller att flera skola tillverka, eftersom

flera äga tillverka. Från denna tro är steget icke långt till en önskan att även vara med i den

väntade stora rörelsen. Misstaget skall väl slutligen bliva insett; men under tiden, och innan

allmänheten hinner vänja sig vid den nya tingens ordning i denna näringsgren, är det fara värt.

att det fullkomliga frigivandet i avseende på tiden skulle åstadkomma betydliga olägenheter.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

garn av riksdagen företagna ändringarna i fråga om tillverkningstiden»

längd, att, utom skälet att inskränkningen av sagda tid medförde minskning

i brännvinsproduktionen, det även anförts, att en dylik inskränkning

vore nödvändig för näringens bibehållande vid jordbruket oeli för att

hindra dess övergång till fäbriksrörelse.

Den andra för en i stort bedriven brännvinstillverkning hindrande

bestämmelsen i brännvinstillverkningsförordningen är stadgandet om

övertill verk ning. Enligt 13 § 2 inom. av nyssnämnda förordning skall

nämligen, utöver stadgad skatt, eu särskild avgift av fem öre erläggas

för varje liter, varmed tillverkningen överstiger (100,000 normalliter under

liden från och med den 1 oktober till den 1 därpa följande maj och

435,000 under tiden från och med den 1 maj till den 1 oktober. Denna

bestämmelse träffar särskilt sulfitbrännerierna, därest de skulle övergå

till skattepliktig tillverkning. .Jämväl det nu berörda stadgandet torde

ursprungligen hav a tillkommit för att utgöra en hämsko pa eu alltför

omfattande brännvinstillverkning, men har väsentligen liksom inskränkningen

i bränningstiden gynnat brännvinsbränningens knytande till

lantbruket därigenom, att den hindrat uppkomsten av en i stort bedriven,

från lantbruket skild fabriksbränning.

Den omständigheten, att lagstiftningen uppställt vissa bestämmelser,

torn ursprungligen vore avsedda att hindra en alltför omfattande brännvinsbränning,

men under utvecklingens gång kommit att utgöra ett

starkt skydd för en viss form av brännerirörelse, föranleder onekligen

uppställande av den frågan, huruvida det längre kan anses påkallat, att

ifrågavarande bestämmelser vidhållas. Svaret på denna fråga måste

bliva nekande, därest det förhåller sig så, att det ursprungligen avsedda

ändamålet, en inskränkning i brännvinskonsumtionen, icke realiseras

genom dessa bestämmelser. 1 detta avseende må följande framhållas.

Redan då särskilda utskottet vid 1853—54 årens riksdag framlade

sitt förslag om inskränkning av bränningstiden, rådde inom utskottet

delade meningar om ändamålsenligheten av sagda inskränkning. Herr

Aue''. von Hartm an sd orff jämte andra framhöll sålunda, att utskottets

förslag i förberörda avseende vilade på den missuppfattningen, att en

varas förbrukning rättar sig efter hennes tillverkning. Och utskottet

självt var ju, såsom inhämtas av dess i noten sid. 97—98 citerade yttrande,

tveksamt, om bränningstidens inskränkning skulle hava någon

mera betydande effekt.

Koinmitterade vilja såsom sin uppfattning uttala, att det enbart

genom vissa restriktioner med avseende å produktionen utan samband

med inskränkning i fråga om införseln icke torde vara möjligt att

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

hämma förbrukningen av eu vara. Särskilt gäller detta omdöme om eu

sådan anordning som en begränsning av till verkningstid en. Det torde

nämligen vara uppenbart, att, om efterfrågan å brännvin skulle överstiga

den genom en begränsad bränningstid minskade tillgången, underskottet

lätt kan täckas både genom införsel och genom produktionens

utsträckande till flera brännerier. Enligt kommitterades mening böra de

förbrukningshämmande åtgärderna förläggas till ett annat område, nämligen

försäljningslagstiftningens. I detta avseende må erinras, att denna

lagstiftning numera i Sverige undergått sådana förändringar, att försäljarna

i allmänhet icke hava samma ekonomiska intresse som förr

av försäljningens storlek, samt att all försäljning utminu terings vis är

underkastad en individuell kontroll genom motbokssystemet. Med hänsyn

härtill finna kommitterade, att några berättigade invändningar

icke numera kunna ur nvkterhetssynpunkt resas mot att statsmakterna,

med begagnande av sin på månghundraårig hävd grundade rätt att

reglerande ingripa på brännvinshanteringens område, fatta beslut om

upphävande av inskränkningarna i bränningstiden och bestämmelsen om

övertillverkning.

Om emellertid de ifrågavarande inskränkningarna avskaffas och

det samtidigt medgives, att vid sulfitfabriker brännerier få anläggas för

tillverkning av brännvin för förtäringsändamål, komme det givetvis att

uppstå en konkurrens mellan de båda huvudslagen av sprit, där under

i övrigt likartade förhållanden den sprit, som kunde framställas till de

billigaste produktionskostnaderna, i längden skulle komma att avgå

med segern. Ifrågavarande konkurrens bleve givetvis mindre hård.

därest andra avsättningsmöjligheter till fördelaktiga priser funnes för

sulfitbränneriernas produkter antingen inom landet, t. ex. i form av

motorbränsle, eller i utlandet. Då emellertid, såsom kommitterade förut

uppvisat (sid. 73), eu dylik avsättning, såvitt nu kan bedömas, under

den närmaste framtiden är föga sannolik och export icke kan beräknas

vara möjlig annat än under en jämförelsevis kort tid, innan ordnade

förhållanden inträtt på världsmarknaden, synes det vara allt skäl att

räkna med, att en genomförd likställighet mellan sprit från lantbruksoch

sulfitbrännerier komme att medföra en skarp konkurrens mellan de

olika slagen av brännerier.

Uppkomsten av en dylik konkurrens har emellertid ansetts föga

önskvärd. Såsom förut erinrats, har nykterhetskommittén uti sitt den

2f! mars 1919 avgivna underdåniga utlåtande i ämnet framhållit, att ett

beviljande av rätt för sulfitspritfabrikerna att tillverka och avyttra förtäriDgssprit

synes böra ske endast i samband med en sådan reglering

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

av rätten att tillverka jordbruksproduktsprit, att två jämsides med varandra

fortlöpande konkurrerande produktionsgrenar på detta område icke

komma att uppstå. Såsom skäl härför angav nykterhetskommittén, att

öppnandet av fri konkurrens på detta område måste anses stå i strå 1

med varje målmedvetet strävande att höja och förbättra nykterlietstillståndet

hos vårt folk, under det att däremot det från nykterhetssynpunkt

måste betraktas såsom eu avsevärd fördel, om det jordbrukareintresse,

som hittills varit knutet vid bränneriindustrien, kunde därifrån

elimineras.

Med nu gällande försäljningslagstiftning synes man emellertid enligt

kommitterades mening icke behöva befara, att eu konkurrens mellan de

tvenne tillverkningsmetoderna skall utöva nämnvärt inflytande på konsumtionen

av förtäringssprit inom landet. Ur andra synpunkter kan det

dock sättas i fråga, huruvida öppnandet av eu konkurrens kan anses

försvarbar. Därest, såsom kommitterade antagit, sulfitspriten på grund

av större prisbillighet inom kort vid eu dylik konkurrens komrne att

uttränga jordbruksproduktspriten ur marknaden, skulle ett upphävande

av nu gällande bestämmelser, som givit sistnämnda slags sprit ett

bestämt företräde, onekligen föra med sig vissa svårigheter för den hittills

utövade brännerirörelsen i de sydliga delarna av landet och jordbruket

inom vissa distrikt av dessa landsdelar.

Dessa svårigheter skulle väsentligen uppstå i de lantbruksdistrikt,

som hade ett större överskott av potatis, och som hittills huvudsakligen

varit hänvisade att på grund av jordens beskaffenhet odla potatis. Såsom

inhämtas av avd. V, kan avsättning på annat sätt för andra till

bränning använda jordbruksalster utan svårighet beredas. Utan

förlust för jordbruket skulle jämväl avsättning för större delen av

bränneripotatisen efter hand kunna beredas dels genom ^fodrande av

hästar och svin med potatis, dels genom transport av potatisen till trakter,

där underskott å matpotatis föreligger. Inom några av de mest typiska

bränneridistrikten, där full avsättning på ovanberörda sätt icke kunde

vinnas, torde emellertid en partiell övergång till odling av andra jordbruksprodukter

få åvägabringas, därest all potatisbränning upphörde. Det

är visserligen troligt, att detta icke skulle kunna ske utan minskad

avkastning och andra svårigheter för eu del enskilda jordbrukare. Da

emellertid nationen i dess helhet gör eu stor besparing genom övergången

till den billigare tillverkningsmetoden, är det klart, att sagda

svårigheter ur nationalekonomisk synpunkt måste anses mer än uppvägda.

Aled hänsyn till att en alltför hastig nedläggning av jordbruksbränningen

sålunda skulle bereda lantbruket vissa svårigheter, och enär staten

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

vid en reglering av tillverkningsrätten torde böra fästa ett visst avseende vid

den ställning, lantbruksbränningen hittills intagit, synes det vara motiverat

att, samtidigt som möjlighet öppnas för sulfitspriten att försäljas

för förtäringsändamål, en reglering företages av tillverkningen av jordbruksproduktsprit,

i syfte att denna tillverkning under ännu någon tid

i viss utsträckning säkerställes, men begränsas i riktning mot en småningom

skeende avveckling.

Den ståndpunkt, kommitterade funnit sig redan nu kunna intaga, är

alltså, att statsingripandet för närvarande bör erhålla den formen, att, samtidigt

som sulfitspriten i viss omfattning jämställes med jordbruksproduktspriten

i konkurrensavseende, tillverkningen av sistnämnda slags sprit regleras

och begränsas i syfte att möjliggöra en fortsatt avveckling i framtiden.

Kommitterade vilja vidare framhålla, att, sedan bränning av andra lantbruksprodukter

än potatis omedelbart avvecklats, ordningen och tidsutdräkten

för den fortsatta avvecklingen böra bestämmas med hänsyn till

det för brännerierna producerande jordbrukets skiftande möjligheter att

omlägga sin drift. Om och i vad mån i samband med en dylik avveckling

ersättning bör utgå, torde böra bliva föremål för vidare undersökning,

men har inom kommitterade den uppfattningen redan nu gjort

sig gällande, att ersättning i varje fall icke bör ifrågakomma till andra

än bränneriägarna.

Kommitterade vilja i detta sammanhang framhålla såsom sin

mening, att tillstånd till framställning av brännvin för förtäringsändamål

vid sulfitspritfabrikerna i framtiden bor meddelas genom kortvariga koncessioner,

och att statsmakterna, innan dylika koncessioner meddelas,

böra bestämma, att därest framdeles åtgärder skulle vidtagas, vilka skulle

medföra en inskränkning i konsumtionen eller tillverkningen av sprit,

detta icke skulle berättiga sulfitspritindustrien till gottgörelse i vad form

det vara må.

Vad prissättningen å den till förtäring avsedda sulfitspriten angår,

är att märka, att inköpen av densamma från sulfitspritfabrikerna

och försäljningen till reningsverken jämlikt nu gällande och av kommitterade

föreslagna provisoriska förordningar sker genom partihandelsbolag,

som omförmäles i förordningen den 1 juli 1918 angående handel

med skattefri sprit (för närvarande aktiebolaget Skattefri sprit). Då nu

det pris, sulfitspritfabrikerna erhålla, enligt av Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter bestämmes av samma prissättningsnämnd, som fastställer

priset på den sprit, nämnda bolag för andra ändamål inköper, torde prissättningsnämnden

sakna varje anledning att bestämma priset för den

till förtäring aAsedda spritkvantiteten efter andra grunder än för annan

opaginerad Kontrollera mot PDF

sprit av samma kvalitet. Enligt kommitterades uppfattning bör, därest

framdeles fråga uppkommer om ändring av de bestämmelser, varav prissättningen

beror, tillses, att sulfitspritfabrikerna alltjämt erhålla samma

pris för den sprit, som sedermera renas för förtäring, som för övrig

sulfitsprit, Då förslag kunna tänkas framkomma att vid partihandel

genom åsättande av högre pris på förtäringsspriten bereda möjlighet

till försäljning av sprit för andra ändamål till underpris, och då det ur

olika synpunkter icke kan anses önskvärt, att bibehållandet av ett lågt

pris på sprit för nödvändiga behov göres beroende av att eu viss spritkvantitet

samtidigt användes till förtäring, hava kommitterade velat från

början framhålla det betänkliga i ett sådant förfarande.

Den här förut skisserade avvecklingen av brännvinsbränningen

och nedläggandet av lantbruksbrännerierna kräva omfattande förändringar

i tillverkningsförordningen. Skulle där jämte, dels såsom redan nykterhetskommittén

antytt, en förändring av upplåtelsevillkoren för brännvinsbränning

i riktning mot korttidskoncessioner, dels eu omläggning av

beskattningen av den natur, som statsrådet och chefen för finansdepartementet

angivit till statsrådsprotokollet för den (i juni 1019, genomföras,

torde knappast någon av tillverkningsförordningens föreskrifter komma att

kvarstå orubbad. Med hänsyn härtill och då, såsom i nyssberörda statsrådsprotokoll

framhållits, det är nödvändigt att, enär de författningar, som

reglera sulfitspritens användande till förtäringsändamål, upphöra den 1

juli 1920, förslag i ämnet förelägges innevarande års riksdag, hava

kommitterade för närvarande allenast funnit sig i tillfälle att framlägga

förslag till ett provisoriskt ordnande av den föreliggande frågan. Därvid

har bland annat den av statsrådet framförda frågan om en omläggningav

beskattningen uppskjutits, och tillåta sig kommitterade i detta

avseende för närvarande endast betona, att den av departementschefen

berörda centraliserade organisationen av reningsverksamheten i statens

hand måste anses som en nödvändig förutsättning för ett rationellt

ordnande av beskattningen.

Det provisorium, som kommitterade nu föreslå, är eu förlängningav

bestämmelserna i förordningen den 6 juni 1919 angående försäljning

för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning. Därjämte har ett första steg till begränsning

och avveckling av lantbruksprodukters användning till bränningen

föreslagits, dels genom vidmakthållande av det sedan den 1 oktober

1916 gällande förbud mot bränning av spannmål, betor och melass, dels

genom fastställande av eu största kvantitet, som må brännas av potatis,

och den för dylik bränning oundgängligen erforderliga grönmalten, dels

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

slutligen genom potatisbränningens begränsande till sådana brännerier,

där brännerirörelsen utövats i omedelbart samband med jordbruk, som

under en följd av år för bränneriändamål drivit potatisodling.

I sistnämnda avseende tillåta sig kommitterade erinra därom, att

bränning av potatis å olika orter ägt rum under synnerligen olikartade

förhållanden. Under det att många brännerier varit direkt och omedelbart

förbundna med jordbruk, som väsentligen baserats på potatisodling,

hava några brännerier utövat sin rörelse utan dylikt omedelbart samband.

Det synes kommitterade vara klart, att sistnämnda slags brännerier

väsentligen äro att jämställa med brännerier, som tillverka brännvin av

andra jordbruksprodukter än potatis. Framhållas må ock att, när Kungl.

Maj:t genom nådiga brevet den 22 december 1919 medgav Sveriges

bränneriidkareförening genom sina medlemmar rätt att, utöver förut

medgivna 10 000 000 liter brännvin av normalstyrka, bränna ytterligare

2 500 000 liter, det uttryckligen angavs, att denna kvantitet icke skulle

få brännas vid andra brännerier än sådana, som utöva brännvinsbränning

i omedelbart samband med jordbruk, vilket under eu följd av år på

grund av jordens beskaffenhet varit förbundet med större potatisodling

och under år 1919 lämnat mera betydande potatisöverskott. Enligt vad

kommitterade inhämtat, har kontrollstyrelsen vid fördelningen av den

sålunda medgivna kvantiteten, i samråd med bränneriidkareföreningen

funnit, att 6 brännerier icke uppfyllde det ovan angivna villkoret.

Enligt kommitterades mening bör det ovan återgivna, av Kungl.

Maj:t uppställda villkoret äga fortsatt tillämpning såsom förutsättning

för ett vidare bedrivande av brännérirörelsen. Dels på grund härav,

dels genom förbjudandet av bränning vid melass- och betbrännerierna

bliva ett visst antal brännerier hänvisade till att omedelbart helt och

hållet inställa sin brännvinstillverkning.

Då de ovan angivna provisoriska bestämmelserna om reglering av

bränningen av lantbruksprodukter synas böra fastställas under medverkan

av riksdagen och i samband med det provisoriska medgivandet av tillhandahållande

av renad sulfitsprit i beskattad form, hava kommitterade

utarbetat förslag till författning i ämnet avsedd att gälla till och med

den 30 september 1921. Kommitterade förutsätta nämligen, att fullständiga

förslag i ämnet kunna utarbetas och föreläggas 1921 års riksdag.

De uti ifrågavarande författningsförslag intagna bestämmelserna

innebära i avseende å 1 och 2 §§ väsentligen samma föreskrifter, som

enligt Kungl. Maj:ts brev den 31 oktober och den 22 december 1919

blivit meddelade angående bränning under innevarande tillverkningsår.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Någon särskild motivering i fråga om sagda bestämmelser torde därför

ej vara erforderlig. Ej heller torde övriga föreskrifter, som samtliga

återfinnas i den redan gällande förordningen den G juni 1919 angående

försäl jning för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur avtal Isbit

vid sulfiteellnlosati 11 verkning, nu kräva vidare motivering.

Slutligen anse sig kommitterade böra såsom sin mening framhålla,

att ett provisoriskt författningsförslag av den innebörd här

angivits icke bör föreläggas riksdagen och av statsmakterna antagas

utan ett samtidigt godkännande av de principer, som enligt kommitterades

mening utgöra de nödvändiga förutsättningarna för detsamma, nämligen

l:o att brännvinstillverkningen av jordbruksprodukter successivt

inskränkes i riktning mot en framtida fullständig avveckling av densamma;
2:o

att tillstånd att tillverka bränn vin i framtiden beviljas sulfit - spritfabrikerna endast genom kortvariga koncessioner och under klart

framhållande av att, därest sedermera åtgärder skulle vidtagas, vilka

medförde en inskränkning i konsumtionen eller tillverkningen av sprit,

detta icke komme att berättiga sulfitspritindustrien till gottgörelse i vad

form det vara må; samt

3:o att vid prissättningen å sulfitspriten bör tillses, att alltjämt

samma pris bestämmes för den sprit, som sedermera renas till förtäring,

som för annan odenaturerad sulfitsprit.

Sulfitspritutredningen

14

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilt yttrande

av herr Ola Persson.

V id avfattandet av föreliggande förslag till förordning angående

provisorisk reglering av brännvinstillverkningen ävensom det av kommitterades

flertal gjorda principuttalande har undertecknad varit av eu

från de övriga kommitterade avvikande mening.

Det framlagda förslaget åsyfta]'' i första rummet att bortelimiuera

brännvinstillverkningen från jordbruket. För att komma till insikt i

frågan, huru detta skulle komma att verka för de orter, där brännerinäringen

av ålder varit förenad med jordbruket, hava kommitterade infordrat

utlåtanden från vederbörande hushållningssällskap ävensom från

andra sakkunniga på detta område. Av samtliga dessa utlåtanden framgår

med all önskvärd tydlighet, att ett nedläggande eller endast eu

ytterligare inskränkning av brännvinstillverkningen av potatis skulle för

stora områden av vårt land komma att få mycket ödesdigra följder.

Dessa uttalanden, vilka härröra från insiktsfulla och med jordbruket på

dessa orter fullt förtrogna lantmän, hava ej i den gjorda utredningen

vederbörligen beaktats. Då sålunda kommitterade göra gällande, att av

bränneripotatisen 7,000 ton kunna avsättas till människoföda, bör erinras

om att Kristianstads läns hushållningssällskap med styrka framhållit,

att någon avsättning till matpotatis under år med normal skörd i landet

icke kan påräknas, och att även avsevärda fraktlindringar i detta avseende

äro utan nämnvärd betydelse.

Till utfodring av hästar och svin hava kommitterade beräknat, att

i Kristianstads län tillsammans 58,000 ton bränneripotatis skulle kunna

avsättas. Till denna siffra har man kommit på så sätt, att man med

utgående från de av professor Hansson vid utfodringsförsök gjorda

erfarenheterna beräknat den potatismängd, som årligen skulle kunna

konsumeras av inom hela länet befintliga häst- och svinkreatur. Det

är påtagligt, att en dylik beräkningsmetod ej kan tillerkännas någon

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

praktisk betydelse, utan endast kan äga intresse som eu rent teoretisk

<> vers! ags k al kyl. Då bränneriområdena nämligen äro mycket begränsade

och den ifrågavarande potatisen följaktligen till allra största delen skulle

behöva avsättas på helt andra orter än där den odlats, komma såväl

transportkostnader som åtskilliga andra omständigheter att lägga helt

enkelt oöverstigliga hinder i vägen för den föreslagna utfodringsplanen.

För var och en med det praktiska jordbruket förtrogen torde det nämligen

vara självklart, att lantbrukare å andra orter med annan odling

än potatis ej komma att från bränneridistrikt.en köpa potatis för att

därmed utfodra sina hästar och svin, och detta så mycket mindre som

potatisutfodringen kräver särskilda omkostnader för kokningen.

Men även på själva produktionsorterna torde betydande svårigheter

gorå sig gällande för en potatisutfodring i den av kommitterade föreslagna

utsträckningen. 1 det av Kristianstads läns hushållningssällskap

lämnade utlåtandet framhålles sålunda svårigheten att anskaffa tillräckliga

stallar ävensom övrigt behövligt foder, varjämte på grund av produktionsöverskottet

av fläsk den stora risken i affären betonas.

Omöjligheten att inom bränneridistrikten själva finna avsättning

för mer än en mindre del av det därstädes producerade potatisöverskottet

framgår för övrigt med all tydlighet av den av Nannesson på

kommitterades begäran för Gärds härad gjorda beräkningen. Trots att

till grund för beräkningen legat en ökning av svinantalet, som i praktiken

säkerligen ej kan genomföras, visar nämligen denna utredning,

att ej mer än 54.8 procent av potatisöverskottet kan avsättas inom

häradet. — För särskilda orter, såsom Everöds och Wittskövle socknar,

ställa sig siffrorna ännu ogynnsammare.

Sedan enligt kommitterades beräkningar på ovan angivet sätt till

människoföda samt till hästar och svin beretts avsättning för tillsammans

65,000 ten, återstå ytterligare 19,000 ton av det inom Kristianstads

län befintliga potatisöverskottet. För denna kvantitet föreslås utfodring

till nötkreatur. Frånsett att denna utfodring endast kan genomföras

med en förlust uppgående till omkring 12 kronor per hektar,

beroende på inköp av oljekakor som ersättning för dranken, synes den

emellertid kommitterade även ur andra synpunkter tvivelaktig. Den

av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps driftbyrå beräknade omläggningen

(Bil. 10) av jordbruket vid nedläggning av potatisbrännerierna

skulle då eventuellt komma till användning beträffande denna potatisodling.

Då densamma emellertid utgör endast 22.5 procent av hela

överskottet, reduceras på detta sätt den av driftsbyrån beräknade nettoförlusten,

45.55 kronor per hektar, till 10.25 kronor. Med användning

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

av kommitterades potatispris 6.00 kronor per deciton, i stället för driftsbyråns

8 kronor per deciton, ändras ovanstående siffror till 27.5 5 kronor,

respektive 6.20 kronor. Den minskning av jordvärdet, som inträffar

vid en eventuell nedläggning av jordbruksbrännerierna, och som

enligt den av driftsbyrån gjorda bei''äkningen uppgår till 75 procent,

minskas härigenom till cirka 10 procent.

Värdet av denna senare siffra är naturligen i första hand beroende

på riktigheten av de förutsättningar, med tillhjälp av vilka kommitterade

kunnat nedbringa den areal potatisodling, som möjligen behövde

omläggas enligt den av driftsbyrån kalkylerade planen, till endast 22.5

procent. Då en orubbad potatisodling även med kommitterades beräkningar

måste medföra eu ännu större • förlust för jordbruket än en omläggning

av detsamma till minskad odling av potatis, är det emellertid

påtagligt, att omläggningen på denna areal är ofrånkomlig, och att man

följaktligen, även med accepterande av kommitterades utvägar för potatisens

placering, måste vid bränneriernas nedläggning räkna med eu

minskad potatisodling av denna omfattning. Minskningen av bränneripotatisodlingen

med 22.5 procent av den nuvarande och den därmed

sammanhängande siffran för jordvärdeminskningen, 10 procent, är sålunda

även med kommitterades beräkningar ett rent minimum. Da

emellertid enligt vad undertecknad ovan framhållit, dessa beräkningar

äro av rent teoretisk art och i varje fall, för att kunna läggas till grund

för så vittgående slutsatser, behövde göras vida mera ingående än nu

har varit fallet, kan den av kommitterade funna siffran för jordvärdeminskningen

endast betraktas som en teoretisk ininimisiffra. Förutsättningen

för densamma är att av det inom Kristianstads län befintliga

potatisöverskottet 65,000 ton kan avsättas till människoföda och utfodring.

Då detta, såsom undertecknad ovan framhållit och kommitterade

själva för vissa bränneriområden funnit, ej är praktiskt möjligt, följer

härav, att denna siffra måste vara betydligt lägre än den verkliga.

Sveriges allmänna lantbrukssällskaps driftsbyrå har beräknat den

kapitalförlust, som bränneriernas nedläggning skulle medföra för det

svenska jordbruket, till 63 miljoner kronor, vilken siffra med kommitterades

potatispris men med för övrigt samma förutsättningar skulle

minskas till 38 miljoner kronor. Med den av kommitterade funna jordvärdeminskningen

av endast 10 procent skulle hela kapitalförlusten belöpa

sig till 14 miljoner kronor. På grund av de praktiska skäl, som

undertecknad ovan åberopat, vartill även bör läggas, att såsom Kristianstads

läns hushållningssällskap framhållit, odlingen å ej obetydliga arealer

måste helt och hållet nedläggas, synes mig otvetydigt, att jord
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

brukets verkliga kapitalförlusts måste ligga vida närmare den förra än

den senare siffran.

Att brännerirörelsens nedläggande skulle för värt land innebära

eu avsevärd nationalekonomisk förlust, synes mig sålunda påtagligt.

Härtill kommer att, såvida ej kreatursstocken inom landet skall minskas,

en ökad import av äggvitehaltiga foderkakor måste äga rum för att

bereda ersättning för det nu inom landet producerade drankfodret. Att,

såsom kommitterade i sitt principuttalande framhållit, dessa förluster

skulle kunna motvägas av sulfitspritindustrius samtidigt inträffande vinstökning,

torde följaktligen få anses minst sagt tvivelaktigt eller åtminstone

ej ådagalagt.

Sveriges bränneriidkareförening bär i sitt till kommitterade lämnade

utlåtande påpekat, att problemet om sulfitlutens rationella utnyttjande

ännu ej kan anses löst, ävensom att det på grund härav höga

produktionspriset lägger hinder i vägen för sulfitspritens användning i

den utsträckning, som industrin tidigare beräknat. Detta bekräftas även av

den föreliggande utredningen, vari därjämte framhålles, att de nya metoder

för snlfitspritens framställning, som redan nu äro under utarbetande,

med säkerhet komma att väsentligt nedbringa priset å densamma.

Men även sulfitspritens avsättning synes ingalunda vara klarlagd.

Då tillverkningskapaciteten hos de redan nu installerade sulfitspritfabrikerna

uppgår till 39 miljoner liter å 100 procent, vilken kapacitet

emellertid vid fullständig utbyggnad bör kunna höjas till 44 miljoner

liter å 100 procent, medan lida förbrukningen inom landet kan uppskattas

till 16,500,000 liter å 100 procent (varav likväl 2 miljoner liter

även framdeles måste beräknas från jästfabrikerna), så framgår härav,

att även om potatisbrännerierna nedläggas icke ens hälften av sulfitspritfabrikernas

tillverkning kan placeras inom landet. Då export för

närvarande ej är möjlig och ökad avsättning ej är tänkbar, såvida ej

framställningskostnaderna avsevärt nedbringas, är det påtagligt, att

sulfitspritproblemet i sin nuvarande form ej är löst även om potatisbrännerierna

för dess skull uppoffras.

Kommitterades förslag innebär ett tillgodoseende av ett huvudsakligen

norrländskt industriintresse på bekostnad av en näringsgren, som

enligt samtliga auktoriteters utsago för det sydsvenska, speciellt det

skånska, jordbruket och dess potatisodling på grund av dettas säregna

förhållanden är av den allra största betydelse. Att medan denna norrländska

industri ännu befinner sig på experimentstadiet och avsättningsaknas

för eu avsevärd del av dess tillverkning, vidtaga åtgärder varigenom,

såsom erfarenheten under de gångna krisåren visat, den för hela

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

iandet viktiga skånska potatisodlingen bringas till nedläggning eller

inskränkning och kännbara ekonomiska uppoffringar tillfogas odlarna

härav, kan ej vara billigt eller ens välbetänkt.

Den i principuttalandet framställda önskvärdheten av potatisbränneriernas

avveckling kan jag på grund härav ej biträda.

Beträffande det framlagda lagförslaget tillåter jag mig i enlighet

med mitt inom kommitterade gjorda yttrande och i överensstämmelse

med den av Sveriges bränneriidkareförening under innevarande år gjorda

framställningen hemställa, att den i 2 § angivna kvantiten av 10,000,000

liter brännvin av normalstyrka ändras till 18,000,000 liter brännvin av

normalstyrka.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor.

Bilaga 1.

''Till sakkunniga för utredning angående med sulfitspritens användning till

förtäringsändamål sammanhängande spörsmål.

Såsom svar å sakkunnigas skrivelse av den 20 oktober 1919 får Malmöhus

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott härigenom anföra följande.

1. Angående sättet för jordbrukets omläggning under förutsättning att lantbruksbrannoriemas

näring bleve förbjuden.

Utskottet vill angående denna punkt först åberopa bifogade av professorn L.

Forsberg, Alnarp avgivna yttrande angående brännerinäringens och den i samband

därmed stående potatisodlingens betydelse för jordbruksnäringen. Vidare hänvisas

till jämväl bilagda av hushållningssällskapets kommitterade utarbetade och på sin

tid till kungl. kommerskollegium överlämnade utredning i saken.

Dessutom önskar utskottet med anledning av i sakkunnigas nu föreliggande

skrivelse gjorda uttalanden särskilt framhålla vissa omständigheter.

Den fördel, som med bränneriidkande förbundet jordbruk har i tillgång till

det värdefulla fodermedlet drank, kan ej ersättas. En för den statistiska jämvikten

inom lanthushållningen så fördelaktig odling som potatis till bränneriändamål mot

återbekommande av drank är näppeligen tänkbar.

Brännerinäringens nedläggande finge . genomgripande betydelse för potatisodlingen

inom här ifrågavarande distrikt. Någon annan avsättning för genom

bränneriernas nedläggande uppstående potatisöverskott kan nämligen ej skönjas.

Mera omfattande och stadigvarande export torde nämligen ej vara att påräkna.

Avsättning som matpotatis kan ej erhållas, då alla de trakter inom vårt land.

varest större efterfrågan å dylik potatis finnes, kunna få sina behov täckta från

mera närliggande områden än bränneridistrikten. Potatistorkning synes ej heller

med inom vårt land rådande förhållanden kunna göras så lönande, att genom den

en mera betydande avsättning av potatis kan erhållas. Vad åter stärkelseframställningen

beträffar, kan densamma lika litet utvidgas så att den i nämnvärd mån

kan konsumera genom bränningens förbjudande uppstående potatisöverskott. Att

använda dessa potatiskvantiteter till utfodring är omöjligt, på den grund att den

väldiga ökning av kreaturs-, närmast svinstocken, detta skulle förutsätta uteslutes

till följd av bristande tillgång, inom de områden här är ifråga, på för eu så omfattande

kreatursskötsel nödvändiga övriga fodermedel, byggnader och andra förutsättningar.

En oundviklig följd av bränneriernas nedläggande bleve alltså stark inskränkning

av potatisodlingen. Denna inskränkning åter komme ovedersägligen att med
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

föra en snabb och omfattande tillbakagång för jordbruket inom de magra tråkighet

här gäller. Svårigheten, att utan potatisodling åstadkomma rationell växtföljd

tinge utan tvivel till följd störa arealers utläggande till betesmark och i sinom tid

till skog. Värdet av den jord, som behölles under plog, bleve jämväl genom nödvändigheten

av allt för ofta återkommande stråsädesgrödor starkt reducerat.

För de jordbruk åter, som äro baserade på betodling för bränning, bleve

verkningarna ej mindre ödesdigra. Visserligen kan numera vid sockerfabrikerna

avsättning erhållas jämväl för dessa odlares betor. Men vid leverans till sockerfabriker

komme odling och transport att kräva betydligt mera arbete än vid bränning

ä eget bränneri eller leverans till i närheten beläget bränneri. Åven här komme

sålunda bränningens förbjudande att medföra åtminstone halva betarealens ersättande

med ren träda med ty åtföljande minskning i avkastning och jordvärde.

Foder sådana förhållanden kan utskottet ej annat än giva uttryck åt den

meningen, att de åtgärder, som eventuellt skulle kunna vidtagas för att göra det

ifrågasatta förbudet så toga förlustbringande som möjligt, endast kunna få i förhållande

till skadans vidd försvinnande betydelse, samt att eventuell längre övergångstid

visserligen är i så måtto önskvärd, att densamma uppskjuter de skadliga

verkningarnas inträdande, men endast i ringa man kan väntas förebygga dem.

Vad särskilt beträffar verkan av en eventuell fraktlindring vill utskottet

främst anmärka, att denna för att fä någon verkan måste bliva högst avsevärd,

samt därutöver understryka, dels att, därest denna fraktlindring ej utsträckes att

omfatta alla potatistransporter, andra distrikt berövas sina naturliga avsättningsområden.

dels ock att under alla omständigheter de producenter, som bo närmast

avsättningsorten, komma att behålla det avgörande företräde, som ligger i möjlighet

att utan mellanhand avsätta sina produkter.

2. Angående omfattningen av de förluster, vilka anses oundgängligen och under

alla omständigheter komma att drabba jordbrukare och brånneriidkare vid den ifrågasatta

reformens genomförande.

Förlusterna för jordbrukare komma att, såsom av det under punkt 1 anförda

framgår, bestå i för all framtid sänkt jordvärde. Att ens tillnärmelsevis uppskatta

dessa förluster synes utskottet förenat med oerhörda svårigheter. Någon ledning

torde härvid kunna hämtas ur de kalkyler angående förhållandet mellan olika grödors

räntabilitet, som finnas intagna i ovan omförmälda, bär bifogade utredning. Dessa

beräkningar grunda sig visserligen på förhållandet före kriget, men prisnivåns höjningtorde

icke vid de avsättningsvillkor, som under nu inträdda fredliga förhållanden

kunna väntas, förrycka den beräknade relationen mellan de olika växtslagen.

Potatisodlingens betydliga inskränkande kommer med all säkerhet att i stort sett

medföra, att inkomsten av denna gröda bortfaller utan att ersättas med någon

annan inkomst. I de fall då potatisskiftet ej utbytes mot ren träda, torde nämligen

avkastningen av övriga grödor i motsvarande grad nedgå. Som ovan sagts blir

förhållandet likartat beträffande betodling för bränneriänd a mål

Den begränsade tid, som stått till utskottets förfogande för detta svars

avgivande, har ej tillåtit utskottet i pålitliga siffror angiva efter denna grund beräknade

förluster. De experter på lantbruksbokföringens område, som äro verksamma

inom landet, och som bland annat bearbeta Malmöhus läns bokföringstörenings

räkenskapsresultat, torde i denna punkt kunna verkställa den mest tillfredsställande

uppskattning, som överhuvud kan skaffas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utöver den förlust, som består i nedsättning av deri fortfarande odlade jordens

brukbarhet och värde, kommer såsom påpekats stora arealer att utläggas till bete

och skog samt vid denna användning på grund av olämpliga fuktighetsförhållanden

lämna endast obetydlig avkastning.

Vidkommande åter de förluster, som komma att drabba bränneriidkarne,

bestå dessa i att bränneriernas byggnader bliva nära nog fullständigt värdelösa, att

maskinerna endast få skrotvärde, samt att företagarevinsten går förlorad. Ej heller

här kan utskottet i siffror angiva dessa förluster, men vill såsom ledning för sakkunniga

anföra, att, enligt vad utskottet inhämtat, nybyggnads- och anskaffningsvärdet

för betbrännerier varit cirka 200 000 kronor samt för övriga brännerier 50 000 å

150 000 kronor. Då inom länet finnas 3 betbrännerier och 22 andra, skulle dessa

representera ett kapital av cirka 2.8 miljoner kronor. På grund av bränneriernas

läge torde endast i ytterst få fall byggnaderna kunna på annat ändamålsenligt sätt

finna användning. Angående storleken av bränneriidkarnes affärsintresse torde

sakkunniga på andra vägar kunna erhålla långt mera tillförlitliga uppgifter än av

utskottet.

3. Angående tillverkningskostnaderna för en liter råsprit.

Enligt vad utskottet inhämtat utgjorde dessa före kriget cirka 28 öre, och

för närvarande uppgå de till 75.82 öre.

Beträffande i senare delen av sakkunnigas skrivelse framställda spörsmål vill

utskottet beträffande under mom. 1 och 3 upptagna hänvisa till nedanstående uppskattning.

År 1918 inom Malmöhus lön För bränneriändamål använd

totalareal total skörd areal sköidemängd

hektar. ton. hektar, ton.

Potatis 14 065

Betor 21 123

Korn och blandsäd 79 424

167 430

561 175

143 774

c:a 2 000

» 250

» 800

c:a 28 000

» 6 000

» 1440.

Härvid är att märka, att odlingen för bränneriändamål är lokaliserad till

vissa mindre områden inom länet, samt att den där dominerar på ett sätt, varom

slutsatser ur anförda siffror ej kunna dragas.

Beträffande frågan under moment 2, vill utskottet anföra följande: Den jord,

varå potatis odlas till bränneriändamål, är såsom förut framhållits av dålig beskaffenhet,

olämplig till annan jordbruksproduktion, samt på grund av brist på fuktighet

mindervärdig såsom betes- och skogsmark.

Angående under mom. 4 berörda förhållanden vill utskottet framhålla, att

betydligt större svårigheter hädanefter komma att möta avsättningen av potatis än

under den tid brännvinsbränningen var förbjuden. Allbekant torde vara att under

den svåra livsmedelsbrist, som under kriget inom vårt land rätt, potatiskonsumtionen

oerhört stegrats. Så snart kristidens tryck lättat, sjönk denna konsumtion, och det

har redan visat sig förenat med stora vanskligheter att finna avsättning för senaste

årets potatisskörd.

Malmö den 14 november 1919.

Å Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts vägnar:

Malte Bamel.

Bengt Lonke
-

Sulfitspritutredniwjen

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bilaga 2.

Avskrift.

Yttrande

med anledning av ifrågasatt förbud mot användning av potatis till sprittillverkning.

De trakter inom Skåne, där odlingen av fabrikspotatis bedrives i större omfattning,

äro som bekant sådana, där jordmånen är av den natur, att den ej lämpar

sig för odling av sockerbetor, mogna baljväxter pcb överhuvudtaget sådana växter,

som ställa större krav på jordens naturliga beskaffenhet och bördighet. Dylika

områden med närings- och mullfattig sand- och grusjord, d. v. s. magra jordar med

dålig vattenbehållande förmåga, förekomma i stor utsträckning inom Skåne, ja,

upptaga den avgjort största delen av Kristianstads län. För dessa områden är

potatisen en av de värdefullaste kulturväxterna och detta dels på grund av dess

relativt små fordringar på, fuktighet stil Igång dels på grund av sättet för dess

näringsupptagande — potatisen upptager nämligen sina näringsämnen mycket jämnt

och likformigt under hela växtperioden, och den äger därför större förmåga än

flertalet andra växtslag att utnyttja mindre lättlösliga växtnäringsämnen. Dessa

nu anförda egenskaper göra potatisen till en av de mest tacksamma och räntabla

växter, som kunna odlas på sand- och grusjordar. Potatisodlingen spelar för Skånes

magrare jordbruksdistrikt samma betydelsefulla roll som sockerbetsodlingen för de

bördigare områdena.

Potatisodlingen har emellertid för sand- och grusjordarna sin stora betydelse

även ur synpunkten att å dessa jordar kunna ordna rationella växtföljder. - Att på

lämplig plats i växtföljden kunna till omväxling med den dominerande stråsädes°cb

vallodlingen inskjuta en gröda, som i egenskap av s. k. hackfrukt erbjuder

möjlighet att på intensivt och effektivt sätt under växttiden bekämpa ogräset, har

sin mycket störa vikt. På jordar, som ej lämpa sig för odling av sockerbeior

eller ärter till mogen skörd, är potatisen den utan gensägelse förnämsta hackfrukten,

och då tillfälle gives till att utöver den i allmänhet relativt obetydliga areal, som

behöver tagas i anspråk för odling av foderrotfrukter, odla potatis i den omfatining,

att ett helt skifte upptages av haekfrukter, är en stor fördel vunnen ur ren växtföljdssynpunkt.

Potatisen har sålunda för en rationell växtföljds ordnande å sandoch

grusjord ar samma betydelse som sockerbetor å lerjordar.

Odlingen av bränneripotatis har även för ett annat område av lanthushållningen,

nämligen för husdj ursskötselns bedrivande, sin stora be lydelse. Uti dranken erhålles

ett billigt och högst värdefullt foder, och rik på äggvita och med aptitietande

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

egenskaper kan drank i väsentlig män ersätta både kraftfoder och rotfrukter, varför

ock vid tillgång på drank relativt stora mängder stråfoder och särskilt halm kunna

uppfodras. Då därtill för potatisens förarbetning till sprit endast sådana ämnen,

som potatisplantan hämtat ur luften, d. v. s. kol, väte och syre, tagas i anspråk,

under det alla ur jorden hämtade växtnäringsämnen kvarstanna i dranken och återföras

vid dennas utfordring till huvudsaklig del med gödseln till jorden, har odling

av potatis för bränneriändamål i förening med drankens återhämtande sin mycket

stora betydelse för jordbruket, alldenstund denna odling ej midför någon rubbning

i den statistiska jämnvikten på egendomen.

På trakter med potatisbrännerier hållas också städse å de potatislevrerande

egendomarna relativt stora kreatursbesättningar, och detta är självfallet av största

betydelse, då för sand- och grusjordarnas uppdrivande till ökad bördighet en riklig

användning av ladugårdsgödsel är eu huvudbetingelse. Potatisbrännerierna spela

alltnog en utomordentlig viktig roll för lanthushållningen inom sand- och grusjordsdistrikten,

och detta därför att de dels möjliggöra bedrivandet av en omfattande

potatisodling och därmed ordnandet av en rationell växtföljd, dels uti dranken

lämna ett fodermedel, som möjliggör hållandet av stora nötkreatursbesättningar och

därmed vinnandet av stora mängder ladugårdsgödsel. Brännerihanteringen kan

kort och gott betecknas som en nödvändig förutsättning för ernående av rik vegetabilisk

och animalisk produktion samt nöjaktig räntabilitet av lanthushållningen inom

sand- och grusjordsdistrikten. Det är också brännerihanteringens många och stora

fördelar för jordbruket, som utgöra grundvalen för, att de stora, magra områdena

inom Skåne kunnat uppdrivas till den kultur och produktionskraft, vari de nu befinna

sig.

Vad beträffar möjligheten att i stället för fabrikspotatis odla matpotatis,

ligger det i sakens natur, att den jord. som lämpar sig för odling av fabrikspotatis,

också passar för odling av matpotatis. Men härvid är att märka, att matpotatissorterna

dels äga vida lägre avkastningsförmåga dels äro mera hemsökta av skördenedsättande

sjukdomar än fabrikspotatissorterna. Man torde böra räkna med, att

även de mest odlingsvärda matpotatissorterna lämna minst 20 procent lägre skördeutbyte

än de mera allmänt odlade, mera värdefulla fabrikspotatissorterna. Då produktionskostnaderna

äro mest desamma vare sig mat- eller fabrikspotatissorter

odlas, är det lätt att inse, vilken sämre räntabilitet matpotatisodlingen medför i

jämförelse med fabrikspotatisodlingen. Att matpotaiis plägar betinga ett obetydligt

högre pris per 100 kilogram än fabrikspotatis är visserligen sant, men tages hänsyn

till, att matpotatis i regel ej kan i samma omfattning som fabrikspotatis finna avsättning

på hösten utan måste nedläggas till vinterförvaring, något som ej blott

kräver arbete och kostnad utan ock medför ej obetydligt lagringssvinn förutom

åtskilliga andra olägenheter, kan det något högre priset på matpotatis ej sägas stå

i rätt förhållande till priset på fabrikspotatis.

Skulle för övrigt en starkt utökad produktion av matpotatis på bekostnad av

fabrikspotatisodlingen komma till stånd, skulle detta medföra ett stort överskott

på matpotatis utan avsättning och användning och därmed skulle inträffa en stark

nedgång i priset på varan. För övrigt torde redan den huvudsakliga delen av den

matpotatis, som konsumeras inom de större samhällena odlas i närheten av dessa,

så att för mera avlägsna produktionsorter det ej torde vara möjligt att på grund

av potatisens skrymmande beskaffenhet och dyra transport finna avsättning för

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

matpotatis till ett för odlingens räntabilitet nöjaktigt pris. Ett utbyte av bränneripotatisodling

mot potatisodling skulle även hava till följd förlust av den till foder

värdefulla och billiga dranken och därmed tvinga till stark reducering av uötkreatursbesättningama

med ty åtföljande minskad produktion av ladugårdsgödsel. Omfattande

försäljning'' av matpotatis skulle ock medföra en stark rubbning av den statiska

jämvikten på egendomarna genom att stora mängder växtnäringsämnen blevo bortförda

och detta vore liktydigt med utarmande av jorden och stark nedsättning av

dess produktionskraft. Att Skåne skulle kunna ifråga om potatis uppträda som

exportkonkurrent till våra grannländer i söder och väster, kan väl ingen med

sakkännedom på området väga gorå sig till tolk för.

Vad åter beträffar fabrikspotatisodlingens ersättande med sträsädesodling,

bär denna senare kultur nog i allmänhet redan fått sig tilldelad den areal, som

med hänsyn till en lyckligt ordnad växtföljd och en god arbetsfördelning kan vara

lämplig. En ytterligare utökning av den stråsädesbärande arealen skulle medföra,

att den ensidiga stråsädesodlingens yanskligheter skulle komma att göra sig gällande

ännu starkare än vad redan är fallet, och ökat uppträdande av ogräs och parasiter

•— först och främst nejnatoder — skulle bliva den direkta följden. Att åter ersätta

fabrikspotatisodlingen med utökad odling av foderrotfrukter låter sig ej göra

i någon större utsträckning. Den foderrotfrukt, som på sand- och lerjordar huvudsakligen

kan komma ifråga, är rovan, men denna bar ju relativt ringa hållbarhet

vid vinterförvaring förutom att den bär en nog så begränsad användning i ladugården.

Rovan kräver därjämte avsevärt drygare odlingskostnad och fram för allt.

arbetskostnad, och i dessa tider med knapp tillgång på mänsklig arbetskraft pcb

höga arbetslöner spelar detta förhållande en ingalunda oväsentlig roll uti jordbrukets

ekonomi.

Ej heller låter det sig gorå att i större utsträckning ersätta fabrikspotatisodlingen

med odfingen av någon egentlig handelsväxt. För sand- och grusjordar

är valet ifråga om odlingsmöjliga växtslag mycket begränsat, och för dessa jordslag

är och förblir fabrjkspotatisodlingen vid sidan av och i omväxling med en lämplig

areal av råg, vårsäd och vallar den kultur, på vars inrymmande i växtodlingsplanen

i erforderlig omfattning lanthushållningens nöjaktiga räntabilitet inom sand- och

grusjordsdistrikten ytterst beror.

På grund av ovan anförda skäl vilja vi till sist såsom yår absoluta uppfattning

i den fråga det bär rör sig om uttala, att hinder av varje slag, som kunna komma

att resas mot fabrikspotatisodlingens bedrivande i dess nuvarande omfattning, komma

att få mycket ödesdigra, ja, helt lamslående följder för jordbiukshanteringen inom

Skånes sand- och grusjordsdistrikt. Förbud mot, ja, redan eu ganska ringa inskränkning

av potatisens användning till sprittillverkning vore ett fullständigt dråpslag

för jordbruket i Skånes sandjordsdistrikt, och det finnes i sanning intet fog för, att

de skånska potatisodlarna och brännerierna skola offras på de uppsvenska, stora

och rika trävarubolagen.

Alnarp don 26 oktober It)Ib.

Rätt avskrivet intyga:

L. For?berg.

iJ. A. Leufvén. K. .Tönssoti.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilag» 3.

Till sakkunniga för sulfitspritens användning.

Med anledning av Eder skrivelse dep 20 sistlidne oktober, vari antites att

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ville uttala sig:

1) angående sättet för jordbrukets omläggning under förutsättning att lantbruksbränneriernas

rörelse bleve förbjuden;

2) angående omfattningen av de förluster, vilka anses oundgängliga och som

under alla omständigheter måste drabba jordbrukare och bränneriägare vid deri

ifrågasatta reformens genomförande; och

3) angående tillverkningskostnaderna för en liter råsprit, tillåter sig utskottet

med anledning härav anföra följande synpunkter.

Den i första punkten framställda frågan angående jordbruk! ts omläggning

under förutsättningen att lantbruk skrän ner i er »as rökelse bleve förbjuden måste ses

mot bakgrunden av länets jordmåns- och jordbruksförhållanden. Kristianstads läns

åkerjord är till övervägande del av mycket lätt beskaffenhet och i stor utsträckning

stenbunden och svårbrukad. Endast å Simrishamnsslätten i södra delen av länet,

Ängelholmsslätten i västra delen samt Kristianstadsslätten i mellersta delen av

länet tinnes en del bättre jord, valk sockerbetor och vete kunna odlas. Kristianstadsslätten

består emellertid till övervägande del av lätt sandjord, som stundom

är av mycket dålig beskaffenhet. Dylik svag jord förekommer i mycket stor utsträckning

inom Gärds och Villande härader men även inom en del av Albo härad,

i Ingelstads härad i trakten av TomeUlla, i Järrestads härad inom Vemmerlövs och

angränsande socknar, i vissa delar av östra och västra Göinge hålåder (Broby,

Hässleholm- och Finjatrakten) och i Norra Åsbo härad, i trakten av Klippan. A

dessa sandjordar äro de flesta bränneriema belägna, k varje jordbruk inom dessa

områden finnes i regel en mindre del s. k. god jord, varest rotfrukter och andra

mera krävande växter odlas, även potatis, samt mycket stora arealer lätt sandjord,

som dels bär råg och potatis, dels ligger till betesmark. En del av denna sandjord

är planterad med skog men lämnar i regel dåligt resultat som skogsmark på grund

av sin torra beskaffenhet. Tack vare bränneriema har eu stor del av den dåliga

sandjorden så småningom förvandlats till medelgod åker, som nu bär göda grödor,

Där bränneri funnits på egendomen eller andel däri innehafts, har nämligen en stor

mängd drank erhållits, som möjliggjort hållandet av en relativt stor kreatursbesättning,

vars gödsel så småningom ökat åkerjordens mylla och förändrat jorden till

det bättre. Alla näringsämnen, som växterna bortfört, hava återkommit med gödseln,

varjämte ep del säd ocli potatis, särskilt för en del år sedan, då bränningen var

mera omfattande, inköpts från andra orter och tillfört jorden ytterligare näringsoch

gödselmedel. Ett faktum är, att om denna källa till foder berövas jordbruken,

deras bördighet snabbt går tillbaka, och jorden torde ånyo bli av samma beskaffenhet

som före bränneriernas tillkomst. Under förutsättning åter att systemet Ange fortsätta,

skulle alltmera av dep lätta sandjorden konnna under kultur, erhålla gödsel

och bli brukbar åker. Potatisen är den enda växt, som utom råg kan med fördel

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

odlas pa denna jord, detta beroende därav, att försommaren med dess förråd av

vinterfuktighet och eftersom marens vanligen rikare nederbörd kan tillgodogöras, den

förra av rågen, den senare av potatisen, medan vårsäd och baljväxter knappt löna

sig att odla på grund av den vanliga försommartorkan.

Det torde böra tilläggas, att råg och potatisodling stå i ett viss sammanhang

med varandra i dessa trakter. Det är nämligen regel, att efter potatisen sås råg,

som i allmänhet ger bättre skörd än råg odlad efter annan förfrukt.

Utskottet vill med hänvisning till förestående fastslå, att potatisodlingen för

de bygder, varom här är fråga, är av sådan betydelse, att det torde vara omöjligt

att ersätta denna växt med någon annan. En försvårad eller omöjliggjord avsättning

av potatis är därför ett av de allvarligaste slag, som kan tilldelas jordbruket i

dessa bygder.

I den uppställda frågan begäres upplysning om utskottets uppfattning angående

sättet för jordbrukets omläggning, därest lantbruksbränneriernas rörelse bleve förbjuden.

Då utskottet i det föregående framhållit, att potatisen ej kan på de jordar,

varom här är fråga, ersättas av någon annan växt, återstå endast två alternativ

för omläggningen av jordbruket, antingen en omläggning med en lika omfattande

potatisodling som hittills eller ock en omläggning med minskad potatisodling.

Potatisodlingen har under de sista årtiondena i icke obetydlig mån utvecklats,

och ypperliga förutsättningar för eu ännu kraftigare utveckling förefinnas. Om

lönande avsättning kunde erhållas, skulle genom odling av lupiner såsom gröngödslingsväxt

och råg och potatis såsom kulturväxter en allt större del av den lätta

sandjorden kunna komma under kultur. Flera tusen tunnland jord skulle under

dessa förutsättningar kunna giva goda grödor. Potatisodlingen har så långt ifrån

nått den utveckling, som den på grund av naturbetingelser skulle kunna nå inom

området, att man rent av kan säga, att eu ökning av 50 procent eller mer avpotatisodlingen

är både möjlig och säker, om blott avsättning kan beredas.

Frågan är därför: finnes avsättning för potatisen, och är denna avsättning

sådan, att den bjuder tillräcklig säkerhet för odlingens fortvaro och utveckling?

Om vi i detta sammanhang bortse från den hittillsvarande förnämsta avsättningen,

brännerihanteringen, finnes följande tänkbara nämligen till matpotatis, till stärkelsefabrikation,

till torkerier och till foder.

Av en undersökning om möjligheten att avsätta årets potatisskörd har framgått,

att vårt lands olika orter kunna odla matpotatis för eget behov. Mindre

underskottsområden finnas visserligen i Stockholm, Göteborg och Norrbotten, men

dessa underskottsområden äro, utom beträffande Norrbotten, omgivna av överskottsområden.

De län, som gränsa intill underskottsområdena kunna med största lätthet

fylla bristen. Skåne och Blekinge hava inga utsikter varken nu eller framdeles att

tillkämpa sig en marknad för mai potatis annat än inom eget område. Den koloniodling,

som igångsatts under kristiden, har dock icke medräknats vid undersökningen,

men den samlade skörden ä dessa kolonier är och torde även framdeles bli så betydlig,

att matpotatismarknaden inom hela landet kan fyllas rent lokalt. Någon

avsättning till matpotatis under år med normal skörd i landet kan sålunda icke

påräknas, och fraktnedsättning har i detta fall ingen nämnvärd betydelse, försåvitt

icke frakten blir så låg, att den skånska potatisen kan avsättas på den mellansvenska

marknaden och uttränga den lokala odlingen därstädes, men detta torde

icke vara möjligt och ej heller önskvärt.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Till stärkolseberedning kan normalt beräknas åtgå 84 000—90 000 ton potatis.

Stärkelsefabriker och brännerier finnas nu inom olika och ganska skarpt markerade

områden. Endast i gränstrakterna finnas båda delarna om varandra varjämte här

och där finnes ett bränneri i stärkelsedistrikten och tvärtom. Stärkelsefabrikerna

åro emellertid inom sitt område så talrika, att om de fullt utnyttjas, blir produktionen

av stärkelse minst dubbelt sä stor, som landets behov kräver. Att under sådana

förhållanden anlägga nya stärkelsefabriker i de nedlagda brännerierna eller i bränneridistrikten

kommer att leda därtill, att hela stärkelseindustrien förstöres, varigenom

potatisodlingen även inom stärkelsedistrikten skulle lida ett kännbart avbräck. En

avsättning till stärkelseberedning är därför ur ekonomisk synpunkt omöjlig och, om

den det oaktat äger rum, för denna industri ödeläggande.

Potatistorkerier finnas nu genom statens försorg anlagda huvudsakligen i

bränneridistrikten, men alla tecken tyda på, att någon tillverkning ej kan komma till

stånd. Den första förutsättningen för denna industri är billigt bränsle, men sådant

står ej till förfogande, utan få stenkol och inköpt ved användas. Båda delarna

torde under överskådlig tid bli för dyra. Därtill kommer, att avsättningen är alltför

osäker. De. av staten under sista vintern tillverkade flingorna hava huvudsakligen

exporterats till Tyskland, oaktat ett stort behov av foder förelegat inom vårt eget

land. Gynnsammare förutsättningar för avsättning inom landet än vad som förefunnits

detta år äro icke tänkbara, och då staten ändock föredragit export framför

den inhemska marknaden, måste detta tydas som det bästa beviset, att flingor ej

kunna avsättas inom landet. De exportpriser, som enligt, uppgift uppnåtts av staten,

äro därtill så låga, att de ej ens torde betäcka bränslekostnaden vid tillverkningen.

Export av potatis och potatisprodukter, till priser som betäcka odlings- och

tillverkningskostnader, torde praktiskt taget ej vara att räkna med.

Nu återstår endast avsättningen av potatis till utfodringsändamål. Redan nu

utfodras avsevärda kvantiteter potatis till svin och i någon mån även till hästar. En

utvecklad potatisodling måste ovillkorligen bygga på utfodring av potatis. Potatis

i kokad form kan användas även till utfodring av hästar, fastän praktiska lantmän

funnit, att hästarna lätt utsättas för digestionsfel, stundom med dödlig utgång.

Potatis kan icke med samma fördel användas till foder åt nötkreatur.

Vi skola här nedan söka att med tillgängliga siffror betäkna, huruvida en

konsumtion av ortens potatis till mat och foder är möjlig.

Skörden av potatis inom länet beräknas under innevarande år utgöra 318 787

ton med en medelskörd per hektar av 13 581 kilogram eller cirka 193 hektoliter

per hektar. Om vi beräkna, att till matpotatis för länets befolkning åt går 200

kilogram per person — den verkliga siffran torde ej överstiga 150 kilogram — och

ändock räknar icke utskottet med alla smärre odlingar å kolonier samt hos arbetare

och husmän, varav många skörda potatis till egen familj — så åtgår härför 46 999

ton eller i runt tal 47,000 ton. Till utsäde efter 2 000 kilogram per hektar åtgår

46 946 ton eller likaledes här cirka 47 000 ton. Till stärkelseberedning torde kunna

beräknas högst 40 000 ton, vilket utgör material till ungefär hälften av all inom

landet behövlig stärkelse. Om vidare beräknas, att vi använda 1 800 kilogram

kokad potatis (10 kilogram per dag och häst under 180 dagar) till halva antalet

hästar över 4 år — denna siffra kan dock icke nås, emedan rotfrukter numera

odlas i sä stor utsträckning, att hästarna på ett vida bekvämare sätt kan få saftigt

foder härigenom — så skulle härför åtgå -~xl 800 = 33 102 ton sålunda till 4

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Utsäde ..

Stärkelse

Hästar

Mät

47 000 ton

47 000 »

40 000 »

33 102 »

Summa 167 102 ton.

Sedan förutnämnda behov blivit fyllda, återstå 151 685 ton till svinfoder,

Om per svin beräknas åtgå 600 kilogram, vilket är maximum, skulle för konsumtionen

av ovannämnda kvantum åtgå 252 800 svin. Då svinen emellertid i regel äro slaktfärdiga

vid 7 månaders ålder och under sommaren med fördel utfodras med diverse

grönfoder och under vintern i de trakter, där potatisodlingen är mindre utvecklad

med rotfrukter och mejeriavfall m. m., så skulle praktiskt taget dubbla mängden

svin erfordras för att utnyttja potatisöverskottet, d. v. s. 505 600 svin. Länets

svinstam utgjorde den 1 juni 1918 71 388 stycken och den 1 juli 1917 130 192

stycken. Svinstammen år 1917 var den största, som förekommit inom länet.

Om vi göra samma beräkning för en enda socken i potatisdistriktet och välja

Vittskövle såsom representativt för området, skulle efter samma beräkningsgrund

som i föregående men med den ändring, att till varje häst användes 1 800 kilogram,

få hållas en svinstam uppgående till 5 612 stycken endast för potatisens konsumtion,

men ungefär av samma skäl som i det föregående anförts den dubbla per år räknat.

Svinstammen i socknen utgjorde vid husdjursräkningen den 1 juni 1918 647 stycken.

Av dessa siffror torde framgå, att det är praktiskt taget omöjligt att på

denna väg konsumera potatisöverskottet i de starkast producerade trakterna. Ett

av hindren är att tillräckliga stalla/'' ej kunna åstadkommas, och en så omfattande

svinskötsel skulle, även om den vore genomförbar, vilket är högst tvivelaktigt, bli

mycket osäker, då ett oerhört produktionsöverskott av svin skulle uppstå, vartill

kommer svårigheten för att ej säga omöjligheten att anskaffa annat behövligt foder

nämligen spannmål och mjölk. Även om brännerihanteringen får fortfara, kvarstår

dock ett överskott av potatis, som blir ganska svårt att avyttra, och en i mycket

hög grad utvecklad svinskötsel kan i alla fall bedrivas.

Enligt utskottets uppfattning kan den ifrågasatta reformen sålunda icke utan

mycket stora förluster för jordbruket och produktionen genomföras, då icke den

nuvarande potatisodlingen kan upprätthållas, och detta är liktydigt med att en avsevärd

del av den odlade jorden måste utläggas till betesmarker, vartill den föga

lämpar sig.

2) Omfattningen av de förluster, vilka oundgängligen och under alla förhållanden

måste drabba jordbrukare och bränner iägare vid den ifrågasatta reformens

genomförande.

Med det material, som står till utskottets förfogande, är det icke blott svårt

utan så gott som omöjligt att avgiva ett fullt uttömmande svar på den uppställda

frågan. Utskottet vill dock i den mån det är möjligt söka att närmare ingå härpå

och i varje fall lämna några antydningar.

I det föregående har framhållits, att länets potatisodling redan med nuvarande

produktion kan fylla behovet av potatis till mat, utsäde, stärkelseberedning och

utfodring och därjämte lämna material till den brännvinsbränning, som hittills under

normala förhållanden bedrivits. Vad som ej framdeles kan avsättas till brännerihanteringen,

måste följaktligen betraktas som minskad avsättning.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Under aren 190.5—1014 tillverkades i medeltal inom länet 20 977 915 liter

50-procentigt brännvin. Om i runt tal 5 kilogram potatis beräknas åtgå till 1 liter

brännvin — siffran synes kanske vara något för hög, men om lagringsförlusten å

potatis inberäknas, torde den i stället bli något för låg — 104 899 ton potatis.

Denna potatis kan med fråndraget utsäde skördas på cirka 9,057 hektar. Skördesiffran

per hektar har beräknats till årsmedeltalet 13 581 kilogram med 2 000 kilogram

fråndragna som utsäde. Då det gäller den svagast avkastande jorden och

potatisskörden i medeltal för hela länet ligger till grund för beräkningen, kan arealsiffran

icke anses för hög utan tvärtom för låg. Om bränningen på grund av minskad

spritkonsumtion blir mindre, kommer givetvis en häremot svarande areal att få

avräknas.

Vad innebär en minskning av bränneriområdets potatisareal med 9,057 hektar?

För det första torde man kunna utgå ifrån, att minskningen i själva verket blir ännu

större, emedan alla, som hava del i brännerier, eller som pläga sälja potatis till

brännerier, i allmänhet odla större areal än de kunna avsätta till detta ändamål,

men odlingen företages ändock i hopp att försäljning skall kunna äga rum. Sedan

visshet vunnits, att all avsättning av potatis till bränneriändamål är utesluten, blir

misstämningen stor och lusten att odla potatis går ännu mer tillbaka än vad som

motsvarar avsättningen till brännerierna. Emellertid skola vi endast räkna med

den förut anförda arealen.

Skörden skulle enligt beräkningen

— utsädet inräknat — utgöra

1,748,000 hektoliter å 5: —......................

8 740 000: —

Härifrån avgår

Utsäde 258 771 hektoliter å 5:— ..........

....................... 1 293 855: —

Konstgödsel å 110 kronor per har ..........

........................ 996 270: —

Mansdagsverke 15 per har å 7:— ..........

......................... 950 985: —

Hjon 26 » » »5: — .......

..................... 1 177 410: —

Hästar 26 » » »5: —..........

................. 1 177 410: -

Redskap och allmänna omkostnader ......

......................... 452 850: —

6 048 780: —

Övriga omkostnader, räntor m. m. samt ersättning för eget arbete

ävensom vinst..................................

2 691 220: —

Summa 8 740 000: —

Denna beräkning beträffande direkt förlust å minskad skörd gör ju icke anspråk

på att vara fullt riktig, men den kan dock tjäna som ett slags överslagsberäkning.

Man torde emellertid även lägga märke till, att en minskad arbetsförtjänst

dels på mindre jordbruk för det egna folket, dels och framförallt för legd

arbetskraft uppstår, som ensamt uppgår till över 2 miljoner kronor.

Men dessa förluster äro icke de enda. Den drank, som erhålles vid brännerierna,

kan anses utgöra cirka 19 000 kilogram per hektar. Omräknad i foderenheter

å 15 kilogram blir antalet foderenheter per hektar 1 266 eller på 9 057

hektar 11 4661 62 foderenheter. Om per djur och dag användes 45 kilogram eller

3 foderenheter och utfodringstiden beräknas till 6 månader, ger dranken ett gott

saftigt foder till i runt tal 21 230 nötkreatur. Vad dessa nötkreatur har för inflytande

dels på kött-, dels på mjölkproduktionen är lätt att förstå. Genom brist på

detta foder, som ej på den torra jorden kan ersättas med rotfrukter, kommer kreatursstammen

att minskas, gödselproduktionen likaså, halmen kan ej fullt utnyttjas

Std fit8priMrednin gen. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

till foder, då saftigt foder saknas, och jordens bördighet går tillbaka. Om varje

foderenhet beräknas efter nuvarande pris kosta 20 öre, skulle ensamt härigenom

en förlust, som på visst sätt är oersättlig, uppgående till kronor 2 293 230 uppstå.

Aven om dranken kräver kostnad för transport, utfodring, djurens skötsel m. m.,

så är denna kostnad jämförelsevis obetydlig, om man utgår ifrån, att arbetet utföres

av den personal och de dragare, som ändock finnas på egendomen.

De anförda siffrorna beröra ej den vinst, som kan räknas uppstå vid själva

brännerihanteringen. Denna vinst kan svårligen av utskottet beräknas, men torde

dock ej understiga minst 200 000 kronor. De indirekta förlusterna såsom fallande

egendomsvärde, svårigheten att hålla egendomens kultur vid samma nivå som hittills,

outnyttjade byggnader genom reducerade kreatursbesättningar och minskade

skördar, outnyttjade redskap och maskiner för odlingen m. m. äro vida allvarligare

och beröra icke blott den enskilde utan även det allmänna. Man kan nämligen

utgå ifrån, att det icke blott är ett enskilt utan även ett allmänt intresse, att jorden

utnyttjas på bästa sätt, och att arbetstillfällen även skapas på landsbygden

o. s. v. Att exakt angiva den förlust, som jordbruket lider genom dessa sistnämnda

förhållanden, är omöjligt. I många fall skulle exempelvis jordbrukets taxeringsvärden

sjunka med 25—50 procent, vilket utskottet med rent praktiska utgångspunkter

ansett sig kunna bedöma, och denna siffra gäller icke blott bränneriegendomarna

utan även de jordbruk, som försälja sin potatis till brännerierna men vid

ett bränningstorbud skulle se sin avsättning av potatis omöjliggjord.

Beträffande nuvarande genomsnittsvärdet av länets brännerier kan utskottet

ej uttala något säkert omdöme därom, och utskottet finner det icke heller vara behövligt,

då enligt eder skrivelse särskilda frågoformulär blivit utsända till varje

bränneri.

3. Tillverkningskostnodm för 1 liter råsprit.

Då utskottet saknar erfarenhet om alla de faktorer, man har att räkna med

vid tillverkningen av sprit, och utskottet för utredning härav måste anlita praktiska

utövare av brännerihanteringen utan att kunna närmare kontrollera uppgifterna,

anser utskottet att de sakkunniga med större säkerhet kunna genom experter

på området erhålla mera tillförlitligt svar beträffande denna fråga.

Utskottet vill som svar å övriga frågor hänvisa till sina förut lämnade uppgifter

beträffande för bränneriändamål odlad potatis samt i övrigt framhålla, att

den spannmål, som åtgår för brännerihanteringen, odlas på cirka 2 200—2 500 hektar.

Denna spannmål odlas dels på respektive bränneriegendomar och dels inköpes den

i den allmänna marknaden och är särskilt för kornodlingen av betydelse. Såvitt

det är utskottet bekant, tillverkas ej brännvin av melass eller sockerbetor inom

länet. Länets hela åkerareal utgör enligt jordbruksstatistiken 250 017 hektar.

Beträffande avsättningen vill utskottet framhålla, att under kristiden alla

lantbruksprodukter och icke minst säd och potatis, som vissa tider varit under statsbeslag,

varit mycket lätta att avsätta. Nu däremot saknas såsom förut antytts

avsättningsmöjligheter för en stor del av potatisen. Inom de bygder, där brännerihanteringen

plägat vara avnämare av potatisen, äro jordbrukarne, både bränneriägare

och de, som pläga försälja potatis till brännerier, i en mycket svår ställning,

emedan den mindre kvantitet brännvin, som i år får tillverkas, ej ens förslår för

avsättningen av bränneriägarnas egen potatis. Då inom stora områden potatisen är

den största inkomstkällan, icke minst för ett stort antal medelstora och mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

jordbruk, och stora kostnader för gödsel ocli arbete blivit nedlagda i skörden utan

utsikt att motsvarande inkomst erhålles, förspörjes från många håll, att jordbrukarna

hava svårt att ordna sin ekonomi och betala de på hösten vanligen förfallna

räkningarna.

Utskottet tillåter sig till slut framhålla ännu en synpunkt. Under kristiden

har den jord, varom här är fråga, på ett synnerligen kraftigt sätt utnyttjats för

produktion av livsmedel. Avsevärda kvantiteter råg och potatis ha odlats å dessa

jordar och i sin mån bidragit till fyllandet av de livsmedelsbehov, som funnits inom

landet. Under våren 1916, då potatistillgången i hela landet var ringa, kunde dock

från detta läns bränneridistrikt uppbringas avsevärda kvantiteter potatis, som ställdes

till statens potatisbyrås förfogande och avsattes framförallt i Stockholm och i

Norrland till de priser, som av staten blevo fastställda, vilket utskottet, som i sin

mån medverkade vid uppköpen, anser sig böra erinra om. Under åren 1917 och 1918

lämnade det distrikt, varom nu är fråga, stora mängder potatis till Norrland och

mellersta Sverige. Ett bränneriförbud skulle drabba just dessa bygder på ett så

kännbart sätt, att jordbruket skulle lida stort avbräck, och den livsmedelsreserv.

som ligger uti den potatis, som odlas för bränneriernas behov, för att ej räkna med

ett högre avkastande jordbruk, skulle upphöra att finnas till. Nu är visserligen

kristiden med dess livsmedelssvårigheter för denna gång slut, men vi hava ingen

som helst garanti för att de ej kunna ånyo förr eller senare återkomma. Ett förbud

för potatisens utnyttjande till bränneriändamål skulle vara en allvarlig fara

för denna livsmedelsreserv, som icke minst för Norrland är av stor betydelse. Utskottet

anser sig ha goda skäl att inför det ifrågasatta förbudet för lantbruksbrännerierna

till förmån för Norrlands sulfitspritintressen erinra härom.

Kristianstad den 14 november 1919.

På Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts vägnar:

Louis De Geer.

V. Ekerot.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Till sulfitspritkommittén.

Bilaga 4.

fn fr ^edan .f^spntkomnuttén för sin utredning rörande sulfitspritens användningtill

förtänngsandamål samt ändrade bestämmelser angående tillverkning av brännvin

anmodat utskottet inkomma med yttrande jämte utredning i vissa avseenden, får

utskottet härmed anföra följande:

, , , T;0) Angående sättet för jordbrukets omläggning under förutsättning, att lant
bruksbranneneraas

rörelse bleve förbjuden. J

Ett nedläggande av lantbruksbränneriema skulle omöjliggöra potatisodlingen

på jordar, varå odlas potatis i och för leverans till brännerierna. Att utbyta

potatisodling mot annan odling å förenämnda jordar vore omöjligt av det skäl att

potatisodling företrädesvis bednves å mager jord, där potatis jämte råg är det enda

ViSYrCmO1 c*om mnn ArrAnl-lin> 1-___ Jl__ ir • i . . .

växtslag,^ som med egentlig fördel kan odlas. Kan icke annan avsättning"för po
s,

bliver givetvis följden, att jordägarne

. '' '' O "‘"O VSVCXUId.

tatisen efter bränneriernas nedläggning vinnas. _______ o_________

asamkas betydliga förluster. Potatisen finge då avyttras var sig bäst gorå Tåter

förnämligast till stärkelsefabrikerna. Att förbruka all odlad potatis såsom »matpotatis»

låter sig icke göra enbart av det enkla skälet, att behovet av dylika

produkter över nästan hela landet vid normalskörd täckes av den lokala tillgången

därav. Någon omläggning av jordbruket inom provinsen kan således icke ifrågakomma,

och anse vi blotta tanken därpå förkastlig såväl ur praktisk som nationalekonoimsk

synpunkt. Under de gångna krisåren har det stora potatisöverskottet i

södra Sverige visat sig vara till ovärderligt gagn för folkförsörjningen

Vidkommande eventuell nedsättning av fraktsatserna för potatis å statens

jarnvagar vill utskottet framhålla nödvändigheten av att nedsättning sker för så

vitt brist pa matpotatis under svagår i det övre Sverige skall kunna täckas från

södra delarne av landet.

Att exportera potatisen skulle nog vara fördelaktigt, om det funnes något

larn,, som vore i behov därav och kunde erlägga skäliga priser därför Potatisexporten

har emellertid under normala tider var mycket liten, och anse vi föga

troligt, att lönande export för framtiden kan vinnas.

2:o) Angående omfattningen av de förluster, vilka Ni anser oundgängligen

°.^h under alla omständigheter måste drabba jordbrukare och bränneri ägare vid den

ifrågasätta reformens genomförande.

Inom Blekinge finnes för närvarande 7 stycken brännerier, vars tillverkning

öre kriget uppgick till 2 314 000 liter vartill åtgår 160 000 hektoliter potatis0

Efter en medelskord av 160 hektoliter per hektar erfordras till framställning av

ovannamnda kvantitet brännvin potatisodling å 1 000 hektar. Skulle nu potatisodlarna

åi denna jord, som mestadels består av sandjord — Blekingebrännerierna

aro nämligen belagna i trakter, där övervägande sandjord finnes — icke finna avsättning

for sm potatis vid brännerierna, måste de helt naturligt se si°- om efter

annan köpare. Stärkelsefabrikerna komma nog i ovannämnda fallet att konsumera

den mesta potatisen men dessa fabriker hava redan svårt att bliva av med sin

stärkelse da överflöd härav på grund av överproduktion inom landet finnes i marknaden.

»kulle brännerierna helt stoppas, förorsakade detta givetvis ett kraftigt

prisfall å ifrågavarande växtslag, vilket därefter icke skulle kunna odlas med någon

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

vinst. De höga arbets- och konstgödningsprisen skulle absolut verka därhän, att

potatisodling i länet bleve förlustbringande. I detta län skulle även en massa

hemman falla i värde. Vidare måste kreatursbesättningarna minskas, då ingen drank

längre stode att erhålla. Att detta i sin tur högst menligt komme att inverka på

jordbruket, ligger i öppen dag. Dessutom skulle bränneriägarne ovillkorligen komma

att göra förlust på sina bränneribyggnader. Här i länet uppskattas byggnaderna

vid varje bränneri till cirka 50 000 kronor, men vid nedläggandet av rörelsen bleve

dessa så gott som värdelösa. För de dyrbara maskinerna och andra anläggningar

kunde endast erhållas skrotvärde.

3:o) Angående tillverkningskostnaderna för en liter råsprit.

I denna fråga hänvisas till inhämtande av yttrande frän experter på området,

då dessa givetvis äro i stånd att avgiva mera tillförlitligt svar än vad vi kunna

lämna.

Vidare ber utskottet få meddela att potatis odlas å 10 604 hektar utav länets

hela areal 63 205 hektar.

På grund av vad vi sålunda anfört få vi på det livligaste tillstyrka, att

brännvinsbränning av lantbruksprodukter måtte få ske i samma utsträckning och

på samma sätt som hittills.

Karlskrona den 24 november 1919.

För Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott:

A. Wachtmeister.

Gerhard Leijonliielm.

Bilaga 5.

Till herr överdirektören Fredrik Zethelius.

Med anledning av utav sakkunniga infordrat yttrande angående bränuerihanteringen

inom länet, får Skaraborgs läns förvaltningsutskott med hänvisande

till sitt yttrande i nämnda fråga av den 31 augusti 1912, intaget i nykterhetskommitténs

betänkande IV, vidhålla däri lämnade uppgifter.

Bränneriernas antal har dock nu förminskats till 7 stycken, alla förlagda till

.större egendomar, som helt eller till huvudsaklig del själva odla den potatis samt

den spannmål, som åtgår till framställning av brännvin, varjämte de till största

delen själva framställa det bränsle av torv eller ved, som erfordras, och i övrigt

hava långa avstånd, 10—20 kilometer, till kommunikationsmedel och alltså härigenom

hava stora svårigheter att utforsla dessa egendomarnas tyngre produkter, potatis,

säd och vedbrand, i oförädlat skick.

Till detta kommer, att en utsträckt odling av potatis å den därför använda

svagare jorden i fortsättningen ej kan äga rum, om ej avfallet vid tillverkningen

kvarstannar på egendomen och bereder en betydande ökning i den för växtlighetens

uppehållande nödvändiga kreatursgödseln.

Beträffande de framställda frågorna får förvaltningsutskottet anföra:

1. att en omläggning av jordbruket ej kan ske på annat sätt än genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

L-26

övergång till odling av säd eller foderväxter, där jordmånen sådant medgiver, och

den svagaste jordens användning för skogskultur samt att övergångstiden ej bär så

stort inflytande, då minskningen av potatisodlingen snart kommer att göra sig

gällande, liksom bränneriernas igångsättning för kortare perioder och minskad tillverkning

blir för dyrbar.

Angående billigare järnvägsfrakter och dylikt synes dessa ej vara av vidare

betydelse, då redan nu arbetspriserna förhindra potatisens landsvägstransport på

uppgivna avstånd;

2. att omfattningen av de förluster, som skulle uppstå vid brännerinäringens

nedläggande vid jordbruket, av förvaltningsutskottet med instämmande i tidigare till

nykterhetskommittén ingångna beräkningar uppskattas till 25 å 30 procent av egendomarnas

värde, såväl med hänsyn till priserna före krigstiderna som de nuvarande,

samt stöder detta sitt yttrande än mera på de egendomar i liknande förhållande,

som av 1880—90 talets ruinerande brännvinspriser nödgades nedlägga sin tillverkning,

och vars störa areal, goda byggnader sedan äldre tid lockat köpare, som dock

snart nog insett nödvändigheten av att åter försälja dessa egendomar, vilka under

de senare åren gått ur hand i hand. Vad värdet på bränneriernas apparater och

maskiner vidkommer, är detta ju nu med de höga anskaffningsvärdena betydande,

då de däremot vid nedläggandet av driften till stor del endast hava skrotvärde,

blott användbart för denna hantering liksom byggnaderna inrättade för detta

ändamål näppeligen kunna finna annan användning för jordbruksändamål utan måste

rivas, vadan förvaltningsutskottet för sin del anser de å egendomarna befintliga

bränneriernas värdeminskning vid ett eventuellt nedläggande av rörelsen förorsakar

varje egendom en förlust av 50 000—75 000 kronor:

3. vad tillverkningskostnaderna angår synes dessa såvitt förvaltningsutskottet

kunnat utröna stått i ett direkt förhållande till de under de senaste tillverkningsåren

gällande priser, samt att årets höjda pris torde vara berättigat genom de ökade

odlingskostnadema, fördyrat bränsle och arbetskostnader samt

1) att arealen av den jord, som odlats för potates till bränneriändamål, under

de sista åren, då brännvinstillverkning ägt rum, utgjorts av omkring 700 hektar,

eller alltså omkring 12 procent av den för potatis inom länet använda arealen.

2) beskaffenheten av den härför använda jorden är förut omnämnd,

3) att de för brännerinäringen odlade produkterna endast torde utgöra omkring

9 procent av hela produktionsbeloppet inom länet,

4) att avsättningen av potatis, sedan nu normala förhållanden inträtt, för

bränneriegendomarna naturligen ställer sig synnerligen oförmånligt, då priserna

nedgått med 50 procent men arbetslöner och transportkostnader m. m. ställa sig

än dyrare, varjämte skördarna inom en kort tid genom minskningen av naturlig

gödsel komma att så väsentligt nedgå, att odlingen ej kan uppehållas.

Under de år brännvinsbränningen varit nedlagd, hava från länets bränneriegendomar

betydande mängder potatis försålts till folknäring, som under denna tid

även mottagit den för bränning odlade »fabrikspotatisen».

Blomberg den 19 november 1919.

På förvaltningsutskottets vägnar:

Gilb. Hamilton,

ordförande.

Fr. Mannerfelt.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Bilaga 6.

Till ordföranden för sakkunniga vid utredning av sulfitspritfrågan herr

överdirektören m. m. F. Zethelius, kungl. kontrollstyrelsen, Stockholm.

Sedan Sveriges bränneriidkareförening genom skrivelse av den 20 oktober

1919 anmodats avgiva yttrande med anledning av den utredning av de med sulfitspritens

användande för förtäringsändamål sammanhängande spörsmål, som uppdragits

åt särskilda sakkunniga, får föreningen härmed framhålla följande:

De från jordbruket härrörande produkter, som i vårt land användas till framställning

av brännvin, utgöras till huvudsaklig del av potatis och endast till mindre

del av spannmål, sockerbetor och melass. Då brännvinsframställning av spannmål

alltid ställer sig ogynnsammare ur ekonomisk synpunkt än av potatis, användes

spannmål endast till så stor mängd, som är erforderlig för maltframställning. Den

för detta ändamål använda spannmålen utgöres uteslutande av korn eller blandsäd

(korn och havre). Brännvinstillverkningen av potatis försiggår såsom bekant genom

försockring av potatisens stärkelse och förjäsning av den erhållna sockerlösningen,

varvid även den i den inmäskade spannmålen befintliga stärkelsen övergår till

alkohol.

Potatisens och spannmålens övriga beståndsdelar, nämligen äggvita, fett och

ej jäsbara kolhydrater kvarstanna däremot i den efter alkoholens avdestillation

erhållna återstoden eller dranken. Drankframställningen innebär följaktligen en

koncentrering av råmaterialens halt av äggvita och fett, vilken för utfordringsändamål

är av synnerligen stor betydelse, på samma gång som dessa och övriga i

dranken ingående ämnen genom kokningen bringas i lättsmält form. Dels på grund

härav och "dels därigenom att dranken i regel kan utfodras i varmt tillstånd utgör

densamma ett fodermedel, som för såväl kött- som mjölkproduktion i prisbillighet

och näringsvärde överträffar övriga inom landet producerade foderämnen och endast

kan ersättas med importerade kraftfoder. I framställningen av detta fodermedel

ligger även brännerinäringens stora betydelse för jordbruket. Endast genom tillgången

till drank har det varit möjligt för lantmännen i de magra trakter av Skåne,

Blekinge och Skaraborgs län, där brännerinäringen fortfarande bedrives, att hålla

de betydande kreatursbesättningar, som därstädes funnos före världskrigets utbrott.

Dessa stora kreatursbesättningar hava i sin ordning medfört en rik tillgång av

naturlig gödsel, varigenom en kultur av dessa jordar åstadkommits, som man tidigare

ej skulle trott vara möjlig. Erinras bör i detta sammanhang särskilt om de avsevärda

flygsandsfält i Kristianstads län, som uteslutande genom bränneridriften förvandlats

till bördig åkerjord med ett betydande jordvärde.

En av de invändningar, som oftast göres mot jordbruksbränneriernas verksamhet,

ligger däri, att härigenom näringsmedel förstöras. Detta är visserligen så

till vida sant, som den i potatisen och spannmålen ingående stärkelsen överföres

till alkohol och härigenom går förlorad för utfodringsändamål. Framhållas bör

emellertid, att vid det i vårt land numera allt mer intensivt bedrivna jordbruket

det är av vida större betydelse att i stället för kolhydrater, varav det under normala

förhållanden alltid finnes tillräckligt rikliga förråd, äga tillgång till ett äggviterikt

foder såsom dranken. Endast genom utfodring med fodermedel med hög

halt av äggvita kan i vårt land en rationell ladugårdsskötsel bedrivas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Eu inskränkning eller helt nedläggande av bränneridriften skulle följaktligen

för de trakter av värt land, som beröras härav, medföra obotlig skada för jordbruket.

Bristen på naturlig gödsel, som å dessa jordar ej kan ersättas med konstgjorda

gödningsämnen, skulle hava till följd minskade skördar, och avsevärda arealer

bördig åkerjord skulle härigenom återgå till sin ursprungliga karaktär av mer eller

mindie \ärdelösa sandfält med ett som följd härav betydligt sjunkande jordvärde.

Brännerinäringens stora betydelse för jordbruket har vid''upprepade tillfällen

betonats av vederbörande hushållningssällskap. Särskilt bör framhållas den omsorgsfulla

utredning, som år 1912 verkställdes av Malmöhus läns hushållningssällskap, och

som finnes intagen i nykterhetskommitténs betänkande nr 5. På grund av noggranna

beräkningar påvisades häri att, därest brännerinäringen skulle upphöra och ''de därigenom

vunna fördelarne med potatisodling och drankutfodring bortfalla, en minskning

i nettoutbytet per hektar av 40 procent skulle uppstå inom de områden där

nu fabrikspotatis odlas.

Sveriges bränneriidkareförening, som funnit dessa av Malmöhus läns hushållningssällskap

gjorda beräkningar på sin tid fullt riktiga och betraktar desamma

såsom avgörande, då det gäller att bedöma brännerinäringens betydelse för jordbruket,

får i sammanhang härmed betona den underordnade roll, det i brännerierna nedlagda

kapitalet spelar i jämförelse med den betydelse brännerirörelsen har för de trakter,

som härav beröras. Aid ett eventuellt nedläggande av brännerinäringen genom

åtgärder från statsmakternas sida torde denna omständighet böra beaktas, och ersättning

följaktligen beredas bränneriägarne ej blott för bränneriernas utan även

för den värdeminskning, den av dem odlade jorden härigenom undergår.

Att sålunda ett viktigt jordbruksintresse är bundet vid brännerinäringen är

obestridligt, och torde denna omständighet ej kunna lämnas helt och hållet å sido.

( l-ei^ avgöra, huruvida framdeles sprit av jordbruksprodukter eller av

sulfit-lut skall komma till användning för förtäringsändamål. 1 motsatt förhållande

till detta jordbruksintresse står det intresse, som är knutet till sulfitcellulosaindustrien.

Att dot för denna industri och för landet i sin helhet bör vara eu angelägenhet av

största vikt att de i sulfitavfallsluten befintliga sockerarterna tillvaratagas, är obestridligt.

Enligt de uppgifter, föreningen kunnat förskaffa sig om denna industri,

synes det emellertid, som om densamma ännu ej vore fullt utexperimenterad. Det

synes sålunda, som om rationellare metoder borde kunna utarbetas i och för tillgodogörande

av spriten ur affällslutame, än framställning av densamma ur så starkt

utspädda lösningar, som nu är fallet. Enligt vad föreningen erfarit, pågår även eller

hai under den senare tiden pågått försök att före alkoholdestillationen koncentrera

avfällslutarne, för att härigenom gorå metoden mera ekonomisk. Att ansträngningar

i denna riktning torde vara av behovet påkallade, synes framgå därav, att enligt

kontrollstyrelsens uppgift i mars innevarande år priset å renad sulfitsprit då beräknades

till kronor 1.5 5 per liter normalstyrka eller högre än nuvarande pris å renad

potatissprit.

Ej heller torde problemet om tillvaratagande av sulfitavfallslutens övriga

beståndsdelar vara tillfredsställande löst. Att under sådana förhållanden framställmngskostnadema

för sulfitspriten ställa sig så högt. att möjlighet ej finnes för

framgångsrik konkurrens från dess sida med importerade brännoljor, synes förklarligt,

och undei trycket av dessa omständigheter torde de strävanden framkommit, som

avse att genom framställning av förtäringssprit med högre pris bereda stöd åt

opaginerad Kontrollera mot PDF

industrien än don denaturerade spriten. Dessa strävanden äro ingalunda nya. Redan

vid 1914 ars riksdag fram korn in o desamma i form av tvenne motioner av herrar

Kronltmd och Linders, vilka emellertid på den grund, att kommerskollegium redan

påbörjat en utförlig utredning rörande denna fråga ej föranledde till någon åtgärd

från riksdagens sida. i dessa motioner, vari i stort sett samma yrkanden gjordes,

föreslogs att sulfitspritfabrikerna skulle äga rättighet att även tillverka och försälja

dricksprit. Genom den härå uppkomna vinsten skulle den denaturerade spriten

kunna försäljas till sä lågt pris, att densamma skulle kunna konkurrera med bensin

stom motorbränsle.

Kommerskollegium ställde sig emellertid i sin till Kung!. Magt ar 1915

avlämnade utredning mycket tveksam mot detta förslag. Man ansåg, det nämligen

ej lämpligt eller förenligt med nykterhetsintresset att basera utvecklingen och deri

ekonomiska bärigheten "hos en ny industrigren på försäljningen av dricksprit, dä

samtidigt spritfabriker funnos i landet med tillräcklig kapacitet att fylla detta behov.

Även ansåg kollegium, att med hänsyn till jordbruksnäringen i vissa delar av landet

gjorde en sådan lösning av frågan mindre önskvärd. — På samma ståndpunkt ställde

sig nykterhetskommittén i sitt betänkande nr 7 med förslag till förordning angående

tillhandahållande av skattefri sprit (av Öl januari 1916). T ett den 26 mars innevarande

är avgivit utlåtande intager emellertid nykterhetskommittén en annan

ståndpunkt. Kommittén framhåller nämligen, att utvecklingen, sedan det tidigare

utlåtandet avlämnades, är ägnad ställa frågan i annan belysning, i det att de sydsvenska

jordbrukare, som före kriget grundade sitt jordbruk på av till brännvinsbränning

avsedd potatis, ha under kristiden övergått till att i stället odla för livsmedel

avsedda produkter, ävensom att det för dessa ej torde möta några svårigheter

att låta det nya produktionssättet bliva bestående även för framtiden. Härigenom

skulle utan svårighet driekspritframställningen ur jordbruksprodukter kunna

utbytas mot sådan framställning ur sulfitsprit och den ur nykterhetssynpunkt betydelsefulla

vinsten kunna göras, att jordbruksintresset eliminerades från bränneriindustrien.

I frågan om förhållandet mellan jordbrukssprit och sulfitsprit ställer sig föreningen

helt och hållet på den av kommerskollegium år 1915 och nykterhetskommittén

år 1916 intagna ståndpunkten, nämligen att särskilda avsättningsområden

böra anvisas dessa tillverkningar. .Tordbruksspriten bör sålunda reserveras för förtäringsändamål

och sulfitspriten för alla övriga ändamål. Det bör ligga i sulfitspritindustriens

intresse att så fullkomna framställningsmetoderna för sin vara, att

densamma med framgång kan konkurrera med utländska brännoljor. När detta

mål är nått, erbjudes för densamma en marknad, som säkerligen gör den oberoende

av det avsättningsområde, som nu innehaves av jordbruksspriten.

Beträffande nykterhetskommitténs utlåtande av den 29 mars 1919 tillåter

sig föreningen framhålla, att de däri gjorda uttalandena i åtskilliga avseenden ej

äro med verkliga förhållandet överensstämmande. De sydsvenska jordbrukare, som

tidigare odlat fabrikspotatis för bränneriändamål, hava nämligen ingalunda övergått

till någon annan odling utan även under krisåren fortsatt härmed och särskilt

under sista året till och med ökat denna odling. Skillnaden ligger endast däri, att

fabrikspotatisen, som under normala år ej kunnat avyttras som matpotatis, på grund

av kristidens livsmedelsbrist fått avsättning såsom sådan. De omständigheter, som

Sulfitspritutredningen. “

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

motiverade nykterhetskommitténs ståndpunkt år 1916, kvarstå följaktligen fortfarande

utan ändring.

Ej heller har föreningen kunnat finna, att det för nykterhetssträvandena kan

innebära någon vinst, att jordbruksintresset elimineras från spritframställningen, om

detta ersättes med ett annat sådant, nämligen industriintresset.

Yad föreningen här ovan framhållit beträffande jordbrukssprit, avser huvudsakligen

framställning härav ur potatis.

I anslutning till här ovan angivna synpunkter får föreningen följaktligen

framhålla att, såsom även framgår av utlåtanden från såväl kommerskollegium som

vederbörande hushållningssällskap, brännerinäringen utgör eu synnerligen viktig binäring

till jordbruket och i hög grad bidragit, till ökande av jordens kultur i de trakter,

dår densamma utövas, varjämte densamma för lantmännen möjliggjort ökod kött- och

mjölkproduktion. EU nedläggande härav skulle följaktligen för störa områden ar

vårt land hava till följd tillbakagång för jordbruket med därmed sammanhängande

sjunkande jordvärde, vilket särskilt i dessa tider, då lantbruket står inför väsentligt

stegrade driftskostnader, skulle medföra obotliga skador.

Ur nationalekonomisk synpunkt bör därför brännerinäringen tillerkännas berättigande

i samma mån som sidfitspritindustrien. Några skäl torde följaktligen ej

föreligga att uppoffra den ena av dessa industrier för den andra, och får föreningen

på grund härav framhålla vikten av att framställningen av förtäringssprit framdeles

som hittills förbehåUes jordbruksbrännerierna.

Kristianstad den 8 november 1919.

Enligt uppdrag, för Sveriges bränneriidkareförening

utan personlig ansvarighet:

Nils Andersson.

Bilaga 7.

Överdirektören herr Fredrik Zethelius, kung!, kontrollstyrelsen, Stockholm.

Med anledning av eder skrivelse av den 20 oktober 1919 på de sulfitspritkommitterades

vägnar får Svenska cellulosaföreningen härmed avgiva följande yttrandeom

de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmålen.

Historik:

Då Cellulosaföreningen anser det vara av intresse för belysande av hithörandefrågor,

att en kort historik över sulfitspritindustrien lämnas, får föreningen härmed

meddela följande data om sulfitspritindustriens utveckling.

Den första sulfitspritfabriken anlades som bekant vid Skutskär av Stora Kopparbergs

bergslags aktiebolag, och igångsattes driften den 24 maj 1909. Denna fabrik

opaginerad Kontrollera mot PDF

följdes 191 1 av fabrikerna vid Kvarnsveden och Bergvik, vilka påbörjade driften

sommaren respektive hösten 1911. På grund av befarade svårigheter lör spritens

avsättning samt speciellt av fruktan för prisstrid med de fört rustade, potatisspritintressena,

representerade av Reymersholms spritförädlingsaktiebolag, dröjde det till år

1915, innan planerna ä nya fabriker togo fastare form. Detta sammanhänger med det

av kommerskollegium 1915 framlagda förslaget till vissa lagändringar med lättnader

för sulfitsprittillverkningen. Fn del nya spritfabriker planlades, men endast fabriken

vid Göta hann påbörja byggandet, innan nya svårigheter restes i sulfitspritindustriens

väg, nämligen genom nykterhetskommitténs förslag 191B om monopol på den skattefria

spriten. Monopolet skulle som bekant utövas av kungl. kontrollstyrelsen.

Detta verkade synnerligen avskräckande pa byggnad sintresset i synnerhet sedan

kung!, kontrollstyrelsen i mars 1917 framlagt sitt förslag till lag angående handeln

med skattefri sprit. Först sedan Kungl. Maj:t i förordningarna av den 25 september

1917 frångått monopoltanken, samt statsmakterna dessutom direkt anhållit, att

.-ulfitspritfabrikerna skulle bygga spritfabriker för att avhjälpa bränslebristen, blev

intresset för anläggandet av nya sulfitspritfabriker livligare, i det att under åren 1917—

1919 18 nya fabriker planlades. Genom det i Kungl. Maj:ts proposition till 1918

,-trs riksdag framlagda förslaget om statsmonopol på handeln med skattefri sprit,

vilket förslag dock avvisades av riksdagen, blev emellertid färdigbyggandet av

fabrikerna fördröjt, varför för närvarande inalles 15 fabriker kunnat igångsätta tillverkningen

med eu beräknad årlig produktion under normala förhållanden av 10

miljoner kilogram 95-procentig sprit. Återstående 7 fabriker kunna emellertid igångsätta

tillverkningen i början av kommande år, förusatt att avsättning kan erhållas

för spriten, och skulle därefter dessa sulfitspritfabriker vara istånd att vid normal

drift, producera cirka 17 miljoner kilogram 95-procentig sprit årligen.

Produktionsförhållanden och produktionskostnader:

Angående sulfitspritindustriens produktionsförhållanden och produktionskostnader

hänvisar cellulosaföreningen dels till de uppgifter, som på anmodan av de

sulfitspritkommitterade insänts av sulfitspritfabrikerna, dels till den uppställning

över produktionskostnaderna, som inlämnats av direktör V. Tham jr. De igång

varande 14 fabrikerna, som inlämnat uppgifter om arbetsförhållanden genom direktör

Tham, sysselsätta inalles, förutom förvaltningspersonalen, 108 st. arbetare med en

årslön per arbetare av i medeltal 3 445 kronor. Anläggningskostnaderna för de 14

fabriker, som avgivit dylik uppgift, belöpa sig till 11 050 167 kronor 97 öre.

Produktionskostnader uppgå för närvarande i medeltal vid dessa fabriker till

B2.1& per liter 100-procentig sprit. Tillverkningskostnaderna äro emellertid

synnerligen beroende på kol- och vedprisen samt arbetslönerna, och är det givet,

att vid varje mera avsevärd höjning eller sänkning av någon av dessa faktorer

tillverkningspriset förändras i den ena eller andra riktningen.

Stdfitspritindustrims nationalekonomiska betydelse:

Gellulosaföreningen ber härefter få övergå till sulfitspritindustriens uationalekonomiska

betydelse för landet, och får föreningen först framhålla, att sulfitspritindustrien

är ett. första steg att tillgodogöra de 47 procent av skogens organiska

beståndsdelar, som med luten gå förlorade. Den vid sulfitkokningen erhållna cellulosan

utgör nämligen cirka 50 procent, av den använda veden, under det att resten

opaginerad Kontrollera mot PDF

av veden förut gick förlorad, till största delen i form av organiska ämnen i avfallsluten.

Genom sprittillverkningen reduceras denna förlust, i det att 8 procent

av de organiska ämnena i luten tillvaratagas i form av sprit. Hur framställe»

däremot den övriga i landet tillverkade spriten? .Jo, genom offrandet av betydande

mängder spannmål, betor och potatatis, av den senare under femårsperioden närmast,

före världskrigets utbrott upp till V10 av landets hela skörd. Om därför genom

sulfitspritindustrien erforderlig kvantitet sprit kunde produceras, måste det ur rent

nationalekonomisk synpunkt vara mindre lämpligt, att tillverka sprit av potatis och.

spannmål, så mycket mer som under normala förhållanden vårt lands hela potatisskörd

ej är tillräcklig för den inhemska förbrukningen, utan en import måste ske.

uppgående till omkring 25—30 miljoner kilogram årligen. Importen av spannmål

överstiger ju många gänger den i brännerierna, förbrukade spannmålskvantiteten.

Dessutom måste tagas i beaktande, att sulfitspritens tillverkningspris högst

väsentligt understiger tillverkningskostnaden för potatisspriten. Tillverkningspriset

för den förra spriten uppgår nämligen för närvarande till omkring 62 öre per liter

100-procent, under det att tillverkningspriset för den senare torde uppgå till över

120 öre per liter 100-procent, med nuvarande kol- och potatispriser.

Under tillverkningsåret 1912—1913 tillverkades i landet av spannmål, potatis,

stärkelse, melass och betor 20.5 miljoner liter 100-procentig sprit, vartill åtgick

23 516 ton säd, 126 584 ton potatis, 354 ton stärkelse, 7 050 ton betor och 2 7.48 ton

melass. Sulfitspritindustrien är emellertid, såsom tidigare framhållits, redan i stånd

att producera nämnda spritkvantitet vid normal drift, och kan således sulfitspritindustrien

ensam tillgodose landets behov av sprit. Att sulfitspriten är fullt användbar

även till fortäringssprit ha de på uppdrag av kung!, kontrollstyrelsen gjorda

undersökningarna nogsamt visat, ävensom de praktiska försöken vid iteymersholm

Genom övergång till sulfitsprit skulle betydande mängder potatis och spannmål

bliva tillgängliga för människoföda och kreatursfoder. Sedd ur nationalekonomisk

synpunkt kan det därför endast vara till gagn för landet, ifall sulfitspriten får

ersätta den av potatis och andra jordbruksprodukter framställda spriten.

Svårigheter vid övergång från _potatissprit till sulfitsprit :

Givetvis kommer en dylik övergång att medföra svårigheter för de nuvarande

producenterna av potatissprit, enär i normala fall ett överskott av cirka 1.4 miljon

hektoliter potatis måste finna avsättning, om potatisodlingen skall fortgå i samma

utsträckning som hittills, men att genom förbjudande av potatisbränningen »trakter

av Skåne och Blekinge skulle läggas öde», såsom framhållits i mötesprotester,

vederlägges klart av följande utdrag av professor H. Juhlin-Dannfelts årsberättels*- i nr 2 av kung!, lantbruksakademiens handlingar och tidskrift år 1915.

Professor H. Juhlin-Dannfelt skriver:

»Att ej brännvinslagstiftningen ändras sä, att sulfftluten kan helt tillgodogöras

till spritberedning, varigenom en motsvarande mängd spannmål och potatis

bleve tillgänglig till människoföda och kreatursfoder, beror helt och hållet av hänsyn

till jordbrukets intressen, i det att brännvinsbränning sedan gammalt betraktats

Slem; en viktig binäring för jordbruket, vilket bereder en lönande avsättning av.

potatis och tillgång på drank till kreaturens utfodring.

Denna uppfattning, som förr tillämpades på jordbruket i hela vårt land och

opaginerad Kontrollera mot PDF

var det förnämsta skälet i motståndet mot liusbehovsbräuningens avskaffande, göre»

numera gällande blott för några mindre landsdelar, huvudsakligen de trakter av

Kristianstads län och Blekinge, där den sandiga jordmånen anses företrädesvis passa

för odling av råg och potatis. Då regeringen den 7 sistlidne december månad av

omsorg att bevara tillgängliga förråd av potatis och spannmål utfärdade förbud

mot brännvinsbränning annat än för pressjästberedning, denaturering eller utförsel

under innevarande års förra bränningsperiod, väckte det stor missbelåtenhet i nämnda

landsdelar och gjordes gällande att brännvinsbränningen vore en nödvändig förutsättning

för ett lönande jordbruk i dessa magra trakter.

Jorden passade huvudsakligen för odling av råg och potatis och kunde lämna

rika grödor blott av dessa växter, potatisskörden kunde till stor del finna lönande

avsättning endast genom brännvinsbränningen, synnerligen som de därtill odlade

rikt givande sorterna ej vore lämpade till mäniskoföda, genom bränningens upphörande

förlorades också tillgång på drank, som vore ett fodermedel, vilket svårligen

kunde ersättas, särdeles som knappt något annat fodermedel så som dranken kunde

möjliggöra utfodring av halm: förlusten av drankfodret skulle därför medföra nedgång

i nötkreatursskötseln och därmed även i gödseltillgång och minskade skördar.

De skäl, som anförts för dessa klagomål, äro i huvudsak desamma, som i

förra hälften av 1800-talet anfördes mot husbehovsbränningens avskaffande; denna

reform infördes emellertid, och ett lönande jordbruk har dock kunnat bedrivas i

värt, land utan stöd av brännvinsbränning även i trakter med lika mager och sandig

jord som i de landsdelar, där brännvinsbränningen nu sägen vara en oundgänglig

förutsättning för ett lönande jordbruk.

Det lärer ej kunna förnekas, att foderrotfrukter och grönfoder höra kunna

upptaga en del av den nu till potatis använda åkervidden, utan att den viktiga

rägsädesodlingen inskränka, och lämna ersättning i foder för en minskad eller

upphörd tillgång på drank, så att ej kreatursskötseln och därmed deri för jordens

fortfarande fruktbarhet behövliga gödseln minskas. Snarare torde en övergång från

odling av brännvinspotatis till odling av andra fodermedel medföra eu mera jämnt

fördelad gödseltillgång, i det att i förra fallet visserligen de gårdar, som ligga sa

nära till, att de kunna hämta drank, kunna hålla en större kreatursbesättning och

få jorden starkt uppgödslad, men detta på de gårdars bekostnad, vilka icke kunna

använda drankfodring.

Det ofta hörda påståendet om drankens stora värde, ja, oumbärlighet som

kreatursfoder är ju visserligen riktigt, så till vida att frisk spritfri drank är ett

gott fodermedel för såväl gödkreatur som mjölkkor, och att dranken gör halm

begärlig för kreaturen, men dranken innehåller blott en mindre del av råmaterialets

näringsvärde och kan även vid stark lialmfodring ersättas av andra billiga saftiga

fodermedel, såsom rotfrukter och potatis jämte behövligt tillskott av kraftfoder.

Tekniska svårigheter torde således icke möta varken att hålla den magra

sandjorden i odling, även om potatisodlingen måste inskränkas, eller att vid utfodring

ersätta dranken med rotfrukter, potatis eller andra saftiga fodermedel.

Men en ekonomisk svårighet ligger däri, att de potatisleverantörer, som taga drank

från bränneriema, få denna till avsevärt lägre pris än som motsvarar dess fodervärde,

och få därigenom ett högre pris för sin levererade potatis än det angivna

inköpspriset och möjligen högre än det, vartill potatis under vanliga förhållanden

på annat sätt kan avsättas. Detta gäller emellertid ej alla potatisleverantörema.

opaginerad Kontrollera mot PDF

134

då såsom redan nämts, endast de till bränneriet närboende delägarna erhålla drank,

och vid eu ekonomisk lagstiftning kan hänsyn knappt bära tagas till några fås

fordel på hela landets bekostnad.

Dessutom må erinras därom, att om kreatursskötsel utan tillgång till drank

skulle anses mindre lönande, så finnes i kreaturssvagt jordbruk med gröngödsling

en utväg till drivande av intensivt jordbruk, vilken på Skånes magra jordbrukstrakter

borde kunna beträdas med lika god framgång som i norra Tyskland. Gröngödslingen

har ju också redan med framgång prövats i de ifrågavarande landsdelarna.

»

Professor H. Juhlin-Dannfelt framhåller vidare, att överskottet av potatis i

södra Sverige borde kunna fylla den brist, som finnes i norra och mellersta Sverige,

men framhåller han, att svårigheten för avsättningen ligger i de höga fraktkostnaderna,

varigenom det blir svårt att konkurrera med den tyska potatisen. Denna

skeppas nämligen till billigare frakter, t. ex. från Stettin till Stockholm och i

synnerhet till Norrland, än den svenska potatisen kan fraktas. Någon konkurrens

från detta håll är väl knappast att vänta under de närmaste åren, och till dess

Tyskland åter uppträder som säljare, torde handeln med potatis hinna bättre

organiseras, så att potatisen .skall kunna fraktas sjövägen till Norrland från Skåne

lika billigt, ja, billigare, än från Tyskland.

Då emellertid underskottet ä potatis i norra och mellersta Sverige endast

motsvarar en del av den nu till bränning använda kvantiteten, måste återstoden

placeras som kreatursföda. och framvisar professor .Tuhlin-Dannfelt, att utfodring

med potatis i otorkat skick ställer sig gynnsamt.

Professor Juhlin-Dannfelt slutar sin utredning med följande uttalande:

»Av den här lämnade översikten framgår, att den potatis, som icke kan avsättas

till människoföda, med största fördel kan användas till kreatursfoder, framför

allt till svin-, göd- och dragdjur, och att svingödning under normala förhållanden

bör kunna betala potatisen med ungefär samma pris som brännvinstillverkningen.»

Sidfitspriten som motorbränsle:

Ännu en annan sida av sulfitspritfrägan ber cellulosaföreningen få belysa,

nämligen sulfitspritens betydelse som motorbränsle. Under krigsåren var värt land

hänvisat till sufitspriten som bränsle, och visade det sig, att spriten uppfyllde de

förhoppningar, som man ställt på densamma. Bensinmotorerna gingo — efter

smärre ändringar nödvändiggjorda på grund av spritens lägre bränslevärde - utmärkt

med den bensoldenaturerade motorspriten, samt utan att man kunnat konstatera

någon skada å motorerna förutsatt att motorerna voro riktigt justerade för spritdrift.

På grund härav inarbetade sig motorspriten hos allmänheten, men tyvärr

utsände kung!, kontrollstyrelsen mycket stränga bestämmelser för inköp av varan,

beroende på missbruk, och när därför efter vapenstilleståndet bensin åter kom in i

landet och försåldes till billigare priser, kunde ej sulfitspritindustrien hålla stånd i

konkurrensen, hindrad som industrien var av de betungande inköpsbestämmelserna samt

av höga tillverkningskostnader ä spriten. Dessa senare höllo sig nämligen fortfarande

höga. Slutligen förbjöd kungl. kontrollstyrelsen all försäljning av motorsprit.

Det kan således tyckas, som om motorspriten för alltid vore avförd fråu

opaginerad Kontrollera mot PDF

brännämnena, men av allt att döma kommer förr eller .senare landet åter att behöva

detta bränsle. Över allt i världen se vederbörande med bekymmer på bensinfrågan.

På grund av den kolossala ökningen av motordrivna fordon av alla slag i Amerika,

lågland. Frankrike in. il. länder är förbrukningen av bensin enormt stor, under det

att produktionen, trots bearbetandet av nya fyndigheter, ej ökat i samma män.

Såväl i England. Frankrike som i Amerika och andra länder har man därför börjat,

undersöka nya bränslen, och är det dä speciellt spriten, som kommit i åtanke, och

spritindustrien uppmuntras på allt sätt. Den tid kan därför komma, dä vi återigen

måste vända oss till vårt inhemska bränsle, och borde det därför ligga i statsmakternas

intresse att på allt sätt understödja sulfitspritindustrien och dess utveckling,

sä att sprit kunde linnas tillgänglig, när behov av motorsprit åter uppstår,

och då cellulosaindustrien ännu en gång måste träda hjälpande emellan.

Avsättningsmöjligheten för sulfitsprite.n:

Slutligen får cellulosaföreningen avgiva följande redogörelse för, huru avsättningsmöjligheterna

komma att gestalta sig, ifall brännvinstillverkning av potatis

m. tl. jordbruksprodukter i större eller mindre utsträckning blir tillåten.

För att belysa frågan angående förhållandet emellan tillverkning och avsättning

under den gångna delen av året hänvisar föreningen till bilagda uppställning

per den 1 november 1919 (Bil. A), utvisande dels fabrikernas tillverkning,

dels de partier, som försålts såväl till partihandelsorganet som till export.. Såsom

framgår av uppställningen, har av den totala tillverkningen 4 233 208.s kilogram

95-procentig sprit endast 2 189 495.6 kilogram 95-procentig levererats från fabrikerna.

Av nämnda parti utgör exporten till utlandet 230 321 kilogram 95-procentig

sprit, varför inalles 1 959 174.6 kilogram levererats inom landet. Denna senare

leverans fördelar sig som följer:

å motorsprit ........................................ med 467 356 kilogram

» sprit till reningsverk .................... » 245 228.2 »

» industri- och hushållssprit ............ » 1 246 590.4 »

Av arets tillverkning av sulfitsprit har således endast 46.28 procent kunnat

placeras inom landet, 5.4 4 procent sålts till utlandet, och resten, 48.2 8 procent,

kvarligger således osåld hos fabrikerna, förutom lagerbehållningen från föregående år.

Det är emellertid att märka, att dessa siffror ställa sig gynnsammare än i

verkligheten, beroende på att fabrikernas tillverkning ej på långt när uppgått till

den normala. Vid landets igång varande 15 fabriker har nämligen tillverkningen

under året uppgått till hälften eller ijärdeöelen av den normala, och sedan början

av juli månad har driften varit helt inställd vid 13 fabriker oftats under många

veckor. Så t. ex. har tillverkningen varit inställd

dd Bergvik ..........

........ under

10

veckor

» Edsvall a...........

........ »

9

» Göta ...............

........ »

3

»

» Iggesund............

........ y>

11

y>

» Karskär............

........ »

14

»

» Konga...............

........ »

3

y>

» Kramfors .......

........ »

9

»

» Kvarnsveden ...

»

11

2>

opaginerad Kontrollera mot PDF

vid Skoghall ............... under 7 veckor,

» Skutskär................ » 7 »

» Svartvik........_......» 6 »

> Svans.................. » 18 »

» Vall vik .................... » 12 »

Kade tillverkningen kunnat pågå med full drift, skulle totala tillverkningssumman

intill den t november uppgått till cirka 8 300 000 kilogram 95-procentig sprit.

Den totala leveranssumman utgör endast 26.3 8 procent av denna beräknade tillverkning.

Orsaken till att fabrikerna ej kunnat upprätthålla driften är ju som bekant,

att lagringsutrymmen ej funnits disponibla, beroende på den ringa avsättningen.

Dessutom är att märka, att under årets första del leverans av motorsprit

ägt rum med 467 356 kilogram eller 23.9 procent av hela försäljningen inom landet,

men är ju numera denna försäljning förbjuden av kungl. kontrollstyrelsen, varför

under ett kommande år, ifall leverans till reningsverken ej kommer att äga runt,

förhållandet emellan tillverkning och försäljning blir ännu ogynnsammare.

Intill den 1 november innevarande år har någon större fabrikation av potatissprit

ej ägt rum, varför sulfitspritindustrien ej haft någon konkurrens med den

sekunda sprit, som faller vid brännvinsfabrikationen, men — oaktat att dessutom

ett parti sulfitsprit levererats till förtäringsändamål — ha fabrikerna endast kunnat

placera 46.2 8 procent av sin verkliga och 23.6 procent av sin beräknade tillverkning

inom landet. Om leverans av motorsprit och sprit till reningsverken frånräknas,

uppgår leveransen av industri- och hushållssprit till 29.4 procent av den

verkliga och 15 procent av den beräknade normala tillverkningen. Skulle därför

brännvinstillverkningen av potatis bliva tillåten, i större eller mindre utsträckning,

och förtäringsspriten uteslutande tagas från denna sprit, komma fabrikerna i

ett ytterst prekärt läge, hänvisade som de så gott som uteslutande bliva till utlandet.

Vad denna avsättning beträffar får föreningen framhålla, att det är i det

närmaste omöjligt att försälja råspriten för export. Då fabrikerna ej förfoga över

reningsverk, så att sulfitsprit kan exporteras, bliva därför fabrikerna nödsakade att

helt nedlägga driften. Industrien kan ju som visats ej leva på den ringa avsättningen

inom landet till industri- och hushållsbruk. Vad detta skulle betyda ur

nationalekonomisk synpunkt framgår av föregående delar av redogörelsen. Dessutom

skulle cellulosaindustrien tillfogas en synnerligen kännbar förlust genom nedläggandet

av fabrikerna, vilka till största delen byggts under krigsåren med höga

material- och arbetskostnader, i synnerhet som spritfabrikerna ej kunna apteras för

annan nyttig användning, utan att ytterligare stora kostnader måste nedläggas för

omändringsarbeten. Spritfabrikernas maskiner och apparater kunna vid nedläggning

av driften och försäljning endast betinga gällande skrotpris.

Cellulosaföreningen får därför som sammanfattning framhålla,

1. att det ur nationalekonomisk synpunkt är synnerligen önskligt, att eu

övergång sker från användandet av födoämnen (potatis-, spannmål- betor etc.) vid

spritframställningen till användandet av sockret i cellulosaavfallsluten.

2. att cellulosaspriten framställes till lägre kostnader än potatis- och annan

sprit, varför det ur ekonomisk synpunkt måste vara mindre välbetänkt, att staten

opaginerad Kontrollera mot PDF

1B7

genom konstlade medel upprätthåller en industri, som vid fri konkurrens ej skulle

hava någon existensmöjlighet,

3. att staten dessutom ej bör hindra konsumenterna av sprit att använda

det billigaste råmaterialet.

i. att några oöverstigliga svårigheter oj tinnas för överskottspotatisens

placering, ifall under mom. 1 omnämnda övergång äger rum, liksom ej heller för

omläggning av odlingen, om detta är erforderligt,

5. att cellulosaspritindustrien däremot ej kan vinna avsättning för sin tillverkning,

varken inom landet eller till utlandet, om ej spriten kan få användas

till förtäriugssprit,

6. att om dylik användning ej blir tillåten, hela cellulosaspritindustrien

måste nedläggas.

Stockholm den 29 november 1919.

Svenska cellulosaföreningen.

V. Tham.

K. Nyström

Bilaga A till bilaga 7.

Översikt över tillverkning vid och expediering från nedannämnda

fabriker tiden 1 januari -1 november 1919.

Fabrik

1

I

Tillverkning

Kilogram

E x p e d i

Export

Kilogram [

e r i n g

Parti- j

handels- bolaget

Kilogram

Bergvik..........................

i

...... 498171.1

1

61109.4

201 104.2

Edsvalla.........................

...... 146 761.7

11396.0 ;

98 437.1

Essvik ..........................

...... 67 734.5

—

—

Göta .............................

......i 529 313.0

68 492.3 I

273 240.5

Iggesund .......................

...... 162 718.5

—

36 571.6

Karskär..........................

...... 497 258.4

18 745.0

274 305.8

Koöga.............................

...... 117 393. s

—

76 349.7

Kramfors .......................

...... 362 210.3

—

123 893.9

Kvarnsveden....................

......; 155 542.4

4,085.0

82 577.4

Skoghall ......................

...... 334 602.1

810.0

176 721.8

Skutskär .....................

......| 297 093.9

24833.4

137 641.5

Strömsbruk ....................

......! 647 404.S

40 850. o

86 507.4

j Svartvik.........................

......! 220 969.3

—

75 544.0

1 Svanö.............................

.......i 57 504. o

—

Vallvik .........................

....... 138 530.5

54 527.0

Nederlag .......................

.......1 —

- 1

261 753.7

Summa kilogram I 4 933 208.8 j 230 321.0 | 1 959 174.6

SulfUspritutrcdningen

18

opaginerad Kontrollera mot PDF

m

Sammandrag av tillverkningskostnader a sulfit
-

1

2

8 |

4

«

Anläggningskostnad .................. Kr.

450 000; —

850 0001—

1 t

1200 000—1

> i 1

7(X) OOoj—

465 000

-

Öre

pr liter

100-pro

<i e n t i i»

sprit.

Produktionskostnad fördelad pa

|

A

Arbetslöner ...........................

3.8 5

6.oo

3.io j

4.50

It.00

B.

Råmaterial:

a) kalk och kalkmjöl...............

6.oo

0.3 5

1.10

0.50

—

b) mesa.................................

—

1.20

■

1.10

2.4 o

3.oo

c) ammoniuinsulfat..................

‘ 2.25

2.84

2.50

1.70

6.oo

(1) fosforsyra eller superfosfat ...

0.75

0.9 4

0.9*2

—

5.oo

e) jäst, soda m. m...................

3.oo

2.46

3.18

3.80

T.oo

f) reparationer........................

—

—

1.15

—

3.oo

C.

Förbrukning av ånga och kraft

jämte .kostnad härför .........

24.00

35.0 4

16.56

37.00

35.00

D.

Ränta å anläggningskostnad ...

3.6 1

10.45

9.3 8

4.2 8

7.oo

E.

Ränta å driftkapital ..............

0.90

1.00

0.30

0.90

—

F.

Skatter .................................

5.16

0.50

2.oo

2. SO

—

G.

Amortering..............................

3.7 7

13.05

9.38

4.so

6.oo

H.

Allmänna kostnader ...............

4.oo

0.81

2.4 5

6.8*2

1.00

Summa

57.29

73.70

53.0*2

69.50

84.oo

Antalet anställda arbetare ......... st.

10

7

i

15

8

i

3 600!—! 3 2001—j 4 000;—: 3 425j— 3 750 —

Arbetarnas årliga inkomst vid normal

drift ............................. Kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

im

inlaga B till bilaga 7.

sprit enligt Svenska Cellulosaföreningens uppgifter.

6

i

8

9

10

1 1

12

JS

11

1 100 oool —

1

i 370 0001—

800 (XX)!

I

1 ''

—1525 000;—

804 107

1

97 561 OOO! —

675 000 —

900 000

—

1 650 000

-

() r e

pr liter

1 0 0 • p r o

c o n t i g

sprit

3.40

8.3 0

3.5 1

4.36

4.45

3.U

3.50

2.90

2.13

—

8.5 o

5.19

j - |

0.65

3.50

2.3 0

5*. 7 i!

1.40

—

—

1.68

2.6 0

—

—

—

2.7 0

1.87

2.68

1.48

1.4 0

1.10

1.62

—

l.sO

2. •’* i

—

0.42

0.6 0

O.-io

0.58

2.50

5.5 0

—

2.18

0.U-.

3.oo

1.00

0.20

0.8 5

1 0

4.51

0.70

3O.i!0

19.00

20.83

20.20

14.06

25.4 2

26.3 5

20. oo

34.00

j 5.30

13.70

8.1 2

5.25

8. so

3.7 4

4.05

5.70

lO.oo

1.4.0

0.2 o

1.0-2

0.2 0

—

0.18

1.3 5

1.50

3.00

\ _

0. 3 0

7.27

—

7.od

2.oo

3.oo

0.20

o.oo

11.40

10.84

5.42

4.33

4.2 7

8. os

5.70

10. oo

5.60

12.60

6.69

4.04

4.84

2.7o

2.50

3.00

1.50

56.10

I* .. .

89. jo

OOl 6 8

57.90

46.28

52.20

54.33

46.50

69.14

9

k

|

5

7

7

—

8

9

9

7

1

(3 700 —

1 3 350'' —

2 700;—

3 325;

— 3 150 —

—

— ■

:

i

3 5001—

3 600: —

3 540

_

3 470

—

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bilaga 8.

Till Svenska Cellulosaföreningen.

I en skrivelse till överdirektören och chefen för Kungl. kontrollstyrelsen, vilken

1 enligt en mig tillhandahållen avskrift, avlåtit den 29 innevarande november månad

han I intagit ett av mig i Kungl. lantbruksakademiens årsberättelse år 1915 gjort

uttalande om följderna för lantbruket av en allt mer sannolik fortsatt inskränkning

i eller fullständigt förbud för brännvinsbränning av potatis. Med anledning härav,

och dä Ni hemställt, att jag måtte göra ett uttalande i denna nu aktuella fråga,

tillåter jag mig, särskilt i betraktande därav att på frågan inverkande omständigheter

under senare år i avsevärd mån ändrat sig, härmed överlämna ett något utförligare

uttalande rörande detta ämne.

Frågan om brännvinsberedning av som människoföda värdefulla lantbruksprodukter.

spannmål och potatis, har sedan gammalt varit föremål för skiljaktig*!

meningar. Redan under striderna för husbehovsbränningens avskaffande under 1800- talets förra hälft framhölls å ena sidan det orätta att för brännvinsberedning förbruka

viktiga näringsmedel och å den andra att brännvinsbränningen vore av så

stor betydelse för lantbruket, att dess upphörande skulle snart sagt medföra detta.''

ruin. De olycksbådande förutsägelserna om lantbrukets tillbakagång som en följd

av bränningens upphörande eller starka inskränkning besannades ej, utan jord

brukets och kreatursskötselns utveckling fortskred till synes oberört av bränningens

avlysande som binäring till jordbruket och därmed dess fullständiga upphörande i

större delen av landet.

Då under innevarande tid denna fråga åter blivit aktuell och de gamla påståendena

om bränningens grundväsentliga betydelse för jordbruket åter framföras

som skäl för fortsatt bränning av spannmål och potatis, så ligga förhållandena i

två avseenden annorlunda än vid striden om liusbehovsbränningen.

Det gäller nu för det första ej närmast ett avlysande av en som skadlig betraktad

handling, utan huruvida den behövliga sprittillverkningen skall till större

eller mindre del förbehållas den industri, vilken som råmaterial använder jordbruksprodukter,

med tillbakahållande av den konkurrerande industri, som bereder sprit av

ett avfall, som åtminstone ännu ej kan på annat sätt med ekonomisk fördel tillgodogöras.

Och för det andra kan ej nu som skäl för skydd för jordbrukets brännerihantering

anföras denna hanterings vikt för landets jordbruk i dess helhet, utan

endast dess betydelse för jordbruket i en mindre del av riket, där en genom brännvinsbränningen

uppammad, mycket utsträckt potatisodling anses behöva avsättningen

av potatis till brännerierna, för att ej potatisodlingen skall behöva inskränkas och

jordbruket till följd därav gå starkt tillbaka i räntabilitet och utnyttjande av jordens

alstringskraft.

Under dessa förhållanden synes det vara synnerligen viktigt, att de skäl.

som kunna anföras till förmån för den ena eller andra uppfattningen, granskas och

vägas mot varandra.

Det torde till en början ej kunna bestridas, att det är ett frän nationalekonomisk

synpunkt sdrgligt slöseri med landets tillgångar, att såsom hittills skeft;

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

låta < Lt avfall, som representerar ett. värde av tiotals miljoner, årligen rinna bort

utan gagn. Genom repressiva åtgärder från .statens sida och från övermäktigt

industriellt affärsintresse hade under tiden före världskriget anläggningen av mer än

;> brännerier för tillgodogörande av sulfitlut hindrats, ocli sedan den under nämnda

tid rådande bristen på motorbränsle föranlett anläggningen av ytterligare ett antal

sulfitbrännerier, är fara för att dessa ej skulle kunna hållas i verksamhet, i det att

åtgärder där vidtagits och ytterligare ifrågasättas, vilka hindra avsättningen av

deras produkt.

Så länge sprittillverkning är det enda ekonomiskt bäriga sättet att tillgodogöra

sulfitlutens innehåll av kolhydrat, synes denna industri höra få utvecklas

i full utsträckning och genom tillgodogörande av sitt avfall få draga full nytta av

sitt råmaterial och därigenom bereda sig en inkomst, som kan bliva av väsentlig

betydelse för industriens vidare utveckling och förmåga att betala sitt råmaterial,

samt därmed bereda landets befolkning inkomst. Endast avgjort övervägande statsintressen

borde få ställa sig hindrande i vägen och föranleda en avvikelse från den

sedan över 50 år i vårt land i princip godtagna näringsfriheten.

Vid ett övervägande, huruvida ett sådant hämmande av suliitsprittillverkningen,

som hittills ägt ruin. och som nu ifrågasättes, hör fortfara, kan jag ej

undertrycka den meningen, att om statsmyndigheterna gjort, vad göras kunnat för

en uppmuntran av användning av sprit till hushålls- och motorbränsle samt tekniskt

bruk, så skulle dessa användningar, ej minst under kristidens tryck, vuxit så, att

de kunnat förbruka all den sulfitsprit, som i landet tillverkas, eller sä stor de!

därav, att konkurrens med lantbruksbrännerierna ej behövt uppstå eller vant långt

mindre svår än för närvarande. Den i Tyskland sedan länge genomförda pnsnedsättningen

å hushålls-, motor- och teknisk sprit med hjälp av höjning av dryckesspritens

pris har anvisat en verksam utväg till det ifrågavarande syftets ernående.

För besvarande av frågan, sådan den nu ställer sig. om sulfitspritindustriens

inskränkning till förmån för lantbruksbrännerinäringens fortvara, torde först höra

klargöras. vilken betydelse brännvinsbränning av potatis har för lantbruket.

Det har redan framhållits, att denna näring numera saknar all betydelse för

jordbruket i allra största delen av landet, även i sådana trakter, t. ex. de småländska

länen, där den karga jordmånen förr ansågs göra potatisbränning till en nödvändig

förutsättning för ett lönande jordbruk. Det är huvudsakligen ett jämförelsevis litet

område, Kristiansstads läns sydvästra del, där flertalet brännerier nu finnas, som

anses vara så beroende av brännerihanteringen, att dennas inskränkning eller upphörande

skulle medföra jordbrukets starka tillbakagång.

Att bränneriema verkligen varit en synnerligen förmånlig binäring för dessa

trakters jordbruk, antydes redan därav, att potatisodlingen, som i övrigt i Sverige,

där den huvudsakligen drives blott för att fylla ortens behov av människoföda,

intager omkring 4 procent av åkerjorden i de 6 härad, varom bär är fråga, ökats

sä, att den på senare år intagit 9—15 procent och på enskilda egendomar ända till

>/4 å 3 .. av åkerjorden. En sä utsträckt plats i odlingen med därmed följande

stora risker, giver man endast en synnerligen fördelaktig gröda. Och dock syne»

det pris, som bränneriindustrien betalat för potatisen vara ganska måttligt. Enligt

den officiella statistikens uppgifter har detta pris under de fem åren 1907/08

1911/12 växlat mellan 2.15 och 3.15 och utgjort i medetal 2.56 kronor per hektoliter

(motsvarande 3.07—4.50, samt 3.66 per deri ton). Men bränneriema hava

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

berett jordbrukarna en mycket bekväm avsättning av potatisen, i det att denna i

allmänhet utan avsevärda transporter mottages direkt från åkern utan stort avseende

på, om den varit angripen av sjuka eller frostskada, vilket senare de flesta är

ej kan undgås, då de stora potatisskördarna sällan hinna upptagas, innan starkare

frost tillstött. Brännerierna mottaga också potatis osorterad, stort med smått, och

bemängd med jord, som den kan vara vid upptagning i fuktigt väder. Utöver priset,

som betalas för potatisen har jordbrukaren, oavsett den vinst, han som delägare i

fabriken kunnat hava. haft den förmånen att han fått köpa drank, i mängd motsvarande

den levererade potatisen, till pris, som avsevärt understigit dess fodervärde.

en skillnad som vid det vanliga drankpriset, 40 öre per hektoliter, motsvarat

ö —4 öre per foderenhet eller omkring 20 öre per hektoliter potatis. Förmånen att

tå drank skattas därför högt och detta med desto större skäl, som det oftast skulle

vara svårt, åtminstone där potatisodling drives i större utsträckning, att skaffa nödig

arbetskraft för skötseln av foderrotfruktsfålt. som gav mot dranken svarande mängd

saftigt foder, och dessutom dranken är ett gott foder för såväl mjölk- som göddjur

•samt möjliggör att till foder använda större mängd halm. där sådan linnés att tillgå.

1 bränneriernas närhet idkas därför oftast en utsträckt kreatursskötsel, varmed

följer stor tillgång på gödsel och rika skördar. Denna fördel tillkommer dock blott

de odlare, som bo så nära bränneriet, att de kunna hämta drank.

Det är således helt naturligt, att jordbrukarna tillmäta brännvinsbränningen

en stor vikt och med all makt söka motverka dess inskränkning. Den stora ensidighet

i lantbruket, som brännerihanteringen medfört, dä ända till lj, V . av åkern

använts til! potatisodling, kan ej ändras utan rubbningar i lanthushållningen, vilka,

lantmannen naturligtvis motser med stora farhågor för en försämrad ekonomi.

Fråga är dock. om dessa rubbningar verkligen i allmänhet behöva bliva sä

störa, som det påstås. Detta beror i närmaste hand därpå, om den hittills till

bränning använda potatisen kan fä annan, lika lönande avsättning.

Som skäl för yrkanden på potatisbränningens upphörande har vanligen anförts,

att det är orätt att till sprittillverkning använda eu som människoföda

värdefull råvara, d. v. s. man har tänkt sig bränneripotatisen använd till människoföda.

Det i bränneritrakterna förefintliga lokala överskottet på potatis har

dock hittills blott i mycket ringa grad kunnat avsättas som matpotatis till annan

ort. Detta beror, trots allt vad därom talats, ej på någon sortskillnad mellan brännerioeh

matpotatis, och den förras olämplighet till människoföda. Vissa allmänt odlade

och som bränneripotatis val ansedda sorter såsom Wohltman och Up to date äro

göda matsorter, och även de i smaken något grövre sorterna, såsom Imperator och

Marcker ga bra att sälja, särdeles till förbrukning i restaurator och allmänna inrättningar,

där man för skalningens skull föredrager stora sorter. Då dessa senare

sorter icke överträffa de förra i skördeavkastning i rymdmått, vilket vid försäljning

till matpotatis är det för skördens värde avgörande, är intet hinder att

övergå till dessa eller andra likvärdiga till matpotatis bättre sorter. Det som

huvudsakligen gör bränneripotatis mindre begärlig till människoföda är att knölarna

hava benägenhet att bliva mycket stora, men då, såsom nedan skall visas, större

delen av potatisöverskottet måste användas till kreatursföda och matpotatis alltid

bör sorteras, så kunna de genom sin storlek till det senare ändamålet mindre

begärliga avskiljas till föder och knölar av lämplig storlek utbjudas till matpotatis.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vad som legat emot potatisens avsättning till matpotatis, liar huvudsakligen

varit fraktkostnaden och avsaknaden av en ordnad handelsorganisation samt i viss

mån hven handelns fordran att få en sorterad och torr. jordfri vara. en fordran

som brännerierna ej ställt pa sin råvara.

Närmaste avsevärda underskottsområde eller Stockholm har hittills fått sitt

behov av avlägsen tillförsel fyllt huvudsakligen från Tyskland och, med undantag

för kristiden, mycket litet från södra Sveriges överskott som råden. Som orsak

härtill har framför allt anförts de höga järnvägsfraktema, vilka avsevärt överskridit

sjöfrakten från de tyska hamnarna. Men om blott företagsamhet funnits,

borde potatis lika väl och billigt kunna sändas från skånska som från tyska hamnar

med de i regelbunden trafik gående ängarna eller särskilt befraktade potatisbåtar.

Vid sjöfrakt undgås den vid järavägsfrakt hotande skadan av frost, och de vid

potatistransporter i skeppsrum under kristiden gjorda ledsamma erfarenheterna om

potatisens förstöring genom självupphettning, böra ej behöva upprepas, då de* tyska

transporterna tack vare ändamålsenliga anordningar alltid skett utan dylik skada.

I avseende på försäljning till orter norr om Stockholm har Tyskland haft

den ytterliga fördel framför Sydsverige, att potatisen frän det förra landet kunnat

sändas med direkt gående båtar, delvis även som returlast i malm- och träängare.

lägenheter som Sydsverige saknat.

Huru möjligheten att från Skånes bränneridistrikt avsätta potatis till Stockholm

och eventuellt orter norr därom för framtiden kau komma att ställa sig, är

synnerligen ovisst. Den ökning i potatisodlingen, som kristiden framkallat i landets

flesta delar, bär minskat behovet av tillförsel och ökat utbudet från närmare håll.

Emellertid synes det antagligt, att den inträdda starka höjningen i arbetsprisen och

folkets ovillighet att för ett så otrevligt arbete som potatisupptagning i ruskigt

höstväder, skall medföra eu snar nedgång i potatisodlingen i de trakter, där jorden

icke är särdeles bekväm för denna odling, d. v. s. särskilt på lerjord. Man torde

i sådant fall snart åter kunna räkna på ökat behov av potatis i de gamla underskottsdistrikten

och proportionsvis större skillnad mellan potatisprisen pa olika

marknader. Blir så förhållandet, så kommer möjligheten att avsätta skånsk potatis

i främsta rummet i Stockholm och i andra hand i nordligare belägna orter, att

bero av handelsorganisationen med sortering av varan samt på fraktsatserna. De

mängder det här kommer i fråga att transportera äro dock ej större, än att

statens ekonomi borde kunna medgiva ett sådant avpassande av järvägsfraktema.

att en utjämning av tillgäng och efterfrågan inom landet kan bliva möjlig.

Denna avsättning av potatis från bränneritrakterna är dock oviss och beroende

på för närvarande oberäkneliga faktorer, och om den kommer till stånd,

torde den icke komma att omfatta mer än obetydlig del av den hittillsvarande

förbrukningen till brännvinsbränningen. Hela den hittills varande bristen, som

täckts genom import, har uppgått blott till omkring 20 000 ton i årligt medeltal,

under det att bränneriernas potatisförbrukning under goda skördeår uppgått till 7

gånger större mängd.

På stärkelsefabrikerna som avnämare av ökade mängder potatis är ej att

räkna. Denna industri, som torde hava haft en årlig medelförbrukning av 100 000

ton potatis till 14 000 ton potatismjöl, har hittills visat mycket liten expansionsförmåga.

Då tillverkningen något år ökats över det vanliga, har marknaden snart

överfyllts och tillverkningen blivit mycket dåligt räntabel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Potatistorkeriindustrien. för vilken anläggningsunderstöd först föreslogs för

att bereda hjälp åt bränneridistriktens potatisodlare vid en antaglig inskränkning i

brännvinsbränningen, och som man sedan hoppats skulle komma till stort gagn

under kristidens livsmedelsbrist, och vilkens produkter, sedan de därigenom inarbetats

i marknaden, borde bliva allmänt brukade hushållsartiklar, — denna industri

hann under kristiden blott komma i vanrykte som kristidsanstalt, och ingen

förhoppning finnes, att den åter skall komma i gång, förr än bränsleprisen åter nedgått

till motsvarighet mot råvarans och produktens prisnivå.

Det återstår ytterligare knappt mer än en utväg för avsättning av potatisöverskottet,

vilken dock bör kunna brukas i långt större utsträckning än hittills,

nämligen utfodring till husdjuren. Potatis har jämte mejeriavfall varit de billiga

fodermedel, på vilka svingödning hittills kunnat baseras för att bliva så lönande

som möjligt. Hur mycket potatis på detta sätt använts, är i saknad av pålitliga

uppgifter omöjligt att ens tillnärmelsevis angiva, och därför saknas även grund för

eu beräkning av hur stor del av bränneripotatisen, som skulle kunna finna avsättning

för svingödning. Det må blott erinras därom, att enligt professor Nils Hanssons på

praktiska utfodringsförsök grundade uttalanden, vilka icke mött någon gensaga, svinen

under gödningen kunna väl tillgodogöra sig kokt potatis i mängder uppgående

ända till inemot 70 procent av hela fodrets värde. Till varje gödsvin åtgår omkring

500 foderenheter, motsvarande omkring 2 000 kilogram potatis, men då

gödningen under väl J/s av året äger rum på tid, då potatis icke kan komma i

fråga till utfodring, och da stark potatisutfodring kan användas blott under den

egentliga gödningstiden, torde ej kunna beräknas större förbrukningsmöjlighet än

500 kilogram potatis per gödsvin. Antagligen har hittills långt mindre än hälften

av denna mängd använts till svinen, varför en betydlig ökning i användningen av

potatis till svinfoder bör kunna påräknas. Hur stor denna förbrukning skulle

kunna bliva, om svinstocken ökades till den mängd, som övrig erforderlig foderf

illgang samt husutrymme tillåta, är emellertid omöjligt att beräkna.

Åt övriga husdjur har potatis hittills mycket litet använts till foder. Emellertid

hava professor Nils Hanssons försök otvetydigt visat, att kokt potatis med

fördel kan utfordras åt hästar i mängder motsvarande 7S—72 av den eljest erforderliga

kraftfodermängden, utan att deras arbetsförmåga nedsättes, och i Skåne

kunde åtskilliga jordbrukare våren 1918 med hjälp av potatisutfodring få det tunga

vårbruket utfört, vilket vid den nästan totala kraft foderbristen eljest varit omöjligt.

1 Tyskland har man till och med ersatt hela kraftfodermängden med potatis åt

hästar i tungt arbete. En förbrukning av 6—7 kilogram per djur och dag, motsvarande

lågt beräknat 1 000 kilogram potatis per år åt en vuxen häst samt en

mindre men dock avsevärd mängd även åt unghästarna bör sålunda vara möjlig.

De 6 potatisrikaste häraderna, Ingelstads, Albo, Gärds, Villands samt östra och

västra Göinge, hade år 1918 över 24 000 vuxna och nära 12 000 unghästar, och

dessa borde uppenbarligen kunna förbruka en betydande del av bränneripotatisen.

Då vidare enligt professor Hansson åt nötkreatur med fördel kan utfordras 10—15

kilogram, ja till gödkreatur ända till 20 kilogram per dag, så bör, främst för gödkreatur,

samma häraders 50 000 vuxna nötkreatur och 34 000 ungnöt kunna använda

potatis som ersättning för en mycket stor del av foderrotfrukterna, varav

häradernas skörd plägar uppgå till omkring 300 000 ton.

Dessa siffror leda uppenbarligen till den slutsatsen, att det skulle vara

opaginerad Kontrollera mot PDF

möjligt att inom Kristianstads läns bränneridistrikt, och naturligtvis än lättare

inom övriga mindre starkt potatisodlande områden, utfordra hela den mängd

potatis, som där plägar avverkas vid brännerierna, vilken mängd för hela länet på

grund av bränneriernas antal, ungefär "/, av hela antalet, torde kunna uppskattas

till högst 100 000 ton, särdeles som här likasom i övriga delar av landet de stegrade

arbetskostnaderna torde komma att minska den starkt arbetskrävande odlingen

av foderrotfrukter och dessas ersättning med potatis, vars odling fordrar mindre

arbetsåtgång.

Det torde emellertid ej kunna betvivlas, att det möjliga ej, åtminstone ej

med det första, kommer att motsvaras av verkligheten. Man måste räkna med

jordbrukarnes konservatism likasom ock därmed, att många av bränneriernas leverantörer,

särskilt sådana, som icke hämtat drank, ej hava och ej omedelbart kunna skaffa

tillräckligt med djur för att förbruka hela den mängd potatis, som de hittills

plägat lämna till brännerierna. Det torde därför kunna tagas för givet, att brännerinäringens

upphörande skulle komma att medföra en avsevärd inskränkning av

de ifrågavarande trakternas potatisodling.

Men finnes då möjlighet att genomföra en sådan omläggning av jordbruket

utan en betydlig nedgång i dess produktion och räntabilitet?

Man talar om den starkt potatisodlande delen av Kristianstads län, där flertalet

av potatisbrännerierna finnas, som en landsdel, vars lätta grusiga eller sandiga

jord så övervägande passar för potatis- och rågodling, att den förra svårligen kan

ersättas av annan odling. Detta innebär en starkt missvisande generalisering.

Större delen av jorden i de 6 härad, i vilka den mest omfattande potatisodlingen

och flertalet potatisbrännerier finnas, har en jord, som efter vad den officiella

statistikens siffror över jordens användning och skördar visa, kunna bära och lämna

goda skördar av flertalet i Skåne odlade grödor. De allra flesta socknar på slätten

hava en avsevärd veteodling, och denna har i Ingelstads härad plägat upptaga till

och med större jordsådd än potatis, de norra delarna av länet hava en jordmån och

en odling, som i huvudsak nära överensstämmer med angränsande smålandstrakter,

där varken brännerier eller stärkelsefabriker bereda avsättning för potatis, vilken

också där odlas i en omfattning, som blott motsvarar det lokala behovet.

Några i jordmånens beskaffenhet grundade svårigheter att inskränka potatisodlingen

till förmån för andra växtslag, såsom havre, blandsäd, grönfoder, rotfrukter

och vallväxter torde sålunda i allmänhet ej finnas. Men undantag göra dock vissa

områden i länets östra kusttrakter, särdeles några socknar i Gärds härad, där

jorden till stor del utgöres av en lös sand, på vilken övriga växtslag, som kunna

komma att intaga den genom potatisodlingens inskränkning lediga jorden, avgjort

komma att lämna mindre avkastning.

En beräkning av det ekonomiska resultatet av en sådan förändring måste

under nuvarande ovissa prisförhållande i avseende på såväl arbete som jordbrukets

övriga produktionsmedel och dess alster, bliva så opålitlig, att den skulle sakna all

beviskraft, varför här ej skall göras någon sådan.

Det må blott framhållas, att om man utgår från de produktionskostnadsberäkningar,

som under senaste åren gjorts för potatis i Skåne, vilka givit till

resultat en odlingskostnad av lägst omkring 1 000 kronor per hektar eller 8—9

kronor per deciton, siffror som ännu torde ha beviskraft, då den sedan inträdda

betydliga stegringen i arbetslön mer än uppväger nedgången i konstgödselkostnaden.

SirffitspriMredningen. I9

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

så synas de pris, vartill potatis under innevarande höst uppgivas hava sålts i Skåne,

eller 5 kronor per hektoliter omkring 7 kronor per deciton, icke göra denna till en

lönande gröda, såvida ej brännerierna sättas i tillfälle att betala ett högre potatispris

än det i allmänna marknaden gällande. Däremot äro de rådande prisen på såväl

kraftfoder som animala livsmedel så höga, att de kunna betala de ovan angivna

beräknade produktionskostnaderna för potatis. (Se centralanstaltens flygblad nr 70!)

En inskränkning i potatisodlingen synes sålunda av ekonomiska skäl vara

fördelaktig, om ej potatisen användes till utfodring.

Huruvida och i vilken riktning förhållandet kommer att ändra sig i framtiden,

undandrager sig fullständigt alla beräkningar, men en allmän uppfattning bland

jordbrukare synes vara, att en nedgång i produktprisen är mycket antagligare

än en sänkning av arbetskostnaden, och en dylik nedgång torde väl ej minst komma

att drabba den vara, som i vissa trakter alstras över behovet, och som är svår att

avsätta åt annat håll.

En inskränkning av potatisodlingen synes sålunda i allmänhet kunna ske utan

tekniska svårigheter och antagligen även i stor utsträckning utan ekonomisk förlust,

ja till och med oavsett brännvinsbränningens fortvaro eller upphörande, vara befogad

på grund av rådande prisförhållanden. Där en sådan förändring dock till

följd av jordens för flertalet andra medgivande grödor mindre lämpliga beskaffenhet

skulle medföra en ekonomisk tillbakagång, så är detta endast en vanlig företeelse,

som inträffar då ett genom statsåtgärder eller andra omständigheter åstadkommet

skydd eller privilegium bortfaller, och i det nu ifrågavarande fallet torde det ej

rimligen kunna fordras, att en stor, för landet viktig industri skall hindras att fullt

tillgodogöra sig sina råvaror för att skaffa en liten landsdel tillfälle att avsätta en

sin produkt till högre värde än de naturliga förhållandena föranleda.

Men om, såsom rimligt är, den fria konkurrensen här som inom andra områden

av landets näringsliv får göra sig gällande och lantbruksbrännerihanteringen

måste vika för den billigare arbetande sulfitindustrien, så är det uppenbarligen önskvärt

att tvära övergångar undvikas. Tid bör lämnas att såvitt möjligt är finna

annan användning för bränneribyggnadema och annat i denna näring nedlagt kapital,

likasom även övergångstid bör beredas de leverantörer av bränneripotatis, vilka

icke hava eller genast kunna skaffa djur, vilka kunna förbruka den överskottspotatis,

de på grund av sin jords beskaffenhet måste odla, om ej jordens avkastning

och räntabilitet skall nedgå.

Därjämte synes det vara en billig fordran, att beslut om potatisbränning

skall få äga rum och i vilken utsträckning detta kommer att medgivas, fattas och

kungöras så tidigt på året, att jordbrukaren kan avpassa sin potatisodling efter

den avsättning, som på grund av brännvinsbränningens följande år blivande omfattning

kan påräknas.

Stockholm den 10 december 1919.

$

H. Juhlin-Dannfelt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 9.

Till sulfitspritsakkunnige, Stockholm.

Med anledning av Eder skrivelse den 20 oktober innevarande år med anhållan

att Södra Sveriges stärkelseproducentförening ville dels meddela uppgifter angående

storleken av de kvantiteter potatis, som för vart och ett av åren 1909 — 1918

inköpts av till denna förening anslutna fabriker för tillverkning av stärkelse och

potatismjöl, dels besvara andra i skrivelsen närmare angivna frågor, tillåter sig

föreningens styrelse med anledning härav framhålla följande.

Södra Sveriges stärkelseproducentförening, som bildades år 1916, har visserligen

till ändamål att söka tillvarataga medlemmarnas gemensamma intressen men

utgör ingen ekonomisk sammanslutning i vanlig mening. Föreningen kan följaktligen

icke besvara Eder förfrågan angående till stärkelseproduktion inköpt potatiskvantitet.

Men då föreningen genom erfarenhet känner det ungefärliga behovet av potatisstärkelse

eller potatismjöl, skall föreningen söka närmare utreda behovet av potatis

till beredning härav.

Potatismjölstillverkningen i vårt land har ursprungligen bedrivits vid vanligen

mindre men stundom även större fabriker, anlagda i samband med potatisodlande

jordbruk. Sedermera hava s. k. andelsfabriker tillkommit, därigenom att flere jordbrukare

i en trakt gemensamt uppfört en fabrik. Under senare åren hava en del

industrier såsom prässjästfabriker och glykosfabriker in. fl. anlagt egna s. k. industrifabriker,

som tillverka potatismjöl i ännu större skala. Sålunda finnas numera

enskilda mindre fabriker, större andels- och enskilda fabriker samt stora industrifabriker.

Antalet fabriker utgjorde år 1918 enligt uppgift från F. H. K:s handels
-

avdelning:

I Kristianstads län ...............

........ 51

I Skaraborgs

län ....

................... 1

» Malmöhus » ................

........ 7

» Gottlands

» ....

................... 1

» Blekinge » ...............

........ 62

» Älvsborgs

» ....

................... 10

» Kronobergs » ...........

........ 11

» Örebro

» ....

................... 1

» Kalmar »

....... 3

» Östergötlands

» .....

.................. 2

Summa 149,

Härtill kommer en eller annan industrifabrik, som föreningen ej känner till.

Årliga behovet av potatismjöl inom landet torde utgöra cirka 12 500 ton.

Åren närmast före kristiden var potatismjölstillverkningen så omfattande, att ett

mycket stort överskott ständigt fanns på lager, varför priset vanligen var mycket

lågt. Under kristiden blev tillverkningen på grund av större behov av matpotatis

reglerad genom statsingripande. Då vissa industrier vid ransoneringen av potatismjöl

hade svårt att erhålla tillräckligt härav, anlade de egna industrifabriker, varför

under detta år, då tillverkningen är fri, stora svårigheter torde uppstå att avsätta

hela tillverkningen vid enskilda och andelsfabriker. Ett produktionsöverskott torde

sålunda redan i år uppstå härigenom, varför potatismjölsfabrikationen torde framdeles,

d. v. s. redan till nästa år. få svårigheter på grund av tryckta priser.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Om till 1 kilogram potatismjöl bei’äknas åtgå högst 7 kilogram potatis —

verkliga siffran ligger mellan 6 och 7 — kan till potatismjöl beräknas åtgå omkring

85 000 —90 000 ton potatis. Härav torde ungefär halva kvantiteten få beräknas

för Blekinge, medan den andra hälften torde få beräknas för övriga län. Då en

stor mängd odlare hava egna eller äro delägare i andelsfabriker, är den mesta

potatisen odlad av fabrikanterna. Industrifabrikerna inköpa dock all potatis.

Behovet av potatismjöl är tämligen konstant, och en prissänkning av varan

medför näppeligen någon avsevärt ökad konsumtion i annan mån än att den förebygger

import av majs- och potatisstärkelse. Knapp tillgång på socker och sirap

kan möjligen öka konsumtionen av glykos, varigenom en ökad avsättning av potatismjöl

i samma mån erhålles. Denna ökade avsättning är dock icke så stor, att den

nämnvärt kommer att öva inflytande på potatismjölstillverkningen. Export av

potatismjöl eller produkter härav torde man näppeligen kunna räkna med, då Norge

och Danmark snarare äro exporterande, medan Tyskland samt Östersjöprovinserna

under normala förhållanden hava ett mycket stort potatisöverskott och produkter

härav att avyttra.

De nuvarande fabrikerna kunna med största lätthet producera 20 000—30 000

ton potatismjöl årligen. Om, såsom blivit ifrågasatt, brännvinstillverkning vid jordbruksbrännerierna

skulle förbjudas, kommer potatisöverskottet från de jordbrukare,

som förse bränneriema inom potatismjölsdistrikten med potatis, att i stället avsätta

den till potatismjöl, medan i bränneridistrikten nya potatismjölsfabriker komma att

anläggas. Följden blir en ytterligare överproduktion av potatismjöl, och hela potatismjölstillverkningen

kommer i en sådan ställning, att endast de fabriker, som hava

mycket fördelaktigt läge, kunna fortsätta sin verksamhet. Ett bränningsförbud är

följaktligen en mycket stor fara för de potatismjölsfabriker, som ägas av potatisodlande

jordbrukare, vilka även utan den ytterligare konkurrens, som följer av

bränningsförbudet, torde få ytterst svårt att avsätta hela sin tillverkning av potatismjöl.

Detta kommer att i sin ordning medföra en minskad potatisodling även inom

det nuvarande stärkelsedistriktet, varför till slut jordbruket och potatisodlingen blir

idande.

Kristianstad den 17 november 1919.

På Södra Sveriges Stärkelseproducentförenings styrelses vägnar:

Nils A. Larsson,

v. ordf. *

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:256 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid a s. 1 i texten
  2. BevU 1920:36 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande viss del av utskottets betänkande nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till s. 1 i texten
  3. BevU 1920:30 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av brännvin vid andra bränneri s. 1 i texten
  4. JoU 1920:61 Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder för tryggande av potatisodlingen i riket. s. 4 i texten