Angående pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen m. fl
1920-02-21 · 51 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 37 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1920:382, Angående pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen m. fl
Dokumentets text
Kung!,. Maj ds proposition Nr 382.
1
Nr 382.
Kung!. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionering av
vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen m. fl.:
given Stockholms slott den 12 mars 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i reglementet för statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. införa ett kapitel innehållande
särskilda bestämmelser angående befattningshavare hos hushållningssällskapen
m. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag i
sådant avseende, som avgivits av i statsrådsprotokollet omförmälda sakkunniga,
med därvid av departementschefen gjorda erinringar;
dels medgiva, att utöver de i staten för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. uppförda medel må utgå av de under styrelsen
för anstalten ställda medel ett årligt belopp av 5,000 kronor till gäldande
av förvaltningskostnader samt av anstaltens medel ett belopp av högst
15,000 kronor till bestridande av organisationskostnader;
dels ock i riksstaten för år 1921 under elfte huvudtiteln uppföra
såsom bidrag till pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen
m. fl. ett ordinarie anslag av .................. kronor 47,000.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
O. Nilsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 324 höft. (Nr 382.)
1
2
Kungl. Maj.ts proposition Nr 382.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
*hiars 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Branting,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre PaLMSTIERNA,
Statsråden: UndÉN,
Thorsson,
Olsson,
Sandler,
Notiiin,
Nilsson,
Eriksson,
Svensson,
Hansson.
Departementschefen, statsrådet Nilsson anförde:
Frågan om beredande av pensionsrätt åt befattningshavare vid hushållningssällskapen,
vissa statsunderstödda föreningar för lantbruksnäringens
befrämjande, skogsvårdsstyrelser och vissa undervisningsanstalter
för lantbruket har sedan flera år varit föremål för framställningar till
Kungl. Maj:t och även för utredningar. Frågans lösning har fördröjts bland
annat av den anledning, att den blivit beroende av det sätt, på viiket centraliseringen
av det statsunderstödda pensionsväsendet skulle genomföras,
om vilken centralisering 1912 års riksdag begärt utredning. Genom 1919
års lagtima riksdags bifall till Kungl. Maj:ts proposition om inrättande av
eu statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl., vilken anstalt
trätt i verksamhet den 1 januari 1920, har möjlighet beretts lör dylik
centralisering, i det att denna anstalts reglemente innehåller dels de
allmänna pensionsbestämmelser, som ansetts böra gälla för alla till an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
o
Kungl. Maj:ts proposition Nr 382.
stalten anslutna befattningshavare, dels de särskilda bestämmelser, som
skola gälla för de olika grupperna av befattningshavare. När fråga uppstår
om att staten skall bereda pension åt en ny grupp befattningshavare,
kan detta alltså nu ske genom att låta densamma vinna inträde i denna
anstalt på de särskilda villkor, som befinnas lämpliga för densamma.
Då sålunda ej längre centraliseringsfrågan utgjorde hinder för ordnande
av ovannämnda befattningshavares pensionsfråga, begärde och
erhöll chefen för jordbruksdepartementet den 17 oktober 1919 bemyndigande
att tillkalla högst fem sakkunniga för utarbetande av förslag i
fråga om ovannämnda befattningshavares pensionering. De sakkunniga
hava den 21 februari 1920 avgivit sitt utlåtande, som torde bilägga?
detta protokoll. Över förslaget hava yttranden avgivits av statskontoret,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och styrelsen för ovannämnda
pensionsanstalt.
Enär denna pensioneringsfråga ansågs böra föreläggas 1920 års
riksdag till prövning, har Kungl. Magt i punkten 9 under elfte huvudtiteln
i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att i avbidan
på senare proposition i ämnet för ändamålet beräkna ett ordinarie anslag
av 120,000 kronor.
Innan jag anger min ställning i frågan, vill jag i korthet redogöra
för innebörden av de sakkunnigas förslag och för myndigheternas
däröver avgivna yttranden.
De sakkunnigas förslag omfattar enligt § 69 befattningshavare lins
följande huvudmän:
a) hushållningssällskap och dem underlydande institutioner samt
skogsvärdsstyrelser,
b) lantbruksakademien, Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen,
kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län,
c) statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående näringar,
därest skolans reglemente blivit av Kungl. Maj:t fastställt.
I fråga om befattningshavare hos i a) och b) nämnda huvudmän
fordras det enligt § 5 i pensionsanst.altens reglemente, att befattningen skall
vara på visst sätt reglerad och att regleringen godkänts av Konungen
eller den myndighet Konungen förordnar. I följd härav hava de sakkunniga
icke ansett nödigt eller lämpligt att uppräkna de befattningar,
som skola kunna förenas med pensionsrätt. Det skall alltså stå öppet
för dessa huvudmän att söka pensionsrätt för alla hos dem inrättade
befattningar, men det kommer att bero på Konungens eller den av honom
förordnade myndighetens prövning att avgöra, om befattningen, t. ex.
7 k vision*
ingen» om - j n*! r> in r;
Tfänstepen
rionmmder
la<t.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 382.
med avseende på tjänstgöringens art och omfattning, är sådan, att dess
reglering bör godkännas och sålunda innehavaren få pensionsrätt. Härigenom
finnes det, mena de sakkunniga, nödig garanti för att icke befattning
med allt för ringa tjänstgöring el lej sannolikt mindre varaktighet
förenas med pensionsrätt.
Påpekas må, att de sakkunniga naturligtvis uteslutit befattningshavare
(f. n. sekreteraren) vid lantbruksakademien, som har pensionsrätt
enligt lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension.
De skolor, som i c) avses, äro för närvarande: lantmanna
skolor,
lantbruksskolor, lanthushållsskolor, lanthushållningsskolor för utbildande
av lärarinnor, mejeriskolor, trädgårdsskolor och en torvskola.
Endast föreståndare och fast anställda lärare, manliga och kvinnliga,
skola äga pensionsrätt i anstalten. I fråga om dylika befattningshavare
vid lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushållsskolor gäller, att
1919 års lagtima riksdag fastställt vissa minimiårslöner såsom villkor för
att skolan skall få statsunderstöd. Därav följer enligt § 5 i pensionsanstaltens
reglemente, att dessa befattningar ej behöva särskilt regleras
för att förenas med pensionsrätt. Dock böra i reglementena för lantbruksoch
lanthushållsskolorna införas bestämmelser angående sättet för befattningshavares
entledigande ävensom i författningarna angående statsunderstöd
till dessa skolor stadgas skyldighet för fast anställd lärarpersonal
att för åtnjutande av fastställda minimilöner tillhöra förenämnda pensionsanstalt.
Däremot fordras det enligt nämnda § 5 i fråga om övriga skolors
föreståndare och lärare, att deras befattningar skola regleras, innan de
kunna förenas med pensionsrätt. För dem finnes nämligen icke i författning
bestämda minimiårslöner.
Lantmannaskolornas föreståndare och lärare liga nu pensionsrätt i
dövstumlärarnas pensionsanstalt. De sakkunnigas förslag innebär alltså,
att de skola överflyttas från nämnda pensionsanstalt till den nya pensionsanstalten.
De bestämmelser (§ 70) angående befattnings tjänstepensionsunderlag,
som de sakkunniga föreslå, överensstämma med vad som gäller för
vissa andra till den nya pensionsanstalten anslutna befattningshavare.
Så bestämmas tjänstepensionsunderlagen för lärarbefattningar, vilkas
minimiårsavlöningar fastställts i författning (lantmanna-, lantbruks- och
lanthushållsskolor), efter den huvudregel, som gäller för folkskollärare.
Tjänstepensionsunderlagen för övriga befattniugar bestämmas på samma
sätt som för veterinärer, andra än distriktsveterinärer.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 382.
Tjänstepensionsunderlagen för lantmannaskolornas lärarkår bliva
desamma som enligt nu gällande bestämmelser i dövstumlärarnas pensionsanstalt.
Enligt reglementet för den nya pensionsanstalten är tjänstepensionsrätt
alltid förenad med familj epensionsrätt. Av nu ifrågavarande
befattningshavares anslutning till pensionsanstalten följer alltså, att familjepensionsrätt
skall tillkomma även dem. Lantmannaskolornas lärarkår har
för övrigt redan rätt till familjepension från pensionsanstalten.
Familjepensionsunderlaget bestämmes efter samma regel ^§71),
som gäller för övriga befattningar, vilka tillhöra pensionsanstalten.
Såsom normal pensionsålder föreslås (§ 72) 65 år för man och 60
är för kvinna. Men då den förra åldern torde vara för hög för en del
befattningshavare, vilka måste hava synnerlig kroppslig vigör för att
tillfredsställande kunna sköta sin tjänst, föreslås, att pensionsanstalten
må kunna vid befattningens reglering sätta pensionsåldern till 6_. ar.
om huvudmannen det begär.
Förslaget innebär för lantmannaskolornas lärare eu höjning av den
nu för dem bestämda pensionsåldeim av 60 ar till 65 år. Av lantbrukslärarföreningens
tidigare i pensionsfrågan avgivna yttrande synes framgå,
att föreningen icke har något att erinra mot denna höjning.
De sakkunniga föreslå (§ 73), att lör hel pension skola lordras
33 tjänstår för man och 30 år för kvinna, alltså samma bestämmelse
som för folkskollärarna.
Den, som uppnått pensionsåldern, må (§ 74) av huvudmannen
tillåtas kvarstå, dock högst 5 år och endast under förutsättning, att det
medoives av den myndighet, under vilken huvudmannen sorterar (låntbruksstyrelsen
eller domänstyrelsen). Detta stadgande överensstämmei
med vad som gäller för övriga till pensionsanstalten hörande befattningar.
1 anslutning till vad som gäller för lolkskollärare in. Ii. töreslä
de sakkunniga (§ 75), att rätt till genast börjande tjänstepension skall
inträda, icke blott då befattningshavaren är skyldig att avgå (uppnådd
pensionsålder eller av sjukdom eller olycksfall förorsakad oförmåga att
sköta tjänsten) utan jämväl, om han i följd av försvagad hälsa eller
minskad arbetsförmåga frivilligt avgår eller av huvudmannen uppsäges,
Fai/iUjcpen
sionsunderlag.
Pensions
ålder.
Antal
tjänstår för
helpension.
T ili st o nä att
kvarstå f
tjänsten.
Kitt i till
genast börjande
tjänstepension.
Genast börjande
t jäll s te
pensions
belopp.
Uppskjuten
tjänst cpensio
n.
Pensions
avgifter.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 382.
dock endast om häri uppnått en ålder, som med högst 5 år understiger
pensionsåldern.
Enligt § 24 mom. 2 i pensionsanstaltens reglemente kan det i de
för en befattning gällande särskilda bestämmelserna i reglementet stadgas,
aft genast börjande tjänstepensions belopp skall beräknas försäkringstekniskt,
om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknar
det antal tjänstår, som fordras för hel pension, eller, där han avgår
före denna ålder, icke räknar så många tjänstår, att de tillsammans med
det antal år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till minst nämnda antal.
De sakkunniga föreslå (§ 76), att sådan försäkringsteknisk beräkning
skall göras för nu ifrågavarande befattningshavare, liksom för övriga
till pensionsanstalten anslutna utom de till kap. IV hörande (folkskollärare
m. fl.V Dylik försäkringsteknisk beräkning innebär, att i de angivna
fallen pensionen avkortas mer, än om den i § 7 mom. 1 angivna
vanliga avkortningsregeln skulle tillämpas. Den skyddar pensionsanstalten
för att åsamkas förluster, därigenom att befattningshavarna inträda
vid högre åldrar, än som antagits vid avgifternas beräkning.
Enligt § 27 i pensionsanstaltens reglemente tages i regel vid
beräkning av uppskjuten tjänstepensions belopp icke hänsyn till de
bidrag, som huvudman och staten beräknas hava lämnat till hans pensionsavgifter,
utan endast till de avgifter, som han själv erlagt. Endast
om hans avgång i förtid föranletts av att hans befattning indragits,
tillgodoräknas honom även nämnda bidrag.
De sakkunniga föreslå nu (§ 77), att dessa bidrag skola tillgodoräknas
honom även i ett annat fall av avgång i förtid. Det har nämligen
befunnits, att en del befattningar (t. ex. vandringsrättare) tillsättas
på sådana villkor, att befattningshavaren är skyldig att avgå redan
vid så låg ålder, t. ex. 45 eller 50 år, att det varit omöjligt att bestämma
denna ålder till pensionsålder. I så fall skall han enligt de
sakkunnigas förslag hava rätt till uppskjuten pension, som beräknas svara
mot ej blott hans egna avgifter utan även huvudmannens och statens
bidrag.
De sakkkunniga uppskatta den efter 4 procents räntefot beräknade
tillräckliga pensionsavgiften till ungefär 10 procent av tjänstepensionsunderlaget
och föreslå, att befattningshavare och huvudman skola erlägga
vardera 1/3 därav, alltså 31/, procent. Vad som erfordras utöver befattningshavarens
och huvudmannens avgifter, belastar alltså staten. Om
Kungl. Maj:ts proposition Nr 382. 7
statens bidrag här liksom ifråga om de befattningshavare, vilka törut
fått inträde i pensionsanstalten, beräknas efter 5 procents räntefot,
blir det ungefär lJ/2 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Vad • beträffar lantmannaskolorna, få deras lärare pa detta sätt
samma tjänstepensionsavgifter som enligt dövstumlärarnas pensionsanstalts
reglemente, men skolorna få endast hälften så stor avgift.
• Familjepensionsavgiften föreslås till 18 procent av familjepensionsunderlaget
för man och 1 procent för kvinna, vilka1 avgifter av de sakkunniga
beräknas vara tillräckliga. Då emellertid lantmannaskolornas
manliga lärare, om de äro delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt,
nu äga familjepensionsrätt mot erläggande av 13procent av familjepensionsunderlaget
under tjänstetiden samt 10 procent därav efter avgång
med pension, föreslås, att de, som den 31 december 19:10 äro delägare
i dövstumlärarnas pensionsanstalt, även framgent skola erlägga sålunda
bestämd familjepensionsavgift.
Om de befattningshavare, som nu tjänstgöra, icke skulle få rätt att
tillgodoräkna sig den tid, som de tjänstgjort, innan pensionsanstaltens
reglemente blir gällande för dem, skulle pensionerna för de äldre av dembliva
alldeles otillräckliga. I likhet med vad som gäller ifråga om
(ivriga grupper, som vunnit inträde i pensionsanstalten, föreslå därför
de sakkunniga, att reglementet skall på vissa villkor, som angivas i § 6
av detsamma, kunna få retroaktiv giltighet, och att staten skall bidraga
till den engångskostnad, som därigenom uppstår.
Huvudregeln ifråga om detta statens bidrag är enligt förslaget den,
att staten skall täcka hela den del av engångskostnaden för tjänstepensioneringen,
som icke motsvaras av de tjänstepensionsavgifter, som befattningshavaren
skulle hava erlagt under den tid, för vilken reglementet
tätt retroaktiv giltighet. Detta innebär alltså, att huvudmannen befrias
från retroaktivavgift, men icke befattningshavaren. Motiveringen till
att huvudmännen sålunda befrias från retroaktivavgift är att hushållningssällskapen,
föreningarna, lantbruksakademien och skolorna i regel sakna
medel till sådana avgifter och därför icke skulle kunna erlägga dem
utan att begära statsunderstöd därtill. Befattningshavaren kan enligt
§ 9 i reglementet befrias från retroaktivavgift, varvid dock hans pensionsrätt
på motsvarande sätt nedsättes.
Men från denna regel göras vissa undantag, nämligen för de huvudmän,
som anses kunna erlägga den retroaktivavgift, som svarar mot
deras andel i den årliga pensionsavgiften. Sådana huvudmän äro skogsvårdsstyrelser
samt lantbruksakademiens och Alnarps trädgårdsskolor.
Oceryungs
bestvmmeher.
Övrig i bestämmelser.
,
Kostnads
beräkning
-
Yttrande av
styrelsen för
statens anstalt
för pension
av folkskollärare
m. fl.
Yttrande av
lantbruksstyr
Isen.
8 Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 382.
Likaså göres undantag för lantbruksskola, där föreståndaren tillika är
innehavare av skolegendomen; dock avser här undantaget endast retroaktivavgift
för föreståndarbefattningen.
Förutom de bestämmelser, för vilka nu redogörelse lämnats, skola
gälla de allmänna bestämmelser, som innefattas i kap. 1—III av pensionsanstaltens
reglemente-. Då dessa godkänts av 1919 års lagtima
riksdag, torde någon redogörelse för dem ej nu erfordras.
De sakkunniga beräkna statens årliga bidrag till tjänstepensionsavgifterna
till ungefär 30,000 kronor och statens engångskostnad för
tjänstepensionerna till 1,600,000 kronor, vilken senare, då endast räntan
på detta belopp behöver gottgöras pensionsanstalten, motsvarar en årlig
utgift av 64,000 kronor.
Då emellertid det icke är att vänta, att under år 1921 mer än eu
del av ifrågavarande befattningshavare kunna komma att vinna inträde i
pensionsanstalten, anse de sakkunniga, att statens kostnader för år 1921
kunna beräknas till hälften av ovan angivna belopp eller 15,000 resp.
32.000 kronor.
Styrelsen för den nya pensionsanstalten har ingen annan erinran
att göra mot de sakkunnigas förslag, än att den anser, att de nu ifrågavarande
skolornas lärarkår borde inordnas under kap. IV i pensionsanstaltens
reglemente tillsammans med folkskollärare m. fl. lärargrupper.
Styrelsen, som betonar önskvärdheten av att jämväl folkhögskolornas
lärarkår överfördes från dövstumlärarnas pensionsanstalt till den nya
pensionsanstalten, framhåller, att, när så sker, det är sannolikt, att
dessa lärare, som utgöra en lantmannaskolornas lärare mycket närstående
grupp, komma att föras under kap. IV.
Styrelsen framhåller även, att det för förslagets genomförande
måste anvisas styrelsen, att utgå ur pensionsanstaltens medel, dels ett
organisationsanslag av 15,000 kronor, dels en höjning från 10,000 till
15.000 kronor av det den 19 juni 1919 anvisade särskilda förvaltningsanslaget.
Lantbruksstyrelsen uttalar i sitt yttrande starka betänkligheter
mot att den reglering, som i fråga om eu stor del av nu ifrågavarande
befattningar erfordras för erhållande av pensionsrätt, skall godkännas
av lantbruksstyrelsen, i den mån befattningarna tillhöra dess förvaltningsområde.
Härvid skulle nämligen lantbruksstyrelsen sannolikt i många
opaginerad Kontrollera mot PDF
y
Kungl. Maj:ts proposition Nr 382.
tall komma att intaga en skiljedomares ställning i lönetvister mellan
huvudmännen och befattningshavarna. Utom det att lantbruksstyrelsen
som regel saknade ingående kännedom i de särskilda fallen om
vederbörande befattningshavares arbetsuppgifter in. m., kunde denna anordning
jämväl medföra den olägenheten, att lantbruksstyrelsen, som
i regel hade att föreslå statsunderstöd åt huvudmännen, kunde vid beslut
härom komma att på ett obehörigt sätt bliva bunden av tidigare meddelade
beslut i fråga om godkännande av regleringar.
I fråga om de sakkunnigas förslag, att pensionsåldern för manlig
befattningshavare må kunna på framställning av huvudmannen bestämmas
till 62 år, i stället för 65 år, påpekar lantbruksstyrelsen, att de sakkunniga
härvid, enligt deras motivering i första hand synas hava tänkt,
på sådana befattningshavare, vilkas tjänstgöring ofta vore förenad
med resor, men att pensionsåldern för befattningshavare med liknande
anställning i statens tjänst, exempelvis statskonsulenter och lantbruksingenjörer,
vore fastställd till 65 år. Därjämte reducerades fördelen
av en låg pensionsålder därigenom, att med en dylik nödvändigtvis
måste följa förhöjda avgifter eller sänkta pensionsbelopp.
Lantbruksstyrelsen gör även anmärkning mot de sakkunnigas
förslag, att det skall åligga huvudmannen att förskottera befattningshavarens
del av engångsavgiften med rätt att så småningom göra sig
betald därför genom löneavdrag. Denna bestämmelse skulle nämligen,
menar lantbruksstyrelsen, i praktiken komma att verka synnerligen
ojämt, om nämligen befattningshavaren, för vilken engångsavgift erlagts,
kort tid därefter avlede eller lämnade sin tjänst. Därför behövdes det,
att särskilda bestämmelser träffades, hur förskotterad engångsavgift
skulle ersättas vid sådana fall. Detta vore i synnerhet nödvändigt i
i fråga om befattningshavare vid lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor,
där inträdet i pensionsanstalten vore obligatoriskt.
Slutligen påpekar lantbruksstyrelsen, att de sakkunniga av motiveringen
att döma avsett, att i fråga om engångsavgiften för sådan befattning
vid lantmannaskola, som icke varit förenad med delaktighet i
dövstumlärarnas pensionsanstalt, skall gälla vad som föreslås i fråga
om engångsavgift för befattning hos hushållningssällskap, men att formuleringen
av mom. 1 i övergångsstadgandet strider däremot.
Liksom de i frågan hörda myndigheterna finner jas: de sakkunnigas
förslag utgöra en lycklig lösning av den föreliggande frågan.
Såsom pension sanstaltens styrelse framhåller, kunna visserligen
skäl anföras för att ifrågavarande skolors lärare föras till kap. IV, dit
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 324 käft. (Nr 382.) 2
10
Kungl. proposition Nr 382.
folkskollärare och andra lärare forts. Dock torde övervägande skäl tala
för de sakkunnigas förslag att föra dem tillsammans med hushållnings*
sällskapens befattningshavare, med vilka dessa lärare torde hava mera
gemensamt än med folkskollärarna. För övrigt må framhållas, att då
pensionsbestämmelserna icke bliva väsentligt olika, om dessa lärare höra
till kap. TV eller kap. VII, så är denna fråga om deras placering icke
av någon större betydelse. Om de skulle föras till kap IV, anser jag
dock, att de manliga lärarnas pensionsålder borde, såsom de sakkunniga
föreslå, bestämmas till 65 år (liksom för lärare vid kommunala mellanskolor)
och icke till 60 år (såsom för folkskollärare).
Vad angår lantbruksstyrelsens erinringar mot att regleringen av
vissa befattningar enligt de sakkunnigas förslag skall godkännas av lantbruksstyrelsen,
finner jag, vid det förhållande att motsvarande anordninginförts
beträffande åtskilliga befattningar, som enligt 1919 års lagtima riksdags
beslut beviljats anslutning till den nyapensionsanstalten, mig icke kunna
fasta avseende vid desamma. Enligt min mening har lantbruksstyrelsen
överdrivit de svårigheter, som anordningen kan komma att medföra för
lantbruksstyrelsen. Så lär av densamma icke kunna följa, att lantbruksstyrelsen
skulle komma att bliva skiljedomare vid lönetvister mellan
huvudman och befattningshavare. Det beror nämligen enligt pensionsanstaltens
reglemente på huvudmannen ensam, om han vill anmäla
dylik befattning till reglering, och sådan anmälan kommer väl därför
ej att göras, med mindre överenskommelse träffats med befattningshavaren
om löneförmånerna. Dessas storlek har för frågan om regleringens
godkännande ingen annan betydelse, än att godkännande bör vägras,
om avlöningen är så ringa, att befattningen uppenbarligen endast är en
bisyssla, och densamma icke är förenad med annan befattning, som av
samme eller annan huvudman anmäles till reglering. Ej heller kan jaginse,
hur ett godkännande av befattningarnes reglering skulle kunna obehörigt
binda lantbruksstyrelsen vid bedömande av frågan om statsunderstöd
åt huvudmannen. Åro befattningarna reglerade, så är ett av villkoren
för statsunderstödet uppfyllt, men lantbruksstyrelsen har full
frihet att bedöma om huvudmannen i övrigt är förtjänt av statsunderstöd.
Lantbruksstyrelsen synes mena, att det ej finnes mera skäl att
sätta lägre pensionsålder än 65 år för vissa av nu ifrågavarande befattningshavare
än för statskonsulenter och lantbruksingenjörer. Jag
finner emellertid, att det är önskvärt, atf, såsom de sakkunniga föreslå,
pensionsanstalten må kunna vid befattnings reglering på huvudmannens
begäran bestämma eu pensionsålder av 62 år, när tjänstgöringens art
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 382.
prövas vara sådan, att den gör sådan nedsättning av pensionsåldern
synnerligen önskvärd.
När lantbruksstyrelsen gör erinran mot förslaget, att huvudmannen
skall förskottera befattningshavarens andel i engångsavgiften, synes lantbruksstyrelsen
hava förbisett, att det enligt § 6 i pensionsanstaltens
reglemente beror på huvudmannen, om han vill begära, att reglementet
skall hava retroaktiv giltighet för den, som innehar befattningen vid
dess reglering. Detta gäller, även när det åligger huvudmannen att
låta reglera befattningen. Endast när huvudmannen begär sådan retroaktiv
giltighet av reglementet, skall engångsavgift erläggas. Iunan
huvudmannen framställer sådan begäran, kommer han tydligen att hava
förhandlat med befattningshavaren om det sätt, på vilket denne skall
ersätta, vad huvudmannen förskotterar. Finner huvudmannen därvid,
att den risk, han skulle stå genom att lämna sådant förskott, är för
stor, så överenskommer han tydligen med befattningshavaren om att
sådant förskott icke skall lämnas, utan att i stället (jfr § 9 i pensionsanstaltens
reglemente) befattningshavarens pensionsrätt skall på* motsvarande
sätt minskas.
Den anmärkning, som lantbruksstyrelsen gör mot formuleringen
av övergångsbestämmelserna i fråga om befattningar vid lantmannaskolorna,
är riktig och bör föranleda, att mom. 1 c) ändras till »befattning
vid lantmannaskola, som varit förenad med delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt.»
Jag vill vidare påpeka en bestämmelse, som synes böra vid den
slutliga redigeringen införas ifråga om föreståndarna. I § 48 av pensionsanstaltens
reglemente stadgas nämligen, att »för den, som vid avgång
med genast börjande tjänstepension är rektor, föreståndare eller överlärare
och i denna egenskap har högre tjänstepensionsunderlag, hel
tjänstepension beräknas såsom medeltalet av de tjänstepensionsunderlag,
som varit för honom gällande under de senaste 10 åren eller den kortare
tid, han innehaft med tjänstepensionsrät.t förenad befattning». Detsamma
bör gälla även för nu ifrågavarande skolors föreståndare i de
fall, då försäkringsteknisk beräkning av pensionen icke skall göras.
De sakkunniga hava beräknat statens kostnader under år 1921
för ifrågavarande pensionering till inalles 47,000 kronor. Detta belopp
torde nu böra äskas såsom ordinarie anslag. De ökade förvaltningskostnaderna
för pensionsanstalten samt organisationskostnaderna synas,
såsom anstaltens styrelse ock föreslagit, böra bestridas av anstaltens
medel.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 382.
*
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i reglementet för statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. införa ett kapitel innehållande
särskilda bestämmelser angående befattningshavare hos hushållningssällskapen
m. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag med av mig gjorda erinringar;
dels medgiva, att utöver de i staten för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. uppförda medel må utgå av de under
styrelsen för anstalten ställda medel ett årligt belopp av 5,000 kronor
till gäldande av förvaltningskostnader samt av anstaltens medel ett
belopp av högst 15,000 kronor till bestridande av organisationskostnader;
dels ock i riksstaten för år 1921 under elfte huvudtiteln uppföra
såsom bidrag till pensionering av vissa befattningshavare hos hut-hållningssällskapen
m. fl. ett ordinarie anslag av................... kronor 47,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
med den lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
John Gibson.
STOCKHOLM, JSAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga.
PENSIONERING
AV BEFATTNINGSHAVARE
HOS HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP
M. FL.
UTREDNING OCH FÖRSLAG
AV
INOM JORDBRUKSDEPARTEMENTET
TILLKALLADE SAKKUNNIGA
STOCKHOLM 1920
ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
opaginerad Kontrollera mot PDF
'' • T- \ "
'' - yti- M i k i
, > /
''* f. ? , ‘ «■ ■* > ; y ■ g 5
! 1 / » ? 5 ," /, /j |
• < t *
? /,
/ / l ) /•''
f < - A 1 <• J
! • »
i ?
S / >|> ^ i; v;.-,••/ i
.i / „ r r ■< «, it t '' . • . « ;. >■ ■
i ? i f. j
*...'' *.. * < ••.
. y k i
■*>.( > \ i
. V l .* <■
) i-h 1 ,*. *•
'' I I;’
i ’/j v: t tv .*?
* > ; J-5 . I . - *
3
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Katigt. Jordbruksdepartementet.
Undertecknade, som jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t av herr statsrådet
den 17 oktober 1919 blivit anmodade att med ledning av vad statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag i ämnet innehåller verkställa utredning
■och avgiva förslag angående pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskap
och skogsvårdsstyrelser samt statsunderstödda lägre lantbruksundervisningsanstalter
och föreningar, få härmed efter fullgjort uppdrag till herr statsrådet
vördsamt överlämna vårt betänkande med därtill hörande utredningar och förslag.
Till ledning vid fullgörandet av det oss anförtrodda uppdraget hava till vårt
förfogande utom förenämnda statsrådsprotokoll stått bland annat följande utredningar,
förslag och övriga handlingar.
Det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering, utredningar och förslag
av för ändamålet inom kungl. finansdepartementet tillkallade sakkunniga, del I och II.
Folkskollärares samt kommunalt anställda veterinärers, sjuksköterskors och
barnmorskors m. fl.:s pensionering, utredning och förslag av inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ombildning av vissa pensionsoch
ålderdomsunderstödsanstalter till en statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.; given Stockholms slott den 18 mars 1919 (nr 336).
Riksdagens skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under
rilcsstatens tionde huvudtitel (1919, nr 10 A).
Statskontorets yttrande av den 29 januari 1918 angående framlagt förslag
till reglemente för hushållningssällskapens pensionskassa jämte därtill bilagda yttranden
i samma ärende från samtliga Konungens befallningshavande, landsting och
hushållningssällskap samt vissa föreningar m. fl.
Skrivelser i ärendet till Konungen samt till statsrådet och chefen för kungl.
jordbruksdepartementet från Sveriges lantbrukslärareförening m. fl. av den 15 december
1917, 25 mars 1918, 10 december 1918 och 18 mars 1919.
4
Skrivelse till Konungen från skogsvårdsstyrelsen inom Jämtlands län av den
25 april 1916 angående vissa ändringar i det för styrelsen gällande reglementet
jämte däröver avgivna yttranden.
För att tagas i övervägande vid fullgörandet av det oss lämnade uppdraget
hava vi dessutom fått till oss remitterade dels den 5 december 1919 en skrivelse
till Konungen av den 27 november 1919 från Sveriges länsskogvaktareförbund, dels
den 31 december 1919 en skrivelse till Konungen av den 20 december 1919 från,
kungl. lantbruksakademiens förvaltningskommitté.
Frän samtliga hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser och statsunderstödda
lägre lantbruksundervisningsanstalter samt övriga statsunderstödda skolor och föreningar,
som denna utredning omfattar, hava uppgifter infordrats rörande de befattningshavare,
som av vederbörande institutioner ansetts böra komma i åtnjutande av
pensionsrätt, och hava dessa uppgifter sedan lagts till grund för de utförda försäkringstekniska
beräkningarna.
Yårt åliggande att vid fullgörandet av vårt uppdrag samråda med de för utredning
av frågan om hushållningssällskapens omorganisation tillkallade sakkunniga,
ha vi ansett fullgjort därigenom, att undertecknad Hellström, som jämväl tillhör
nämnda sakkunniga, uppehållit förbindelsen och lämnat nödiga upplysningar. Några
gemensamma överläggningar hava ej visat sig behövliga, enär vårt förslag ej pånågot
sätt binder nämnda sakkunniga eller lägger hinder i vägen för hushållningssällskapens
omorganisation.
Såsom av vält förslag och motiveringen härför närmare framgår, hava vi
under utredningens gång kommit till den uppfattningen, att föreliggande pensionsfråga
enklast och lämpligast löses på så sätt, att här ifråga varande befattningshavare
medgivas rätt att tillhöra den genom 1919 års riksdags beslut upprättadenya
statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. 11. På grund därav hava
vi också föreslagit en sådan anordning jämte härför nödiga särskilda bestämmelser.
Vid utförandet av de försäkringstekniska beräkningarna ha de sakkunniga,
haft biträde av förste revisorn i försäkringsinspektionen O. Ericson.
Stockholm den 21 februari 1920.
P. G. L AURIN.
PAUL HELLSTRÖM. P. ÖDSTRÖM.
CARL W1DSTRÖM
ERIK W. LJUNG.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inledning cell historik.
Av de på jordbrukets och skogshushållningens område verksamma tjänstemännen
är det f. n. endast en ringa del, nämligen lärarna vid lantmannaskolorna,
som hava möjlighet att efter avslutad tjänstgöring erhålla pension. Under de senare
åren hava emellertid representanter för nämnda grupper vid liera olika tillfällen
ingivit framställningar om vidtagande av åtgärder för beredande av pension
med understöd av statsmedel. Sålunda ingingo föreståndarna för de med statsmedel
understödda kemiska stationerna redan år 1907 till Kungl. Maj:t med en skrivelse
i nämnda syfte. Följande år, 1908, gjorde styrelsen för Sveriges lantbrukslärareförening,
efter att redan i december 1905 ha upptagit frågan till behandling och,
utredning, framställning om åtgärder för beredande av pension åt lantbrukslärare
och jordbrukskonsulenter. En liknande anhållan gjordes ungefär samtidigt för mejerikonsulenternas
del av svenska mejerikonsulentföreningen. I båda fallen ifrågasattes
närmast en anslutning till dövstumlärarnas pensionsanstalt. Direktionen för nämnda anstalt
avstyrkte emellertid framställningen under hänvisande till riksförsäkringsanstalten.
Dessa pensionsfrågor remitterades nu av Kungl. Maj:t till riksförsäkringsanstalten,
vilken avgav ett första utlåtande i ärendet redan den 15 december 1908.
I detta föreslogs upprättandet av en fristående pensionsinrättning hos riksförsäkringsanstalten
för de tjänstemannagrupper, för vilka framställningar blivit gjorda.
Emellertid hade även hushållningssällskapens ombud i skrivelse till Kungl.
Maj:t av den 6 november 1908 gjort underdånig framställning »om en utredning av
frågan om möjligheterna och villkoren för en med statsmedel understödd pensionering
av hushållningssällskapens tjänstemän». I anslutning härtill ingingo även
styrelserna för Sveriges utsädesförening och svenska mosskulturföreningen den 12
mars 1909 till Kungl. Maj:t med gemensam anhållan, att deras tjänstemän måtte
medtagas vid den sålunda begärda utredningen. Dessa skrivelser remitterades till
kungl. lantbruksstyrelsen, som efter inhämtande av uppgifter och yttranden från
hushållningssällskapen och de nämnda föreningarna den 21 september 1909 avgav
yttrande i ärendet och i detta tillstyrkte bifall till de gjorda framställningarna.
På grund härav remitterade Kungl. Maj:t den 29 september 1909 samtliga
till ifrågavarande pensionsfrågor hörande handlingar till riksförsäkringsanstalten
för avgivande av yttrande och förslag. Sedan anstalten, efter det att ytterligare
uppgifter erhållits genom lantbruksstyrelsen, gjort omfattande utredningar och beräkningar,
avlämnade densamma den 10 maj 1910 till Kungl. Maj:t ett utförligt förslag
till inrättande av en under riksförsäkringsanstalten sorterande pensionsanstalt för
samtliga de grupper av befattningshavare, för vilka framställning sålunda vid olika
tillfällen gjorts.
6
Enligt detta förslag skulle befattningshavarens »delaktighetsbelopp» i anstalten
vara lika med hans lön, dock högst 6.000 kronor. Full pension skulle utgöra 75
procent av delaktighetsbeloppet. Pensionsåldern föreslogs till 63 år för man och
58 år för kvinna samt antalet tjänstår för erhållande av full pension till minst 30.
Den årliga avgiften skulle utgöra för befattningshavaren 2 1j., procent och för den
institution, där han vore anställd, 5 procent av delaktighetsbeloppet; resten av de
behövliga avgifterna skulle utgå som bidrag av statsmedel. Även möjlighet för
erhållande av pension åt änkor och barn efter befattningshavare föreslogs, och
skulle även härtill bidrag av statsmedel lämnas.
Sedan riksförsäkringsanstaltens förslag den 1 juni 1910 i och för yttrande
remitterats till statskontoret, avgav detta den 28 februari 1912 utlåtande i ärendet.
I detta anslöt sig statskontoret i huvudsak till riksförsäkringsanstaltens förslag,
men förordade samtidigt vissa ändringar i grunderna för pensioneringen. Sålunda
uttalade sig statskontoret bl. a. för, att pensionsåldern borde sättas till 65 år förman
och 60 år för kvinna samt antalet tjenstår för full pension till 35 för man.
Pensionsbeloppet föreslogs till -/.. av lönen, sålunda högst 4.000 kronor. Något
statsbidrag till familjepensionering ansågs ej böra lämnas.
De sålunda av riksförsäkringsanstalten och statskontoret avgivna yttrandena
och förslagen kunde emellertid på grund av nytillkomna omständigheter ej av Kungl.
Maj:t upptagas i proposition och överlämnas till riksdagen för prövning och beslut.
Till chefen för finansdepartementet hade nämligen inkommit framställningar även
från andra tjänstemannagrupper, vilka jämväl önskade erhålla möjlighet till pension
med bidrag av statsmedel, och ansågos dessa framställningar vara av den art, att
de borde upptagas till närmare prövning. Därtill kom. att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majrt av den 22 maj 1912 begärt, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
en allsidig utredning huruvida och på vilka grunder en centralisering av pensionsanstalter,
understödda av staten, lämpligen kunde genomföras samt därefter
för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen gåva anledning.
På grund härav begärde och erhöll chefen för finansdepartementet den 23
februari 1913 av Kungl. Majrt bemyndigande att tillkalla högst fyra sakkunniga
personer att verkställa den av riksdagen begärda utredningen och därvid undersöka
om och i vilken mån centralisering av förvaltningen av olika pensiousanstalter lämpligen
kunde, bland annat i syfte av förvaltningskostnadernas nedbringande, genomföras,
samt huruvida icke genom fastställandet av vissa huvudgrunder för statens
medverkan vid anordnandet av sådan pensionering, som icke avsåge statstjänare
men ändock ansåges vara förtjänt av statens understöd i en eller annan form, skulle
kunna vinnas större* enhetlighet och följdriktighet vid denna statens medverkan än
vad för närvarande i åtskilliga fall syntes vara fallet.
De sålunda av chefen för finansdepartementet tillkallade sakkunnige — statskommissarien
C. tf. Sylvan, överdirektören och chefen för kungl. försäkringsinspektionen
P. .1. tf. Laurin och professor 6. Köld» — avgåvo den 15 januari 1916 första
delen av sitt betänkande rörande »Det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering».
I detta föreslogs dels inrättandet av en »Statens anstalt för tjänstemanna - pensioneringen», vilken skulle omfatta samtliga statsunderstödda pensionskassor, dels
också upprättandet inom nämnda anstalt av eu »Hushållningssällskapens pensionskassa»,
i vilken här ifrågavarande befattningshavare skulle få ingå som delägare.
Enligt det föreslagna reglementet för denna kassa, skulle »pensionsunder
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
laget» (= full pension) utgöra 75 procent av lönen i högsta lönegraden, dock högst
4,500 kronor. Pensionsåldern föreslogs till 65 år för man och 60 år för kvinna,
dock med rätt för hushållningssällskap att för vissa tjänster bestämma lägre pensionsålder,
varmed emellertid skulle följa högre avgifter. För full pension skulle
erfordras 30 tjänstår, i vissa fall dock endast 25. Avgiften beräknades i sin
helhet till en grundavgift av 12 procent, häri inräknat ett »omkostnads- och säkerhetstillägg
- i av 1 1/.. procent, samt dessutom en tilläggsavgift för delägare, vilkas
inträdesälder översteg 34 är. För befattningshavare, som inträtt i kassan vid
40 års ålder och däröver, beräknades hela avgiften till 17 J/a procent av pensionsunderlaget,
men skulle dessa erhålla avkortad pension, lägre ju högre inträdesåldem
var. Till de beräknade avgifterna skulle staten bidraga med 2 procent,
häri inberäkna! det förut nämnda omkostnads- och säkerhetstillägget. För den återstående
delen skulle den institution, där befattningshavaren både sin anställning,
svara, dock med rätt för densamma att bestämma hur stor del därav, som den
sistnämnde skulle erlägga.
De sakkunnigas förslag, särskilt i vad det gällde reglementet för hushållningssällskapens
pensionskassa, remitterades den 30 juni av Kungl. Maj:t till statskontoret,
som anbefalldes att efter hörande av samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande,
landsting och hushållningssällskap samt de av betänkandet berörda föreningarna
avgiva utlåtande över detsamma. För att tagas i övervägande vid avgivande
av sagda utlåtande remitterades därjämte senare, den 4 januari 1917, dels
en från hemslöjdsföreningarnas riksförbund den 18 oktober 1916 till Kungl. Maj:t
ingiven underdånig anhållan att nämnda föreningars personal jämväl måtte beredas
möjlighet att inträda i ifrågavarande pensionskassa, dels ock förut nämnda sakkunnigas
yttrande häröver.
Sedan de infordrade yttrandena inkommit, avgav statskontoret den 29 januari
1918 sitt utlåtande i ärendet. Dessförinnan, — den •”> november 1917 — hade
emellertid förut nämnda sakkunniga, dock efter vissa personalförändringar, avgivit
andra delen av sitt betänkande. 1 detta frångingo de sakkunniga sitt i del 1 framlagda
förslag till upprättande av eu särskild hushållningsällskapens pensionskassa.
De enligt sistnämnda förslag till denna hörande befattningshavarna skulle i stället
direkt ingå i den föreslagna statsanstalten, för viken skulle gälla dels vissa allmänna
bestämmelser, dels särskilda villkor för olika grupper av tjänstinnehavare.
Bland de fem olika grupper av tjänsteinnehavare, som anges i kap. II—\ l av förslaget
till reglemente för anstalten, äro lärare och lärarinnor vid statsunderstödda
lantbruksundervisningsanstalter upptagna i kap. V tillsammans med övriga icke
statsanställda lärare samt tjänstemän hos hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser
och vissa föreningar i kap. Yl tillsammans med bl. a. läkare, veterinärer, barnmorskor,
sjuksköterskor in. 6. För den förstnämnda gruppen föreslogs pensionsunderlaget
till . av den kontanta lönen i högsta lönegraden,, dock högst 4,000
kronor, för den senare till 1 .. av minimiavlöningen i högsta lönegraden, dock högst
4,000 kronor; för sistnämnda grupp skulle naturaförmåner intill 20 procent av den
kontanta lönen få medtagas vid avlöningens beräkning. Pensionsåldern skulle för
lärarna vara 60 år samt för övriga 65 år för manlig och 60 år för kvinnlig
tjänstinnehavare, antalet tjänstår för full pension för lärare 30 år och för övriga
35 år för man och 30 år för kvinna, Pensionsavgiften, oavsett statens bidrag, skulle
utgöra 10 procent av tjänstepensionsunderlaget.
8
De förut vid olika tillfällen framlagda förslagen hade i huvudsak rört sig
om åstadkommandet av pension för befattningshavaren själv. I det senast omnämnda
betänkandet medtogs därjämte plan för s. k. familjepension. Kostnaderna för denna
Skulle i huvudsak bäras av tjänstinnehavaren själv. Familjepensionsunderlaget
föreslogs till ett belopp utgörande 20 procent av tjänstepensionsunderlaget + 300
kronor för ovannämnda lärare samt till 500 kronor för de övriga och avgifterna till
15 procent av familjepensionsunderlaget för manlig lärare, 21 procent för övriga
manliga tjänstinnehavare samt 1 procent för samtliga kvinnliga befattningshavare.
1 sitt förut omnämnda utlåtande av den 29 januari 1918, vari de sakkunnigas
förslag i båda delarna av betänkandet behandlas i ett sammanhang, ansluter sig statskontoret
i huvudsak till det framlagda förslaget om upprättandet av en statens anstalt
för tjänstemannapensioneringen samt om upptagande i denna, vare sig i en särskild
kassa eller såsom särskilda avdelningar, av här ifrågavarande grupper av befattningshavare.
Rörande åtskilliga av förslagets detaljer göras vissa erinringar. Bland
annat anser statskontoret, att statens bidrag till pensioneringen bör vara högre än
de sakkunniga föreslagit eller c:a 7:. av försäkringsavgiften och att den avgift, som
huvudmannen och befattningshavaren tillsammans skola erlägga, sålunda bör nedsättas
till 8 procent av pensionsuuderlaget, av vilka vardera erlägga hälften.
Över denna senast omnämnda del II av de sakkunnigas betänkande har yttrande
jämväl infordrats och avgivits av åtskilliga myndigheter och av frågan direkt
intresserade föreningar. Rörande dessa torde det bli tillfälle att återkomma vid
den särskilda motiveringen för här föreliggande förslag.
Intet av de nu omförmälda förslagen och yttrandena har emellertid givit
anledning till någon Kungl. Maj:ts direkta åtgärd i föreliggande ärende. Dock har
de sakkunnigas betänkande varit av betydelse för detsamma i så avseende, att det
lagts till grund för de utredningar och förslag angående bland annat upprättandet
av en statens anstalt för tjänstemannapensionering, som den 11 februari 1919 avgivits
av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. Sedan Kungl. Maj:t
i anslutning till detta betänkande ingått till 1919 års riksdag med proposition (nr 336)
om upprättande av en statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. och
riksdagen med några smärre ändringar bifallit detta förslag, föreligger nu från och
med 1920 en central pensionsanstalt med fastställd organisation och vissa allmänna
bestämmelser, i vilken bland annat kommunalt anställda veterinärer redan medgivits
rätt att inträda och i vilken, om så befinnes lämpligt, även andra grupper av befattningshavare
kunna på särskilda villkor inordnas. På grund därav hava också
de sakkunniga kunnat begränsa sitt arbete till att omfatta utredningar och förslag
rörande dels huruvida i de allmänna bestämmelserna för nämnda anstalt förelåge
några hinder för intagande i anstalten av de befattningshavare, som denna utredning
omfattar, dels om en sådan anslutning vore ur olika synpunkter lämplig, dels,
om så vore fallet, för vilka institutioners befattningshavare anstalten borde stå
-öppen och dels på vilka särskilda villkor dessa befattningshavare skulle få rätt att
inträda i anstalten.
9
Allmänna bestämmelser.
I och för utredning och bedömande av frågan om, huruvida pensionering av
de befattningshavare, som det här gäller, möjligen skulle kunna ske genom deras
anslutning till den förut omnämnda nyupprättade statsanstalten hava vi genomgått
de i kap. I—III av reglementet för sagda anstalt sammanförda allmänna bestämmelserna
om anstaltens förvaltning, tjänstepension och familjepension. Såvitt vi
därvid kunnat finna, föreligger i dessa bestämmelser intet hinder för anslutning
jämväl av de grupper av befattningshavare, som här avses. Efter inhämtad kännedom
härom hava vi jämväl tagit under övervägande lämpligheten av en sådan
anslutning. Det har därvid befunnits, att förutom de från olika håll framförda
skäl, som tala för en centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet, även
åtskilliga andra omständigheter göra en sådan anslutning lämplig. Sålunda underlättas
lösningen av föreliggande, sedan länge på dagordningen stående pensionsfråga
givetvis i hög grad genom att här ifrågavarande grupper få ingå i en redan upprättad
anstalt. De villkor, på vilka pension kan erhållas, torde också ställa sig
förmånligare genom anslutning till denna anstalt, än de skulle kunna göra genom
pensioneringens ordnande på annat sätt.
På grund av nämnda omständigheter hava vi utan tvekan, såsom redan i
skrivelsen till herr statsrådet omnämnts, ansett oss böra föreslå, att de grupper
av befattningshavare, som denna utredning enligt anvisningarna i statsrådsprotokollet
av den 17 oktober 1919 skulle omfatta, böra få ingå i statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl. De särskilda villkor, på vilka anslutningen
skulle ske, framgår av nedanstående förslag till tillägg, kap. VII, i reglementet för
anstalten jämte specialmotivering härför.
Innan dessa särskilda bestämmelser framläggas, torde det emellertid vara
nödigt att i korthet erinra om några av de allmänna bestämmelserna för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., enär dessa äro av grundläggande
betydelse för pensioneringens ordnande och jämväl reglera åtskilliga av de frågor,
som i förut inledningsvis omnämnda framställningar, förslag och yttranden blivit
berörda.
Kap. I.
I detta kapitel »om anstaltens förvaltning», innehålla §§ 1—4 bestämmelser
om styrelse, instruktion och grunder, införlivning av äldre anstalter och medelplacering,
allt frågor, som ej hava någon direkt inverkan på här ifrågavarande
gruppers pensionering.
Pensionering av befattnsh. hos hush.-sällsk. ‘2
10
§ 5 är däremot av stor betydelse, enär i denna stadgas en viss begränsningför
rätten att tillhöra anstalten. För att en befattning skall kunna förenas med
pensionsrätt för innehavaren, måste densamma nämligen uppfylla ettdera av villkoren:
att för densamma utgår i författning fastställd minimiårslön eller att den
»reglerats av huvudmannen». Denna reglering, som måste vara godkänd av Konungen
eller av vederbörande myndighet, skall omfatta behörighetsvillkor, tjänstgöringens
art och minimiavlöning m. m. samt omfatta alla de befattningar, som enligt myndighetens
beprövande böra regleras. Därjämte äger Konungen meddela närmare
bestämmelser angående villkoren för regleringens godkännande.
Dessa bestämmelser äro enligt de sakkunnigas mening lämpliga också för här
ifrågavarande grupper av befattningshavare. Härigenom förhindras nämligen, att
tjänster av mera tillfällig art efter framställning härom förenas med pensionsrätt.
Likaså undanrödjes den tänkbara faran för och olägenheten av att blott eu del befattningshavare
hos ett hushållningssällskap eller eu förening anmäles till erhållande
av pensionsrätt.
Genom bestämmelserna i § 6 om retroaktiv giltighet av reglementet beredes
nuvarande tjänstinnehavare möjlighet att erhålla pension även i förhållande till den
tid, som de innehaft sin nuvarande eller liknande tjänst före inträdet i pensionsanstalten.
Ett sådant utan särskilda inskränkningar gjort medgivande finna vi vara
mycket lämpligt och värdefullt för de befattningshavare, som här åsyftas. Många
av dessa hava nämligen nu, när deras pensionsfråga efter ett tiotal års utredningar
synes kunna ordnas, nått så hög ålder, att de utan retroaktiv giltighet av reglementet
skulle kunna erhålla endast ytterst ringa pension.
I § 7, som innehåller bestämmelser om pensionsavgifter, stadgas bland annat,
att i de för befattning gällande särskilda bestämmelserna skall angivas dels den
årsavgift, som befattningshavaren skall erlägga, och dels den avgift, som skall erläggas
av den, i vars tjänst han är anställd (huvudmannen). Härigenom har ett
från flere håll uttalat önskemål om en bestämd uppdelning på huvudmannen och
befattningshavaren av pensionsavgiften blivit beaktat. Då pensionsavgiften är lika
för alla befattningshavare inom samma grupp, oavsett inträdesåldern, kommer detta
helt naturligt att medföra, att de, som inträda efter en viss ålder och sålunda ej
få det stadgade antalet tjänstår, endast komma i åtnjutande av avkortad pension.
Rörande övriga detaljbestämmelser synes här ej finnas anledning till något uttalande.
Enligt § 8 skola i regel de årliga pensionsavgifterna för befattningshavare
och huvudman hos statsunderstödda institutioner avdragas från statsbidraget till
desamma. Den engångsavgift, som uppkommer på grund av reglementets retroaktiva
giltighet, erlägges enligt § 9 av huvudmannen, som dock äger att genom löneavdrag
för befattningshavaren uttaga ersättning för dennes andel. Engångsavgiften må,
där huvudman så önskar, erläggas genom årliga annuiteter under högst 30 år för
kommun eller den kortare tid, som pensionsanstalten för andra bestämmer. Därigenom
att inbetalningen av engångsavgiften sålunda fördelas på ett visst antal.år
ökas möjligheterna för de huvudmän, som här komma i fråga, att bereda även sina
nuvarande befattningshavare full pension eller åtminstone en avsevärd sådan.
Bestämmelserna i de återstående §§ 10—16 av första kap., som röra reservfond,
ansökan om tjänste- och familjepension, pensionsbrev, pensions utbetalande
och utmätningsfrihet samt besvär, gälla närmast ordningen för dessa angelägenheters
handhavande och kräva sålunda här ej något närmare omnämnande.
11
Kap. II.
I detta kapitel, som innehåller »allmänna bestämmelser om tjänstepension»,
reglerar § 18 befattningshavares skyldighet att avgå från befattning, vilken inträder
när han uppnått den levnadsålder (pensionsålder), som stadgas i de för befattningen
gällande särskilda bestämmelserna samt i särskilda fall vid sjukdom och olycksfall"
Vidare stadgas, att befattningshavarep enligt närmare angivna grunder kan tillåtas
kvarstå i sin befattning intill högst fem år efter uppnådd pensionsålder. Då denna
§ sålunda ifråga om pensionsåldern hänvisar till de särskilda bestämmelserna, tinnes
här intet att erinra. Detsamma gäller §§ 19—21, som innehålla bestämmelser angående
rätt till genast börjande och uppskjuten tjänstepension samt tjänstårsberäkning
för tjänstepension.
Av § 22 framgår, att befattningshavare vid beräkning av genast börjande
tjänstepensions belopp tillgodoräknas tjänstår icke blott i den tjänst han vid avgången
innehade utan också enligt närmare angivna grunder i andra förut innehavda
med pensionsrätt förenade befattningar. Sålunda kan en person, som exempelvis
först varit lärare i en lantmannaskola, sedan konsulent och slutligen sekreterare
i ett hushållningssällskap, få tillgodoräkna sig tjänstår för samtliga dessa
befattningar. Då övergångar mellan olika befattningar hos hushållningssällskap och
lantbruksundervisningsanstalter mycket ofta sker, är denna rätt givetvis här av stor
betydelse.
Enligt § 23 skall befattnings tjänstepensionsunderlag, som ej må överstiga
6,000 kronor, angivas i de för densamma gällande särskilda bestämmelserna. Även
om en person innehar flera med pensionsrätt förenade befattningar, får hans pensionsunderlag
för samtliga dessa ej vara högre än nämnda belopp.
Det sålunda stadgade maximibeloppet för pensionsunderlaget, som överensstämmer
med den civila pensionslagens, överstiger ej oväsentligt förut föreslagna
högsta pension för här ifråga varande befattningshavare, nämligen 4,000—4,500
kronor. I åtskilliga yttranden över nämnda förslag har också yrkats på en höjning
av pensionens maximibelopp. Dessa yrkanden hava sålunda redan i de allmänna
bestämmelserna för anstalten i viss mån tillmötesgåtts. Någon ytterligare höjning
av pensionens maximibelopp anse vi oss, även om nuvarande penningvärde möjligen
kunde ge anledning därtill, ej böra föreslå, så länge bestämmelsen härom kvarstår
oförändrad i civila pensionslagen.
I § 24 äro regler för beräkning av genast börjande pension angivna. Denna
är lika med befattningens tjänstepensionsunderlag, om den avgående räknar det
härför stadgade antalet tjänstår. Om tjänstårens antal är mindre, avkortas pension
i förhållande därtill enligt närmare angivna grunder. Där den avgående ej räknar
minst 10 tjänstår och avgången ej förorsakas av olycksfall eller sjukdom, skall
pensionen alltid beräknas försäkringstekniskt. I de särskilda bestämmelserna kan
också stadgas, att sådan beräkning skall ske, så snart ej befattningshavaren vid
sin avgång har det fastställda antalet tjänstår.
§§ 25 och 26 fastställa regler för beräkningen av tjänstepensionsunderlaget
vid försäkringsteknisk beräkning av genast börjande pension.
12
Enligt $ 21 erhåller en person, som avgår från en med pensionsrätt förenad
befattning före pensionsåldern utan att tillträda någon annan sådan, rätt till uppskjuten
pension. De pensionsavgifter lian erlagt gå sålunda ej förlorade utan komma
honom till godo vid uppnådd pensionsålder. För tjänstemän hos hushållningssällskap
och lantbruksundervisningsanstalter innebär detta en betydande fördel, enär övergång
från konsulent- eller lärarebefattning till privat verksamhet här rätt ofta
förekommer.
§§ 28—30, vari stadgas om reduktion av tjänstepension i vissa fall, och § 31,
som bestämmer den tid, för vilken tjänstepension utgå?, ge ej anledning till närmare
omnämnande.
Kap. III.
I och med de i detta kapitel fastställda allmänna bestämmelserna om familjepension
tillförsäkras befattningshavare rätt till pension jämväl för efterlevande änka
och minderåriga barn. Någon direkt framställning om beredande av möjlighet
för erhållande av sådan pension synes ej hava blivit gjord av här ifrågavarande
befattningshavare. Emellertid innehöll redan riksförsäkringsanstaltens utredning och
förslag av den 10 maj 1910 utförlig motivering för och förslag till pensionering av
jämväl änkor och barn. Statskontoret anslöt sig i sitt yttrande av den 28 februari
1912 till förslaget härom, men framhöll att kostnaderna härför, oavsett förvaltningskostnaderna,
borde bestridas uteslutande av befattningshavaren.
De förut omnämnda, inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga upptogo
i första delen av sitt betänkande ej något förslag till bestämmelser om familjepension,
men detta var däremot fallet med del II. I de yttranden häröver, som
stått till de sakkunnigas förfogande, har också uttalats tillfredsställelse med den
sålunda öppnade möjligheten till erhållande av familjepension.
Då i den nu upprättade .statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. 11. tjänstepension och familjepension äro med varandra oupplösligt förenade,
måste delägarna givetvis underkasta sig bestämmelserna för familjepension, om de
önska tillhöra anstalten i och för erhållande av tjänstepension. Även om valfrihet
att tillhöra eller icke tillhöra anstalten ifråga om familjepension stått öppen för de
grupper av befattningshavare, som denna utredning avser, skulle vi dock utan tvekan
tillstyrkt obligatorisk anslutning i nämnda avseende. Familjepensionsavgifterna, som
helt skola bestridas av befattningshavaren, bliva visserligen dryga för de manliga
befattningshavarna och för en stor del av dem säkerligen mycket kännbara, men
de fördelar, som äro förenade med familjepension, äro å andra sidan så betydande,
att de synas väl uppväga de nödvändiga uppoffringarna härför. De sakkunniga äro
också övertygade om, att denna uppfattning delas om icke av alla så åtminstone
av det ojämförligt största antalet av de utav detta förslag berörda tjänstemännen.
Rörande rätten till familjepension stadgas i § 32, att när den, som innehar
eller tidigare innehaft med familjepensionsrätt i denna anstalt förenad befattning,
avlider och efterlämnar änka och arvsberättigat eget barn, tillkommer dem under
närmare angivna villkor familjepension. Sådan utgår till änka, så länge hon lever
ogift, och till barn, tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap.
13
Enligt § 33 skall befattnings familjepensionsunderlag, som icke må överstiga
1,500 kronor, angivas i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna.
§ 34 reglerar familjepensionens storlek. Denna skall för änka ensam utgå
med familjepensionsunderlagets belopp; för ett barn höjes beloppet med 40 % och
för varje följande med ytterligare 10 %. För pensionsberättigade barn, då änka
icke finnes, utgår pensionen: för ett barn med halva och för två med hela familjepensionsunderlagets
belopp, för tre med 40 % därtill och för varje följande med
ytterligare 10
De följande §§ 35—40 som innehålla regler för familjepensionens fördelning,
försäkringsteknisk beräkning av de efterlevandes pension, där sådan skall förekomma,
reduktion av familjepension samt tid, för vilken familjepension utgår, torde ej här
behöva närmare omnämnas.
14
Särskilda bestämmelser.
Efter den nu lämnade redogörelsen för de allmänna bestämmelser, som komma
att bliva gällande för nu ifrågavarande befattningshavare, om de vinna inträde i
statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., övergå vi till de särskilda
bestämmelser, som skola gälla för dem och vilka här framläggas i följande förslag
till ett nytt kapitel i anstaltens reglemente.
Kap. VII.
Särskilda bestämmelser angående befattningshavare hos
hushållningssällskap, m. fl.
§ 69.
De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I—III samt i detta
kapitel, tillkomma
a) befattningshavare anställda av hushållningssällskap och dem underlydande
institutioner samt skogsvårdsstyrelser;
b) befattningshavare anställda hos kungl. lantbruksakademien, vilka icke
äga pensionsrätt enligt lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension, och befattningshavare
hos Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen samt
kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län;
c) föreståndare och fast anställda lärare vid statsunderstödda skolor för
lantbruket och närstående näringar, därest skolans reglemente blivit av Kungl.
Maj:t fastställt.
§ 70.
1. Tjänstepensionsunderlaget för befattning, vars minimiårsavlöning fastställts
i författning och för vilken avlöningsförmån av bostad och bränsle enligt författningen
utgår, är :i/4 av den kontanta minimiårsavlöningen eller, där flera lönegrader
finnas sålunda fastställda, av den kontanta minimiårsavlöningen i högsta lönegraden.
Vid beräkning av tjänstepensionsunderlaget skall i avlöningen icke inräknas avlöningsförmån
av bostad och bränsle, evad den utgår in natura eller kontant ersättes.
2. Tjänstepensionsunderlaget för befattning, vars minimiårsavlöning fastställts
i författning och för vilken avlöningsförmån av bostad och bränsle enligt
författningen icke utgår, är */s av den kontanta minimiårsavlöningen eller, där flera
15
lönegrader finnas sålunda fastställda, av den kontanta minimiårsavlöningen i högsta
lönegraden.
3. Tjänstepensionsunderlaget för befattning, vars minimiårsavlöning icke
fastställts i författning, bestämmes av pensionsanstalten. Därvid skall iakttagas,
att den icke må överstiga 2/3 av den vid befattningens reglering enligt § 5 fastställda
minimiårsavlöningen i högsta lönegraden eller, där avlöningen delvis utgår i
form av arvode efter fastställda grunder, av den inkomst, som befattningen väntas
komma att i medeltal giva innehavaren, samt att det står i skäligt förhållande
till de tjänstepensionsund erlag, som äro gällande för jämförliga befattningar med
pensionsrätt i denna pensionsanstalt eller i annan av staten understödd pensionsanstalt
eller pensionsfond. Om naturaförmåner ingå i avlöningen, skall vid bestämmande
av tjänstepensionsunderlaget den kontanta avlöningen ökas med naturaförmånernas
av pensionsanstalten uppskattade värde, varvid dock värdet av bostad
och bränsle icke må upptagas högre än till 20 procent av inkomsten i övrigt.
§ 71.
Familjepensionsunderlaget för en befattning överstiger med 300 kronor 20
procent av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera befattningar
innehavas av samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättas i sådant förhållande,
att deras summa med 300 kronor överstiger 20 procent av tjänstepensionsunderlagens
summa.
§ 72.
Pensionsåldern är 65 år för manlig och 60 år för kvinnlig befattningshavare,
dock att vid tjänstens reglering må på framställning av huvudmannen bestämmas
en pensionsålder av 62 år för manlig befattningshavare, där tjänstgöringens art
prövas vara sådan, att den gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen
önskvärd.
§ 73.
För hel tjänstepension fordras 33 tjänstår för manlig och SO tjänstår för
kvinnlig befattningshavare.
§ 74.
Tillstånd att kvarstå i tjänsten efter uppnådd pensionsålder må ej beviljas
av huvudmannen med mindre lantbruksstyrelsen eller, i fråga om skogsvårdsstyrelses
befattningshavare, domänstyrelsen lämnat sitt medgivande.
§ 75.
Rätt till genast börjande tjänstepension inträder förutom i de fall, som omförmälas
i § 19, även om befattningshavaren, efter att hava uppnått en ålder, som
med högst 5 år understiger pensionsåldern, i följd av försvagad hälsa eller minskad
arbetsförmåga frivilligt avgår eller, där huvudmannen har rätt att uppsäga honom,
av huvudmannen uppsäges.
§ 76.
Genast börjande tjänstepension skall beräknas försäkringstekniskt i de fall,
som avses i § 24 mom. 2.
16
§ 77.
Vid beräkning av uppskjuten tjänstepension enligt § 27 för befattningshavare,
som avgått från sin tjänst före uppnådd pensionsålder på grund av att
sådan tidigare avgång stadgats i de för tjänsten vid dess reglering fastställda villkoren,
skall till grund för densamma läggas de försäkringsavgifter, som enligt § 25
tillgodoräknats honom. Sådan skyldighet att avgå före pensionsålderns uppnående
må vid regleringen stadgas, endast där tjänstgöringens art prövas vara sådan, att
ett dylikt stadgande är synnerligen önskvärt.
§ 78.
1. Befattningshavares årliga tjänstepensionsavgift är 3 1/3 procent av tjänstepensionsunderlaget
och den årliga familjepensionsavgiften är för manlig befattningshavare
18 procent samt för kvinnlig befattningshavare 1 procent av familjepensionsunderlaget.
2. Huvudmannen erlägger en årsavgift av 3 1/3 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Övergångsstadganden.
1. Om befattning, som i § 69 sägs, med de undantag, som nedan omförmälas,
före den 1 januari 1923 anmäles för beredande av pensionsrätt och enligt
§ 9 engångsavgift skall erläggas, skall denna utgå med det belopp, för vilket
huvudmannen enligt mom. 2 i samma paragraf må uttaga ersättning genom löneavdrag
av befattningshavaren.
Undantagna från denna regel äro följande:
a) befattning hos skogs vårdsstyrelse,
b) föreståndarebefattning vid lantbruksskola, där föreståndaren tillika är
innehavare av skolegendomen, samt befattning vid lantbruksakademiens och Alnarps
trädgårdsskolor,
c) befattning vid lantmannaskola.
Om under a) eller b) nämnd befattning före den 1 januari 1923 anmäles för
beredande av pensionsrätt, skall engångsavgiften beräknas på följande sätt. Från
den enligt § 9 mom. 1 beräknade engångsavgiften dragés det belopp, för vilket
huvudmannen enligt mom. 2 i samma paragraf må uttaga ersättning genom löneavdrag
av befattningshavaren. Huvudmannens engångsavgift är lika med halva
återstoden ökad med nyssnämnda belopp.
För under c) nämnd befattning, som varit förenad med delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt, erlägges icke någon engångsavgift, med mindre reglementet
för den nya pensionsanstalten skall anses hava varit gällande för tid, under vilken
befattningshavaren icke h^ft rätt till tjänstårsberäkning enligt reglementet för
dövstumlärarnes pensionsanstalt. I sistnämnda fall skola angående beräkningen av
engångsavgifterna för nämnda tid gälla samma regler som i fråga om engångsavgiften
för befattningshavare hos hushållningssällskap.
17
2. Familjepensionsavgiften för föreståndare och lärare vid lantmannaskola,
som den Bl december 1920 är delägare i dövstumlärarnes pensionsanstalt, bestämmes
enligt § 51 såväl under tjänstetiden som efter avgång med genast börjande tjänstepension.
3. Om befattningshavare, när befattning anmäles för beredande av pensionsrätt,
uppnått den ålder, som vid regleringen bestämmes som pensionsålder, må
pensionsrätt tillkomma honom endast om han, därest reglementet får retroaktiv tilllämpning
på honom, räknar minst 10 tjänstår.
Pensionering av befattnsli. hos kusk, sällsk.
18
Specialmotivering.
g 69.
Bland de befattningshavare hos hushållningssällskap och dem underlydande
institutioner, som enligt yttrande i förut nämnda statsrådsprotokoll synas böra till
pensionering ifrågakomma, äro angivna sekreterare, skattmästare, kamrerare, konsulenter,
länsträdgårdsmästare, länsmejerister, fiskeriinstruktörer, länsmaskinister,
föreståndare och assistenter vid kemiska stationer, vid kemiskt-växtbiologiska anstalten
inom Norrbottens län och vid frökontrollanstalter. I de av statskontoret
infordrade yttrandena rörande förut omnämnda sakkunnigeförslag av den 15 januari
1916 förordas därjämte av flera hushållningssällskap, att även sekreterare i egnahemsnämnder,
vandringsrättare, dikningsförmän, överkontrollanter och reseassistenter
för kontrollföreningarna samt fast anställda kontorister och vaktmästare å hushållningssällskapens
expeditioner böra beredas möjlighet att erhålla pension. Slutligen
har också i de för denna utredning från sällskapen infordrade uppgifterna upptagits
ytterligare en del befattningar, vilka ansetts böra förenas med pensionsrätt.
Då det hos hushållningssällskapen och dem underlydande institutioner således
för närvarande finnes en mångfald av olika befattningar, för vilka delaktighet i pensionsanstalten
önskas och rimligen även synes böra medgivas, och då därtill nya
befattningar sannolikt efter hand torde tillkomma, kan det enligt vår uppfattning
ej vara lämpligt att i reglementet för anstalten uppräkna alla de befattningar,
för vilka delaktighet i anstalten kan erhållas. Å andra sidan är det naturligtvis
nödvändigt, att någon begränsning av rätten till delaktighet stadgas. En sådan
föreligger emellertid redan i de allmänna bestämmelserna för statens anstalt för
pensionering av folkskollärare m. fl., kap. I § 5. Enligt denna skall, såsom redan
förut framhållits, befattning, för vilken minimiårslön icke fastställts i författning,
vara reglerad, för att densamma skall kunna förenas med pensionsrätt. Då denna
reglering skall godkännas av Konungen eller den myndighet som Konungen förordnar,
vilken för här ifrågavarande befattningshavare torde böra vara lantbruksstyrelsen, sä
föreligger här den erforderliga möjligheten till nödig begränsning. Genom att vägra
godkännande av regleringen av befattningar med ringa tjänstgöring eller sannolikt
mindre varaktighet kan nämligen lantbruksstyrelsen förhindra, att de bliva förenade
med pensionsrätt.
Det i § 76 av de särskilda bestämmelserna föreslagna stadgandet angående
beräkning av genast börjande tjänstepension verkar också i viss mån såsom en
begränsning av pensionsrätten. Då tjänstepensionen skall beräknas försäkringstekniskt,
blir densamma nämligen vid sent tillträde av befattningen betydligt reducerad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Följaktligen kan det knappast löna sig att inträda i anstalten för personer, som
efter att förut ha innehaft annan med pensionsrätt ej förenad befattning vid jämförelsevis
hög ålder övergå i hushållningssällskaps tjänst. Särskilt vid reglementets
ikraftträdande torde denna bestämmelse därför vara av stor betydelse.
Aven den omständigheten, att huvudmannen, som skall reglera befattning
och hos pensionsanstalten göra framställning om densammas förenande med pensionsrätt,
jämväl skall lämna ett avsevärt bidrag till pensionsavgifterna, torde i ej
ringa grad bidraga till att förhindra, att rätten till delaktighet i pensionsanstalten
begagnas i större utsträckning än som är skäligt och önskvärt.
Vi hava också tagit under övervägande, om det kunde anses nödigt att
genom några särskilda bestämmelser, till exempel om ett visst minimibelopp för
lönen, ytterligare begränsa rätten till delaktighet i anstalten, men därvid kommit
till den uppfattningen, att så icke torde vara fallet.
Rörande skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare framhålles i förenämnda
statsrådsprotokoll, att länsjägmästare och sekreterare synas i främsta rummet böra
ifrågakomma till pensionering samt att det bör bli föremål för närmare utredning,
i vad mån även annan hos skogsvårdsstyrelse fast anställd personal bör beredas
pension.
För att tagas under övervägande i samband med fullgörandet av det givna
uppdraget har därjämte till de sakkunniga överlämnats dels en skrivelse till Konungen
från skogs vårdsstyrelsen inom Jämtlands läns landstingsområde av den 25 april
1916 jämte däröver avgivna yttranden, dels också en framställning till Kungl. Maj:t
från Sveriges länsskogvaktareförbund av den 27 november 1919, vari göres underdånig
anhållan, att åtgärder måtte vidtagas för att tillförsäkra samtliga befattningshavare
hos skogsvårdsstyrelserna pension på samma gång som beträffande länsjägmästare
och sekreterare.
I den förstnämnda skrivelsen, vari omförmäles att skogsvårdsstyrelsen beslutat
anordna pensionering för sin personal, anhålles om godkännande av härför erforderliga
ändringar i reglementet för styrelsen. Såväl domänstyrelsen som överjägmästaren
i mellersta Norrlands distrikt hava i avgivna yttranden över framställningen
avstyrkt bifall till densamma, huvudsakligen av det skälet, att pensioneringen
av skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare anses böra ordnas i ett sammanhang
för samtliga län och ej blott för ett enstaka. I båda yttrandena framhålles emellertid,
att frågan är av mycket stor betydelse och därför snarast möjligt bör ordnas
under statsmakternas medverkan.
Vi ansluta oss till de synpunkter, som framförts i nyss berörda yttranden.
Bifalles vårt förslag angående pensionering av befattningshavare hos skogsvårdsstyrelser,
blir också den av skogsvårdsstyrelsen begärda åtgärden obehövlig.
I skrivelsen från Sveriges länsskogvaktareförbund framhålles bland annat, att
de hos skogsvårdsstyrelserna i riket anställda länsskogvaktama, respektive tillsyningsman,
äro i antal ojämförligt flera än någon av de grupper befattningshavare, vilka
enligt yttrande i förenämnda statsrådsprotokoll i främsta rummet borde beredas
statspension. Hos skogsvårdsstyrelserna funnes nämligen den 1 oktober 1919 anställda
154 ordinarie länsskogvaktare, respektive tillsyningsman, 74 extra länsskogvaktare,
samt 5 förste länsskogvaktare, summa 233. Därtill komme 11 st. kamrerare,
kontorchefer och expeditionsbiträden alltså tillhopa 244 mot sammanlagt endast 30 ä
20
35 länsjägmästare och sekreterare, vilka befattningar för övrigt i regel vore förenade.
Detta förhållande anses av petitionärerna bland annat utgöra ett skäl för
pensionering även av länsskogvaktarna.
Vidare erinras om, att tillförsäkring av pension åt tjänare torde få anses
såsom en av de allra mest bjudande plikter, arbetsgivaren har att uppfylla gent
emot dels arbetarna själva, dels ock samhället. Det goda förhållande, som nu är och
alltid varit rådande mellan skogsvårdsstyrelsernas personal av högre och lägre grad,
skulle också lätt kunna taga allvarlig skada, om den överordnade personalen genom
statsmakternas bistånd bereddes pensionsmöjlighet men sådan förvägrades de underordnade.
Då de båda gruppernas arbete torde vara lika betydelsefullt, skulle det
ej vara förenligt med billighet och full rättvisa, att den ena erhåller sin ålderdom
tryggad, den andra däremot ej.
Slutligen framhålles, att frågan om pensionering av befattningshavare hos
skogsvårdsstyrelserna redan länge varit uppe. I november 1913 ingick förbundet
till samtliga skogsvårdsstyrelser med en anhållan om vidtagande av åtgärder för
pensionering av styrelsernas befattningshavare. Den 16 december 1915 antogo skogsvårdsstyrelserna
vid ett möte i Stockholm »Grunder och bestämmelser för pensionering
av befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse», och ett flertal styrelser hava
efter ingången av 1916 upprättat var sin särskilda pensionskassa. Svåra brister
vidlåda emellertid, enligt petitionärernas mening, dessa kassor, bland annat på grund
av den ringa tillslutningen, högst ett 20-tal till varje kassa.
Hörande nämnda grunder för pensionering av befattningshavare hos skogsvårdsstyrelse
må här i korthet meddelas följande.
Befattningshavaren äger tillförsäkra sig pension genom att därom träffa avtal
med styrelsen. Pension utgår under 15 år från och med det sextioförsta året eller
och från det senare år, varunder avgång från tjänsten sker. Pensionens belopp skall
bestämmas i avtalet och må i allmänhet icke sättas under hälften eller över tre
fjärdedelar av årliga lönen. Pensionsavgiften utgår till och med sextionde levnadsåret
med varierande avgifter allt efter inträdesåldern enligt en särskild tabell.
Kostnaderna enligt tabellen skola fördelas enligt överenskommelse mellan skogsvårdsstyrelsen
och befattningshavaren; dock må styrelsens bidrag icke sättas lägre
än hälften av hela avgiften. Kostnaden för förvaltning och bokföring av medlen
skall bestridas av skogsvårdsstyrelsen, som ock ansvarar för medlens förvaltning
och pensionens behöriga utbetalande.
Om befattningshavaren avgår från sin tjänst före uppnådd pensionsålder av
annan anledning än sjukdom, förlorar han sin pensionsrätt. Dock äger han uppbära
sammanlagda beloppet av de utav honom erlagda pensionsavgifterna med fyra procent
ränta på ränta. Samma bestämmelser gälla för arvingar till befattningshavare,
om denne avlider före uppnådd pensionsålder. Om pensionstagare avlider eller utflyttar
från riket, sedan pension börjat utgå, men innan femton helårspensioner uppburits,
äger hustrun eller bröstarvingar under de återstående åren uppbära halva
pensionen. Slutligen stadgas också, att om annan anordning för personalens pensionering
skulle bliva i lag eller författning bestämd, skola de hos skogsvårdsstyrelsen
för pensionering bokförda medlen användas på sätt författningsenligt kan bliva
stadgat.
De sakkunniga Unna de i ovannämnda skrivelse framförda, här i korthet re
-
21
fererade synpunkterna värda beaktande. Flertalet skogsvärdsstyrelser hava också i
de infordrade uppgifterna rörande de befattningshavare, som anses böra beredas
pensionsrätt, medtagit jämväl länsskogvaktare, respektive tillsyningsman, så att
hela antalet anmälda tjänstinnehavare uppgått till 217. På grund härav vilja vi
föreslå, att utom länsjägmästare och sekreterare jämväl länsskogvaktare och med
dem närmast jämnställda måtte medgivas rätt till inträde i anstalten. Och över
huvud synes någon annan begränsning ej böra stadgas i fråga om rätt till inträde
för skogsvårdsstyrelsernas tjänstinnehavare än den i anstaltens allmänna bestämmelser
förekommande, i samband med hushållningssällskapens tjänstemän närmare
omnämnda. Granskning och godkännande av den föreskrivna regleringen av tjänsterna
hos skogsvårdsstyrelserna bör självfallet anförtros åt domänstyrelsen.
Under § 69 b) har främst upptagits befattningshavare hos lantbruksakademien.
Från lantbruksakademiens förvaltningskommitté har till Kungl. Maj:t ingivits en underdånig
skrivelse av den 20 december 1919 angående pensionering av akademiens icke
pensionsberättigade befattningshavare. I sagda skrivelse, vilken remitterats till oss
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det oss lämnade uppdraget, framhålles
inledningsvis, att av lantbruksakademiens tjänstemän är endast sekreteraren pensionsberättigad.
För övriga befattningshavare finnas inga ordnade pensionsförhållanden,
och hava dessa på grund därav nödgats kvarstå i tjänsten långt utöver den tid,
då befattningshavare i motsvarande tjänster med pensionsrätt i allmänhet äro skyldiga
att lämna sina befattningar. I några fall har pension lämnats, dels av riksdagen,
dels av akademien själv. För akademien möter det emellertid stora svårigheter,
att på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodose de nu icke pensionsberättigade
befattningshavarnas berättigade krav på en tryggad ålderdom och på understöd för
deras familjer i händelse av deras för tidiga bortgång. Dä lantbruksakademien i
stort sett och beträffande de flesta av sina tjänstemän befinner sig i samma ställning
som hushållningssällskapen m. fl. statsunderstödda institutioner, har akademiens
förvaltningskommitté därför ansett, att goda skäl finnas för att lantbruksakademien
och dess icke pensionsberättigade befattningshavare måtte med hänsyn till pensionsförhållandena
jämnställas med de nämnda institutionerna och deras tjänstemän. De
befattningshavare det här gällde vore akademiens kamrerare, notarie, bibliotekarie
och vaktmästare, föreståndare och tjänstemän vid akademiens trädgårdsavdelning
och den till densamma förlagda trädgårdsskolan samt uppsyningsmannen vid akademiens
lantbruks- och fiskerimuseum. Slutligen hemställes, att vid den förestående
regleringen av pensionsförhållandena för tjänstemännen hos hushållningssällskapen
in. fl. lantbruksakademien måtte, vad avser akademiens nu icke pensionsberättigade
befattningshavare, bliva likställd med de nämnda institutionerna.
Då det av skrivelsen framgår, att lantbruksakademiens befattningshavare pa
ett undantag när sakna pensionsrätt, och då ett ordnande av pensionsförhållandena
för dessa sålunda måste framstå som ett oavvisligt behov, ha vi ansett oss böra
tillstyrka bifall till den gjorda framställningen. Med hänsyn till det samband,
som finnes mellan akademien och de institutioner för övrigt, som beröras av denna
utredning, synes det också naturligast, att pensionsfrågan för akademiens befattningshavare
ordnas därigenom att de medgivas rätt att tillhöra samma pensionsanstalt.
Liksom i fråga om hushållningssällskapen m. fl. vilja vi alltså föreslå,
att delaktighet i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. må kunna
erhållas för reglerade tjänster hos kungl. lantbruksakademien.
22
Under § 69 b) äro vidare upptagna Sveriges utsädesförening, svenska mösskulturföreningen
och kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län. De båda
förstnämnda hava allt ifrån början varit med bland de institutioner, vilkas befattningshavare
ansetts böra medtagas vid ordnandet av pensionsförhällandena för inom
lantbruket verksamma tjänsteman, och hava även särskilt framhållits i förenämnda
statsrådsprotokoll. Kemisk-växtbiologiska anstalten har upptagits såsom särskild
huvudman dels på grund av sin, jämfört med övriga kemiska stationer, mera omfattande
verksamhet, dels på grund av sin relativt självständiga ställning gent emot
hushållningssällskapet, vilken bland annat yttrar sig i att den direkt erhåller anslag
av såväl landstinget som staten.
I överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om tjänstinnehavare
hos hushållningssällskap m. fl. böra också samtliga innehavare av reglerade tjänster
hos nu senast nämnda huvudmän medgivas rätt att tillhöra den nya pensionsanstalten.
I åtskilliga av de till statskontoret ingivna yttrandena över förenämnda förslag
till reglemente för hushållningssällskapens pensionskassa föreslås, att utom
Sveriges utsädesförening och svenska mosskulturföreningen även andra statsunderstödda
föreningar, såsom svenska ayrshireföreningen, avelsföreningen för rödbrokig
svensk boskap in. fl., måtte beredas möjlighet att för sina tjästemän vinna delaktighet
i den nya pensionsanstalten. Då det emellertid icke föreligger någon framställning
från dessa föreningar själva om ordnande av deras befattningshavares pensionering,
hava vi icke ansett oss böra framställa förslag i denna riktning. Skulle
emellertid föreningarna, som för närvarande åtnjuta endast relativt obetydliga anslag,
begära förhöjning därav i och för utvidgande av sin verksamhet och eventuellt anställande
av flera tjänstemän, synes det oss, att det bör tagas i övervägande, huruvida ej
staten bör som villkor för sådan förhöjning fordra, att tjänstemännens pensionsfråga
ordnas på det sätt, som nu föreslås för befattningshavare hos hushållningssällskapen
in. fl.
Här må även nämnas, att styrelsen för svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund
den 14 oktober 1916 hos Kungl. Maj:t hemställt, att fast anställda befattningshavare
vid av staten, landsting eller hushållningssällskap understödda hemslöjdsföreningar
måtte beredas delaktighet i hushållningssällskapens pensionskassa.
I förutnämnda sakkunnigebetänkande av den 3 november 1917 föreslogs också, att
befattningshavare vid av landsting understödda hemslöjdsföreningar skulle äga rätt
till delaktighet i statens anstalt för tjänstemannapensioneringen på i huvudsak
samma villkor som hushållningssällskapens befattningshavare. Då emellertid dessa
föreningar icke nämnas i statsrådsprotokollet bland de huvudmän, som vår utredning
borde omfatta, ha vi icke nu ansett oss böra upptaga dem i vårt förslag. Men
skulle, såsom torde vara att vänta, frågan om ökat statsbidrag till dem komma upp,
synes det oss, att vad som ovan yttrats angående svenska ayrshireföreningen m. fl.
även i detta fall bör äga tillämplighet.
Någon sådan reglering av tjänster, som här ifrågavarande reglemente
stadgar, torde ej ha förekommit hos någon av hittills nämnda huvudmän. För
vissa tjänster hos såväl hushållningssällskapen som Sveriges utsädesförening m. fl.
förekomma visserligen bestämmelser rörande lön och ålderstillägg m. m., men
dels omfatta dessa bestämmelser ej alla tjänster hos huvudmannen och dels
äro de i vissa avseenden ej tillräckligt utförliga för att motsvara reglementets
opaginerad Kontrollera mot PDF
fordringar. Följaktligen måste såsom förutsättning för tjänsternas förenande med
pensionsrätt en reglering av dem ske. Vid denna reglering torde de befattningar,
som i allmänhet lämpligen kunna förenas, böra sammanslås till en reglerad tjänst.
Där ett sådant förenande av olika uppdrag, som för tillfället äger rum, anses vara
av mera tillfällig art och beroende på innehavarens särskilda personliga förutsättningar,
möter dock intet hinder för upptagande av de olika befattningarna var för
sig. En befattningshavare kan nämligen beredas delaktighet i anstalten för flera
tjänster, varvid dock skall iakttagas, att hans pensionsunderlag för samtliga dessa
ej överstiger 6,000 kronor.
Vidare torde här böra framhållas, att det ej kan vara lämpligt att reglera
och till pensionsrätt anmäla en del med obetydlig tjänstgöring förenade befattningar.
Endast sådana tjänster, som giva innehavaren hans huvudsakliga sysselsättning,
torde i allmänhet böra regleras i och för erhållande av pensionsrätt. Dock torde
det i vissa fall kunna visa sig lämpligt att reglera även tjänster, som ej i och för
sig ge full sysselsättning. Så synes vara förhållandet, om tjänsten ifråga tillsammans
med en annan dylik hos till samma grupp hörande huvudman ger befattningshavaren
fullt arbete. Som exempel på en sådan anordning kan nämnas, att under
flera år existerat en förenad assistentbefattning hos kemisk-växtbiologiska anstalten
och frökontrollanstalten i Luleå, där den förra givit det huvudsakliga arbetet under
en tid av året, den senare under en annan. Med hänsyn till det bättre utnyttjande
av arbetskraften, som kan vinnas med en dylik kombination av tjänster hos tvenne
huvudmän, torde reglering av dessa tjänster böra medgivas.
Under beteckningen »föreståndare och fast anställda lärare vid statsunderstödda
skolor för lantbruket och närstående näringar» hava i § 69 c), sammanförts
föreståndare och föreståndarinnor samt lärare och lärarinnor vid alla de skolor,
vilkas lärarepersonal ansetts böra äga rätt och i vissa fall skyldighet att tillhöra
denna avdelning av statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. fl.
Den största gruppen av hithörande befattningshavare utgöres av föreståndare
och lärare vid lantmannaskolor. För dessa föreligger, såsom redan inledningsvis
berörts och som även omnämnes i statsrådsprotokollet, redan möjlighet till erhållande
av pension genom delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt. Denna rätt till
inträde i anstalten beviljades för lärarepersonalen vid de med folkhögskolor förenade
lantmannaskolorna redan från och med år 1908 och för lärarna vid fristående lantmannaskolor
från och med år 1910. Någon skyldighet att tillhöra anstalten har
ej förut förefunnits, men genom 1919 års riksdags beslut angående bland annat
lönereglering vid och anslag till lantmannaskolorna föreligger sådan skyldighet från
och med innevarande år, och enligt reglementet för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare in. fl. äro dessa lärare, såsom delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt,
även anslutna till förstnämda anstalt i och för familjepensioneringen.
Vid övervägande av huruvida lantmannaskolornas lärare lämpligen även
med avseende på tjänstepensioneringen böra överföras till den nya anstalten, hava
vi funnit starka skäl tala härför. Sålunda skulle härigenom ytterligare ett steg
tagas i riktning mot den eftersträvade centraliseringen av det statsunderstödda pensionsväsendet.
Vidare måste det anses fördelaktigt, att lantmannaskolornas lärare
tillhöra samma pensionsanstalt och samma avdelning därav som hushållningssällskapens
tjänstemän. Mellan befattningar hos hushållningssällskapen och vid lantmannaskolorna
sker nämligen mycket ofta övergång. Sålunda är det exempelvis rätt vanligt.
24
att en person först är lärare några år, sedan konsulent och slutligen föreståndare
vid en lantmannaskola. Givetvis är det under sådana förhållanden från flera synpunkter
lämpligast, att han, i alla dessa befattningar får kvarstå med samma villkor
i samma pensionsanstalt. Aven den förut nämnda omständigheten, att lantmannaskolornas
lärare numera i och för erhållande av familjepension måste ingå i den
nya anstalten, kan ju anföras som ett skäl för att de även i fråga om tjänstepension
böra tillhöra densamma, då det hela givetvis därigenom blir enklare och
redigare.
På grund av nämnda omständigheter vilja vi, som även i och för en
eventuell överflyttning infordrat uppgifter och utfört beräkningar för lantmannaskolornas
lärarepersonal, föreslå, att föreståndare och lärare vid lantmannaskolor
beredas delaktighet i den nya anstalten även i fråga om tjänstepension.
Rörande de särskilda villkoren härför hänvisas till följande uppgifter i motiveringen
angående olika paragrafer i de föreslagna särskilda bestämmelserna.
Förutom nu nämnda grupp av lärare angivas i förenämnda statsrådsprotokoll
följande, som böra upptagas i den nya anstalten: föreståndare och ordinarie lärare
vid statsunderstödda lantbruksskolor, lanthushållsskolor, lanthushållningsskolor för
utbildande av lärarinnor, trädgårdsskolor och mejeriskolor.
Bland denna lärarepersonal intaga föreståndare och lärare vid lantbruksskolorna
en ställning, som är nära överensstämmande med lantmannaskolornas motsvarande
befattningshavare. Sålunda fastställde 1919 års riksdag samtidigt, såsom
villkor för statsanslagets utgående, minimiårslön för nämnda skolors föreståndare
och ordinarie lärare. I lantbruksstyrelsens förslag till lönereglering framhölls också,
att det givetvis varit önskvärt, om bestämmelser rörande pensionering av lantbruksskolornas
föreståndare och lärare kunnat utfärdas samtidigt med löneregleringen.
Då dessa emellertid ej ägde rätt att tillhöra någon pensionsanstalt, ansågs frågan
härom böra få anstå, tills det redan då föreliggande förslaget till pensionering
av bland annat nämnda befattningshavare bleve slutgiltigt prövat.
I likhet med chefen för jordbruksdepartementet och lantbruksstyrelsen anse vi,
att lantbruksskolornas föreståndare och lärare böra medgivas rätt att tillhöra den
nya pensionsanstalten. Av samma skäl, som i lantbruksstyrelsens förenämnda förslag
angående lönereglering med mera anförts i fråga om lantmannaskolorna, torde också
i författningen angående anslag till lantbruksskolorna och minimilöner till deras
lärare böra stadgas skyldighet för dem, för vilka minimilöner äro fastställda, att
tillhöra anstalten.
I fråga om 1 ant]) ushållsskolorna gäller i viss mån det ovan rörande lantbruksskolorna
anförda. Aven för de förstnämndas ordinarie lärarepersonal fastställdes
av 1919 års riksdag vissa minimiårslöner såsom villkor för erhållande av
statsunderstöd till skolan. Vi anse därför, att även ifråga om dessa skolor bör
i författning angående statsanslag till dem stadgas rätt och skyldighet för de
lärare, vilkas minimiavlöning fastställts, att tillhöra anstalten.
Det bör påpekas, att såsom § 69 c) formulerats inga andra lärare vid nu
nämnda skolor erhålla pensionsrätt än »föreståndare och fast anställda lärare».
För dessa hava konung och riksdag fastställt vissa bestämmelser angående behörighet,
tillsättning, tjänstgöringens omfattning samt minimiårslön, alltså sådana bestämmelser,
som eljest skulle givas vid befattningens reglering för erhållande av
pensionsrätt. Dock märkes att för lantbruks- och lanthushållsskolor inga bestäm
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
meker finnas angående sättet för befattningshavarens entledigande. Sådana torde
därför böra införas i reglementet för dessa skolor.
I fråga om lanthushållsskoloma må slutligen nämnas, att vi varit betänkta
på att föreslå ytterligare någon begränsning. Tjänstgöringstiden vid en kortare
kurs, 15 veckor, är nämligen så pass kort, att det kan råda tvekan om lämpligheten
av att förena pensionsrätt uteslutande därmed. Det kan därför tänkas, att
pensionsrätt endast skulle tillkomma dem, som tjänstgjorde vid minst två kortare
eller en längre kurs eller också jämte tjänstgöringen vid en kortare kurs innehade
stadigvarande befattning som husmoder vid lantmannaskola eller dylikt. Då
1919 års riksdag emellertid medgivit lärare i övningsämnen vid folkhögskolor med
en tjänstgöringstid av endast 13 veckor rätt att vinna delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt, ha vi ej ansett oss böra föreslå någon sådan inskränkning.
I enlighet med de givna anvisningarna hava vi infordrat uppgifter äveu
från de båda lanthushållningsskolorna vid Rimforsa och Brogård samt från de
statsunderstödda trädgårds- och mejeriskoloma, varjämte sådana även begärts från
den statsunderstödda torvskolan i Markaryd. Antalet lärare vid dessa skolor är
ringa och uppgår sammanlagt endast till ungefär 20.
Enligt den föreslagna formuleringen av § 69 c) kunna även lärarna vid dessa
skolor erhålla delaktighet i pensionsanstalten, för så vitt de äro »föreståndare eller
fast anställda». Men då vid ingendera av dessa skolor förekommer i författning
fastställda minim iårslöner, fordras emellertid för dessa lärare liksom för befattningshavare
vid hushållningssällskapen att deras tjänster regleras enligt § 6 i de allmänna
bestämmelserna.
Den sålunda föreslagna rätten att tillhöra pensionsanstalten innebär givetvis
en fördel för ifrågavarande lärarepersonal. För den, som upprätthåller skolan, det
må nu vara en förening eller enskild person, medför det däremot eu ekonomisk
uppoffring. Det kan därför också tänkas, att denne huvudman ej utan vidare vill
reglera tjänsterna vid skolan och anmäla dem till pensionsrätt. I så fall skulle
dessa lärare komma i en sämre ställning än vid andra liknande skolor. För att
förekomma ett sådant oegentligt förhållande, torde beviljandet av anslag till här
ifråga varande skolor böra förbindas med skyldighet för dessa att reglera de fast
anställda lärarnas tjänster och anmäla dessa till delaktighet i pensionsanstalten.
Samtliga nu omnämnda skolor äro statsunderstödda, och bör detta, såsom
också i statsrådsprotokollet uttalas, givetvis vara en nödvändig förutsättning för
att en skolas lärarepersonal skall vinna inträde i anstalten. Därutöver torde emellertid
också böra stadgas såsom villkor, att skolans verksamhet skall bedrivas i
enlighet med av Kung! Maj:t fastställt reglemente. Flertalet av de här nämnda
skolorna hava redan sådant, och där detta ej är fallet, torde erhållandet därav ej
möta några svårigheter, för såvitt skolan har härför erforderliga kvalifikationer.
I det föregående hava samtliga de skolor, vilka för närvarande torde kunna
göra anspråk på att få sin lärarepersonal medtagen vid här ifrågavarande pensionering,
blifvit omnämnda. Emellertid kan det ju tänkas, att andra liknande skolor
framdeles kunna uppstå och även önska delaktighet i pensionsanstalten för sina fast
anställda lärare. Den föreslagna formuleringen av § 69 mom. c) lägger tydligen
ej heller något hinder i vägen för att innehavare av reglerade tjänster även vid
andra statsunderstödda skolor för lantbruket och närstående näringar än de ovan
nämnda vinna delaktighet i pensionsanstalten. Enligt vår mening torde det ej
Pensionering av befathr.sh hos hush -sällsk. -t
26
heller finnas giltig anledning att icke medgiva detta. Om en skola visat sig vara
av så stor betydelse och så allmänt gagn, att den erhåller varaktigt understöd och
bedriver sin verksamhet enligt av Kung!. Maj:t godkänt reglemente, torde det ej
heller böra förmenas dess fast anställda lärare rätt. att erhålla förmånen av tillförsäkrad
pension.
Bland de befattningshavare lios hushållningssällskap m. 11., som kunna erhålla
pensionsrätt, märkas även vaktmästare. Enligt § 69 c) skulle sådan rätt
däremot ej tillkomma vaktmästare vid där upptagna skolor. Anledningen till denna
inkonsekvens i förslaget är närmast den, att de sakkunniga ej ansett sig kunna
föreslå pensionsrätt för vaktmästare vid ifrågavarande skolor, så länge sådan rätt
ej tillkommer vaktmästare vid allmänna läroverk och folkskolor. Framställning
om pensionsrätt åt vaktmästare vid de allmänna läroverken har visserligen gjorts
och även tillstyrkts i förenämnda sakkunnigeförslag av den 3 november 1917,
men den sålunda begärda rätten har ännu ej medgivits.
§ 70.
De i mom. 1 föreslagna bestämmelserna, som omedelbart skulle bliva tilllämpliga
för lärarepersonalen vid statsunderstödda lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor,
överensstämma med motsvarande stadganden i reglementet för dövstumlärarnas
pensionsanstalt. Enligt dessa är nämligen »delaktighetsbeloppet» i
anstalten lika med avlöningen i högsta lönegraden, värdet av bostad och bränsle
eller ersättning därför icke inberäknat, och hel pension utgår med 75 % av delaktighetsbeloppet.
För lantmannaskolornas föreståndare och lärare, som enligt föreliggande
förslag skola överflyttas till den nya anstalten, bör det givetvis vara lämpligast
att bibehålla bestämmelserna om delaktighetsbeloppet och pensionens förhållande
därtill eller, som det i den nya anstalten benämnes, pensionsunderlaget
oförändrat. Och då bestämmelserna om minimilön för lantbruks- och lanthushållsskolornas
lärarepersonal äro uppgjorda efter samma principer, som tillämpats för
lantmannaskolorna, bl. a. med tillförsäkrande av vissa naturaförmåner, torde också
samma bestämmelser ifråga om pensionsunderlaget böra gälla för lärarepersonalen
vid samtliga dessa skolor. Ett ytterligare skäl för det framlagda förslaget i detta
avseende ligger däruti, att i huvudsak samma bestämmelser redan blivit fastställda
för den största gruppen av befattningshavare i den nya anstalten, nämligen folkskollärarna,
vilkas minimilön också utgår efter liknande grunder.
För lanthushållsskolornas föreståndarinnor och lärarinnor kan pensionsunderlaget
komma att variera inom rätt vida gränser, beroende på att minimilönen är
beräknad och fastställd för kurs. Då nu kurserna i lanthushållsskolan kunna vara
dels kortare (minst 105 dagar), dels längre (minst 165 dagar) och då varje skola
ägor rätt att årligen anordna en till tre kortare eller en till två längre kurser,
kan den kontanta minimilönen sålunda för föreståndarinna variera från 1,400 till
3,400 kronor och för lärarinna mellan 1,000 och 2,500 kronor.
Med anledning härav hava de sakkunniga tagit under övervägande huruvida
det vore lämpligt att till undvikande av pensionsunderlagets varierande med avlöningen
fastställa ett för alla lika pensionsunderlag (dock ett för föreståndarinna och ett för
lärarinna). Men det skulle då icke kunna undvikas, att pensionsunderlagen i många
fall komme att stå i olämpligt förhållande till avlöningen. Å andra sidan är att
27
märka, att dä enligt förslaget det tjänstepensionsunderlag, efter vilket pensionen
slutligen skall bestämmas, skall beräknas försäkringstekniskt, så innebär pensionsunderlagets
variation under tjänstetiden ingen annan olägenhet, än att den försäkringstekniska
beräkningen blir i någon män mera invecklad. Denna olägenhet är
emellertid av mycket ringa betydelse.
De i mom. 2 av samma § föreslagna bestämmelserna äga, såvitt vi
ha oss bekant, för närvarande ej tillämplighet på någon av de befattningshavare,
som denna utredning omfattar. Då det emellertid icke synes osannolikt,
att föreskrifter om minimilön, i vilken icke ingår naturaförmån av bostad och
bränsle, framdeles kunna komma att utfärdas, bland annat såsom en följd av hushållningssällskapens
nu under utredning varande omorganisation, har det ansetts
lämpligt att redan nu införa ifrågavarande stadgande i reglementet, vilket i huvudsak
överensstämmer med motsvarande i den civila pensionslagen.
För flertalet av de befattningar, varom här är fråga, nämligen alla tjänster
hos hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser, statsunderstödda föreningar och åtskilliga
skolor, skulle pensionsunderlaget bestämmas enligt mom. 3. Det här före
slagna stadgandet överensstämmer i huvudsak med de av riksdagen redan godtagna
bestämmelserna för kommunalt anställda veterinärer m. fl. Enligt vår mening höra
också genom den föreslagna formuleringen alla berättigade intressen och krav kunna
tillgodoses jämväl ifråga om de befattningshavare, som här åsyftas.
Det torde böra särskilt framhållas, att här föreslagna bestämmelser i vissa
avseenden skilja sig från de i förenämnda sakkunnigeförslag av den 3 november
1917 upptagna, enligt vilka endast den egentliga lönen, inberäknat eventuella naturaförmåner,
skulle få läggas till grund för pensionsunderlagets beräkning. Gent emot
detta framhölls i över förslaget avgivna yttranden, att då vissa befattningshavare
hos hushållningssällskap, såsom konsulenter, vaiulringsrättare. dikningsförmän m. fl.,
hade en relativt låg lön men därjämte ej oväsentliga inkomster i form av arvode
för särskilda uppdrag, t. ex. hållande av föredrag, uppgörande av dikningsplaner
och vissa dagarvoden, skulle pensionsunderlaget bliva orimligt lågt i förhållande
till den verkliga inkomsten för tjänsten. På grund härav uttalades den önskan,
att pensionsunderlaget skulle sättas till bj,t av lönen och att i denna jämväl skulle
få inräknas eventuella naturaförmåner intill högst 20 % av lönen.
Genom de nu föreslagna bestämmelserna undanrödjes åtminstone den viktigaste
anledningen till nämnda anmärkningar. Till grund för pensionsunderlagets
beräkning skall nämligen i tillämpliga fall läggas den inkomst, som befattningen
väntas komma att ge innehavaren, häri inberäknat såväl egentlig lön som efter
fastställda grunder utgående arvode. Dock bör härvid bemärkas, att beräknade
besparingar å vanlig rese- och traktamentsersättning ej få upptagas bland de inkomster,
som läggas till grund för pensionsunderlagets beräkning, där ej för vissa
fall, t. ex. genom stadgandet, att rekvirent vid förrättning skall kostnadsfritt tillhandahålla
den rekvirerade kost och logi, tydligen framgår, att traktamentet utgör
en del av ersättningen för det utförda arbetet.
Genom den föreslagna bestämmelsen om att pensionsunderlaget skall stå i
skäligt förhållande till de tjänstepensionsunderlag, som äro gällande för jämförliga
befattningar i statens tjänst eller andra sådana, som äro förenade med pensionsrätt.
i pensionsanstalten erhålles nödig garanti mot att allt för högt pensionsunderlag begäres
och godkännes för någon enstaka befattning. Lämpliga jämförelser torde
28
här alltid kunna ske, t. ex. mellan statskonsulent och konsulent hos hushållningssällskap,
sekreterare hos hushållningssällskap och tjänsteman av viss grad i statens
tjänst o. s. v.
§ 71.
Denna paragraf överensstämmer fullständigt med av riksdagen redan godkända
bestämmelser för folkskollärare och veterinärer m. fl. Vi ha för vår del ej
funnit någon som helst anledning att föreslå ändring häri.
§ 72.
Ifråga om den lämpligaste pensionsåldern för de befattningshavare, som denna
utredning omfattar, hava meningarna hittills varit åtskilligt delade. Sålunda föreslog
riksförsäkringsanstalten i sitt betänkande av den 10 maj 1910 en pensionsålder
av 63 år för man och 58 år för kvinna. I sitt yttrande häröver av den 28 februari
1912 uttalade sig statskontoret för en höjning av pensionsåldern till 65 år för man
och 60 år för kvinna. Denna pensionsålder föreslogs också i det förut nämnda förslaget
till reglemente för hushållningssällskapens pensionskassa. Enligt detsamma
skulle dock hushållningssällskap äga rätt att för vissa tjänster bestämma lägre
pensionsålder, varmed emellertid skulle följa högre avgifter. I andra delen av sitt
betänkande rörande det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering föreslogo
de sakkunniga en pensionsålder av 60 år för lärare samt för övriga befattningshavare
65 år för man och 62 år för kvinna. Anledningen till att lägre pensionsålder
föreslogs för lärare torde närmast ha varit den, att pensionsåldern för manliga
delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt för närvarande är 60 år.
I de över nämnda förslag avgivna yttrandena har bl. a. särskilt framhållits,
att en pensionsålder av 65 år är för hög för konsulenter och andra befattningshavare,
vilka för en stor del av sin tjänstgöring måste vistas ute på resor. Dels
måste det nämligen för tjänstinnehavarna själva i allmänhet bliva synnerligen betungande
att fortsätta med sådan tjänstgöring till så hög ålder, enär de ej i
likhet med t. ex. lantmätarna hade tillgång till och kunde använda yngre biträden
för en del förrättningar. Dels vore det också å andra sidan av stor vikt för hushållningssällskapen,
att deras konsulenter m. fl. vore vid full kroppslig och andlig
vigör under hela sin tjänstgöringstid. I motsatt fall komme tydligen verksamheten
att bli i hög grad lidande därpå.
Den för lärarna föreslagna lägre pensionsåldern, 60 år, bär däremot ansetts
relativt låg. Särskilt har det synts olämpligt att fastställa en lägre pensionsålder
för lärare än för kringresande konsulenter m. fl.
Vid övervägande av de sålunda från olika håll framlagda förslagen och synpunkterna
hava vi, såsom av de föreslagna bestämmelserna i § 72 framgår, stannat
vid att föreslå en generell pensionsålder av 65 år för man och 60 år för kvinna,
dock med möjlighet till nedsättning intill lägst 62 år för vissa manliga befattningshavare.
För lantmannaskolornas föreståndare och lärare medför detta förslag, under
förutsättning att de överflyttas till den nya anstalten, en höjning av pensionsåldern
från 60 till 65 år, alltså med fem år. I och för sig innebår ju detta en försämring
29
av pensionsvillkoren, försåvitt avgifterna bliva oförändrade. Enligt föreliggande
förslag skulle detta bliva fallet ifråga om befattningshavarna. För skolorna föreslås
däremot en nedsättning i avgiften.
Enligt vår uppfattning tala emellertid flera skäl för en sådan höjning
av pensionsåldern. I allmänhet torde lantmannaskolornas lärare sålunda lika väl som
t. ex. lärare vid allmänna läroverk och kommunala mellanskolor kunna på ett fullt
tillfredsställande sätt bestrida sin tjänst till 65 års ålder. Redan nu ha också fall
inträffat, då vederbörande skolstyrelse anhållit om medgivande för föreståndare att
kvarstå två år ytterligare efter fyllda 65 år. Det torde också uppenbarligen få
anses som en misshushållning med kvalificerad arbetskraft att genom bestämmelser
i ett pensionsreglemente tvinga befattningshavare att avgå förr än detta i allmänhet
kan på grund av nedsatt arbetskraft vara nödigt. Något hinder för att nu fastställa
den föreslagna högre pensionsåldern torde ej heller föreligga, då i samband
med den av föregående års riksdag beslutade löneregleringen för lantmannaskolornas
föreståndare och lärare uttryckligen stadgades, att dessa skulle vara skyldiga att
underkasta sig de ändrade bestämmelser i reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt,
som framdeles kunde bliva fastställda.
På grund av de förut omnämnda skälen för eu nedsättning av pensionsåldern
för vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen, vilka utföra en betydande
del av sin tjänst i samband med resor, ha vi föreslagit ett medgivande, att
pensionsåldern, där särskilt viktiga skäl därtill föranleda, av anstalten kan nedsättas
till lägst 62 år. Vi hysa nämligen den bestämda uppfattningen, att
det ej ur några synpunkter kan anses önskvärt och lämpligt att genom pensionsbestämmelser
kvarhålla en tjänstinnehavare i hans befattning, sedan han i
allmänhet ej torde ha förutsättningar för att på ett fullt tillfredsställande sätt
kunna bestrida densamma. Nämnda nedsättning torde i främsta rummet bliva
erforderlig för resande tjänstemän hos hushållningssällskap samt vissa befattningshavare
hos skogsvårdsstyrelserna, men kan även i andra fall tänkas behövlig.
Sålunda äro exempelvis de hos svenska mosskulturföreningen anställda kulturingenjörerna
under större delen av sommaren ute på förrättningsresor. Även för assistenter
vid kemiska stationer kan en lägre pensionsålder än 65 år möjligen befinnas
erforderlig, bl. a. med hänsyn till att vid dithörande arbeten kräves full synförmåga.
Följaktligen torde det ej vara lämpligt att på förhand bestämma, för vilka tjänster
nedsättning kan få ske. Prövningen därav torde utan risk kunna överlämnas åt
pensionsanstalten, som vid behov kan infordra utlåtande frän huvudmannen överordnad
central myndighet eller särskilda sakkunniga. Självfallet skall framställningen
om den lägre pensionsåldern göras vid anmälan om delaktighet för viss
tjänst och ej först vid befattningshavarens avgång.
För skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare innebär vårt förslag, jämfört
med förut refererade grunder för pensionering av dessa, en höjning av pensionsåldern
med två—fem år. Enligt vårt förmenande förefinnes dock ej tillräckliga skäl för
att sätta pensionsåldern för nämnda tjänstinnehavare lägre än som föreslagits.
I allmänhet böra de minst lika väl som hushållningssällskapens resande tjänstemän
kunna på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning till åtminstone 62 års ålder.
Enligt föreliggande förslag skulle alltså lägsta pensionsåldern för alla befattningshavare
vara 62 år. En viss grupp av tjänstinnehavare hos hushållningssällskapen,
nämligen vandringsrättare, äro emellertid enligt uppgifter åtminstone i vissa
30
fall skyldiga att avgä från sill tjänst vid betydligt lägre ålder än den nämnda,
exempelvis 45-50 år. Att bestämma en så låg pensionsålder låter sig naturligtvis
av praktiska skäl ej göra, enär oavsett andra omständigheter, som tala däremot,
pensionsavgiften i så fall skulle bli allt för hög i förhållande till pensionen. På
grund härav kunde det synas riktigast att utesluta dylika befattningshavare från
pensionsrätt. Vi hava dock funnit oss böra medtaga dem för att bereda dem
möjlighet till uppskjutan pension (jfr § 77).
Ifråga om övriga hithörande grupper av befattningshavare torde det ej vara
nödigt att närmare motivera den föreslagna pensionsåldern. I de över tidigare
förslag med samma pensionsålder avgivna yttrandena ha inga anmärkningar riktats
mot bestämmelserna om pensionsåldern, i vad den avser de nu senast berörda, och
torde detta få uppfattas som ett gillande av det sålunda föreslagna och av oss upptagna
stadgandet.
Genom de nu föreslagna bestämmelserna skulle enligt vår mening pensionsåldern
i allmänhet för här ifråga varande befattningshavare bliva på ett tillfredsställande
sätt reglerad. Emellertid måste det givetvis också anses önskvärt,
att befattningshavares avgång från tjänsten i någon mån kan rättas även efter
hans arbetsförmåga och andra omständigheter. En sådan möjlighet föreligger också
genom de allmänna bestämmelserna för anstalten i § 18 mom. 2 samt genom de
särskilda bestämmelserna i § 75.
§ 73.
Även i fråga om det erforderliga antalet tjänstär för erhållande av full
pension gälla för närvarande olika bestämmelser för olika pensionsanstalter och olika
grupper av befattningshavare. Sålunda fordras i dövstumlärarnas pensionsanstalt
för rätt till hel pension att »räkna 30 tjänstår, därav för föreståndare minst 10
tjänstår som sådan». I den nya statens anstalt kräves för folkskollärare in. fl.
33 tjänstår för full pension och för veterinär 30 tjänstår. I förut omnämnda
förslag till pensionering av hushållningssällskapens tjänstemän in. fl. har föreslagits
dels 30 och dels 35 tjänstår för manlig befattningshavare samt för kvinnlig dels
30 och dels 32.
Med den av oss föreslagna generella pensionsåldern av 65 år för man och
60 är för kvinna skulle det legat närmast till hands att föreslå 35 tjänstår
för manlig och 30 för kvinnlig befattningshavare, om man nämligen anser sig kunna
räkna med en normal tillträdesålder av 3u år och därunder. Emellertid skulle i
så fall särskilda undantagsbestämmelser varit erforderliga för de befattningshavare,
för vilka lägre pensionsålder komme att medgivas. Likaså skulle ett medgivande
för lantbrukslärare att få räkna tjänstår även för den tid, som de innehade icke
ordinarie läraretjänst, varit nödigt för att ej allt,för mycket försvåra erhållandet
av full pension för dem.
För att erhålla möjligast enkla och klara samt allmängiltiga bestämmelser
hava vi därför ansett oss höra föreslå, att för erhållande av hel tjänstepension
skall för alla befattningshavare erfordras ifråga om man 33 och ifråga om kvinna
30 tjänstår.
För beräkning av tjänstår finnas i reglementet, §§ 2T och 22, angivna allmänna
regler.
31
§ 74.
De i denna § föreslagna bestämmelserna överensstämma principiellt med vad
riksdagen redan beslutat ifråga om folkskollärare, veterinärer m. fl., och torde ej
kräva någon vidare motivering.
§ 75.
På grund av bl. a. förut i samband med pensionsåldern omnämnda förhållanden
kan det givetvis inträffa, att det såväl för en befattningshavare som hans
huvudman är önskvärt, att den förre får avgå från sin tjänst före uppnådd pensionsålder.
I många fall skulle detta emellertid omöjliggöras, om befattningshavaren
ej kunde erhålla pension före uppnådd pensionsålder. Genom det föreslagna stadgandet
i § 75 möjliggöres nu en sådan tidigare avgång med genast börjande pension.
Pensionens belopp beräknas försäkringstekniskt och blir därför alltid avkortat.
§ 76.
Enligt § 24 i de allmänna bestämmelserna kan i de för befattning gällande
särskilda bestämmelserna stadgas, att genast börjande tjänstepension skall beräknas
försäkringstekniskt, om den avgående ej har fastställt antal tjänstår. Ett sådant
stadgande föreslås här i § 76. Motsvarande bestämmelse har redan av riksdagen
godkänts ifråga om kommunalt anställda veterinärer m. fl.
För pensionsanstalten är det av stor betydelse, att ett sådant stadgande
linnes, när det gäller en grupp av befattningshavare, vilka rekryteras på så olika
sätt och tillträda sina befattningar vid så olika ålder, som hushållningssällskapens
tjänstemän. Funnes ej denna, skulle de vid högre ålder tillträdande befattningshavarna
bereda anstalten vida större kostnader än som motsvaras av för dem inbetalda
pensionsavgifter.
Från befattningshavarnas sida torde ej heller berättigade anmärkningar kunna
göras mot denna bestämmelse. Det kan ju nämligen icke rimligen begäras, att de
befattningshavare, som vid relativt hög ålder tillträda sina tjänster efter att förut ha
haft privat anställning eller arbetat för egen räkning, skola erhålla extra fördelar med
hänsyn till pension i förhållande till dem, som nedlagt så gott som all sin arbetskraft
hos någon eller några av de huvudmän, varom här är fråga.
§ 77.
Enligt § 27 i de allmänna bestämmelserna angående uppskjuten pension
skall den, som av annan anledning än arbetsoförmåga avgått före pensionsåldern, om
avgången icke förorsakats av tjänstens indragning, erhålla en pension, som motsvarar
endast de av honom själv inbetalda tjänstepensionsavgifterna. Huvudmannens
avgift och statens beräknade bidrag komma honom sålunda icke till godo.
Om också denna princip i allmänhet kan vara riktig eller åtminstone försvarlig,
kan dess tillämpning i vissa fall dock bli förenad med uppenbar orättvisa.
Detta synes vara förhållandet, när en tjänst tillsättes på sådana villkor, att innehavaren
är skyldig att avgå innan han uppnått pensionsåldern. Under sådana för
-
32
hållanden måste det anses vara rätt och rimligt, att vid beräkningen av den uppskjutna
pensionen hela försäkringsavgiften lägges till grund för densamma, så att
befattningshavaren ej går miste om den del av lönen, som statens och huvudmannens
bidrag till denna avgift utgöra.
Då nu vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen, särskilt vandringsrättare,
såsom förut framhållits, åtminstone i åtskilliga fall tillsättas på sådana villkor,
som ovan nämnts, ha vi ansett oss böra föreslå, att den uppskjutna pensionen
för dylik befattningshavare skall så beräknas, att den motsvarar hela försäkringsavgiften.
§ 78.
För verkställande av nödiga kostnadsberäkningar hava uppgifter infordrats
från huvudmännen angående de nuvarande befattningshavarnas ålder, tjänstår och
löneförmåner. Sådana uppgifter hava erhållits angående nedanstående antal befattningshavare
:
Huvudman
Antal befattningshavare
män
kvinnor
Hushållningssällskap
...... 304
34
Skogsvårdsstyrelser .....................
...... 207
10
Lantbruksakademien............................
7
2
Sveriges utsädesförening......................
21
1
Svenska mosskulturföreningen
10
2
Lantmannaskolor .................................•
90
3
Lantbruksskolor
37
3
Lanthushållsskolor ..............................
1
59
Mejeriskolor ........................................
3
2
Lanthushållningsskolor.........................
...... —
6
Trädgårdsskolor.....................................
7
—
Torvskola ..............................................
2
—
689
122
Vid beräkningarna har det antagits, att följande manliga befattningshavare
komma att få 62 års pensionsålder: jordbruks-, husdjurs-, mejeri- och trädgärdskonsulenter,
fiskeri- och ladugårdsinstruktörer, assistenter vid kemiska stationer,
vandringsrättare, dikningsförmän och länsskogvaktare.
Om försäkringsavgiften beräknas efter 4 procent räntefot, blir den i medeltal för
alla befattningshavare 10.9 procent av tjänstepensionsunderlaget. Om pensionsåldern
vore 65 år för alla manliga befattningshavare, skulle försäkringsavgiftens medeltal
bliva 9.5 procent. I betraktande av att en stor del av befattningshavare, för vilka
pensionsåldern antagits vara 62 år, övergå till andra befattningar med högre pensionsålder
eller till enskild verksamhet och sålunda icke komma att avgå med
pension vid nämnda ålder, synes det sannolikt, att den erforderliga försäkringsavgiftens
medelvärde kommer att bliva ungefär 10 procent.
I fråga om fördelningen av denna avgift på stat, huvudman och befattningshavare
må anföras följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt 5 1 av den nya pensionsanstaltens reglemente erlägga ordinarie
läran-t vid folkskola, kommunal mellanskola, högre folkskola in. fl. en tjänstepensionsavgift
av 3 7, procent av tjänstepensionsunderlaget. Samma avgift erlägges
till dövstumlärarnas pensionsanstalt av ordinarie lärare vid folkhögskola, lantmannaskola
in. fl. i anslutning härtill föreslå vi, att även nu ifrågavarande befattningshavares
tjänstepensionsavgift sättes till •> l/„ procent av tjänstepensionsunderlaget.
Befattningshavaren kommer då att bestrida ungefär av tjänstepensionskostnaden,
vilket står i överensstämmelse med vad som gällei för statstjänare
samt för befattningshavare, som avses i kap. V av pensionsanstaltens reglemente
(distriktsveterinärer m. fl.). . . , ,,T
1 fråga om huvudmännen för de befattningshavare, som avses i kap. 1\
av den nya pensionsanstaltens reglemente, gäller, att skoldistrikten äro befriade
från avgifter, men Övriga erlägga 67, procent av tjänstepensionsunderlaget. Detsamma
”■aller om huvudmännen för befattningshavare, som tillhöra dövstumlärarnas pensionsanstalt.
Däremot erlägga huvudmännen för distriktsveterinärer endast 3 */, procent
av tjänstepensionsunderlaget eller 1 s av den beräknade försäkringsavgiften.
1 anslutning till sistnämnda bestämmelse föreslå vi, att även avgiften
för nu ifrågavarande huvudmän bestämmes till ungefär 7, av den beräknade
försäkringsavgiften eller till 3 1 , procent av tjänstepensionsunderlaget. Detta innebär
alltså, att staten skulle åtaga sig ungefär V, av den beräknade kostnaden för
denna pensionering.
Till stöd för detta förslag må här anföras följande.
I avgivna utlåtanden över förut omförmälda tidigare förslag hava hushållningssällskapen
och föreningarna med styrka framhållit, att statens bidrag till pensioneringen
borde sättas väsentligt högre, än där föreslagits. Och om dessa yrkanden
yttrar statskontoret: »För egen del anser statskontoret vad i de inkomna } talandena
anförts till stöd för yrkandet på högre .bidrag från statens -sida till ifrågavarande
pensionering vara värt beaktande. Ämbetsverket vill dartor ifrågasätta,
huruvida icke staten i detta fall liksom vid viss annan statsunderstödd pensionering
skäligen bör åtaga sig ungefär 7, av kostnaden.»
Detta bidrag av staten synes även väl motiverat med hänsyn till den utomordentliga
vikt. som arbetet för höjandet av vår modernäring har för staten.
Härtill kommer att de flesta av dessa huvudmän äro för fyllande av sina behov i
främsta rummet beroende av att staten ger dem tillräckliga bidrag. Skulle staten
nivå mindre bidrag till pensionskostnaden, skulle detta sannolikt medföra okade
klav på statsbidrag till andra kostnader för verksamhetens bedrivande.
Det, bör påpekas, alt, om huvudmannens avgift sättes till 3 1 , procent, innebar
lantmannaskolornas överförande från dövstumlärarnas pensionsanstalt till den nya
pensionsanstalten en sänkning av deras pensionsavgifter. Denna förmån torde emellertid
vara väl behövlig för dessa skolor, vilka pa grund av svårigheten att tå nödiga
bidrag från annat båll, särskilt från hushållningssällskapen, hava mycket svart åt:
skaffa sig nödiga medel till de stegrade utgifterna. Den av sist lidna års riksdag
beviljade ökningen av statsanslagen bär nämligen så gott som helt och hållet mas
tagas i anspråk för höjning av lönerna till fastställda oelopp.
Slutligen bör nämnas, att, då försäkringsavgiften ovan beräknats till ungetal
10 procent, grundar sig beräkningen på 4 procent räntefot. Blir räntefoten, såsom
nu för lång tid framåt är sannolikt, högre, sjunker försäkringskostnaden. Om (ten
Pensionering av befaitnsh. hos hush.-sällsk.
34
nu beräknades efter 5 procent räntefot, skulle försäkringsavgiftens medeltal bliva
endast ungefär 8 procent.
Vad angår familjepensionsavgiften, mä följande anföras:
För nu ifrågavarande manliga befattningshavare är enligt verkställd beräkning
den erforderliga familjepensionsavgiften ungefär 18 procent under tjänstetiden. Dä
enligt av riksdagen vid flera tillfällen hävdad princip statsbidrag icke bör lämnas
till familjepensionema, hava vi föreslagit denna familjepensionsavgift.
Emellertid hava de lärare vid lantmannaskolor, som äro delägare i dövstumlärarnes
pensionsanstalt, redan rätt till familjepension enligt de nu föreslagna
grunderna men mot en avgift, som enligt § 51 i den nya pensionsanstaltens
reglemente utgör 13 1 , procent av familjepensionsunderlaget under tjänstetiden och
10 procent därefter. 1 följd härav föreslås i övergångsbestämmelserna, att lärare vid
lantmannaskolor fortfarande skola erlägga på detta sätt bestämda familjepensionsavgifter,
om de den 31 december 1920 voro delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt.
De lantmannaskollärare, som anställas först efter nämnda dag, skola däremot
erlägga en familjepensionsavgift av 18 procent under tjänstetiden, men ingen
avgift efter dess slut.
För de kvinnliga befattningshavarna föreslås en familjepensionsavgift av
1 procent eller densamma som för folkskollärarinnor m. fl. Den är enligt beräkningen
fullt tillräcklig.
Här må erinras om att enligt § 7 befattningshavares tjänstepensionsavgift
skall minskas med den årsavgift, som enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
skall erläggas av den, som har en inkomst lika med tjänstepensionsunderlaget, ökat
med hälften. Detta avdrag blir enligt nu gällande pensionsförsäkringslag 13 kronor.
Att tjänstepensionen minskas på sätt, som svarar mot avgifternas minskning, stadgas
i § 19.
Övcrgångsstadgandert.
Enligt § 6 i de allmänna bestämmelserna kan reglementet under vissa villkor
få retroaktiv giltighet för nytillträdande delägare. Detta medgivande är, såsom redan
förut erinrats, av mycket stor betydelse för de befattningshavare, som denna utredning
omfattar. Ett stort antal av dem hava redan nått så pass hög ålder, att en pension
motsvarande endast avgifterna för deras återstående tjänstetid skulle bliva
mycket obetydlig. Man torde därför också kunna förutsätta, att vederbörande
huvudmän, om det blir dem möjligt, så gott som genomgående skola begagna sig
av rätten att göra framställning om retroaktiv giltighet av reglementet för sina
befattningshavare.
Med en sådan retroaktiv giltighet måste emellertid helt naturligt följa särskilda
och i många fall stora engångskostnader, för varje befattningshavare desto
större ju högre hans levnadsålder och antal tjänstår äro. I § 9 av reglementet
äro allmänna regler för hur denna engångsavgift skall beräknas och erläggas fastställda.
Enligt mom. 1 av denna paragraf skola huvudmännen, där ej i de för befattningen
gällande särskilda bestämmelserna annorlunda stadgas, erlägga den engångsavgift,
som pensiimsanstalten bestämmer. I mom. 2 stadgas emellertid också,
att huvudmannen må genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten, uttaga
35
ersättning av befattningshavaren för den del av engångsavgiften, som svarar mot
de avgifter, som befattningshavaren själv skulle hava erlagt
Den möjlighet att erhålla hel eller åtminstone obetydligt avkortad pension,
som nyss berörda bestämmelser erbjuda nuvarande tjänstinnehavare, är, såsom redan
erinrats, givetvis i ock för sig av stor betydelse. Direkt \ärde för befattningshavaren
fä dessa stadganden dock tydligen endast, om han och hans huvudman
kunna uppfylla de för erhållande av denna förmån stadgade villkoren. Det torde
därför också vara skäl till att här närmare undersöka i vad mån så kan tänkas
Av de i § 69 av de särskilda bestämmelserna för här ifrågavarande befattningshavare
upptagna huvudmännen torde åtminstone flertalet för närvarande ej
disponera över större inkomster, än som oundgängligen behövas för deras absolut
nödvändiga löpande utgifter. Allbekant är sålunda, att hushållningssällskapen under
de senaste åren haft stora ekonomiska svårigheter och endast med tillhjälp av
ökade statsbidrag anse sig kunna fullfölja sin verksamhet i dess nuvarande omfattning.
Samma är förhållandet med lantbruksakademien och de statsunderstödda
föreningarna, Sveriges utsädesförening och svenska mosskulturföreningen, samt
kemisk-växtbiologiska anstalten i Norrbottens län. Anslagen till dessa, som, oavsett
de för nya ändamål avsedda, blott obetydligt höjts sedan kristidens början,
kunna endast med största svårighet räcka till för de allra nödvändigaste utgifterna.
Skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska ställning är däremot jämförelsevis god. Det torde
därför i allmänhet ej för dem bliva förenat med några större svårigheter att avsätta
medel för den engångsavgift, varom här är fråga. Aven om deras nuvarande inkomster
redan äro helt eller huvudsakligen disponerade, bör eu reglering av staten
med hänsyn till ifrågavarande behov låta sig genomföras. I åtskilliga fall förfoga
också de förut omnämnda pensionskassorna över fonder, som enligt kassornas reglementen
kunna användas som bidrag till täckande av engångsavgiften.
I fråga om de i § 69 c) anförda skolorna ställa sig förhållandena något olika.
För de lantmannaskolor," vilkas lärare redan tillhöra dovstumläramas pensionsanstalt.
kräves enligt de allmänna bestämmelserna i den nya pensionsanstaltens reglemente
engångsavgift endast i det fall, att detta reglemenie skall anses hava varit gällande
för tid, under vilken befattningshavaren icke haft rätt till tjänstårsberäkning enligt
reglementet för den äldre anstalten. Denna engångsavgift blir därför ganska obetydlig.
För övriga lantmannaskolor och lanthushållsskolorna kunna däremot engångsavgifterna
enligt de allmänna bestämmelserna bliva så stora, att skolorna i
regel ej disponera över tillräckliga medel för deras täckande.
Vad lantbruksskolorna angår, torde skolegendomens ägare, som har det
ekonomiska ansvaret för skolan, i regel förfoga över tillräckliga medel för engångsavgiftens
bestridande. Då denna avgift emellertid kan bliva mycket olika för olika
skolor, och i vissa fall rätt betydande, synes det knappast vara riktigt, att egendomsägaren
skall ensam betala engångsavgift för .skolans föreståndare, om han icke
själv är föreståndare.
Vid tvenne av de här ifrågavarande trädgårdsskolorna, kungl. lantbruksakademiens
och Alnarps, får enligt de av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda
villkoren för statsunderstödet, eventuellt överskott av verksamheten ej användas
för annat ändamål än främjande av skolans verksamhet. Dessa båda skolor hava
under de senare åren på grund av gynnsamma konjunkturer kommit i en god
opaginerad Kontrollera mot PDF
ekonomisk ställning och torde nu sålunda även kunna disponera medel för den engångsavgift,
som här kan ifrågakomma.
Rörande de övriga trädgårdsskolorna ävensom lanthushållnings-, mejeri- och
torvskolorna gäller i tillämpliga delar vad som anförts angående lanthushålls- ocji
lantbruksskolorna.
Av det anförda framgår sålunda, att det för llertalet huvudmän torde bliva
mycket svårt att komma ut med den erforderliga engångsavgiften, även om denna
fördelas på ett antal år. Minst lika stora bliva emellertid uppenbarligen svårigheterna
för befattningshavarna själva. På de redan före kristiden i allmänhet rätt
knappt tilltagna lönerna hava dessa i regel endast erhållit ett ringa dyrtidstillägg,
som betydligt understigit, vad befattningshavare i statens tjänst fått uppbära. Följaktligen
har lönens realvärde för de flesta sjunkit betydligt.
Svårigheten för befattningshavarna att själva erlägga sin engångsavgift har
tydligen i hög grad ökats genom det uppskov med pensioneringens ordnande, som
av förut nämnda anledningar skett. Dels tiar ju nämligen avgiften ökats betydligt
och dels hav befattningshavarnas ekonomiska ställning realiter i hög grad försämrats.
Hade pensioneringen blivit ordnad tämligen snart efter sedan framställning därom
för mer än ett tiotal är sedan gjordes, så hade flertalet befattningshavare, som ännu
äro anställda, sannolikt kunnat erlägga för dem erforderlig engångsavgift, men för
närvarande torde detta för flertalet av do äldre bliva omöjligt.
På grund av dessa förhållanden är det tydligen mycket små utsikter för
nuvarande äldre befattningshavare att kunna begagna sig av de möjligheter till
erhållande av eu tillfredsställande pension, som reglementet erbjuder, för såvitt ej
staten direkt eller indirekt bidrager till större delen av engångsavgiften. Enligt
vår mening föreligger också starka skäl för beviljandet av ett sådant bidrag i
behövlig utsträckning. Dessa äldre befattningshavare hava utfört ett synnerligen
betydelsefullt arbete i det allmännas tjänst. Det är till stor del tack vare
deras ansträngningar, som värt lands jordbruk nu intager sin relativt höga ståndpunkt.
Utan deras resultatrika arbete, hade nöden och bristen i vårt land under
de senast gångna åren säkerligen vant ännu större, än vad fallet varit. Då nu
härtill kommer, att konsulenternas och lantbrukslärarnas in. flis arbete i regel fått
utföras mot en relativt blygsam lön, som ej medgivit Hägra nämnvärda besparingar,
synes det vara en enkel gärd av rättvisa, att staten på ett tillräckligt verksamt
sätt bidrager till beredande av en tillfredsställande pension, jämväl för dessa äldre
tjänstemän.
På grund av nu nämnda förhållanden hava vi ansett oss höra föreslå
det i förslaget till särskilda bestämmelser upptagna övergångsstadgandet mom. 1.
Den i detsamma angivna allmänna regeln innebär, att staten för de huvudmän,
som i allmänhet ej förfoga över några fonder eller andra medel för ändamålet,
påtager sig så stor del av engångsavgiften, som motsvarar såväl statens som
huvudmannens andel av den årliga försäkringsavgiften för tjänstepension. Som
ett ytterligare viktigt skäl för detta förslag må framhållas, att då nämnda
huvudmäns inkomster till största delen utgöras av statsanslag, skulle ett stadgande
om skyldighet för dem att erlägga engångsavgift blott leda till, att de för bestridande
av denna maste söka förhöjda statsbidrag. Till följd därav Unge staten sålunda
i alla fall, fastän indirekt, bestrida dessa kostnader. Under sådana förhållanden
torde det vara lämpligare, att staten direkt påtager sig ifrågavarande avgift.
Uent emot detta förslag kan möjligen erinras, att riksdagen genom sitt be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
slut angående engångsavgiften för kommunalt anställda veterinärer fastställt en
annan princip med blott hälften så stort bidrag. Härvid är emellertid att märka,
att landstingen, som i detta fall komma att svara för huvudmannens engångsavgift,
intaga en helt annan ekonomisk ställning än hushållningssällskapen och övriga
här avsedda huvudmän. På grund av sin beskattningsrätt hava nämligen landstingen
möjlighet att skaffa de för ändamålet behövliga medlen, vilket däremot,
som redan framhållits, ingalunda är fallet med hushållningssällskapen in. 11.
Om vårt nu nämnda förslag godkännes, skulle alltså frågan om den del
av engångsavgiften, som närmast kan anses tillhöra huvudmannen, bliva pa
ett för denne tillfredsställande sätt ordnad. Fortfarande står emellertid kvar svårigheten
för befattningshavarna själva att erlägga sin andel av engångskostnaden.
Enligt förut nämnda § 9 mom. 2 må denna av huvudmannen uttagas genom löneavdrag.
På framställning av befattningshavaren kan dock pensionsanstalten helt
eller delvis befria honom från dessa löneavdrag och minska huvudmannens engångsavgift
med motsvarande belopp; härmed följer emellertid minskad pension.
Ehuru det från befattningshavarnas synpunkt givetvis skulle varit synnerligen
önskvärt och på grund av förut omnämnda omständigheter möjligen också försvarligt,
att staten helt eller delvis påtoge sig även hefattningshavarens engångsavgift,
i den mån densamma motsvarar tjänstepension, ha vi dock ej ansett
oss kunna framlägga förslag även därom, enär detta skulle allt för mycket
strida mot hittills i liknande fall tillämpade principer. Det föreslagna övergångsstadgandet
åsyftar emellertid också att underlätta erläggandet av befattningshavarens
andel. Ifall huvudmannen på föreslaget sätt befrias från sin andel av avgiften,
torde det nämligen åtminstone i åtskilliga fall bliva möjligt för honom att helt eller
delvis efterskänka den del, som han skulle äga rätt att uttaga av befattningshavaren
medelst löneavdrag. Visserligen finnes, såsom redan framhållits, i regel inga medel
för närvarande tillgängliga härför, men det torde ej vara omöjligt, åtminstone i
vissa fall, att med tillhjälp av gåvomedel eller på annat sätt åstadkomma ett sådant
bidrag till tjänstemännen för att bereda dem en tryggad ålderdom. Någon utsikt
till att på detta, sätt få till stånd så stora summor, att det skulle räcka till att
bestrida såväl huvudmannens som befattningshavarens andel i engångsavgiften torde
däremot i regel ej förefinnas.
Från ovan omförmälda allmänna regel äro undantagna befattningshavare hos
de huvudmän, som på förut anförda skäl ansetts både kunna och böra bestrida
någon del av engångsavgiften, nämligen skogsvårdsstyrelser samt vissa lantbruksoch
trädgårdsskolor. Det för dessa föreslagna stadgandet överensstämmer till fullo
med vad riksdagen redan beslutat i fråga om distriktsveterinärer. Någon mera
utförlig motivering för detsamma torde sålunda ej vara nödig.
I mom. 3 föreslås en inskränkning i fråga om möjligheterna till erhållande
av pensionsrätt för äldre befattningshavare. Att sådana efter anmälan erhålla pensionsrätt,
även om de uppnått pensionsåldern, torde på grund av förut anförda skäl
få anses rätt och billigt, under förutsättning nämligen, att de nedlagt åtminstone
en avsevärd del av sitt arbete hos någon eller några av de huvudmän, som här
ifrågakomma. Däremot torde ej en befattningshavare, som först, vid hög ålder antagit
eu tjänst hos exempelvis ett hushållningssällskap, kunna framställa berättigade
anspråk på att för denna tjänst också få uppbära pension. Någon sådan kan ej
heller erhållas, om den föreslagna bestämmelsen godkännes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kostnadsberäkning.
Till slut må anföras vad genomförandet av den föreslagna pensioneringen
beräknas kosta.
Som förut anförts är den efter 4 procent räntefot beräknade erforderliga försäkringsavgiften
för tjänstepensionen i medeltal 10.9 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Då tjänstepensionsunderlagens summa för alla de befattningshavare,
för vilka huvudmännen lämnat uppgifter, utgör ungefär 1,850,000 kronor, blir alltså
dessa försäkringsavgifters summa ungefär 202,000 kronor om året.
Befattningshavares och huvudmäns tjänstepensionsavgifter uppgå tillsammans
till ungefär 125,000 kronor om året.
Alltså skulle statens bidrag till tjänstepensionsavgiftema bliva ungefär 77,000
kronor om året.
Men om. såsom 1919 års riksdag beslutat angående statens bidrag till folkskollärares
m. fl:s pensionering, statens bidrag till tjänstepensionsavgiftema beräknas
efter 5 procent räntefot i stället för efter 4 procent, blir statens bidrag till tjänstepensionsavgifterna
endast ungefär 30,000 kronor om året.
De manliga befattningshavarnas familjepensionsavgifter komma att uppgå
till ungefär 97,000 kronor om året och de kvinnliga befattningshavarnas till 1,000
kronor om året.
Varken huvudmännen eller staten lämnar något bidrag till familjepensione
ringen.
Förutom dessa årsavgifter skola, såsom ovan anförts, vissa. engångsavgifter
erläggas för att förbättra de nuvarande befattningshavarnas pensionsrätt. Enligt
de föreslagna bestämmelserna bliva dessa engångsavgifter för tjänstepensionerna
för befattningshavarna ................................... 550,000 kronor,
» huvudmännen............................................... 175,000 »
» staten ..................................................... 1,600,000 »
För familjepensionerna erlägges hela engångsavgiften av de manliga befattningshavarna
(för de kvinnliga erfordras ingen) och den utgör 460,000 kronor.
Som bekant utgår till statens anstalt för pensionering av folkskollärare statsbidrag
ur två anslag nämligen:
bidrag till folkskollärares m. fl. pensionering, för år 1921 upp
-
fört till....................................................................................... 5,000,000 kronor.
pensionsavgifter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., för år 1921 uppfört till........................................... 3,225,000 »
opaginerad Kontrollera mot PDF
39
Om, såsom de sakkunniga föreslagit, nu ifrågavarande befattningshavare få
rätt att den 1 januari 1921 inträda i denna pensionsanstalt och om alla komme
att begagna sig därav, skulle enligt ovan anförda beräkningar dessa båda anslag
behöva ökas: det förra med 64,00o kronor, det senare med 30,000 kronor.
Emellertid är det icke möjligt, att alla de befattningar, som först efter
reglering kunna förenas med pensionsrätt, skola kunna bliva reglerade under innevarande
år. I följd härav minskas den för år 1921 erforderliga ökningen av dessa
anslag, och torde den kunna sättas till hälften av ovan angivna belopp, vadan
alltså för genomförande av vårt förslag erfordras följande ökning för år 1921 av
ovannämnda anslag, nämligen
för det förra....................... 32,000 kronor,
» » senare ................... 15,000 »
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1920:247 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av vissa befattningshavare hos hushållningssällskapen m. fl. s. 12 i texten
- BU 1920:53 Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av rätt till pension åt sådana änkor odi barn efter statstjänare, som enl s. 3 i texten
- BU 1920:57 Bankoutskottets utlåtande Nr 57 s. 1 i texten