Sök i Ratio Lex

Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920— 1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

1920-03-19 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:406, Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920— 1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

1

Nr 406.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920—

1921 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat samt vissa extra ordinarie präster, dels

ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given Stockholms

slott den 19 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1920—1921 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen

den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie prästmän och innehavare av prästerliga

emeritilöner;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det grundtal, i förhållande

vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg utgår, blir föremål för

sänkning, förordna, att det till de i tjänst varande prästmännen utgående

dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 347 käft. (Nr 406.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Proposition Nr 406.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstlerna,

Statsråden: Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde härefter:

dt kyrkoår- Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om bere
ministrariny

dande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920—1921 åt ordinarie

reglerade pa>- präster i nyreglerade pastorat m. fl. prästmän.

torat m. fl.

Det torde därvid vara lämpligt att till en början i största korthet

redogöra för de åtgärder, som hittills blivit vidtagna i syfte att bereda

dyrtidsunderstöd åt prästerskapet. En utförligare redogörelse härför

lämnas i kyrkofondskommitténs såsom bilaga till propositionen nr 325

till 1919 års riksdag tryckta betänkande av den 6 mars 1919 angående

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 406.

3

krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919 —1920 åt ordinarie präster

1 nyreglerade pastorat m. fl. prästmän.

De grundläggande bestämmelserna i ämnet återfinnas i den efter

riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade lagen den 30 augusti 1918

(nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat

samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.

I denna lags 1 § stadgas, att till kyrkoherdar och komministrar,

för vilka lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning

den 9 december 1910 trätt i tillämpning, samt till extra ordinarie

präster, med avseende å vilkas löneförmåner föreskrifterna i 12, 13 och

14 §§ samt 25 § första stycket samma lag skola lända till efterrättelse

(d. v. s. ständiga adjunkter och adjunkter i egentlig bemärkelse), må

jämlikt av Konung, riksdag och kyrkomöte beslutade grunder samt enligt

av Konungen utfärdade närmare bestämmelser utgå krigstidstillägs: och

krigstidshjälp för ecklesiastikåren 1917—1918 och 1918—1919. Lagens

2 § stadgar, att för tiden efter ecklesiastikåret 1918—1919 må, där

Konungen i enlighet med grunder, som av Konungen och riksdagen

beslutas, förordnar om tilldelande av krigstidstillägg och krigstidshjälp eller

annat därmed jämförligt understöd åt befattningshavare i statens tjänst,

i den mån hinder ej möter av vad i lagens 5 § finnes stadgat, jämlikt

av Konungen och riksdagen beslutade grunder och enligt av Konungen

utfärdade närmare bestämmelser utgå krigstidsunderstöd, efter ecklesiastikår

räknat, till de i 1 § omförmälda prästerna. Vidare förordnas i lagens

3 §, att innehavare av prästerlig emeritilön äger jämlikt för ecklesiastikåret

1918—1919 av Konung, riksdag och kyrkomöte och för tiden därefter

av Konungen och riksdagen fattade beslut samt enligt de närmare

bestämmelser, Konungen meddelar, uppbära krigstidstillägg, ävensom att

i fråga om sådant krigstidstillägg de grunder, som äro eller varda fastställda

för krigstidstillägg eller annat dylikt understöd åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst, skola äga motsvarande tillämpning.

Angående sättet för gäldandet av det sålunda utgående krigstidsunderstödet

föreskrives i 4 §, att dylikt understöd åt kyrkoherdar och

komministrar samt s. k. ständiga adjunkter skall för tiden efter den 1

maj 1918 för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i

den mån sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till

prästerskapet anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 §

första mom. samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets

Lagen *•/„

1918.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungörelserna

S0/8

1916.

Kung!. May.ts Proposition Nr 406.

avlöning stadga. Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd

åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom ett pastorat

utdebiterats sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för varje

helt eller påbörjat 10-tal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall

ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande

beloppet. Krigstidsunderstöd åt ordinarie präster och ständiga adjunkter

för ecklesiastikåret 1917 —1918 ävensom dylikt understöd åt adjunkter i

egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig emeritilön skall i

sin helhet gäldas ur kyrkofonden.

I lagens 5 § meddelas den bestämmelsen, att kyrkofonden ej får

för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd

än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast

föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter

blivit bestridda.

Slutligen stadgas i 6 §, att de närmare föreskrifter, som erfordras

för lagens tillämpning, skola meddelas av Konungen.

Med föranledande av bestämmelserna i ovanberörda lag utfärdades

i överensstämmelse med av riksdagen och kyrkomötet godkända grunder

för krigstidsunderstödets utgående tre kungörelser, dagtecknade även de

den 30 augusti 1918, dels angående krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret

1917—1918 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt vissa extra ordinarie präster, dels angående dylikt understöd för

ecklesiastikåret 1918—1919 åt nyssberörda prästmän, dels ock angående

krigstidstillägg under sistnämnda ecklesiastikår åt innehavare av prästerliga

emeritilöner. Uti förstberörda två kungörelser intogos tillika med

stöd av bestämmelsen i 6 § 8 mom. lagen om kyrkofond den 9 december

1910 föreskrifter angående krigstidsunderstöd åt extra ordinarie prästmän,

vilkas arvoden utgå enligt nyssnämnda lagrum (kontraktsadjunkter).

De i kungörelserna den 30 augusti 1918 stadgade grunderna för

beräknandet av det vissa prästmän under ecklesiastikåret 1918—1919

tillkommande krigstidsunderstödet anslöto sig i huvudsak till de bestämmelser,

vilka jämlikt beslut av 1918 års lagtima riksdag skulle för detta

år gälla för krigstidsunderstöd åt statens i tjänst varande och f. d.

befattningshavare. Av de avvikelser, som förekommo, var den viktigaste

den, vilken rörde krigstidstillägget till de i tjänst varande prästmännen,

och bestod däri, att grundplåten utgick med ett mindre belopp (200

kronor i stället för 365 kronor) och det procentuella tillägget efter en

lägre procentsats (30 procent i stället för 33 V3) än som lastställts för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

statstjänstemannen, samt att i samband därmed maximum för det procentuella

tillägget bestämdes något lägre än i fråga om statstjänstemännen

(1,500 kronor för år i stället för 1,642 kronor 50 öre).

Bestämmelserna om prästernas dyrtidsunderstöd för ecklesiastikåret fj''

1919—1920 återfinnas i två kungörelser av den 16 juli 1919, den ena se\oi9.

(nr 472) angående dyrtidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920

åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt vissa

extra ordinarie präster och den andra (nr 473) angående dyrtidstillägg

under sagda ecklesiastikår åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

I förstnämnda kungörelse stadgas i fråga om de allmänna grun- B ^tjänst

derna för understödets utgående i huvudsak följande. prästmannen.

Dyrtidstillägg utgår enligt § 1 till nedan angivna prästerliga befattningshavare,

nämligen:

1) kyrkoherdar och komministrar, såväl ordinarie befattningshavare

som s. k. långvakansvikarier), för vilka lönereglering, fastställd enligt

lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets

avlöning, trätt i tillämpning;

2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän, vilkas

avlöningsförmåner bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag omförmäles

(s. k. ständiga adjunkter);

3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3

mom. förordningen den 18 april 1914 (nr 40) angående reglering av

det extra ordinarie prästerskapets avlöning m. m. (adjunkter i egentlig

bemärkelse); samt

4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8 mom.

lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 37) om kyrkofond (kontrakts- ■

adjunkter, j ärnvägspräst).

Bestämmelser om dyrtidstilläggets storlek lämnas i § 2. Tills

vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar utgår tillägget

— med vissa begränsningar och undantag — med dels ett belopp, motsvarande

60 procent av de kontanta avlöningsförmåner av i kungörelsen

särskilt omförmäld beskaffenhet, vilka jämlikt fastställd lönereglering eller

med stöd av gällande författningsbestämmelser utgå till befattningshavaren

under ecklesiastikåret (procentuellt tillägg), dels ock därutöver

med 1 krona för dag (dagtillägg). Det procentuella tillägget får utgå

med ett belopp av högst 10 kronor 65 öre för dag räknat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!,. Maj.ts Proposition Nr 406.

Till vissa befattningshavare utgår dock tillägget med förhöjt belopp *.

År kyrkoherde, komminister eller ständig adjunkt anställd i pastorat, där

ny lönereglering trätt i kraft före den 1 maj 1919, och har befattningshavaren

i fråga under hela eller någon del av senare hälften av ecklesiastikåret

1918—1919 varit berättigad till krigstidstillägg enligt kungörelsen

den 30 augusti 1918, eller har annan extra ordinarie präst än ständig

adjunkt under hela eller någon del av senare hälften av nyssberörda

ecklesiastikår varit berättigad till krigstidstillägg enligt sagda kungörelse,

skall det procentuella tillägget förhöjas från 60 till 75 procent och dagtillägget

från 1 krona till 1 krona 25 öre, samt maximum för det procentuella

tillägget från 10 kronor 65 öre till 12 kronor 75 öre för dag räknat.

Dyrtidstillägg beräknas enligt § 3 å följande slag av löneförmåner:

1) för kyrkoherdar och komministrar å lön, ålderstillägg, hyresersättning

och skjutsersättning;

2) för ständiga adjunkter å adj unktsarvode (såväl grundbelopp som

ålderstillägg);

3) för adjunkter i egentlig bemärkelse å adj unktsarvode (såväl grundbelopp

som ålderstillägg och förhöjning i arvode på grund av tjänstgöring

vid två ordinarie befattningar) och vikariearvode; samt

4) för kontraktsadjunkter å av Konungen bestämt arvode.

Befattningshavare, vilken är berättigad att erhålla förhöjt dyrtidstillägg

och vilken den 1 november 1918 hade hustru i livet eller underhöll

barn under 15 års ålder, äger enligt §§ 4 och 5 under vissa förutsättningar

åtnjuta dyrtidshjälp med samma belopp, som enligt kungörelsen

den 3 december 1918 utgick till statens befattningshavare i motsvarande

löneläge såsom extra krigstidshjälp för senare halvåret 1918 **.

I § 6 meddelas bestämmelser för det fall, att vederbörande befattningshavare

innehar två tjänster av i § 1 angiven beskaffenhet. Det

föreskrives, att dyrtidstillägg utgår för endast den ena av dessa befattningar,

nämligen den högst avlönade, eller, om avlöningsförmånerna äro

lika, för den befattning, till vilken vederbörande först erhållit befordran

eller förordnande. Undantag göres dock för adjunkt i egentlig bemärkelse,

vilken tjänstgör som biträde vid eller uppehåller två ordinarie tjänstebefattningar.

* Denna förhöjning avser att utgöra ersättning för det uteblivna extra krigstidstillägget

under ecklesiastikåret 1918—1919. Se härom närmare i kyrkofondskommitténs förutnämnda betänkande

av den 6 mars 1919, sid. 8—13, 26 och 26.

** Denna dyrtidshjälp avser att utgöra ersättning för den uteblivna extra krigstidshjälpen

under ecklesiastikåret 1918—1919. Se härom närmare i kyrkofondskommitténs förutnämnda betänkande

av den 6 mars 1919 samt statsutskottets utlåtande nr 149 till 1919 års riksdag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung1. May.ts Proposition Nr 406.

Innehar i § 1 angiven prästerlig befattningshavare samtidigt annan

tjänst, vid vilken han är berättigad att uppbära dyrtidstillägg av statsmedel,

är han enligt § 7 icke berättigad att uppbära dagtillägg av ecklesiastika

medel. I § 7 stadgas jämväl, att befattningshavare, som för

senare halvåret 1918 uppburit extra krigstidshjälp av statsmedel, är undantagen

från åtnjutande av dyrtidshjälp av ecklesiastika medel. Från åtnjutande

av såväl dyrtidstillägg som dyrtidshjälp enligt i kungörelsen angivna

grunder äro jämlikt § 8 undantagna kyrkoherdar i prebendepastorat.

I § 9 lämnas närmare föreskrifter angående dyrtidsunderstödets

utgående under tjänst- och nådår.

Utom nu berörda stadganden rörande de allmänna grunderna för

dyrtidsunderstödets utgående innehåller kungörelsen i fråga även närmare

föreskrifter rörande understödets utbetalning.

Dyrtidstillägget åt innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår 2) Emeriti.

efter i huvudsak enahanda grunder som tillägget för år 1919 till statens

pensionärer med tillämpning av s. k. glidande skala.

I kungörelsen om dyrtidstillägg åt emeriti stadgas i § 2, att dyrtidstillägget

för de prästerliga pensionärerna beräknas med ledning av det

grundtal, som gäller för bestämmande av dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst under år 1919, på så sätt, att det grundtal,

som äger tillämpning i fråga om beräkning av dyrtidstillägg åt statens

pensionärer under första kvartalet av kalenderåret 1919, tillämpas vid

bestämmandet av dyrtidstillägg åt emeriti under första kvartalet av ecklesiastikåret

1919—1920 o. s. v.

I § 3 föreskrives, att dyrtidstillägget för den del av emeritilönen,

som utgör 125 kronor för kvartal, utgår efter ett procenttal, som motsvarar

grundtalet, och tillägget för den del av emeritilönen, vilken överstiger

125 kronor för kvartal, efter ett procenttal, som motsvarar en

tredjedel av grundtalet.

Innehavare av emeritilön, som varit berättigad uppbära dylik lön

från och med den 1 maj 1918 eller tidigare dag, äger enligt § 4 såsom

dyrtidstillägg uppbära, förutom det belopp, som tillkommer honom enligt

§§ 2 och 3, ytterligare ett belopp av 87 kronor 50 öre för kvartal*.

De här ovan angivna grunderna för bestämmandet av dyrtidsunderstöd

under ecklesiastikåret 1919—1920 åt de i tjänst varande prästmannen

avvika i åtskilliga avseenden från dem, som varit gällande i fråga

om statens befattningshavare under kalenderåret 1919.

* Detta belopp avser att utgöra ersättning för det uteblivna extra krigstidstillägget under

ecklesiastikåret 1918—1919. Jfr not. 1 å sid. 6.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

Rörande den särskilda förhöjning av tillägget, som kommer vissa prästerliga

befattningshavare till del, liksom i fråga om den dyrtidshjälp, som i en

del fall utgår, och vilka båda former av understöd avse att ersätta det uteblivna

extra krigstidsunderstödet för senare hälften av ecklesiastikåret

1918—1919, tillåter jag mig hänvisa till vad jag därom redan anfört.

De särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, vilka

utarbetade förslag till bestämmelser om krigstidsbidrag åt statens befattningshavare

och pensionärer för år 1919, framlade alternativa förslag till

bestämmelser om dylikt krigstidsbidrag. Det ena av dessa alternativ utgick

från ett system med s. k. glidande skala, det andra byggde på det

dittills använda systemet med för hela året fastställda fixa belopp. Som

bekant blev det systemet med glidande skala, vilket kom att tillämpas

för statstjänstemännens del. Vad- åter prästerna beträffar, ansåg man,

att det med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie prästerskapets

löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridande av det

till samma prästmän utgående dyrtidsunderstödet, skulle vara förenat

med synnerligen stora svårigheter att övergå till ett system med glidande

skala. Understödet till de i tjänst varande prästmännen utmättes därför

efter systemet med fixa belopp. För att bereda möjlighet att under

ecklesiastikårets lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning i det prästerna

tilldelade dyrtidsunderstödet, erhöll emellertid Kungl. Maj:t rätt att, därest

det s. k. grundtal, varefter statstjänstemännens dyrtidstillägg skulle beräknas,

under året bleve föremål för sänkning, förordna, att det till

prästerna utgående understödet skulle undergå skälig minskning. Med

anledning härav formulerades det i förutberörda kungörelse den 16 juli

1919 intagna stadgandet om dyrtidstilläggets storlek på sådant sätt, att

bestämmelsen förklarades skola gälla allenast tills vidare och intill dess

Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.

Storleken av det till prästerna under ecklesiastikåret 1919—1920

utgående så att säga normala dyrtidstillägget (d. v. s. tillägget med bortseende

från förut omförmälda förhöjning) har med utgångspunkt från

departementssakkunnigas ovan berörda förslag bestämts under iakttagande

av den proportion, som rådde mellan prästernas krigstidsunderstöd för

ecklesiastikåret 1918—1919 och det statstjänarna jämlikt 1918 års lagtima

riksdags beslut tillkommande krigstidsbidraget för kalenderåret 1918.

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,

vilka avvikelser i regel äro föranledda av hänsyn till det egenartade

prästerliga avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att

behöva särskilt beröras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 40(1.

Efter denna återblick på vad som tidigare åtgjorts för beredande

av dyrtidsbidrag åt prästerskapet, ber jag att få övergå till frågan om

dyrtidstillägg för nu instundande ecklesiastikår.

Utredning i nämnda hänseende har enligt Kungl. Maj:ts uppdrag

verkställts av kyrkofondskommittén, som jämväl uppgjort förslag till

nödiga författningsbestämmelser i ämnet. Enär kyrkofondskommitténs

yttrande kunnat avgivas först den 6 mars 1920 — kommittén har

varit nödsakad avvakta avslutandet av kyrkofondens räkenskaper för år

1919 — har tiden icke medgivit infordrande av utlåtande i saken

från kammarkollegium och statskontoret. Då emellertid förslaget bygger

på i allt väsentligt samma grunder, som äro gällande under nu löpande

ecklesiastikår, synes sådant utlåtande i frågans nuvarande läge icke vara

med nödvändighet påkallat. Innan kungörelser angående dyrtidstillägg

åt här ifrågavarande prästmän för ecklesiastikåret 1920—1921 av Kungl.

Maj:t utfärdas, torde dock yttrande över de i sådant hänseende av kommittén

uppgjorda förslagen böra infordras från nämnda ämbetsverk.

Den första fråga, som behöver göras till föremål för undersökning, Prästerskaär

spörsmålet rörande omfattningen av det behov av dyrtidstillägg, som affortmtt

under instundande ecklesiastikår kan anses komma att göra sig gällande dyrtidstillägg.

för de i lagen den 30 augusti 1918 omförmälda prästmännen.

Beträffande de synpunkter, som vid behandlingen av frågan om Synpunkter,

dyrtidsunderstöd åt nyssnämnda prästmän under ecklesiastikåren 1917— gäii™nde°vfd1920

gjort sig gällande med avseende å sagda behov och omfattningen frågans tidiav

detsamma, torde jag få hänvisa till kyrkofondskommitténs förutnämndasarei;^®hand

betänkande den 6 mars 1919, sid. 13—22, samt den däri åberopade,

utförliga redogörelse, som återfinnes å sid. 11—17 i statsrådsprotokollet

till den i ämnet till 1918 års riksdag avlåtna propositionen nr 286.

Jag anser mig dock för sammanhangets skull böra erinra om följande.

Något tvivel har vid behandlingen av frågan om dyrtidsunderstöd

aldrig yppats därom, att ett verkligt behov av dylikt understöd förelåge

för de präster, vilka hade sina löner bestämda enligt 1910 års ecklesiastika

lönelagstiftning.

Rörande omfattningen av detta behov framhölls redan i förutberörda

proposition nr 286 till 1918 års riksdag av föredragande departementschefen,

hurusom man ej finge förbise, att i löneavseende full jämställdhet

icke rådde mellan prästerna och statens befattningshavare, beBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 347 käft. (Nr 406.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Majds Proposition Nr 406.

roende på de naturaförmåner och tjänstbarheter, som en stor del av

prästerskapet åtnjöte, och vilka förmåner och tjänstbarheter givetvis bidroge

till en ej oväsentlig lindring i dyrtidens tryck. Statsrådet förklarade

sig därför anse, att man rättvisligen med avseende å storleken

borde göra någon skillnad mellan det bidrag, som statens befattningshavare

erhölle, och det understöd, som skulle tillkomma prästerna. Vid

utmätandet av krigstidstillägget för ecklesiastikåret 1918—1919 åt de i

tjänst varande prästerna och för kalenderåret 1918 åt statens befattningshavare

gjordes på grund härav, såsom förut framhållits, den skillnaden

mellan nämnda grupper befattningshavare, att den s. k. grundplåten

bestämdes för statstjänstemannen till 365 kronor men för prästerna till

200 kronor samt det procentuella tillägget till 33 Vä procent för de förra

men 30 procent för de senare, varjämte maximum för sammanlagda

tillägget sattes till 2,007 kronor 50 öre för statstjänstemannen men till

1,700 kronor för prästerna. I fråga om krigstidshjälpen däremot ifrågasattes

icke någon olikhet mellan de båda tjänstemannagrupperna. Innehavarna

av emeritilöner, vilka icke åtnjuta några naturaförmåner, jämställdes

i fråga om krigstidstillägg med statens pensionärer.

För att söka utröna värdet av ovanberörda naturaförmåner och

tjänstbarheter införskaffade kyrkofondskomrnittén under förarbetena till

sitt förut omförmälda betänkande av den 6 mars 1919 från samtliga

länsstyrelser detaljerade upplysningar angående de grunder, som vid

utarrendering av prästerskapets löneboställen plägat av länsstyrelserna

tillämpas i avseende å bestämmande av ersättning för de naturaförmåner

och tjänstbarheter av olika slag, varom förbehåll till förmån för tjänstinnehavaren

göras i arrendekontrakten, samt angående omfattningen av

dessa förmåner. Resultatet av den verkställda utredningen sammanfattade

kommittén på följande sätt.

»Av den förebragta utredningen synes kommittén framgå, att någon

nedsättning i krigstidstillägg et skäligen bör äga rum för prästerna i jämförelse

med statstjänstemannen. Till vilket belopp denna nedsättning

bör utsträckas är icke möjligt att exakt angiva. Men kommittén har

vid övervägande av vad som förekommit angående prästernas ovanberörda

förmåner och den lättnad i dyrtidens tryck dessa förmåner medfört för

prästen fått den bestämda uppfattningen, att nedsättningen i fråga icke

bör sträckas utöver den gräns, som enligt sammanstämmande beslut av

regering, riksdag och kyrkomöte hittills varit tillämpad. Kommittén

anser alltså anledning saknas att vid bestämmande av krigstidstillägg et åt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

präster i nyreglerade pastorat för ecklesiastikåret 1919—1920 frångå den

proportion mellan krigstidstilläggen för ä ena sidan prästerna och å den

andra statstjänstemännen, vilken förut tillämpats.»

Såsom förut erinrats, blev storleken av det till prästerna för ecklesiastikåret

1919 —1920 utgående dyrtidstillägget bestämt med beaktande av

nyssberörda proportion.

I fråga om dyrtidstillägget för instundande ecklesiastikår uttalar

sig kyrkofondskommittén i dess utlåtande av den 6 mars 1920 på följande

sätt.

»Vad nu beträffar dyrtidstillägget för ecklesiastikåret 1920—1921,

torde även för detta ecklesiastikår någon nedsättning böra äga rum för

prästerna i jämförelse med statstjänstemannen. Huruvida denna nedsättning

bör vara proportionsvis lika stor som den, vilken ansågs skälig

under nu löpande ecklesiastikår, kan däremot möjligen vara föremål för

delade meningar. Det torde i detta hänseende förtjäna framhållas, att,

enligt vad kommittén har anledning antaga, länsstyrelserna under det

gångna året i avsevärt större omfattning än tidigare varit fallet vid boställenas

utarrendering satt, priset på naturaförmåner och tjänstbarheter

i relation till ''gängse pris i orten’, vare sig priset bestämts till fulla

gängse priset i orten eller vissa procent lägre än detta pris. Vidare

torde i fråga om arrendekontrakten med fixerade priser böra beaktas, att

marknadspriset å de livsförnödenheter, vilka plåga tillförsäkras prästerna

från löneboställena — framför allt mjölk och smör — på sista tiden

undergått någon sänkning. Däremot lärer det vara att förvänta, att den

förmån, som ligger i den fria bostaden, kommer att stiga i värde. Efter

granskning av de faktorer, som verka i olika riktningar, håller kommittén

för sin del före, att en mindre jämkning i nedsättningens storlek synes

vara försvarlig. Till denna fråga återkommer kommittén senare.»

Spörsmålet om den betydelse, som vid bestämmandet av tilläggets

storlek bör tillmätas den prästerna i regel tillkommande fria bostaden

samt de naturaförmåner och tjänstbarheter från löneboställena, varav de

ofta komma i åtnjutande, är en mycket svårlöst fråga, enär förhållandena

ställa sig synnerligen olika beträffande olika befattningshavare. Om man

betänker, att icke så få ordinarie prästmän i de hittills nyreglerade pastoraten

sakna fri bostad — av kyrkoherdarna 4,6 procent och av kommi
-

Dyrtidstilllägget

för

ecklesiastikåret

1920—

1921.

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Grunderna

för dyrtidstilläggets

beräknande.

Dyrtids
tilläggets
storlek.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

nistrarna ej mindre än 32,6 procent* — och ett sannolikt ännu mycket

större antal dylika präster hava på grund av svårigheter vid löneboställenas

utarrendering eller därför att lämpligt beläget dylikt boställe

alldeles saknas icke fått sig tillförsäkrade några naturaförmåner och

tjänstbarheter. Övervägande skäl synas mig tala för att den hittillsvarande

proportionen mellan prästernas och statstjänstemännens dyrtidstillägg

bibehålies i huvudsak oförändrad.

För att möjliggöra vidtagande under ecklesiastikårets lopp av nödiga

jämkningar i dyrtidstilläggets storlek, torde — i likhet med vad

som är fallet under nu löpande ecklesiastikår — Kungl. Maj:t böra erhålla

bemyndigande att, då sådant med hänsyn till sänkningar i det till

grund för statstjänstemännens dyrtidstillägg liggande grundtalet befinnes

erforderligt, förordna om skälig minskning av det till prästerna utgående

tillägget.

Oo

Beträffande grunderna för dyrtidstilläggets beräknande gör kyrkofondskommittén

följande uttalande:

»I likhet med vad tidigare varit fallet, synes såsom allmän regel

böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för beräknandet

av statstjänstemännens och statspensionärernas dyrtidstillägg för

kalenderåret 1920, böra i tillämpliga delar gälla för det till prästerna

under ecklesiastikåret 1920—1921 utgående tillägget.

Yad då först beträffar de i tjänst varande prästmännen, torde av

skäl, som förut angivits, systemet med glidande skala icke lämpa sig att

läggas till grund för deras dyrtidstillägg. Kommittén har därför utgått

ifrån att sagda tillägg även under instundande ecklesiastikår skulle utgå

under form av dels ett fixt dagtillägg, lika för alla befattningshavare,

och dels visst procentuellt tillägg å löneförmånerna.

De för närvarande gällande allmänna grunderna för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst återfinnas i kungörelsen den 30 maj

1919 (nr 262), vilken gäller till och med den 30 juni 1''920. Enligt

denna kungörelse utgår dyrtidstillägget å avlöningsförmånerna intill ett

belopp av 100 kronor för månad efter ett procenttal, som motsvarar

grundtalet (för närvarande 141) samt för den del av sagda förmåner,

som överstiger 100 kronor men icke 600 kronor för månad, efter ett

procenttal, som motsvarar en tredjedel av grundtalet. A den del av

* Dessa procenttal hava meddelats av kyrkofond »kommittén i dess betänkande den 17

november 1919 angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat m. fl. prästmän, sid. 14 och 15.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

lönen, soin överstiger G00 kronor för månad (d. v. s. 7,200 kronor för

år), utgår icke dyrtidstillägg.

Genom proposition nr 95 till innevarande års riksdag har föreslagits

den förhöjning av tillägget från och med den 1 juli 1920, att

detta för den del av avlöningsförmånerna, som överstiger 100 kronor

men icke 1,250 kronor för månad, skall utgå efter ett procenttal, som

motsvarar hälften av grundtalet. A den del, som överstiger 1,250 kronor

lör månad (d. v. s. 15,000 kronor för år), utgår icke tillägg.

Det av socialstyrelsen senast publicerade indextalet för levnadskostnadsfördyringen,

vilket hänför sig till tidpunkten den 1 januari 1920,

utvisar, att denna fördyring då uppgick till 159 procent. Under förutsättning

av oförändrat indextal den 1 nästkommande juli, skulle grundtalet

efter nämnda dag komma att vara 142.

Enär dyrtidstillägget till de i tjänst varande prästmännen på grund

av förut antydda praktiska skäl under löpande ecklesiastikår om möjligt

icke bör undergå någon förändring, har kommittén ansett sig kunna utgå

ifrån att prästernas dyrtidstillägg för hela ecklesiastikåret 1920—1921

skulle utmätas i anslutning till de grunder, som föreslagits att gälla för

statens befattningshavare från och med den 1 juli 1920.

Därest man utgår från ett grundtal av 142, motsvarar det dyrtidstillägg,

som enligt vad förut meddelats tillgodokommer statstjänstemännen

för de första 100 kronorna av månadslönen, 71 procent å sagda andel av

lönen utöver vad som utgår å den övriga andelen av lönen intill 1,250

kronor i månaden. Ifrågavarande förhöjning utgör således för hela

året 71 procent av 1,200 kronor, d. v. s. 852 kronor, vilket sistnämnda

belopp svarar mot ett dagtillägg av 2 kronor 33 öre för dag. Om

prästerna, vilka samtliga åtnjuta en avlöning överstigande 100 kronor

för månad, skulle vara fullt likställda med statens befattningshavare,

borde de följaktligen erhålla dels ett dagtillägg å 2 kronor 33 öre, dels och

ett procentuellt tillägg, utgående med 71 procent av avlöningsförmånerna.

Såsom förut framhållits, torde emellertid någon sänkning av det

till prästerna utgående tillägget böra äga rum. Föregående år drabbade

sänkningen såväl dagtillägget som det procentuella tillägget. En närmare

jämförelse mellan beloppen av de till statstjänstemännen för år

1919 utgående dyrtidstilläggen, sådana dessa tillägg enligt riksdagens

beslut komrno att gestalta sig, samt de tillägg, som under ecklesiastikåret

1919—1920 komma prästerna i motsvarande lönelägen till del, har

emellertid givit vid handen, att den jämförelsevis kraftiga sänkningen av

prästernas dagtillägg kommit att verka orättvist gent emot de lägre av
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 406.

lönade befattningshavarna. Genom nämnda sänkning har nämligen avståndet

mellan det till statens befattningshavare och det till prästerna

utfående tillägget, då dessa tillägg angivas i procent av lönen, blivit avsevärt

större för de lägre avlönade befattningshavarna än för de högre

avlönade. Så t. ex. skulle, med tillämpning av det vid tiden den 1 maj

1919 gällande grundtalet, en statstjänsteman med 2,500 kronors inkomst

komma att under år 1919 uppbära ett dyrtidstillägg av 2,401 kronor,

d. v. s. 96 procent av lönen. För en prästman i motsvarande löneläge

utgör tillägget för ecklesiastikåret 1919—1920 1,865 kronor, d. v. s.

74,6 procent av lönen. Prästens dyrtidstillägg är således 21,4 procent

lägre än statstjänstemannens. I löneläget 8,000 kronor är skillnaden

däremot allenast 5,7 procent.

Vill man behålla det relativa avståndet mellan statsfunktionärernas

och prästernas dyrtidstillägg någorlunda konstant hela löneskalan igenom,

är det nödvändigt att låta minskningen drabba enbart eller så gott som enbart

det procentuella tillägget. Med hänsyn härtill och under åberopande jämväl

av vad kommittén tidigare i utlåtandet anfört rörande de faktorer, som böra

utöva inflytande på nedsättningens storlek, har kommittén ansett, det dagtilllägget

borde bestämmas till 2 kronor 30 öre för dag och det procentuella

tillägget till 64 procent å avlöningsförmånerna. Därest dyrtidstillägget

utmätes efter dessa grunder, kommer vid ett grundtal av 142 prästernas

dyrtidstillägg att ligga omkring 7 procent under statstjänstemannens.

Härigenom torde nedsättningen — åtminstone i det allra närmaste

uppnå den storlek, som tidigare varit avsedd.

För statens befattningshavare har, såsom framgår av det föregående,

föreslagits ett visst maximum för de löneförmåner, varå dyrtidstillägg

får beräknas, nämligen 15,000 kronor för år räknat. Enär de högst avlönade

prästmännen i nyreglerade pastorat — med undantag för domprostarna,

vilkas löneförmåner kunna uppgå till 10,000 kronor — åtnjuta

en årlig lön av 8,000 kronor, samt således dessa prästmäns avlöningsförmåner,

även med inberäknande av eventuell hyresersättning, avsevärt

understiga det för statstjänstemannen vid beräknandet av dyrtidstillägg

stadgade lönemaximum, torde någon bestämmelse om dylikt

maximum icke vara erforderlig för prästernas del.

Kommittén övergår härefter till att undersöka storleken av det

dyrtidstillägg, som bör tillkomma innehavarna av prästerliga emeritilöner.

Under nu löpande ecklesiastikår utgå dylika emeritilöner endast till

10 extra ordinarie prästmän. Från och med den 1 maj 1920 har genom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

Kungl. Maj:ts brev den 25 april 1919 emeritilön tillerkänts 41 kyrkoherdar

och G komministrar. Antalet extra ordinarie prästerliga emeriti under instundande

ecklesiastikår är ännu ej bestämt men torde sannolikt komma

ett uppgå till 20.

Dyrtidstillägget till emeriti synes, i likhet med vad som för innevarande

ecklesiastikår är fallet, böra utgå efter glidande skala och även

i övrigt efter samma grunder, som kunna komma att gälla för statens

pensionärer. Någon proposition om dyrtidstillägg åt statens pensionärer

för tiden efter den 30 juni 1920 har ännu icke avlämnats. Kommittén

har emellertid vid sina beräkningar utgått ifrån att statspensionärernas

tillägg skulle komma att förhöjas i motsvarande grad som de i tjänst

varande befattningshavarnas. — Enär emeritilön högst kan uppgå till

4,500 kronor, torde någon begränsning av tilläggets storlek icke vara

erforderlig.»

Såsom framgår av det nyss anförda, föreslår kommittén, att dyrtidstillägget

till i tjänst varande prästmän måtte utgå i form av dels

dagtillägg med 2 kronor 30 öre för dag, dels ock procentuellt tillägg, utgörande

64 procent av avlöningsförmånerna. Dagtillägget har avvägts

så, att det motsvarar det högre dyrtidstillägg, som enligt förutberörda proposition

nr 95 angående grunderna för ctyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst m. in. skall med tillämpning av nu gällande

grundtal komma statstjänstemännen tillgodo för de första 100 kronorna

av månadslönen.

I likhet med kommittén anser även jag mest rationellt att låta

minskningen av prästernas dyrtidstillägg drabba enbart det procentuella

tillägget. Vad beträffar storleken, av sistnämnda tillägg, synes mig, då

man utgår från det av socialstyrelsen senast publicerade indextalet för levnadskostnadsfördyringen,

den av kommittén föreslagna procentsatsen skälig.

Likaledes ansluter jag mig till kommitténs uppfattning, att tillägget

på grund av praktiska skäl bör utgå efter de av kommittén föreslagna

grunderna ända från ecklesiastikårets början, samt att någon bestämmelse

om visst maximum för de löneförmåner, varå dyrtillstillägg får

beräknas, icke är erforderlig för prästernas del.

Vidkommande dyrtidstillägget till innehavarna av prästerliga emeritilöner

har jag intet att erinra mot kommitténs förslag, att detsamma

skall under här ifrågavarande ecklesiastikår utgå efter glidande skala och

även i övrigt efter i huvudsak enahanda grunder, som kunna komma att

fastställas för statens pensionärer för tiden från den 1 juli 1920.

Departe
ments
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

Grunderna i j frå^a om de grupper av befattningshavare, som skola erhålla

läggets beräk- dyrtidstillägg, och de löneförmåner, å vilka procentuellt tillägg bör benande.

räknas, ävensom beträfiande grunderna för tilläggets utgående vid förening

av tjänster har kyrkofondskoinmittén ansett, att någon ändring i de bestämmelser,

vilka gälla för innevarande ecklesiastikår, icke vore påkallad.

Departe- Även enligt min mening saknas anledning att nu vidtaga några

mentschefen. ändringar i nämnda hänseenden.

Skulle det förslag om tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och

komministrar i nyreglerade pastorat m. fl. prästmän, som Kungl. Maj:t

förut denna dag beslutat underställa riksdagens prövning, vinna bifall av

riksdagen samt sedermera godkännas jämväl av kyrkomötet, lära prästerna

böra tillerkännas procentuellt dyrtidstillägg även å sagda löneförbättring.

Kostnads- Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden

bwökningar. för dyrtidstillägget under ecklesiastikåret 1920 — 1921, därest detta komKföJmdga

att mer att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels ock spörsmålet

bära Utgif- om kyrkofondens förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av

sagda kostnad. I förstnämnda hänseende yttrar kyrkofondskoinmittén

följande:

»Kommittén har verkställt beräkningar rörande storleken av det

belopp, vartill ett till prästerna efter förut angivna grunder utgående

dyrtidstillägg sammanlagt skulle komma att uppgå under ecklesiastikåret

1920—1921. Enligt dessa kalkyler skulle hela tilläggsbeloppet för ordinarie

präster och ständiga adjunkter komma att uppgå till omkring

6,200,000 kronor, för adjunkter i egentlig bemärkelse till omkring 400,000

kronor, för kontraktsadjunkter till omkring 20,000 kronor och för emeriti

till omkring 165,000 kronor eller tillhopa omkring 6,785,000 kronor.

Kostnadens På grund av stadgandet i 4 § lagen den 30 augusti 1918 skall

fördelning gn del ay dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet och de ständiga

raten och adjunkterna i nyreglerade pastorat påvila pastoraten i lönn av okade

kyrkofonden. förgamlingsavgifter Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare

kommer kyrkofonden att få vidkännas dels i form av minskad

inkomst av arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle

från pastoraten hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen,

dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma

pastoraten enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock

genom förhöjda bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag.

Med utgångspunkt från de taxeringsvärden och inkomstbelopp, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

fastställts vid 1918 års taxeringar, samt med användande i övrigt av de

senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek, vilka varit för

kommittén tillgängliga, har kommittén sökt beräkna, huru stor del av

dyrtidstilläggsbeloppet till ordinarie präster och ständiga adjunkter —

6.200.000 kronor — som kan förväntas komma att bestridas genom

ökade församlingsavgifter, och huru stor andel därav, som torde komma

att belasta kyrkofonden. Undersökningen har givit till resultat, att omkring

35 procent av sagda belopp, d. v. s. ungefär 2,150,000 kronor,

kan beräknas komma att åvila församlingarna, under det att omkring 65

procent eller 4,050,000 kronor skulle drabba kyrkofonden.

Då dyrtidstillägget till adjunkter i egentlig bemärkelse, till kontraktsadjunkter

och till emeriti, tillhopa omkring 585,000 kronor, i sin helhet

utgår från kyrkofonden, skulle denna således få att svara för inalles

4.635.000 kronor av totalkostnaden för tillägget.»

Enligt kyrkofondskommitténs beräkningar skulle således totalkostnaden

för ”dyrtidstillägget uppgå till omkring 6,785,000 kronor, av vilket

belopp ungefär 4,635,000 kronor skulle komma att stanna på kyrkofonden.

Rörande kyrkofondens förmåga att bära utgiften för tillägget uttalar

sig kommittén på följande sätt:

»Under åren 1914—1918 företer kyrkofonden enligt de av stats- dfnysrku°tfv0”k.

kontoret publicerade så kallade fondredogörelserna följande utveckling. ling från år

Behållning vid

Ökning under

Inkomster

Di gifter

årets slut

året

kronor

kronor

kronor

kronor

1913

8,140,883

_

1914

1,901,336

1,343.480

8,698,739

557,856

1915

2,630,744

1,745,669

9,583,814

885,075

1916

5,231,882

2,795,820

12,019,876

2,436.062

1917

8,573,796

3,643,275

16,950,396

4,930,520

1918

9,661,444

5,517,016

21,094,825

4,144,429

För år 1919 har någon sådan sammanställning av kyrkofondens

inkomster och utgifter, som plägar ingå i fondredogörelsen, ännu icke

verkställts. Däremot har fondens kas*akonto för sagda år preliminärt

avslutats. Enligt detta konto hava fondens inkomster uppgått till cirka

10.570.000 kronor och dess utgifter (inberäknat dyrtidstillägget) till omkring

6,355,000 kronor. Överskottet för året utgör följaktligen ungefär

4.215.000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 347 Käft. (Nr 406).

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Haj-.ts Proposition Nr 406.

Kondens förmåga

att bära

dyrtidstillägget

för ecklesiastikåret

1920—1921.

Tillfällig

löneför
bättring.

I 5 § lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd stadgas,

såsom redan förut framhållits, att kyrkofonden icke må för något år i

vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som

motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående kalenderår,

sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande

av kostnaden för dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1920—1921

lärer således få disponeras, förutom fondens överskott för år 1919, jämväl

ett belopp, svarande mot fondens utgifter under år 1919 för det till

prästerna utgående dyrtidsunderstödet.

Det har visat sig förenat med oöverstigliga svårigheter att med

tillhjälp av för kommittén tillgängligt räkenskapsmaterial fullt exakt utröna

storleken av sagda utgiftspost. Anledningen härtill är den, att

fondens utgifter för dyrtidsunderstödet författningsenligt utgöras antingen

av ökad utbetalning till pastoraten av skogsmedel eller ock av förhöjt

bidragsbelopp enligt 21 § löneregleringslagen, samt att på grund av sagda

förhållande nämnda utgifter i stor utsträckning redovisats under nyssberörda

rubriker utan angivande av att utbetalningen föranletts av "bestämmelserna

om dyrtidsunderstöd. Av kommittén verkställda approximativa

beräkningar hava emellertid givit vid handen, att beloppet torde

uppgå till omkring 3,350,000 kronor.

Det i 5 § lagen om krigstidsunderstöd åsyftade maximibeloppet

för den på fonden belöpande andelen av dyrtidsunderstödet torde således,

vad angår ecklesiastikåret 1920—1921, kunna beräknas till omkring

7,565,000 kronor, ett belopp vilket, såsom framgår av den här förut

intagna tablån*, är nära 3,000,000 kronor större än den summa, som

behöver tagas i anspråk. Nyssberörda stadgande lärer följaktligen icke

lägga hinder i vägen för ett utmätande av dyrtidstillägget enligt de

grunder, som kommittén i det föregående ansett böra komma i tillämpning.

Vid en undersökning av kyrkofondens förmåga att bära den på

fonden belöpande andelen av kostnaden för dyrtidstillägget för ecklesiastikåret

1920—1921 får man emellertid icke förbise två hittills icke berörda

faktorer, vilka äro av beskaffenhet att inverka på frågans bedömande.

Uti ett den 17 november 1919 avgivet betänkande angående

tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade

pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster har

kommittén hemställt, att dylik löneförbättring måtte enligt av kommittén

föreslagna grunder utgå för ecklesiastikåret 1920—1921. Av be
Den

av kommittén åberopade tablån utgör en sammanställning av de å sid. 16 och 17

meddelade siffrorna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

tänkandet framgår, att kommittén beräknat, att sammanlagda beloppet

av den tillfälliga löneförbättringen till ordinarie präster och ständiga

adjunkter skulle, efter den nya löneregleringens fullständiga genomförande,

komma att uppgå till omkring 1,630,000 kronor årligen, samt

att av denna summa ungefär 652,000 kronor eller 40 procent ansågs

komma att falla på pastoraten, under det att kyrkofonden skulle få vidkännas

omkring 978,000 kronor eller 60 procent av totalbeloppet. Kostnaden

för tillfällig löneförbättring åt adjunkterna i egentlig mening beräknades

till omkring 45,000 kronor årligen, åt kontraktsadjunkterna till

ungefär 5,000 kronor samt åt kontraktsprostarna till omkring 16,000

kronor, tillhopa således cirka 66,000 kronor, vilket belopp skulle komma

att i sin helhet belasta kyrkofonden. Kommittén förklarade sig förutsätta,

att den av kommittén föreslagna löneförbättringen på grund av sin

karaktär av tillägg till lönen skulle utgå med förtursrätt före dyrtidstillägget,

d. v. s. att dyrtidstilläggets storlek finge lämpas efter fondens

förmåga att jämte fastställda löner och den ifrågasatta löneförbättringen

ävensom fonden eljest åliggande utgifter bestrida även dyrtid stillägg.

Av förut angivna belopp, 1,630,000 kronor, torde efter approximativ

beräkning omkring 1,140,000 kronor belöpa på pastorat tillhörande årsserierna

1914—1920. Av sistnämnda belopp åter skulle, med användande

av ovanberörda procenttal (40 respektive 60), omkring 455,000

kronor kunna beräknas falla på pastoraten och ungefär 685,000 kronor

komma att stanna på kyrkofonden. Om till detta sistnämnda belopp

lägges ovanberörda summa, 66,000 kronor, blir kyrkofondens totalutgift

för tillfällig löneförbättring under ecklesiastikåret 1920—1921 således

cirka 750,000 kronor.

Därest tillfällig löneförbättring kommer att beviljas prästerskapet,

medför detta förhållande två konsekvenser, som måste beaktas, då det

gäller att undersöka kyrkofondens förmåga att bära de av dyrtidstilläggen

förorsakade utgifterna. Först och främst torde, såsom förut erinrats, till

följd av de bestämmelser, vilka uti ifrågavarande hänseende gälla för

statstjänstemännen, prästerna böra tillerkännas procentuellt dyrtid-dillägg

jämväl ä löneförbättringen. Vidare måste man med hänsyn till den avsevärda

ökning av sammanlagda avlöningssumman, som ett beviljande av

tillfällig löneförbättring medför, räkna med att en något större andel av

hela det till ordinarie präster och ständiga adjunkter utgående dyrtidstilläggsbeloppet

än den av kommittén här förut i betänkandet angivna

(65 procent) kommer att stanna på kyrkofonden. Några fullt tillförlitliga

kalkyler i detta hänseende har kommittén icke hunnit verkställa — så
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Förhöjda

lönetillskott

till

präster i

oreglerade

pastorat.

20 Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 406.

dana skulle förutsätta särskilda beräkningar för varje pastorat — men

med ledning av de av kommittén tidigare upplagda pastoratstabellerna

anser sig kommittén kunna uppskatta den på fonden under dessa förhållanden

belöpande andelen av tilläggsbeloppet till cirka 70 procent.

Utom till den av kommittén föreslagna tillfälliga löneförbättringen

måste man vid bedömandet av kyrkofondens bärighet taga hänsyn jämväl

till ett annat krav, som med säkerhet kommer att ställas på fonden under

instundande ecklesiastikår: kravet på ökade lönetillskott åt prästerna i

ännu icke nyreglerade pastorat. Det är nämligen otvivelaktigt, att rättvisa

och billighet fordra, att dessa präster, vilkas löner fortfarande utgå

efter äldre löneregleringar, för ecklesiastikåret 1919—1920 tillerkännas

lönetillskott i betydligt större omfattning än som tidigare ägt rum.

Kommittén har därför också för avsikt att i det betänkande angående

lönetillskott åt dylika präster, vilket kommittén inom den närmaste

framtiden ärnar avgiva, föreslå, att lönetillskott måtte utdelas till avsevärt

högre belopp och även i övrigt efter delvis andra grunder än

under ecklesiastikåret 1918 —1919. Att redan nu någorlunda exakt

beräkna storleken av det belopp, som erfordras för att höja lönetillskotten

i överensstämmelse med de av kommittén ifrågasatta nya grunderna, lärer

icke vara möjligt. Med begagnande av förefintligt material har kommittén

emellertid sökt bilda sig en uppfattning angående ungefärliga storleken

av sagda belopp. Denna kalkyl, som dock endast kan göra anspråk på

att vara mycket approximativ men som med största sannolikhet icke lämnat

ett för lågt slutresultat, har givit vid handen, att för lönetillskott åt

präster i de ännu icke nyreglerade pastoraten för ecklesiastikåret 1919

—1920 torde erfordras — förutom de belopp, som utgå på grund av

äldre beslut — en summa av omkring 900,000 kronor. Härvid har hänsyn

icke tagits till de förskott å kommande lönetillskott, som beviljats

genom kungörelsen den 12 september 1919 angående utbetalande i förskott

av lönetillskott från kyrkofonden för ecklesiastikåret 1919—1920

åt vissa prästmän uti icke nyreglerade pastorat.

Nu berörda ökning av kyrkofondens utgifter i och för lönetillskott

motväges emellertid delvis av en minskning å samma utgiftspost. Den

1 maj 1919 upphöra nämligen att utgå dels samtliga de tillskott, som

beviljats genom kungl. brevet den 17 oktober, dels ock de tillskott, vilka

jämlikt äldre beslut utgått i pastorat, som den 1 maj 1919 inträtt i ny

lönereglering. Förstnämnda tillskott utgöra tillhopa omkring 535,000

kronor: de sistnämnda torde kunna beräknas till ungefär 115,000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 406.

Den verkliga ökningen av har ifrågavarande utgiftspost belöper sig därför

allenast till cirka 250,000 kronor.

För fullständighetens skull torde i detta sammanhang jämväl för- Dyrtidstjäna

framhållas, att kommittén i utlåtande den 21 oktober 1919 i ^oftar^

fråga om dyrtidstillägg å prostarvoden gjort framställning om utfär- y0(jena

dandet av författningsbestämmelser i syfte att dylikt tillägg måtte

kunna tillerkännas kontraktsprostarna för tiden från och med ecklesiastikåret

1919 —1920. Jämlikt de av kommittén föreslagna grunderna för

tilläggets utgående kan detta för ecklesiastikåret 1920—1921 beräknas

DO DO

komma att uppgå till omkring 39,000 kronor.

Skulle de av kommittén framförda förslagen om tillfällig löneför- Beräknade

bättring och om dyrtidstillägg å prostarvodena vinna beaktande, torde

kyrkofonden under år 1920 få vidkännas utom de ordinarie utgifterna bättr;ng

enligt kyrkofondslagen, jämväl de utgiftsbelopp, som finnas angivna i här och ^yrefteråt

intagna tablå* över de beräknade beloppen tillfällig löneförbättring tidstillägg

och dyrtidstillägg samt lönetillskott under ecklesiastikåret 1920—1921. m. m. un
Av

denna tablå framgår, att de å densamma redovisade utgifts- <J-er,-e/:F^

posterna skulle medföra en utgift för kyrkofonden under år 1920 på 6

tillhopa omkring 6,530,000 kronor. 1921.

Såsom förut meddelats, hava fondens inkomster under år 1919

överskjutit de ordinarie utgifterna enligt kyrkofondslagen med ett belopp

av omkring 7,565,000 kronor. Såvitt kommittén kan bedöma, finnes,

särskilt med hänsyn till nu rådande trävarupriser samt till den ej obetydliga

stegringen av fondens ränteinkomster, ingen anledning antaga, att

under år 1920 förhållandet mellan fondens inkomster och dess ordinarie

utgifter skall ställa sig oförmånligare än under det gångna året. Förutnämnda

utgiftsbelopp, cirka 6,530,000 kronor, torde således kunna bäras

av fonden, utan minskning av dess nuvarande kapitalbehållning.»

Den av kommittén åberopade tablån utvisar, att sammanlagda kostnaden

för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg — procentuellt tillägg

härvid beräknat såväl å de nu utgående löneförmånerna som å den tillfälliga

löneförbättringen — ävensom för ökningen i lönetillskott åt prästerna i

ännu icke nyreglerade pastorat kan beräknas uppgå till omkring 9,055,000

kronor. Av detta belopp skulle församlingarna få vidkännas cirka 2,525,000

kronor, under det att, såsom även framgår av kommitténs nyss återgivna

yttrande, ungefär 6,530,000 kronor skulle komma att stanna på kyrkofonden.

Rörande fondens förmåga att även för framtiden bära kostnaden

* Här ej intagen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts Proposition Nr 406.

Fondens för- för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, utgående efter de nu föreframtida

dyr^ slagna grunderna, gör kyrkofondskommittén följande uttalande:

tidstiiifigg. »Den förskjutning i det allmänna prisläget, som ägt rum under

kristiden, synes, såvitt man nu kan bedöma, vara av stadigvarande beskaffenhet,

och man torde därför böra tänka sig att även för framtiden

söka bibehålla prästerskapets löner vid den nivå, som kommittén ifrågasatt

för ecklesiastikåret 1920—1921. Därför har kommittén sökt utreda,

huruvida kyrkofonden skulle förmå vidkännas de därav föranledda ökade

utgifterna, även sedan samtliga pastorat blivit föremål för ny lönereglering,

vilket förhållande praktiskt taget kan anses hava inträtt ecklesiastikåret

1925 — 1926.

För utredande av nämnda fråga har kommittén verkställt en beräkning

angående sammanlagda beloppen tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,

som skulle tillkomma prästerskapet, därest samtliga pastorat vore

nyreglerade. Kalkylen utgår ifrån att såväl den tillfälliga löneförbättringen

som dyrtidstillägget skulle utmätas efter samma grunder, som av

kommittén ifrågasatts för ecklesiastikåret 1920—1921. Beräkningen, som

erbjuder avsevärda svårigheter och som därför icke kan göra anspråk på

full tillförlitlighet, har givit vid handen, att totalbeloppet löneförbättring

och tillägg torde komina att uppgå till omkring 12,900,000 kronor, samt

att kyrkofonden härav skulle få att svara för omkring 9,100,000 kronor.

An svårare är det emellertid att beräkna, huruvida fondens inkomster

år 1925 kunna hava ökats tillräckligt för att bestrida nyssnämnda

utgiltsbelopp. Av den på sid. 21 i kommitténs betänkande meddelade

tablån* över kyrkofondens utveckling framgår, att fondens inkomster

från år 1914 varit stadda i en oavbrutet fortgående, betydande tillväxt,

vilken, därest densamma finge någorlunda oförminskat fortfara, skulle mer

än väl säkerställa fondens förmåga att bära utgiften i fråga. Emellertid lärer

man icke kunna antaga, att tillväxten av fondens inkomster, vilken delvis

torde varit beroende på förhållanden av mera tillfällig natur, skall fortgå på

samma sätt som hittills. Med tämligen stor säkerhet kan dock förutsättas,

att den utveckling av de ekonomiska förhållandena, som under de sista

åren ägt rum, måste komma att medföra en beståndande avsevärd förhöjning

av åtskilliga inkomstposter, i främsta rummet skogsförsäljningsinedlen

och räntan å fondens tillgångar. Härtill kommer vidare, att de

ökade bevillningsbeloppen medföra en motsvarande stegring av de församlingsavgifter,

som ej återgäldas urokyrkofonden, vilket i sin tur medför

en minskad belastning av fonden. A andra sidan torde kunna tänkas

Intagen å sid. (17) bär förut.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

att förhållanden inträffa, vilka verka i motsatt riktning, t. ex. vidtagna

ändringar i avseende å beskattningen. Alla dessa olika förhållanden göra.

att en beräkning av kyrkofondens bärighet för så lång tid framåt är

synnerligen vansklig.

Under förutsättning emellertid att skogsförsäljningsmedlen hållas

uppe å den nivå, som skogstillgångarna tillåta, anser kommittén det vara

sannolikt, att kyrkofonden även år 1925 kan fullgöra de fordringar, som

komma att ställas på densamma.»

Vad först beträffar spörsmålet, huruvida det i 5 § lagen om krigstidsunderstöd

den 30 augusti 1918 stadgade villkoret kan anses uppfyllt,

synes mig kommitténs utredning hava ådagalagt, att det i berörda paragraf

avsedda överskottsbeloppet år 1919 är fullt tillräckligt, för att dyrtidstillågg

skall kunna beviljas enligt de av mig förordade grunderna.

Kommitténs beräkningar giva vidare vid handen, att även under år

1920 kyrkofondens inkomster kunna förväntas komma att överskjuta de

ordinarie utgifterna enligt kyrkofondslagen med så stort belopp, att därmed

kan bestridas såväl den på fonden belöpande andelen av kostnaden

för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920

—1921 som ock utgifterna för ökade lönetillskoft, avseende ecklesiastikåret

1919—1920.

En beräkning av kyrkofondens förmåga att även för framtiden,

sedan samtliga pastorat blivit föremål för ny lönereglering, bära utgifterna

för tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg är, såsom kommittén kraftigt

framhållit, ytterst vansklig, och kommittén har därför icke ansett sig

kunna göra något bestämt uttalande i saken. Kommittén håller det

emellertid för sannolikt, att kyrkofondens bärkraft även härutinnan skall

visa sig tillfyllest. Jag erinrar härvid, i anslutning till kommitténs uttalade

förbehåll beträffande ändringar i beskattningen, om att Kungl. Maj:t

numera avlåtit förslag till riksdagen om ändrade grunder för den kommunala

beskattningen.

Då det av kyrkofondskommittén insamlade materialet för beräknande

av storleken av de till prästerskapet i nyreglerade pastorat utgående avlöningsförmånerna

samt av de för bestridande av sagda utgiftsbelopp

disponibla prästerliga avlöningstillgångarna ävensom för bedömande av

kyrkofondens ekonomiska bärkraft lärer vara det fullständigaste och mest

tillförlitliga, som för närvarande står att erhålla, torde de av kommittén

gjorda beräkningarna, ehuru de, såsom av kommittén själv framhållits,

i vissa avseenden äro mycket approximativa och i anledning av vad jag

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 406.

nyss anfört beträffande ändrad beskattning, likväl kunna anses innebära

sannolikhet för att kyrkofonden även under de närmaste åren skall

bliva i stånd att gällda vederbörlig de! av kostnaderna för motsvarande

ökning av de till olika grupper av prästmän utgående avlöningarna som

dem, vilka i det föregående omförmälts. Den årliga prövning av kyrkofondens

förmåga att bära kostnaden för dyrtidstillägg, vilken påkallas av

bestämmelsen i 5 § lagen om krigstidsunderstöd, lärer för övrigt utgöra

en fullt tillförlitlig garanti för att dyrtidstilläggen i framtiden icke komma

att bestämmas till högre belopp än hänsynen till fondens bärkraft

medgiver.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående

förordade allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1920—1921 till de

prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30

augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster

i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie

prästmän och innehavare av prästerliga emeritilöner;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest

det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens

dyrtidstillägg utgår, blir föremål för sänkning, förordna,

att det till de i tjänst varande prästmännen utgående

dyrtidstillägget skall undergå skälig minskning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:389 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920—1921 åt dels kyrkoherda s. 1 i texten
  2. SU 1920:217 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1920 —1921 åt dels kyrkoherdar och kommini s. 1 i texten