Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker
1921-02-25 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1921:190, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
1.
Nr 190.
Kungl. Moj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 35 § 4 och 5 mom. i förordningen den
11 oktober 1907 angående beskattning av socker; given Stockholms
slott den 25 februari 1921.
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om ändrad lydelse
av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående
beskattning av socker.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
A. E. M. Ericsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 160 höft. (Nr 190.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
.2
Kungl. Maj ds fr oposition Nr 190.
Förning
till
förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11
oktober 1907 (nr 87) angående beskattning av socker.
Härigenom forordnas, att 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den
11 oktober 1907 angående beskattning av socker skola hava följande
ändrade lydelse:
25 §.
4. Dagarvode utgår av statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med femton och till annan kontrollör med tio kronor, dock
att, där annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller
del därav tjänstgjort längre tid än i medeltal åtta timmar om dagen,
särskild ersättning för överskjutande antal timmar utgår med en krona
tjugufem öre för timme. Förste kontrollör erhåller dessutom, om resa förekommer,
rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen i gällande
resereglemente för varje gång, han inträder i tjänstgöring eller från en
till annan fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör att verkställa
förrättning under tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring, erhåller
han dels dagarvode med femton kronor, dels ock reseersättning enligt
fjärde klassen i resereglemente^
5. År fabrik belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle,
vare tillverkaren pliktig att, på anmodan av Kungl. Maj:ts befallningshavande,
åt envar av den vid fabriken anställda kontrollpersonal till
pris av en krona om dagen upplåta ett eldat, städat samt med nödiga
möbler och sängkläder försett boningsrum, beläget i fabrikens närhet.
Oavsett fabrikens belägenhet vare tillverkare ock skyldig att, på anmodan
av Kungl. Maj:ts befallningshavande, åt envar av kontrollpersonalen,
som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning
3
Kungl. Maj.ts proposition Nr 190.
av två kronor femtio öre om dagen. De i detta mom. omförmälda
ersättningsbelopp avdragas från det vederbörande tillkommande arvode
och tillhandahållas tillverkaren genom Kungl. Majtts befallningshavande.
i-1 *vVus\v\V. . V ''''vv: v;
Donna förordning träder i kraft den 1 augusti 1921.
4
Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.
Framställning
från
furste kontrollörerna
vid sockertillverkningen.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.
T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Ericsson, anförde
härefter:
I en till Konungen ställd, till kontrollstyrelsen ingiven skrivelse
hava förste kontrollörerna vid sockertillverkningen i riket hemställt om
förhöjning i det till dem utgående dagarvodet samt därvid till stöd för
sin framställning anfört följande.
Förste kontrollörernas dagarvode hade till sin nuvarande storlek
bestämts redan år 1906. Av en ansökningen bifogad tabell framginge,
att förste kontrollörs arvode då jämställdes med, ja, sattes något högre
än postmästares av 2:dra klass samma år bestämda avlöningsförmåner.
Numera tillhörde emellertid såväl postmästare av 2:a klass som de
med dessa jämställda nya befattningshavarna, förste kontrollör vid postoch
telegrafverket, 14 lönegraden. Efter den nya löneregleringen med
de affärsdrivande verken uppbure förste kontrollör vid sockerbeskattningen
samma löneförmåner som tjänstemän i 6 lönegraden, eller sålunda
lokomotivförare och trädgårdsmästare vid statens järnvägar samt
linjemästare vid telegrafverket — samtliga förut tillhörande betjäntklassen.
Denna disproportion kändes mycket betryckande för förste
kontrollörerna.
För dessas vidkommande hade dessutom sedan 1906 även en förändring
till det sämre ägt rum därigenom, att ersättningen till tillverkaren
för tillhandahållen kost böjts från en (1) krona till en (1)
krona 50 öre per dag. Utav de 10 raffinaderier, som 1906 vore i drift,
hade 5 nedlagts, med den följd att arbetet för förste kontrollörerna vid de
återstående raffinaderierna fördubblats. Å andra sidan vore förste kontrollörerna
vid råsockerfabrikerna i olikhet med dem vid raffinaderierna,
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 190.
vilka hade årstjänst och tillfölje därav vore bosatta i tjänstgöringsorten,
belastade med en del extra utgifter för bostadshyra, bränsle m. m. å
den tillfälliga tjänstgöringsorten. På grund av bostadsbristen vore det
endast med stor svårighet bostad stode att erhålla och då till ett högt
uppdrivet för varje år stegrat pris. Samtidigt kvarstode utgiften för
bostad åt sådan förste kontrollörs familj på den plats, där han hade
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet förlagd. Då driften vid råsockerfabrikerna
genom förbättringar och omläggningar blivit allt intensivare,
hade detta haft till följd att kampanjerna väsentligen förkortats sedan
1906. En kampanj numera på 6 veckor motsvarade eu sådan på 3
å 4 månader förut. Det bleve lör förste kontrollörerna vid råsockerfabrikerna
ett visserligen årligt återkommande, men tillfälligt arbete av
mycket kort varaktighet, som borde betalas högre än de stadigvarande
befattningarna vid raffinaderierna, så att de extra utgifterna bleve dem
ersatta. Det vore på alla områden praxis, att sådant tillfälligt arbete
betalades högre. Ytterligare ville de erinra, att en förste kontrollör vid
råsockerfabrik på grund av sin årligen inträffande bortavaro från hemorten
för kontrolltjänstens utförande i de flesta fall ej kunde förskaffa
sig stadigvarande andra inkomster under övriga delar av året. Med
stöd av vad sålunda anförts anhölle förste kontrollörerna, att Kungl.
Maj:t täcktes för 1921 års riksdag föreslå en sådan ökning av arvodet
till dem, att denna ökning motsvarade den löneförhöjning, som beviljats
sådana statens befattningshavare, med vilka förste kontrollörerna 1906
i lönehänseende jämnställts.
Desslikes hava jämväl ett 70-tal av de vid sockertillverkningen Framstautjänstgörande
kontrollörerna i särskild skrivelse anhållit om sådan regie- ”ZLi/öJlr
ring av den dem tillkommande avlöningen, att de komme i åtnjutande vid socker.
av full kompensation för dyrtiden, och hava de därvid anfört följande. tillverknin^.
Som ett första stöd för sin anhållan ville kontrollörerna uppdraga
en jämförelse med statens övriga affärsdrivande verks personal. Av en
ansökningen vidfogad tabell framginge, att de kontrollörer vid sockerbeskattningen,
som tjänstgjorde hela året om, år 1906 varit i löneavseende
jämställda med postexpeditör av 2:dra lönegraden, vars avlöningsförmåner
emellertid år 1920 med icke mindre än 4,609 kronor
överstege sockerkontrollörernas. Numera uppbure sådana vid statens
affärsdrivande verk anställda, som förut räknats till betjäntklassen, såsom
banvakter, stationskarlar vid statens järnvägar och brevbärare av
Pa och lägsta lönegraden m. fl., samma och t. o. m. högre avlöning
än sockerkontrollör vid raffinaderi. Härav funne kontrollörerna det med
Kontrollstyrelsen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
all tydlighet framgå, liur de i ekonomiskt avseende blivit tillbakasätta
och sålunda i högre grad än andra befattningshavare i statens tjänst
själva fått under krigs- och dyrtidsåren bära en stor del av dyrtidsbördan
under ständig försakelse. Särskilt för den kontrollör, som vore
familjeförsörjare och icke hade någon annan inkomst än den kontrolltjänsten
gåve, verkade den tilltagande dyrtiden så pass betungande, att
oro för framtiden förelåge, ty det arvode av 8 kronor per dag, som
sockerkontrollör åtnjöte, kunde i dessa dyrtider, då utgiftsposterna för
hyror, skatter, lyse, bränsle, skodon och kläder m. in. ständigt stege,
icke längre anses tillfredsställande. Tillika kunde med fog erinras,
att av de 10 raffinaderier, som år 1906 varit i drift, 5 hade nedlagts,
varigenom kontrollarbetet för kontrollörerna nära nog fördubblats och
hade kontrolltjänsten sålunda blivit i hög grad ansträngande. Sockerkontrollörerna
hade icke heller någon sammanslutning och hade därför
icke i likhet med andra statens befattningshavare kunnat göra sig hörda
uti ekonomiska frågor och därför enligt här ovan gjorda jämförelse fått
stanna efter t. o. m. de lägre statstjänarna.
Kontrollstyrelsen har med överlämnande av berörda skrivelser till
en början beträffande den av förste kontrollörerna gjorda framställningen
anfört i huvudsak följande:
»Nu gällande bestämmelser rörande ersättningen till förste kontrollörerna
vid sockertillverkningen återfinnas i förordningen den 11 oktober 1907.
angående beskattning av socker (nr 87). Enligt denna förordnings 25 § 4
mom., som fått sin nuvarande lydelse genom nådiga förordningen den 9 man
1919 (nr 223), utgår dagarvode av statsmedel under tjänstetiden till förste kontrollör
med 12 kronor. Förste kontrollör erhåller dessutom, om resa förekommer,
rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente
för varje gång, han inträder i tjänstgöring eller från en till annan
fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör att verkställa förrättning under
tid, då han ej är inkallad i tjänstgöring, erhåller han bland annat dagarvode
med 12 kronor.
Enligt förordningen om beskattning av socker den 2 juni 1905, 25 §
4 mom., hade förste kontrollörernas arvode likaledes utgått med 12 kronor om
dagen, dock endast under första hälften av tillverkningsåret, under det att
dagarvodet, därest förste kontrollör varit inkallad mer än sex månader av
året, under återstående delen av året utgick med allenast 8 kronor. I Kungl.
Maj:ts till riksdagen avlåtna proposition den 6 mars 1905 (nr 76) med förslag
till denna förordning hade dock Kungl. Maj:t på tillstyrkan av den centrala
kontrollmyndigheten föreslagit, att dagarvodet skulle utgå med 12 kronor
under hela tillverkningsåret. Bevillningsutskottet vid 1905 års riksdag hade
emellertid i sitt i ärendet avgivna betänkande (nr 21) framhållit, att de förste
kontrollörer, som voro anställda vid raffinaderierna och följaktligen i olikhet
KungI. Maj:ts proposition Kr 190. 7
med vad som ägde rum vid råsockerbruken tjänstgjorde året om, skulle enligt
den av Kungl. Maj:t föreslagna beräkningsgrunden komma att uppbära en
ersättning av tillhopa 4,380 kronor, vilken ersättning i förhållande till det arbete,
som ålåge dessa tjänstemän, och de kompetensvillkor, som å dessa ställdes,
syntes utskottet något för hög. Med en ersättning beräknad till 8 kronor
om dagen för tjänstgöringstid, som överstege 6 månader, skulle avlöningen
komma att uppgå till 3,640 kronor om året, vilket syntes fullt tillräckligt. Detta
blev också riksdagens beslut och utfärdades alltså 1905 års förordning i enlighet
härmed.
Förordningen den 11 oktober 1907 medförde inga förändringar i bestämmelserna
om det förste kontrollörerna tillkommande arvodet. Dock infördes
i 4 mom. av 25 § ett kompletterande stadgande av de förutvarande ersättningsbestämmelserna,
av innehall att, därest förste kontrollör förordnas
att verkställa förrättning under den tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring,
han skall erhålla dels dagarvode med tolv kronor, dels ock reseersättning
enligt fjärde klassen i resereglementet.
Redan i december 1909 anhöllo emellertid förste kontrollörerna hos
Kungl. Maj:t, att dagarvodet till dem matte — såsom Kungl. Maj:t i proposition
till 1905 års riksdag föreslagit — utgå med tolv kronor om dagen under
hela tillverkningsåret, och erinrade de därvid, bland annat, om att avlöningen
utginge såsom dagarvode och att förste kontrollör icke blott saknade semester
titan även vid sjukdomstillfällen ginge förlustig all med tjänsten förenad inkomst.
De voro icke ens såsom sockerfabrikernas arbetare och tjänstemän
under arbetet olycksfallsförsäkrade, ehuru de givetvis löpte samma risk som
dessa.
Över denna framställning hördes, bland andra, kontroll- och justeringsstyrelsen,
som därvid tillstyrkte densamma under framhållande av det maktpåliggande
arbetet för de vid raffinaderierna tjänstgörande förste kontrollörerna.
Styrelsen fann tillika, att ett med 12 kronor om dagen utgående arvodesbelopp
ej heller vore i och för sig för högt, i synnerhet då arvodestagaren
endast förordnades tillsvidare under högst ett år och således ej vore berättigad
till någon pension. Framställningen föranledde emellertid icke till någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
I oktober 1910 framlade emellertid förste kontrollörerna ånyo samma begäran
hos Kungl. Maj :t. Vid ärendets föredragning i statsrådet yttrade chefen
för finansdepartementet, bland annat, följande.
Frågan om dagarvodena till förste kontrollörerna syntes, sedan föregående
framställningen gjorts, hava kommit i en något annan belysning efter de meddelanden,
som kontrollstyrelsen lämnat om svårigheterna att få förste kontrollörsbefattn
ingarna besatta med fullt kvalificerade personer. Enligt vad
departementschefen inhämtat sammanhängde dessa svårigheter närmast därmed,
att för kontrollarbetets effektiva utförande erfordrades en viss vetenskaplig
utbildning, som i regel icke stode till buds mot en ersättning, som då bjödes
för ifrågavarande arbete, och vilka svårigheter icke kunde förväntas bliva
mindre i framtiden utan snarare tvärtom. På den grund både departementschefen
blivit övertygad om angelägenheten därav, att åtgärder vidtoges för
att förbättra nämnda tjänstemäns avlöningsförmåner. Det syntes nämligen
8
Kungl. Maj:ts proposition .År 190.
eljest vara att befara, att man vid rekryteringen av kåren ifråga understundom
kunde bliva nödsakad att ställa sina fordringar på dessa tjänstemäns skicklighet
lägre än som för det allmänna vore nyttigt, vilket givetvis icke finge
inträffa.
I proposition (nr 91) vid 1911 års riksdag föreslog alltså Kungl. Maj:t,
att dagarvodet till förste kontrollör skulle utgå med 12 kronor under hela
tjänstgöringstiden. De åberopade skälen fann även riksdagen vara tillfyllest
och biföll vad Kungl. Maj:t föreslagit (skriv, nr 68). Den i anledning härav
utfärdade förordningen den 12 maj 1911 (nr 33) angående ändring i 25 § 4
mom. av 1907 års sockerbeskattningsförordning stadgade sålunda, att dagarvodet
till förste kontrollör skulle utgå med 12 kronor under hela tjänstgöringstiden.
Slutligen hava bestämmelserna om förste kontrollör, vid inställelse
till tjänstgöring eller vid förflyttning, tillkommande rese- och traktamentsersättning,
som i ett för allt uti 1905 års sockerbeskattningsförordning
fastställdes till 10 kronor och i 1907 års förordning höjdes till 15 kronor, undergått
sådan ändring genom förordningen den 9 maj 1919 (nr 223), att dylik ersättning
nu utgår enligt fjärde klassen i gällande resereglemente.
Enligt vad den sålunda givna redogörelsen för utvecklingen av förste
kontrollörernas arvoden utvisar, liar således, bortsett från den år 1911 genomförda
arvodesutjämningen för vissa förste kontrollörer, arvodet till sitt belopp
icke undergått någon förändring sedan det i 1905 års förordning bestämdes. Givetvis
fick det då sin storlek med hänsyn till de vid nämnda tid rådande ekonomiska
förhållanden. Dessa senare hava emellertid, som känt är, undergått så
avsevärda förändringar, att de år 1905 tillmätta arvodena ingalunda numera
kunna anses lämna avsett vederlag åt dessa, statens befattningshavare. Styrelsen
anser sig också böra erinra därom, att den centrala kontrollmyndigheten
i sitt den 15 december 1910 avgivna utlåtande i ärendet rörande dagarvodet
till förste kontrollörerna framhöll, att ett dagarvode till dem på 12
kronor redan då icke kunde anses för högt. De år från år alltjämt stegrade
levnadsomkostnaderna, den normala prisstegringen, böra sålunda föranleda till
en löneförbättring för dem. Såsom styrelsen i annat sammanhang haft tillfälle
erinra, ligger det största vikt vid att kontrollen vid sådana tillverkningar,
som direkt eller indirekt tillföra staten avsevärda inkomster, utövas
på effektivast möjliga sätt och icke eftersättas. För uppnående av detta
syftemål anser sig styrelsen, som finner den av sökandena gjorda jämförelsen
med vissa kategorier av de vid de affärsdrivande verken anställda falla utanför
föreliggande spörsmål, böra oavsett denna jämförelse föreslå, att dagarvodet
för samtliga förste kontrollörer vid sockertillverkningen, som äro inkallade
till tjänstgöring, höjes till 15 kronor. Denna höjning i arvodet torde
böra tillkomma såväl förste kontrollörerna vid raffinaderierna som även förste
kontrollörerna vid råsockerfabrikerna. Sant är visserligen, att avsevärt högre
anspråk, bland annat viss teknisk bildning, ställas på de förra. Men de senare
måste likaväl kompenseras ej mindre för den avkortade kampanjen vid råsockerfabrikerna
än jämväl för det av denna avkortning föranledda väsentligt
ökade arbete, som för dem tillkommit, sedan deras arvode år 1905 bestämdes.
Såsom en given följd av den nu föreslagna förhöjningen i arvodet för
förste kontrollör, som är inkallad till tjänstgöring, torde arvodet till förste
Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 190. 9
kontrollör, som förordnas att verkställa förrättning under tid, då lian ej är
inkallad till tjänstgöring, jämväl böra höjas från 12 kronor till 15 kronor.»
Vidkommande den av kontrollörerna gjorda framställningen har
kontrollstyrelsen anfört i huvudsak följande:
»Jämväl rörande ersättningen till sockerkontrollörerna återfinnas bestämmelserna
därom i förordningen den 11 oktober 1907, 25 § 4 mom. Detta
moment innefatta^ jämlikt förordningen den 9 maj 1919 (nr 223) angående
andrad lydelse av samma moment, sådana bestämmelser, att dagarvodet till
kontrollör utgår av statsmedel under tjänstetiden med 8 kronor, dock att.
dar kontrollör under kalendermånad eller del därav tjänstgjort längre tid än
i medeltal åtta timmar om dagen, särskild ersättning för överskjutande antal
timmar utgår med en krona för timme.
Den tidigare behandlingen av hithörande förhållanden framgår av följande
redogörelse.
Enligt §15 i förordningen den 30 maj 1873 om beskattning av vitbetssockertill
verka ingen i riket skulle »uppsyningsman» — såsom sockerkontrollörernas
benämning då var — uppbära fem riksdaler i arvode samt åtnjuta fri
bostad på fabrikens bekostnad, varjämte fabriken skulle vara skyldig att tillhandahålla
uppsyningsman kost för ett fixt belopp av en riksdaler 50 öre per
dygn. Dessa arvodesförmåner, i huvudsak bibehållna även i sockerskatteförordningen
av den 16 juni 1882 (§ 15), höjdes enligt förordningen av den 19 maj
1893. (v 14) i så måtto, att det kontanta arvodet fastställdes till sex kronor,
varjämte fabriken skulle tillhandahålla den kontrollör, som så önskade, kost
för ett nedsatt pris av en krona. Förmånen av fri bostad kvarstod såsom
förut. Emellertid undergingo de sålunda gällande bestämmelserna genom införandet
av förordningen den 2 juni 1905 om beskattning av socker en ej
oväsentlig förändring till kontrollörernas nackdel. Visserligen bibehölls i förordningens
25 § dagarvodet vid samma belopp som förut, eller 6 kronor, men
den hittillsvarande förmånen av fri bostad borttogs. I stället stadgades, att
kontrollörerna skulle erlägga en krona om dagen för logi, i de fall där sådant
av fabriken ombesörjdes, varjämte ersättningen för kost höjdes från en till
två kronor; och nu gällande förordning i ämnet av den 11 oktober 1907 gjorde
ej annan ändring i.berörda bestämmelser än att enligt dess 25 § kostpenningarna
nedsattes till förutvarande belopp av en krona för person och dygn.
Hurusom denna ersättning sedermera (år 1917) höjts till 1 krona 50 öre skall
nedan i annat sammanhang närmare angivas.
Sockerkontrollörernas allmänna åligganden äro enligt gällande ordningsstadga
av den 23 juli 1908 att i den ordning, förste kontrollören bestämmer,
utöva tillsyn vid fabriken samt att därvid med noggrannhet övervaka,
att de för kontrollen givna stadganden städse iakttagas. Närmare specificerat
består deras arbete i övervakande av fabriken, så att intet socker oiovligen
dit införes eller därifrån utföres, vartill liörer antecknande av in- och utförda
sockerkvantiteter, samt övervakande av sockrets sackande, så att varje
säck kommer att innehålla 100 kilogram socker, samt vid raffinaderierna vägningen
av sockertoppar och lådor. I och för utförandet av dessa arbeten
behövas inga speciella kunskaper förutom nödiga insikter i gällande författ
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 160 höft. (Nr 190.) 2
10
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 190.
ningar och föreskrifter angående sockerbeskattningen, varemot det är av synnerlig
vikt att till dessa befattningar erhålla fullt redbara och pålitliga personer,
såsom ock dåvarande chefen för finansdepartementet vid föredragning
den 6 mars 1905 av frågan om ny förordning rörande sockerheskattningen i
sitt anförande till statsrådsprotokollet för nämnda dag framhöll. På grund
av anförda förhållanden bestämdes dagarvodet till ses kronor.
Kedan under år 1911 hade åtskilliga vid kontrollen över sockerheskattningen
inom Malmöhus och Skaraborgs län anställda kontrollörer anhållit
om en förhöjning i det dem tillförsäkrade dagarvodet till 8 kronor, att utgå
från och med den 1 september 1912.
Kontrollstyrelsen och statskontoret, som hördes över ifrågavarande framställningar,
avstyrkte desamma, och fann Kungl. Maj:t enligt beslut den 23
februari 1912 förberörda framställningar icke kunna bifallas.
Innan ännu Kungl. Maj:t meddelat detta beslut, hade genom en inom
andra kammaren väckt motion frågan om höjning av sockerkontrollörernas
dagarvoden till åtta kronor blivit underkastad jämväl riksdagens prövning.
Motionen blev emellertid av riksdagen avslagen.
Härefter hade på hösten 1912 vissa kontrollörer vid sockertillverkningen
inom Malmöhus län ävensom kontrollörerna inom Kristianstads och Hallands
län hos Kungl. Maj:t anhållit om dagarvodets förhöjning till åtta kronor, över
berörda framställningar hördes Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus
län samt kontrollstyrelsen och statskontoret. Samtliga dessa myndigheter tillstyrkte
numera den ifrågasatta arvodesförhöjningen, därvid de huvudsakligast
åberopade de alltmer stegrade levnadskostnaderna. Vid prövning av
berörda framställningar beslöt Kungl. Maj:t den 11 april 1913 avlåtande av
proposition till riksdagen med förslag till sådan ändring i sockerbeskattningsförordningen,
att kontrollörerna skulle komma i åtnjutande av den begärda arvodesförhöjningen.
Vid tillstyrkandet av berörda proposition framhöll dåvarande chefen
för finansdepartementet, bland annat, att han kommit till den uppfattningen,
att de år efter år stegrade levnadsomkostnaderna i och för sig kunde anses
utgöra skäl för en höjning av sockerkontrollörernas arvoden.
Vid propositionens behandling i bevillningsutskottet anförde emellertid
utskottet, att då det icke ens påståtts, vare sig av de hörda myndigheterna eller
av föredragande departementschefen, att någon svårighet skulle yppats att
med dåvarande löneförmåner anordna effektiv kontroll och erhålla för uppdraget
lämpliga personer i tillräcklig mängd, utskottet ansage giltiga skäl
saknas för ökande av dessa förmåner.
I överensstämmelse härmed blev propositionen, enligt vad riksdagen i
skrivelse den 30 maj 1913 anmälde, av riksdagen avslagen.
Även 1914 års tidigare riksdag fick tillfälle att taga frågan om förhöjning
av sockerkontrollörernas dagarvoden under omprövning, i det att
inom vardera kammaren motioner härom blivit väckta. Motionerna blevo
dock ånyo avstyrkta av bevillningsutskottet, som anförde att utskottet ej
kunnat finna, att vare sig i motionerna eller eljes i de faktiska förhållandena
tillkommit något av betydelse, som riksdagen icke vid de föregående tillfällena
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190. 11
av denna blågås behandling kunnat bedöma. I enlighet härmed blevo även
dessa motioner av riksdagen avslagna.
I en till Kungl. Maj:t i slutet av år 1915 ingiven skrift hade vissa
kontrollorer vid sockertillverkningen inom Malmöhus län ånyo gjort framställning
om förhöjning i dagarvodet från sex till åtta kronor.
Till stöd härför framhölls, att i de framställningar om förhöjt dagarvode,
som lågo till grund för avlåtandet av proposition till 1913 års riksdag, särskilt
åberopats de dåmera stegrade levnadsomkostnaderna, samt att, om alltså
sockerkontrollörernas ekonomiska förhållanden redan vid nämnda tidpunkt
varit synnei ligen svara, desamma under den radande dyrtiden måste vara än
mera bekymmersamma, i synnerhet då man toge i betraktande, att med det
sockerkontrollören tillkommande dagarvodet av sex kronor mången gång eu familj
av 4 å 5 personer skulle försörjas.
Sedan Kung!. Majits befallningsliavande i Malmöhus län i infordat yttrande
förordat bifall till framställningen, avgav härefter jämväl kontrollstyrelsen
ett den 25 februari 1916 dagtecknat utlåtande. I detta utlåtande anförde
kontroll styrelsen:
1 »Såsom skäl för sin framställning hava sökandena åberopat, bland annat,
aen nu rådande tryckande dyrtiden med därav följande svårighet att med eu
dagsinkomst av 6 kronor bestrida vad till livets nödtorft hörer. Frånsett detta tillfälliga
förhållande anser kontrollstyrelsen, att de under senare åren konstant
stegrade levnadskostnaderna tillräckligt motivera en höjning i sockerkontrollörernas
dagarvode.
Då det vidare är av synnerlig vikt att till dessa befattningar erhålla
fullt redbara och pålitliga personer, synes den omständigheten, att befatt
ningen ej kräver särskild kompetens, icke böra föranleda bibehållande av eu
arvodesersättning, som vid konsumtionsskattesystemets införande för tio år
sedan ansågs kunna tillsvidare sättas till 6 kronor per dag. Beträffande det
förhållande, att ingen brist på sökande ännu yppat sig, är att erinra, att de
alltjämt upprepade, med ökad styrka från kontrollörerna gjorda framställningarna
om arvodesförhöjning dock vittna om en tilltagande misstämning
inom denna kår, som ej bör förbises. Givet är nämligen, att ett tillmötesgående
från statens sida i förevarande hänseende kan förväntas medföra ökat
arbetsintresse hos kontrollörerna, vilkas vaksamhet under den långa dagliga
tjänstgöringen är av ej ringa vikt för en fullt effektiv kontroll.
På sådana grunder finner kontrollstyrelsen de av bevillningsutskottet i
utlåtandet den 13 maj 1913 (nr 48) framställda invändningar mot en sådan
arvodesförhöjning, varom nu är fråga, ej böra stå hindrande i vägen för et:
bifall till ansökningen.»
Sedan även statskontoret yttrat sig i ärendet, framlades proposition (ur
316) till 1917 års riksdag om ändring i, bland annat, bestämmelsen om kontrollörernas
dagarvode och bifölls därvid av riksdagen vad Kungl. Maj:t föreslagit.
I enlighet med vad ovan sagts utgår således för närvarande dagarvodet
med 8 kronor.
Såsom styrelsen redan förut erinrat framhöll departementschefen vid
tillstyrkandet av propositionen den 11 april 1913 med förslag till arvodesförhöjning
för sockerkontrollörerna, att de stegrade levnadsomkostnaderna redan
12
Kungl. Majds proposition Nr 190.
då kunde anses utgöra skäl för en höjning i deras arvode till 8 kronor. När
en ersättning till detta belopp under de före världskriget rådande förhållanden
ansågs skälig, kan ifrågasättas, huruvida den år 1917 vidtagna förhöjningen
från sex till åtta kronor ej var för knappt tillmätt. Prisstegringen har i allt
fall sedan dess även normalt fortgått och hör föranleda till en ytterligare förhöjning
i kontrollörsarvodet. I sitt över den år 1911 av en del kontrollörer
gjorda framställningen om förhöjning i kontrollörsarvodet avgivna utlåtande
framhöll kontrollstyrelsen, att för ifrågavarande befattningar ej behövdes någon
särskild kompetens och att befattningarna, även om de i vissa fall söktes och
innehades av personer i den samhällsställning att det då utgående dagarvodet,
sex kronor, för dem vore att anse som relativt lågt, likväl ej finge jämföras
med exempelvis kontrollörstjänsterna vid brännvinstillverkningen, på vilkas
innehavare sedan gammalt vida högre fordringar blivit ställda. Sökandena
själva hava nu anställt jämförelser i lönehänsende med vissa av de i affärsdrivande
verken anställda. Rörande dessa, föreliggande spörsmål ovidkommande
jämförelser saknar kontrollstyrelsen anledning yttra sig.
Kontrollstyrelsen, som för egen del anser, att ifrågavarande kontrollörer
böra i någon mån kompenseras för den minskning i realvärdet av det dem tillerkända
arvode, som de genom den normala prisstegringen fått vidkännas, får
tillstyrka bifall till ansökningen på det sätt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen det dagarvodet till kontrollörerna vid sockerbeskattningen må utgå
med 10 kronor.
Sedan kontrollstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 december
1915 framhållit, att styrelsen ansåge en revision av en del bestämmelser i
1907 års sockerbeskattningsförordning samt 1908 års ordningsstadga rörande
sockerbeskattningen vara av behovet påkallad, samt hemställt om bemyndigande
att för ändamålet tillkalla sakkunniga personer, bemyndigade Kungl.
Maj:t genom beslut den 10 december samma år kontrollstyrelsen att såsom
sakkunniga tillkalla två personer för att inom styrelsen deltaga i utarbetandet
av förslag till förändringar uti omförmälda båda författningar. Med skrivelse
den 21 oktober 1916 överlämnade därefter styrelsen förslag till ändrad lydelse
av, bland annat, 25 § 4 mom. i sockerbeskattningsförordningen. I denna skrivelse
anförde kontrollstyrelsen följande rörande ersättning till kontrollör för
övertidsarbete:
»I 25 § 4 mom. hade de sakkunniga föreslagit den ändringen, att, där
annan kontrollör än förste kontrollör haft längre tjänstgöringstid än sammanlagt
56 timmar i veckan, särskild ersättning för den överskjutande tiden skulle
utgå med 1 krona 25 öre för timme. Detta förslag motiverades på följande sätt:
''Enligt de av kontrollstyrelsen utfärdade särskilda föreskrifter rörande
kontrollen i sockerfabrikerna böra kontrollörer inkallas till sådant antal, att
envar kommer att tjänstgöra i medeltal 8 timmar om dygnet. Härför erhålla
de enligt 4 mom. av nu ifrågavarande paragraf dagarvode med 6 kronor. I
praktiken är det i regel så ordnat, att, om en kontrollör en viss dag har längre
tjänstgöringstid än 8 timmar, han en annan dag åtnjuter en motsvarande
minskning i arbetstiden, och medeltalet per vecka blir således 56 timmar.
Då längre tjänstgöringstid per vecka icke torde kunna utan särskild ersättning
utkrävas av ifrågavarande tjänstemän och då de givetvis icke kunna få
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
umbära, mer än ett dagarvode för varje tjänstgöringsdygn, måste i sådana fall
då göromålen kräva så lång tid, att de inkallade kontrollörerna icke på sin
ordinarie tjänstgöringstid medhinna densamma, en extra kontrollör inkallas,
och detta oavsett huruvida det extra arbetet kanske endast medför en eller
ett par timmars tjänstgöring. Dylikt extra arbete utöver ordinarie tid kali
dock ej alltid förutses; så t. ex. kan ju intagandet av ett parti socker draga
något längre tid än som beräknats. Frånsett emellertid den sidan av saken,
att det i många fall kan vara svårt att omedelbart anskaffa en extra kontrollör,
är det ju uppenbart, att det vore till fördel i många avseenden, om i de
fall, då endast någon kortare tids övertidsarbete erfordrades, de vid fabriken
redan anställda kontrollörerna finge utföra detsamma mot särskild ersättning.
Denna ersättning torde lämpligen kunna bestämmas till 1 krona 25 öre i
timmen’.
Till ledning vid avvägandet av den ifrågasatta övertidsersättningen
synes hava tjänat bestämmelsen i 15 § 3 mom. ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen,
enligt vilken bestämmelse biträdande tillsyningsman erhåller
för den tid, hans närvaro vid magasinet påkallas, gottgörelse med 1 krona 25
öre i timmen. Denna gottgörelse står i sådant förhållande till det dagarvode,
10 kronor, som ordinarie tillsyningsman enligt 25 § 6 mom. i förordningen uppbär
för högst 8 timmars tjänstgöring, att båda komma att åtnjuta samma ersättning
för timme eller 1 krona 25 öre. En tillämpning av denna grundsats
på kontrollör med likaledes 8 timmars daglig tjänstgöring (i medeltal)
skulle med nu gällande kontrollörsarvode, 6 kronor, innebära eu extra ersättning
för övertid av 75 öre i timmen. Då emellertid styrelsen, på sätt nedan
nämns, vill förorda ett dagarvode för kontrollör av 8 kronor, bar styrelsen
stannat vid att nu föreslå ifrågavarande extra gottgörelse till 1 krona per
timme i stället för av de sakkunniga föreslagna 1 krona 25 öre. Det må likväl
påpekas, att de sakkunniga med detta belopp sannolikt önskat bereda en
större ersättning för den extra tjänstgöringen än för den ordinarie, en synpunkt,
som väl ej är så sällsynt vid övertidsarbete.
Med fullföljande av de sakkunnigas tankegång i övrigt bar kontrollstyrelsen
förtydligat momentet därhän, att ersättningen för övertidsarbete skulle
utgå städse, då kontrollörs tjänstgöring överskridit ett medeltal av 8 timmar
per dag, således även för tjänstgöring, som varat någon del av en månad
och sedan upphört.»
Vad kontrollstyrelsen sålunda hemställt med avseende å denna extra
gottgörelse, föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 316) till 1317 års riksdag,
som godkände förslaget i denna del, varefter i förordningens 25 § 4 mom. stadgades,
att, om annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller
del därav tjänstgjort längre tid än i medeltal 8 timmar om dagen, utgår särskild
ersättning för överskjutande antal timmar med 1 krona för timmen.
Ehuru de sakkunniga föreslagit dylik extra gottgörelse med 1 krona 25
öre för timme, hade styrelsen av sparsamhetsskäl och för att ställa denna
gottgörelse i vedertaget förhållande till utgående dagarvode föreslagit denna
till 1 krona. Därest dagarvodet till kontrollör såsom nu ifrågasatts höjes att
utgå med 10 kronor, torde skäl föreligga att jämväl höja ersättningen för övertidsarbete
till 1 krona 25 öre per timme.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
Ytterligare får kontrollstyrelsen i detta sammanhang upptaga till behandling
frågan om ändring av den ersättning, kontrollör har att erlägga för
av vederbörande fabrik till honom upplåtet kosthåll. I 25 § 5 mom. av 1907
års förordning angående beskattning av socker, sådant detta lagrum lyder enligt
förordningen den 19 juni 1917 (nr 331) om ändrad lydelse av, bland annat,
detta moment, stadgas, att tillverkare, oavsett sockerfabrikens belägenhet,
är skyldig att på anmodan av Kungl. Maj :ts befallningshavande åt envar av
kontrollpersonalen, som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning
av 1 krona 50 öre om dagen, vilket ersättningsbelopp avdrages från det
vederbörande tillkommande arvodet och tillhandahålles tillverkaren genom
Kungl. Maj :ts befallningshavande.
Rörande ifrågavarande rätt, som funnits intagen jämväl i äldre förordningar,
hade kommitterade för utredning av frågorna rörande ändrad lagstiftning
om sockerbeskattningen i betänkande den 17 maj 1904, jämte det
viss förändring i berörda stadgande föreslagits, anmärkt (sid. 125), att det till
förekommande av varje slags mellanhavande mellan fabriken och kontrollpersonalen
varit önskligt, att stadgandet fått fullständigt bortfalla. Då det
emellertid icke ansågs otänkbart, att för någon av kontrollpersonalen under
den tillfälliga tjänstgöringen vid fabrik, belägen på landsbygden, kunde möta
svårighet att skaffa bostad och kost, upptogs i författningsförslaget (som innebar
bibehållande av materialskattesystemet) skyldighet för tillverkaren att
tillhandahålla boningsrum och kost, varvid dock begränsningen till fabrik å
landsbygden ej blev utsagd. Som bekant blev omförmälda författningsförslag
ej grundläggande för gällande lagstiftning, som i stället är fotad på konsumtionsskattesystemet.
Kommitterade hade nämligen jämväl utarbetat ett utkast
till förordning, avseende sistuämnda skatteform. I detta utkast, som med
vissa jämkningar förelädes 1905 års riksdag såsom Kungl. Maj:ts förslag, hade
berörda stadgande om upplåtelse av hostad och kost huvudsakligen erhållit den
lydelse, som det ännu bär. Härvid är då att märka, att under det att skyldigheten
för tillverkaren att skaffa bostad åt kontrollpersonalen är inskränkt till
fabrik, belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle, tillverkaren är pliktig
att sörja för lämplig kost utan hänsyn till fabrikens belägenhet.
Beträffande tillhandahållande av kost är vidare att erinra, att då enligt
förordningen den 19 maj 1893 angående beskattning av vitbetssockertillverkningen
i riket (§ 14 mom. 5) ersättningen därför utgick med en krona om
dagen för varje person, i förordningen den 2 juni 1905 om beskattning av socker
(25 § 5 inom.) samma ersättning, med hänsyn till dåtidens prisförhållanden, bestämdes
till två kronor om dagen.
Från kontrollörerna framställdes emellertid sedermera klagomål däröver,
att efter ett sådant avdrag jämte det ytterligare avdrag av en krona om dagen,
som tillkoinme, därest tillverkaren åt kontrolltjänsteman upplåtit bostad, kontrollörernas
arvode, sex kronor, så väsentligt reducerades, att återstoden icke utgjorde
skälig ersättning för kontrollarbetet. Med anledning härav och då det
belopp, varmed ifrågavarande ersättning för tillhandahållen kost utginge,
kunde anses vara utan nämnvärd betydelse för sockerfabrikerna, föreslogs i
proposition nr 81 till 1907 års riksdag, att nämnda ersättning skulle nedsättas
Kungl. Maj.ts proposition Nr 190.
15
till en krona om dagen. Den föreslagna förändrade bestämmelsen inflöt sedermera
x nu gällande förordning om beskattning av socker (25 § 5 mom.).
1 sammanhang med den år 1917 beslutade ökningen av kontrollörernas
dagarvode från 6 till 8 kronor vidtogs sedermera åter en böjning av omförmaida
kostersättning. Förslaget härom utgick från kontrollstyrelsen, som i sitt
den 25 februari 1916 avgivna utlåtande över då gjord framställning i ar»vodesfragan
hemställde, bland annat, att ersättningen för tillhandahållen kost
skulle bestammas till 1 krona 50 öre för dag. Till stöd för detta förslag antorde
styrelsen följande.
,, . en utav kontrollstyrelsen föranstaltad utredning bär inhämtats,
att kontrollörerna pa vissa platser genom särskilda åtgöranden förskaffat sig
en högre behållen dagavlöning än vad författningen avsett. Därvid har tillgått
så, att kontrollör, som fått vidkännas en kronas avdrag per dag för upplåtet
kosthåll, antingen ej dagligen eller blott till någon del dagligen begagnat
sig av ifrågavarande upplåtelse, men från innehavaren av det anvisade inackordermgsstället
uppburit skillnaden mellan den av sockerfabriken till denne
erlagda avgiften och betalningen för den verkligen förtärda kosten. För att
rada bot for omförmälda missförhållande har nu, i sammanhang med frågan
om oknmgen av dagarvodet, föreslagits att höja kontrollörens bidrag för kost
till 1 krona 50 öre för dag; och har därvid anförts, att genom eu dylik höjning
vinsten på berörda förfarande skulle bli alltför liten för att locka till
missbruk av omnämnd beskaffenhet.
Även ett fullt regelrätt anlitande av kost genom tillverkarens försorg
är med nu stadgade låga avdrag å dagavlöningen uppenbarligen ägnad att
stalla de kontrollörer ogynnsammare, vilka ej kunna eller vilja begagna sig
av den medgivna rätten. I den mån det fastställda bidraget närmar sig den
verkliga kostnaden för mathållningen, bliva avlöningsförhållandena mera likformiga
bland kontrollörerna. Särskilt från denna synpunkt sett anser kon
rollstyi
elsen det framställda förslaget vara synnerligen beaktansvärt, men
uttryckligen betona, att en författningsändring i angiven riktning ej bör
vidtagas annat än i sammanhang med en arvodesförhöjning för kontrollörerna.
-Det ersättningsbelopp, 1 krona 50 öre, som nu föreslagits för upplåten kost, är
detsamma, som varit bestämt i 18 <3 och 1882 års förordningar angående beskattning
av vitbetssockertillverkningen. Fn eventuell dylik förändring kommer
att beröra även förste kontrollörerna.»
Vid ärendets föredragning för Kung]. Maj:t yttrade dåvarande chefen
töi finansdepartementet, pa sätt framgår av det i Kungl. Maj :ts proposition
nr 316 till 1917 års riksdag fogade utdraget av vederbörande statsrådsprotokoll,
att det vore med en viss tvekan, departementschefen med eu höjning i
kontrollörsarvodet försloge att förena en ökning i den ersättning, som av kontrollpersonalen
utgåves och komme sockerfabrik tillgodo för kost till samma
personal. Genom sistnämnda ökning hade kontrollstyrelsen velat förekomma
missbruk, som skulle sägas ställa kontrollör i beroende av sockerfabrik. Ehuru
departementschefen i princip utan vidare godkände ett sådant betraktelsesätt,
kunde det emellertid ifragasättas, huruvida den då anvisade vägen vore i
förevarande avseende den lämpligaste. I sakens dåvarande läge hade departementschefen
emellertid ingen annan utväg att föreslå, men ansåge sig dock
Slattkontord.
16 Kungi. Maj:ts proposition Nr 190.
böra uttala den meningen, att detta beslut ifråga om kontrollörs ersättning till
sockerfabrik för kost icke finge anses prejudicerande, i händelse vid närmare
undersökning man skulle finna en annan väg till ordnande av det av
kontrollstyrelsen anmärkta förfarandet vara lämpligare.
Kontrollstyrelsens av departementschefen sålunda tillstyrkta förslag i
förevarande punkt blev av Kungl. Maj :t förelagt riksdagen och vann riksdagens
bifall. För närvarande gäller alltså, att tillverkare är skyldig att, på .
anmodan av Kungl. Maj:ts befallningsliavande, åt envar av kontrollpersonalen,
som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning av 1 krona 50
öre om dagen.
Nu föreligger emellertid enligt kontrollstyrelsens mening anledning att
vid dagarvodets höjning i någon mån tillgodose även fabrikernas intressen
härutinnan. I likhet med vad styrelsen i ett den 15 i denna månad
avgivet utlåtande rörande höjning av brännvinskontrollörernas dagarvoden
föreslagit, har styrelsen funnit sig böra nu hemställa, att den till fabrikerna
utgående gottgörelsen för åt kontrollpersonalen tillhandahållen kost må höjas
från 1 krona 50 öre till 2 kronor 50 öre. Dock tillåter sig styrelsen framhålla,
att denna höjning i gottgörelsen bör ske endast för så vitt kontrollörspersonalens
dagarvoden höjas på sätt styrelsen ovan ifrågasatt. Såsom styrelsen i
omförmälda utlåtande den 15 september 1920 anfört vore måhända principiellt
riktigast, att statsverket ensamt bestrede hela kontrollkostnaden vid samtliga
de ställen, där skattepliktig tillverkning ägde rum inom området för kontrollen
över såväl socker- som brännvins- och maltdryckstillverkningen. Den nuvarande
tidpunkten synes emellertid ej vara lämplig för en dylik förändring.
Slutligen får styrelsen meddela, att det beräknats att ett arvode till
förste kontrollörerna vid sockerbeskattningen av 15 kronor per dag skulle
under tillverkningsåret 1918—1919 hava medfört en ökad kostnad för statsverket
av i runt tal 9,350 kronor och ett arvode till kontrollörerna av 10 kronor
en ökning av i runt tal 62,600 kronor. Den föreslagna jämkningen i ersättningsbeloppet
för övertidsarbete inverkar föga på kontrollkostnaderna.»
Under åberopande av vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen
överlämnat förslag till ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker.
Över ovanberörda framställningar har statskontoret den 14 oktober
1920 avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört följande:
»Den föreslagna förhöjningen av det redan år 1905 till 12 kronor bestämda
dagarvodet för förste kontrollörerna med 25 procent till 15 kronor synes
icke vara större än vad omständigheterna påkalla och får statskontoret alltså
tillstyrka densamma.
Beträffande kontrollörernas dagarvode vill det synas statskontoret som
om den förhöjning från det år 1893 bestämda beloppet 6 kronor till 8 kronor,
som detta arvode år 1917 undergick, måhända var väl knappt tilltagen, vadan
statskontoret för sin del icke vill motsätta sig den nu föreslagna ytterligare
förhöjningen med 2 kronor till 10 kronor. Därest, såsom av kontrollstyrelsen
17
Kungl. Majds proposition Nr 190.
ifrågasatts, ersättningen till tillverkare för tillhandahållande åt kontrolltjänsteman
av kost höjes från 1 krona 50 öre för dag till 2 kronor 50 öre, torde
också denna åtgärd, vilken statskontoret jämväl anser sig böra tillstyrka, innebära
ett vägande skäl för den begärda ökningen av dagarvodet.
Mot den föreslagna höjningen av ersättningen för övertidsarbete från
1 krona i timmen till 1 krona 25 öre synes intet vara att erinra.»
Med avseende å den av kontrollörerna gjorda framställningen i detta
ämne torde få erinras, att till det arvode av 8 kronor om dagen, som
enligt gällande författning utgår till denna personal, givetvis kommer
dyrtidstillägg enligt allmänna regler. Arvodet, som tidigare utgjort 6
kronor för dag, höjdes genom beslut vid 1917 års riksdag till sitt nuvarande
belopp.
Förste kontrollörernas arvode, 12 kronor för dag, har kvarstått
oförändrat sedan år 1905.
Kontrollstyrelsens av statskontoret tillstyrkta förslag har i huvudsak
den innebörden,
att dagarvodet till förste kontrollör höjes från 12 till 15 kronor,
att dagarvodet för kontrollör höjes från 8 till 10 kronor,
att annan kontrollör än förste kontrollör äger, därest han under
kalendermånad eller del därav tjänstgjort mer än i medeltal 8 timmar
om dagen, för överskjutande antal timmar uppbära en ersättning av en
krona 25 öre för timme, mot nu en krona,
att förste kontrollör, som ej är inkallad till tjänstgöring, men
likvisst förordnas att verkställa förrättning, härför erhåller ett arvode
av 15 kronor mot nu utgående 12 kronor om dagen, samt
att ersättning för kost, som det åligger tillverkare att tillhandahålla
kontrollpersonal, som det önskar, höjes från 1 krona 50 öre till 2
kronor 50 öre om dagen.
Av huvudsakligen enahanda skäl, som jag tidigare i dag anfört
i fråga om förhöjd ersättning till kontrollpersonalen vid brännvins- och
maltdryckstillverkningen, synes det mig billigt, att även förste kontrollörerna
och kontrollörerna vid sockertillverkningen erhålla någon
förbättring i sina förmåner. Att i samband därmed en förhöjning sker
i den ersättning för kost, som tillverkare tillhandahåller kontrollpersonalen,
torde jämväl vara av förhållandena påkallat. Jag är fördenskull
beredd att för min del biträda kontrollstyrelsens av statskontoret förordade
förslag i dessa hänseenden.
Kontrollkostnaderna vid sockertillverkningen torde, därest den föreslagna
förhöjningen icke komme till stånd, för år 1922 kunnat beräknas
till omkring 385,000 kronor. De nu föreslagna arvodesförhöjningarna
Bihang titt riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 160 käft. (Nr 190.) 3
Departe
mentschefen.
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.
torde komma att belöpa sig, vad förste kontrollörer beträffar, till omkring
9,500 kronor och i fråga om kontrollörer till cirka 62,500 kronor,
vadan anslagsbehovet i dess helhet torde komma att utgöra omkring
457,000 kronor. Kostnaden för sockerkontrollen har år 1919 uppgått
till 342,394 kronor och år 1920 till 385,388 kronor. Till de nu anförda
beloppen kommer givetvis dyrtidstillägg.
I sockerskatt har under år 1919 influtit omkring 19 miljoner samt
under år 1920 cirka 27 miljoner kronor, varjämte samma skatt för år
1921 beräknats inbringa 19 miljoner och för år 1922 28.2 miljoner
kronor.
Av de anförda siffrorna torde framgå, att den föreslagna ökningen
i kontrollkostnaderna i jämförelse med den skatt, som kan beräknas inflyta,
ej är synnerligen stor och i alla händelser måste anses fullt uppväga
den risk, statsverket skulle ikläda sig på grund av den mindre
effektiva kontroll, som kunde bliva en följd av en eventuell nödvändighet
att anställa mindre kvalificerad arbetskraft än den nuvarande.
Till frågan om äskande av anslag för ovanberörda ändamål torde
jag senare få återkomma.
Sedan föredragande t. f. departementschefen härefter uppläst ett
förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker, hemställde
t. f. departementschefen, att nämnda författningsförslag måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bil. litt. . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Martin Philipson.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1921:407 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 s. 5 i texten
- BevU 1921:29 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 a1 i texten