Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker

1921-02-25 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:190, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 35 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

1.

Nr 190.

Kungl. Moj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 35 § 4 och 5 mom. i förordningen den

11 oktober 1907 angående beskattning av socker; given Stockholms

slott den 25 februari 1921.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om ändrad lydelse

av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående

beskattning av socker.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

A. E. M. Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 160 höft. (Nr 190.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

.2

Kungl. Maj ds fr oposition Nr 190.

Förning

till

förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11

oktober 1907 (nr 87) angående beskattning av socker.

Härigenom forordnas, att 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den

11 oktober 1907 angående beskattning av socker skola hava följande

ändrade lydelse:

25 §.

4. Dagarvode utgår av statsmedel under tjänstetiden till förste

kontrollör med femton och till annan kontrollör med tio kronor, dock

att, där annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller

del därav tjänstgjort längre tid än i medeltal åtta timmar om dagen,

särskild ersättning för överskjutande antal timmar utgår med en krona

tjugufem öre för timme. Förste kontrollör erhåller dessutom, om resa förekommer,

rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen i gällande

resereglemente för varje gång, han inträder i tjänstgöring eller från en

till annan fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör att verkställa

förrättning under tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring, erhåller

han dels dagarvode med femton kronor, dels ock reseersättning enligt

fjärde klassen i resereglemente^

5. År fabrik belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle,

vare tillverkaren pliktig att, på anmodan av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

åt envar av den vid fabriken anställda kontrollpersonal till

pris av en krona om dagen upplåta ett eldat, städat samt med nödiga

möbler och sängkläder försett boningsrum, beläget i fabrikens närhet.

Oavsett fabrikens belägenhet vare tillverkare ock skyldig att, på anmodan

av Kungl. Maj:ts befallningshavande, åt envar av kontrollpersonalen,

som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 190.

av två kronor femtio öre om dagen. De i detta mom. omförmälda

ersättningsbelopp avdragas från det vederbörande tillkommande arvode

och tillhandahållas tillverkaren genom Kungl. Majtts befallningshavande.

i-1 *vVus\v\V. . V ''''vv: v;

Donna förordning träder i kraft den 1 augusti 1921.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition Nr 190.

Framställning

från

furste kontrollörerna

vid sockertillverkningen.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Ericsson, anförde

härefter:

I en till Konungen ställd, till kontrollstyrelsen ingiven skrivelse

hava förste kontrollörerna vid sockertillverkningen i riket hemställt om

förhöjning i det till dem utgående dagarvodet samt därvid till stöd för

sin framställning anfört följande.

Förste kontrollörernas dagarvode hade till sin nuvarande storlek

bestämts redan år 1906. Av en ansökningen bifogad tabell framginge,

att förste kontrollörs arvode då jämställdes med, ja, sattes något högre

än postmästares av 2:dra klass samma år bestämda avlöningsförmåner.

Numera tillhörde emellertid såväl postmästare av 2:a klass som de

med dessa jämställda nya befattningshavarna, förste kontrollör vid postoch

telegrafverket, 14 lönegraden. Efter den nya löneregleringen med

de affärsdrivande verken uppbure förste kontrollör vid sockerbeskattningen

samma löneförmåner som tjänstemän i 6 lönegraden, eller sålunda

lokomotivförare och trädgårdsmästare vid statens järnvägar samt

linjemästare vid telegrafverket — samtliga förut tillhörande betjäntklassen.

Denna disproportion kändes mycket betryckande för förste

kontrollörerna.

För dessas vidkommande hade dessutom sedan 1906 även en förändring

till det sämre ägt rum därigenom, att ersättningen till tillverkaren

för tillhandahållen kost böjts från en (1) krona till en (1)

krona 50 öre per dag. Utav de 10 raffinaderier, som 1906 vore i drift,

hade 5 nedlagts, med den följd att arbetet för förste kontrollörerna vid de

återstående raffinaderierna fördubblats. Å andra sidan vore förste kontrollörerna

vid råsockerfabrikerna i olikhet med dem vid raffinaderierna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 190.

vilka hade årstjänst och tillfölje därav vore bosatta i tjänstgöringsorten,

belastade med en del extra utgifter för bostadshyra, bränsle m. m. å

den tillfälliga tjänstgöringsorten. På grund av bostadsbristen vore det

endast med stor svårighet bostad stode att erhålla och då till ett högt

uppdrivet för varje år stegrat pris. Samtidigt kvarstode utgiften för

bostad åt sådan förste kontrollörs familj på den plats, där han hade

sin huvudsakliga förvärvsverksamhet förlagd. Då driften vid råsockerfabrikerna

genom förbättringar och omläggningar blivit allt intensivare,

hade detta haft till följd att kampanjerna väsentligen förkortats sedan

1906. En kampanj numera på 6 veckor motsvarade eu sådan på 3

å 4 månader förut. Det bleve lör förste kontrollörerna vid råsockerfabrikerna

ett visserligen årligt återkommande, men tillfälligt arbete av

mycket kort varaktighet, som borde betalas högre än de stadigvarande

befattningarna vid raffinaderierna, så att de extra utgifterna bleve dem

ersatta. Det vore på alla områden praxis, att sådant tillfälligt arbete

betalades högre. Ytterligare ville de erinra, att en förste kontrollör vid

råsockerfabrik på grund av sin årligen inträffande bortavaro från hemorten

för kontrolltjänstens utförande i de flesta fall ej kunde förskaffa

sig stadigvarande andra inkomster under övriga delar av året. Med

stöd av vad sålunda anförts anhölle förste kontrollörerna, att Kungl.

Maj:t täcktes för 1921 års riksdag föreslå en sådan ökning av arvodet

till dem, att denna ökning motsvarade den löneförhöjning, som beviljats

sådana statens befattningshavare, med vilka förste kontrollörerna 1906

i lönehänseende jämnställts.

Desslikes hava jämväl ett 70-tal av de vid sockertillverkningen Framstautjänstgörande

kontrollörerna i särskild skrivelse anhållit om sådan regie- ”ZLi/öJlr

ring av den dem tillkommande avlöningen, att de komme i åtnjutande vid socker.

av full kompensation för dyrtiden, och hava de därvid anfört följande. tillverknin^.

Som ett första stöd för sin anhållan ville kontrollörerna uppdraga

en jämförelse med statens övriga affärsdrivande verks personal. Av en

ansökningen vidfogad tabell framginge, att de kontrollörer vid sockerbeskattningen,

som tjänstgjorde hela året om, år 1906 varit i löneavseende

jämställda med postexpeditör av 2:dra lönegraden, vars avlöningsförmåner

emellertid år 1920 med icke mindre än 4,609 kronor

överstege sockerkontrollörernas. Numera uppbure sådana vid statens

affärsdrivande verk anställda, som förut räknats till betjäntklassen, såsom

banvakter, stationskarlar vid statens järnvägar och brevbärare av

Pa och lägsta lönegraden m. fl., samma och t. o. m. högre avlöning

än sockerkontrollör vid raffinaderi. Härav funne kontrollörerna det med

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kontrollstyrelsen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

all tydlighet framgå, liur de i ekonomiskt avseende blivit tillbakasätta

och sålunda i högre grad än andra befattningshavare i statens tjänst

själva fått under krigs- och dyrtidsåren bära en stor del av dyrtidsbördan

under ständig försakelse. Särskilt för den kontrollör, som vore

familjeförsörjare och icke hade någon annan inkomst än den kontrolltjänsten

gåve, verkade den tilltagande dyrtiden så pass betungande, att

oro för framtiden förelåge, ty det arvode av 8 kronor per dag, som

sockerkontrollör åtnjöte, kunde i dessa dyrtider, då utgiftsposterna för

hyror, skatter, lyse, bränsle, skodon och kläder m. in. ständigt stege,

icke längre anses tillfredsställande. Tillika kunde med fog erinras,

att av de 10 raffinaderier, som år 1906 varit i drift, 5 hade nedlagts,

varigenom kontrollarbetet för kontrollörerna nära nog fördubblats och

hade kontrolltjänsten sålunda blivit i hög grad ansträngande. Sockerkontrollörerna

hade icke heller någon sammanslutning och hade därför

icke i likhet med andra statens befattningshavare kunnat göra sig hörda

uti ekonomiska frågor och därför enligt här ovan gjorda jämförelse fått

stanna efter t. o. m. de lägre statstjänarna.

Kontrollstyrelsen har med överlämnande av berörda skrivelser till

en början beträffande den av förste kontrollörerna gjorda framställningen

anfört i huvudsak följande:

»Nu gällande bestämmelser rörande ersättningen till förste kontrollörerna

vid sockertillverkningen återfinnas i förordningen den 11 oktober 1907.

angående beskattning av socker (nr 87). Enligt denna förordnings 25 § 4

mom., som fått sin nuvarande lydelse genom nådiga förordningen den 9 man

1919 (nr 223), utgår dagarvode av statsmedel under tjänstetiden till förste kontrollör

med 12 kronor. Förste kontrollör erhåller dessutom, om resa förekommer,

rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente

för varje gång, han inträder i tjänstgöring eller från en till annan

fabrik förflyttas. Förordnas förste kontrollör att verkställa förrättning under

tid, då han ej är inkallad i tjänstgöring, erhåller han bland annat dagarvode

med 12 kronor.

Enligt förordningen om beskattning av socker den 2 juni 1905, 25 §

4 mom., hade förste kontrollörernas arvode likaledes utgått med 12 kronor om

dagen, dock endast under första hälften av tillverkningsåret, under det att

dagarvodet, därest förste kontrollör varit inkallad mer än sex månader av

året, under återstående delen av året utgick med allenast 8 kronor. I Kungl.

Maj:ts till riksdagen avlåtna proposition den 6 mars 1905 (nr 76) med förslag

till denna förordning hade dock Kungl. Maj:t på tillstyrkan av den centrala

kontrollmyndigheten föreslagit, att dagarvodet skulle utgå med 12 kronor

under hela tillverkningsåret. Bevillningsutskottet vid 1905 års riksdag hade

emellertid i sitt i ärendet avgivna betänkande (nr 21) framhållit, att de förste

kontrollörer, som voro anställda vid raffinaderierna och följaktligen i olikhet

s. 7 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts proposition Kr 190. 7

med vad som ägde rum vid råsockerbruken tjänstgjorde året om, skulle enligt

den av Kungl. Maj:t föreslagna beräkningsgrunden komma att uppbära en

ersättning av tillhopa 4,380 kronor, vilken ersättning i förhållande till det arbete,

som ålåge dessa tjänstemän, och de kompetensvillkor, som å dessa ställdes,

syntes utskottet något för hög. Med en ersättning beräknad till 8 kronor

om dagen för tjänstgöringstid, som överstege 6 månader, skulle avlöningen

komma att uppgå till 3,640 kronor om året, vilket syntes fullt tillräckligt. Detta

blev också riksdagens beslut och utfärdades alltså 1905 års förordning i enlighet

härmed.

Förordningen den 11 oktober 1907 medförde inga förändringar i bestämmelserna

om det förste kontrollörerna tillkommande arvodet. Dock infördes

i 4 mom. av 25 § ett kompletterande stadgande av de förutvarande ersättningsbestämmelserna,

av innehall att, därest förste kontrollör förordnas

att verkställa förrättning under den tid, då han ej är inkallad till tjänstgöring,

han skall erhålla dels dagarvode med tolv kronor, dels ock reseersättning

enligt fjärde klassen i resereglementet.

Redan i december 1909 anhöllo emellertid förste kontrollörerna hos

Kungl. Maj:t, att dagarvodet till dem matte — såsom Kungl. Maj:t i proposition

till 1905 års riksdag föreslagit — utgå med tolv kronor om dagen under

hela tillverkningsåret, och erinrade de därvid, bland annat, om att avlöningen

utginge såsom dagarvode och att förste kontrollör icke blott saknade semester

titan även vid sjukdomstillfällen ginge förlustig all med tjänsten förenad inkomst.

De voro icke ens såsom sockerfabrikernas arbetare och tjänstemän

under arbetet olycksfallsförsäkrade, ehuru de givetvis löpte samma risk som

dessa.

Över denna framställning hördes, bland andra, kontroll- och justeringsstyrelsen,

som därvid tillstyrkte densamma under framhållande av det maktpåliggande

arbetet för de vid raffinaderierna tjänstgörande förste kontrollörerna.

Styrelsen fann tillika, att ett med 12 kronor om dagen utgående arvodesbelopp

ej heller vore i och för sig för högt, i synnerhet då arvodestagaren

endast förordnades tillsvidare under högst ett år och således ej vore berättigad

till någon pension. Framställningen föranledde emellertid icke till någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I oktober 1910 framlade emellertid förste kontrollörerna ånyo samma begäran

hos Kungl. Maj :t. Vid ärendets föredragning i statsrådet yttrade chefen

för finansdepartementet, bland annat, följande.

Frågan om dagarvodena till förste kontrollörerna syntes, sedan föregående

framställningen gjorts, hava kommit i en något annan belysning efter de meddelanden,

som kontrollstyrelsen lämnat om svårigheterna att få förste kontrollörsbefattn

ingarna besatta med fullt kvalificerade personer. Enligt vad

departementschefen inhämtat sammanhängde dessa svårigheter närmast därmed,

att för kontrollarbetets effektiva utförande erfordrades en viss vetenskaplig

utbildning, som i regel icke stode till buds mot en ersättning, som då bjödes

för ifrågavarande arbete, och vilka svårigheter icke kunde förväntas bliva

mindre i framtiden utan snarare tvärtom. På den grund både departementschefen

blivit övertygad om angelägenheten därav, att åtgärder vidtoges för

att förbättra nämnda tjänstemäns avlöningsförmåner. Det syntes nämligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition .År 190.

eljest vara att befara, att man vid rekryteringen av kåren ifråga understundom

kunde bliva nödsakad att ställa sina fordringar på dessa tjänstemäns skicklighet

lägre än som för det allmänna vore nyttigt, vilket givetvis icke finge

inträffa.

I proposition (nr 91) vid 1911 års riksdag föreslog alltså Kungl. Maj:t,

att dagarvodet till förste kontrollör skulle utgå med 12 kronor under hela

tjänstgöringstiden. De åberopade skälen fann även riksdagen vara tillfyllest

och biföll vad Kungl. Maj:t föreslagit (skriv, nr 68). Den i anledning härav

utfärdade förordningen den 12 maj 1911 (nr 33) angående ändring i 25 § 4

mom. av 1907 års sockerbeskattningsförordning stadgade sålunda, att dagarvodet

till förste kontrollör skulle utgå med 12 kronor under hela tjänstgöringstiden.

Slutligen hava bestämmelserna om förste kontrollör, vid inställelse

till tjänstgöring eller vid förflyttning, tillkommande rese- och traktamentsersättning,

som i ett för allt uti 1905 års sockerbeskattningsförordning

fastställdes till 10 kronor och i 1907 års förordning höjdes till 15 kronor, undergått

sådan ändring genom förordningen den 9 maj 1919 (nr 223), att dylik ersättning

nu utgår enligt fjärde klassen i gällande resereglemente.

Enligt vad den sålunda givna redogörelsen för utvecklingen av förste

kontrollörernas arvoden utvisar, liar således, bortsett från den år 1911 genomförda

arvodesutjämningen för vissa förste kontrollörer, arvodet till sitt belopp

icke undergått någon förändring sedan det i 1905 års förordning bestämdes. Givetvis

fick det då sin storlek med hänsyn till de vid nämnda tid rådande ekonomiska

förhållanden. Dessa senare hava emellertid, som känt är, undergått så

avsevärda förändringar, att de år 1905 tillmätta arvodena ingalunda numera

kunna anses lämna avsett vederlag åt dessa, statens befattningshavare. Styrelsen

anser sig också böra erinra därom, att den centrala kontrollmyndigheten

i sitt den 15 december 1910 avgivna utlåtande i ärendet rörande dagarvodet

till förste kontrollörerna framhöll, att ett dagarvode till dem på 12

kronor redan då icke kunde anses för högt. De år från år alltjämt stegrade

levnadsomkostnaderna, den normala prisstegringen, böra sålunda föranleda till

en löneförbättring för dem. Såsom styrelsen i annat sammanhang haft tillfälle

erinra, ligger det största vikt vid att kontrollen vid sådana tillverkningar,

som direkt eller indirekt tillföra staten avsevärda inkomster, utövas

på effektivast möjliga sätt och icke eftersättas. För uppnående av detta

syftemål anser sig styrelsen, som finner den av sökandena gjorda jämförelsen

med vissa kategorier av de vid de affärsdrivande verken anställda falla utanför

föreliggande spörsmål, böra oavsett denna jämförelse föreslå, att dagarvodet

för samtliga förste kontrollörer vid sockertillverkningen, som äro inkallade

till tjänstgöring, höjes till 15 kronor. Denna höjning i arvodet torde

böra tillkomma såväl förste kontrollörerna vid raffinaderierna som även förste

kontrollörerna vid råsockerfabrikerna. Sant är visserligen, att avsevärt högre

anspråk, bland annat viss teknisk bildning, ställas på de förra. Men de senare

måste likaväl kompenseras ej mindre för den avkortade kampanjen vid råsockerfabrikerna

än jämväl för det av denna avkortning föranledda väsentligt

ökade arbete, som för dem tillkommit, sedan deras arvode år 1905 bestämdes.

Såsom en given följd av den nu föreslagna förhöjningen i arvodet för

förste kontrollör, som är inkallad till tjänstgöring, torde arvodet till förste

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts proposition Nr 190. 9

kontrollör, som förordnas att verkställa förrättning under tid, då lian ej är

inkallad till tjänstgöring, jämväl böra höjas från 12 kronor till 15 kronor.»

Vidkommande den av kontrollörerna gjorda framställningen har

kontrollstyrelsen anfört i huvudsak följande:

»Jämväl rörande ersättningen till sockerkontrollörerna återfinnas bestämmelserna

därom i förordningen den 11 oktober 1907, 25 § 4 mom. Detta

moment innefatta^ jämlikt förordningen den 9 maj 1919 (nr 223) angående

andrad lydelse av samma moment, sådana bestämmelser, att dagarvodet till

kontrollör utgår av statsmedel under tjänstetiden med 8 kronor, dock att.

dar kontrollör under kalendermånad eller del därav tjänstgjort längre tid än

i medeltal åtta timmar om dagen, särskild ersättning för överskjutande antal

timmar utgår med en krona för timme.

Den tidigare behandlingen av hithörande förhållanden framgår av följande

redogörelse.

Enligt §15 i förordningen den 30 maj 1873 om beskattning av vitbetssockertill

verka ingen i riket skulle »uppsyningsman» — såsom sockerkontrollörernas

benämning då var — uppbära fem riksdaler i arvode samt åtnjuta fri

bostad på fabrikens bekostnad, varjämte fabriken skulle vara skyldig att tillhandahålla

uppsyningsman kost för ett fixt belopp av en riksdaler 50 öre per

dygn. Dessa arvodesförmåner, i huvudsak bibehållna även i sockerskatteförordningen

av den 16 juni 1882 (§ 15), höjdes enligt förordningen av den 19 maj

1893. (v 14) i så måtto, att det kontanta arvodet fastställdes till sex kronor,

varjämte fabriken skulle tillhandahålla den kontrollör, som så önskade, kost

för ett nedsatt pris av en krona. Förmånen av fri bostad kvarstod såsom

förut. Emellertid undergingo de sålunda gällande bestämmelserna genom införandet

av förordningen den 2 juni 1905 om beskattning av socker en ej

oväsentlig förändring till kontrollörernas nackdel. Visserligen bibehölls i förordningens

25 § dagarvodet vid samma belopp som förut, eller 6 kronor, men

den hittillsvarande förmånen av fri bostad borttogs. I stället stadgades, att

kontrollörerna skulle erlägga en krona om dagen för logi, i de fall där sådant

av fabriken ombesörjdes, varjämte ersättningen för kost höjdes från en till

två kronor; och nu gällande förordning i ämnet av den 11 oktober 1907 gjorde

ej annan ändring i.berörda bestämmelser än att enligt dess 25 § kostpenningarna

nedsattes till förutvarande belopp av en krona för person och dygn.

Hurusom denna ersättning sedermera (år 1917) höjts till 1 krona 50 öre skall

nedan i annat sammanhang närmare angivas.

Sockerkontrollörernas allmänna åligganden äro enligt gällande ordningsstadga

av den 23 juli 1908 att i den ordning, förste kontrollören bestämmer,

utöva tillsyn vid fabriken samt att därvid med noggrannhet övervaka,

att de för kontrollen givna stadganden städse iakttagas. Närmare specificerat

består deras arbete i övervakande av fabriken, så att intet socker oiovligen

dit införes eller därifrån utföres, vartill liörer antecknande av in- och utförda

sockerkvantiteter, samt övervakande av sockrets sackande, så att varje

säck kommer att innehålla 100 kilogram socker, samt vid raffinaderierna vägningen

av sockertoppar och lådor. I och för utförandet av dessa arbeten

behövas inga speciella kunskaper förutom nödiga insikter i gällande författ

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 160 höft. (Nr 190.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 190.

ningar och föreskrifter angående sockerbeskattningen, varemot det är av synnerlig

vikt att till dessa befattningar erhålla fullt redbara och pålitliga personer,

såsom ock dåvarande chefen för finansdepartementet vid föredragning

den 6 mars 1905 av frågan om ny förordning rörande sockerheskattningen i

sitt anförande till statsrådsprotokollet för nämnda dag framhöll. På grund

av anförda förhållanden bestämdes dagarvodet till ses kronor.

Kedan under år 1911 hade åtskilliga vid kontrollen över sockerheskattningen

inom Malmöhus och Skaraborgs län anställda kontrollörer anhållit

om en förhöjning i det dem tillförsäkrade dagarvodet till 8 kronor, att utgå

från och med den 1 september 1912.

Kontrollstyrelsen och statskontoret, som hördes över ifrågavarande framställningar,

avstyrkte desamma, och fann Kungl. Maj:t enligt beslut den 23

februari 1912 förberörda framställningar icke kunna bifallas.

Innan ännu Kungl. Maj:t meddelat detta beslut, hade genom en inom

andra kammaren väckt motion frågan om höjning av sockerkontrollörernas

dagarvoden till åtta kronor blivit underkastad jämväl riksdagens prövning.

Motionen blev emellertid av riksdagen avslagen.

Härefter hade på hösten 1912 vissa kontrollörer vid sockertillverkningen

inom Malmöhus län ävensom kontrollörerna inom Kristianstads och Hallands

län hos Kungl. Maj:t anhållit om dagarvodets förhöjning till åtta kronor, över

berörda framställningar hördes Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus

län samt kontrollstyrelsen och statskontoret. Samtliga dessa myndigheter tillstyrkte

numera den ifrågasatta arvodesförhöjningen, därvid de huvudsakligast

åberopade de alltmer stegrade levnadskostnaderna. Vid prövning av

berörda framställningar beslöt Kungl. Maj:t den 11 april 1913 avlåtande av

proposition till riksdagen med förslag till sådan ändring i sockerbeskattningsförordningen,

att kontrollörerna skulle komma i åtnjutande av den begärda arvodesförhöjningen.

Vid tillstyrkandet av berörda proposition framhöll dåvarande chefen

för finansdepartementet, bland annat, att han kommit till den uppfattningen,

att de år efter år stegrade levnadsomkostnaderna i och för sig kunde anses

utgöra skäl för en höjning av sockerkontrollörernas arvoden.

Vid propositionens behandling i bevillningsutskottet anförde emellertid

utskottet, att då det icke ens påståtts, vare sig av de hörda myndigheterna eller

av föredragande departementschefen, att någon svårighet skulle yppats att

med dåvarande löneförmåner anordna effektiv kontroll och erhålla för uppdraget

lämpliga personer i tillräcklig mängd, utskottet ansage giltiga skäl

saknas för ökande av dessa förmåner.

I överensstämmelse härmed blev propositionen, enligt vad riksdagen i

skrivelse den 30 maj 1913 anmälde, av riksdagen avslagen.

Även 1914 års tidigare riksdag fick tillfälle att taga frågan om förhöjning

av sockerkontrollörernas dagarvoden under omprövning, i det att

inom vardera kammaren motioner härom blivit väckta. Motionerna blevo

dock ånyo avstyrkta av bevillningsutskottet, som anförde att utskottet ej

kunnat finna, att vare sig i motionerna eller eljes i de faktiska förhållandena

tillkommit något av betydelse, som riksdagen icke vid de föregående tillfällena

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190. 11

av denna blågås behandling kunnat bedöma. I enlighet härmed blevo även

dessa motioner av riksdagen avslagna.

I en till Kungl. Maj:t i slutet av år 1915 ingiven skrift hade vissa

kontrollorer vid sockertillverkningen inom Malmöhus län ånyo gjort framställning

om förhöjning i dagarvodet från sex till åtta kronor.

Till stöd härför framhölls, att i de framställningar om förhöjt dagarvode,

som lågo till grund för avlåtandet av proposition till 1913 års riksdag, särskilt

åberopats de dåmera stegrade levnadsomkostnaderna, samt att, om alltså

sockerkontrollörernas ekonomiska förhållanden redan vid nämnda tidpunkt

varit synnei ligen svara, desamma under den radande dyrtiden måste vara än

mera bekymmersamma, i synnerhet då man toge i betraktande, att med det

sockerkontrollören tillkommande dagarvodet av sex kronor mången gång eu familj

av 4 å 5 personer skulle försörjas.

Sedan Kung!. Majits befallningsliavande i Malmöhus län i infordat yttrande

förordat bifall till framställningen, avgav härefter jämväl kontrollstyrelsen

ett den 25 februari 1916 dagtecknat utlåtande. I detta utlåtande anförde

kontroll styrelsen:

1 »Såsom skäl för sin framställning hava sökandena åberopat, bland annat,

aen nu rådande tryckande dyrtiden med därav följande svårighet att med eu

dagsinkomst av 6 kronor bestrida vad till livets nödtorft hörer. Frånsett detta tillfälliga

förhållande anser kontrollstyrelsen, att de under senare åren konstant

stegrade levnadskostnaderna tillräckligt motivera en höjning i sockerkontrollörernas

dagarvode.

Då det vidare är av synnerlig vikt att till dessa befattningar erhålla

fullt redbara och pålitliga personer, synes den omständigheten, att befatt

ningen ej kräver särskild kompetens, icke böra föranleda bibehållande av eu

arvodesersättning, som vid konsumtionsskattesystemets införande för tio år

sedan ansågs kunna tillsvidare sättas till 6 kronor per dag. Beträffande det

förhållande, att ingen brist på sökande ännu yppat sig, är att erinra, att de

alltjämt upprepade, med ökad styrka från kontrollörerna gjorda framställningarna

om arvodesförhöjning dock vittna om en tilltagande misstämning

inom denna kår, som ej bör förbises. Givet är nämligen, att ett tillmötesgående

från statens sida i förevarande hänseende kan förväntas medföra ökat

arbetsintresse hos kontrollörerna, vilkas vaksamhet under den långa dagliga

tjänstgöringen är av ej ringa vikt för en fullt effektiv kontroll.

På sådana grunder finner kontrollstyrelsen de av bevillningsutskottet i

utlåtandet den 13 maj 1913 (nr 48) framställda invändningar mot en sådan

arvodesförhöjning, varom nu är fråga, ej böra stå hindrande i vägen för et:

bifall till ansökningen.»

Sedan även statskontoret yttrat sig i ärendet, framlades proposition (ur

316) till 1917 års riksdag om ändring i, bland annat, bestämmelsen om kontrollörernas

dagarvode och bifölls därvid av riksdagen vad Kungl. Maj:t föreslagit.

I enlighet med vad ovan sagts utgår således för närvarande dagarvodet

med 8 kronor.

Såsom styrelsen redan förut erinrat framhöll departementschefen vid

tillstyrkandet av propositionen den 11 april 1913 med förslag till arvodesförhöjning

för sockerkontrollörerna, att de stegrade levnadsomkostnaderna redan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds proposition Nr 190.

då kunde anses utgöra skäl för en höjning i deras arvode till 8 kronor. När

en ersättning till detta belopp under de före världskriget rådande förhållanden

ansågs skälig, kan ifrågasättas, huruvida den år 1917 vidtagna förhöjningen

från sex till åtta kronor ej var för knappt tillmätt. Prisstegringen har i allt

fall sedan dess även normalt fortgått och hör föranleda till en ytterligare förhöjning

i kontrollörsarvodet. I sitt över den år 1911 av en del kontrollörer

gjorda framställningen om förhöjning i kontrollörsarvodet avgivna utlåtande

framhöll kontrollstyrelsen, att för ifrågavarande befattningar ej behövdes någon

särskild kompetens och att befattningarna, även om de i vissa fall söktes och

innehades av personer i den samhällsställning att det då utgående dagarvodet,

sex kronor, för dem vore att anse som relativt lågt, likväl ej finge jämföras

med exempelvis kontrollörstjänsterna vid brännvinstillverkningen, på vilkas

innehavare sedan gammalt vida högre fordringar blivit ställda. Sökandena

själva hava nu anställt jämförelser i lönehänsende med vissa av de i affärsdrivande

verken anställda. Rörande dessa, föreliggande spörsmål ovidkommande

jämförelser saknar kontrollstyrelsen anledning yttra sig.

Kontrollstyrelsen, som för egen del anser, att ifrågavarande kontrollörer

böra i någon mån kompenseras för den minskning i realvärdet av det dem tillerkända

arvode, som de genom den normala prisstegringen fått vidkännas, får

tillstyrka bifall till ansökningen på det sätt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå

riksdagen det dagarvodet till kontrollörerna vid sockerbeskattningen må utgå

med 10 kronor.

Sedan kontrollstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 december

1915 framhållit, att styrelsen ansåge en revision av en del bestämmelser i

1907 års sockerbeskattningsförordning samt 1908 års ordningsstadga rörande

sockerbeskattningen vara av behovet påkallad, samt hemställt om bemyndigande

att för ändamålet tillkalla sakkunniga personer, bemyndigade Kungl.

Maj:t genom beslut den 10 december samma år kontrollstyrelsen att såsom

sakkunniga tillkalla två personer för att inom styrelsen deltaga i utarbetandet

av förslag till förändringar uti omförmälda båda författningar. Med skrivelse

den 21 oktober 1916 överlämnade därefter styrelsen förslag till ändrad lydelse

av, bland annat, 25 § 4 mom. i sockerbeskattningsförordningen. I denna skrivelse

anförde kontrollstyrelsen följande rörande ersättning till kontrollör för

övertidsarbete:

»I 25 § 4 mom. hade de sakkunniga föreslagit den ändringen, att, där

annan kontrollör än förste kontrollör haft längre tjänstgöringstid än sammanlagt

56 timmar i veckan, särskild ersättning för den överskjutande tiden skulle

utgå med 1 krona 25 öre för timme. Detta förslag motiverades på följande sätt:

''Enligt de av kontrollstyrelsen utfärdade särskilda föreskrifter rörande

kontrollen i sockerfabrikerna böra kontrollörer inkallas till sådant antal, att

envar kommer att tjänstgöra i medeltal 8 timmar om dygnet. Härför erhålla

de enligt 4 mom. av nu ifrågavarande paragraf dagarvode med 6 kronor. I

praktiken är det i regel så ordnat, att, om en kontrollör en viss dag har längre

tjänstgöringstid än 8 timmar, han en annan dag åtnjuter en motsvarande

minskning i arbetstiden, och medeltalet per vecka blir således 56 timmar.

Då längre tjänstgöringstid per vecka icke torde kunna utan särskild ersättning

utkrävas av ifrågavarande tjänstemän och då de givetvis icke kunna få

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

umbära, mer än ett dagarvode för varje tjänstgöringsdygn, måste i sådana fall

då göromålen kräva så lång tid, att de inkallade kontrollörerna icke på sin

ordinarie tjänstgöringstid medhinna densamma, en extra kontrollör inkallas,

och detta oavsett huruvida det extra arbetet kanske endast medför en eller

ett par timmars tjänstgöring. Dylikt extra arbete utöver ordinarie tid kali

dock ej alltid förutses; så t. ex. kan ju intagandet av ett parti socker draga

något längre tid än som beräknats. Frånsett emellertid den sidan av saken,

att det i många fall kan vara svårt att omedelbart anskaffa en extra kontrollör,

är det ju uppenbart, att det vore till fördel i många avseenden, om i de

fall, då endast någon kortare tids övertidsarbete erfordrades, de vid fabriken

redan anställda kontrollörerna finge utföra detsamma mot särskild ersättning.

Denna ersättning torde lämpligen kunna bestämmas till 1 krona 25 öre i

timmen’.

Till ledning vid avvägandet av den ifrågasatta övertidsersättningen

synes hava tjänat bestämmelsen i 15 § 3 mom. ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen,

enligt vilken bestämmelse biträdande tillsyningsman erhåller

för den tid, hans närvaro vid magasinet påkallas, gottgörelse med 1 krona 25

öre i timmen. Denna gottgörelse står i sådant förhållande till det dagarvode,

10 kronor, som ordinarie tillsyningsman enligt 25 § 6 mom. i förordningen uppbär

för högst 8 timmars tjänstgöring, att båda komma att åtnjuta samma ersättning

för timme eller 1 krona 25 öre. En tillämpning av denna grundsats

på kontrollör med likaledes 8 timmars daglig tjänstgöring (i medeltal)

skulle med nu gällande kontrollörsarvode, 6 kronor, innebära eu extra ersättning

för övertid av 75 öre i timmen. Då emellertid styrelsen, på sätt nedan

nämns, vill förorda ett dagarvode för kontrollör av 8 kronor, bar styrelsen

stannat vid att nu föreslå ifrågavarande extra gottgörelse till 1 krona per

timme i stället för av de sakkunniga föreslagna 1 krona 25 öre. Det må likväl

påpekas, att de sakkunniga med detta belopp sannolikt önskat bereda en

större ersättning för den extra tjänstgöringen än för den ordinarie, en synpunkt,

som väl ej är så sällsynt vid övertidsarbete.

Med fullföljande av de sakkunnigas tankegång i övrigt bar kontrollstyrelsen

förtydligat momentet därhän, att ersättningen för övertidsarbete skulle

utgå städse, då kontrollörs tjänstgöring överskridit ett medeltal av 8 timmar

per dag, således även för tjänstgöring, som varat någon del av en månad

och sedan upphört.»

Vad kontrollstyrelsen sålunda hemställt med avseende å denna extra

gottgörelse, föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 316) till 1317 års riksdag,

som godkände förslaget i denna del, varefter i förordningens 25 § 4 mom. stadgades,

att, om annan kontrollör än förste kontrollör under kalendermånad eller

del därav tjänstgjort längre tid än i medeltal 8 timmar om dagen, utgår särskild

ersättning för överskjutande antal timmar med 1 krona för timmen.

Ehuru de sakkunniga föreslagit dylik extra gottgörelse med 1 krona 25

öre för timme, hade styrelsen av sparsamhetsskäl och för att ställa denna

gottgörelse i vedertaget förhållande till utgående dagarvode föreslagit denna

till 1 krona. Därest dagarvodet till kontrollör såsom nu ifrågasatts höjes att

utgå med 10 kronor, torde skäl föreligga att jämväl höja ersättningen för övertidsarbete

till 1 krona 25 öre per timme.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

Ytterligare får kontrollstyrelsen i detta sammanhang upptaga till behandling

frågan om ändring av den ersättning, kontrollör har att erlägga för

av vederbörande fabrik till honom upplåtet kosthåll. I 25 § 5 mom. av 1907

års förordning angående beskattning av socker, sådant detta lagrum lyder enligt

förordningen den 19 juni 1917 (nr 331) om ändrad lydelse av, bland annat,

detta moment, stadgas, att tillverkare, oavsett sockerfabrikens belägenhet,

är skyldig att på anmodan av Kungl. Maj :ts befallningshavande åt envar av

kontrollpersonalen, som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning

av 1 krona 50 öre om dagen, vilket ersättningsbelopp avdrages från det

vederbörande tillkommande arvodet och tillhandahålles tillverkaren genom

Kungl. Maj :ts befallningshavande.

Rörande ifrågavarande rätt, som funnits intagen jämväl i äldre förordningar,

hade kommitterade för utredning av frågorna rörande ändrad lagstiftning

om sockerbeskattningen i betänkande den 17 maj 1904, jämte det

viss förändring i berörda stadgande föreslagits, anmärkt (sid. 125), att det till

förekommande av varje slags mellanhavande mellan fabriken och kontrollpersonalen

varit önskligt, att stadgandet fått fullständigt bortfalla. Då det

emellertid icke ansågs otänkbart, att för någon av kontrollpersonalen under

den tillfälliga tjänstgöringen vid fabrik, belägen på landsbygden, kunde möta

svårighet att skaffa bostad och kost, upptogs i författningsförslaget (som innebar

bibehållande av materialskattesystemet) skyldighet för tillverkaren att

tillhandahålla boningsrum och kost, varvid dock begränsningen till fabrik å

landsbygden ej blev utsagd. Som bekant blev omförmälda författningsförslag

ej grundläggande för gällande lagstiftning, som i stället är fotad på konsumtionsskattesystemet.

Kommitterade hade nämligen jämväl utarbetat ett utkast

till förordning, avseende sistuämnda skatteform. I detta utkast, som med

vissa jämkningar förelädes 1905 års riksdag såsom Kungl. Maj:ts förslag, hade

berörda stadgande om upplåtelse av hostad och kost huvudsakligen erhållit den

lydelse, som det ännu bär. Härvid är då att märka, att under det att skyldigheten

för tillverkaren att skaffa bostad åt kontrollpersonalen är inskränkt till

fabrik, belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle, tillverkaren är pliktig

att sörja för lämplig kost utan hänsyn till fabrikens belägenhet.

Beträffande tillhandahållande av kost är vidare att erinra, att då enligt

förordningen den 19 maj 1893 angående beskattning av vitbetssockertillverkningen

i riket (§ 14 mom. 5) ersättningen därför utgick med en krona om

dagen för varje person, i förordningen den 2 juni 1905 om beskattning av socker

(25 § 5 inom.) samma ersättning, med hänsyn till dåtidens prisförhållanden, bestämdes

till två kronor om dagen.

Från kontrollörerna framställdes emellertid sedermera klagomål däröver,

att efter ett sådant avdrag jämte det ytterligare avdrag av en krona om dagen,

som tillkoinme, därest tillverkaren åt kontrolltjänsteman upplåtit bostad, kontrollörernas

arvode, sex kronor, så väsentligt reducerades, att återstoden icke utgjorde

skälig ersättning för kontrollarbetet. Med anledning härav och då det

belopp, varmed ifrågavarande ersättning för tillhandahållen kost utginge,

kunde anses vara utan nämnvärd betydelse för sockerfabrikerna, föreslogs i

proposition nr 81 till 1907 års riksdag, att nämnda ersättning skulle nedsättas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 190.

15

till en krona om dagen. Den föreslagna förändrade bestämmelsen inflöt sedermera

x nu gällande förordning om beskattning av socker (25 § 5 mom.).

1 sammanhang med den år 1917 beslutade ökningen av kontrollörernas

dagarvode från 6 till 8 kronor vidtogs sedermera åter en böjning av omförmaida

kostersättning. Förslaget härom utgick från kontrollstyrelsen, som i sitt

den 25 februari 1916 avgivna utlåtande över då gjord framställning i ar»vodesfragan

hemställde, bland annat, att ersättningen för tillhandahållen kost

skulle bestammas till 1 krona 50 öre för dag. Till stöd för detta förslag antorde

styrelsen följande.

,, . en utav kontrollstyrelsen föranstaltad utredning bär inhämtats,

att kontrollörerna pa vissa platser genom särskilda åtgöranden förskaffat sig

en högre behållen dagavlöning än vad författningen avsett. Därvid har tillgått

så, att kontrollör, som fått vidkännas en kronas avdrag per dag för upplåtet

kosthåll, antingen ej dagligen eller blott till någon del dagligen begagnat

sig av ifrågavarande upplåtelse, men från innehavaren av det anvisade inackordermgsstället

uppburit skillnaden mellan den av sockerfabriken till denne

erlagda avgiften och betalningen för den verkligen förtärda kosten. För att

rada bot for omförmälda missförhållande har nu, i sammanhang med frågan

om oknmgen av dagarvodet, föreslagits att höja kontrollörens bidrag för kost

till 1 krona 50 öre för dag; och har därvid anförts, att genom eu dylik höjning

vinsten på berörda förfarande skulle bli alltför liten för att locka till

missbruk av omnämnd beskaffenhet.

Även ett fullt regelrätt anlitande av kost genom tillverkarens försorg

är med nu stadgade låga avdrag å dagavlöningen uppenbarligen ägnad att

stalla de kontrollörer ogynnsammare, vilka ej kunna eller vilja begagna sig

av den medgivna rätten. I den mån det fastställda bidraget närmar sig den

verkliga kostnaden för mathållningen, bliva avlöningsförhållandena mera likformiga

bland kontrollörerna. Särskilt från denna synpunkt sett anser kon
rollstyi

elsen det framställda förslaget vara synnerligen beaktansvärt, men

uttryckligen betona, att en författningsändring i angiven riktning ej bör

vidtagas annat än i sammanhang med en arvodesförhöjning för kontrollörerna.

-Det ersättningsbelopp, 1 krona 50 öre, som nu föreslagits för upplåten kost, är

detsamma, som varit bestämt i 18 <3 och 1882 års förordningar angående beskattning

av vitbetssockertillverkningen. Fn eventuell dylik förändring kommer

att beröra även förste kontrollörerna.»

Vid ärendets föredragning för Kung]. Maj:t yttrade dåvarande chefen

töi finansdepartementet, pa sätt framgår av det i Kungl. Maj :ts proposition

nr 316 till 1917 års riksdag fogade utdraget av vederbörande statsrådsprotokoll,

att det vore med en viss tvekan, departementschefen med eu höjning i

kontrollörsarvodet försloge att förena en ökning i den ersättning, som av kontrollpersonalen

utgåves och komme sockerfabrik tillgodo för kost till samma

personal. Genom sistnämnda ökning hade kontrollstyrelsen velat förekomma

missbruk, som skulle sägas ställa kontrollör i beroende av sockerfabrik. Ehuru

departementschefen i princip utan vidare godkände ett sådant betraktelsesätt,

kunde det emellertid ifragasättas, huruvida den då anvisade vägen vore i

förevarande avseende den lämpligaste. I sakens dåvarande läge hade departementschefen

emellertid ingen annan utväg att föreslå, men ansåge sig dock

s. 16 Kontrollera mot PDF

Slattkontord.

16 Kungi. Maj:ts proposition Nr 190.

böra uttala den meningen, att detta beslut ifråga om kontrollörs ersättning till

sockerfabrik för kost icke finge anses prejudicerande, i händelse vid närmare

undersökning man skulle finna en annan väg till ordnande av det av

kontrollstyrelsen anmärkta förfarandet vara lämpligare.

Kontrollstyrelsens av departementschefen sålunda tillstyrkta förslag i

förevarande punkt blev av Kungl. Maj :t förelagt riksdagen och vann riksdagens

bifall. För närvarande gäller alltså, att tillverkare är skyldig att, på .

anmodan av Kungl. Maj:ts befallningsliavande, åt envar av kontrollpersonalen,

som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning av 1 krona 50

öre om dagen.

Nu föreligger emellertid enligt kontrollstyrelsens mening anledning att

vid dagarvodets höjning i någon mån tillgodose även fabrikernas intressen

härutinnan. I likhet med vad styrelsen i ett den 15 i denna månad

avgivet utlåtande rörande höjning av brännvinskontrollörernas dagarvoden

föreslagit, har styrelsen funnit sig böra nu hemställa, att den till fabrikerna

utgående gottgörelsen för åt kontrollpersonalen tillhandahållen kost må höjas

från 1 krona 50 öre till 2 kronor 50 öre. Dock tillåter sig styrelsen framhålla,

att denna höjning i gottgörelsen bör ske endast för så vitt kontrollörspersonalens

dagarvoden höjas på sätt styrelsen ovan ifrågasatt. Såsom styrelsen i

omförmälda utlåtande den 15 september 1920 anfört vore måhända principiellt

riktigast, att statsverket ensamt bestrede hela kontrollkostnaden vid samtliga

de ställen, där skattepliktig tillverkning ägde rum inom området för kontrollen

över såväl socker- som brännvins- och maltdryckstillverkningen. Den nuvarande

tidpunkten synes emellertid ej vara lämplig för en dylik förändring.

Slutligen får styrelsen meddela, att det beräknats att ett arvode till

förste kontrollörerna vid sockerbeskattningen av 15 kronor per dag skulle

under tillverkningsåret 1918—1919 hava medfört en ökad kostnad för statsverket

av i runt tal 9,350 kronor och ett arvode till kontrollörerna av 10 kronor

en ökning av i runt tal 62,600 kronor. Den föreslagna jämkningen i ersättningsbeloppet

för övertidsarbete inverkar föga på kontrollkostnaderna.»

Under åberopande av vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen

överlämnat förslag till ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen

den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker.

Över ovanberörda framställningar har statskontoret den 14 oktober

1920 avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört följande:

»Den föreslagna förhöjningen av det redan år 1905 till 12 kronor bestämda

dagarvodet för förste kontrollörerna med 25 procent till 15 kronor synes

icke vara större än vad omständigheterna påkalla och får statskontoret alltså

tillstyrka densamma.

Beträffande kontrollörernas dagarvode vill det synas statskontoret som

om den förhöjning från det år 1893 bestämda beloppet 6 kronor till 8 kronor,

som detta arvode år 1917 undergick, måhända var väl knappt tilltagen, vadan

statskontoret för sin del icke vill motsätta sig den nu föreslagna ytterligare

förhöjningen med 2 kronor till 10 kronor. Därest, såsom av kontrollstyrelsen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds proposition Nr 190.

ifrågasatts, ersättningen till tillverkare för tillhandahållande åt kontrolltjänsteman

av kost höjes från 1 krona 50 öre för dag till 2 kronor 50 öre, torde

också denna åtgärd, vilken statskontoret jämväl anser sig böra tillstyrka, innebära

ett vägande skäl för den begärda ökningen av dagarvodet.

Mot den föreslagna höjningen av ersättningen för övertidsarbete från

1 krona i timmen till 1 krona 25 öre synes intet vara att erinra.»

Med avseende å den av kontrollörerna gjorda framställningen i detta

ämne torde få erinras, att till det arvode av 8 kronor om dagen, som

enligt gällande författning utgår till denna personal, givetvis kommer

dyrtidstillägg enligt allmänna regler. Arvodet, som tidigare utgjort 6

kronor för dag, höjdes genom beslut vid 1917 års riksdag till sitt nuvarande

belopp.

Förste kontrollörernas arvode, 12 kronor för dag, har kvarstått

oförändrat sedan år 1905.

Kontrollstyrelsens av statskontoret tillstyrkta förslag har i huvudsak

den innebörden,

att dagarvodet till förste kontrollör höjes från 12 till 15 kronor,

att dagarvodet för kontrollör höjes från 8 till 10 kronor,

att annan kontrollör än förste kontrollör äger, därest han under

kalendermånad eller del därav tjänstgjort mer än i medeltal 8 timmar

om dagen, för överskjutande antal timmar uppbära en ersättning av en

krona 25 öre för timme, mot nu en krona,

att förste kontrollör, som ej är inkallad till tjänstgöring, men

likvisst förordnas att verkställa förrättning, härför erhåller ett arvode

av 15 kronor mot nu utgående 12 kronor om dagen, samt

att ersättning för kost, som det åligger tillverkare att tillhandahålla

kontrollpersonal, som det önskar, höjes från 1 krona 50 öre till 2

kronor 50 öre om dagen.

Av huvudsakligen enahanda skäl, som jag tidigare i dag anfört

i fråga om förhöjd ersättning till kontrollpersonalen vid brännvins- och

maltdryckstillverkningen, synes det mig billigt, att även förste kontrollörerna

och kontrollörerna vid sockertillverkningen erhålla någon

förbättring i sina förmåner. Att i samband därmed en förhöjning sker

i den ersättning för kost, som tillverkare tillhandahåller kontrollpersonalen,

torde jämväl vara av förhållandena påkallat. Jag är fördenskull

beredd att för min del biträda kontrollstyrelsens av statskontoret förordade

förslag i dessa hänseenden.

Kontrollkostnaderna vid sockertillverkningen torde, därest den föreslagna

förhöjningen icke komme till stånd, för år 1922 kunnat beräknas

till omkring 385,000 kronor. De nu föreslagna arvodesförhöjningarna

Bihang titt riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 160 käft. (Nr 190.) 3

Departe
mentschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 190.

torde komma att belöpa sig, vad förste kontrollörer beträffar, till omkring

9,500 kronor och i fråga om kontrollörer till cirka 62,500 kronor,

vadan anslagsbehovet i dess helhet torde komma att utgöra omkring

457,000 kronor. Kostnaden för sockerkontrollen har år 1919 uppgått

till 342,394 kronor och år 1920 till 385,388 kronor. Till de nu anförda

beloppen kommer givetvis dyrtidstillägg.

I sockerskatt har under år 1919 influtit omkring 19 miljoner samt

under år 1920 cirka 27 miljoner kronor, varjämte samma skatt för år

1921 beräknats inbringa 19 miljoner och för år 1922 28.2 miljoner

kronor.

Av de anförda siffrorna torde framgå, att den föreslagna ökningen

i kontrollkostnaderna i jämförelse med den skatt, som kan beräknas inflyta,

ej är synnerligen stor och i alla händelser måste anses fullt uppväga

den risk, statsverket skulle ikläda sig på grund av den mindre

effektiva kontroll, som kunde bliva en följd av en eventuell nödvändighet

att anställa mindre kvalificerad arbetskraft än den nuvarande.

Till frågan om äskande av anslag för ovanberörda ändamål torde

jag senare få återkomma.

Sedan föredragande t. f. departementschefen härefter uppläst ett

förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen

den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker, hemställde

t. f. departementschefen, att nämnda författningsförslag måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bil. litt. . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:407 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 s. 5 i texten
  2. BevU 1921:29 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 a1 i texten