Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om utmätningsed in. in

1921-03-18 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:195, Med förslag till lag om utmätningsed in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majsts Proposition Nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om utmätningsed in. in.; given Stockholms slott den

18 mars 1921.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om utmätningsed; samt

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 164 höft. (Nr 195.)

308 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Förslag

till

Lag om utmätningsed.

1 §•

Har vid utmätning hos gäldenär full tillgång till gäldande av skuld,

varför utmätningen skett, icke kunnat anträffas eller har uppgiven tillgång

funnits tvistig eller av annan orsak ej kunnat strax till betalning

i laga ordning användas, vare gäldenären pliktig att, där borgenären

det äskar, upprätta skriftlig förteckning över sina tillgångar samt med

ed fästa förteckningens riktighet. Sådan ed kallas utmätningsed.

2 §■

Vill gäldenären avlägga utmätningsed, oaktat yrkande därom icke

framställts, stånde det honom fritt.

3 §•

Den, som vill påkalla avläggandet av utmätningsed, skall göra

skriftlig ansökning därom hos konkursdomaren i den ort, där gäldenären

bör inför domstol svara i mål, som angå gäld i allmänhet. Vid ansökningen

foge sökanden i huvudskrift eller bestyrkt avskrift protokoll över

den utmätningsförrättning, som föranlett ansökningen, (föres ansökning

av gäldenär, skall vid ansökningen jämväl fogas förteckning över gäldenärens

tillgångar.

Ansökning, som i första stycket sägs, må ej göras senare än sex

månader efter det utmätningsförrättningen ägde rum.

4 §''

Finner konkursdomaren, att han enligt 3 § ej är behörig att taga

befattning med ansökning, som där sägs, eller har sökanden ej iakttagit

vad i samma paragraf föreskrives eller kan ansökningen av annan orsak

icke upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse

därmed och teckne det å ansökningen.

5 §•

Upptages ansökning, som gjorts av borgenär, skall förhör med

parterna hållas inför konkursdomaren å tid och ort, som av honom bestämmas.

Konkursdomaren teckne genast å ansökningen föreläggande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195. 3

för gäldenären att inställa sig vid förhöret, beredd att avgiva förklaring

över ansökningen, vid äventyr att uraktlåtenhet därutinnan ej utgör

hinder för målets avgörande. Nämnda äventyr skall utsättas i föreläggandet,

vilket ock skall innehålla erinran om att utmätningseden må

avläggas vid förhöret samt anmaning till gäldenären att, om han saknar

laga orsak att bestrida ansökningen, personligen infinna sig vid förhöret

för att med företeende av förteckning över sina tillgångar fullgöra

edgången. Borgenären vare pliktig att minst en vecka före den för förhöret

bestämda dagen tillställa gäldenären ansökningshandlingarna i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift, så ock att sist vid förhöret till

konkursdomaren inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 § rättegångsbalken

sägs, rörande delgivningen och dagen därför samt återställa

ansökningshandlingarna eller inkomma med styrkt avskrift därav. Har

ej borgenären vid förhöret inkommit med bevis, att delgivning skett

inom föreskriven tid, eller visat, att hinder för delgivningen mött, och

inställer sig ej gäldenären ändock vid förhöret, vare ansökningen förfallen.

Samma lag vare, där icke vid förhöret ansökningshandlingarna

återställts eller styrkt avskrift därav inkommit. Har borgenären visat,

att hinder för delgivning mött, utsatte konkursdomaren ny dag för förhör.

Skola, enligt vad i första stycket sägs, ansökningshandlingarna eller

avskrift därav eller delgivningsbevis tillhandahållas konkursdomaren, må

insändande ske med posten, och skall handling, som blivit sålunda insänd,

anses hava inkommit å tid, då den mottogs.

6 §‘

Över ansökning, som gjorts av borgenär, skall konkursdomaren

meddela beslut vid det förhör, varom i 5 § förmäles. Bestrider gäldenären

ansökningen, må dock konkursdomaren, om han på grund av

särskilda omständigheter finner det erforderligt, till rätten hänskjuta

frågan, om edgång skall äga rum. Har sådant hänskjutande skett, utsatte

konkursdomaren dag för målets handläggning vid rätten; och

aligge det parterna att utan särskild kallelse inställa sig vid rätten,

vid äventyr att parts utevaro ej hindrar nämnda frågas avgörande.

i §■

Varder av borgenär gjort edgångsyrkande bifallet men kan eden

ej genast avläggas, meddele konkursdomaren beslut om tid och ställe,

då gäldenären skall, med företeende av förteckning över sina tillgångar,

inför konkursdomaren fullgöra edgången. Beslutet skall innehålla erinran

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

om den påföljd, som gäldenärens underlåtenhet att ställa sig beslutet till

efterrättelse enligt vad i 8 § stadgas kan medföra för honom.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren

tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare,

som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta

honom hemma i sin bostad avlägga eden.

År gäldenären ej personligen närvarande, då beslut, som i första

stycket sägs, av konkursdomaren meddelas, skall konkursdomaren låta

delgiva gäldenären beslutet. År borgenären ej tillstädes, skall han, så

vitt ske kan, av konkursdomaren underrättas om beslutet.

8 §.

Underlåter gäldenär av tredska eller eljest att inställa sig å tid och

ställe, som bestämts jämlikt 7 §, eller tredskas han att, med företeende

av förteckning över sina tillgångar, avlägga ed, som blivit honom förelagd,

må han efter omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas

att fullgöra sin skyldighet.

9 §■

På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd

enligt 8 §. Har gäldenär för tredska insatts i häkte, skall konkursdomaren,

då anledning till gäldenärens kvarhållande ej längre är för

handen, genast förordna om hans lösgivande.

Varder gäldenären enligt vad ovan är stadgat hållen i häkte, skall

kostnaden därför gäldas av allmänna medel.

10 §.

Efter framställning av gäldenär, som på yrkande av borgenär förpliktats

att avlägga utmätningsed, äge konkursdomaren, där han finner

gäldenären tarva biträde vid upprättandet av förteckning över sina tillgångar,

förordna magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan

lämplig person att vid förteckningens upprättande tillhandagå gäldenären.

Gottgörelse till den sålunda förordnande skall gäldas av borgenären.

ii §•

Har gäldenär gjort ansökning om att få avlägga utmätningsed,

bestämme konkursdomaren genast, när och var edgången skall, vid äventyr

att ansökningen varder förfallen, inför konkursdomaren fullgöras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195. 5

Bestämmelserna i 7 § andra stycket och tredje stycket sista punkten

skola därvid äga motsvarande tillämpning.

12 §.

Då utmätningsed skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg

till den av honom upprättade förteckningen eller de ändringar däri, som

han må finna påkallade, och betyge därefter med ed, att förteckningen

(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att ej

gäldenären veterligen någon tillgång blivit utelämnad.

13 §.

Har gäldenär avlagt utmätningsed, vare han ej pliktig att innan

tre år förflutit ånyo avlägga sådan ed, där det ej göres sannolikt, att

ny tillgång efter edgången tillfallit honom.

Samma lag vare, då gäldenären avlagt bouppteckningsed i konkurs,

som avskrivits jämlikt 185 eller 186 § konkurslagen eller avslutats

genom slututdelning utan att icke förmånsberättigade borgenärer erhållit

full betalning. 1 nu sagda fall skall tiden räknas från det konkursen

upphörde.

14 §.

Konkursdomaren skall föra förteckning över gäldenärer, som avlagt

utmätningsed eller förpliktats att avlägga sådan ed men uraktlåtit att

fullgöra edgången. Förteckningen skall upptaga varje gäldenär namn

och bostad, dag, då edgången fullgjorts, samt av rätten eller konkursdomaren

i ärendet meddelade beslut eller däri eljest vidtagna åtgärder.

15 §.

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, då sådant enligt

denna lag ankommer på honom, må klagan föras i hovrätten; dock

gånge beslutet, om ej gäldenären därigenom mot sitt bestridande förklarats

pliktig att avlägga utmätningsed, utan hinder av förd klagan i

verkställighet, där ej förbud däremot från hovrätten kommer.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden skall i

nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

I tingslag — — — — —- slag:

1. mål — — -— — — målsägande;

2. växelmål — — — — — check;

3. andra — — — — — räkning;

4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs, angående boskillnad

samt angående skyldighet för gäldenär att avlägga utmätningsed;

5. ärenden — — — — — ärenden;

6. ärenden — — — — — stad.

Vid — — — — — närvarande.

Mål — -— — — — behandling.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om utmätningsed

träder i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195

i

Utdrag av ‘protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 4 februari 1921.

N ärvarand e:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg anmälde av

särskild sakkunnig inom nämnda departement den 25 november 1919

avgivna förslag till

1) lag om manifestationsed; samt

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Föredraganden anförde därvid: »Ifrågavarande lagförslag avse att

fylla en länge känd brist i vår lagstiftning. Då för närvarande vid utmätning

tillgång till gäldande av utmätningssökandens fordran icke kan

anträffas, äger denne icke någon annan utväg att på ett tillförlitligt sätt

få gäldenärens brist på tillgångar bekräftad än att genom att sätta

gäldenären i konkurs tvinga denne att avlägga gäldenärsed i konkursen.

Konkursen föranleder åtskilliga obehag för gäldenären samt åsamkar

statsverket och vissa funktionärer kostnader och besvär, vartill kommer,

att det tager relativt lång tid för borgenären att nå sitt mål, — allt olägenheter,

som de nu framlagda förslagen avse att undanröja. Behovet av

lagstiftning i ämnet har på senare tid blivit alltmera kännbart, vilket

framgår därav, att det relativa antalet av de konkurser, som måste avskrivas

på grund av att tillgångarna ej räcka till konkurskostnaderna,

visar en. ständigt fortgående stegring. Medan dessa s. k. fattigkonkurser,

vilka i stor utsträckning föranledas av ifrågavarande brist i vår

lagstiftning, under år 1910 utgjorde 38,7 % av alla under året slutförda

konkurser, har deras relativa antal sedermera så småningom stigit därhän,

att enligt preliminära siffror för år 1919 detsamma då utgjorde 60,o %.

De nu föreslagna bestämmelserna innehålla i huvudsak följande:

Då vid utmätning full och ostridig tillgång till gäldande av utmätnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kurujl Maj:ts Proposition Nr 195

borgenärens fordran icke kunnat anträffas, är gäldenären pliktig att, där

borgenären det äskar, upprätta en skriftlig förteckning över sina tillgångar

samt med ed fästa förteckningens riktighet. Dylik ed, vilken i förslagen

benämnes manifestationsed, äger gäldenären avlägga jämväl utan yrkande

av borgenären. Förslagen, som ansluta sig till det för årets riksdag

framlagda förslaget till ny konkurslag och sålunda bland annat utgå

från förefintligheten av s. k. konkursdomare, överlämna handläggningen

av edgångsärendena åt vederbörande konkursdomare, dock med det undantaget,

att, om gäldenären bestrider, att han är pliktig att avlägga manifestationsed,

frågan, huruvida sådan skyldighet åligger honom, prövas

av rätten. Därest gäldenär, som förklarats pliktig att avlägga manifestationsed,

tredskas att med företeende av förteckning över sina tillgångar avlägga

sådan ed, kan såsom tvångsmedel mot honom användas hämtning eller

häkte. Till biträde åt gäldenär, som befinnes vara i behov av hjälp vid tillgångsförteckningens

upprättande, kan på borgenärens bekostnad lämplig

person av konkursdomaren förordnas. Särskilda föreskrifter äro meddelade

för att utmätningsborgenären må bliva i tillfälle att närvara vid edgången

och därvid bevaka sina intressen genom att påkalla framställandet

till gäldenären av erforderliga frågor. Gäldenär, som avlagt manifestationsed,

är ej i förhållande till någon borgenär pliktig att under

de närmaste tre åren ånyo gå sådan ed, därest det ej göres sannolikt,

att ny tillgång efter edgången tillfallit gäldenären. över gäldenärer, som

avlagt manifestationsed eller förpliktats att avlägga sådan ed men uraktlåtit

att fullgöra edgången, skall förteckning föras av konkursdomaren.

Över ifrågavarande lagförslag hava efter vederbörliga remisser utlåtanden

inkommit från nio handelskammare, tre köpmansföreningar,

Sveriges köpmannaförbund, Göteborgsavdelningen av Sveriges advokatsamfund,

tjugu rådhusrätter och fem domhavande. Av dessa hava

alla utom två rådhusrätter och en domhavande i princip tillstyrkt förslagen

och därvid har, särskilt från handelskammarehåll, behovet av den

föreslagna lagstiftningen vitsordats.

I den mån man i de avstyrkande yttrandena sökt giva en anvisning

om, huru eu lagstiftning av här ifrågavarande art bör anordnas,

har man uttalat sympatier för det system, som tillämpas i Danmark och

Norge och vilket innebär, att man icke ålägger gäldenären edgång

utan låter vederbörande utmätningsförrättare avfordra gäldenären upplysningar

angående hans tillgångar, därvid i Danmark lörrättningsmannen

erhållit rätt att mot tredskande gäldenär såsom tvångsmedel använda

enkelt fängelse. Då emellertid de tjänstemän, som hos oss hava att

verkställa utmätning och särskilt utmätning för utskylder, icke torde äga

tillräckliga kvalifikationer för att vederbörligen fullgöra de uppgifter,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

som enligt ett dylikt system skulle läggas på dem, kan enligt min uppfattning

den sålunda föreslagna utvägen icke förordas. Helt annorlunda

ligga förhållandena i våra grannländer, varest utmätningsärendena handläggas

av domstolsmyndighet eller under sådan myndighets inseende.

Det bör för övrigt i detta sammanhang betonas, att den nya lagstiftningen

måste bereda borgenären en garanti, som är i huvudsak likvärdiomed

den, som kan erhållas genom gäldenärsed i konkurs. I annat fall

är att befara, att borgenärerna fortfarande skola se sig nödsakade att

påkalla konkurs och att sålunda den föreslagna lagstiftningen icke skulle

medföra avsedd nytta.

I vissa av de yttranden, i vilka de framlagda förslagen i princip

förordas, hava erinringar framställts mot olika delar av desamma.

Sålunda anmärkes i ett flertal yttranden, att det föreslagna edslnstitutet

lämpligen borde erhålla ett svenskt namn. Då denna anmärknmg

synes mig fullt befogad, har jag såsom benämning på ifrågavarande

ed funnit mig böra föreslå ordet utmätningsed.

a.nnan anmärkning av mera principiell art avser edstemats innehåll-

I vissa yttranden göres gällande, att gäldenären borde vara pliktig

att lämna edlig uppgift jämväl om sina skulder för att sålunda giva

borgenären en^ fullständig redogörelse för sin ekonomiska situation.

Utgår man från det behov, som det föreslagna edsinstitutet avser att

fylla, nämligen att bereda utmätningsborgenären visshet angående utmätnmgsförrättningens

tillförlitlighet, torde kravet på ett så omfattande

edstema icke kunna motiveras. Man kan från berörda utgångspunkt

näppeligen komma längre än att borgenären bör vara berättigad att få

veta, huruvida gäldenären har någon vid utmätningen icke uppgiven,

utmätningsbar tillgång, ävensom — med hänsyn till att eu på grundval

av galdenärens uppgifter företagen ny utmätning blir utan verkan, om

gäldenären inom viss kortare tid sökes i konkurs, - huruvida gäldenär^

äger så stora tillgångar, att borgenären, om han själv påkallar

konkurs, icke riskerar att enligt 188 § i det förut omnämnda förslaget

till ny konkurslag själv få vidkännas konkurskostnaderna. Det må för

övrigt erinras om att den ifrågasatta utvidgningen av edstemat lätt

unde få den påföljden, att kostnaderna för edgångens åvägabringande

bleve väsentligt större. Medan nämligen biträde vid upprättandet av

en förteckning, som blott avser tillgångarna, säkerligen kan behövas

endast i undantagsfall, skulle nog gäldenären i betydligt större utsträckning

bliva i behov av biträde, därest han skall vara pliktig att jämväl

angiva sina skulder.

En annan anmärkning av principiell art går ut därpå, att, om gäldenären

sökes i konkurs, medan edgångsförfarandet pågår, detta bör vila

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 164 höft. (Nr 195.) 308 21 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 195.

i avbidan på konkursansökningens prövning samt edgångsyrkandet förfalla,

om konkurs kommer till stånd. Anmärkningen är tydligen grundad

på den tankegången, att utmätningseden blir onödig, därest gäldenären

ändock skall avlägga bouppteckningsed i konkurs. Detta må väl vara

riktigt, om det ock torde sakna större praktisk betydelse, eftersom

borgenären i de angivna fallen sällan torde motsätta sig anstånd med

edgången, respektive underlåta att återkalla edgångsansökningen. Däremot

skulle det enligt min uppfattning vara synnerligen otillfredsställande,

om en gäldenär, som för tredska att avlägga eden insatts i häkte,

skulle kunna återvinna friheten blott genom att begära sig själv i konkurs

eller rent av genom att låta någon honom närstående anhängiggöra

en konkursansökan, som därefter icke ens behövde fullföljas, och

jag har därför icke ansett mig kunna på förevarande punkt föreslå

någon ändring.

I ett av de avgivna yttrandena har framhållits, att rätten att påkalla

edgång icke borde stå öppen under obegränsad tid efter utmätningsförsöket.

Då denna anmärkning synes vara befogad, torde föreskrift

böra upptagas om att ansökning om edgång skall göras inom

viss, ej allt för kort tid, lämpligen ett år från det utmätningsförrättningen

ägde rum, vilken föreskrift i sin tur nödvändiggör ett stadgande

om att edgångssökande skall erhålla anstånd, da hinder för delgivning

av hans ansökning mött. Likaledes bör i enlighet med framställda

anmärkningar bestämmelse upptagas om skyldighet för borgenär,

som vill fullfölja edgångsansökning, att till konkursdomaren återställa

ansökningshandlingarna.!) ...

Efter förmälan, att han låtit i enlighet med vad sålunda aniorts

omarbeta lagförslagen, uppläste föredraganden de sålunda omarbetade

förslagen, omfattande enligt den lydelse, bilagor vid detta protokoll utvisa,

förslag till

1) lag om utmätningsed; samt

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

och hemställde föredraganden, att lagrådets yttrande över nämnda

lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Adil Wifvesson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 195.

11

Bilaga.

Förslag

till

Lag om utmätningsed.

1 §•

n Har vid utmätning hos gäldenär full tillgång till gäldande av skuld,

varför utmätningen skett, icke kunnat anträffas eller har uppgiven tillgång

funnits tvistig eller av annan orsak ej kunnat strax till betalning i

laga ordning användas, vare gäldenären pliktig att, där borgenären det

äskar, upprätta skriftlig förteckning över sina tillgångar samt med ed fästa

förteckningens riktighet. Sådan ed kallas utmätningsed.

2 §•

Vill gäldenären avlägga utmätningsed, oaktat yrkande därom icke

framställts, stånde det honom fritt.

3 §•

_ Hen, som vill påkalla avläggandet av utmätningsed, skall göra

skriftlig ansökning därom hos konkursdomaren i den ort, där gäldenären

bör inför domstol svara i mål, som angå gäld i allmänhet. Vid ansökningen

foge sökanden i huvudskrift eller bestyrkt avskrift protokoll över

den utmätningsförrättning, som föranlett ansökningen. Göres ansökning

av gäldenär, skall vid ansökningen jämväl fogas förteckning över gäldenärens

tillgångar.

Ansökning, som i första stycket sägs, må ej göras senare än ett år

efter det utmätningsförrättningen ägde rum.

4 §•

Finner konkursdomaren, att han enligt 3 § ej är behörig att taga

befattning med ansökning, som där sägs, eller har sökanden ej iakttagit

vad i samma paragraf föresknves eller kan ansökningen av annan orsak

icke upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse

därmed och teckne det å ansökningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 195.

5 §•

Upptages ansökning, som gjorts av borgenär, teckne konkursdomaren

genast å ansökningen föreläggande för gäldenären att å viss tid och

ort inför konkursdomaren avgiva förklaring över ansökningen, vid äventyr

att uraktlåtenhet därutinnan ej utgör hinder för målets avgörande.

Nu nämnda äventyr skall utsättas i föreläggandet. Borgenären vare

pliktig att sist en vecka före den för förklarings avgivande bestämda

dagen tillställa gäldenären ansökningshandlingarna i huvudskrift eller

bestyrkt avskrift, så ock att före den för förklarings avgivande

utsatta tiden till konkursdomaren inkomma med sådant intyg, som i

11 kap. 38 § rättegångsbalken sägs, rörande delgivningen och dagen

därför samt återställa ansökningshandlingarna eller inkomma med styrkt

avskrift därav. Har borgenären ej före sagda tid inkommit med bevis,

att delgivning skett inom föreskriven tid, eller visat, att hinder för delgivningen

mött, och avgiver ej gäldenären ändock förklaring. å förelagd

tid, vare ansökningen förfallen. Samma lag vare, där icke inom föreskriven

tid ansökningshandlingarna återställts eller styrkt avskrift därav

inkommit. Har borgenären visat, att hinder för delgivning mött, utsatte

konkursdomaren ny dag för förklarings avgivande..

Skola, enligt vad i första stycket sägs, ansökningshandlingarna eller

avskrift därav eller delgivningsbevis tillhandahållas konkursdomaren, må

insändande ske med posten, och skall handling, som blivit sålunda insänd,

anses hava inkommit å tid, då den mottogs.

6 §•

Medgiver gäldenär ansökning, som gjorts av borgenär, eller utebliver

gäldenären med förklaring, meddele konkursdomaren genast beslut

över ansökningen. Bestrider gäldenären ansökningen, varde frågan, om

edgång skall äga rum, hänskjuten till rätten; och åligge det parterna att

utan särskild kallelse inställa sig vid rätten, vid äventyr att parts utevaro

ej hindrar frågans avgörande.

7 §•

Varder edgångsyrkande bifallet men kan eden ej genast avläggas,

meddele konkursdomaren beslut om tid och ställe, då gäldenären skall,

med företeende av förteckning över sina tillgångar, inför konkursdomaren

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

fullgöra edgången. Beslutet skall innehålla erinran om den påföljd,

som gäldenären enligt vad i 8 § stadgas är underkastad, därest han

tredskas att ställa sig beslutet till efterrättelse.

År gäldenären häktad eller avlägset boende, må konkursdomaren

tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare,

som är närmast; är gäldenären sjuk, äge konkursdomaren låta

honom hemma i sin bostad avlägga eden.

År gäldenären ej personligen närvarande, då beslut, som i första

stycket sägs, av konkursdomaren meddelas, skall konkursdomaren låta

delgiva gäldenären beslutet. År borgenären ej tillstädes, skall han, så

vitt ske kan, av konkursdomaren underrättas om beslutet.

8 §.

Tredskas gäldenär att inställa sig å tid och ställe, som bestämts

jämlikt 7 §, eller att, med företeende av förteckning över sina tillgångar,

avlägga ed, som blivit honom förelagd, må han efter omständigheterna

hämtas eller genom häkte tillhållas att fullgöra sin skyldighet.

9 §■

På konkursdomaren ankomme att förordna om vidtagande av åtgärd

enligt 8 §. Har gäldenär för tredska insatts i häkte, skall konkursdomaren,

då anledning till gäldenärens kvarhållande ej längre är för

handen, genast förordna om hans lösgivande.

Varder gäldenären, enligt vad ovan är stadgat, hållen i häkte, skall

kostnaden därför gäldas av allmänna medel.

10 §.

Tarvar gäldenär, som på yrkande av borgenär förpliktats att avlägga

utmätningsed, biträde vid upprättandet av förteckning över sina

tillgångar, varde av konkursdomaren förordnande meddelat magistratsperson,

landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person att därvid

tillhandagå gäldenären.

Gottgörelse till den sålunda förordnade skall gäldas av borgenären.

11 §•

Har gäldenär gjort ansökning om att få avlägga utmätningsed,

bestämme konkursdomaren genast, när och var edgången skall, vid även
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

tyr att ansökningen varder förfallen, inför konkursdomaren fullgöras.

Bestämmelserna i 7 § andra stycket och tredje stycket sista punkten

skola därvid äga motsvarande tillämpning.

12 §.

Då utmätningsed skall avläggas, göre gäldenären först de tillägg till

den av honom upprättade förteckningen eller de ändringar däri, som

han må finna påkallade, och betyge därefter med ed, att förteckningen

(med däri av honom gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att ej

gäldenären veterligen någon tillgång blivit utelämnad.

13 §.

Har gäldenär avlagt utmätningsed, vare han ej pliktig att innan

tre år förflutit ånyo avlägga sådan ed, där det ej göres sannolikt, att

ny tillgång efter edgången tillfallit honom.

Samma lag vare, då gäldenären avlagt bouppteckningsed i konkurs,

som avskrivits jämlikt 185 eller 186 § konkurslagen eller avslutats

genom slututdelning utan att icke förmånsberättigade borgenärer erhållit

full betalning. I nu sagda fall skall tiden räknas från det konkursen

upphörde.

14 §.

Konkursdomaren skall föra förteckning över gäldenärer, som avlagt

utmätningsed eller förpliktats att avlägga sådan ed men uraktlåtit att

fullgöra edgången. Förteckningen skall upptaga varje gäldenärs namn

och bostad, dag, då edgången fullgjorts, samt av rätten eller konkursdomaren

i ärendet meddelade beslut eller däri eljest vidtagna åtgärder.

15 §‘

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, då sådant enligt

denna lag ankommer på honom, må klagan föras i hovrätten; dock gånge

beslutet utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud däremot

från hovrätten kommer.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då nya konkurslagen träder

i kraft.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 195.

15

Bilaga.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden skall i

nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

I tingslag — — — — — slag:

1.

mål — — —

— — målsägande;

2.

växelmål — —

- — — — check;

3.

andra — — —

- — — räkning;

4.

mål angående

gäldenärs försättande i konkurs, angående bo-

skillnad samt angående skyldighet för gäldenär att avlägga utmätningsed;

5. ärenden — — — — — ärenden;

6. ärenden — — — — — stad.

Vid — — — — — närvarande.

Mål — — — — — behandling.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om utmätningsed

träder i kraft.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl.

Maj:ts lagråd torsdagen den 24 februari 1921.

Närvarande:

Justitieråd et B er glaf, regeringsrådet Ernberg, justitieråden Molin,

Appelberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

4 februari 1921, hade Kungl. Maj:t förordnat, att för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål lagrådets yttrande skulle inhämtas över

upprättade förslag till:

1) lag om utmätningsed; samt

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tin:issammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsrådet Sven Lawski.

Desamma föranledde följande yttranden.

Förslaget till lag om utmätningsed.

Justitieråd et Molin:

Det lärer icke råda olika meningar därom, att det är en brist i

gällande lagstiftning, att vid utmätning, som icke lämnat full tillgång

till gäldande av den fordran, för vilken utmätning skett, den borgenär,

som sökt utmätningen, icke har annan möjlighet att framtvinga tillgångar,

som gäldenären äger men som ej vid utmätningen varit kända,

än att påkalla gäldenärens försättande i konkurs, varmed följer skyldighet

för gäldenären att uppgiva samtliga sina tillgångar och edfästa uppgiften.

Visserligen är i många fall, då utmätning ägt rum utan att

medföra full betalning åt utmätningssökanden, gäldenärens ekonomiska

ställning sådan, att det icke ligger något i och för sig oegentligt i att

konkurs följer på den misslyckade utmätningen. Att den enskilde borgenären

för att framtvinga gäldenärsed måste söka gäldenären i konkurs,

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

kan till gagn för samtliga borgenärer medföra, att konkursen inträffar

på ett tidigare stadium än som eljest skulle skett. Om än icke teoretiskt

försvarlig kan sålunda gällande lagstiftning för dylika fall medföra

en viss praktisk fördel. Men förhållandena äro ingalunda alltid

sådana, som nyss antytts. Det gives ock fall, då oaktat den misslyckade

utmätningen konkurs icke är på sin plats och då alltså den oegentliglieten

föreligger, att borgenären för att vinna säkerhet för att gäldenären

icke äger andra tillgångar än de vid utmätningen anträffade måste

tillgripa ett förfarande, för vilket de naturliga förutsättningarna ej föreligga,

Konkursen förutsätter till sin natur dels ett flertal av fordringsägare

och dels en förmögenhetsmassa att fördela mellan fordringsägarna.

Därest nu den utmätningssökande borgenären är den ende fordringsägare,

som gäldenären har, eller de övriga fordringsägare, som finnas,

icke önska för närvarande göra sina fordringar gällande, är det uppenbarligen

föga tillfredsställande att förstnämnde borgenär skall nödgas

anlita konkursvägen för att komma till sin rätt. Om åter gäldenären

saknar utmätningsbara tillgångar eller har så obetydliga tillgångar, att

de icke förslå till kostnaderna för ett konkursförfarande, är det lika

oegentligt att detta förhållande icke skall kunna av gäldenären edligen

bekräftas förrän efter inledande av en konkurs, som är i sig själv

meningslös.

Om man nu, på sätt det remitterade förslaget innefattar, i vår lagstiftning

inför manifestationsed av gäldenären utan sammanhang med

konkurs, borde detta rätteligen medföra viss ändring i konkurslagstiftningen.

Den borgenär, som för sin fordran vunnit utmätning av all

gäldenärens kända egendom samt därefter genom ett förfarande enligt

den föreslagna lagen erhållit gäldenärens edliga bekräftelse på att gäldenären

ej äger andra tillgångar, borde knappast vara berättigad att därefter

med stöd av samma fordran få gäldenären försatt i konkurs. Och

om det genom gäldenärens ed konstaterats, att han saknar utmätningsbara

tillgångar, som förslå till konkurskostnad, borde ingen borgenär

äga påkalla konkurs. Det är uppenbart obilligt mot gäldenären, att han

skall vara utsatt för konkurshot, oaktat han i särskilt stadgad ordning

med ed betygat sin fattigdom. I båda fallen förutsättes givetvis, att

det icke föreligger skäl för antagande, att gäldenären äger tillgångar,

som han förvärvat efter edgången. Stadganden av sådant innehåll, som

nu antytts, förutsätta emellertid, såsom erinrats av bland andra konkurslagstiftningskommittén,

ändring av gällande lagstiftning på två områden,

som falla utom konkurslagen. De förutsätta nämligen dels att

återvinning kan äga rum utan sammanhang med konkurs och dels att

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 164 Käft. (Nr 195.) 3os 21 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 195.

gäldenär kan straffas för brottsligt förfarande mot borgenärer utan att

hava blivit försatt i konkurs. Ändring i lagstiftningen i dessa avseenden

torde av skäl, som konkurslagstiftningskommittén anfört, möta avsevärda

svårigheter och icke för närvarande böra ifrågasättas.

Under sådana omständigheter har det remitterade lagförslaget måst

intaga den visserligen föga tillfredsställande men av förhållandena påkallade

ståndpunkten, att utmätningseden införes i lagstiftningen utan

att ändring göres i de regler om förutsättningarna för konkurs, som

innefattas i det på riksdagens prövning beroende förslaget till ny konkurslag.

Att borgenär, för vars fordran gäldenären tillhörig egendom

blivit utmätt, äger rätt att påkalla gäldenärens försättande i konkurs

även sedan gäldenären med ed bekräftat, att han ej äger andra tillgångar

än den utmätta egendomen, är måhända i praktiskt avseende av jämförelsevis

mindre betydelse, enär det icke är antagligt, att borgenären

begagnar sig av nämnda rättighet annat än i de mera sällsynta fall,

då borgenären har för avsikt att söka återvinna egendom till konkursboet

eller att åtala gäldenären för konkurslörbrytelse. Långt mera tvivelaktig

ter sig däremot saken i de fall, då gäldenären vid utmätningsförsök

befunnits sakna utmätningsbara tillgångar; detta även om man

bortser från den ovan anmärkta obillighet gent emot gäldenären, som

anordningen medför.

Det huvudsakliga syftemål, som man velat vinna genom utmätningsedens

(manifestationsedens) införande i vår lagstiftning, har varit att

åstadkomma ett förfarande, som kunde ersätta de s. k. fattigkonkurserna.

Givetvis hade det då varit önskvärt, att det nya förfarandet

kunnat helt sättas i stället för fattigkonkurserna, så att dessa helt och

hållet försvunnit. Då nu detta icke låtit sig göra, utan man måst lämna

båda vägarna öppna för borgenärerna, är det tydligt, att den föreslagna

lagstiftningen icke kan godkännas under annan förutsättning än att anledning

finnes att antaga, att det nya rättsinstitutet i allmänhet eller

åtminstone i någon avsevärd omfattning skall komma till användning

i stället för konkurs, så att icke den nya lagen blir en lag på papperet

utan praktisk tillämpning. På denna punkt har man emellertid svårt

att frigöra sig från en viss tveksamhet.

Det har framhållits såväl av konkurslagstiftningskommittén som i

motiven till förevarande lagförslag, att utmätningsed icke gärna kan införas

såsom ett rättsinstitut vid sidan av fattigkonkursen, med mindre

förfarandet för utkrävande av utmätningsed blir för borgenären förenat

med mindre kostnad och omgång än konkursförfarandeb I annat

fall kommer borgenären otvivelaktigt att i de allra flesta fall välja det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.is Proposition Nr 195.

19

senare mot gäldenären mera kraftigt ingripande procederet. Härvid är

att märka följande. Enligt gällande konkurslag medför den omständigheten,

att konkursboet icke förslår till betäckande av konkurskostnaderna,

icke skyldighet för borgenär, på vars ansökan konkursen kommit

till stånd, att gälda någon del av dessa kostnader. Konkurslagstiftningskommittén

gjorde häri den ändring, att i händelse konkurs behandlades

i den för fattigkonkurser särskilt föreskrivna ordning, borgenären skulle

vara pliktig att ersätta den, som för det fall att gäldenären ej själv ingivit

förteckning å sina tillgångar och skulder förordnades att upprätta

sådan förteckning. I det nu framlagda konkurslagsförslaget har det

ålagts borgenären att gälda samtliga konkurskostnader. Oaktat sålunda

enligt det senaste konkurslagsförslaget påkallandet av konkurs då anledning

är att antaga, att gäldenären saknar tillgångar till bestridande av

konkurskostnaderna, gjorts nog så betungande för den sökande borgenären,

synes det ganska tvivelaktigt, huruvida kostnaderna för det i det

remitterade förslaget stadgade förfarandet verkligen bliva, såsom i motiven

antagits, avsevärt lägre än i en s. k. fattigkonkurs. Men även

om man antager, att så blir fallet, bör det icke förbises, att för borgenären

dessutom torde i allmänhet förekomma en utgift, som lärer bliva

ungefär enahanda, vilkendera utvägen som väljes, nämligen ersättning

till juridiskt biträde för ärendets utförande. Detta medför att den relativa

skillnaden i kostnad i allt fall säkerligen blir skäligen obetydlig.

Om man likväl antager, att förfarandet enligt den nya lagen skall ställa

sig något billigare, erfordras emellertid dessutom, såsom redan antytts,

att detsamma också blir såvitt möjligt enklare och mindre tidsödande

än konkursförfarandet. Åven härutinnan är skillnaden mellan förfarandet

enligt den föreslagna lagen om utmätningsed och den föreslagna

konkurslagens förfarande i fråga om fattigkonkurser icke stor. Nu antydda

synpunkter äro av synnerlig vikt att fasthålla, då fråga blir om

detalj bestämmelserna i det remitterade förslaget, enär varje stadgande,

som gör förfarandet billigare och lättare, är ägnat att giva detsamma

ett företräde framför konkursförfarandet.

Ovan avgivna synpunkter äro emellertid icke de enda, som göra

det tvivelaktigt, huruvida den föreslagna utmätningseden skulle vinna

någon mera omfattande användning. Såsom det har erinrats, bland

annat i motiven till lagförslaget, användes konkurshotet ofta för att av

gäldenären på ett stundom icke fullt lojalt sätt frampressa betalning.

I alla de fall, där borgenären har ett dylikt syfte, torde han fortfarande

komma att begagna sig av konkursansökningen såsom det kraftigaste

medlet att förmå gäldenären att med anlitande av sina yttersta möjligheter

anskaffa penningar för borgenärens tillfredsställande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Ehuru vad sålunda anförts torde giva vid handen, att man icke

kan förvänta, att utmätningseden mera allmänt skulle komma till användning

i stället för fattigkonkurs, synes likväl böra antagas, att den

nya lagstiftningen i icke oväsentlig mån skulle komma att bidraga till

att nedbringa antalet fattigkonkurser. Utan tvivel förekomma många

fall, då borgenären icke hyser önskan att framtvinga en betalning, vartill

gäldenärens egen ekonomi icke lämnar möjlighet utan som åstadkommes

allenast genom andras mellankomst; då alltså borgenärens syfte endast

är att försäkra sig om att gäldenären icke äger dolda tillgångar. Särskilt

lärer detta vara fallet, då vid utmätning för allmänna utskylder

gäldenären befunnits sakna tillgångar. Det kan antagas, att vederbörande

myndigheter, om de få tillfälle att utan konkursansökan avkräva

gäldenären edlig försäkran, att han icke äger andra tillgångar än som

uppgivits, skola finna sig tillfredsställda härmed. En beaktansvärd fördel,

som genom förslaget beretts gäldenären, är möjligheten att av egen

drift avlägga utmätningsed. Ehuru det visserligen må anses tvivelaktigt,

om gäldenärer i den ställning, som här kommer ifråga, i någon större

utsträckning skulle komma att begagna sig av denna möjlighet, är dock

förefintligheten av denna utväg för hederliga och omtänksamma gäldenärer

av värde. Och man kan måhända vara berättigad att antaga, att

i den män det visar sig att gäldenärer genom dylik edgång faktiskt

undgå konkurs, utvägen skall bliva alltmera anlitad. Slutligen må såsom

en bestämd vinning för lagstiftningen framhållas rättigheten för

borgenär, för vars fordran egendom, ehuru icke tillräcklig till fordringens

gäldande, blivit utmätt, att framtvinga edgång av gäldenären utan att

behöva påkalla en konkurs, som i och för sig icke är fördelaktig för

denne borgenär.

Av utredningen framgår, att påföljden för uraktlåtenhet att avlägga

utmätningsed icke gärna kan vara annan än häkte. Häremot har konkurslagstiftningskommittén

framfört vissa betänkligheter. Dessa måste

visserligen erkännas vara beaktansvärda men synas icke utgöra avgörande

hinder för godkännande av den föreslagna lagstiftningen, hälst

densamma upptager stadgandet att gäldenären i fall av behov skall erhålla

biträde med upprättandet av förteckningen över tillgångarna.

Såsom sammanfattning av vad ovan anförts får jag uttala den uppfattningen,

att även om sannolikt är, att gagnet av den föreslagna lagen

icke bliver så stort, som man kunde önskat, övervägande skäl dock

synas tala för ett godkännande av förslaget i dess huvudprinciper.

Lagrådets övriga ledamöter instämde i huvudsak i vad justitierådet

Molin sålunda anfört.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195. 21

Justitierådet Berglöf:

Det remitterade förslaget lämnar i allmänhet ingen ledning för besvarandet

av frågan om det slutliga gäldandet av de kostnader, som

bliva förenade med anlitandet av det ifrågasatta nya edgångsinstitutet.

Kostnadsfrågan beröres uttryckligen endast i två av förslagets paragrafer.

I 9 § stadgas att kostnaden för gäldenärs hållande i häkte skall gäldas

— tvivelsutan slutgiltigt — av allmänna medel, eu bestämmelse, varemot

någon invändning ej lärer med fog kunna framställas. Och i 10 § föreskrives,

att gottgörelse till särskilt förordnat biträde i och för upprättande

av förteckning över gäldenärens tillgångar skall gäldas av borgenären,

utan att härmed utsäges, vem sådan kostnad slutligen skall drabba.

Det torde vidare vara avsett, att i 7 § stadgad delgivning, som skall ske

genom konkursdomarens försorg, ej bör föranleda utgift för vare sig

borgenären eller gäldenären.

Att uppkomna kostnader, som över huvud slutligen böra gäldas av

annan än statsverket, i allmänhet skola förskjutas av borgenären, torde

utan vidare framgå av dennes ställning såsom sökande. Förslaget lär

utgå ifrån dels att i de fall, då borgenär intet vinner genom utmätningseds

påfordrande, d. v. s. då eden endast blir en bekräftelse på utmätningens

resultat, han har att slutligen vidkännas med förfarandet förenade

kostnader, och dels att i motsatt fall skulle av allmängiltiga rättsregler

följa motsvarande skyldighet för gäldenären. Denna förutsättning lär

till sin först angivna del näppeligen vara riktig och till sin senare del

visserligen riktig, men ej så självfallen att varje uttryckligt stadgande

därom skulle kunna anses opåkallat. Det torde väl vara ställt utom

tvivel att utmätningssökande har fordringsrätt hos gäldenären för vad

han får vidkännas i anledning därav att utmätt egendom ej förslagit

ens till exekutionskostnaden. Och det synes svårt att inse, varför detsamma

ej skulle gälla om kostnaden i och för anlitandet av ett förfarande,

som avser att giva borgenären möjligast säkra garanti i fråga

om tillförlitligheten av den företagna utmätningens resultat, även om

detta resultat därav ej rubbas. Och å andra sidan kan det ej anses

annat än lämpligt att, därest i lagen införes ett allmänt stadgande i

fråga om kostnaderna, däri således komme att inbegripas jämväl det

fall, då edgångsyrkandet haft till följd, att ny tillgång yppats. I fråga

om de kostnader, för vilka ett allmänt stadgande sålunda skulle erfordras,

torde anledning ej föreligga att undantaga andra än dem, som äro förenade

med gäldenärens hållande i häkte.

På grund av det anförda hemställes om upptagande av eu ny paragraf

— som lämpligen synes kunna placeras mellan förslagets 13 och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

KungI. Maj:ts Proposition Nr 195.

14 §§ — med föreskrift att annan av förfarande enligt denna lag föranledd

kostnad än den i 9 § 2 st. omförmälda, skall i första hand

erläggas av sökanden, med rätt för borgenär, som är sökande, att av

gäldenären söka sitt åter. Det kan visserligen invändas, att en sådan

föreskrift — för övrigt obestridligen av begränsad praktisk betydelse —

till sin senare del strängt taget faller utanför den föreslagna lagens ram;

men en dylik invändning sjmes böra vika för önskvärdheten av att

kostnadsspörsmålet upptages och göres till föremål för stadgande, som

utesluter oklarhet. Därest så sker, bör givetvis andra stycket av förslagets

10 § utgå.

i §■

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg och justitierådet Molin:

I de särskilda motiven vid denna paragraf har anförts, att i förteckningen

över gäldenärens tillgångar böra införas uppgifter angående

intecknings- och panträttigheter, varav tillgångarna besväras. Vore detta

riktigt, skulle lydelsen av förevarande paragraf svårligen kunna godkännas,

enär där icke antydes, att förteckningen skall upptaga någon

upplysning angående gäldenärens skulder. Det i 12 § innefattade edstemat

förutsätter ock tydligen, att gäldförhållandena icke komma till

synes i förteckningen.

Emellertid synes det icke nödvändigt, att berörda uppgifter inflyta

i förteckningen. Den omständigheten, att någon gäldenärens egendom

kan särskilt häfta för annan borgenärs fordran, utgör icke hinder för

egendomens utmätande för den utmätningssökande borgenärens fordran.

Dessa förhållanden utredas under utmätningsförfarandet. Endast i ett

avseende synes en fullständigare uppgift av gäldenären kunna ifrågasättas.

Om nämligen gäldenären äger fastighet, kan gäldenären på grund

av stadgandet i 25 § inteckningsförordningen själv vara berättigad att

vid försäljning av fastigheten uppbära det belopp, som belöper på viss

inteckning eller del av inteckning. Dylikt ägarehypotek kan, om man

så vill, betraktas som en tillgång, vilken gäldenären borde uppgiva.

Att giva särskild föreskrift härom skulle dock allt för mycket inveckla

den föreslagna lagens stadganden. Därest borgenären vid den exekutiva

auktion, som blir en följd av fastighetens utmätning, icke får fullt

betalt samt har anledning misstänka, att icke samtliga förefintliga inteckningar

äro belånade för sina fulla belopp, har han alltid den utvägen

öppen att söka gäldenären i konkurs.

Det synes alltså vara skäl att strängt fasthålla vid, att den ifrågavarande

förteckningen avser att lämna upplysning allenast om vilken

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 195,

23

egendom, som tillhör gäldenären, icke om denna egendoms värde eller

i vad mån densamma lämnar tillgång till betalning åt den utmätningssökande

borgenären.

Justitierådet Appelberg:

Enligt lydelsen av förevarande paragraf skall den förteckning, som

gäldenären bär att upprätta och edfästa, avse endast gäldenärens tillgångar.

I motiven framhålles dock, att uppgifter angående inteckningseller

panträttigheter, varav gäldenärens tillgångar besväras, uppenbarligen

äro nödvändiga för att klargöra omfattningen av dessa och alltså

skola inflyta i förteckningen. Huruvida skyldighet att i förteckningen

upptaga dylika tillgångarna besvärande rättigheter verkligen bör åläggas

gäldenären, synes emellertid tveksamt.

Syftet med det föreslagna institutet är ju närmast att borgenären skall

få visshet att gäldenären icke, utöver den egendom, som kan hava uppgivits

vid utmätningsförrättningen, äger tillgångar, som skulle kunna tagas i

anspråk för tillgodoseende av borgenärens krav. Vad gäldenären skall med

eden betyga är ju också, att någon tillgång icke utelämnats. En annan

sak är emellertid att, om viss egendom, som i förteckningen upptagits,

häftar för fordran, som skall därur utgå framför utmätningsborgenärens,

sådan egendom från dennes synpunkt sett måhända icke representerar någon

tillgång i gäldenärens bo. Ett upptagande av dylik tillgång utan angivande

av den därvid häftande fordringen skulle därför verka vilseledande. Det

måste med hänsyn härtill anses önskligt, att i förteckningen angivas de

fordringar på grund av panträtt eller eljest, för vilka uppgiven egendom

häftar (jfr 107 och 139 §§ utsökningslagen). Särskilt är att märka, att

om dylik uppgiftsskyldighet ej förefinnes, s. k. ägarehypotek lätt skulle

kunna komma att fördöljas.

Mot ett stadgande om sådan skyldighet kan givetvis invändas, att

i följd därav upprättandet av förteckning i vissa fall komme att bliva

ganska besvärligt och att biträde för upprättandet bleve oftare behövligt.

Man torde dock kunna antaga, att fall av detta slag skola

bliva relativt sällsynta; äro en gäldenärs ekonomiska förhållanden invecklade,

kommer säkerligen i regel konkursvägen att anlitas. Men

skulle utmätningseden i dylikt fall komma till användning, bleve beedigandet

av en förteckning, vari icke angåves fordringar, som häftade vid den

förtecknade egendomen, av ganska ringa värde för borgenären.

övervägande skäl synas alltså tala för att angivandet av sådana

fordringar ålägges gäldenären. Uttryckligt stadgande härom bör emellertid

intagas i lagen. Detsamma torde lämpligen böra givas den av
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

fattning, att därest uppgiven egendom på grund av inteckning eller eljest

särskilt häftar för fordran, detta skall angivas i förteckningen.

Ifrågasättas kan, huruvida icke ett vidhållande av den nu utvecklade

ståndpunkten nödvändiggör en annan avfattning av själva edstemat än

den i förslagets 12 § upptagna. Följdriktigast vore utan tvivel att avfatta

edgåugsformuläret efter förebild av den lydelse, gäldenärseden i

konkurs erhållit enligt 91 § av det för innevarande års riksdag framlagda

konkursförslaget. Fasthålles emellertid, att huvudändamålet med

utmätningseden är att framtvinga uppgift om tilläventyrs förefintliga för

borgenären okända tillgångar, synes icke oundgängligen nödigt att i

edsformuläret särskilt markera, att vid tillgångarna häftande skulder icke

få utelämnas. Den nu gällande konkurseden talar om undantagande endast

av vad boet tillhör, oaktat givetvis gäldenären är skyldig att riktigt

uppgiva även alla sina skulder.

3 §•

Regeringsrådet Ernberg och justitierådet Molin:

I yttranden, som avgivits över förslaget, har framhållits önskvärdheten

av, att gäldenären finge avlägga sådan ed, som här avses, när

helst gäldenären så önskade, således även utan att utmätning hos honom

ägt rum. Det torde vara betänkligt att knyta några rättsverkningar

vid en edgång, som gäldenären av egen drift avlagt vid en självvald,

måhända för honom särskilt förmånlig tidpunkt. Den föreslagna manifestationseden

hör oskiljaktigt tillsammans med utmätningsförfarandet;

proceduren är att betrakta såsom ett rättsärende mellan två parter, den

utmätningssökande borgenären och gäldenären. Men just därför synes det

mindre riktigt att, på sätt i förevarande paragraf skett, utsträcka tiden,

inom vilken ed får av någondera parten påkallas, ända till ett år efter

utmätningsförrättningen. Edgången bör även till tiden komma så nära

utmätningen, att förhållandena kunna antagas i allmänhet vara desamma

som vid utmätningen. Eljest förlorar rättsinstitutet lätt sin ovan antydda

karaktär. Med hänsyn härtill hemställes, att den angivna tidsfristen förkortas

till tre månader.

5 §•

Justitieråden Berglöf och Molin:

Såsom förut anförts är det av största vikt att förfarandet göres så

snabbt och enkelt som möjligt. Det här föreslagna tillvägagångssättet

synes ändamålsenligt. Men stadgandena hava icke erhållit sådan avfattning,

att det åsyftade innehållet framträder med önskvärd tydlighet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195. 25

Meningen är icke, att gäldenären skall avgiva skriftlig förklaring över

borgenärens ansökan. Utan konkursdomaren skall utsätta ett sammanträde,

som lämpligen torde kunna benämnas förhör, därvid parterna hava

att infinna sig. Borgenärens utevaro hindrar dock icke ärendets företagande.

Om gäldenären icke har laga orsak att bestrida edgångsyrkandet,

bör han infinna sig personligen vid förhöret samt medhava förteckning

över sina tillgångar och vara beredd att edfästa förteckningen.

Uteblir gäldenären vid förhöret, utgör detta ej hinder för prövning av

ansökningen.. Konkursdomaren bör på ansökningen teckna resolution,

som jämte tid och ort för förhöret innefattar nu nämnda föreskrifter.

Aven i fortsättningen av paragrafen böra stadgandena hänföras till den

för förhöret utsatta tiden i stället för tiden för förklarings avgivande,

och påföljden att ansökningen förfaller, om borgenären ej inkommer

med delgivningsbevis eller visar att hinder för delgivning mött, knytas

vid gäldenärens uteblivande från förhöret.

Justitierådet Appelberg, med vilken regeringsrådet Ernberq förenade

sig, yttrade:

Jag instämmer med justitieraden Berglöf och Molin utom härutinnan,

att jag anser påföljden att ansökning förfaller på grund av underlåtenhet

från borgenärs sida att inkomma med delgivningsbpvis icke böra inträda,

därest gäldenären inkommit med skriftlig förklaring inom den för förhöret

utsatta tiden. Den inkonsekvens, som till synes ligger i en sådan regel,

torde väl kunna försvaras. Ifrågavarande ansökningsärenden äro ju av

den natur, att i . och för sig skriftlig förhandling vore den lämpliga

formen; då muntlig handläggning i allt fall föreskrives, är det av skäl

att man tänker sig denna oftast kunna leda till att eden omedelbart

avlägges. Att frånkänna en insänd skriftlig förklaring all verkan i förevarande

hänseende, synes därför vara att gå för långt.

6 §•

Justitierådet Berglöf, regeringsrådet Ernberg och justitierådet Appelberg:

I första punkten av denna paragraf föreskrives, att konkursdomarén

genast skall meddela beslut, ifall gäldenären medger borgenärs ansökning

om utmätningsed, eller gäldenären uteblir med förklaring. Lämpligheten

av att sålunda sammanföra dessa båda fall synes emellertid

kunna sättas i fråga. Därest ansökningen medgives, och något hinder

mot edens omedelbara upptagande ej möter — gäldenären är personligen

tillstädes, försedd med vederbörlig förteckning — bör givetvis

edgången genast fullgöras, utan att ens något formligt beslut behöver

Bihang till riksdagen protokoll 1921. 1 samt. 164 höft. (Nr 195.) sos äi 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

avkunnas därom att så skall ske. För det fall åter, att ansökningen

väl medges, men eden ej kan omedelbart upptagas eller gäldenären uteblivit

med förklaring, erfordras att domaren i ärendet meddelar särskilt

beslut, vilket, därest det innefattar bifall till ansökningen, jämväl skall

upptaga sådana bestämmelser, som omförmälas i första stycket av 7 §.

Andra punkten av förevarande paragraf innebär, att varje bestridande

av ansökningen från gäldenärens sida skall föranleda att frågan,

om edgång skall äga rum, hänskjutes till rätten. Fn dylik ovillkorlig

föreskrift skulle komma att onödigtvis tynga ett förfarande, av vilket i

första rummet måste fordras snabbhet och enkelhet, om det skall

bliva till något praktiskt gagn. I de flesta fall torde det icke medföra

någon våda för rättssäkerheten att åt konkursdomaren inrymma befogenhet

att meddela beslut i ärendet, även då ansökningen bestrides.

Därest den i 1 § angivna förutsättningen för utmätningsed föreligger —

något som domaren enligt förslagets innebörd alltid äger pröva — lär

ett bestridande utan vidare av edgångsskyldighet i regel ej förtjäna avseende.

Och skulle bestridandet grundas därpå att med hänsyn till

förut avlagd utmätningsed eller gäldenärsed i konkurs skyldighet att

avlägga ed är enligt 13 § i förslaget utesluten, äro de omständigheter,

som inverka på frågan, i allmänhet av den enkla beskaffenhet, att hänskjutande

till rätterf måste anses överflödigt. Givetvis kunna dock fall

förekomma, då med'' hänsyn särskilt till behovet av bevisnings upptagande

ett sådant hänskjutande måste anses påkallat. Hit torde kunna

räknas t. ex. fall då fråga upjistår, om efter förut avlagd ed gäldenären

fått ny tillgång, eller om gäldenärens sinnesbeskaffenhet kan utgöra

hinder för edgång. För de regelmässiga fallen av bestridande bör man

emellertid, såsom nyss antytts, kunna nöja sig med prövning av domaren,

men bör åt denne inrymmas rätt att, där så finnes nödigt, hänskjuta

frågan till rätten.

I sammanhang med den omredigering av förevarande paragraf, som

blir nödvändig, därest vad ovan anmärkts vinner beaktande, torde böra

övervägas, huruvida icke jämväl ordalagen i 7 § första stycket första

punkten lämpligen kunna underkastas någon jämkning.

Justitierådet Molin:

För min del anser jag visserligen att frågan om gäldenärens edgångsskyldighet

är av den enkla beskaffenhet, att avgörandet alltid bör

kunna anförtros åt konkursdomaren. I det senast framlagda förslaget till

ny konkurslag har emellertid prövningen av edgångsyrkande i det fall då

sådan prövning överhuvud förekommer, nämligen då yrkande om ed
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 195.

27

gång framställes mot annan än konkursgäldenären, förlagts till rätten.

Då det icke torde vara skäl att i nu förevarande lag allt för mycket

avvika från den grundsats, som sålunda kommit till uttryck i konkurslagförslaget,

biträder jag den hemställan, som lagrådets övriga ledamöter

gjort beträffande ifrågavarande paragraf.

7 §•

Regeringsrådet Ernberg:

Ifrågasättas kan, huruvida icke i vissa fall utmätningsed borde

kunna åläggas även annan än gäldenären själv. Så i de fall, som åsyftas

i 93 § av det för riksdagen framlagda konkurslagförslaget. Att emellertid

stadga en sådan skyldighet i enahanda utsträckning, som där är

föreskriven i fråga om bouppteckningsed i konkurs, torde dock icke vara

lämpligt. Däremot torde man, om nu ifrågavarande institut skall fylla

sitt ändamål, knappast kunna undgå att under enahanda förutsättningar,

som angivas i nyssnämnda paragraf av konkurslagförslaget, stadga

skyldighet för make, där gäldenären är gift, ävensom för omyndig att

avlägga utmätningsed. Stadgande härom kan erhålla plats i förevarande

paragraf eller, om så anses lämpligare, i särskild paragraf efter den nu

ifrågavarande.

Om vad nu anförts vinner beaktande, bör givetvis ett tillägg till

12 § göras av innehåll, att där annan än gäldenären skall avlägga eden,

eden bör därefter lämpas.

8 i
Justitieråden

Berglöf, Molin och Appelberg:

Uttrycket »tredskas» gäldenären att inställa sig, synes mindre lämpligt.

Åven om det icke är ådagalagt, att gäldenärens uteblivande beror

på tredska, synes konkursdomaren böra tillerkännas befogenhet att låta

hämta gäldenären. Paragrafen torde därför böra undergå någon omredigering,

i sammanhang varmed även jämkning i 7 § första stycket

sista punkten bör vidtagas.

Regeringsrådet Ernberg:

Häktning bör enligt min uppfattning i de i denna paragraf åsyftade

fall ifrågakomma endast om gäldenären tredskas att avlägga honom

ålagd ed. Underlåter gäldenären att inställa sig å förelagd tid och ort

för att avgiva förklaring i ärendet, bör det icke medföra annan påföljd

än hämtning. Att även i dylikt fall tillgripa häktning synes obehövligt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

och i vissa fall olämpligt, t. ex. när fråga är om sinnessjuk, något som

ju icke alltid kan vara för konkursdomaren på förhand känt, eller andra

liknande fall. Jämväl lärer det i regel ställa sig svårt att utan gäldenärens

hörande utröna, huruvida hans utevaro beror av tredska eller

annat förhållande.

På grund härav hemställes, att paragrafen måtte i enlighet härmed

omarbetas.

10 §.

Lagrådet:

Det torde med allt skäl kunna befaras, att det här föreslagna förordnandet

av lämplig person att biträda gäldenären med upprättande av

den för utmätningsedens avläggande erforderliga förteckningen kommer

att i betänklig grad avskräcka borgenärer från att anlita det föreslagna

nya institutet. Enligt förslaget skall borgenären vidkännas härav föranledd

kostnad, vilken till beloppet kan ställa sig synnerligen avsevärd

i förhållande till den antagliga effekten av edsförfarandet. Möjligheten

att helt utesluta ifrågavarande stadgande skulle ock kunna sättas i fråga.

Oftast torde nämligen gäldenärens ekonomiska förhållanden vara av den

enkla beskaffenhet, att dylikt biträde ej tarvas och att i varje fall nödig

hjälp skulle utan kostnad kunna vinnas genom några av konkursdomaren

under hand givna anvisningar. Där åter förhållandena kunna vara

mera vidlyftiga, lära de väl i regel motsvaras av större förmåga hos

gäldenären att själv ombestyra förteckningens upprättande. Lagrådet

finner sig emellertid ej kunna tillstyrka uteslutande ur förslaget av förevarande

paragraf. Detta med hänsyn särskilt till den allvarliga påföljd

en oriktig edgång kan för gäldenären medföra och till den för underlåtenhet

att upprätta förteckning och fullgöra edgång stadgade påföljd

av frihetsförlust. Dock anser lagrådet, för att påkallande av biträde i

oträngt mål må i möjligaste mån undvikas, paragrafen böra så avfattas,

att därav tydligare framgår, att förordnande, varom här är fråga, skall

meddelas endast då konkursdomaren efter därom av gäldenären gjord

framställning finner sådant vara av nöden.

15 §.

Lagrådet:

Om, på sätt vid 6 § föreslagits, åt konkursdomaren inrymmes befogenhet

att pröva jämväl bestridd ansökning om utmätningsed, torde

därav följa, att klagan över sådant beslut bör utgöra hinder för dess

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

29

verkställighet; och hemställes därför, att bestämmelse med sådan innebörd

för sålunda förutsatt fall måtte inflyta i förevarande paragraf.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om

särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

Utdrag av protokollet över jas titie d ep artements är end eu, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg anmälde lagrådets

yttrande den 24 februari 1921 angående de till lagrådet den 4 i

samma månad remitterade förslag till

1) lag om utmätningsed; samt

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj 1918 om särskilda

tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden.

Föredraganden anförde därvid: »De remitterade förslagen hava av

lagrådet i princip tillstyrkts; dock hava erinringar framställts beträffande

vissa detaljbestämmelser i den föreslagna lagen om utmätningsed.

Tre ledamöter av lagrådet hava sålunda beträffande omfattningen

av den uppgiftsplikt, som enligt 1 § skall åligga gäldenären, uttalat

den åsikten, att man — i motsats till vad som i det till grund för förslaget

liggande sakkunnigbetänkandet gjorts gällande — icke bör fordra,

att gäldenären i förteckningen över sina tillgångar angiver de intecknings-

eller panträttigheter, varav i förteckningen upptagen tillgång

besväras, under det att en ledamot av lagrådet ansett en dylik uppgiftsskyldighet

böra åläggas gäldenären och i enlighet härmed hemställt om

insättandet av ett uttryckligt stadgande, enligt vilket gäldenären skall

vara pliktig att angiva skuld, för vilken uppgiven tillgång på grund

av inteckning eller eljest särskilt häftar. Enligt min uppfattning kan

det visserligen icke förnekas, att det för borgenären kan vara av vikt

att få kännedom om dylik skuld, men då det lärer ligga i gäldenärens

eget intresse att lämna upplysning därom och han alltså näppeligen

torde undandraga sig att besvara härom framställda frågor samt på sätt

inom lagrådet framhållits utmätningsed mera sällan kan komma till an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195.

31

vändning i fall av här avsedd natur, synes något behov av det ifrågasatta

stadgandet knappast föreligga. Svårigheter kunde ock uppstå för

gäldenären att riktigt uppfatta och iakttaga ett stadgande av förevarande

art, vid vilket förhållande betänkligheter möta mot att påbjuda ett edfästande

av omförmälda uppgifter. Då därjämte det föreslagna edgångsförfarandet

otvivelaktigt vinner i enkelhet, om gäldenärens uppgiftsplikt

begränsas till att avse allenast tillgångarna, har jag funnit mig böra

ansluta mig till den uppfattning, som uttalats av lagrådets majoritet.

Såsom vid granskningen framhållits överensstämmer lagtexten närmast

med sagda uppfattning, varför någon ändring i förslaget icke lärer erfordras

i ifrågavarande hänseende.

I anledning av en inom lagrådet framställd anmärkning har i 3 § 3 §.

den ändringen vidtagits, att den tid, inom vilken edgång skall påkallas,

nedsatts från ett år till sex månader.

I enlighet med en vid granskningen gjord hemställan har 5 § om- 5 §.

redigerats.

I 6 § har i enlighet med vad av lagrådet påyrkats konkursdomaren 6 §.

förklarats berättigad att pröva jämväl bestridd edgångsansökning, dock

med rätt för honom att, där han finner det erforderligt, till rätten

hänskjuta frågan, om edgång skall äga rum. Vad åter av lagrådet

yttrats därom, att särskilt beslut över edgångsyrkandet icke behöver

avkunnas, då gäldenären medgiver yrkandet och något hinder för edens

omedelbara upptagande ej möter, har icke synts mig böra föranleda

ändring i förslaget. Det kan näppeligen anses såsom något oegentligt,

att ett formligt beslut meddelas jämväl i detta fall, och stadgandet

vinner otvivelaktigt i reda, om man kan meddela en enhetlig regel för

alla de fall, som här kunna ifrågakomma.

I 7 och 8 §§ hava ändringar vidtagits i enlighet med en inom 7 och 8 §§.

lagrådet vid granskningen av 8 § framställd anmärkning, varjämte ordalagen

i den förra paragrafen något jämkats.

Vad lagrådet anmärkt mot avfattningen av 10 § har iakttagits. 10 och 15 §§.

Lagrådets hemställan beträffande 15 § har likaledes blivit följd.»

Föredraganden uppläste härefter förslaget till lag om utmätningsed

med de ändringar, som av honom på sätt ovan anförts blivit vidtagna;

och hemställde föredraganden, att det sålunda omarbetade förslaget ävensom

förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 7 maj

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 195-

1918 om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål

och ärenden måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skulle

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 19 21.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. 1LU 1921:39 Utlåtande beträffande vissa återstående delar av Kungl. Maj ds propositioner med förslag till ny konkurslag m. m., förslag till lag om utmätningsed in. in. och a1 i texten
  2. 1LU 1921:34 Memorial angående arvode åt den, som inom första lagutskottet biträtt vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 4, med förslag till ny konkurslag m. m. N s. 1 i texten
  3. Rskr. 1921:137 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om utmätningsed m. m. s. 1 i texten
  4. 1LU 1921:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utmätning sed rn. m. s. 1 i texten