Sök i Ratio Lex

Angående omläggning av budgetåret

1921-03-11 · 46 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:201, Angående omläggning av budgetåret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omläggning av

budgetåret; given Stockholms slott den 11 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars 1921.

N ärvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med cheferna för övriga departement

anhöll chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan om genomförande av en omläggning

av budgetåret, och anförde föredraganden därvid följande.

För undvikande av förskott å anslag i det påföljande årets riksstat

föreslog kassaförlagskommittén i sitt den 20 mars 1917 avgi\na

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 170 käft. (Nr 201.) 1

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

betänkande, bland annat, att sådana utgifter, vilka dittills bestritts

medelst förskott av nämnda slag, dädanefter borde, i den män anslag

på riksstat i vanlig ordning icke i tid kunde beredas, upptagas å en

tilläggsstat för det löpande året. Redan 1917 års riksdag beslöt att å

tilläggsstat uppföra vissa större utgifter för samma år. Sedan nämnda

betänkande varit föremål för yttrande av vissa myndigheter, avgav

Kungl. Magt i samband med den till 1918 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

jämväl proposition med förslag till tilläggsstat för

samma år. Särskilda tilläggsstater hava sedermera på förslag av Kungl.

Magt upprättats jämväl för åren 1919 och 1920, och föreligger till

provning av innevarande års riksdag förslag till sådan stat för år 1921.

Ändamålet att undvika ovan berörda förskott ansågs av kassaförlagskommittén

kunna vinnas antingen genom utgifternas upptagande å en

tilläggsstat för det löpande året eller genom en omläggning av budgetåret,

eventuellt medelst eu kombination av bägge dessa utvägar. 1

frågan om en omläggning av budgetåret erinrade kassaförlagskommittén

jämväl, hurusom redan 1910 års riksstatssakkunniga i sitt utlåtande

berört detta spörsmål och bland annat framhållit, att uppgiften att få

budgetens beräkning så nära som möjligt att överensstämma med bokslutets

resultat i hög grad skulle underlättas genom att budgetåret flyttades

närmare intill tiden för riksstatens fastställande av riksdagen. Riksstatssakkunniga

hade emellertid ansett en sådan förändring ligga utanför

ramen av deras uppdrag, så mycket mer som den förutsatte eu särskild

undersökning, som de sakkunniga icke medhunnit; och hade de därför

icke ansett sig kunna därom framställa förslag.

Icke heller kassaförlagskommittén fann sig böra framlägga något

förslag i berörda syfte, då en dylik förändring med alla därav uppkommande

konsekvenser måste kräva en ganska grundlig undersökning av

dithörande förhållanden, och då det för övrigt kunde ifrågasättas, huruvida

det ens kunde anses ingå i kommitténs uppgift att upptaga eu så

vittutseende fråga, vars utredande i varje fall måste betydligt försena

framläggande av kommitténs betänkande.

Då det likväl, med hänsyn till frågans oförnekliga sammanhang

med spörsmålet om ifrågavarande förskott, ansetts önskligt, att förutsättningarna

för en eventuell omläggning av budgetåret bleve belysta, i

den mån sådant kunde utan fördröjande av kommitténs arbete i övrigt

äga rum, anmodade kommittén en av sina tillkallade sakkunniga, professorn

G. Cassel, att göra ett uttalande i frågan; och framförde denne

i en till kommittén avgiven promemoria en del synpunkter, till vilka

opaginerad Kontrollera mot PDF

Q

O

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

jämväl kommittén anslöt sig. Särskilt framhöll kommittén, att kommittén

delade den i promemorian uttalade mening, att någon närmare utredning

rörande de med en övergång till ett nytt finansår förknippade

förhållanden knappast syntes böra komma till stånd, förr än riksdagen

i princip uttalat sig för en reform i sådan riktning.

Såsom slutresultat av sin utredning i frågan om budgetårets omläggning

uttalade kassaförlagskommittén bland annat, att, därest framdeles

budgetåret bleve förlagt närmare tiden för riksstatens fastställande,

behovet av att anlita en tilläggsstat bleve i väsentlig mån minskat.

Nämnda fråga borde därför enligt kommitténs mening snarast möjligt

upptagas till behandling.

I sin skrivelse nr 368 av den 15 juni 1917 uttalade sig också

riksdagen i frågan, i det riksdagen däri anhöll, att Kungl. Maj:t ville

låta verkställa utredning angående frågan om omläggning av budgetåret

till tiden den 1 juli—30 juni eller annan i förhållande till tiden för

riksdagens normaia avslutande lämplig tidsperiod ävensom för riksdagen

framlägga de förslag, vartill sagda utredning kunde föranleda. I skrivelsen

framhöll emellertid riksdagen, att frågan icke ännu kunde anses

så klarlagd, att riksdagen redan då kunde i princip uttala sig för reformen.

Så mycket syntes dock riksdagen den redan föreliggande utredningen

giva vid handen, att frågan vore av så stor betydelse, att densamma

borde göras till föremål för den grundliga undersökning, som

tydligen erfordrades, innan definitiv ståndpunkt till reformen kunde

intagas.

Efter remiss den 9 oktober 1917 avgav därefter statskontoret

utlåtande i frågan, och överlämnade statskontoret därvid yttranden, som

av ämbetsverket i frågan inhämtats från fullmäktige i riksgäldskontor,

överståthållarämbetet och länsstyrelserna samt ett flertal andra penningförvaltande

ämbetsmyndigheter. Statskontoret hemställde i sitt utlåtande,

att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt särskilt tillkallade sakkunniga att

verkställa utredning dels angående möjligheten och bästa sättet att för

framtiden häva de med en omläggning av budgetåret förenade svårigheter

med särskilt beaktande av möjligheten att omlägga arbetet inom

riksdagen och Kungl. Maj:ts kansli samt hos den militära förvaltningen

och i avseende å uppbördsväsendet, dels angående önskvärdheten och

möjligheten att, under genomförande av reformen i övrigt, bibehålla

kalenderåret såsom budgetår för en del verk, dels slutligen angående

den budget för ett halvt år, som, enligt statskontorets åsikt, vid övergången

till det nya systemet borde beslutas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Budgetårs
kommitténs
tillsättning.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 201.

Den 16 maj 1919 uppdrog Kungl. Maj:t åt f. d. statssekreteraren

L. Rabenius, marinöverkommissarien B. Boalt, professorn G. Cassel och

dåvarande extra byråchefen i statskontoret, numera expeditionschefen i

jordbruksdepartementet E. Stridsberg att verkställa utredning angående

möjligheten av en sådan förändring av budgetåret, att det förlädes till

tiden 1 juli—30 juni eller annan i förhållande till riksdagens normala

avslutning lämplig tidsperiod samt, därest det av utredningen framginge,

att en sådan reform lämpligen borde genomföras, utarbeta de

förslag, som därför kunde befinnas erforderliga.

En första uppgift för den sålunda tillsatta kommittén (budgetårskommittén)

blev med hänsyn till de vid dess tillsättande givna direktiv

att undersöka, vilka förslag till befordrande av frågans lösning borde i

ämnet framläggas för 1920 års riksdag. För detta ändamål verkställde

kommittén vissa förberedande utredningar, vilka resulterade i att kommittén

i skrivelse den 3 oktober 1919 till dåvarande chefen för finansdepartementet

anmälde, att dess arbeten fortskridit så långt, att kommittén

bildat sig den bestämda uppfattningen, att reformens genomförande

vore under vissa förutsättningar möjligt, och framhöll kommittén

härvid, att med den dittillsvarande förläggningen av riksdagssessionerna

kommittén ansett, att en omläggning av budgetåret till annan

tid än 1 juli—30 juni knappast kunde komma i fråga. Att låta budgetåret

börja tidigare finge nämligen, enligt kommitténs mening, anses

uteslutet. Och skulle budgetåret, anför kommittén vidare, taga sin

början vid en senare tidpunkt än den 1 juli, komme vinsten av omläggningen

att bliva så ringa, att den näppeligen skulle uppväga de

därmed förenade nackdelarna.

Kommittén framhöll ock i detta sammanhang, hurusom det av

statskontoret i ärendet avgivna utlåtandet ävensom de vttranden, som

på sagda ämbetsverks föranstaltande införskaffats från flertalet centrala

ämbetsverk, länsstyrelserna och andra myndigheter, hade ådagalagt, att

för stora delar av förvaltningen några avsevärda svårigheter ej vore

att förvänta av en omläggning av budgetåret till tiden 1 juli—3Ö juni.

De undersökningar, som kommittén låtit verkställa, hade även givit vid

handen, att de svårigheter, vilka framhållits av de myndigheter, soin

motsatt sig reformen, torde få anses möjliga att undanröja. Beträffande

de affärsdrivande verken kunde visserligen, därest det vid närmare

utredning skulle visa sig mindre lämpligt att även för dem omlägga

räkenskapsåret, bliva nödvändigt att låta dessa verk bibehålla kalenderåret

såsom räkenskapsår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds proposition Nr 201.

En omläggning av budgetåret på sådant sätt, att detsamma skulle

börja så kort tid efter riksdagens normala avslutande, som fallet bleve, läggning erom

riksstaten skulle träda ikraft den 1 juli, torde emellertid, enligt /jjjjgjgj_

kommitténs mening, förutsätta vissa ändringar i grundlagarna i syfte att ändringar.

reglera förhållandena för det fall, att den nya budgeten icke hunnit

fastställas till den tid, då den skolat träda i tillämpning. Kommittén

hade fördenskull tagit under övervägande de grundlagsändringar, vilka

skulle behöva antagas såsom vilande av 1920 års riksdag.

Sedan kommitténs nu berörda anmälan varit föremål för behandling

inom finansdepartementet, erhöll kommittén under hand meddelande

från dåvarande chefen för nämnda departement, att kommittén borde i

enlighet med det uppgjorda programmet fullfölja sitt arbete. I anledning

därav framlade kommittén i skrivelse den 26 februari 1920 förslag till

de ändringar i grundlagarna, vilka enligt kommitténs åsikt vore för

reformens eventuella genomförande erforderliga.

Sagda förslag, som av Kungl. Maj:t i proposition den 12 mars

1920 (nr 254) framlades till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning,

avsåg att giva §§61 och 109 regeringsformen samt § 72 riksdagsordningen

följande ändrade lydelse, nämligen:

Regeringsformen.

§ 61.

Alla avgifter, som riksdagen under de i föregående paragraf nämnda

titlar beviljat, skola utgöras intill början av det statsregleringsår, för

vilket den nya bevillningen av riksdagen fastställd bliver.

§ 109.

Lagtima riksdag —--sammanträdets början.

Urtima riksdag — — — sammanträde infaller.

Där så oförmodat skulle hända, att riksdag före det nya statsregleringsårets

inträdande icke hade staten reglerat eller ny bevillning

sig åtagit, fortfare den förra statsregleringen och bevillningen, till dess

ny statsreglering och bevillning beslutats.

Övergångsbestämmelse.

Genom beslut av Konung och riksdag må vid omläggning av

statsregleringsåret därav betingade ändringar vidtagas i redan fastställd

riksstat eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid

än kalenderår.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

Budgetårs - kommitténs

hemställan.

Riksdagsordningen.

§ 72.

Å varje lagtima riksdag forordnas revisorer till ett antal åv tolv,

vilka till halva antalet av vardera kammaren utses att enligt regeringsformen

och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens och

riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Varje revision

skall omfatta ett räkenskapsår. Revisionsförrättningen tager sin början

å dag, som i instruktionen bestämmes, och skall inom två månaders

tid vara fullbordad.

Revisorerna välja — — — äro lika.

De anmärkningar,---vidare behandling.

Nämnda förslag till grundlagsändringar, som av 1920 års riksdag

antagits såsom vilande i grundlagsenlig ordning, hava numera av 1921

års riksdag, enligt vad som framgår av dess skrivelse nr 25, slutligt

godkänts.

Efter det budgetårskommittén avgivit merberörda förslag till de

av den ifrågasatta budgetårsreformen påkallade grundlagsändringarna,

har kommittén fullföljt sitt arbete enligt de givna direktiven, och föreligger

resultatet av detsamma i ett den 30 november 1920 avgivet betänkande,

vari kommittén tillstyrkt, att budgetåret snarast möjligt måtte

omläggas till tiden 1 juli—30 juni.

Beträffande förutsättningarna för reformen ifråga och sättet för

dess genomförande har kommittén, som ansett, att den nya budgetårsordningen

borde träda i kraft den 1 juli 1923, särskilt framhållit,

att den förberedande behandlingen av budgetärendena borde göras

så fullständig, att i allmänhet riksdagens budgetbeslut kunde utan omgång

bringas i verkställighet;

att tidpunkten för avgivande av riksdagspetita borde framflyttas

till den 1 oktober;

att statsverkspropositionen borde göras i möjligaste mån fullständig;

att riksdagens budgetbehandling borde så planläggas, att besluten

rörande statsregleringen i allmänhet kunde vara Kungl. Maj:t tillhanda,

beträffande försvarsdepartementet senast den 15 maj och i övrigt den

1 juni;

att Kungl. Maj:ts föreskrifter rörande statsregleringens tillämpande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

borde utarbetas och, där så funnes erforderligt, expedieras efterhand

som riksdagens beslut anmäldes;

att riksstaten borde komma de förvaltande myndigheterna tillhanda

i god tid före budgetårets ingång;

att länsstaterna borde avskaffas, därest desammas bibehållande

skulle försena utgivandet av statsliggaren, i samband varmed denna

publikation borde fullständigas i erforderlig mån; samt

att beträffande tiden och sättet för övergången till det nya budgetårssystemet

borde iakttagas vad kommittén i betänkandet förordat.

I anledning av budgetårskommitténs i sagda betänkande framlagda

förslag om budgetårets omläggning anbefalldes genom beslut av Kungl.

Maj:t den 10 december 1920 vissa ämbetsverk och myndigheter att

dels avgiva och senast den 15 januari 1921 till finansdepartementet

inkomma med principutlåtande i anledning av nämnda förslag till budgetårets

omläggning samt därvid tillika meddela, huruvida ett eventuellt

genomförande av omläggningen från och med den 1 juli 1923 ansåges,

i vad vederbörandes ämbetsbefattning anginge, påkalla någon särskild

framställning redan till 1921 års riksdag;

dels ock — under förutsättning att beslut i princip om denna omläggning

komme att fattas vid 1921 års riksdag — avgiva och senast

den 1 september 1921 likaledes till finansdepartementet inkomma med

det utlåtande och förslag i ämnet, vartill ett sådant beslut kunde, i vad

vederbörandes ämbetsbefattning anginge, giva anledning.

Åvenså bereddes fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle att uttala

sig i förevarande ämne, varjämte taxeringssakkunniga anbefalldes avgiva

utlåtande i principfrågan.

I de på grund härav avgivna principutlåtanden har anförts huvudsakligen

följande:

Statskontoret har till en början erinrat om sitt den 14 januari 1919 till

Kungl. Maj:t avgivna yttrande över kassaförlagskommitténs betänkande i vad detsamma

avsåge omläggning av budgetåret, uti vilket yttrande ämbetsverket framhållit

vissa väsentliga fördelar, som vore att vinna genom en dylik omläggning,

ävensom förklarat sig anse den 1 juli vara den för budgetårets början lämpligaste

tidpunkten. Efter att hava tagit del av kommitterades utredning funne sig statskontoret

hava all anledning vidhålla dessa sina då gjorda uttalanden.

Vad anginge statskontorets räkenskaper, kunde för det dåvarande ej med säkerhet

bedömas, huruvida några större svårigheter komme att möta att i fråga om de av

statskontoret förvaltade fonderna få bokslutet färdigt i behörig tid. Detta berodde

givetvis i hög grad på den tidpunkt, vid vilken det på grund av riksbokslutet

bleve nödvändigt för riksräkenskapsverket att erhålla denna räkenskap. Statskon
-

tor! uti a

utlåtanden.

Statskontoret.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

toret hölle det emellertid ej för osannolikt, att den foliering av fondbokslutsarbetet,

som givetvis bleve nödvändig, komme att påkalla förstärkning av arbetskrafterna

under bokslutstiden.

I sitt omförmälda utlåtande den 14 januari 1919 hade statskontoret påvisat

möjligheten^ att även vid en omläggning av riksbudgetåret bibehålla kalenderåret

som budgetår för affärsverken och anfört som en fördel av en dylik anordning, att

verkens överskottsmedel därigenom skulle inflyta och komma statsregleringen till

godo under samma riksbudgetår, i vars riksstat de upptagits. Denna fråga komme

emellertid i ett annat läge, därest, såsom statskontoret ville antaga, även dädanefter

skulle följas samma princip, som tillämpats vid uppgörandet av riksbokslutet

för år 1919, nämligen att i budgetredovisningen upptaga överskotten från affärsverken

endast i den mån, de verkligen inlevererats till statskassan. Då av den av

kommittén förebrakta utredningen syntes framgå, att några större svårigheter icke

skulle möta för ändring av budget- och räkenskapsåret även vid affärsverken, ville

statskontoret, som maste finna det såväl principiellt riktigast som ur andra synpunkter

eftersträvansvärt, att finansåret så vitt möjligt bleve detsamma för hela

statsförvaltningen, instämma i kommitténs uttalande angående önskvärdheten därav,

att även för dessa verk budgetåret omlades på sätt, som för statsförvaltningen i

allmänhet föreslagits.

Beträffande upprättandet av länsstater och statsliggare, vilka göromål tillkomma

statskontoret, vitsordade ämbetsverket riktigheten av kommitténs uppfattning,

att vid ett bibehållande av länsstaterna ingen utsikt funnes att med tillgängliga

arbetskrafter hinna färdigställa statsliggaren i sådan tid, att densamma kunde

bliva till avsett gagn för förvaltningen. Statskontoret vore emellertid i likhet med

kommittén av den åsikten, att särskilda länsstater ej vidare erfordrades, detta under

förutsättning, dels att nödiga föreskrifter meddelades länsstyrelserna direkt från

Kungl. Maj:t, dels att statsliggaren kompletterades med vissa i nämnda stater nu

intagna uppgifter, dels slutligen att för liggarens upprättande erforderliga budgetföreskrifter

m. m. verkligen komme statskontoret tillhanda i så god tid, att liggarens

färdigställande inom ett par månader efter budgetårets ingång möjliggjordes.

Statskontoret kunde emellertid icke utan en mera ingående undersökning

med bestämdhet uttala sig om, huruvida detta arbete komme att med nu för ändamålet

till buds stående arbetskrafter kunna utföras.

Att vissa icke oväsentliga olägenheter vore förbundna med den föreslagna

omläggningen av budgetåret, syntes statskontoret uppenbart, såsom risken att onödigt

arbete finge nedläggas på utarbetande av bestämmelser för genomförande av

förslag, som sedermera icke bifölles, samt arbetsforceringen såväl inom riksdagen

som för budgetens realiserande i Kungl. Maj:ts kansli och hos ämbetsverk och

myndigheter. De fördelar, som skulle ernås, syntes emellertid så betydande, att

statskontoret ansåge sig böra i princip ansluta sig till förslaget. Ämbetsverket

ville därvid dock uttryckligen betona, att förutsättningen för att det hela skulle

fungera tillfredsställande vore, att budgetbehandlingen i riksdagen och arbetet inom

departementen, på sätt kommittén ställt i utsikt, verkligen kunde ordnas så, att

riksstaten och föreskrifterna från Kung]. Maj:t rörande medelsdispositioner komme

förvaltningsmyndigheterna tillhanda i tillräckligt god tid.

I. fråga om sättet för omläggningen hade statskontoret redan i sitt utlåtande

den 14 januari 1919 uttalat sig för, att den riksdag, som beslutade reformen, borde

antaga budget för endast det halvår, som började den 1 januari närmast efter be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

KungI. Maj:ts proposition Nr 201.

slutets fattande. Härvidlag vore statskontoret fortfarande av samma åsikt, vilken

sålunde överensstämde med kommitténs förslag. Beträffande övergångsbudgeten

ville statskontoret särskilt framhålla nödvändigheten av, att densamma befriades

från alla de utgifter, som utan olägenhet kunde överskjutas på följande helårsbudget.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att behovet av en omläggning av budgetåret,

om man därmed avsåge riksstatens uppgörande för en annan period än

kalenderåret, på mångahanda sätt framträtt, samt att fördelarna av en omläggning

till perioden 1 juli—30 juni blivit på ett övertygande sätt uppvisade såväl i det

nu föreliggande betänkandet som tillförene, då frågan i olika sammanhang diskuterats;

och yttrade verket vidare: »De svårigheter i form av forcerat arbete eller

eljest, som ett upprättande av riksstaten för sålunda bestämd period skulle medföra

för budgetbehandlingen inom statsdepartementen och riksdagen, äro alla av beskaffenhet

att kunna övervinnas. Budgetårskommittén har också ingående studerat detta

så att säga arbetstekniska spörsmål och beträffande budgetbehandlingen framlagt

detaljerade förslag, vilka, om de vinna beaktande, utan tvivel skola medföra erforderliga

lättnader. Visserligen synes tvekan kunna råda om lämpligheten och genomförbarheten

av vissa bland dessa förslag, i vad de avse rik sdag sorbet et, vilket

— då en grundligare och mera detaljerad förbehandling av staterna och budgetfrågorna

över huvud taget ställes i utsikt hos regeringen — borde kunna, i överensstämmelse

med parlamentariska grundsatser, anordnas så att riksdagens utskott

och kamrar icke i den grad, som genomförandet av kommitténs förslag skulle

medföra, förvandlades till arbetande ämbetsverk.

Men om riksdagsarbetet — i tillit till regeringens grundligare detaljbehandling

— mera, än kommittén tänkt sig, inriktas på den allmänna budgetbehandlingen,

kan — på sätt av kommittéutredningen till fullo framgår — den ur många

synpunkter ytterst eftersträvansvärda omläggningen av riksstatsåret genomföras

utan andra olägenheter än ett forcerat förarbete hos de förvaltande ämbetsverken och

inom statsdepartementen.

Och efter statsbokföringsreformen, som med visshet kan väntas vara fullständigt

genomförd för alla till statsverket hörande förvaltningar så tidigt, att riksräkenskapsverket

också utan avsevärd svårighet kan framlägga budgetredovisning

inom tre månader efter de nya budgetårens utgång, föreligga icke heller här några

betänkligheter, detta dock under den bestämda förutsättningen att det icke alls ifrågasättes,

att inom samma tid också kapitalbokslutsåret omlägges till perioden 1

juli—30 juni, och att rikshuvudbok för samma tidsperiod jämväl skall föreligga

färdig inom tre månader.

Redan under nuvarande regim, då såväl kapitalbokslutsåret som budgetåret

sammanfaller med kalenderåret, skall, på sätt framgår av §§ 5 och 8 av riksräkenskapsverkets

instruktion, kapitalbokslutet — rikshuvudboken — framläggas vid en

senare tidpunkt än budgetredovisningen.

Och i själva verket äro budgetredovisning och rikshuvudbokens kapitalavslutning

två skilda saker, som icke nödvändigtvis behöva avse samma tidsperioder. En

av riksräkenskapsverkets angelägnaste uppgifter blir också nu att — i anslutning

till den av Eders Kungl. Maj:t under den 17 december 1920 fastställda instruktionen

för ämbetsverket — snarast inkomma med underdånigt förslag till den förändring

Bihang till riksdagens protokoll 1921. t saml. 170 höft. (Nr 201.) 2

Riksräkem
skapntrkfi.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!,. Maj.ts proposition Nr 201.

av rikshuvudbokens uppställning, som betingas därav, att. på sätt instruktionen

förutsätter, budgetredovisningen hädanefter skal! framträda som en fristående

handling.

Härigenom och endast härigenom bortfalla de sista men dock oöverstigliga

hindren för den nu ifrågavarande omläggningen, i det att budgetåret kan bliva ett

och kapitalbokslutsåret ett annat. Ty att medhinna ett kapitalbokslut på tre månader

är. vad statsverket beträffar, omöjligt och vad angår de affärsdrivande verken,

på sätt dessa under frågans tidigare behandling till fullo ådagalagt, högst olägligt.

Däremot skulle kapitalbokslutets bibehållande vid kalenderår, under det att

budgetåret bleve omlagt till att omfatta tiden 1 juli —30 juni, så långt ifrån medföra

några olägenheter, att det tvärtom skulle medföra vissa beaktansvärda fördelar.

Rikshuvudboken är för närvarande rätt så ensidigt inriktad på de budgetära

anslagen och titlarna. En utvidgning att avse all statens förmögenhetsbestånd har

många gånger vant ifrågasatt, men en reform härutinnan har ofta strandat på formella

svårigheter, vilka berott av, att en fullständig budgetredovisning varit inpassad

inom kapitalbokslutets ram. Härav har det kommit sig, att denna huvudbok aldrig

varit och icke heller kunnat bli en verklig rikshuvudbok.

I ett nådigt brev den 9 februari 1912 till statsbokföringskommittén anbefalldes

sålunda denna kommitté att taga under övervägande, huruvida i samband

med budgetredovisningen eller vid sidan av densamma skulle kunna upprättas

en översikt av statens i samma redovisning icke upptagna tillgångar eller, därest

en tillförlitlig översikt av sådan omfattning icke funnes kunna åstadkommas, i varje

fall en förteckning å statens i budgetredovisningen icke avsedda fastigheter kunde

åvägabringas; och i det yttrande till statsrådsprotokollet, som föregick nämnda

nådiga brev, yttrade dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet, att

han ansåge det vara av vikt att undersöka, huruvida i rikshuvudboken eller, om

detta mötte hinder av dess egenskap av budgetredovisning, i en bilaga därtill skulle

kunna erhållas en översikt av statens samtliga tillgångar, alltså icke blott dem,

vilka stode i omedelbart samband med budgeten och inginge i de allmänna statsfonderna

och de s. k. produktiva fonderna. Han förmälde sig därvid närmast syfta

på det i fastigheter nedlagda kapital, vilket icke vore att hänföra till de affärsdrivande

verkens och de produktiva fondernas tillgångar. Om än en uppgift å dessa fastigheters

sammanlagda värde icke i allmänhet kunde anses äga någon egentlig betydelse

vid bedömande av statens finansiella ställning, syntes det honom dock ur andra

synpunkter vara av värde att i omedelbar anslutning till redovisningen för budgeten

och för statens produktiva fonder äga tillgång till uttömmande uppgifter om statskapitalet

i dess helhet.

Frågan om ett organiskt inrymmande i rikshuvudboken av en översikt av

statens samtliga tillgångar strandade emellertid, enligt vad framgår av statsbokföringskommitténs

underdåniga utlåtande den 10 december 1912, på det förhållandet,

att budgetredovisningen alltjämt betraktades såsom det väsentliga av rikshuvudboken.

Att i en så beskaffad rikshuvudbok upptaga redovisning för alla statsverkets

tillgångar, vilka år efter annat tillkommit genom budgetens realiserande, men vilka,

sedan budgetåret utgått, icke vidare stode i något förhållande till budgeten, syntes

icke vara genomförbart. Man kunde då icke sträcka sig längre än att i den centrala

statsräkenskapen och i budgetredovisningen inlades redovisning för kassafonden

och de produktiva fonderna, vilka alltjämt lämnade eller åtminstone voro avsedda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is proposition Kr 201.

att lämna bidrag till budgetens realiserande. Man ansåg, att härigenom konime

den ojämförligt största och i varje fall ur statslinansiell synpunkt viktigaste delen

av statskapitalet att redovisas i rikshuvudboken och där balanseras mot statsskulden.

Däremot måste de tillgångar, staten därutöver äger i fastigheter, inventarier och

förråd m. m., i räkenskapshänseende betraktas såsom helt avskrivna. Beträffande

dessa tillgångar blev man alltså alltjämt hänvisad till de mer eller mindre tillförlitliga

statistiska översikter, som vart nionde år uppgjorts och delgivas riksdagen.

Då emellertid nu budgetredovisningen av andra anledningar, på vilka det nu

icke är nödigt att närmare ingå, måste utbrytas ur rikshuvudboken för att självständigt

avgivas, blir det tekniskt möjligt att åstadkomma en rikshuvudbok, däri

statens samtliga tillgångar, oavsett om de ha direkt relation till riksstaten eller

icke, kunna kapitalbokslutsmässigt sammanföras.

Och det är nu riksräkenskapsverkets avsikt att — sedan budgetredovisningen

med sina säruppgifter enligt instruktionens föreskrifter blivit avskild ur kapitalbokslutet

— framlägga förslag till en rikshuvudbok, där statens hela kapital verkligen

blir bokföringsmässigt och uttömmande redovisat.

Ett sådant särskiljande av budgetredovisning och rikshuvudbok har förberetts

av statsbokföringsreformen, som infört ett system av månatliga kassarapporter,

vilka så gott som uteslutande tagit sikte på budgetredovisningen och uppbygga

denna månad för månad. Skulle man emellertid nöja sig med att låta enbart dessa

kassarapporters uppgifter grundlägga rikshuvudboken, bleve denna endast en avräkning

mot riksstaten, som visserligen kunde bokslutsmässigt sammanknytas till en kassahuvudbok,

men någon redovisning av statskapitalet konime ej att framgå därur.

Rikshuvudboken måste därför grundas på de särskilda ämbetsverkens huvudböcker,

vilka visserligen också uppbyggas av samma siffermaterial som kassarapporterna

och den centrala budgetredovisningen, men i vilka för vissa verk tillkommer en

redovisning jämväl för förvaltat statskapital.

När en fullständig budgetredovisning särskilt avgives, kunna i rikshuvudboken

de medel, som direkt disponeras såsom rörelsekapital för statsförvaltningen, redovisas

på ett enda konto, t. ex. med titeln »Statsmedel i inskränkt mening». A

detta konto skulle inkomster och utgifter upptagas med de slutsummor för kalenderår,

som för statsverkets inkomster och utgifter erhållas ur de till grund för budgetredovisningen

liggande månadsrapporterna och sammandrag därav, under det att

utgående balansen erhålles ur de förvaltande verkens huvudböcker.

De affärsdrivande verken ingå icke i statsverkets bokföringssystem, utan

hava en fristående bokföring. De avlämna endast sitt nettoöverskott till statsverket.

De avgiva därför icke heller sådana kassa rapporter, som grundlägga

budgetredovisningen. Men då frågan gäller att få till stånd en rikshuvudbok.

måste däremot de affärsdrivande verkens huvudböcker i hela sitt omfång anlitas.

Därför är det också oundgängligt .att för statens kapitalbokslut i rikshuvudboken

dessa verks huvudböcker föreligga definitivt och i god tid avslutade. De få icke

— såsom budgetårskommittén synes föreställa sig — vara endast summariska, då de

skola inarbetas i rikshuvudboken, på vilken man måste ställa de största anspråk på

tillförlitlighet, och de måste inkomma till riksräkenskapsverket i god tid, enär det

är ett komplicerat och tidsödande arbete att sammanföra dem inom rikshuvudbokens

ram. Om ett stort och en mångsidig verksamhet omspinnande affärsdrivande

verk tvingas att inom en ä två månader efter ett förvaltningsårs utgång

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ta proposition Nr 201.

avgiva en huvudbok, så kan denna icke undgå att bliva så summarisk, att den

icke alls lämpar sig för en rikshuvudbok med anspråk på någon grad av tillförlitlighet.

Riksräkenskaps verket kan därför icke tillåta sig att tillstyrka, att de affärsdiiv

ande verken åläggas att under sa ogynnsamma villkor avlämna sina huvudböcker,

och ämbetsverket kan icke bära ansvaret för en rikshuvudbok, uppbyggd på så lösa

grunder, som dessa hastigt och summariskt uppkonstruerade huvudböcker naturnödvändigt

måste bliva.

Härtill kommer, att det ur budgetsynpunkt måste vara en avgjord fördel,

att de affärsdrivande verkens huvudböcker, vilka skola till siffran bestämma det

driftöverskott, som skall tillföras statsverkets budget, uppgöras i så god tid, att

detta överskott kan tillflyta statskassan inom utgången av det budgetår, för vars

utgifter detta överskott skall tagas i anspråk. Budgetårskommittén har visserligen

i detta hänseende uttalat, att detta skäl för kalenderårets bibehållande som räkenskapsår

för affärsverken förfallit, genom tillämpning av principen, att i budgetredovisningen

nettoöverskotten från affärsverken icke skola upptagas i annan mån,

än de verkligen inbetalas till statskassan. Vad kommittén härmed menar, har

riksräkenskapsverket icke kunnat förstå, då det ju är just den modernare, mera

verklighetstrogna bokföringsmetoden per kassa, som medfört, att överskottsmedlen,

ehuru beräknade att täcka ett föregående års utgifter, icke bliva i regel tillgängliga

förr än året gatt till ända. Men just detta avhjälpes genom att, efter budgetårets

omläggning till tiden 1 juli—30 juni. med driftårets bibehållande vid kalenderår,

driftöverskottet framkommer vid bokslutet för kalenderåret, men kan tagas i bruk

för utgifter inom budgetåret, som går till ända först ett halvt år senare.

Men detta bibehållande för affärsverken av kalenderåret såsom räkenskapsår,

under det att riksstaten uppgöres för en period 1 juli—30 juni, har ytterligare en

fördel, som kommittén synes hava alldeles förbisett. Då endast överskottet av

affärsdriften har intresse för statsregleringen, bör endast detta upptagas i riksstaten,

under det att riksdagen i annat sammanhang kan fatta beslut om ifrågavarande

verks bruttoinkomster och driftkostnader. Om man även här tillämpar

systemet med ett budgetår och ett kapitalbokslutsår, kan man förvisso med ännu

mycket större noggrannhet, än för närvarande kan ske, beräkna det nettoöverskott,

som från dessa verk bör bliva disponibelt för statsregleringsperioden. Fördelen

härav synes ligga i öppen dag.

En av fördelarna av budgetårets omläggning är, att behovet av tilläggsstater

försvinner. Såsom kommittén framhåller, erfordras tilläggsstat icke vidare

för sådana utgifter, som äro avsedda att utbetalas efter den 1 juli. Men även beträffande

sadana undantagsvis och väl i allmänhet till ringa belopp förekommande

utgifter, vilka måste bestridas före den 1 juli, är det möjligt att undvika tilläggsstat

genom ett budgettekniskt och bokföringsmässigt förenklat förfaringssätt. I

stället för att för upptagande av utgift av nyssnämnda slag besluta en tilläggsstat,

som alltid måste verka tyngande och hindrande på riksdagens eget arbete och

likaså tyngande och hindrande på arbetet hos de ämbetsverk och myndigheter,

som hava att tillämpa denna stat, är det att föredraga, att riksdagens beslut beträffande

sådana före den 1 juli erforderliga utgifter inskränkas till ett blott och

bart medgivande, att utgiften får avföras på det löpande budgetårets riksstat, antingen

pa det sättet, att ett förut befintligt bestämt anslag, reservationsanslag

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts proposition Nr 201.

eller förslagsanslag, högst, får för det särskilda förekommande fallet överskridas

eller också på det sättet, att utgiften får utgå från något på vederbörande huvudtitel

uppfört förslagsanslag eller på anslaget till-oförutsedda utgifter, samtidigt

därmed att de medel, som eventuellt behöva anvisas till täckande av ifrågavarande

nya utgifter, bokföras under någon redan befintlig inkomsttitel, eventuellt såsom

undertitel till »Diverse inkomster». Genom detta enkla budgettekniska grepp undvikas

alldeles tilläggsstatssystemets synnerligen många olägenheter.

Därigenom att kalenderåret bibehålies såsom räkenskapsår i och för uppgörande

av kapitalbokslutet undvikas även de svårigheter, som budgetårets omläggning

ansetts medföra för länsstyrelserna, vilka svårigheter skulle bestå

däri, att arbetet med länsräkenskapernas årsavslutning komme att förläggas till

samma tid, som förarbetena till prövningsnämnden påginge. Bibehålies kalenderåret

som räkenskapsår, kommer ingen omläggning av länsstyrelsernas arbete att

påfordras, enär huvudboken under sådana förhållanden kan uppgöras på samma tid

som hittills. Budgetredovisningen grundar sig nämligen uteslutande på de månatliga

kassarapporterna.

Enligt den nuvarande lydelsen av § 72 uti riksdagsordningen skall varje avriksdagens

revisorer verkställd revision omfatta ett års avslutade räkenskaper. På

förslag uti propositionen nr 254 till 1920 års riksdag har bland de grundlagsändringar,

som enligt samma riksdags beslut antagits såsom vilande även ingått

en ändring av nämnda grundlagsstadgande, vilket enligt denna vilande grundlagsändring

givits den lydelse, att revisionen skall omfatta ett »räkenskapsår». Såsom

torde framgå av moliverna till förslaget om ifrågavarande ändring av § 72 i riksdagsordningen

har vid förslagets avlåtande ansetts självfallet, att räkenskaperna

skola vara avslutade. Det synes jämväl hava förutsatts, att kapitalbokslutet skulle

sammanfalla med budgetåret. Med den nya lydelsen torde emellertid revisorernas

arbete kunna anpassas efter de förhållanden, som bleve eu följd av en sådan anordning,

som riksräkenskapsverket förordat, utan någon ytterligare ändring av § 72

i riksdagsordningen.»

Under åberopande av det sålunda anförda har riksräkenskapsverket förordat,

att budgetåret måtte omläggas till den av kommittén föreslagna tidsperioden.

Fullmäktige i riksgäldskontoret yttra, att tillkomsten av tilläggsstaterna hade

visserligen medfört bland annat den fördelen, att det förut i stor utsträckning använda

förskottsväsendet till största delen onödiggjorts. A andra sidan hade dessa

stater, enligt fullmäktiges mening, förorsakat betydande olägenheter, i det de

splittrat budgeten och därigenom förminskat dennas reda och överskådlighet; varjämte

de svällt ut på ett för våra statsfinanser oroväckande sätt, särskilt i fråga

om de affärsdrivande verken. Vad riksgäldskontoret anginge, hade tilläggsstaterna,

på vilka varit upptagna mycket betydande anslag till utgående av lånemedel, medfört

den olägenheten, att önskvärd överblick ej kunnat erhållas över riksgäldskontorets

lånebehov för varje år, varigenom svårigheterna för upplåningens verkställande

blivit ytterligare skärpta. Såsom en av de största fördelarna med budgetårets

omläggning betraktade fullmäktige till följd därav det förhållandet, att denna

omläggning komme att i hög grad minska behovet av tilläggsstater, även om sådana

ej kunde helt undvaras.

Bland övriga fördelar, som eu omläggning av budgetåret skulle medföra.

!*’-dimaktivt i

riksgäldskontoret.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Överstat - hållarämbetct

och länsstyrclsern

a.

Kung!. Maj ds proposition Nr 201.

måste från riksgäldskontorets synpunkt särskilt framhållas, att inkomst- och förmögenhetsskatten,

som bland statens inkomster erhållit eu alltmer dominerande

ställning, komme att inflyta före mitten av budgetåret i stället för såsom nu först

inemot dettas slut. Härav bleve följden, att de kassaförstärkningar från riksgäldskontoret,

varav statskontoret under normala förhållanden i betydande utsträckning

hade behov, bleve, om ej helt överflödiga, dock i mycket hög grad minskade. Detta

skulle i sin ordning medföra en minskning av riksgäldskontorets behov av tillfällig

upplåning.

Bland fördelarna av den ifrågasatta omläggningen ville fullmäktige för

övrigt framhålla den större möjligheten, densamma medförde för verkställande av

en mera exakt beräkning av statsverkets inkomster och utgifter.

Från riksgäldskontorets sida mötte intet hinder för budgetårets förläggande

till den av kommittén förordade tiden 1 juli—30 juni.

Överståt hållar ämbetet, som tillstyrkt kommitténs förslag till budgetårets omläggning,

har därvid anfört, att den föreslagna omläggningen av flnansåret skulle

medföra avsevärda fördelar ur budgetteknisk synpunkt. De olägenheter ur statsregleringssynpunkt

och för ett rationellt ordnande av taxeringsarbetet, som kunde

tänkas bliva förenade med omläggningen, hade undanröjts dels genom att riksdagen

i grundlagsenlig ordning förklarat vilande ett framlagt förslag till ändrad lydelse av

§ 109 regeringsformen dels ock genom den redan genomförda ändringen i inkomstskatteförordningen,

att inkomst- och förmögenhetsskatten skulle utgå efter en rörlig

för varje år bestämd procentsats. Överståthållarämbetet hade fördenskull ansett

sig höra tillstyrka det föreliggande förslaget.

Vidkommande de av länsstyrelserna avgivna utlåtanden har icke någon länsstyrelse

motsatt sig ett genomförande av den ifrågasatta budgetårsreformen. Länsstyrelserna

i Jönköpings, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Örebro, Västmanlands

och Kopparbergs län hava tillstyrkt förslaget utan att ingå i vidare yttrande

rörande detsamma.

Övriga länsstyrelser hava i huvudsak anfört följande.

Länsstyrelsen i Stockholms län har framhållit, att i fråga om statsregleringen

övervägande och betydande fördelar syntes vara att vinna genom den föreslagna

omläggningen av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni. Ur denna synpunkt syntes

ock avgörande skäl tala för reformen.

En del därmed sammanhängande mycket avsevärda administrativa svårigheter

och olägenheter måste dock undanröjas. Sålunda vore vad beträffar länsstyrelsens

förvaltning att märka, att tiden närmast efter den 1 juli, varunder

länsstyrelsens bokslut efter budgetårsreformens genomförande skulle upprättas,

vore för landskontoret den besvärligaste tiden under hela året, enär då arbetet för

prövningsnämnden påginge. Fn förutsättning för budgetårets förläggande till tiden

den 1 juli—den 30 juni vore fördenskull, att länsstyrelsens bokslut icke behövde

ske samtidigt med prövningsnämndsarbetet. En förändring av tiden för prövningsnämndens

sammanträde hade, såsom kommitterade omnämnt, förordats av rikets

landskamrerare i framställning till Kungl. Magt den 20 oktober 1920 rörande vissa

ändringar i taxeringsförfarandet. Skulle denna framställning vinna beaktande och

arbetet för prövningsnämnden följaktligen icke bleve till tiden så koncentrerat,

som för närvarande vore fallet, funnes enligt länsstyrelsens mening utsikt för, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201. 15

länsstyrelsens bokslut skulle kunna upprättas under tiden den 1 juli—den 15

augusti.

Till vad länsstyrelsen i Stockholms län anfört ansluta sig i huvudsak yttrandena

från länsstyrelserna i Östergötlands, Hallands, Göteborgs och Bohus. Älvsborgs,

Skaraborgs, Jämtlands och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ifrågasatt, huruvida icke de olägenheter,

som syntes vidlåda det föreliggande reformförslaget, torde komma att mer än uppväga

fördelarna av detsamma. Länsstyrelsen ansåge sig emellertid icke äga tillräcklig

anledning att avstyrka förslaget.

Länsstyrelsen i Södermanlands län hade icke någon principiell invändning att

framställa mot budgetårets förläggning till tiden den 1 juli—den 30 juni. men vore

oviss, huruvida denna omläggning skulle kunna ske redan år 1923.

Omläggningen borde i allt fall ej ske förr, än sådan ändring vidtagits i

taxeringsförordningen, att tiden för prövningsnämndens sammanträde avsevärt framflyttades,

emedan eljest omläggningen skulle medföra alltför stor anhopning av

göromål å landskontoren under sommarmånaderna. Något beslut om omläggning

borde fördenskull icke fattas så tidigt som vid 1921 års riksdag, helst som reformen

ifråga icke kunde anses höra till dem, som krävde ett brådstörtat genomförande.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har tillstyrkt förslaget, men uttalar sig för

att — även oavsett budgetårets omläggning — tiden för avslutandet av prövningsnämndens

arbete måtte framskjutas så långt som möjligt med bibehållande av

november och december månader såsom tid för kronouppbörden.

Länsstyrelsen i Kalmar län har förordat budgetårets omläggning till tiden

den 1 juli—BO juni, under förutsättning att tiden för prövningsnämndens sammanträde

framflyttades.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört, att länsstyrelsen icke tvekade att

i huvudsak tillstyrka budgetårets omläggning på sätt, som föreslagits, men ansåge

sig länsstyrelsen böra framhålla önskvärdheten av, att denna omläggning icke måtte

bliva genomförd förr, än frågan om taxeringsväsendets omorganisation efter noggrann

prövning erhållit sin lösning.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ansett, att budgetårets omläggning på

föreslaget sätt komme att utöva ganska ringa inverkan på gällande grunder för

skatteväsendet. Landskontorets bokslutsarbeten borde nämligen med de arbetskrafter,

som funnes till förfogande, kunna ordnas oberoende av de med prövningsnämnden

förbundna arbeten. Länsstyrelsen kunde därför fullt ansluta sig till

kommitténs mening, att denna nämnds sammanträden kunde utan verklig olägenhet

bibehållas vid nuvarande tider även efter ändring av budgetåret.

Reformen kunde för övrigt underlättas genom framskjutande av skatteuppbörden

en månad, varigenom väsentlig lättnad i arbetet kunde beredas häradsskrivarna

och landskontoret beredas möjlighet att verkställa granskning av de

i taxeringslängderna införda skattebeloppen. Eventuellt kunde uppbörden skjutas

in på januari månad, enär uppbörden även med en sådan anordning började att

inflyta redan under budgetårets sjätte månad.

Jämte ändring i gällande uppbördsreglemente rörande framflyttande av tiden

för allmänna uppbördens verkställande å landet syntes enligt länsstyrelsens mening

lämpligen böra underställas 1921 års riksdags prövning frågan om ändring i gällande

taxering.sförordning angående ordningen för uträkning i taxeringslängden av skatte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Marin förvaltningen.

Kungl. Maj:te proposition Nr 201.

beloppen och landskontorets därmed sammanhängande granskningsarbete beträffande

samma längder, i båda hänseenden att träda i tillämpning med det nya budgetårets

ingång.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har tillstyrkt förslaget samt framhållit, att

den till särskild utredning hänskjuta omläggningen av taxeringsväsendet och debiteringsarbetet

borde, om den befunnes lämplig, beslutas i så god tid som möjligt

före omläggningen av budgetåret, eller med andra ord redan vid 1921 års riksdag.

. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har framhållit, att, därest tillräcklig

ökning i den ordinarie personalen å landskontoret beviljades, något hinder icke

mötte för den föreslagna omläggningen av budgetåret.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att för länsstyrelsens arbete vore

visserligen en del svårigheter förbundna med den föreslagna omläggningen av budgetåret,

men att dessa icke vore av den omfattning, att de borde förhindra den föreslagna

anordningen, om densamma ur andra synpunkter skulle befinnas böra komma

till utförande.

Beträffande de verk och myndigheter i övrigt, som avgivit principutlåtande

i förevarande fråga, har endast marinförvaltningen avstyrkt förslaget.

Marinförvaltningen, som redan i sitt till statskontoret den 21 maj 1918 avgivna

yttrande angående ifrågasatt omläggning av budgetåret funnit sig icke kunna

tillstyrka en sådan omläggning, har nämligen ansett det föreliggande betänkandet,

vilket utmynnade i ett förslag om budgetårets omläggning snarast möjligt till tiden

1 juli—30 juni, icke vara ägnat att häva ämbetsverkets i berörda yttrande framhållna

betänkligheter, även om under vissa av kommittén angivna förutsättningar

betänkligheterna något förringades.

Den av kommittén föreslagna framflyttningen av tidpunkten för avgivande

av riksdagspetita till den 1 oktober kunde väl i någon mån underlätta reformens

genomförande, änskönt, därest man verkligen ville undvika användande i särskilda

fall av tilläggsstat eller förskottsanvisningar, denna framflyttning ingalunda kunde

anses till fyllest. Med hänsyn till önskvärdheten av, att vunna erfarenheter vid

marinens övningar, speciellt skjutskolorna, vilka avslutades först i slutet av september

eller början av oktober, samt särskilda omständigheter, som under övningarna inträffat,

omedelbart kunde beaktas vid framläggande av riksdagspetita, syntes tidpunkten

för avgivande av dessa böra framflyttas åtmintone till den 15 oktober.

Den utan gensägelse viktigaste av de av kommittén angivna förutsättningarna

för reformens genomförande vore den, att riksdagens budgetbehandling bedreves på

sådant sätt, att besluten rörande statsregleringen i allmänhet kunde vara Kungl.

Maj:t tillhanda beträffande försvarsdepartementet senast den 15 mai och i övrigt

den 1 juni.

I avseende därå ville marinförvaltningen betona, att, även om av den centrala

förvaltningsmyndigheten och de underordnade lokala myndigheterna i förväg utfördes

allt det förberedande arbete, som för beslutens genomförande kunde vara möjligt,

besluten, vad marinen anginge, vid den ifrågasatta omläggningen måste komma den

centrala förvaltningsmyndigheten tillhanda senast den 15 maj. Även denna tid vore

visserligen utomordentligt knappt tillmätt; en senare tidpunkt skulle medföra de

allvarligaste vådor och oreda i förvaltningsarbetet, i främsta rummet för lokalmyndigheterna

och speciellt i fråga om varvsdriften.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 201.

Men det måste anses synnerligen tvivelaktigt, att besluten skulle kunna inom

den sålunda angivna tiden komma ens Kungl. Maj:t tillhanda. Att marinförvaltningen

därför, trots de lockande fördelarna med reformen, allt fortfarande måste

ställa sig synnerligen betänksam i fråga om densamma, vore givet.

Det torde visserligen icke kunna förnekas, att tillägiisstaten de senare åren

erhållit en omfattning, som ej stode i skälig proportion till den för respektive

löpande år av föregående års riksdag fastställda riksstat. Men detta missförhållande

hade, åtminstone vad marinens förvaltningsområde anginge, kunnat väsentligen förebyggas,

om de av ämbetsverket framförda oavvisliga anslagskraven blivit tillgodosedda

genom deras uppförande i vanlig ordning i riksstaten för respektive år. Då

så emellertid i stor omfattning icke ägt rum, men anslagskraven i allt fall kvarstått,

hade de måst sedermera tillgodoses genom deras upptagande vid en senare riksdag

på tilläggsstat.

Med all sannolikhet torde enahanda gälla jämväl andra förvaltningsområden

än marinen.

Skulle emellertid trots de avsevärda nackdelar och vådor i fråga om en omsorgsfullt

planerad och ledd statsförvaltning, vilka den föreslagna reformen med

visshet kunde väntas föra med sig, denna dock av statsfinansiella skäl prövas böra

komma till stånd, hölle marinförvaltningen i anslutning till det ovan sagda före,

att tidpunkten för riksdagspetitas framläggande från centralmyndigheternas

sida borde framflyttas åtminstone till den 15 oktober, samt

att betryggande åtgärder måste vidtagas i syfte, att besluten i avseende å

statsregleringen skulle komma den centrala förvaltningsmyndigheten tillhanda senast

den 15 maj.

Vid ärendets föredragning i marinförvaltningen anmäldes avvikande meningar

av marinöverkommissarien B. Boalt och dåvarande majoren, numera överstelöjtnanten

S. E. Bjuggren.

Marinöverkommissarien Boalt yttrade därvid bland annat: »Marinförvaltningen

har icke förbisett svårigheten att finansiera ti!läggsstaten. I annat fall skulle anspråken

för extra anslag å denna stat med visshet hava blivit betydligt högre.

Grunden för tilläggsstatens användning är givetvis att få de extra anslagen tillgängliga

snarast möjligt efter riksdagens beslut. Samma mål vinnes jämväl genom

den föreslagna omläggningen av budgetåret, då ju därefter samtliga anslag bliva

tillgängliga kort tid, efter det de blivit beslutade. Denna betydande fördel för marinen

bör icke underskattas.

Därjämte torde det böra framhållas, att, om de föreslagna förändringarna

rörande statsförvaltningens handläggning av budgetfrågor bliva verklighet och genomföras

på ett förvaltningstekniskt riktigt sätt, detta kommer att medföra en avsevärd

arbetslättnad för marinförvaltningen.

Andra olägenheter för marinen av budgetårets omläggning, än dem kommittén

framhållit, hava mig veterligen icke kunnat påvisas. Dessa olägenheter åter kunna

undvikas på sätt kommittén angivit.

Då kommitténs förslag för marinen innebär stora fördelar men icke några

olägenheter, som icke lätt kunna undvikas, har jag ansett marinförvaltningen böra

tillstyrka förslaget.»

Överstelöjtnanten Bjuggren anförde, att han för sin del icke ansett sig höra

biträda marinförvaltningens yrkande angående framflyttning av tiden för ingivande av

riksdagsäskande till 15 oktober i stället för av -kommitterade föreslagna 1 oktober.

bihang Ull riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 170 höft. (Nr 201.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kammarkollegium

m. fl.

Fångvårdsstyrelsen

.

Arméförval l

ningen.

Chefen för

sjö kar teverkit.

Kun<j\. Maj:ts proposition Nr 201.

Kammarkollegium, bank- och fondinspektionen, styrelsen för postsparbanken,

nationalmuseum, vetenskapsakademien, institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,

stuteriöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen, Sveriges geologiska undersökning,

veterinärhögskolan, lotsstyrelsen samt patent- och registreringsverket hava tillstyrkt

reformen utan att närmare uttala sig rörande densamma.

Fångvårdsstyrelsen har framhållit, att ur räkenskapsteknisk synpunkt funnes,

vad anginge fångvården, inga hinder för omläggning av budgetåret på föreslaget

sätt.

Arméförvaltningen har tillstyrkt förslaget under förutsättning

dels att av anledningar, som i yttrandet närmare utvecklas, reservationsanslagen

till vapen och ammunition in. in. samt till byggnader, övningsfält och skjutbanor

för tiden 1 januari -30 juni 1923 fastställdes, det förra anslaget, i vad det

avsåge ammunitionsanskaffning, till belopp, täckande hela årsbehovet och det senare

anslaget beträffande den i detsamma ingående titeln »större reparationer» till 75 å

80 procent av det erforderliga årsbeloppet;

dels att de för en omläggning av budgetåret av kommittén föreslagna villkoren

bleve beaktade, särskilt i vad de avsåge, att tidpunkten för avgivande av riksdagspetita

skulle framflyttas till den 1 oktober; att riksdagens budgetbehandling så planlädes,

att beslut rörande statsregleringen i allmänhet kunde vara Kungl. Maj:t tillhanda

beträffande försvarsdepartementet senast den 15 maj; samt att slutligen tillfälle

bereddes en särskild tjänsteman inom försvarsdepartementet samt arméförvaltningen

att följa riksdagens arbeten för att kunna vidtaga de av riksdagens beslut

påkallade åtgärder.

Chefen för sjökarteverket anför, att den föreslagna omläggningen av budgetåret

skulle i ett avseende innebära en ostridig förbättring, nämligen så till vida

att tidpunkten för avgivandet av anslagsäskanden skulle flyttas ett halvår närmare

den tidpunkt, då anslagen komme att tagas i bruk, men denna fördel vore för sjökarteverkets

del av ringa betydelse i jämförelse med de olägenheter, som kunde

uppstå genom omläggningen. Sålunda komme anordningen att förlägga bokslutet

till en tidpunkt av året, då kartverkets arbeten vore intensivast, kartförsäljningen

livligast och den ekonomiska ställningen svårast att med säkerhet fixera, otvivelaktigt

att medföra olägenheter. De utgifter, som mätningsfartygens expeditioner

och underhåll droge med sig, bleve nämligen i många fall icke av kartverkschefen

kända förr än efter ett par månaders förlopp. Det vore därför tryggare att få

gorå bokslutet vid årsskiftet, då mätningsfartygen vore upplagda, och verksamheten

i övrigt stillnat av. Denna olägenhet syntes dock icke vara oöverkombg. Förhållandet

föranledde emellertid till den erinran, att en omläggning av budgetåret

till tiden den 1 oktober—30 september skulle vara mycket acceptabel för kartverket

och kunde väl anpassas till såväl arbetsplanen som bokslutet. Ett finansår, omfattande

tiden 1 april—31 mars, skulle även lämpa sig bättre än ett, som började

den 1 juli.

Slutligen bär kartverkschefen föreslagit vissa utvägar att mildra olägenheten

av en omläggning av finansåret till 1 juli—30 juni, exempelvis att riksdagen med

företrädesrätt skulle behandla budgeterna för sjökarteverket och därmed likställda

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Hr 201.

institutioner, eventuellt sammanförda till en grupp, så att beslut kunde föreligga redan

i februari eller åtminstone i mars månad.

Riksförsäkringsanstalten yttrar, att, därest en omläggning av budgetåret på

föreslaget sätt skulle anses önskvärd av statsfinansiella skäl, ville riksförsäkringsanstalten

för sin del ej motsätta sig densamma.

Riksförsäkringsanstalten måste emellertid på det bestämdaste framhålla, att

riksförsäkringsanstaltens försäkringsräkenskaper fortfarande måste avslutas för kalenderår.

Riksförsäkringsanstaltens försäkringsverksamhet vore nämligen till stor del

byggd på uppgifter, som .arbetsgivarna lämnade ur sina i allmänhet för kalenderår

avslutade räkenskaper. Även de uppgifter rörande arbetsgivare, som hämtades ur

mantalslängderna, avsåge kalenderår. På grund härav måste också försäkringsavgifterna

i regel avse kalenderår.

Socialstyrelsen anför, att ehuru den ifrågasatta omläggningen av budgetåret

icke torde kunna genomföras utan en del smärre olägenheter, vilka även av kommittén

påpekats, torde enligt styrelsens mening fördelarna av omläggningen komma

att bliva så övervägande, att styrelsen ansåge sig kunna förorda densamma, helst

som en dylik omläggning med hänsyn särskilt till styrelsens egen verksamhet icke

förväntades medföra några nämnvärda svårigheter.

Pensionsstyrelsen yttrar, att styrelsen för sin del icke hade något att erinra

mot den ifrågasatta ändringen av budgetåret, men funne för tillämpningen av nytt

budgetår en del särskilda föreskrifter erforderliga med avseende å gällande instruktion

och avlöningsbestämmelser för ämbetsverket m. m.

Medicinalstyrelsen har anfört, att styrelsen icke hade något att erinra mot

kommitténs förslag rörande omläggning av budgetåret till tiden den 1 juli—den 30

juni. En sådan omläggning skulle för medicinalstyrelsens vidkommande icke medföra

någon som helst olägenhet, vare sig med hänsyn till beräkningen av de för

styrelsens förvaltning erforderliga statsanslag eller med hänsyn till avslutningen av

styrelsens och densamma underlydande myndigheters räkenskaper.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrar, att styrelsen ansluta sig till förslaget

om budgetårets omläggning till tiden den 1 juli—den 30 juni. Kapitalbokslutsåret

borde, såsom jämväl kommittén syntes hava förutsatt, omfatta samma tid.

och borde därvid icke blott budget- utan även kapitalbokslutsredovisningen för

samma år föreläggas nästsammanträdande statsrevision efter räkenskapsårets slut.

Skulle rikshuvudbokens upprättande icke medhinnas till denna tid, syntes olägenheten

av rikshuvudbokens granskning ett halvt år senare än för närvarande vore

fallet vara att föredraga framför dualismen i redovisningen med ett budgetår den

1 juli—30 juni och ett kapitalbokslutskalenderår samt i följd därav äventyrandet

av reda i räkenskapsväsendet. För det fall att den statsrevisionen förelagda budgets-

och kapitalbokslutsredovisningen icke omfattade samma år, syntes grundlagsändring

vara av nöden i syfte att grunda författningsenlig rätt för statsrevisionen

att granska båda dessa redovisningar, något som icke syntes vara förenligt med

grundlagens nuvarande eller ifrågasatta ordalydelse i det vilande grundlagsförslaget.

Uiksfbrsäkriti

granat

alten

Socialstyrel
sen.

Pensionsst

yr elsen.

Mtdicinai*

t yr el sm.

Väg- och

rattenby gg - n a ds styre Isen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Byggnads
styrelsen.

Mynt- och

■justcr ingsverket.

Statistiska

centralbyrån,

Kungl. Muj:ts proposition Nr 201.

Byggnadsstyrelsen har anfört, att styrelsen för sin del icke hade något att

i princip erinra mot en omläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni, räknat

från den 1 juli 1923.

Dock ansåge sig styrelsen icke böra underlåta att framhålla, att för närvarande

verkställandet av all granskning av länsstyrelsernas årsräkningar ävensom

utarbetandet inom styrelsen av de årliga gener al fors] agen beträffande underhållsarbeten

in. m. å kronans under styrelsens inseende ställda byggnader ägde rum

under vintermånaderna, då i regel byggnadsarbetena läge nere, under det att de i

de av Kungl. Maj:t fastställda generalförslagen upptagna arbetena sedermera komme

till utförande under den därför lämpligaste tiden av året. Den nu ifrågasatta omläggningen

av budgetåret skulle däremot medföra, att såväl omförmälda granskningsarbete

och uppgörandet av generalförslagen som arbetenas utförande komme

att sammanföras under den för semesterledigheter i regel använda tiden av året,

vilket givetvis måste sägas medföra, förutom en högst ojämn fördelning av styrelsens

arbete i berörda hänseenden, icke obetydliga olägenheter för ämbetsverkets

personal.

Mynt- och justeringsverket yttrar, att med en budgetperiod 1 juli-30 juni

skulle den personal, som hade att taga befattning med boksluten, få möjligheten

till sommarsemester i hög grad beskuren, varav åter skulle följa avsevärda svårigheter

med avseende å kontrollstämplingsförrättarnas rekrytering.

Vidare framhåller mynt- och justeringsverket, att liksom omläggning av

räkenskapsåret för riksbanken icke ansetts lämplig, så syntes vissa omständigheter

tala för, att någon omläggning av räkenskapsåret för mynt- och justeringsverket

icke heller^ borde vidtagas, även om budgetåret förändrades. Huvudparten av verkets

överskott å dess rörelse inginge nämligen icke automatiskt till den allmänna statsieglerängen

utan först etter särskilt beslut av riksdagen. Enligt Kungl. brev den

22 juni 1911 skulle nämligen uppkommande överskott å inkomsterna av mynt- och

justeringsverkets verksamhet tillsvidare användas uteslutande för det ändamål, som

avsäges med anslaget till bestridande av de med verkets drift förenade kostnader.

Nagra kapitalökningsanslag förekomme heller icke för mynt- och justeringsverket,

utan vid förekommande fall anvisades erforderliga medel att utgå från reservationerna

å nyssnämnda anslag. Några större olägenheter syntes därför icke behöva

följa av, att kalenderåret bibehölles såsom räkenskapsår i fråga om mynt- och iusteriugsverket.

J

Statistiska centralbyrån har anfört, att några olägenheter icke syntes vara

att befara av en ändring av budgetåret i den ifrågasatta riktningen.

Visserligen torde det kunna dragas i tvivelsmål, huruvida de utvägar, som

budgetarskommittén anvisat för påskyndande av budgetbehandlingen och därmed

sammanhängande administrativa åtgärder, skulle i tillämpningen visa sig tillräckligt

effektiva, sa att riksstaten och särskilt verkställighetsföreskrifterna hunne

komma ämbetsverken tillhanda, innan de trädde i kraft. Denna omständighet syntes

emellertid icke höra tillmätas större betydelse beträffande statistiska centralbyrån,

som icke hade någon underlydande förvaltning.

Endast i ett hänseende kunde omläggningen av budgetåret sägas speciellt

beröra centralbyråns verksamhetsområde. Statskontoret hade i sitt budgetårskom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition Nr 201.

mittens betänkande vidfogade utlåtande över kassaförlagskommitténs förslag framhållit,

att länsstyrelsernas redovisningar av landstingsmedel borde omfatta budgetår.

Då det emellertid icke ifrågasatts att göra någon ändring i § 55 av landstingsförordningen,

enligt vilken landstingens räkenskaper skulle ställas på kalenderår,

och då vidare gällande, av Kungl. Maj:t den 9 november 1917 fastställda formulär

för de räkenskapssammandrag, som skulle av landstingen årligen avgivas till statistiska

centralbyrån, föreskreve, att i dessa sammandrag de debiterade och influtua

skatterna skulle upptagas enligt de för räkenskaps- (d. v. s. kalender-) året av

länsstyrelserna avlämnade redovisningarna, torde det för en så vitt möjligt rationell

redovisning av dessa skatter i landstingens räkenskapssammandrag vara nödvändigt,

att, även om budgetåret för statsräkenskaperna omlades, länsstyrelsernas till landstingen

överlämnade redovisningar över uppbörden av landstingsmedel fortfarande

ställdes på kalenderår, och att således ingen ändring skedde i landstingsförordningens

§ 50. Vad nu anförts om landstingsmedlen och landstingsförordningens § 50 ägde

motsvarande tillämpning på bidragen till skjutsentreprenaderna och sista stycket

av 55 § i skjutsstadgan.

Generaltullstyrelsen har icke haft något att erinra mot förslaget.

Styrelsen förutsatte emellertid, att meddelande om tullverkets stater för det

stundande budgetåret komme styrelsen tillhanda i god tid.

Kontrollstyrelsen har tillkännagivit, att styrelsen i princip icke hade något

att erinra emot budgetårskommitténs förenämnda förslag till omläggning av budgetåret.

Kontrollstyrelsen ansåge sig emellertid, anför styrelsen vidare, redan i detta

sammanhang böra erinra därom, att den av kommittén föreslagna anordningen vid

övergången från nuvarande budgetår till det nya budgetåret, nämligen att halvåret

den 1 januari 1923—den 30 juni 1923 skulle utgöra ett budgetår, torde föra med

sig vissa konsekvenser i avseende å den avsättning av rusdrycksmedel, som enligt

förordningen av den 18 juli 1913 (nr 199) angående statsverkets fond av rusdrycksmedel

skulle äga rum till sagda fond. I enlighet med föreskrifterna i berörda förordning

skulle nämligen för närvarande av de s. k. rusdrycksmedlen avsättas till

fonden vad som för varje år översköte ett belopp av cirka 18,800.000 kronor.

Uppenbart torde vara, att, enär det i förordningen talades om »år», därmed avsåges

ett helt budgetår. Därest nu året skulle, på sätt kommittén föreslagit, halveras

och övergängsbudgetåret sålunda motsvara ett halvår, borde uppenbarligen en sådan

bestämmelse samtidigt antagas, att avsättningen till fonden komme att äga rum

på grundvalen av hälften av det medeltal, som annars bort ifrågakomma.

Det torde emellertid icke vara nödvändigt att inkomma med förslag härom

till 1921 års riksdag, utan syntes det vara tillräckligt att förslag till övergångsbestämmelser,

i vad det avsåge avsättningen till rusdrycksmedelsfonden, framlades

i samband med de övriga bestämmelser, som avsåge övergången till det nya budgetåret.

Kontrollstyrelsen hade därför allenast velat erinra om ovanberörda förhållande

för den åtgärd, som framdeles kunde ifrågakomma.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt, att åtgärder vid 1921 års riksdag måtte vidtagas

för budgetårsreformens snara genomförande på föreslaget sätt, och har fram
-

GencnUuUstyrelsen.

Kontroll
styrelsen.

Skolöver
styrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Lantbruksstyr

elsen.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

hållit, att beträffande överstyrelsens speciella verksamhetsområde förslaget skulle

medföra den mycket betydande fördelen, att budgetår och arbetsår komme att

sammanfalla.

Beträffande kommitténs förutsättning att vid framtida avgivande av riksdagspetita

verkställighetsföreskrifter och vad därmed ägde sammanhang i regel skulle1

utarbetas, samtidigt med framställningarna i anslagsfrågorna, ville styrelsen emellertid

erinra, att ett icke oväsentligt antal framställningar inom överstyrelsens

verksamhetsområde vore av den natur, att även en i och för sig mindre betydande

modifiering av det ursprungliga förslaget kunde nödvändiggöra en betydande omläggning

av dispositionerna för respektive anslags användning. Upprätthölles

därför kravet på verkställighetsföreskrifternas detaljerade utarbetande i samband

med den för riksdagen avsedda framställningen, komme detta att medföra ett dubbelarbete,

som icke kunde undgå att utöva en för överstyrelsens verksamhet i övrigt

mindre gynnsam inverkan. Efter överstyrelsens uppfattning syntes det avsedda

ändamålet lämpligast kunna vinnas därigenom att överstyrelsen, sedan Kungl. Majrts

framställning i ett ärende blivit känd, företoge utarbetande av förslag till erforderliga

författningsföreskrifter för att antingen omedelbart därefter eller sedermera,

när riksdagens ståndpunkt till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget fixerats,

överlämna desamma till Kungl. Maj:t. Genom ett sådant tillvägagångssätt skulle

vid åtskilliga principiellt nya initiativ eller organisatoriskt mera ingripande reformer

säkrare förutsättningar föreligga för verkställighetsföreskrifternas definitiva utarbetande.

Utan att alltså vilja bestrida lämpligheten att, där så ändamålsenligen och

utan men för arbetet i övrigt kunde ske, den av kommittén anvisade vägen följdes,

ville överstyrelsen betona, att fastslåendet av en regelmässig tillämpning av det

ifrågasatta förfaringssättet vore ägnat att ingiva vissa betänkligheter.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att föreliggande reformförslag vore uteslutande

avsett att så långt som möjligt undanröja de svårigheter, som för närvarande vore

förenade med uppgörandet av statsregleringen, och att detsamma ur denna synpunkt

innebure avsevärda fördelar. Framhållas måste emellertid, yttrar styrelsen, att i

och med inträdandet av en sjunkande prisnivå och ett mera stabiliserat penningeyärde

reformens aktualitet i hög grad förminskades. Och det syntes styrelsen kunna

ifrågasättas, huruvida icke under mera normala förhållanden tidigare tillämpade

metoder för tillgodoseende av vid ordinarie statsregleringarnas uppgörande oförutsedda

behov vore att föredraga med hänsyn till de svårigheter, reformen komme

att medföra för Kungl. Maj:t och administrationen i övrigt, när det gällde att giva

verkställighet åt statsregleringsbesluten. Exempelvis skulle det beträffande lantbruksstyrelsens

förvaltningsområde medföra allt för mycket dubbelarbete att redan

vid riksdagspetitas avgivande även framlägga fullständiga förslag till verkställighetsåtgärder,

inberäknat förslag till nya författningar och ändringar i redan existerande

sådana. Ett förständigande i angivna hänseende skulle för lantbruksstyrelsens

vidkommande säkerligen nödvändiggöra ökning i styrelsens arbetskrafter.

Med hänsyn till anslagsfrågornas stora antal torde vidare möjligheten att

före det nya budgetårets början i någon mera avsevärd omfattning medhinna erforderliga

verkställighetsåtgärder i anledning av en beslutad statsreglering icke vara

så synnerligen stor med hänsyn till den korta tid, som härför stode till buds. An
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201-

märkas irlåste dock, att måhända i de flesta fall förslag i förekommande ämnen

måste infordras från hushållningssällskap och andra korporationer, statsunderstödda

enskilda institutioner m. fl. Under angivna förhållanden kunde det säkerligen icke

undvikas, att i många, måhända i flertalet fall framför allt nya författningar men

även en del andra verkställighetsåtgärder medhunnes först ett gott stycke in på

det nya budgetåret. Kommittén hade visserligen ansett även denna senare utväg

vara användbar, men enligt lantbruksstyrelsens åsikt kunde densamma icke betraktas

annat än såsom en nödfallsutväg.

Efter att hava framhållit berörda, med reformen förenade olägenheter, anför

styrelsen, att den icke ansett sig böra bedöma, i vad mån dessa olägenheter kunde

uppvägas av de fördelar, en omläggning av budgetåret skulle medföra för Kungl.

Maj:t och riksdagen vid statsregleringens uppgörande.

Rikets allmänna kartverk har framhållit, att den föreslagna omläggningen

av budget- och räkenskapsåret skulle för kartverket medföra övervägande olägenheter,

vilka dock icke vore omöjliga att neutralisera.

Kommerskollegium har anfört, att budgetårets förläggande till tiden 1 juli —

30 juni i stället för kalenderåret givetvis skulle — under förutsättning att räkenskapsåret

vid försvarsförvaltningen och de affärsdrivande verken komme att underkastas

motsvarande omläggning — i den mån som kollegium hade att från statliga

myndigheter mottaga och för de kollegium åliggande statistiska årsberättelserna

bearbeta statistiska primäruppgifter, medföra vissa olägenheter, men syntes kollegium

emellertid dessa olägenheter åtminstone för det dåvarande vara av underordnad

betydelse, särskilt vid jämförelse med de beaktansvärda fördelar i skilda hänseenden,

en omläggning av budgetåret avsåges skola medföra.

I övrigt hade kollegium intet att erinra mot kommitténs förslag.

Försäkringsinspektionen, som förklarat sig icke hava något att för sin del

erinra mot den tilltänkta förändringen av budgetåret, har i fråga om finansieringen

av övergångsbudgeten anfört, att å anslaget till upprätthållande av inspektionens

verksamhet vid 1919 års utgång förefanns en reservation å icke mindre än 468,152

kronor 37 öre, samt att det syntes sannolikt, att de årliga bidrag, som inflöte frän

försäkringsbolagen, åtminstone under den närmaste framtiden torde komma att förslå

till täckande av inspektionens årliga utgifter.

Generalpoststyrelsen framhåller, att enligt dess mening en omläggning av

budgetåret på nu ifrågasatt sätt innebure stora fördelar och vore principiellt riktig.

Fluktuationer beträffande handel och industri inverkade i hög grad på postverkets

inkomster och utgifter. Ju närmare budgetåret sammanfölle med tidpunkten för

upprättandet av förslag till utgiftsstat och inkomstberäkning, desto större utsikt

förefunnes för att kunna någorlunda bedöma, huru postverkets ekonomiska förhållanden

komme att gestalta sig under ett kommande budgetår.

En framflyttning av budgetåret till att omfatta tiden 1 juli—30 juni skulle

alltså i huvudsak medföra följande fördelar, nämligen att inkomstberäkningen bleve

mera tillförlitlig än förut, att utgifterna kunde bättre överskådas och beräknas samt

Bi ket s allmänna

kartverk.

Kommers
kollegium.

Försäkrings
inspektionen,

Gcneralpost
styrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Telegraf
styrelsen.

JUmvN gäst

yr elsen.

Vattenfalls
styrelsen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

att förskott å medel, anvisade till bestridande av utgifter för kapitalökning, skulle,

om ock icke helt och hållet, till stor del kunna undvikas.

En förutsättning för omläggningens genomförande vore emellertid, att alla

skrivelser med sådana föreskrifter i med budgeten sammanhängande ärenden, som

skulle tillämpas från budgetårets ingång, komme vederbörande verk tillhanda i så

god tid, att erforderliga verkställighetsåtgärder icke äventyrades.

Telegrafstyrelsen erinrar, att den av kommitterade omförmälda förutsättningen

för den ifrågasatta reformen vore, att statens räkenskapsväsende ordnades

så, att riksbokslutet kunde föreligga inom 3 månader efter budgetårets utgång, men

säger sig telegrafstyrelsen icke kunna med säkerhet ställa i utsikt, att telegrafverkets

bokslut i därför erforderliga delar skulle kunna medhinnas i tillräckligt god

tid. I bästa fall komme denna ordning att medföra ett synnerligen forcerat arbete

under eftersommaren.

Järnvägsstyrelsen gör, efter att hava påvisat vissa fördelar av det föreliggande

reformförslagets antagande samt berört vissa olägenheter, som enligt styrelsens

åsikt skulle följa av ett bifall till förslaget ifråga, det uttalandet, att styrelsen

för sin del icke ansåge, att sådana olägenheter för verkets förvaltning skulle följa

av den föreslagna omläggningen av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni, att styrelsen

ville avstyrka dess genomförande.

Av vattenfallsstyrelsens yttrande framgår, att styrelsen funne en omläggning

av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni synnerligen önskvärd. Enligt styrelsens

mening vore det emellertid lämpligast, om kalenderåret kunde bibehållas såsom

räkenskapsår för statens vattenfalIsverk. Dock säger sig styrelsen icke vilja motsätta

sig en omläggning jämväl av räkenskapsåret för nämnda verk, därest en dylik

åtgärd verkligen befunnes vara en oundgänglig konsekvens av budgetårets omläggning.

De av kommittén härför anförda skäl hade styrelsen emellertid icke funnit

fullt övertygande.

Nödvändiga förutsättningar för eu omläggning av räkenskapsåret vore, enligt

styrelsens åsikt, i allt fall införandet av halvårsbokslut samt vidtagandet av övriga

av kommittén omförmälda åtgärder för avhjälpande av de med cn dylik omläggning

förenade olägenheter.

I övrigt hade styrelsen icke något principiellt att invända mot kommitténs

förslag. Styrelsen hade emellertid ansett sig böra bringa i erinran, hurusom Kungl.

Maj:t i kungörelser den 23 maj 1884 (nr 27) och den 14 oktober 1910 (nr 113)

förordnat, att alla centrala förvaltande verk ävensom övriga verk och inrättningar,

som åtnjöte statsanslag, skulle årligen före den 15 september, i och för deras räkenskapers

granskning av riksdagens revisorer, till finansdepartementet insända till

Kungl. Maj:t ställda berättelser om den dem tillhörande förvaltning eller om utövad

verksamhet den tid, för vilken avslutade räkenskaper böra vid den närmast förestående

revisionen företes, samt vid dessa berättelser foga räkenskapssammandrag,

avfattade i samma form som i berättelsen angående näst föregående statsrevision

begagnats.

Efter en omläggning av såväl budgetåret som räkenskapsåret bleve det givetvis,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kutigl. Maj ds proposition Nr 201.

även oavsett eu anhopning av göromål under tiden 1 juli—1 oktober, som eu dylik

omläggning skulle föra med sig, omöjligt att under hösten kunna tillhandahålla riksdagens

revisorer någon förvaltningsberättelse för närmast föregående räkenskapsår.

Domänstyrelsen har framhållit, att styrelsen för sin del vore av den uppfattningen,

att en omläggning på av kommittén föreslaget sätt av räkenskapsåret skulle

i betänklig grad verka hinderligt på jägmästarnas arbete ute i skogarna, då ju

deras tjänstgöring under sommar och höst, medan marken vore bar, måste vara

förlagd huvudsakligast ute å reviren. Avslutandet av medels- och förrådsredovisningarna

vid juni månads utgång skulle binda jägmästarna vid expeditionsarbetet

under en stor del av juni och juli månader, även om skrivbiträden anlitades, enär

dessa senare i regel endast torde kunna utföra det rent mekaniska arbetet, under

det att de med bokslutet förenade mer krävande uppgifter måste handläggas av

redogöraren personligen. Då det därjämte tillkomme jägmästarna att under sensommaren

avgiva förslag med specificerade kostnadsberäkningar till de torv altningsåtgärdei,

vilka under nästpåföljande år borde inom deras förvaltningsområden vidtagas, samt

i och med den föreslagna omläggningen av räkenskapsåret under sommar- eller

hösttid utarbeta årsstatistiken, bleve därigenom jägmästarna huvudsakligast upptagna

av expeditionsgöromål under den tid, då deras verksamhet vore mest nödvändig ute

i skogarna. Särskilt ofördelaktigt skulle ett sådant förhållande återverka på jägmästarnas

tjänstgöring i övre Norrland, där tiden vore tämligen starkt begränsad

för sådana förrättningar, som måste utföras, då marken vore bär.

Eu omläggning av budgetåret på föreslaget sätt skulle sålunda, säl skilt vad

Norrland beträffade, föranleda anställandet ej blott av ett ökat antal skrivbiträden,

utan även av ett avsevärt antal revirassistenter, varigenom domänverkets driftkostnader

skulle ytterligare ökas.

Under dittillsvarande förhållanden med räkenskapsåret sammanfallande med

kalenderåret kunde för bokslutet och statistiken erforderliga uppgifter utai betas av

jägmästarna under vintern eller den del av året, då deras tjänstgöring, vad större

''delen av landet beträffade, under längre tid ute i skogen vore mindre av behovet

påkallad. Dittills hade också eftersträvats att under sommar och höst inskränka jag
mästarnas

expeditionsgöromål till minsta möjliga för att därigenom möjliggöra deras

för revirens rationella skötsel nödvändiga vistande ute i skogarna under denna tid.

Den ifrågasatta omläggningen av räkenskapsåret skulle däremot föranleda ett

steg i motsatt riktning till väsentligt men för jägmästarnas verksamhet i ovan berörda

hänseende.

Vidare har styrelsen anfört, att månatliga rapporter avlämnades tran samtliga

redogörare inom domänstyrelsens förvaltningsområde, och att på dessa rapporter

uppbyggdes månad för månad styrelsens huvudbok. Kapporterna för juni månad

inkomme till styrelsen i början av nästpåföljande juli månad, och sedan desamma

granskats och bokförts komme visserligen — efter budgetårets omläggning på föreslaget

sätt — hela materialet till huvudbokens kassakonto att föreligga färdigt,

ehuru tidigast i slutet av juli månad. Huvudboken innehölle dock en mängd andra

uppgifter, vilka icke med säkerhet hunne samlas, ordnas och bokföras inom sistnämnda

tid. Dit hörde bland annat den s. k. fastighetsliggaren, vars material

hämtades ej blott ur taxeringsnämndernas utan även ur de på hösten sammanträdande

prövningsnämndemas protokoll. En icke alltför snävt begränsad tid måste även

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 170 höft. (Nr 201.) 4

Domän
styrelsen
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Taxtringssa kfcunniga.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

anslås till upprättandet av själva bokslutet och dess eventuella korrigering samt

till huvudbokens renskrivning och bindning. Det ville därför synas styrelsen, som

om huvudboken tidigast den 1 september — och detta endast under allra gynnsammaste

förhållanden — skulle kunna avlämnas till riksräkenskapsverket.

Ställde man därjämte den fordran på huvudboken, att den vid överlämnandet

till nämnda myndighet skulle vara åtföljd av samtliga till densamma hörande veritikationei

icke blott granskade utan även inbundna, syntes räkenskaperna icke under

några förhållanden kunna avlämnas före mitten av september månad.

o Domänstyrelsen både velat erinra därom, enär enligt styrelsens förmenande

frågan om budgetårets omläggning till en del torde vara beroende av, huruvida

räkenskaperna kunde avslutas i sä god tid, att rikshuvudboken kunde ligga färdig

till tiden för statsrevisorernas sammanträde.

Därjämte ansåge sig styrelsen höra framhålla, att genom förläggandet avräkenskapsårets

slut till den 30 juni de vid ämbetsverkets kamerala byrå anställda

befattningshavarna, utgörande omkring hälften av verkets personal, bleve utestängda

från möjligheten att erhålla semester under tiden före mitten av september månad,

ett förhållande som ingalunda komme att inverka fördelaktigt på personalens vare sig

arbetslust eller hälsotillstånd, dä det givetvis vore under den varma årstiden, som

arbetet under ett ständigt stillasittande inne i tjänsterummet vore mest påfrestande

och följaktligen gjorde behovet av ledighet och vila just under denna tid störst.

I fråga om en av professor G. Cassel framhållen detalj, nämligen huruvida

specialstater hunne bliva upprättade före den 1 juli, vore styrelsen av den bestämda

uppfattningen, att detta icke medhunnes. Erfarenheten från de senare åren gåve

nämligen vid handen, att riksdagens beslut rörande domänverkets stater först efter

riksdagens slut delgäves domänstyrelsen.

Gent emot det i kommitténs betänkande gjorda uttalandet, att antalet inkomstrester

skulle med det ifrågasatta nya räkenskapsåret högst väsentligt nedgå,

enär virket i regel såldes på hösten och till stor del likviderades före den 1 juli,

ville styrelsen gorå den erinran, att sagda förhållande gällde endast mellersta och

södra delarna av landet, under det att för landets övriga delar, som likväl i fråga

om virkesförsäljningar intoge främsta rummet, likvid i allmänhet erlades i augusti

för det under föregående höst försålda virket.

Trots de gjorda erinringarna hade domänstyrelsen dock principiellt ej något

att invända mot den föreslagna omläggningen av budgetåret, enär densamma givetvis

vore förenad med vissa fördelar, vilka dock, vad domänverket beträffade, torde

vara begränsade till, att budgetårets början komme att infalla närmare riksdagssessionen,

och att virkesbokföringen komme att förenklas, därigenom att virkesförrådets

ställning bleve framlagd vid en tidpunkt, då förrådet vore avsevärt mindre

än vid kalenderårets utgång.

Styrelsen ansåge sig dock med hänsyn till de stora olägenheter, som den

föreslagna omläggningen av budgetåret skulle medföra för domänförvaltningens verksamhet,

böra för sin del hemställa, att för domänverket räkenskapsåret måtte såsom

hittills få sammanfälla med kalenderåret.

Taxeringssakkunniga hava anfört, att fördelarna av omläggningen hade synts

dem så påtagliga, att i princip intet förekommit att däremot invända. De sakkunniga

hade allenast velat erinra om angelägenheten, åt t prövningsnämndsarbetet

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

förlädes till en senare tidpunkt än den nuvarande. I sådant avseende ämnade de

sakkunniga i samband med utlåtande och förslag i anledning av landskamreramas

framställning till Kungl. Maj:t i ämnet avgiva detaljerat förslag.

Härutöver hade de sakkunniga allenast velat framhålla angelägenheten av,

att statsmakternas beslut om inkomstskatteprocenten bleve länsstyrelserna delgivet

senast den 1 juli varje år.

Vidkommande slutligen den till besvarande av vissa verk ocli myndigheter

hänskjutna frågan, huruvida ett eventuellt genomförande av

omläggningen av budgetåret från och med den 1 juli 1923, i vad anginge

sagda verks och myndigheters ämbetsbefattning, ansåges påkalla

någon särskild framställning redan till 1921 års riksdag, hava de avgivna

utlåtandena givit vid handen att, med undantag av vad i sådant

avseende blivit anfört i nyss återgivna utlåtanden — varöver jag sedermera

skall yttra mig — så icke vore förhållandet.

I själva principfrågan, huruvida överhuvudtaget eu omläggning avbudgetåret

bör vidtagas, har budgetårskommittén alltså funnit sig böra

tillstyrka en sådan omläggning till tiden 1 juli—30 juni; och har kommittén

närmare behandlat denna fråga å sid. 21—33 i dess förut omförmälda

betänkande av den 30 november 1920. Kommittén har därvid

till en början erinrat, att kommittén redan i sin skrivelse den 3 oktober

1919 till dåvarande chefen för finansdepartementet uttalat, att med deu

nuvarande förläggningen av riksdagssessionerna en omläggning av budgetåret

till annan tid än den 1 juli —30 juni knappast kunde komma

ifråga, samt att kommittén ansett sig böra jämväl slutligen vidhålla

denna uppfattning.

Med hänsyn till tiden för riksdagens sammanträde syntes nämligen

budgetåret icke kunna börja tidigare än den 1 juli. De senaste åren

hade statsregleringen förelegat avslutad först kort tid före midsommar.

Visserligen kunde enligt kommitténs mening genom lämpliga anordningar

riksdagens sista beslut i budgetärendena fattas något tidigare, än på

sistone varit händelsen, men då besluten i allmänhet icke kunde förväntas

föreligga förrän omkring deu 1 juni, måste det likväl anses uteslutet

att sätta tiden för budgetårets inträde till en tidigare dag än

den 1 Juli.

Å andra sidan, yttrar kommittén, syntes budgetåret icke kunna

börja senare än den 1 juli. Därför hade ett vägande skäl framförts av

statskontoret, nämligen omöjligheten att med en senare tidpunkt för

finansårets början — och därmed också för dess slut — få budgetredovisningen

färdig i så god tid, att den hunne föreläggas riksdagens revisorer

vid deras sammanträde, även om tiden därför skulle något fram
-

rteformens

allmänna

innebörd.

Hudgetårs
kcnunittén.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj As ''proposition Nr 201.

skjutas. Viktiga fördelar med reformen, som i det följande korame att

framhållas, skulle ock väsentligen beskäras eller alldeles bortfalla, om

tiden för budgetårets början bestämdes till exempelvis den 1 september,

vilket torde vara den tidpunkt, som närmast efter den 1 juli skulle

kunna ifrågakomma såsom begynuelsetermin för ett omlagt budgetår.

För valet av tiden 1 juli—30 juni såsom finansår talade jämväl lämpligheten

av att budgetåret började med jämnt halvår. Den 1 juli hade,

erinrar kommittén, redan tillämpats såsom begynnelsetermin för åtskilliga

budgetbeslut.

Vad sålunda sagts om den lämpligaste begynnelseterminen för

budgetåret gällde givetvis allenast under förutsättning, att riksdagens

sessioner bibehölles vid den nuvarande tidsperioden. Skulle i framtiden

riksdagssessionerna förläggas till annan tid, så att exempelvis en höstsession

jämväl skulle införas och riksdagsarbetet avslutas tidigt på våren,

borde eu motsvarande förskjutning av tiden för budgetårets början

kunna ske.

Bland de fördelar, som, enligt kommitténs åsikt, vore att vinna

av ett, på sätt kommittén föreslagit, omlagt budgetår, vore först att

märka, att förskott å anslag i ett påföljande års riksstat skulle kunna

undvikas, utan att tilläggsstater skulle behöva — åtminstone i hittillsvarande

omfattning — komma till användning. Det torde, anför kommittén,

icke behöva närmare utvecklas, att behovet av förskott av nämnda

slag minskades, ju noggrannare utgifterna i en riksstat kunde beräknas;

och det vore givet, att, ju närmare i tiden riksstaten läge ej blott de

beslut, som fattades angående densamma, utan även alla de utredningar,

som måste föregå uppgörande av förslag därtill, desto säkrare kunde

den bliva, och desto större utsikter hade man, att de i densamma upptagna

anslagsposterna skulle motsvara verklighetens krav.

En begränsning av användningen av tilläggsstater hade ock för

kommittén framstått såsom ett av de viktigaste önskemål, som vore att

vinna med budgetårets omläggning, detta så mycket mera som tilläggsstaterna

— även bortsett från övergångsåret 1918 — kommit att erhålla

en omfattning, som näppeligen varit vid deras införande åsyftad eller

beräknad. Visserligen torde det vara att förvänta, att med ett mera

stabiliserat penningvärde anslag å tilläggsstat icke skulle för framtiden

bliva erforderliga i samma utsträckning som under de seDaste åren.

Men om kalenderåret komme att bibehållas såsom budgetår, torde dock

tilläggsstaterna alltfort erhålla en betydande omfattning, detta jämväl

av den anledning, att införandet av tilläggsstaterna såsom ett mera

normalt led i budgetsystemet syntes hava föranlett en viss benägen
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!,. Maj:ts ''proposition Nr 201.

liet dels att av riksdagen äska anslag att utgå tran en tidigare tidpunkt,

än vad eljest skulle hava varit fallet, dels ock att anlita tilläggsstaten

för erhållande av fyllnad i riksstatsanslag, som tillmätts allt lör knappt,

bland annat emedan man ansett sig kunna utgå från, att genom anslag

å tilläggsstaten rättelse skulle kunna ernås i den ursprungliga beräkningen.

De ©lägenheter, som följde med tilläggsstatssystemet, komme visserligen

att minskas, därest tilläggsstaterna erhölle mindre omfång, men

svårigheterna minskades ej i samma män, som tilläggsstaternas slutsummor

sänktes. De vore i ålit fall betydande.

Den största nackdelen av användandet i större utsträckning av

tilläggsstater vore förbunden med upprättandet av finansplanen. Den

årliga finansplanen komme faktiskt att sönderfalla i två: en för riksstaten

för det kommande året och en för det löpande årets tilläggsstat.

Det sade sig självt, att överblicken över det finansiella läget därigenom

försvårades. Men även reella svårigheter uppstode. För normala fall

toge man givetvis i anspråk alla de inkomstkällor, som lämpligen kunde

utnyttjas för riksstaten. Då sedan tilläggsstat skulle upprättas, gällde

det att söka nya inkomstkällor eller höja avkastningen av redan förefintliga.

Ännu hade finansieringen av tilläggsstaten ej mött svårigheter,

framförallt emedan betydande behållningar å statsverkets kassafond stått

till buds. Sistnämnda förhållande kunde och borde man emellertid ej

räkna med för framtiden. Då komme följaktligen tilläggsstaternas

finansiering att bliva ett problem av helt annan och mera svårlöst natur,

än som varit förknippat med de tillförene upprättade tilläggsstaterna.

Svstemet med vidlyftiga tilläggsstater vore ock i och för sig svårhanterligt

och opraktiskt. Redan upprättandet av statsverkspropositionen

och den därmed korresponderaude propositionen om tilläggsstaten

krävde åtskilligt mera tid och arbetskraft, än om allenast en proposition

skulle avfattas. Motsvarande gällde i än högre grad beiräffande

riksdagsarbetet. I tillämpningen medförde tilläggsstaterna ävenledes besvär

och osäkerhet. Särskilt gällde detta bokföringen och vad därmed

ägde sammanhang. Åven ur rent statistisk synpunkt kunde systemet

med tilläggsstater lätt giva anledning till misstag och förbiseenden.

Att helt avskaffa tilläggsstaterna ansåg kommittén ej låta sig göra,

därest man ville undvika förskottssystemet. En undersökning, som kommittén

med utgångspunkt från 1920 års tilläggsstat utfört, hade emellertid

givit vid handen, att med eu förläggning av budgetåret till

tiden 1 juli—30 juni tilläggsstaten för normala fall borde kunna inskränkas

till ett minimum och måhända för ett eller annat år helt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kunijl. Majtfs proposition Nr 201.

undvaras. Denna sin åsikt bar kommittén närmare utvecklat å sid.

26 — 28 i betänkandet, vartill jag tillåter mig hänvisa.

För att den av kommittén åsyftade begränsningen av tilläggsstatssystemet

skulle kunna komma till stånd, fordrades, yttrar kommittén,

beträffande kapitalökningsanslagen liksom ifråga om de verkliga utgifterna,

att saväl regering som riksdag strängt motsatte sig varje onödig

användning av tilläggsstat. Särskilt av vikt vore att förhindra, att den

föreställningen vunne insteg, att de anslag, som äskades å tilläggsstat,

bleve föremål för mindre noggrann prövning än de anslagskrav, som skulle

tillgodoses å riksstaten.

Det sade sig vidare självt, att genom en förläggning av budgetåret

till exempelvis tiden 1 september—31 augusti möjligheten att

undvika användningen av tilläggsstater skulle bliva väsentligt mindre

än med ett budgetår 1 juli—30 juni, enär behovet av tilläggsstat

växte med tiden mellan statsregleringens fastställande och dess ikraftträdande.

1 detta sammanhang har kommittén även berört ett annat förhållande,

som inverkar på beräkningen av budgetutgifterna. Om

budgetåret nämligen, anför kommittén, slutade så tidigt som den 30

juni, och om tiden för ingivandet till Kungl. Maj:t av vederbörande

verks medelsäskanden för nästkommande riksdag framflyttades till den

1 oktober, borde förvaltningsmyndigheterna kunna grunda sina petita

på räkenskaperna för ett budgetår, som slutade sex månader senare än

för närvarande, något som måste bliva av stor betydelse för utgiftsberäkningarnas

tillförlitlighet. Jämväl för upprättande av statsverkspropositionen

kunde en motsvarande fördel vinnas. Skulle budgetåret

sluta så sent som den 31 augusti, komme däremot förvaltningsmyndigheterna

icke att för utgiftsberäkningen hava att tillgå senare bokslut

än för det räkenskapsår, som utgått året, innan petita skulle avgivas.

I fråga om beräkningen av statsinkomsterna spelade tillgången till

bokslut visserligen icke samma roll som beträffande utgifterna, enär

andra uppgifter därvid kunde tjäna till ledning. Så till exempel kunde

för den största inkomstkällan, inkomst- och förmögenhetsskatten, beräkningarna

med lika stor fördel grundas på uppgifter angående utfallet

av taxerings förrättningarna. Emellertid skulle av andra skäl omläggningen

av budgetaret bliva av stor betydelse för inkomstberäkningen.

Svårigheten att någorlunda exakt beräkna statsinkomsterna med

den nuvarande förläggningen av budgetåret och riksdagens sammanträdestid

läge i öppen dag. Också hade under de senaste åren skiljaktigheterna

mellan de i riksstaterna beräknade statsinkomsterna och de

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition Nr 201.

i verkligheten inliutna beloppen blivit högst betydande. Givetvis

minskades i hög grad felkällorna vid inkomstberäkningen, om den tidsperiod,

som skulle överskådas, i allmänhet minskades med ett halvt år.

Särskilt stor bleve vinsten ifråga om beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten.

Under nuvarande förhållanden beräknades vid riksstatens upprättande

inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning med hänsyn till

konjunkturförhållandena under det år, då riksstaten fastställdes, och förarbetena

för inkomstberäkningen i denna del måste utföras redan året

dessförinnan. Efter en omläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30

juni skulle däremot, inkomst- och förmögenhetsskatten beräknas med

hänsyn till de inkomstbelopp, som intjänats året före det, då riksstaten

upprättades. Man komrne alltså då att grunda beräkningarna på kända

förhållanden rörande ett redan förflutet år.

Visserligen hade osäkerheten i inkomstberäkningarna dittills huvudsakligen

resulterat i överskott i statsregleringen, och hade ju detta ur

kassasynpunkt varit fördelaktigt. Men det vore också klart, att det i

och för sig icke vore önskligt att uttaga drygare skatter eller högre

avgifter för begagnande av statens anstalter, än som på en var tidpunkt

vore av behovet verkligen påkallat. Inkomstberäkningarnas otillförlitlighet

kunde emellertid självfallet även leda till brist i statsregleringen.

Så hade exempelvis statens affärsdrivande verks beräknade överskott stundom

förbytts i betydande brister.

En vinst av budgetårets förläggning till tiden 1 juli—30 juni

skulle, såsom redan framhållits i den av professor Cassel till kassaförlagskommittén

avgivna promemorian i ämnet, bliva, att inkomst- och

förmögenhetsskatten komme att inflyta före mitten av budgetåret. Detta

hade också i avgivna utlåtanden såväl av statskontoret som av fullmäktige

i riksgäldskontor blivit framhållet.

Statskontoret hade därvid anfört, bland annat, att, då de i riksstaten

uppförda utgifterna skulle bestridas med de inkomster, som i

samma riksstat upptagits, och då eu huvudpost å inkomstsidan, nämligen

inkomst- och förmögenhetsskatten, icke inflöte förrän i november och

december eller i slutet av det nuvarande budgetåret, man för utgifternas

bestridande under tidigare delar av året måste anlita andra tillgångar

än dem, vilka därför upptagits i riksstaten, och om icke under

särskilda år i kassafonden eller av andra medel förelåge stora överskott,

som kunde disponeras såsom kassaförlag, nödgades statskontoret hos

Kungl. Maj:t göra framställning om bemyndigande att hos riksgäldskontoret

lyfta kassaförstärkning. Det vore givetvis för statskontoret och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:is proposition 1Sr 201.

riksgäldskontoret önskvärt, om behovet av kassaförstärkning- under normala

tidsförhållanden kunde hävas eller åtminstone väsentligt minskas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilkas utlåtande ansluter sig till vad

statskontoret sålunda anfört, hade särskilt framhållit, att med finansåret

förlagt till en tid, som läge nära tiden för riksdagens normala avslutning,

skulle de under november—december inflytande skatteinkomsterna

bliva tillgängliga redan före mitten av finansåret, vilket väsentligt skulle

bidraga till att kassaförstärkningar kunde undvikas och till att i allmänhet

förläna stadga åt budgeten i dess helhet.

För egen del underströk kommittén, att eu förutsättning för, att

berörda vinst av budgetårets omläggning ur kassaförlagssynpunkt

skulle ernås, givetvis vore, att don nuvarande terminen för uppbörden

av inkomst- och förmögenhetsskatten i huvudsak bibehölles oförändrad.

Kågon ändring därutinnan kunde icke heller med hänsyn till den föreslagna

budgetårsreformen anses vare sig behövlig eller lämplig.

Slutligen skulle sagda reform ur kassasynpunkt bliva till nytta

jämväl så till vida, att den skulle tvinga till, att åtskilliga utgifter,

vilka för närvarande bestredes under förra hälften av kalenderåret, men

som kunde anstå till efter den 1 juli, skulle skjutas över på budgeten

för senare halvåret.

Därefter övergår kommittén till att bemöta vissa allmänna erinringar,

som anförts mot en förläggning av budgetåret till tiden den

1 juli—SO juni.

Det hade sålunda gjorts gällande, att, därest budgetåret började

så tidigt som den 1 juli, det stundom skulle bliva ogörligt att besätta

nya tjänster med ordinarie innehavare från och med befattningarnas

uppförande å ordinarie stat.

Denna anmärkning vore, yttrar kommittén, i och för sig riktig,

men uppenbarligen komme efter omläggningen nya tjänster att i regel

tillsättas avsevärt tidigare, än tillförene varit fallet, och för befattningshavarna

själva spelade numera eu försening av en utnämning till inpå

det nya budgetåret mindre roll än tidigare på grund av de förändringar

av bestämmelserna rörande intjänande av ålderstillägg, som på senare

tid genomförts.

En annan invändning hade riktats mot det förhållandet, att större

reformer eller omorganisationer icke skulle hinna genomföras från och

med budgetårets början på grund av svårigheten atf efter riksdagens

beslut medhinna erforderliga verkställighetsföreskrifter.

Det vore emellertid, anser kommittén, till en början givet, att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj ds proposition Nr 201. 33

omläggningen av budgetåret i allmänhet borde underlätta möjligheten

att snabbt genomföra förändringar inom förvaltningen eller eljest, men

omläggningen lämnade också den möjligheten öppen, att en dylik förändring

kunde träda i kraft efter början av budgetåret, exempelvis den

1 oktober eller 1 januari, vilket ej hindrade, att erforderliga anslag kunde

beräknas för budgetår, eventuellt efter olika grunder för olika delar av

året. Exempel på ikraftträdandet av en omorganisation vid annan tidpunkt

än finansperiodens början funnes redan.

En anmärkning av allmän innebörd vore även den, att med eu

budgetperiod 1 juli—30 juni den personal, som hade att taga befattning

med boksluten inom de medels förvaltande myndigheterna, skulle

få möjligheten till sommarsemester i hög grad beskuren. Denna anmärkning

hade dock jämväl av myndigheter, som framfört densamma, ansetts

ej vara av den vikt att på grund därav reformen borde hindras, en ståndpunkt,

som kommittén också måste för sin del intaga.

Härmed har jag redogjort för det huvudsakligaste innehållet i

budgetårskommitténs betänkande rörande den föreslagna budgetårsreformens

allmänna innebörd. Att jag ansett mig böra göra detta så utförligt,

som skett, har berott därpå, att jag funnit mig kunna i allt väsentligt

ansluta mig till vad av kommittén i förevarande hänseende blivit

anfört. De av kommittén framhållna väsentligaste fördelarna av den föreslagna

omläggningen av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni, nämligen

att inkomstberäkningen skulle bliva mera tillförlitlig än förut, att utgifterna

skulle kunna bättre överskådas och beräknas, att användningen

av till äggsstater med ty åtföljande olägenheter i omförmälda avseenden

skulle kunna nedbringas i högst betydlig grad, samt att genom inkomstoch

förmögenhetsskatteuppbördens inträffande före mitten av budgetåret

hittillsvarande kassaförlagssvåriglieter skulle kunna, om icke helt

avlägsnas, så dock högst väsentligt minskas, synas mig ligga i öppen

dag och måste enligt min mening skattas synnerligen högt.

Av de i ämnet hörda verk och myndigheter, för vilkas utlåtanden

tidigare redogjorts, har också allenast marinförvaltningen ansett sig böra

principiellt motsätta sig nu föreliggande reformförslag, och beträffande

detta ämbetsverks ståndpunkt till frågan är dessutom att märka, att

chefen för ämbetsverkets civilavdelning icke omfattat densamma, utan

ansett sig böra förorda bifall till kommitténs förslag. De invändningar,

marinförvaltningen rest mot förslaget i fråga, synas icke heller vara av

större betydelse för spörsmålet, huruvida en omläggning av budgetåret

bör komma till stånd. Såvitt jag kan finna, äro de av ämbetsverket

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 170 höft. (Nr 201.) o

*

Departe
mentschefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

framhållna olägenheterna av den föreslagna bndgetårsomläggningen av

natur att kunna övei’vinnas.

En av de av kommittén framhållna fördelarna av budgetårsreformen

anser jag mig böra i detta sammanhang något närmare beröra, nämligen

fördelen av, att uppbörden av inkomst- och förmögenhetsskatten

skulle komma att inträffa ungefär i mitten av det nya budgetåret. För

närvarande sker ju denna uppbörd på en gång under loppet av november

och december månader. Det bär emellertid ifrågasatts att fördela

nämnda uppbörd å terminer. Utan att för närvarande göra något uttalande

i denna fråga vill jag framhålla, att, under förutsättning att jämväl

med en sådan fördelning av inkomst- och förmögenhetsskatteuppbörden

den första uppbördsterminen kom me att förläggas till ungefärligen samma

tid, varunder för närvarande kronouppbörden pågår, härav skulle följa,

att, om budgetåret icke varder på föreslaget sätt omlagt, uppbörden

av den för respektive budgetår beräknade inkomst- och förmögenhetsskatten

delvis komme att inflyta först under det påföljande budgetåret,

en anordning, som enligt mitt förmenande måste betecknas såsom otillfredsställande.

Blir däremot bndgetårsomläggningen verklighet, kommer

skatteuppbörden, även om den uppdelas på flera terminer, att helt infalla

under budgetåret.

Vidkommande de av budgetårskommittén omförmälda allmänna

erinringarna mot en förläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni

vill jag som min mening uttala, att samtliga berörda erinringar synas

mig hava blivit av kommittén tillfredsställande bemötta.

En fråga av principiell innebörd vilken — om ock närmast att

hänföra till spörsmålet om de åtgärder för statsregleringens utförande,

vilka betingas av den nu föreslagna omläggningen av budgetåret —

dock redan i detta sammanhang synes böra upptagas till behandling,

är frågan om förläggningen av statens räkenskapsår efter genomförandet

av budgetårsreformen. Självfallet är ju, att budgetredovisningsåret

fortfarande måste sammanfälla med budgetåret. Detta är ock den åsikt,

som företrätts av såväl kommittén som av det ämbetsverk, vilket har

sig sagda redovisning anförtrodd, nämligen riksräkenskapsverket, som i

sitt förut återgivna utlåtande även meddelat, att några hinder för att

till riksdagens den 1 oktober sammanträdande revisorer avlämna fullständig

budgetredovisning för det nästförflutna budgetåret icke förefunnes.

Annorlunda ställer sig emellertid sagda ämbetsverk till frågan om

förläggningen av kapitalbokslutsåret, vilket, enligt vad ämbetsverket på

anförda skäl förklarar, fortfarande måste vara kalenderåret.

Härutinnan står således riksräkenskapsverkets åsikt i strid mot den

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj:ts proposition Nr 201.

mening, som slutligen omfattats av kommittén, nämligen, att även kapitalbokslutsåret

bör sammanfalla med budgetåret. Mynt-och justeringsverket,

vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen åter hava, i vad angår dem åvilande

räkenskaper, uttalat sig för kalenderåret såsom kapitalbokslutsår.

Andra penningförvaltande ämbetsmyndigheter hava, om ock ej sa

positivt, yttrat sig till förmån för att kapitalredovisningen, helt eller

delvis, måtte få fortfarande avslutas för kalenderår.

De skäl, riksräkenskapsverket anfört för kapitalbokslutets hänförande

till kalenderår, hava synts mig så övertygande, att jag icke ansett mig

kunna annat än biträda nämnda ämbetsverks ståndpunkt härutinnan,

hälst som en dylik anordning, om ock rent principiellt sett mindre tilltalande,

dock enligt vad ämbetsverket framhållit, långt ifrån att åstadkomma

några reella olägenheter, i stället skulle föra med sig högst avsevärda

fördelar icke minst ur synpunkten av lämplig fördelning å olika

tider av arbetet inom de medelsförvaltande verken och myndigheterna.

Jag finner mig alltså böra förorda kommitténs förslag rörande budgetoch

budgetredovisningsårets förläggning till tiden 1 juli 30 juni, men

anser i likhet med riksräkenskapsverket, att man bör vid kalenderåret

bibehålla statens kapitalredovisning, d. v. s. rikshuvudboken, vilken

synes böra utvidgas på av nämnda verk föreslaget sätt.

Med avseende å möjligheten att statsrevisorernas arbete skulle utan

ytterligare ändring av § 72 i riksdagsordningen kunna anpassas eftei

de förhållanden, som bleve en följd av en sådan anordning, anser jag

i likhet med riksräkenskapsverket, att med den avfattning, sagda paragraf

numera erhållit, hinder härför icke bör möta.

Att, såsom av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen satts ifråga, möjliggöra

upprättandet av statens kapitalredovisning lör budgetar genom

att framskjuta dess granskning av riksdagens revisorer till påföljande

år synes mig icke vara att förorda.

Beträffande de åtgärder med avseende å den förberedande behandlingen

av budgetärendena, som skulle påkallas av den föreslagna budgetårsomläggn

i ngen, har kommittén yttrat sig å sid. 34 39 i betänkandet

och därvid framkommit med vissa beaktansvärda uppslag. Åven hava

åtskilliga av de i förevarande fråga hörda verk och myndigheter uttalat

sig härom. Då emellertid de spörsmål, som härvid mött, enligt vad jagkunnat

finna icke äro av den beskaffenhet, att de kunna anses avgörande

inverka på bedömandet av själva huvudfrågan, och icke heller äro av den

art, att de kräva lösning före eller samtidigt med denna, har jag icke

funnit nödigt att för närvarande närmare ingå på sagda spörsmål, utan

Den förberedande

behandlingen

ar budgetärendena.

Departe
mentschefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

budget
behandling.

Departe
mentschefen
-

Åtgärderna

för statsregleringens

utförande.

Departe
mentschefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

har jag ansett mig kunna inskränka mig till att giva uttryck åt den

övertygelsen, att de med spörsmålen ifråga förenade svårigheter torde

vara av natur att kunna övervinnas. Jag anser mig dock beträffande

den av kommittén föreslagna fram flyttningen av tidpunkten för ingivande

av riksdagspetita redan nu böra med styrka framhålla, att med

hänsyn till de förhandsberäkningar rörande den blivande budgetens utgiftssida,

som snarast möjligt under höstens lopp böra utföras inom

finansdepartementet, det måste anses uteslutet, att sagda tidpunkt sättes

senare än den 1 oktober, ävensom att redan en framflyttning till denna

dag av tidpunkten för anslagsäskandenas avgrvande torde kunna medgivas

endast under förutsättning, att senast den 1 september till vederbörande

departement ingivas approximativa uppgifter å de anslagsbelopp,

som komma att begäras.

A sid. 40—56 i betänkandet avhandlas den omläggning av riksdagens

budgetbehandling, som en förändring av budgetåret på av kommittén

föreslaget sätt skulle nödvändiggöra, och återfinnas de synpunkter,

som kommittén haft under övervägande, i en därstädes intagen, inom

kommittén utarbetad promemoria i ämnet.

Då det ju tillkommer riksdagen att vidtaga de anordningar i förevarande

avseende, som kunna befinnas erforderliga eller lämpliga, har

jag icke ansett kommitténs betänkande i denna del böra föranleda till

annat uttalande från min sida, än att, enligt vad av sagda promemoria

synes framgå, en av budgetårsreformen påkallad omläggning av budgetbehandlingen

inom riksdagen icke torde med nödvändighet förutsätta

ändring av grundlagen, ävensom att det synes mig vara ett oeftergivligt

villkor för införandet av ett budgetår 1 juli—30 juni, att riksdagens

beslut rörande statsregleringen i regel komma Kungl. Maj:t tillhanda,

i vad de avse försvaret senast den 15 maj och i övrigt före den 1 juni.

Beträffande de åtgärder för statsregleringens utförande, som behöva

vidtagas, därest budgetårsomläggningen genomföres, har kommittén

å sid. 57—68 gjort åtskilliga uttalanden och förslag, som synas värda

att beaktas. Åvenså har frågan om dessa åtgärder gjorts till föremål

för en rätt ingående behandling av åtskilliga bland de verk och myndigheter,

som hörts i förevarande ämne. Då emellertid de spörsmål,

som härmed äga samband, icke synas behöva erhålla sin lösning,

förrän själva huvudfrågan om budgetårets omläggning blivit avgjord,

bär jag ansett mig kunna för närvarande i allmänhet inskränka mig

till att framhålla, att den av åtskilliga verk och myndigheter påpekade

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition Nr 201.

svårighet med en förläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni?

som skulle bestå däri, att det bleve nödvändigt att förrätta bokslutsarbetet

under en ur arbetssynpunkt synnerligen olämplig tid, genom

bibehållande av kalenderåret såsom kapitalbokslutsår torde få anses

undanröjd.

Beträffande tvenne statskontoret påvilande verkställighetsåtgärder

finner jag mig dock böra redan nu yttra mig. Frågan är nämligen,

huruvida efter en omläggning av budgetåret statskontoret fortfarande

skall kunna i tillräckligt god tid efter det nya budgetårets ingång hinna

upprätta såväl liggare över statsverkets specialutgiftsstater som länsstaterna,

eller om det icke må anses nödigt eller åtminstone lämpligt

att genom utvidgning och komplettering av liggaren göra länsstaterna

överflödiga. Av vad kommittén och statskontoret i sådant avseende

anfört har jag för min del blivit övertygad om, att sistnämnda utvägär

icke blott möjlig och lämplig utan så gott som ofrånkomlig med

hänsyn till den av kommittén påvisade önskvärdheten av liggarens

utkommande till den 1 september.

Den föreslagna budgetårsreformens inverkan på vissa speciella

förvaltningsområden avhandlas av kommittén å sid. 69—87. Av samma

skäl, som av mig nyss anförts för att icke för närvarande ingå i några

närmare uttalanden angående åtgärderna för statsregleringens utförande,

torde det med avseende å förevarande fråga nu vara tillräckligt att i

anledning av vad av kommittén samt vederbörande verk och inrättningar

blivit i ämnet anfört, framhålla, att de påvisade olägenheterna till största

delen torde av sig själva bortfalla, om kapitalbokslutet fortfarande kommer

att omfatta kalenderår, och till återstående del synas vara av beskaffenhet

att kunna övervinnas.

FT''‘.r ,i:

Kommittén har även behandlat frågan om beskattning och taxering

(sid. 88—95) och har därvid föreslagit vissa anordningar med avseende

å taxeringsförfarandet och skatteuppbörden, som enligt kommitténs åsikt

borde vidtagas, i händelse budgetåret bleve på föreslaget sätt omlagt.

Jämväl en del länsstyrelser och taxeringssakkunniga hava berört dessa

spörsmål. Om emellertid, såsom jag förordat, kalenderåret fortfarande

bibehålies såsom kapitalbokslutsår, synes någon anledning att på grund

av budgetårsomläggningen vidtaga några ändringar i det nuvarande

taxerings- och uppbördsväsendet icke förefinnas; och finner jag mig

fördenskull sakna skäl att i detta sammanhang ingå på dessa frågor.

Reformens inverkan

på

vissa speciella

förvaltningsområden.

Departe
mentschefen.

Beskattning

och taxering.

Departe
mentschefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Övergången

till det nya

budgetåret.

Budgetårs
kommittén.

Kungl. Majds proposition Nr 201.

Beträffande slutligen övergången till det nya budgetåret bär

kommittén yttrat sig härom å sid. 96—107 och därvid anfört bland

annat, att vad anginge den tidpunkt, vid vilken sagda övergång borde

äga rum, kommittén för sin del funnit, att förändringen borde ske från

och med år 1923, vadan alltså 1921 års riksdag borde i vanlig ordning

fastställa statsreglering för år 1922. Anledning att längre än till år

1923 uppskjuta budgetårsförändringen syntes ej finnas.

Vid 1922 års riksdag borde själva övergångsbudgeten fastställas.

Frågan om omfattningen av övergångsbudgeten hade kommittén

redan berört i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 februari 1920 med

förslag till de av budgetårets omläggning betingade grundlagsändringarna.

Kommittén angav däri de olika utvägar, som syntes stå till buds för

övergången till det nya s}Tstemet, och avvisade kommittén för sin del

alternativet att låta övergångsbudgeten omfatta ett och ett halvt år.

Kommittén ansåg nämligen, att då ej tvingande skäl därtill föranledde,

man ej borde välja en längre tidrymd än tolv månader, helst som grundlagen

utginge från, att budgetförslag skulle föreläggas varje lagtima

riksdag, men med en övergångsbudget, omfattande ett och ett halvt år

en riksdag icke alls skulle få sig någon statsreglering förelagd. En

anordning med fastställande av riksstat för längre tid än ett år skulle

ock stå i strid med syftet med den förevarande reformen, då den ju

skulle innebära en ökning i stället för minskning av svårigheten att

verkställa tillförlitliga beräkningar för den kommande budgeten. Det

skulle fördenskull med all sannolikhet komma att visa sig, att åtminstone

för den sista tredjedelen av budgetterminen en tilläggsstat av mycket

betydande omfattning skulle bliva erforderlig. Detta skulle vara synnerligen

olägligt, enär den riksdag, som första gången skulle antaga

budget för det nya finansåret, borde äga möjlighet att ägna den nya

riksstaten en snabb behandling, vilket näppeligen skulle låta sig göra,

om en omfattande tilläggsstat därjämte skulle behandlas. Tvivelsutan

komme det ock att visa sig nödvändigt att fastställa två tilläggsstater

till övergångsstaten — en antagen vid riksdagen näst efter den, då

övergångsstaten fastställts, och en antagen vid den riksdag, som skulle

fastställa deri första riksstaten för det omlagda budgetåret. Att oreda

i finansplanen och svårigheter i förvaltningsarbetet härav skulle följa,

syntes utan vidare vara uppenbart. Med en övergångsbudget för ett

halvt år undvekes nu nämnda olägenheter. Men även ett dylikt övergångsår

kunde måhända såsom alltför främmande för vårt riksdagsarbete,

erbjuda vissa svårigheter. Kommittén hade därför sökt efter

och alternativt ansett sig också kunna förorda en utväg, som skulle

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

möjliggöra att även för övergångsbudgeten behålla den vanliga perioden

av tolv månader. Kommittén hade nämligen tänkt sig, att vid övergången

kunde fastställas två budgeter, vilka till viss del täckte varandra.

Detta alternativ exemplifierade kommittén sålunda, att om 1921

års riksdag antoge riksstat för år 1922, skulle sistnämnda års riksdag

kunna antaga riksstat för tiden 1 juli 1922—30 juni 1923, varvid

erforderliga ändringar i den redan fastställda riksstaden för år 1922

skulle vidtagas. Det av kommittén föreslagna övergångsstadgandet till

regeringsformen lämnade ock möjlighet att framgå på vilkendera av de

antydda vägarna, som vid grundligare prövning kunde befinnas vara

mest ändamålsenlig.

Vid närmare övervägande av frågan, huru övergångsbudgeten lämpligast

skulle ordnas, hade emellertid kommittén kommit till den uppfattningen,

att det vore att föredraga, att särskild budget fastställdes för

första hälften av det år, varunder övergången skulle äga rum. Det torde

nämligen ej kunna förnekas, att svårigheter komme att uppstå, därest

man för en del av ett år skulle hava att göra med två, varandra täckande

budgeter. I förvaltningen och särskilt vid bokföringen torde

nämligen med tämlig visshet oreda och osäkerhet bliva oundvikliga.

Det skulle sannolikt ock bliva förenat med ej ringa svårighet att i

statsverkspropositionen för ett budgetår 1922—1923 göra den erforderliga

uppdelningen av de i riksstaten för år 1922 uppförda anslagen. Även

den omständigheten, att utfallet av sistberörda budget komme att vitt

skilja sig från de i riksstaten beräknade inkomsterna och utgifterna,

utgjorde ett skäl mot alternativet i fråga. Med hänsyn till de med sagda

alternativ förenade olägenheterna hade kommittén icke heller kunnat förorda

detsamma, utan tillstyrkte i stället, att övergångsbudgeten måtte

fastställas för de första sex månaderna av övergångsåret, det vill säga

för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Beträffande frågan om finansieringen av övergångsbudgeten hade

statskontoret — som utgått från, att denna budget borde avse allenast

första hälften av övergångsåret — påpekat, att beloppen för detta halvår

ingalunda skulle bliva hälften av beloppen för ett helt år, utan att

exempelvis den största av inkomsttitlarna, inkomst- och förmögenhetsskatten

finge helt och hållet uteslutas ur övergångshalvårets budget,

enär nämligen nämnda titel borde höra till det efterföljande budgetåret.

Härigenom uppkomme, framhöll statskontoret, en viss svårighet att få

statsregel’ingen för nämnda halvår att gå ihop, men detta kunde endast

bliva en svårighet på papperet, icke någon svårighet i avseende å anskaffning

av medel, då ju ifrågavarande reform icke avsåge någon ändring.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 201.

vare sig av de belopp, med vilka inkomster skulle inflyta och utgifter

gäldas, eller av tidpunkten därför.

Enligt kommitténs mening måste ett försök att uppkonstruera en

riksstat för övergångsåret bliva av ganska ringa värde. De omständigheter,

som övade inverkan på budgeten i fråga, kunde nämligen icke

så långt i förväg bedömas med någon större grad av säkerhet. Ur

mera allmänna synpunkter hade kommittén likvisst upptagit den av

statskontoret berörda frågan till behandling, varvid kommittén såsom

utgångspunkt använt 1921 års riksstat.

Kommittén hade därvid, efter skärskådande av de olika inkomstoch

utgiftstitlarna, med avseende å inkomsterna kommit till det resultatet,

att, ehuruväl vissa förskjutningar av inkomsttillflödet till förmån för

första halvåret vore att räkna med, måste dock, på grund av att inkomst-

och förmögenhetsskatten saknades i övergångsbudgeten, täckningberedas

för ett avsevärt belopp, varför löpande statsinkomster icke syntes

kunna påräknas.

Vad beträffade statsutgifterna, yttrar kommittén, syntes såsom allmän

regel gälla, att övergångsbudgeten komme att innefatta hälften av anslagsbeloppen

å en helårsbudget, avseende enahanda ändamål. Dock

funnes undantag från regeln i olika riktningar.

Sedan kommittén gjort de viktigare av dessa undantag till föremål

för undersökning och därvid framlagt vissa förslag i syfte att i görligaste

mån befria övergångsbudgeten från utgifter, som icke nödvändigtvis

behövde belasta densamma, gör kommittén det uttalandet, att visserligen

funnes vissa anslag å riksstaten, som helt eller huvudsakligen

folie på första hälften av kalenderåret, och som ej lämpligen kunde

skjutas över på senare hälften, men att dessa anslag dock syntes röra sig

om betydligt mindre belopp än anslagen till sådana utgifter, vilka dels

på grund av gällande bestämmelser bestredes först under senare hälften

av kalenderåret, dels ock utan olägenhet framdeles kunde flyttas över

på andra halvåret. På grund därav ansåg kommittén övergångsstaten

kunna i förhållande till en helårsbudget av motsvarande omfång avsevärt

reduceras samt följaktligen den ovan berörda luckan å övergångsstatens

inkomstsida i motsvarande mån minskas.

Det syntes, anför kommittén vidare, icke behöva närmare påvisas, att

den omständigheten, att utgifterna å stateil för övergångshalvåret överstege

de löpande inkomsterna för samma tid, icke innebure, att omläggningen

av budgetåret vore förenad med en verklig kostnad. Sagda

förhållande vore allenast ett uttryck för, att statsregleringen för närvarande

vore till stor de! byggd på förskott i den bemärkelsen, att in
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May,is proposition Nr 201.

komsterna till övervägande delen inflöte först under budgetårets senare

hälft. Intill dess inkomst- och förmögenhetsskatten i slutet av året influtit,

måste fördenskull kassaförlaget anlitas för utgifternas bestridande.

Det vore därför också helt naturligt, jatt det belopp, varmed å övergångsbudgeten

utgifterna översköte de löpande inkomsterna, Ange bestridas

av kassafonden, i den mån ej andra tillgångar stode till buds.

Någon som helst försämring i statsverkets ställning inträdde ej genom

en sådan åtgärd, tvärtom lades för framtiden statsregleringen på en

sundare grundval. Mera allmänt sett betydde upprättandet av halvårsbudgeten,

att man gjorde ett särskilt bokslut för den 30 juni 1923, och

att det överskott av utgifter utöver inkomster, som bestritts medelst det

tillgängliga kassaförlaget, definitivt avfördes å kassafonden.

Emellertid borde givetvis kassafonden icke tagas i anspråk för

regleringen av övergången till det nya budgetårssystemet i större utsträckning,

än som vore oundgängligen nödvändigt. Till en begränsning

av anspråken på fonden tjänade framför allt vissa av kommittén förordade

åtgärder, i syfte att vid övergången skjuta över utgifter till

den för senare halvåret 1923 avsedda budgeten. För ernående av ytterligare

reducering av det belopp, som måste tagas ur kassafonden, syntes

ock kunna ifrågasättas att i övergångsbudgeten upptaga reserverade

behållningar å riksstatsanslag, vilka antingen icke vore erforderliga för

de löpande utgifterna eller syntes icke komma att överhuvud taget

anlitas för de med vederbörande anslag ursprungligen avsedda ändamålen.

Storleken av det belopp, som för övergångsstatens finansiering

behövde tagas ur kassafonden, vore uppenbarligen tämligen svår att

på förhand bedöma. Om icke vid tiden för övergången skatteinkomsterna

inflöte med större del under senare halvåret, än enligt 1921 års riksstat

vore fallet, syntes dock greppet ur fonden kunna antagas stanna vid

ett belopp, som med åtminstone något tiotal miljoner kronor understege

100 miljoner kronor. Folie åter 1923 års löpande statsinkomster i relativt

större utsträckning på senare halvåret, ökades anspråken på fonden för

övergångsbudgetens finansiering i motsvarande mån. Därest omkring

150 miljoner kronor reserverades för reformens genomförande, syntes

man i varje händelse befinna sig på den säkra sidan.

Enligt förut omförmälda övergångsstadgande till regeringsformen

finge vid omläggning av statsregleringsåret därav betingade ändringar

genom beslut av Konung och riksdag vidtagas i redan fastställd riksstat

eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid än kalenderår.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 170 käft. (Nr 201.) G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Mcij:ts proposition Nr 201-

Sagda stadgande förutsatte således icke uttryckligen, att särskilt

beslut rörande tiden och sättet för omläggningen skulle av statsmakterna

fattas, utan skulle förhållandena helt enkelt kunna ordnas så, att Kungl.

Maj:t för 1922 års riksdag utan vidare framlade statsverksproposition

för tiden 1 januari—30 juni 1923, och att riksdagen uppgjorde statsregleringen

på sådan grundval. Det måste dock, enligt kommitténs

åsikt, anses vara mest ändamålsenligt, att 1921 års riksdag efter därom

av Kungl. Maj:t framlagt förslag för sin del beslutade, att av 1922 års

lagtima riksdag statsreglering skulle fastställas för tiden 1 januari—30

juni 1923.

Något övergångsstadgande till riksdagsordningen i syfte att reglera

den genom riksdagens revisorer utförda granskningen vid omläggningen

av budgetåret hade kommittén vid behandlingen av frågan om grundlagsändringarna

icke funnit erforderlig, men förutsatte, att en övergångsbestämmelse

till instruktionen för revisorerna i sinom tid skulle

antagas.

Efter övergången till det nya systemet komme givetvis under

ett år statsrevisorerna att, vad statsverket och riksgäldsverket anginge,

få granska räkenskaper för mer än ett budgetår. Denna dubbla granskning

kunde utföras enligt i huvudsak två olika alternativ. Med 1923

såsom övergångsår skulle den snabbaste övergången till den nya ordningen

vara, att sagda års statsrevisorer granskade räkenskaperna såväl

för år 1922 som för första halvåret 1923. Eu annan utväg vore, att

1923 års statsrevisorer i vanlig ordning granskade 1922 års förvaltning,

varefter 1924 års revisorer skulle granska räkenskaperna dels för övergångsbudgeten

(1 januari—30 juni 1923), dels ock för det första budgetåret

enligt nya systemet (1 juli 1923 — 30 juni 1924). Vilkendera av dessa

båda lösningar borde väljas, syntes i viss mån böra göras beroende av,

huruvida rikshuvudboken för övergångsbudgeten kunde påräknas bliva

färdig i så god tid, att den kunde föreläggas 1923 års statsrevisorer.

Då emellertid definitivt beslut, huru med statsrevisionen under övergångsperioden

borde förhållas, kunde anstå ända till sistnämnda års riksdag,

syntes det ännu icke vara erforderligt att intaga definitiv ställning till

denna fråga. Under sådana förhållanden hade kommittén icke ansett sig

hava anledning att framlägga något förslag till övergångsbestämmelser

till instruktionen för statsrevisorerna. En förebild till det stadgande,

som i sådant avseende borde antagas, vore för övrigt att finna i den

tilläggsbestämmelse till instruktionen ifråga, som av riksdagen år 1885

antogs med anledning därav, att under år 1880 riksdagens revisorer

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201. 43

skulle för statsverkets vidkommande granska såväl 1884 som 1885 års

förvaltning.

Såsom förut nämnts har kommittén med avseende å övergången

till det nya budgetåret till en början framhållit, att förändringen borde

ske från" och med år 1923, och att alltså 1921 års riksdag borde i

vanlig ordning fastställa statsreglering för år 1922. dag delar denna

kommitténs uppfattning, och tillåter mig i detta sammanhang erinra,

att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

framlagt förslag till riksstat för år 1922, vilket förslag i vissa delar

redan blivit av riksdagen antaget. Likaså ansluter jag mig till kommitténs

åsikt, att själva övergångsbudgeten bör fastställas av 1922 års

riksdag.

Vidkommande frågan om omfattningen av övergångsbudgeten har

jag av den uttömmande utredning, kommittén beträffande denna fråga

förebragt, för min del blivit övertygad om att den ur alla synpunkter

bästa lösningen är att låta sagda "budget omfatta första halvåret 1923.

Statskontoret har också redan i sitt förut omförmälda utlåtande

av den 14 januari 1919 förordat en dylik anordning, och har statskontoret

i sitt på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 10 december 1920 avgivna

utlåtande över budgetårskommitténs nu föreliggande betänkande

vidhållit denna sin ståndpunkt. Icke heller har från någon annan "av

de i ämnet hörda statsmedelsförvaltande ämbetsmyndigheter i sådant

avseende gjorts någon erinran.

Vad sedan angår frågan om övergångsstatens finansiering måste

jag för min del vitsorda riktigheten av kommitténs åsikt, att varje försök

att redan nu söka uppkonstruera en riksstat för övergångsåret måste

betecknas såsom synnerligen vanskligt. Kommittén har emellertid med

1921 års riksstat såsom utgångspunkt sökt åstadkomma en beräkning

av det belopp, som utöver de för övergångsbudgeten påräkneliga inkomster

skulle erfordras för bestridande av de. utgifter, vilka komma

att belasta samma budget. Kommittén har därvid framhållit vikten av,

att sagda budget befrias från alla utgifter, som utan olägenhet kunna

överskjutas på eu följande helårsriksstat. I likhet med statskontoret

finner jag mig böra understryka angelägenheten härav.

För att ytterligare nedbringa det belopp, varmed utgifterna å övergångsbudgeten

oaktat alla reduceringar måste antagas komma att överskjuta

inkomsterna å densamma, bland vilka ju komme att saknas eu

så betydande post som inkomst- och förmögenhetsskatten, har kommittén

vidare ifrågasatt, att i nämnda budget skulle å inkomstsidan upp
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition Nr 201.

tagas reserverade behållningar å riksstatsanslag, vilka antingen icke vore*

erforderliga för de löpande utgifterna eller syntes icke komma att anlitas

för de med vederbörande anslag ursprungligen avsedda ändamålen.

Jag finner detta kommitténs uppslag böra följas.

Emellertid kvarstår enligt kommitténs utredning ändock en betydande

brist att täcka, och föreslår kommittén att härför anlita statsverkets

kassafond. Någon principiell invändning mot ett dylikt tillvägagångssätt

synes mig icke kunna anföras. Såsom kommittén framhållit,

inträffar nämligen i själva verket icke härigenom någon som:

helst försämring i statsverkets ställning, utan lägges fastmera en säkrare

grundval för framtiden för statsregleringen. Enligt vad framgår

av det utdrag av statsrådsprotokollet, som åtföljde propositionen nr 437

till 1920 års riksdag med förslag angående inkomstberäkningar för 192Ö

ars tilläggsstat och 1921 års riksstat m. m., har en dylik anordning

redan förutsatts av dåvarande chefen för finansdepartementet. Till

samma mening har även min företrädare i ämbetet anslutit sig, såsom

framgår av hans uttalande till statsrådsprotokollet rörande inkomstberäkningen

i samband med framläggandet av årets statsverksproposition.

Beträffande det belopp, varmed kassafonden skulle behöva bidraga

till övergångsstatens finansiering, har kommittén kommit till det

resultatet, att, därest för ändamålet beräknades omkring 150 miljoner

kronor, man i varje händelse syntes befinna sig på den säkra sidan.

Statskontoret, som för spörsmålets vidare utredning anmodats yttra

sig i frågan, bär i ett den 17 december 1920 avgivet yttrande anfört

bland annat följande: »Kungl. statskontoret har icke något att erinra

mot, att en beräkning, därest den behöver göras så långt på förhand,

utföres efter i huvudsak de av kommittén angivna grunder, dock möjligen

med någon jämkning. Kommitténs utgångspunkt har nämligen

varit 1921 års riksstat, i vilken inkomst- och förmögenhetsskatten, som

är av avgörande betydelse för förevarande fråga, upptages till 238

miljoner kronor, under det att denna skatt, såsom kungl. statskontoret

framhållit i sin underdåniga skrivelse den 13 innevarande månad med

inkomstberäkning för år 1922, för sistnämnda år icke torde kunna beräknas

högre än till 212,450,000 kronor. 1 ungefärlig proportion härmed

torde det nu ifrågavarande beloppet kunna nedsättas från 150

till 135 miljoner kronor.»

Min företrädare i ämbetet anförde i sitt nyssberörda 1921 års

statsverksproposition bilagda anförande till statsrådsprotokollet, att

han för egen del funnit sig böra vid föreliggande frågas bedömande

utgå från de av budgetårskommittén angivna och av statskontoret i

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition Nr 201.

stort sett accepterade grunder. Då lian emellertid ansett sig böra beräkna

inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1922 till ett något

högre belopp än det av kommittén förutsatta, hade han trott försiktigheten

bjuda, att av kassafondens medel ett belopp av 150

miljoner kronor beräknades såsom erforderligt för övergångsbudgetens

finansiering.

Efter övervägande av de omständigheter, som på denna fråga

kunna antagas utöva inflytande, har jag för min de! i likhet med budgetårskommittén

och min företrädare i ämbetet kommit till det slut,

att, om för nu ifrågavarande ändamål beräknas ett tillskott från kassafonden

av 150 miljoner kronor, man fullt tillgodosett försiktighetens

krav. Påpekas må emellertid, att, för den händelse det i Kungl. Maj:ts

förslag till riksstat för år 1922 beräknade beloppet av inkomst- och

förmögenhetsskatten, 244 miljoner kronor, vid det slutliga bedömandet

skulle reduceras, i samband'' därmed en nedsättning i nyssnämnda till

150 miljoner kronor uppskattade belopp måhända kan komma ifråga.

Jag anser mig dessutom böra i detta sammanhang omnämna,

att den beräkning av kassafondens ställning, som finnes intagen i nyssomförmälda

anförande till statsrådsprotokollet, synes kunna komma att

undergå någon justering i för fonden gynnsam riktning. Sagda beräkning,

vid vilken avdrag gjorts ej mindre för förutberörda 150 miljoner

kronor än även för de i förslagen till tilläggsstat för år 1921 och riksstat

för år 1922 av fonden i anspråk tagna kapitaltillgångar, respektive kronor:

83,708,742: — och kronor: 60,285,998: —, utmynnar i, att fonden, oberäknat

utfallet av statsregleringen för år 1921, vid sistnämnda års slut

skulle hava eu odisponerad tillgång av i runt tal 128.5 miljoner kronor.

Det i denna beräkning ingående överskottet å 1920 års statsreglering, som

approximativt upptagits till 170 miljoner kronor, torde emellertid, sedan

man nu med tillgång till fullständigare räkenskapsmaterial är i tillfälle

att beträffande utfallet av sagda statsreglering göra en säkrare beräkning

än tillförene varit möjlig, komma att ej obetydligt höjas. Jag är

dock för närvarande ej beredd att med avseende härå framlägga några

siffror.

Vidkommande sedan det förut omförmälda, numera i grundlagsenlig

ordning antagna övergångsstadgandet till regeringsformen, enligt

vilket vid omläggning av statsregleringsåret därav betingade ändringar

må genom beslut av Konung och riksdag vidtagas i redan fastställd riksstat

eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid än

kalenderår, förutsätter, såsom av kommittén framhållits, detta stadgande

icke, att särskilt beslut rörande tiden och sättet för omläggningen skall

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 170 höft. (Nr 201.) 7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

av statsmakterna fattas, utan kunna förhållandena ordnas så, att Kungl.

Maj:t för 1922 års riksdag utan vidare framlägger statsverksproposition

för tiden 1 januari—30 juni 1923, och att riksdagen uppgör statsregleringen

på sådan grundval. Till följd härav lärer något formligt beslut

härutinnan icke nu vara behövligt.

Beträffande den av kommittén ifrågasatta kompletteringen av instruktionen

för riksdagens revisorer, lärer det icke ankomma på Kung).

Maj:t att med avseende härå avgiva förslag.

Slutligen må erinras, hurusom av länsst3^relsernas tidigare refererade

utlåtanden framgår, att vissa länsstyrelser ansett den föreslagna

budgetårsomläggningen påkalla framställning till den nu samlade

riksdagen om vissa ändringar i det nuvarande taxerings- och uppbördsväsendet.

Då emellertid, såsom jag förut framhållit, ett bibehållande

av kalenderåret såsom kapitalbokslutsår för med sig, att några dylika

ändringar icke behöva vidtagas med anledning av den ifrågasatta budgetårsomläggningen,

finner jag mig sakna anledning att i detta sammanhang

upptaga berörda spörsmål till behandling.

På grund av vad sålunda blivit anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta

att budgetåret skall från och med den 1 juli 1923 omläggas till

tiden 1 juli—30 juni.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga litt.---till detta protokoll ut
visar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIE BOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omläggning av budgetåret. s. 1 i texten
  2. SU 1921:184 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående omläggning av budgetåret. s. 1 i texten