Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående understöd av skatteutjämning smedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner

1921-03-18 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:202, Med förslag till förordning angående understöd av skatteutjämning smedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående understöd av skatteutjämning smedel åt synnerligt skattetyngda

landskommuner; given Stockholms slott den 18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående understöd

av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner;

dels ock i övrigt bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

-■<:> J -».S >1 '' f i-:

•fjol’ .

i (flik :v ‘iliSC ''oft

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 170 a höft. (Nr 202.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Förslag

till

förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda landskommuner.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna

under de villkor och i den utsträckning, här nedan stadgas, efter ansökning

tilldelas understöd av sådana medel, som omförmäla® i 3 §

andra stycket i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om kommunal

progressivskatt för åren 1921—1924.

För att understöd skall kunna erhållas, erfordras:

a) att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt,

som kommunen samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt

under det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett

så högt skattetryck, att detta, beräknat på sätt i 3 § sägs, överstiger

10 kronor för etthundra kronor inkomst, varjämte det skattetryck,

som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av det löpande och de två

nästföregående årens uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes

överstiga tio kronor för etthundra kronor inkomst;

b) att de utgifter för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen,

för vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande

aret, skola motsvara ett belopp av mer än fem kronor 50 öre för etthundra

kronor inkomst; samt

c) att beslut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften

utav den under det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas

tidigast efter utgången av juni månad påföljande år; skolande,

därest uppbörd verkställes av skilda uppbördsmyndigheter för kommunalstämma

och för kyrkostämma, berörda villkor gälla för vardera uppbörden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!: Maj:ts proposition Nr 202.

3

3 §•

Vid beräkning av det i 2 § a) angivna skattetryck skall iakttagas

följande: ,

a) Kommunalskatten med de jämkningar, som kunna löranledas

av föreskrifterna under b) och c) bär nedan, ävensom landstingsskatten

skola upptagas till det belopp för etthundra kronor inkomst, varmed de

uttaxerats å inkomst av fast egendom, kapital och arbete. V ägskatten

skall beräknas till det belopp för etthundra kronor inkomst, som det

uttaxerade beloppet per vägfyrk utav inkomst av last egendom, kapital

och arbete motsvarar för etthundra kronor sådan inkomst. _

b) Har kommunen icke eller endast delvis begagnat den i ö § i

lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis m. m. medgivna rätt att

såsom tillskott till täckande av utgifter använda skogsaccismedel, eller

har kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga

medel, skall endast den uttaxering tagas i beräkning, som skulle hava

erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit till dylik användning.

c) Ingår bland kommunens utgifter annuitet (ränta och amortering)

å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,

skall allenast den uttaxering beräknas, som skulle hava erfordrats,

därest dylik annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande.

4 §•

Understöd må icke i något fall utgå med högre belopp än som erfordras

för att det av det löpande årets uttaxeringar föranledda skattetryck

för etthundra kronor inkomst, beräknat på sätt i 3 § sägs, må

kunna, till den del det föranletts av de under samma år beslutade utgifter

för kommunens kyrko-, folkskole- och fattigvårdsväsen, nedbringas

till det i 2 § b) angivna belopp av fem kronor 50 öre.

I övrigt skall angående tilldelning av understöd gälla följande:

a) Understödet utgår, därest ej bestämmelserna i b) och c) här

nedan annat föranleda, med det belopp, som erfordras för att skatte
-

trycket må kunna lättas med

30 procent i den mån det överstiger 10 men icke 12 kronor,

40 » » » » » » 12 » »14 » och

50 » » » » » » 14 kronor,

allt för etthundra kronor inkomst.

b) Kan det höga skattetrycket anses hava väsentligen förorsakats

därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

inom länet i allmänhet i sadant hänseende gäller, eller att kommunen

under det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit

med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av

trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande

av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med

lånemedel,

eller finner Kungl. Maj:t eljest särskilda skäl därtill föranleda,

må ansökan om understöd avslås eller ock understödet nedsättas

till lägre belopp än i a) sägs.

c) . ^ Kungl. Maj:t ankommer att åt kommun, där skattetungan

är särskilt stor och uppenbarligen icke självförvållad, bevilja högre understöd

än i a) sägs; dock att det belopp, varmed i nu avsedda-kommuner

understöden överstiga de enligt a) beräknade belopp, icke må för

varje år sammanlagt uppgå till mer än tre miljoner kronor.

Beslut om beviljande av understöd, varom i denna förordning är

fråga, meddelas av Kungl. Maj:t efter förslag av sakkunniga personer,

vilka, jämte särskild föredragande, av Kungl. Maj:t för ändamålet förordnas.

Ersättning åt de sakkunniga samt övriga kostnader, som av

prövningen föranledas, skola med belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

utgå av de i 1 § omförmälda medel.

6 §‘

Beviljat understöd må icke, utöver vad i nästa stycke sägs, användas

för bestridande av kommunens utgifter; utan skall detsamma vid

uppbörd, varom i 2 § c) förmäles, genom avkortning å därvid förfallande

skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av vars och

ens kommunalskatt.

överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid ovannämnda

uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet

kommunen såsom dess inkomst. På enahanda sätt förfares med understöd,

som icke överstiger tjugufem öre för etthundra kronor inkomst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition Nr 202.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Itegenten i statsrådet d Stockholms slott

den 18 mars 1921.

, :.C I; : i <['' i >’.• »C ;>■ . ••

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,

statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,

Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

... Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikationsoch

ecklesiastikdepartementen anförde chefen för finansdepartementet,

statsrådet Beskow, följande: „ ..

I den rad författningar, som blev resultatet av sistlidet ars riksdagsbeslut

i kommunalskatteffågan, finnes bland andra ^förordningen

om kommunal progressivskatt den 19 november 1920 (nr 761). Av den

kommunala progressivskatten utgör viss del, nämligen 25 procent, s. k.

utjämningsandel, vilken är avsedd att, i sin helhet eller delvis, användas

för utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner. Några grunder

för denna skatteutjämning — vilken skulle avse att ersätta de nuvarande

s. k. statsunderstöden åt synnerligt skattetyngda landskommuner —

uppställde emellertid icke riksdagen. Dylika grunder måste, därest den

avsedda utjämningen skall kunna förverkligas, av den nu församlade

riksdagen fastställas, och jag anhåller därför att få för Kungl. Magt

anmäla frågan. ^ . .

Redan från början torde böra anmärkas, att av skäl, soin jag

sedermera skall närmare utveckla, endast en provisorisk lösning av frågan

svnes nu böra givas. .

Jag vill i det följande först lämna eu kortfattad redogörelse tor

uppkomsten och arten '' av nu gällande bestämmelser angående statsunderstöd

åt synnerligt skattetyngda landskommuner samt därefter,

innan jag övergår till det förslag, som enligt min mening bör nu föreläggas''

riksdagen, något beröra det föreliggande spörsmålets ställning

till kommunalskattefrågan i dess helhet.

Bidrag från staten till kommuner av olika slag hava sedan garn- statsundermalt

utgått för särskilda ändamål, såsom folkskollärares avlöning, fattig- 8 °ner|jfl®y

och sjukvård, väghållning m. m. dag skall nöja mig med att i detta »katte^ngda

muner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.

avseende hänvisa till den redogörelse, som lämnats i proposition nr 191

med förslag till kommunalskattelag vid 1920 års riksdag (sid. 93_97).

Däremot vill jag här återgiva en huvudsakligen ur sagda proposition

hämtad kortfattad historik angående frågan om statsunderstöd åt synnerligt

skattetyngda landskommuner. En fullständigare redogörelse angående

den ursprungliga tillkomsten av bestämmelserna i detta ämne har

lämnats i proposition nr 308 vid 1917 års riksdag. På vissa detaljer i

frågans utvecklingshistoria torde jag komma att få närmare ingå i det

följande.

Först vid 1908 års riksdag kan frågan om en allmän skatteutjämning

kommunerna emellan sägas hava blivit fullt aktuell såsom

ett så att säga självständigt skatteproblem. På grund av en vid sagda

riksdag i andra kammaren väckt motion anhöll riksdagen i skrivelse

den 3 juni 1908, att allsidig utredning måtte verkställas rörande vilka

kommuner, som ägde alltför ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till

dem ålagda skyldigheter för ändamål, de där tillika kunde anses vara

statsändamål, samt ätt därefter för riksdagen måtte framläggas det

förslag, vartill utredningen gåve anledning.

1 anledning av denna riksdagens skrivelse föranstaltade Kungl. Maj:t

om en förberedande statistisk undersökning rörande landskommunernas

och köpingarnas ekonomiska bärkraft, vilken förelåg färdig år 1911.

\ id 1912 års riksdag föreslog därefter Kungl.>Maj:t åtgärder för

eu provisorisk lindring i skattetrycket för de mest skattetyngda landskommunerna

och köpingarna medelst statsbidrag. Förslaget avsåg, att

arliga statsbidrag skulle efter vissa normer utgå till landskommuner och

köpingar, vilka på grund av ringa tillgång på beskattningsföremål

vore i högre mått än andra kommuner tryckta av utgifterna för skolväsen

och fattigvård, och vilka tillika i övrigt kunde räknas till de mest

skattetyngda. Riksdagen avslog emellertid förslaget, huvudsakligen på

den grund att skattetrycket, sådant det framträdde i den kommunala

utdebiteringen, icke kunde anses utgöra ett tillförlitligt underlag för

bedömande av de kommunala skattebördornas verkliga tyngd.

Kungl. Maj:t framlade sedermera, i huvudsaklig anslutning till ett

av de s. k. skatteutjämningssakkunniga avgivet betänkande, vid 1917

ars riksdag nytt förslag i ämnet. Detta förslag avsåg anvisande av ett

förslagsanslag a 600,000 kronor till understöd åt synnerligt skattetyngda

0 b orslaöet vann i huvudsak riksdagens bifall, och kungörelse

angående villkor och grunder för erhållande av statsunderstöd

utfärdades den 25 juni 1917 (nr 400). Motsvarande anslag hava även

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 202. 7

vid 1918 och 1919 års lagtima riksdagar beviljats, och nya kungörelser

angående villkoren för statsunderstöds erhållande hava i överensstämmelse

med 1917 års förenämnda kungörelse utfärdats den 31 maj 1918 (nr 562 ,

den 19 juni 1919 (nr 396) samt den 30 juni 1920 (nr 440).

Villkoren för erhållande av statsunderstöd äro i huvudsak följande.

Den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt, som kommunen

samt vederbörande landsting och väghållningsdistrikt under det.

löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett ett

högre skattetryck än 10 kronor för 100 kronor inkomst. Det skattetrvck,

som föranletts av det löpande och de två nästföregående årens

uttaxeringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes öveistiga 10

kronor för 100 kronor inkomst. De utgifter för kommunens folkskoleoch

fattigvårdsväsen, för vilkas bestridande uttaxering beslutats under

det löpande året, skola motsvara ett belopp av mer än 4 kronor 50 öre

för 100 kronor inkomst. Vid beräkning av skattetrycket skall iakttagas,

bland annat, att, om kommun icke till fullo utnyttjat den enligt lagen

om skogsaccis m. in. den 11 oktober 1912 medgivna rätt att såsom

tillskott .till täckande av utgifter använda skogsaccismedel eller för

sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga medel, den uttaxering

skall beräknas, som erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit

till dylik användning. Om ibland kommunens utgifter ingår annuitet å

lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen,

skall endast den uttaxering beräknas, som erfordrats, däiest dy lik:

annuitet icke medräknats vid uttaxeringens bestämmande. Statsunderstöd

skall icke utgå, därest det höga skattetrycket kan anses väsentligen

hava förorsakats därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen

taxerats lägre än vad inom länet i allmänhet i sådant hänseende gäller

eller att kommunen under det löpande eller något av de två nästföregående

åren vidtagit med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka

icke varit av trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt

för täckande av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället boit

bestridas med lånemedel. Statsunderstöd skall utgå med sådant belopp,

att skattetrycket för 100 kronors inkomst, till den del det föranletts a\

utgifter för folkskole- och fattigvårdsväsen, nedbringas till 4 kronor

50 öre; dock att understödet begränsas till 40 procent av den del a\

skattetrycket, som överstiger 10 men icke 11 kronor, 50 procent av vad

som överstiger 11 men icke 12 kronor, 60 procent av vad som (iverstiger

12 men icke 16 kronor och 75 procent av vad som överstiger

16 kronor. Understödet kommer de skattskyldiga till godo i form av

avkort ning å deras kommunalutskylder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

De förslagsanslag, som i vederbörande riksstater beräknats till

Ifrågavarande understöd, hava utgjort för år 1918 600,000 kronor, för år

1919 600,000 kronor, för år 1920 600,000 kronor och för år 1921

3,000,000 kronor.

De hittills beviljade statsunderstöden belöpa sig till: för år 1918 omkring

1,656,000 kronor åt 460 kommuner, för år 1919 omkring 2,252,000

kronor åt 480 kommuner samt för år 1920 omkring 4,032,000 kronor åt

613 kommuner. Några understöd för år 1921 hava ännu icke utdelats.

Såsom av de angivna siffrorna framgår, hava förslagsanslagen

för alla tre åren 1918, 1919 och 1920 högst väsentligt överskridits.

Härvid märkes, att vid bestämmandet av anslagens storlek för de båda

förstnämnda åren någon utdelning av understöd jämlikt nu ifrågavarande

bestämmelser ännu icke ägt rum.

Vid föredragning i statsrådet den 31 maj 1918 av de till finansdepartementet

inkomna ansökningarna om understöd från 1918 års anslag

yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet angående orsaken

till anslagets överskridande följande:

»Anledningen till att det beräknade beloppet måste så väsentligt överskridas

synes i huvudsak vara att finna i omständigheter, som vid de för anslagets

beräkning verkställda, på 1914 års uttaxeringar grundade undersökningar

ej kunde förutses. Kommunernas penningbehov har i förhållande till

den beräknade skattepliktiga inkomsten i anledning av rådande dyrtid ökats på

ett sätt, som ej ens på grundvalen av nyare statistiskt material kumiat överskådas.

Det verkliga skattetrycket kan dock icke sägas hava ökats i så hög

grad, som siffrorna utvisa. Ty den skattepliktiga inkomsten utgöres i de landskommuner,

det här gäller, till största delen av sådan inkomst, som beräknats i

förhållande till fastigheternas taxeringsvärden. Dessa befinna sig i allmänhet

ännu i samma läge som före krigsutbrottet och motsvara sålunda ingalunda de

verkliga värdena. Härav har blivit en följd, att skatteprocenten, i den män

skatterna belasta fastigheterna, ingalunda är någon exponent för det verkliga

skattetrycket utan låter detta synas tyngre än vad det i verkligheten är. Hänsyn

till denna omständighet har dock icke kunnat tagas vid de nu ifrågavarande

statsunderstödens beräkning, enär samma förhållande synes råda i landet i dess

helhet.

En särskild omständighet medför emellertid, att en beräkning av det för

statsunderstöd erforderliga beloppet överhuvud är ganska vansklig. Statsunderstöd

skall nämligen utgå endast i kommuner med särskilt högt skattetryck och

står i visst förhållande till det belopp, varmed skattetrycket överstiger en viss

höjd. Den procentuella ökningen av skattetrycket i dess helhet behöver ej vara

så stark för att högst avsevärt inverka på den relativa höjden av den del av

skattetrycket, som ligger till grund för statsunderstödets beräkning. Då dessutom

understödet, när skattetrycket uppnått den föreskrivna höjden — av skäl

som äro grundade i understödets natur och syfte — utgår efter en starkt progressiv

skala, kan en förhållandevis ringa ökning av skattetrycket utöva syn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds proposition Kr 202.

Hell igen stark verkan på understödets storlek. Betydelsen av sistnämnda omständighet

framgår därav, att antalet av de sökande kommuner, som äro berättigade

till statsunderstöd, i själva verket ej mycket överskrider det antal

av 424, vartill hänsyn tagits vid anslagets beräknande. Att denna siffra^ åter

ej överskridits mera än som skett, torde delvis bero därpå, att vid beviljande

av statsunderstöd hänsyn skall tagas även till de närmast föregående årens

skattetryck. Det synes därför ej osannolikt, att, även om skattetrycket ej skulle

ytterligare stegras, antalet av de kommuner, som ett kommande år kunna bliva

berättigade till understöd, blir avsevärt större. Som en motverkande faktor i

fråga om anslagets stegring lärer emellertid kunna anföras den omständigheten

att fastigheternas taxeringsvärden innevarande år torde komma att betydligt

höjas.»

Att anslaget för år 1920 i 1919 års statsverksproposition, trots det

de tidigare årens anslag visat sig så otillräckliga, icke höjdes, berodde,

enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet för den 9 januari 1919

(sjunde huvudtiteln sid. 470j, därpå, att verkningarna på kommunernas

finanser av de år 1918 verkställda höjningarna av fastigheternas taxeringsvärden

ännu icke låtit sig skönja, och att därför eu tillförlitlig

beräkning av behovet fortfarande icke kunde ske.

dag övergår nu till att i korthet redogöra för vad som vid 1920

års riksdag förekom i skatteutjämningsfrågan.

Vid anmälan i statsrådet den 12 mars 1920 av frågan om proposition

med förslag till kommunalskattelag (nr 191) yttrade dåvarande

chefen för finansdepartementet beträffande skatteutjämningsfrågans ställning

till spörsmålet om kommunalbeskattningen i dess helhet (sid.

58—60):

»Den stora olikheten i skattetrycket inom olika kommuner beror till avsevärd

del ytterst av kommunernas territoriella begränsning och den därav föranledda

ojämna tillgången på beskattningsföremål. Ju större kommunerna

gjordes, desto mera skulle olikheterna utjämnas.

Såsom ett steg i riktning mot en skatteutjämning på nu antytt sätt kunna

betecknas lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ordning och villkor för ändring i

kommunal och ecklesiastik indelning samt lagen samma dag (nr 294) om kommunalförbund.

. .

Givetvis kan emellertid én verklig lösning av skatteutjämnmgslragan

icke vinnas på denna väg. Kommunens område måste alltid förbliva jämförelsevis

begränsat, enär en sammanslagning av allt för stora områden till en

kommun av flera anledningar ej låter sig göra. För ernående av en skatteutjämning

måste därför vidtagas åtgärder, som avse direkt bidiag eller undeistöd

i en eller annan form till kommunerna.

Härvid måste man emellertid beakta arten av de anordningar, som skola

bekostas av kommunerna. I den man fråga är om tillgodoseende av rent lokala

intressen, torde väl nämligen kommunerna böra, åtminstone såsom regel, även i

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 170 a höft. (S r 202.) 2

1920 år8

riksdags beslut

i skatteutjämningsfrågan.

Kung]. Maj :ts

proposition.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

sista hand vidkännas kostnaderna därför, oavsett huruvida utgifterna äro

större eller mindre. Det är egentligen endast i fråga om kostnaderna för angelägenheter

av mera allmänt -— närmast statligt — intresse, som kommunerna

kunna anses hava befogade anspråk på bidrag från det allmänna. Redan nu

utgå betydande anslag till kommunerna i form av bidrag till deras kostnader

för vissa dylika allmänna angelägenheter, såsom till skolväsendet m. m. Att

genom dylika bidrag eller anslag till rikets samtliga kommuner bereda

tillräcklig lättnad för de fattigare kommunerna torde dock — åtminstone för

närvarande icke vara praktiskt genomförbart. Ej heller synes det låta sig

göra att på staten eller kommuner av högre ordning överflytta det direkta ombesörjandet

av vederbörande angelägenheter. Av rent praktiska skäl torde

nämligen alltid åtminstone en del av desamma böra i första hand ombesörjas

av a ederbörande primärkommuner, enär dessa, såväl på grund av de kommunala

myndigheternas kännedom om ortsförhållandena som jämväl i övrigt,

måste anses vara bäst skickade att på ett ändamålsenligt och billigt sätt ombesörja

respektive anordningar. Härtill kommer, att det i åtskilliga fall knappast

kan avgöras, vilketdera intresset, det kommunala eller det statliga, är

övervägande, vadan ett överflyttande från kommunerna av dem nu åvilande

uppgifter redan av denna grund är i dylika fall uteslutet.

I sista hand lärer därför i och för skaf teutjämningen erfordras direkt

understöd till särskilt skattetyngda kommuner.

Emellertid är den nuvarande stora olikheten i skilda kommuners skattebördor

understundom delvis endast skenbar och beroende såväl på ett mindre

tillfredsställande taxeringsförfarande överhuvudtaget som ock därpå, att gällande

lagstiftning icke på ett lämpligt sätt fördelar skattskyldigheten mellan

de olika beskattningsföremålen, samt att i följd härav skattetrycket inom

skilda kommuner kommer att under i övrigt likartade omständigheter te sig

olika allt efter det förhållande, vari de olika beskattningsföremålen förekomma

inom respektive kommuner. Givetvis kan och bör ett slutligt ordnande av skatteutjämningsfrågan

icke äga rum, innan sättet för fördelningen av utskylderna

å medlemmarna inom en och samma kommun blivit bestämt. Först efter det

eu skattereglering genomförts, kan nämligen kommunens verkliga bidragsbeliov

definitivt fastställas.

Därmed är emellertid icke sagt, att kommunernas behov av understöd

skall lämnas opåaktat, till dess skatteutjämningsfrågan kan slutligt ordnas.

Tvärtom avser jag att föreslå en utdebitering för skatteutjämningsändamål av

medel, som torde kunna antagas bliva för ändamålet tillräckliga. Vad som

sagts därom, att med en slutlig lösning av utjämningsfrågan måste tillsvidare

anstå, avser endast, att de enligt föreliggande förslag för skatteutjämningsändamål

inflytande medel tillsvidare måste fördelas efter provisoriska grunder.»

Av den i propositionens fortsättning- lämnade historiken framgår,

att även författarna till 1917 års båda koinmunalskatteförslag — vanligen

benämnda, det ena Eiserman—von Wolckers och det andra Länens

förslag — likasom över förslagen hörda myndigheter varit av

den uppfattningen, att eu definitiv lösning av skatteutjämningsfrågan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 202. 11

kunde vinnas först sedan en rationell lösning av skatt er egleringsi rågan

blivit ernådd.

I sin redogörelse för det skattesystem, som förslaget till kommunalskattelag

innefattade, utvecklade föredragande departementschefen,

hurusom den kommunala inkomstbeskattningen borde verkställas i två

former, en proportionell kommunal inkomstskatt och en kommunal

progressivskatt, varefter han fortsatte:

»Då en progressiv beskattning i främsta hand avser att täcka de kommunernas

utgifter, som avse mera allmänna ändamål, men det lust är för sådana

utgifter, som de skattetyngda kommunerna böra erhålla gottgörelse vid skatteutjämningen,

så synes det lämpligt, att denna progressiva skatt tillika användes

i skatteutjämningssyfte, så att en viss del av vad som inflyter genom skatten

får behållas av vederbörande kommun och återstoden användes för skatteutjämningsändamål.

Skatten bör utgå efter för hela landet lika, i skatteforfattningen

angiven skattesats; denna bör vara sa avpassad, att piogiessir skatten

tillsammans med den kommunala inkomstskatten i en kommun med medelhögt

skattetryck åstadkommer en väl avvägd progression i beskattningen.»

På tal om repartitionsgrunder m. m. yttrade slutligen föredragande

departementschefen beträffande den kommunala progressh skatten, bland

annat, följande:

»Progressivskatten är avsedd att i erforderlig utsträckning användas för

skatteutjämning. Det synes mig lämpligt, att i första rummet den av bolag

erlagda progressivskatten tages i anspråk för sadant ändamål. Progiessi\- skatten skall nämligen utgöras i samma kommun som inkomst- och förmögenhetsskatten,

d. v. s. beträffande bolag i den kommun, där bolagets styrelse bär

sitt säte. Då denna kommun och bolaget ofta hava föga med varandra att

skaffa, kan kommunen ej heller hava några anspråk på att erhålla eu meia betydande

del av progressivskatten. Förslaget utgår från att endast 10 procent

skall stanna inom kommunen och återstoden gå till skatteutjämning. Den progressivskatt,

som utgöres av enskilda, är avsedd att med större delen tillfalla

den egna kommunen. Om 25 procent av denna skatt får disponeras föi utiamningsändamål,

torde, såvitt nu kan bedömas, fullt tillräckliga medel däitil eihållas.

»

De medel, som sålunda skulle komma att erhållas för skatteutjämning,

beräknades till omkring 27 miljoner kronor.

1920 års riksdags andra särskilda utskott, det så kallade kommunalskatteutskottet,

uttalade beträffande den även av utskottet accepterade

kommunala progressivskatten — under framhållande, att enligt utskottets

mening blott en fjärdedel av progressivskatten från såväl enskilda som

bolag borde användas för utjämningsändamål bland annat följande.

Vad beträffade den del av prögressivskatten, som avsetts för utjämning

Kommunal
skatte
utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts proposition Nr 202.

av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan, hade

utskottet ansett, att, då inga nya grunder för denna utjämning ens

antydningsvis blivit angivna i den kungl. propositionen,'' och då det

efter utskottet tillgängliga underrättelser knappast torde vara att vänta,

att någon mera omfattande utjämningsplan kunde komma att föreläggas

nästkommande riksdag, försiktigheten bjöde att skapa någon säkerhet

mot att denna del av progressivskatten skulle komma att upptagas i

vidare mån än som vore erforderligt för det syfte, för vilket den vore

särskilt avsedd. I enlighet härmed hade man tänkt sig, att de för

skatteutjämning avsedda 25 procenten av skattens belopp visserligen

skulle påföras samtidigt med kommun andelen, 75 procent, men att

uppbörd av utjämningsandelen ej skulle ske, förrän det samlade behovet

av medel för sagda ändamål blivit av Kungl. Maj:t konstaterat;

skulle därvid befinnas, att det påförda beloppet överstege det sålunda

konstaterade behovet med skälig marginal för restantier vid uppbörden,

hade Kungl. Maj:t att förordna om motsvarande nedsättning av denna

del av skatten. Ltskottet erinrade, att grunderna för utjämningen givetvis

fortfarande som hittills komme att bestämmas av Kungl. Maj:t och

riksdagen gemensamt.

Utskottet beräknade, att med de av utskottet förordade progressivskalor

utjämningsandelen av progressivskatten på grundval av 1917 års

taxeringar skulle kunna beräknas till 11 miljoner kronor. All sannolikhet

talade emellertid enligt utskottets mening för att progressivskatten

— åtminstone den del därav som inflöte från enskilda — komme att

giva betydligt större avkastning äu den, som beräknats på grund av

1917 års taxeringssiffror.

I den speciella motiveringen för den kommunala progressivskatten

återfinnas endast ett par kortfattade punkter om progressivskattens utjämningsandel.

Jag torde här endast böra återgiva ett uttalande, att

utjämningsandelen vore avsedd att, sedan särskilda föreskrifter därom

av Konung och riksdag ett följande år meddelats, i då beslutad utsträckning

tagas i auspråk för utjämning.

Riksdagens

beslut.

Särskilda utskottets förslag i, bland andra, förevarande fråga bifölls

av riksdagen. Det torde böra anmärkas, att särskilda utskottets motivering

uttryckligen av riksdagen åberopades i dess skrivelse i ärendet.

Förordningen

19

november

1920 om

kommunal

progressivskatt

m. m.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 19 november

1920 förenämnda förordning om kommunal progressivskatt för

åren 1921 —1924 (nr 761).

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 202-

I dess 3 § stadgas, att av progressivskattens grundbelopp skola sjuttiofem

procent (kommunandelen) i den utsträckning och i enlighet med de

föreskrifter, som i förordningen samma dag angående särskilda grunder för

utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m. stadgas,

användas till täckande av vederbörande kommuners, församlingars och

skoldistrikts skattebehov. Återstående tjugofem procent (utjämningsandelen)

skola i den utsträckning och i enlighet med de föreskrifter,

som särskilt stadgas, uttagas för användning till utjämning av skattetrycket

olika kommuner eller andra menigheter emellan. Uppbörd av

utjämningsandel skall äga rum först sedan Kungl. Maj:t för varje år,

efter att hava prövat hela behovet av medel för utjämning, meddelat

särskild föreskrift därom. Enligt 4 § första stycket skall skattskyldig

uppföras till kommunandel av progressivskatten i den eller de kommuner.

där han under nästföregående år åtnjutit inkomst, för vilken

taxering till bevillning skall äga rum, och till utjämningsandel i den

kommun, där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Beträffande taxering till kommunal progressivskatt är att märka,

att sådan enligt 5 § verkställes i den kommun, där skattskyldig taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt, i samband med taxeringen till dylik

skatt, samt att enligt 8 § skola i taxeringslängden av taxeringsnämnden

i den kommun, där taxeringen äger rum, i särskilda kolumner införas

uppgifter om progressivskattens grundbelopp ävensom kommunandel

och utjämningsandel av densamma.

1 fråga om uppbörden lämnas utöver det redan anförda i 5 § av

förordningen den 19 november 1920 (nr 762) angående särskilda grunder

för utgörande av 1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m.

den anvisningen, att vederbörande kommunala debiterings- och uppbördslängd

skall för varje skattskyldig upptaga, bland annat, utjämningsandel

av progressivskatten. I det vid samma förordning fogade formulär till

debiterings- och uppbördslängd å kommunalutskylder upptages även i

särskild kolumn »Den kommunala progressivskattens utjämningsandel»,

varjämte en särskild kolumn förefinnes för avkortningar å utjämningsandelen.

I det vid förordningen fogade formulär till debetsedel å kommunalutskylder

upptages likaledes en kolumn för utskylder till skatteutjämning.

Härmed torde jag hava redogjort för de tidigare åtgöranden och

uttalanden i skatteutjämningsfrågan, vilka böra tjäna som utgångspunkt

i det följande.

Jag tager då till en början fästa på att 1920 års kommunalskatte
-

Departementschefe».

Skatte
u

tjärn ning-- frågan bör

lösas provisoriskt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.

utskott — och i anslutning till detta riksdagen — förutsatt, att någon

mera omfattande utjämningsplan icke skall komma att föreläggas den

nu samlade riksdagen. Riksdagen har alltså, i likhet med föredragande

departementschefen vid framläggandet av förslaget till kommunalskattelag,

tänkt sig endast en provisorisk lösning av frågan.

Något annat kan ej heller enligt min uppfattning för närvarande

ifrågasättas. Det är ej möjligt att ännu överblicka verkningarna

av den av 1920 års riksdag antagna provisoriska kommunalskattereformen,

och redan därav följer, att ej ens omfattningen av behovet av en

skatteutjämning nu kan bedömas. Emot ett mera definitivt ordnande

för närvarande av skatteutjämningsfrågan talar även med en viss styrka

den omständigheten, att en jämförelsevis betydande ojämnhet i nivån

på fastighetstaxeringsvärdena alltjämt torde vara rådande, något som

föranleder, att den siffra, som betecknar den kommunala utdebiteringsprocenten,

icke alltid giver ett tillförlitligt uttryck för det verkliga

skattetrycket inom kommunen. Det torde visserligen finnas fog för en

förhoppning, att det förslag angående allmän fastighetstaxering under

år 1922 av för ändamålet särskilt sammansatta uppskattningsnämnder,

som Kungl. Maj:t den 18 mars 1921 avlåtit till riksdagen, skall, därest

det antages, i avsevärd mån råda bot för detta missförhållande. Verkningarna

av den nya fastighetstaxeringen kunna emellertid icke göra

sig gällande förrän med avseende å de kommunala utdebiteringar, som

beslutas under hösten år 1922. Ett provisorium även i skatteutjämningsfrågan

torde vara nödvändigt i varje fall för det närmaste året.

I likhet med dem, som, enligt vad av det föregående framgår, tidigare uttalat

sig därom, håller jag emellertid före, att frågan om en mera definitiv

lösning av skatteutjämningsspörsmålet icke lämpligen bör företagas till

avgörande, förrän den avsedda definitiva reformen i fråga om skatteregleringen

kommit till stånd och dess verkningar kunna bedömas.

Jag kommer sålunda nu att föreslå endast ett provisorium i fråga

om skatteutjämningen. Huruvida det kan befinnas lämpligt att bibehålla

detta provisorium i huvudsak oförändrat ända tills den definitiva utformningen

av normer för skatteutjämningen kan äga rum, vill jag låta vara

osagt. Jag anser det i varje fäll icke osannolikt, att, när man kan något

överskåda verkningarna av det nu gällande provisoriet i skatteregleringsfrågan,

det skall visa sig lämpligt att, särskilt med hänsyn till den väntade

effekten av 1922 års allmänna fastighetstaxering, utveckla eller eventuellt

modifiera de bestämmelser, som nu torde böra meddelas främst med tanke

på det närmaste året.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Uppenbarligen ligger det närmast till banda att, när det gäller Grunden fur

att även i fortsättningen träffa provisoriska anordningar, bygga på den ska“^jtal

grund, som redan gives. Det skall också, enligt min uppfattning, visa

sig möjligt att genom vissa ändringar i nu gällande bestämmelser nå

ett jämförelsevis tillfredsställande resultat.

Bland de olägenheter, som kunna sägas vidlåda det nuvarande systemet

för skatteutjämningen, torde i främsta rummet höra märkas den

frestelse till bristande sparsamhet, som följer med det proportionsvis

stora statsbidraget, när skattetrycket nått en viss höjd. När skattetrycket

går upp så högt som till 16 procent (för kommunal-, landstings-

och vägskatt tillsammans), kunna ytterligare utgifter för fattigvård

och skolväsen beslutas i den ganska säkra förvissningen, att statsverket

skall gälda dem med ej mindre än tre fjärdedelar. Överstiger skattetrycket,

till den del det avser utgifter för fattigvård och skolväsen, redan

förut mera avsevärt siffran 4.5 procent, men är det samlade skattetrycket

i kommunen ej så stort, att kommunen kan få ersättning för hela överskottet,

kan kommunen besluta eljest ej nödvändig ökning i utdebiteringen

för kommunens rent privata ändamål och få den till stor del

ersatt med statsmedel. Åtminstone med det före innevarande år gällande

kommunalskattesystemet, enligt vilket jordägare skattat endast för 6

procent på ofta mycket låga taxeringsvärden, har för jordbrukare på

vissa håll en utdebitering på 16 å 20 procent ej representerat något

omättligt skattetryck, och det råder intet tvivel, att man stundom i vissa

landskommuner ansett sig kunna bära en ökning, då man i alla tall

skulle erhålla måhända tredubbla -beloppet av det egna utlägget i statsunderstöd.

Det är visserligen sant, att man sökt träffa garantier för att

understöd ej skall utgå för utgifter, som böra täckas med lånemedel.

Dessa garantier torde emellertid i praktiken ej hava varit tillräckliga för

att helt förhindra missbruk av understödsrätten. Otvivelaktigt har man

ofta i kommunerna uppgjort sina budgeter med den givna utgångspunkten,

att avsevärda delar av desamma i realiteten komme att täckas med statsunderstöd

— att understödet utgår direkt till de skattskyldiga och ej

till kommunens kassa, innebär ju i huvudsak endast en lormell distinktion.

Det ligger sålunda vikt vid att för framtiden om möjligt förekomma,

att den kommunala budgeten uppgöres under den förvissningen,

att man av utjämningsmedel skall bekomma kanske huvudparten av vad

som erfordras för att täcka ökade utgifter. Härmed vill jag icke hava sagt.

att kommunen under alla förhållanden bör vara utesluten från att erhålla

ett så stort understöd, som hittills utgått, utan vill endast hava betonat

vikten av att kommunen icke bör med säkerhet kunna räkna därpå i

s. 16 Kontrollera mot PDF

Friare prövning

av ansökningar

om

understöd.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

förväg. Konsekvensen av dessa synpunkter synes bliva den, att prövningen

av understödsansökningarna icke bör vara bunden av så kategoriska

normer, som för närvarande är händelsen, utan verkställas med

mera hänsynstagande till i de särskilda fallen rådande sakliga förhållanden.

k ör en mera saklig prövning av understödsansökningarna än den

nuvarande synes emellertid den gällande ordningen beträffande understödens

utdelande vara mindre väl lämpad. Ansökningarna prövas efter

utlåtanden av vederbörande länsstyrelser av Kungl. Maj:t i finansdepartementet.

Den granskning, som av länsstyrelserna kan ägnas ansökningarna,

är i allmänhet av i huvudsak rent formell art. Den egentliga

granskningen verkställes inom finansdepartementet under en jämförelsevis

begränsad tid, och det är klart, att, även om det enligt gällande

föreskrifter ginge för sig att anställa en verklig realprövning, inom departementet

knappast kan finnas representerad den särskilda sakkunskap,

som skulle vara erforderlig för en sådan.

En omarbetning av nu gällande bestämmelser synes därför främst

böra inrikta sig på att dels åstadkomma en mera saklig prövning efter

friare grunder, dels ock utfinna en sådan ordning för granskningen av

inkomna ansökningar, som möjliggör en dylik prövning.

\ad den förra frågan beträffar, synes den mig lämpligen kunna

ordnas på följande sätt. Understöd medgives fortfarande endast för

täckande av utgifter till ändamål, vilka egentligen äro att anse såsom

statsändamål, i den mån dessa utgifter överstiga en viss utdebitering

för 100 kronors inkomst. Till spörsmålet, vilka utgifter i detta sammanhang

böra få medräknas och huru siffran för nämnda utdebitering bör

bestämmas, skall jag sedermera återkomma. Ävenledes är jag av den

uppfattningen, att ett villkor för erhållande av understöd fortfarande bör

vara, att hela skattetrycket i kommunen genom kommunal-, landstingsoch

vägskatt överstiger en viss höjd. Däremot bör enligt min mening

kommunen icke kunna på förhand räkna med att få understöd med mer

än högst hälften av någon del av utdebiteringen. Med andra ord, siffran

75 procent i den nuvarande skalan bör utbytas mot 50 procent. I konsekvens

härmed synas även de lägre siffrorna i skalan höra sänkas, så

att skalan börjar med 30 i stället för 40 procent. Huru högt det samlade

skattetrycket bör vara, för att understöd skall kunna i förväg påräknas,

skall jag i det följande söka angiva.

Efter de grunder, som bestämmas i anslutning till nu nämnda

riktlinjer, bör i allmänhet kommunen kunna i förväg påräkna understöd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Jag förutskickar dock redan nu, att den myndighet, som prövar ansökningarna,

icke bör betagas rätten att obunden av uttryckliga föreskrifter

med hänsyn till eventuellt rådande särskilda förhallanden nedsätta understödet

eller vägra sådant. _ .

Emellertid bör den prövande myndigheten hava till sitt förfogande

visst belopp att utöver vad som kan följa av ovan antydda regler tilldela

understöd åt sådana kommuner, där skattetungan är särskilt stor

och uppenbarligen icke självförvållad. Åven vid denna friare prövning

synes understöd böra tilldelas endast kommunei, i ^lka den

totala utdebiteringen överstiger den siffra, som kan komma att bestämmas

såsom minimigräns för det mera obligatoriska understödet.

Likaledes bör även vid denna tilldelning den prövande myndigheten

vara bunden av den förut angivna begränsningen till utgifter för statsändamål,

i den mån dessa överstiga viss utdebiteringsprocent. Men

inom dessa gränser bör den prövande myndigheten vara formellt obunden

av varje skala, blott hela det belopp, som för ändamålet kan anslås,

icke överskrides.

Genom denna kombination av en mera obligatorisk och eu rent

fakultativ rätt till understöd synes man kunna å ena sidan fullt tillgodose

berättigade krav på understöd och å andra sidan lägga hämsko för

eventuella beräkningar att draga särskild fördel av understödsrätten.

En sådan anordning förutsätter emellertid, såsom förut antytt, att Organ för

organ förefinnas, vilka kunna verkställa en sakkunnig granskning av ^^ngar

inkomna ansökningar. Det torde visserligen vara lämpligt, att den slut- om undergiltiga

prövningen förbehålles Kungl. Maj:t. Likaså böra såsom hittills

vederbörande länsstyrelser avgiva utlåtanden över ansökningarna. Önskvärt

är även, att länsstyrelserna i större utsträckning än hittills höra

landsfiskaler och andra, som kunna väntas sitta inne med särskilda

förutsättningar att bedöma vederbörande kommuners ekonomiska ställning.

Förslag till fördelning av understödet synes emellertid — och det är i

detta avseende jag vill föreslå en ny anordning — sedan ansökningarna

inkommit från länsstyrelserna, böra upprättas av en särskild, i praktiska

kommunala angelägenheter sakkunnig beredning, vars medlemmar utses

av Kungl. Maj:t. Innan beredningen tillsättes, bör styrelsen för Svenska

landskommunernas förbund lämnas tillfälle att inkomma med förslag å

för ändamålet lämpliga personer. Ärendena förberedas och föredragas

för de sakkunniga av en särskild föredragande, som likaledes torde

böra utses av Kungl. Maj it. Föredraganden utför i huvudsak samma

arbete och beräkningar, som hittills verkställts av vederbörande föreBihang

till riksdagens ‘protokoll 1921. 1 samt. 170 a höft. (Nr 202.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-As proposition Nr 202.

dragande inom finansdepartementet. Det förefaller, som skulle den sakkunniga

beredningen icke behöva vara i arbete mer än sammanlagt en

eller annan vecka varje år. Någon synnerlig kostnad torde den därför ej

medföra. Ersättning till de sakkunniga ävensom till föredraganden bos

dessa synes höra utgå av utjämningsmedel och bestämmas av Kungl. Maj:t.

Innan jag övergår till detaljerna i frågan torde jag till dess närmare

belysande få anföra vissa statistiska uppgifter. I övrigt tillåter jag miohärutinnan

hänvisa till en i ämnet verkställd särskild utredning, vilken

torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

De år 1920 utdelade understödens sammanlagda belopp uppgick

såsom förut omnämnts, till omkring 4,032,000 kronor. Därest ej begränsningen^

genom den i förhållande till det samlade skattetrycket bestämda

maximiskalan förefunnits, skulle understödet i samma kommuner

hava uppgått till ungefär 5,730,000 kronor. Blott i 153 kommuner av 613

har understöd erhållits svarande mot hela den kostnad för fattigvård och

skolväsen, som överskjutit 4.5 procents utdebitering. Därest understödet

ej varit bundet vid vissa utgifter, utan endast begränsats av nyssnämnda

skala, skulle dess hela belopp hava uppgått till cirka 4,489,000 kronor.

material, som står till buds för att beräkna storleken av

utjämningsandelen av den kommunala progressivskatten för år 1921, ätsa

knapphändigt, att resultatet av beräkningen måste anses ytterst

osäkert. Man torde ej med någorlunda trygghet kunna kalkylera med

ett belopp av mer än 12 a 15 miljoner kronor. Att grunderna för

skatteutjämningen måste bestämmas ''så, att detta belopp icke kommer

att överskridas, är uppenbart. Jag håller emellertid före, att det med

nuvarande fastighetstaxering och med de principer för utjämningen, som

nu kunna komma att fastställas, skall visa sig olämpligt att binda sig

vid sådana siffror, att hela beloppet kan beräknas bliva taget i anspråk.

Under nuvarande tid bör framför allt sparsamhet eftersträvas icke minst

i den kommunala hushållningen, och det kan icke frånkommas, att eu

okad understödsrätt har verkningar i motsatt riktning. Det torde ofta

förhålla sig så, att vad man vant sig vid även i fråga om utgifter anser

man sig fortfarande kunna bära, om man också skulle draga sig för en

mera avsevärd ökning i utgifterna. Antag att utdebiteringen i en

kommun hittills hållit sig vid 10 procent. Statsunderstöd har då enligt

hittills gällande regler icke erhållits. Därest bestämmelserna nu bleve

ändiade sa, att understöd skulle kunna erhållas med exempelvis hälften

av vad som överstiger 8 procent, så skulle utdebiteringen kunna utan

kostnadsökning för de skattskyldiga ökas till 12 procent, Givet är, att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

i så fall frestelsen skulle ligga nära till hands att vidtaga för kommunmedlemmarna

gagneliga åtgärder, varigenom utdebiteringen komme att

höjas på antytt sätt. Att något sådant ej bör uppmuntras, är emelleiti

tydligt.

Riksdagens mening synes visserligen hava varit att utvidga den nu- fjällande

varande understödsrätten. Vid sådant förhållande synes det hava kunnat till hela

ifrågasättas att något sänka siffran 10 procent såsom gräns för samma ^kk“^een_

rätt. Den kommunala utdebiteringsprocenten bär emellertid de senaste

åren trots eu mycket stark stegring i inkomsterna visat en utomordentligt

stark ökning. Medelutdebiteringen pa landet av kommunalskatt,

landstingsskatt och vägskatt som år 1912 var 6.9 5 procent, utgjoide

sålunda år 1919 ej mindre än 9.4 9 procent, trots det att den uppskattade

inkomsten under samma tid tredubblats. Det synes vara att

befara, att den minskning i inkomsterna, som redan begynt och otvivelaktigt

under den närmaste tiden kommer att fortfara, icke skall niotsvaras

av en liknande sänkning i kommunernas utgifter, utan att den

kommunala skattebördan alltjämt kommer att förete ökning. Däitil

kommer, att verkningarna av de nya provisoriska grunderna i fråga

om kommunalbeskattningen ännu ej gjort sig gällande, varför man ic e

känner, huruvida dessa komma att medföra en ökning eller eu minskning i

utdebiteringsprocenten. I förra riktningen verka — säkerligen ej oväsentligt

— isynnerhet de skattefria avdragen ifråga om all inkomst utom

den, son/ svarar mot det till fastighetsbevillning taxerade beloppet. 1

den senare riktningen åter verkar dels den kommunala progressivskatten,

som beräknas täcka en del av skattebehovet, innan den allmänna, utdebiteringen

begynner, dels ock den ökade skattskyldigheten för fastighetsäo-are.

Det är väl att vänta, att förhållandet mellan dessa båda faktorer

kommer att ställa sig olika i olika kommuner, men huruvida tendensen

blir i genomsnitt uppåt- eller nedåtgående, är svårt att bedöma. Jag

torde böra tillägga, att 10 procents utdebitering för framtiden kommer

att för flertalet beteckna ett lägre skattetryck än nu, nämligen for alla

dem, som komma i åtnjutande av skattefritt avdrag. Har en peison

10,000 kronors inkomst, har skatten med 10 procents utdebitering hittills

varit 1,000 kronor. Kommer han nu i åtnjutande av ett skattefritt avdrag

1,500 kronor, blir skatten med samma utdebiteringskronor,

vilket ju betyder eu minskning i det verk
-

om effektivt t. ex.

procent blott 850

liga skattetrycket.

Det torde i

varje

fall kunna tagas för visst, afl medelutdebite
-

r ingen

form av allmänna kommunalutskylder på landet icke kommer

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Understöd

blott till

utgifter för

vissa statsändamål.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

att under den närmaste framtiden väsentligen understiga 10 procent.

Rent principiella skäl synas mig tala för att icke meddela understöd i

sådan utsträckning, att utdebiteringen bringas ned under detta tal.

Det torde böra bemärkas, att, när anslag till statsunderstöd åt synnerligt

skattetyngda landskommuner första gången år 1917 beviljades

medeltalet låg åtskilliga procent under siffran 10, vilken då gjordes till

minimigräns för erhållande av understöd.

Jag finner det på grund av nu anförda skäl icke rådligt att medgiva

understöd åt kommuner, i vilka utdebiteringen å allmänna kommunalutskylder,

landstingsskatt och vägskatt understiger 10 procent. Skalan

för den mera obligatoriska understödsrätten synes mig böra bestämmas

sa, att för den del av skattetrycket, som överstiger 10 men ej 12 kronors

utdebitering för 100 kronors inkomst, understöd kan erhållas med 30

procent, för vad som överstiger 12 men ej 14 kronors utdebitering

med 40 procent samt för vad som överstiger 14 kronors utdebitering

med 50 procent. Det är givetvis ytterst vanskligt att avgöra, huru

mycket detta kan betyda i kostnad. Jag håller dock för sannolikt, att,

om den kommunala utdebiteringen ej alltför våldsamt ökas, siffran icke

bor komma att överstiga 4 å 5 miljoner kronor. Härvid räknar jag

med, att antalet sökande kommuner troligen blir väsentligt större än

nämligen vill förefalla, som om ett stort antal kommuner,

vilka hittills varit berättigade till understöd, icke sökt sådant.

Hedan de s. k. skatteutjämningssakkunniga erinrade på sin tid, att

bland kommunala utgifter för statsändamål av betydenhet funnes utom

sadana för fattigvård och folkskoleväsen även utgifter för kyrkoväsen.

Vad beträffar bidrag till prästerskapets avlöning hänvisade de sakkunniga

till särskilda förhållanden, som gjorde det mindre lämpligt att

överhuvud vid beräknande av understöd åt skattetyngda kommuner

me taga dessa bidrag, vilka utginge vid sidan av den vanliga kommunala

utdebiteringen. I fråga om utgifter för byggnader och reparationer

av kyrka yttrade de sakkunniga, bland annat, följande: Det

kunde visserligen vara sant, att dylika utgifter inom åtskilliga kommuner,

dock ej många, vore betungande nog. Då emellertid den

medeltalssiffra, vartill enligt förslaget utgifterna för statsändamål genom

understödet skulle nedbringas, komme att höjas, därest utgifterna för

yggande och reparation av kyrka medräknades, och det kunde antagas,

att kommuner, som icke hade dylika utgifter, härigenom bleve utestängda

tran mai .anda eljest förefintlig möjlighet att erhålla understöd, hade det

ansetts lämpligast att bortse även från sistberörda utgifter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

I praktiken har det emellertid visat sig, att ett ej så ringa antal

kommuner med hög utdebitering för kyrkliga ändamål fatt ett föihållandevis

obetydligt understöd eller gått helt och hållet miste om

understöd, .lag"finner det till förekommande härav skäligt, att även

kostnader för kyrkliga ändamål — dock ej bidrag till prästerskapets

avlöning — medräknas vid fastställandet av underlaget för understödet.

Detta bör givetvis å andra sidan förorsaka, att den utdebiteringssiftra,

vars överskridande är ett villkor för understödet, beräknas med hänsynstagande

även till dessa utgifter.

Medeltalsdebiteringen till utgifter för fattigvård, tolkskole- och

kyrkoväsen har, enligt vad approximativa beräkningar givit vid handen,

för år 1919 uppgått till cirka 5.8 procent. I vad man denna siffra kan

komma att beteckna medeltalet för framtiden, är givetvis svårt att bedöma.

Åven om man godtager siffran oförändrad, tror jag emellertid, att densamma

för den mera obligatoriska understödsrätten skulle få iöga praktisk

betydelse, då det i förhållande till skattetrycket i dess helhet i enlighet

med den förut omnämnda skalan uträknade beloppet oftast skulle bliva

det lägre och därför bestämmande för understödets storlek. Då möjligheten

att efter särskild prövning av Kungl. Maj:t erhålla understöd utöver

sagda belopp skulle vara direkt bunden vid den utdebitering för statsändamål,

som överstege viss siffra, bär denna dock sin särskilda betydelse. Sättes

denna siffra så lågt som till 5.5 procent, så torde den visserligen komma

att i enstaka fall innebära någon ökning i det mera obligatoriska understödet,

men får huvudsakligast den verkan, att Kungl. Maj.t ^ id sin

fakultativa prövning får något friare händer, än om siffran sättes högre.

Jag anser mig därför i mitt förslag böra stanna vid att understöd skall

kunna medgivas endast för utgifter för fattigvård, folkskole- och kyikoväsen,

i den mån dessa överstiga 5.5 procents utdebitering.

Det belopp, som skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för

att utan band av förenämnda skala, inom de gränser, som betingas av det

nu senast berörda villkoret, tilldelas skattetyngda kommuner, sv nes mig

skäligen böra bestämmas till 3 miljoner kronor.

Enligt det nu anförda skulle ett belopp troligen ej överstigande

8 miljoner kronor komma att tagas i anspråk för skatteutjämning. 1

varje fall torde det få anses otvivelaktigt, att utjämningsandelen av den

kommunala progressivskatten skall visa sig tillräcklig att täcka v ad som

kommer att erfordras, även om beloppet skulle komma att överstiga

nämnda siffra.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda

spörsmål.

Förhållanden,

som

medföra

minskning i

understöd.

Kuntjl. Maj:ts proposition Nr 202.

I fråga om detaljerna i villkoren för erhållande av understöd

synas de nuvarande bestämmelserna i allmänhet kunna bibehållas. Jag

torde dock böra vidröra vissa olägenheter, som vidlåda dessa bestämmelser!

I sadant avseende må främst anmärkas, att understöd beräknas

och utbetalas till vederbörande kommun även för den marginal, som beräknats

för restantier, ehuru detta understöd aldrig kommer att av kommunen

utbetalas till vederbörande skattskyldiga. Antag, att i en kommun

utdebiteringsbehovet är 180,000 kronor och hela den inkomst, varpå utdebiteringen

skall beräknas, 1,000,000 kronor. Därest alla de skattskyldiga

beräknades betala sin skatt, skulle utdebiteringsprocenten bliva

18. Nu kan det emellertid ej påräknas, att mer än exempelvis 90

Procent av skatten inflyter och utdebiteringsprocenten måste därför sättas

till 20. Efter sistnämnda siffra skall understöd beräknas med viss procent

föi varje inkomstkrona, och understöd efter samma procent kommer

också att av kommunen utdelas till dem av de skattskyldiga, som

betala sin skatt. Den återstående tiondelen av understödet däremot

stannar hos kommunen såsom behållning för dess kassa, vilken, därest

kommunen rätt beräknat sin ställning, bör redovisa överskott med samma

belopp. Detta överskott kommer givetvis i verkligheten följande års

skattskyldiga till godo, ehuru det formellt sett innebär, att de för det

löpande året försumliga skattskyldigas skuld till kommunen minskas.

Att genom någon särskild bestämmelse förekomma det nu berörda missförhållandet

torde vara synnerligen svårt och lärer väl ej heller behöva

ifiågasättas, då olägenheterna i vanliga fall ej torde bliva synnerligen

stora. Skulle missbruk, exempelvis i form av beräkning utav alltför

stora restantier förmärkas, bör dock givetvis Kungl. Maj:t hava i sin

hand att \id utmätande av understödet därtill taga vederbörlig hänsyn.

Av övriga nu gällande detaljbestämmelser har jag särskilt uppmäiksammat

den, att, om kommun icke eller endast delvis begaguat

sig av den i 3 § i lagen om skogsaccis in. in. den 11 oktober 1912

medgivna lätt att såsom tillskott till täckande av utgifter använda

skogsaccismedel, eller om kommun för sådant ändamål icke använt därför

eljest tillgängliga medel, skall vid fastställande av skattetrycket

medräknas endast den uttaxering, som skulle erfordrats, därest nämnda

tillgångar kommit till dylik användning. Det har stundom visat sig,

att en kommun haft eu mindre skogsaccisfond, som icke anlitats utan

år efter år fått vara orörd. Samma belopp har emellertid för varje

Hytt »y måst, avräknas vid fastställande av det skattetryck, som fått

tagas i betraktande vid tilldelande av statsunderstöd. Häri synes mig

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung1. Maj:ts proposition Nr 202.

ligga en obillighet. Men å andra sidan torde det erbjuda ej obetydliga

svårigheter att på ett praktiskt och rättvist sätt reglera frågan. Då nu

Kung!. Maj:t i regel skulle kunna genom anlitande av det särskilda

tremiljonersanslaget reglera en eventuell oegentlighet i berörda hänseende

i ett'' eller annat fall, har jag ansett nuvarande bestämmelse härvidlag

kunna bibehållas.

Statsunderstöd må enligt nu gällande föreskrifter icke utgå, därest

det höga skattetrycket kan anses hava väsentligen förorsakats därav,

att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad inom

länet i allmänhet i sådant hänseende gäller, eller att kommunen under

det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit

med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av trängande

behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande av utgifter,

vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med lånemedel.

Då de i denna bestämmelse antydda missförhållanden givetvis kunna

vara av väsentligen olikartad natur, synes det mig billigt, att föreskriften

göres något mindre kategorisk, såtillvida att understöd bör kunna medgivas

till mindre belopp, därest omständigheterna äro sådana, att detta

kan synas påkallat.

I fråga om ordningen för ansökningarnas prövning och utbetalande

av understöd lära visserligen närmare föreskrifter i allmänhet kunna

meddelas av Kungl. Maj:t. Jag torde dock böra redogöra för huru jagtänkt

mig gången av förfarandet, desto mera som beslut av riksdagen

torde erfordras i vissa punkter.

Ansökningarna böra — liksom nu — före den 1 december under

löpande året inkomma till vederbörande länsstyrelse, som efter hörande

av landsfiskaler m. fl. med eget yttrande insänder ansökningarna till

Kungl. Maj:t före påföljande 1 februari. Ärendena genomgås under de

följande månaderna av vederbörande föredragande och de sakkunniga,

och Kungl. Maj:ts beslut bör vara färdigt att expedieras senast i början

av juni. Vid denna tidpunkt är det känt, huru högt belopp progressivskattens

utjämningsandel belöper sig till för hela riket. Genom en jämförelse

mellan detta belopp och vad som åtgår i understöd kan man då

bedöma, huru stor procent av utjämningsandelen behöver uttagas, och

Kungl. Maj:t meddelar beslut även i detta avseende. Givet är, att procenttalet

av Kungl. Maj:t måste så beräknas, att en fullt säker marginal

finnes för restantier och eventuella omkostnader — såsom jag förut

anfört, synes även kostnaden för föredragandens och de sakkunnigas

arbete böra täckas av de uttaxerade medlen.

Ordningen

för ansökningarnas

prövning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Skatteutjämning

i

städerna.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.

Det beviljade understödet lärer emellertid böra tillställas vederbörande

kommuner, innan uttaxering av utjämningsandelen ägt rum

eller i varje fall innan de influtna beloppen hunnit inlevereras till statskontoret,

vilket ämbetsverk torde böra förvalta medlen. Understödet

skall ju nämligen utbetalas till de skattskyldiga i form av avkortning

å debetsedlarna, och det torde icke vara lämpligt att tvinga kommunerna

att uppskjuta en stor del av sin uppbörd längre än vad nu är föreskrivet,

d. v. s. till efter utgången av juni månad, vilket skulle bliva

nödvändigt, därest möjligheten av avkortning skulle stå öppen, sedan

utjämningsmedlen hunnit inlevereras till statskontoret. Det lärer sålunda

icke kunna undgås, att statsverket måste förskottera vad som erfordras

för understödet.

Uppbörd av utjämningsandelen verkställes i samband med sådan

kommunaluppbörd, som äger rum efter det Kungl. Maj:ts beslut meddelats

om huru stor procent av utjämningsandelen som skall uttagas.

Numera hava väl kommunerna i regel av eget initiativ sin uppbörd så

ordnad, att eu del av densamma verkställes under senare halvåret. År

detta ej fallet, måste särskild uppbörd av utjämningsandel av progressivskatt

anordnas av kommunerna — något som för övrigt torde bliva

föga betungande, då vanligtvis endast ett fåtal skattskyldiga betala

kommunal progressivskatt. Skulle så linnas erforderligt, lärer Kungl.

Maj:t äga att förordna om tid, inom vilken uppbörden skall hava ägt

rum och det influtna inlevererats till statskontoret. Då debetsedlarna

redan i början av året tillställts de skattskyldiga, har utjämningsandelen

i sin helhet upptagits på dessa. Därest densamma icke skall helt tagas

i anspråk, måste avkortning ske å debetsedlarna.

I den mån utjämningsandelen inflyter till statskontoret, ersättes i

första hand statsverkets fordran till kapital och ränta. Eventuellt överskott

synes böra fonderas för att användas för understöd ett följande

år, något som givetvis har den följden, att en något mindre marginal

för restantier och dylikt kan det året beräknas.

Ett medgivande angående fondering av sistberörda slag torde böra

äskas av riksdagen. I övrigt lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t

att utforma detalj föreskrifter.

Med hänsyn till den ökade betydelse, som skatteutjämningen erhåller

genom den kommunala progressivskattens användande i viss utsträckning

för dylikt ändamål, och då även städernas invånare betala

utjämningsandel av kommunal progressivskatt, framträder med en viss

styrka spörsmålet, huruvida städerna fortfarande böra vara undantagna från

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 202.

understödsrätten. Medelutdebiteringen i städerna belöper sig för år 1919

till 8.5 9 kronor för etthundra kronors inkomst. Lägges härtill medelutdebiteringen

för landstingen, blir siffran 9.2 2 kronor, d. v. s. ungefär

densamma som för landsbygden. I denna siffra ingår emellertid

kostnad för fattigvård, folkskole- och kyrkoväsen med ett jämförelsevis

ringa belopp, varför de nuvarande grundprinciperna för tilldelande av

understöd knappast kunna sägas vara i högre grad tillämpliga på städerna.

Visserligen hava städerna stora utgifter för statsändamål

såsom för rättsvård, polisskydd och sundhetsväsen — men å andra sidan

tillgodonjuta de vissa inkomster, som landskommunerna sakna. Vad som

framför allt karaktäriserar det kommunala livet i våra städer är emellertid

den mångsidiga verksamhet, som av städerna genom deras s. k.

affärsdrivande verk m. m. bedrives och vars resultat avspeglas i budgeterna

och följaktligen även i den kommunala beskattningen. Som

följd härav stälier sig frågan om understöd i skatteutjämningsväg rätt

annorlunda för städerna än för landskommunerna. Huruvida eller på vad

sätt dylik anordning skall kunna tillämpas jämväl för städernas del,

lärer icke kunna bedömas utan särskild, omfattande utredning. För min

del håller jag före, att lämpligast är, att användandet av skatteutjämningsprincipen

åtminstone tills vidare begränsas till landskommunerna.

Då man tillsvidare torde få utgå från att de redan antagna grunderna

för erhållande av skatteutjämningsmedel skola i huvudsak oförändrade

bibehållas även när det gäller den definitiva utformningen

av utjämningen, och att sålunda icke väsentligen större belopp än för

närvarande komma att för framtiden stå till förfogande lör detta ändamål,

synes mig emellertid den omständigheten, att städerna ej på förhand

kunna anses med säkerhet bliva även för framtiden uteslutna från del

i utjämningen, utgöra ytterligare en anledning att vid fastställande av

fördelningsgrunderna för landskommunerna nu halla sig inom sadaua

gränser, att ej hela det belopp, vartill utjämnings andelen av progressivskatten

kan komma att uppgå, därigenom medtages.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning angående understöd av

skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner och

hemställde, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga berörda förslag;

dels medgiva, att för utbetalande av understöd jämlikt nämnda

förordning förskott må utgå av statsmedel under villkor att statsverket

av utjämningsmedel erhåller skälig ränta å förskottet;

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 170 a höft. (Nr 202.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kwigl. Maj:ts proposition Nr 202.

dels och besluta, att inflytande utjämningsmedel skola tillföras en

under statskontorets förvaltning stående fond, varav eventuell behållning

må användas för skatteutjämning följande år.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla, och skulle proposition av den lydelse,

bil. vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Gunnar Grip.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 202.

27

Bilaga.

P. M.

angående skattetrycket i Sveriges kommuner särskilt med hänsyn till synnerligen

skatte tyngda landskommuner.1

Till belysning av de förändringar, som skattetrycket inom landskommunerna Skattetrycket

undergått, sedan skatteutjämningssakkunniga avgåvo sitt betänkande, meddelas har 1 ;rn^‘''

nedan uppgifter dels om den beskattningsbara (beräknade) inkomsten, dels om medelutdebiteringen

per 100 kronors inkomst för vart och ett av åren 1912 — 1919.

År då utdebiteringen

beslutats

Beskattningsbar

inkomst, kronor

Utdebitering per 100 kronors inkomst

Kommunal- Landstings- Vägskatt Summa

skatt

skatt (å inkomst)

1912 648,900,000

1913 ................................ 713,793,000

1914 754,519,000

1915 739,650,000

1916 853,532,000

1917 1,147,569,000

1918 ................................ 1,587,125,000

1919 ................................ 1,936,536,000

5.55

0.65

0.7 5

6.95

5.40

0.7 2

0.71

6.83

5.30

0.88

0.68

6.86

5.75

1.02

0.69

7.46

6.15

1.21

0.68

8.04

6.57

1.36

0.7 0

8.63

7.oo

1.69

0.6 7

9.36

7.03

1.83

0.60

9.46

Siffrorna för åren 1912—1916 är o endast approximativa, i det att vid beräkningarna

omkring 5 procent av skatten antagits ej inflyta.

Landstingsskatten är för alla åren något för låg, enär ingen hänsyn tagits

till att i vissa län utdebiteringen är högre för landsbygden än för städerna, utan

tiar räknats med medelutdebiteringen i dess helhet. ... n , ,.

Efter korrigering med hänsyn till olikheterna mellan landsbygd och stader i

avseende på landstingsskatten erhålles följande mätare för skattetrycket i landskommunerna

åren 1917—1919:

År

Kommunal- Landstings-

Vägskatt

Summa

skatt

skatt

(å inkomst)

1917 ....................

.................... 6.57

1.39

0.7 0

8.66

1918 ....................

.................... 7.oo

1.71

0.67

9.38

1919 ....................

.................... 7.03

1.86

0.60

9.49

För vinnande av en mera detaljerad inblick rörande skattetrycket i landskommunerna

har för sistnämnda av ovan redovisade år i efterföljande tab. 1 specificerade

uppgifter lämnats för varje län, varvid jämväl kommunalskatten uppdelats

med hänsyn till skattens olika ändamål.

1 Efterföljande statistiska sammanställningar rörande skattetrycket i allmänhet grunda sig

utom på den officiella statistiken jämväl på särskilda av byråchefen i statistiska centralbyrån

Hugo Burström efter uppdrag avgivna promemorior.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds proposition Nr 202,

Tab. 1. Skattetrycket inom landskommunerna länsvis med fördelning efter skatternas ändamål.

Län

Kommunalskatt enligt beslut

år 1919

| Lan ds - tingsskat

enligt be

slut år

1919

Vägskatt

(åinkomst

enligt be

slut år

1919

Summa

(pr 100 kr.

inkomst)

Till borger

liga kom- munen

■j Till

| kyrkan

! Till

| skolan

1 Summa

Stockholms.......................

3.43

0.7S

2.05

6.2 6

1.70

0.31

i 8.27 J

Uppsala ...................

2.54

1.25

2.51

6.80

1.39

0.4 1

8. lo

Södermanlands ...............

3.56

1.25

2.3 2

7.13

0.3 S

0.17

Östergötlands...............

3.60

1.12

1.94

6.5 6

2.oo

0.60

9.16

Jönköpings...................

3.18

1.14

2.3S

7.oo

1.45

0.6 0

9.05

Kronobergs...............

3.os

0.96

2.36

6.4 0

1.50

0.71

Kalmar.....................

4.04

1.38

2.75

8.17

1.9 2

0.51

10.60

Gottlands...........................

4.44

2.6 8

8.6 5

10.7 7

1.60

0.53

12.9 6

Blekinge ...........................

5.06

1.00

3 21

9.2 7

1.8S

0.76

U.o 1

Kristianstads .....................

3.03

0.6 2

8.3 2

6.9 7

1.80

0,6 6

9.43

Malmöhus ..................

3.3 6

0.8 2

8.05

7.22

2.48

0.7 1

10.4 4

Hallands ........................

4.34

1.33

3.04

8.71

2.oo

1.0 1

11.72

Göteborgs o. Bohus ............

4.08

0.73

2.65

7.46

2. lo

0.49

ro. 0 5

Älvsborgs ......................

3.15

1.40

2.32

6.96

2.35

0.58

9.8 9

Skaraborgs.......................

3.3 1

1.68

2.50

7.52

2.20

0.60

10.32

Värmlands.......................

2.94

0.59

2.81

6.84

1.40

0.5 2

8.26

Örebro..............................

2.76

0.8 4

2.02

5.6 2

1.20

0.29 i

7. Ii

Västmanlands.....................

3.09

1.06

2.4 5

6.6 0

2.04

0.51

9.16

Kopparbergs .....................

2.si

0.82

2.41

6.0 4

1.60

0.5 i

8. is

Gävleborgs ........................

2.8 3

1.08

2.91 ''

6.81

2.0 5

0.4 5

9.3 1

Västernorrlands..................

3.95

0.S2

2.85

7.62

2.19

0.72 .

10.53

Jämtlands .......................

3.36 j

0.7 0

2.93

6.89

1.31

0.7 9

8.99

Västerbottens.....................

3.29

1.24

3.4 6 i

7.oo

2.si

1.30

12.10

Norrbottens........................

5.0 5 1

0.92

4.53 1

10.50

1.72

1.38

13.60

Rikets landsbygd

3.8S 1

0.98 |

2.6 7 j

7.03 |j

1.86 |

0,6 0 J

9.4 9

Skatterna till den borgerliga kommunen äro i viss mån skenbart för höga,

alldenstund det ej sällan förekommer, att kommunalnämnden påtager sig restantierna

även för den kyrkliga kommunen.

I utdebiteringen till kyrkan ingå av utskylderna till prästerskapets avlöning

i regeln endast sådana, som grunda sig på löneresolutioner enligt 1910 års lag.

Olikheterna länen emellan i fråga om denna utdebitering äro därför till en del beroende

på i vad män nämnda lag vunnit tillämpning, och allteftersom nya löneresolutioner

träda i kraft kommer ifrågavarande del av kommunalskatten att stiga.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Beträffande kommunalskattens till den borgerliga kommunen fördelning på

olika ändamål föreligga inga exakta uppgifter. Emellertid har för de egentliga

landskommunerna inom 12 av rikets län, representerande 65 procent av kommunernas

antal och 47 procent av den beskattningsbara inkomsten, preliminär utredning i

här berörda hänseende verkställts. Utredningen, som grundar sig på de av kommunerna

avgivna räkenskapssammandragen för år 1918, har givit till resultat, att

medelutdebiteringen till den borgerliga kommunen utgjorde 8.6 7 kronor per 100

kronors inkomst, varav falla på fattigvården 2.31 kronor och på pensionsförsäkringen

0.2 7 kronor. Utdebiteringen till den borgerliga kommunen skulle alltså efter

ändamål fördela sig procentiskt sålunda:

Fattigvården........................................................................ 62.9 %.

Pensionsförsäkringen ........................................................ 7.4 %.

Andra ändamål..................................................................... 29.7 %.

Att sistnämnda siffra är jämförelsevis hög, torde till ej ringa del vara att

tillskriva kristidsverksamheten.

Till jämförelse må nämnas, att inom de kommuner (med undantag av de

llesta i Kalmar län), som år 1920 erhållit statsunderstöd till skattelindring, fattigvårdskostnaderna

beräknats taga i anspråk 57. i procent av utdebiteringen till den

borgerliga kommunen.

Finge anförda procenttal för år 1918 tillämpas pa de utdebiteringar, som

beslutats år 1919, och på samtliga landskommuner, skulle utdebiteringen i genomsnitt

för landsbygden ställa sig sålunda:

Till borgerliga kommunen:

Pr 100 kr.

inkomst,

kr.

1 0

l /o •

Fattigvården ...............

.......................... 2.13

30.3

Pensionsförsäkringen

............................ 0.25

3.6

Andra ändamål ............

.......................... 1.00

14.2

Summa 3.3 8

48.i

Till kyrkan ................................

............................ 0.98

13.9

Till skolan .................................

.......................... 2.6 7

38.o

Tillsammans 7.0 3

lOO.o

Rörande kommunalutskylderna i städerna under de senare åren meddelas staitei^yHet

uppgifter:

År då ut-

Beskattningsbar

Skatt i medeltal

debiteringen

(beräknad)

per 100 kr. in-

beslutats

inkomst, kr.

komst, kr.

1912........................

................. 901,576,000

6.3 5

1913........................

................. 1,004,745,000

6.28

1914.......................

............... 1,055,140,000

6.42

1915.......................

................. 1,091,051,000

6.60

1916 .......................

................. 1,449,632,000

6.63

1917 .......................

................. 2,028,676,000

7.09

1918......................

................. 2,401,407,000

8.56

1919.......................

................. 3,052,795,000

8.59

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition Nr 202.

Tab. 2. Statistiskt sammandrag rörande statsunderstödda synner
-

Län

1 9 1

8

—

1

9 1 9

Antal

kom-

muner

resp.

kom-

mun-

delar

Beskatt- ningsbar in- komst, varå

kommunal- utskylder

utdebiteras,

kr.

U n d e

r s t ö d, k

r 0 n 0 r

Antal

kom-

muner

resp.

kom-

mun-

delar

Beskatt- ningsbar in- komst, varå

kommunal- utskylder

utdebiteras,!

kr.

enligt 4.5 %

villkoret

enligt 10 %-

villkoret

faktiskt

Stockholms............

10

1,064,691

54,388.54

23,786.3 9

23,786.3 9

11

2,740,610

Uppsala ..............

10

987,738

43,387.4 7

26,063.79

26,020.05

7

891,284

1 Södermanlands......

18

2,437,146

76,756.6 7

46,582.08

45,889.76

20

3,797,790:

Östergötlands ... .

6

751,984

26,874.65

16,959.41

16,881.05

9

1,832,810:

Jönköpings............

13

1,052,677

45,246.9 5

27,731.98

23,019.18

11

1,822,513

Kronobergs .........

14

2,045,871

85,829.fi 9

46,481.10

45,610.6 2

16

3,277,794

Kalmar ..............

31

4,045,736

164,279.70

111,648.88

100,094.12

29

4,313,687

Gottlands ............

30

1,104,194

55,660.51

55,556.51

47,725.18

34

2,146,737:

Blekinge...............

23

6,078,496

191,609.84

104,027.6 2

103,486.48

23

9,803,921

Kristianstads........

17

3,731,636

111,082.65

66,897.3 9

64,241.11

21

7,011,648

Malmöhus ............

7

645,419

25,911.66

15,279.25

15,279.2 5

15

2,665,860

Hallands...............

22

2,950,638

117,952.18

96,246.6 7

83,297.96

33

6,862,312

Göteborgs o. Bohus

37

7,948,538

350,455.8 2

306,887.92

283,305.45

38

9,234,457

Älvsborgs ............

87

5,377,464

230,687.96

190,791.23

172,656,68

92

9,981,891

Skaraborgs ........

44

3,170,620

112,314.7 7

98,684.04

90,741.76

56

5,901,063

Värmlands............

15

2,502,269

76,243.72

31,458.28

31,458.28

7

1,219,522

Örebro.................

1

375,718

6,199.85

1,262.41

1,262.41

1

216,640

Västmanlands ......

10

1,830,630

58,062.2 7

25,278.15

25,029.23

7

1,528,193

Kopparbergs .........

1

189,840

1,784.50

539.15

539.15

1

482,449

Gävleborgs............

4

641,134

8,960.50

7,888.5 2

6,220.62

4

959,173

Västernorrlands ...

18

5,310,073

172,478.66

101,805.34

101,107.46

14

5,702,954

Jämtlands ............

19

4,328,625

143,783.7 5

84,562.56

79.940.2 7

8

3,591,896

Västerbottens.........

11

5,312,547

117,887.89

107,357.88

91,374.3 8

10

13,140,361

Norrbottens .........

12

10,455,991

219,252.521

210,523.78

176,921.80

14

16,940,745

Summa

480

74,339,675

2,497,091.21|

1,804,300.68

1,655,888.18

481

116,066,310

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj:ts proposition Kr 202.

ligen skattetyngda landskommuner åren 1918, 1919 och 1920.

19 19

J

19 2 0

Under

stöd, k

r o n o r

Antal

kom-

muner

resp.

kom-

mun-

delar

Beskattnings- bar inkomst,

varå kom- munal- utskylder

utdebiteras,

kr.

Under

stöd, k

o n o r

enligt 4.6 %-

villkoret

enligt 10 %-

villkoret

taktiskt

enligt %~

villkoret

enligt 10 %-

villkoret

laktiskt

106,947.51

64,481.48

63,300.48

13

4,894,688

143,638.8 g

75,366.52

1

73,550.83

24,422.7 9

19,973.84

16,713.82

5

910,305

26,122.2g

17,403.44

15,800.33

100,704.48

68,345.7 7

64,358.7 9

18

4,556,898

148,503.7 4

70,034.14

69,941.4;

36,175.45

27,773.03

25,835.93

10

2,891,894

72,620.73

29,186.09

29,132.8 7

50,991. G 5

25,291.05

25,291.05

20

3,276,543

104,856.18

57,379.8 7

53,917.71

112,330.09

59,111.87

54,020.21

16

3,981,289

142,325.44

61,027.90

59,608.50

136,595.4 2

119,931.04

98,010.2 7

39

8,899,775

304,273.0 4

185,498.30

171,834.62

104,201.H

96,447.83

84,923.91

41

3,161,980

133,088.98

128,912.63

114,935.90

280,737.78

170,209.96

159,793.3 8

24

11,543,850

424,601.82

283,772.34

276,177.35;

: 186,385.49

123,328.u

117,677.87

34

12,038,908

290,613.24

137,373.59

137,244.9 0

81,115.01

66,341.40

58,507.7 0

33

8,754,287

288,290.30

208,588.3c

198,366.24

198,151.41

208,444.10

174,570.0 2

45

12,476,997

413,700.30

281,839.05

272,141.84

425,480.42

359,584.20

333,499.80

48

14,891,836

702,863.8 7

560,106.23

534,334.96

256,119.10

273,631.85

216,730.24

99

14,312,121

398,549.11

335,368.51

292,665.99

176,483.18

159,133.6 6

134,068,90

89

10,054,408

344,496.98

287,666.28

259,815.01

39,230.95

17,590.53

16,047.73

9

2,184,049

87,026.13

39,221.0 2

39,221.6 2

14,493.2 2

3,964.51

3,964.51

2

563,740

38,035.7 0

20,116.19

20,116.19

•

29,402.19

26,956.9 5

9

2,600,522

87,028.6 7

56,546.2 6

56,546.26

1,061.39

829.81

829.81

—

—

—

—

—

24,402.19

16,212.66

15,093.9 6

6

3,347,484

67,439.88

43,057.51

43,057.51

113,398.74

95,062.05

88,111.07

18

13,388,340

311,016.51

274,473.10

262,611.49

82,198.22

37,043.se

33,581.79

7

2,143,691

58,272.95

21,783.56

21,387. s 7

187,719.52

214,347.98

153,945.19

9

16,678,416

129,126.7 7

220,666.63

127,414.51

341,525.18

366,926.96

287,842.43

19

32,118,104

1,013,801.64

1,094,066.88

902,665.84

3,128,555.50

| 2,623,410.19

2,253,676.36

613

189,670,125

5,730,293.10

4,489,454.9 51 4,032,489.81

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsunderstöd

till synnerligen

skattetyngda

landskommuner.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

I fråga, om de städer, som ej deltogo i landsting, avser utdebiteringen även

sådana ändamål, som för andra städer handhavas av landstingen. Understundom

förekommer även, att landstingsstad själv ombesörjer epedemisjukvården, vilken

eljest tillkommer landstinget.

Inom de städer, som deltogo i landsting, utgjorde den under åren 1917 —

1919 beslutade landstingsskatten i medeltal per 100 kronors inkomst:

År 1917 ........................................................................ kronor Fao

^ 1918 ..... » 1.67

» 1919 ...................................................................... » p78

Fördelas de inom städerna efter inkomsten utdebiterade landstingsmedlen på

den beskattningsbara inkomsten för samtliga städer, erhålles följande mätare på

skattetrycket i städerna enligt skatteutjämningskungörelsen:

År

1917

1918

1919

Kommunalskatt

Landstingsskatt

Summa

7.09

0.48

7.57

8.56

0.58

9.14

8.59

0.6 3

9.22

Storleken av de statsunderstöd, som under åren 1918, 1919 och 1920 tilldelats

synnerligen skattetyngda landskommuner, framgår av sammanställningen i

tab. 2. I samma tabell redovisas jämväl antalet understödda kommuner liksom

också de sammanlagda beskattningsbara inkomster, å vilka kommunalutskylder utdebiterats.

Utom de faktiska statsunderstödens sammanlagda belopp redovisas jämväl

de understödsbelopp, som .skulle ha utgått, därest understödet antingen endast

begränsats av den kostnad för fattigvård och skolväsen, som överskjuter 4.5 procents

utdebitering (4.5-procentvillkoret), eller endast begränsats av den i förhållande

till det samlade skattetrycket bestämda maximiskalan (10-procentvillkoret).

Till ledning för fastställandet av nya grunder för statsunderstödet till synnerligen

skattetyngda landskommuner vore det givetvis önskvärt att för senaste åtaga

en sammanställning rörande fördelningen av kommuner, beskattningsbar inkomst

och utdebiterade kommunalutskylder, landstingsskatt och vägskatt på olika skattesatser.

Då verkställandet av en sådan sammanställning emellertid skulle bliva

alltför tidsödande, har här ifrågavarande statistik begränsats till kommunalutskylderna.

I tab. 3 återfinnes sålunda en på grundval av den officiella statistiken utarbetad

sammanställning av beskattningsbar inkomst samt på inkomsten utdebiterade kommunalutskylder

i rikets landskommuner.

Med hänsynstagande till att landstingsskatt och vägskatt tillsammans i medeltal

representera ett skattetryck av 2.46 kronor per 100 kronors inkomst, är det

möjligt att med utgångspunkt från de i tab. 3 meddelade siffror tillnärmelsevis

uppskatta kostnaderna för statsunderstöd vid olika skalor för understödets utgående.

Under förutsättning att statsunderstöd endast kommer att utgå till kommuner, i

vilka utdebiteringen av allmänna kommunalutskylder, landstingsskatt och vägskatt

överstiger 10 procent såväl understödsåret som de tre senaste åren i medeltal, torde

eu kommunalskatt om 8 kronor tillnärmelsevis motsvara denna minimigräns. 1

anslutning till denna tankegång hava uppgifterna i tab. 4 sammanställts. I denna

tabell redovisas dels utdebiteringen av allmänna kommunalutskylder, landstingsskatt

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majds proposition Nr 202.

och vägskatt hos de under år 1920 statsunderstödda skattetyngda landskommunerna,

dels utdebiteringen av allmänna kommunalutskylder i samtliga landskommuner avseende

samma år. I särskilda kolumner angives härvid å ena sidan den sammanlagda

utdebiteringen utöver angivna skattesatser, å andra sidan den sammanlagda utdebiteringen

mellan angivna skattesatser.

Med de i tab. 4 redovisade uppgifter är det följaktligen möjligt att med olika

skalor för statsunderstödets utgående beräkna de sammanlagda kostnaderna för år

1920, vare sig man utgår från de under år 1920 statsunderstödda landskommunerna

eller från samtliga landskommuner. Att man med den senare utgångspunkten

kommer till högre kostnader än med den förra, torde delvis bero därpå, att för år

1920 ej samtliga berättigade kommuner sökt statsunderstöd.

Tab. 3. Beskattningsbar inkomst samt på inkomsten utdeblterade kommunalutskylder i

rikets landskommuner.

Skattesats för kommunal- utskylder, kronor

Antal

kom-

muner

Beskattningsbar

inkomst, varå

kommunalutskyl- der utdebiterats

enligt beslut

år 1919

Beräknad

utdebitering

av allmänna;

kommunal- utskylder

Krön

o r

T. o. in. 7.no........................

892

1,119,171,000

61,953,000

7.01— 8.oo...........................

361

356,470,000

26,735,000

8.01— 9.oo...........................

276

192,422,000

16,356,000

9.01—lO.oo.........................

227

98,845,000

9,390,000 j

lO.oi ll.oo.........,...............

162

62,153,000

6,526,000

ll.oi-12.oo

114

27,129,000

3,120,000 j

12.oi-13.oo

84

20,555,000

2,569,000 i

13.oi—14.oo ..........................

62

16,375,000

2,211,000 1

14.oi-15.oo

57

14,238,000

2,064,000

13.01—16.00...........................

33

5,969,000

925,000 j

16.oi-18.oo

53

13,706,000

2,321,000

18.01—20.oo...........................

31

4,772,000

894,000

20.oi 22.00...........................

24

2,714,000

562,000

22.01—25.00..........................

14

1,253,000

290,000

över 25.oo..............................

15

764,000

222.000

Rikets landsbygd

2,405

1,936,536,000

136,138,000

Nu framlagda förslag till bestämmelser om understöd åt synnerligen skattetyngda

landskommuner sammanfaller så tillvida med tidigare gällande villkor, att

understöd enligt förslaget endast skall utgå till kommuner, i vilka utdebiteringen å

allmänna kommunalutskylder, landstingsskatt och vägskatt överstiga 10 procent.

Skalan för den mera obligatoriska understödsrätten har däremot i förslaget ändrats

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 170 a häft. (Nr 202.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds proposition Nr 202.

Tab. 4. Beräknad utdebitering för är 1919 över resp. in o 11 a it särskilt

angivna skattesatser.

Statsunderstödda, synnerligen skattetyngda

landskommuner

Samtliga landskommuner

Sammanlagd utdebitering av allmänna kommunal- utskylder, landstingsskatt och vägskatt

Sammanla

gd utdebitering av allmänna kommunal- utskylder

övernedan

angivna

skatte- satser

kronor

mellan nedan

angivna

skatte- satser

''

kronor

övernedan

angivna

skatte- satser

kronor

mellan nedan

angivna

skatte- satser

kronor

lO.oo

8,100,204

lO.oi—ll.oo

1,835,755

8.00

10,578,400

8.01— 9.oo

3,646,970

11.00

6,264,449

11.01—12.00

1,644,687

9.00

6,931,430

9.01—lO.oo

2,190,230

12.oo

4,619,762

12.oi-13.oo

1,278,828

lO.oo

4,741,200

10.01—11.00

1,385,450

13.oo

3,340,934

13.oi-14.oo

941,950

11.00

3,355,750

ll.oi—12.oo

939,270

14.oo

2,398,984

14.oi—15.oo

711,802

12.00

2,416,480

12.01—13.00

700,310

15.oo

1,687,182

15.01—16.00

511,440

13.00

1,716,170

13.01—14.00

516,410

16.oo

1,175,742

16.01—17.00

382,954

14.00

1,199,760

14.01—15.00

362,460 i

17.oo

792,788

17.oi-18.oo

258,949

15.oo

837,300

15.01—16.00

261,740

I8.00

533,839

I8.01—20.oo

313,105

lO.oo

575,560

16.01—18.00

318,100

20. oo

220,734

20.01—22.00

140,181

18.00

257,460

18.01—2O.00

129,660 i

22.00

80,553

över 22.00

80,553

20. oo

127,800

över 20. oo

127,800

därhän, att för den del av skattetrycket, som överstiger 10 men ej 12 kronors utdebitering

för 100 kronors inkomst, understöd kan erhållas med 30 procent, för vad

som överstiger 12 men ej 14 kronors utdebitering med 40 procent samt för vad som

överstiger 14 kronors utdebitering med 50 procent.

På grundval av de i tab. 4 meddelade uppgifter och under hänsynstagande

till förut angivna synpunkter skulle kostnaderna för statsunderstöd till synnerligen

skattetyngda landskommuner för år 1920 hava kunnat uppskattas till respektive 3.13

och 3.89 miljoner kronor. Den förra siffran erhålles, om förhållandena i de år 1920

faktiskt statsunderstödda kommunerna läggas till grund för beräkningarna, medan

den senare siffran framgår ur en beräkning grundad på förhållandena i samtliga

landskommuner.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1921:271 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående understöd av skatteutjämning smedel åt synnerligt skattety s. 1 i texten
  2. SU 1921:139 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående understöd av skatteutj åmning smedel åt synnerligt skattetyngda landskom s. 1 i texten